Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s konvention mot korruption och Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–  med beaktande av de relevanta resolutionerna av FN:s generalförsamling och FN:s råd för mänskliga rättigheter och rapporterna från FN:s särskilda rapportör för främjandet och skyddet av rätten till åsikts- och yttrandefrihet, särskilt den av den 23 april 2020 med titeln Disease pandemics and the freedom of opinion and expression,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 3 mars 2017 från FN:s särskilda rapportör för åsikts- och yttrandefrihet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europas (OSSE) representant för mediefrihet, Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) särskilda rapportör om yttrandefrihet och den särskilda rapportören om yttrandefrihet och tillgång till information från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter, med titeln Freedom of expression and “Fake News”, Disinformation and Propaganda,

–  med beaktande av FN:s handlingsplan om journalisters säkerhet och frågan om straffrihet,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 34 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, om artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (åsikts- och yttrandefrihet),

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess åtaganden att bland annat främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, inbegripet genom att säkerställa allmänhetens tillgång till information och skydda grundläggande friheter,

–  med beaktande av Europarådets arbete för att främja skydd och säkerhet för journalister, inbegripet rekommendation CM/Rec(2018)1 från ministerkommittén till medlemsstaterna om mediernas mångfald och om insyn i medieägande och ministerkommitténs förklaring om den ekonomiska hållbarheten för kvalitetsjournalistik i den digitala tidsåldern samt rekommendation CM/Rec(2016)4 från ministerkommittén till medlemsstaterna om skydd för journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet, och dess årsrapport 2020 Hands Off Press Freedom: Attacks on media in Europe must not become a new normal,

–  med beaktande av resolution 2300 från Europarådets parlamentariska församling av den 1 oktober 2019 Improving the protection of whistle-blowers all over Europe,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 juni 2020 Gripa in mot covid-19-desinformation - Kolla fakta (JOIN(2020)0008),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 januari 2020 som innehåller kommissionens arbetsprogram 2020 (COM(2020)0027),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 juli 2019 Att stärka rättsstatsprincipen inom unionen – En åtgärdsplan (COM(2019)0343),

–  med beaktande av kommissionens EU-strategi för jämställdhet för 2020–2025,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2018 Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi (COM(2018)0236),

–  med beaktande av kommissionens uppförandekod för att bekämpa desinformation online, vilken antogs den 26 september 2018,

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online (C(2018)1177),

–  med beaktande av kommissionens handlingsplan mot desinformation av den 5 december 2018,

–  med beaktande av kommissionens uppförandekod om olaglig hatpropaganda på nätet, som lanserades i maj 2016, och den fjärde utvärderingsrundan, vilken resulterade i dokumentet Factsheet - 4th monitoring round of the Code of Conduct,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster)(2) samt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU(3),

–   med beaktande av rapporten från 2020 från den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster Disinformation: Assessment of the implementation of the Code of Practice,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 maj 2020 om mediekompetens i en värld i ständig förändring,

–  med beaktande av rådets slutsatser från den 14 november 2018 om en stärkt ställning för europeiskt innehåll i den digitala ekonomin, där betydelsen av innehåll producerat av medierna men även av ”andra kulturella och kreativa sektorer” erkänns som ”viktiga grundpelare i Europas sociala och ekonomiska utveckling”.

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(4),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline, som antogs den 12 maj 2014 och där konstnärlig frihet erkänns som en inneboende del av yttrandefrihet och mediefrihet,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens uppdaterade särskilda rapport av den 24 april 2020 om narrativen och desinformationen kring covid-19/coronaviruspandemin med titeln Short Assessment of Narratives and Disinformation around the COVID-19/Coronavirus Pandemic,

–  med beaktande av det arbete som utförs av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA),

–  med beaktande av iakttagelserna från det internationella pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser och dem från övervakningsverktyget för mediemångfald från Europeiska universitetsinstitutets centrum för mediemångfald och mediefrihet,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 januari 2020 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget: Polen och Ungern(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti-fria zoner”(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om rättsstatssituationen i Malta efter de senaste avslöjandena kring mordet på Daphne Caruana Galizia(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2019 om utländsk valinblandning och desinformation i nationella och europeiska demokratiska processer(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 mars 2019 om situationen avseende rättsstaten och kampen mot korruption inom EU, särskilt i Malta och Slovakien(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om jämställdhet inom mediesektorn i EU(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i det offentliga rummet och i politiken i EU(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 november 2018 om behovet av en övergripande EU-mekanism för skydd av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om Cambridge Analyticas utnyttjande av Facebooks användaruppgifter och dess inverkan på uppgiftsskyddet(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om skyddet för undersökande journalister i Europa: fallet med den slovakiske journalisten Ján Kuciak samt Martina Kušnírová(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2017 om rapporten om EU-medborgarskapet 2017: Stärka medborgarnas rättigheter i en union av demokratisk förändring(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2017 om onlineplattformar och den digitala inre marknaden(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om stordatas effekter på de grundläggande rättigheterna: integritet, uppgiftsskydd, icke-diskriminering, säkerhet och brottsbekämpning(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om rättsstatlighet i Malta(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(25),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(26),

–  med beaktande av studien av den 28 februari 2019 från parlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor Disinformation and propaganda - impact on the functioning of the rule of law in the EU and its Member States,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0205/2020), och av följande skäl:

A.  Mediernas frihet, mångfald och oberoende och journalisters säkerhet är avgörande delar av rätten till yttrande- och informationsfrihet och är mycket viktiga för EU:s och medlemsstaternas demokratiska funktionssätt. Bland viktiga demokratiska uppgifter för medierna inbegrips att stärka insynen och den demokratiska ansvarsskyldigheten. Medierna spelar en central roll i ett demokratiskt samhälle, genom att fungera som offentliga samhällsbevakare samtidigt som de hjälper till att informera och ge egenmakt åt medborgarna genom att bredda deras förståelse av det aktuella politiska och sociala landskapet och främja ett medvetet deltagande av dem i det demokratiska livet.

B.  Krisen belyser journalisters avgörande roll när det gäller att förse medborgare med pålitliga och kontrollerade uppgifter. Därför krävs det ökade insatser för att garantera journalister säkra och anpassade arbetsvillkor. Undersökande journalistik bör särskilt beaktas i kampen mot korruption och administrativa missförhållanden i EU.

C.  En del medlemsstater begränsar mediefriheten genom ekonomiska medel, såsom snedvriden offentlig annonsering bland medierna som förändrar konkurrensen, och kontrollerar offentliga medier direkt för att påverka redaktionella beslut och på så sätt säkerställa lojalitet till regeringen. De offentliga myndigheterna bör anta en rättslig ram som främjar utvecklingen av fria, oberoende och pluralistiska medier.

D.  Alla medlemsstater måste följa de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget.

E.  Insamling av medier, bristande institutionell öppenhet, hatpropaganda och desinformation utnyttjas allt oftare för politiska syften som verktyg för att öka den sociala polariseringen. Kampen mot dessa företeelser är inte bara relevant för de mänskliga rättigheternas område, utan är också en grundläggande faktor när det gäller att försvara rättsstatsprincipen och demokratin i EU.

F.  Enligt 2020 års internationella pressfrihetsindex har covid-19-pandemin framhävt och förstärkt många andra kriser som hotar rätten till fritt rapporterad, oberoende, diversifierad och tillförlitlig information. Indexet har avslöjat betydande skillnader mellan de enskilda medlemsstaterna. Vissa av dem finns bland de högst rankade i världen, medan andra hamnar nere vid botten, vilket har lett till en klyfta på mer än 100 platser mellan de medlemsstater som har bäst resultat respektive de som har sämst resultat. Flera medlemsstater har dalat i internationella pressfrihetsrankningar.

G.  Mediefriheten har försämrats de senaste åren, och medan covid-19-pandemin har förvärrat denna försämring har den också gett uppmärksamhet åt mediernas betydelse, liksom rätten att ha tillgång till tillförlitlig information.

H.  Enligt 2019 års ”Digital News Report”från Reuters Institute hade den genomsnittliga förtroendenivån för nyheter i allmänhet (globalt) gått ned 2 procentenheter till 42 % jämfört med 2018, och mindre än hälften av de tillfrågade (49 %) sade sig lita på de nyhetsmedier som de själva använde. Förtroendet för nyheter som hittas genom sökning (33 %) och på sociala medier (23 %) fortsätter att vara stabilt men är fortfarande mycket lågt.

I.  Insyn i medieägandet är en absolut förutsättning för att säkerställa mediernas mångfald och en oberoende journalistik.

J.  Journalister och andra medieaktörer utsätts i EU fortfarande för våld, hot, trakasserier, påtryckningar, (själv)censur, uthängning och till och med mord till följd av att de utför sitt arbete att skydda allmänintresset. De senaste åren har uppvisat ett ökande mönster av hotelser eller trakasserier med avsikt att tysta journalister, vilket kräver brådskande åtgärder för att upprätthålla den centrala roll som de oberoende medierna spelar när det gäller att säkerställa rättsstatsprinciperna. Morden på Daphne Caruana Galizia och Ján Kuciak är två mycket tragiska exempel på hur undersökande journalister görs till måltavlor för att de avslöjar korruption och skyddar demokratin och rättsstatsprincipen.

K.  Hoten mot mediefriheten inbegriper trakasserier och angrepp mot journalister och åsidosättande av deras rättsliga skydd, och insamling av medier samt politiskt motiverade åtgärder i mediesektorn.

L.  Kvinnliga journalister utsätts för könsspecifika former av våld, såsom sexuella trakasserier och trakasserier på nätet. Mer än 70 % av de kvinnor som arbetar inom media har utsatts för mer än en typ av trakasserier, hot eller angrepp online. 52 % av kvinnorna har upplevt dessa typer av överträdelser bara under det senaste året. Trakasserier på nätet är ofta mycket sexualiserade och grundas inte på innehållet i de utsattas arbete, utan på deras fysiska egenskaper, kulturella bakgrund eller privatliv. Dessa hot får kvinnliga journalister att utöva självcensur och har en förlamande effekt på press- och yttrandefriheten. Forskningen visar konsekvent att kvinnor är i minoritet i mediesektorerna, i synnerhet i kreativa roller, och att de är kraftigt underrepresenterade på högre beslutsfattande nivå(27).

M.  I flera medlemsstater fortsätter strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande att användas för att skrämma journalister till att avbryta undersökningar av korruptionsfall och andra frågor av allmänt intresse.

N.  Förutom att journalister utsätts för våld, hot och trakasserier råder det brist i fråga om åtal mot förövarna av dessa brott, och strafflösheten har en förlamande effekt. OSSE rapporterar att strafflöshet råder då t.ex. färre än 15 % av alla mord på journalister i OSSE-området klaras upp.

O.  Journalisters rätt att rapportera och undersöka behöver stärkas ytterligare och skyddas på ett effektivt sätt.

P.  För att stärka mediefriheten krävs trovärdig och detaljerad information om omfattningen och arten av de utmaningar som man har att hantera i medlemsstaterna och EU som helhet, däribland om fall av överträdelser av principerna för oberoende medier och kränkningar av journalisters grundläggande rättigheter.

Q.  Den konstnärliga friheten är en integrerad del av den grundläggande rätten till yttrandefrihet och är väsentlig för Europas kulturella mångfald och demokratiska hälsa. Angreppen på den konstnärliga friheten ökar men förblir osynliga.

R.  Den globala covid-19-krisen har förödande sociala och ekonomiska konsekvenser för mediesektorn. Medieföretagen har rapporterat betydande förluster i sina reklamintäkter. Tusentals mediearbetare har redan förlorat eller riskerar att förlora sina jobb, antingen tillfälligt eller permanent. Detta har haft en särskilt stor inverkan på frilansande journalister och mediearbetare, vilka ökar i antal i hela EU och redan utgör en betydande andel av alla journalister och mediearbetare i Europa. Detta medför i slutändan en allvarlig risk för främjande av att information ännu mer koncentreras till några få händer och att spridningen av fri och oberoende information hindras. Ekonomisk hållbarhet för arbetstillfällen och ekonomiskt oberoende är en avgörande del av pressfriheten.

S.  De digitala reklamintäkterna gynnar ofta aktörer utanför EU, och de europeiska mediernas intäkter minskar kraftigt, vilket äventyrar framtiden för traditionella reklamfinansierade medieföretag såsom kommersiella tv-kanaler, dagstidningar och tidskrifter.

T.  I vissa medlemsstater har de statliga stöden till mediekanalerna inte genomförts på ett transparent sätt, vilket medför en allvarlig risk för dessa kanalers oberoende och trovärdighet.

U.  Affärsmodellen för plattformar för sociala medier, som bygger på individuellt riktad reklam, spelar en roll för att sprida och förstärka hatpropaganda som driver till diskriminering och våld, och främja radikalisering som leder till våldsam extremism, inbegripet genom spridning av olagligt innehåll. Att bekämpa alla former av intolerans är en central del av skyddet av de mänskliga rättigheterna enligt Europadomstolens rättspraxis.

V.  Covid-19-pandemin har medfört att vissa särskilt sårbara personer har stigmatiserats, däribland i media, vilket har främjat polariseringen inom EU-samhället och spridningen av hatpropaganda.

W.  Företeelsen cybervåld (inbegripet hatpropaganda på nätet, nätstalkning och trakasserier på nätet) blir allt vanligare. Kvinnor som har en offentlig roll, bland annat politiker, journalister och aktivister som kämpar för kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter, blir alltmer en primär måltavla för nätmobbning och våld på nätet.

X.  Enligt direktivet om audiovisuella medietjänster är myndigheterna i alla medlemsstater skyldiga att säkerställa att audiovisuella medietjänster och videodelningsplattformar vidtar åtgärder för att skydda allmänheten mot program, användarproducerade videor och audiovisuella kommersiella meddelanden som innehåller uppmaningar till våld eller hat mot någon grupp av personer eller en medlem av en grupp, baserat på någon av de grunder som anges i artikel 21 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Enligt direktivet om audiovisuella medietjänster är medlemsstaterna skyldiga att säkerställa medietillsynsmyndigheternas oberoende.

Y.  Spridningen av felaktig och vilseledande information, liksom oproportionella åtgärder för att bekämpa den på digitala plattformar, utgör ett hot mot informationsfriheten, den demokratiska diskursen och mediernas oberoende och har stärkt behovet av högkvalitativa traditionella medier. Dataanalys och algoritmer påverkar i allt större utsträckning den information som görs tillgänglig för medborgarna.

Z.  Den massiva spridningen av nyheter från olika källor som är svåra att verifiera och den allt större roll som spelas av sociala medier och meddelandetjänster påverkar EU-medborgares grundläggande rättigheter negativt. Covid-19-pandemin har påskyndat effekterna av desinformation online, ibland med allvarliga konsekvenser för folkhälsan, och har ytterligare tydliggjort behovet av att säkerställa fri och oberoende information för att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter. Avsaknaden av en samordnad kommunikationsstrategi på EU-nivå har gynnat vågen av desinformation om pandemin, särskilt i sociala medier och meddelandetjänster.

AA.  Desinformation och felaktig information som rör covid-19 kan orsaka panik och socialt missnöje och kräver åtgärder. Åtgärder för att bekämpa desinformation får inte användas som en förevändning för att införa oproportionella inskränkningar av pressfriheten, undergräva mediernas mångfald och äventyra journalisters säkerhet. Rapporter visar att samordnade kampanjer har bedrivits bland medlemsstaterna och angränsande regioner för att främja falsk hälsoinformation och desinformation om EU och dess partner. Kommissionen behandlar dessa företeelser i sitt nyligen offentliggjorda gemensamma meddelande om att gripa in mot covid-19-desinformation. Vissa regeringar har använt sig av nödlagstiftning, och även om några av restriktionerna kommer att vara tillfälliga finns det risk för att andra förlängs till långt efter att hälsokrisen upphört. Mångfald av informationskällor, ansvarsskyldighet och institutionell transparens är ett primärt defensivt skydd mot desinformation.

AB.  Verkligt oberoende och tillräckligt finansierade public service-medier som är verksamma på olika plattformar är centralt för en fungerande demokrati i EU.

Mediefrihet, mediernas mångfald och skyddet av journalister i Europa

1.  Europaparlamentet upprepar sin fortsatt djupa oro över situationen för mediefriheten inom EU mot bakgrund av de övergrepp och angrepp som fortfarande begås mot journalister och mediearbetare i vissa medlemsstater på grund av deras arbete, liksom över att det offentliga nedsvärtandet av yrket blir alltmer omfattande och att yrket allmänt försvagas, vilket framför allt verkar nedtyngande för lokal, undersökande och gränsöverskridande journalistik. Parlamentet betonar att medlemsstaterna, i enlighet med Europarådets rekommendation av den 7 mars 2018 om mediernas mångfald och om insyn i medieägandet, har en positiv skyldighet att, både på och utanför internet, främja en gynnsam miljö för yttrandefriheten där alla kan utöva sin rätt till yttrandefrihet, och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut stödja och ställa sig bakom rekommendationen.

2.  Europaparlamentet är djupt bedrövat över morden på Daphne Caruana Galizia i Malta och Ján Kuciak och hans fästmö Martina Kušnírová i Slovakien på grund av deras undersökande arbete för att avslöja korruption och andra brott, och upprepar vikten av en oberoende utredning för att ställa förövarna av och hjärnorna bakom dessa brott inför rätta. Parlamentet uppmanar de nationella brottsbekämpande myndigheterna att samarbeta fullt ut med Europol och andra relevanta internationella organisationer i detta avseende.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att journalister och mediearbetare ofta har osäkra arbetsvillkor, vilket äventyrar deras förmåga att arbeta på ett lämpligt sätt och därigenom hämmar mediefriheten. Parlamentet betonar att adekvata arbetsförhållanden för journalister är avgörande för att främja journalistik av hög kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja hållbara åtgärder som syftar till att finansiera och stödja högkvalitativ och oberoende journalistik.

4.  Europaparlamentet påminner om den väsentliga roll som undersökande journalistik spelar i kampen mot organiserad brottslighet genom att samla in och länka samman relevant information och på så sätt avslöja kriminella nätverk och olagliga verksamheter. Parlamentet framhåller att detta arbete utsätter journalisterna för ökad personlig risk.

5.  Europaparlamentet understryker den avgörande roll som undersökande journalister spelar när det gäller att hålla makthavare ansvariga och utföra sina funktioner som samhällsbevakare för demokratin och rättsstatsprincipen.

6.  Europaparlamentet upprepar med kraft sin uppmaning till kommissionen att behandla försöken från medlemsstaters regeringar att skada mediernas frihet och mångfald som utgörande ett allvarligt och systematiskt maktmissbruk som strider mot EU:s grundläggande värden enligt artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att införa ett särskilt kapitel om övervakning av mediernas frihet och mångfald i sin årsrapport om situationen för rättsstatsprincipen inom EU. I detta sammanhang föreslår parlamentet en bottom-up-strategi som återspeglar enskildas röster och mångfald för att säkerställa att de utmaningar som journalister och mediesektorn ställs inför identifieras på ett effektivt sätt. Parlamentet begär dessutom att man i detta kapitel inbegriper landsspecifika rekommendationer och ändamålsenliga svar samt en bedömning av insynen i ägandet och graden av statlig och privat inblandning i EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt samarbeta med Europarådet för att utbyta bästa praxis och säkerställa att de åtgärder som vidtas kompletterar varandra. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och upprätthålla en trovärdig ram för skydd av mediefriheten och mediernas mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter att införa standarder och riktmärken för mediefrihet på unionsnivå samt incitament för ökad konvergens mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut stödja och stärka de verktyg som redan tagits fram för att främja och skydda de rättigheter och friheter som fastställs i artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 10 i Europakonventionen, såsom övervakningsverktyget för mediepluralism och Europarådets plattform för skydd av journalistik och journalisters säkerhet, och att snabbt reagera på eventuella hot mot och kränkningar av dessa rättigheter och friheter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att beakta de effekter som de nödåtgärder vilka vidtagits under 2020 inom ramen för covid-19 har på pressfrihet, institutionell transparens, ansvarsskyldighet, mediernas mångfald och journalisters säkerhet, inbegripet genom en översikt över angreppen mot journalister runt om i EU och medlemsstaternas reaktioner i detta avseende. Parlamentet påminner om sitt upprepade krav om en permanent, oberoende och övergripande mekanism som omfattar demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter i EU. Parlamentet anser att EU-mekanismen för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter måste förankra mediefrihet, inbegripet konstnärlig frihet, som en oundgänglig hörnsten i ett demokratiskt system. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att samla in information och statistik om mediernas frihet och mångfald i alla medlemsstater.

7.  Europaparlamentet betonar public service-mediernas oersättliga roll och betonar att det är av avgörande betydelse att deras oberoende från politisk inblandning säkerställs och upprätthålls. Parlamentet betonar dessutom behovet av att säkerställa det ekonomiska oberoendet för privata marknadsaktörer och villkoren för deras verksamhets hållbarhet, i syfte att undvika insamling av medier. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin begäran om en ambitiös EU-handlingsplan för medier. Parlamentet fördömer vissa medlemsstaternas försök att tysta kritiska och oberoende medier och undergräva mediernas frihet och mångfald. Parlamentet varnar för försöken att undertrycka sådana medier indirekt genom ekonomiskt stöd och fördömer särskilt försöken att kontrollera public service-medier. Parlamentet beklagar djupt att radio och tv i allmänhetens tjänst i vissa medlemsstater har blivit ett exempel på regeringsvänlig propaganda, som ofta utestänger oppositionen och minoritetsgrupper från samhället eller framställer dem på ett nedsättande sätt och i vissa fall till och med uppmanar till våld. Parlamentet understryker att tillgången till information i vissa medlemsstater, och särskilt i landsbygdsområden, är begränsad till offentlig propaganda och att språkbarriärer begränsar tillgången till internationella nyheter. Parlamentet påminner om att tillgången till information och journalistik av hög kvalitet är av största vikt för demokratin. Parlamentet framhåller bristen på obligatorisk innehållsanalys för medierna i vissa medlemsstater, vilket skulle ge jämförbara offentliga data när det gäller förekomsten av regeringsvänliga och oppositionella röster på tv och radio, särskilt under valkampanjer.

8.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet på rekommendationerna i Europarådets parlamentariska församlings resolution 2255 av den 23 januari 2019, som uppmanar medlemsstaterna att garantera redaktionellt oberoende, samt tillräcklig och stabil finansiering, för public service-medier. Parlamentet framhåller att nationella, regionala och lokala medier, och i synnerhet public service-medier, har ett viktigt ansvar att tjäna allmänintresset och korrekt avspegla den kulturella, språkliga, sociala och politiska mångfalden i våra samhällen. Parlamentet betonar att public-service-mediernas roll som tillförlitliga leverantörer som tjänar allmänhetens intresse skulle förbättras av en lämplig och hållbar finansiering, fri från politisk inblandning i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att använda finansieringsmodeller där public service-medier finansieras från källor som är oberoende av politiskt beslutsfattande. Parlamentet betonar det skriande behovet av att skydda oberoende myndigheter och säkerställa en stark och oberoende tillsyn av audiovisuella medier, mot otillbörlig statlig och kommersiell inblandning och försök att påverka utgivningspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rättslig ram för att övervaka public service-mediernas verksamhet, inklusive huruvida de uppfyller kriterierna för ansvarsfull ledning och uppgiftsbaserad finansiering och om deras tjänster uppfyller förväntningarna om en faktabaserad, rättvis och etisk journalistik.

9.  Europaparlamentet fördömer bristen på en balanserad politisk debatt bland medierna i vissa medlemsstater och att det i praktiken förekommer politiskt motiverade begränsningar av information, till exempel nekad tillgång till uppgifter av allmänt intresse, användning av förseningstaktiker, oberättigat minskad räckvidd på begärd information, bannlysning av journalister från offentliga platser, inklusive parlament, begränsning av journalisters möjligheter att genomföra intervjuer med politiker och regeringsmedlemmar och undvikande av intervjuer med medieföretag som inte tillhör det regeringsvänliga konglomeratet, även sådana som har betydande nationell räckvidd. Parlamentet betonar att offentliga myndigheter måste säkerställa transparens i fråga om sin verksamhet och därigenom bidra till att stärka allmänhetens förtroende, i och med att ett fritt informationsflöde bidrar till att skydda liv och hälsa och främjar debatt och beslutsfattande inom sociala, ekonomiska och politiska frågor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att journalister och medieföretag har meningsfull tillgång till parlamentariska debatter, parlamentsledamöter och högt uppsatta regeringstjänstemän, data av allmänt intresse och offentliga evenemang och presskonferenser, särskilt regeringarnas, eftersom bristen på sådan tillgång allvarligt begränsar mediefriheten.

10.  Europaparlamentet upprepar sin oro över bristen på specifika rättsliga eller politiska ramar som skyddar journalister och mediearbetare mot våld, hot och trakasserier på nationell nivå inom EU. Parlamentet uppmanar offentliga personer och företrädare för myndigheterna att avstå från att tala nedsättande om journalister eftersom detta undergräver förtroendet för medierna i hela samhället. Parlamentet understryker den viktiga roll som journalister spelar genom att rapportera om protester och demonstrationer och begär att de skyddas så att de kan utföra sin roll utan rädsla. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla särskilda utbildningsprogram för brottsbekämpande myndigheter med ansvar för skydd av journalister. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att – i lag och i praktiken – säkerställa att journalister och andra medieaktörer samt deras källor ges effektivt skydd samt säkerhet, inbegripet i ett gränsöverskridande sammanhang. Parlamentet är i detta avseende starkt övertygat om att medlemsstaterna bör förbjuda att privatdetektiver används som en skrämseltaktik i syfte att ta reda på information om journalister i deras yrkesroll eller om deras källor.

11.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över de ökande politiska angreppen mot medierna och beklagar djupt bristen på skydd för journalistiska källor. Parlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att utföra skyndsamma, opartiska och effektiva utredningar av angrepp, såsom hot, mord, trakasserier, hotelser och misshandel mot journalister och uppmanar med kraft medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att få slut på hot och angrepp mot journalister och mediearbetare, säkerställa ansvarsskyldighet och garantera att offer och deras familjer har tillgång till lämpliga rättsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att mekanismer för rapportering är tillgängliga. Parlamentet efterfrågar ett genomförande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline, vilka betonar att EU ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att journalister skyddas, både genom förebyggande åtgärder och genom att uppmana till effektiva utredningar när kränkningar inträffar. Parlamentet framhåller att kvinnliga journalister är särskilt utsatta för trakasserier och hotelser och därför bör ges ytterligare skydd. Parlamentet uttrycker djup oro över ökningen av angrepp mot kvinnliga journalister och mediearbetare. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att tillämpa ett könsmedvetet tillvägagångssätt när de överväger åtgärder för att ta itu med journalisters säkerhet.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra Europarådets rekommendation om skydd för journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet och att så snart som möjligt i sin nationella lagstiftning införliva direktiv (EU) 2019/1937 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten, vilket siktar på att fastställa gemensamma minimistandarder för att säkerställa en hög nivå av skydd för visselblåsare. Parlamentet framhåller att visselblåsning är av avgörande betydelse för undersökande journalistik och för pressfriheten.

13.  Europaparlamentet fördömer användningen av strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande för att tysta eller skrämma undersökande journalister och medier och skapa ett klimat av rädsla kring deras rapportering om vissa ämnen. Parlamentet upprepar med kraft sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett övergripande förslag till ett direktiv som siktar på att fastställa miniminormer i EU mot användningen av så kallade strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande.

14.  Europaparlamentet erinrar om slutrekommendationerna från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM) i dess resolution av den 23 oktober 2013, om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt, enligt vilken lagarna om ärekränkning och förtal avskräcker från eventuella avslöjanden av fall av korruption. Parlamentet upprepar sin begäran till alla medlemsstater att avkriminalisera ärekränkning och förtal i sina rättssystem, åtminstone i de fall som rör anklagelser om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt i medlemsstaterna och utanför dem.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en jourlinje i EU som en snabbinsatsmekanism för journalister som begär skydd och att säkerställa att tillräcklig uppmärksamhet ägnas åt deras situation.

16.  Europaparlamentet betonar att alltför hög koncentration av ägande inom de sektorer som producerar och distribuerar innehåll riskerar att hota medborgarnas tillgång till ett varierat innehåll. Parlamentet understryker att mediepluralism, som är beroende av att det finns en mångfald vad gäller mediernas ägande och innehåll samt oberoende journalistik, är avgörande för att hantera spridningen av desinformation och säkerställa att de europeiska medborgarna är välinformerade. Parlamentet påminner om att mediernas ägarkoncentration, enligt övervakningsverktyget för mediepluralism 2020, fortsätter att utgöra en av de mest betydande riskerna för mediernas pluralism och anses skapa hinder för en mångfald av information. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta och genomföra regelverk om medieägande i syfte att undvika horisontell koncentration av ägande i mediesektorn och att garantera transparens, öppenhet och enkel tillgång för medborgare när det gäller information om mediers ägande, finansieringskällor och förvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka att befintliga EU-instrument mot ägarkoncentration och olagligt statligt stöd genomförs på medlemsstatsnivå för att öka mångfalden i medielandskapet. Parlamentet fördömer alla försök att monopolisera medieägandet i medlemsstaterna eller utöva politiskt inflytande över mediernas styrning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att agera snabbt och beslutsamt för att öka insynen i medieägandet och de finansieringskällor som medieägare använder. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka insatserna för att säkerställa att medierna proaktivt offentliggör information om sina ägarstrukturer, inklusive sina verkliga huvudmän, och att tydliga regler införs för att förhindra eventuella intressekonflikter i mediernas ägarstrukturer, med särskild tonvikt på att undvika politisk inblandning. Parlamentet fördömer regeringars överdrivna inblandning i mediernas mångfald genom offentlig reklam. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka användningen av EU-medel som anslagits till att stödja fria och oberoende medier i syfte att kanalisera resurserna till dem som behöver dem. Parlamentet betonar i detta avseende att EU-medel inte får spenderas på statskontrollerade medier och medier som distribuerar politisk propaganda.

17.  Europaparlamentet beklagar djupt att medietillsynsorgan i vissa medlemsstater har hamnat under regeringens inflytande och agerar på ett partiskt sätt mot medier som är kritiska mot regeringen.

18.  Europaparlamentet är bekymrat över försöken att utnyttja covid-19-pandemin för att bestraffa oberoende och kritiska medier och införa begränsningar av mediernas tillgång till och granskning av regeringars beslut och åtgärder genom att anta exceptionella åtgärder som undertrycker eller försvagar institutionella transparensmekanismer och genom att hämma en ordentlig och informerad debatt om åtgärderna. Parlamentet betonar journalistikens roll och det fria flödet av information som avgörande för EU:s insatser för att begränsa covid-19-pandemin. Parlamentet påpekar att journalistiken även spelar en avgörande roll vid ett akut hot mot folkhälsan. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett övergripande sätt övervaka sådana metoder från nationella regeringars sida och att ta med resultaten i sin kommande årsrapport om rättsstatsprincipen.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt införa återhämtningspaket på EU-nivå och nationell nivå, för att skydda arbetstillfällen och försörjningsmöjligheter för journalister och mediearbetare, stödja företag och finansiera public service-medier genom den ekonomiska återhämtningsplanen efter covid-19, med full respekt för EU:s konkurrensregler. Parlamentet framhåller att vissa medieföretag, och i synnerhet lokala medieplattformar, under covid-19-krisen har beräknat förluster på upp till 80 %(28) av sina intäkter på grund av den minskade annonseringen. Parlamentet betonar att EU-medborgarna, mot bakgrund av pandemin, behöver professionella, ekonomiskt säkra och oberoende journalister. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sitt krav på att det ska inrättas en permanent europeisk fond för journalister inom ramen för nästa fleråriga budgetram (2021–2027), efter omformulering till följd av covid-19-krisen, som erbjuder direkt ekonomiskt stöd till oberoende journalister och medieföretag, frilansare och egenföretagande mediearbetare. Parlamentet understryker att finansieringen bör förvaltas av oberoende organisationer för att undvika eventuell inblandning i redaktionellt beslutsfattande och att stöd endast bör ges till de offentliga och kommersiella medier som verkligen är oberoende och fria från statlig eller annan inblandning. Parlamentet påminner om att särskild tonvikt även bör läggas vid oberoende nystartade medieföretag, särskilt lokala sådana, i medlemsstater där mediefriheten de senaste åren har försämrats, mediernas ägarkoncentration ökat betydligt och public service-medier hotas av politisk inblandning.

20.  Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang sin begäran om en ambitiös EU-handlingsplan för medier för att stödja utvecklingen av ett livfullt och pluralistiskt medielandskap.

21.  Europaparlamentet efterfrågar en ambitiös flerårig budgetram med ökade budgetanslag för att stödja medier och oberoende journalistik, särskilt undersökande journalistik. Parlamentet betonar vikten av innovation inom journalistik och nyhetsmedier, vilket skulle kunna främjas genom EU-finansiering. Parlamentet noterar med oro de budgetnedskärningar som planeras i kommissionens reviderade budgetförslag för ramprogrammet Kreativa Europa och fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden.

22.  Europaparlamentet välkomnar med glädje tilldelningen av EU-medel för att göra det möjligt att sjösätta nya projekt, såsom den Europaomfattande snabbinsatsmekanismen för kränkningar av press- och mediefriheten och en fond för gränsöverskridande undersökande journalistik för att stärka mediernas frihet och mångfald.

23.  Europaparlamentet understryker att medierna spelar en viktig roll när det gäller att främja jämställdhet och antidiskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta aktiva åtgärder för att främja jämställdhet inom mediesektorn så att fler kvinnor kan inneha kreativa och beslutsfattande befattningar, vilket skulle göra det möjligt för medierna att bidra till att åstadkomma en tillbakagång för könsstereotyper.

Hatpropaganda

24.  Europaparlamentet fördömer alla typer av fall av hatbrott, hatpropaganda och anklagelser som är grundlösa eller som formulerats med bedrägliga avsikter(29), både på och utanför internet, motiverade av diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, som äger rum inom EU och på annat håll. Parlamentet uttrycker oro över hatbrotten och brotten med koppling till uppvigling till diskriminering eller våld, vilka har skett under covid-19-pandemin och medfört att vissa särskilt sårbara personer har stigmatiserats.

25.  Europaparlamentet beklagar att regeringar och politiska partier i hela EU använder alltmer hatpropaganda i sin politiska kommunikation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med kraft fördöma och bekämpa hatbrott, hatpropaganda och utpekande av syndabockar som politiker och offentliga tjänstemän gör sig skyldiga till, på alla nivåer och i alla typer av medier, eftersom dessa företeelser direkt normaliserar och förstärker hat och våld i samhället, och att avstå från diskriminerande och uppviglande retorik i regeringens kommunikation, eftersom sådan retorik är skadlig för samhället. Parlamentet betonar att påföljder alltid bör överensstämma med de internationella standarderna för yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att, i den mån som lagen tillåter, garantera och uppmuntra yttrandefrihet, inbegripet konstnärlig frihet, som är avgörande för en livskraftig demokratisk debatt. Parlamentet påminner om att rasistiskt och främlingsfientligt tal inte omfattas av yttrandefriheten.

26.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att genomföra och verkställa ytterligare åtgärder för att förebygga, fördöma och bekämpa hatpropaganda och hatbrott, som ett sätt att motverka spridningen av hatpropaganda och våld på och utanför internet, och samtidigt säkerställa att brottsbekämpande myndigheter tillämpar effektiva metoder för registrering av hatbrott baserat på de principer som antagits av EU:s högnivågrupp för bekämpande av rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans.

27.  Europaparlamentet framhåller att hatpropaganda på nätet har blivit alltmer utbrett på senare år i takt med att enskilda personer och störande aktörer använder internetbaserade plattformar för att sprida hatisk eller falsk information. Parlamentet betonar att detta skadar det gemensamma allmänintresset eftersom skadligt innehåll undergräver en respektfull och ärlig offentlig diskurs och utgör ett hot mot den allmänna säkerheten med tanke på att hatpropaganda på internet kan ge upphov till våld ute i verkligheten.

28.  Europaparlamentet påpekar att den rättsliga ramen för att bekämpa hatpropaganda och diskriminering bör stärkas. Parlamentet upprepar sin begäran om att blockeringen av förhandlingarna om det övergripande antidiskrimineringsdirektivet upphävs för detta ändamål.

29.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka kvinnors säkerhet på offentliga platser och på internet, att ta itu med framväxande former av könsrelaterat våld, såsom nätstalkning och trakasserier på nätet, och att införa heltäckande mekanismer för att bistå offer för sådant våld.

30.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och rådet att aktivera ”övergångsklausulen” i artikel 83.1 i EUF-fördraget för att inkludera våld mot kvinnor och flickor och andra former av könsrelaterat våld (inklusive nätvåld) i EU:s brottsförteckning.

31.  Europaparlamentet noterar uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet, som främjas av kommissionen, och dess femte utvärderingsrunda, av vilken det framgår att it-företag i genomsnitt tar bort 71 % av den olagliga hatpropaganda som anmäls till dem. Parlamentet påminner om att journalister och det civila samhällets organisationer bör ingå i utvärderingarna och översynerna av uppförandekoden och att de it-företag som deltar i uppförandekoden granskar begäranden om avlägsnande endast i förhållande till sina allmänna villkor och riktlinjerna för webbplatsen. Parlamentet framhåller det stora skönsmässiga utrymme som privata företag har för att avgöra vad som är olagligt. Parlamentet uppmuntrar alla företag som driver plattformar för sociala medier att delta i uppförandekoden.

32.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna med alla lämpliga medel måste se till att medierna, inbegripet onlinemedier och sociala medier samt reklam, är fria från alla slags uppmaningar till våld eller hat mot en person eller grupp av personer, som kan ha en direkt inverkan på dessa personers deltagande i det civila samhället. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, medlemsstaterna och företag inom sociala medier att motverka spridning av rasism, främlingsfientlighet, hbti-fobi och religiöst hat på internet, i samarbete med relevanta organisationer i det civila samhället. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samla in mer tillförlitlig data om omfattningen av hatpropaganda och hatbrott.

33.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den bristande rapporteringen om hatbrott från brottsoffer på grund av otillräckliga skyddsåtgärder och på grund av att myndigheterna inte utreder fall ordentligt och inte har fått stopp på strafflösheten för hatbrott i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och sprida verktyg och mekanismer för rapportering av hatbrott och hatpropaganda och att se till att alla fall av påstådda hatbrott eller påstådd hatpropaganda verkligen utreds, lagförs och prövas.

Desinformation och plattformarnas roll

34.  Europaparlamentet noterar att den nya digitala tekniken och sociala medier har varit faktorer för problemet med spridning av desinformation och utländsk inblandning och har lett till att onlineplattformar spelar en inflytelserik roll när det gäller att offentliggöra, sprida och främja nyheter och annat medieinnehåll. Parlamentet upprepar sin oro över att desinformation utgör ett potentiellt hot mot informationsfriheten, yttrandefriheten, den demokratiska diskursen, mediernas oberoende och folkhälsan. Parlamentet framhåller att åtgärder som bekämpar desinformation bör fokusera på att främja en mångfald av åsikter genom främjande av högkvalitativ journalistik, leverera tillförlitlig, faktabaserad och verifierad information samt utveckla mediekunnighet och att alla sådana åtgärder måste tillhandahålla garantier för informations- och yttrandefriheten.

35.  Europaparlamentet begär ett ökat samarbete mellan onlineplattformar och brottsbekämpande myndigheter för att på ett effektivt sätt ta itu med spridningen av meddelanden som uppviglar till hat eller uppmanar till våld. Parlamentet betonar vikten av att snabbt avlägsna olagligt innehåll för att stävja okontrollerad spridning av det. Parlamentet framhåller dock att onlineplattformarna inte kan och inte får bli privata censurorgan och att onlineplattformarnas arbete med att avlägsna olagligt innehåll måste omfattas av skyddsåtgärder, däribland medlemsstaternas domstolars rättsliga prövning, så att yttrandefriheten, inbegripet den konstnärliga friheten, rätten till fri och oberoende information och medborgarnas grundläggande rättigheter i allmänhet kan skyddas. Parlamentet påminner om att onlineplattformar är en del av den offentliga sfär på nätet där offentlig debatt äger rum. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa skyddsåtgärder för plattformar så att grundläggande rättigheter och yttrandefriheten respekteras.

36.  Europaparlamentet påminner om att politisk profilering, desinformation och manipulering av information ofta används av politiska partier och privata eller offentliga enheter, och upprepar sin oro över att bevis på inblandning kontinuerligt uppdagas, med tecken på utländskt inflytande, inför alla större nationella val och EU-val, och att en stor del av denna inblandning sker till förmån för EU-fientliga och populistiska kandidater som har för avsikt att skapa polarisering och avskaffa den ideologiska mångfalden samt rikta in sig på specifika minoriteter och sårbara grupper. Parlamentet påpekar att kampen mot inblandning från tredjeländer i framtiden kommer att vara en grundläggande faktor för att upprätthålla europeiska värden och demokrati. Parlamentet understryker i samband med covid-19-krisen att desinformation och sensationsinriktade medierapporter om pandemin även har använts av högerextrema och populistiska grupper och politiker för att angripa minoritetsgrupper och bidra till den invandringsfientliga retoriken, vilket har lett till ökade fall av rasistisk och främlingsfientlig hatpropaganda samt diskriminering.

37.  Europaparlamentet påpekar att olika former av felaktig information och desinformation, liksom andra former av informationsmanipulering med anknytning till bland annat covid-19-pandemin, fortsätter att spridas runt om i världen och ofta är inriktade på de mest sårbara grupperna, och kan få skadliga konsekvenser för den allmänna säkerheten, folkhälsan och en effektiv krishantering. Parlamentet anser att sådana desinformationskampanjer syftar till att försvaga den demokratiska processen och medborgarnas förtroende för medlemsstaternas demokratiska institutioner. Parlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet av den 10 juni 2020 om att gripa in mot covid-19-desinformation. Parlamentet påminner om att alla åtgärder för att bekämpa desinformation, inbegripet de åtgärder som vidtas inom ramen för covid-19-krisen, måste vara nödvändiga, proportionella, transparenta, tillfälliga och omfattas av regelbunden översyn och undvika varje eventuell tendens att leda till ett offentligt monopol eller en offentlig koncentration av informationskällor och att de under inga omständigheter får hindra journalister och medieaktörer från att utföra sitt arbete eller leda till att innehåll avlägsnas på ett otillbörligt sätt eller till att sådant innehåll blockeras på internet. Parlamentet beklagar djupt att vissa onlineplattformar avlägsnar eller censurerar innehåll, däribland journalistiskt innehåll, med koppling till covid-19-pandemin på grundval av icke-transparenta allmänna villkor som begränsar yttrandefriheten i onödan. Parlamentet betonar att sådana åtgärder kan leda till att tillgången till viktig folkhälsoinformation förhindras eller begränsas. Parlamentet framhåller att eventuella försök att kriminalisera information som rör pandemin kan skapa misstro mot institutionell information, fördröja tillgången till tillförlitlig information och ha en förlamande effekt på yttrandefriheten.

38.  Europaparlamentet fördömer konspirationsteorier och offentligt finansierade desinformationskampanjer som syftar till att misskreditera EU och vilseleda allmänheten om dess mål och verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att öppet fördöma och avslöja de lögner och den desinformation som statliga myndigheter sprider om EU och att offentliggöra och distribuera ett faktabaserat svar i syfte att informera medborgarna.

39.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att lägga fram en europeisk handlingsplan för demokrati som syftar till att motverka desinformation och anpassa sig till föränderliga hot och manipulationer, samt till att stödja fria och oberoende medier. Parlamentet betonar i detta sammanhang att skydd för yttrandefriheten, inbegripet fria, oberoende och ekonomiskt bärkraftiga medier, konstnärlig frihet, innehåll om grundläggande rättigheter och demokratisk debatt, och samtidigt bekämpande av hatpropaganda och desinformation, är en grundläggande faktor när det gäller att försvara rättsstatsprincipen och demokratin i EU. Parlamentet noterar bekymrat att en studie genomförd av Global Disinformation Index (GDII) ger vid handen att webbplatser som sprider desinformation i EU tar in mer än 70 miljoner euro i reklamintäkter varje år. Parlamentet framhåller de potentiellt negativa effekterna av affärsmodeller som bygger på individuellt riktad reklam. Parlamentet bekräftar att den allmänna dataskyddsförordningen(30) föreskriver rätten för enskilda personer att inte bli föremål för genomgripande onlinekartläggning på webbplatser och i applikationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att engagera sig ytterligare i detta avseende och öka ansträngningarna för att få stopp på sådana metoder, bekämpa strategisk, automatiserad förstärkning av desinformation genom användning av bottar eller falska profiler på nätet och öka insynen i finansieringen och distributionen av internetreklam. Parlamentet uppmanar dessutom alla onlineplattformar att säkerställa att de algoritmer som ligger till grund för deras sökfunktioner inte i första hand bygger på reklam. Parlamentet begär att det inrättas en flerpartsexpertgrupp om digitala och grundläggande rättigheter, som omfattar oberoende medier och icke-statliga organisationer för digitala och mänskliga rättigheter, för att bistå kommissionen samt EU:s institutioner i allmänhet.

40.  Europaparlamentet välkomnar lanseringen av det europeiska observatoriet för digitala medier, som kommer att öka den tillgängliga vetenskapliga kunskapen om desinformation online, främja utvecklingen av en EU-omfattande marknad för tjänster för informationsverifiering och stödja bildandet av en gränsöverskridande och multidisciplinär gemenskap bestående av faktagranskare och akademiska forskare som i samarbete med intressenter ska identifiera, analysera och avslöja potentiella hot när det gäller desinformation, i fråga om t.ex. covid-19.

41.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna samt den privata sektorn, särskilt onlineplattformar, och det civila samhället som helhet om behovet av gemensamma åtgärder när det gäller kampen mot desinformation. Parlamentet betonar att onlineplattformar bör spela en central roll när det gäller att upptäcka och motverka desinformation. Parlamentet ger sitt erkännande åt den lovande och nödvändiga om än otillräckliga verkan av de frivilliga åtgärder som vidtagits av vissa tjänsteleverantörer och plattformar för att motverka desinformation, olagligt innehåll och utländsk inblandning i valprocesser i EU. Parlamentet framhåller dock att onlineplattformar för närvarande fortfarande inte tar lämpligt ansvar för att motverka dessa omedelbara hot.

42.  Europaparlamentet betonar att onlineplattformarnas åtgärders effektivitet när det gäller att bekämpa desinformation bara kan bedömas när åtgärderna utförs på ett fullständigt transparent sätt och genom att alla relevanta uppgifter delas. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att bedöma alla möjliga åtgärder för att ålägga onlineplattformar att ta itu med spridningen av desinformation på ett effektivt, öppet och ansvarsfullt sätt, och att dela relevanta data i enlighet med detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga påföljder för onlineplattformar som underlåter att göra detta. Parlamentet förväntar sig att detta återspeglas i den europeiska handlingsplanen för demokrati och rättsakten om digitala tjänster.

43.  Europaparlamentet betonar i detta avseende att när innehåll tas bort på nätet och det inte finns något domstolsbeslut som fastställer dess olagliga karaktär har detta stor inverkan på yttrande- och informationsfriheten. Parlamentet efterfrågar regelbundna konsekvensbedömningar av de frivilliga åtgärder som tjänsteleverantörer och plattformar vidtar för att motverka desinformation. Parlamentet betonar medlemsstaternas skyldigheter att respektera, skydda och garantera grundläggande rättigheter och begär att man bedömer alla tillgängliga alternativ för att skydda och upprätthålla rätten till information och deltagande. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att för onlineplattformar föreslå EU-regler som också syftar till att motverka regeringspraxis som begränsar yttrandefriheten i onödan. Parlamentet betonar att användningen av automatiserade verktyg för innehållsmoderering kan äventyra yttrande- och informationsfriheten och att EU:s digitala politik och strategi måste tillhandahålla lämpliga rättsmedel och garantier i fullständig överensstämmelse med de relevanta bestämmelserna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen.

44.  Europaparlamentet anser att EU:s uppförandekod om desinformation skulle kunna förstärkas genom förbättrad övervakning av befintliga åtaganden, ett transparent och uppdelat tillhandahållande av information och data från onlineplattformar samt utvidgning av sådana åtaganden. Parlamentet anser att en samregleringsstrategi som kontinuerligt återspeglar aktuell utveckling i den digitala sfären skulle kunna vara en väg framåt.

45.  Europaparlamentet uppmuntrar sociala medieföretag och onlineplattformar att utforska möjligheter att tillhandahålla verktyg som gör det möjligt för användarna att anmäla och flagga möjlig desinformation för att underlätta ett skyndsamt åtgärdande och för att möjliggöra granskning av oberoende och opartiska faktagranskande tredjepartsorganisationer, samtidigt som man förebygger missbruk av sådana verktyg. Parlamentet betonar att onlineplattformar bör samarbeta med medlemsstater och EU-institutionerna för att underlätta bedömningen av desinformation och utländsk inblandning och identifieringen av förövare.

Mediekunnighet

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att stärka utbildningspolitik som främjar medie- och informationskunnighet, ger medborgarna verktyg för att tänka kritiskt och hjälper dem att identifiera desinformation. Parlamentet framhåller i det avseendet att upprätthållande av det redaktionella oberoendet hos centrala och lokala medier och utveckling av mediekunnighetsprojekt är väsentliga för att bygga motståndskraft, öka medvetenheten och stärka utbildningen för att effektivt bekämpa propaganda, desinformation och manipulering. Parlamentet anser att en kontinuerlig läroplan för mediekunnighet samt insatser för alla åldersgrupper är av stor vikt för att öka samhällets motståndskraft mot sådana hot i den digitala sfären. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna och det civila samhällets organisationer utarbeta läroplaner för medie- och informationskunnighet och datakompetens. Parlamentet betonar att mediekunnighet är en allt viktigare och avgörande kompetens för medborgarna. Parlamentet betonar att det för att nå en bredare publik och så många åldersgrupper som möjligt är viktigt att utöka initiativen för mediekunnighet genom plattformar för sociala medier, däribland effektiva strategier för mediekunnighet för äldre personer och de mest sårbara grupperna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även främja program och politik som syftar till att främja medie- och nyhetskunnighet för journalister och medieaktörer och till att utveckla en kritisk och medveten förståelse av användningen av IKT, såsom exempelvis informationskampanjer om rättigheter och möjliga risker i den digitala sfären. Parlamentet betonar behovet av att utveckla en övergripande EU-strategi för mediekunnighet och uppmanar kommissionen att öka insatserna i detta syfte. Parlamentet understryker den viktiga roll som organisationer i det civila samhället spelar när det gäller att främja mediekunnighet och hjälpa till att förhindra spridningen av hatpropaganda. Parlamentet påminner om att program som bedöms använda effektiva strategier för att bekämpa hatbrott och hatpropaganda är inriktade på samarbete, kommunikation, konfliktlösning, problemlösning, medling och medvetenhet om partisk vinkling.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig ytterligare för att öka EU:s finansiering av program för mediekunnighet och att aktivt engagera sig i främjandet av tillförlitlig, faktabaserad och faktagranskad information genom att förbättra mediernas distributionskanaler för att förbättra tillgången till sådan information. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra bestämmelserna i det reviderade direktivet om audiovisuella medietjänster, som kräver att medlemsstaterna främjar och utvecklar mediekunnighet.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla stöd för att komplettera utbildningsprogram i alla medlemsstater, inte bara för mediekunnighet, utan även för en bredare medborgarutbildning, inklusive utbildning i demokratiska värden och mänskliga rättigheter, för ytterligare sensibilisering om desinformation och propaganda.

49.  Europaparlamentet betonar att lokala och samhälleliga medieorganisationer är centrala strukturer för att främja, framställa och sprida information och fakta om konstnärliga och kulturella evenemang på lokal nivå och bland minoriteter. Parlamentet anser att de är ett viktigt instrument för att upprätthålla mediernas mångfald och en mångkulturell miljö i Europa. Parlamentet anser att samhälleliga mediekanaler också bör involveras som intressenter i EU-program som syftar till att främja journalistik och mediekompetens, och uppmanar medlemsstaterna att ge dem tillräckligt stöd och se till att de fullgör sina utbildningsmässiga och kulturella roller.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att säkerställa förstärkt och proaktiv kommunikation på alla officiella språk när stora offentliga nödsituationer, såsom pandemin, inträffar, för att säkerställa att EU-medborgare har tillgång till korrekt, användarvänlig och verifierad information.

o
o   o

51.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 305, 26.11.2019, s. 17. (2) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (3) EUT L 303, 28.11.2018, s. 69. (4) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55. (5) Antagna texter, P9_TA(2020)0054. (6) Antagna texter, P9_TA(2020)0014. (7) Antagna texter, P9_TA(2019)0101. (8) Antagna texter, P9_TA(2019)0103. (9) Antagna texter, P9_TA(2019)0080. (10) Antagna texter, P9_TA(2019)0031. (11) Antagna texter, P9_TA(2019)0021. (12) Antagna texter, P8_TA(2019)0328. (13) Antagna texter, P8_TA(2019)0032. (14) EUT C 390, 18.11.2019, s. 19. (15) EUT C 433, 23.12.2019, s. 31. (16) EUT C 238, 6.7.2018, s. 57. (17) EUT C 324, 27.9.2019, s. 392. (18) EUT C 41, 6.2.2020, s. 64. (19) EUT C 390, 18.11.2019, s. 111. (20) EUT C 369, 11.10.2018, s. 11. (21) EUT C 346, 27.9.2018, s. 29. (22) EUT C 331, 18.9.2018, s. 135. (23) EUT C 263, 25.7.2018, s. 82. (24) EUT C 356, 4.10.2018, s. 5. (25) EUT C 215, 19.6.2018, s. 162. (26) EUT C 208, 10.6.2016, s. 89. (27) International Women’s Media Foundation, Global Report on the Status of Women in the News Media, 2011. (28) Se The Economist, 18 april 2020, ”The newspaper industry taking a battering” och News Media Europe, 24 mars 2020, ”Covid-19 and the news media: journalism always comes at a cost”. (29) Europadomstolens dom av den 23 april 1992, ansökan nr 11798/85, punkt 46. (30) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).