Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2020/2876(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0373/2020

Ingivna texter :

B9-0373/2020

Debatter :

PV 25/11/2020 - 12
CRE 25/11/2020 - 12

Omröstningar :

Antagna texter :

P9_TA(2020)0336

Antagna texter
PDF 160kWORD 55k
Torsdagen den 26 november 2020 - Bryssel Slutlig utgåva
Aborträtten i Polen
P9_TA(2020)0336B9-0373/2020

Europaparlamentets resolution av den 26 november 2020 om det faktiska förbudet mot rätten till abort i Polen (2020/2876(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 2 och 7.1,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) av den 4 november 1950 och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i relation till denna,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–  med beaktande av Republiken Polens författning,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter av den 16 december 1966 och FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 10 december 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 23 november 2016 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna om den sjunde återkommande rapporten om Polen,

–  med beaktande av Unescos internationella tekniska vägledning om sexualundervisning av den 10 januari 2018,

–  med beaktande av 1994 års internationella konferens om befolkning och utveckling (ICPD) som hölls i Kairo 1994, dess handlingsprogram, resultatet av dess översynskonferenser samt toppmötet om ICPD25 i Nairobi 2019,

–  med beaktande av förklaringen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995 samt de efterföljande slutdokument som antogs vid FN:s extra sessioner Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), som trädde i kraft den 1 augusti 2014, samt parlamentets resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld(1),

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, som man enades om 2015,

–  med beaktande av dokumentet från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter av den 4 december 2017 Women’s sexual and reproductive health and rights in Europe,

–  med beaktande av slutsatserna från 2017 års årliga symposium om grundläggande rättigheter, Kvinnors rättigheter i turbulenta tider, som anordnades av kommissionen,

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens rekommendationer från 2018 om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter,

–  med beaktande av rapporten av den 10 juli 2017 från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män till följd av dess resa till Polen den 22–24 maj 2017, och av rapporten av den 3 december 2018 från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor till följd av den resa som en ad hoc‑delegation gjorde till Polen, om situationen för rättsstaten (19–21 september 2018),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Polen, särskilt resolutionen av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen(2), och resolutionen av den 17 september 2020 om förslaget till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen(3),

–  med beaktande av de fyra överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen mot Polen i samband med reformen av det polska rättsväsendet och förslaget till rådets beslut av den 20 december 2017 om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen (COM(2017)0835),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om kommissionens beslut att aktivera artikel 7.1 i EU-fördraget i fråga om situationen i Polen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 november 2019 om kriminalisering av sexualundervisning i Polen(5),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna(6), och sin lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti-fria zoner”(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om samordnade EU-åtgärder för att bekämpa covid-19-pandemin och dess konsekvenser(10),

–  med beaktande av kommissionens 2020 års rapport om rättsstatsprincipen av den 30 september 2020 Rättstatssituationen i EU (COM(2020)0580) och landskapitlet om rättsstatssituationen i Polen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 30 oktober 2020 från ledarna för Europaparlamentets fem största grupper till Polens premiärminister(11),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna och icke-diskriminering såsom anges i artikel 2 i EU-fördraget. Alla medlemsstater har i enlighet med internationell rätt och EU-fördragen åtagit sig att respektera, garantera och förverkliga grundläggande rättigheter.

B.  Ett effektivt, oberoende och opartiskt rättsväsen är avgörande för att säkerställa efterlevnaden av rättsstatsprincipen och EU-invånarnas grundläggande rättigheter och medborgerliga friheter.

C.  Rätten till likabehandling och icke-diskriminering är en grundläggande rättighet som fastställs i fördragen och stadgan, och den måste respekteras till fullo. Enligt stadgan, Europakonventionen, och rättspraxis från Europadomstolen hör kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa samman med ett flertal mänskliga rättigheter, såsom rätten till liv, frihet från omänsklig eller förnedrande behandling, rätten till hälso- och sjukvård, rätten till ett privatliv, information och utbildning, och förbudet mot diskriminering. Dessa mänskliga rättigheter återspeglas också i Polens författning.

D.  Parlamentet har tagit upp sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sitt nyligen antagna program EU för Hälsa, för att säkerställa snabb tillgång till varor som behövs för ett säkert tillhandahållande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (t.ex. läkemedel, preventivmedel och medicinsk utrustning).

E.  Författningsdomstolen inrättades som en av de centrala instanserna för att säkerställa de kontroller och motvikter som hör samman med en konstitutionell demokrati och efterlevnaden av rättsstatsprincipen i Polen.

F.  I augusti 2018 offentliggjorde kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor och FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning ett gemensamt uttalande där de betonade att tillgång till säker och laglig abort och till relaterade tjänster och information är livsviktiga inslag i kvinnors reproduktiva hälsa, och uppmanade med eftertryck länder att avskaffa de begränsningar av kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva rättigheter som utgör ett hot mot kvinnors och flickors hälsa och liv. Tillgång till abort är en mänsklig rättighet, och att fördröja och neka aborter utgör en form av könsrelaterat våld och kan innebära tortyr och/eller grym, omänsklig och förnedrande behandling. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är mål som ingår i FN:s mål 3 för hållbar utveckling, och könsrelaterat våld och skadliga sedvänjor är mål som ingår i mål 5 för hållbar utveckling.

G.  Tillgång till omfattande och åldersanpassad information, sexual- och samlevnadsundervisning samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inbegripet familjeplanering, preventivmedel såväl som säkra och lagliga aborter samt flickors och kvinnors självständighet och förmåga att fatta fria och oberoende beslut om sina kroppar och liv, är en förutsättning för deras ekonomiska oberoende och därför avgörande för att uppnå jämställdhet och avskaffa könsrelaterat våld. Det är deras kroppar och deras val.

H.  Polen har ratificerat Istanbulkonventionen, Lanzarotekonventionen, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om barnets rättigheter, och är enligt internationell människorättslagstiftning skyldiga att ge tillgång till omfattande sexualundervisning och information, bland annat om riskerna för sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp, och att motverka könsstereotyper i samhället. Polen har inte genomfört Europadomstolens domar om tillgång till laglig abort. Europarådets ministerkommitté har kritiserat Polen för landets brist på framsteg i detta avseende.

I.  Det finns många skillnader i tillgången till abort mellan medlemsstaterna. Polen är ett av de länder i Europeiska unionen där tillgången är som mest begränsad enligt 2020 års European Contraception Atlas, och landet har några av de mest restriktiva politiska strategierna vad gäller tillgång till preventivmedel, familjeplanering, rådgivning och tillhandahållande av information online. Polen är ett av de få länder som kräver recept för akuta p-piller, vilket läkare, på grund av personliga övertygelser, ofta nekar att skriva ut.

J.  Sedan författningsdomstolens avgörande från 2015 avseende lagen av den 5 december 1996 om läkar- och tandläkaryrken är varken sjukvårdspersonal eller hälso- och sjukvårdsinrättningar rättsligt skyldiga att, om de nekar en patient sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård på grund av personliga övertygelser, tillhandahålla namn på andra inrättningar eller yrkesverksamma. Den slutliga versionen av lagen i dess ändrade lydelse från juli 2020 innehöll inte den hänvisningsskyldighet som fanns med i det ursprungliga förslaget. Ett sådant utelämnande visar på ett fullständigt åsidosättande av rekommendationen från Europarådets ministerkommitté om verkställandet av Europadomstolens domar mot Polen på området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

K.  Enligt organisationer i det civila samhället, såsom Federation for Women and Family Planning, erbjöd 2018 endast 10 % av de sjukhus som anlitades av Polens nationella hälso- och sjukvårdsfond lagliga aborter, vilket innebär att det finns polska vojvodskap som helt och hållet vägrar att tillhandahålla säker och laglig abort, vilket gör det extremt svårt och ofta omöjligt för kvinnor att få tillgång till sådana tjänster.

L.  På grund av rädsla och påtryckningar från kollegor och medicinska myndigheter föredrar läkare i Polen att inte förknippas med abortförfaranden. Förutom den väl använda samvetsklausulen skapar läkare ytterligare icke-lagstadgade hinder, såsom onödiga läkarundersökningar, psykologisk rådgivning eller annan rådgivning av specialister, eller begränsar kvinnors rätt till prenatala tester och information, vilket bör garanteras alla inom ramen för det offentliga sjukvårdssystemet.

M.  Tillgången till gynekologisk vård i Polen är mycket begränsad och i vissa regioner nästan obefintlig, vilket leder till ett stort antal oönskade graviditeter, dålig reproduktiv hälsa, hög förekomst av livmoderhalscancer och otillräcklig tillgång till preventivmedel. Tillgången till sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård samt hbti-personers rättigheter är mycket begränsad. Transpersoner och icke-binära personer som behöver gynekologisk vård diskrimineras i vårdmiljöer och nekas ofta tillgång till vård.

N.  Tyvärr har sedan början av 2019 över 80 regioner, distrikt eller kommuner i Polen antagit hbti+-fientliga resolutioner i vilka de förklarar sig vara fria från så kallad hbti‑ideologi, eller helt eller delvis antagit ”regionala stadgor för familjerättigheter”, där framför allt ensamstående föräldrar, hbti+-föräldrar och hbti+-personer diskrimineras och där dessa unionsmedborgares fria rörlighet i själva verket inskränks.

O.  Enligt beräkningar avbryter årligen uppemot 200 000 kvinnor sin graviditet i Polen och tvingas genomgå olagliga aborter, främst medicinska aborter, utan den professionella läkartillsyn och rådgivning som krävs. Uppemot 30 000 kvinnor beräknas årligen vara tvungna att bege sig utomlands från Polen för att få den vård de behöver och söka abort(12). Tillgången till sådana åtgärder är knuten till betalning för tjänsterna i fråga, vilket innebär att de inte är lika tillgängliga för alla kvinnor, särskilt inte för socioekonomiskt missgynnade kvinnor och invandrarkvinnor i irreguljära situationer. Detta innebär att endast en begränsad grupp kvinnor i Polen har tillgång till säkra aborter.

P.  Till följd av ett förslag från 119 ledamöter av det polska parlamentet och med stöd av abortmotståndarrörelser beslutade Polens författningsdomstol den 22 oktober 2020 att den bestämmelse i 1993 års lag om familjeplanering, skydd av mänskliga foster och villkor för lagligt graviditetsavbrytande som tillåter abort i fall där en prenatal undersökning eller andra medicinska överväganden tyder på en hög sannolikhet för svåra och obotliga fosterskador eller en obotlig sjukdom som hotar fostrets liv, strider mot författningen.

Q.  En hög sannolikhet för en allvarlig och kronisk missbildning eller en obotlig sjukdom hos fostret utgjorde den rättsliga grunden för 1 074 av de 1 110 avbrutna graviditeterna 2019, medan de återstående gällde fall där graviditeten utgjorde ett hot mot kvinnans liv eller hälsa eller var en följd av en förbjuden handling (dvs. våldtäkt), vilka är de enda andra fall som är tillåtna enligt 1993 års lag om familjeplanering.

R.  Beslutet kommer att bli tillämpligt i och med offentliggörandet, som krävs enligt polsk lag, och när det väl har offentliggjorts kommer det att resultera i ett nästan fullständigt förbud mot rätten till abort i Polen, och kriminalisering av aborter, och leda till en ökning av antalet olagliga och osäkra aborter samt abortturism, med tillgång endast för vissa, vilket innebär att kvinnors hälsa och rättigheter undergrävs och deras liv äventyras. Trots att beslutet inte har offentliggjorts har många gravida kvinnor som informerats om att det föreligger en hög sannolikhet för att fostret har en allvarlig och kronisk missbildning eller en obotlig sjukdom stött på begränsningar av tillgången till laglig abort.

S.  Beslutet utgör ett nytt angrepp mot rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna och ytterligare ett försök att begränsa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Polen, bland många andra som förekommit under de senaste åren. Dessa försök stoppades inledningsvis 2016, 2018 och 2020 till följd av massivt motstånd från polska medborgare, till exempel inom ramen för ”svarta fredag”-demonstrationerna, som vann stort stöd bland ledamöter av Europaparlamentet från olika politiska grupper.

T.  Beslutet fattades vid en tidpunkt då det, på grund av covid-19-pandemins andra våg, införts folkhälsorelaterade restriktioner i EU:s samtliga medlemsstater – inklusive Polen – som i stor utsträckning hindrade en verklig demokratisk debatt och ett korrekt rättsförfarande, vilket är avgörande när det gäller frågor som rör grundläggande rättigheter.

U.  Trots de sanitära begränsningarna och riskerna har demonstrationer utan motstycke ägt rum i Polen och runt om i världen. Tusentals demonstranter fortsätter att protestera mot allvarliga begränsningar som undergräver deras grundläggande sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Kravallpolis och det militära gendarmeriet har kallats in för att kontrollera demonstrationerna, och tjänstemän inom brottsbekämpningen har använt övervåld och fysiskt våld mot fredliga demonstranter, däribland ledamöter av det polska parlamentet och polska ledamöter av Europaparlamentet. Dessa åtgärder strider mot den polska regeringens skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning, inbegripet stadgan, som garanterar rätten att delta i fredliga sammankomster, och riktlinjerna från den särskilda rapportören för rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet, där det anges att militären som allmän regel inte bör användas för att övervaka sammankomster.

V.  De offentliga myndigheterna har använt hot för att hindra polska medborgare och personer bosatta i Polen från att delta i manifestationer, inbegripet betydande böter, samtidigt som landets riksåklagare och justitieminister, Zbigniew Ziobro, har meddelat att åtal som kan leda till fängelsestraff på upp till åtta år kommer att väckas mot dem som anordnat demonstrationerna. Många demonstranter, däribland minderåriga, har frihetsberövats på olagliga grunder.

W.  Den 28 oktober 2020 uppmanade vice premiärminister Jarosław Kaczyński människor att försvara traditionella polska värden och skydda kyrkor ”till varje pris”, vilket ledde till att nationalistiska huliganer angrep demonstranter. Kulturella och religiösa värden i Polen missbrukas på så sätt som skäl för att hindra ett fullständigt förverkligande av kvinnors rättigheter, jämställdhet för kvinnor och deras rätt att fatta beslut om sina egna kroppar. Ordo Iuris – en fundamentalistisk organisation som är nära kopplad till den regerande koalitionen och som varit en drivande kraft bakom kampanjer som syftat till att undergräva mänskliga rättigheter och jämställdhet i Polen, inbegripet försök att förbjuda abort – vill att Polen ska få till stånd ett utträde ur Istanbulkonventionen samt efterlyser inrättande av så kallade hbti-fria zoner.

X.  Enligt nyligen genomförda undersökningar stöder majoriteten av befolkningen i Polen rätten till abort på begäran fram till den 12:e veckan. Demonstranterna begär också att regeringen ska avgå på grund av sina upprepade angrepp mot rättsstatsprincipen. Demonstrationerna har till största delen anordnats och samordnats av kvinnoledda organisationer, aktivister och organisationer i det civila samhället, med stöd av den polska politiska oppositionen. Den polska presidentens förslag till abortlagstiftning efter demonstrationerna är otillfredsställande.

Y.  De akter från det polska parlamentet avseende författningsdomstolen som antogs den 22 december 2015 och den 22 juli 2016, liksom det paket med tre akter som antogs i slutet av 2016, undergrävde allvarligt författningsdomstolens oberoende och legitimitet. Akterna av den 22 december 2015 och den 22 juli 2016 förklarades författningsstridiga av författningsdomstolen den 9 mars 2016 respektive den 11 augusti 2016. Dessa avgöranden offentliggjordes inte och genomfördes inte heller vid den tidpunkten av de polska myndigheterna. Polska lagars författningsenlighet kan inte längre garanteras i praktiken i Polen sedan de ovannämnda ändringarna av lagstiftningen trädde i kraft(13).

Z.  Det ovannämnda beslutet avkunnades av domare som valts av och är helt beroende av politiker från den koalition som leds av PiS (Lag och Rättvisa). Den polska senatens talman betraktade beslutet som icke-existerande och uppmanade regeringen att inte offentliggöra det, särskilt eftersom det inte är förenligt med Polens skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter och inte heller överensstämmer med den tidigare lagstiftningen om Polens författning samt på grund av de olagliga utnämningarna av tre domare till, och ordföranden för, författningsdomstolen(14).

AA.  Kommissionen och parlamentet har uttryckt allvarlig oro över situationen med avseende på rättsstatsprincipen, inbegripet författningsdomstolens legitimitet, oberoende och ändamålsenlighet. Kommissionen inledde ett förfarande enligt artikel 7.1 efter 2015 års reformer av rättsväsendet i Polen.

1.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag författningsdomstolens beslut och bakslaget för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter i Polen. Parlamentet konstaterar att beslutet äventyrar kvinnors hälsa och liv. Parlamentet påminner om att det har riktat kraftfull kritik mot alla lagstiftningsförslag och restriktioner som syftar till att ytterligare förbjuda och begränsa tillgången till säker och laglig abort i Polen och som närmar sig ett förbud mot tillgång till abortvård i Polen, eftersom de flesta lagliga aborter utförs på grund av allvarliga och obotliga fosterskador eller obotliga sjukdomar som hotar fostrets liv. Parlamentet påminner om att allmän tillgång till hälso- och sjukvård och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter utgör grundläggande mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet konstaterar att en begränsning av eller ett förbud mot rätten till abort inte på något sätt eliminerar förekomsten av aborter, utan endast leder till att de genomförs fördolt, med en ökning av antalet olagliga, osäkra, hemlighållna och livshotande aborter till följd. Parlamentet insisterar på att utförande av abort inte bör omfattas av strafflagen, eftersom detta har en dämpande effekt så att läkare avstår från att tillhandahålla tjänster med anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter av rädsla för straffrättsliga påföljder.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att beslutet meddelades vid en tidpunkt då de sanitära restriktionerna i samband med covid-19-pandemin allvarligt undergrävde möjligheterna till korrekta demokratiska processer. Parlamentet kritiserar skarpt det restriktiva förbudet mot offentliga sammankomster, som har varit i kraft utan att ett naturkatastroftillstånd utlysts i enlighet med artikel 232 i Polens författning.

4.  Europaparlamentet påminner om att kvinnors rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter och att EU-institutionerna och medlemsstaterna är skyldiga att upprätthålla och skydda dem i enlighet med fördragen och stadgan samt internationell rätt.

5.  Europaparlamentet konstaterar att den omotiverade och överdrivna begränsningen av tillgången till abort till följd av det ovannämnda beslutet av författningsdomstolen inte skyddar kvinnors inneboende och oförytterliga värdighet, eftersom den strider mot stadgan, Europakonventionen, Europadomstolens rättspraxis, ett stort antal internationella konventioner som Polen har undertecknat samt Republiken Polens författning.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft det polska parlamentet och de polska myndigheterna att avstå från alla ytterligare försök att begränsa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, eftersom sådana åtgärder strider mot principen om icke-tillbakagång enligt internationell människorättslagstiftning. Parlamentet framhåller bestämt att nekande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en form av könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att vidta åtgärder för att till fullo genomföra de domar som Europadomstolen avkunnat i mål mot Polen, eftersom denna domstol har slagit fast att restriktiva abortlagar kränker kvinnors mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att obehindrad och snabb tillgång till reproduktiv hälsa samt respekt för kvinnors reproduktiva självbestämmande och beslutsfattande är avgörande för att skydda kvinnors mänskliga rättigheter och främja jämställdhet.

7.  Europaparlamentet framhåller behovet att tillhandahålla heltäckande, evidensbaserad, icke-diskriminerande och åldersanpassad sexualundervisning och information till alla, eftersom bristande information och utbildning om kön och sexualitet leder till fler oplanerade graviditeter.

8.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den polska justitieministerns nyliga beslut att officiellt inleda Polens utträde ur Istanbulkonventionen, vilket skulle innebära ett allvarligt bakslag när det gäller jämställdhet, kvinnors rättigheter och kampen mot könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar med kraft de polska myndigheterna att säkerställa en effektiv tillämpning av den konventionen i praktiken, inbegripet tillhandahållande av ett tillräckligt antal skyddade boenden av god kvalitet för kvinnor som fallit offer för våld liksom för deras barn, med beaktande av upptrappningen av det könsrelaterade våldet under covid-19-pandemin, samt tillgång till grundläggande stöd och hälso- och sjukvårdstjänster, inbegripet sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård.

9.  Europaparlamentet beklagar att tillgången till hälso- och sjukvård i vissa delar av Polen fortfarande är begränsad och att, enligt det högre revisionsorganet, endast 2 procent av de gravida kvinnor som 2018 var bosatta på den polska landsbygden fick genomgå alla de standardtester som krävs under graviditeten, till exempel fosterultraljud, kardiotokografi och blodprov från modern.

10.  Europaparlamentet beklagar djupt den ökade användningen av samvetsklausulen, som leder till en avsaknad av tillförlitliga mekanismer för hänvisning för dem som söker abortrelaterade tjänster samt utdragna överklagandeförfaranden för dem som förvägras sådana tjänster. Parlamentet beklagar också djupt det faktum att gynekologer i många fall åberopar samvetsklausulen när de ombeds att förskriva preventivmedel, vilket i praktiken begränsar tillgången till preventivmedel i Polen. Parlamentet konstaterar att samvetsklausulen också utgör hinder för tillgången till prenatal screening, vilket inte bara utgör en kränkning av rätten till information om fostrets tillstånd, utan även hindrar en framgångsrik behandling av barnet under graviditeten eller omedelbart efter nedkomsten. Parlamentet uppmanar med kraft de polska myndigheterna att upphäva den lag som begränsar tillgången till akut-p-piller.

11.  Europaparlamentet är djupt oroat över att tusentals kvinnor måste resa för att få tillgång till en hälso- och sjukvårdstjänst som är så grundläggande som abort. Parlamentet betonar att gränsöverskridande aborttjänster inte är ett genomförbart alternativ för de mest utsatta och marginaliserade invånarna. Parlamentet är oroat över att resor utomlands äventyrar kvinnors hälsa och välbefinnande, eftersom kvinnorna i många fall är ensamma. Parlamentet betonar vikten av vård efter abort, särskilt för kvinnor som drabbats av komplikationer till följd av en ofullständig eller osäker abort.

12.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för och sin solidaritet med tusentals polska medborgare, i synnerhet polska kvinnor och hbti+-personer, som trots de sanitära riskerna gett sig ut för att protestera mot allvarliga begränsningar av sina grundläggande fri- och rättigheter. Parlamentet noterar att demonstranternas krav inbegriper inte bara ett upphävande av författningsdomstolens beslut, utan även ett fördömande av den så kallade abortkompromissen, en liberalisering av lagen om rätten till abort och respekt för kroppsligt självbestämmande. Parlamentet påminner om att mötes- och föreningsfriheten är utmärkande för Europeiska unionen, även under en pandemi.

13.  Europaparlamentet fördömer skarpt den överdrivna och oproportionella användning av tvångsmedel och våld mot demonstranter – däribland aktivister och kvinnorättsorganisationer – som brottsbekämpande myndigheter och icke-statliga aktörer, till exempel högernationalistiska grupper, gjort sig skyldiga till. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att se till att de som angriper demonstranter ställs till svars.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de polska myndigheterna att stärka den nationella lagstiftningen för främjande av kvinnors rättigheter och jämställdhet genom att tillhandahålla alla nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser till institutioner som arbetar för att motverka diskriminering på grund av kön och genus.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig bedömning av författningsdomstolens sammansättning, vars rättsstridighet utgör grund för att ifrågasätta dess avgöranden och därmed dess förmåga att upprätthålla den polska författningen. Parlamentet understryker att det ovannämnda beslutet utgör ytterligare ett exempel på det politiska övertagandet av rättsväsendet samt systemkollapsen för rättsstatligheten i Polen.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet att behandla denna fråga och andra påståenden om kränkningar av de grundläggande rättigheterna i Polen genom att utvidga sina pågående utfrågningar om situationen i Polen, i enlighet med artikel 7.1 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att gå vidare med den formella utfrågning om situationen i Polen som planeras att hållas den 10–11 december 2020.

17.  Europaparlamentet välkomnar den preliminära överenskommelsen av den 5 november 2020 om lagstiftning om inrättande av en mekanism som skulle göra det möjligt att ställa in budgetbetalningar till en medlemsstat som handlar i strid med rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att agera beslutsamt vad gäller de nyligen överenskomna villkoren för den kommande fleråriga budgetramen för 2021–2027.

18.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillhandahålla tillräcklig finansiering till nationella och lokala organisationer i det civila samhället för att främja gräsrotsstöd för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter i medlemsstaterna, inbegripet Polen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att omedelbart och direkt stödja program och organisationer i Polens civila samhälle som arbetar för att säkerställa att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter skyddas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja informationsåtgärder och utbildning genom finansieringsprogram.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra det till en prioritering att säkerställa att alla har ett likvärdigt och starkt rättsligt skydd på alla de grunder som anges i artikel 19 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar rådet att omedelbart häva blockeringen av och slutföra förhandlingarna om det övergripande direktivet om icke‑diskriminering och välkomnar kommissionens nya åtaganden på detta område.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna när det gäller att garantera allmän tillgång till vårdtjänster inom området sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive abort. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att garantera sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter genom att inkludera aborträttigheter i EU:s nästa hälsostrategi.

21.  Europaparlamentet framhåller att många medlemsstater har uttryckt sitt stöd och intresse för de polska kvinnornas sak. Parlamentet uppmanar EU att finansiera organisationer som underlättar gränsöverskridande samarbete mellan organisationer som tillhandahåller säker och laglig abort.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta tillämpningen av direktiv 2004/113/EG(15) på varor och tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och erkänna att begränsningar av och hinder för tillgång till varor och tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter utgör könsdiskriminering, eftersom de på ett oproportionellt sätt drabbar ett kön (kvinnor) eller utsatta grupper (till exempel transgenderpersoner och ickebinära personer). Parlamentet fördömer den polska regeringens missbruk av rättsväsende och lagstiftningsbefogenheter i syfte att utnyttja och politisera kvinnors och hbti+-personers liv och hälsa, vilket leder till att dessa diskrimineras i detta avseende.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta riktlinjer för medlemsstaterna för att säkerställa lika tillgång till varor och tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i enlighet med unionsrätten och Europadomstolens rättspraxis.

24.  Europaparlamentet uppmanar rådet att snarast slutföra EU:s ratificering av Istanbulkonventionen. Parlamentet fördömer med kraft försöken i vissa medlemsstater att dra tillbaka åtgärder som redan vidtagits i syfte att genomföra konventionen och bekämpa könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att inkludera könsrelaterat våld i EU:s förteckning över brott i enlighet med artikel 83 i EUF-fördraget.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet samt till Polens president, regering och parlament och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P9_TA(2019)0080.
(2) EUT C 356, 4.10.2018, s. 44.
(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0225.
(4) EUT C 129, 5.4.2019, s. 13.
(5) Antagna texter, P9_TA(2019)0058.
(6) Antagna texter, P9_TA(2019)0349.
(7) Antagna texter, P8_TA(2019)0407.
(8) Antagna texter, P8_TA(2019)0111.
(9) Antagna texter, P9_TA(2019)0101.
(10) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.
(11) Manfred Weber, ordförande för PPE-gruppen, Iratxe García Pérez, ordförande för S&D-gruppen, Dacian Cioloș, ordförande för Renew-gruppen, Philippe Lamberts, medordförande för Verts/ALE-gruppen, och Manon Aubry och Martin Schirdewan, medordförande för GUE/NGL-gruppen.
(12) https://www.theseus.fi/handle/10024/138222.
(13) Venedigkommissionens yttrande av den 14 och 15 oktober 2016 om akten om författningsdomstolen, punkt 128; FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen, 23 november 2016, punkterna 7–8; Kommissionens rekommendation (EU) 2017/1520 av den 26 juli 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen (EUT L 228, 2.9.2017, s. 19).
(14) https://www.senat.gov.pl/aktualnoscilista/art,13159,zespol-ekspertow-przy-marszalku-senatu-o-wyroku-trybunalu-konstytucyjnego.html.
(15) Rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (EUT L 373, 21.12.2004, s. 37).

Senaste uppdatering: 26 februari 2021Rättsligt meddelande - Integritetspolicy