Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde (2019–2024) (08662/1/2019 – C9-0004/2019 – 2019/0078(NLE))

P9_TA(2020)0134 A9-0024/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (08662/1/2019),

–  med beaktande av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde (2019–2024) (08668/2019),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0004/2019),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 18 juni 2020(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet (A9-0024/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av protokollet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Kap Verde

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0135.

Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde (2019–2024) (08662/2019 – C9-0004/2019 – 2019/0078M(NLE))

P9_TA(2020)0135 A9-0023/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (08662/2019),

–  med beaktande av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde (2019–2024) (08668/2019),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (C9-0004/2019),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 31.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om gemensamma regler för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitikens externa dimension, inbegripet fiskeavtalen(3),

–  med beaktande av slutrapporten från februari 2018 om en efterhands- och förhandsutvärdering av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde,

–  med beaktande av artikel 105.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A9-0023/2020), och av följande skäl:

A.  Kommissionen och Kap Verdes regering har förhandlat fram ett nytt partnerskapsavtal om hållbart fiske (partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Kap Verde) och ett genomförandeprotokoll för en femårsperiod.

B.  Det övergripande syftet med partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Kap Verde är att öka samarbetet på fiskeriområdet mellan EU och Kap Verde, till fördel för båda parter, genom att främja en politik för hållbart fiske och hållbart nyttjande av fiskeresurserna i Kap Verdes exklusiva ekonomiska zon.

C.  Utnyttjandet av fiskemöjligheterna enligt det föregående partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Kap Verde har legat på 58–68 procent, och användningen har varit god vad gäller notfartyg och medelgod vad gäller fartyg för långrevsfiske samt fartyg som bedriver spöfiske med fasta linor.

D.  Hajar utgör 20 % av fångsterna, men eftersom vetenskapliga uppgifter saknas kan den totala siffran vara felaktig och dessutom vara mycket högre.

E.  Partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Kap Verde bör främja en mer ändamålsenligt hållbar utveckling av Kap Verdes fiskesamhällen och av närliggande näringar och verksamheter, inbegripet forskning på fiskeriområdet. Det stöd som ska tillhandahållas enligt protokollet måste vara förenligt med de nationella utvecklingsplanerna och handlingsplanen för blå tillväxt för utveckling inom ekologiska gränser, som har utformats tillsammans med FN för att öka produktionen inom sektorn och göra den mer professionell, i syfte att tillgodose befolkningens livsmedels- och sysselsättningsbehov.

F.  EU:s åtaganden enligt internationella avtal bör också stödjas inom ramen för partnerskapsavtalet om hållbart fiske, nämligen FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 14, och alla EU:s insatser, inbegripet partnerskapsavtalet om hållbart fiske, måste bidra till dessa mål.

G.  EU bidrar genom Europeiska utvecklingsfonden med en flerårig budget på 55 miljoner euro till Kap Verde, och fokus ligger på en huvudfråga, nämligen avtalet om gott styre och utveckling.

H.  Partnerskapet om hållbart fiske bör bidra till att främja och utveckla Kap Verdes fiskerisektor, och grundläggande infrastruktur, såsom hamnar, landningsplatser, lagringsanläggningar och beredningsföretag, måste uppföras eller renoveras.

I.  Europaparlamentet bör omedelbart få ta del av all information, i alla skeden, om de förfaranden som avser protokollet och dess förnyelse.

1.  Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Kap Verde bör sträva efter att uppnå följande två sinsemellan lika viktiga mål: 1) Tillhandahållande av fiskemöjligheter för EU-fartyg i Kap Verdes exklusiva ekonomiska zon, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rön och utan att det inkräktar på de bevarande- och förvaltningsåtgärder som vidtas av de regionala organisationer som Kap Verde anslutit sig till – i första hand Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) – och utan att det tillgängliga överskottet överskrids. 2) Främjande av ytterligare ekonomiskt, finansiellt, tekniskt och vetenskapligt samarbete mellan EU och Kap Verde inom frågor som rör hållbart fiske och sunt nyttjande av fiskeresurserna i Kap Verdes exklusiva ekonomiska zon, utan att detta undergräver Kap Verdes möjlighet att självständigt träffa val och besluta om strategier för sin egen utveckling. Samtidigt och mot bakgrund av det höga värdet av den marina biologiska mångfalden i Kap Verdes vatten anser parlamentet att avtalet bör garantera att det vidtas åtgärder för att minska EU-fartygens bifångster i Kap Verdes exklusiva ekonomiska zon.

2.  Europaparlamentet anser att det bör vidtas åtgärder för att säkerställa att den referensmängd som fastställs i avtalet inte överskrids.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar resultaten av de retrospektiva och framåtblickande bedömningarna av protokollet till partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Kap Verde 2014–2018, som gjordes i maj 2018, av vilka det framgår att protokollet på det hela taget varit effektivt, ändamålsenligt och väl anpassat till de berörda parternas intressen samt förenligt med Kap Verdes sektorspolitik, liksom att det i hög grad accepterats av berörda parter; i resultaten rekommenderas det även att ett nytt protokoll ska ingås. Parlamentet understryker att det finns utrymme för större förbättringar av samarbetet i fiskerifrågor mellan EU och Kap Verde och anser att det nya protokollet därför bör gå längre än tidigare protokoll om genomförande av detta avtal, särskilt vad gäller utvecklingsstöd till Kap Verdes fiskerisektor.

4.  Europaparlamentet framhåller att det behövs avsevärda framsteg vad gäller utvecklingen av Kap Verdes fiskerisektor, inklusive av fiskerinäringen och närliggande verksamheter, och uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder, inklusive en eventuell översyn och en utökning av den del av avtalet som avser sektorstöd, samt att skapa förutsättningar för att höja utnyttjandegraden för detta stöd.

5.  Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Kap Verde inte kommer att nå sina mål om det inte bidrar till att öka det mervärde som stannar inom Kap Verde till följd av nyttjandet av landets fiskbestånd.

6.  Europaparlamentet vidhåller att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Kap Verde och det tillhörande protokollet måste anpassas till de nationella utvecklingsplanerna och till handlingsplanen för blå tillväxt för utveckling inom ekologiska gränser av Kap Verdes fiskerisektor, vilka är prioriterade områden för EU‑stödet och för vilka det måste mobiliseras nödvändigt tekniskt och ekonomiskt stöd, och att de i synnerhet ska eftersträva följande:

7.  Europaparlamentet välkomnar att avtalet inte omfattar små pelagiska bestånd som är av stor betydelse för den lokala befolkningen och för vilka det inte finns något överskott.

8.  Europaparlamentet är oroat över risken för att fiskeverksamheten inverkar negativt på hajpopulationen i Kap Verdes exklusiva ekonomiska zon.

9.  Europaparlamentet anser att det behövs en noggrannare utvärdering av de fördelar som tillämpningen av protokollet medför för de lokala ekonomierna (sysselsättning, infrastruktur, samhällsförbättringar).

10.  Europaparlamentet anser att det krävs fler och mer tillförlitliga uppgifter om alla fångster (målarter och bifångster), om fiskbeståndens bevarandestatus och om fiskeverksamhetens påverkan på den marina miljön, och att genomförandet av sektorstödet måste förbättras för att man mer exakt ska kunna bedöma hur avtalet, bl.a. ur socialt och ekonomiskt hänseende, påverkar det marina ekosystemet, fiskeresurserna och lokalsamhällena.

11.  Europaparlamentet anser att om fiskeverksamheten, på grundval av välmotiverade vetenskapliga utlåtanden, skulle avbrytas eller beläggas med restriktioner i syfte att värna beståndens hållbarhet så bör i första hand det lokala fiskets behov tillgodoses.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Kap Verdes myndigheter att förbättra insamlingen av data om och övervakningen av bestånden i förbindelse med överfiske, med särskilt fokus på hajar.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sin samarbetspolitik och sin politik för officiellt utvecklingsbistånd avseende Kap Verde beakta att Europeiska utvecklingsfonden och det sektorstöd som fastställs i detta partnerskapsavtal om hållbart fiske bör komplettera varandra för att bidra till att den lokala fiskerisektorn stärks och för att säkerställa att landet kan fatta helt självständiga beslut om sina egna resurser. Parlamentet uppmanar kommissionen att genom Europeiska utvecklingsfonden och andra relevanta instrument underlätta för de åtgärder som krävs för att tillhandahålla infrastruktur som på grund av sin omfattning och kostnad inte kan uppföras enbart med hjälp av sektorstöd via partnerskapsavtalet om hållbart fiske, vilket bl.a. gäller fiskehamnar (för både industriellt och icke‑industriellt fiske).

14.  Europaparlamentet framhåller behovet av att öka bidraget via partnerskapsavtalet om hållbart fiske till skapandet av både direkta och indirekta lokala arbetstillfällen, både på de fartyg som verkar inom ramen för partnerskapsavtalet och inom fiskeriverksamhet, antingen denna föregår fångsten eller följer på den. Parlamentet anser att medlemsstaterna kan spela en viktig roll för och aktivt delta i kapacitetsuppbyggnads- och utbildningsinsatserna i detta avseende.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare stärka sitt samarbete med Kap Verde och att undersöka möjligheterna att i framtiden öka utvecklingsstödet, i första hand genom det nya instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) som föreslagits som en del av EU:s budget för 2021–2027, med särskild hänsyn tagen till att EU-stödet utnyttjas väl i Kap Verde och till att landet uppvisar politisk stabilitet i en komplex geopolitisk situation, något som måste stödjas och belönas.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med kraft uppmuntra Kap Verde att använda den ekonomiska ersättning som beviljas genom protokollet för att långsiktigt stärka landets nationella fiskerinäring, främja efterfrågan på lokala investeringar och industriprojekt samt främja framväxten av en hållbar blå ekonomi, för att därmed skapa lokala arbetstillfällen och göra fiskeriverksamheten mer attraktiv för unga människor.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet protokollen och slutsatserna från de sammanträden som hålls i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i avtalet och resultaten av de årliga utvärderingarna samt att offentliggöra dessa handlingar. Kommissionen uppmanas att göra det möjligt för parlamentets företrädare att delta som observatörer i den gemensamma kommitténs möten och att uppmuntra deltagandet av kapverdiska fiskesamhällen och därmed förbundna berörda parter.

18.  Europaparlamentet anser att det vore lämpligt att ta fram information om de fördelar som tillämpningen av protokollet medför för de lokala ekonomierna (sysselsättning, infrastruktur, samhällsförbättringar).

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för sina respektive befogenheter omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av de förfaranden som avser protokollet och, i förekommande fall, dess förnyelse, i enlighet med artikel 13.2 i EU-fördraget och artikel 218.10 i EUF‑fördraget.

20.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen och, i synnerhet, rådet på att det inte är förenligt med riktlinjerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning att konsekvent förfara med provisorisk tillämpning av internationella avtal innan parlamentet har godkänt dem, och att denna praxis i hög grad förminskar parlamentets ställning som den enda demokratiskt direktvalda EU-institutionen och även skadar hela EU:s demokratiska förankring.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre integrera rekommendationerna i partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Kap Verde och att t.ex. beakta dem under arbetet med att förnya protokollet.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Republiken Kap Verdes regering och parlament.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0134. (2) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22. (3) EUT C 58, 15.2.2018, s. 93.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau (2019–2024) (08928/2019 – C9-0011/2019 – 2019/0090(NLE))

P9_TA(2020)0136 A9-0012/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (08928/2019),

–  med beaktande av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau (08894/2019),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9‑0011/2019),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 18 juni 2020 (1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet (A9-0012/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Guinea-Bissau.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0137.

Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau (2019–2024) (08928/2019 – C9-0011/2019 – 2019/0090M(NLE))

P9_TA(2020)0137 A9-0013/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (08928/2019),

–  med beaktande av ingåendet av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau (08894/2019),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0011/2019),

–  med beaktande av artikel 31.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om gemensamma regler för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitikens externa dimension, inbegripet fiskeavtalen(2),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020(3) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 105.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A9-0013/2020), och av följande skäl:

A.  Det allmänna målet med partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Guinea-Bissau är att stärka samarbetet om fiske mellan EU och Guinea-Bissau, till fördel för båda parter, genom att främja en politik för hållbart fiske och ett sunt och hållbart nyttjande av fiskbestånden i Guinea-Bissaus fiskezon, utöver utvecklingen av Guinea-Bissaus fiskerisektor och dess blå ekonomi.

B.  Utnyttjandet av fiskemöjligheterna enligt det tidigare partnerskapsavtalet om hållbart fiske betraktas överlag som tillfredsställande.

C.  I förhållande till de olika partnerskapsavtal om hållbart fiske som EU har ingått med tredjeländer har partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Guinea-Bissau kommit att få stor betydelse och är för närvarande det tredje viktigaste avtalet om man ser till avsatta belopp, och dessutom är avtalet ett av bara tre avtal som möjliggör tillträde till blandfiske.

D.  Bidraget från Guinea-Bissaus fiskerisektor till landets välstånd är mycket lågt (3,5 procent av BNP 2015), trots att de belopp som landet kommer att erhålla via partnerskapsavtalet om hållbart fiske som ekonomisk ersättning för tillträde till bestånden kommer att utgöra ett betydande tillskott till landets offentliga finanser.

E.  Jämfört med det föregående protokollet har EU:s ekonomiska ersättning höjts från 9 miljoner EUR till 11,6 miljoner EUR per år beträffande det årliga beloppet för tillträde till fiskeresurserna och från 3 miljoner EUR till 4 miljoner EUR per år beträffande EU:s stöd till Guinea-Bissaus fiskeripolitik.

F.  Under den tid som protokollet är i kraft kommer fiskemöjligheterna att fastställas på två olika sätt: under de två första åren i form av fiskeansträngning (mätt i bruttoregisterton – BRT) och under de tre sista åren i form av total tillåten fångstmängd (TAC, mätt i ton). Denna övergång bör under protokollets två första år åtföljas av genomförandet av ett elektroniskt system för fångstrapportering och behandlingen av fångstuppgifter.

G.  Under den första period som protokollet är i kraft kommer EU:s fartyg att beviljas följande fiskemöjligheter: 3 700 BRT för räktrålare med frysanläggning, 3 500 BRT för fiske- och bläckfisktrålare med frysanläggning och 15 000 BRT för trålare för små pelagiska bestånd, 28 notfartyg och fartyg för långrevsfiske för tonfisk – med frysanläggning samt 13 spöfiskefartyg för tonfisk. Under den andra perioden kommer EU:s fartyg att beviljas följande fiskemöjligheter: 2 500 ton för räktrålare med frysanläggning, 11 000 ton för fisketrålare med frysanläggning, 1 500 ton för bläckfisktrålare och 18 000 ton för trålare för små pelagiska bestånd, 28 notfartyg och fartyg för långrevsfiske för tonfisk – med frysanläggning samt 13 spöfiskefartyg för tonfisk.

H.  Det första fiskeavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Guinea-Bissau ingicks 1980. Det föregående protokollet till avtalet löpte ut den 23 november 2017. Den del av dessa avtal som avser utvecklingssamarbete (dvs. sektorstöd) har på det stora hela inte presterat tillräckligt bra. Det har emellertid märkts förbättringar när det gäller uppföljning, kontroll och övervakning av fiskeverksamheten, kapaciteten att genomföra hygieninspektioner samt Guinea-Bissaus deltagande i regionala fiskeriorganisationer. Samarbetet avseende fiskerisektorn måste stärkas för att bättre främja utvecklingen av den lokala fiskerinäringen och närliggande näringar och verksamheter för att på detta sätt säkerställa att en större andel av det mervärde som skapas genom nyttjandet av landets naturresurser stannar i Guinea-Bissau.

I.  För att främja utvecklingen inom Guinea-Bissaus fiskerisektor måste man åtgärda bristerna i grundläggande infrastruktur såsom hamnar, landningsplatser samt anläggningar för lagring och beredning av fisk, i ett försök att se till att fisk som fångas i Guinea-Bissaus vatten också landas i landet.

J.  FN:s årtionde för havsforskning till stöd för hållbar utveckling 2021–2030 inleds 2021. Tredjeländer måste uppmuntras att spela en central roll i kunskapsinhämtningen.

K.  EU:s handel med fiskeriprodukter från Guinea-Bissau ligger nere sedan många år på grund av att Guinea-Bissau inte uppfyller EU:s sanitära bestämmelser. Förseningarna i förfarandet med att certifiera analysinstitutet utgör det främsta hindret för export av fiskeriprodukter från Guinea-Bissau till EU. Landets myndigheter och kommissionen arbetar tillsammans i certifieringsprocessen för att exporten ska kunna återupptas.

L.  Det måste säkerställas att en större andel av det mervärde som genereras genom nyttjandet av fiskbestånden i Guinea-Bissaus fiskezon stannar i landet.

M.  Det har skapats få direkta anställningstillfällen i fiskerisektorn i Guinea-Bissau, även vad gäller anställning av lokala besättningsmän på fartygen (antalet lokala besättningsmän på dessa fartyg är lägre nu än när det föregående protokollet var i kraft) och kvinnor, som är beroende av fiskerisektorn för sitt uppehälle och sina arbeten.

N.  Jämfört med det föregående protokollet har antalet besättningsmän som ska mönstras på EU:s fartyg ökat avsevärt. EU:s fartygsägare ska bemöda sig om att mönstra på ytterligare besättningsmän från Guinea-Bissau. Guinea-Bissaus myndigheter ska ta fram och regelbundet uppdatera en vägledande förteckning över kvalificerade besättningsmän som står på tur att mönstras på EU:s fartyg.

O.  Bekämpningen av IUU-fisket (olagligt, orapporterat och oreglerat fiske) i Guinea-Bissaus territorialvatten har gått framåt, tack vare skärpta övervakningsåtgärder inom landets exklusiva ekonomiska zon, särskilt åtgärder som kan tillskrivas Fiscap (övervakning och kontroll av fiskeverksamheten) som omfattar en observatörskår och snabbgående patrullfartyg. Det finns fortfarande luckor och brister som måste åtgärdas, bl.a. beträffande det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg (VMS).

P.  Det har gjorts framsteg i förtecknandet av bottenlevande bestånd i Guinea-Bissaus exklusiva ekonomiska zon, särskilt rapporten från kampanjen för utvärdering av de bottenlevande bestånden i Guinea-Bissaus exklusiva ekonomiska zon från januari 2019.

Q.  Guinea-Bissau är ett av tretton länder som ingår i projektet för förbättrad regional fiskeriförvaltning i Västafrika (Pescao), antaget genom kommissionens beslut C(2017)2951 av den 28 april 2017, vilket bl.a. syftar till att stärka förebyggandet av och åtgärderna mot IUU-fiske genom att förbättra uppföljningen, kontrollen och övervakningen på nationell och regional nivå.

R.  Integrationen i det nuvarande protokollet av de av parlamentet tidigare formulerade rekommendationerna har inte varit helt tillfredsställande.

S.  Parlamentet måste i god tid och i alla skeden underrättas om de förfaranden som avser det nya protokollet eller dess förnyelse.

1.  Europaparlamentet noterar betydelsen av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Guinea-Bissau, såväl för Guinea-Bissau som för de EU-flottor som fiskar i Guinea-Bissaus fiskezon. Parlamentet understryker att det finns utrymme för större förbättringar av samarbetet om fiske mellan EU och Guinea-Bissau och uppmanar på nytt kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att gå längre än tidigare protokoll om genomförande av detta avtal för att säkerställa att detta partnerskapsavtal om hållbart fiske utmynnar i tillfredsställande utvecklingsnivåer beträffande den lokala fiskerisektorn i stort och att det är förenligt med målen i FN:s mål 14 för hållbar utveckling om att bevara och hållbart förvalta haven och de marina resurserna för att få till stånd en hållbar utveckling.

2.  Europaparlamentet anser att målen i partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Guinea-Bissau har uppnåtts i varierande grad: samtidigt som avtalet har gett och fortsätter att ge EU:s fartyg omfattande fiskemöjligheter i Guinea-Bissaus fiskezon, fiskemöjligheter som i hög grad utnyttjas av EU:s fartygsägare, har utvecklingen av den lokala fiskerisektorn på det stora hela varit otillräcklig och otillfredsställande.

3.  Europaparlamentet betonar att artikel 3 i protokollet innehåller en ickediskrimineringsbestämmelse som innebär att Guinea-Bissau förbinder sig att inte bevilja mer fördelaktiga tekniska villkor för andra utländska flottor som fiskar i Guinea‑Bissaus fiskezon och som har samma egenskaper och fiskar efter samma arter. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant följa EU:s fiskeavtal med tredjeländer som återfinns i Guinea-Bissaus fiskezon.

4.  Europaparlamentet välkomnar att EU-fartygen – i enlighet med kapitel 5 i bilagan till protokollet – genom direkta landningar bidrar till livsmedelstryggheten i Guinea-Bissau, till förmån för lokalsamhällena och för att främja inhemsk handel med och konsumtion av fisk.

5.  Europaparlamentet anser att en omställning inom förvaltningen av fiskemöjligheterna (från en förvaltning som bygger på fiskeansträngning till en förvaltning som utgår från total tillåten fångstmängd) utgör en utmaning för det här protokollet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Guinea-Bissau att utan dröjsmål främja en lämplig och effektiv omställning, som noggrant ger akt på att det elektroniska systemet för fångstrapportering och för behandling av fångstuppgifter är tillförlitligt och effektivt.

6.  Europaparlamentet framhåller att det behövs avsevärda framsteg vad gäller utvecklingen av Guinea-Bissaus fiskerisektor, inklusive av närliggande näringar och verksamheter, och uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder – inklusive en eventuell översyn och en utökning av den del av avtalet som avser sektorstöd, liksom åtgärder för att höja den ekonomiska ersättningens utnyttjandegrad – i syfte att uppnå detta mål.

7.  Europaparlamentet anser att målen i partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Guinea-Bissau inte kommer att uppnås om inte avtalet bidrar till att det inrättas ett system för hållbar långsiktig förvaltning av nyttjandet av landets fiskbestånd. Parlamentet anser det vara av yttersta vikt att protokollets bestämmelser om sektorstöd följs så att protokollet bidrar till att den nationella fiskeristrategin och den blå ekonomin genomförs i alla delar. Parlamentet anser i detta avseende att EU i första hand bör stödja följande områden, och att det för detta ändamål måste mobiliseras nödvändigt tekniskt och ekonomiskt stöd i syfte att

8.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att i sin utvecklingspolitik och sin politik för officiellt utvecklingsbistånd beakta att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och det sektorstöd som föreskrivs i partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Guinea-Bissau måste komplettera varandra och vara helt och hållet samordnade, i syfte att stärka den lokala fiskerisektorn.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det ökande antalet fiskmjöls- och fiskoljefabriker längs Afrikas västkust, vilka också får sin fisk från Guinea-Bissaus vatten. Parlamentet understryker att industrifiske strider mot hållbarhetsprincipen och hämmar leveranserna av värdefulla proteinresurser till lokalbefolkningen. Parlamentet välkomnar att hamn- och landningsanläggningarna i Guinea-Bissau har expanderat, men är samtidigt oroat över att detta skulle kunna följas av uppförandet av nya fiskmjölsfabriker.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Guinea-Bissaus myndigheter att stärka sitt samarbete för att fastställa villkoren för export av fiskeriprodukter från Guinea-Bissau till EU, i synnerhet beträffande kontrollen av de sanitära kraven och certifieringen av analysinstitutet (CIPA), i syfte att häva det gällande förbudet, främja utvecklingen av den lokala fiskerisektorn och därmed bidra till möjligheten att uppnå målen i partnerskapsavtalet om hållbart fiske.

11.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka bidraget via partnerskapsavtalet om hållbart fiske till skapandet av både direkta och indirekta lokala arbetstillfällen, både på de fartyg som verkar inom ramen för partnerskapsavtalet och inom fiskeanknuten verksamhet, antingen denna föregår fångsten eller följer på den. Parlamentet anser att medlemsstaterna kan spela en viktig roll för och delta aktivt i kapacitetsuppbyggnads- och utbildningsinsatserna, i avsikt att uppnå detta mål.

12.  Europaparlamentet erinrar om den unika naturen i Guinea-Bissaus marina och kustnära ekosystem, såsom mangroveskogarna, som fungerar som uppväxtområden för fiskeresurserna och som kräver särskilt riktade åtgärder för att skydda och återställa den biologiska mångfalden.

13.  Europaparlamentet anser att det vore intressant att ta fram information om de fördelar som tillämpningen av protokollet medför för de lokala ekonomierna (t.ex. sysselsättning, infrastruktur och samhällsförbättringar).

14.  Europaparlamentet anser att det behövs fler och bättre uppgifter om samtliga fångster (målarter och bifångster), om bevarandestatusen för fiskbestånden i Guinea-Bissaus fiskezon och, rent allmänt, om hur partnerskapsavtalet om hållbart fiske påverkar ekosystemen, och att det krävs en insats för att utveckla Guinea-Bissaus kapacitet att själv samla in sådana uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att säkerställa att de organ som ansvarar för att övervaka genomförandet av partnerskapsavtalet om hållbart fiske, särskilt den gemensamma kommittén och den gemensamma vetenskapliga kommittén, kan fungera normalt, med deltagande av sammanslutningar av småskaliga fiskare, sammanslutningar för kvinnor som arbetar i fiskerisektorn, fackföreningar, företrädare för kustsamhällena samt civilsamhällesorganisationer i Guinea-Bissau.

15.  Europaparlamentet anser att insamlingen av fångsuppgifter i Guinea-Bissau absolut måste förbättras. Parlamentet efterlyser dessutom en förbättring av överföringen av uppgifter som genererats av EU-fartygens VMS-system via flaggstaten till de afrikanska myndigheterna. Parlamentet efterlyser bättre interoperabilitet mellan uppgiftssystemen.

16.  För att förbättra insynen efterlyser Europaparlamentet med kraft att det ska offentliggöras rapporter om de åtgärder som har fått stöd genom sektorstödet.

17.  Europaparlamentet anser att om fiskeverksamheten, på grundval av välmotiverade vetenskapliga utlåtanden skulle avbrytas eller beläggas med restriktioner i syfte att värna beståndens hållbarhet, i enlighet med vad som anges i protokollet, bör i första hand det lokala fiskets behov tillgodoses.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av överskottskravet för de EU-fartyg som fiskar i tredjeländers vatten.

19.  Europaparlamentet framhåller behovet av att förbättra styrningen, kontrollen och övervakningen av Guinea-Bissaus fiskezon och bekämpa IUU-fisket, bl.a. genom att stärka fartygsövervakningen (genom VMS-systemet), i syfte att göra fiskeverksamheten mer hållbar.

20.  Europaparlamentet förespråkar med kraft att det ska inkluderas öppenhetsbestämmelser som skulle innebära att alla avtal med stater eller privata aktörer som beviljar utländska fartyg tillträde till Guinea-Bissaus exklusiva ekonomiska zon måste offentliggöras.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att vid tilldelningen av de fiskemöjligheter som tillhandahålls genom partnerskapsavtalet om hållbart fiske utgå från principerna om rättvisa, balans och öppenhet.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att landningarna av fisk i Guinea-Bissaus hamnar bidrar till lokal beredningsverksamhet och livsmedelstrygghet, både i fråga om arter och kvalitet.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skicka parlamentet protokollen och slutsatserna från den gemensamma kommitténs möten, det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 5 i protokollet och resultaten av de årliga utvärderingarna av det, information om samordningen mellan detta program och den strategiska planen för utveckling av Guinea-Bissaus fiskerinäring (2015–2020), protokollen och slutsatserna från den gemensamma vetenskapliga kommitténs möten samt uppgifter om IUU-fisket i Guinea-Bissaus fiskezon, integreringen av ekonomiska aktörer från EU i Guinea-Bissaus fiskerisektor (artikel 10 i protokollet) och kontrollen av efterlevnaden av fartygsägarnas skyldigheter (t.ex. vad gäller det naturabidrag som föreskrivs i kapitel V i bilagan till protokollet). Parlamentet uppmanar kommissionen att under protokollets sista giltighetsår och innan förhandlingar om att förnya det inleds, förelägga parlamentet en fullständig rapport om protokollets genomförande.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Guinea-Bissaus myndigheter att lämna mer utförlig information om utvecklingen av verksamheter som är knutna till industrifisket i regionen.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre integrera parlamentets rekommendationer i partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Guinea-Bissau och att beakta dem under arbetet med att förnya protokollet.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Guinea-Bissau.

(1) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22. (2) EUT C 58, 15.2.2018, s. 93. (3) Antagna texter, P9_TA(2020)0136.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Demokratiska republiken São Tomé och Príncipe och Europeiska gemenskapen (12199/2019 – C9-0001/2020 – 2019/0173(NLE))

P9_TA(2020)0138 A9-0001/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12199/2019),

–  med beaktande av protokollet om genomförande av partnerskapsavtalet om fiske mellan Demokratiska republiken São Tomé och Príncipe och Europeiska gemenskapen (12202/2019),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0001/2020),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet (A9-0001/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Demokratiska republiken São Tomé och Príncipe.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet inom ramen för förhandlingarna enligt artikel XXVIII i Gatt 1994 om ändring av Schweiz WTO-medgivanden avseende kryddat kött (12482/2019 – C9-0194/2019 – 2019/0196(NLE))

P9_TA(2020)0139 A9-0092/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12482/2019),

–  med beaktande av utkastet till avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet inom ramen för förhandlingarna enligt artikel XXVIII i Gatt 1994 om ändring av Schweiz WTO-medgivanden avseende kryddat kött (12483/2019),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 första stycket samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0194/2019),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A9-0092/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Schweiziska edsförbundet.

Europaparlamentets resolution av den 18 juni 2020 om ytterligare finansiering av biomedicinsk forskning om myalgisk encefalomyelit (2020/2580(RSP))

P9_TA(2020)0140 B9-0186/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 168 samt 179–181 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den skriftliga frågan till kommissionen av den 2 september 2019 om forskning om myalgisk encefalomyelit (ME) (E-002599/2019) och kommissionens svar av den 28 oktober 2019,

–  med beaktande av den skriftliga frågan till kommissionen av den 4 december 2018 om kroniskt trötthetssyndrom (E-006124/2018) och kommissionens svar av den 30 januari 2019,

–  med beaktande av den skriftliga frågan till kommissionen av den 28 augusti 2018 om Världshälsoorganisationens erkännande av myalgisk encefalomyelit och kommissionens stöd till forskning och utbildning (E-004360/2018) och kommissionens svar av den 1 november 2018,

–  med beaktande av den skriftliga frågan till kommissionen av den 9 november 2017 om finansiering av forskning om ME/CFS (E-006901/2017) och kommissionens svar av den 18 december 2017,

–  med beaktande av artikel 227.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Utskottet för framställningar har tagit emot flera framställningar som handlar om oro över avsaknaden av behandling och den rådande underfinansieringen av biomedicinsk forskning om myalgisk encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom (nedan kallat ME/CFS) inom EU.

B.  Enligt artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har var och en ”rätt till [...] medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis”, och andra internationella fördrag om mänskliga rättigheter – däribland den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – erkänner eller hänvisar till rätten till hälsa eller delar av denna, såsom rätten till sjukvård.

C.  Medlemsstaternas och unionens åtgärder måste inriktas på att förbättra folkhälsan. Detta mål bör uppnås genom unionens stöd till medlemsstaterna, genom att man främjar samarbete och stärker forskningen om orsaker till sjukdomar, hur de smittar och hur de kan förebyggas.

D.  ME/CFS är en funktionsnedsättande, kronisk multisystemsjukdom med okänd etiologi vars symtom, svårighetsgrad och utveckling varierar extremt mycket.

E.  ME/CFS klassificeras av Världshälsoorganisationen som en nervsjukdom enligt den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-11) med kod 8E49, postviralt trötthetssyndrom.

F.  ME/CFS är en komplex och mycket invalidiserande sjukdom, eftersom extrem trötthet och andra fysiska symtom kan göra det omöjligt att utföra vardagliga sysslor. Livskvaliteten kan påverkas allvarligt, och patienter med ME/CFS kan bli sängliggande eller oförmögna att lämna bostaden, vilket innebär ett svårt lidande och får negativa konsekvenser för sociala relationer och familjeband och betyder stora kostnader för samhället i form av förlorad arbetskapacitet.

G.  Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt den höga risken för social utestängning av personer som drabbats av ME/CFS. I detta avseende är det av avgörande betydelse att de som lider av sjukdomen kan behålla sina anställningar för att inte hamna i isolering.

H.  Alla tänkbara åtgärder bör vidtas för att anpassa arbetsförhållandena och miljön för anställda som lider av ME/CFS. De bör också ha rätt till anpassad arbetsplats och arbetstid.

I.  Det finns inte några fastställda biomedicinska diagnostiska tester för ME/CFS ännu, och det finns inte heller några behandlingar som är godkända av EU /EMA.

J.  På grund av bristen på samordnad och heltäckande datainsamling på EU-nivå saknas det kunskap om incidensen och prevalensen av ME/CFS i EU, liksom den totala sociala och ekonomiska belastningen.

K.  Enligt kommissionens svar av den 30 augusti 2019 på framställning nr 0204/2019 har ME/CFS diagnostiserats för omkring 24 miljoner människor i hela världen, men detta anses vara endast 10 procent av den totala populationen med ME/CFS.

L.  American Myalgic Encephalomyelitis and Chronic Fatigue Syndrome Society uppskattar att 17 till 24 miljoner människor i hela världen lider av ME/CFS.

M.  Ungefär två miljoner människor i EU, av alla etniska grupper, åldrar och kön, tros vara drabbade av ME/CFS. Bland vuxna är kvinnor de värst drabbade.

N.  Förståelsen av ME/CFS är i dagsläget dålig, och följaktligen är sjukdomen underdiagnostiserad på grund av otillräckliga kunskaper bland vårdgivare, svårigheterna med att upptäcka symtom och avsaknaden av lämpliga diagnostiska tester. Bristen på förståelse av ME/CFS kan avsevärt försvåra erkännandet av patienternas arbetsrelaterade funktionsnedsättning.

O.  Patientgruppen känner sig missgynnad och nonchalerad av offentliga myndigheter och samhället som helhet och efterfrågar med rätta större medvetenhet och ytterligare finansiering till stöd för framsteg i forskningen. Patienter vittnar om att de blir offer för stigmatisering som en följd av bristande kunskap om sjukdomen. Stigmatiseringen kring rättigheterna för personer med ME/CFS och det psykiska lidande som är förknippat med detta får dramatiska konsekvenser för individer, familjer och samhället, i alla aspekter av människors liv, och möts alltför ofta av ett otillräckligt erkännande.

P.  Barn och ungdomar som lider av ME/CFS riskerar att få sämre tillgång till utbildning.

Q.  Det är uppenbart att det behövs ett bättre erkännande av denna typ av sjukdomar på medlemsstatsnivå. Det bör erbjudas utbildning specifikt inriktad på att öka medvetenheten hos myndigheter, vårdgivare och offentliganställda i allmänhet.

R.  Framställning nr 0204/2019 har fått och fortsätter att få ett betydande antal stödunderskrifter från patienter, deras anhöriga och även forskarvärlden, med en uppmaning till att investera mer resurser i biomedicinsk forskning om ME/CFS och patientstöd.

S.  Under åren har flera ledamöter av Europaparlamentet ställt frågor till kommissionen om tillgången till EU-finansiering för forskning om ME/CFS.

T.  Forskningsarbetet om ME/CFS är fortfarande ganska fragmenterat, och det saknas samordning av forskningen på EU-nivå. Trots stöd som beviljats genom Horisont 2020, EU:s ramprogram för forskning och innovation (2014–2020), till ett antal forskningsprojekt om neurologiska sjukdomar med olika etiologi samt forskning om smärta (såsom Help4Me, GLORIA och RTCure) medger kommissionen i sitt svar av den 30 januari 2019 på den skriftliga frågan E-006124/2018 att ”inga specifika projekt för diagnos/behandling av ME/CFS hittills har fått stöd genom EU:s ramprogram för forskning och innovation”.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den höga förekomsten av ME/CFS inom EU, med uppskattningsvis 2 miljoner människor drabbade av sjukdomen.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till organisationen det europeiska samarbetet inom vetenskap och teknik (Cost), som nyligen inrättade ett integrerat nätverk av forskare som arbetar med ME/CFS (Euromene). Parlamentet anser att Euromene kan ”tillföra ett mervärde” till verksamhet som skulle ha sämre effekt om den genomfördes enbart på nationell nivå.

3.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som för närvarande utförs av Euromenenätverket och som syftar till att ta fram en gemensam Europaomfattande strategi för att ta itu med de allvarliga kunskapsluckorna kring denna komplexa sjukdom och ge vårdgivare, patienter och andra intressenter information om sjukdomsbördan i Europa, kliniska diagnoser och potentiella behandlingar.

4.  Europaparlamentet välkomnar det åtagande som kommissionen gjorde i sitt svar av den 28 oktober 2019 på den skriftliga frågan E-002599/2019 om att skapa ytterligare möjligheter till forskning om ME/CFS genom det kommande ramprogrammet för forskning och innovation som kommer att ersätta Horisont 2020, nämligen Horisont Europa.

5.  Det är dock beklagligt att de finansieringsinitiativ som kommissionen hittills antagit inte är tillräckliga, och Europaparlamentet är oroat över den rådande underfinansieringen av forskning om ME/CFS, som kan betraktas som ett dolt folkhälsoproblem i EU. Parlamentet understryker att det blir alltmer akut att komma till rätta med de mänskliga och socioekonomiska konsekvenserna av det ökande antalet personer som lever och arbetar med detta långvariga invalidiserande kroniska tillstånd, som påverkar hållbarheten och kontinuiteten för deras arbete och sysselsättning.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tilldela ytterligare finansiering och prioritera inbjudningar att lämna projektförslag som är specifikt inriktade på biomedicinsk forskning om ME/CFS, i syfte att utveckla och validera ett biomedicinskt diagnostiskt test och verksamma biomedicinska behandlingar för att bota eller lindra effekterna av sjukdomen.

7.  Europaparlamentet anser att den rådande underfinansieringen av biomedicinsk forskning om ME/CFS inte är berättigad med tanke på det uppskattade stora antalet patienter och sjukdomens ekonomiska och sociala konsekvenser.

8.  Europaparlamentet betonar behovet att genomföra innovativa projekt som kan säkerställa samordnad och heltäckande datainsamling om sjukdomen i medlemsstaterna, och efterlyser obligatorisk rapportering i alla medlemsstater som påverkas av ME/CFS.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att med bestämdhet vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa ett vederbörligt erkännande av ME/CFS.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja samarbete och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller screeningmetoder, diagnos och behandling och att upprätta ett europeiskt prevalensregister över patienter som drabbats av ME/CFS.

11.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska tillhandahålla finansiering för att säkerställa lämplig och förbättrad medicinsk utbildning och fortbildning för yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård och social omsorg som arbetar med ME/CFS-patienter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en EU-fond för förebyggande och behandling av ME/CFS.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa finansieringen av det nödvändiga logistiska stödet till forskare för att främja samordningen av forskningsverksamheten på detta område inom EU i syfte att identifiera komplexiteten i utmaningarna med diagnostik och patientvård avseende ME/CFS och att frigöra den fulla potentialen med tillgång till innovation och hälsodata som samlas in genom experters bidrag och samtliga intressenters engagemang, i syfte att prioritera rätt politik.

13.  Europaparlamentet efterlyser ökat internationellt samarbete kring forskning om ME/CFS i syfte att bidra till att påskynda utvecklingen av objektiva diagnostiska standarder och verksamma behandlingsformer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beställa en studie med en bedömning av de totala sociala och ekonomiska kostnader som kan hänföras till ME/CFS inom EU.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lansera informations- och upplysningskampanjer för hälso- och sjukvårdspersonal och allmänheten i syfte att uppmärksamma befolkningen på förekomsten av och symtomen på ME/CFS.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet att, i samband med de pågående förhandlingarna om EU:s nästa fleråriga budgetram, godta parlamentets begäran om att utöka budgeten för Horisont Europa och att snabbt anta den så att arbete kan inledas i tid för att säkra forskningen om ME/CFS.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna de särskilda utmaningarna för forskare som arbetar med sjukdomar med okända orsaker, till exempel ME/CFS, och att trots dessa svårigheter se till att den biomedicinska forskningen om sådana sjukdomar får rättvis tillgång till finansiering genom Horisont Europa.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka medvetenheten i frågan genom att ytterligare främja verksamhet på EU-nivå och medlemsstatsnivå kring Sällsynta dagen, som högtidlighålls den sista dagen i februari varje år.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

Europaparlamentets resolution av den 18 juni 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF/2020/000 TA 2020 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ) (COM(2020)0146 – C9-0112/2020 – 2020/2062(BUD))

P9_TA(2020)0141 A9-0109/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0146 – C9-0112/2020),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 september 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF/2019/000 TA 2019 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ)(4),

—  med beaktande av sin första behandling av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(5),

—  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0109/2020), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras nödvändiga och snabba återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden).

C.  Antagandet av förordning (EU) nr 1309/2013 som speglar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet om att återinföra möjligheten att utnyttja fonden i krislägen, öka unionens ekonomiska bidrag till 60 % av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar om medel ur fonden inom kommissionen och av parlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet åtgärder och förmånstagare genom att även egenföretagare och ungdomar innefattas samt finansiera incitament att starta företag.

D.  Det högsta årliga belopp som är tillgängligt via fonden är 150 miljoner EUR i 2011 års priser. På kommissionens initiativ får enligt artikel 11.1 i förordning (EU) nr 1309/2013 högst 0,5 % av beloppet, dvs. 179 264 000 i 2020 års priser, användas för tekniskt stöd för att finansiera förberedande åtgärder, övervakning, insamling av uppgifter, upprättande av en kunskapsbas, administrativt och tekniskt stöd, informations- och kommunikationsinsatser samt den revision, kontroll och utvärdering som krävs för att genomföra förordning (EU) nr 1309/2013.

E.  Det föreslagna beloppet på 345 000 EUR motsvarar ca 0,19 % av det högsta årliga belopp som är tillgängligt via fonden för 2020.

1.  Europaparlamentet stöder de åtgärder som kommissionen föreslagit och som ska finansieras som tekniskt stöd i enlighet med artikel 11.1 och 11.4 samt artikel 12.2, 12.3 och 12.4 i förordning (EU) nr 1309/2013.

2.  Europaparlamentet noterar vikten av övervakning och datainsamling. Parlamentet påminner om vikten av solida statistiska serier som sammanställts på lämpligt sätt för att vara tillgängliga och lättbegripliga. Parlamentet upprepar behovet av uppdaterad forskning om och analys av de aktuella utmaningarna i samband med covid-19 på den globala marknaden.

3.  Europaparlamentet upprepar behovet av en särskild webbplats, som är tillgänglig för alla unionsmedborgare och som innehåller detaljerad information om fonden.

4.  Europaparlamentet välkomnar det fortsatta arbetet med standardiserade förfaranden för ansökningar till fonden och för förvaltningen av den med hjälp av funktionerna i systemet för elektroniskt datautbyte (SFC), som möjliggör en förenkling och snabbare behandling av ansökningarna samt bättre rapportering.

5.  Europaparlamentet noterar att kommissionen kommer att använda den tillgängliga budgeten för att hålla två möten med fondens expertgrupp med kontaktpersoner (en företrädare för varje medlemsstat) och, sannolikt samtidigt, två seminarier i vilka fondens genomförandeorgan och arbetsmarknadens parter kommer att delta för att främja nätverkssamarbete mellan medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen systematiskt bjuda in parlamentet till sådana möten och seminarier i enlighet med relevanta bestämmelser i ramavtalet om förbindelserna mellan parlamentet och kommissionen.

7.  Europaparlamentet understryker att man ytterligare måste förstärka samarbetet och kommunikationen mellan alla som är involverade i ansökningar till fonden, särskilt arbetsmarknadens parter och intressenter på regional och lokal nivå, för att skapa största möjliga synergieffekter. Parlamentet betonar att samverkan mellan den nationella kontaktpersonen och regionala eller lokala genomförandepartner i ett ärende bör förstärkas, och att kommunikations- och stödsystem samt informationsflöden (interna uppdelningar, uppgifter och ansvar) bör klargöras samt att alla berörda parter bör vara överens om detta.

8.  Europaparlamentet påminner de ansökande medlemsstaterna om att de enligt artikel 12 i förordning (EU) nr 1309/2013 ska sprida information om de åtgärder som finansieras genom fonden till berörda stödmottagare, lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter, medier och allmänheten.

9.  Europaparlamentet påminner om att enligt de nuvarande reglerna skulle fonden kunna utnyttjas för att stödja permanent uppsagda arbetstagare och egenföretagare i samband med den globala kris som orsakats av covid-19 utan att ändra förordning (EU) nr 1309/2013.

10.  Europaparlamentet ber därför kommissionen att på alla möjliga sätt bistå de medlemsstater som avser att utarbeta en ansökan under de kommande veckorna och månaderna.

11.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att göra sitt yttersta för att visa flexibilitet och i möjligaste mån förkorta bedömningsperioden vid bedömningen av huruvida ansökningarna uppfyller villkoren för ekonomiskt stöd.

12.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF/2020/000 TA 2020 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2020/986.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855. (2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (4) Antagna texter, P9_TA(2019)0015. (5) Antagna texter, P8_TA(2019)0019.

Europaparlamentets resolution av den 18 juni 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för stöd till Portugal, Spanien, Italien och Österrike (COM(2020)0200 – C9-0127/2020 – 2020/2068(BUD))

P9_TA(2020)0142 A9-0105/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0200 – C9-0127/2020),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 10,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 11,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0105/2020), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet välkomnar beslutet som ett tecken på unionens solidaritet med de unionsmedborgare och regioner som har drabbats av naturkatastrofer.

2.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att frigöra finansiellt stöd via Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) till regioner som drabbats av naturkatastrofer i unionen under 2019.

3.  Europaparlamentet anser att det ekonomiska stödet till medlemsstaterna ska fördelas på ett rättvist sätt till de regioner och områden som drabbats mest.

4.  Europaparlamentet påpekar att till följd av klimatförändringarna kommer naturkatastrofer att bli allt våldsammare och allt vanligare. Parlamentet efterlyser en reform av fonden i den kommande fleråriga budgetramen för att beakta de framtida följderna av klimatförändringarna, samtidigt som det betonas att fonden endast är ett avhjälpande instrument och att klimatförändringarna framför allt kräver en förebyggande politik i enlighet med Parisavtalet och den gröna given.

5.  Europaparlamentet påminner om att enligt artiklarna 174 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska Europeiska unionen vidta åtgärder för att stärka sin territoriella sammanhållning och beakta de yttersta randområdenas särdrag och begränsningar. Parlamentet påpekar att samma naturkatastrof i ett yttersta randområde får större sociala och ekonomiska effekter än i någon annan europeisk region och att återhämtningen därmed blir långsammare. Parlamentet anser därför att de yttersta randområdena bör åtnjuta ökad finansiering från fonden.

6.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA: EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond till förmån för Portugal, Spanien, Italien och Österrike

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2020/1076.)

(1) EUT L 311, 14.11.2002, s. 3. (2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 18 juni 2020 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2020 för budgetåret 2020 – införande av överskottet från budgetåret 2019 (07764/2020 – C9-0131/2020 – 2020/2061(BUD))

P9_TA(2020)0143 A9-0104/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(1), särskilt artikel 44,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2020, slutgiltigt antagen den 27 november 2019(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(5),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 3/2020 som kommissionen antog den 15 april 2020 (COM(2020)0180),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2020 som rådet antog den 6 maj 2020 och översände till Europaparlamentet följande dag (07764/2020 – C9-0131/2020),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser(6),

–  med beaktande av artiklarna 94 och 96 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0104/2020), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 3/2020 syftar till att i budgeten för 2020 införa överskottet från budgetåret 2019, vilket uppgår till 3 218,4 miljoner EUR.

B.  De två huvuddelarna i detta överskott utgörs av ett överskott på 2 414,8 miljoner EUR på inkomstsidan och ett underutnyttjande av utgifterna med 803,6 miljoner EUR.

C.  På intäktssidan härrör den största skillnaden från dröjsmålsränta och böter (2 510,5 miljoner EUR), där utfallet består av böter för konkurrensöverträdelser och dröjsmålsränta, andra straffavgifter och räntor kopplade till böter och straffavgifter.

D.  På utgiftssidan uppgår underutnyttjandet i kommissionens betalningar för 2019 till 592,3 miljoner EUR (varav 351,5 miljoner EUR för 2018 från reserven för katastrofbistånd) och 94,5 miljoner EUR i reserven under rubrik 3 ”Säkerhet och medborgarskap”), 86,3 miljoner EUR för överföringar från 2018, och underutnyttjande från övriga institutioners sida till 82,4 miljoner EUR för 2019 och 39 miljoner EUR för överföringar från 2017.

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 3/2020, som lagts fram av kommissionen och som uteslutande handlar om införandet i budgeten av överskottet för 2019, dvs. ett belopp på 3 218,4 miljoner EUR, i enlighet med artikel 18 i budgetförordningen och rådets ståndpunkt.

2.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att alla tillgängliga medel och oanvända belopp i unionens budget, inklusive överskottet, ska användas för att snabbt sätta in finansiellt stöd till de regioner och företag som drabbas hårdast av covid-19-pandemin. Medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att använda de förväntade minskningarna av sina BNI-baserade bidrag till följd av 2019 års överskott helt och hållet till budgetering av covid-19-relaterade åtgärder, helst på unionsnivå så att en optimal fördelning av medlen säkras.

3.  Europaparlamentet noterar att enligt kommissionen uppgick böterna för konkurrensöverträdelser under 2019 till 2 510,5 miljoner EUR. Parlamentet anser att man bör göra det möjligt att återanvända inkomster som härrör från böter eller är kopplade till sena betalningar i unionsbudgeten utan en motsvarande minskning av de BNI-grundade bidragen. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt att man bör öka den föreslagna unionsreserven (samlad marginal för åtaganden) i nästa fleråriga budgetram med ett belopp som motsvarar de inkomster som härrör från böter och straffavgifter.

4.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2020.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 3/2020 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1. (2) EUT L 57, 27.2.2020. (3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (5) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105. (6) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

Europaparlamentets resolution av den 18 juni 2020 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 4/2020 för budgetåret 2020 som åtföljer förslaget om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Portugal, Spanien, Italien och Österrike (08097/2020 – C9-0146/2020 – 2020/2069(BUD))

P9_TA(2020)0144 A9-0106/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(1), särskilt artikel 44,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2020, slutgiltigt antagen den 27 november 2019(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(5),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 4/2020 som kommissionen antog den 30 april 2020 (COM(2020)0190),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 4/2020 som rådet antog den 25 maj 2020 och översände till Europaparlamentet samma dag (08097/2020 – C9‑0146/2020),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för stöd till Portugal, Spanien, Italien och Österrike (COM(2020)0200),

–  med beaktande av artiklarna 94 och 96 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0106/2020), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 4/2020 omfattar det föreslagna utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Portugal, Spanien, Italien och Österrike till följd av naturkatastrofer som inträffade i dessa medlemsstater under 2019.

B.  Kommissionen föreslår därför en ändring av budgeten för 2020 och en ökning av budgetpost 13 06 01 ”Stöd till medlemsstater i samband med en större naturkatastrof som får allvarliga konsekvenser på levnadsvillkoren, naturmiljön och ekonomin” med 272 498 208 EUR både i åtagande- och betalningsbemyndiganden.

C.  Europeiska unionens solidaritetsfond definieras enligt förordningen om den fleråriga budgetramen som ett särskilt instrument och motsvarande åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden bör budgeteras utanför den fleråriga budgetramens tak.

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 4/2020.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 4/2020 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, övriga institutioner och berörda organ samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1. (2) EUT L 57, 27.2.2020. (3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (5) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående, på unionens vägnar, av avtalet om ett gemensamt luftrum mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Republiken Moldavien (14205/2019 – C9-0192/2019 – 2012/0006(NLE))

P9_TA(2020)0145 A9-0084/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14205/2019),

–  med beaktande av utkastet till avtal om ett gemensamt luftrum mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Republiken Moldavien (08185/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0192/2019),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A9‑0084/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Moldavien.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens och dess medlemsstaters vägnar av ett protokoll om ändring av avtalet om gemensamt luftrum mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Republiken Moldavien, med anledning av Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (07048/2015 – C9-0195/2019 – 2015/0035(NLE))

P9_TA(2020)0146 A9-0083/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (07048/2015),

–  med beaktande av utkastet till protokollet om ändring av avtalet om gemensamt luftrum mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Republiken Moldavien, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (07047/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0195/2019),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A9‑0083/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Moldavien.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll om ändring av Europa-Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (06198/2013 – C9-0006/2019 – 2007/0181(NLE))

P9_TA(2020)0147 A9-0005/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06198/2013),

–  med beaktande av utkastet till protokoll om ändring av Europa-Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 och artikel 218.6 andra stycket a och artikel 218.8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0006/2019),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 December 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av protokollet om ändring av Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och konungariket Marocko, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A9‑0005/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Konungariket Marocko.

(1) EUT L 200, 27.7.2012, s. 25. (2) EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 259.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av Europa–Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan (14209/2019 – C9-0193/2019 – 2010/0180(NLE))

P9_TA(2020)0148 A9-0086/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14209/2019),

–  med beaktande av förslaget till Europa–Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan (14366/2010),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0193/2019),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A9‑0086/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Hashemitiska konungariket Jordanien.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om civil luftfartssäkerhet mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kinas regering (14185/2019 – C9-0191/2019 – 2018/0155(NLE))

P9_TA(2020)0149 A9-0087/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14185/2019),

–  med beaktande av utkastet till avtal om civil luftfartssäkerhet mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kinas regering (09702/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0191/2019),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A9‑0087/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Folkrepubliken Kina.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om förslaget till rådets beslut om ingående, på unionens vägnar, av avtalet om ett gemensamt luftfartsområde mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan (09556/2019 – C9-0013/2019 – 2010/0186(NLE))

P9_TA(2020)0150 A9-0082/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09556/2019),

–  med beaktande av utkastet till avtal om ett gemensamt luftfartsområde mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Georgien (14370/2010),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0013/2019),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A9‑0082/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Georgien.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av Europa–Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israels regering, å andra sidan (14207/2019 – C9-0196/2019 – 2012/0324(NLE))

P9_TA(2020)0151 A9-0085/2020

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14207/2019),

–  med beaktande av förslaget till Europa–Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israels regering, å andra sidan (16828/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9-0196/2019),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A9‑0085/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och Israels regeringar och parlament.

Europaparlamentets rekommendation av den 18 juni 2020 om förhandlingarna om ett nytt partnerskap med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (2020/2023(INI))

P9_TA(2020)0152 A9-0117/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 218 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets beslut (EU, Euratom) 2020/266 av den 25 februari 2020 om bemyndigande att inleda förhandlingar med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett nytt partnerskapsavtal(1) samt de direktiv som anges i addendumet till detta för förhandlingarna om ett nytt partnerskap med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, som har offentliggjorts,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 5 april 2017 om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen(2), av den 3 oktober 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket(3), av den 13 december 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket(4) av den 14 mars 2018 om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket(5), av den 18 september 2019 om läget i Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen(6), av den 15 januari 2020 om genomförande och övervakning av bestämmelserna om medborgarnas rättigheter i utträdesavtalet(7) och av den 12 februari 2020 om det föreslagna mandatet för förhandlingar om ett nytt partnerskap med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland(8),

–  med beaktande av utkastet till avtal om ett nytt partnerskap med Förenade kungariket av den 18 mars 2020(9),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 29 januari 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen(10),

–  med beaktande av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen(11) (nedan kallat utträdesavtalet) och den åtföljande politiska förklaringen om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket(12) (nedan kallad den politiska förklaringen),

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för budgetfrågor, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, fiskeriutskottet, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar,

–  med beaktande av skrivelserna från utskottet för utveckling, budgetkontrollutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för kultur och utbildning, och utskottet för rättsliga frågor,

–  med beaktande av artiklarna 114.4 och 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för internationell handel, i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för internationell handel (A9-0117/2020), och av följande skäl:

A.  Den politiska förklaringen är måttstocken för förhandlingarna och fastställer parametrarna för ett ambitiöst, brett, djupt och flexibelt partnerskap inom handel och ekonomiskt samarbete med ett omfattande och balanserat frihandelsavtal som kärna, brottsbekämpning och straffrätt, utrikespolitik, säkerhet och försvar samt mer omfattande samarbetsområden. Europeiska unionens mandat, som antogs av rådet den 25 februari 2020 på denna grundval, utgör den förhandlingsram som är inriktad på ett starkt och omfattande partnerskap mellan EU och Förenade kungariket och som bildar en sammanhängande struktur och en övergripande styrningsram. EU accepterar inte Förenade kungarikets fragmenterade strategi, som syftar till att förhandla flera separata fristående avtal.

B.  EU:s mandat grundas på Europeiska rådets riktlinjer av den 23 mars 2018 och den politiska förklaringen.

C.  Förhandlingarna om det framtida partnerskapet med Förenade kungariket kan endast baseras på ett faktiskt och fullständigt genomförande av utträdesavtalet och dess tre protokoll.

D.  EU bör fortsätta sina ansträngningar och visa beslutsamhet när det gäller att förhandla fram ett ambitiöst avtal såsom tydligt anges i den politiska förklaring som båda parter, däribland Förenade kungarikets premiärminister, undertecknade den 17 oktober 2019, och i EU:s mandat. Förenade kungariket upphörde att vara en medlemsstat i EU den 31 januari 2020.

E.  Den tidspress som just nu präglar förhandlingarna är inget annat än en följd av de val som Förenade kungariket har gjort.

F.  Det framtida avtalet bör införlivas i en övergripande styrningsram, och Europeiska unionens domstol bör vara det enda organ som ansvarar för tolkningen av EU-rätten.

G.  Under övergångsperioden är EU-rätten, på alla politiska områden, fortfarande tillämplig på, och i, Förenade kungariket, med undantag för bestämmelser i fördragen och rättsakterna som inte var bindande för, och i, Förenade kungariket innan utträdesavtalet trädde i kraft. Den 14 maj 2020 inledde Europeiska kommissionen överträdelseförfaranden mot Förenade kungariket för underlåtenhet att följa EU:s regler om fri rörlighet.

H.  Förenade kungarikets utträde ur EU påverkar miljontals medborgare, brittiska medborgare som bor, reser eller arbetar i EU och EU-medborgare som bor, reser eller arbetar i Förenade kungariket, liksom andra personer än EU-medborgare och brittiska medborgare.

I.  Förenade kungariket kan inte som ett tredjeland ha samma rättigheter och åtnjuta samma förmåner som en medlemsstat och kan inte omfattas av samma skyldigheter som en medlemsstat, och situationen i både EU och Förenade kungariket kommer därför att ändras väsentligt vid övergångsperiodens slut. EU och Förenade kungariket delar grundläggande principer och värderingar. I det framtida partnerskapsavtalet bör hänsyn tas till Förenade kungarikets geografiska närhet, grad av sammanlänkning och höga grad av anpassning till och ömsesidiga beroende av EU:s regler. Eftersom EU redan från början har klargjort att ju mer privilegier och rättigheter som Förenade kungariket vill ha desto fler skyldigheter kommer att kopplas till dessa.

J.  I den politiska förklaringen enades EU och Förenade kungariket om att i juni 2020 sammanträda på hög nivå för att utvärdera framstegen i syfte att enas om åtgärder för att gå vidare med förhandlingarna om deras framtida förbindelser. I slutet av högnivåmötet den 15 juni 2020 utfärdade båda parterna ett gemensamt uttalande, i vilket de bland annat konstaterade behovet av en ny dynamik.

K.  Enighet mellan EU och dess medlemsstater är av avgörande betydelse under hela förhandlingsprocessen för att på bästa möjliga sätt försvara EU:s, inklusive EU-medborgarnas, intressen. EU och dess medlemsstater har stått enade under förhandlingarna om och antagandet av utträdesavtalet samt därefter. Denna enighet avspeglas i antagandet av det förhandlingsmandat som anförtrotts Michel Barnier, EU:s förhandlare och chef för EU:s arbetsgrupp, som har ett starkt stöd av EU och dess medlemsstater.

L.  EU och Förenade kungariket enades i den politiska förklaringen om att de framtida förbindelserna bör vila på gemensamma värden såsom respekt och skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokratiska principer, rättsstaten, en internationellt regelbaserad världsordning, inklusive FN-stadgan, och stöd för icke-spridning, principer för nedrustning, fred och säkerhet samt hållbar utveckling och miljöskydd, och att dessa värden är en nödvändig förutsättning för samarbete inom ramen för den politiska förklaringen, vilka bör uttryckas i form av bindande klausuler och handla om ömsesidigt förtroende. EU kommer att fortsätta att vara bundet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, så avtalet om de framtida förbindelserna måste villkoras av Förenade kungarikets fortsatta åtagande att respektera den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna (Europakonventionen).

M.  Covid-19-pandemin har skapat en helt oväntad och ny situation utan motstycke som har betydande konsekvenser för hur fort och effektivt förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket kan fortskrida. Om en överenskommelse inte kan nås skulle båda sidor behöva förbereda sig på mycket dramatiska förändringar i sina ekonomier, vilka kommer att förvärras av covid-19-pandemin och dess förväntade ekonomiska konsekvenser. En global pandemi med dess förutsebara geopolitiska, ekonomiska och sociala konsekvenser innebär att det blir ännu viktigare att samarbetsmekanismerna mellan parter och allierade stärks.

Allmänna principer

1.  Europaparlamentet beklagar att inga verkliga framsteg har gjorts efter fyra förhandlingsrundor, med undantag för mycket små öppningar inom ett begränsat antal områden. Parlamentet konstaterar att det finns stora motsättningar mellan EU och Förenade kungariket, bland annat om omfattningen och den rättsliga strukturen av den text som ska förhandlas fram. Parlamentet uttrycker djup oro över den begränsade räckvidd som den brittiska regeringen tänker sig för ett framtida partnerskap, och över dess fragmentariska strategi som går ut på att endast förhandla om de delar som ligger i Förenade kungarikets intresse. Parlamentet upprepar att en strategi där man plockar russinen ur kakan är oacceptabel för EU. Parlamentet påpekar att Förenade kungarikets förslag inte uppfyller sina åtaganden enligt utträdesavtalet och den politiska förklaring som Förenade kungariket samtyckte till, inbegripet dess vägran att förhandla om ett avtal om säkerhets- och försvarsfrågor.

2.  Europaparlamentet upprepar att EU:s ståndpunkt fortfarande är att konkreta framsteg måste göras på alla förhandlingsområden parallellt, däribland om lika villkor, fiske, intern säkerhet och styrning, såsom beskrivs i den politiska förklaringen. Parlamentet betonar att alla förhandlingar är odelbara och att EU inte kommer att gå med på ett avtal till vilket pris som helst, i synnerhet inte ett frihandelsavtal utan solida garantier för lika villkor och ett tillfredsställande fiskeavtal. Parlamentet stöder således kommissionen fullt ut när det gäller att försvara det omfattande utkast till fördrag som föreslogs av EU från början, i stället för att ingå separata avtal såsom Förenade kungariket föreslår.

3.  Europaparlamentet insisterar på att ett avtal om nya förbindelser mellan EU och Förenade kungariket måste vara enhetligt och anpassat till den geografiska närheten mellan de båda parterna och till den höga grad av sammanlänkning av deras ekonomier.

4.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet, även om det är försenat, av Förenade kungarikets utkast till lagförslag. Parlamentet konstaterar att trots att Förenade kungariket hävdar att befintliga prejudikat har använts så går många av dessa förslag betydligt längre än vad EU har förhandlat fram i andra frihandelsavtal med tredjeländer på senare år. Parlamentet påminner om att ett eventuellt slutgiltigt avtal måste bygga på en jämvikt mellan rättigheter och skyldigheter.

5.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att de förhandlingsmål som uttrycktes i parlamentets resolution av den 12 februari 2020 och i rådets beslut (EU, Euratom) 2020/266 av den 25 februari 2020 om bemyndigande att inleda förhandlingar med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett nytt partnerskapsavtal(13) (nedan kallade förhandlingsdirektiven) är mycket samstämmiga. Parlamentet betonar att kommissionen har parlamentets fulla stöd i förhandlingarna med Förenade kungariket i enlighet med förhandlingsdirektiven, eftersom alla tre institutionerna i stort sett har samma målsättningar för vad dessa förhandlingar bör uppnå.

6.  Europaparlamentet välkomnar EU:s utkast till avtal om ett nytt partnerskap med Förenade kungariket, som offentliggjordes den 18 mars 2020, i vilket föreslås en övergripande överenskommelse om ett djupgående och nära partnerskap som omfattar inte bara fri handel med varor och tjänster, utan också sätt att förhindra snedvridningar och orättvisa konkurrensfördelar, bland annat rörande jordbrukssektorn, sanitära och fytosanitära åtgärder samt statligt stöd, och att skapa ett gynnsamt klimat för utveckling av handel och investeringar.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta bedriva förhandlingar på ett öppet sätt eftersom det gynnar förhandlingsprocessen och även medborgare och företag, och gör att de kan förbereda sig bättre på perioden efter övergångsperioden. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang säkerställa offentliga samråd och ständig dialog med arbetsmarknadens parter, det civila samhället och de nationella parlamenten. Parlamentet välkomnar kommissionens praxis att regelbundet och i god tid informera parlamentet om förhandlingarna, och förväntar sig att denna praxis fortsätter, och att man får samma information som medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet påminner om att ett framtida associeringsavtal mellan EU och Förenade kungariket som ingås i enlighet med artikel 217 i EUF-fördraget måste vara helt förenligt med följande principer:

9.  Europaparlamentet understryker att EU:s chefsförhandlare har parlamentets fulla och orubbliga stöd när han insisterar på att garantier för lika villkor är ett avgörande inslag i ett avtal med Förenade kungariket, eftersom detta inte utgör dogmatism eller ideologi från EU:s sida utan en förutsättning för att upprätta ett ambitiöst och balanserat partnerskap med Förenade kungariket och för att bevara den inre marknadens och EU-företagens konkurrenskraft, samt för att i framtiden upprätthålla och utveckla en hög nivå av social trygghet såväl som miljö- och konsumentskydd.

10.  Europaparlamentet respekterar fullt ut Förenade kungarikets suveränitet i detta avseende, något som EU inte har för avsikt att undergräva i pågående förhandlingar. Parlamentet påminner dock om att Förenade kungariket aldrig kommer att kunna likställas med andra tredjeländer på grund av sin status som före detta EU-medlemsstat, den nuvarande fullständiga anpassningen till EU:s regler och den betydande handelsvolymen mellan de båda parterna såväl som dess geografiska närhet till EU, som sammantaget visar varför det måste finnas kraftfulla och solida bestämmelser om lika villkor i avtalet.

11.  Europaparlamentet understryker att EU bör fortsätta sina ansträngningar och bibehålla sitt engagemang för att förhandla fram ett avtal, vilket man alltid har framhållit i den politiska förklaringen och förhandlingsdirektiven, inom följande områden: handel och ekonomiskt samarbete, brottsbekämpning och straffrättsligt samarbete, utrikespolitik, säkerhet och försvar samt tematiska samarbetsområden, såsom samarbete om hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser en pragmatisk och flexibel inställning från båda sidor.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att vara helt förberedd på Förenade kungarikets utträde ur den inre marknaden och tullunionen i slutet av övergångsperioden, oavsett utgången av förhandlingarna. Parlamentet betonar att konsekvenserna kommer att bli ännu större om ingen överenskommelse nås. Parlamentet påpekar dock att EU är beredd på båda scenarier.

13.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens sektorsspecifika ”beredskapsmeddelanden”, vars syfte är att se till att näringslivet i EU är redo för den oundvikliga chock som Förenade kungarikets utträde ur den inre marknaden kommer att orsaka. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att ge EU:s medborgare och företag fullständig information om risken för att övergångsperioden kan löpa ut innan en överenskommelse har nåtts, så att det finns lämplig beredskap.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av att intensifiera och anslå lämpliga medel till förberedelserna och beredskapsåtgärderna i god tid före utgången av övergångsperioden, särskilt i händelse av ett dödläge i förhandlingarna. Parlamentet betonar att sådana beredskapsåtgärder bör vara tillfälliga och ensidiga.

15.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för förhandlingsdirektiven, vilka föreskriver att Gibraltar inte kommer att omfattas av det territoriella tillämpningsområdet för de avtal som ska ingås mellan EU och Förenade kungariket, och att eventuella separata avtal kommer att kräva Konungariket Spaniens förhandsgodkännande.

16.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att genomföra bestämmelserna i protokollet om Gibraltar rörande gränsarbetare, beskattning, miljön och fisket. Parlamentet uppmanar Spaniens och Förenade kungarikets regeringar att säkerställa att det nödvändiga samarbetet inrättas för att hantera dessa frågor.

17.  Europaparlamentet påminner om att enligt artikel 132 i utträdesavtalet har den gemensamma kommittén möjlighet att senast den 30 juni 2020 anta ett beslut om att förlänga övergångsperioden efter den 31 december 2020. Parlamentet noterar Förenade kungarikets beslut, som fattades efter den gemensamma kommitténs möte den 12 juni 2020, att inte överväga en förlängning av övergångsperioden. Parlamentet understryker att EU fortfarande är öppet för en sådan förlängning.

Genomförandet av utträdesavtalet

18.  Europaparlamentet påminner om att det rättsligt bindande utträdesavtalet är ett verktyg för att genomföra arrangemangen för Förenade kungarikets ordnade utträde ur EU och att det inte kan omförhandlas samt att den gemensamma kommittén EU-Förenade kungarikets enda syfte är att övervaka genomförandet av avtalet. Parlamentet understryker att ett faktiskt genomförande av utträdesavtalet är en förutsättning och en grundläggande punkt för att säkerställa det förtroende som behövs för ett framgångsrikt ingående av ett avtal mellan Förenade kungariket och ett lackmustest för de uppriktiga avsikter som Förenade kungariket har åtagit sig att följa i förhandlingsprocessen.

19.  Europaparlamentet insisterar på att det måste finnas solida garantier för att Förenade kungariket kommer att genomföra utträdesavtalet faktiskt och i sin helhet före utgången av övergångsperioden. Parlamentet betonar att övervakningen av genomförandet är en integrerad del av parlamentets arbete och betonar att enligt artikel 218.10 i EUF-fördraget ska parlamentet omedelbart och till fullo informeras om alla diskussioner och beslut i den gemensamma kommittén, och kommer att förbli vaksamt och fullt ut utöva sina institutionella befogenheter. Parlamentet påminner i detta sammanhang om åtagandet från kommissionens ordförande vid parlamentets plenarsammanträde den 16 april 2019 samt om de skyldigheter som följer av rådets beslut (EU) 2020/135 av den 30 januari 2020. Parlamentet uppmanar medordförandena för den gemensamma kommittén att aktivt involvera medborgarna och det civila samhällets organisationer i deras överläggningar.

20.  Europaparlamentet påminner om att i utträdesavtalet föreskrivs ömsesidigt skydd för EU-medborgare och brittiska medborgare, inklusive deras familjemedlemmar, och att de ska ges all nödvändig information rörande deras rättigheter och de förfaranden som ska följas för att de ska kunna fortsätta att bo, arbeta och resa i/till sitt bosättningsland. Parlamentet påminner om att medborgare som påverkas av Förenade kungarikets utträde är beroende av aktuell och tillförlitlig information om sina rättigheter och sin status, och uppmanar med kraft både medlemsstaterna och Förenade kungariket att prioritera denna fråga. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att till fullo respektera och skydda de rättigheter som brittiska medborgare som bor i EU har enligt utträdesavtalet och att ge dem all den information de behöver och rättssäkerhet i fråga om deras situation och rättigheter, oavsett om de tillämpar ett system med registrering eller anmälning.

21.  Europaparlamentet upprepar att medborgarnas rättigheter fortsatt kommer att vara av högsta prioritet, och insisterar på att de medborgerliga rättigheter som säkerställs i utträdesavtalet upprätthålls för både EU:s och Förenade kungarikets medborgare och deras familjer. Parlamentet uppmanar med kraft EU och Förenade kungariket att sträva efter en omfattande rätt till rörlighet i det framtida avtalet. Parlamentet beklagar att Förenade kungariket hittills har visat en låg ambitionsnivå i fråga om medborgarnas rörlighet, som är en förmån som Förenade kungariket och dess medborgare tidigare har kunnat utnyttja.

22.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över rapporter om att EU-medborgare med provisorisk status som bofasta har nekats socialförsäkringsförmåner i Förenade kungariket på grund av byråkratiska hinder. Parlamentet understryker att sådana situationer utgör otillbörlig diskriminering och får betydande konsekvenser, i synnerhet i tider av stor ekonomisk och social osäkerhet.

23.  Europaparlamentet betonar att EU-medborgare i Förenade kungariket har stora problem när det gäller att uppnå status som bofasta i landet, inbegripet som en följd av covid-19-pandemin. Parlamentet anser att antalet personer som beviljats provisoriskt uppehållstillstånd är oproportionerligt högt i förhållande till antalet personer med permanent uppehållstillstånd. Parlamentet uppmanar bestämt det brittiska inrikesministeriet att vara flexibelt när det godtar bevis från de sökande om att de har vistats i landet under de fem år som krävs. Parlamentet är också bekymrat över att inga fysiska bevis har utfärdats för de sökande avseende den status de har beviljats.

24.  Europaparlamentet uppmanar parterna att säkerställa ett strikt genomförande av protokollet om Irland/Nordirland eftersom detta är en förutsättning för att framgångsrikt kunna ingå det framtida avtalet. Parlamentet påminner om att detta protokoll utformades och antogs för att kunna respektera fredsprocessen och upprätthålla långfredagsavtalet, samt säkerställa frånvaron av en hård gräns på ön Irland samtidigt som den inre marknadens integritet skyddas och är avgörande för företagen, i synnerhet inom den jordbruksbaserade livsmedelssektorn, och när det gäller skydd för medborgare, miljön och den biologiska mångfalden. Parlamentet understryker betydelsen av den fria rörligheten för EU-medborgare och den fria rörligheten för tjänster på ön Irland för att begränsa skadorna på hela öns ekonomi, och menar att ett framtida avtal bör inbegripa denna fråga. Parlamentet uppmanar med kraft Förenade kungarikets myndigheter att se till att medborgare i Nordirland inte får sina rättigheter inskränkta.

25.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att den brittiska regeringen i sina offentliga uttalanden uppvisar en brist på politisk vilja att fullt ut efterkomma sina rättsliga åtaganden enligt utträdesavtalet, närmare bestämt kontroller av varor på Irländska sjön.

26.  Europaparlamentet påminner om att viktiga beslut ska fattas av den gemensamma kommittén EU–Förenade kungariket om genomförandet av protokollet om Irland/Nordirland före utgången av övergångsperioden.

27.  Europaparlamentet hoppas att en överenskommelse kan uppnås mellan EU och Förenade kungariket om alla institutionella arrangemang, såsom inrättandet av ett tekniskt kontor för kommissionen i Belfast, trots att de brittiska myndigheterna konstant har nekat tillstånd för att öppna ett sådant kontor. Parlamentet betonar att Förenade kungariket måste lägga fram en detaljerad tidsplan och vidta de åtgärder som krävs, till exempel att förbereda införandet av tullförfaranden för varor som förs in i Nordirland från Storbritannien, och att se till att alla nödvändiga sanitära och fytosanitära kontroller samt andra lagstadgade kontroller kan genomföras för varor som förs in i Nordirland från länder utanför EU, vilket också är nödvändigt för att skapa klarhet för företag.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av tydliga rättsliga regler, ett transparent genomförande och effektiva kontrollmekanismer för att undvika systemrisker för moms- och tullbedrägerier, smuggling eller andra former av bedrägligt missbruk av en eventuellt oklar rättslig ram, däribland den ökade risken för felaktiga ursprungsdeklarationer eller för införsel av produkter som inte är avsedda för den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra regelbundna och effektiva kontroller och regelbundet rapportera till parlamentet om gränskontrollsituationen.

29.  Europaparlamentet konstaterar att begreppet ”risk för att varan sedermera befordras till unionen” som används i artikel 5 i protokollet om Irland/Nordirland är beroende av senare beslut av den gemensamma kommittén som är undantagna från Europaparlamentets formella granskning. Parlamentet begär att bli fullständigt informerat om denna artikel och om eventuella förslag till beslut av den gemensamma kommittén med avseende på tillämpningen av den artikeln, såsom fastställandet av de särskilda kriterierna för att det ska anses att det föreligger en ”risk” för en vara, eller om ändringen av någon av kommitténs tidigare beslut.

30.  Europaparlamentet påminner om att Förenade kungariket fram till slutet av övergångsperioden är skyldigt att bidra till bland annat finansieringen av Europeiska försvarsbyrån, Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier och Europeiska unionens satellitcentrum samt till kostnaderna för de insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) som den deltar i.

31.  Europaparlamentet understryker att Förenade kungariket måste genomföra alla befintliga restriktiva åtgärder och sanktioner från EU och alla som beslutas under övergångsperioden, stödja EU:s uttalanden och ståndpunkter i tredjeländer och internationella organisationer och från fall till fall delta i EU:s militära insatser och civila uppdrag inom ramen för GSFP, dock utan någon ledande kapacitet inom ett nytt ramavtal för deltagande, samt respektera EU:s självständighet i beslutsfattandet och relevanta EU-beslut och EU-lagar, däribland de som rör upphandling och överföringar på försvarsområdet. Parlamentet slår fast att villkoret för ett sådant samarbete är fullständig överensstämmelse med internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt samt EU:s grundläggande rättigheter.

Ekonomiskt partnerskap

Handel

32.  Europaparlamentet noterar att Förenade kungariket har valt att bygga sitt framtida ekonomiska partnerskap och handelspartnerskap med EU på grundval av ett ”omfattande frihandelsavtal”, enligt vad som fastställs i dokumentet The Future Relationship with the EU – the UK’s Approach to Negotiations som Förenade kungarikets regering publicerade den 27 februari 2020. Parlamentet framhåller att det visserligen är positivt inställt till att EU på ett konstruktivt sätt förhandlar fram ett välavvägt, ambitiöst och omfattande frihandelsavtal med Förenade kungariket, men att ett frihandelsavtal genom sin natur aldrig kommer att vara lika med ”friktionsfri” handel. Parlamentet delar ståndpunkten i det förhandlingsdirektiv som har antagits gemensamt av de 27 medlemsstaterna, vilket innebär att räckvidden och ambitionsnivån för ett frihandelsavtal som EU skulle gå med på är villkorad och måste vara direkt kopplad till att Förenade kungariket samtycker dels till omfattande, bindande och verkställbara bestämmelser om lika konkurrensvillkor, detta med tanke på marknadernas storlek, geografiska närhet, integration, ömsesidiga ekonomiska beroende och ekonomiska sammanlänkning, dels till ingåendet av ett bilateralt fiskeavtal som en integrerad del av partnerskapet. Parlamentet bekräftar att inget övergripande avtal kan ingås mellan EU och Förenade kungariket om det inte innehåller ett fullständigt, hållbart, balanserat och långsiktigt fiskeavtal som upprätthåller fortsatt befintligt tillträde, under optimala förhållanden, till de berörda parternas vatten, resurser och marknader, samt är i enlighet med principerna i den gemensamma fiskeripolitiken och antas före slutet av övergångsperioden.

33.  Europaparlamentet noterar att i motsats till Förenade kungarikets påstående om att man förlitar sig på befintliga prejudikat går många förslag i Förenade kungarikets utkast till lagförslag långt utöver vad som har förhandlats fram av EU i andra frihandelsavtal med tredjeländer under senare år, till exempel på området finansiella tjänster, ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer och bedömning av överensstämmelse, likvärdigheten av systemet med sanitära och fytosanitära normer eller kumulationen av ursprungsregler. Parlamentet anser att ett bilateralt kumulativt system är det mest lämpade eftersom detta också innebär att man stöder integrationen mellan unionen och Förenade kungariket, och inte med de tredjeländer som EU har tecknat frihandelsavtal med, samt att en tillfällig mekanism mot utbytesrisker(14) bör inkluderas.

34.  Europaparlamentet beklagar djupt i detta avseende att Förenade kungariket hittills har vägrat att föra en dialog, trots sitt åtagande i den politiska förklaringen, om till exempel offentlig upphandling, sjötransporter samt skydd av framtida geografiska beteckningar, i synnerhet eftersom Förenade kungariket inkluderade en del av dessa områden i sina förhandlingsmandat med USA och Japan. Parlamentet beklagar vidare att Förenade kungariket hittills inte har lagt fram något förslag om små och medelstora företag.

35.  Europaparlamentet påminner om att ett fortsatt engagemang för ett mål utan tullar och kvoter för handelsförbindelserna är och förblir ett viktigt villkor för att avtalet ska kunna ingås i tid inom den ytterst snäva tidsram som Förenade kungariket självt har påtvingat dessa förhandlingar, i synnerhet eftersom tidigare erfarenheter tydligt har visat att en förhandling tullpost för tullpost skulle kunna ta flera år. Parlamentet uttrycker sin oro över den brittiska regeringens avsikt att röra sig bort ifrån detta mål. Parlamentet betonar att jordbruksprodukter förmodligen skulle drabbas hårdast eftersom frihandelsavtal som innehåller tullposter med tariffer oftast drabbar denna bransch. Parlamentet upprepar i detta avseende att oberoende av om samtliga eller färre tullposter stryks kommer detta inte att ändra EU:s krav på kraftfulla betingelser för lika villkor. Parlamentet upprepar att bestämmelserna om lika villkor måste bibehålla de miljömässiga, sociala och sysselsättningsmässiga standarderna på samma höga nivå över tid, att de måste grunda sig på lämpliga och relevanta EU-standarder och internationella standarder och inbegripa lämpliga mekanismer för att säkerställa ett effektivt genomförande inom landet, samt att de även måste inbegripa en kraftfull och omfattande ram för kontroll av konkurrens och statligt stöd som förhindrar en otillbörlig snedvridning av handel och konkurrens, i stället för att endast hänvisa till subventioner såsom Förenade kungariket tyvärr gör.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den drivkraft som dessa förhandlingar ger för att öka de europeiska små och medelstora företagens konkurrenskraft. Parlamentet betonar att avtalet bör syfta till att möjliggöra ett marknadstillträde och ett underlättande av handeln som är så omfattande som möjligt för att minimera störningar i handeln. Parlamentet uppmanar parterna att inrätta kontaktpunkter för små och medelstora företag och efterlyser en stabil, transparent och förutsägbar rättslig ram som inte lägger oproportionerlig börda på dessa företag.

37.  Europaparlamentet understryker att ett frihandelsavtal som verkligen främjar EU:s intressen måste syfta till att uppnå följande mål som parlamentet fastställde i sin resolution av den 12 februari 2020, i synnerhet punkt 14 vars villkor fortfarande är fullt relevanta. Dessutom betonar parlamentet att följande bör omfattas:

Lika villkor

38.  Europaparlamentet beklagar Förenade kungarikets förhandlingsståndpunkt med EU, där man hittills inte har inlett några detaljerade förhandlingar om lika villkor. Parlamentet påpekar att denna ståndpunkt inte återspeglar punkt 77 i den politiska förklaring som undertecknats av EU och Förenade kungariket. Parlamentet uppmanar därför den brittiska regeringen att snarast ändra sin förhandlingsposition och delta på ett konstruktivt sätt i förhandlingarna om lika villkor, eftersom detta är en förutsättning för att parlamentet ska kunna godkänna ett handelsavtal med Förenade kungariket.

39.  Europaparlamentet upprepar, med tanke på Förenade kungarikets geografiska närhet och det ömsesidiga ekonomiska beroendet med EU, att hur bred och djup överenskommelsen om lika villkor blir kommer att vara avgörande för att fastställa omfattningen av de övergripande framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet anser därför att man måste säkerställa lika villkor som passar ambitionsnivån, och att liberaliseringen i avtalet för att skapa konvergens i lagstiftningen måste ske i enlighet med den politiska förklaringen. Dessutom måste EU:s normer skyddas för att undvika en ”kapplöpning mot botten” och förhindra åtgärder som har en omotiverad och oproportionerlig negativ effekt på handelsflödena. Detta i syfte att uppnå en dynamisk anpassning, vilket även inkluderar statligt stöd. Parlamentet betonar behovet av att se till att Förenade kungariket inte får en orättvis konkurrensfördel genom att underskrida skyddsnivåer och hindra regleringsarbitrage från marknadsaktörernas sida.

40.  Europaparlamentet påminner om sin beslutsamhet att förhindra varje form av ”dumpning” inom ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet påpekar att ett av de viktigaste resultaten av förhandlingarna är att garantera lika villkor för att upprätthålla konkurrenskraften och höga sociala och hållbarhetsrelaterade standarder, inklusive kampen mot klimatförändringarna och värnande av medborgares och arbetstagares rättigheter i tydliga åtaganden i framtiden, verkställbara bestämmelser och klausuler om upprätthållande av skyddsnivån i syfte att nå en dynamisk anpassning om

41.  Europaparlamentet påpekar att dessa bestämmelser bör säkerställa att standarden inte sänks, samtidigt som EU och Förenade kungariket ges rätt att göra ändringar i åtaganden över tid för att fastställa en högre standard eller inbegripa ytterligare områden, med fullständig efterlevnad av proportionalitets- och nödvändighetsprinciperna. Parlamentet betonar vidare att åtaganden och bestämmelser bör vara verkställbara genom fristående interimistiska åtgärder, en solid mekanism för tvistlösning som omfattar alla områden och åtgärder, inklusive juridisk översyn för att ge EU möjlighet att anta sanktioner som en sista utväg även avseende hållbar utveckling, i syfte att åstadkomma dynamisk anpassning. Parlamentet understryker också att lika villkor kräver en övergripande mekanism, såsom en övergripande styrningsram som omfattar alla samarbetsområden.

42.  Europaparlamentet betonar särskilt att det behövs klausuler om upprätthållande av skyddsnivån på följande områden: i) grundläggande rättigheter i arbetslivet, ii) normer för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, iii) rättvisa arbetsvillkor och anställningsnormer, iv) rättigheter för informations- och samrådsrättigheter på företagsnivå, samt v) omstrukturering.

43.  Europaparlamentet anser att kampen mot klimatförändringarna, arbetet med att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald samt främjandet av hållbar utveckling, miljö och viktiga hälsofrågor bör utgöra väsentliga delar av det planerade partnerskapet. Parlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande om den europeiska gröna given åtog sig att göra efterlevnaden av Parisavtalet till en väsentlig del av alla framtida omfattande handelsavtal.

44.  Europaparlamentet betonar att det inte är tillräckligt med en spärrklausul för framtida skyddsnivåer, eftersom detta inte säkerställer lika villkor eller incitament för att höja ambitionsnivån, och anser att om antingen EU eller Förenade kungariket höjer sin klimat- eller miljöskyddsnivå, bör den andra parten se till att dess standarder och mål erbjuder åtminstone en likvärdig klimat- eller miljöskyddsnivå.

45.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att Förenade kungariket bör hålla sig till de framväxande normerna för lagstiftning om beskattning, penningtvätt och terroristfinansiering inom EU:s regelverk och globalt, inbegripet skattetransparens, utbyte av information i skattefrågor och åtgärder för att undvika skatteundandragande. För att säkerställa ett fruktbart ömsesidigt samarbete som baseras på förtroende bör Förenade kungariket åtgärda de respektive situationerna för sina utomeuropeiska territorier, suveräna basområden och kronbesittningar samt deras efterlevnad av EU:s kriterier för god förvaltning och transparens, i synnerhet när det gäller skatteinformation, skattetransparens, rättvis beskattning, åtgärder för att undvika skatteundandragande samt OECD:s rekommendationer mot skattebaserodering och vinstförflyttning. Parlamentet uppmanar dessutom EU och Förenade kungariket att följa standarderna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder. När det gäller Gibraltar påminner parlamentet om förhandlingsdirektiven och de bestämmelser som fastställs i EU:s utkast till lagtext.

46.  Europaparlamentet upprepar behovet av att behålla en hög standard, tydlig spårbarhet, högkvalitativa inspektionstjänster och lika villkor på områdena läkemedelsprodukter, medicintekniska produkter, livsmedelssäkerhet och märkning, djurhälsa och växtskydd, djurskydd samt policy och normer på de veterinära, sanitära, fytosanitära och miljörelaterade områdena.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera att befintliga och framtida principer och verktyg inom ramen för EU:s social-, miljö- och klimatpolitik (t.ex. antidumpningsåtgärder, europeisk industripolitik, obligatorisk lagstiftning om tillbörlig aktsamhet, EU-taxonomin för hållbara investeringar, principen om att inte orsaka omfattande skada, mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna och hållbarhetsrelaterade upplysningar inom den finansiella tjänstesektorn) inte kan ifrågasättas rättsligt inom ramen för frihandelsavtalet mellan EU och Förenade kungariket och i framtida handelsavtal.

Specifika sektorsfrågor och tematiskt samarbete

Inre marknaden

48.  Europaparlamentet betonar att en förutsättning för tillträde till EU:s inre marknad är fullständig efterlevnad av EU:s lagstiftning om den inre marknaden.

49.  Europaparlamentet understryker att dynamisk anpassning och bestämmelser för att säkerställa en robust marknadskontroll som bidrar till efterlevnaden av produktbestämmelserna, inklusive bestämmelserna om säkerhet och spårbarhet för produkter, och som ger rättssäkerhet för EU:s företag och ett gott skydd för EU:s konsumenter, bör vara en obligatorisk och oersättlig del av det framtida avtalet för att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor.

50.  Europaparlamentet påminner om att ett nytt avtal under alla omständigheter kommer att leda till tullkontroller innan varor kommer in på den inre marknaden, och insisterar på att det är ytterst viktigt att säkerställa varornas överensstämmelse med reglerna för den inre marknaden.

51.  Europaparlamentet understryker vikten av att upprätthålla ett nära och strukturerat samarbete i reglerings- och tillsynsfrågor, på både politisk och teknisk nivå, samtidigt som EU:s regelverk och beslutsautonomi respekteras.

52.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa ömsesidigt erkännande av kvalifikationer och examensbevis och uppmanar båda parter, men framför allt deras yrkesorgan och myndigheter, att utveckla och tillhandahålla ytterligare rekommendationer om erkännandet av yrkeskvalifikationer, i synnerhet inom ramen för partnerskapsrådet.

Finansiella tjänster

53.  Europaparlamentet anser att det framtida avtalet bör innehålla särskilda bestämmelser om samarbete mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna och Förenade kungarikets finansiella tillsynsmyndigheter i syfte att främja anpassning av lagstiftningen, utbyta erfarenheter i fråga om tillsynsproblem och bästa metoder samt säkerställa ett smidigt samarbete och upprätthålla integrerade kapitalmarknader.

54.  Europaparlamentet påminner om att passrättigheter, som bygger på ömsesidigt erkännande och harmoniserade aktsamhetsregler och en enhetlig tillsyn på den inre marknaden, kommer att upphöra att gälla mellan EU och Förenade kungariket vid utgången av övergångsperioden, eftersom Förenade kungariket då blir ett tredjeland. Parlamentet understryker att tillträdet till EU:s finansmarknad därefter måste baseras på EU:s autonoma ram för likvärdighet. Parlamentet påminner dock om det begränsade tillämpningsområdet för beslut om likvärdighet.

55.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen kommer att göra en bedömning av likvärdigheten för Förenade kungarikets finansiella bestämmelser och att sådan likvärdighet endast kan beviljas med full respekt för autonomin i beslutsfattandet och om Förenade kungarikets reglerings- och tillsynssystem och tillhörande standarder är fullt likvärdiga med dem som gäller i EU. Parlamentet begär att denna bedömning ska göras så snart som möjligt för att fullgöra åtagandet i den politiska förklaringen. Parlamentet påminner om att EU ensidigt när som helst kan återkalla likvärdigheten.

56.  Europaparlamentet påminner om att en betydande mängd derivat i euro clearas i Förenade kungariket, vilket skulle kunna få konsekvenser för den finansiella stabiliteten i EU.

Tull

57.  Europaparlamentet noterar Förenade kungarikets avsikt att inte sträva efter att ha kvar sin nuvarande status vad gäller den inre marknaden och tullunionen. Parlamentet betonar vikten av att bevara tullunionens och dess förfarandens integritet, vilket garanterar konsumenternas säkerhet och skydd och EU:s och EU-företagens ekonomiska intressen. Parlamentet betonar behovet av ökade investeringar i tullkontrollresurser vid gemensamma transiteringsställen vid de gemensamma gränserna, och en ökad samordning och informationsutbyte, när så är relevant och lämpligt, mellan båda parter, samt en möjlighet att ha ett permanent EU-kontor i Nordirland som hanterar efterlevnaden av tullreglerna.

58.  Europaparlamentet framhåller att alla framtida avtal bör upprätta övergripande mekanismer för tullsamarbete för att underlätta gränsöverskridande handel, och även mekanismer för samarbete mellan tull och marknadskontrollmyndigheter. Parlamentet uppmanar vidare EU och Förenade kungariket att, när så är relevant och lämpligt, arbeta för att förenkla sina krav och formaliteter för tullförfaranden för näringsidkare och andra aktörer, däribland små och medelstora företag.

59.  Europaparlamentet understryker att EU och Förenade kungariket bör sträva efter att upprätthålla en hög grad av konvergens med avseende på tullagstiftning och tullförfaranden i syfte att säkerställa effektiva tullkontroller och effektiv tullklarering, efterlevnad av tullagstiftningen och skydd av parternas ekonomiska intressen med en kapacitet att driva in otillbörliga skatter och tullar, utöver skyddsåtgärder i fråga om systematiska brott mot gällande tullagstiftning.

60.  Europaparlamentet betonar att det skulle vara mycket önskvärt för Förenade kungariket att behålla den nuvarande produktklassificeringen, som bygger på Europeiska gemenskapernas integrerade tulltaxa (Taric), i syfte att hålla förfarandena enkla och minska lagstiftningsbördan.

Konsumentpolitik

61.  Europaparlamentet betonar att EU:s nuvarande normer för konsumentskydd och medborgarrättigheter enligt EU:s regelverk måste upprätthållas av båda parter i framtida avtal. Parlamentet anser att avtalet bör säkerställa ett mervärde för EU-konsumenterna genom att erbjuda den bästa ramen för skydd av konsumenternas rättigheter och för upprätthållande av näringsidkarnas skyldigheter.

62.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att garantera säkerheten för de produkter som importeras från Förenade kungariket på ett sådant sätt att de överensstämmer med EU:s standarder.

63.  Europaparlamentet betonar vikten av rättsligt och administrativt samarbete åtföljt – när så är relevant och lämpligt – av parlamentarisk kontroll och åtaganden om upprätthållande av skyddsnivån, för att ta itu med icke-tariffära hinder och eftersträva mål av allmänt intresse, så att EU-konsumenternas intressen skyddas, bland annat att säkerställa en säker och tillförlitlig miljö för konsumenter och företag på nätet, liksom att bekämpa otillbörliga affärsmetoder.

Fiskeri

64.  Europaparlamentet upprepar att inget omfattande avtal kan ingås mellan EU och Förenade kungariket om det inte innehåller ett fullständigt, balanserat och långsiktigt avtal om fiske och fiskerelaterade frågor som möjliggör fortsatt tillträde, under optimala förhållanden, till de berörda parternas vatten, resurser och marknader, och befintlig fiskeverksamhet.

65.  Europaparlamentet påminner om att den största ömsesidiga nyttan kommer att uppnås genom att skydda gemensamma ekosystem och förvalta dessa på ett hållbart sätt genom att upprätthålla befintligt ömsesidigt tillträde till vatten och fiskeresurser, i syfte att upprätthålla befintlig fiskeverksamhet, och genom att fastställa gemensamma, enhetliga, tydliga och stabila principer och regler som möjliggör ett ömsesidigt och öppet marknadstillträde för fiskeri- och vattenbruksprodukter, utan att orsaka ekonomiska eller sociala spänningar genom en obalanserad konkurrens. Parlamentet insisterar på behovet av en övergripande styrningsram för att säkerställa att varje brott mot klausuler om ömsesidigt tillträde till vatten och resurser kan leda till sanktioner, till exempel tillfälligt hävande av förmånstullar för Förenade kungarikets produkter på EU:s marknad.

66.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att i avtalet inkludera den procentuella fördelning som för närvarande tillämpas på de bestånd som ska delas mellan de båda parterna i bilaga FISH-2 (Fördelning av fiskemöjligheter) i enlighet med den ikraftvarande principen om relativ stabilitet.

67.  Europaparlamentet begär att parterna upprätthåller befintliga kvotandelar och en stabil och jämn fördelning av fiskerättigheterna. Parlamentet betonar vikten av en långsiktig förvaltning av resurserna på grundval av efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitikens principer, såsom maximal hållbar avkastning och tekniska åtgärder, regionala förvaltningsverktyg, däribland de fleråriga planerna för Nordsjön och västliga vatten, samt ramdirektivet om en marin strategi, vilka alla hittills har bidragit till att förbättra tillståndet för fiskbestånden, vilket gagnar fiskeflottorna i både EU:s medlemsstater och Förenade kungariket.

68.  Europaparlamentet betonar att avtalet måste garantera att tekniska åtgärder eller marina skyddsområden är ömsesidiga, icke-diskriminerande och proportionella och inte i praktiken blir ett sätt att utestänga EU:s fiskefartyg från Förenade kungarikets vatten. Parlamentet insisterar på att avtalet inte får leda till en sänkning av EU:s miljömässiga och sociala normer.

69.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inkludera bestämmelser om förebyggande och bekämpning av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) i EU:s och Förenade kungarikets vatten.

70.  Europaparlamentet betonar behovet av lämpliga samarbets- och samrådsmekanismer, en gemensam vetenskaplig strategi och garantier för att Förenade kungariket kommer att fortsätta bidra till insamlingen av uppgifter och den vetenskapliga bedömningen av bestånden som grund för framtida beslut för gemensam fiskeriförvaltning i alla gemensamma havsområden. Parlamentet uppmanar med kraft EU och Förenade kungariket att fortsätta sitt aktiva och lojala samarbete i fråga om fiskerikontroll och kampen mot IUU-fiske.

Medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer

71.  Europaparlamentet beklagar att Förenade kungariket beslutat att principen om fri rörlighet för personer mellan EU och Förenade kungariket inte längre kommer att tillämpas efter övergångsperioden. Parlamentet betonar att det framtida partnerskapet måste innehålla långtgående bestämmelser om den fria rörligheten för personer, med utgångspunkt i full ömsesidighet och icke‑diskriminering avseende de olika medlemsstaterna. Parlamentet vidhåller att Förenade kungarikets tillträde till den inre marknaden måste stå i proportion till de åtaganden som görs för att underlätta rörligheten för personer. Parlamentet betonar att systemet för gränspassage inte får skapa betungande administrativa eller ekonomiska hinder.

72.  Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt behoven hos barn från familjer med flera nationaliteter där endast en av föräldrarna är EU-medborgare, och att man måste erbjuda lämpliga rättsliga mekanismer för att lösa tvister mellan föräldrar, till exempel vid skilsmässa.

73.  Europaparlamentet anser att rörlighetsavtal, inklusive viseringsfria resor för kortare vistelser, bör baseras på icke-diskriminering mellan EU:s medlemsstater och fullständig ömsesidighet och bör inbegripa EU:s regelverk om rörlighet, även bestämmelserna om utstationering av arbetstagare och om samordning av de sociala trygghetssystemen.

74.  Europaparlamentet anser att ytterligare kodifiering av de medborgerliga rättigheterna genom rättsligt bindande bestämmelser måste utgöra en inneboende del av ett framtida avtal mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet anser att man bland annat måste inkludera situationen för gränsarbetare, vars rörelsefrihet bör garanteras på grundval av icke-diskriminering och ömsesidighet. Parlamentet anser att man bör överväga en bättre reglering av villkoren för inresa och vistelse i samband med forskning, studier, utbildning, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt, au pair-arbete och volontärarbete i den europeiska solidaritetskåren i det framtida avtalet, och att detta inte bör överlåtas till nationell reglering. Parlamentet påminner om att covid-19-krisen har visat att viktiga sektorer i Förenade kungariket, såsom hälso- och sjukvårdssektorn och jordbrukssektorn, är beroende av arbetskraft från EU, inklusive säsongsarbetskraft.

Samordning av arbetskraft, rörlighet och sociala trygghetssystem

75.  Europaparlamentet beklagar att Förenade kungarikets regering ännu inte har fullgjort sitt åtagande om att anta en ny sysselsättningslag, och uppmanar med kraft Förenade kungariket att göra detta före utgången av övergångsperioden. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang särskilt till de nyligen antagna EU-rättsakter vars tidsfrister för införlivande löper ut under övergångsperioden. Parlamentet betonar att det är ytterst viktigt att undvika alla luckor där arbetstagarnas rättigheter inte skyddas av vare sig befintlig EU-lagstiftning eller Förenade kungarikets sysselsättningslag.

76.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att bevara befintliga och framtida socialförsäkringsrättigheter för berörda personer inom alla dimensioner. Parlamentet uppmanar avtalets förhandlare att med alla medel prioritera dessa medborgerliga rättigheter vad gäller samordning av de sociala trygghetssystemen och verka för att bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen tillämpas i alla kapitel.

77.  Europaparlamentet beklagar dock att det inte finns några särskilda bestämmelser om arbetslöshetsförmåner för gränsarbetare, och uppmanar därför EU och Förenade kungariket att undersöka lämpliga bestämmelser om arbetslöshetsförmåner för gränsarbetare.

78.  Europaparlamentet betonar vikten av en dynamisk överenskommelse om samordning av de sociala trygghetssystemen. Parlamentet betonar att bestämmelserna i det slutliga avtalet om personers rörlighet måste innehålla proportionella och stabila rättigheter när det gäller samordning av de sociala trygghetssystemen i enlighet med den politiska förklaringen.

Dataskydd

79.  Europaparlamentet understryker att dataskydd är både en grundläggande rättighet och en central drivkraft för den digitala ekonomin. Parlamentet noterar att kommissionen, för att kunna förklara Förenade kungarikets ramverk för dataskydd som adekvat, enligt rättspraxis från Europeiska unionens domstol måste visa att Förenade kungariket har en skyddsnivå som är ”väsentligen likvärdig” med den som föreskrivs i EU:s rättsliga ram, inbegripet vad gäller vidarebefordran till tredjeländer.

80.  Europaparlamentet påminner om att Förenade kungarikets dataskyddslag föreskriver ett allmänt och brett undantag från dataskyddsprinciperna och registrerade personers rättigheter för behandling av personuppgifter för immigrationsändamål. Parlamentet är bekymrat över att personer som inte är medborgare i Förenade kungariket inte skyddas på samma sätt som Förenade kungarikets medborgare när deras personuppgifter behandlas enligt detta undantag, i strid med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(15). Parlamentet anser vidare att Förenade kungarikets rättsliga ram för lagring av elektroniska telekommunikationsuppgifter inte uppfyller villkoren i relevanta delar av EU:s regelverk såsom de har tolkats av Europeiska unionens domstol, och således inte heller uppfyller kraven på ett adekvat dataskydd.

81.  Europaparlamentet framhåller och stöder ett framtida partnerskap som bygger på åtaganden om att respektera de grundläggande rättigheterna, inbegripet ett adekvat skydd för personuppgifter, vilket är ett nödvändigt villkor för det planerade samarbetet, samt ett automatiskt upphävande av avtalet om brottsbekämpning om Förenade kungariket skulle upphäva den nationella lagstiftning som ger verkan åt Europakonventionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt Förenade kungarikets rättsliga ram när den bedömer huruvida bestämmelserna i fråga är adekvata enligt unionsrätten, och förespråkar att man ska beakta EU-domstolens rättspraxis på detta område, till exempel Schrems-målet, samt Europadomstolens rättspraxis.

82.  Europaparlamentet anser att om inte Förenade kungariket uttryckligen förbinder sig att säkerställa efterlevnaden av Europakonventionen och inte heller godtar EU-domstolens roll är det inte möjligt att ingå ett avtal om polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Parlamentet beklagar att Förenade kungariket hittills vägrat att ge fasta garantier för grundläggande rättigheter och individuella friheter och insisterat på att sänka nuvarande standarder och avvika från överenskomna dataskyddsmekanismer, bland annat genom att använda sig av massövervakning.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta ovannämnda faktorer när den bedömer huruvida Förenade kungarikets rättsliga ram är adekvat med avseende på skyddsnivån för personuppgifter, och att säkerställa att Förenade kungariket har löst de problem som fastställs i denna resolution innan den eventuellt förklarar att Förenade kungarikets dataskyddslag är adekvat enligt unionsrätten såsom den har tolkats av EU-domstolen. Parlamentet uppmanar också kommissionen att samråda med Europeiska dataskyddsstyrelsen och Europeiska datatillsynsmannen.

Samarbete på säkerhetsområdet och på brottsbekämpningens och straffrättens områden

84.  Europaparlamentet upprepar att konkreta framsteg bör uppnås i fråga om samarbete på säkerhetsområdet och på brottsbekämpningens och straffrättens områden för att möjliggöra en överenskommelse om ett övergripande och effektivt samarbete vilken skulle vara till ömsesidig nytta för säkerheten för såväl unionsmedborgarna som Förenade kungarikets medborgare.

85.  Europaparlamentet motsätter sig starkt Förenade kungarikets begäran att få direkt tillträde till EU:s informationssystem på området för rättsliga och inrikes frågor. Parlamentet betonar än en gång att Förenade kungariket, som ett tredjeland utanför Schengenområdet, inte kan få direkt tillgång till uppgifter från EU:s informationssystem, och att all delning av information, inbegripet personuppgifter, med Förenade kungariket bör omfattas av stränga skyddsåtgärder och gransknings- och tillsynsvillkor, med en nivå på skyddet av personuppgifter som är likvärdig med den som föreskrivs i unionsrätten.

86.  Europaparlamentet påpekar att bestämmelserna rörande Schengens informationssystem (SIS) uttryckligen förbjuder tredjeländers tillträde till systemet och att Förenade kungariket, som ett tredjeland, inte kan få tillträde till SIS. Parlamentet påminner om att rådet den 5 mars 2020 utfärdade en uppsättning rekommendationer för att åtgärda de allvarliga bristerna i Förenade kungarikets tillämpning av SIS, och att Förenade kungariket i sitt svar inte visade någon större avsikt att tillämpa de rekommendationerna, i strid med unionsrätten. Det framtida samarbetet mellan EU och Förenade kungariket på brottsbekämpningens och straffrättens område bör bygga på ömsesidigt förtroende. Parlamentet understryker att man kan komma överens om ett sådant samarbete endast om robusta bestämmelser om dataskydd och starka efterlevnadsmekanismer införs.

87.  Europaparlamentet påpekar att det automatiska utbytet av DNA-uppgifter med Förenade kungariket enligt Prümramen inleddes först 2019, och att rådet inom kort kommer att fatta beslut om antagande av ett genomförandebeslut som skulle göra det möjligt för Förenade kungariket att delta i automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter. Parlamentet påpekar i detta avseende att parlamentet, inom ramen för det särskilda samrådsförfarande för akter som tidigare ingick i den tredje pelaren vilket hölls den 13 maj 2020, förkastade rådets utkast till beslut eftersom man hade betänkligheter gällande frågorna om fullständig ömsesidighet vid utbyte av fingeravtrycksuppgifter, dataskyddsgarantier och den mycket korta tillämpningstiden. Parlamentet uppmanar rådet att noggrant överväga parlamentets argument för förkastande. Parlamentet påminner förhandlarna om att rådets beslut om att godkänna dessa automatiska utbyten av uppgifter, om det antas, löper ut i slutet av övergångsperioden, och understryker att det snart kommer att behövas ett avtal om nya arrangemang för de framtida förbindelserna, med tanke på hur viktigt det är med informationsutbyte i kampen mot grov och organiserad gränsöverskridande brottslighet och terrorism.

88.  Europaparlamentet är oroat över att Förenade kungarikets förhandlingsmandat saknar ambition på viktiga områden för straffrättsligt samarbete, och anser att det skulle vara möjligt för EU och Förenade kungariket att komma fram till en lösning som möjliggör ett mer ambitiöst samarbete än det som föreskrivs i den europeiska utlämningskonventionen.

Migration, asyl och gränsförvaltning

89.  Europaparlamentet betonar att man behöver komma överens om samarbetsvillkoren avseende migration av andra personer än parternas medborgare, med respekt för grundläggande rättigheter och människans värdighet och med beaktande av behovet av att skydda de mest utsatta människorna. Parlamentet upprepar sin uppmaning att ett sådant samarbete åtminstone bör omfatta arrangemang som stärker säkra och lagliga vägar för tillgång till internationellt skydd, även genom familjeåterförening.

90.  Europaparlamentet betonar att parterna behöver föra ett nära samarbete för att bekämpa människosmuggling och människohandel, i linje med internationell rätt, som kommer att fortsätta att tillämpas på gränsen mellan EU och Förenade kungariket.

91.  Europaparlamentet insisterar på att Förenade kungariket inte kan välja vilka delar av EU:s regelverk på asyl- och migrationsområdet som landet vill behålla.

92.  Europaparlamentet betonar på nytt behovet av att anta en plan för familjeåterförening som kan träda i kraft i slutet av övergångsperioden.

93.  Som en del av en sådan plan, och också mer allmänt, påminner Europaparlamentet förhandlarna om att såväl EU som Förenade kungariket är skyldiga att skydda alla barn på sina territorier, i överensstämmelse med FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989. Medlemsstaterna uppmanas att, när Förenade kungariket väl lägger fram konkreta förslag, ge kommissionen mandat att förhandla om en plan för familjeåterförening för asylsökande.

94.  Europaparlamentet betonar att EU behöver ha en samordnad strategi för alla dessa frågor, eftersom bilaterala överenskommelser mellan Förenade kungariket och enskilda medlemsstater i frågor såsom familjeåterförening för asylsökande eller flyktingar och arrangemang för omplacering eller återtagande riskerar att göra EU:s asyl- och migrationspolitik mindre samstämd. Parlamentet uppmanar både EU och Förenade kungariket att sträva efter en balanserad och konstruktiv strategi i alla dessa frågor.

Bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering

95.  Europaparlamentet uppmanar EU och Förenade kungariket att ta med bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i det framtida partnerskapsavtalet, däribland ett system för informationsutbyte. Parlamentet påminner om att EU och Förenade kungariket i den politiska förklaringen har åtagit sig att gå längre än standarderna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder om penningtvätt och finansiering av terrorism när det gäller transparens om verkliga huvudmän, och att avskaffa anonymiteten i samband med användning av virtuella valutor, bland annat genom kontroller för kundkännedom.

96.  Europaparlamentet uppmanar EU och Förenade kungariket att i det nya partnerskapsavtalet ta med särskilda bestämmelser om tillsyn över finansiella och icke-finansiella rapporteringspliktiga verksamhetsutövare i samband med ramen för bekämpning av penningtvätt.

Skattefrågor

97.  Europaparlamentet uppmanar EU och Förenade kungariket att prioritera en samordnad bekämpning av skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet uppmanar parterna att vidta åtgärder mot skadlig skattepraxis genom att samarbeta inom ramen för EU:s uppförandekod för företagsbeskattning. Parlamentet noterar att Förenade kungariket enligt kommissionen rankas högt när det gäller indikatorer som identifierar ett land med särdrag som kan användas av företag för skatteundandragande. Parlamentet vill se att denna fråga tas upp specifikt i det framtida avtalet. Parlamentet noterar att i slutet av övergångsperioden kommer Förenade kungariket att betraktas som ett tredjeland och måste granskas av uppförandekodgruppen för företagsbeskattning enligt de kriterier som fastställts för EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Parlamentet uppmanar EU och Förenade kungariket att säkerställa ett fullständigt administrativt samarbete för att säkerställa efterlevnad av mervärdesskattelagstiftningen och när det gäller skydd och indrivning av mervärdesskatteintäkter.

Kampen mot klimatförändringar och miljöskydd

98.  Europaparlamentet anser att Förenade kungariket fullt ut bör anpassa sig till EU:s nuvarande och framtida ram för klimatpolitiken, inbegripet de reviderade målen för 2030 och 2040 och den utveckling som krävs för att uppnå klimatneutralitet senast 2050.

99.  Europaparlamentet anser att Förenade kungariket bör genomföra ett system med koldioxidprissättning med minst samma tillämpningsområde och ändamålsenlighet som det som föreskrivs i EU:s utsläppshandelssystem och tillämpa samma principer för användningen av externa krediter före utgången av övergångsperioden. Parlamentet anser vidare att om Förenade kungariket begär att dess egna system för handel med utsläppsrätter ska kopplas till EU:s utsläppshandelssystem bör följande två villkor för behandling av en sådan begäran gälla: Förenade kungarikets system för handel med utsläppsrätter bör inte undergräva integriteten i EU:s utsläppshandelssystem, särskilt dess balans mellan rättigheter och skyldigheter, och bör återspegla den ständiga utvidgningen av tillämpningsområdet och ändamålsenligheten i EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet betonar att ett system för koldioxidprissättning redan bör finnas på plats före omröstningen i parlamentet om huruvida man ska godkänna utkastet till avtal.

100.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa lämplig övervakning och bedömning i Förenade kungariket av luft- och vattenkvalitet utöver antagandet av gemensamma standarder och mål. Parlamentet betonar vidare vikten av att Förenade kungariket genomför och verkställer de utsläppsgränser och andra bestämmelser som överenskommits enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284(16), och dynamiskt anpassar sig till Europaparlamentet och rådets direktiv 2010/75/EU(17), inklusive uppdateringar av referensdokumenten för bästa tillgängliga teknik.

Folkhälsa

101.  Europaparlamentet betonar att om Förenade kungariket önskar ingå i förteckningen över länder som får exportera varor till EU som omfattas av sanitära och fytosanitära åtgärder måste landet helt och hållet uppfylla EU:s krav på dessa varor, inbegripet krav som rör produktionsprocesser. Parlamentet betonar dessutom att ursprungsreglerna för livsmedelsprodukter bör följas till punkt och pricka och att det bör antas tydliga regler för omvandling av livsmedelsprodukter i Förenade kungariket för att förhindra att EU-kraven kringgås, särskilt i samband med eventuella frihandelsavtal mellan Förenade kungariket och andra länder.

102.  Europaparlamentet betonar att Förenade kungariket måste följa EU:s lagstiftning om genetiskt modifierade organismer och växtskyddsmedel. Parlamentet anser att parterna bör sträva efter att minska användningen av och riskerna med bekämpningsmedel. Parlamentet betonar att båda parter måste sträva efter att minska användningen av antibiotika i animalieproduktionen och fortsätta att förbjuda användningen av antibiotika som tillväxtbefrämjande medel och minska olämplig eller onödig användning bland människor.

103.  Europaparlamentet betonar vikten av att förebygga brist på läkemedel och medicintekniska produkter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de nationella myndigheterna och aktörerna att säkerställa att processen med att omfördela nationellt godkända läkemedel har slutförts före utgången av övergångsperioden. Parlamentet uppmanar EU och Förenade kungariket att samarbeta på lång sikt för att förebygga, upptäcka, förbereda sig för och reagera på etablerade och nya hot mot hälsosäkerheten. Parlamentet efterlyser i detta avseende ett löpande samarbete mellan EU och Förenade kungariket för att på ett effektivt sätt bekämpa covid-19-pandemin. Om en av parterna inte vidtar tillräckliga åtgärder för att bemöta ett hot mot hälsan bör den andra parten få vidta unilaterala åtgärder för att skydda folkhälsan.

104.  Europaparlamentet betonar vikten av att upprätthålla EU:s lagstiftning om läkemedel, medicintekniska produkter, kemikaliesäkerhet, inklusive hormonstörande ämnen, och samtidigt säkerställa fortsatt tillgång till läkemedel och medicintekniska produkter, och understryker att brittiska företag under alla omständigheter skulle omfattas av samma skyldigheter som gäller för företag utanför EES. Parlamentet betonar dessutom behovet av att fastställa strikta villkor för sanitära och fytosanitära åtgärder som går utöver WTO-avtalet, i syfte att skydda EU:s inre marknad, särskilt konsumenterna, från alla eventuella risker i samband med import eller export av produkter mellan EU och Förenade kungariket.

Transporter

105.  Europaparlamentet betonar att det planerade partnerskapet som bygger på de nära ekonomiska banden och de gemensamma intressena bör säkerställa att obehindrade förbindelser för alla transportsätt upprätthålls, förutsatt att detta görs ömsesidigt, samt säkra lika villkor, särskilt vad gäller sociala standarder, anställningsnormer och miljönormer och passagerares rättigheter. Parlamentet påminner om att det också bör omfatta den särskilda situationen för tunneln under Engelska kanalen, särskilt avseende systemet för säkerhet och tillstånd.

106.  Europaparlamentet anser att det framtida samarbetet med Förenade kungariket bör omfatta transportprojekt av gemensamt intresse och uppmuntra till goda gränsöverskridande handels- och affärsvillkor, särskilt för att underlätta för och hjälpa små och medelstora företag att undvika ytterligare administrativa bördor.

107.  Europaparlamentet anser att Förenade kungarikets deltagande i EU:s gränsöverskridande forsknings- och utvecklingsprogram inom transportsektorn, som bygger på gemensamma intressen, bör övervägas.

108.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att kommissionen är den enda part som förhandlar för EU:s räkning, och att medlemsstaterna inte får bedriva några bilaterala förhandlingar. Parlamentet uppmanar dock med eftertryck kommissionen att företräda varje medlemsstats intressen i det slutliga övergripande avtalet.

109.  Europaparlamentet betonar att rättigheter och privilegier innebär skyldigheter, och att graden av tillträde till EU:s inre marknad till fullo bör motsvara graden av konvergens i lagstiftning och åtaganden som ingåtts för att upprätthålla lika villkor för en öppen och sund konkurrens, baserat på de gemensamma minimistandarder som är tillämpliga i EU.

110.  Europaparlamentet påminner om att luftfart är det enda transportsätt som inte har något rättsligt alternativt WTO-avtal i händelse av att ingen överenskommelse nås före utgången av övergångsperioden.

111.  Europaparlamentet anser att det planerade partnerskapet bör omfatta ett ambitiöst och heltäckande kapitel om luftfart som säkerställer EU:s strategiska intressen, och som innehåller lämpliga bestämmelser om marknadstillträde, investeringar och operativ och kommersiell flexibilitet (t.ex. gemensam linjebeteckning), med beaktande av balanserade rättigheter och skyldigheter och bör inbegripa ett nära samarbete inom luftfartsskydd och flygledning.

112.  Europaparlamentet betonar att eventuella beviljanden av vissa delar som ingår i den så kallade femte friheten (fritt luftrum) bör vara begränsade i omfattning och uppvägas av motsvarande skyldigheter i EU:s intresse.

113.  Europaparlamentet noterar att den nuvarande ramen för Europeiska Transportministerkonferensen, som bygger på ett visst antal tillstånd, inte är lämplig för förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket med tanke på den stora mängd gods som transporteras på väg mellan EU och Förenade kungariket. Parlamentet betonar i detta sammanhang att lämpliga åtgärder bör vidtas för att undvika hot mot den allmänna ordningen och förhindra avbrott i trafikflödet för vägtransportörer och bussoperatörer. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att erbjuda bättre direkta sjöfartsrutter från Irland till kontinenten, vilket skulle minska beroendet av landvägen via Förenade kungariket.

114.  Europaparlamentet betonar att brittiska godstransportföretag inte kan beviljas samma rättigheter och förmåner som de som beviljas godstransportföretag i EU när det gäller godstransporter på väg.

115.  Europaparlamentet anser att det planerade partnerskapet bör innebära att körningar med och utan last har rätt att passera från den ena partens territorium till samma parts territorium genom den andra partens territorium.

116.  Europaparlamentet anser att det planerade partnerskapet bör inbegripa lika villkor, särskilt på områdena arbete, kör- och vilotider, utstationering av förare, färdskrivare, fordonsvikter och fordonsdimensioner, kombinerad transport och utbildning av personal, samt särskilda bestämmelser för att säkerställa en jämförbar skyddsnivå för transportörer och förare.

117.  Europaparlamentet yrkar på att flödet i EU:s och Förenade kungarikets sjöfartshandel, den fria rörligheten för passagerare, sjöfolk, personal till havs och på land ska göras till en prioritet. Parlamentet betonar i detta avseende att EU och Förenade kungariket bör se till att det finns lämpliga gräns- och tullsystem för att förhindra förseningar och avbrott.

Kultur och utbildning

118.  Europaparlamentet anser att det i avtalet bör klargöras att det värnar den kulturella och språkliga mångfalden i enlighet med Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar.

119.  Europaparlamentet gläder sig över att förhandlingsdirektivet tydligt tar ställning för att de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket också bör omfatta dialog och utbyte inom utbildning och kultur. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till kultursektorns särdrag när den förhandlar om relevanta bestämmelser om rörlighet. Parlamentet är emellertid bekymrat över att bestämmelserna om inresa och tillfällig vistelse i affärssyfte i det utkast till avtal som kommissionen offentliggjort inte fungerar för den kulturella och kreativa sektorn, utan riskerar att bromsa det fortsatta kulturutbytet.

120.  Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till det klara och tydliga förhandlingsdirektivet vad gäller att audiovisuella tjänster inte bör ingå i det ekonomiska partnerskapet och uppmanar med eftertryck kommissionen att hålla fast vid detta.

121.  Europaparlamentet betonar att tillträde till EU:s inre marknad för audiovisuella tjänster bara kan garanteras om Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU(18) genomförs fullt ut så att båda sidor garanteras samma vidaresändningsrättigheter. Parlamentet påminner om att innehåll från Förenade kungariket kommer att fortsätta kategoriseras som europeiska produktioner efter övergångsperiodens slut, så länge som produktioner från icke-EU-länder och icke-EES-länder som är parter i Europarådets konvention om gränsöverskridande television räknas in i kvoten för europeiska produktioner.

122.  Europaparlamentet gläder sig över inkluderandet av frågor om återlämnande eller restitution till ursprungsländerna av kulturföremål som olagligen har förts bort därifrån, och betonar vikten av fortsatt samarbete med Förenade kungariket på detta område.

Ram för ekonomisk styrning och kontroll

123.  Europaparlamentet vill se att kommissionens, revisionsrättens, Europeiska byrån för bedrägeribekämpnings (Olaf) och Europeiska åklagarmyndighetens rätt till tillgång och parlamentets rätt till kontroll säkerställs och respekteras. Parlamentet påminner om att EU-domstolen måste accepteras som behörig domstol i ärenden som rör överensstämmelsen med och tolkningen av EU-rätten.

Deltagande i unionsprogram

124.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen ägnar särskild uppmärksamhet åt följande gällande principer och villkor för både ”deltagande i unionsprogram” och ”horisontella ordningar och styrning”:

125.  Europaparlamentet anser att det är särskilt viktigt att Förenade kungariket i enlighet med de allmänna principerna om tredjeländers deltagande i unionsprogram deltar i gränsöverskridande program som avser kultur, utveckling, utbildning och forskning, såsom Erasmus+, Kreativa Europa, Horisont, Europeiska forskningsrådet, Life-programmet, det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), det gemensamma europeiska luftrummet, Interreg, gemensamma teknikinitiativ såsom Clean Sky I och II, det gemensamma företaget för flygledningstjänsten (Sesar), konsortierna för europeisk forskningsinfrastruktur, Galileo, Copernicus, Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) samt ramen till stöd för rymdövervakning och spårning, och i offentlig-privata partnerskap.

126.  Europaparlamentet förväntar sig att avtalet behandlar Förenade kungarikets förhållande till Euratom och Iterprojektet samt effekterna av ett tillbakadragande på tillgångar och skulder. Dessutom förväntar sig parlamentet att Förenade kungariket iakttar högsta möjliga normer för kärnsäkerhet, nukleärt fysiskt skydd och strålskydd.

127.  Europaparlamentet anser att om Förenade kungariket i slutändan vill delta i den inre marknaden bör landet bidra till sammanhållningsfonderna för perioden 2021–2027 på samma sätt som EES-länderna gör.

128.  Europaparlamentet anser att det nya avtalet bör ta hänsyn till behoven i de EU-regioner som påverkas av Förenade kungarikets utträde ur EU.

129.  Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att Peace-programmet fortsätter i Nordirland och de irländska gränsregionerna, och att det förvaltas självständigt av organet för särskilda EU-program.

130.  Europaparlamentet anser att samarbetet om frågor av ömsesidigt intresse mellan EU:s yttersta randområden och utomeuropeiska länder och territorier, å ena sidan, och Förenade kungarikets utomeuropeiska territorier, å andra sidan, särskilt i Västindien och Stillahavsområdet, bör fortsätta. Parlamentet efterlyser särskilda bestämmelser för att vid behov möjliggöra framtida gemensamma projekt inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden och sammanhållningsfonderna. Parlamentet understryker att man behöver bibehålla ett adekvat stöd till de utomeuropeiska länder och territorier som återstår.

131.  Europaparlamentet understryker att Europeiska unionens solidaritetsfond är ett konkret uttryck för solidaritet, genom att den gör ekonomiska resurser tillgängliga från EU:s budget när en eller flera EU-regioner eller ett land som ansöker om anslutning drabbas hårt, bland annat ekonomiskt.

132.  Europaparlamentet understryker att deltagandet i programmen måste kopplas till anpassning av relaterad politik, till exempel klimat- eller it-politiken.

133.  Europaparlamentet anser att det skulle ligga i båda parternas intresse att ingå ett avtal om energisamarbete som är i linje med det övergripande avtalet om de framtida förbindelserna och grundas på en stabil styrning och lika villkor.

134.  Europaparlamentet understryker att en fortsatt tillämpning av EU:s energiregelverk i Nordirland är en förutsättning för den inre elmarknadens kontinuitet på ön Irland efter Förenade kungarikets utträde.

135.  Europaparlamentet anser att Förenade kungariket kan fortsätta att vara en viktig partner inom EU:s rymdpolitik och understryker att förhandlingarna måste behandla Förenade kungarikets framtida tillträde till EU:s rymdprogram, samtidigt som EU:s intressen tillvaratas och den tillämpliga rättsliga ramen för tredjeländers deltagande i EU:s rymdprogram respekteras.

Immateriella rättigheter

136.  Europaparlamentet betonar att det planerade avtalet bör innehålla kraftfulla och verkställbara bestämmelser om erkännande och en hög skyddsnivå för såväl geografiska beteckningar som immateriella rättigheter, såsom upphovsrätt och närstående rättigheter, varumärken och industriella formgivningar, patent och företagshemligheter, på grundval av EU:s nuvarande och framtida rättsliga ram, utan att äventyra tillgången till läkemedel till ett överkomligt pris, såsom generiska läkemedel. Parlamentet anser att det också bör säkerställa möjligheten till nära bilateralt samarbete mellan Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och immaterialrättsmyndigheterna i Förenade kungariket.

Bolagsrätt

137.  Europaparlamentet noterar att det är önskvärt, för att undvika att normerna försvagas och för att säkerställa käranderätt i Förenade kungariket och EU, att det planerade avtalet innehåller gemensamma miniminormer för upprättande och drift av verksamheter, skydd av aktieägare, borgenärer eller anställda, företagsrapportering och regler om revision och insyn samt ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden i fråga om omstrukturering och konkurs eller insolvens.

Civilrättsligt samarbete, inbegripet familjerätt

138.  Europaparlamentet understryker att civilrättsligt samarbete är av yttersta vikt för att säkerställa framtida handel och affärsförbindelser mellan människor och företag och för att ge parterna säkerhet och tillräckligt skydd vid gränsöverskridande transaktioner och annan verksamhet. Parlamentet anser att man därför noggrant bör bedöma huruvida Luganokonventionen skulle kunna vara en lämplig lösning som skulle kunna göra det möjligt för EU att upprätthålla den allmänna balansen i sina förbindelser med tredjeländer och internationella organisationer, eller om en ny lösning som skulle kunna garantera en ”dynamisk anpassning” mellan de båda sidorna skulle vara lämpligare.

139.  Europaparlamentet betonar att det planerade avtalet i synnerhet bör innehålla en tillämpbar och heltäckande lösning när det gäller äktenskap, föräldraansvar och andra familjefrågor. I detta sammanhang noterar parlamentet att alla ömsesidiga efterlevnadsbestämmelser om familjefrågor i det planerade avtalet inte enbart bör grundas på principen om ömsesidigt förtroende mellan rättssystemen, utan även på förekomsten av vissa konstitutionella garantier och gemensamma normer för grundläggande rättigheter.

Utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd

140.  Europaparlamentet konstaterar att Förenade kungariket är och förblir en av de största bilaterala givarna i världen, och påpekar att EU måste ta till vara möjligheterna att samarbeta med Förenade kungariket, i en anda av partnerskap. Parlamentet beklagar att Förenade kungarikets utträde ur EU kommer att lämna ett tomrum i EU:s övergripande utvecklingssamarbete och humanitära bistånd.

141.  Europaparlamentet framhåller EU:s och Förenade kungarikets centrala roller i hanteringen av gemensamma utmaningar med hjälp av utvecklingspolitik och humanitärt bistånd. Parlamentet understryker vikten av en konsekvent politik för utveckling i det avseendet.

142.  Europaparlamentet understryker vikten av ett starkt partnerskap som sätter ett rättighetsbaserat synsätt i centrum och samtidigt säkerställer ett fortsatt engagemang och samarbete för att dels uppnå målen för hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och fattigdomsutrotning, dels genomföra Parisavtalet. Parlamentet understryker dessutom vikten av harmoniserade insatser vid humanitära kriser, och de grundläggande principerna för humanitärt bistånd.

143.  Europaparlamentet är övertygat om att partnerskapet efter Cotonou-avtalet och EU–Afrika-strategin kan förbättras genom ett effektivt samarbete med Förenade kungariket, med utgångspunkt i Förenade kungarikets starka närvaro i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Parlamentet betonar att EU, Förenade kungariket och AVS-länderna bör samarbeta på alla nivåer i enlighet med principerna om partnerskap, solidaritet och komplementaritet.

Säkerhet och utrikesfrågor

144.  Europaparlamentet noterar att de brittiska förhandlingsmål som offentliggjordes den 27 februari 2020 innebär att utrikespolitiken enbart kommer att fastställas inom ramen för en bredare vänskaplig dialog och samverkan mellan Förenade kungariket och EU, vilket degraderar detta viktiga område till en icke-institutionell förbindelse som ska överenskommas i ett senare skede.

145.  Europaparlamentet beklagar att detta strider mot bestämmelserna i den politiska förklaringen, som förutser ett ambitiöst, brett, djupt och flexibelt partnerskap på området utrikespolitik, säkerhet och försvar, och efterlyser inrättandet av ett framtida, brett, omfattande och balanserat säkerhetspartnerskap mellan EU och Förenade kungariket, och som Förenade kungariket har godkänt.

146.  Europaparlamentet erinrar om EU:s ståndpunkt att utrikespolitik, säkerhet och försvar bör ingå i ett övergripande avtal om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

147.  Europaparlamentet beklagar djupt att Förenade kungariket inte visar några ambitioner när det gäller förbindelser med EU på området utrikespolitik, säkerhet och försvar, och att detta område uttryckligen utelämnas ur Förenade kungarikets mandat och därför inte ingår i de elva förhandlingstabellerna.

148.  Europaparlamentet påminner om att EU och Förenade kungariket delar principer, värden och intressen. Parlamentet betonar att det ligger i bådas intresse att upprätthålla ett ambitiöst, tätt och varaktigt samarbete som respekterar EU:s självständighet i form av en gemensam ram för utrikes- och säkerhetspolitiken och som bygger på artikel 21 i EU-fördraget och beaktar FN-stadgan och Nato på följande områden:

149.  Europaparlamentet noterar att ett djupt integrerat och samordnat internationellt samarbete mellan EU och Förenade kungariket skulle vara till stor nytta för båda parterna och för den globala världsordningen i allmänhet med tanke på deras liknande tillvägagångssätt i fråga om effektiv multilateralism, att värna om fred, säkerhet och hållbarhet samt att försvara och genomföra mänskliga rättigheter. Parlamentet föreslår att en sådan samordning bör styras av en systemplattform för samråd på hög nivå och samordning av utrikespolitiska frågor. Parlamentet understryker vikten och mervärdet av interparlamentariskt samarbete om globala frågor.

150.  Europaparlamentet betonar att gemensamma åtgärder för att ta itu med utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska utmaningar, såsom terrorism, cyberkrigföring, kriser i grannskapet, utmaningar när det gäller respekten för mänskliga rättigheter, desinformationskampanjer och hybridhot är nödvändiga för båda sidor. Parlamentet uppmuntrar till ändamålsenliga, skyndsamma och ömsesidiga dialoger, samråd, samordningar och utbyten av information och underrättelser, som är föremål för demokratisk kontroll av Förenade kungarikets och EU:s institutioner. Parlamentet påminner om att utbyte av sekretessbelagd information måste organiseras inom en särskild ram.

151.  Europaparlamentet betonar att Förenade kungariket från och med utgången av övergångsperioden kommer att bli ett tredjeland utan någon särskild ram för förbindelser, vilket kommer att påverka det nuvarande utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet.

152.  Europaparlamentet uppmanar både EU och Förenade kungariket att stärka den internationella freden och stabiliteten genom att bland annat utveckla gemensamma strategier för att stärka FN:s fredsbevarande insatser. Parlamentet uppmanar båda parter att främja en kultur präglad av fred och dialog som ett medel för konfliktförebyggande, konflikthantering och konfliktlösning samt kvinnors rättigheter och jämställdhet. Parlamentet ställer sig bakom en fortsättning av det nuvarande samarbetet på dessa områden. Parlamentet efterlyser ett systematiskt fördelaktigt samarbete under fredsbevarande insatser. Parlamentet efterlyser ett ökat samarbete mellan EU och Förenade kungariket i frågor som rör demokratisk utveckling, reformprocesser och demokratisk parlamentarisk praxis i tredjeländer, inbegripet valövervakning.

153.  Europaparlamentet konstaterar EU:s stora intresse av utrikespolitik och säkerhetspartnerskap, med tanke på de ömsesidiga fördelar som följer av Förenade kungarikets och Frankrikes permanenta plats i säkerhetsrådet, Förenade kungarikets och EU-medlemsstaternas mycket goda diplomatkår och det faktum att Förenade kungariket har de mäktigaste väpnade styrkorna i Europa.

154.  Europaparlamentet föreslår att det framtida partnerskapet baseras på ett mycket nära och regelbundet samarbete och samordning i FN, i synnerhet FN:s säkerhetsråd och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

155.  Europaparlamentet betonar den ömsesidiga betydelsen av säkerhet och utveckling. Parlamentet uppmuntrar både EU och Förenade kungariket att ha ett nära samarbete om hållbar utveckling och humanitärt bistånd. Parlamentet påminner båda parter om vikten att åta sig att nå ODA/BNI-målet på 0,7 procent och att stödja principen om en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet anser att partnerskapet efter Cotonouavtalet och strategin för EU och Afrika kan gynnas av ett effektivt samarbete med Förenade kungariket som inriktas på höga standarder för socialt skydd, skydd av de mänskliga rättigheterna och miljöskydd, i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling och Parisavtalet.

156.  Europaparlamentet betonar att det ligger i EU:s och Förenade kungarikets ömsesidiga intresse, som förstärks av deras geografiska närhet, att samarbeta för att utveckla en effektiv och verkligt driftskompatibel försvarskapacitet, även med Europeiska försvarsbyrån, med vilken en administrativ överenskommelse bör ingås, och att fortsätta med de mycket värdefulla partnerskapen inom Nato och EU:s program för försvar och yttre säkerhet, Galileo, cybersäkerhetsprogram och kampen mot riktade desinformationskampanjer och cyberattacker, vilket den nuvarande covid-19-pandemin har belyst. Parlamentet påminner om att ett särskilt avtal om deltagande i den offentliga reglerade tjänsten inom Galileo är både möjligt och nödvändigt. Parlamentet noterar också att när det gäller Europeiska försvarsfonden skulle Förenade kungariket kunna associeras till denna i enlighet med villkoren för tredjeländer. Parlamentet uppmanar både EU och Förenade kungariket att utveckla en gemensam strategi för standardisering av försvarstekniken.

157.  Europaparlamentet förväntar sig att Förenade kungariket kan behålla det etablerade samarbetet och informationsutbytet mellan nationella myndigheter på området cybersäkerhet.

158.  Europaparlamentet påminner om att ett antal restriktiva åtgärder (sanktionssystem) för närvarande är i kraft i Förenade kungariket i enlighet med EU-lagstiftningen. Parlamentet erkänner den effektiva användningen av sanktioner för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen i enlighet med FN-stadgan. Parlamentet understryker att Förenade kungariket fortfarande kommer att vara skyldigt att tillämpa FN:s sanktionssystem efter utträdet, och uppmanar Förenade kungariket att fortsätta att anpassa sin sanktionspolitik till EU, och efterlyser en fullvärdig samordningsmekanism för sanktioner mellan de båda parterna, och ett nära samarbete om sanktioner i globala forum, i syfte att maximera deras inverkan och säkerställa konvergens samt se till att gemensamma intressen eftersträvas och uppnås i främjandet av gemensamma värden.

159.  Europaparlamentet uppmanar Förenade kungariket att delta i relevanta EU-byråer och inta en framträdande roll i EU:s krishanteringsinsatser och i GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, däribland humanitära uppdrag och räddningsinsatser, konfliktförebyggande och fredsbevarande, militär rådgivning och militärt stöd samt stabilisering efter konflikter, liksom i projekt inom det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), när landet erbjuds att delta, och betonar att ett sådant deltagande bör omfattas av stränga villkor, som respekterar självständigheten i EU:s beslutsfattande samt Förenade kungarikets suveränitet, principen om balanserade rättigheter och skyldigheter, och genomföras på grundval av verklig ömsesidighet, inbegripet ett rättvist och lämpligt ekonomiskt bidrag. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att regelbundet informera Europaparlamentet om utvecklingen av den politiska dialogen med Förenade kungariket och om de viktigaste delarna av informationsutbytet om GSFP och krishantering.

160.  Europaparlamentet påminner om att verkningsfulla internationella vapenkontroll-, nedrustnings- och icke-spridningsordningar utgör en hörnsten för den globala och europeiska säkerheten. Parlamentet påminner om vikten av en enhetlig och trovärdig europeisk strategi för multilaterala förhandlingar på global nivå och regional nedtrappning och förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet påminner om den viktiga roll som Förenade kungariket spelade i utvecklingen och införandet av sådana normer, institutioner och organisationer. Parlamentet uppmanar Förenade kungariket att ta fram en gemensam strategi med EU, som i synnerhet ligger i linje med FN:s agenda för nedrustning, när det gäller dessa politikområden. Parlamentet uppmanar Förenade kungariket att åta sig att fortsätta vara bundet av de kriterier som är likvärdiga med dem som anges i den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp(19) och att tillsammans med EU främja universaliseringen och det strikta genomförandet av vapenhandelsfördraget och icke-spridningsfördraget samt förnyelsen av det nya fördraget om minskning av strategiska vapen.

161.  Europaparlamentet betonar den stora vikten av konsulärt och diplomatiskt samarbete mellan EU och Förenade kungariket, eftersom detta skulle säkerställa ett effektivt stöd till den andra partens medborgare och göra det möjligt för både Förenade kungariket och EU att erbjuda sina medborgare möjligheten att åtnjuta konsulärt skydd i tredjeländer där den ena av de två parterna inte har någon diplomatisk representation, i enlighet med artikel 20 c i EUF-fördraget.

162.  Europaparlamentet betonar att covid-19-pandemin har illustrerat vikten av militär kapacitet och militära resurser, där europeiska väpnade styrkor har spelat en avgörande roll till stöd för civila insatser i bekämpandet av pandemin samtidigt som de har fullgjort sina huvuduppgifter. Parlamentet understryker att denna pandemi har visat på vikten av EU:s strategiska självständighet och ett europeiskt försvarssamarbete för att skydda den europeiska befolkningen i exceptionella tider och stärka medlemsstaternas motståndskraft. Parlamentet anser att mekanismer bör inrättas för att möjliggöra ett snabbt samarbete mellan unionen och Förenade kungariket inför framtida kriser av liknande art och omfattning. Parlamentet anser, utifrån de lärdomar som dragits av covid-19-pandemin, att europeiska militära sjukvårdstjänster bör upprätta ett informationsutbyte och stödnätverk för att främja bred europeisk motståndskraft i exceptionella tider och kristider. Parlamentet anser att Förenade kungarikets deltagande i ett sådant framtida europeiskt militärt medicinskt nätverk skulle gynna båda parter.

Institutionella bestämmelser och styrningssystem

163.  Europaparlamentet påpekar att hela avtalet med Förenade kungariket som ett tredjeland, inbegripet bestämmelser om lika villkor, specifika sektorsmässiga frågor och tematiska områden som rör samarbete och fiske, bör inbegripa inrättandet av ett enda sammanhållet och robust styrningssystem som en övergripande ram som omfattar en gemensam kontinuerlig övervakning och hantering av avtalet samt transparenta mekanismer för tvistlösning, efterlevnad och verkställighet med påföljder och interimistiska åtgärder när så krävs med avseende på tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna i avtalet.

164.  Europaparlamentet anser att en enda omfattande och övergripande styrningsmekanism bör tillämpas på alla framtida förbindelser med Förenade kungariket, däribland eventuella kompletterande avtal som kan ingås i ett senare skede, samtidigt som överensstämmelse med bestämmelserna i utträdesavtalet säkerställs och ineffektivitet undviks. Parlamentet påpekar att tvistlösningsmekanismen måste vara stabil och att den bör föreskriva gradvisa påföljder och rättsmedel när det fastställs att en av parterna bryter mot avtalet samt att en sådan mekanism måste säkerställa effektiva, snabbt genomförbara och avskräckande åtgärder. Parlamentet betonar att det även fortsättningsvis kommer att vaka över genomförandet av alla bestämmelser. Parlamentet påminner om att Förenade kungariket, som en före detta medlemsstat, har utvecklat viktiga institutionella samarbets- och dialogstrukturer med EU som bör underlätta genomförandet av sådana övergripande arrangemang. Parlamentet upprepar att EU förväntar sig en högre ambitionsnivå från Förenade kungarikets sida vad gäller styrning för att bygga ett stabilt framtida partnerskap.

165.  Europaparlamentet insisterar på att det är absolut nödvändigt att detta styrningssystem, samtidigt som det respekterar båda sidors självständighet, till fullo bevarar självständigheten i EU:s beslutsfattande och rätts- och domstolsordning, inbegripet Europaparlamentets och rådets roll som medlagstiftare av unionsrätten samt domstolens roll som den enda uttolkaren av EU-rätten och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att när det gäller bestämmelser som grundar sig på EU:s rättsuppfattning måste styrformerna föreskriva hänskjutande till Europeiska unionens domstol.

166.  Europaparlamentet välkomnar förslaget att inrätta en parlamentarisk församling för ledamöter av Europaparlamentet och ledamöter av Förenade kungarikets parlament, med rätt att få information från partnerskapsrådet och att lägga fram rekommendationer för detta råd, och betonar att avtalet bör utgöra den rättsliga grunden för bestämmelser som gör det möjligt att institutionellt inrätta detta organ.

167.  Europaparlamentet begär att parlamentets roll respekteras i förbindelse med genomförandet av bestämmelserna om lagstiftningsmässigt samarbete för att säkerställa att parlamentet kan utöva en adekvat politisk tillsyn och att dess rättigheter och befogenheter som medlagstiftare garanteras. Parlamentet påminner om sin rätt att bli informerat om formerna för översynen av avtalet.

168.  Europaparlamentet framhåller att avtalet i sin helhet bör omfattas av bestämmelser om dialog med det civila samhället, deltagande av intressenter och samråd från båda parters sida, i enlighet med punkt 125 i den politiska förklaringen, som särskilt bör omfatta arbetsmarknadens parter, inbegripet organisationer och arbetstagarorganisationer som företräder både de EU-medborgare som bor och arbetar i Förenade kungariket och de brittiska medborgare som bor och arbetar i EU. Parlamentet insisterar på att interna rådgivande grupper inrättas för att övervaka avtalets genomförande.

169.  Europaparlamentet stöder Förenade kungarikets fortsatta deltagande som tredjelandsobservatör utan någon beslutsfattande roll i EU-organ utan tillsynsfunktion, t.ex. på områdena transport, miljö och sysselsättning, liksom eventuella brittiska samarbetsavtal med tillsynsorgan på samma nivå, såsom Europeiska kemikaliemyndigheten, Europeiska byrån för luftfartssäkerhet och Europeiska sjösäkerhetsbyrån för att utbyta uppgifter, bästa praxis och vetenskapliga rön. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen att, med beaktande av Förenade kungarikets status som ett tredjeland utanför Schengenområdet och som en viktig partner i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, överväga ett eventuellt framtida praktiskt samarbete mellan Förenade kungarikets myndigheter och EU:s byråer på området rättsliga och inrikes frågor.

o
o   o

170.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till kommissionen och, för kännedom, till rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och parlament.

(1) EUT L 58, 27.2.2020, s. 53. (2) EUT C 298, 23.8.2018, s. 24. (3) EUT C 346, 27.9.2018, s. 2. (4) EUT C 369, 11.10.2018, s. 32. (5) EUT C 162, 10.5.2019, s. 40. (6) Antagna texter, P9_TA(2019)0016. (7) Antagna texter, P9_TA(2020)0006. (8) Antagna texter, P9_TA(2020)0033. (9) UKTF(2020)14. (10) Antagna texter, P9_TA(2020)0018. (11) EUT L 29, 31.1.2020, s. 7. (12) EUT C 34, 31.1.2020, s. 1. (13) EUT L 58, 27.2.2020, s. 53. (14) Det är nödvändigt att i det framtida avtalet inkludera en tillfällig mekanism mot utbytesrisker för att skydda den inre marknaden från en situation där Förenade kungariket väljer att importera varor för en låg kostnad från tredjeländer (för att tillgodose sin inhemska konsumtion) och exportera sin inhemska produktion tullfritt till den mer lukrativa EU-marknaden. Detta fenomen, som gynnar både Förenade kungariket och tredjeländer och som ursprungsreglerna inte kan förhindra, skulle destabilisera EU:s jordbrukssektorer och kräver därför särskilda operativa mekanismer. (15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (16) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1). (17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17). (18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1). (19) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.

Europaparlamentets resolution av den 18 juni 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om konferensen om Europas framtid (2020/2657(RSP))

P9_TA(2020)0153 B9-0170/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(1), den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(2), den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet(3) och den 13 februari 2019 om läget avseende debatten om Europas framtid(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(5),

–  med beaktande av förslaget av den 16 juli 2019 från den nominerade ordföranden för kommissionen, Ursula von der Leyen, inom ramen för de politiska riktlinjerna för nästa europeiska kommission 2019–2024, om att organisera en konferens om Europas framtid (nedan kallad konferensen),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 januari 2020 Hur konferensen om Europas framtid kan se ut (COM(2020)0027),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019 om de allmänna riktlinjerna för konferensen om Europas framtid,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om konferensen om Europas framtid(6),

–  med beaktande av Regionkommitténs resolution av den 12 februari 2020 om konferensen om Europas framtid,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 maj 2020 om den nya fleråriga budgetramen, egna medel och återhämtningsplanen(8),

–  med beaktande av talmanskonferensens uttalande i samband med 70-årsdagen av Shumandeklarationen,

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det behövs åtgärder för Europas både inre och yttre utmaningar, liksom för de nya samhällsutmaningar och gränsöverskridande utmaningar som man inte helt föreställde sig när Lissabonfördraget antogs. Antalet allvarliga kriser som unionen genomgått visar att det behövs institutionell och politisk reform inom ett flertal styrningsområden.

B.  Den nuvarande covid-19-krisen har på ett mycket kostsamt sätt visat att EU fortfarande är ett oavslutat projekt, och konferensen måste ta itu med frågor som misslyckandet med att säkerställa solidaritet och samordning, de ekonomiska, sanitära och sociala smällarna och de ständiga angreppen mot de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen. Den pågående krisen innebär därför att det är ännu mer brådskande för Europeiska unionen att börja arbeta med hur den ska kunna bli mer ändamålsenlig, göras mer demokratisk och komma närmare medborgarna.

C.  Parlamentet, kommissionen och rådet har alla förklarat att en konferens om Europas framtid bör anordnas och att denna konferens bör vara ett tillfälle att nära involvera EU-medborgarna i en nedifrån och upp-strategi där de får komma till tals och deras röster får bidra till debatten om Europas framtid.

D.  Konferensen bör möjliggöra öppna diskussioner mellan de olika deltagarna utan ett på förhand fastställt resultat. De tre institutionernas gemensamma överenskommelse bör därför endast gälla konferensens format och organisation.

1.  Europaparlamentet anser, 10 år efter Lissabonfördragets ikraftträdande, 70 år efter Schumandeklarationen och i samband med covid-19-pandemin, att tiden är mogen för en förnyad bedömning av unionen. Parlamentet anser att covid-19-krisen innebär att behovet av denna konferens nu är ännu större.

2.  Europaparlamentet anser att covid-19-krisen har gjort Europeiska unionens reformbehov ännu mer uppenbart, genom att visa hur angeläget det är med en effektiv och ändamålsenlig union. Parlamentet anser därför att man vid konferensen bör beakta EU:s befintliga återhämtningsinstrument och den solidaritet som redan har byggts upp, samtidigt som ekologisk hållbarhet, ekonomisk utveckling, sociala framsteg, säkerhet och demokrati säkerställs.

3.  Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt från resolutionen av den 15 januari 2020 i alla dess dimensioner och upprepar sin uppmaning till rådet och kommissionen att inleda förhandlingar för att nå en överenskommelse om inrättandet av konferensen om Europas framtid före sommaruppehållet.

4.  Europaparlamentet beklagar att rådet ännu inte har antagit en ståndpunkt om konferensen och uppmanar därför med eftertryck rådet att övervinna sina meningsskiljaktigheter och utan dröjsmål lägga fram en ståndpunkt om konferensens format och organisation.

5.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har antagit sin ståndpunkt om konferensen och att den är beredd att raskt gå vidare.

6.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet att låta sitt mandat omfatta ett åtagande om meningsfull uppföljning och meningsfullt direkt deltagande av medborgarna samt att hålla konferensen öppen för alla tänkbara utfall, inklusive lagstiftningsförslag, fördragsändringar eller annat.

7.  Europaparlamentet betonar att direkt deltagande av medborgare, organisationer i civilsamhället, arbetsmarknadens parter och valda företrädare måste förbli en prioritering för konferensen, trots pandemin. Parlamentet ser fram emot att inleda konferensen för att bygga upp en mer demokratisk, ändamålsenlig och motståndskraftig union tillsammans med alla EU-medborgare.

8.  Europaparlamentet noterar att konferensens inledning fick skjutas upp på grund av pandemin. Pandemin har dock riktat ljuset mot ett antal svagheter i unionen, och parlamentet är därför fast beslutet att inleda konferensen snarast möjligt hösten 2020.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215. (2) EUT C 252, 18.7.2018, s. 201. (3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 235. (4) Antagna texter, P8_TA(2019)0098. (5) EUT C 242, 10.7.2018, s. 24. (6) Antagna texter, P9_TA(2020)0010. (7) Antagna texter, P9_TA(2020)0054. (8) Antagna texter, P9_TA(2020)0124.

Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 4 maj 2020 om undantag för år 2020 till följd av covid-19-pandemin från kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/891 vad gäller frukt- och grönsakssektorn och från kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1149 vad gäller vinsektorn (C(2020)02908 – 2020/2636(DEA))

P9_TA(2020)0154 B9-0185/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2020)02908),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 27 maj 2020, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 2 juni 2020 från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008(1), särskilt artiklarna 62.1, 64.6 och 115.5,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007(2), särskilt artiklarna 37, 53 och 173 och artikel 227.5,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, och av följande skäl:

A.  På grund av den nuvarande covid-19-pandemin och de omfattande begränsningar av rörelsefriheten som den medfört har alla medlemsstater och jordbrukare i alla medlemsstater extrema svårigheter när det gäller planering, genomförande och verkställande av de stödanordningar som fastställs i artiklarna 32–38 i förordning (EU) nr 1308/2013 för frukt- och grönsakssektorerna och i artiklarna 39–54 för vinsektorn.

B.  Situationen har lett till finansiella svårigheter, likviditetsproblem, marknadsstörningar och allvarliga störningar i försörjningskedjan inom frukt- och grönsakssektorn och inom vinsektorn.

C.  Alla medlemsstater har också haft exceptionella svårigheter med planeringen, förvaltningen och genomförandet av operativa program för erkända producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn och i vinproducerande medlemsstater i förbindelse med planeringen, förvaltningen och genomförandet av insatser inom stödprogrammen i vinsektorn.

D.  Med tanke på att dessa kombinerade omständigheter är exceptionella har kommissionen antagit bestämmelser som möjliggör flexibilitet och tillåter undantag från de delegerade förordningar som är tillämpliga i frukt- och grönsakssektorn och vinsektorn.

E.  Ett snabbt genomförande av dessa flexibilitetsmöjligheter och undantag är av största vikt för deras effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller att hantera de svårigheter som är kopplade till genomförandet av stödanordningarna för de båda sektorerna, förhindra ytterligare ekonomiska förluster och hantera marknadssituationen och störningarna i försörjningskedjan inom frukt- och grönsakssektorn och inom vinsektorn.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 549. (2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 28 maj 2020 om ändring av delegerad förordning (EU) 2016/101 av den 26 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för försiktig värdering enligt artikel 105.14 i förordning (EU) nr 575/2013 (C(2020)03428 - 2020/2668(DEA))

P9_TA(2020)0155 B9-0183/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2020)03428),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 29 maj 2020, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 9 juni 2020 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012(1), särskilt artikel 105.14,

–  med beaktande av artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG(2),

–  med beaktande av det förslag till teknisk standard för tillsyn som Europeiska bankmyndigheten lade fram (EBA/RTS/2020/04) den 22 april 2020 i enlighet med artikel 105.14 i förordning (EU) nr 575/2013,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor, och av följande skäl:

A.  Genom den delegerade akten ändras tillfälligt tillsynsramen för bankverksamhet till följd av covid-19-utbrottet. I syfte att framför allt mildra effekterna av den extrema marknadsvolatiliteten på den försiktiga värderingsramen, ökar den delegerade akten den aggregeringsfaktor som används för att beräkna de sammanlagda ytterligare värdejusteringar som används inom ramen för huvudmetoden från 50 % till 66 % fram till och med den 31 december 2020 så att instituten ska kunna hantera den extrema marknadsvolatiliteten. Detta skulle minska det totala beloppet för ytterligare värdejusteringar, och därmed minska det belopp som dras av från institutens kärnprimärkapital.

B.  Denna delegerade akt bör träda i kraft så snart som möjligt för att under detta kvartal och fram till slutet av året säkerställa en snabb sänkning av kapitalkravet för instituten.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 176, 27.6.2013, s. 1. (2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

Europaparlamentets resolution av den 18 juni 2020 om EU:s handikappstrategi efter 2020 (2019/2975(RSP))

P9_TA(2020)0156 B9-0123/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 2, 9, 10, 19 och 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt artiklarna 3, 15, 20, 21, 23, 25, 26 och 47,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt princip 17 i denna om inkludering av personer med funktionsnedsättning, princip 3 om lika möjligheter och princip 10 om hälsosam, säker och välanpassad arbetsmiljö samt dataskydd,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad konventionen), som trädde i kraft den 21 januari 2011 i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av konventionen(1),

–  med beaktande av de allmänna kommentarerna till denna konvention, i egenskap av den auktoritativa vägledningen om genomförandet av konventionen,

–  med beaktande av uppförandekoden mellan rådet, medlemsstaterna och kommissionen om fastställande av interna ordningar för Europeiska unionens genomförande av och representation när det gäller konventionen(2),

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 2 oktober 2015 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om Europeiska unionens inledande rapport,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna), den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens strategiska undersökningar av hur kommissionen säkerställer att personer med funktionsnedsättning har tillgång till kommissionens webbplatser (OI/6/2017/EA), hur kommissionen behandlar personer med funktionsnedsättning inom ramen för det gemensamma sjukförsäkringssystemet för EU:s personal (OI/4/2016/EA) och beslutet i den samlade undersökningen i samband med ärendena 1337/2017/EA och 1338/2017/EA om tillgänglighet för synskadade kandidater i urvalsförfaranden för att rekrytera EU-tjänstemän, som anordnas av Europeiska rekryteringsbyrån,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, som EU har förbundit sig att genomföra,

–  med beaktande av de uttryckliga hänvisningarna till funktionsnedsättning i målen för hållbar utveckling om utbildning (mål 4), tillväxt och sysselsättning (mål 8), ojämlikhet (mål 10), tillgång till boende (mål 11) och datainsamling (mål 17),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av det förberedande yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, på begäran av parlamentet, om situationen för kvinnor med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling i arbetslivet)(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (omarbetning)(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010 EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 januari 2020 Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (COM(2020)0014),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 2 februari 2017 från kommissionens avdelningar med en lägesrapport för genomförandet av EU:s handikappstrategi 2010–2020 (SWD(2017)0029),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426) och parlamentets ståndpunkt av den 2 april 2009 om detta förslag(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 november 2017 om genomförandet av EU:s handikappstrategi(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2016 om genomförandet av konventionen, med särskilt beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen(12),,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om den förteckning över frågor som FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har antagit i samband med Europeiska unionens inledande rapport(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden(15),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 17 juni 1988 om teckenspråk för döva(16), av den 18 november 1998 om teckenspråk(17) och av den 23 november 2016 om teckenspråk och professionella teckenspråkstolkar(18),

–  med beaktande av 2016 års studie från Europaparlamentets utredningsavdelning C om de europeiska struktur- och investeringsfonderna och personer med funktionsnedsättning i Europeiska unionen,

–  med beaktande av briefingen om EU:s handikappstrategi 2010–2020 från Europaparlamentets utredningstjänst,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapport 2018,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över utformningen av EU:s agenda för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2020–2030,

–  med beaktande av rapporterna om grundläggande rättigheter 2019 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av FRA:s tematiska rapporter,

–  med beaktande av kommissionens uttalande av den 17 december 2019 om EU:s handikappstrategi efter 2020,

–  med beaktande av Eurostats statistik över funktionsnedsättningar om tillträde till arbetsmarknaden, tillgång till utbildning samt fattigdom och skillnader i inkomst,

–  med beaktande av rapporter och rekommendationer från organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(19), särskilt artiklarna 4, 6 och 7,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(20), särskilt artikel 5.9 a,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(21), särskilt artiklarna 2.3 och 8,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005(22),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Som fullvärdiga medborgare har alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter på livets alla områden (däribland tillträde till en öppen arbetsmarknad och utbildning) och en oförytterlig rätt till värdighet, likabehandling, ett självständigt liv, autonomi och full delaktighet i samhället där deras bidrag till EU:s sociala och ekonomiska framsteg respekteras och värdesätts, Mer än hälften av medlemsstaterna berövar personer med psykiska problem och personer med intellektuell funktionsnedsättning deras rösträtt.

B.  Uppskattningsvis har 100 miljoner personer med funktionsnedsättning i Europeiska unionen(23)fortfarande inte några grundläggande mänskliga rättigheter och hindras dagligen från att leva ett självständigt liv. Över 60 % av alla personer med funktionsnedsättning är kvinnor, och de allra flesta omsorgsgivare för personer med funktionsnedsättning är kvinnor. På grund av bristande statistik är antalet barn med funktionsnedsättning okänt, men det kan röra sig om 15 % av alla barn i EU. Med en allt äldre befolkning kommer fler personer ha funktionsnedsättningar och vara i behov av en mer tillgänglig och stödjande miljö, inbegripet lämpligt anpassade tjänster.

C.  Enligt EUF-fördraget ska unionen bekämpa all diskriminering på grund av funktionsnedsättning vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet (artikel 10) och EU ges befogenhet att anta lagstiftning för att bekämpa sådan diskriminering (artikel 19).

D.  Artikel 21 och artikel 26 i stadgan förbjuder uttryckligen diskriminering på grund av funktionshinder, och föreskriver att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor.

E.  Konventionen är det första internationella människorättsfördraget som har ratificerats av EU och alla dess medlemsstater.

F.  I Europeiska unionens domstols rättspraxis understryks att konventionen är bindande för EU och dess medlemsstater när de antar och genomför unionsrätt, eftersom den utgör en del av sekundärrätten(24).

G.  Det fakultativa protokollet till konventionen har inte ratificerats av EU och inte heller av flera av dess medlemsstater.

H.  Barn med funktionsnedsättning bör fullt ut åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samma villkor som andra barn, inklusive rätten att växa upp i sina familjer eller i en familjemiljö som är i deras bästa intressen vilka definieras i konventionen om barnets rättigheter. Familjemedlemmar måste ofta skära ned på eller upphöra med sin yrkesverksamhet för att ta hand om familjemedlemmar med en funktionsnedsättning. I kommissionens förstudie om en barngaranti (delrapport) framhålls att det främsta hindret som har identifierats för barn med funktionsnedsättning är problem med fysiskt tillträde samt att tjänster och inrättningar inte har anpassats efter barnens behov och i många fall helt enkelt inte finns tillgängliga. I samma studie framhåller många svaranden att diskriminering förekommer, särskilt i samband med problem som rör utbildning och problem som rör bostäder till överkomliga priser.

I.  Principerna i konventionen handlar om betydligt mer än diskriminering och visar vägen mot ett fullständigt åtnjutande av mänskliga rättigheter för alla personer med funktionsnedsättning och deras familjer i ett inkluderande samhälle.

J.  Enligt rättspraxis från Europeiska unionens domstol kan en politisk åtgärd betraktas som indirekt diskriminerande om den ifrågasatta bestämmelsen i praktiken har en negativ inverkan på en betydligt större andel personer med funktionsnedsättning. Om en bestämmelse endast misstänks vara diskriminerande i sig och skulle kunna ha en liknande negativ effekt, kommer den också att anses diskriminerande.

K.  Enligt artikel 1 i konventionen innefattar personer med funktionsnedsättning ”bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra”. Artikel 9 i konventionen är av särskild betydelse i det avseendet.

L.  Av befolkningen i EU-28 som är 15 år eller äldre rapporterade 37 % (lindriga eller allvarliga) fysiska eller sensoriska begränsningar under 2018. År 2018 upplevde 24,7 % av befolkningen i EU-28 som är 16 år eller äldre långvariga begränsningar (vissa eller allvarliga) i vardagen på grund av hälsoproblem: 17,7 % upplevde vissa långvariga begränsningar och 7 procent upplevde allvarliga långvariga begränsningar(25).

M.  Den börda som allvarliga kroniska sjukdomar för med sig beräknas på grundval av funktionsjusterade levnadsår (DALY). Ramverken för att hantera kroniska sjukdomar är dock olika på olika håll i EU och i vissa länder utgör de en del av mer brett upplagda system för personer med funktionsnedsättning.

N.  Eurofound påpekade att det inte är helt klart om begreppet (kronisk) ”sjukdom” bör tas med i definitionen av funktionshinder(26). Institutet rekommenderar en översyn av EU:s handikappstrategi för att behandla denna fråga.

O.  I EU:s handikappstrategi 2010–2020 ingick inte jämställdhetsperspektivet och inte heller togs där upp den särskilda situationen och de olika formerna av diskriminering och rättighetsberövande för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, vilka drabbas av diskriminering på flera grunder och andra kränkningar av sina rättigheter. Diskriminering på flera grunder för med sig fattigdom, social utestängning och utestängning från utbildning och arbetsmarknad (med större sannolikhet för låglönearbeten, tillfälliga arbeten eller osäkra anställningar), vilket leder till ytterligare stress och psykisk belastning både för personerna med funktionsnedsättning och för deras familjer och anhörigvårdare. Likabehandling kan säkerställas med hjälp av positiva åtgärder och strategier för kvinnor med funktionsnedsättning, mammor/pappor till barn med funktionsnedsättning, ensamstående föräldrar med funktionsnedsättning och/eller ensamstående föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Genom att integrera en jämställdhetsaspekt i EU:s planerade handikappstrategi för perioden efter 2020 kommer man att bidra till en intersektionell strategi för att avskaffa diskriminering av kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

P.  År 2018 löpte 28,7 % av alla personer med funktionsnedsättning inom EU (16 år och äldre) risk för att drabbas av fattigdom och social utestängning(27).

Q.  Trots att det i artikel 19 i konventionen anges att ”[k]onventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället [...]” finns det fortfarande 800 000 personer med funktionsnedsättning som förvägras rätten att rösta i EU.

R.  Dövblinda personer är drabbade av en ovanlig dubbel funktionsnedsättning, en kombination av två sensoriska nedsättningar (syn och hörsel) som begränsar deras fullständiga deltagande och för med sig specifika problem, exempelvis för deras möjligheter att ta del av kommunikation, information, rörlighet och umgängesliv.

S.  De förmåner som rör funktionsnedsättning bör betraktas som statligt stöd i syfte att hjälpa människor att undanröja hinder som härrör från deras funktionsnedsättning och/eller medicinska tillstånd så att de ska kunna delta i samhället fullt ut, och de bör utgöra ett komplement till ersättning för inkomstbortfall när så är nödvändigt.

T.  I artikel 9 i konventionen konstateras att ändamålsenliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning, särskilt flickor och kvinnor, har full tillgång till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik, samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden.

U.  Direktivet om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, som antogs i juni 2019(28), fastställer för första gången på EU-nivå rätten till fem dagars ledighet för vård av anhörig per år för varje arbetstagare.

V.  EU:s handikappstrategi 2010–2020 (nedan kallad strategin) har fungerat som en ram för politiska förslag och lagstiftningsförslag om att genomföra konventionen, både inom och utanför EU.

W.  Personer med funktionsnedsättning deltar fortfarande inte fullt ut i samhället och åtnjuter fortfarande inte sina rättigheter till fullo. Enligt artikel 29 i konventionen kan deltagande från personer med funktionsnedsättning uppnås endast om de är delaktiga i det politiska och offentliga livet, där de ofta är underrepresenterade.

X.  Strategin har inte anpassats till framväxande politikområden, så att den inte sammanjämkats med vare sig Agenda 2030, som EU och samtliga medlemsstater har åtagit sig att genomföra, eller den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Y.  Under covid-19-krisen upplevde personer med funktionsnedsättning stora svårigheter och allvarliga kränkningar, såsom avbrott i den personliga assistansen och i vård- och stödtjänster, ojämlik tillgång till och/eller fullständig utestängning från hälsorelaterad information samt hälso- och sjukvård, inklusive akut vård, brist på allmän och offentlig säkerhetsrelaterad information som presenteras på ett tydligt och enkelt sätt, inbegripet i tillgängliga och användbara format utan hinder, brist på förebyggande åtgärder på institutionsboenden, ojämlik tillgång till de alternativ som erbjuds av utbildningsinstitutioner, dvs. distans- och onlineundervisning, samt en ökning av våld i hemmet. Det är möjligt att pandemin och ovannämnda utmaningar kommer tillbaka under de kommande månaderna.

Z.  Strategin omfattar inte alla bestämmelser i konventionen.

AA.  Kommissionen har till dags dato inte genomfört någon övergripande och omfattande översyn av sin lagstiftning för att säkerställa fullständig harmonisering med bestämmelserna i konventionen.

AB.  Strategin har haft begränsad framgång.

AC.  Integreringen av rättigheter för personer med funktionsnedsättning har varit bristfällig inom många av EU:s politikområden.

AD.  Det finns fortfarande ny och reviderad lagstiftning där det inte talas om vare sig konventionen eller om tillgänglighetsfrågor. Tillgänglighet är en förutsättning för ett självständigt liv och deltagande. EU är part i konventionen och är således skyldigt att säkerställa att personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem nära involveras och aktivt deltar i utarbetandet och genomförandet av lagstiftning och politik, varvid hänsyn samtidigt bör tas till de olika funktionsnedsättningsbegreppen.

AE.  Det är mycket viktigt för personer med funktionsnedsättning att få fullt tillträde till arbetsmarknaden på likvärdiga villkor, vilket fortsätter att vara problematiskt, i och med att sysselsättningsgraden bland dessa personer i dag ligger på 50,6 % (53,3 % för män och 48,3 % för kvinnor med funktionsnedsättning), jämfört med 74,8 % bland personer utan funktionsnedsättning(29), och arbetslösheten bland personer mellan 20 och 64 år uppgår till 17 % bland personer med funktionsnedsättning, jämfört med 10 % bland personer utan funktionsnedsättning, vilket innebär att många personer med funktionsnedsättning hindras från att leva ett självständigt och aktivt liv. En stor andel av de 4 miljoner som är hemlösa varje år har funktionsnedsättningar. Uppgifterna varierar avsevärt mellan olika typer av funktionsnedsättning och stödbehov.

AF.  Arbetsgivare måste stödjas och uppmuntras att se till att personer med funktionsnedsättning ges möjligheter hela vägen från utbildning till arbete. I detta syfte utgör ökad medvetenhet bland arbetsgivare ett sätt att bekämpa diskriminering vid anställning av personer med funktionsnedsättning.

AG.  Åtgärder på arbetsplatsen är avgörande för att främja positiv psykisk hälsa samt förhindra psykisk ohälsa och psykosocial funktionsnedsättning.

AH.  Insatser som syftar till att möta de utmaningar som de demografiska förändringarna medför måste innefatta lämpliga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska fortsätta att vara aktiva och stanna kvar på arbetsmarknaden. Detta omfattar inte bara förebyggande åtgärder för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, utan också åtgärder som inriktas på rehabilitering och deltagande efter sjukdom eller olycka.

AI.  Ett fullständigt deltagande kan uppnås endast om man inkluderar ett stort antal personer med funktionsnedsättning och deras representativa organisationer och om aktörer av alla slag rådfrågas på ett meningsfullt sätt, och hänsyn samtidigt tas till de olika funktionsnedsättningsbegreppen.

1.  Europaparlamentet inser vilka framsteg som gjorts med genomförandet av konventionen tack vare EU:s handikappstrategi 2010–2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på resultaten genom att stärka åtagandet när det gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning med hjälp av en ambitiös europeisk handikappstrategi för perioden efter 2020 (nedan kallad strategin efter 2020).

2.  Europaparlamentet erinrar om att FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i sina avslutande iakttagelser kritiserade att de åtstramningsåtgärder som EU och medlemsstaterna vidtagit har försämrat levnadsstandarden för personer med funktionsnedsättning och lett till mer fattigdom och social utestängning samt till nedskärningar i sociala tjänster, stöd till familjer och samhällsbaserade tjänster.

3.  Europaparlamentet påminner om att FN:s kommitté för konventionen har uttryckt djup oro över den utsatta situationen för personer med funktionsnedsättning i dagens migrationskris i EU, i synnerhet eftersom flyktingar, migranter och asylsökande med funktionsnedsättning i EU tas i förvar under förhållanden som inte ger lämpligt stöd eller rimlig anpassning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att avhjälpa situationen genom att utfärda riktlinjer till sina byråer och till medlemsstaterna, där det förklaras att förvarstagande av personer med funktionsnedsättning i samband med migration och asylsökande inte är förenligt med konventionen.

4.  Europaparlamentet är särskilt bekymrat över ungdomar med funktionsnedsättning och de som har varit arbetslösa en längre tid. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera arbetet för att göra dem delaktiga på arbetsmarknaden, exempelvis som en del av ungdomsgarantiprogrammet.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en heltäckande, ambitiös och långsiktig handikappstrategi för EU efter 2020, som

6.  Europaparlamentet betonar behovet av överensstämmelse mellan strategin efter 2020 och de ramverk som är inriktade på personer med kroniska sjukdomar, bland annat åtgärder för sysselsättningsaktivering, eftersom strategier som är inriktade på personer med funktionsnedsättning inte alltid nödvändigtvis åtgärdar deras behov.

7.  Europaparlamentet framhåller vikten av en övergripande definition och av att man erkänner tillgängligheten och dess värde såsom en grund för att personer med funktionsnedsättning ska få lika möjligheter, såsom de tillerkänts i konventionen och såsom det förutsätts i den allmänna kommentaren nr 2 till konventionen. Parlamentet betonar att man måste ta hänsyn till mångfalden bland behoven hos personer med funktionsnedsättning och främja design för alla, såsom en av EU:s principer.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra och kontinuerligt övervaka all tillgänglighetsrelaterad lagstiftning, däribland den europeiska rättsakten om tillgänglighet(30), direktivet om audiovisuella medietjänster,, telekompaketet och direktivet om webbtillgänglighet(31), samt relevanta förordningar när det gäller transport och passagerares rättigheter. Parlamentet håller fast vid att övervakningen inte bör ske genom egenbedömning, utan handhas av en oberoende enhet där det också ingår personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att underlätta genomförandet och att inrätta ett europeiskt organ för tillgänglighetsfrågor, för övervakning av genomförandet av EU:s tillgänglighetslagstiftning.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den europeiska rättsakten om tillgänglighet som grund för att anta ett gediget EU-ramverk för en tillgänglig och inkluderande miljö med fullt tillgängliga offentliga rum och tjänster, bland annat kollektivtrafik, kommunikationer och finansiella tjänster, jämte bebyggelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka passagerarrättigheterna.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över reglerna för Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (Easa) och den internationella lufttransportorganisationen (Iata) i syfte att skydda rättigheterna för passagerare med funktionsnedsättning, varvid tyngdpunkten ska förläggas dels till säkerhet och integritet för både dem själva och deras bagage i samband med transporter, dels till erkänsla för att det behövs extra säten om dessa passagerare måste ledsagas av en personlig assistent eller resa i liggande ställning.

11.  Europaparlamentet påminner om att genomförandet av alla tillgänglighetsrelaterade krav kräver tillräcklig finansiering på EU-nivå och på nationell och lokal nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka de offentliga investeringarna för att ge personer med funktionsnedsättning tryggat tillträde till både den fysiska och digitala miljön.

12.  Europaparlamentet uttrycker oro över att kravet på att säkerställa tillgänglighet innan offentliga kontrakt tecknas genom offentlig upphandling inte efterlevs på nationell nivå, och rekommenderar därför att man upprättar en portal, liknande portalen om grön upphandling, som innehåller alla tillgänglighetsriktlinjer.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europeiska unionens domstol arbeta med kommunikations- och tillgänglighetsstrategier för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan få tillgång till EU:s rättsväsen.

14.  Europaparlamentet betonar att strategin efter 2020 bör bygga på en övergripande och omfattande översyn av all EU-lagstiftning och EU-politik för att den ska bli helt harmoniserad med bestämmelserna i konventionen. Parlamentet insisterar på att strategin bör innehålla en reviderad befogenhetsförklaring som inbegriper alla de politikområden där EU lagstiftat eller antagit icke-bindande lagstiftning som påverkar personer med funktionsnedsättning, samt lagstiftningsförslag med genomförande- och övervakningsåtgärder.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det inbegrips ett könsbaserat och intersektionellt förhållningssätt i syfte att bekämpa den flerfaldiga diskriminering som drabbar kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Parlamentet insisterar på att könsuppdelade uppgifter bör samlas in för att identifiera de former av intersektionell diskriminering på flera grunder som kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för inom alla de områden som omfattas av Istanbulkonventionen, samt i alla relevanta fall. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att lägga fram ett konsoliderat förslag till strategi efter 2020 och att anta effektiva åtgärder för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och barn med funktionsnedsättning, också i form av sexuella trakasserier av och övergrepp mot familjer, grupper, yrkesverksamma och institutioner. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och de medlemsstater som ännu inte gjort detta att ratificera Istanbulkonventionen.

16.  Europaparlamentet vill att det inom strategin efter 2020 utvecklas en interinstitutionell struktur för övervakning av strategins genomförande, varvid de förfaranden som fastställs i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(32) bör komma till användning. Parlamentet betonar att EU:s alla institutioner och byråer bör ha kontaktpunkter för frågor om funktionsnedsättning, med den centrala kontaktpunkten förlagd till kommissionens generalsekretariat. Parlamentet betonar att dessa kontaktpunkter bör få stöd av en lämplig interinstitutionell mekanism för att genomförandet av konventionen ska kunna samordnas inom EU:s institutioner och byråer. Parlamentet betonar att det finns en interinstitutionell mekanism för att underlätta samarbetet mellan kommissionen, parlamentet och rådet, där kommissionens och rådets ordförande samt parlamentets talman sammanträder i början av varje mandatperiod. Parlamentet betonar i detta sammanhang att EU:s institutioner, i egenskap av offentliga förvaltningar, har att rätta sig efter konventionen i alla avseenden.

17.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utarbeta strategin efter 2020 genom ett nära, meningsfullt och systematiskt deltagande från personer med funktionsnedsättning och från de anhöriga och de organisationer som företräder dem, och att säkerställa att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna nära samarbetar med dessa personer och organisationer vid genomförandet, övervakningen och utvärderingen av strategin, också med hjälp av tillräckliga anslag och kapacitetsuppbyggnad.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en översyn av strategin som ska ske vart tredje år, med en tydligt definierad roll för EU-ramen för konventionen och att systematiskt och aktivt låta delta personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem (både på EU-nivå och nationell nivå).

19.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av konventionen måste övervakas kontinuerligt. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang följande:

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att strategin för perioden efter 2020 särskilt främjar garanterad tillgång till sysselsättning och yrkesutbildning, inkluderande utbildning, kvalitetsvård till ett överkomligt pris, digitala tjänster samt idrottsaktiviteter för personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att se till att skälig anpassning görs på arbetsplatsen, att personer med funktionsnedsättning får lön på samma nivå som anställda utan funktionsnedsättning och att möjlighet till andra former av diskriminering undviks och förebyggs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidareutveckla och/eller bättre genomföra åtgärder som främjar funktionsnedsattas deltagande på arbetsmarknaden och att erkänna funktionsnedsatta arbetstagare inom skyddade verkstäder som arbetstagare enligt lagen och se till att de har rätt till samma sociala skydd som andra arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utvecklingen av kvalitetsramar för praktikplatser och att uppmuntra och utveckla utbildningsmöjligheter genom lärlingsutbildningar för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera bästa praxis i framtida rapporter för att hjälpa arbetsgivare att tillämpa handikapplagstiftningen effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna, främja och skydda inkluderande företag i syfte att skapa permanent sysselsättning på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller potentialen hos företag och organisationer inom den sociala ekonomin att underlätta funktionsnedsattas arbetsmarknadsintegration. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse den sociala ekonomin med riktat stöd från Europeiska socialfonden.

21.  Europaparlamentet framhåller att det är grundläggande att säkerställa en hög nivå på tjänster och assistans för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet anser därför att det behövs EU-miniminormer för att garantera att samtliga behov hos personer med funktionsnedsättning tillgodoses.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att revidera direktivet om gränsöverskridande vård för att anpassa det till FN-konventionen så att personer med funktionsnedsättning garanteras gränsöverskridande kvalitetsvård till ett överkomligt pris.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att personer med funktionsnedsättning har tillgång till jämställdhetsmedveten vård, däribland hälsorelaterad rehabilitering och vid behov långtidsvård.

24.  Europaparlamentet anser att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste ha fullständig tillgång till hälso- och sjukvård som tillgodoser deras särskilda behov, bland annat gynekologisk rådgivning och läkarundersökningar, familjeplanering och anpassat stöd under graviditeten. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att ta hänsyn till sådana tjänster vid genomförandet av strategin för perioden efter 2020.

25.  Europaparlamentet betonar att dövblinda personer behöver extra omvårdnad från yrkespersoner med specialiserad och kvalificerad kunskap samt dövblindtolkar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna den rödvita käppen som symbol för dövblinda fotgängare för att göra dövblinda personer synligare i trafiken.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att personer som berövats sin rättskapacitet kan utöva alla de rättigheter som fastslås i EU:s fördrag och lagstiftning.

27.  Europaparlamentet beklagar att den nuvarande europeiska politiken för barnets rättigheter inte i tillräcklig utsträckning inkluderar en övergripande rättighetsbaserad strategi för pojkar och flickor med funktionsnedsättning och inte innehåller garantier för att skydda deras rättigheter, och att handikappstrategierna inte tar upp eller integrerar deras rättigheter i tillräcklig grad.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra utsatta barns tillgång till grundläggande tjänster och sociala rättigheter (mer specifikt hälso- och sjukvård, utbildning, förskoleverksamhet, näring och bostad).

29.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU blir ledande i främjandet av funktionsnedsattas rättigheter och att verka för en ratificering av konventionen över hela världen. Parlamentet uppmanar kommissionens expertarbetsgrupp för jämlikhet under överinseende av jämlikhetskommissionären att systematiskt integrera funktionsnedsattas rättigheter i alla relevanta lagar, beslut, politikområden och program på EU-nivå. Parlamentet vill att handikapprättighetsperspektivet integreras fullt ut i alla aspekter av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, jämställdhetsstrategin (med särskilt fokus på våldsbekämpning), Erasmus+ och ungdomsgarantin, mekanismen för en rättvis omställning, barngarantin, den kommande grönboken om åldrande, den europeiska planeringsterminen och EU:s utrikespolitik. Parlamentet framhåller behovet av en handikapprättighetsgaranti för att hjälpa funktionsnedsatta med sysselsättning, praktiktjänstgöring, arbetsförmedling och fortbildning. Parlamentet påminner kommissionen om att även övervaka detta inom EU:s institutioner.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en utvärdering av de utmaningar och rättighetskränkningar som personer med funktionsnedsättning utsattes för under covid-19-pandemin, av de åtgärder som medlemsstaterna vidtog för att bemöta pandemin samt av luckorna och bristerna i lagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå relevanta och specifika åtgärder för återhämtning och begränsning i handikappstrategin efter 2020 för att åtgärda dessa brister och förhindra att de uppstår i framtiden. Parlamentet påminner om att sådana åtgärder måste bygga på samråd med personer med funktionsnedsättning och de familjemedlemmar eller organisationer som företräder dem, samt med Europaparlamentets CPRD-nätverk.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens expertarbetsgrupp att upprätta och bibehålla systematiska samråd med personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem.

32.  Europaparlamentet framhåller att rätten att leva självständigt och att delta i samhället är absolut nödvändig för att utöva många av de andra rättigheter som fastslås i konventionen, bland annat jämlikhet och icke-diskriminering, självbestämmande och frihet, rättskapacitet och fri rörlighet.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja övergången från institutionsvård och/eller segregerande vård till samhällsbaserat stöd, däribland personlig assistans och inkluderande tjänster (både allmänna och specialanpassade), i alla EU:s politiska verktyg och initiativ. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att se till att övergripande framsteg med avinstitutionalisering tas med som indikator i EU:s sociala resultattavla.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja delaktighet genom att påskynda arbetet med att avinstitutionalisera inom en viss tidsram och gå över från ställföreträdande beslutsfattande till stödbaserat beslutsfattande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att avinstitutionalisering aldrig leder till hemlöshet för personer med funktionsnedsättning på grund av att det saknas lämpliga och/eller tillgängliga bostäder.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara tydlig med att generell tillgång till allmänna samhällsbaserade tjänster är nödvändigt för att övergå från institutionsvård till ett liv i samhället.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja fri rörlighet för personer med funktionsnedsättning.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta EU-åtgärder för att se till att alla funktionsnedsatta kan utöva och åtnjuta sin fria rörlighet och arbeta utomlands på samma villkor som andra.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att slå vakt om en användning av EU‑medel som är förenlig med konventionen och att se till att EU-medel inte går till uppbyggnad eller renovering av institutionsbaserade vårdmiljöer eller några andra miljöer som enkelt skulle kunna göras om till institutioner och inte heller till projekt där personer med funktionsnedsättning eller deras familjemedlemmar eller organisationer som företräder dem inte blir ordentligt involverade, och att EU-medel inte investeras i strukturer som är otillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-medel inte bidrar till oetisk forskning, ofrivillig sterilisering eller kränkningar av reproduktiva rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att personer med intellektuella och psykosociala funktionsnedsättningar är särskilt sårbara för experimentella metoder och behandlingar som inte har någon tillförlitlig vetenskaplig grund och kan orsaka allvarlig skada.

41.  Europaparlamentet insisterar på att EU-medel bör syfta till att främja inkluderande och tillgängliga miljöer, tjänster, metoder och anordningar som utgår från tanken om universell design och som främjar avinstitutionalisering, bland annat med starkt stöd till personlig assistans och ett självständigt liv. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja initiativ som säkerställer att de stödtjänster som finansieras med EU-medel utgår från de funktionsnedsattas behov. Parlamentet betonar att medel aktivt bör investeras i forskning för att utveckla bättre och mindre kostsamma tekniska hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet vill i alla EU‑finansierade program se ett aktivt utåtriktat arbete som vänder sig till personer med funktionsnedsättning och till familjemedlemmar eller organisationer som företräder dem.

42.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska revisionsrätten att undersöka om EU‑finansierade möjligheter når personer med funktionsnedsättning.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla projekt och all infrastruktur som får EU-medel i tredjeländer är tillgängliga i syfte att delaktiggöra personer med funktionsnedsättning och att EU-medel läggs på att genomföra och övervaka konventionen och på att bygga upp kapacitet inom handikapporganisationer.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU‑strategin och medlemsstaternas insatser till fullo överensstämmer med målen för hållbar utveckling och FN:s Agenda 2030, som är en central global åtgärdsram för hållbarhet, jämlikhet och inkludering med funktionsnedsättning som en övergripande fråga i mål 4, 8, 10, 11 och 17.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå i bräschen för ett handikappmedvetet genomförande av hållbarhetsmålen i sina yttre åtgärder, oberoende av en ny europeisk handikappstrategi, genom att anta en tydlig, transparent och inkluderande färdplan för att nå målen.

46.  Europaparlamentet välkomnar det nyligen antagna direktivet om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och i synnerhet införandet av fem dagars ledighet per år för vård av anhörig. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktivet snabbt och uppmuntrar dem att gå längre än dess minimikrav, bland annat genom att införa rätten till betald pappa-, föräldra- och anhörigledighet. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa arrangemang för anhörig-, pappa- och föräldraledighet och flexibla arbetsformer som är anpassade till de särskilda behoven hos föräldrar i särskilt missgynnade situationer, t.ex. föräldrar med funktionsnedsättning eller föräldrar till barn med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att säkerställa tillräckligt stöd – både ekonomiskt och yrkesmässigt – till personer som tar hand om funktionsnedsatta familjemedlemmar som bor i samma hem. Parlamentet framhåller att det faktum att de måste ta hand om sina anhöriga ofta har en negativ inverkan på deras familje- och yrkesliv och kan leda till utestängning och diskriminering.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa mekanismer för att samordna möjligheterna till överföring och anpassning av förmåner och tjänster för funktionsnedsatta mellan medlemsstater, att utvidga pilotprojektet avseende EU-intyget om funktionsnedsättning till alla medlemsstater och låta det omfatta mer än bara kultur och idrott samt att se till att EU:s parkeringstillstånd för personer med funktionsnedsättning iakttas till fullo i alla medlemsstater. Parlamentet framhåller att sådana åtgärder är avgörande för att funktionsnedsatta över hela EU ska kunna få tillgång till handikappstöd utan att det krävs separata bedömningar i varje medlemsstat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin lagstiftning erkänna specifika funktionsnedsättningar för att ta itu med och tillgodose specifika behov (t.ex. för dövblinda).

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att personer med funktionsnedsättning samt familjemedlemmar och organisationer som företräder dem ska bli strukturellt involverade i alla beslutsfaser, såväl nationellt som på EU-nivå, och att finansiera kapacitetsuppbyggnad inom handikapporganisationer så att de på ett strukturerat sätt kan delta i alla beslut som rör personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla initiativ som hjälper personer med funktionsnedsättning att föra sin egen talan och delta politiskt, och uppmanar medlemsstaterna att stärka sina nationella initiativ i detta avseende.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja bättre samordning av stödtjänster mellan medlemsstaterna och inrättande av kontaktpunkter i samtliga medlemsstater för att informera EU-medborgare med funktionsnedsättning om deras sociala rättigheter och om vilka stödtjänster de kan få.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med den privata sektorn ta fram en portal som innehåller alla instrument som syftar till att optimera den sociala delaktigheten för funktionsnedsatta.

51.  Europaparlamentet påminner om funktionsnedsattas rätt till en skälig levnadsstandard och social trygghet, och då särskilt till ekonomiskt stöd och avlastningsvård. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s handikappstrategi för 2030 innehåller särskilda åtgärder för att främja inkluderande sociala skyddssystem i hela EU som kan garantera tillgång till förmåner och tjänster för personer med funktionsnedsättning under hela livet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa en lägsta standard för socialt skydd för personer med funktionsnedsättning som kan säkerställa att de får en skälig levnadsstandard.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att bygga vidare på rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd(33) och förslaget till en förordning om samordning av de sociala trygghetssystemen (COM(2016)0815) för att ge alla EU-medborgare möjlighet till sociala stödtjänster i hela EU i linje med en rekommendation från kommittén för konventionen.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en heltäckande kampanj som omfattar personer med funktionsnedsättning samt deras familjemedlemmar och organisationer som företräder dem och som finns i tillgängliga format, bland annat en lättläst version, och på nationella teckenspråk för att öka medvetenheten om konventionen, om funktionsnedsattas rättigheter och behov och om de hinder som funktionsnedsatta möter bland funktionsnedsatta, bland ansvariga personer och i samhället i stort. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja, samordna och utveckla utbildningsmaterial som kan användas i medlemsstaterna i syfte att bidra till positiva attityder gentemot funktionsnedsatta och stärka deras inkludering.

54.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att finansiera utbildning för och av funktionsnedsatta och deras organisationer samt fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, jämlikhetsorgan och tjänstemän om icke‑diskrimineringsprincipen, bland annat när det gäller flerfaldig och intersektionell diskriminering och rimlig anpassning.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och profilera socialt arbete (som utförs av socialarbetare och människor aktiva inom sociala tjänster).

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en tydlig mekanism för ansvarsutkrävande, kontroll och sanktioner i samband med strategierna.

57.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att snarast möjligt ta tag i hemlöshetsfrågan genom att anta långsiktiga, bostadsinriktade, integrerade hemlöshetsstrategier nationellt, regionalt och lokalt och att erkänna på de särskilda risker som funktionsnedsatta löper, bland annat personer inom autismspektrumet.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stå fast vid sitt åtagande att främja, skydda och säkerställa fullt och likvärdigt åtnjutande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning, däribland rätten till fri rörlighet och vistelse och rätten att rösta i val, i enlighet med artikel 12 i konventionen, att främja respekten för deras inneboende värdighet genom att genomföra och noga övervaka handikappstrategin för perioden efter 2020 med ordentlig involvering av funktionsnedsatta och av de familjemedlemmar eller organisationer som företräder dem i samarbete med myndigheter, arbetsmarknadens parter och civilsamhället på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå och att anslå adekvata och tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser till genomförandet.

59.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att utarbeta sina egna nationella handikappstrategier för jämlikhetsintegrering av funktionsnedsatta och att ta tag i genomförandet av konventionen.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram nationella strategier, med beaktande av bästa praxis i andra medlemsstater, för att säkerställa ett korrekt genomförande av konventionen.

61.  Europaparlamentet uppmanar EU och alla medlemsstater att ratificera det fakultativa protokollet till konventionen.

62.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att rapportera om genomförandet av EU:s handikappstrategi.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rapportera om hur de nationella rekommendationerna från kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning följts upp efter utvärderingen av konventionens genomförande.

64.  Europaparlamentet framhåller vikten av att nå en överenskommelse så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar rådet att bryta dödläget för att närma sig en pragmatisk lösning och att utan ytterligare dröjsmål skynda på antagandet av EU:s övergripande direktiv mot diskriminering, som kommissionen lade fram 2008 och som parlamentet därefter godkänt. Parlamentet anser att detta är en förutsättning för att säkerställa en konsoliderad och konsekvent EU‑rättslig ram som skyddar människor mot diskriminering på grund av religion och övertygelse, funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning utanför arbetsplatsen. Parlamentet konstaterar att inga otillbörliga begränsningar av direktivets tillämpningsområde bör accepteras. Parlamentet anser att en konsolidering av EU:s lagstiftning mot hatbrott också är oerhört viktig med tanke på att liknande brott även är vanliga i arbetslivet.

65.  Europaparlamentet rekommenderar att EU strukturellt integrerar sin handikappstrategi i den europeiska planeringsterminen.

66.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, revisionsrätten, Europeiska regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för vidarebefordran till subnationella beslutande och verkställande organ samt till Europarådet och Förenta nationerna.

(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35. (2) EUT C 340, 15.12.2010, s. 11. (3) EUT L 151, 7.6.2019, s. 70. (4) EUT L 327, 2.12.2016, s. 1. (5) EUT L 303, 28.11.2018, s. 69. (6) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (7) EUT C 204, 13.6.2018, s. 179. (8) EUT L 321, 17.12.2018, s. 36. (9) EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 68. (10) Antagna texter, P8_TA(2019)0032. (11) EUT C 356, 4.10.2018, s. 110. (12) EUT C 101, 16.3.2018, s. 138. (13) EUT C 353, 27.9.2016, s. 41. (14) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9. (15) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 23. (16) EUT C 187, 18.7.1988, s. 236. (17) EUT C 379, 7.12.1998, s. 66. (18) EUT C 224, 27.6.2018, s. 68. (19) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320. (20) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289. (21) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470. (22) EUT L 347, 20.12.2013, s. 487. (23) Detta omfattar 99 miljoner människor enligt EU-Silc-undersökningen från 2016 samt 1 miljon personer som bedöms vara segregerade i privata institutioner och därför inte del av undersökningen. (24) Domar av den 11 april 2013, förenade målen C-335/11 och C-337/11, punkterna 29–30, av den 18 mars 2014 i mål C-363/12, punkt 73, och av den 22 maj 2014 i mål C-356/12. (25) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Functional_and_activity_limitations_statistics (26) Eurofound (2019), How to respond to chronic health problems in the workplace?, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg. (27) https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/DDN-20191029-2 (28) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (EUT L 188, 12.7.2019, s. 79). (29) Kommissionens förslag av den 17 december 2019 till gemensam sysselsättningsrapport från kommissionen och rådet (COM(2019)0653). (30) EUT L 151, 7.6.2019, s. 70. (31) EUT L 327, 2.12.2016, s. 1. (32) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (33) EUT C 387, 15.11.2019, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 575/2013 och (EU) 2019/876 vad gäller anpassningar mot bakgrund av covid-19-pandemin (COM(2020)0310 – C9-0122/2020 – 2020/0066(COD))

P9_TA(2020)0157 A9-0113/2020

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0310),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0122/2020),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 20 maj 2020(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 juni 2020(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 10 juni 2020 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0113/2020),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 juni 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… om ändring av förordningarna (EU) nr 575/2013 och (EU) 2019/876 vad gäller vissa anpassningar mot bakgrund av covid-19-pandemin

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2020/873.)

(1) EUT C 180, 29.5.2020, s. 4. (2) Ännu inte offentliggjord i EUT.

Europaparlamentets resolution av den 18 juni 2020 om konkurrenspolitiken – årsrapport 2019 (2019/2131(INI))

P9_TA(2020)0158 A9-0022/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 101–109,

–  med beaktande av kommissionens relevanta regler, riktlinjer, resolutioner, offentliga samråd, meddelanden och dokument om konkurrens,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 juli 2019 om konkurrenspolitiken 2018 (COM(2019)0339) och arbetsdokumentet från kommissionen av samma datum som följedokument,

–  med beaktande av sin resolution av den 31 januari 2019 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(1),

–  med beaktande av uppdragsbeskrivningen av den 10 september 2019 från den tillträdande ordföranden Ursula von der Leyen till Margrethe Vestager,

–  med beaktande av de skriftliga och muntliga svaren från den nominerade kommissionsledamoten Margrethe Vestager vid Europaparlamentets utfrågning den 8 oktober 2019,

–  med beaktande av kommissionens meddelande - kommissionens tillkännagivande om återkrav av olagligt och oförenligt statligt stöd(2),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1 av den 11 december 2018 om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster(4),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 december 2019 om kommissionens rapport av den 15 juli 2019 om konkurrenspolitiken för 2018,

—  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2019 om kommissionens rapport av den 15 juli 2019 om konkurrenspolitiken för 2018,

—  med beaktande av rapporten av den 4 april 2019 Competition policy for the digital era som utarbetats av kommissionens experter på hög nivå,

—  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens preliminära yttrande av den 26 mars 2014 om privatliv och konkurrenskraft i stordataåldern Privacy and competitiveness in the age of big data: The interplay between data protection, competition law and consumer protection in the Digital Economy, och Europeiska datatillsynsmannens yttrande 8/2016 av den 23 september 2016 om effektiv rättstillämpning i den digitala samhällsekonomin Coherent enforcement of fundamental rights in the age of big data,

—  med beaktande av uttalandet av Europeiska dataskyddsstyrelsen av den 29 augusti 2018 om effekterna av ekonomisk koncentration för dataskyddet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 februari 2020 till kommissionsledamot Margrethe Vestager från Tysklands, Frankrikes, Italiens och Polens ekonomi- och finansministrar, samt det gemensamma bidraget från Tjeckien, Estland, Spanien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland och Sverige, som utarbetades inför Europeiska rådets kommande möte i mars 2020,

—  med beaktande av förslaget av den 4 juli 2019 från Frankrike, Tyskland och Polen om en moderniserad europeisk konkurrenspolitik,

—  med beaktande av rapporten från den europeiska konsumentorganisationen BEUC The Role of Competition Policy in Protecting Consumers’ Well-being in the Digital Era från 2019,

—  med beaktande av kommissionens beslut av den 7 januari 2019 om förlängning av sju paket av unionens bestämmelser om statligt stöd (initiativ om modernisering av statligt stöd för 2014–2020) till slutet av 2022 och inledning av utvärderingar under tiden,

—  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 22 mars och 27 maj 2019,

—  med beaktande av förklaringen av den 18 december 2018 från 18 medlemsstater vid det sjätte ministermötet Friends of Industry,

—  med beaktande av rapporten från det strategiska forumet för viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse med titeln Strengthening strategic value chains for a future-ready EU industry,

—  med beaktande av den pågående översynen av riktlinjerna för horisontellt samarbete,

—  med beaktande av det pågående offentliga samrådet om gruppundantagsförordningarna,

—  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 juni 2019 Mot en europeisk rättslig ram för företagen inom den sociala ekonomin,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9‑0022/2020), och av följande skäl:

A.  Konkurrens och en effektiv tillämpning av konkurrenspolitiken måste komma alla EU-medborgare till godo, särskilt de som har en svag ställning som konsumenter, och samtidigt främja innovation och sund konkurrens mellan företag som verkar på den inre marknaden, i synnerhet genom att säkerställa att små och medelstora företag kan konkurrera på rättvisa villkor.

B.  Konkurrenspolitiken måste anpassas så att den kan hantera digitala, ekologiska, geopolitiska, industriella och sociala utmaningar, och den måste vara i linje med de prioriteringar som fastställts inom ramen för den europeiska gröna given och Parisavtalets mål, i syfte att säkerställa lika spelregler inom alla sektorer som en hörnsten för EU:s sociala marknadsekonomi, samtidigt som hänsyn tas till företag inom den sociala ekonomin.

C.  Ett globalt samarbete vid genomförandet av konkurrenslagstiftningen bidrar till att undvika inkonsekvenser i åtgärder och resultat av genomförandeåtgärder, och hjälper företagen att minska sina efterlevnadskostnader.

D.  På snabbväxande digitala marknader kan konkurrenspolitiken i vissa fall vara alltför långsam och därmed riskera att bli ineffektiv när det gäller att avhjälpa systemrelaterade marknadsmisslyckanden och återställa konkurrensen. Det kan vara fördelaktigt med kompletterande förhandsreglering och övervakning för att säkerställa en mer effektiv tillsyn.

E.  De europeiska konkurrensmyndigheterna bör vara uppmärksamma på att undvika ett otillräckligt genomförande på de digitala marknaderna med tanke på att dessa marknader är på sin vakt mot ett alltför långtgående genomförande.

F.  Det främsta målet för EU:s konkurrenspolitik är att förhindra snedvridning av konkurrensen för att bevara den inre marknadens integritet och skydda konsumenterna.

G.  Den senaste tidens dataskandaler, utredningar och dokument har visat hur personuppgifter samlas in, används och säljs till tredje parter av plattformar, och hur dominerande teknikaktörer och plattformar systematiskt har övervakat konsumenterna online.

Konkurrenspolitikens roll på globaliserade marknader

1.  Europaparlamentet påpekar att internationellt samarbete är av största betydelse i en globaliserad värld för att säkerställa att konkurrensreglerna genomdrivs effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stärka konkurrenspolitikens inflytande i världen, i synnerhet genom att fortsätta relevanta dialoger och stärka samarbetet med USA, Kina, Japan och andra tredjeländer, om möjligt via andra generationens samarbetsavtal som möjliggör effektivare informationsutbyte mellan konkurrensmyndigheterna. Parlamentet stöder därför kommissionens och de nationella konkurrensmyndigheternas aktiva deltagande i det internationella konkurrensnätverket. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsekvent sträva efter att inkludera konkurrensregler (som även omfattar statligt stöd) i EU:s frihandelsavtal och inom Världshandelsorganisationen (WTO) för att säkerställa ömsesidig respekt för en sund konkurrens. Parlamentet beklagar de negativa effekterna för kommissionen till följd av lamslagningen av verksamheten inom WTO:s tvistlösningsorgan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla verktyg för att främja en bättre övervakning av utländska direktinvesteringar i alla medlemsstater, säkerställa ett snabbt genomförande av granskningssystemet för utländska direktinvesteringar och föreslå ett verktyg för att stärka det nuvarande systemet, samtidigt som man ser till att unionen förblir öppen och attraktiv för utländska direktinvesteringar. Parlamentet uppmärksammar kommissionen på det faktum att företag i tredjeländer gynnas av en fördelaktig behandling på sin hemmamarknad, vilket kan snedvrida konkurrensen när de investerar på den inre marknaden.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ömsesidighet med tredjeländer i samband med offentliga upphandlingar, statligt stöd och investeringspolitik, bland annat genom att beakta social och miljömässig dumpning. Parlamentet påminner om behovet av att öppna upp marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer till vilka det ännu inte finns tillträde. Kommissionen uppmanas med kraft att arbeta för att få viktiga tredjeländer, t.ex. Kina, att ansluta sig till WTO-avtalet om offentlig upphandling med ett acceptabelt första erbjudande. Parlamentet betonar att instrument som syftar till att förbättra det internationella marknadsöppnandet, såsom EU:s instrument för internationell upphandling som ska färdigställas 2021, måste undvika ytterligare byråkrati och nya marknadssnedvridningar som får negativa konsekvenser för EU:s företag.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkra sund konkurrens mellan EU och Förenade kungariket efter landets utträde ur EU för att säkerställa lika spelregler och undvika dumpning.

5.  Europaparlamentet stöder till fullo genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse såsom europeiska batterialliansen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare främja viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse inom omstörtande teknik, förenkla de relevanta reglerna och förenkla kraven så att mindre industriella forskningsprojekt också godkänns.

6.   Europaparlamentet påminner om att kommissionen måste tillämpa kontrollen av statligt stöd på både aktörer inom och utanför EU för att undvika asymmetrier i förhållande till utländska konkurrenter och ägna större uppmärksamhet åt utlandsbaserade statsägda företag som subventioneras av sina stater på ett sätt som enligt EU:s inremarknadslagstiftning är förbjudet för enheter inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen ta del av det senaste förslaget från nederländska regeringen och undersöka möjligheten att lägga till en pelare till EU:s konkurrenslagstiftning som ger kommissionen lämpliga utredningsverktyg i ärenden där ett företag anses ha agerat snedvridande till följd av statligt stöd eller för att ha gjort överdrivna vinster på grundval av en dominerande marknadsställning i sitt hemland (t.ex. genom att införa en kontroll av statligt stöd för företag från tredjeländer i EU:s regler för offentlig upphandling).

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen om att undersöka om snedvridningar av konkurrensen kan uppstå genom programmet för köp av värdepapper från företagssektorn, i synnerhet mellan små och medelstora företag och multinationella företag.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en mer positiv inställning till en kraftfull EU-industripolitik för att säkerställa och upprätthålla hög konkurrenskraft på globala marknader. Parlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna bör främja och stödja EU-projekt av strategiskt intresse och avlägsna hinder så att innovativa ledarföretag i EU kan komma fram inom specifika sektorer för EU, med full respekt för en oberoende tillämpning av konkurrensregler som säkrar lika spelregler. Parlamentet preciserar att denna strategi inte får vara till förfång för de små och medelstora företagens och konsumenternas intressen och att den bör fokusera på omställningen till en mer hållbar ekonomi och en konkurrenskraftig EU-dataindustri och digital struktur såsom utvecklingen av 5G.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av riktlinjerna om horisontella samarbetsavtal skapa ett mer flexibelt ramverk och öka den rättsliga säkerheten för företagen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid och mer effektivt informera ansvariga för samarbetsprojekt av en viss storlek och ge möjlighet att ställa nya frågor som ett led i ett frivilligt påskyndat anmälningsförfarande.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande i tillkännagivandet av den 9 december 1997(5) att se över sin definition av relevant marknad för att ta hänsyn till en mer långsiktig vision som omfattar den globala dimensionen, digitalisering och den potentiella framtida konkurrensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen basera sig på sunda ekonomiska och rättsliga principer i sina utredningar genom att följa proportionalitetsprincipen och principen om ett korrekt rättsförfarande när den undersöker nya typer av marknader.

11.  Europaparlamentet betonar att lika spelregler på internationell nivå inom ramen för ett regelbaserat multilateralt handelssystem som säkrar staternas politiska handlingsutrymme är avgörande för Europa, däribland europeiska företag, i synnerhet små och medelstora företag, samt arbetstagare och konsumenter. Parlamentet anser att det bidrar till att främja en hållbar ekonomisk utveckling, trygga stabila och förutsägbara förutsättningar, öka konkurrenskraften och ömsesidigheten, säkra och skapa anständiga arbetstillfällen i EU och tredjeländer samt säkerställa höga arbets- och miljöstandarder, eftersom ett ökande antal arbetstillfällen är beroende av globala värdekedjor. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av ökad transparens, hållbarhet och ansvarsskyldighet från företagens sida i globala värdekedjor, och uppmanar EU att bland andra åtgärder inrätta en rättslig ram för en obligatorisk due diligence-granskning i globala värdekedjor som ett nödvändigt steg för att uppnå detta.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av den tilltagande debatten verka för att EU:s konkurrensregler, industripolitik och internationella handel, som måste gå hand i hand med hållbarhet och respekt för miljön, blir förenliga med varandra. Parlamentet understryker de särskilda behoven av finansiering av forskning som grunden för innovation och utveckling för europeiska företag och som en viktig faktor för att öka konkurrenskraften.

13.  Europaparlamentet understryker att små och medelstora företag spelar en avgörande roll inom internationell handel och står för uppskattningsvis 30 % av EU:s varuexport till resten av världen(6). Parlamentet anser att den inre marknaden fortfarande är den absolut viktigaste marknaden för små och medelstora företag. Parlamentet påminner om att för att hjälpa små och medelstora företag att hantera de stora utmaningarna med att ta sig in på nya marknader och göra det möjligt för dem att konkurrera på sina egna meriter, bör EU:s handelspolitik och konkurrenspolitik bidra till ekonomisk mångfald och en handelsmiljö som gynnar små och medelstora företag, och att detta också bör inkludera en möjlig uppdatering av EU:s definition av små och medelstora företag, särskilt genom att lägga till kvalitativa kriterier.

14.  Europaparlamentet stöder till fullo kommissionens ansträngningar inom ramen för den pågående reformen av Världshandelsorganisationen (WTO), inbegripet dess överprövningsorgan, i syfte att uppdatera de multilaterala reglerna om subventioner eller sektorsspecifika initiativ och göra dem genomförbara i praktiken, för att på ett adekvat sätt hantera subventioner på internationell nivå, särskilt när det gäller industrisubventioner, statligt ägda företag och påtvingad tekniköverföring, för att komma till rätta med tredjeländers icke marknadsorienterade politik och praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut involvera parlamentet och medlemsstaterna på detta område.

15.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt med en effektiv tillämpning av bestämmelserna om hållbar utveckling i handelsavtal för att säkerställa rättvis konkurrens och miljömässiga och sociala standarder. Parlamentet välkomnar i detta avseende införandet av miljömässiga och sociala kriterier i reformen av antisubventions- och antidumpningsåtgärder. Parlamentet anser att man under den pågående reformen av WTO skulle kunna undersöka möjligheten att inom ramen för WTO-rätten införa exakta, centrala ILO-standarder (Internationella arbetsorganisationen) som kan ligga till grund för rättslig prövning, för att globalt bidra till lika spelregler också i detta avseende.

16.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang de pågående plurilaterala WTO-förhandlingarna om e-handel, och efterlyser en omfattande och ambitiös uppsättning regler för att ta itu med digitala handelshinder, säkerställa att företag kan konkurrera på lika spelregler över hela världen och öka konsumenternas förtroende för onlinemiljön utan att inkräkta på europeiska dataskyddsstandarder. Parlamentet betonar att EU bör inta en ledande roll i dessa internationella förhandlingar, med nära samråd med Europaparlamentet, medlemsstaterna och berörda parter, inbegripet det civila samhället.

17.  Europaparlamentet anser att tillträdet till EU:s inre marknad bör vara avhängigt av att sanitära, fytosanitära och miljörelaterade standarder uppfylls. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU:s handelspolitik och konkurrenspolitik inte undergräver respekten för EU:s sociala och ekologiska standarder eller förhindrar utvecklingen av mer ambitiösa standarder.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt analysera och undersöka marknaderna för offentlig upphandling i de tredjeländer med vilka den har – eller förhandlar om – frihandelsavtal, i syfte att förhandla om bästa möjliga tillträdesvillkor för europeiska företag.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de berörda generaldirektoraten – GD Handel och GD Konkurrens – agerar samordnat så att konkurrensreglerna och deras tillämpning garanterar rättvisa konkurrensvillkor för europeiska företag på tredjeländers marknader och vice versa.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt den roll som internationella standarder kan spela för sund konkurrens. Parlamentet insisterar på att EU bör stärka sin multilaterala strategi för fastställande av standarder, särskilt inom ramen för Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) och Internationella elektrotekniska kommissionen (IEC). Parlamentet varnar för en nationalisering av standardiseringsmetoderna, särskilt i samband med Kinas initiativ ”Nya sidenvägen” och andra strategier som stärker konnektiviteten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utse en samordnare på hög nivå för standardiseringspolitiken i detta sammanhang.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att integrera ett jämställdhetsperspektiv, på både multilateral och bilateral nivå, inbegripet kapitel om jämställdhet i handelsavtal och utformning av jämställdhetsinriktade åtgärder (dvs. i förhands- och efterhandsbedömningar av könskonsekvenserna av EU:s handelspolitik och handelsavtal) för att stärka konkurrenskraften och främja ekonomisk tillväxt för alla.

Anpassning av konkurrensen till den digitala tidsåldern

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över reglerna om sammanslagningar och förvärv och stärka antitruståtgärderna samt beakta marknadsinflytande- och nätverkseffekter som är kopplade till både personuppgifter och finansiella uppgifter. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att inom ramen för sin vägledning om artikel 102 i EUF-fördraget betrakta kontrollen av sådana uppgifter som en indikator för marknadsinflytande. Parlamentet uppmanar kommissionen att dra lärdom av sammanslagningen mellan Facebook och WhatsApp och anpassa sina kriterier i enlighet därmed. Parlamentet föreslår därför att varje sammanslagning på marknaden för sådana uppgifter ska omfattas av en informell förhandsanmälan.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över definitionen av principerna ”missbruk av en dominerande ställning” och ”nödvändiga funktioner” för att säkerställa att de är ändamålsenliga i den digitala tidsåldern; Parlamentet föreslår en bredare analys av marknadsinflytande i samband med konglomerat- och grindvaktseffekter för att bekämpa stora operatörers missbruk av sin dominerande ställning och bristande interoperabilitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ett samråd med berörda parter för att återspegla den digitala ekonomins utveckling, inklusive dess mångsidighet.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en översyn av tröskelvärdena för en undersökning av sammanslagningar, så att den inbegriper faktorer såsom antalet konsumenter som påverkas och värdet av de berörda transaktionerna, som en del av den pågående utvärderingen av koncentrationsförordningen(7).

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin löpande utvärdering av koncentrationsförordningen bedöma högre koncentrationsnivåer på grund av horisontellt ägande av stora kapitalförvaltningsbolag och att överväga att tillhandahålla riktlinjer för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget i detta avseende.

26.  Europaparlamentet noterar att på flera specifika marknader för finansiella data (t.ex. aktiehandel, kreditvärderingar och referensvärden) kan oligopolistisk koncentration leda till leverantörers missbruk av en dominerande ställning gentemot investerare och konsumenter av finansiella uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta beslutsamma åtgärder mot sådant missbruk av en dominerande ställning, som är skadligt för flödena på finansmarknaderna och i strid med en hållbar utveckling.

27.  Europaparlamentet betonar att ett stort antal uppstartsföretag skapas med hopp om att köpas upp av en större firma, men att det kan hämma innovation och hota suveräniteten om uppstartsföretag köps upp av dominerande aktörer, däribland stora teknikbolag och teknikplattformar. Parlamentet uppmanar kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna att se över praxis i samband med sådana förvärv och deras effekter på konkurrensen, i synnerhet när det gäller ”mördarförvärv” (”killer acquistions”) i enlighet med definitionen i rapporten av den 4 april 2019 från kommissionens experter på hög nivå ”Competition policy for the digital era”. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning om omvänd bevisbörda enligt den tyska konkurrensrättens digitaliseringsakt (”GWB-Digitalisierungsgesetz”) som offentliggjordes i oktober 2019.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida det kan införas mer krävande system för dataåtkomst, inbegripet datainteroperabilitet, framför allt i de fall där dataåtkomst öppnar upp sekundärmarknader för tilläggstjänster eller där data begränsas till dominerande företag.

29.  Europaparlamentet betonar att vissa enheter, som har status som både plattform och leverantör, missbrukar sin ställning för att påföra konkurrenter oskäliga villkor och bestämmelesr, oavsett om de är aktiva online eller offline. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka frågan om företag som ger företräde åt sig själva, och införa nödvändiga lagar och använda de instrument som krävs gentemot de enheter som ger företräde åt sig själva. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att införa reglerade förhandsskyldigheter i de fall där konkurrenslagstiftningen inte är tillräcklig för att säkra konkurrensen på dessa marknader, och därmed undvika att konkurrenter avskärmas och säkerställa att nya flaskhalsar inte blir bestående på grund av monopolisering av framtida innovation.

30.  Europaparlamentet noterar att kommissionen reflekterar över behovet av riktad förhandsreglering av specifika systemrelaterade frågor som kan uppstå på digitala marknader. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa ett centraliserat system för förhandskontroller av marknaderna (samtidigt som hänsyn tas till resultatet av en konsekvensbedömning), att ge EU och de nationella konkurrensmyndigheterna och tillsynsmyndigheterna nödvändiga medel för att samla in uppgifter anonymt och därmed bättre kunna upptäcka marknadsmisslyckanden i god tid och vid behov införa riktad reglering när praxis blir systemisk.

31.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att identifiera viktiga digitala aktörer och upprätta en uppsättning indikatorer för att definiera deras systemiska natur. Parlamentet betonar att följande indikatorer kan övervägas: vissa stora nätverks missbruk av praxis, kontroll av en betydande mängd icke replikerbara uppgifter, en oundviklig situation på en mångfacetterad marknad eller aktörens möjlighet att själv definiera marknadsregler eller möjligheten för aktören att själv definiera marknadsreglerna.

32.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på utländska monopols förvärv av digitala dataoperatörer, inbegripet hälsomässiga, finansiella och utbildningsmässiga uppgifter, och de integritetsrisker detta medför, som går långt utöver de redan skadliga effekterna av denna typ av transaktioner på konkurrensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta dessa aspekter i samband med den kommande europeiska strategin för data, och att undersöka korsanvändning av data när data som härrör från en tjänst används till att utvidga plattformens utbud till att omfatta nya tjänster.

33.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens europeiska datastrategi, som lades fram den 19 februari 2020 och som syftar till att öka användningen av data till förmån för konsumenter och företag. Parlamentet stöder kommissionens avsikt att lagstifta om användning av och tillgång till data. Parlamentet understryker att det är viktigt att skydda konsumenternas personuppgifter och spridningen av dessa för att öka konsumenternas säkerhet och förtroende. Parlamentet betonar att konsumenterna måste försäkras om att deras uppgifter förvaras på ett säkert sätt, och att samarbete över hela linjen om datasäkerhet därför måste prioriteras. Parlamentet betonar att en klausul om att inte sälja personuppgifter vidare till tredje part utan den registrerades samtycke också bör utgöra en central del av strategin.

34.  Europaparlamentet betonar att förmedlingsplattformarna visserligen spelar en viktig roll för konsumenternas tillgång till onlinetjänster, men att vissa av dem missbrukar sin privilegierade ställning genom att uppträda som grindvakter, även i slutna ekosystem och på internetbaserade marknadsplatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin konkurrenspolitik uttryckligen uppmärksamma dessa grindvakter och slutföra sina pågående undersökningar så snart som möjligt.

35.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att öka konsumenternas valfrihet, stärka nätverket av europeiska konsumentcentrums roll och genomföra en undersökning av huruvida det finns behov av en EU-konsumentmyndighet. Parlamentet noterar i detta sammanhang att konkurrenspolitiken inte enbart handlar om att säkerställa skäliga priser för konsumenterna, utan också om kvalitet, variation och innovation.

36.  Europaparlamentet betonar att det ligger i EU:s intresse att ha alleuropeiska betalningssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja initiativ som uppfyller detta mål och att erkänna att deras framgång kommer att bero på både systemets innovativa karaktär för konsumenter och företag och på bärkraftens i dess ekonomiska modell.

De konkurrenspolitiska instrumentens effektivitet

37.  Europaparlamentet betonar att böter kan inverka på det bestraffade företagets anseende. Parlamentet påpekar dock att även när höga böter utdöms är de ofta inte tillräckligt avskräckande och kan i slutledet läggas över på konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att också utnyttja alternativa beteendemässiga och vid behov strukturella åtgärder i syfte att helt kunna säkerställa att EU:s konkurrenspolitik är effektiv. Parlamentet betonar att förbudsförlägganden bör vara mer föreskrivande i framtida åtgärder.

38.  Europaparlamentet påminner om att missbruk av marknadsinflytande kan ske även när produkter eller tjänster tillhandahålls gratis. Parlamentet anser att vidarebefordran av personuppgifter till tredje part i marknadsföringssyfte eller kommersiellt syfte ofta sker utan konsumentens verkliga samtycke, eftersom det ofta inte ges något alternativ till datadelning. Parlamentet anser att koncentrationen av data hos ett mindre antal företag i den digitala ekonomin leder till marknadsmisslyckanden, överdrivet vinstuttag från den unika resursen och blockering av nya deltagare.

39.  Europaparlamentet påminner om att marknaden för sökningar på nätet är av särskild betydelse för att säkerställa konkurrensen på den digitala inre marknaden. Parlamentet beklagar att en sökmotor med en marknadsandel på över 92 % på området för nätsökningar i de flesta medlemsstater har blivit en grindvakt för internet. Parlamentet efterlyser input från alla aktörer om de senaste nio årens antitrusthistorik, som kan användas för att omgående bedöma om föreslagna åtgärder är till verklig fördel för konsumenter, internetanvändare och onlineföretag på lång sikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett förslag om att separera sökmotorer – i enlighet med parlamentets resolution av den 27 november 2014 om stöd till konsumenters rättigheter på den digitala inre marknaden(8) – från deras kommersiella tjänster för att upphäva status quo, vilket kan vara en möjlig långsiktig lösning för att säkra sund och effektiv konkurrens på den europeiska digitala marknaden.

40.  Europaparlamentet betonar de långsamma antitrustutredningarna, t.ex. Google Shopping-ärendet, i förhållande till de digitala marknadernas snabba utveckling. Parlamentet understryker de skadliga effekterna av denna situation och de finansiella och strukturella risker som vissa aktörer utsätter sig för om de inleder långdragna och kostsamma förfaranden. Parlamentet betonar att ett korrekt rättsförfarande måste respekteras, men uppmanar kommissionen att använda sig av snabba antitrustförfaranden och att hitta nya incitament, såsom programmet för förmånlig behandling, för att göra företag mer samarbetsvilliga när det gäller att spåra karteller i EU.

41.  Europaparlamentet betonar behovet av att regelbundet undersöka möjligheten att använda interimistiska åtgärder för att stoppa all praxis som allvarligt skulle skada konkurrensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lätta på kriterierna för dessa åtgärder, med iakttagande av de rättsstatliga principerna för att undvika oåterkallelig skada. Parlamentet uppmanar kommissionen att revidera tillkännagivandet om korrigerande åtgärder(9) med beaktande av utvecklingen av den digitala sektorn under de senaste åren.

42.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens fortsatta insatser för att hantera stora plattformars otillbörliga metoder. Parlamentet uppmanar kommissionen att ompröva fall där de föreslagna åtgärderna tydligt har varit ineffektiva när det gäller att återställa konkurrensen på marknaden, vilket var fallet med Google Shopping. Parlamentet betonar att det i avsaknad av riktade och effektiva beteendemässiga åtgärder, som har testats i förväg med det berörda företaget, kan bli nödvändigt med en fullständig strukturell uppdelning mellan allmänna och specialiserade söktjänster, däribland lokala sökningar. Parlamentet betonar att jämfört med strukturella åtgärder kan beteendemässiga åtgärder vara en tidseffektiv lösning som minskar risken att konkurrenter tvingas bort från marknaden under långvariga diskussioner om avyttring.

43.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen måste anslå tillräckliga resurser för att effektivt kunna tillämpa konkurrensreglerna inom EU. Parlamentet noterar behovet av att säkerställa specifik expertis, i synnerhet med hänsyn till växande problem som onlineplattformars dominerande ställning eller artificiell intelligens.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för tolkningen av ”påtagligt hinder för effektiv konkurrens” enligt koncentrationsförordningen, så att kommissionen vid företagssammanslagningar inte enbart ser på priser, produktion och innovation, utan även är uppmärksam på sociala och miljömässiga kostnader för sådana transaktioner mot bakgrund av principerna i EUF-fördraget, och att vara särskilt uppmärksam på miljöskydd.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka denna nya kontotjänst, som kommer att erbjudas konsumenterna av några av världens största teknikföretag under de kommande åren. Kommissionen uppmanas med kraft att särskilt fokusera på deras inträde på denna nya digitala finansiella marknad och de enorma mängder data de kommer att samla in från sina konsumenter och hur de potentiellt kan använda dem.

Konkurrensregler till stöd för den europeiska gröna given

46.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om den europeiska gröna given och dess mål att bidra till en kostnadseffektiv omställning till klimatneutralitet senast 2050 och fasa ut fossila bränslen. Parlamentet stöder åtagandet att revidera EU:s riktlinjer för statligt stöd senast 2021 så att de avspeglar dessa mål.

47.  Europaparlamentet stöder kommissionens översyn av riktlinjerna för statligt stöd inom alla relevanta sektorer, t.ex. transportsektorn, inbegripet luft- och sjöfart, i linje med målen för den europeiska gröna given genom att tillämpa principen om en rättvis omställning och erkänna den kompletterande roll som medlemsstaternas regeringar har för att stödja investeringar i minskade koldioxidutsläpp och ren energi, samtidigt som det säkerställs lika spelregler och att det inte förekommer någon snedvridning av marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av energiskattedirektivet(10) undersöka om de nuvarande skatteundantagen skapar orättvisa branschövergripande konkurrensvillkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om skattebefrielsen för fotogen leder till en snedvridning av konkurrensen till förmån för luftfartssektorn

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sin kommande översyn av riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi säkerställa större flexibilitet när det gäller stöd till förnybar energi som genereras av medborgarna, i linje med EU:s klimatåtaganden.

49.  Europaparlamentet betonar att kommissionen måste förhindra eventuella negativa sidoeffekter när stora företag använder offentligt stöd som är avsett att göra deras företagsmodeller ”gröna” till andra ändamål såsom att förstärka sin dominerande ställning inom en viss sektor.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ytterligare vägledning och en stödjande ram för ytterligare investeringar i energieffektivitet och byggnadsrenovering, samt i uppgradering, hybridprojekt och ellagring.

51.  Europaparlamentet understryker i detta avseende att de europeiska producenterna av hållbara produkter och tjänster måste kunna se fördelarna med den europeiska gröna given om den ska bli framgångsrik, och inte ställas inför otillbörlig konkurrens från företag i tredjeländer.

52.  Europaparlamentet konstaterar att den europeiska gröna given måste säkerställa politisk samstämmighet mellan jordbruk, klimatåtgärder, miljö och handel.

Sektorspolitik

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer systematiskt använda sig av undersökningar inom sektorer som är viktiga för medborgarnas dagliga liv, såsom hälsa, mobilitet, onlinereklam, energi, turism, inbegripet övervakning av pristak i förbindelse med onlineplattformar för inkvartering, kultur, finansiella tjänster och betalningstjänster och medier i den digitala tidsåldern, samtidigt som EU:s höga standarder upprätthålls.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att notera närvaron av nationella monopol och oligopol som en potentiell signal om att det kan finnas svagheter på den inre marknaden eller hinder mot sund konkurrens.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en inledande undersökning av koncentrationen av medieägandet i Europa, även i förbindelse med multinationella företags förvärv av europeiska medieleverantörer.

56.  Europaparlamentet upprepar att beskattning ibland används för att bevilja indirekt statligt stöd, vilket skapar ojämlika konkurrensvillkor på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sina befintliga riktlinjer om begreppet statligt stöd för att säkerställa att medlemsstaterna inte beviljar statligt stöd i form av skattefördelar. Parlamentet beklagar missbruket av skattebeslut och välkomnar de senaste domarna från tribunalen som bekräftar att kommissionens granskning av ett skattebeslut utifrån statsstödsreglerna inte utgör skatteharmonisering. Parlamentet konstaterar att kommissionens beslut ofta överklagas i domstol och därför måste förberedas noggrant. Parlamentet insisterar på att kommissionen ska ha tillgång till den information som utbyts mellan medlemsstaternas skattemyndigheter för att bättre kunna upptäcka överträdelser av konkurrensreglerna. Parlamentet vill att EU antar förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och offentlig landsspecifik rapportering.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att titta närmare på möjligheten att bötfälla länder som bryter mot EU:s regler om statligt stöd.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt undersöka diskrepanserna mellan statsstödsreglerna i förbindelse med avvecklingsstöd och resolutionsordningen enligt direktivet om återhämtning och resolution av banker(11) och att i enlighet därmed se över sitt bankmeddelande av den 30 juli 2013(12), bland annat i ljuset av de senaste fallen och med hänsyn till behovet av att skydda skattebetalarna.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att titta närmare på fall inom banksektorn med potentiell konkurrensmässig relevans i vissa medlemsstater, där konsumenterna för närvarande konfronteras av räntor(13) och bristande transparens när det gäller lån, vilket kan bero på ägarkoncentration i banksektorn, med vilseledande försäljningsmetoder för bolån som följd.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år på nytt utvärdera om kraven för tillämpning av artikel 107.3 b i EUF-fördraget fortsatt efterlevs inom finanssektorn.

61.   Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att noggrant undersöka och föreslå ytterligare åtgärder i syfte att ta itu med det kvasimonopol som de fyra stora redovisningsföretagen har när det gäller revisionen av de största börsnoterade bolagen, såsom att separera revisions- och konsulttjänster och att införa obligatoriska gemensamma revisioner så att andra företag än de ”stora fyra” ska kunna utveckla den kapacitet som krävs för att granska de största bolagen.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa sund konkurrens och större transparens i offlineplattformarnas handelsmetoder, bl.a. stormarknader, för att se till att EU-producenterna får rättvisa villkor och priser för sina produkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sin djupgående analys av omfattningen och effekterna av inköpsallianser, både med avseende på prissättningsstrategier och andra strategier, på jordbruks- och livsmedelsförsörjningskedjans ekonomiska funktion, med särskild hänsyn till effekterna för mindre leverantörer och jordbrukare. Parlamentet beklagar att försäljning med förlust inte finns med på listan över metoder som är förbjudna på EU-nivå. Parlamentet betonar att man inom ramen för jord-till-bord-strategin och EU:s konkurrenslagstiftning måste erkänna primärproducenternas viktiga bidrag när det gäller att leverera livsmedel av hög kvalitet och tillhandahålla samhället kollektiva nyttigheter.

63.  Europaparlamentet kräver en tydligare, mer flexibel och mer förutsägbar tillämpning av konkurrensreglerna på producenter och producentorganisationer för att öka rättssäkerheten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utvärdera genomförandet och förtydliga bestämmelserna i förordningen om en samlad marknadsordning(14), särskilt när det gäller de undantag från konkurrensreglerna som beviljas vissa avtal och förfaranden som tillämpas av jordbrukare i sammanslutningar. Parlamentet uppmuntrar till inrättandet av fler producentorganisationer som ett sätt för jordbrukare att stärka sin ställning och effektivt förhandla om priser och hantera obalanserna i maktförhållandet inom livsmedelskedjan.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bevilja undantag från skatterelaterade statsstödsregler som medlemsstaterna infört specifikt för att uppmuntra jordbrukarna att inrätta ett frivilligt buffertsparande med vars hjälp de bättre kan hantera de allt större klimat- och hälsorelaterade riskerna samt ekonomiska kriser. Parlamentet välkomnar slutförandet av översynen av förordningen om stöd av mindre betydelse(15), som kommer att hjälpa jordbrukarna att hantera klimatutmaningarna och samtidigt förhindra eventuella marknadssnedvridningar. Parlamentet betonar det särskilda behovet av tydliga riktlinjer för jordbrukssektorn på grund av miljö- och hållbarhetskraven. Parlamentet välkomnar den pågående kontrollen av ändamålsenligheten för 2012 års paket om modernisering av det statliga stödet och den pågående översynen av gruppundantagsförordningen för jordbruket(16).

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma genomförandet av och förtydliga tillämpningsområdet för artikel 209 i förordningen om en samlad marknadsordning, särskilt när det gäller de undantag från konkurrensreglerna som beviljas vissa avtal och förfaranden som tillämpas av jordbrukare i sammanslutningar, i syfte att skapa större klarhet och rättssäkerhet för berörda parter när denna artikel genomförs, och för att ge kommissionen större flexibilitet vid genomförandet av denna artikel.

66.  Europaparlamentet erkänner den roll som branschorganisationer spelar i kedjan genom att fungera som en plattform för dialog, forskning och utveckling, bästa praxis och marknadstransparens.

67.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av branschorganisationernas roll för att främja mer balanserade relationer i livsmedelskedjan, och stöder en utvidgning av värdefördelningsklausulen till att omfatta alla aktörer snarare än bara den första köparen, i enlighet med det förslag till betänkande som antogs i april 2019 av parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling om den nya gemensamma organisationen av marknaderna för jordbruksprodukter som en del av nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.

68.  Europaparlamentet begär att det i enlighet med artikel 210 i förordningen om en samlad marknadsordning införs ett uttryckligt och automatiskt undantag från artikel 101 i EUF-fördraget, på grundval av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, så att branschorganisationer inom jordbruket ska kunna fullfölja de uppdrag som de anförtros genom förordningen om en samlad marknadsordning, med målsättningen att främja syftet med artikel 39 i EUF-fördraget.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att bestämmelserna i artikel 222 i förordningen om en samlad marknadsordning aktiveras snabbt, så att allvarliga obalanser på marknaden kan åtgärdas.

70.  Europaparlamentet välkomnar framgången med de utbudshanteringsåtgärder som införts för kvalitetsost och skinka på begäran av producentorganisationer, branschorganisationer och grupper av aktörer. Parlamentet begär att de bestämmelser i förordningen om en samlad marknadsordning som godkänner införandet av regler för utbudsreglering ska utvidgas till att omfatta alla produkter med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning för att säkra en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra en dialog med alla berörda aktörer om hur jordbruks- och livsmedelskedjan fungerar och att anpassa EU:s konkurrenspolitik till den senaste utvecklingen på handelsområdet.

72.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv (EU) 2019/633 av den 17 april 2019 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan(17), vilket utgör ett viktigt första steg mot att uppnå rättvisa mellan operatörer och för att hantera obalansen i förhandlingsstyrkan inom livsmedelskedjan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva direktivet utan dröjsmål, och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka framstegen med införlivandet och främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förteckna vilka ytterligare otillbörliga metoder som är förbjudna och fastställa högre standarder.

73.  Europaparlamentet påminner om att betydande horisontell och vertikal omstrukturering har skett, vilket har lett till en ytterligare konsolidering inom de redan koncentrerade branscherna för utsäde, kemiska produkter för jordbruket, gödningsmedel, djurgenetik och jordbruksmaskiner, liksom inom bearbetnings- och återförsäljningssektorerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid bedömningen av sammanslagningar inom dessa sektorer även ta hänsyn till andra effekter än konsumentpriserna. Parlamentet betonar att EU-jordbrukarnas, EU-medborgarnas och miljöns intressen måste skyddas genom en övergripande bedömning av konsekvenserna på jordbruksföretagsnivå av sammanslagningar och förvärv av leverantörer av insatsvaror för jordbruk, inbegripet växtskyddsmedelsproducenter.

74.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att kommissionen fortsätter sin detaljerade övervakning av EU:s marknad för bekämpningsmedel, utsäde och egenskaper samt övervakar digitaliseringens inverkan på jordbrukssektorn.

75.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inrätta en permanent plattform på EU-nivå för information om riskhanteringsverktyg för att hjälpa jordbrukare att hantera osäkerhet relaterad till klimat och marknadsvolatilitet och andra risker där intressenterna kan utbyta bästa praxis, i enlighet med det som kommissionens slog fast i sitt meddelande från november 2017 om framtiden för livsmedel och jordbruk.

76.  Europaparlamentet påpekar att stora skillnader i direktstöden hindrar hållbara jordbrukarinitiativ till förmån för klimatet och miljön och snedvrider konkurrensen i EU. Parlamentet påminner om det åtagande som gjordes av Europeiska rådet den 7–8 februari 2013 om att harmonisera stödbetalningarna inom EU senast 2020.

77.  Europaparlamentet uppmärksammar att protesterna från jordbrukarnas sida ökar och noterar att frihandelsavtalens kumulativa konsekvenser för EU:s jordbruks- och livsmedelssektor är ett av jordbrukarnas problem. Parlamentet frågar sig huruvida frihandelsavtal innebär en konkurrensnackdel för EU:s livsmedelsproducenter, med tanke på skillnaderna mellan normer på det sociala området och inom hälso- och sjukvård, arbetsrätt, miljö och djurskydd i tredjeländer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt lägga fram sin senaste rapport om de kumulativa effekterna av pågående och framtida handelsavtal, och efterlyser en tillämpning av principerna om ömsesidighet och efterlevnad för jordbruksprodukter och skydd av sårbara sektorer i framtida och pågående handelsförhandlingar, samtidigt som man ser till att alla nödvändiga inspektioner genomförs.

78.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till förordning om programmet för den inre marknaden, och mer specifikt de åtgärder för livsmedelskedjan som stöds, såsom veterinära och fytosanitära åtgärder, för att ta itu med djur- och växtskyddskriser. Parlamentet uppmanar rådet och parlamentet att snabbt slutföra förhandlingarna och anta förordningen.

79.  Europaparlamentet understryker vikten av att i god tid dra slutsatser i fråga om kommissionens två förslag till övergångsförordningar för att undvika förseningar och komplikationer som skulle kunna leda till instabilitet på marknaden.

80.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att inom GD Jordbruk bevara alla befogenheter som rör tillämpningen av artiklarna 209 och 210 i förordningen om en samlad marknadsordning och statligt stöd för utveckling av jordbruks- och skogsbrukssektorn och landsbygdsområden, för att på detta sätt säkra den sakkunskap som behövs för att hantera och samordna frågor på detta område, vilket är nödvändigt med hänsyn till dessa sektorers särdrag och till fullo förenligt med målen och det stöd som tillhandahålls inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt ägna särskild uppmärksamhet åt tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse vid tillämpningen av reglerna om statligt stöd, särskilt i samband med isolerade, avlägsna eller perifera regioner och öar i unionen. Parlamentet noterar vissa svårigheter med att tillämpa reglerna i Almuniapaketet för vissa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom postsektorn, vars uppdrag att verka i allmänhetens tjänst, i enlighet med EU:s lagstiftning, kan definieras och organiseras på nationell nivå.

82.  Europaparlamentet påminner om behovet av en färdplan för bättre riktat statligt stöd, framför allt för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, vilket omfattar energi, transport och telekommunikation.

83.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att kolregioner ska identifieras som stödområden, så att EU:s stödregler kan anpassas och göra det möjligt att anta åtgärder för att hantera nödvändiga strukturella förändringar, i avvaktan på tydliga åtaganden från de företag som är verksamma i dessa regioner om att vidta konkreta åtgärder för att uppnå koldioxidneutralitet och EU:s klimatmål. Parlamentet påminner om att den verksamhet som traditionellt ingår i företagens sociala ansvar inte bör vara föremål för positiv särbehandling vad gäller statligt stöd.

84.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen i sin riktade översyn av den allmänna gruppundantagsförordningen(18) har inkluderat en utvidgning av detta system till projekt inom europeiskt territoriellt samarbete (även kallat Interreg).

85.  Europaparlamentet är bekymrat över den asymmetriska behandlingen av EU-finansierade insatser, beroende på om de får stöd från EU:s sida genom sammanhållningspolitiken eller andra EU-fonder eller program såsom Horisont 2020/Horisont Europa eller Efsi 2.0/InvestEU, såsom kommissionen föreslagit i sin översyn av den allmänna gruppundantagsförordningen. Parlamentet anser att lika spelregler bör gälla för projekt av likartad karaktär men som har olika finansieringskällor, eftersom detta skulle gynna vissa finansieringssystem samtidigt som andra skulle trängas ut.

Bättre integration av medborgarna via parlamentet

86.  Europaparlamentet kräver att man utan ändring av fördraget regelbundet tillämpar det ordinarie lagstiftningsförfarandet i förbindelse med konkurrenspolitiken, precis som för direktivet om skadeståndstalan för överträdelser av konkurrensrättsliga bestämmelser(19) och ECN+-direktivet.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om genomförandet och uppföljningen av samarbetsavtal på konkurrensområdet och om granskningen av utländska direktinvesteringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla höga standarder för transparens.

88.  Europaparlamentet betonar sin önskan att spela en större roll i fastställandet och utvecklingen av den allmänna ramen för konkurrenspolitiken. Parlamentet anser att parlamentet i högre grad bör involveras i arbetet i arbetsgrupper och expertgrupper, såsom det internationella konkurrensnätverket (ICN), som observatör för att få bättre kunskap i ämnet och hålla sig uppdaterat om utvecklingen för att vara mer förberett för sin roll som medlagstiftare. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt involvera parlamentet vid utarbetandet av icke-bindande instrument, såsom meddelanden och riktlinjer.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anordna sektorsövergripande och interinstitutionella forum med deltagande av industrin, nationella lagstiftningsmyndigheter, inbegripet dataskyddsmyndigheter, konsumentgrupper och andra relevanta aktörer för att göra konkurrenspolitiken mindre sektorsuppdelad.

90.  Europaparlamentet betonar att det nuvarande klagomålsformuläret för ärenden som rör statligt stöd kräver många specifika uppgifter om när det statligt stödet beviljades, vilket vanliga medborgare omöjligt kan känna till. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förenkla klagomålsformuläret för att ge vanliga medborgare möjlighet att lämna in klagomål.

91.  Europaparlamentet beklagar bristen på information i samband med kommissionens utredning av inlämnade klagomål. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge den klagande en mottagningsbekräftelse och att skicka ett meddelande när utredningen påbörjats, inbegripet en uppskattning av hur länge utredningen förväntas pågå.

92.  Europaparlamentet påminner om vikten av samordning med de nationella konkurrensmyndigheterna och uppmanar kommissionen att tillhandahålla Europaparlamentet en utvärdering av genomförandet av ECN+-direktivet. Parlamentet påminner om att kommissionen i bilagan till ECN+-direktivet noterade att interimistiska åtgärder kan vara ett viktigt verktyg för konkurrensmyndigheter för att säkerställa att konkurrensen inte skadas medan en utredning pågår. Parlamentet påminner om behovet av att utvärdera om det går att förenkla antagandet av interimistiska åtgärder i det europeiska konkurrensnätverket inom två år från dagen för införlivandet av direktivet, för att göra det möjligt för konkurrensmyndigheterna att bättre hantera utvecklingen på snabbrörliga marknader.

93.  Europaparlamentet påpekar att konkurrensmyndigheternas politiska oberoende är av yttersta vikt för att säkerställa att konkurrenspolitiken är opartisk och trovärdig. Parlamentet erkänner att förebyggande av konkurrenssnedvridningar kräver offentlig granskning av lobbyarbetet i alla EU-institutioner. Parlamentet upprepar därför sitt krav på ett förstärkt EU-transparensregister. Parlamentet insisterar på ett mer regelbundet utbyte med kommissionen i enlighet med det interinstitutionella avtalet med parlamentet. Parlamentet uppmanar den verkställande vice ordföranden med ansvar för konkurrens att stå i nära kontakt med utskottet för ekonomi och valutafrågor och med dess arbetsgrupp för konkurrens, som är en lämplig plats för att upprätta en mer regelbunden dialog.

94.  Europaparlamentet påminner om att den verkställande vice ordföranden för kommissionen åtog sig att skapa ett EU som är rustat för den digitala tidsåldern vid utfrågningen den 8 oktober 2019 och att hålla portföljerna för digital politik och konkurrens strikt åtskilda.

Konkurrenspolitiska åtgärder till följd av covid-19

95.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens snabba reaktion med antagandet av en tillfällig ram för statligt stöd och de två ändringarna av den samt de villkor som föreskrivs för att hjälpa företag som berörs av krisen. Parlamentet stöder kommissionen och medlemsstaterna i tillämpningen av den fulla flexibilitet som ges genom den tillfälliga ramen för statligt stöd under covid-19-krisen.

96.  Europaparlamentet stöder tillämpningen av den tillfälliga ramen för statligt stöd så länge som det är nödvändigt under återhämtningsperioden. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid utvärdera om denna tillfälliga ram bör förlängas efter utgången av 2020, om detta är nödvändigt.

97.  Europaparlamentet välkomnar de villkor som fastställs genom den andra ändringen av den tillfälliga ramen när det gäller rekapitaliseringen av stödet till företagen, särskilt vad gäller förbudet mot utdelningar, återköp av aktier och utdelning av bonusar för banker och andra företag, samt skyddsåtgärderna mot aggressiva åtgärder från företag som har fått statligt stöd gentemot andra EU-företag.

98.  Europaparlamentet gläder sig över att statligt stöd som beviljas banker inom ramen för den tillfälliga ramen för statligt stöd säkerställer finansieringen av ekonomin och bidrar till att säkra finansiell stabilitet, samtidigt som det fungerar inom den starka befintliga rättsliga ram som fastställs genom direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och resolutionsbestämmelserna.

99.  Europaparlamentet betonar risken för marknadssnedvridningar och ojämlika konkurrensvillkor på grund av ökade skillnader i nivåerna på det statliga stöd som medlemsstaterna beviljar. Parlamentet noterar det instrument för solvensstöd som utgör en del av EU:s återhämtningsplan ”NextGenerationEU” för att hantera de risker som dessa skillnader utgör för den inre marknadens integritet.

100.  Europaparlamentet välkomnar de extraordinära finansiella medel och det statliga stöd som tillhandahållits för att hjälpa företag och arbetstagare att motverka de ekonomiska effekterna av pandemin. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa gemensamma minimistandarder för att specificera kravet på att företag som får finansiellt stöd ska respektera ESG-kriterierna samt skattetransparens, för att undvika att olika nationella kriterier ger upphov till ytterligare avvikelser, och för att visa hur det offentliga stöd som mottagits används för att anpassa verksamheten till EU:s klimat- och miljömål och Parisavtalet. Parlamentet påminner om att stöd endast bör beviljas för att täcka förluster på grund av covid-19. Parlamentet understryker att statligt stöd endast bör beviljas företag som står inför de omedelbara effekterna av covid-19, och inte företag som redan befann sig i ekonomiska svårigheter före krisen. Parlamentet kräver att företag som är registrerade i skatteparadis inte får tillgång till statligt stöd eller finansiella stödpaket om de inte åtar sig att ändra sitt agerande.

101.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om den tillfälliga ramen för bedömning av antitrustfrågor i samband med företagssamarbete som svar på det aktuella covid-19-utbrottet. Parlamentet understryker att kommissionen har utfärdat sin första administrativa skrivelse sedan 2003. Parlamentet betonar att denna kris har framhävt behovet av snabba och effektiva insatser i en snabbt föränderlig miljö och understryker fördelarna med proaktiva antitrustbestämmelser och av att skapa rättssäkerhet för företag när de inleder ett företagssamarbete inom viktiga strategiska sektorer.

102.  När det gäller pandemins effekter betonar Europaparlamentet behovet av att stärka de viktigaste europeiska sektorernas ekonomiska motståndskraft genom att främja den ekonomiska återhämtningen med stöd av forskning och innovation. Parlamentet uppmanar kommissionen att inta en mer dynamisk hållning i samband med översynen av meddelandet från 1997 om marknadsdefinition, för att göra innovationskriterierna till ett centralt inslag i den relevanta marknadsanalysen när det gäller EU-systemet för kontroll av koncentrationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sin översyn av ändamålsenligheten bedöma möjligheten att anta en mer gynnsam strategi när det gäller samarbete och forsknings- och utvecklingsavtal.

103.  Europaparlamentet understryker att pandemin har gjort företagen sårbara för utländska anbud. Parlamentet konstaterar att covid-19-krisen har avslöjat brister i EU:s försörjningskedjor och visat på avsaknaden av strategisk suveränitet på områden såsom medicinska produkter och livsmedel, och noterar att det krävs skydd för företag och tillgångar i EU mot fientliga övertaganden från stora dominerande aktörers sida.

104.  Europaparlamentet understryker att det är högsta prioritet att öka EU:s insatser för att kraftfullt motverka illojal konkurrens och fientligt agerande från utländska statsägda företag eller företag med kopplingar till regeringen gentemot sårbara europeiska företag som kämpar för att överleva den ekonomiska nedgången till följd av covid-19- pandemin, eftersom sådant agerande syftar till att ta kontroll över viktig europeisk teknik, infrastruktur och expertis. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att omedelbart föreslå ett tillfälligt förbud mot utländska förvärv av europeiska företag för statsägda företag eller företag med kopplingar till regeringar i tredjeländer.

105.  Europaparlamentet gläder sig över de sociala medieplattformarnas initiativ för att bekämpa falska nyheter och sprida officiell information från Världshälsoorganisationen om covid-19 via sina plattformar. Parlamentet varnar dock för dessa plattformar, som redan hade ett betydande inflytande på marknaden före krisen. Parlamentet stöder kommissionens krav på en undersökning av plattformar med betydande nätverkseffekter som fungerar som grindvakter, vilken ska genomföras inom ramen för det kommande förslaget om en ram för förhandsreglering, förutsatt att det inte leder till ytterligare förseningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbjuda individuellt riktad reklam på plattformarna och att öka transparensen för användarna. Parlamentet stöder samarbetet om utvecklingen av kontaktspårningsappar mellan viktiga icke-europeiska aktörer på marknaden för operativsystem för smarttelefoner. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att insamlingen av uppgifter inte ytterligare förstärker ett fåtal dominerande aktörers marknadsstyrka.

106.  Europaparlamentet understryker att covid-19-krisen utgör en existentiell risk för ett extremt stort antal företag runt om i EU och har lett till en enorm ökning av arbetslösheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida principen om ”konkursförsvar”, som för närvarande tillämpas, är ändamålsenligt för den rådande krisen. Parlamentet är fast övertygat om att konkurrenspolitiken och industripolitiken tillsammans kan bidra till att bygga upp den europeiska suveräniteten på ett hållbart sätt. Parlamentet välkomnar kommissionens industripolitiska strategi.

107.  Europaparlamentet uppskattar kommissionens effektiva och ändamålsenliga arbete under covid-19-krisen. Parlamentet understryker att det var nödvändigt att omfördela en stor andel av de mänskliga resurserna till kontroller av statligt stöd med hänsyn till de exceptionella omständigheterna. Parlamentet efterlyser mer information om personalsituationen i generaldirektoratet för konkurrens och dess utveckling under denna mandatperiod.

108.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att bättre informera parlamentet om sitt pågående arbete, särskilt översynen av definitionen av den relevanta marknaden och översynen av riktlinjerna för statligt stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse parlamentet med en detaljerad utvärdering av fördelningen av det totala statliga stöd som godkänts inom ramen för den tillfälliga ramen för statligt stöd per medlemsstat, sektor och typ av beviljat stöd (bidrag, garantier osv.) samt eventuella ytterligare villkor som tillämpas av medlemsstaterna. Parlamentet anser att en samlad och detaljerad utvärdering skulle ge ledamöterna av Europaparlamentet en översikt över de ekonomiska åtgärder som vidtagits på nationell nivå samt specifika uppgifter om typen av stöd, typen av stödmottagare och eventuella metoder för godkännande. Parlamentet understryker att resultattavlan för statligt stöd, som inkluderar flera tabeller och diagram om statligt stöd och konsekvenserna för den inre marknaden, bör uppdateras regelbundet.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att efter krisen lägga fram för parlamentet och rådet ett meddelande om covid-19-pandemins konsekvenser för konkurrensen på marknaden och tillämpningen av konkurrensreglerna, den inre marknadens integritet och den framtida konkurrenspolitiken.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra det obligatoriskt för banker som får statligt stöd att upprätthålla alla sina banktjänster för privatkunder och att säkerställa att banker inte tillåts använda covid-19-krisen som en förevändning för att permanent minska dessa tjänster.

o
o   o

111.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, de nationella parlamenten och de nationella konkurrensmyndigheterna.

(1) Antagna texter, P8_TA(2019)0062. (2) EUT C 247, 23.7.2019, s. 1. (3) EUT L 11, 14.1.2019, s. 3. (4) EUT L 186, 11.7.2019, s. 57. (5) EGT C 372, 9.12.1997, s. 5. (6) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/International_trade_in_goods_by_enterprise_size (7) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1. (8) EUT C 289, 9.8.2016, s. 65. (9) EUT C 267, 22.10.2008, s. 1. (10) EUT L 283, 31.10.2003, s. 51. (11) EUT L 173, 12.6.2014, s. 190. (12) EUT C 216, 30.7.2013, s. 1. (13) https://data.worldbank.org/indicator/FR.INR.LNDP?locations=RO&most_recent_value_desc=false (14) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671. (15) EUT L 352, 24.12.2013, s. 1. (16) EUT C 213, 8.9.2009, s. 9. (17) EUT L 111, 25.4.2019, s. 59. (18) EUT L 187, 26.6.2014, s. 1. (19) EUT L 349, 5.12.2014, s. 1.

Europaparlamentets beslut av den 18 juni 2020 om inrättande av ett underutskott för skattefrågor (2020/2681(RSO))

P9_TA(2020)0159 B9-0187/2020

Europaparlamentet utfärdar detta beslut

–  med beaktande av talmanskonferensens förslag,

–  med beaktande av sitt beslut av den 15 januari 2014 om de ständiga utskottens befogenheter(1),

–  med beaktande av artiklarna 206 och 212 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet beslutar att inrätta ett underutskott till utskottet för ekonomi och valutafrågor.

2.  Europaparlamentet beslutar att underutskottet ska ansvara för skatterelaterade frågor, särskilt bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, samt finansiell transparens i skattefrågor.

3.  Europaparlamentet beslutar att följande stycke ska läggas till i del VI i bilaga VI till arbetsordningen:"”Utskottet biträds av ett underutskott för skattefrågor, som ska ansvara för skatterelaterade frågor och särskilt bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, samt finansiell transparens i skattefrågor”."

4.  Europaparlamentet beslutar att underutskottet ska bestå av 30 ledamöter.

5.  Europaparlamentet beslutar, med hänvisning till talmanskonferensens beslut av den 30 juni 2019 och den 9 januari 2020 om underutskottspresidiernas sammansättning, att ett utskottspresidium får omfatta upp till fyra vice ordförande.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen för kännedom.

(1) EUT C 482, 23.12.2016, s. 160.

Europaparlamentets beslut av den 18 juni 2020 om tillsättning av ett särskilt utskott för att cancerbekämpning och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2020/2682(RSO))

P9_TA(2020)0160 B9-0188/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut,

–  med beaktande av talmanskonferensens förslag,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given(1),

–  med beaktande av EU:s finansiering av programmet för forskning och innovation 2021–2027, (Horisont Europa),

–  med beaktande av Horisont Europas särskilda forskningsuppdrag vad gäller cancerbekämpning,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juni 2009 Åtgärder mot cancer: Ett europeiskt partnerskap(COM(2009)0291),

–  med beaktande av rådets rekommendation 2003/878/EG av den 2 december 2003 om cancerscreening,(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 maj 2008 om att minskning av cancerbördan,

–  med beaktande av rapporten från maj 2017 om genomförandet av rådets rekommendation om cancerscreening,

–  med beaktande av de europeiska riktlinjerna om screening för att upptäcka bröstcancer, livmoderhalscancer och tjock- och ändtarmscancer,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen,(3)

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2010 om kommissionens meddelande Åtgärder mot cancer: Ett europeiskt partnerskap(4)

–  med beaktande av Europeiska koden mot cancer (fjärde upplagan),

–  med beaktande av den verksamhet som bedrivits och de slutsatser som dragits av den partiövergripande intressegruppen Ledamöter av Europaparlamentet mot cancer (MAC),

–  med beaktande av artikel 207 i arbetsordningen,

A.  Europeiskt samarbete inom förebyggande insatser, diagnos, behandling, forskning och inom andra områden är till stor nytta i kampen mot cancer.

B.  Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) innehåller ett antal rättsliga grunder för EU:s åtgärder inom området hälsa. Artikel 114 föreskriver att en högsta skyddsnivå för hälsa, säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd ska säkerställas inom den inre marknaden, med särskilt beaktande av ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta. Artikel 168 föreskriver att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. Unionens insatser, som ska komplettera den nationella politiken, ska inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för den fysiska och mentala hälsan. Artikel 181 föreskriver att EU och medlemsstaterna ska samordna sin verksamhet inom forskning och teknisk utveckling för att säkerställa det inbördes sammanhanget mellan medlemsstaternas och Unionens politik, för att fastställa riktlinjer och indikatorer, samt organisera utbyte av bästa praxis. Enligt artikel 191 ska Unionens miljöpolitik bidra till att skydda människors hälsa på grundval av försiktighetsprincipen och utan att inverka menligt på medlemsstaternas kompetens inom hälsoområdet.

C.  Cancer är efter hjärt- och kärlsjukdomar den vanligaste dödsorsaken i EU:s medlemsstater. År 2015 avled 1,3 miljoner människor till följd av cancer inom EU-28, vilket utgör mer än en fjärdedel (25,4 %) av samtliga dödsfall. Cancer drabbar människor olika beroende på ålder, kön, socioekonomisk ställning, genetik och andra faktorer. Demografiska förändringar gör att cancerfallen kommer att öka under de närmaste årtiondena.

D.  Cancer påverkar inte bara den enskilda patienten utan även patientens nära och kära, familjer, vänner, sociala sammanhang och vårdgivare. De utmaningar som dessa grupper ställs inför, deras psykosociala behov och krav, samt i synnerhet hur deras psykiska hälsa påverkas, måste också uppmärksammas.

E.  Världshälsoorganisationen (WHO) har identifierat ett antal huvudsakliga riskfaktorer som kan förebyggas, nämligen tobak, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och fetma, alkohol, infektioner orsakade av HPV-virus, hepatit B och C samt helicobacter pylori (H. pylori), miljöföroreningar, inbegripet exponering för kemikalier och luftföroreningar, cancerframkallande ämnen i arbetsmiljön samt strålning. Enligt WHO kan 30–50 % av all cancer förebyggas. Förebyggande insatser är den mest kostnadseffektiva strategin på lång sikt för kontroll av cancer. Förebyggande av virusrelaterade cancerformer kan uppnås med vaccinering. Cancerförebyggande program bör genomföras inom ramen för ett integrerat program för förebyggande av kroniska sjukdomar eftersom de flesta enskilda riskfaktorer är gemensamma för andra kroniska sjukdomar. Kampen mot miljöföroreningar ingår i den nollutsläppsvision som kommissionen föreslår i sin politiska agenda.

F.  Det har visat sig att det finns en genetisk predisposition för cancer på grund av mutationer hos specifika celler. Det går att upptäcka sådana mutationer och individanpassad screening är ett effektivt sätt att reducera risken för vissa cancerformer.

G.  Cancerscreeningprogram kan om de genomförs på rätt sätt ge stora fördelar och i ett vidare sammanhang bidra till kontrollen av cancer.

H.  Medlemsstaterna kämpar med att förebygga och behandla cancer, då de ekonomiska konsekvenserna av cancer är betydande och hela tiden ökar.

I.  Offentligt finansierad forskning är en viktig källa till vetenskapliga framsteg. En robust världsledande biovetenskaplig industrisektor är också viktig för privat forskning och utveckling, vilket är avgörande i kampen mot cancer. Politiskt ansvariga beslutsfattare måste skapa den rätta ramen så att innovationerna kommer alla patienter till godo och skyddar befolkningen i sin helhet. Den offentliga och privata sektorn bör samarbeta kring detta.

J.  Cancer är fortfarande en av de största utmaningarna som europeiska medborgare kommer att ställas inför i framtiden, eftersom 100 miljoner européer spås få en cancerdiagnos under de kommande 25 åren. Det är av yttersta vikt att både nationella och europeiska beslutsfattare agerar för en kraftfullare cancerbekämpning och för en god hälsa hos samtliga européer.

K.  Det finns avsevärda skillnader mellan och inom medlemsstaterna med avseende på cancerprevention, screeningbehandlingsmöjligheter, genomförande av evidensbaserade riktlinjer som grundas på bästa praxis, samt rehabilitering.

L.  Läkemedelspriserna kan vara oöverkomligt höga för vissa enskilda och för hälsovårdssystemen, och läkemedel mot cancer är ofta särskilt dyra. En studie har visat att från 2010 till 2020 ska den totala kostnaden för cancer ha ökat med 26 %, medan utgifterna för cancerläkemedel ökat med 50 %(5).

1.  Europaparlamentet beslutar att inrätta ett särskilt utskott för cancerbekämpning med följande ansvarsområden:

2.  Europaparlamentet betonar att det särskilda utskottets rekommendationer ska läggas fram för och vid behov följas upp av parlamentets behöriga ständiga utskott.

3.  Europaparlamentet beslutar att befogenheterna, personalen och de tillgängliga resurserna för parlamentets ständiga utskott med ansvar för frågor som rör antagande, övervakning och genomförande av unionslagstiftning inom det särskilda utskottets ansvarsområde inte ska påverkas eller dupliceras, utan således vara kvar i oförändrad form.

4.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets sammanträden ska hållas inom stängda dörrar var gång dess arbete innefattar bevisupptagning av konfidentiell natur, vittnesmål där det ingår personuppgifter, eller vid diskussioner med eller utfrågningar av myndigheter och organ om konfidentiell information, inklusive vetenskapliga undersökningar eller delar av dem, som i enlighet med artikel 63 i Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1107/2009(6) ska behandlas konfidentiellt. Vidare beslutar parlamentet att vittnen och sakkunniga ska få göra uttalanden eller avlägga vittnesmål inom stängda dörrar.

5.  Europaparlamentet beslutar att förteckningen över personer som inbjudits till offentliga sammanträden samt över personer som närvarat vid dessa, liksom också sammanträdesprotokollen, ska offentliggöras.

6.  Europaparlamentet beslutar att konfidentiella dokument som har mottagits av det särskilda utskottet ska bedömas i enlighet med förfarandet i artikel 221 i arbetsordningen. Vidare beslutar parlamentet att sådan information ska användas uteslutande för utarbetandet av det särskilda utskottets slutliga betänkande.

7.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 33 ledamöter.

8.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara tolv månader, om inte parlamentet förlänger denna period innan den löpt ut, och att perioden ska börja löpa från och med dagen för det konstituerande sammanträdet.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0005. (2) EUT L 327, 16.12.2003, s. 34. (3) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 11. (4) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 95. (5) Prasad, V., Jesús, de K., Mailankody, S., The high price of anti cancer drugs: origins, implications, barriers, solutions. Nature Reviews Clinical Oncology, vol. 14 (2017), s. 381–390. (6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

Europaparlamentets beslut av den 18 juni 2020 om tillsättning av ett särskilt utskott om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation, och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2020/2683(RSO))

P9_TA(2020)0161 B9-0190/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av talmanskonferensens förslag,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 8, 11, 12, 39, 40, 47 och 52,

–  med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 8, 9, 10, 11, 13, 16 och 17 samt protokollet till denna konvention, särskilt artikel 3,

–  med beaktande av artikel 207 i arbetsordningen. och av följande skäl:

A.  Det utskott som härmed tillsätts bör anta ett gemensamt och långsiktigt helhetsperspektiv på hantering av bevis på utländsk inblandning i EU:s och dess medlemsstaters demokratiska institutioner och processer, inte bara inför alla större nationella och europeiska val, utan på ett varaktigt sätt inom hela EU och i en mängd olika former, bl.a. desinformationskampanjer på traditionella och sociala medier för att forma den allmänna opinionen, it-angrepp mot kritisk infrastruktur, direkt och indirekt ekonomiskt stöd samt ekonomiskt tvång gentemot politiska aktörer och ett omstörtande av det civila samhället.

B.  Under de senaste åren har det funnits ett återkommande systematiskt mönster i alla de rapporterade fallen av utländsk inblandning i demokratiska processer och institutioner.

C.  Försök av statliga aktörer från tredjeländer och icke-statliga aktörer att lägga sig i hur demokratin fungerar i EU och dess medlemsstater, liksom att sätta press på de värden som stadgas i artikel 2 i EU-fördraget genom försåtlig inblandning, är en del av en större trend som upplevs av demokratier i hela världen.

D.  Utländsk inblandning används i kombination med ekonomiska och militära påtryckningar för att skada EU:s enighet.

1.  Europaparlamentet beslutar att tillsätta ett särskilt utskott om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation, med följande ansvarområden:

2.  Europaparlamentet betonar att de ständiga ansvariga utskotten i sitt arbete ska ta hänsyn till det särskilda utskottets rekommendation.

3.  Europaparlamentet beslutar att befogenheterna, personalen och de tillgängliga resurserna för parlamentets ständiga utskott med ansvar för frågor som rör antagande, övervakning och genomförande av unionslagstiftning inom det särskilda utskottets ansvarsområde inte ska påverkas eller dupliceras, utan således vara kvar i oförändrad form.

4.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets sammanträden ska hållas inom stängda dörrar var gång dess arbete innefattar bevisupptagning av konfidentiell natur, vittnesmål där det ingår personuppgifter eller diskussioner med eller utfrågningar av myndigheter och organ om konfidentiell information, inklusive vetenskapliga undersökningar eller delar av dem, som i enlighet med artikel 63 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009(1) ska behandlas konfidentiellt. Vidare beslutar parlamentet att vittnen och sakkunniga ska få göra uttalanden eller avlägga vittnesmål inom stängda dörrar.

5.  Europaparlamentet beslutar att förteckningen över personer som inbjudits till offentliga sammanträden samt över personer som närvarat vid dessa, liksom också sammanträdesprotokollen, ska offentliggöras.

6.  Europaparlamentet beslutar att konfidentiella handlingar som mottagits av det särskilda utskottet ska bedömas i enlighet med förfarandet i artikel 221 i arbetsordningen. Vidare beslutar parlamentet att sådan information får användas endast för utarbetandet av det särskilda utskottets slutliga betänkande.

7.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 33 ledamöter.

8.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara tolv månader och att den ska börja löpa från och med dagen för dess konstituerande sammanträde.

9.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska lägga fram en halvtidsrapport och att det ska lägga fram en slutrapport med granskningsresultat och rekommendationer om nödvändiga åtgärder och initiativ, utan att detta påverkar de ständiga utskottens befogenheter i enlighet med bilaga VI till arbetsordningen.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

Europaparlamentets beslut av den 18 juni 2020 om tillsättning av ett särskilt utskott för artificiell intelligens i den digitala eran och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2020/2684(RSO))

P9_TA(2020)0162 B9-0189/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av talmanskonferensens förslag,

–  med beaktande av artikel 207 i arbetsordningen. och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har tydliga befogenheter på området för den digitala agendan och artificiell intelligens i enlighet med artiklarna 4, 13, 16, 26, 173, 179, 180, 181, 182, 186 och 187 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Det utskott som härmed tillsätts bör anta ett helhetsperspektiv och ett gemensamt och långsiktigt ställningstagande som belyser EU:s grundläggande värden och mål när det gäller artificiell intelligens i den digitala eran.

C.  Det är viktigt att se till att den digitala omvandlingen är människocentrerad och förenlig med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

D.  Användningen av artificiell intelligens medför betydande utmaningar i fråga om grundläggande rättigheter, bland annat men inte enbart när det gäller skyddet av personuppgifter och rätten till personlig integritet, samt betydande teknisk utveckling och spridning av innovativa lösningar.

E.  Den digitala omvandlingen kommer att påverka alla aspekter av ekonomin och samhället.

F.  Digitaliseringen kommer att omvandla vår industri och våra marknader, och den befintliga lagstiftningen bör därför anpassas.

G.  Det är viktigt att EU talar med en röst för att undvika att den inre marknaden fragmenteras på grund av skillnader i nationell lagstiftning.

1.  Europaparlamentet beslutar att tillsätta ett särskilt utskott för artificiell intelligens i den digitala eran med följande ansvarsområden:

inklusive en färdplan för ”Ett Europa rustat för den digitala tidsåldern”, som ska förse EU med en strategisk plan som fastställer dess gemensamma mål på medellång och lång sikt och de viktigaste åtgärder som krävs för att nå dem.

2.  Europaparlamentet betonar att alla rekommendationer från det särskilda utskottet ska framläggas för parlamentets ansvariga ständiga utskott, och vid behov följas upp av dem.

3.  Europaparlamentet beslutar att befogenheterna, personalen och de tillgängliga resurserna i parlamentets ständiga utskott med ansvar för frågor som rör antagande, övervakning och genomförande av unionslagstiftning inom det särskilda utskottets ansvarsområde inte ska påverkas eller dupliceras, utan således ska vara kvar i oförändrad form.

4.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets sammanträden ska hållas inom stängda dörrar var gång dess arbete innefattar bevisupptagning av konfidentiell natur, vittnesmål där det ingår personuppgifter eller diskussioner med eller utfrågningar av myndigheter och organ om konfidentiell information, inklusive vetenskapliga undersökningar eller delar av dem, som i enlighet med artikel 63 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009(1) ska behandlas konfidentiellt. Vidare beslutar parlamentet att vittnen och sakkunniga ska få göra uttalanden eller avlägga vittnesmål inom stängda dörrar.

5.  Europaparlamentet beslutar att förteckningen över personer som inbjudits till offentliga sammanträden samt över personer som närvarat vid dessa, liksom också sammanträdesprotokollen, ska offentliggöras.

6.  Europaparlamentet beslutar att konfidentiella dokument som har mottagits av det särskilda utskottet ska bedömas i enlighet med förfarandet i artikel 221 i arbetsordningen. Vidare beslutar parlamentet att sådan information ska användas uteslutande för utarbetandet av det särskilda utskottets slutliga betänkande.

7.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 33 ledamöter.

8.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara tolv månader och att den ska börja löpa från och med dagen för dess konstituerande sammanträde.

9.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska lägga fram en halvtidsrapport, och att det ska lägga fram en slutrapport med granskningsresultat och rekommendationer om nödvändiga åtgärder och initiativ, utan att detta påverkar de ständiga utskottens befogenheter i enlighet med bilaga VI till arbetsordningen.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).