Index 
Antagna texter
Onsdagen den 16 september 2020 - Bryssel
EU:s roll för att skydda och återställa världens skogar
 Säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika i Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: avgifter som Esma tar ut av tredjeländer
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: kriterier för bedömningen av huruvida en central motpart i ett tredjeland är systemviktig
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: de faktorer som åtminstone ska beaktas i bedömningen av centrala motparter från tredjeland om jämförbar regelefterlevnad och former
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändringar av den internationella finansiella rapporteringsstandarden 16
 Ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen ***I
 Globala systemet för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja ***I
 Utkast till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel *
 Genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien

EU:s roll för att skydda och återställa världens skogar
PDF 179kWORD 66k
Europaparlamentets resolution av den 16 september 2020 om intensifierade EU-insatser för att skydda och återställa världens skogar (2019/2156(INI))
P9_TA(2020)0212A9-0143/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 11, 191.1 och 208,

–  med beaktande av domen från Europeiska unionens domstol av den 17 april 2018(1),

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling 2015–2030,

–  med beaktande av Parisavtalet från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar,

–  med beaktande av konventionen om biologisk mångfald från 1992, den globala strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 och Aichimålen för biologisk mångfald,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2019 Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640) och av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för 2020–2024, EU:s yttre politik för urbefolkningar från 2016, rådets slutsatser om urbefolkningar av den 15 maj 2017 och det europeiska samförståndet om utveckling från 2017,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018 En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2013 En ny EU‑skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn (COM(2013)0659),

–  med beaktande av 2013 års slutrapport från kommissionens studie om EU-konsumtionens inverkan på avskogningen (Comprehensive analysis of the impact of EU consumption on deforestation),

–  med beaktande av genomförbarhetsstudien från 2018 om alternativ för att förstärka EU:s insatser mot avskogning, beställd av kommissionens generaldirektorat för miljö,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 oktober 2008 Bekämpande av avskogning och skogsdegradering för att motverka klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden (COM(2008)0645),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan från 2003 om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt), de frivilliga partnerskapsavtalen med tredjeländer inom ramen för Flegt samt arbetsplanen för Flegt för åren 2018–2022,

–  med beaktande av resolutionen av den 21 mars 2019 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om erkännande av bidraget från människorättsförsvarare inom miljöområdet till åtnjutandet av mänskliga rättigheter, miljöskydd och hållbar utveckling,

–  med beaktande av rapporten från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO om situationen för världens skogar 2020,

–  med beaktande av FN:s strategiska plan för skog 2017–2030,

–  med beaktande av de särskilda rapporterna från FN:s klimatpanel (IPCC) om klimatförändringar, ökenspridning, markförsämring, hållbar markförvaltning, livsmedelstrygghet och flöden av växthusgaser i terrestra ekosystem, och dess femte utvärderingsrapport om klimatförändringar från 2014: effekter, anpassning och sårbarhet,

–  med beaktande av den globala bedömningsrapporten om biologisk mångfald och ekosystemtjänster av den 31 maj 2019 från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om transparent och ansvarsfull förvaltning av naturresurser i utvecklingsländer: skogarna(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om palmolja och avverkning av regnskogar(6),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för industrifrågor, forskning och energi,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0143/2020), och av följande skäl:

A.  Mellan 1990 och 2016 försvann 1,3 miljoner kvadratkilometer av världens skogar, med förödande konsekvenser för den biologiska mångfalden, klimatet, människorna och ekonomin. Trots alla insatser som gjorts hittills finns det ett antal skogsrelaterade internationella åtaganden, såsom mål 15.2 i FN:s mål för hållbar utveckling(7) och mål 5 i Aichikonventionen om biologisk mångfald(8), som inte ser ut att kunna fullgöras ordentligt med dagens politik. Europeiska miljöbyrån noterar i sin rapport The European environment ‒ state and outlook 2020 att Europas skogsareal på det hela taget har varit stabil under de senaste två årtiondena men varnar också för att det har gjorts få framsteg när det gäller bevarandestatusen för skogarnas livsmiljöer och arter sedan 2013 och att mänskligt orsakade störningar utgör hot mot Europas skogar.

B.  De 17 målen för hållbar utveckling hör ihop och är odelbara. Framstegen mot hållbart jordbruk, tryggad livsmedelsförsörjning och hållbar skogsförvaltning – centrala inslag i målen för hållbar utveckling – bör göras samtidigt.

C.  Skogarna bidrar väsentligt till begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Avskogning däremot, särskilt tropisk avskogning, bidrar i hög grad till klimatförändringar. Utsläpp från markanvändning och förändrad markanvändning, främst beroende på avskogning, är den näst största orsaken till klimatförändringarna efter förbränningen av fossila bränslen, och står för nästan 12 % av alla utsläpp av växthusgaser. Skogarna hyser också 80 % av världens biologiska mångfald, bidrar till katastrofriskreducering genom naturbaserade lösningar och erbjuder försörjningsmöjligheter för runt 25 % av världens befolkning. Samtidigt utgör skogarna en stor del av den mark som traditionellt bebos av ursprungsbefolkningar, bidrar till människors välstånd och står för oersättliga kulturella, samhälleliga och andliga värden.

D.  På grund av klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald kommer naturliga störningar såsom torka, översvämningar, stormar, skadedjursangrepp, erosion och bränder att inträffa oftare och med större intensitet, vilket även kommer att leda till större skador på världens skogar, enligt FN:s klimatpanel. Att öka investeringarna i naturbaserade lösningar är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att ta itu med utsläpp och skydda livsviktiga ekosystem samtidigt som man förbättrar försörjningsmöjligheterna, motståndskraften och livsmedelstryggheten.

E.  Det finns ett behov av långtgående, ambitiösa och samordnade åtgärder, understödda av en politisk och samhällelig vilja, för att skydda och återställa världens skogar.

F.  Kraftfullare åtgärder för att skydda och återställa skogarna och förstärka deras ekosystem kvantitativt och kvalitativt måste ha en central roll i EU:s och medlemsstaternas hållbarhetspolitik och i uppnåendet av målen i den europeiska gröna given. För att begränsa den globala uppvärmningen och hjälpa till att bekämpa förlusten av biologisk mångfald är det nödvändigt att skogarna skyddas, återställs och brukas på ett sådant sätt att man maximerar deras kapacitet att lagra koldioxid och skydda den biologiska mångfalden. Primärskogar erbjuder mer koldioxidlagring och väsentliga livsmiljöer som saknas i yngre och nyplanterade skogar.

G.  Enligt FAO:s rapport om situationen för världens skogar 2020 är jordbrukets utbredning fortsatt den främsta drivkraften bakom avskogningen globalt tillsammans med stadsutbredning, infrastrukturutveckling och gruvdrift. Det behövs ett nära samarbete med EU:s partnerländer och olika intressenter för att stärka innovativ och positiv samverkan mellan jordbruk och skogsbruk för att bygga upp hållbara jordbrukssystem och förbättra livsmedelstryggheten. EU är också indirekt inblandat i avskogning och förstörelse av världens skogar och andra naturliga ekosystem genom import och konsumtion av avskogningsrelaterade råvaror såsom soja, palmolja, gummi, majs, nötkött, läder och kakao. EU:s konsumtion svarar för omkring 10 % av den globala delen av avskogningen konkretiserad i den totala slutliga konsumtionen.

H.  En ny undersökning från Global Witness visar att EU-baserade finansinstitut mellan 2013 och 2019 var den huvudsakliga internationella finansieringskällan för sex jordbruksföretag med koppling till skogsförstörelse i Amazonas, Kongobäckenet och Papua Nya Guinea och understödde dem till ett belopp av 7 miljarder EUR(9).

I.  De nuvarande frivilliga åtagandena från företagens och bankernas sida för att ta itu med avskogningen har misslyckats med att åstadkomma den beteendeförändring som krävs för att stoppa denna katastrofala miljöförstöring.

J.  Den negativa inverkan som direktivet om förnybar energi haft på världens och EU:s skogar har tvingat fram en omarbetning av direktivet(10). De ändringar som införts kommer dock inte att åtgärda problemet.

K.  Subventionering av bioenergi från trä bör i stället riktas mot energieffektivitet och förnybar energi.

L.  De tillämpliga reglerna i direktivet om förnybar energi bygger på uppfattningen att renodlade energiskördar är hållbara och klimatneutrala och möjliggör förnyelse av källan inom en lämplig tidsperiod. Denna uppfattning är felaktig.

M.  Det kommer att krävas åtgärder på alla nivåer, däribland lagstiftningsåtgärder och striktare efterlevnad av befintlig lagstiftning, och betydande offentliga och privata investeringar för att skydda världens skogar och andra naturliga ekosystem effektivare. Detta kan bara uppnås genom att man säkerställer politisk samstämmighet mellan alla sektorer och mellan EU:s inre och yttre politik genom tillämpning av principen om att inte vålla skada.

N.  Ett förstärkt skydd och återställande av skogar och andra naturliga ekosystem, samt ett hållbart skogsbruk, är viktigt för att bevara försörjningsmöjligheterna för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, ge möjligheter till social och ekonomisk utveckling och jobbskapande och möjliggöra utveckling av hållbara bioekonomier samtidigt som ekosystemtjänsterna förbättras och den biologiska mångfalden skyddas. Skogen är en grön ekonomisk sektor med potential att skapa mellan 10 och 16 miljoner arbetstillfällen världen över.

O.  Mangroveskogar tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster då de lagrar stora mängder kol, är en viktig lekplats för många arter av korallrevsfiskar och skyddar korallreven från näringsämnesbelastningar och sediment samt kustområden från översvämningar. Fram till nyligen täckte mangroveskogarna mer än tre fjärdedelar av alla tropiska kuster, men över hälften av dem har gått förlorade på grund av kustexploatering, vattenbruk, föroreningar och ohållbar användning.

P.  Omvandlingen av mangroveskogar står för 10 % av koldioxidutsläppen från avskogning, trots att mangroveskogarna endast utgör 0,7 % av de tropiska skogarna(11).

Q.  De ekonomiska medel som EU tillhandahåller för att stödja skyddet och återställandet av skogar och en hållbar skogsförvaltning i partnerländer är otillräckliga sett till problemets omfattning. Skydd, återställande och hållbar förvaltning av skogar och naturliga ekosystem, samt tillhörande sidovinster och människorättsaspekter, måste integreras på ett bättre sätt i EU:s finansieringsmekanismer.

R.  EU och dess medlemsstater har en lång tradition av och sakkunskap i hållbar skogsförvaltning och kan utnyttja detta för att bistå andra länder med kapacitetsuppbyggnad på detta område.

S.  Ursprungsbefolkningar, lokalsamhällen och miljöförsvarare blir allt oftare föremål för hot och trakasserier, samtidigt som de utsätts för människorättskränkningar i sina försök att skydda sina skogar, sin mark och sin miljö.

T.  Sannolikheten för att patogener som virus ska spridas från vilda djur och tamdjur till människor (zoonoser) kan komma att öka när naturliga ekosystem förstörs och förändras.

U.  För en hållbar och effektiv skogspolitik krävs det tillförlitlig information om skogsresurserna, om deras tillstånd och om hur de förvaltas och används, tillsammans med tillförlitlig information om förändrad markanvändning.

V.  Skogen och den skogsbaserade värdekedjan är grundläggande för vidareutvecklingen av den cirkulära bioekonomin genom att skapa arbetstillfällen och ekonomiskt välstånd på landsbygden och i städer, begränsa klimatförändringarna och erbjuda hälsomässiga vinster.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar och ser det som en god grund för beslutsamma åtgärder. Parlamentet instämmer i de fem prioriteringar som läggs fram i meddelandet. Parlamentet understryker att dessa prioriteringar alla är nödvändiga för att stoppa och vända avskogningen och förstörelsen av naturliga ekosystem, särskilt skogar, samt förlusten av biologisk mångfald och tillhörande människorättskränkningar, och att de behöver genomföras snabbt och samstämt. Parlamentet erinrar dock om att EU och dess medlemsstater borde vara ambitiösare i sina åtgärder för att fullgöra sina åtaganden och ta tag i den akuta frågan om avskogning och skogsförstörelse världen över. Parlamentet understryker vikten av en heltäckande uppsättning åtgärder och initiativ, däribland ny lagstiftning, som är effektiva, kompletterande och verkställbara och inbegriper övervakning.

2.  Europaparlamentet understryker vikten av att ta fasta på EU:s behörighet, ansvar och tillgängliga medel inom skogsskydd, vilket även inbegriper europeiska skogar som en del av världens skogar, inom ramen för EU:s miljöpolitik. Parlamentet upprepar att framgången för våra yttre åtgärder och våra partners insatser för att skydda sina skogar hänger på hur pass effektiva och ambitiösa vi är när det gäller vårt naturarv. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att, i linje med den europeiska gröna given och strategin för biologisk mångfald 2030, säkerställa högsta möjliga miljöskyddsstandarder och större konsekvens i uppgiften att skydda och återställa skogarna både inom EU och i sina yttre åtgärder.

3.  Europaparlamentet erinrar om att EU och dess medlemsstater förväntas vidta brådskande åtgärder för att skydda och återställa skogen och fullgöra sina åtaganden enligt målen för hållbar utveckling, Parisavtalet, den globala strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 samt FN:s strategiska plan för skog 2017–2030 och dess globala mål för skogen.

4.  Europaparlamentet lyfter fram skogens roll för att öka motståndskraften mot klimatförändringarnas negativa effekter. Parlamentet understryker att det behövs konkreta och effektiva åtgärder i klimatanpassningsstrategier och -planer där man arbetar in synergier mellan begränsning och anpassning.

5.  Europaparlamentet lyfter fram skogens positiva bidrag till människors hälsa och livskvalitet samt dess höga miljövärde i fråga om att binda koldioxid, lagra vatten, kontrollera erosion och skydda mot jordskred.

6.  Europaparlamentet understryker att drivkrafterna bakom avskogningen går utanför själva skogssektorn och hänger samman med en mängd olika frågor, såsom besittningsrättsliga förhållanden, skydd av ursprungsbefolkningars rättigheter, jordbrukspolitik, klimatförändringar, demokrati, mänskliga rättigheter och politisk frihet.

7.  Europaparlamentet betonar att kvinnor från ursprungsbefolkningar och kvinnliga jordbrukare spelar en central roll i skyddet av skogarnas ekosystem. Parlamentet noterar dock med oro att det saknas kvinnligt deltagande och medinflytande i förvaltningen av naturresurser. Parlamentet anser att jämställdhet inom skogsbruksutbildning är av avgörande betydelse för en hållbar skogsförvaltning och bör återspeglas i EU:s handlingsplan om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt).

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna för att ta ett helhetsgrepp på avskogningen genom en enhetlig politisk ram och att samtidigt säkerställa bevarandet av ekosystemen. Parlamentet erinrar om vikten av att följa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna om att skapa ett bindande FN-instrument för transnationella företag och andra företag i fråga om mänskliga rättigheter och betonar vikten av att EU proaktivt medverkar i den processen.

9.  Europaparlamentet instämmer i och framhåller hänvisningen i kommissionens meddelande till primärskogarnas oersättliga karaktär och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att skyddet av urskogar ger en enastående fördel när det gäller att begränsa klimatförändringarna genom de stora och långlivade kollagren i deras ekosystem. Parlamentet betonar att återbeskogning som är förenlig med skyddet och förstärkningen av lokala ekosystem kan bidra till uppnåendet av klimatneutralitetsmålet till 2050, men konstaterar samtidigt att nyplanterad skog inte kan ersätta primärskog. Parlamentet poängterar att värnandet av skogarna bör vara en politisk prioritering för EU. Parlamentet betonar att EU bör föregå med gott exempel och se till att dess egna och dess medlemsstaters internationella sociala och miljömässiga åtaganden fullgörs, bland annat inom klimat, biologisk mångfald och mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att befintliga prioriteringsområden verkligen fullföljs och att inbegripa bindande mål för skydd och återställande av skogarnas ekosystem, särskilt primärskogar, som en del av EU:s framtida skogsstrategi, som bör vara i full överensstämmelse med förslaget i EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 om bindande mål för återställande och skyddsområden. Parlamentet understryker vikten av att dessa åtgärder får adekvat stöd och finansiering.

11.  Europaparlamentet understryker att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt mangroveskogar och skogar i kustområden, som är särskilt påverkade av klimatförändringarna och som utgör en utmärkt möjlighet för bevarande-, anpassnings- och begränsningsstrategier. Parlamentet beklagar att kommissionens meddelande överhuvudtaget inte nämner mangroveskogar. Parlamentet betonar att 80 % av den biologiska mångfalden på land återfinns i skogar och att mangroveskogar är viktiga med tanke på både klimatet och den biologiska mångfalden samt för lokalsamhällenas försörjningsmöjligheter.

12.  Europaparlamentet framhåller civilsamhällets roll för miljöskydd och hållbar konsumtion och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samband med skogsrelaterade och markanvändningsrelaterade åtgärder säkerställa full insyn och möjlighet till deltagande för allmänheten för att förhindra avskogning och skogsförstörelse, främja skogsskydd och hållbar skogsförvaltning och stödja skyddet och återställandet av naturliga skogar på regional och global nivå. Parlamentet framhåller vikten av att upprätta en plattform för en flerpartsdialog och medlemsstatsdialog om avskogning, skogsförstörelse och möjligheter att öka världens skogsareal på ett hållbart sätt med målet att bygga upp allianser, göra gemensamma åtaganden, hejda avskogningen och utbyta erfarenheter och information.

13.  Europaparlamentet framhåller nyckelrollen, rättigheterna och stödbehovet hos ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, inte minst kvinnor, i skyddet av världens skogar och i beslutsfattandet om dessa skogar. Parlamentet är dessutom på det klara med de hot och människorättskränkningar som de tvingas utstå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta deras roll och att involvera dem i utformningen, antagandet, genomförandet och efterlevnadskontrollen av skogsskyddsåtgärder på både global nivå, EU-nivå, nationell nivå och subnationell nivå.

14.  Europaparlamentet påminner om att många jordbrukare är medvetna om skogen som en integrerad och nödvändig del av landskapet på grund av dess viktiga ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner och att jordbrukare historiskt sett har månat om att skydda, använda och förnya skogen och gör så än i dag. Parlamentet konstaterar att vissa lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar har använt traditionella jordbruksmetoder i hundratals år för att bevara skogarna med sin särskilda förståelse för hållbar markanvändning.

15.  Europaparlamentet påminner om att ursprungsbefolkningar, lokalsamhällen, småbrukare och kvinnor innehar oumbärlig kunskap om skogar och är starkt beroende av denna. Parlamentet uppmanar EU att se till att deras markbesittningsrätt och mänskliga rättigheter erkänns som en fråga om social rättvisa, i enlighet med FAO:s fakultativa riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar, FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169, och att de verkligen deltar i utformningen och genomförandet av sådana EU-utvecklingsprogram som påverkar dem och i efterlevnadskontrollen av skogsskyddsåtgärder, med avstamp i erfarenheterna från Flegtprogrammet.

16.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av adekvat tillgång till rättslig prövning, rättsmedel och ändamålsenligt skydd för visselblåsare i naturresursexporterande länder för att säkerställa att lagstiftning och initiativ fungerar effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka stödet till miljö- och skogsaktivister i EU och hela världen.

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att öka hållbarheten och insynen i leveranskedjor och investeringar för att säkerställa konsumtion av produkter från avskogningsfria leveranskedjor. Parlamentet upprepar betydelsen av en heltäckande uppsättning åtgärder och initiativ i detta avseende.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av sådana åtgärder och initiativ även beakta hur dessa på bästa sätt kan bidra till skyddet av andra viktiga naturliga ekosystem som är allvarligt hotade av förstörelse eller omvandling.

19.  Europaparlamentet anser att en enhetlig definition av begreppet avskogningsfri leveranskedja är avgörande för att åtgärda problemet med råvaror som bidrar till avskogning, och uppmanar kommissionen att föreslå en ambitiös definition. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den starka kopplingen mellan skogsbaserade värdekedjor och målen för hållbar utveckling.

20.  Europaparlamentet konstaterar att främjande av transparenta certifieringssystem för avskogningsfria råvaror är ett av flera lämpliga verktyg. Parlamentet påpekar dock att huvudsyftet med sådana system måste vara att bekämpa avskogning.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål genomföra studier om certifierings- och verifieringssystemen inom skogssektorn och för träbaserade produkter och om certifieringssystem för avskogningsfria råvaror. Kommissionen uppmanas att överlämna dessa studier till parlamentet för vidare bedömning tillsammans med de föreslagna uppföljningsinsatserna och åtgärderna för att uppmuntra till strängare standarder och säkerställa insyn i certifierings- och tredjepartsverifieringssystemen.

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande om att ytterligare integrera avskogningshänsyn i EU:s miljömärke, i grön offentlig upphandling och i andra initiativ inom ramen för den cirkulära ekonomin som ett led i en omfattande uppsättning åtgärder och initiativ för att säkerställa avskogningsfria leveranskedjor.

23.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett konsekvensbedömt förslag till en EU-rättslig ram på grundval av tillbörlig aktsamhet i syfte att säkerställa hållbara och avskogningsfria leveranskedjor för produkter och råvaror som släpps ut på EU-marknaden, med särskilt fokus på att ta itu med de huvudsakliga drivkrafterna bakom importerad avskogning. Parlamentet betonar att en sådan ram bör vara verkställbar och i linje med internationella standarder och skyldigheter, bör tillämpas på hela leveranskedjan när en omsorgsfull utvärdering har kommit fram till att den är funktionell och tillämplig på alla marknadsaktörer, däribland små och medelstora företag, och bör åtföljas av en robust efterlevnadsmekanism med effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder. Parlamentet påpekar att EU:s åtgärder i detta avseende inte bör leda till inkomstförluster för människor i utvecklingsländer utan till nya ekonomiska möjligheter och en övergripande omvandling till en mer hållbar ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att uttala sitt stöd i frågan om hållbarhet i leveranskedjor, inbegripet avskogning och skogsförstörelse, inom relevanta internationella forum för råvaruhandel.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram krav på tillbörlig aktsamhet för finansinstitut för att identifiera, förhindra och begränsa miljörelaterade, sociala och människorättsliga konsekvenser av EU-driven avskogning, så att man garanterar att ingen EU-baserad finans- eller bankenhet vare sig direkt eller indirekt har koppling till avskogning, skogsförstörelse, omvandling eller försämring av naturliga ekosystem eller människorättskränkningar.

25.  Europaparlamentet framhåller skogsägarnas och skogsförvaltarnas roll för att säkerställa en hållbar skogsutveckling. Parlamentet framhåller att den europeiska skogsindustrin kan bidra till att främja globala standarder för hållbar skogsförvaltning. Parlamentet anser att den europeiska industrin, små och medelstora företag och mikroföretag i skogssektorn också bör spela en roll i dialogen med partnerländerna om hur hållbarhet kan främjas ytterligare genom hela värdekedjan.

26.  Europaparlamentet uppmanar den privata sektorn att vara mer proaktiv i kampen mot avskogningen i sina leveranskedjor och investeringar genom att uppfylla sina avskogningsåtaganden och säkerställa full insyn i efterlevnaden av dessa åtaganden. Parlamentet framhåller behovet av att mobilisera privata investeringar för att ta itu med drivkrafterna bakom avskogningen och förverkliga målen för hållbar utveckling och Parisavtalet. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att fördjupa samarbetet med den privata sektorn och att ta fram lämpliga verktyg för att skapa incitament för dem som vill gå före, baserat på principen om delat ansvar. Parlamentet välkomnar den pågående översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering(12) och uppmanar kommissionen att förbättra kvaliteten på och omfattningen av icke-finansiell information, särskilt om miljöaspekter, och att främja integreringen av skogsrelevanta hänsyn i företagens sociala ansvar. Parlamentet erinrar vidare om vikten av att följa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna om att skapa ett bindande FN-instrument för transnationella företag och andra företag i fråga om mänskliga rättigheter och betonar vikten av att EU proaktivt medverkar i den processen.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med den privata sektorn och andra utvecklingsaktörer, utvärdera nya lösningar för katastrofriskfinansiering och försäkring mot katastrofer som drabbar stora mängder skog.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och stimulera industridriven innovation och initiativ för att öka hållbarheten i värdekedjorna.

29.  Europaparlamentet anser att de finansiella strömmarna, såväl privata som offentliga, i relevanta industrisektorer måste styras över till verksamhet som inte orsakar avskogning. Parlamentet erinrar om att kommissionen senast den 31 december 2021 bör bedöma de erforderliga bestämmelserna för att utvidga taxonomiförordningens(13) tillämpningsområde till ekonomisk verksamhet som orsakar avsevärd skada på den miljömässiga hållbarheten.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att effektivt utnyttja blandade finansieringsmekanismer för att locka finansiering från den privata sektorn till återställandet av skogar.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå särskilda åtgärder för att stärka den politiska och lagstiftningsmässiga ramen till stöd för skyddet och återställandet av skogar och en hållbar skogsförvaltning på global nivå samt att tillhandahålla vägledning och särskilda åtgärder om hållbar markanvändningsplanering. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och med tredjeländer. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att uppmuntra rättsliga reformer i producentländer, som bör genomföras med ett ändamålsenligt och meningsfullt deltagande av alla berörda parter, däribland det civila samhället, ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, med särskild uppmärksamhet ägnad åt ett ändamålsenligt deltagande för kvinnor.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja hållbar skogsförvaltning och en hållbar bioekonomi. Parlamentet inser att modeller för hållbar skogsförvaltning och en hållbar markanvändning globalt kan bidra till att förhindra avskogning och skogsförstörelse och bör utgå från högsta möjliga hållbarhetsstandarder som förenar ekonomisk, miljömässig och samhällelig hållbarhet, med skydd av biologisk mångfald och värdefulla kolsänkor som centrala inslag, samtidigt som man slår vakt om deras inneboende värde, produktivitet och ekosystemtjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja hållbart skogs- och jordbruk och att utveckla incitamentsmekanismer för småbrukare och lokalsamhällen i partnerländer för att upprätthålla och förbättra ekosystemtjänster och produkter som kommer från hållbart skogs- och jordbruk. Parlamentet framhåller skogsjordbrukssystemens betydelse för jordbruksproduktion, diversifiering, begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt förebyggande av ökenspridning. Parlamentet påpekar att dessa skogsjordbrukssystem kännetecknas av effektivare markanvändning än andra jordbrukssystem. Parlamentet efterlyser en förändring för att systematiskt ge incitament till befintliga skogsjordbrukssystem med högt naturvärde, underlätta deras återställande och tillhandahålla kapacitetsuppbyggnad för att rationalisera denna produktionsmetod.

33.  Europaparlamentet framhåller att Horisont 2020 redan har finansierat betydande forskning och innovation inom omställning till mer hållbara markanvändningsmetoder och leveranskedjor i syfte att hejda avskogningen och skogsförstörelsen. Parlamentet efterlyser ökad finansiering så att Horisont Europa kan fortsätta att ge stöd på dessa områden.

34.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och dess ministerförklaring från Katowice om skogens roll för klimatet, som antogs av världssamfundet den 12 december 2018 och i vilken man framhåller betydelsen av skogar och träanvändning för klimatskyddet och placerar dessa frågor i en kontext tillsammans med andra internationella skogsrelaterade mål och beslut. Parlamentet konstaterar, i likhet med vad som slås fast i förklaringen, att dessa mål endast kan nås genom en mångfunktionell och aktiv skogsförvaltning, vilket innebär en förvaltning som beaktar och balanserar alla skogsrelaterade mål såsom koldioxidlagring, art- och markskydd, råvaruutvinning, rekreation och livsmedelsproduktion.

35.  Europaparlamentet betonar att skogsbruket, tillsammans med jordbruket, har en avgörande roll i förvaltningen av naturresurser och markanvändningen i landsbygdsområden i EU och världen. Parlamentet erkänner i detta sammanhang skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller skogsförvaltning, skogsägande, skogsjordbruk och möjligheter.

36.  Europaparlamentet framhåller att metoderna för att nå målen i paketet om ren energi för alla i EU inte får leda till avskogning och skogsförstörelse i andra delar av världen. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att senast 2021 se över de relevanta aspekterna i den rapport som åtföljer kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/807(14) och att vid behov, utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter före 2023, revidera den förordningen på grundval av det vetenskapliga kunskapsläget och i enlighet med försiktighetsprincipen. Parlamentet ber kommissionen att omvärdera uppgifterna om soja och att fasa ut biobränslen med hög risk för indirekt ändrad markanvändning så snart som möjligt och senast 2030.

37.  Europaparlamentet framhåller behovet av att minska EU:s konsumtion av trä och träbaserade produkter genom att främja en mer cirkulär ekonomi, minimera avfallsgenereringen och främja konsumenternas medvetenhet om de ekologiska konsekvenserna av träbaserade varor.

38.  Europaparlamentet påminner om skrivelsen från över 700 forskare som manar till en vetenskapligt förnuftig revidering av direktivet om förnybar energi, i synnerhet genom att vissa typer av träbiomassa inte ska få tillgodoräknas i måluppfyllelsen och inte berättiga till stöd.

39.  Europaparlamentet dömer ut den ökade användningen av trä för biobränsle och bioenergi, som skapar ett tryck på EU:s och världens skogar mot bakgrund av den stigande efterfrågan på energi från förnybara källor.

40.  Europaparlamentet konstaterar att det vid COP23 visade sig att ett antal länder, som är rika på primärskogar med stor biologisk mångfald och som representerar hälften av världens befolkning, har ambitionen att öka användningen av trä och andra växtmaterial för att producera energi(15). Parlamentet upprepar att EU inte bör vara ett dåligt föredöme och måste se till att de regler som styr politiken för förnybar energi inte leder till decimerade och förstörda ekosystem.

41.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att ta full hänsyn till de effekter som den ökade användningen av biobränslen har på avskogningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att reformera EU:s bioenergipolitik i grunden, närmare bestämt genom att revidera direktivet om förnybar energi.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa effektiva åtgärder för hållbar produktion och användning av trädbränslen, bland annat med anknytning till den omfattande importen av träpellets till EU och de möjliga risker som denna import utgör för skogar i tredjeländer. Parlamentet anser att principen om kaskadanvändning bör uppmuntras och att den kan användas som ett bra sätt att förbättra resurseffektiviteten.

43.  Europaparlamentet påminner om att runt 2,6 miljarder människor i världen använder traditionell biomassa för matlagning, främst trä och träkol, och att nästan tre fjärdedelar av dem saknar tillgång till effektiva spisar. Parlamentet uppmanar EU att öka stödet till tredjeländer för att ställa om till hållbara och förnybara energikällor och minska påfrestningarna från avskogning till följd av att trä används som bränsle. Parlamentet betonar att tredjeländers energisystem, om de var mer decentraliserade, skulle möjliggöra en oproblematisk omställning till hållbara förnybara energikällor.

44.  Europaparlamentet konstaterar att jordbrukets sociala och ekonomiska betydelse blir allt större i och med att världens befolkning växer och kräver ökad produktion av livsmedel och jordbruksråvaror samtidigt som klimatförändringarna måste bekämpas. Parlamentet noterar med oro att 14 % av världens livsmedel beräknas gå förlorade vid skörd, slakt och fångst(16) och betonar att det behövs samstämda åtgärder för att förhindra svinn och avfall genom hela livsmedelskedjan och reagera snabbt på kriser som kan orsaka livsmedelsbrist.

45.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja hållbara kostvanor genom att öka konsumenternas medvetenhet om effekterna av konsumtionsmönster samt informera om kostvanor som är bättre för människors hälsa och har ett mindre miljöavtryck.

46.  Europaparlamentet understryker behovet av ytterligare betydande framsteg för att utveckla och genomföra en EU-strategi för proteingrödor och säkerställa en robust produktion av proteingrödor inom EU, i syfte att minska riskerna för avskogning kopplade till dessa grödor i övriga regioner i världen, minska importberoendet och minska trycket på skogen på grund av ändrad markanvändning. Parlamentet framhåller att sådana framsteg bör göras genom bland annat mer omfattande växelbruk tillsammans med stöd och vägledning till jordbrukare i områden som lämpar sig för odling av proteingrödor, och att sådana åtgärder skulle minska importberoendet, avskogningen, skogsförstörelsen och trycket på skogen till följd av ändrad markanvändning. Parlamentet efterlyser därför hållbarhetskriterier för import av vegetabiliskt protein.

47.  Europaparlamentet anser att drivkrafterna bakom avskogningen bör beaktas i en EU-policyram för att säkerställa en konsekvent skogspolitik och minska trycket på skogarna. Parlamentet anser att en sådan policyram skulle uppmuntra ett alltmer innovativt, hållbart och effektivt jordbruk inom och utanför EU och minska livsmedelsförlusterna i livsmedelskedjan genom ny teknik. De mål som anges i ramen kan uppnås genom att jordbrukarna enkelt får tillgång till finansiering för att införskaffa den senaste tekniken för precisionsjordbruk.

48.  Europaparlamentet betonar att jordbrukarna, som ju står i centrum för våra grundläggande jordbruks- och livsmedelsbehov, i sitt arbete är beroende av naturresurser såsom jord, vatten och skog. Parlamentet konstaterar att man måste erkänna skogarnas mångfunktionalitet för att nå en god förvaltning av vårt skogsbestånd. Parlamentet understryker att de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna – från traditionell produktion av trä och andra produkter till ekosystemtjänster, biologisk mångfald och andra miljövinster, såsom upptag och lagring av koldioxid, förebyggande av markerosion och förbättrad luft- och vattenkvalitet – alla är sammankopplade och beroende av varandra. Sådana aspekter kräver en heltäckande och sammanhållen strategi för att skydda, återställa och förvalta skogar och bekämpa avskogningsproblemet.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder för att harmonisera uppgifterna och förbättra informations- och uppgiftstillgången via befintliga och nya övervaknings- och utvärderingsverktyg för EU:s och världens skogar och att se till att informationen sprids i en form som är lättillgänglig, användarvänlig och lättbegriplig för tillsynsmyndigheterna och de brottsbekämpande myndigheterna, allmänheten, konsumenterna och den privata sektorn och redo att användas av beslutsfattarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sin statistik om vilka volymer trävaror de handlar upp, tillsammans med angivelse av hur mycket hållbart, lagligt eller Flegtlicensierat material som kan finnas med i deras upphandling.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att förbättra tillgången till, kvaliteten på och harmoniseringen av tillförlitlig information om skogsresurser och förändrad markanvändning, så att denna kan ligga till grund för policyutformningen genom deltagande från ett brett spektrum av intressenter, även i partnerländer.

51.  Europaparlamentet framhåller att trovärdig och tillförlitlig skogsövervakning och informationsdelning är grundläggande för att förbättra skogsstyrningen och underlätta efterlevnaden av åtagandena om noll avskogning i partnerländer. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt ekonomiska och tekniska stöd till partnerländerna för att åstadkomma detta och hjälpa dem att utveckla den sakkunskap som krävs för att förbättra de lokala skogsförvaltningsstrukturerna och ansvarsutkrävandet.

52.  Europaparlamentet betonar att olaglig avverkning är något som inte bara pågår i tredjeländer, utan även i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att agera beslutsamt för att förhindra och bekämpa olaglig avverkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett europeiskt system för övervakning och bevarande av skogar baserat på ett övervakningssystem som använder GNSS (Galileo och Copernicus) och marknät för att övervaka avverkningsrelaterad verksamhet, från själva avverkningsplatsen till träbearbetningsföretagens införsel- och utförselplatser. Parlamentet betonar att kommissionen bör inrikta sig på att förebygga olaglig avverkning genom att förbättra tillämpningen av timmerförordningen(17) och Flegt. Parlamentet understryker behovet av att öka allmänhetens medvetenhet om de sociala och ekonomiska följderna av olaglig avverkning och skogsrelaterade brott.

53.  Europaparlamentet påminner om att risken för skogsbränder förväntas öka på grund av klimatförändringarna. Parlamentet understryker därför behovet av att avsevärt stärka förebyggandet och beredskapen genom internationellt samarbete kring verktyg för tidig varning, katastrofresiliens och riskreducerande åtgärder. Parlamentet rekommenderar kommissionen att fortsätta att stödja utvecklingen av globala (såsom det globala informationssystemet för skogsbränder) och regionala (såsom Europeiska informationssystemet för skogsbränder) informationssystem för att övervaka påverkan från skogsbränder. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda sin expertis och utöka användningen av satellitsystemet Copernicus Redd+ för att stödja den globala övervakningen av skogsrisker och avskogning i samarbete med tredjeländer.

54.  Europaparlamentet upprepar att EU:s handels- och investeringspolitik bör omfatta bindande och verkställbara kapitel om hållbar utveckling som fullt ut respekterar internationella åtaganden, i synnerhet Parisavtalet, och är förenliga med Världshandelsorganisationens (WTO) regler. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att göra Parisavtalet till ett väsentligt inslag i alla framtida handels- och investeringsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla framtida handels- och investeringsavtal, både övergripande avtal och relevanta delavtal, innehåller bindande och verkställbara bestämmelser, bl.a. om korruption med koppling till olaglig avverkning, för att förhindra avskogning och skogsförstörelse.

55.  Europaparlamentet välkomnar principen att ”inte vålla skada”, som lyfts fram i meddelandet om den europeiska gröna given. I detta sammanhang rekommenderar parlamentet att kommissionen gör en bättre bedömning av befintliga handelsavtals inverkan på avskogning och ser till att ambitiösare bestämmelser om skogsskydd, biologisk mångfald och hållbart skogsbruk arbetas in i kapitlen om handel och hållbar utveckling i alla frihandels- och investeringsavtal.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att handelsavtals effekter på tillståndet i skogarna, den biologiska mångfalden och de mänskliga rättigheterna utvärderas systematiskt i samband med hållbarhetsbedömningar och andra relevanta bedömningsmetoder, i samråd med relevanta intressenter, och att resultaten av dessa bedömningar sedan beaktas fullt ut när sådana avtal förhandlas fram och ingås.

57.  Europaparlamentet framhåller behovet av att ytterligare förbättra tillämpningen och efterlevnadskontrollen av timmerförordningen för att på bästa sätt bekämpa handel med importerat och inhemskt, olagligen avverkat timmer och relaterade trävaror. Parlamentet konstaterar vidare att importerat timmer och importerade trävaror bör kontrolleras noggrannare vid EU:s gränser för att säkerställa att de importerade produkterna verkligen uppfyller de nödvändiga kriterierna för att släppas ut på EU:s marknad. Parlamentet erinrar om att konflikttimmer redan är ett åtgärdsområde i handlingsplanen för Flegt men att arbetet med att ta tag i denna fråga inte har varit tillräckligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att infria sin utfästelse om att utvidga timmerförordningens bestämmelse om skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet så att den i samband med den kommande översynen också omfattar konflikttimmer. Parlamentet betonar att en skärpning av dagens politik måste gå hand i hand med ökad enhetlighet inom politiken för att inte EU:s politik, däribland handelspolitiken, ska skapa negativa effekter för miljö eller människor.

58.  Europaparlamentet konstaterar att importen av timmer och trävaror till EU inte övervakas tillräckligt i dagsläget, särskilt när det gäller att kontrollera att produkterna uppfyller de nödvändiga kriterierna för införsel i EU.

59.  Europaparlamentet påminner om att de frivilliga partnerskapsavtalen inom Flegt finns till för att erbjuda en rättslig ram som ska säkerställa att allt timmer och alla trävaror som importeras till EU från de partnerländer som omfattas av dessa avtal har producerats på laglig väg. Parlamentet betonar att de frivilliga partnerskapsavtalen överlag är avsedda att sporra till ett systemskifte inom skogsbranschen, så att skogarna sköts på ett hållbart sätt, olaglig avverkning fås bort och stöd ges till insatser i hela världen för att hejda avskogning och skogsförstörelse. Parlamentet understryker att de frivilliga partnerskapsavtalen erbjuder en viktig rättslig ram för både EU och dess partnerländer, vilken möjliggjorts tack vare det goda samarbetet och engagemanget från de berörda länderna.

60.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts genom de frivilliga Flegt-partnerskapsavtalen och den ökade dialogen mellan regeringar, industrin och det civila samhället i flera länder till följd av processen med frivilliga partnerskapsavtal. Parlamentet konstaterar att sju länder till dags dato ratificerat frivilliga partnerskapsavtal med EU (Centralafrikanska republiken, Ghana, Indonesien, Kamerun, Liberia, Republiken Kongo och Vietnam) och att Indonesien är det första och hittills enda landet bland dessa med både frivilligt partnerskapsavtal och Flegtlicensiering, som har varit i bruk sedan 2016, vartill kommer att EU har slutfört förhandlingar och paraferat frivilliga partnerskapsavtal med Honduras och Guyana samt att förhandlingar pågår med sex andra länder (Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten, Gabon, Laos, Thailand och Malaysia). Parlamentet betonar att de frivilliga partnerskapsavtalen utgör en mycket effektiv ram för inrättandet av goda partnerskap med dessa länder och att man bör verka för nya frivilliga partnerskapsavtal med ytterligare partner. Parlamentet är övertygat om att EU bör fortsätta att samarbeta med länder som har tecknat ett frivilligt Flegt-partnerskapsavtal för att säkerställa att det förblir ett attraktivt alternativ till exportmarknader med mindre stränga miljönormer. Parlamentet bekräftar att Flegtförordningen(18) och EU:s timmerförordning är viktiga för att inte olagligt avverkat timmer ska komma in på EU:s marknad. Parlamentet uppmanar EU att öka anslagen till Flegt. Parlamentet välkomnar kommissionens kommande kontroll av Flegtförordningens och timmerförordningens ändamålsenlighet och ser den som ett tillfälle att skärpa kontrollen av deras efterlevnad och utvidga deras tillämpningsområde.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid skärpning av dagens politik säkerställa samstämdheten mellan de frivilliga Flegt-partnerskapsavtalen och all annan EU-politik, också utvecklings-, miljö-, jordbruks- och handelspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att i framtida bilaterala eller multilaterala handelsrelaterade avtal förhandla fram normer för timmerimporten, för att de framgångar som uppnåtts med timmerproducerande länder via handlingsplanen för Flegt inte ska undergrävas.

62.  Europaparlamentet anser att processen för Flegtlicensiering kompletterar frivillig tredjepartscertifiering och att det är särskilt fördelaktigt för mindre verksamhetsutövare som ofta har svårt att erhålla certifiering genom system i den privata sektorn.

63.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka det internationella samarbetet genom att göra mer inom ramen för centrala internationella forum, bland dem WTO och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Parlamentet uppmanar kommissionen att söka efter vägar till multi-, pluri- eller bilateralt samarbete – bland annat påskyndade WTO-förhandlingar om ett avtal om miljövaror – med handelspartner och andra importländer i kampen mot avskogning och klimatförändringar till följd av import, samtidigt som man värnar om möjligheterna till laglig handel och stärker hållbar markförvaltning och hållbart jordbruk, liksom också markägorätt och goda styrelseformer i tredjeländer.

64.  Europaparlamentet betonar att det i alla nya handelsavtal, också handelsavtalet med Mercosur och andra, ingår tydliga åtaganden mot avskogning.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja använda antidumpningsförordningens(19) nya bestämmelser om miljö- och klimatpolitik.

66.  Europaparlamentet uppmanar EU att knyta starkare band mellan handels- och utvecklingspolitiken, bland annat genom att bättre genomföra reglerna för det allmänna preferenssystemet plus (GSP+) i partnerländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med mottagarna av GSP+-förmåner arbeta med handlingsplaner för skogsskötsel för att säkerställa att deras miljöåtaganden infrias.

67.  Europaparlamentet betonar att klimatnödläget och konsekvenserna av den massiva förlusten av biologisk mångfald utgör ett allvarligt hot mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU och Europeiska utrikestjänsten att noggrant bedöma hur deras yttre åtgärder bäst kan bidra till en holistisk och människorättsbaserad strategi som syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald, avskogningen och skogsförstörelsen. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att främja biologisk mångfald som en mänsklig rättighet i den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020.

68.  Europaparlamentet framhåller vikten av att underlätta en inkluderande partnerskapsstrategi på alla nivåer med tredjeländer för att ytterligare bekämpa avskogning och skogsförstörelse, stärka en hållbar markförvaltning och ett hållbart jordbruk, liksom besittningsrättsliga förhållanden och goda styrelseformer, och att samtidigt respektera de mänskliga rättigheterna samt rättigheterna för ursprungsbefolkningar, småbrukare och lokalsamhällen. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka samarbetet med tredjeländer genom tekniskt bistånd, utbyte av information och god praxis för bevarande, skydd och hållbar användning av skogar, cirkulär ekonomi, hållbar bioekonomi, förnybar energi, hållbart smart jordbruk, agroekologi och skogsjordbruk, och att samtidigt ge ett erkännande åt hållbarhetsinitiativ från den privata sektorn, såsom system för rättvis handel. Parlamentet insisterar på att den europeiska gröna givens externa dimension bör stärkas ytterligare genom allianser och partnerskap som syftar till att ta itu med globala utmaningar såsom klimatförändringar och biologisk mångfald, samtidigt som socioekonomisk utveckling i partnerländerna underlättas.

69.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att se till att avskogningsfrågan tar plats i politiska dialoger på landsnivå och regional nivå med partnerländer och uppmuntrar kommissionen att ta fram partnerskapsavtal som inkluderar skydd av skogar och ekosystem, främjande av mänskliga rättigheter – i synnerhet rättigheter för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, inte minst kvinnor – och stöd till ett ändamålsenligt deltagande av civilsamhällesaktörer och miljöförsvarare. Parlamentet betonar att sådana dialoger bör hållas med alla producentländer, även utvecklade länder.

70.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att stödja partnerländerna med att utforma och införa ramar som kan uppmuntra till bättre skogsskydd, skogsförvaltning och markförvaltning, i förekommande fall även erkännande av markbesittningsrättigheter för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, samt tillhörande förvaltningsåtgärder, såsom begränsnings- och anpassningsstrategier, och rekommenderar att kommissionen tar med denna aspekt i sina överväganden och åtgärder. Parlamentet påpekar att sådana ramar bör bidra inte bara till inhemska behov utan även till partnerländernas nationellt fastställda bidrag inom ramen för Parisavtalet och till deras nationella strategier och handlingsplaner för biologisk mångfald i enlighet med konventionen om biologisk mångfald.

71.  Europaparlamentet uppmanar EU att förse partnerländerna med stöd så att de kan göra insatser som hjälper dem att efterleva eventuella åtgärder från EU:s sida för att ta itu med importerad avskogning, och manar till stärkt samarbete och till nödvändiga och verksamma åtgärder för att motverka att handeln med varor som har anknytning till avskogning och skogsförstörelse flyttas till andra regioner i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att stöd från EU till partnerländernas politik för jordbruk, infrastruktur, gruvdrift samt stadsområden, stadsnära områden och landsbygdsområden inte bidrar till avskogning och skogsförstörelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna stödja en teknisk och finansiell EU-mekanism som kan mobilisera finansiering för att stödja partnernas ansträngningar att använda, skydda och återställa skogarna på ett hållbart sätt, förbättra hållbar, avskogningsfri jordbruksproduktion och få bukt med gruvdrift som har negativ inverkan på skogarna inom ramen för det kommande instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI).

72.  Europaparlamentet uppmanar skogssektorn att ta på sig en kraftfull roll inom ramen för det kommande NDICI och vill att potentialen hos den externa investeringsplanen och de regionala systemen för kombinerad finansiering utnyttjas fullt ut för att mobilisera privat finansiering av hållbar skogsförvaltning (från proforestation till återbeskogning och nybeskogning), hållbar turism och skogsjordbruk samt vissa företags initiativ att ta bort avskogningsprodukter från sina leveranskedjor, i syfte att nå målen för hållbar utveckling.

73.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att identifiera effektiva metoder för att tillsammans med andra länder utbyta innovativ och hållbar EU-praxis och expertis inom cirkulär ekonomi, hållbar bioekonomi, förnybar energi, hållbart smart jordbruk och andra relevanta områden.

74.  Europaparlamentet begär att kommissionen regelbundet lägger fram en rapport som tar upp trender inom avskogning och exploatering av områden med stora kollager, såsom torvmarker, i tredjeländer.

75.  Europaparlamentet uppmuntrar stödåtgärder som syftar till att öka jordbrukets produktivitet i berörda länder för att minska det sociala och ekonomiska trycket i samband med avskogning och exploatering av torvmarker.

76.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att på EU:s vägnar i centrala internationella forum verka för att stränga åtaganden och bestämmelser antas och sätts i verket för att hejda avskogningen och skogsförstörelsen och stödja återställandet av skogar. Parlamentet anser att EU måste föregå med gott exempel. Parlamentet framhåller vikten av att beakta nationell, regional och lokal expertis och praxis vid genomförandet av skogsskyddsåtgärder. Parlamentet välkomnar beslutet från FN:s generalförsamling att utse 2021–2030 till årtiondet för återställande av ekosystem. Parlamentet understryker att detta FN-årtionde lyfter fram återställande av ekosystem som en viktig naturbaserad lösning för att nå flera olika mål för hållbar utveckling.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att stödja skogsskyddet genom att skapa, befästa och effektivt förvalta nätverk av skyddsområden, däribland skogsområden, såsom NaturAfrica 2030, särskilt i länder som är stora timmerproducenter. Parlamentet inser att detta även bidrar till att bevara den biologiska mångfalden och kommer att stärka EU:s ställning vid nästa partskonferens för konventionen om biologisk mångfald.

78.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att stärka det internationella samarbetet kring politik och åtgärder för skydd, återställande och hållbar förvaltning av världens skogar för att förebygga global avskogning inom centrala internationella forum. Parlamentet noterar att den befintliga definitionen av skog och kategoriseringen av skogar, samt andra relevanta begrepp och principer med koppling till hållbar skogsförvaltning som används av relevanta institutioner såsom FAO, är rent tekniska och inte till fullo återspeglar mångfalden av ekosystem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sträva efter att samarbeta med dessa centrala internationella forum i syfte att bland annat förenhetliga terminologi, begrepp och statistik som används (t.ex. orörda skogar och urskogar, planterad skog, hållbar skogsförvaltning, naturnära förvaltning och avskogningsfria leveranskedjor) och skapa samstämdhet i politik och åtgärder.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja om med förhandlingarna om en internationell skogskonvention till förmån för skogarnas förvaltning, skydd och hållbara utveckling och deras mångsidiga och kompletterande funktioner och användningsområden, bl.a. genom åtgärder för nybeskogning, återbeskogning och skogsskydd. Parlamentet betonar att en sådan konvention bör ta hänsyn till nuvarande och kommande generationers sociala, ekonomiska, ekologiska, kulturella och andliga behov och ta fasta på vilken viktig roll alla slags skogar har i att upprätthålla de ekologiska processerna och den ekologiska jämvikten och stödja identiteten, kulturen och rättigheterna för ursprungsbefolkningar och deras samhällen, andra samhällen och personer som vistas i skogen.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att systematiskt arbeta in bestämmelser om avskogning och skogsförstörelse, samt förstörelse av andra naturliga ekosystem, förlust av biologisk mångfald och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i utvecklingspolitiken och i alla investerings- och stödprogram för producentländer och att överväga att göra investeringar och stöd avhängiga av att dessa inslag efterlevs.

81.  Europaparlamentet inser relevansen i internationella ramar såsom VGGT när det gäller att skapa rättslig klarhet och internationellt accepterade standarder för god praxis i fråga om ansvarsfull styrning av markrättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ställa sig bakom spridningen och användningen av VGGT på global, regional och nationell nivå. Parlamentet framhåller behovet av en effektiv och oberoende övervaknings- och verkställighetsmekanism, bl.a. lämpliga tvistlösnings- och klagomålsmekanismer, för att säkerställa efterlevnaden av VGGT.

82.  Europaparlamentet vill se starkare samarbete mellan EU och gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) för att ta itu med det växande problemet med avskogning och ökenspridning i AVS-länderna genom att ta fram handlingsplaner för bättre förvaltning och skydd av skogar som tar hänsyn till orsakerna till avskogning i och utanför skogssektorn och erkänner vikten av tropiskt timmer för ekonomierna i de AVS-länder som har skogar för virkesproduktion.

83.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att säkerställa konsekvens i sin politik i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

84.  Europaparlamentet erkänner och stöder FAO:s slutsatser att en globalt hållbar markanvändning är viktig i kampen mot fattigdom.

85.  Europaparlamentet påpekar att skogarna spelar en viktig roll för den globala livsmedelstryggheten, försörjningsmöjligheterna och nutritionen i utvecklingsländerna och är en viktig inkomstkälla för lokalsamhällen. Parlamentet påminner om att framsteg mot hållbart jordbruk, livsmedelstrygghet och hållbar skogsförvaltning bör ske samtidigt med viktiga delar av Agenda 2030.

86.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Domstolens dom av den 17 april 2018, Europeiska kommissionen mot Republiken Polen, C-441/17, EU:C:2018:255.
(2) Antagna texter, P9_TA(2020)0005.
(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0015.
(4) Antagna texter, P9_TA(2019)0078.
(5) EUT C 433, 23.12.2019, s. 50.
(6) EUT C 298, 23.8.2018, s. 2.
(7) Mål 15.2: Till 2020 främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen i hela världen.
(8) Mål 5: Till 2020 ska förlusttakten för alla naturliga livsmiljöer, inklusive skogar, minst ha halverats och där så är möjligt ha sänkts till nära noll, och förstörelsen och fragmenteringen ska ha minskat avsevärt.
(9) https://www.globalwitness.org/en/campaigns/forests/why-eu-action-tackle-deforestation-should-not-let-finance-hook/
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).
(11) Donato, D. et al., ”Mangroves among the most carbon-rich forests in the tropics”, Nature Geoscience, april 2011.
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1).
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).
(14) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/807 av den 13 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 vad gäller fastställande av bränsleråvaror med hög risk för indirekt ändring av markanvändning för vilka en betydande utvidgning av produktionsområdet till mark med stora kollager kan observeras och certifiering av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med låg risk för indirekt ändrad markanvändning (EUT L 133, 21.5.2019, s. 1).
(15) Doyle, A. & Roche, A., ”Nineteen nations say they’ll use more bioenergy to slow climate change”, Reuters, 16 november 2017, http://www.reuters.com/article/us-climatechange-accord-biofuels/nineteen-nations-say-theyll-use-more-bioenergy-to-slow-climate-change-idUSKBN1DG2DO .
(16) http://www.fao.org/food-loss-and-food-waste/en/
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 295, 12.11.2010, s. 23).
(18) Rådets förordning (EG) nr 2173/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av ett system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen (EUT L 347, 30.12.2005, s. 1).
(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).


Säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika i Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn
PDF 198kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 16 september 2020 om säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika i Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn (2020/2002(INI))
P9_TA(2020)0213A9-0129/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 41, 42, 43, 44, 45 och 46,

–  med beaktande av rapporten The Geography of Conflict in North and West Africa från OECD och ”Sahel and West Africa Club” av den 14 februari 2020,

–  med beaktande av Stockholms internationella fredsforskningsinstituts rapport Trends in World Military Expenditure, 2019, vilken publicerades i april 2020,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 9 mars 2020 Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från Europeiska rådets medlemmar och medlemsstaterna i G5 Sahel av den 28 april 2020,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2020/253 av den 25 februari 2020 om ändring av beslut (Gusp) 2018/906 om förlängning av uppdraget för Europeiska unionens särskilda representant för Sahel(1),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från G5 Sahel-medlemsstaternas stats- och regeringschefer och Frankrikes president vid toppmötet den 13 januari 2020 i Pau i Frankrike (Pauförklaringen),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 april 2015 om den regionala handlingsplanen för Sahel 2015–2020, av den 16 mars 2015 om EU:s handlingsplan för Guineabukten 2015–2020 och av den 25 juni 2018 om Afrikas horn/Röda havet,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325/1820 och dess uppföljningsresolutioner,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 om EU:s strategi för Afrikas horn(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om fredsfrämjande insatser – EU:s samverkan med FN och Afrikanska unionen(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2018 om Somalia(4),

–  med beaktande av strategin för utveckling och säkerhet i G5 Sahel-länderna från september 2016, ramen för integrerade prioriterade åtgärder från februari 2020, Sahelalliansen och partnerskapet för stabilitet och säkerhet i Sahel,

–  med beaktande av rådets EU-koncept för ESFP-stöd till säkerhetsreformer av den 13 oktober 2005, kommissionens meddelande av den 24 maj 2006 Ett koncept för Europeiska gemenskapens stöd till reformen av säkerhetssektorn (COM(2006)0253), det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 5 juli 2016 En EU-omfattande strategiram för stöd till reform av säkerhetssektorn (JOIN(2016)0031) och rådets slutsatser av den 14 november 2016 om en EU-omfattande strategiram för stöd till reform av säkerhetssektorn,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 16, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för en hållbar utveckling,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (förordningen om konfliktmineraler)(5),

–  med beaktande av den strategiska ramen för Afrikas horn av den 14 november 2011 och EU:s regionala handlingsplan för Afrikas horn 2015–2020 av den 26 oktober 2015,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares vädjan om ett globalt eldupphör efter spridningen av coronaviruset (covid-19),

–  med beaktande av EU-strategin för Guineabukten av den 17 mars 2014,

–  med beaktande av EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel av den 21 mars 2011, som lades fram av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen, på rådets begäran,

–  med beaktande av de årliga gemensamma rådgivande mötena mellan Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd och Europeiska unionens kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av handlingsplanen av den 14 juni 2012 för att stärka EU:s GSFP-stöd till FN:s fredsbevarande verksamhet och av dokumentet Strengthening the UN-EU Strategic Partnership on Peacekeeping and Crisis Management: Priorities 2015-2018 av den 27 mars 2015,

–  med beaktande av den gemensamma strategin EU–Afrika, som antogs vid det andra EU–Afrika-toppmötet den 8–9 december 2007 i Lissabon och den gemensamma färdplanen 2014–2017, som antogs vid det fjärde EU–Afrika-toppmötet den 2–3 april 2014 i Bryssel,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 3 om effektiviteten och ändamålsenligheten i EU-bidrag som kanaliseras genom FN-organisationer i konfliktdrabbade länder av den 25 maj 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet(6),

–  med beaktande av EU:s strategi för kvinnor, fred och säkerhet av den 10 december 2018 och dess handlingsplan 2019–2024 av den 5 juli 2019,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer(7),

–  med beaktande av FN:s miljöprograms rapporter för 2011 och 2012 med titeln Livelihood Security: Climate Change, Migration and Conflict in the Sahel,

–  med beaktande av rådets koncept om förstärkning av EU:s medlings- och dialogkapacitet av den 10 november 2009,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2019 om utveckling av EU:s kapacitet för konfliktförebyggande och medling(8),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 15 januari 2020 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(9) och genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,(10)

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (COM(2016)0447),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europeiska säkerhetsagendan av den 28 april 2015 (COM(2015)0185),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0129/2020), och av följande skäl:

A.  Utveckling och varaktig fred kommer endast att uppnås genom att man tar itu med de bakomliggande orsakerna till fattigdom och svält. Säkerhet är en förutsättning för utveckling, och människors säkerhet är en förutsättning för varaktig fred och stabilitet. En stark koppling mellan säkerhet, utveckling och humanitära insatser är avgörande för en hållbar utveckling i regionerna Sahel, Västafrika och Afrikas horn. Utan utveckling och fattigdomsutrotning kommer det inte att bli någon hållbar fred. Säkerheten i Sahel‑Sahara-regionen och på Afrikas horn har successivt förvärrats, och Europeiska unionens åtgärder har inte kunnat bemöta denna kris på ett tillfredsställande sätt, särskilt på grund av begränsningar när det gäller mandat och operativ kapacitet.

B.  EU:s södra strategiska miljö är instabil. Det finns där en rad utmaningar, särskilt väpnade konflikter vid den europeiska kontinentens södra gränser och jihadistisk terrorism. Instabiliteten i denna region har en direkt inverkan på Europas och dess medborgares säkerhet och på stabiliteten vid EU:s yttre gränser.

C.  Säkerheten och stabiliteten i Sahel och Västafrika och på Afrikas horn måste vara ett strategiskt mål för EU:s samarbete med regeringarna i det södra grannskapet.

D.  Mandaten för uppdraget inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) är omfattande och syftar bland annat till att främja en reform av säkerhetssektorn, driva på reformer av rättsväsendet och stärka den militära och polisiära utbildningen samt förbättra tillsynen.

E.  Europeiska unionen har engagerat sig för säkerhet och utveckling i Sahelregionen som en ledande partner genom en integrerad strategi med fokus på politisk och diplomatisk dialog samt utveckling och humanitärt stöd.

F.  Initiativet ”Kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling” ledde till en översyn av instrumentet som bidrar till stabilitet och fred (IcSP+) 2017, vilket resulterade i finansiering av utbildningsinitiativ och leverans av icke-dödande utrustning.

G.  Medlemsstaterna är skyldiga att tillhandahålla nödvändig personal för uppdragen, men bristen på personal, som förvärras av den pandemi som orsakats av covid-19-pandemin, innebär att antalet EU-anställda på dessa uppdrag reduceras av hälsoskäl.

H.  Från Atlanten i väst till Röda havet och Indiska oceanen i öst kämpar många afrikanska länder för att hantera utmaningar, såsom destabiliseringen av den traditionella jordbruks- och herdeekonomin till följd av klimatförändringar, externa aktörers exploatering av naturresurser, bristfällig livsmedels- och näringstrygghet, bristande tillgång till grundläggande sociala tjänster, olämpliga jordbruksmodeller, befolkningstillväxt och tryck på natur- och miljöresurserna, såsom avskogning. En annan stor utmaning är uppkomsten av nya former av maffiaekonomier, bland annat handel med människor, migranter och narkotika, smuggling av kulturföremål och vilda djur och växter och okontrollerad export av guld- och mineralfyndigheter som – i kombination med svaga institutioner och bristande öppenhet, ett svagt styre, växande ojämlikhet, bristande förtroende för regeringar samt korruption inom många myndigheter – leder till att terroristgrupper, smugglare, traditionella samhällen och regionala konflikter sammanlänkas. De berörda samhällena reagerar felaktigt på denna situation genom att lockas av oacceptabel jihadistisk religiös extremism och ökad radikalisering.

I.  Karaktären på säkerhetsutmaningarna, våldskonflikterna och det politiska våldet varierar mellan olika afrikanska regioner, länder och provinser. I Sahelregionen och på Afrikas horn skördar väpnade islamistiska grupper och islamistisk terrorism – men också i mindre utsträckning säkerhetsstyrkor, olika kriminella grupper och milisgrupper – många offer, särskilt bland civilbefolkningen. Situationen är mycket annorlunda i de flesta av de 19 länderna i Västafrika, där vissa länder har varaktig stabilitet och säkerhet, medan andra präglas av politiskt våld eller etniska konflikter.

J.  Förra året var 3 471 rapporterade våldsamma händelser kopplade till dessa grupper. Även rapporterade dödsfall till följd av den afrikanska militanta islamistgruppens aktivitet ökade med sju procent förra året, till uppskattningsvis 10 460 dödsfall.

K.  Terroristaktiviteterna är i hög grad koncentrerade till fem skådeplatser, bland annat Somalia, Tchadsjöns bäcken och Sahel – med mindre men ihållande hot i Nordafrika och utmed Indiska oceanens västkust. Sahel var den region som hade den snabbaste ökningen av all våldsam extremistverksamhet under 2019. Varje skådeplats har sin egen unika dynamik och kräver en unik regional strategi.

L.  EU och G5 Sahel har uttryckt sin djupa oro över den ökade terrorismen och den försämrade säkerhetssituationen och humanitära situationen i Sahelregionen. Terrorismen sätter ett ökat tryck på länderna i G5 Sahel och deras grannländer. Terrorismen förvärrar de lokala politiska, etniska och religiösa spänningarna och underblåses av kriminella grupper och fundamentalistiska grupperingar, socioekonomiska missförhållanden, svagt styre och, i vissa fall, av säkerhets- och försvarsstyrkor.

M.  Terroristattacker mot civilbefolkningen, statliga institutioner, statliga representanter, säkerhets- och försvarsstyrkor och infrastruktur undergräver den sociala sammanhållningen, och terroristgrupper använder sig också av befintliga lokala konflikter för detta ändamål.

N.  Alla dessa utmaningar har allvarligt påverkat stabiliteten och freden i lokalsamhällena och den traditionella ordning som bygger på kompromisser och den moraliska auktoriteten hos de äldre och de traditionella ledarna, som håller på att trängas undan av väpnade grupper av smugglare och terrorister.

O.  Att skapa nödvändiga säkerhetsförhållanden för att återupprätta grundläggande statliga strukturer, särskilt i de mer avlägset belägna regionerna där medborgarna kan känna sig mest övergivna, är av avgörande betydelse.

P.  Terroristattentat och kriminella attacker tenderar att rikta sig mot civilbefolkningen, statliga företrädare, säkerhets- och försvarsstyrkor samt socioekonomisk infrastruktur och undergräver därigenom den sociala och samhälleliga sammanhållningen och integrationen.

Q.  Sahel är en av de regioner som påverkas mest av spridningen av olagliga handeldvapen. Dessa odokumenterade och oftast olagliga vapen hotar inte bara säkerheten och tryggheten i samhällena, utan används också av farliga gränsöverskridande kriminella nätverk som ägnar sig åt olika former av olaglig handel, bland annat med vapen, människor och olaglig narkotika.

R.  Enligt nya uppgifter från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)

   a) steg de samlade militära utgifterna för stater i Afrika med 1,5 % till uppskattningsvis 41,2 miljarder US-dollar 2019 ‒ regionens första utgiftsökning på fem år,
   b) importerade Afrika 49 % av sin militära utrustning från Ryssland, 14 % från Förenta staterna och 13 % från Kina; Kina har exporterat 20 % av sin globala vapenförsäljning till Afrika.

S.  Rysslands militära inflytande över hela Afrika består av vapenförsäljning, utplacering av legosoldater och politiska rådgivare, säkerhetsavtal och utbildningsprogram för instabila länder.

T.  Varje år smugglas guld för flera miljarder dollar ut från västafrikanska länder via Förenade Arabemiraten i Mellanöstern. Enligt FN genererar den somaliska extremistgruppen al-Shabaab miljoner dollar i intäkter från export av träkol till Iran och därefter till Förenade Arabemiraten, i strid med FN:s sanktioner.

U.  Fattigdom, bristfällig utbildning, arbetslöshet, konflikter, kriser och osäkerhet i kombination med andra faktorer såsom sönderfallande stater, dåligt styre och korruption drabbar i synnerhet ungdomar och deras möjligheter genom att driva många att fly och lämna sina hem och familjer för säkrare regioner eller andra kontinenter, och därmed riskera sina liv.

V.  De ovannämnda utmaningarna kommer att förvärras av covid-19-pandemin och de allt värre effekterna av klimatförändringarna. Kommissionen har aviserat ytterligare 194 miljoner euro till stöd för säkerhet, stabilitet och motståndskraft i Sahel.

W.  Hotet från militanta islamistgrupper i Afrika är inte enhetligt till sin natur, utan omfattar verksamhet från en ständigt skiftande blandning av ungefär två dussin grupper som aktivt verkar i 14 länder.

X.  Europeiska unionen har genomfört tre militära uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken för att utbilda och ge råd åt de väpnade styrkorna i Somalia (EU:s utbildningsuppdrag (EUTM) i Somalia – 2010), i Mali (EUTM Mali – 2013) och i Centralafrikanska republiken (EUTM RCA – 2016) samt en militär insats till sjöss (EU:s marina insats (Eunavfor) Atalanta – 2009). EU har också genomfört tre civila uppdrag för att utbilda och ge råd åt interna säkerhetsstyrkor i Mali (EU:s uppdrag för kapacitetsuppbyggnad (Eucap) Sahel Mali – 2012), i Niger (Eucap Sahel Niger – 2014) och i Somalia (Eucap Somalia – 2014), GAR-SI-Sahelprojektet, och kommer snart att sjösätta ett rådgivande uppdrag (EUAM) i Centralafrikanska republiken.

Y.  Ett antal militära utposter från enskilda länder, såsom Frankrike och Förenta staterna, ger säkerhetsstöd till lokala partner genom att utföra insatser mot terrorism och annan verksamhet. Dessa statsbyggande insatser och utvecklingsinitiativ är, parallellt med politiska lösningar, avgörande för att besegra terroristgrupper och bidra till att bygga upp regional stabilitet.

Z.  Det behövs oförminskade påtryckningar på terrorister för att stoppa spridningen av detta hot till andra regioner och kontinenter, inbegripet Europa.

AA.  Under det senaste årtiondet har afrikanska säkerhetsinstitutioner stationerat ut tiotusentals personer i fredsfrämjande insatser på afrikansk mark, vilket visar att de har en verklig vilja att bidra till säkerhetsstyrning på sin egen kontinent.

AB.  EU stöder också operationaliseringen av den gemensamma G5 Sahel-styrkan, ett centralt terrorismbekämpningsinstrument som är avgörande för att bekämpa terrorism, jihadistisk aktivitet och säkerhetshot och för att förbättra den regionala säkerheten.

AC.  Den löpande operationaliseringen av viktiga regionala säkerhetsaktörer, såsom Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas), den östafrikanska beredskapsstyrkan (EASF) och Afrikanska unionens afrikanska beredskapsstyrka, sammanfaller med EU:s intresse av att hjälpa länder som har svårt att skapa fred och välstånd för sina medborgare.

AD.  Regionalt samarbete och goda grannförbindelser mellan länderna i Sahelregionen och Västafrika och på Afrikas horn är nödvändiga förutsättningar för att man ska kunna upprätthålla och stärka stabiliteten i dessa regioner.

AE.  Afrikanska unionen förblir en viktig partner för EU:s freds- och stabilitetsinsatser.

AF.  Vid sitt årliga toppmöte i februari 2020 tillkännagav Afrikanska unionen sina planer på att sända ut 3 000 soldater till Sahel för att stödja G5 Sahel i kampen mot väpnade grupper.

AG.  Sedan 2017 har EU följt en process för regionalisering av sina GSFP-uppdrag, som utöver att främja samarbetet med G5 Sahel syftar till att på ett bättre sätt identifiera och fylla luckorna i det gränsöverskridande samarbetet i regionerna.

AH.  När det gäller hållbarhet och effektivitet har de ovannämnda EU- och FN-uppdragen efter flera års specialutbildning hämmats på grund av begränsningar av deras mandat, utbildningsprogram, hållbarhetsplaner och lokalt egenansvar, och på grund av att de inte kan tillhandahålla den utrustning som behövs till den enhet de utbildar och till de lokala försvarsstyrkorna, inklusive vapen, ammunition och fordon. EU-uppdragens mandat och syfte måste ses över för att man ska kunna utarbeta en analys av tillvaratagna erfarenheter som bör användas för att anpassa nuvarande och framtida uppdrag.

AI.  All utbildning, finansiering och utrustning av säkerhetsstyrkor i tredjeländer bör stå i överensstämmelse med EU:s grundläggande värden och bidra till uppbyggnaden av en tillförlitlig säkerhetssektor som först och främst syftar till att ge säkerhetsfördelar för hela lokalbefolkningen, med respekt för rättsstatsprincipen och, i synnerhet, internationell människorättslagstiftning.

AJ.  Dessa begränsningar och avsaknaden av en sammanhängande och strategisk närvaro för Europeiska unionen påverkar trovärdigheten för EU:s yttre åtgärder, medan andra globala aktörer intensifierar sina åtgärder, sänder legosoldater och bygger sina egna militäranläggningar och har ökat sina leveranser av vapen och ammunition till länderna i regionen utan några villkor när det gäller styrelseformer och gör det i praktiken för att främja strikt bilaterala intressen.

AK.  Kinas kommunistparti antog 2017 initiativet ”Belt and Road” (Ett bälte, en väg) vid den nationella partikongressen, där man angav att investeringen är så hög som 8 biljoner US-dollar för ett omfattande nät av transport-, energi- och telekommunikationsinfrastruktur som kopplar samman Europa, Afrika och Asien. Kina är en viktig aktör i Afrikas ekonomi med ett betydande inflytande över många aspekter av kontinentens angelägenheter.

AL.  Under det senaste årtiondet har Förenade Arabemiraten gradvis ökat sin närvaro på Afrikas horn med hjälp av utvecklingsprojekt och humanitära projekt för att öka sin geostrategiska synlighet, särskilt i Adenviken. Somalia har enträget uppmanat FN:s säkerhetsråd att vidta åtgärder mot Förenade Arabemiratens uppförande av en militärbas i Somaliland.

AM.  Turkiet har under flera år försökt bygga upp ett förtroende på Afrikas horn, eftersom landet strävar efter att öka sitt inflytande, särskilt i Röda havsregionen. Turkiska företag förvaltar fortfarande Mogadishus viktigaste hamn och flygplats, och tillhandahåller till och med militär utbildning för somaliska regeringssoldater.

AN.  Det kinesiska folkets befrielsearmés flotta (PLAN) har etablerat sin första utländska militärbas i Djibouti, och Kina har fordringar på över 70 % av Djiboutis bruttonationalprodukt. Lån inom ramen för initiativet ”Belt and Road” fångar sårbara utvecklingsländer i ”skuldfällor”, utarmar de offentliga reserverna och utsätter generationer av skattebetalare för gigantiska skulder.

AO.  Varken Somalias, Burkina Fasos, Malis eller Centralafrikanska republikens armé har hittat effektiva svar. Alla dessa arméer har svårt att bekämpa jihadisterna och de väpnade grupperna eller att röja och säkra mark med hjälp av allierade internationella styrkor. Detta har lett till att lokalbefolkningarna känner sig övergivna och är rädda för att jihadisterna eller de väpnade grupperna ska anklaga dem för att ha samarbetat med regeringen när de återvänder och återigen ockuperar det område från vilket de fördrevs.

AP.  Det har skett en avgörande minskning av sjöröveriet utanför Afrikas östra och västra kuster till följd av internationella sjöfartsskyddsinsatser från både EU och Nato som fungerar som prejudikat för det europeiska, afrikanska och transatlantiska säkerhetssamarbetet.

AQ.  Den allmänna situationen har inte förbättrats nämnvärt efter flera års deltagande i de ovannämnda civila och militära uppdragen, och nu finns det tecken på att den förvärras trots de ansträngningar som gjorts. Till följd av detta kvarstår ett antal gamla och nya utmaningar, och en övergripande strategi måste därför genomföras, med särskilt fokus på de regioner där utsattheten och spänningarna är som värst, för att uppnå slutmålet om att skapa regional stabilitet och låta afrikaner få ta över ansvaret för säkerheten. Denna strategi kommer att tillgodose ett akut behov och infria de höga förväntningarna hos såväl aktörerna på fältet som lokalbefolkningen, och den bör ta itu med krisens bakomliggande orsaker.

AR.  Frågan om finansiering av GSFP är avgörande för fullföljandet av politiken, och Europeiska utvecklingsfonden – genom den fredsbevarande resursen för Afrika, och i framtiden genom den europeiska fredsfaciliteten – ger stöd till Afrikanska unionen och finansierar bl.a. de operativa kostnaderna för militära fredsbevarande insatser i Afrika, särskilt Amisom i Somalia. Faciliteten kommer att ersätta Athenamekanismen när det gäller finansieringen av de gemensamma kostnaderna för militära GSFP-operationer, och den fredsbevarande resursen för Afrika kommer att förse EU med ett nytt verktyg för att använda militära operationer på ett mer flexibelt sätt och avsevärt förbättra möjligheterna till säkerhetsstöd till partner. Den europeiska fredsfacilitetens slutliga effekter, som ett instrument för att på ett hållbart sätt ta itu med våldsamma konflikter och otrygghet, kommer att bero på i vilken utsträckning den kompletteras av nödvändiga skyddsmekanismer och övervakningssystem för att undvika eventuellt missbruk av det bistånd som tillhandahålls och för att se till att vederbörlig hänsyn tas till frågor om ansvarsutkrävande, mänskliga rättigheter och respekt för humanitär rätt. Den framtida europeiska fredsfacilitet som 2021 ska ersätta den fredsbevarande resursen för Afrika bör utvidga sitt tillämpningsområde till partnerstaterna och möjliggöra leveranser av militärutrustning.

AS.  Det är absolut nödvändigt att EU stöder sina partner i regionerna Sahel-Sahara och Afrikas horn, som står inför allt större utmaningar i sin kamp mot väpnade terroristgrupper, däribland jihadister. Europeiska unionen kan reagera på ett ändamålsenligt sätt genom att förse länderna i den berörda regionen med nödvändigt stödet, inklusive vapen och ammunition, genom den europeiska fredsfaciliteten. Den europeiska fredsfaciliteten bör godkännas utan dröjsmål för att möjliggöra det nödvändiga militära stödet.

AT.  Temperaturen stiger 1,5 gånger snabbare i Sahelregionen än i övriga världen, och enligt FN är omkring 80 % av jordbruksmarken i regionen skadad, och omkring 50 miljoner människor som är beroende av djuruppfödning befinner sig i markkonflikter. Enligt Internationella rödakorskommittén innebär denna situation att människor drabbas av en otrygg livsmedelsförsörjning, och att de har svårt att klara sig och ställs inför svåra val.

AU.  Klimatförändringarnas effekter utgör en riskfaktor för destabilisering, våld och konflikter.

AV.  Den plötsliga ökningen av våldsamma attacker mot offentliga skolor, mord, kidnappningar, misshandel och dödshot mot lärare och studenter har enligt Unicef lett till att fler än 9 000 skolor i centrala och västra Afrika har stängts, vilket inneburit att nästan två miljoner barn inte har fått någon ordentlig utbildning.

AW.  EU är fortfarande allvarligt oroat över det ökade antalet barn som rekryteras som barnsoldater av extremistgrupper.

AX.  FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) har lyft fram oroväckande nya trender i fråga om regionens narkotikahandel, som har skadliga effekter för samhällsstyrningen, säkerheten, den ekonomiska tillväxten och folkhälsan. Enligt byrån står Väst-, Central- och Nordafrika för 87 % av alla farmaceutiska opioider som beslagtas över hela världen, och UNODC erkänner att det finns en nära koppling mellan narkotikahandel och finansiering av väpnade grupper.

AY.  I EU:s strategi för kvinnor, fred och säkerhet betonas behovet av att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla områden och verksamheter på området för fred och säkerhet för att säkerställa effektiviteten i EU:s politik.

AZ.  Attacker från extremistgrupper och eskalerande våld mellan olika befolkningsgrupper, där det strids om resurser, påverkar tillgången till utbildning och hälso- och sjukvård, och ett stort antal flickor är särskilt utsatta för olika typer av fysiska och sexuella övergrepp.

BA.  Europeiska unionen bör på ett strategiskt sätt öka sin ekonomiska närvaro i ännu högre grad med tanke på den ökande närvaron av andra utländska makter.

BB.  Kommissionsledamoten med ansvar för grannskap och utvidgning föreslog att man skulle omfördela, påskynda och prioritera 3,25 miljarder euro från befintliga program för att tillgodose de coronavirus-relaterade behoven i Afrika, inklusive 2,06 miljarder euro till Afrika söder om Sahara.

BC.  EU bör stärka sitt samarbete med nationella parlament, inbegripet med säkerhets- och försvarsutskott, för att förbättra kritiska funktioner för tillsyn över nationella och yttre säkerhetsinsatser.

Åtgärder som vidtagits av Europeiska unionen och dess medlemsstater

1.  Europaparlamentet anser att kommissionen, rådet och vice ordföranden/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik måste samordna de utvecklingsrelaterade, humanitära och säkerhetsmässiga strategier som de är involverade i som en del av en integrerad strategi som leder till ett självständigt afrikanskt egenansvar i säkerhets- och försvarsfrågor. Parlamentet anser att Afrikanska unionen och afrikanska stater från regionen är viktiga partner med vilka EU för en meningsfull dialog för att gemensamt uppnå hållbar utveckling och säkerhet för människor. Parlamentet stöder Afrikanska unionens planer på att skicka 3 000 soldater till stöd för G5 Sahel. Parlamentet är fast övertygat om att EU och dess medlemsstater måste stärka partnernas kapacitet och se över säkerhets- och försvarsuppdragen i regionerna Sahel, Västafrika och Afrikas horn, bland annat genom tillhandahållande av militärutrustning, utan att tumma på principen om att ”inte vålla skada”.

2.  Europaparlamentet påminner om att kampen mot terrorism framför allt är beroende av de berörda staternas förmåga att upprätthålla starka och tillförlitliga institutioner, väletablerade grundläggande tjänster, inklusive en intern säkerhetskapacitet och ett rättssystem som medborgarna har förtroende för, särskilt i straffrättsliga frågor. Parlamentet anser att en säkerhetsstrategi för regionerna Sahel, Västafrika och Afrikas horn först och främst måste vara inriktad på att ta itu med de bakomliggande orsakerna till konflikterna i regionen, eftersom fattigdomsutrotning är nyckeln till en hållbar fred.

3.  Europaparlamentet efterlyser främjande av förnyade förbindelser mellan EU och den afrikanska kontinenten – grundade på solidaritet, ömsesidig respekt och ömsesidig nytta – och begär att principerna om respekt för internationell rätt, nationell suveränitet och jämbördiga parter alltid ska respekteras.

4.  Europaparlamentet anser att alla uppdrag, insatser och andra åtgärder inom ramen för Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik måste samordnas av vice ordföranden/den höga representanten under rådets överinseende i enlighet med artikel 43.2 i EU-fördraget, och att den gemensamma samordningsenheten för stöd bör ge mer rådgivning till kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten, med en utökad samordnande roll, och föreslå att det inrättas en central civil-militär enhet för doktrinutveckling som stärker kapaciteten hos den militära och civila planerings- och ledningskapacitetens uppdrag och projekt.

5.  Europaparlamentet är fast övertygat om att EU bör investera så mycket som möjligt i konfliktförebyggande processer genom att utlösa en mängd mycket konkreta medlings-, dialog- och försoningsprocesser och -projekt parallellt med andra säkerhetsåtgärder. Parlamentet understryker att det också är nödvändigt att tillämpa icke-statscentrerade strategier som syftar till att främja stabilitet och säkerhet, särskilt när det gäller spänningar mellan befolkningsgrupper. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att endast säkerhetsstöd som sätter människors säkerhet i centrum kommer att vara effektivt på medellång och lång sikt.

6.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av att stärka uppdragen och insatserna inom ramen för GSFP samt EU:s övergripande politik för strategisk planering och kommunikation, i syfte att öka synligheten för EU:s åtgärder.

7.  Europaparlamentet välkomnar EU:s globala åtagande gentemot Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn, och uppskattar GSFP-uppdragens och GSFP-insatsernas bidrag till fred, säkerhet och internationell stabilitet. Parlamentet understryker dock behovet av att anpassa de finansiella och administrativa reglerna och den politiska beslutsprocessen i syfte att påskynda och effektivisera hanteringen av kriser.

8.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en vitbok om det europeiska försvaret, som ska utforma och beskriva mycket specifika scenarier för möjliga militära interventioner från EU och deras underliggande doktriner i överensstämmelse med de militära uppdragen i artikel 43.1 i EU-fördraget.

9.  Europaparlamentet lovordar personalen vid EU-uppdragen som, trots mycket krävande förhållanden, har utfört sitt arbete på ett enastående sätt och visat prov på engagemang och professionalism.

10.  Med tanke på den allvarliga och djupgående försämringen av säkerhetssituationen i regionen, och för att täppa till eventuella luckor i EU:s uppdrag och projekt, betonar Europaparlamentet att partnernas kapacitetsuppbyggnad inom säkerhetssektorn måste stärkas för att bättre kunna bemöta de djupgående utmaningarna och de allvarliga säkerhetsförhållandena i regionen, bland annat genom att stödja tredjeländer i kampen mot terrorism på deras territorier.

11.  Europaparlamentet ställer sig bakom det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 28 april 2015 Kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling – möjliggöra för partnerländerna att förebygga och hantera kriser(11).

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag och de pågående interinstitutionella förhandlingar som syftar till att upprätta en förordning om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI), som omfattar alla uppgifterna för det nuvarande instrumentet som bidrar till stabilitet och fred.

13.  Europaparlamentet välkomnar förslaget från vice ordföranden/den höga representanten, med stöd av kommissionen, om att inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik inrätta en europeisk fredsfacilitet för finansiering av militärt och försvarsrelaterat samarbete med tredjeländer och internationella organisationer, inbegripet utrustning enligt EU:s gemensamma militära förteckning, som kommer att fylla en viktig lucka i EU:s stöd och tillsammans med NDICI ge EU möjlighet att reagera snabbare och mer verkningsfullt på säkerhetsutmaningar. Parlamentet efterlyser ett snabbt antagande. Parlamentet påminner om att den europeiska fredsfaciliteten syftar till att införliva den fredsbevarande resursen för Afrika och inrätta en kapacitetsuppbyggande komponent som skulle göra det möjligt att tillhandahålla militär utrustning till partnerländer, inklusive vapen och ammunition, med full respekt för den gemensamma ståndpunkten, mänskliga rättigheter och humanitär rätt, och med effektiva transparensbestämmelser, så som de anges i dess rekommendation av den 28 mars 2019 om inrättande av den europeiska fredsfaciliteten, för att säkerställa att militär utrustning inte ges till mottagare som begår övergrepp och grymheter mot civilbefolkningen eller på andra sätt skadar civila. Parlamentet noterar att medlemsstaterna sedan juni 2018 har arbetat med ett rådsbeslut om inrättande av faciliteten, som ska inrättas senast i januari 2021. I detta avseende, och med tanke på den rådande situationen i Afrika, uppmanar parlamentet rådet att utan dröjsmål godkänna detta förslag om antagande av det nödvändiga beslutet om inrättande av detta nya instrument till stöd för de afrikanska väpnade styrkornas militära kapacitet.

   a) Parlamentet anser att den europeiska fredsfacilitetens budget bör vara tillräckligt stor för att på ett effektivt sätt kunna ta itu med de aktuella utmaningarna i fråga om utbildning, operationer, uppdrag, projekt och militär utrustning, däribland vapen, ammunition och transporter.
   b) Rådet uppmanas att se till att den europeiska fredsfaciliteten undanröjer de nuvarande begränsningarna inom ramen för den fredsbevarande resursen för Afrika och unionens budget för förvärv av vapen och ammunition.
   c) Parlamentet begär att medel från EU:s budget ska tillhandahållas för administrativa utgifter, däribland personalkostnader, till följd av det rådsbeslutet.
   d) Rådet uppmanas att kräva betalning av medlemsstaterna för de operativa utgifter som följer av genomförandet, bland annat för utrustning och utbildning.
   e) Parlamentet noterar att de medlemsstater som inte deltar i finansieringen av en specifik åtgärd eller en del av den skulle kunna avstå från att rösta i rådet.
   f) Parlamentet begär att en ny särskild avdelning med ansvar för förvaltning av detta nya instrument ska inrättas vid Europeiska utrikestjänsten, för att övervaka tillhandahållandet och användningen av utrustning och utbildning, inbegripet lämpliga skyddsåtgärder och riskreducerande åtgärder.
   g) Parlamentet anser att tillhandahållande och användning av sådan utrustning och utbildning bör övervakas av experter som utstationerats från medlemsstaterna till denna avdelning för att informera vice ordföranden/den höga representanten, och bli föremål för granskning av parlamentet och av revisionsrätten.

14.  Europaparlamentet anser att hållbarheten, effektiviteten och synligheten för EU:s civila och militära uppdrag i Afrika, trots den höga graden av engagemang och professionalism bland personalen, också har försvårats särskilt av bristen på lokalt egenansvar, hållbarhetsplaner och grundläggande utrustning i de berörda länderna samt av deras förmåga att stärka partnernas kapacitet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa att användningen av alla finansieringsinstrument utforskas i syfte att ta itu med de bakomliggande orsakerna till konflikterna och stödja utvecklingen av säkerhetskapaciteten i de drabbade afrikanska länderna, i enlighet med artiklarna 209 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och mot bakgrund av de mycket allvarliga säkerhetskriserna i Sahel- och Sahararegionen och i Östafrika.

16.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att stärka den partnerskapsprincip i EU:s förbindelser med Afrika som fastställs i det gemensamma meddelandet ”Mot en övergripande strategi för Afrika” (JOIN(2020)0004). Parlamentet uppmanar kommissionen, särskilt vice ordföranden/den höga representanten, att etablera skräddarsydda bilaterala partnerskap för förändring som omfattar ett brett spektrum av områden med säkerhet och försvar som en prioritet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att hylla de länder som gjort framsteg när det gäller befästandet av demokratin och människors säkerhet, och att uppmana dem att ansluta sig till bilaterala partnerskap enligt ”mer för mer” -principen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utöver bilaterala partnerskap bidra till att konsolidera de säkerhetsfunktioner som utövas av subregionala organisationer såsom Ecowas, Östafrikanska gemenskapen eller Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC).

17.  Europaparlamentet rekommenderar EU att överväga att bidra till de operativa och logistiska kostnaderna för insatser mot terrorism som görs av de nationella väpnade styrkorna i Mauretanien, Mali, Burkina Faso, Niger och Tchad, inom ramen för fredsbevarande insatser i Sahel- och Sahararegionen och genom att inta en hållning liknande den som man har när det gäller finansieringen av de gemensamma G5 Sahel‑styrkorna och Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom). Parlamentet konstaterar att den europeiska fredsfaciliteten bör vara ett lämpligt instrument för att göra detta.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar till en diskussion om huruvida det är lämpligt att för befintliga utbildningsprogram använda samma resurser för upphandling av militär utrustning, bland annat vapen, som för närvarande tillhandahålls för utplacering och utbildning av G5 Sahel-styrkan, inklusive ekonomiskt stöd vid behov.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att all finansiering av kapacitetsuppbyggnadsinsatser för afrikanska länder ska vara beroende av att mottagarlandet presenterar en gemensamt överenskommen stödplan som omfattar utbildning i säkerhetssektorsreformer, mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt och rättsstatsprincipen, som har rimliga tidsfrister och som ska genomföras under övervakning från EU:s sida, med möjlighet till ytterligare justeringar beroende på hur situationen utvecklas.

20.  Europaparlamentet är djupt oroat över det stora antalet fall av mycket allvarliga människorättskränkningar som begåtts av maliska säkerhetsstyrkor och som undersökts och rapporterats av FN:s integrerade multidimensionella stabiliseringsinsats i Mali (Minusma).

21.  Europaparlamentet inser den viktiga roll som Mali spelar för stabiliteten i Sahel och delar Ecowas djupa oro över statskuppen i Mali den 18 augusti 2020. Parlamentet understryker att fortsatt samarbete med och stöd från det internationella samfundet, särskilt EU och FN, endast kan genomföras framgångsrikt om ett antal viktiga åtgärder vidtas, närmare bestämt att det inrättas ett väl förberett, livskraftigt, insynsvänligt och varaktigt valsystem som säkerställer trovärdiga, fria och rättvisa val och verkligt lika villkor för politiska partier. Parlamentet ställer sig bakom behovet av en inkluderande övergångsregering, som måste omfatta alla politiska och sociala grupper och sträva efter att skydda varje medborgares konstitutionella rättigheter och friheter, utan att någonsin glömma bort dagens överhängande sociala, säkerhetsmässiga och ekonomiska utmaningar, som kräver omedelbara åtgärder för att tillgodose folkets legitima krav på en inkluderande och konstruktiv dialog om landets framtida väg. Parlamentet stöder utrikestjänstens insatser för att bidra till att nå en fredlig och demokratisk lösning som i slutändan kommer att återställa varaktig stabilitet och de maliska medborgarnas förtroende för sina institutioner och sin offentliga förvaltning, vilken bör vara verkligt inkluderande, fri från korruption och tjäna alla medborgare i deras strävan efter välstånd, fred, utveckling, stabilitet och trygghet.

22.  Europaparlamentet noterar FN:s utvärderingsrapporter om insatser för verkställighet och korrigerande åtgärder avseende sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som begåtts av FN-personal och annan personal i fredsbevarande uppdrag. Parlamentet är djupt skakat över den alarmerande omfattningen av dessa brott och att man inte lyckats ställa gärningsmännen till svars. Parlamentet är också skakat över anklagelserna om att europeiska styrkor och FN-styrkor begått sexuella övergrepp mot barn, särskilt i Centralafrikanska republiken 2016, och begär att rättvisa ska skipas. FN, EU:s medlemsstater och EU:s GSFP-organ uppmanas kraftfullt att utan dröjsmål och med största beslutsamhet utreda, åtala och döma all personal från FN, enskilda länder och EU som har begått sexuella våldshandlingar. Parlamentet betonar det brådskande behovet att reformera de berörda strukturerna på ett sådant sätt att man får ett slut på straffriheten för FN:s och EU:s personal och att inrätta fungerande och transparenta mekanismer för tillsyn och ansvarsutkrävande. Parlamentet finner det oacceptabelt att rättsliga åtgärder avseende påstådda övergrepp i nuläget är helt frivilliga och är beroende av det land som bidrar med trupper. Parlamentet är övertygat om att sådana allvarliga brott skulle kunna minskas och förebyggas också genom utbildning. Parlamentet påminner med kraft om det brådskande behovet av att förhindra sådana brott i framtiden, även för att återupprätta lokalbefolkningens förtroende för internationella fredsbevarande insatser.

23.  Europaparlamentet begär att formatet för utbildningsuppdragen inom EUTM Mali, EUTM RCA och EUTM Somalia omdefinieras så att det anpassas bättre till de verkliga behoven hos de väpnade styrkorna och hos befolkningarna i mottagarländerna genom att

   a) harmonisera utbildningsmetoder, arbetsordningar och insatsregler och se till att de är entydiga och anpassade till de identifierade behoven i landet och införliva utbildning om jämställdhet och kvinnors rättigheter, inbegripet agendan för kvinnor, fred och säkerhet,
   b) utveckla och tillämpa en övergripande politik för en reform av säkerhetssektorn där människors säkerhet sätts i centrum och där säkerhetsbehoven för hela befolkningen blir en väsentlig del av alla komponenter,
   c) se till att EU-instruktörer, i samordning med de lokala militära myndigheterna, ges i uppdrag att välja ut soldater bland dem som föreslås av de lokala myndigheterna och utbilda dem så att de kan förbättra sin kompetens, bland annat deras kunskaper om internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning samt handleda och följa med dem ut på fältet när de har avslutat sin utbildning för att bedöma dem och hindra att enheter upplöses och soldater överger sina stridande förband,
   d) förse utbildningscentrumen med både delad och individuell militär utrustning (om landet i fråga inte tillhandahåller sådan), för att säkerställa att lämplig utbildning kan ges efter det att EU har infört skyddsåtgärder som säkerställer efterlevnad av de åtta kriterierna i gemensam ståndpunkt 944 vid överföring av vapen till tredjeländer, som garanterar kontroll efter avlastning och kontroll av slutanvändningen för att förhindra avledning till väpnade grupper, bl.a. terrorister,
   e) förbättra andelen tillsatta tjänster i uppdragen i syfte att hantera återkommande problem,
   f) se till att utbildningen motsvarar den operativa verkligheten, dvs. den bör omfatta mobilitet och lednings- och kontrollkapacitet,
   g) utnyttja utstationeringar av nödvändig militär expertis, särskilt på området för strategisk rådgivning,
   h) inrätta en mekanism för övervakning och skydd av mänskliga rättigheter i syfte att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

24.  Europaparlamentet anser att en förstärkning av den rådgivande delen av vissa uppdrag (EUTM Somalia) när det gäller de lokala styrkornas befälsstruktur skulle göra det möjligt att utöva ett betydande inflytande på hur insatserna genomförs och inom ramen för den multilaterala ramen för militärt bistånd.

25.  Europaparlamentet anser att EU bör införa en ordentlig tillsyn och fortsätta att genomföra effektiva regelbundna utvärderingar och strategiska översyner av de civila uppdragen inom ramen för Eucap Sahel Mali, Eucap Sahel Niger, Eucap Somalia och EUAM RCA, se över deras mandat, budget och personalresurser, och fortsätta att använda övervakningssystemen inom ramen för uppdragens genomförandeplaner och riktmärkning som ett övergripande styrmedel. Parlamentet är övertygat om att uppdragen bättre skulle anpassas till de skiftande säkerhetsmässiga och politiska förhållandena om de anpassades till de lokala behoven, och om samarbetet med lokala partner intensifierades, och att detta skulle göra dem ännu mer operativa och effektiva och integrera dem i en bredare reform av säkerhetssektorn som skulle öka lokalbefolkningens säkerhet. Vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att återkomma till parlamentet när det gäller årsrapporten om genomförandet av GSFP 2019(12) och parlamentets utvärdering av uppdragen i Afrika. Parlamentet upprepar sin kritik mot att det saknas ”lämpliga indikatorer för att övervaka resultatet av Eucap Niger och Eucap Mali, och att övervakningen och bedömningen av uppdragsverksamheten var otillräcklig och inte inriktad på att beakta effekterna av uppdragen”. Vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten uppmanas att återkomma till parlamentets utvärdering av styrkebidraget för EUTM Somalia.

26.  Europaparlamentet noterar att säkerhetssituationen i Somalia är mycket oroande och att den är en destabiliserande faktor på hela Afrikas horn och även utanför den regionen. Parlamentet anser att Somalias federala regering inte kan påta sig alla sina skyldigheter och att den somaliska nationella armén, trots de framsteg som gjorts på senare tid, alltjämt inte på egen hand kan bekämpa al-Shabaabs terroristverksamhet. Parlamentet påminner om att Somalias armé förväntades ta över från Amisom i december 2021. Parlamentet understryker att uppnåendet av detta mål kräver ett nytt och omfattande stödprogram, och uppmanar EU att komma överens med Afrikanska unionen och den somaliska regeringen om vilken mekanism som ska införas efter Amisom.

27.  Europaparlamentet anser att Gulfkrisen får allvarliga konsekvenser för Somalia, och att Förenade Arabemiraten alltjämt stöder öppna åtgärder som direkt undergräver de säkerhetsmässiga och politiska landvinningar som hittills gjorts i Somalia, vilket skapar nationell splittring mellan Somalias federala regering och de federala medlemsstaterna när det gäller säkerhet, nationella val och utvecklingsfrågor, och begär att sådana åtgärder omedelbart ska upphöra.

28.  Europaparlamentet begär att de maliska signatärer som undertecknat det avtal om fred och försoning i Mali som är ett resultat av Algerprocessen följer och genomför det utan ytterligare dröjsmål.

29.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen bör fortsätta att stötta Amisom finansiellt under övergångsperioden via den fredsbevarande resursen för Afrika, upprätthålla sin närvaro inom EU:s tre reviderade militära eller civila uppdrag och insatser (Atalanta, EUTM Somalia och Eucap Somalia), stödja demokratiska institutioner och fortsätta utbilda den nationella armén och inrätta transparenta, ansvarsskyldiga och demokratiskt kontrollerade säkerhetssektorer.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att hjälpa G5 Sahels gemensamma styrkor att bli operativa genom att tillhandahålla finansiellt stöd och militär utrustning och utbildning, där det ingår lämpliga skyddsåtgärder och riskreducerande åtgärder samt rådgivning när det gäller doktrin, planerad kapacitet och förvaltning. Parlamentet framhåller här behovet av en stark och trovärdig poliskomponent. Parlamentet uppmanar de partner som gjorde utfästelser vid givarkonferensen i Bryssel den 22 februari 2018 att genomföra dem så snabbt som möjligt.

31.  Europaparlamentet anser att de afrikanska staterna måste ta ansvar för att uppfylla sina myndighetsuppgifter att stabilisera alla områden som befriats från jihadterrorister, kriminella grupper och väpnade grupper, människohandlare och banditer, för att skydda medborgarna, bland annat genom att tillhandahålla grundläggande tjänster (förvaltning, vatten- och elförsörjning, hälso- och sjukvård, rättsväsen, utbildning). Armén eller säkerhetsstyrkorna bör tillhandahålla en lämplig säkerhetsmiljö och grundläggande tjänster fram till dess att den civila förvaltningen tar över, och parlamentet uppmanar Europeiska unionen att öka sina insatser för att hjälpa de afrikanska staterna med att tillhandahålla grundläggande tjänster.

32.  Europaparlamentet stöder Afrikanska unionens begäran till Förenta nationerna om att få tillgång till FN-bedömda bidrag till afrikanskledda uppdrag som bemyndigats av FN:s säkerhetsråd.

33.  Europaparlamentet betonar att det behövs samordning mellan länderna i Nordafrika och ett effektivt bidrag till fred och försoning i Libyen för att förhindra att landet blir en knutpunkt för spridning av jihadism, terrorgrupper, kriminella och väpnade grupper, vapen och människohandel. Parlamentet uppmuntrar därför 5+5-fredsförhandlingarna, och uppmanar alla länder att följa andan i Berlinkonferensen. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att den senaste tidens signaler om vapenvila och fred i Libyen kommer att förverkligas. Parlamentet välkomnar i detta avseende de initiativ som nyligen tagits av utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten, särskilt hans besök i Libyen den 1 september 2020, och understryker att EU bör spela en ledande roll i medlingsprocessen.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta itu med de konsekventa och ökande hoten mot skyddet och bevarandet av kulturarvet och att bekämpa smuggling av kulturföremål, särskilt i konfliktområden.

35.  Europaparlamentet anser att man bör överväga samarbete med länderna i Nordafrika främst i form av utbyte av information och underrättelser, militär utbildning och bekämpning av radikalisering, och att man då bör ta hänsyn till de dokumenterade erfarenheter som finns i några av länderna.

36.  Europaparlamentet anser att en övergripande säkerhetspolitik på medellång till lång sikt för dessa regioner också bör inriktas på att främja motståndskraft.

37.  Europaparlamentet välkomnar och stöder Mauretaniens övergripande strategi i samband med landets militära och säkerhetsmässiga reaktion, och konstaterar att denna strategi grundar sig på sociala aspekter och utveckling. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med Niger, Mali och Burkina Faso – länder som drabbats hårt av terrorism. Parlamentet lovordar det internationella samfundets insatser och uppoffringar, FN:s integrerade multidimensionella stabiliseringsinsats i Mali, den multinationella gemensamma insatsstyrkan, G5:s och Frankrikes väpnade styrkor (operation Barkhane), EU:s regionala rådgivnings- och samordningsenhet, Eucap Sahel Mali och Niger, EUTM Mali, GAR-SI Sahel och Tchads armé, som är den viktigaste styrkan i de centrala och östra delarna av G5 och som kräver särskilt stöd för sina bataljoner. Parlamentet uppmanar länderna i G5 Sahel att fullfölja de inhemska reformerna och fullt ut genomföra mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och demokratiskt ansvarsutkrävande, med respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska normer.

38.  Europaparlamentet välkomnar den gemensamma förklaringen från Europeiska rådets ordförande Charles Michel och Islamiska republiken Mauretaniens president och G5 Sahels tjänstgörande ordförande, Mohamed Cheikh el Ghazouani av den 28 april 2020, i vilken de förnyade och ökade sina åtaganden när det gäller säkerhet, stabilitet och utveckling i Sahel i nära samarbete med FN:s generalsekreterare, ordföranden för Afrikanska unionens kommission och den nuvarande ordföranden för Ecowas.

39.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja och samarbeta med operationerna Barkhane, Takuba och uppdragen Gazelle och New Nero. Parlamentet betonar vikten av de mänskliga och militära investeringar som görs av de medlemsstater som redan deltar i dessa operationer och uppdrag. Parlamentet insisterar på behovet av ett starkare europeiskt engagemang, men att detta inte kan ersätta ländernas skyldighet att genomföra nödvändiga inhemska reformer som har till syfte att säkerställa hållbar utveckling och hållbara säkerhetssektorer.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU att ägna särskild uppmärksamhet åt spridningen av väpnade terroristgrupper, i synnerhet islamistisk terrorism och våldsbejakande wahhabistisk extremism, i regionerna Sahel, Västafrika och Afrikas horn, och att fortsätta sina globala insatser för att bekämpa jihadism. Med tanke på dessa områdens strategiska betydelse för stabiliteten och säkerheten i de södra grannländerna, säkerheten till sjöss och trycket mot EU:s yttre gränser efterlyser parlamentet en uppgradering av säkerhetssamarbetet och biståndsprogrammen med de berörda länderna.

41.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att genomföra en omfattande utvärdering av den gemensamma strategin EU–Afrika och det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik med titeln ”Mot en övergripande strategi för Afrika” av den 9 mars 2020, och att främja genomförandet av rådets slutsatser av den 20 april 2015 om den regionala handlingsplanen för Sahel 2015–2020, av den 16 mars 2015 om EU:s handlingsplan för Guineabukten 2015–2020, av den 25 juni 2018 om Afrikas horn/Röda havet och Sahel/Mali och av Pauförklaringen.

42.  Europaparlamentet kräver ytterligare skydd och stöd för de utbildningsmyndigheter, samhällen och organisationer som är verksamma på plats och som försöker att hitta alternativa möjligheter till lärande i samlingslokaler och göra så att tusentals barn i Västafrika och Sahelregionen deltar i program för utbildning och kompetensutveckling.

God samhällsstyrning och hållbar utveckling

43.  Europaparlamentet hävdar att ingen säkerhetsstrategi kan komma till stånd utan gemensamma åtgärder i fråga om hållbar utveckling och humanitära insatser. Parlamentet påminner om de olika bakomliggande orsakerna till terrorism och väpnade konflikter. Parlamentet begär att man ska främja humankapital och mänsklig utveckling, tillgodose behoven för de mest utsatta befolkningsgrupperna och bygga upp befolkningens återhämtningsförmåga.

44.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen bör se till att planerna för hållbar utveckling är innehållsbaserade och sektorsövergripande och ger en global lösning på utmaningarna i den berörda regionen. Parlamentet betonar att en integrerad strategi för fred, säkerhet och hållbar utveckling kräver ett meningsfullt deltagande av lokala aktörer i det civila samhället, särskilt kvinnor och ungdomar, men påminner också om den roll som de äldre och de traditionella ledarna spelar i samhällena i Sahel-Sahararegionen. Parlamentet anser att dessa planer måste vara förenliga med principerna om biståndseffektivitet, som fastställdes i det europeiska samförståndet om utveckling, och att de måste antas av förvaltningen i samförstånd med de lokala mottagarsamfunden och genomföras med deltagande av det lokala civila samhället och humanitära organisationer för att säkerställa en effektiv samordning och insyn och ett effektivt egenansvar.

45.  Europaparlamentet framhåller att partnerskapet med FN, samarbetet med andra internationella institutioner, framför allt Afrikanska unionen, och dialogen med andra regionala och subregionala organisationer fyller en viktig funktion.

46.  Europaparlamentet anser att ett meningsfullt säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika måste bygga på hållbar utveckling, med särskilt fokus på att

   a) befästa demokratin genom att säkerställa ansvarsfulla demokratiska styresformer genom en verklig parlamentarisk granskning samt demokratiska institutioner och rättsstatsprincipen, som garanterar alla medborgerliga friheter,
   b) sätta stopp för konflikter och förhindra att de blossar upp igen och samtidigt ta itu med de bakomliggande orsakerna, i syfte att uppnå varaktig fred och säkerhet,
   c) ta fram en politik som främjar ekonomisk utveckling och skapande av arbetstillfällen för ungdomar, och på att göra ungdomar delaktiga i de politiska och ekonomiska processerna och i fredsprocesserna,
   d) stödja handlingsplaner för förebyggande stabilisering,
   e) ge kvinnor egenmakt genom att erkänna dem som drivkraft för förändring i afrikanska samhällen och stärka deras utbildningsmöjligheter och ekonomiska möjligheter, främja deras deltagande i institutioner och beslutsfattande lokalt och nationellt samt främja deras roll i fredsbyggande, konfliktförebyggande och medling och bekämpa sexuellt våld mot kvinnor och flickor,
   f) tillhandahålla grundläggande tjänster såsom hälso- och sjukvård, tryggad livsmedelsförsörjning, vatten, sanitet och hygien, socialt skydd, bostäder och sociala skyddsnät, stöd och skydd för den psykiska hälsan, utbildning och stöd till den fördrivna befolkningen för att öka människors förtroende för staten,
   g) säkerställa säkerhetsmässig, administrativ och rättslig stabilitet,
   h) utrota fattigdom, straffrihet och korruption,
   i) ta itu med effekterna av klimatförändringarna genom att vidta åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna för att se till att människors försörjning blir hållbart motståndskraftig mot miljöhot,
   j) respektera rättsstatsprincipen och främja hållbar utveckling och mänskliga rättigheter utan någon som helst diskriminering samt yttrandefrihet, mediefrihet, föreningsfrihet och stärkande av strukturellt stöd till det civila samhället och oberoende medier,
   k) främja hållbara jordbruksmetoder såsom agroekologi och stödja småskaliga producenter och jordbrukare och införa näringsrelaterade kopplingar för att hantera alla former av undernäring i alla sammanhang och fortsätta finansieringen av verksamhet som överbryggar humanitära insatser och utvecklingsinsatser för att ta itu med de bakomliggande orsakerna.

47.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att de aktuella säkerhetsutmaningarna i Afrika – utöver de bestående klyftorna, de bristande möjligheterna för unga människor och den svaga samhällsstyrningen – skulle kunna uppmuntra till migration och leda till betydande folkförflyttningar, något som skulle undergräva staterna i Nordafrika och påverka Europa och utmynna i en utbredd humanitär katastrof. Parlamentet är medvetet om de effekter som konflikter, fattigdom, ojämlikhet och klimatförändringar har på tvångsförflyttningar, och uppmanar Europeiska unionen att underlätta en laglig, säker och värdig migration. Parlamentet betonar därför vikten av att öka samarbetet mellan framför allt EU och Sahelregionen för att ta itu med denna viktiga fråga, och påminner samtidigt om den godtagna praxisen att avstå från att tillämpa villkorlighet på humanitärt bistånd med anknytning till åtgärder på migrationsområdet i regionen.

48.  Europaparlamentet välkomnar EU:s strategi för Afrikas horn, eftersom den omfattar inte bara säkerhetspolitik och humanitär politik utan också en mer långsiktig utvecklingspolitik och millennieutvecklingsmålen. Parlamentet lyfter fram betydelsen av denna långsiktiga vision för utvecklingspolitiken, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina strategier på detta område och tillämpa gemensam programplanering för de olika länderna och regionen så snart som möjligt.

49.  Europaparlamentet begär att FN:s säkerhetsråds resolution om ungdomar, fred och säkerhet ska genomföras i säkerhetssamarbetet mellan EU och Afrika.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja ett effektivt genomförande av FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet på alla områden för EU:s yttre åtgärder, inklusive ett genusperspektiv på viktiga politikområden inom ramen för det strategiska säkerhetspartnerskapet mellan EU och Afrikanska unionen.

51.  Europaparlamentet anser att EU bör stärka sitt samarbete med de nationella parlamenten, även med säkerhets- och försvarsutskotten, för att förbättra kritiska tillsynsfunktioner när det gäller nationella och yttre säkerhetsinsatser.

52.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla militära aktörer i Sahel att respektera internationell humanitär rätt och genomföra omfattande insatser som fokuserar på att mildra lidandet i de mest utsatta befolkningsgrupperna, särskilt genom att se skyddet av civila som en viktig indikator på framgång i alla integrerade säkerhetsstrategier. Parlamentet betonar hur viktigt det är att genomförandet av säkerhetsoperationer inte förvärrar den humanitära situationen. Parlamentet uppmanar alla säkerhetsaktörer att övervaka hur deras militära operationer och säkerhetsåtgärder inverkar på tillgången till tjänster, inklusive på livsmedels- och näringsområdet, och på tvångsförflyttningarna, i syfte att minimera deras skadliga effekter för de humanitära behoven.

53.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att ge extraordinärt och holistiskt stöd till de berörda regionerna med tanke på den extraordinära utmaning som covid‑19‑pandemin innebär, för att upprätthålla GSFP-uppdragens och GSFP‑insatsernas operativa kontinuitet genom att ge de lokala väpnade styrkorna råd om hur de ska hantera denna epidemi, för att stärka EU:s utvecklingsåtgärder i dessa regioner, eftersom de kan spela en viktig roll för att minska konsekvenserna av hälsokrisen, och för att tillhandahålla mycket viktigt humanitärt bistånd och visa flexibilitet och förmåga att anpassa sig till situationen. Parlamentet välkomnar G20‑gruppens enhälliga beslut om uppskov av skuldavbetalningar för de fattigaste länderna.

54.  Europaparlamentet rekommenderar att EU – tillsammans med Internationella valutafonden, Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken – ingriper finansiellt för att bidra till att hålla skulder och räntebetalningar under kontroll. Parlamentet begär att alla möjligheter till skuldlättnad, uppskjutna skuldbetalningar och hållbar skuldsättning för afrikanska länder ska undersökas mot bakgrund av covid-19-pandemin och dess ekonomiska konsekvenser.

55.  Europaparlamentet rekommenderar att de berörda länderna till fullo tar sitt internationella rättsliga ansvar och vidtar alla de åtgärder som krävs enligt internationell humanitär rätt för att säkerställa ansvarsskyldighet för alla brott mot internationell humanitär rätt begångna av alla parter. Länderna rekommenderas att ge fri tillgång till humanitärt bistånd och grundläggande tjänster för människor i nöd, även för dem som bor i områden utanför regeringens kontroll, så att man förhindrar att humanitärt bistånd förskingras. Vidare rekommenderas länderna att möjliggöra förhandlingar med alla parter i konflikten om tillträde för humanitärt bistånd, och parlamentet betonar hur viktigt det är att leveranser av humanitärt bistånd uppfattas som neutrala och opartiska och att biståndsarbetarnas säkerhet garanteras.

56.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att stärka principen om multilateralism i EU:s förbindelser med Afrika, som fastställs i det gemensamma meddelandet ”Mot en övergripande strategi för Afrika”. Parlamentet anser att det kommunistiska Kina och det auktoritära Ryssland i sina förbindelser med de afrikanska länderna har intagit olika förhållningssätt som går stick i stäv med EU:s insatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra den offentliga diplomatin och dialogen med Afrikanska unionen, regeringar, parlament och civila samhällen i syfte att på ett mer ändamålsenligt sätt förklara EU:s säkerhetsstöd i Afrika som ett bidrag till Afrikas utvecklingsstrategi 2063.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 54I, 26.2.2020, s. 9.
(2) EUT C 440, 30.12.2015, s. 38.
(3) EUT C 86, 6.3.2018, s. 33.
(4) EUT C 118, 8.4.2020, s. 113.
(5) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.
(6) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 56.
(7) EUT C 419, 16.12.2015, s. 153.
(8) Antagna texter, P8_TA(2019)0158.
(9) Antagna texter, P9_TA(2020)0009.
(10) Antagna texter, P9_TA(2020)0008.
(11) JOIN(2015)0017.
(12) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om genomförande av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken – årsrapport (Antagna texter, P9_TA(2020)0009).


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: avgifter som Esma tar ut av tredjeländer
PDF 112kWORD 44k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 14 juli 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de avgifter som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten tar ut av centrala motparter etablerade i tredjeländer (C(2020)4891 – 2020/2720(DEA))
P9_TA(2020)0214B9-0251/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2020)4891),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 14 juli 2020, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 2 september 2020 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artiklarna 25d.3 och 82.6,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 111.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 15 september 2020, och av följande skäl:

A.  Flera delegerade akter som ska antas inom ramen för den nyligen ändrade förordningen (EU) nr 648/2012 (Emir) specificerar hur Emirreglerna kommer att tillämpas på centrala motparter i tredjeländer som tillhandahåller tjänster till företag i unionen. Dessa delegerade akter kommer att ge verkan åt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) utökade befogenheter. Centrala motparter i tredjeländer som anses vara systemviktiga för den finansiella stabiliteten i unionen eller någon av dess medlemsstater bör omfattas av särskilda krav och förstärkt tillsyn av Esma för att säkerställa lika villkor med centrala motparter i unionen och för att trygga stabiliteten i unionens finansiella system.

B.  Genom artikel 25d ges kommissionen befogenhet att anta en delegerad akt för att närmare specificera de avgifter som Esma bör ta ut av centrala motparter i tredjeländer för att täcka alla kostnader för godkännande och utförande av dess uppgifter avseende centrala motparter i tredjeländer.

C.  Denna delegerade förordning bör träda i kraft så snart som möjligt för att säkerställa att centrala motparter i tredjeländer i rimlig omfattning bidrar till Esmas finansiering i god tid och på lämpligt sätt.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: kriterier för bedömningen av huruvida en central motpart i ett tredjeland är systemviktig
PDF 112kWORD 43k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 14 juli 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de kriterier som Esma bör beakta vid bedömningen av huruvida en central motpart etablerad i ett tredjeland är systemviktig eller sannolikt kommer att bli systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater (C(2020)4892 – 2020/2726(DEA))
P9_TA(2020)0215B9-0252/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2020)4892),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 14 juli 2020, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 2 september 2020 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artiklarna 25.2 a och 82.6,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 111.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 15 september 2020, och av följande skäl:

A.  Flera delegerade akter som ska antas inom ramen för den nyligen ändrade förordningen (EU) nr 648/2012 (Emir) specificerar hur Emirreglerna kommer att tillämpas på centrala motparter i tredjeländer som tillhandahåller tjänster till företag i unionen. Dessa delegerade akter kommer att ge verkan åt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) utökade befogenheter. Centrala motparter i tredjeländer som anses vara systemviktiga för den finansiella stabiliteten i unionen eller någon av dess medlemsstater bör omfattas av särskilda krav och förstärkt tillsyn av Esma för att säkerställa lika villkor med centrala motparter i unionen och för att trygga stabiliteten i unionens finansiella system.

B.  Enligt artikel 25.2 a ges kommissionen befogenhet att anta en delegerad akt som närmare specificerar de kriterier som ska tillämpas av Esma vid fastställandet av huruvida en central motpart i ett tredjeland är systemviktig eller sannolikt kommer att bli systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av medlemsstaterna.

C.  Denna delegerade förordning bör träda i kraft så snart som möjligt för att säkerställa unionens beredskap när unionsrätten upphör att gälla i Förenade kungariket efter övergångsperiodens utgång.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: de faktorer som åtminstone ska beaktas i bedömningen av centrala motparter från tredjeland om jämförbar regelefterlevnad och former
PDF 112kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 14 juli 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de faktorer som Esma åtminstone ska beakta i sin bedömning av begäranden om jämförbar regelefterlevnad som inges av centrala motparter från tredjeland samt former och villkor för denna bedömning (C(2020)4895 – 2020/2729(DEA))
P9_TA(2020)0216B9-0253/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2020)4895),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 14 juli 2020, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 2 september 2020 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artiklarna 25a.3 och 82.6,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 111.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 15 september 2020, och av följande skäl:

A.  Flera delegerade akter som ska antas inom ramen för den nyligen ändrade förordningen (EU) nr 648/2012 (Emir) specificerar hur Emirreglerna kommer att tillämpas på centrala motparter i tredjeländer som tillhandahåller tjänster till företag i unionen. Dessa delegerade akter kommer att ge verkan åt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) utökade befogenheter. Centrala motparter i tredjeländer som anses vara systemviktiga för den finansiella stabiliteten i unionen eller någon av dess medlemsstater bör omfattas av särskilda krav och förstärkt tillsyn av Esma för att säkerställa lika villkor med centrala motparter i unionen och för att trygga stabiliteten i unionens finansiella system.

B.  Enligt artikel 25a får en central motpart i ett tredjeland som anses vara systemviktig eller sannolikt kommer att bli systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater (central motpart i kategori 2) begära att Esma ska bedöma huruvida den centrala motparten genom att följa det tillämpliga regelverket i tredjelandet kan anses uppfylla de relevanta kraven i Emir.

C.  Denna delegerade förordning bör träda i kraft så snart som möjligt för att säkerställa unionens beredskap när unionsrätten upphör att gälla i Förenade kungariket efter övergångsperiodens utgång.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ändringar av den internationella finansiella rapporteringsstandarden 16
PDF 115kWORD 43k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot utkastet till kommissionens förordning om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller den internationella finansiella rapporteringsstandarden IFRS 16 (D067917/01 – 2020/2712(RPS))
P9_TA(2020)0217B9-0254/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens förordning (D067917/01),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder(1), särskilt artikel 3.1,

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 8 juli 2020, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot utkastet till förordning,

–  med beaktande av skrivelsen av den 2 september 2020 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av artiklarna 112.4 d och 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor, och av följande skäl:

A.  Den 28 maj 2020 utfärdade International Accounting Standards Board (IASB) covid‑19-relaterade hyreslättnader (ändringar av den internationella finansiella rapporteringsstandarden IFRS 16 – Leasingavtal). Ändringarna av IFRS 16 ger frivilliga, tillfälliga, covid-19-relaterade operativa lättnader för leasetagare som drar nytta av betalningsuppskov för leasingavgifter utan att undergräva relevansen och användbarheten hos den finansiella information som rapporteras av företag.

B.  European Financial Reporting Advisory Group (Efrag) lämnade ett positivt utlåtande till kommissionen om ändringar av IFRS 16 den 2 juni 2020.

C.  Kommissionen drog slutsatsen att ändringarna av IFRS 16 uppfyller de tekniska kriterierna för antagande i enlighet med artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002.

D.  Den föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor avgav ett positivt yttrande om ändringarna av IFRS 16 den 2 juli 2020.

E.  IASB har fastställt den 1 juni 2020 som giltighetsdatum för ändringarna av IFRS 16 men tidigare tillämpning är tillåten. Bestämmelserna i ändringsförordningen bör tillämpas retroaktivt för att garantera rättssäkerheten för berörda emittenter och överensstämmelse med andra redovisningsstandarder enligt kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002(3). De samråd som genomförts av Efrag och kommissionens avdelningar har visat ett starkt intresse för en tidig tillämpning av halvårsrapporterna för de perioder som slutar den 30 juni 2020.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte har några invändningar mot utkastet till kommissionens förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till kommissionen och, för kännedom, till rådet.

(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(3) EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.


Ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen ***I
PDF 226kWORD 73k
Europaparlamentets ändringar antagna den 16 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2020)0220 – C9-0160/2020 – 2020/0097(COD))(1)
P9_TA(2020)0218A9-0148/2020

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Beaktandeled 1
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 196 och artikel 322.1 a,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 196,
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 1a (nytt)
(1a)  Klimatförändringarna leder till att naturkatastrofernas frekvens, intensitet och komplexitet ökar i hela världen, och utvecklingsländer – särskilt de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling – är särskilt sårbara på grund av dels sin underutvecklade förmåga att anpassa sig till och begränsa konsekvenserna av klimatförändringarna och att hantera klimatrelaterade katastrofer, dels sin geografiska exponering för översvämningar, torka och skogsbränder.
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 2
(2)  Civilskyddsmekanismen främjar solidaritet mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, även om det samtidigt erkänns att det är medlemsstaterna som har det primära ansvaret för förebyggande, beredskap och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.
(2)  Civilskyddsmekanismen och framför allt rescEU främjar solidaritet mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen genom att komplettera medlemsstaternas nuvarande kapacitet, så att det blir möjligt med effektivare beredskap och insatser i sådana fall där det inte räcker med den nationella kapaciteten, även om det fortfarande är medlemsstaterna som har det primära ansvaret för förebyggande, beredskap och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.
Ändring 4
Förslag till beslut
Skäl 2a (nytt)
(2a)  Skogsbränder är ett hot mot människors liv och uppehälle och mot den biologiska mångfalden, och de leder till stora utsläpp av koldioxid och minskar planetens koldioxidupptagningsförmåga, vilket förvärrar klimatförändringarna ytterligare. Särskilt alarmerande är det när primärskogar eller radioaktivt kontaminerade områden eldhärjas. Eftersom det blir vanligare med klimatrelaterade katastrofer, bland annat skogsbränder, måste den verksamhet civilskyddsmekanismen för unionen bedriver utanför unionen förstärkas, också när den inriktar sig på förebyggande och katastrofberedskap.
Ändring 5
Förslag till beslut
Skäl 3
(3)  De mycket speciella erfarenheterna av covid-19-pandemin har visat att unionens effektivitet när det gäller att hantera en kris begränsas av räckvidden av dess styrningsram, men också av graden av beredskap hos unionen vid katastrofer som påverkar en majoritet av medlemsstaterna.
(3)  De mycket speciella erfarenheterna av covid-19-pandemin har visat att unionens effektivitet när det gäller att hantera en kris begränsas av räckvidden av dess styrningsram, men också av graden av beredskap hos unionen vid katastrofer som påverkar en majoritet av medlemsstaterna. Det är också tydligt att unionen och medlemsstaterna inte är tillräckligt rustade för extrema och komplexa katastrofer med långtgående och långsiktiga globala konsekvenser som exempelvis en omfattande pandemi. Det är därför angeläget att medlemsstaternas civilskyddsinsatser samordnas bättre och att rescEU förstärks.
Ändring 6
Förslag till beslut
Skäl 3a (nytt)
(3a)  Erfarenheten av covid-19-krisen har visat att unionen och medlemsstaterna saknar lämplig beredskap för att bemöta storskaliga nödsituationer och att det befintliga regelverket inte är tillräckligt ändamålsenligt. Covid-19-krisen har också tydliggjort hur konsekvenserna av katastrofer för människors hälsa, miljön, samhället och ekonomin kan anta oanade proportioner. Med tanke på behovet av att stärka unionens förmåga och insatser inom hälsa och civilskydd är det angeläget att rescEU förstärks och blir mer flexibelt, snabbare och bättre samordnat med nationella civilskyddsmyndigheter. Det är också angeläget att medlemsstaterna lämnar tillräckligt med information om sitt förebyggande arbete och sin beredskap i nödsituationer.
Ändring 7
Förslag till beslut
Skäl 3b (nytt)
(3b)  Av omsorg om maximal insyn för unionsmedborgarna och maximal ansvarsskyldighet inför dem bör kommissionen ta fram vägledning för mätning av vilken andel av utgifterna via civilskyddsmekanismen för unionen som bör kunna räknas som offentligt utvecklingsbistånd.
Ändring 8
Förslag till beslut
Skäl 3c (nytt)
(3c)   Med tanke på erfarenheterna från covid-19-utbrottet och behovet av att stärka unionens insatskapacitet inom hälsa och civilskydd bör rescEU förstärkas avsevärt för att bli mer verkningsfullt inom var och en av civilskyddsmekanismens tre pelare, dvs. förebyggande, beredskap och insatser.
Ändring 9
Förslag till beslut
Skäl 5
(5)  För att ha en bättre beredskap för sådana händelser i framtiden krävs snabba åtgärder för att stärka civilskyddsmekanismen.
(5)  För att ha en bättre beredskap för sådana händelser i framtiden krävs snabba åtgärder för att stärka civilskyddsmekanismen. Förstärkningen av civilskyddsmekanismen bör komplettera unionens strategier och fonder och inte ersätta integreringen av principen om katastrofresiliens i dessa strategier och fonder.
Ändring 88
Förslag till beslut
Skäl 6
(6)  För att förbättra planeringen i fråga om förebyggande och beredskap bör unionen fortsätta att förespråka investeringar i förebyggande av katastrofer inom alla sektorer och i övergripande riskhanteringsmetoder som ligger till grund för förebyggande och beredskap, med beaktande av en multiriskstrategi, en ekosystembaserad strategi och de sannolika effekterna av klimatförändringar, i nära samarbete med berörda vetenskapliga samfund och de viktigaste ekonomiska aktörerna. Därför bör sektorsövergripande strategier som tar hänsyn till alla risker prioriteras och baseras på unionsövergripande mål för resiliens, som underlag för en grundläggande definition av kapacitet och beredskap. Kommissionen bör samarbeta med medlemsstaterna vid fastställandet av unionsövergripande mål för resiliens.
(6)  För att förbättra resiliensen och planeringen i fråga om förebyggande och beredskap bör unionen stärka investeringarna i förebyggande av katastrofer på tvärs över gränser och sektorer, bland annat sådana katastrofer som beror på seismisk aktivitet, såsom jordbävningar, eller på översvämningar eller hydrogeologisk instabilitet, såsom jordskred, och i övergripande riskhanteringsmetoder som ligger till grund för förebyggande och beredskap, med beaktande av en multiriskstrategi, en ekosystembaserad strategi och de sannolika effekterna av klimatförändringar, i nära samarbete med berörda vetenskapliga samfund, de viktigaste ekonomiska aktörerna och regionala och lokala myndigheter, som är nyckelaktörer i katastrofhanteringscykeln, samt med tredjesektors- och frivilligorganisationer som verkar på området, och unionens etablerade samordningsmekanismer får inte äventyras. Därför bör sektorsövergripande och gränsöverskridande strategier som tar hänsyn till alla risker prioriteras och baseras på unionsövergripande mål för resiliens, som underlag för en grundläggande definition av kapacitet och beredskap. Kommissionen måste samarbeta med medlemsstaterna och Europaparlamentet vid fastställandet av unionsövergripande mål för resiliens samt beakta eventuella operativa beredskapsplaner som redan finns på nationell, regional eller lokal nivå.
Ändring 11
Förslag till beslut
Skäl 6a (nytt)
(6a)   Stresstester och ett förfarande för certifiering av insatskapaciteten bör betraktas som centrala inslag i säkerställandet av ett effektivt katastrofförebyggande. Det behövs regelbundna riskbedömningar på regional och lokal nivå, så att de nationella myndigheterna om nödvändigt kan vidta åtgärder för att stärka resiliensen, bland annat med hjälp av befintliga unionsmedel. Dessa riskbedömningar bör fokusera på regionala särdrag, till exempel seismisk aktivitet eller frekventa översvämningar eller skogsbränder. Bedömningarna bör även omfatta graden av gränsöverskridande samarbete, så att civilskyddsmekanismen får detaljerad information om lokalt tillgänglig kapacitet och kan genomföra mer riktade insatser.
Ändring 12
Förslag till beslut
Skäl 6b (nytt)
(6b)   Vid utarbetandet av unionsmål för resiliens vid katastrofer som syftar till att stödja förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder bör man noggrant bedöma och beakta de långsiktiga sociala konsekvenser som kan konstateras under den första tiden efter nödsituationen och som hanteras av civilskyddsmyndigheter, med särskild hänsyn till de mest utsatta människorna.
Ändring 89
Förslag till beslut
Skäl 6c (nytt)
(6c)   Regionala och lokala myndigheters roll i förebyggande och hantering av katastrofer är av stor betydelse, och deras insatskapacitet måste på lämpligt sätt involveras i all verksamhet som bedrivs för samordning och insättande enligt detta beslut, i enlighet med medlemsstaternas institutionella och rättsliga ramar och i syfte att minimera överlappningar och främja interoperabilitet. Sådana myndigheter kan spela en viktig förebyggande roll och är också de första som reagerar efter en katastrof, tillsammans med sin frivilligkapacitet. Det finns därför ett behov av kontinuerligt samarbete på lokal, regional och gränsöverskridande nivå i syfte att upprätta gemensamma varningssystem för snabba insatser innan rescEU mobiliseras samt regelbundna offentliga informationskampanjer om inledande insatsåtgärder.
Ändring 13
Förslag till beslut
Skäl 8a (nytt)
(8a)   I och med att det inrättas gemensamma resurser sammanförs en rad räddningsgrupper, experter och utrustning som medlemsstaterna alltid har i beredskap för unionens civilskyddsuppdrag. Det är viktigt att dessa grupper uppfyller krävande kvalitets- och tillförlitlighetskriterier för att kunna samverka.
Ändring 14
Förslag till beslut
Skäl 9
(9)  Civilskyddsmekanismen bör utnyttja unionens rymdbaserade infrastruktur, såsom det europeiska jordobservationsprogrammet (Copernicus), Galileo, rymdövervakningssystemet och Govsatcom, som tillhandahåller viktiga verktyg på unionsnivå för att hantera interna och externa krissituationer. Copernicus krishanteringssystem ger stöd till ERCC i de olika faserna av en kris, från av tidig varning och förebyggande till katastrofläge och återhämtning. Govsatcom kommer att tillhandahålla säker satellitkommunikationskapacitet som är särskilt anpassad till de statliga användarnas behov vid hantering av nödsituationer. Galileo är den första globala infrastrukturen för satellitnavigering som är särskilt utformad för civila ändamål i Europa och i hela världen och kan användas på andra områden, t.ex. krishantering, inbegripet system för tidig varning. Galileos relevanta tjänster kommer att omfatta en nödtjänst som, genom att avge signaler, sänder ut varningar om naturkatastrofer eller andra nödsituationer i specifika områden. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att använda denna tjänst. Om de beslutar sig för att använda nödtjänsten bör de, för att validera systemet, identifiera och anmäla till kommissionen vilka nationella myndigheter som är behöriga att använda den.
(9)  Civilskyddsmekanismen bör utnyttja unionens rymdbaserade infrastruktur, såsom det europeiska jordobservationsprogrammet (Copernicus), Galileo, rymdövervakningssystemet och Govsatcom, som tillhandahåller viktiga verktyg på unionsnivå för att hantera interna och externa krissituationer. Copernicus krishanteringssystem ger stöd till ERCC i de olika faserna av en kris, från av tidig varning och förebyggande till katastrofläge och återhämtning. Govsatcom kommer att tillhandahålla säker satellitkommunikationskapacitet som är särskilt anpassad till de statliga användarnas behov vid hantering av nödsituationer. Galileo är den första globala infrastrukturen för satellitnavigering som är särskilt utformad för civila ändamål i Europa och i hela världen och kan användas på andra områden, t.ex. krishantering, inbegripet system för tidig varning. Galileos relevanta tjänster kommer att omfatta en nödtjänst som, genom att avge signaler, sänder ut varningar om naturkatastrofer eller andra nödsituationer i specifika områden. Eftersom nödtjänsten kan rädda liv och underlätta samordningen av nödåtgärder bör medlemsstaterna uppmuntras att använda denna tjänst. Om de beslutar sig för att använda nödtjänsten bör de, för att validera systemet, identifiera och anmäla till kommissionen vilka nationella myndigheter som är behöriga att använda den.
Ändring 15
Förslag till beslut
Skäl 9a (nytt)
(9a)  Civilskyddsmekanismen och rescEU bör utvecklas på ett sätt som innebär att unionen kan göra effektiva insatser vid en rad olika nödsituationer. Klimatförändringarna leder till att naturkatastrofernas frekvens, intensitet och komplexitet ökar i unionen och i hela världen och kräver en hög grad av solidaritet mellan länder. Varje år härjas många medlemsstater av skogsbränder som förstör tusentals hektar och kräver många liv. Situationen var särskilt tydlig under skogsbrandsäsongen 2017 i Portugal, vilket mynnade ut i kommissionens förslag om rescEU i november 2017. Den förebyggande kapaciteten och insatskapaciteten i medlemsstaterna är ofta otillräcklig, även i dem som är hårdast drabbade av skogsbränder. Det är därför angeläget att förebyggandet, beredskapen och insatserna vid katastrofer stärks och att civilskyddsmekanismen omfattar tillräcklig kapacitet, även under rescEU:s övergångsperiod, för att agera när skogsbränder och andra naturkatastrofer inträffar.
Ändring 16
Förslag till beslut
Skäl 9b (nytt)
(9b)  Under covid-19-pandemin kunde kommissionen utifrån befintliga bestämmelser i beslut nr 1313/2013/EU bygga ut rescEU med medicinsk lagerhållning, där det ingick utrustning för intensivvård, personlig skyddsutrustning, laboratorievaror samt vacciner och behandlingsmedel för beredskapsändamål och för insatser vid ett allvarligt gränsöverskridande hot mot hälsan. Från denna medicinska lagerhållning kunde personlig skyddsutrustning delas ut till medlemsstater och kandidatländer. Eftersom bara medlemsstater får förvärva, hyra eller leasa rescEU-kapacitet gick det dock över en månad från det att genomförandeakten om inrättande av lagerhållningen antogs till dess att den medicinska utrustningen och förnödenheterna för första gången togs i bruk.
Ändring 17
Förslag till beslut
Skäl 10
(10)  För att den operativa kapaciteten ska kunna reagera snabbt på en storskalig nödsituation eller vid en händelse med låg sannolikhet men med omfattande verkningar, såsom covid-19-pandemin, bör unionen ha möjlighet att förvärva, hyra, leasa eller på annat sätt anlita rescEU-kapacitet för att kunna bistå medlemsstaterna vid storskaliga nödsituationer, i enlighet med de stödjande befogenheterna på civilskyddets område och med särskild hänsyn till utsatta personer. Dessa kapaciteter bör på förhand förläggas vid logistiska knutpunkter inom unionen eller, av strategiska skäl, fördelas via tillförlitliga nätverk av nav såsom FN:s humanitära insatsenheter.
(10)  För att den operativa kapaciteten ska kunna reagera snabbt och effektivt storskaliga nödsituationer eller vid händelser med låg sannolikhet men med omfattande verkningar, såsom covid-19-pandemin, bör unionen ha möjlighet att självständigt förvärva, hyra, leasa eller på annat sätt anlita rescEU-kapacitet för att kunna bistå medlemsstaterna vid storskaliga och gränsöverskridande nödsituationer, i enlighet med de stödjande befogenheterna på civilskyddets område. Dessa kapaciteter bör på förhand förläggas till logistiska knutpunkter inom unionen. EMA och ECDC bör vid behov höras vid fastställandet, förvaltningen och fördelningen av kapacitet för insatser i medicinska nödsituationer.
Ändring 18
Förslag till beslut
Skäl 10a (nytt)
(10a)  I genomförandet av civilskyddsmekanismens verksamhet bör särskild hänsyn tas till skyddet av utsatta personer. För att förebygga könsrelaterat våld, bland annat våld i hemmet i kristider, bör dessutom kommissionen tillsammans med medlemsstaterna utarbeta vägledning på grundval av bästa praxis för att stödja offer för könsrelaterat våld inom ramen för civilskyddsmekanismen för unionen.
Ändring 19
Förslag till beslut
Skäl 10b (nytt)
(10b)  På grundval av principerna om solidaritet och allmän tillgång till bra hälso- och sjukvård, samt unionens centrala roll för att påskynda framstegen i arbetet med globala hälsoutmaningar, bör civilskyddsmekanismen för unionen, på ett sätt som skapar synergier och komplementaritet med andra relevanta unionsprogram, särskilt programmet EU för hälsa, förbättra kapaciteten för förebyggande, beredskap och insatser i medicinska nödsituationer.
Ändring 20
Förslag till beslut
Skäl 11
(11)  RescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av medlemsstaterna skulle kunna användas för nationella ändamål, men endast när den inte används eller behövs för krishanteringsinsatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.
(11)  RescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av medlemsstaterna eller kommissionen skulle kunna användas för nationella ändamål av de medlemsstater som hyser kapaciteten, men endast när den inte används eller behövs för krishanteringsinsatser inom ramen för civilskyddsmekanismen, varvid gränsöverskridande nödsituationer bör prioriteras.
Ändring 21
Förslag till beslut
Skäl 12
(12)  Unionen har ett intresse av att vid behov kunna hantera nödsituationer i tredjeländer. Även om rescEU-kapacitet främst upprättas för att användas som ett säkerhetsnät inom unionen, skulle i vederbörligen motiverade fall och med beaktande av de humanitära principerna, rescEU-kapacitet kunna sättas in utanför unionen.
(12)  Unionen har ett intresse av att vid behov kunna hantera nödsituationer i tredjeländer. Även om rescEU-kapacitet främst upprättas för att användas som ett säkerhetsnät inom unionen skulle i vederbörligen motiverade fall, i samråd med humanitära aktörer före insatserna och med beaktande av de humanitära principerna, rescEU-kapacitet kunna sättas in utanför unionen.
Ändring 22
Förslag till beslut
Skäl 13
(13)  För att hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla stödet bör den europeiska civilskyddspoolen förstärkas ytterligare genom att de operativa kostnaderna för den anslagna kapaciteten samfinansieras när den används utanför unionen.
(13)  För att hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla stödet också utanför unionen bör den europeiska civilskyddspoolen förstärkas ytterligare genom att de operativa kostnaderna för den anslagna kapaciteten samfinansieras på samma nivå, oavsett om den används inom eller utanför unionen.
Ändring 23
Förslag till beslut
Skäl 14a (nytt)
(14a)   För att stärka samarbetet inom luftburen skogsbrandsbekämpning, och som reaktion på andra katastrofer, bör de administrativa förfarandena om möjligt rationaliseras för att säkerställa snabba insatser.
Ändring 24
Förslag till beslut
Skäl 16
(16)  Med hänsyn till att utnyttjandet av rescEU-kapacitet för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen tillför ett betydande mervärde för unionen genom att säkerställa en effektiv och snabb reaktion på människor i nödsituationer, bör ytterligare krav på synlighet ställas för att uppmärksamma unionens insatser.
(16)  Med hänsyn till att utnyttjandet av rescEU-kapacitet för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen tillför ett betydande mervärde för unionen genom att säkerställa en effektiv och snabb reaktion på människor i nödsituationer, bör ytterligare krav på synlighet ställas för att sprida information till allmänheten och medierna i unionen och för att uppmärksamma unionens insatser. Kommissionen bör ge de nationella myndigheterna riktlinjer för kommunikationen kring varje enskild insats för att säkerställa att unionens roll uppmärksammas på vederbörligt sätt.
Ändring 25
Förslag till beslut
Skäl 17
(17)  För att öka flexibiliteten och uppnå ett optimalt budgetgenomförande bör indirekt förvaltning inbegripas som metod för budgetgenomförandet.
(17)  För att öka flexibiliteten och uppnå ett optimalt budgetgenomförande bör detta beslut föreskriva indirekt förvaltning som en metod för budgetgenomförandet, avsedd att användas när det är motiverat p.g.a. den berörda åtgärdens karaktär och innehåll.
Ändring 26
Förslag till beslut
Skäl 17a (nytt)
(17a)   I enlighet med artikel 155 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/10461a (”budgetförordningen”) bör de enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i den förordningen och i artikel 25.2 i detta beslut årligen fullgöra sina rapporteringsskyldigheter. Rapporteringskraven för dessa enheter fastställs i den överenskommelse om verifiering som avses i artikel 130.3 i budgetförordningen.
____________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
Ändring 27
Förslag till beslut
Skäl 18
(18)  För att främja förutsebarhet och långsiktig effektivitet i samband med genomförandet av beslut 1313/2013/EU bör kommissionen anta årliga eller fleråriga arbetsprogram som anger de planerade anslagen. Detta bör ge unionen att mer flexibilitet i budgetgenomförandet och därigenom bidra till att förbättra förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder.
utgår
Ändring 28
Förslag till beslut
Skäl 18a (nytt)
(18a)   Unionens ledande byråer bör genom delegerade akter få förstärkta befogenheter att förvalta rescEU-kapacitet, leda upphandlingsförfarandet och utfärda rekommendationer om specifika kvantiteter och produkter som ska placeras vid geografiskt utspridda logistiska knutpunkter.
Ändring 29
Förslag till beslut
Skäl 18b (nytt)
(18b)  Inrättandet, förvaltningen och fördelningen av unionens strategiska reserver och lager av kapacitet för insatser i medicinska nödsituationer inom ramen för programmet EU för hälsa bör komplettera rescEU:s reserver.
Ändring 30
Förslag till beslut
Skäl 22a (nytt)
(22a)   Det bör också finnas möjlighet till ytterligare, frivilliga bidrag från medlemsstaterna inom ramen för civilskyddsmekanismen.
Ändring 31
Förslag till beslut
Skäl 23
(23)  Förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder är nödvändiga för att stärka unionens motståndskraft i samband med naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, men när katastrofer inträffar och hur omfattande de blir är naturligtvis oförutsägbart. Såsom framgår av den senaste tidens covid-19-kris kan de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa adekvata insatser variera avsevärt från år till år; sådana resurser bör omedelbart göras tillgängliga. En sammanjämkning av principen om förutsebarhet och behovet av snabba reaktioner på nya behov innebär att det finansiella genomförandet av programmen behöver anpassas. Det är därför lämpligt att tillåta överföring av outnyttjade anslag som är begränsade till det följande året och som endast avser insatser, utöver vad som föreskrivs artikel 12.4 i budgetförordningen.
(23)  Förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder är nödvändiga för att stärka unionens motståndskraft i samband med naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, men när katastrofer inträffar och hur omfattande de blir är naturligtvis oförutsägbart. Såsom framgår av den senaste tidens covid-19-kris kan de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa adekvata insatser variera avsevärt från år till år; sådana resurser bör omedelbart göras tillgängliga. En sammanjämkning av principen om förutsebarhet och behovet av snabba reaktioner på nya behov innebär att det finansiella genomförandet av programmen behöver anpassas. Det är därför lämpligt att tillåta överföring av outnyttjade anslag som är begränsade till det följande året och som avser förebyggande, beredskap och insatser, utöver vad som föreskrivs artikel 12.4 i budgetförordningen.
Ändring 32
Förslag till beslut
Skäl 25
(25)  Bilaga I till beslut nr 1313/2013/EU medger inte den flexibilitet som behövs för att unionen ska kunna anpassa sina investeringar när det gäller förebyggande, beredskap och insatser och bör därför utgå. Nivåerna på de investeringar som ska anslås till de olika stadierna i katastrofriskhanteringscykeln måste fastställas på förhand. Avsaknaden av flexibilitet hindrar unionen från att kunna hantera att katastrofer är oförsebara till sin natur.
utgår
Ändring 33
Förslag till beslut
Skäl 25a (nytt)
(25a)  För att rescEU ska ha en fungerande kapacitet och civilskyddsmekanismen effektivt kunna tillgodose unionsmedborgarnas behov har under covid-19-pandemin ytterligare anslag beviljats för finansiering av civilskyddsmekanismens insatser. Det är viktigt att unionen får nödvändig flexibilitet för att kunna reagera effektivt på katastrofers oförutsägbara karaktär, samtidigt som en viss förutsägbarhet bibehålls i fullgörandet av de mål som fastställs i detta beslut. Det är viktigt att uppnå nödvändig balans vid fullgörandet av dessa mål. I syfte att uppdatera procentandelarna i bilaga I i enlighet med prioriteringarna för den reformerade civilskyddsmekanismen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen.
Ändring 34
Förslag till beslut
Artikel 1 – led -1 (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 1 – punkt 2
(-1)   I artikel 1 ska punkt 2 ersättas med följande:
2.  Civilskyddsmekanismen ska i första hand skydda människor, men även miljö och egendom, inklusive kulturarvet, mot alla typer av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inbegripet konsekvenserna av terrordåd, tekniska och radiologiska katastrofer eller miljökatastrofer, föroreningar av den marina miljön och akuta hälsokriser, som inträffar inom eller utanför unionen. När det gäller konsekvenserna av terrordåd och radiologiska katastrofer får civilskyddsmekanismen endast omfatta beredskapsåtgärder och katastrofinsatser.
2. Civilskyddsmekanismen ska i första hand skydda människor, men även miljö och egendom, inklusive kulturarvet, mot alla typer av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inbegripet konsekvenserna av terrordåd, tekniska och radiologiska katastrofer eller miljökatastrofer, föroreningar av den marina miljön, hydrogeologisk instabilitet och akuta hälsokriser, som inträffar inom eller utanför unionen. När det gäller konsekvenserna av terrordåd och radiologiska katastrofer får civilskyddsmekanismen endast omfatta beredskapsåtgärder och katastrofinsatser.
Ändring 35
Förslag till beslut
Artikel 1 – led -1a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 1 – punkt 3
(-1a)   I artikel 1 ska punkt 3 ersättas med följande:
3.  Civilskyddsmekanismen ska främja solidaritet mellan medlemsstaterna genom praktiskt samarbete och samordning, utan att detta påverkar medlemsstaternas primära ansvar att skydda människor, miljö och egendom, inklusive kulturarvet, på det egna territoriet mot katastrofer och ska förse sina katastrofhanteringssystem med tillräcklig kapacitet för att de på ett adekvat och konsekvent sätt ska kunna hantera katastrofer av en sådan art och storleksordning som rimligen kan förväntas inträffa och som de rimligen kan förbereda sig inför.
3. Civilskyddsmekanismen ska främja solidaritet mellan medlemsstaterna genom praktiskt samarbete och samordning, utan att detta påverkar medlemsstaternas primära ansvar att skydda människor, miljö, mark och egendom, inklusive kulturarvet, på det egna territoriet mot katastrofer och ska förse sina katastrofhanteringssystem med tillräcklig kapacitet för att de ska kunna förebygga, och på ett adekvat och konsekvent sätt hantera, katastrofer av en sådan art och storleksordning som rimligen kan förväntas inträffa och som de rimligen kan förbereda sig inför.
Ändring 36
Förslag till beslut
Artikel 1 – led -1b (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 3 – punkt 1 – led c
(-1b)   I artikel 3.1 ska led c ersättas med följande:
c)  Underlätta snabba och effektiva insatser vid katastrofer eller vid överhängande fara för katastrofer, inbegripet genom att vidta åtgärder för att begränsa omedelbara konsekvenser.
c) Underlätta snabba och effektiva insatser vid katastrofer eller vid överhängande fara för katastrofer, inbegripet genom att få bort alla byråkratiska hinder.
Ändring 37
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 1a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 4 – led 4a (nytt)
(1a)  I artikel 4 ska följande led införas:
”4a. unionsmål för resiliens vid katastrofer: mål som fastställts till stöd för förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder för att unionen och dess medlemsstater bättre ska kunna motstå verkningarna av en katastrof som har eller kan få gränsöverskridande verkningar, samt få en gemensam utgångspunkt för bevarandet av samhällsviktiga funktioner trots verkningarna av en sådan katastrof och för att en välfungerande inre marknad ska säkerställas också under sådana omständigheter.”
Ändring 38
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 1b (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 5 – punkt 1 – led c
(1b)  I artikel 5.1 ska led c ersättas med följande:
c)  ta fram och regelbundet uppdatera en sektorsöverskridande översikt över och kartläggning av risker för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor som unionen kan ställas inför, med en ansats som inkluderar olika policyområden som kan rikta sig till eller påverka förebyggande av katastrofer och som tar vederbörlig hänsyn till de sannolika effekterna av klimatförändringar,
c) ta fram och regelbundet uppdatera en sektorsöverskridande översikt över och kartläggning av risker för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor som unionen kan ställas inför, däribland katastrofer som har eller kan få gränsöverskridande verkningar, med en ansats som inkluderar olika policyområden som kan rikta sig till eller påverka förebyggande av katastrofer och som tar vederbörlig hänsyn till de sannolika effekterna av klimatförändringar,
Ändring 39
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 1c (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 5 – punkt 1 – led h
(1c)   I artikel 5.1 ska led h ersättas med följande:
h)  främja användande av diverse unionsmedel som kan stödja hållbara katastrofförebyggande åtgärder och uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att utnyttja sådana finansieringsmöjligheter,
h) främja användande av unionsmedel som kan stödja hållbara katastrofförebyggande åtgärder, bland annat förebyggande av katastrofer orsakade av hydrogeologisk instabilitet, och uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att utnyttja sådana finansieringsmöjligheter,
Ändring 40
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 2 – led -a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 6 – punkt 1 – led c
-a)  I punkt 1 ska led c ersättas med följande:
c)  Fortsätta utarbeta och förbättra planering för katastrofriskhantering på nationell eller lämplig subnationell nivå.
c) Fortsätta utarbeta och förbättra planering för katastrofriskhantering på nationell eller lämplig subnationell nivå, även med avseende på gränsöverskridande samarbete, varvid hänsyn ska tas till unionsmålen för resiliens vid katastrofer enligt artikel 6.5 och riskerna med anknytning till katastrofer som har eller kan få gränsöverskridande verkningar.
Ändring 41
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 2 – led aa (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 6 – punkt 1 – led d
-aa)  I punkt 1 ska led d ersättas med följande:
d)  Tillhandahålla kommissionen en sammanfattning av relevanta delar av de bedömningar som avses i punkterna a och b med fokus på centrala risker. För centrala risker med gränsöverskridande konsekvenser samt i förekommande fall risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser ska medlemsstaterna beskriva förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder. Sammanfattningen ska tillhandahållas kommissionen senast den 31 december 2020 och därefter vart tredje år och om det föreligger viktiga förändringar.
d) Tillhandahålla kommissionen en sammanfattning av relevanta delar av de bedömningar som avses i punkterna a och b med fokus på centrala risker. För centrala risker med gränsöverskridande konsekvenser och risker med anknytning till katastrofer som har eller kan få gränsöverskridande verkningar samt i förekommande fall risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser ska medlemsstaterna beskriva förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder. Sammanfattningen ska tillhandahållas kommissionen senast den 31 december 2020 och därefter vart tredje år och om det föreligger viktiga förändringar.
Ändring 42
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 2 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 6 – punkt 1 – led f
f)  Förbättra insamlingen av uppgifter om katastrofförluster på nationell eller lämplig subnationell nivå för att säkerställa evidensbaserat utarbetande av scenarier enligt artikel 10.1.”
”f) Förbättra insamlingen av uppgifter om katastrofförluster på nationell eller lämplig subnationell nivå för att säkerställa evidensbaserat utarbetande av scenarier enligt artikel 10.1, särskilt för att ta reda på var det finns luckor i gränsöverskridande insatskapacitet vid katastrofer.”
Ändring 43
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 2 – led c
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 6 – punkt 5
5.  Kommissionen ska fastställa unionsmål för resiliens vid katastrofer för att stödja förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder. Målen för resiliens vid katastrofer ska säkerställa en gemensam utgångspunkt för att kunna bevara kritiska samhällsfunktioner när en katastrof med omfattande verkningar ger upphov till dominoeffekter och för att säkerställa den inre marknadens funktion. Målen ska baseras på framåtblickande scenarier, inbegripet klimatförändringarnas effekter på katastrofriskerna, data om tidigare händelser och sektorsövergripande konsekvensbedömningar, med särskild hänsyn till utsatta personer.
5.  Senast ... [18 månader från och med den dag då detta beslut om ändring träder i kraft] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 med avseende på komplettering av detta beslut genom att fastställa unionsmål för resiliens vid katastrofer för att stödja förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder. Målen för resiliens vid katastrofer ska säkerställa en gemensam utgångspunkt för att kunna bevara kritiska samhällsfunktioner när en katastrof med omfattande verkningar ger upphov till dominoeffekter och för att säkerställa den inre marknadens funktion. Målen ska baseras på framåtblickande scenarier, inbegripet effekterna av klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald på katastrofriskerna, data om tidigare händelser och sektorsövergripande konsekvensbedömningar samt analyser av de långsiktiga sociala konsekvenserna i de berörda regionerna, med särskild hänsyn till utsatta personer. Vid utarbetandet av målen för resiliens vid katastrofer ska kommissionen särskilt fokusera på återkommande katastrofer som drabbar regioner i medlemsstaterna och föreslå konkreta åtgärder för de nationella myndigheterna, däribland sådana som ska genomföras med hjälp av unionsmedel, för att stärka resiliensen vid kriser.
Kommissionen ska ges befogenhet att vid behov anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att fastställa unionsmål för resiliens vid katastrofer.”
Ändring 44
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 3
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 7 – punkt 1 – stycke 2
ERCC ska särskilt, i realtid, samordna, övervaka och stödja insatser vid nödsituationer på unionsnivå. ERCC ska arbeta i nära kontakt med nationella krishanteringssystem, civilskyddsmyndigheter och relevanta unionsorgan.
ERCC ska särskilt, i realtid, samordna, övervaka och stödja insatser vid nödsituationer på unionsnivå. ERCC ska arbeta i nära kontakt med nationella krishanteringssystem, civilskyddsmyndigheter, lokala frivilliggrupper och relevanta unionsorgan.
Ändring 45
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 4 – led a
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 8 – led c – strecksats 1
–  utveckla gränsöverskridande system för detektering och varning av unionsintresse,
–  utveckla gränsöverskridande system för detektering och tidig varning av unionsintresse för att begränsa katastrofers eller pandemiers omedelbara konsekvenser för människors liv,
Ändring 46
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 4 – led a
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 8 – led c – led 3a (nytt)
–   tillhandahålla tekniskt utbildningsstöd till lokalsamhällen för att öka deras kapacitet att på egen hand genomföra en första krisinsats,
Ändring 47
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 5a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 9 – punkt 10a (ny)
(5a)   I artikel 9 ska följande punkt läggas till:
”10a. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att förstainsatsaktörerna är lämpligt utrustade och redo att ingripa vid alla typer av katastrofer enligt artikel 1.”
Ändring 48
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 6
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 10 – punkt 1
1.  Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt arbeta för att förbättra den sektorsövergripande resiliensen vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor vilka kan antas få gränsöverskridande verkningar, inbegripet de negativa effekterna av klimatförändringar. Resiliensplaneringen ska inbegripa utarbetande av scenarier på unionsnivå för förebyggande och hantering av katastrofer på grundval av de riskbedömningar som avses i artikel 6.1 a och den översikt över risker som avses i artikel 5.1 c, den planering för katastrofriskhantering som avses i artikel 6.1 c, de uppgifter om katastrofförluster som avses i artikel 6.1 f samt kartläggning av tillgångar och utarbetande av planer för insättande av insatskapacitet, med beaktande av de unionsmål för resiliens vid katastrofer som avses i artikel 6.5.
1.  Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt arbeta för att förbättra den sektorsövergripande resiliensen vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor vilka kan antas få gränsöverskridande verkningar, inbegripet de negativa effekterna av klimatförändringar och den ökande förekomsten av okontrollerade gränsöverskridande skogsbränder. Resiliensplaneringen ska inbegripa utarbetande av scenarier på unionsnivå för förebyggande och hantering av katastrofer på grundval av de riskbedömningar som avses i artikel 6.1 a och den översikt över risker som avses i artikel 5.1 c, den planering för katastrofriskhantering som avses i artikel 6.1 c, de uppgifter om katastrofförluster som avses i artikel 6.1 f samt kartläggning av tillgångar och utarbetande av planer för insättande av insatskapacitet, med beaktande av de unionsmål för resiliens vid katastrofer som avses i artikel 6.5.
Ändring 49
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 6
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 10 – punkt 2
2.  Vid resiliensplaneringen av katastrofinsatser i samband med humanitära kriser utanför unionen ska kommissionen och medlemsstaterna identifiera och främja synergieffekter mellan civilskyddsbiståndet och det humanitära bistånd som tillhandahålls av unionen och medlemsstaterna.
2.  Vid resiliensplaneringen av katastrofinsatser i samband med humanitära kriser utanför unionen ska kommissionen och medlemsstaterna identifiera och främja synergieffekter mellan civilskyddsbiståndet och det humanitära bistånd som tillhandahålls av unionen och medlemsstaterna, vilket ska ske i samråd med humanitära aktörer, även på det lokala planet, och lokala myndigheter när detta är möjligt.
Ändring 50
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 7
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 11 – punkt 2
2.  Utifrån identifierade risker, de resiliensmål som avses i artikel 6.5, utarbetandet av scenarier som avses i artikel 10.1 samt kapaciteten och bristerna som helhet ska kommissionen, genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2, fastställa vilka typer av central insatskapacitet och vilken omfattning av denna som behövs för Europeiska civilskyddspoolen (nedan kallade kapacitetsmålen).
2.  Utifrån identifierade risker, kapaciteten och bristerna som helhet och eventuella befintliga unionsmål för resiliens vid katastrofer, enligt vad som avses i artikel 6.5, samt scenarier som eventuellt utarbetats enligt vad som avses i artikel 10.1 ska kommissionen, genom genomförandeakter, fastställa vilka typer av central insatskapacitet och vilken omfattning av denna som behövs för Europeiska civilskyddspoolen (nedan kallade kapacitetsmålen). Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.
Ändring 51
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 8 – led a
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 2
”2 Kommissionen ska, genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2, fastställa den kapacitet som rescEU ska bestå av, baserat på de resiliensmål som avses i artikel 6.5 och sådant utarbetande av scenarier som avses i artikel 10.1, med beaktande av identifierade och framväxande risker, total kapacitet och brister på unionsnivå, i synnerhet på områdena luftburen skogsbrandsbekämpning, kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära incidenter och akutsjukvård.
”2 Kommissionen ska vid de logistiska knutpunkterna inrätta europeiska beredskapslager för medicinska motåtgärder och utrustning, där det ska ingå medicinska motåtgärder mot händelser med låg sannolikhet men med omfattande verkningar. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa den kapacitet som rescEU ska bestå av, baserat på bland annat eventuella befintliga unionsmål för resiliens vid katastrofer enligt vad som avses i artikel 6.5 och eventuella scenarier som utarbetats enligt vad som avses i artikel 10.1, med beaktande av identifierade och framväxande risker, total kapacitet och brister på unionsnivå, i synnerhet på områdena luftburen skogsbrandsbekämpning, räddningsinsatser vid jordbävningar och översvämningar, kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära incidenter och akutsjukvård. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2. Kommissionen ska regelbundet uppdatera informationen om kvantiteten rescEU-kapacitet och klassificeringen av den samt göra denna information direkt tillgänglig för andra unionsinstitutioner.
Ändring 52
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 8 – led a
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
För kapacitet avsedd för insatser i medicinska nödsituationer, såsom ett strategiskt lager, akutsjukvårdsgrupper och all annan relevant kapacitet, ska kommissionen säkerställa att effektiv samordning samt synergier uppnås med andra unionsprogram och unionsfonder, särskilt programmet EU för hälsa1a, och med relevanta aktörer på unionsnivå och internationellt.
_______________________
1a Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (programmet EU för hälsa) (COM(2020)0405).
Ändring 53
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 8 – led a
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 3 - stycke 1
RescEU-kapacitet ska förvärvas, hyras, leasas och/eller på annat sätt anlitas av kommissionen eller medlemsstaterna. Kommissionen får förvärva, hyra, leasa eller på annat sätt anlita rescEU-kapacitet för att lagra och distribuera varor eller tillhandahålla tjänster till medlemsstaterna genom upphandlingsförfaranden i enlighet med unionens finansiella regler. Om rescEU-kapacitet förvärvas, hyrs, leasas eller på annat sätt anlitas av medlemsstaterna får direkta bidrag beviljas av kommissionen till medlemsstaterna utan en inbjudan att lämna förslag.
RescEU-kapacitet ska förvärvas, hyras, leasas och/eller på annat sätt anlitas av kommissionen eller medlemsstaterna. Kommissionen får förvärva, hyra, leasa eller på annat sätt anlita rescEU-kapacitet för att lagra och distribuera varor av hög kvalitet eller tillhandahålla tjänster till medlemsstaterna genom upphandlingsförfaranden i enlighet med unionens finansiella regler. Om kommissionen förvärvar rescEU-kapacitet ska den kvarstå som ägare till kapaciteten, också när den fördelas till medlemsstater. Om rescEU-kapacitet hyrs, leasas eller på annat sätt anlitas av kommissionen ska kommissionen ha kvar den fulla kontrollen över denna kapacitet. Om kommissionen förvärvar kapacitet som inte kan återanvändas får kommissionen överföra ägandet av kapaciteten till den begärande medlemsstaten. Om rescEU-kapacitet förvärvas, hyrs, leasas eller på annat sätt anlitas av medlemsstaterna får direkta bidrag beviljas av kommissionen till medlemsstaterna utan en inbjudan att lämna förslag.
Ändring 54
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 8 – led a
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 3 - stycke 3
RescEU-kapacitet ska hysas av medlemsstater som förvärvar, hyr, leasar eller på annat sätt anlitar denna kapacitet. Som ett sätt att öka unionens resiliens ska rescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av kommissionen placeras strategiskt i unionen på förhand. I samråd med medlemsstaterna skulle rescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av kommissionen också kunna lokaliseras i tredjeländer via betrodda nätverk som förvaltas av relevanta internationella organisationer.”
RescEU-kapacitet ska hysas av medlemsstater som förvärvar, hyr, leasar eller på annat sätt anlitar denna kapacitet. Som ett sätt att öka unionens resiliens ska rescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av kommissionen placeras strategiskt i unionen på förhand.
Ändring 55
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 8 – led aa (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 5
aa)   Punkt 5 ska ersättas med följande:
5.  Den medlemsstat som äger, hyr eller leasar rescEU-kapacitet ska säkerställa att denna rescEU-kapacitet registreras i Cecis, och att den är tillgänglig och insättningsbar för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.
5. Kommissionen eller den medlemsstat som äger, hyr, leasar eller på annat sätt anlitar rescEU-kapacitet ska säkerställa att denna rescEU-kapacitet registreras i Cecis, och att den är tillgänglig och insättningsbar för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.
RescEU-kapacitet får endast användas för nationella ändamål som anges i artikel 23.4a när den inte används eller behövs för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.
RescEU-kapacitet får endast användas för nationella ändamål som anges i artikel 23.4a när den inte används eller behövs för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.
RescEU-kapacitet ska användas i enlighet med de genomförandeakter som antas enligt artikel 32.1 g och med kontrakt för operativa ändamål som ingåtts mellan kommissionen och den medlemsstat som äger, hyr eller leasar sådan kapacitet genom vilka villkoren för insättning av rescEU-kapacitet anges närmare, inbegripet deltagande personal.
RescEU-kapacitet ska användas i enlighet med de genomförandeakter som antas enligt artikel 32.1 g och med kontrakt för operativa ändamål som ingåtts mellan kommissionen och den medlemsstat som äger, hyr eller leasar sådan kapacitet genom vilka villkoren för insättning av rescEU-kapacitet anges närmare, inbegripet deltagande personal.
Villkoren i kontrakten för operativa ändamål ska också säkerställa att rescEU-kapacitet används i enlighet med detta beslut, särskilt kraven i punkt 6 i denna artikel om att rescEU-kapacitet ska vara tillgänglig och det allmänna målet i artikel 1. I villkoren ska också anges vilka åtgärder som ska vidtas i händelse av bristande efterlevnad för att säkerställa att unionsmedel används på lämpligt sätt.”
Ändring 56
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 8 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 12 – punkt 10 – stycke 1
”RescEU-kapacitet får sättas in utanför unionen i enlighet med punkterna 6–9 i denna artikel.”
”RescEU-kapacitet får sättas in utanför unionen i enlighet med punkterna 6–9 i denna artikel. Kommissionen ska införa särskilda bestämmelser för att säkerställa ansvarsskyldighet och en korrekt användning av rescEU-kapacitet i tredjeländer, inbegripet tillträde för unionens kontrolltjänstemän. Civilskyddsmekanismens synlighet i tredjeländer ska säkerställas i enlighet med artikel 20a.1 och 20a.2 i detta beslut.
Ändring 57
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 8a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 13 – punkt 1 – stycke 2 – led f a(nytt)
(8a)   I artikel 13.1 andra stycket ska följande led införas:
”fa) Skapa kapacitet för särskild insatsexpertis som kan utnyttjas vid katastrofer som påverkar kulturarvet.”
Ändring 58
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 9
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 15 – punkt 3 – led b
”b) i samverkan med den drabbade medlemsstaten samla in och analysera kontrollerad information om situationen, i syfte att skapa gemensam situationsmedvetenhet, och sprida informationen till medlemsstaterna,
”b) i samverkan med den drabbade medlemsstaten samla in och analysera kontrollerad information om situationen, i syfte att skapa gemensam medvetenhet om situationen och bemötandet av den, och sprida informationen direkt till medlemsstaterna,
Ändring 59
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 9a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 16 – punkt 2
(9a)   I artikel 16 ska punkt 2 ersättas med följande:
2.  Insatser enligt denna artikel får antingen genomföras som en oberoende biståndsinsats eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. Unionens samordning ska vara fullt integrerad med den övergripande samordning som tillhandahålls av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och ska respektera dess ledande roll. Vid katastrofer som orsakats av människor eller komplexa nödsituationer ska kommissionen säkerställa förenlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, och respekt för humanitära principer.
2. Insatser enligt denna artikel får antingen genomföras som en oberoende biståndsinsats eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. Unionens samordning ska vara fullt integrerad med den övergripande samordning som tillhandahålls av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och ska respektera dess ledande roll. Vid katastrofer som orsakats av människor eller komplexa nödsituationer ska kommissionen när så är möjligt samråda med humanitära aktörer, även på det lokala planet, och säkerställa förenlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, och respekt för humanitära principer.
Ändring 60
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 10
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 17 – punkt 1 – led a
a)  efter begäran om expertrådgivning i fråga om förebyggande i enlighet med artikel 5.2,
a)  efter begäran om expertrådgivning i fråga om förebyggande i enlighet med artikel 5.2, särskilt i händelse av en pandemi,
Ändring 61
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 10
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 17 – punkt 1 – led b
b)  efter begäran om expertrådgivning i fråga om beredskap i enlighet med artikel 13.3,
b)  efter begäran om expertrådgivning i fråga om beredskap i enlighet med artikel 13.3, särskilt i händelse av en pandemi,
Ändring 62
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 11
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 18 – punkt 1 – led aa (nytt)
aa)   utveckla kartmaterial för snabb insättning och mobilisering av resurser, med särskild hänsyn till gränsöverskridande regioners särdrag med tanke på gränsöverskridande risker såsom okontrollerade skogsbränder,
Ändring 63
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12 – led ba (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkt 3 – stycke 1
(ba)  I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:
Det anslag som avses i punkt 1 får också täcka sådana utgifter för förberedande insatser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av civilskyddsmekanismen och uppfyllandet av dess mål.
Det anslag som avses i punkterna 1 och 1a i denna artikel och i artikel 19a får också täcka sådana utgifter för förberedande insatser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av civilskyddsmekanismen och uppfyllandet av dess mål.
Ändring 64
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12 – led bb (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkt 3a (ny)
(bb)  Följande punkt ska införas:
”3a. Den finansieringsram som avses i punkterna 1 och 1a i denna artikel och i artikel 19a ska användas för att täcka förebyggande åtgärder, beredskapsåtgärder och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.”
Ändring 65
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12 – led c
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkt 4
(c)  Punkt 4 ska ersättas med följande:
utgår
”4. Den finansieringsram som avses i punkterna 1 och 1a ska användas för att täcka åtgärder för att förebygga, förbereda för och hantera naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.”
Ändring 66
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12 – led ca (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkt 4
(ca)  Punkt 4 ska ersättas med följande:
4.  Den finansieringsram som avses i punkt 1 ska under perioden 2014–2020 fördelas i enlighet med de procentandelar och principer som anges i bilaga I.
4. Den finansieringsram som avses i punkt 1 ska under perioden 2014–2020 fördelas i enlighet med de procentandelar som anges i punkt 1 i bilaga I och de principer som anges i punkt 3 i den bilagan.
Ändring 67
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12 – led cb (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkt 4a (ny)
(cb)  Följande punkt ska införas:
”4a. Den finansieringsram som avses i punkt 1a i denna artikel och i artikel 19a ska under perioden 2021–2027 fördelas i enlighet med de procentandelar som anges i punkt 2 i bilaga I och de principer som anges i punkt 3 i den bilagan.”
Ändring 68
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12 – led d
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkterna 5 och 6
(d)  Punkterna 5 och 6 ska utgå.
utgår
Ändring 69
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12 – led da (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkt 5
(da)  Punkt 5 ska ersättas med följande:
5.   Kommissionen ska se över fördelningen enligt bilaga I mot bakgrund av resultatet av den interimsutvärdering som avses i artikel 34.2 a. Kommissionen ska, när så är nödvändigt mot bakgrund av resultaten av den översynen, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att anpassa sifferuppgifterna i bilaga I med mer än 8 procentenheter och mindre än 16 procentenheter. Dessa delegerade akter ska antas senast den 30 juni 2017.
5. Kommissionen ska se över fördelningen enligt bilaga I mot bakgrund av resultatet av den utvärdering som avses i artikel 34.3. Kommissionen ska, när så är nödvändigt mot bakgrund av oväntade händelser som påverkar budgetgenomförandet eller mot bakgrund av inrättandet av rescEU-kapacitet, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 med avseende på att ändra bilaga I för att anpassa sifferuppgifterna i punkterna 1 och 2 i bilaga I med mer än 10 procentenheter.
Ändring 70
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12 – led db (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkt 6
(db)  Punkt 6 ska ersättas med följande:
6.   Om tvingande skäl till skyndsamhet så kräver ska kommissionen vid en nödvändig revision av de budgetresurser som finns tillgängliga för katastrofinsatser ges befogenhet att anta delegerade akter för att justera sifferuppgifterna i bilaga I med mer än 8 procentenheter och mindre än 16 procentenheter, inom ramen för de tillgängliga budgetanslagen och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 31.
6. Om tvingande skäl till skyndsamhet så kräver ska kommissionen vid en nödvändig revision av de budgetresurser som finns tillgängliga för katastrofinsatser ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 med avseende på att ändra bilaga I för att justera sifferuppgifterna i punkterna 1 och 2 i bilaga I med mer än 10 procentenheter, inom ramen för de tillgängliga budgetanslagen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 31.
Ändring 71
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 12 – led dc (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19 – punkt 6a (ny)
(dc)  I artikel 19 ska följande punkt läggas till:
”6a. Europaparlamentet och rådet ska godkänna de årliga anslag som står till förfogande utan att det påverkar bestämmelserna i rådets förordning (EU, Euratom) nr ..../... om inrättande av en flerårig budgetram för åren 2021–2027 och det interinstitutionella avtalet av den ... 2020 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning.”
Ändring 72
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 13
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 19a – stycke 1
Åtgärder som avses i artikel 2 i förordning [ERI] ska genomföras enligt detta beslut med de belopp som avses i artikel 3.2 a iv i den förordningen, med förbehåll för vad som anges i dess artikel 4.4 och 4.8.
Åtgärder som avses i artikel 2 i förordning [ERI] ska genomföras enligt detta beslut till ett belopp på 2 187 620 000 EUR i löpande priser enligt vad som avses i artikel 3.2 a iv i den förordningen, med förbehåll för vad som anges i dess artikel 4.4 och 4.8.
Ändring 73
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 14
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 20a – punkt 1 – stycke 2
Allt bistånd och all finansiering som tillhandahålls inom ramen för detta beslut ska synliggöras på lämpligt sätt. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att kommunikation till allmänheten om insatser som finansieras inom ramen för civilskyddsmekanismen
Allt bistånd och all finansiering som tillhandahålls inom ramen för detta beslut ska synliggöras på lämpligt sätt i enlighet med de särskilda riktlinjer som kommissionen utfärdar för specifika insatser. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att kommunikation till allmänheten om insatser som finansieras inom ramen för civilskyddsmekanismen
Ändring 74
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 14
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 20a – punkt 1 – stycke 2a (nytt)
När rescEU-kapacitet används för nationella ändamål enligt vad som avses i artikel 12.5 ska medlemsstaterna, på samma sätt som avses i första stycket i denna punkt, framhålla kapacitetens ursprung och synliggöra den unionsfinansiering som använts för att förvärva kapaciteten.
Ändring 75
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 15 – led aa (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 21 – punkt 1 – led h
(aa)   I artikel 21.1 ska led h ersättas med följande:
h)  Stöd till sådan beredskapsverksamhet som beskrivs i artikel 13.
Stöd till sådan beredskapsverksamhet som beskrivs i artikel 13, särskilt genom att förstärka befintliga utbildningsnätverk och synergierna mellan dem och genom att främja inrättandet av nya nätverk med fokus på innovativa lösningar och nya risker och utmaningar.
Ändring 76
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 15 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 21 – punkt 3 - stycke 3
Det ekonomiska bistånd som avses i denna punkt får genomföras genom fleråriga arbetsprogram. För åtgärder som sträcker sig över mer än ett budgetår får budgetåtagandena delas upp i årliga delåtaganden.
utgår
Ändring 77
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 18
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 25 – punkt 2
2.  Kommissionen ska genomföra unionens ekonomiska bistånd i enlighet med budgetförordningen genom direkt förvaltning eller indirekt förvaltning med organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.
2.  Kommissionen ska genomföra unionens ekonomiska bistånd genom direkt förvaltning i enlighet med förordning (EU, Euratom) 2018/1046 eller indirekt förvaltning med de organ som avses i artikel 62.1 c i den förordningen. Vid valet av genomförandesätt för det ekonomiska stödet ska förtur ges åt direkt förvaltning. När det är motiverat p.g.a. den berörda åtgärdens karaktär och innehåll får kommissionen välja indirekt förvaltning. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att komplettera detta beslut genom att fastställa vilka av åtgärderna inom civilskyddsmekanismen som får genomföras genom indirekt förvaltning.
Ändring 78
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 18
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 25 – punkt 4 – stycke 1
För att genomföra detta beslut ska kommissionen genom genomförandeakter anta årliga eller fleråriga arbetsprogram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2. De årliga eller fleråriga arbetsprogrammen ska ange eftersträvade mål, förväntade resultat, genomförandemetod och totalbelopp. De ska även innehålla en beskrivning av de insatser som ska finansieras, uppgifter om de belopp som tilldelas varje insats och en vägledande tidsplan för genomförandet. Med avseende på det ekonomiska bistånd som avses i artikel 28.2 ska de årliga eller fleråriga arbetsprogrammen beskriva de åtgärder som planeras för de länder som anges däri.
För att genomföra detta beslut ska kommissionen genom genomförandeakter anta årliga arbetsprogram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2. De årliga arbetsprogrammen ska ange eftersträvade mål, förväntade resultat, genomförandemetod och totalbelopp. De ska även innehålla en beskrivning av de insatser som ska finansieras, uppgifter om de belopp som tilldelas varje insats och en vägledande tidsplan för genomförandet. Med avseende på det ekonomiska bistånd som avses i artikel 28.2 ska de årliga arbetsprogrammen beskriva de åtgärder som planeras för de länder som anges däri.
Ändring 79
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 18
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 25 – punkt 4 – stycke 2
Det ska dock inte krävas några årliga eller fleråriga arbetsprogram för åtgärder som omfattas av sådana katastrofinsatser som anges i kapitel IV, vilka inte kan förutses på förhand.
Det ska dock inte krävas några årliga arbetsprogram för åtgärder som omfattas av sådana katastrofinsatser som anges i kapitel IV, vilka inte kan förutses på förhand.
Ändring 80
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 18
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 25 – punkt 5
5.  Utöver bestämmelserna i artikel 12.4 i budgetförordningen ska de åtagande- och betalningsbemyndiganden som inte har utnyttjats vid utgången av det budgetår för vilket anslagen har förts in i den årliga budgeten överföras automatiskt och får ingås och utbetalas fram till och med den 31 december påföljande år. De överförda anslagen ska endast användas för katastrofinsatser. De överförda anslagen ska användas först under närmast påföljande budgetår.”
5.  Utöver bestämmelserna i artikel 12.4 i budgetförordningen ska de åtagande- och betalningsbemyndiganden som inte har utnyttjats vid utgången av det budgetår för vilket anslagen har förts in i den årliga budgeten överföras automatiskt och får ingås och utbetalas fram till och med den 31 december påföljande år. De överförda anslagen ska användas för förebyggande, beredskap och katastrofinsatser. De överförda anslagen ska användas först under närmast påföljande budgetår.”
Ändring 81
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 20 – led a
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 30 – punkt 2
”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6.5 och artikel 21.3 andra stycket ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2027.”
”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.5, 19.5, 19.6, 21.3 andra stycket och 25.2 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2027.”
Ändring 82
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 20 – led aa (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 30 – punkt 3
(aa)   Punkt 3 ska utgå.
Ändring 83
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 20 – led b
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 30 – punkt 4
4.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6.5 och i 21.3 andra stycket får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.5, 19.5, 19.6, 21.3 andra stycket och 25.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Ändring 84
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 20 – led c
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 30 – punkt 7
7.  En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 6.5 eller artikel 21.3 andra stycket ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
7.  En delegerad akt som antas i enlighet med artiklarna 6.5, 19.5, 19.6, 21.3 andra stycket eller 25.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 85
Förslag till beslut
Artikel 1 – stycke 1 – led 22a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Artikel 34 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
(22a)  I artikel 34.2 ska följande stycke läggas till:
”Senast den ... [24 månader från och med den dag då detta beslut om ändring träder i kraft] ska kommissionen utvärdera hur civilskyddsmekanismen fungerat och vilken samordning och vilka synergier som uppnåtts med programmet EU för hälsa och annan unionslagstiftning på hälsoområdet, i syfte att lägga fram ett lagstiftningsförslag som omfattar inrättandet av en särskild europeisk mekanism för hälsoinsatser.”
Ändring 86
Förslag till beslut
Artikel 1 – led 23
Beslut nr 1313/2013/EU
Bilaga I
(23)  Bilaga I ska utgå.
utgår
Ändring 87
Förslag till beslut
Artikel 1 – stycke 1 – led 23a (nytt)
Beslut nr 1313/2013/EU
Bilaga I
(23a)  Bilaga I ska ändras på följande sätt:
Bilaga I
Bilaga I
Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den civilskyddsmekanism som avses i artiklarna 19.1, 19.1a och 19a i procent samt principer för fördelningen
Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den unionsmekanism som avses i artikel 19.1 i procent
1.  Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den civilskyddsmekanism som avses i artikel 19.1 i procent för perioden 2014–2020
Förebyggande åtgärder: 20 % +/- 8 procentenheter
Förebyggande åtgärder: 10 % +/- 10 procentenheter
Beredskap: 50 % +/- 8 procentenheter
Beredskap: 65 % +/- 10 procentenheter
Insatser: 30 % +/- 8 procentenheter
Insatser: 25 % +/- 10 procentenheter
2.  Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den civilskyddsmekanism som avses i artikel 19.1a i procent för perioden 2021–2027
Förebyggande åtgärder: 8 % +/- 10 procentenheter
Beredskap: 80 % +/- 10 procentenheter
Insatser: 12 % +/- 10 procentenheter
Principer
3.  Principer
Vid genomförandet av detta beslut ska kommissionen prioritera åtgärder för vilka det i detta beslut fastställs en tidsfrist inom perioden fram till det att beslutet löper ut, med målsättningen att tidsfristen i fråga ska iakttas.
Vid genomförandet av detta beslut ska kommissionen prioritera åtgärder för vilka det i detta beslut fastställs en tidsfrist inom perioden fram till det att beslutet löper ut, med målsättningen att tidsfristen i fråga ska iakttas.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0148/2020).


Globala systemet för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja ***I
PDF 232kWORD 73k
Europaparlamentets ändringar antagna den 16 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2015/757 för att ta vederbörlig hänsyn till det globala systemet för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja (COM(2019)0038 – C8-0043/2019 – 2019/0017(COD))(1)
P9_TA(2020)0219A9-0144/2020

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl -1 (nytt)
(-1)  Med det aldrig tidigare skådade hot som klimatförändringarna utgör behöver ambitionsnivån höjas och ytterligare klimatåtgärder vidtas av unionen och på global nivå. Unionen har åtagit sig att intensifiera sina insatser för att bekämpa klimatförändringarna och genomföra Parisavtalet1a i enlighet med de senaste tillgängliga vetenskapliga rönen. Den särskilda rapporten om global uppvärmning på 1,5 °C från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) från 2018 bekräftar att en betydande minskning av utsläppen i alla sektorer är avgörande för att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 °C. I 2019 års särskilda rapport The Ocean and Cryosphere in a Changing Climate (Havet och kryosfären i ett klimat i förändring) från IPCC anges det dessutom att klimatmekanismerna är beroende av havens och de marina ekosystemens hälsa, som just nu påverkas av den globala uppvärmningen, föroreningar, överexploatering av den marina biologiska mångfalden, försurning, försämrad syresättning och kusterosion. IPCC påminner om att haven är en del av lösningen när det gäller att begränsa effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem, och understryker att både växthusgasutsläppen och föroreningen av ekosystemen måste minskas och de naturliga kolsänkorna förbättras.
__________________
1a Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Sjötransporter påverkar det globala klimatet på grund av koldioxidutsläppen från sjöfart. År 2015 svarade sjötransporter för 13 % av de totala växthusgasutsläppen från transporter i unionen15. Den internationella sjöfarten är det enda transportslag som inte omfattas av unionens åtagande att minska växthusgasutsläppen.
(1)  Sjötransporter påverkar klimatförändringarna, den marina biologiska mångfalden, luftkvaliteten och folkhälsan på grund av koldioxidutsläppen och andra utsläpp, till exempel metan, kväveoxider, svaveloxider, partiklar och sot. År 2015 svarade sjötransporter för 13 % av de totala växthusgasutsläppen från transporter i unionen15. Den globala sjöfartens utsläpp förväntas öka med mellan 50 % och 250 % fram till 205015a. Utsläppen från sjöfarten inom EES-området förväntas öka med 86 % jämfört med 1990 års nivåer fram till 2050 om det inte vidtas ytterligare åtgärder, trots de minimistandarder för fartygs energieffektivitet som Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har antagit. Den internationella sjöfarten är det enda transportslag som inte omfattas av unionens åtagande att minska växthusgasutsläppen. IMO antog den 13 april 2018 sin inledande strategi för minskning av växthusgasutsläppen från fartyg. Det behövs omgående åtgärder på både global nivå och unionsnivå för att genomföra denna strategi, för att säkerställa att det vidtas omedelbara åtgärder för att minska utsläppen från sjöfarten, bidra till genomförandet av Parisavtalet och uppnå det unionsomfattande målet om klimatneutralitet, utan att undergräva klimatinsatserna i andra sektorer.
__________________
__________________
15 https://www.eea.europa.eu/data-and-maps/indicators/transport-emissions-of-greenhouse-gases/transport-emissions-of-greenhouse-gases-10
15 https://www.eea.europa.eu/data-and-maps/indicators/transport-emissions-of-greenhouse-gases/transport-emissions-of-greenhouse-gases-10
15a https://gmn.imo.org/wp-content/uploads/2017/05/GHG3-Executive-Summary-and-Report_web.pdf
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Alla sektorer av ekonomin bör bidra till att minska växthusgasutsläppen i enlighet med det åtagande som medlagstiftarna gjorde i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/84216 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/41017.
(2)  Alla sektorer av ekonomin bör bidra till de gemensamma insatserna för att slutföra omställningen till nettonollutsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och senast 2050 i enlighet med unionens åtaganden enligt Parisavtalet och Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019 om klimatförändringarna.
__________________
16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013, EUT L 156, 19.6.2018, s. 26.
17 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, och beslut (EU) 2015/1814, EUT L 76, 19.3.2018, s. 3.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  I Europaparlamentets resolution från februari 2014 om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att fastställa ett bindande EU-mål om att fram till 2030 minska växthusgasutsläppen med minst 40 % jämfört med 1990 års nivåer. Europaparlamentet påpekade även att alla sektorer i ekonomin måste bidra till att minska utsläppen av växthusgaser om unionen ska kunna ta sin del av det globala ansvaret.
(3)  I Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar stöddes med stor majoritet målet att nå klimatneutralitet så snart som möjligt och senast 2050. Europaparlamentet har också vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen och medlemsstaterna att höja det bindande unionsmålet om att fram till 2030 minska växthusgasutsläppen till 55 % jämfört med 1990 års nivåer. Europaparlamentet påpekade även att alla sektorer i ekonomin, även den internationella luftfarten och sjöfarten, måste bidra till att minska utsläppen av växthusgaser om unionen ska kunna uppnå sina klimatmål och ta sin del av det globala ansvaret. Snabba insatser för att skapa en koldioxidsnål sjöfartssektor är så mycket viktigare mot bakgrund av att parlamentet den 28 november 2019 utlyste ett klimat- och miljönödläge.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 3a (nytt)
(3a)  I sin resolution av den 28 november 2019 om FN:s klimatkonferens 2019 i Madrid, Spanien (COP25) betonade Europaparlamentet behovet av ytterligare unionsåtgärder för att man ska komma till rätta med växthusgasutsläppen från sjöfarten, med tanke på IMO:s långsamma och otillräckliga framsteg. Europaparlamentet stödde särskilt att sjöfartssektorn tas med i unionens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser ( EU:s utsläppshandelssystem) och att normer för fartygs energieffektivitet införs på unionsnivå. Det räcker inte med enbart marknadsbaserade strategier för utsläppsminskning för att unionens utsläppsminskningsmål ska kunna nås, utan dessa strategier bör åtföljas av bindande lagstadgade krav på utsläppsminskning som verkställs i vederbörlig ordning.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  I sina slutsatser av den 24 oktober 2014 godkände Europeiska rådet ett bindande EU-mål om att fram till 2030 minska de inhemska växthusgasutsläppen med minst 40 % jämfört med 1990. Europeiska rådet framhöll också vikten av att minska utsläppen av växthusgaser och riskerna med beroendet av fossila bränslen i transportsektorn och uppmanade kommissionen att ytterligare studera instrument och åtgärder för ett heltäckande och teknikneutralt tillvägagångssätt, bland annat för främjande av utsläppsminskning och energieffektivitet i transportsektorn.
(4)  I sina slutsatser av den 12 december 20191a godkände Europeiska rådet målet att uppnå ett klimatneutralt EU senast 2050. Europeiska rådet framhöll också att all relevant EU-lagstiftning och EU-politik måste vara förenlig med och bidra till uppfyllandet av klimatneutralitetsmålet, samtidigt som hänsyn tas till lika villkor.
__________________
1a https://www.consilium.europa.eu/media/41768/12-euco-final-conclusions-en.pdf
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  I dagsläget är sjöfarten den enda sektorn som inte är föremål för ett uttryckligt unionsmål om utsläppsminskningar eller särskilda begränsningsåtgärder. I sitt meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given tillkännagav kommissionen sin avsikt att vidta ytterligare åtgärder för att komma till rätta med växthusgasutsläppen från sjöfarten och, i synnerhet, att utvidga EU:s utsläppshandelssystem till sjöfarten, att reglera de mest förorenande fartygens tillträde till unionens hamnar och att ålägga fartyg i hamn att använda landström. I sitt förslag av den 4 mars 2020 till en förordning om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordning (EU) 2018/1999 (Europeisk klimatlag)1a bekräftar kommissionen att det behövs ytterligare åtgärder för att uppnå målet om klimatneutralitet senast 2050 och att samtliga sektorer måste bidra, eftersom den nuvarande politiken förväntas minska växthusgasutsläppen med endast 60 % fram till 2050.
__________________
1a https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1588581905912&uri=CELEX:52020PC0080
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 4b (nytt)
(4b)  Avlägsnandet av marknadshinder inom sjöfarten, inbegripet genom användning av ett insynsvänligt och gediget system för övervakning, rapportering och verifiering, syftar till att bidra till en större användning av teknik för energieffektivitet och därmed minska utsläppen från sjöfarten med ungefär 2 % fram till 2030. Det krävs därför ytterligare åtgärder för att sjöfartssektorn ska kunna bidra fullt ut till de ekonomiövergripande insatserna för att nå unionens mål om klimatneutralitet samt målen för 2030 och andra potentiella delmål. Förordningen om övervakning, rapportering och verifiering är unionens primära instrument för övervakning, rapportering och verifiering av sjöfartens utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar och utgör således en grund för ytterligare åtgärder. Förordningens tillämpningsområde bör därför utvidgas till att omfatta bindande krav för företag att minska sina växthusgasutsläpp per transportarbete, och det är också nödvändigt att utvidga EU:s utsläppshandelssystem till att omfatta sjöfartssektorn.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  I april 2015 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter20 (nedan kallad förordningen om övervakning, rapportering och verifiering), som kompletterades 2016 med två delegerade förordningar21 och två genomförandeförordningar22. Syftet med förordningen om övervakning, rapportering och verifiering är att samla in uppgifter om utsläpp från fartyg som kan ligga till grund för den fortsatta politiken och uppmuntra utsläppsminskningar genom att ge relevanta marknader information om fartygs effektivitet. Enligt EU:s förordning om övervakning, rapportering och verifiering ska företag från och med 2018 övervaka, rapportera och verifiera sina fartygs årliga bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och energieffektivitet på resor till och från hamnar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den är även tillämplig på koldioxidutsläpp inom EES-hamnar. De första utsläppsrapporterna ska lämnas senast den 30 april 2019.
(6)  I april 2015 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter20 (nedan kallad förordningen om övervakning, rapportering och verifiering), som kompletterades 2016 med två delegerade förordningar21 och två genomförandeförordningar22. Syftet med förordningen om övervakning, rapportering och verifiering är att samla in uppgifter om utsläpp från fartyg som kan ligga till grund för den fortsatta politiken och uppmuntra utsläppsminskningar genom att ge relevanta marknader information om fartygs effektivitet. Förordningen om övervakning, rapportering och verifiering antogs som ett första steg i en stegvis strategi för att inkludera utsläppen från sjötransporter i unionens åtaganden om minskade växthusgasutsläpp och för att sedermera prissätta dessa utsläpp i enlighet med principen om att förorenaren betalar. När förordningen om övervakning, rapportering och verifiering antogs förband sig kommissionen att i samband med framtida lagstiftningsförslag om sjöfartsutsläpp överväga vilka ytterligare åtgärder som skulle vara lämpliga för att säkerställa att sektorn bidrar skäligt till unionens utsläppsminskningsmål, i synnerhet möjligheten att utvidga EU:s utsläppshandelssystem till att omfatta sjöfartssektorn. Enligt EU:s förordning om övervakning, rapportering och verifiering ska företag från och med 2018 övervaka, rapportera och verifiera sina fartygs årliga bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och energieffektivitet på resor till och från hamnar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den är även tillämplig på koldioxidutsläpp inom EES-hamnar. De första utsläppsrapporterna skulle lämnas senast den 30 april 2019 och offentliggjordes av kommissionen den 30 juni 2019.
__________________
__________________
20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG, EUT L 123, 19.5.2015, s. 55.
20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG, EUT L 123, 19.5.2015, s. 55.
21 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2072 om verifieringsverksamhet och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 320, 26.11.2016, s. 5, kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2071 av den 22 september 2016 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 vad gäller metoderna för övervakning av koldioxidutsläpp och reglerna för övervakning av annan relevant information, EUT L 320, 26.11.2016, s. 1.
21 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2072 av den 22 september 2016 om verifieringsverksamhet och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 320, 26.11.2016, s. 5, kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2071 av den 22 september 2016 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 vad gäller metoderna för övervakning av koldioxidutsläpp och reglerna för övervakning av annan relevant information, EUT L 320, 26.11.2016, s. 1.
22 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1927 av den 4 november 2016 om verifieringsverksamhet och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 299, 5.11.2016, s. 1, kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1928 av den 4 november 2016 om fastställande av transporterad last för andra fartygskategorier än passagerarfartyg, ro-ro-fartyg och containerfartyg i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 299, 5.11.2016, s. 22.
22 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1927 av den 4 november 2016 om verifieringsverksamhet och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 299, 5.11.2016, s. 1, kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1928 av den 4 november 2016 om fastställande av transporterad last för andra fartygskategorier än passagerarfartyg, ro-ro-fartyg och containerfartyg i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 299, 5.11.2016, s. 22.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  Varken sjöfartens utsläpp eller deras konsekvenser för den globala uppvärmningen och luftföroreningarna bör minskas på ett sätt som skadar den marina biologiska mångfalden, utan bör åtföljas av åtgärder för att återställa de marina och kustnära ekosystem som påverkats av sjöfarten, till exempel genom utsläpp av olika ämnen i haven (bl.a. ballastvatten, kolväten, tungmetaller och kemikalier), genom containrar som förlorats till havs och genom kollisioner med valar.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 6b (nytt)
(6b)  Inom sjöfarten är fartygsägaren inte alltid samma person eller enhet som svarar för den kommersiella driften av ett fartyg. Därför bör alla uppgifter som krävs enligt förordningen om övervakning, rapportering och verifiering insamlas av och tillskrivas den som faktiskt är ansvarig för den kommersiella fartygsdriften, såsom den driftsansvarige, tidsbefraktaren eller den som hyr fartyget utan besättning.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 6c (nytt)
(6c)  De uppgifter som insamlas med stöd av förordningen om övervakning, rapportering och verifiering bör användas till stöd för omställningen till utsläppsfria fartyg genom att det införs ett energieffektivitetsintyg för fartyg med en poängsättningsskala som gör det möjligt att jämföra fartyg på ett transparent sätt, särskilt i samband med försäljning eller uthyrning, och som uppmuntrar medlemsstaterna att främja bästa praxis och stödja de effektivaste fartygen.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 6d (nytt)
(6d)  Kommissionen bör, i samarbete med fartygsägare, andra berörda parter och oberoende experter, utarbeta en europeisk sjötransportmärkning för produkter för att konsumenterna ska få veta hur miljön påverkas av sjötransporter med koppling till produkterna de köper. En sådan märkning skulle bli en trovärdig och transparent källa till information för kunderna om frivilliga initiativ och således stödja sjöfartssektorns miljö- och energiomställning. Den skulle uppmuntra konsumenterna att köpa produkter som transporterats av fartygsägare som minskat sin miljöpåverkan, till exempel när det gäller växthusgaser, utsläpp av föroreningar, bullerföroreningar, avfallshantering och vattenvård.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 6e (nytt)
(6e)  Rådets direktiv 92/106/EEG1a bidrar till att minska utsläppen från transporter genom att stimulera till en övergång från godstransporter på väg till utsläppssnålare transportsätt, till exempel utsläppsfria flodfartskorridorer. Det direktivet måste ses över för att multimodala transporter ska främjas ännu intensivare och för att vi ska få effektivare transporter med fler utsläppssnåla alternativ. Utsläppsfria transporter på vattenvägar är nyckeln till en hållbar trafikomställning från vägar till vattenvägar, och därför är det nödvändigt med stöd till investeringar i tanknings- och laddningsinfrastruktur i inlandshamnar.
__________________
1a Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (EGT L 368, 17.12.1992, s. 38).
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 6f (nytt)
(6f)  Unionens hamnar är strategiska knutpunkter för energiomställningen på grund av sitt geografiska läge och den ekonomiska verksamhet som bedrivs där. De är huvudinfartsvägar för energivaror (från import, lagring eller distribution) och arbetar alltmer med att utveckla anläggningar för produktion av förnybar energi och ta fram nya strategier för energihushållning och cirkulär ekonomi. I enlighet med målen i den europeiska gröna given bör unionen därför stödja en minskning av koldioxidutsläppen inom sjöfarten med ett strategiskt tillvägagångssätt där unionens hamnar får stöd för sin roll som drivkraft bakom energiomställningen. Medlemsstaterna bör uppmuntras att stimulera utvecklingen av utsläppsfria hamnar och investera i tanknings- och laddningsinfrastruktur. Detta skulle säkerställa omedelbara hälsofördelar för alla som bor nära hamnområden eller utmed kusterna och dessutom minska de negativa effekterna på den marina och kustnära biologiska mångfalden i dessa områden, som även utgör vidsträckta landområden av vilka en del ingår i Natura 2000.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Om en internationell överenskommelse om ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering ingås ska kommissionen enligt artikel 22 i förordningen om övervakning, rapportering och verifiering se över den förordningen och om lämpligt föreslå ändringar för att anpassa den till den internationella överenskommelsen.
(7)  Om det ingås en internationell överenskommelse om ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering eller om globala åtgärder för att minska sjöfartens växthusgasutsläpp ska kommissionen enligt artikel 22 i förordningen om övervakning, rapportering och verifiering se över den förordningen och om lämpligt föreslå ändringar för att göra den förenlig med den internationella överenskommelsen. Oavsett om det vidtas några globala åtgärder eller inte är det viktigt att unionen kan fortsätta att vara ambitiös och visa prov på ledarskap i klimatfrågor genom att behålla eller anta strängare åtgärder inom unionen.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  I Parisavtalet, som antogs i december 2015 vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC COP 21)23, åtog sig unionen och dess medlemsstater ett utsläppsminskningsmål som omfattar hela ekonomin. Arbete med att begränsa utsläppen från den internationella sjöfarten genom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) pågår och bör uppmuntras. I oktober 2016 antog IMO ett system för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja (nedan kallat IMO:s globala datainsamlingssystem)24.
(8)  I Parisavtalet, som antogs i december 2015 vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC COP 21)23, åtog sig unionen och dess medlemsstater ett utsläppsminskningsmål som omfattar hela ekonomin. Arbete med att begränsa utsläppen från den internationella sjöfarten genom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) pågår och bör uppmuntras. I oktober 2016 antog IMO ett system för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja (nedan kallat IMO:s globala datainsamlingssystem)24. Den 13 april 2018 antog IMO också en inledande strategi för att minska växthusgasutsläppen från fartyg (IMO:s inledande strategi) med målet att så snart som möjligt stoppa ökningen av dessa utsläpp och att senast 2050 minska dem med minst 50 % jämfört med 2008 samt att sträva efter att fasa ut dem helt. Samtidigt åtog sig IMO:s medlemsstater och associerade medlemmar, inbegripet alla unionens medlemsstater, att minska koldioxidutsläppen per transportarbete inom den internationella sjöfarten med i genomsnitt minst 40 % fram till 2030 och sträva efter att uppnå en minskning på 70 % fram till 2050. Det är därför lämpligt att införliva de grundläggande elementen från IMO:s inledande strategi i unionsrätten, samtidigt som man fortsätter att föra en konstruktiv dialog med IMO:s medlemsstater för att nå en global överenskommelse om åtgärder för att minska växthusgasutsläppen. Företagen bör åläggas att linjärt minska de årliga koldioxidutsläppen per transportarbete från samtliga fartyg under deras ansvar med i genomsnitt minst 40 % fram till 2030, jämfört med den genomsnittliga prestanda per kategori fartyg av samma storlek och typ som rapporterats i enlighet med förordningen om övervakning, rapportering och verifiering. Referensscenariot för åtgärderna för minskning av växthusgasutsläpp bör fastställas med hjälp av uppgifterna från Thetis-registret för övervakning, rapportering och verifiering och IMO:s datainsamlingssystem, samtidigt som man fullt ut erkänner de utsläppsminskningar som redan gjorts av de företag som gått i bräschen för utfasning av fossila bränslen. Kommissionen bör anta delegerade akter för att fastställa ingående bestämmelser för fastställandet av referensscenariot, den årliga minskningsfaktorn för varje fartygskategori, bestämmelserna och metoderna för att beräkna och samla in avgifterna för överskridande utsläpp och alla andra bestämmelser som krävs för att denna skyldighet ska fullgöras och för att kunna kontrollera att den fullgörs.
__________________
__________________
23 Parisavtalet, EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.
23 Parisavtalet, EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.
24 IMO:s resolution MEPC.278(70) om ändring av bilaga VI till Marpolkonventionen.
24 IMO:s resolution MEPC.278(70) om ändring av bilaga VI till Marpolkonventionen.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  Förekomsten av två parallella system för övervakning, rapportering och verifiering har föranlett kommissionen att med stöd av artikel 22 i förordningen om övervakning, rapportering och verifiering överväga att anpassa sitt system för att minska den administrativa bördan för fartyg men samtidigt bevara syftet med förordningen om övervakning, rapportering och verifiering.
(9)  Förekomsten av två parallella system för övervakning, rapportering och verifiering har föranlett kommissionen att med stöd av artikel 22 i förordningen om övervakning, rapportering och verifiering överväga att anpassa sitt system för att minska den administrativa bördan för fartyg, särskilt sådana som ägs av små och medelstora företag, men samtidigt bevara syftet med förordningen om övervakning, rapportering och verifiering.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Konsekvensbedömningen visade att en partiell anpassning av EU:s system för övervakning, rapportering och verifiering kan minska den administrativa bördan för rederier utan att påverka förordningens grundläggande syften. En sådan partiell anpassning bör emellertid inte ändra förordningens krav när det gäller styrning, tillämpningsområde, verifiering, transparens eller koldioxidrapportering, eftersom detta allvarligt skulle undergräva dess syfte och påverka dess möjligheter att ligga till grund för framtida politiska beslut och att uppmuntra införandet av åtgärder och praxis som främjar energieffektivitet inom sjöfarten. Ändringar av förordningen om övervakning, rapportering och verifiering bör därför begränsa anpassningen till IMO:s globala datainsamlingssystem till definitioner, övervakningsparametrar, övervakningsplaner och mallar.
(10)  Konsekvensbedömningen visade att en partiell anpassning av EU:s system för övervakning, rapportering och verifiering kan minska den administrativa bördan för rederier utan att påverka förordningens grundläggande syften. En sådan partiell anpassning bör emellertid inte ändra förordningens krav när det gäller styrning, verifiering, transparens eller koldioxidrapportering, eftersom detta allvarligt skulle undergräva dess syfte och påverka dess möjligheter att ligga till grund för framtida politiska beslut och att uppmuntra införandet av åtgärder och praxis som främjar energieffektivitet inom sjöfarten. Ändringar av förordningen om övervakning, rapportering och verifiering bör därför begränsa anpassningen till IMO:s globala datainsamlingssystem till fartyg som omfattas av förordningen om övervakning, rapportering och verifiering, definitioner, övervakningsparametrar, övervakningsplaner och mallar.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Bestämmelserna i IMO:s globala datainsamlingssystem om vilka uppgifter som ska övervakas och rapporteras årligen bör beaktas för att säkerställa att harmoniserade uppgifter samlas in om fartygs verksamhet som omfattas av båda systemen. Parametern ”dödvikt” bör rapporteras, medan parametern ”transporterad last” även i fortsättningen bör vara frivillig. ”Tidsåtgång till sjöss” bör ersättas med definitionen av ”timmar under färd” i IMO:s globala datainsamlingssystem. För att minska den administrativa bördan bör slutligen beräkningen av ”tillryggalagd sträcka” baseras på IMO:s globala datainsamlingssystem25.
(12)  Bestämmelserna i IMO:s globala datainsamlingssystem om vilka uppgifter som ska övervakas och rapporteras årligen bör beaktas för att säkerställa att harmoniserade uppgifter samlas in om fartygs verksamhet som omfattas av båda systemen. Parametern ”dödvikt” bör rapporteras, tillsammans med parametern ”transporterad last”. ”Tidsåtgång till sjöss” bör ersättas med definitionen av ”timmar under färd” i IMO:s globala datainsamlingssystem. För att minska den administrativa bördan bör slutligen beräkningen av ”tillryggalagd sträcka” baseras på IMO:s globala datainsamlingssystem25.
__________________
__________________
25 IMO:s resolution MEPC 282 (70).
25 IMO:s resolution MEPC 282 (70).
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  Övervakningsplanernas innehåll bör anpassas för att ta hänsyn till IMO:s globala datainsamlingssystem, med undantag för de delar av planen som är nödvändiga för att säkerställa att bara unionsrelaterade uppgifter övervakas och rapporteras enligt förordningen om övervakning, rapportering och verifiering. Alla bestämmelser om uppgifter ”per resa” bör därför kvarstå när det gäller övervakningsplaner.
(13)  Övervakningsplanernas innehåll bör anpassas för att ta hänsyn till IMO:s globala datainsamlingssystem, med undantag för de delar av planen som är nödvändiga för att säkerställa att bara unionsrelaterade uppgifter övervakas och rapporteras enligt förordningen om övervakning, rapportering och verifiering. Alla bestämmelser om uppgifter ”per resa” bör därför kvarstå när det gäller övervakningsplaner. Kommissionen bör också bistå medlemsstaterna genom att dela med sig av sakkunskap och bästa praxis och hjälpa till med införandet av ny teknik, för att de administrativa hindren ska minska och för att datahämtningen ska bli effektiv och säker.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 13a (nytt)
(13a)  Av kommissionens konsekvensbedömning 2013, vilken åtföljde förslaget till förordningen om övervakning, rapportering och verifiering, framgick det dels att EU:s utsläppshandelssystem är effektivt för utsläpp från sjöfarten, dels att antingen ett utsläppshandelssystem eller en målbaserad kompensationsfond var de alternativ som kunde säkerställa de nödvändiga utsläppsminskningarna i sektorn. För att också sjöfarten ska komma med i unionens utsläppsminskande arbete bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG1a utvidgas till att omfatta utsläpp från sjöfarten. Kommissionen bör anta delegerade akter för att fastställa dels sjötransporternas totala mängd utsläppsrätter i linje med andra sektorer, dels metoden för tilldelning av utsläppsrätter för sjötransporter genom full auktionering. Vid utarbetandet av dessa delegerade akter bör kommissionen uppdatera 2013 års konsekvensbedömning, i synnerhet för att ta i beaktande unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp till 2030 och det klimatneutralitetsmål som fastställs i förordning (EU) .../... [den europeiska klimatlagen] samt de ekonomiska konsekvenserna, även i form av eventuella risker för oavsiktliga trafikomställningar och koldioxidläckage. Kommissionen bör offentliggöra resultaten av denna bedömning. Det är viktigt att unionen och dess medlemsstater stöder internationella åtgärder för minskning av sjötransporternas klimatpåverkan. Kommissionen bör följa hur det går inom IMO med att anta en marknadsbaserad åtgärd, och om en global marknadsbaserad åtgärd skulle antas bör kommissionen överväga hur man kan säkerställa överensstämmelse mellan unionens åtgärder och globala åtgärder på ett sätt som upprätthåller miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 13b (nytt)
(13b)  För en framgångsrik omställning till utsläppsfri sjöfart krävs det dels en integrerad strategi, dels den rätta möjliggörande miljön för att stimulera till innovation, både på fartyg och i hamnar. I denna möjliggörande miljö ingår offentliga och privata investeringar i forskning och innovation, tekniska åtgärder och driftsåtgärder för energieffektivisering av fartyg samt användning av hållbara alternativa bränslen, till exempel väte och ammoniak, som framställs från förnybara energikällor, och utsläppsfria framdrivningstekniker, inbegripet nödvändig tanknings- och laddningsinfrastruktur i hamnar. Intäkterna från auktionering av utsläppsrätter inom sjöfarten inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem bör användas för att inrätta en havsfond, med uppgift att stödja energieffektivisering av fartyg och investeringar som bidrar till koldioxidsnålare sjötransporter, även vid närsjöfart och i hamnar. Kommissionen bör också ta fram åtgärder för att reglera de mest förorenande fartygens tillträde till hamnar i unionen och ålägga fossilbränslefartyg i hamn att använda landström eller utsläppsfria alternativ. Kommissionen bör även bedöma möjligheten att ålägga hamnarna att ta ut utsläppsbaserade avgifter för överliggetid.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 13c (nytt)
(13c)  För att omställningen till utsläppsfria och miljövänliga fartyg ska lyckas krävs det dels en integrerad strategi för att främja innovativa åtgärder för miljövänligare fartyg, till exempel när det gäller skrovkonstruktion, nya motorer och hållbara alternativa bränslen, och vindframdrivning, dels driftsåtgärder som kan genomföras på kort sikt för att minska bränsleförbrukningen och därmed även utsläppen, till exempel sänkt marschhastighet eller bättre ruttplanering. Sänkt marschhastighet, så kallad slow steaming, testades i stor skala mellan 2006 och 2012 till följd av starkt ökade bränslepriser, varvid det framkom att 10 % lägre marschhastighet ger cirka 19 % mindre bränsleförbrukning1a, med motsvarande utsläppsminskning. Marknadsbaserade åtgärder såsom EU:s utsläpphandelssystem kommer att uppmuntra till minskade utsläpp och till investeringar i forskning och innovation för energieffektivisering av fartyg samt användning av hållbara alternativa bränslen och framdrivningstekniker, inbegripet nödvändig tanknings- och laddningsinfrastruktur i hamnar och inlandshamnar.
__________________
1a Teknisk rapport från Europeiska miljöbyrån nr 4/2013: The impact of international shipping on European air quality and climate forcing.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 14a (nytt)
(14a)  För att se till att de uppgifter som rapporteras i Thetis-registret för övervakning, rapportering och verifiering håller fortsatt hög kvalitet bör Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) ges de befogenheter och resurser den behöver för att kunna kontrollera de utsläppsrapporter som en kontrollör har verifierat som tillfredsställande.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 14b (nytt)
(14b)  Kommissionen bör göra en översyn av hur förordning (EU) 2015/757 fungerar och därvid ta hänsyn till de erfarenheter som vunnits vid genomförandet av den förordningen och av IMO:s globala datainsamlingssystem, liksom till annan relevant utveckling som syftar till att minska växthusgasutsläppen från sjötransporter.
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 14c (nytt)
(14c)  Sjötransporter släpper också ut luftföroreningar såsom svaveloxider, kväveoxider, partiklar, ozonnedbrytande ämnen och flyktiga organiska föreningar1a. Luftföroreningar har negativa effekter för både miljön och människors hälsa, särskilt för dem som bor eller arbetar vid kusten eller i hamnområden. Kommissionen bör se över relevant lagstiftning senast i juni 2021 och lägga fram konkreta förslag för att åtgärda problemet med utsläpp av luftföroreningar från sjötransporter. Kommissionen bör även arbeta med utvidgningen av svavelkontrollområdena och kontrollområdena för utsläpp av kväveoxider i alla europeiska hav, inbegripet Medelhavet, och gå vidare med problemet med utsläpp av tvättvatten från skrubbrar och utsläpp av andra ämnen i öppet vatten, såsom ballastvatten, kolväten, tungmetaller och kemikalier, samt problemet med hur dessa ämnen påverkar den marina biologiska mångfalden.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  Syftet med förordning (EU) 2015/757 är att övervaka, rapportera och verifiera koldioxidutsläpp från fartyg som anlöper EES-hamnar som ett första steg i en stegvis strategi för att minska växthusgasutsläppen. Detta kan inte uppnås i tillräcklig utsträckning av medlemsstaterna själva utan kan på grund av omfattningen och verkningarna bättre uppnås på unionsnivå. Hänsyn bör tas till IMO:s globala datainsamlingssystem och denna förordning säkerställer att uppgifter som samlas in utifrån ett antal enhetliga krav även i fortsättningen är tillförlitliga och jämförbara. Unionen får anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(15)  Syftet med förordning (EU) 2015/757 är att övervaka, rapportera och verifiera växthusgasutsläpp från fartyg som anlöper EES-hamnar för att minska deras genomsnittliga koldioxidintensitet per transportarbete, bland annat genom att avsevärt minska deras utsläpp i hamn, och att prissätta dessa utsläpp så att växthusgasutsläppen från sjöfarten minskas. Detta kan inte uppnås i tillräcklig utsträckning av medlemsstaterna själva utan kan på grund av omfattningen och verkningarna bättre uppnås på unionsnivå. Hänsyn bör tas till IMO:s globala datainsamlingssystem och denna förordning säkerställer att uppgifter som samlas in utifrån ett antal enhetliga krav även i fortsättningen är tillförlitliga och jämförbara. Unionen får anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 15a (nytt)
(15a)  Omställningen till en klimatneutral sjöfart är ännu inte fullbordad och lagstiftningen om detta har hittills inte varit tillräcklig. Hamnarna kan spela en viktig roll för koldioxidsnålare sjötransporter. Fartygsoperatörer med fartyg som anlöper hamnar i unionen bör åläggas att med hjälp av exempelvis anslutning till landström säkerställa att deras fartyg inte släpper ut växthusgaser eller luftföroreningar när de ligger i hamn. Detta vore särskilt viktigt om hamnarna ligger nära stadsområden, så att luftföroreningarnas påverkan på människors hälsa minskas. Eftersom olika fartyg i olika hög grad släpper ut växthusgaser och luftföroreningar bör de mest förorenande fartygen, inbegripet stora passagerarfartyg, bli de fartyg som först åläggs att rätta sig efter detta krav.
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 15b (nytt)
(15b)  Fartygsoperatörer bör säkerställa en så energieffektiv och utsläppssnål fartygsdrift som möjligt. Fartygsbyggare bör säkerställa att utsläppsminskning prioriteras vid fartygsnybyggen.
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 1 – rubriken (ny)
Ändringar av förordning (EU) 2015/757
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt -1 (ny)
Förordning (EU) 2015/757 ska ändras på följande sätt:
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt -1a (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Skäl 23
(-1a)  Skäl 23 ska ersättas med följande:
(23)  Andra växthusgaser, faktorer som påverkar klimatet eller luftföroreningar bör inte omfattas av unionens system för övervakning, rapportering och verifiering i detta skede, för att undvika krav på att installera mätutrustning som inte är tillräckligt tillförlitlig eller kommersiellt tillgänglig, vilket skulle kunna hindra genomförandet av unionens system för övervakning, rapportering och verifiering.
(23) Unionens system för övervakning, rapportering och verifiering bör utvidgas till att omfatta även andra växthusgaser, faktorer som påverkar klimatet och luftföroreningar, såvida det finns mätutrustning som är tillräckligt tillförlitlig eller kommersiellt tillgänglig, för att bättre skydda klimatet, miljön och människors hälsa.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt -1b (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 1
(-1b)  Artikel 1 ska ersättas med följande:
Artikel 1
Artikel 1
Syfte
Syfte
I denna förordning fastställs regler för noggrann övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp och av annan relevant information från fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion i syfte att främja minskningen av koldioxidutsläpp från sjötransporter på ett kostnadseffektivt sätt.
I denna förordning fastställs regler för noggrann övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp och av annan relevant information från fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion. I syfte att bidra till uppnåendet av unionens ekonomiövergripande mål om klimatneutralitet, som fastställs i förordning (EU) .../... [den europeiska klimatlagen], samtidigt som man tar hänsyn till IMO:s inledande strategi om minskning av växthusgasutsläppen från fartyg, som antogs den 13 april 2018, ålägger denna förordning företag att minska sina årliga genomsnittliga koldioxidutsläpp per transportarbete i enlighet med artikel 12a.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt -1c (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 2 – punkt 1
(-1c)  Artikel 2.1 ska ersättas med följande:
1.   Denna förordning ska tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet över 5 000 avseende koldioxidutsläpp under deras resor från senaste anlöpshamn till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn samt då de befinner sig i anlöpshamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.
1. Denna förordning ska tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet 5 000 eller mer avseende växthusgasutsläpp under deras resor från senaste anlöpshamn till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn samt då de befinner sig i anlöpshamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led -a (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 3 – led aa (nytt)
(-a)  Följande led ska införas:
”aa) växthusgasutsläpp: utsläpp av växthusgaser från fartyg enligt förteckningen i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG*.
_______________________
* Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG(EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).”
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led -aa (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 3 – led b
-aa)  Led b ska ersättas med följande:
b)  anlöpshamn : den hamn där ett fartyg lägger till för att lasta eller lossa gods eller där passagerare kan gå ombord eller lämna fartyget; följaktligen undantas uppehåll enbart för att tanka, fylla på varor, avlösa personal, angöra en torrdocka eller reparerara fartyget och/eller dess utrustning, uppehåll i hamn för att fartyget behöver assistans eller befinner sig i en nödsituation, omlastning mellan fartyg utanför hamnen och uppehåll endast för att ta skydd från dåligt väder eller för att detta krävs på grund av sök- och räddningsinsatser.
b) anlöpshamn: den hamn där ett fartyg lägger till för att lasta eller lossa en betydande del av sitt gods eller där passagerare kan gå ombord eller lämna fartyget; följaktligen undantas uppehåll enbart för att tanka, fylla på varor, avlösa personal, angöra en torrdocka eller reparera fartyget och/eller dess utrustning, uppehåll i hamn för att fartyget behöver assistans eller befinner sig i en nödsituation, omlastning mellan fartyg utanför hamnen och uppehåll endast för att ta skydd från dåligt väder eller för att detta krävs på grund av sök- och räddningsinsatser.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led a
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 3 – led d
”d) företag: fartygsägaren eller någon annan organisation eller person, såsom den driftsansvarige eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift samt alla uppgifter och skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006.”.
”d) företag: fartygsägaren eller någon annan organisation eller person, såsom den driftsansvarige, tidsbefraktaren eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets kommersiella drift samt ansvarar för betalningen av det bränsle som fartyget förbrukar.”
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led aa (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 3 – led i
aa)  Led i ska ersättas med följande:
i)  annan relevant information : information som är relaterad till fartygs koldioxidutsläpp från bränsleförbrukning, till transportarbete och till energieffektivitet, som gör det möjligt att analysera utsläppstendenser och bedöma fartygens resultat.
i) annan relevant information : information som är relaterad till fartygs koldioxidutsläpp från bränsleförbrukning, till transportarbete, till landström för fartyg i hamn och till energieffektivitet, som gör det möjligt att analysera utsläppstendenser och bedöma fartygens resultat.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1a (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 4 – punkt 1
(1a)  Artikel 4.1 ska ersättas med följande:
1.  I enlighet med artiklarna 8–12 ska företag, för vart och ett av sina fartyg, övervaka och rapportera relevanta parametrar under en rapporteringsperiod. De ska utföra den övervakningen och rapporteringen inom alla hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion och för resor till eller från en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion.
1. I enlighet med artiklarna 8–12 ska företag, för vart och ett av de fartyg för vilkas kommersiella drift de ansvarar, övervaka och rapportera relevanta parametrar under en rapporteringsperiod. De ska utföra den övervakningen och rapporteringen inom alla hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion och för resor till eller från en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1b (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 5 – punkt 2a (ny)
(1b)  I artikel 5 ska följande punkt läggas till:
”2a. Kommissionen ska senast den 31 december 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning genom att specificera metoderna för fastställande av utsläpp av metan (CH4).
Kommissionen ska, förutom att anta de delegerade akter som avses i första stycket, senast den 31 december 2021 bedöma och rapportera till Europaparlamentet och rådet hur det globala klimatet påverkas av utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid och metan från fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion. Rapporten ska när så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag för att ta itu med frågan om hur dessa utsläpp ska hanteras.”
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2 – led a – led ia (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 6 – punkt 3 – led ca (nytt)
ia)  Följande led ska införas:
”ca) Utsläppsfaktorerna för alternativa bränslen, bland annat för flytande naturgas, biobränslen och kolhaltiga förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung, ska uttryckas i koldioxidekvivalenter och omfatta alla växthusgaser och baseras på en livscykelanalys. Dessa utsläppsfaktorer ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 24.2.”
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 3 – led a
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 9 – punkt 1 – led f
”f) Transporterad last (frivilligt).”.
utgår
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 3a (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 9 – punkt 2 – led a
(3a)  I artikel 9.2 ska led a ersättas med följande:
a)  alla fartygets resor under rapporteringsperioden antingen påbörjas eller avslutas i en hamn som är belägen inom en medlemsstats jurisdiktion, och
a) minst 90 % av fartygets resor under rapporteringsperioden antingen påbörjas eller avslutas i en hamn som är belägen inom en medlemsstats jurisdiktion, och
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 4 – led aa (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 10 – led ja (nytt)
(aa)  Följande led ska läggas till:
”ja) Transporterad last.”
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 5 – led a
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 11 – punkt 2
”2. Vid företagsbyten ska det tidigare företaget så nära dagen då bytet genomförs som möjligt och senast tre månader efter bytet överlämna en rapport till kommissionen och myndigheterna i den berörda flaggstaten med samma innehåll som utsläppsrapporten men bara för den period under vilken verksamhet bedrevs på det företagets ansvar.”.
”2. Vid företagsbyten ska det tidigare företaget den dag då bytet genomförs, eller så nära den dagen som det är praktiskt möjligt och senast en månad efter bytet, överlämna en rapport till kommissionen och myndigheterna i den berörda flaggstaten med samma innehåll som utsläppsrapporten men bara för den period under vilken verksamhet bedrevs på det företagets ansvar. Det nya företaget ska säkerställa att alla fartyg som det ansvarar för uppfyller kraven i denna förordning under hela den rapporteringsperiod som återstår efter bytet.”
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 5 – led ba (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 11 – punkt 3 – led a – led xia (nytt)
(ba)  I punkt 3 a ska följande led läggas till:
”xia) transporterad last,”
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 5 – led bb (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 11 – punkt 3 – led a – led xib (nytt)
(bb)  I punkt 3 a ska följande led läggas till:
”xib) fartygets storlek.”
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 5a (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Kapitel IIa (nytt) – artikel 12a (ny)
(5a)  Följande kapitel ska införas:
”KAPITEL IIa
UTSLÄPPSMINSKNING
Artikel 12a
Minskning av utsläpp
1.  Företagen ska linjärt minska de årliga koldioxidutsläppen per transportarbete från samtliga fartyg under deras ansvar med i genomsnitt minst 40 % fram till 2030, jämfört med den genomsnittliga prestanda per kategori fartyg av samma storlek och typ som rapporterats i enlighet med denna förordning.
2.  Om ett företag under ett visst år inte genomför den årliga minskning som avses i punkt 1 ska kommissionen påföra en straffavgift, som ska vara effektiv, proportionell, avskräckande och förenlig med ett marknadsbaserat utsläppshandelssystem, såsom EU:s utsläppshandelssystem. Betalning av straffavgiften för extra utsläpp ska inte befria fartyget från dess skyldigheter enligt punkt 1 för perioden fram till 2030. Bestämmelserna i artikel 20.3 och 20.4 ska tillämpas på företag som inte har följt de utsläppsbegränsningar som fastställs i denna artikel.
3.  Kommissionen ska anta delegerade akter senast den ... [sex månader efter att denna förordning trätt i kraft] i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning genom att definiera de fartygskategorier som avses i punkt 1, genom att fastställa referensscenariot och den årliga linjära minskningsfaktorn som ska gälla för varje fartygskategori med hjälp av uppgifterna från Thetis-registret för övervakning, rapportering och verifiering, inbegripet den obligatoriska parametern ”transporterad last”, och från IMO:s datainsamlingssystem, samtidigt som man fullt ut erkänner de utsläppsminskningar som redan gjorts av de företag som gått i bräschen för utfasning av fossila bränslen, i syfte att uppnå målet i punkt 1, genom att fastställa bestämmelserna och metoderna för att samla in de avgifter för överskridande utsläpp som avses i punkt 2 samt genom att fastställa alla andra regler som krävs för efterlevnaden av denna artikel och för kontroll av dess efterlevnad.
4.  Inom 12 månader från det att IMO antagit åtgärder för att genomföra den inledande strategi för minskning av växthusgasutsläppen från fartyg som antogs den 13 april 2018, och innan dessa åtgärder får verkan, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet där den undersöker ambitionen och den totala miljönyttan av de åtgärder som IMO beslutat om, inbegripet deras allmänna ambitioner när det gäller målen i Parisavtalet, unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp för 2030 och det klimatneutralitetsmål som anges i förordning (EU) .../... [den europeiska klimatlagen].
5.  När så är lämpligt får kommissionen låta den rapport som avses i punkt 4 åtföljas av ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet om ändring av denna förordning på ett sätt som är förenligt med målet att upprätthålla miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder, särskilt unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp för 2030 och det klimatneutralitetsmål som anges i förordning (EU) .../... [den europeiska klimatlagen].”
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 5b (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 12b (ny)
(5b)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 12b
Utsläpp från fartyg i hamn
Företagen ska säkerställa att det senast 2030 inte finns några fartyg under deras ansvar som släpper ut växthusgaser när de ligger i hamn.”
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 5c (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 1
(5c)  Artikel 21.1 ska ersättas med följande:
1.  Senast den 30 juni varje år ska kommissionen offentliggöra information om de koldioxidutsläpp som rapporteras i enlighet med artikel 11 samt den information som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.
1. Senast den 30 juni varje år ska kommissionen göra tillgänglig för allmänheten den information som rapporteras i enlighet med artikel 11 samt den information som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 5d (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 2 – led a
(5d)  I artikel 21.2 ska led a ersättas med följande:
a)  Fartygets identitet (namn, IMO-identifieringsnummer och registreringshamn eller hemmahamn).
a) Fartygets identitet (namn, företag, IMO-identifieringsnummer och registreringshamn eller hemmahamn).
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6a (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 2 – led d
(6a)  Artikel 21.2 d skall ändras på följande sätt:
d)   Total bränsleförbrukning per år för resor.
d)   Total bränsleförbrukning per bränsletyp per år för resor.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 6b (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 2 – led ka (nytt)
(6b)  I artikel 21.2 ska följande led läggas till:
”ka) Fartygets storlek.”
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6c (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 2 – led kb (nytt)
(6c)  I artikel 21.2 ska följande led läggas till:
”kb) Total sträcka.”
Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6d (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 2 – led kc (nytt)
(6d)  I artikel 21.2 ska följande led läggas till:
”kc) Dödvikt.”
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6e (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 2 – led kd (nytt)
(6e)  I artikel 21.2 ska följande led läggas till:
”kd) Transportarbete.”
Ändring 79
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6f (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 2 – led ke (nytt)
(6f)  I artikel 21.2 ska följande led läggas till:
”ke) Fartygsägarens namn.”
Ändring 80
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 6g (nytt)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 2 – led kf (nytt)
(6g)  I artikel 21.2 ska följande led läggas till:
”kf) Transporterad last.”
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 6h (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21 – punkt 6a (ny)
(6h)  I artikel 21 ska följande punkt läggas till:
”6a. Emsa ska, i linje med sitt arbetsprogram för 2020–2022, utföra ytterligare statistiska verifieringar av de uppgifter som inlämnats i enlighet med artikel 11.1 för att säkerställa att uppgifterna är konsekventa.”
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 6i (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 21a (ny)
(6i)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 21a
Märkning av fartygens miljöprestanda
1.  För att stimulera utsläppsminskningar och göra informationen mer transparent ska kommissionen inrätta ett övergripande unionssystem för märkning av fartygs miljöprestanda, vilket ska gälla för de fartyg som omfattas av denna förordning.
2.  Senast den 1 juli 2021 ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning med ingående bestämmelser om hur unions-systemet för märkning av fartygs miljöprestanda ska fungera samt de tekniska normer som systemet ska bygga på.”
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 6j (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 22 – punkt 3
(6j)  Artikel 22.3 ska utgå.
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 6k (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 22a (ny)
(6k)  Följande artikel ska införas:
”Artikel 22a
Översyn
1.  Senast den 31 december 2022 ska kommissionen se över hur denna förordning fungerar, varvid den ska ta hänsyn till de erfarenheter som vunnits vid genomförandet av den samt till annan relevant utveckling i riktning mot minskade växthusgasutsläpp från sjötransporter och fullgörande av unionens åtaganden enligt Parisavtalet. Som ett led i översynen ska kommissionen föreslå ytterligare krav för att minska utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid samt för att minska fartygens utsläpp av luftföroreningar och avloppsvatten, bland annat från skrubbrar, i öppet vatten. Vid översynen ska man också överväga att utvidga denna förordnings tillämpningsområde till att omfatta fartyg med en bruttodräktighet på 400–5 000. Översynen ska, när så är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning.
2.  Som ett led i den kommande översynen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU* och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013** ska kommissionen även lägga fram ett förslag om fastställande av bindande mål för medlemsstaterna för att säkerställa en tillräcklig försörjning av landström i kust- och inlandshamnar.
__________________
* Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).
** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).”
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 6l (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 23 – punkt 2
(6l)  Artikel 23.2 ska ersättas med följande:
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.2, 15.5 och 16.3 ska tilldelas kommissionen för en period av fem år från och med den 1 juli 2015. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden om fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.2, 5.2a, 12a.3, 15.5 och 16.3 ska tilldelas kommissionen för en period av fem år från och med den 1 juli 2015. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden om fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 6m (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 23 – punkt 3
(6m)  Artikel 23.3 ska ersättas med följande:
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.2, 15.5 och 16.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.2, 5.2a, 12a.3, 15.5 och 16.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 6n (ny)
Förordning (EU) 2015/757
Artikel 23 – punkt 5
(6n)  Artikel 23.5 ska ersättas med följande:
5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.2, 15.5 och 16.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.2, 5.2a, 12a.3, 15.5 och 16.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 1a (ny)
Direktiv 2003/87/EG
Kapitel IIa (ny)
Artikel 1a
Ändringar av direktiv 2003/87/EG
Direktiv 2003/87/EG ska ändras på följande sätt:
(1)  Följande kapitel ska införas:
”KAPITEL IIa
SJÖTRANSPORTER
Artikel 3ga
Tillämpningsområde
Bestämmelserna i detta kapitel ska från och med den 1 januari 2022 gälla för tilldelning och utfärdande av utsläppsrätter för växthusgaser från fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion och som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757*. Vid ett företagsbyte enligt artikel 11.2 i förordning (EU) 2015/757, ska det nya företaget endast vara skyldigt att köpa utsläppsrätter för växthusgaser för den period då fartygets verksamhet bedrevs under företagets ansvar.
Artikel 3gb
Totalt antal och metod för tilldelning av utsläppsrätter för sjötransporter
1.  Senast den 31 december 2020 ska kommissionen uppdatera den konsekvensbedömning som genomfördes 2013 och som åtföljde kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013** och anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa sjötransporternas totala mängd utsläppsrätter i linje med andra sektorer samt metoden för tilldelning av utsläppsrätter för sjötransporter genom full auktionering och fastställa särskilda bestämmelser för den förvaltande medlemsstaten. De delegerade akterna ska bygga på bästa tillgängliga data och på en bedömning av konsekvenserna av olika alternativ, bland annat konsekvenserna för utsläppen och i ekonomiskt hänseende.
2.  Artiklarna 12 och 16 ska gälla för utsläppsrätter för sjötransporter på samma sätt som för utsläppsrätter som rör andra verksamheter.
3.  Minst 50 % av intäkterna från den auktionering av utsläppsrätter som avses i punkt 1 i denna artikel ska användas via den fond som inrättas enligt artikel 3gc.
4.  De intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter som inte används via den fond som anges i artikel 3gc och som tilldelas medlemsstater ska användas på ett sätt som är förenligt med syftena med detta direktiv, särskilt att komma till rätta med klimatförändringarna i unionen och tredjeländer, att skydda och återställa marina ekosystem som påverkas av den globala uppvärmningen och att stödja en rättvis omställning i medlemsstaterna med stöd till omplacering, omskolning och kompetenshöjning för arbetstagare, utbildning, initiativ för arbetssökande och uppstartsföretag och i dialog med arbetsmarknadens parter. All information om användningen av dessa intäkter ska offentliggöras.
5.  Kommissionen ska övervaka genomförandet av detta kapitel samt eventuella tendenser till att fartyg försöker undvika att vara bundna av kraven i detta direktiv. Kommissionen ska, om så är lämpligt, föreslå åtgärder för att förebygga sådant undvikande.
Artikel 3gc
Havsfonden
1.  En havsfond (fonden) ska inrättas för perioden 2022–2030 för att energieffektivisera fartyg och stödja investeringar i innovativ teknik och infrastruktur för att minska koldioxidutsläppen i sjöfartssektorn, även vid närsjöfart och i hamnar, och ökad användning av hållbara alternativa bränslen, till exempel väte och ammoniak, som framställs från förnybara energikällor, och utsläppsfria framdrivningstekniker, till exempel vindteknik. Av fondens intäkter ska 20 % användas till att bidra till skydd, återställande och bättre förvaltning av marina ekosystem som påverkats av den globala uppvärmningen, exempelvis marina skyddsområden, och till att främja en sektorsövergripande hållbar blå ekonomi, till exempel havsenergi. Alla investeringar som stöds av fonden ska offentliggöras och vara förenliga med syftena med detta direktiv.
2.  Genom undantag från artikel 12 i detta direktiv får sjötransportföretag betala en årlig medlemsavgift till fonden i enlighet med sina totala rapporterade utsläpp för det föregående kalenderåret enligt förordning (EU) 2015/757, så att den administrativa bördan begränsas för sjötransportföretagen, inbegripet små och medelstora företag och företag som sällan bedriver sådan verksamhet som omfattas av detta direktiv. Fonden ska överlämna utsläppsrätter kollektivt på uppdrag av sjötransportföretag som är medlemmar i fonden. Medlemsavgiften per ton utsläpp ska fastställas av fonden senast den 28 februari varje år, men ska motsvara minst fjolårets högsta registrerade avvecklingspris på primära eller sekundära marknader för utsläppsrätter.
3.  Fonden ska förvärva utsläppsrätter motsvarande totalbeloppet under det föregående kalenderåret av de medlemsavgifter som avses i punkt 2 i denna artikel och senast den 30 april varje år överlämna dem för annullering till det register som upprättats i enlighet med artikel 19 i detta direktiv. All information om avgifterna ska göras tillgänglig för allmänheten.
4.  Fonden ska förvaltas centralt av ett unionsorgan med en ledningsstruktur som liknar ledningen för fonden enligt artikel 10a.8 i detta direktiv. Ledningsstrukturen och beslutsprocessen ska vara öppna och inkluderande, särskilt när det gäller fastställandet av prioriterade områden, kriterier och förfaranden för tilldelning av bidrag. Relevanta berörda parter ska ha en lämplig rådgivande roll. All information om investeringarna och all annan relevant information om hur fonden fungerar ska göras tillgänglig för allmänheten.
5.  Kommissionen ska samverka med tredjeländer om hur även dessa kan använda fonden.
6.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv vad gäller genomförandet av denna artikel.
Artikel 3gd
Kommissionens rapportering om och översyn av Internationella sjöfartsorganisationens genomförande av åtgärder för att begränsa klimatförändringarna
1.  Inom 12 månader från det att IMO antagit globala marknadsbaserade åtgärder för att minska växthusgasutsläppen från fartyg, och innan dessa åtgärder träder i kraft, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet där den undersöker ambitionen och den totala miljönyttan av åtgärderna, inbegripet deras allmänna ambitioner när det gäller målen i Parisavtalet, unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp för 2030 och det klimatneutralitetsmål som anges i förordning (EU) .../... [den europeiska klimatlagen]. I rapporten ska det tas särskild hänsyn till de globala åtgärdernas grad av deltagande, deras verkställbarhet, transparens, sanktioner vid bristande efterlevnad, processer för synpunkter från allmänheten, användning av utsläppskrediter, övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp, register, ansvarsutkrävande samt regler för användning av biobränslen.
2.  När så är lämpligt ska kommissionen låta den rapport som avses i punkt 1 åtföljas av ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet om ändring av denna förordning på ett sätt som är förenligt med syftet att upprätthålla miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder, särskilt unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp för 2030 och det klimatneutralitetsmål som anges i förordning (EU) .../... [den europeiska klimatlagen].
__________________
* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG (EUT L 123, 19.5.2015, s. 55).
** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).”

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0144/2020).


Utkast till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel *
PDF 184kWORD 57k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 september 2020 om utkastet till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel (10025/2020 – C9-0215/2020 – 2018/0135(CNS))
P9_TA(2020)0220A9-0146/2020

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (10025/2020),

–  med beaktande av artikel 311 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C9-0215/2020),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020(1) och om reformen av systemet för Europeiska unionens egna medel(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel(3),

–  med beaktande av sitt interimsbetänkande av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 – parlamentets ståndpunkt i syfte att nå en överenskommelse(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2019 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel: dags att uppfylla medborgarnas förväntningar(5),

–  med beaktande av uttalandena från kommissionen och rådet av den 10 oktober 2019 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel: dags att uppfylla medborgarnas förväntningar,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 maj 2020 om den nya fleråriga budgetramen, egna medel och återhämtningsplanen(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU-budgeten som motor i den europeiska återhämtningsplanen (COM(2020)0442),

–  med beaktande av slutrapporten och rekommendationerna från högnivågruppen för egna medel, som offentliggjordes i december 2016 och lades fram för Europaparlamentet och rådet i januari 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 juli 2020 om slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 17–21 juli 2020(7),

–  med beaktande av artikel 82 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0146/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra sitt utkast.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Rådets utkast   Ändring
Ändring 1
Utkast till beslut
Skäl 1a (nytt)
(1a)  Detta beslut utgör den rättsliga grunden för kommissionen att ta upp lån på kapitalmarknaderna för att finansiera utgifter inom ramen för återhämtningspaketet Next Generation EU. Kostnaderna i samband med kapitalbeloppet och räntan för återbetalningarna bör refinansieras av unionens budget inom en på förhand fastställd tidsram, beroende på löptiden för de emitterade obligationerna och återbetalningsstrategin. Sådana kostnader bör inte leda till en otillbörlig minskning av programutgifterna eller investeringsinstrumenten inom den fleråriga budgetramen, och de bör inte heller leda till några kraftiga ökningar av de nationella bidragen. För att öka trovärdigheten och hållbarheten i återbetalningsplanen för EU Next Generation bör sådana kostnader täckas helt av inkomster från faktiska nya egna medel. Relaterade utgiftsanslag bör räknas utöver taken i den fleråriga budgetramen i enlighet med förordningen om den nya fleråriga budgetramen.
Ändring 2
Utkast till beslut
Skäl 1b (nytt)
(1b)   Belopp som genereras av nya egna medel bör, utöver vad som är nödvändigt för att täcka återbetalningsförpliktelserna under ett visst år, kvarstå i unionens budget som allmänna inkomster. Efter det att återbetalningsplanen har avslutats bör dessa egna medel fortsätta att finansiera unionens budget som allmänna inkomster. Införandet av en korg med nya egna medel bör garantera en lämplig finansieringsnivå för unionens utgifter i den fleråriga budgetramen och samtidigt minska den övervägande andelen nationella BNI-baserade bidrag i finansieringen av unionens årliga budget, vilket bör bidra till att unionens budget inte längre betraktas som ett ”nollsummespel” som ska ge ett ”rättvist återflöde”. Det skulle också kunna bli lättare att rikta in utgifterna på unionsnivå på prioriterade områden och gemensamma kollektiva nyttigheter med stora effektivitetsvinster jämfört med nationella utgifter.
Ändring 3
Utkast till beslut
Skäl 1c (nytt)
(1c)  De nya kategorierna av egna medel bör införas från och med 2021 så att intäkterna från dem är tillgängliga när förpliktelserna avseende ränta och återbetalning ska fullgöras. De nya egna medlen bör anpassas till unionens politiska mål och stödja den europeiska gröna given samt den inre marknadens funktion och insatser för att förbättra bolagsbeskattningens effektivitet samt stärka kampen mot skattebedrägerier, skatteundandragande och skatteflykt. Europaparlamentet har redan i sitt interimsbetänkande om den fleråriga budgetramen från november 2018 godkänt en möjlig korg med nya egna medel och andra inkomster som uppvisar sådana särdrag. Korgen skulle kunna utvidgas med ytterligare alternativ.
Ändring 4
Utkast till beslut
Skäl 5
(5)  Det nuvarande systemet för fastställande av de momsbaserade egna medlen har ofta kritiserats av revisionsrätten, Europaparlamentet och medlemsstaterna för att vara alltför komplext. Europeiska rådet konstaterade därför vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att det är lämpligt att förenkla beräkningen av denna kategori egna medel.
(5)  Momsbaserade egna medel är en väletablerad inkomstkälla för unionens budget och bör även fortsättningsvis återspegla den inneboende kopplingen mellan konsumenterna på den inre marknaden och unionens offentliga finanser. Det nuvarande systemet för fastställande av de momsbaserade egna medlen har emellertid ofta kritiserats av revisionsrätten, Europaparlamentet och medlemsstaterna för att vara alltför komplext. Det är därför lämpligt att förenkla beräkningen av denna kategori egna medel.
Ändring 5
Utkast till beslut
Skäl 6
(6)  För att bättre anpassa unionens finansieringsinstrument till dess politiska prioriteringar, bättre återspegla unionsbudgetens roll för den inre marknadens funktion, bättre understödja målen med unionens politik och minska medlemsstaternas bruttonationalinkomst (BNI)-baserade bidrag till unionens årliga budget konstaterade Europeiska rådet vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att unionen under de kommande åren kommer att arbeta för att reformera systemet för egna medel och införa nya egna medel.
(6)  För att finansiera åtminstone kostnaderna för kapitalbeloppet och räntan avseende återbetalningarna av det europeiska återhämtningsinstrumentet, bättre anpassa unionens finansieringsinstrument till dess politiska prioriteringar, bättre återspegla unionsbudgetens roll för den inre marknadens funktion, bättre understödja målen med unionens politik, såsom den europeiska gröna given och digital omvandling och minska den övervägande andelen av medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till unionens årliga budget, är det nödvändigt att införa nya kategorier av egna medel baserade på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, de nationella intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem och ett nationellt bidrag beräknat på grundval av icke-materialutnyttjat plastförpackningsavfall, vilket främjar den cirkulära ekonomin. Vidare bör nya egna medel baserade på en mekanism för koldioxidjustering, helt i enlighet med WTO:s regler, en digital tjänsteskatt och skatten på finansiella transaktioner, som bör genomföras enligt en plan som samtliga medlemsstater enats om, införas i detta syfte så snart de underliggande rättsliga villkoren har uppfyllts. Kommissionen bör så snart som möjligt lägga fram nödvändiga lagstiftningsförslag för de nya egna medlen och potentiella andra nya egna medel, som stöder den europeiska gröna given och den inre marknadens funktion, samt arbetet för att förbättra företagsbeskattningens ändamålsenlighet. Potentiella nya egna medel som kommissionen redan har angivit, såsom avgiften för den inre marknaden, bör utvärderas ytterligare innan de läggs fram för Europaparlamentet och rådet.
Ändring 6
Utkast till beslut
Skäl 7
(7)  Som ett första steg bör det införas en ny kategori av egna medel baserade på ett nationellt bidrag som beräknas på grundval av icke-materialutnyttjat plastförpackningsavfall. I enlighet med den europeiska strategin för plast kan unionsbudgeten bidra till att minska föroreningarna från plastförpackningsavfall. En kategori egna medel baserad på nationella bidrag i proportion till mängden plastförpackningsavfall i varje medlemsstat som inte materialutnyttjas kommer att ge incitament att minska förbrukningen av plast för engångsbruk, främja materialutnyttjande och stärka den cirkulära ekonomin. Samtidigt kommer medlemsstaterna själva att, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, vidta de bäst lämpade åtgärderna för att uppnå dessa mål. För att undvika en alltför stor regressiv effekt på de nationella bidragen bör en justeringsmekanism med en årlig schablonbeloppsminskning tillämpas på bidragen från medlemsstater vars BNI per capita 2017 låg under EU-genomsnittet. Minskningen bör motsvara 3,8 kg multiplicerat med befolkningen år 2017 i den berörda medlemsstaten.
(7)  I enlighet med EU:s plaststrategi kan EU-budgeten bidra till att minska föroreningarna från plastförpackningsavfall och uppnå återvinningsmålen för förpackningsavfall. En kategori egna medel baserad på nationella bidrag i proportion till mängden plastförpackningsavfall i varje medlemsstat som inte materialutnyttjas kommer att ge incitament att minska förbrukningen av plast för engångsbruk, främja materialutnyttjande och stärka den cirkulära ekonomin. Kommissionen bör fastställa en strömlinjeformad beräkningsmetod samt effektiva registrerings- och kontrollmekanismer. Samtidigt kommer medlemsstaterna själva att, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, vidta de bäst lämpade åtgärderna för att uppnå dessa mål. Med tanke på att bidraget är avsett att utgöra en kategori av egna medel som bygger på principen om att förorenaren ska betala, bör det inte omfattas av någon korrigeringsmekanism.
Ändring 7
Utkast till beslut
Skäl 7a (nytt)
(7a)  För unionen är det prioriterat att uppnå utsläppsminskningsmål på minst 40 % mellan 1990 och 2030 i enlighet med dess åtaganden i Parisavtalet om klimatförändringar. Europeiska unionens utsläppshandelssystem är ett av de viktigaste instrument som inrättats för genomförandet av detta mål och genererar intäkter genom utauktionering av utsläppsrätter. Med tanke på det europeiska utsläppshandelssystemets harmoniserade karaktär och finansieringen från unionen för att främja begränsnings- och anpassningsåtgärder i medlemsstaterna är det lämpligt att i detta sammanhang införa en ny kategori egna medel för EU:s budget. Dessa egna medel bör vara baserade på de utsläppsrätter som ska utauktioneras av medlemsstaterna, även utdelningen under en övergångsperiod av gratis utsläppsrätter för elsektorn. För att beakta de särskilda bestämmelser för vissa medlemsstater som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG1a, bör utsläppsrätter som omfördelas av hänsyn till solidaritet, tillväxt och sammanlänkningar samt utsläppsrätter avsedda för innovationsfonden och moderniseringsfonden inte tas med i beräkningen för att fastställa bidraget till de egna medlen. De egna medel som baseras på EU:s utsläppshandelssystem bör också definieras på ett sätt som inbegriper potentiella ytterligare intäkter från en framtida utvidgning av tillämpningsområdet för direktivet om handel med utsläppsrätter till att omfatta nya sektorer eller geografiska regioner, samtidigt som unionens konkurrenskraft säkerställs.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).
Ändring 8
Utkast till beslut
Skäl 8
(8)   Europeiska rådet noterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att kommissionen som grund för ytterligare egna medel under det första halvåret 2021 kommer att lägga fram förslag om en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna och om en digital skatt, med sikte på att de ska införas senast den 1 januari 2023. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag om utsläppshandelssystemet och eventuellt utvidga det till att omfatta luftfart och sjöfart. Det konstaterade att unionen under den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 kommer att arbeta för ett införande av andra egna medel, vilket kan omfatta en skatt på finansiella transaktioner.
(8)   De erforderliga ytterligare egna medlen bör införas senast 2028 enligt en rättsligt bindande tidsplan som fastställs i detta beslut, vilket bör säkerställa att den underliggande lagstiftningen kan antas i tid och träda i kraft så att intäkterna är tillgängliga när kostnaderna uppstår. Kommissionen bör lägga fram lagstiftningsförslag i detta syfte. I ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör det fastställas mer detaljerade arrangemang och andra bestämmelser om denna rättsligt bindande tidsplan, såsom datum för ikraftträdande eller eventuell retroaktiv tillämpning av vissa nya egna medel.
Ändring 9
Utkast till beslut
Skäl 8a (nytt)
(8a)  Som ett första steg kommer bidraget baserat på icke-återvunnet plastförpackningsavfall att komplettera de befintliga egna medlen från och med januari 2021. Dessutom kommer 30 % av auktionsintäkterna från utsläppshandelssystemet att utgöra allmänna inkomster för unionens budget från och med 2021. Som ett andra steg kommer kommissionen att lägga fram de förslag som behövs för att skatten på finansiella transaktioner ska kunna utgöra grund för egna medel från och med 2024. Kommissionen kommer också att lägga fram lagstiftningsförslag under första halvåret 2021 för att införa nya egna medel baserade på mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna och på en digital avgift. Intäkterna kommer att bli tillgängliga från och med 2023. Om mekanismen för koldioxidjustering tar formen av tilläggstullar på import kommer den att omfattas av lagstiftningen om traditionella egna medel och inte kräva ett separat beslut om egna medel. Om mekanismen för koldioxidjustering tar formen av en utvidgning av utsläppshandelssystemets tillämpningsområde bör den täckas helt av egna medel på grundval av utsläppshandelssystemet. Som ett tredje steg, och som en del av halvtidsöversynen/revideringen av den fleråriga budgetramen under första halvåret 2024 kommer kommissionen att lägga fram ytterligare nya – eller omarbeta tidigare – förslag för att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen ska kunna utgöra grund för egna medel. Lagstiftningen bör träda i kraft i god tid så att intäkterna från dessa nya egna medel blir tillgängliga från och med 2026. De skattebaserade egna medlen ska inte tillämpas retroaktivt.
Ändring 10
Utkast till beslut
Skäl 9
(9)   Europeiska rådet konstaterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att arrangemangen för egna medel bör vägledas av de övergripande målen om enkelhet, öppenhet och rättvisa, inbegripet en rättvis fördelning av bördorna. Det konstaterade också att Danmark, Nederländerna, Österrike och Sverige, och inom ramen för stödet till återhämtning och resiliens, även Tyskland, ska omfattas av schablonbeloppskorrigeringar av sina årliga BNI-baserade bidrag för perioden 2021–2027.
(9)  Rabatter och andra korrigeringsmekanismer bör avskaffas.
Ändring 11
Utkast till beslut
Skäl 9a (nytt)
(9a)  Unionen kommer att arbeta för att införa potentiella ytterligare nya egna medel under de kommande åren och före 2028. Om Europaparlamentet eller rådet föreslår nya egna medel kommer kommissionen att bedöma dem.
Ändring 12
Utkast till beslut
Skäl 9b (nytt)
(9b)  Med tanke på framtida överläggningar om fördragsändringar och med avstamp i konferensen om Europas framtid bör den demokratiska legitimiteten, ansvarsskyldigheten, resiliensen och anpassningen till de viktigaste politiska målen för unionsbudgetens inkomstsida stärkas ytterligare genom att Europaparlamentet ges utökade befogenheter i lagstiftningsbeslutsfattandet och en mer aktiv roll i övervakningen av genomförandet av systemet för egna medel och den underliggande sektorslagstiftningen.
Ändring 13
Utkast till beslut
Skäl 10
(10)  Medlemsstaterna bör innehålla 25 % av de belopp de uppbär i syfte att täcka uppbördskostnaderna.
(10)  Avdraget, för att täcka uppbördskostnaderna, på 20 % av de belopp för traditionella egna medel som uppbärs av medlemsstaterna utgör en stor andel egna medel som inte ställs till unionsbudgetens förfogande. Den del av uppbördskostnaderna som hålls inne från de traditionella egna medlen bör återställas från 20 % till den ursprungliga nivån 10 % för att bättre anpassa stödet till tullutrustning, personal och information till de faktiska kostnaderna och behoven. Denna andel bör vara densamma för alla medlemsstater.
Ändring 14
Utkast till beslut
Skäl 11
(11)  I enlighet med artikel 311 fjärde stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska en rådsförordning om genomförandebestämmelser för systemet med unionens egna medel upprättas. Sådana bestämmelser bör inbegripa bestämmelser av allmänt eller tekniskt slag, tillämpliga på alla kategorier av egna medel. Bestämmelserna bör innehålla ingående regler för beräkning och budgetering av budgetsaldot och de nödvändiga bestämmelserna och arrangemangen för kontroll och övervakning av uppbörden av egna medel.
(11)  I enlighet med artikel 311 fjärde stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska rådet fastställa genomförandebestämmelser för systemet med unionens egna medel. Sådana regler skulle inbegripa bestämmelser av allmänt eller tekniskt slag, tillämpliga på alla typer av egna medel, för vilka det är särskilt viktigt med adekvat parlamentarisk kontroll. Dessa genomförandebestämmelser bör inbegripa ingående regler för fastställande av beloppen för de egna medel som avses i artikel 2.1 vilka ska tillhandahållas, inbegripet de tillämpliga uttagssatserna för de egna medel som avses i artikel 2.1 b–e, de tekniska frågorna rörande bruttonationalinkomst, de nödvändiga bestämmelserna och arrangemangen för kontroll och övervakning av uppbörden av egna medel, inbegripet regler om inspektioner och om befogenheter för tjänstemän och annan personal som av kommissionen bemyndigats att utföra kontroller samt alla relevanta rapporteringskrav. Dessa åtgärder bör också omfatta praktiska bestämmelser om att regelbundet informera medlemsstaterna och Europaparlamentet, såsom den ena grenen av budgetmyndigheten, om läget när det gäller upplåning, skuldförvaltning och tillhörande riskhanteringsstrategier samt återbetalningsplanen.
Ändring 15
Utkast till beslut
Skäl 13
(13)  En tillräcklig marginal bör bevaras till taken för unionens egna medel, så att alla unionens finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser som förfaller till betalning under ett visst år kan fullgöras. Det totala belopp i egna medel som tilldelas unionens budget för att täcka årliga betalningsbemyndiganden bör inte överstiga 1,40 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. Det totala beloppet i årliga åtagandebemyndiganden bör inte överstiga 1,46 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI.
(13)  För att bevara en tillräcklig marginal till taken för unionens egna medel, så att alla unionens finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser som förfaller till betalning under ett visst år kan fullgöras, bör taket i beslutet om egna medel höjas till en nivå motsvarande 1,50 % av medlemsstaternas sammanlagda bruttonationalinkomst, uttryckt i marknadspriser, för betalningsbemyndiganden.
Ändring 16
Utkast till beslut
Skäl 16a (nytt)
(16a)  I det enda syftet att fullgöra de ytterligare finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser som följer av det exceptionella och tillfälliga bemyndigandet att låna medel och att säkerställa finansiell hållbarhet, även i tider av ekonomisk nedgång, bör taken för betalningsbemyndiganden höjas med 0,6 procentenheter.
Ändring 17
Utkast till beslut
Skäl 19
(19)  Återbetalningen av medel som lånats upp för att tillhandahålla icke återbetalningspliktigt stöd, återbetalningspliktigt stöd genom finansieringsinstrument eller avsättningar för budgetgarantier, liksom upplupen ränta, bör finansieras genom unionens budget. De upplånade medel som medlemsstaterna beviljas i form av lån bör återbetalas med de belopp som erhålls från de stödmottagande medlemsstaterna. De nödvändiga medlen måste tilldelas och göras tillgängliga för unionen så att denna kan fullgöra alla sina finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser till följd av den exceptionella och tillfälliga befogenheten att ta upp lån under ett visst år, och under alla omständigheter i enlighet med artikel 310.4 i EUF-fördraget och artikel 323 i EUF-fördraget.
(19)  Återbetalningen av medel som lånats upp för att tillhandahålla icke återbetalningspliktigt stöd, återbetalningspliktigt stöd genom finansieringsinstrument eller avsättningar för budgetgarantier, liksom upplupen ränta, bör finansieras genom intäkter från nya egna medel som införs i unionens budget. De upplånade medel som medlemsstaterna beviljas i form av lån bör återbetalas med de belopp som erhålls från de stödmottagande medlemsstaterna. De nödvändiga medlen måste tilldelas och göras tillgängliga för unionen så att denna kan fullgöra alla sina finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser till följd av den exceptionella och tillfälliga befogenheten att ta upp lån under ett visst år, och under alla omständigheter i enlighet med artikel 310.4 i EUF-fördraget och artikel 323 i EUF-fördraget.
Ändring 18
Utkast till beslut
Skäl 25
(25)  Detta beslut bör inte träda i kraft förrän det har godkänts av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. På så sätt respekteras varje medlemsstats nationella suveränitet fullt ut. Europeiska rådet noterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 medlemsstaternas avsikt att gå vidare med godkännandet av detta beslut så snart som möjligt. På grund av behovet av att snarast möjligt möjliggöra upplåning i syfte att finansiera åtgärder för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen, bör detta beslut träda i kraft den första dagen i den första månaden efter mottagandet av den sista anmälan om att förfarandena för antagandet av detta beslut har fullföljts.
(25)  För att göra det möjligt att inleda ratificeringsprocessen antas detta beslut av rådet efter samråd med Europaparlamentet. Europaparlamentet uttryckte sin avsikt att snabbt avge det rådgivande yttrande som är rättsligt nödvändigt för att påskynda processen som bemyndigar kommissionen att inleda den upplåning som ska finansiera det europeiska återhämtningsinstrumentet. Detta beslut bör inte träda i kraft förrän det har godkänts av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. På så sätt respekteras varje medlemsstats nationella suveränitet fullt ut, inbegripet med avseende på nya kategorier av egna medel. Europeiska rådet noterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 medlemsstaternas avsikt att gå vidare med godkännandet av detta beslut så snart som möjligt. På grund av behovet av att snarast möjligt möjliggöra upplåning i syfte att finansiera åtgärder för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen, bör detta beslut träda i kraft den första dagen i den första månaden efter mottagandet av den sista anmälan om att förfarandena för antagandet av detta beslut har fullföljts.
Ändring 19
Utkast till beslut
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led c
c)  En enhetlig uttagssats på vikten av plastförpackningsavfall som genereras i varje medlemsstat och som inte materialutnyttjas. Uttagssatsen ska vara 0,80 EUR per kilogram. En årlig schablonbeloppsminskning för vissa medlemsstater enligt fjärde stycket ska tillämpas.
c)  En enhetlig uttagssats från och med den 1 januari 2021 på vikten av plastförpackningsavfall som inte materialutnyttjas. Den faktiska uttagssatsen ska inte överstiga 2 EUR per kilogram.
Ändring 20
Utkast till beslut
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led ca (nytt)
ca)  En enhetlig uttagssats från och med den 1 januari 2021 på det belopp som motsvarar de inkomster som genereras av de utsläppsrätter som ska utauktioneras vilka avses i artikel 10.2 a i direktiv 2003/87/EG och marknadsvärdet av gratis utsläppsrätter för moderniseringen av energisektorn under en övergångsperiod i enlighet med artikel 10c.3 i det direktivet. Den faktiska uttagssatsen ska inte överstiga 50 %. De sammanlagda tillkommande inkomster som genereras genom en framtida utvidgning av utsläppshandelssystemets tillämpningsområde efter den 1 januari 2021 till ytterligare sektorer och regioner.
Ändring 21
Utkast till beslut
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led cb (nytt)
cb)  Inkomster som genereras av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna i enlighet med kommissionens förslag [.../...] senast den 1 januari 2023.
Ändring 22
Utkast till beslut
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led cc (nytt)
cc)  Intäkter från beskattningen av digitala tjänster i väntan på antagandet och genomförandet av rådets direktiv om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster (COM(2018)0148) senast den 1 januari 2023. Den faktiska uttagssatsen ska inte överstiga 100 %.
Ändring 23
Utkast till beslut
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led cd (nytt)
cd)  En enhetlig uttagssats senast den 1 januari 2026 på andelen av de beskattningsbara vinster som tillskrivs varje medlemsstat i enlighet med unionens regler om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Den faktiska uttagssatsen ska inte överstiga 6 %.
Ändring 24
Utkast till beslut
Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led ce (nytt)
ce)  En skatt på finansiella transaktioner senast den 1 januari 2024, som ska tas ut i enlighet med rådets direktiv (EU) nr […/…], med tillämpliga uttagssatser till en andel som inte överstiger de miniminivåer som anges i det direktivet. Om direktivet om skatt på finansiella transaktioner genomförs tillfälligt inom ramen för ett fördjupat samarbete ska dessa egna medel inte påverka de medlemsstater som inte deltar i det fördjupade samarbetet.
Ändring 25
Utkast till beslut
Artikel 2 – punkt 2
2.  För perioden 2021–2027 ska Österrike erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 565 miljoner EUR, Danmark ska erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 377 miljoner EUR, Tyskland ska erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 3 671 miljoner EUR, Nederländerna ska erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 1 921 miljoner EUR och Sverige ska erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 1 069 miljoner EUR. Beloppen ska beräknas i 2020 års priser och justeras enligt gällande priser genom tillämpning av den senaste BNP-deflator för unionen uttryckt i euro, beräknad av kommissionen, som finns tillgänglig när budgetförslaget upprättas. Dessa bruttominskningar ska finansieras av alla medlemsstater.
2.  Ingen medlemsstat ska få någon rabatt eller korrigering.
Ändring 26
Utkast till beslut
Artikel 2 – punkt 2a (ny)
2a.  Europaparlamentet och rådet ska i nära samarbete med kommissionen fastställa närmare arrangemang och andra nödvändiga bestämmelser för tillämpningen av en rättsligt bindande tidsplan för införandet av nya egna medel i ett interinstitutionellt avtal senast den 1 januari 2021. Intäkterna från dessa nya egna medel ska vara tillräckliga för att åtminstone täcka återbetalningen av de lånekostnader som följer av den upplåningskapacitet som fastställs i artikel 3b. De nya egna medlen bör också garantera en lämplig finansieringsnivå för unionens utgifter i den fleråriga budgetramen och samtidigt minska den övervägande andelen nationella BNI-baserade bidrag.
Kommissionen ska lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag i detta syfte.
Halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2021–2027 ska bland annat användas för att anpassa och vid behov anta ny lagstiftning för att nå de mål som föreskrivs i denna punkt.
Ändring 27
Utkast till beslut
Artikel 3 – punkt 1
1.  Det totala belopp i egna medel som tilldelas unionen för att täcka årliga betalningsbemyndiganden får inte överstiga 1,40% av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI.
1.  Det totala belopp i egna medel som tilldelas unionen för att täcka anslag för betalningar får inte överskrida 1,50 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda bruttonationalinkomst.
Ändring 28
Utkast till beslut
Artikel 3 – punkt 2
2.  Det totala årliga belopp åtagandebemyndiganden som tas upp i unionens budget får inte överskrida 1,46% av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI.
utgår
Ändring 29
Utkast till beslut
Artikel 3 – punkt 3
3.  Ett balanserat förhållande mellan anslag för åtaganden och anslag för betalningar ska upprätthållas för att säkerställa deras inbördes förenlighet och för att möjliggöra att det tak som fastställs i punkt 1 iakttas under de efterföljande åren.
utgår
Ändring 30
Utkast till beslut
Artikel 3 – punkt 4
4.  Om ändringar av förordning (EU) nr 549/2013 medför betydande förändringar av BNI-nivån ska kommissionen räkna om de tak som anges i punkterna 1 och 2, tillfälligt höjda i enlighet med artikel 3c, enligt följande formel:
utgår
BNIt-2 + BNIt-1 + BNIt ENS nuvarande
x% (y %)*_________________
BNIt-2 + BNIt-1 + BNIt ENS ändrad
I denna formel är ”t” det senaste hela år för vilket de uppgifter som anges i förordning (EU) nr 2019/ 516 516 är tillgängliga, ”x” avser taket för egna medel för betalningsbemyndiganden och ”y” avser taket för egna medel för åtagandebemyndiganden.
I denna formel är ”ENS” det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i unionen.
___________________
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/516 av den 19 mars 2019 om harmonisering av bruttonationalinkomsten till marknadspris och om upphävande av rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 (BNI-förordningen), EUT L 91, 29.3.2019, s. 19.
Ändring 31
Utkast till beslut
Artikel 3b – punkt 2 – stycke 1
Återbetalningen av kapitalbeloppet i de medel som används till utgifter som avses i punkt 1 b och den upplupna räntan ska belasta unionens allmänna budget. De budgetmässiga åtagandena får delas upp över flera år i årliga delåtaganden i enlighet med artikel 112.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/10466.
Återbetalningen av kapitalbeloppet i de medel som används till utgifter som avses i punkt 1 b och den upplupna räntan ska finansieras av intäkterna från de nya egna medel som införs i unionens allmänna budget. Budgetåtagandet får delas upp i årliga delåtaganden under flera år, i enlighet med artikel 112.2 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.
_____________________
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
Ändring 32
Utkast till beslut
Artikel 5
Artikel 5
utgår
Överföring av överskott
Om unionens inkomster överskrider de totala faktiska utgifterna under ett budgetår, ska överskottet överföras till närmast följande budgetår.
Ändring 33
Utkast till beslut
Artikel 6 – punkt 2
2.  Medlemsstaterna ska, för att täcka sina uppbördskostnader, hålla inne 25 % av de belopp som avses i artikel 2.1 a.
2.  Medlemsstaterna ska, som en kompensation för uppbördskostnaderna, hålla inne 10 % av de belopp som avses i artikel 2.1 a.
Ändring 34
Utkast till beslut
Artikel 7 – stycke 1 – led ba (nytt)
ba)  Den budgetmässiga behandlingen av inkomster som härrör från böter för konkurrensöverträdelser och överträdelseförfaranden.
Ändring 35
Utkast till beslut
Artikel 7 – stycke 1 – led bb (nytt)
bb)   Regler för fastställande av beloppen för de egna medel som avses i artikel 2.1 led a - ce som ska tillhandahållas, inbegripet de tillämpliga uttagssatserna för egna medel inom de gränser som anges i dessa led samt beräkningen av den tillämpliga uttagssatsen för egna medel baserad på bruttonationalinkomsten.
Ändring 36
Utkast till beslut
Artikel 7 – stycke 1 – led bc (nytt)
bc)   För tillämpningen av artikel 2.1: referens-BNI, bestämmelserna för att justera bruttonationalinkomsten och bestämmelserna för att räkna om taken för betalningar och åtaganden ifall bruttonationalinkomsten väsentligt förändras.

(1) EUT C 162, 10.5.2019, s. 51.
(2) EUT C 162, 10.5.2019, s. 71.
(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0226.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0449.
(5) Antagna texter, P9_TA(2019)0032.
(6) Antagna texter, P9_TA(2020)0124.
(7) Antagna texter, P9_TA(2020)0206.


Genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien
PDF 165kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 16 september 2020 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien (2019/2200(INI))
P9_TA(2020)0221A9-0136/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av artikel 8 samt avdelning V, särskilt artiklarna 21, 22, 36 och 37, i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), och femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—  med beaktande av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, som till fullo trädde i kraft den 1 juli 2016,

—  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 14 november 2018 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien(1), av den 14 juni 2018 om georgiska ockuperade territorier tio år efter den ryska invasionen(2), av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien(3), av den 21 januari 2016 om associeringsavtalen/de djupgående och omfattande frihandelsområdena med Georgien, Moldavien och Ukraina(4) och av den 18 december 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan(5),

—  med beaktande av resultatet från det femte mötet i associeringsrådet mellan EU och Georgien den 5 mars 2019,

—  med beaktande av det slutliga uttalandet och rekommendationerna från det åttonde mötet i den parlamentariska associeringskommittén EU–Georgien den 27 och 28 mars 2019,

—  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet, varav det senaste ägde rum den 24 november 2017 i Bryssel,

—  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det sjätte mötet inom EU:s och Georgiens plattform för det civila samhället den 20 februari 2020,

—  med beaktande av resultatet från det tredje högnivåmötet inom den strategiska säkerhetsdialogen mellan EU och Georgien den 25 oktober 2019,

—  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 6 februari 2020 om rapporten om genomförandet av Georgiens associering (SWD(2020)0030),

–  med beaktande av det samförståndsavtal och gemensamma uttalande som undertecknades av regerings- och oppositionspartierna i Georgien den 8 mars 2020 avseende parlamentsvalet 2020,

–  med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 19 juni 2017 om utkastet till reviderad konstitution för Georgien,

–  med beaktande av Venedigkommissionens slutliga yttrande av den 19 mars 2018 om Georgiens konstitutionella reform,

–  med beaktande av det valobservatörsuppdrag som utfördes av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och dess slutrapport av den 28 februari 2019 om presidentvalet i Georgien,

–  med beaktande av Venedigkommissionens brådskande yttrande av den 16 april 2019 om förfarandet för urval och utnämning av domare i Georgiens högsta domstol, och ODIHR:s andra rapport av den 9 januari 2020 om nominering och utnämning av domare i Georgiens högsta domstol.

–  med beaktade av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 led e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för internationell handel,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0136/2020), och av följande skäl:

A.  I egenskap av associerade partner är Georgien och EU fast beslutna att främja politisk associering och ekonomisk integration på grundval av gemensamma värden och principer såsom demokrati, grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning. Det georgiska samhället fortsätter att visa ett starkt stöd för landets europeiska strävanden och ambitioner att närma sig EU.

B.  I enlighet med artikel 49 i EU-fördraget och Romförklaringen av den 25 mars 2017 får varje europeisk stat som respekterar Köpenhamnskriterierna ansöka om att bli EU-medlem.

C.  När Georgiens reviderade konstitution trädde i kraft i december 2018 fullbordades landets övergång till ett fullständigt parlamentariskt system. Framsteg har gjorts i genomförandet av associeringsavtalet mellan EU och Georgien, och bland annat kommer ett helt proportionellt valsystem att införas 2024.

D.  Georgien har stått fast vid sitt åtagande att genomföra associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsområdet, och landet fortsätter sin anpassning till EU:s regelverk och EU:s standarder, vilket leder till ökande fördelar.

E.  Försöken att destabilisera Georgien fortsätter, bland annat genom genomförandet av så kallade fördrag mellan Ryska federationen och de georgiska regionerna Abchazien och Tschinvali/Sydossetien, stängningen av gränsövergångar nära den administrativa skiljelinjen i regionen Tschinvali/Sydossetien sedan augusti 2019, en ökad gränsuppbyggnad längs den administrativa gränsen och hållandet av så kallade presidentval i Abchazien i mars 2020.

F.  Den dialog mellan regeringspartiet och oppositionspartierna som fick stöd av EU och Förenta staterna ledde fram till ett samförståndsavtal och ett gemensamt uttalande, som undertecknades av alla större partier den 8 mars 2020 och som utgör ett mycket viktigt steg mot minskad polarisering och normalisering av det politiska klimatet i Georgien inför parlamentsvalet i oktober 2020.

G.  Reformerna av rättsväsendet är fortfarande mycket begränsade och den senaste utnämningen av 14 domare i högsta domstolen på livstid visade på bristande transparens, avvikelser från objektiva, meritbaserade kriterier och påverkan av partipolitiskt inflytande. Omröstningen i plenum avseende denna domarutnämning skedde under en politisk kris och en bojkott från oppositionens sida, med omfattande uppmaningar att skjuta upp förfarandet och allvarliga störningar vid behandlingen i såväl utskott som plenum.

1.  Europaparlamentet välkomnar att förbindelserna mellan EU och Georgien blir allt djupare och att den väg som Georgien valt mot europeisk och euro-atlantisk integration har ett starkt stöd över hela det politiska spektrumet och i samhället. Parlamentet erkänner framstegen i genomförandet av övergripande reformer, som har gjort Georgien till en av EU:s viktigaste partner i regionen, och upprepar behovet av att fortsätta att genomföra och övervaka reformerna inom associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsområdet. Parlamentet påminner om att fördjupat samarbete och EU-stöd grundas på principen ”mer för mer” och har som villkor att det sker reformframsteg på bland annat områdena demokrati och rättsstatsprincipen, inklusive kontroller och motvikter inom institutionerna, rättsväsendets oberoende och reformer av valsystemet.

2.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för Georgiens suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser, och bekräftar sitt åtagande att fortsätta att bidra till en fredlig lösning i konflikten mellan Ryssland och Georgien, bland annat genom EU:s särskilda representant för Sydkaukasien och krisen i Georgien, det delade ordförandeskapet i de internationella diskussionerna i Genève, verksamheten inom Europeiska unionens övervakningsuppdrag (EUMM) och politiken för icke‑erkännande och dialog. Parlamentet fördömer starkt Ryska federationens olagliga ockupation av de georgiska regionerna Abchazien och Tschinvali/Sydossetien och den pågående olagliga installationen av taggtrådsstängsel och andra konstgjorda hinder (gränsuppbyggnad) längs den administrativa gränslinjen av ryska och de facto-sydossetiska säkerhetsaktörer, och betonar att dessa kränkningar av internationell rätt måste stoppas. Parlamentet begär att de facto-myndigheterna i Abchazien och Tskhinvaliregionen/Sydossetien snarast öppnar de stängda gränsövergångarna och avstår från att begränsa rörelsefriheten i dessa regioner. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att protestera mot dessa åtgärder. Parlamentet betonar att associeringsavtalet omfattar hela Georgiens territorium, inklusive dess ockuperade regioner, och syftar till att gynna hela landets befolkning. Parlamentet uppmanar Ryska federationen att fullgöra sina skyldigheter enligt det avtal om eldupphör som efter EU-medling undertecknades den 12 augusti 2008, särskilt att dra tillbaka alla sina militära styrkor från Georgiens ockuperade territorier och ge EUMM obehindrat tillträde till hela Georgiens territorium. Parlamentet uppmanar i detta avseende Europeiska utrikestjänsten att tydligt informera om vilka bestämmelser som ännu inte har uppfyllts av Ryska federationen. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att öka sina ansträngningar för att lösa konflikten på fredlig väg genom användning av alla diplomatiska instrument, även genom EUMM och EU:s särskilda representant för Sydkaukasien och krisen i Georgien, och att fortsätta att stödja det georgiska parlamentets paket ”Ett steg för en bättre framtid” samt främja kontakter mellan människor och förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet välkomnar Georgiens ansträngningar för att främja goda grannförbindelser och ett konstruktivt samarbete mellan länderna i Sydkaukasien.

3.  Europaparlamentet berömmer den internationellt lovordade reaktionen från det georgiska folket och de georgiska myndigheterna vid covid-19-utbrottet, och framhåller de effektiva förebyggande åtgärder som vidtagits av vårdpersonal och statliga myndigheter och som har bidragit till att minska påfrestningarna på Georgiens hälso- och sjukvårdssystem och mildra de negativa effekterna för ekonomin. Parlamentet berömmer medborgarna i Georgien för att de följt dessa bestämmelser och åtgärder trots ekonomiska och sociala påfrestningar, och uppmuntrar investeringar för att förbättra kvaliteten på hälso- och sjukvården och garantera lika tillgång till den. Parlamentet välkomnar det faktum att EU har anslagit 183 miljoner euro i bidrag till Georgien för att klara covid-19 och 150 miljoner euro i lån för att förbättra landets makroekonomiska stabilitet och möjliggöra kanalisering av resurser för att skydda medborgarna, mildra de ytterst allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av pandemin och öka samarbetet med EU i fråga om folkhälsans motståndskraft, inbegripet utbyte av bästa praxis och samarbete med det civila samhället för att fastställa epidemi-strategier med inriktning på de mest sårbara grupperna.

4.  Europaparlamentet välkomnar att georgiska medborgare sedan mars 2017 har gjort 900 000 viseringsfria besök i Schengenländer och Schengenassocierade länder. Parlamentet noterar det ökande antalet ogrundade asylansökningar av georgiska medborgare, och uppmanar medlemsstaterna att erkänna Georgien som ett säkert ursprungsland i syfte att påskynda behandlingen av sådana ansökningar och förfarandet för återtagande. Parlamentet betonar vikten av att Georgien fortsätter att genomföra riktmärkena för viseringsliberalisering och av ökat samarbete mellan Georgiens rättsliga myndigheter, brottsbekämpande organ och medlemsstaterna, för att minska den gränsöverskridande brottsligheten, särskilt människohandel och olaglig narkotikahandel. Parlamentet välkomnar ett förstärkt samarbete för internationell brottsbekämpning mellan Georgien och Europol.

5.  Europaparlamentet understryker Georgiens roll som en pålitlig partner för EU och en väsentlig medhjälpare i de uppdrag och insatser som utförs inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och av Nato. Parlamentet uppmanar rådet och utrikestjänsten att samarbeta ytterligare med Georgien avseende den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt med tanke på Georgiens intresse av att diskutera möjligheten att delta i projekt inom permanent strukturerat samarbete (Pesco) och att utveckla samarbete med berörda EU-organ, när detta ligger i både EU:s och Georgiens intresse.

Politisk dialog och parlamentsval

6.  Europaparlamentet lovordar samtliga större politiska partier för att de undertecknat det internationellt medlade samförståndsavtalet och gemensamma uttalandet av den 8 mars 2020, där de viktigaste inslagen i valsystemet fastställdes med utgångspunkt i 120 proportionella och 30 majoritetsbaserade platser och en rättvis sammansättning av valdistrikt i linje med Venedigkommissionens rekommendationer, och där man gjorde det möjligt att använda detta system för parlamentsvalet i oktober 2020. Parlamentet välkomnar resultatet av den partiöverskridande dialogen som ett tydligt tecken på en vilja att finna en gemensam lösning, och understryker vikten av att fortsätta att bygga upp förtroendet mellan de politiska partierna och gå vidare med den partiöverskridande dialogen inför parlamentsvalet i oktober 2020 som en grund för politisk stabilitet. Parlamentet välkomnar genomförandet av avtalet från den 8 mars 2020 och president Zurabisjvilis beslut av den 15 maj 2020 att benåda två fängslade oppositionsledare som ett viktigt steg mot minskade spänningar. Parlamentet uppmanar i detta avseende alla parter att följa såväl anda som lydelse i avtalet och att till fullo genomföra alla aspekter av det, samt inte minst se till att alla delar av valreformen omsätts i konstitution, i lag och i praktiken och att alla kvarstående fall av politiskt färgade rättsprocesser avslutas så snart som möjligt.

7.  Europaparlamentet välkomnar att Georgiens parlament började behandla reformerna av valsystemet så snart undantagstillståndet hävts och sedan framgångsrikt antog ändringarna av konstitutionen och vallagen. Parlamentet gratulerar Georgien till de steg landet har tagit för att etablera ett mer representativt parlament och försöka få bort polariseringen i den politiska miljön. Parlamentet uppmanar alla politiska partier och parlamentsledamöter att fortsätta att arbeta för att lojalt hjälpa demokratin i Georgien att gå framåt.

8.  Europaparlamentet konstaterar att det kommande parlamentsvalet kommer att vara avgörande när det gäller att bekräfta Georgiens demokratiska trovärdighet, och uttrycker därför sin förhoppning om en valkampanj präglad av rättvis konkurrens. Parlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att snabbt genomföra och fullständigt beakta rekommendationerna från OSSE/ODIHR och se över relevant lagstiftning för att åtgärda uppdagade brister och utmaningar, bland annat otillbörlig användning av offentliga medel för politiska kampanjer och andra felaktiga metoder för kampanjfinansiering, straffrihet i samband med våldshandlingar, spridning av hatpropaganda och främlingsfientlighet, röstköp, oppositionens representation i valnämnden, och alla väljares, särskilt statstjänstemäns, möjlighet att ”rösta fritt utan påtryckningar eller rädsla för repressalier”(6). Parlamentet uppmanar myndigheterna att skydda det arbete som utförs av det civila samhällets organisationer och av valobservatörer, så att de kan bedriva sin verksamhet utan att utsättas för hot eller störningar.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar de georgiska myndigheterna och Georgiens valadministration att garantera en säker miljö för parlamentsvalet i oktober 2020 genom att tillhandahålla personlig skyddsutrustning till valarbetare, anpassa vallokalerna för att garantera deltagande medborgares hälsa och säkerhet samt säkerställa att valobservatörerna kan utföra sitt arbete utan att bli störda.

10.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till det dynamiska civila samhället i Georgien och betonar dess avgörande roll för att tillhandahålla demokratisk tillsyn och övervaka genomförandet av associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsavtalet. Georgiens regering och parlament uppmanas att inrätta formella mekanismer för det civila samhällets medverkan i den politiska processen, och kommissionen och EU-medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla politiskt, tekniskt och ekonomiskt stöd till det civila samhällets verksamheter. Parlamentet uppmanar även Georgiens myndigheter att lansera nationella stödprogram för det civila samhället, utöver de som EU och det internationella givarsamfundet tillhandahåller.

Rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och mediefrihet

11.  Europaparlamentet erkänner att Georgien har gjort framsteg med sina reformer för att stärka demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt de konstitutionella reformer som genomfördes 2018. Parlamentet uppmuntrar den georgiska regeringen att konsolidera rättsstaten och att fortsätta sträva efter att reformera rättsväsendet, bekämpa korruption och statskapning, genomföra reformer i den offentliga förvaltningen, decentralisering, god samhällsstyrning och anta samt tillämpa lagstiftning som motverkar diskriminering och rättigheter för arbetstagare, för att främja ytterligare integration mellan Georgien och EU.

12.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den senaste tidens rättegångar mot oppositionspolitiker. De har undergrävt förtroendet mellan regeringspartiet och oppositionen och kan få negativ inverkan på reformer som rör associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet samt strida mot associeringsavtalets ordalydelse och andemening. Parlamentet välkomnar presidentbenådningen av dömda oppositionspolitiker, vilket banar väg för en avpolarisering av politik och samhälle. Parlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att avstå från politiskt motiverade rättsfall, och uppmanar EU:s delegation att övervaka alla sådana rättegångar. Parlamentet uppmanar Georgien att respektera högsta standarder för rättsstaten, i synnerhet rättsväsendets oberoende och rätten till en opartisk rättegång, och de mänskliga rättigheterna i enlighet med landets åtaganden enligt associeringsavtalet.

13.  Europaparlamentet begär att urvalsförfarandena för domare ses över för att säkerställa att Venedigkommissionens rekommendationer genomförs fullt ut innan nya utnämningar görs. Parlamentet beklagar att det nyligen genomförda urvalsförfarandet för domare vid högsta domstolen inte helt följde alla dessa rekommendationer och präglades av allvarliga brister. Parlamentet understryker vikten av ett opolitiskt rättsväsende, fritt från politisk inblandning, och av respekt för öppenhet, meritokrati och ansvarsskyldighet vid utnämningen av domare till Georgiens högsta domstol och rättsväsendets övriga institutioner. Parlamentet uppmanar därför Georgiens regering att fortsätta och befästa sina reformer av rättsväsendet, däribland åklagarmyndigheten, och samtidigt främja en öppen dialog med alla politiska aktörer och det civila samhället samt säkerställa att internationella standarder efterlevs.

14.  Europaparlamentet understryker vikten av ett fullständigt och fortsatt samarbete med Internationella brottmålsdomstolen för att säkerställa allomfattande ansvarsskyldighet för de mål som behandlas i brottmålsdomstolen.

15.  Europaparlamentet vill se en utredning av alla fall av övervåld från georgiska brottsbekämpande myndigheters sida mot fredliga demonstranter och journalister, bland annat under protesterna i juni 2019. Parlamentet betonar behovet av att undvika straffrihet och se till att förövarna ställs till svars. Parlamentet uppmanar enträget Georgiens regering att upprätthålla rätten till fredliga sammankomster och yttrandefriheten, i linje med åtagandena i associeringsavtalet, bland annat genom att mildra oproportionerliga straff för människor som protesterat.

16.  Europaparlamentet erkänner att medielandskapet i Georgien är dynamiskt och pluralistiskt, men också polariserat. Parlamentet understryker vikten av mediefrihet, som bör innebära lika tillgång för alla politiska partier till medierna, redaktionell självständighet och en pluralistisk, oberoende, opartisk och icke-diskriminerande spegling av politiska åsikter i program som sänds av privata och i synnerhet offentliga programföretag under den kommande valkampanjen. Parlamentet betonar behovet av tydliga bestämmelser som reglerar kostnadsfri och betald reklam och av förbättrad insyn i ägarförhållandena inom medierna genom förstärkt medieövervakning. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att avstå från att ingripa i mediefriheten eller driva politiskt motiverade rättsfall mot medieägare eller medieföreträdare. Parlamentet uppmanar med kraft den georgiska regeringen att vidta åtgärder för att förebygga desinformationskampanjer från utländska eller inhemska aktörer mot landet eller mot något politiskt parti. Parlamentet uppmanar eftertryckligen plattformar för sociala medier att se till att de inte missbrukas för ändamål som syftar till att undergräva valprocessens integritet.

17.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt de it-angrepp som i stor utsträckning tillskrivs ryska aktörer och som riktats mot georgiska institutioner och medieföretag. Parlamentet understryker behovet av att effektivt undersöka och bekämpa utländska desinformationskampanjer och propaganda som undergräver de georgiska institutionerna och underblåser polariseringen av samhället. Parlamentet uppmanar därför dels rådet och Europeiska utrikestjänsten att intensifiera samarbetet om it-säkerhet för att stärka Georgiens motståndskraft på detta område, dels kommissionen att stödja reformer för medie- och informationskunskap och dessutom den georgiska regeringen att samarbeta med EU:s institutioner om bästa praxis mot desinformation. Parlamentet uppmanar även alla politiska aktörer i Georgien att avhålla sig från att använda sociala medier för att attackera personer, organisationer och institutioner och sprida avsiktligt vilseledande information. Parlamentet noterar de åtgärder som nyligen vidtagits av sociala medieplattformar mot konton och sidor som har ägnat sig åt att samordna icke-autentiskt beteende och attacker mot oppositionen, medierna och det civila samhället.

Respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

18.  Europaparlamentet beklagar djupt att Ryska federationen, som utövar faktisk kontroll över de georgiska regionerna Abchazien och Tschinvali/Sydossetien, ständigt kränker de grundläggande rättigheterna för befolkningen i dessa ockuperade områden och förvägrar dem fri rörlighet och vistelse, rätten till egendom och rätten till tillgång till utbildning på deras modersmål, och parlamentet upprepar att det till fullo stöder ett säkert och värdigt återvändande hem för flyktingar och internflyktingar. Parlamentet uttrycker oro över att den fortlöpande och olagliga gränsuppbyggnaden har särskilt skadliga effekter i samband med den pågående kampen mot covid-19-pandemin, eftersom begränsningen av den fria rörligheten berövar människorna deras tillgång till nödvändig hälso- och sjukvård och äventyrar deras liv. Parlamentet välkomnar att man på nytt började medverka i mekanismerna för förebyggande och hantering av incidenter i Ergneti den 30 juli 2020, och uppmanar alla partier att återuppta en regelbunden dialog i detta format för att förbättra säkerheten och den humanitära situationen för den konfliktdrabbade befolkningen.

19.  Europaparlamentet understryker att jämställdhet är en central förutsättning för hållbar och inkluderande utveckling. Parlamentet lovordar det arbete som det georgiska jämställdhetsrådet utför och dess insatser för att upptäcka och öka medvetenheten om sexuella trakasserier som en form av diskriminering. Parlamentet uppmanar enträget Georgiens regering och myndigheter att ytterligare stärka kvinnors representation och likabehandling på alla nivåer i politiken och i samhällslivet. Parlamentet begär att kommissionen ska integrera jämställdhetsfrågorna i alla sina program, politik och verksamheter som har att göra med Georgien, och parlamentet begär även att Istanbulkonventionen ska genomföras fullt ut.

20.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av det georgiska inrikesministeriets avdelning för mänskliga rättigheter, och betonar att den befintliga lagstiftningen om mänskliga rättigheter och icke-diskriminering måste genomföras på ett grundligt och ändamålsenligt sätt. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att ta itu med diskrimineringen av kvinnor, hbt-personer, romer och religiösa minoriteter på det sociala, ekonomiska, arbetsrättsliga och hälsorelaterade området, och vill se intensifierad utredning och lagföring vid fall av hatpropaganda och våldsbrott mot alla minoriteter och utsatta grupper. Parlamentet uppmanar alla religiösa samfund, inklusive den georgiska ortodoxa kyrkan, och det civila samhället att arbeta för att skapa ett klimat av tolerans.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av att ytterligare stärka systemet för skydd av barn, bland annat genom att förhindra våld mot barn och sexuellt utnyttjande av minderåriga. Parlamentet vill se ökad medvetenhet om digitala risker och önskar att utbildning ska garanteras alla, inbegripet barn med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker Georgiens regerings ansvar att övervaka situationen för barn på barnhem.

Institutionella bestämmelser

22.  Europaparlamentet understryker vikten av att minska motsättningarna och polariseringen inom politiken och av att säkerställa ett konstruktivt samarbete i landets demokratiska institutioner, särskilt Georgiens parlament. Parlamentet betonar därför behovet av att förbättra det politiska klimatet och bygga ett förtroende mellan alla politiska och institutionella aktörer, liksom mellan dem och befolkningen i Georgien.

23.  Europaparlamentet uppmanar Georgiens parlament att fullt ut använda sig av de möjligheter som Georgien erbjuds i egenskap av ett prioriterat land för Europaparlamentets demokratistödjande verksamhet, och att inleda en dialog för att behoven ska kunna fastställas.

24.  Europaparlamentet uppmanar Georgiens parlament att stärka sin kapacitet att utöva parlamentarisk kontroll genom olika mekanismer, särskilt kontroll över säkerhetssystemet. Oppositionen bör få en större roll i den parlamentariska granskningen och förfarandena för att sammankalla regeringsmedlemmar och andra ansvariga tjänstemän förenklas. Dessutom borde ett centraliserat registreringssystem inrättas för att kunna ge snabb och fullständig information om parlamentets kontroll till alla intresserade parter.

Ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser

25.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att EU är Georgiens största handelspartner och står för 27 % av landets totala handel. Parlamentet välkomnar den fortsatta tillnärmningen av Georgiens lagstiftning på handelsrelaterade områden. Parlamentet understryker behovet av att öka och diversifiera Georgiens export till EU till något mer än jordbruksprodukter och råvaror, och locka investeringar från EU till Georgien för att skapa fler jobb och förbättra Georgiens handelsbalans med EU och landets makroekonomiska stabilitet, först och främst genom att stärka rättsstatsprincipen, bekämpa korruption, penningtvätt och skatteflykt samt genom att stödja tillnärmningen till EU:s standarder. Parlamentet understryker vikten av att stödja ett gynnsamt företagsklimat för regionala och små och medelstora företag för att utveckla Georgiens förmåga till ytterligare innovation inom olika ekonomiska sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka ett ökat sektoriellt samarbete inom den digitala ekonomin, utbildning, forskning och innovation, att stärka IKT-sektorn, digitalisering och grön teknik samt att dela kunskaper och bästa metoder. Parlamentet framhåller vikten av riktade ungdomsprogram för att skapa rättvisa sysselsättningsmöjligheter.

26.  Europaparlamentet påminner om att associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsavtalet mellan EU och Georgien syftar till att gradvis integrera Georgien i den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett mer uttalat sätt fastställa målet att säkra Georgiens tillträde till den inre marknaden, och att intensifiera initiativ som syftar till en djupare sektoriell integration i syfte att uppnå mer politisk konvergens med EU och göra resultaten av det bilaterala samarbetet mer synliga och konkreta för båda sidor.

27.  Europaparlamentet betonar vikten av öppenhet och uppmanar Georgiens myndigheter att ytterligare informera de lokala företagarna och massmedierna om genomförandet av det djupgående och omfattande frihandelsavtalet.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ett fullständigt genomförande av det djupgående och omfattande frihandelsområdet genom samordnat bistånd, med fokus på en hållbar ekonomisk utveckling i linje med den europeiska gröna given och på stöd till små och medelstora företag och strukturella reformer i samarbete med näringslivet och det civila samhället, inklusive en större reform av bank- och finanssektorn i syfte att bekämpa penningtvätt och skatteundandragande.

29.  Europaparlamentet betonar vikten av strukturreformer för att ytterligare förbättra investeringsklimatet i Georgien, och även för att locka till sig utländska direktinvesteringar och säkerställa transparens i detta. Parlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att stödja de ansvariga institutionernas kapacitet och öka det politiska stödet och samsynen avseende infrastrukturprojekt av strategisk betydelse.

Sektoriellt samarbete

30.  Europaparlamentet uppmuntrar Georgiens regering att fortsätta sitt övergripande arbete med reformer av arbetslagstiftningen för att säkerställa en bättre reglering av arbetsvillkoren, inklusive fortsatta förbättringar av arbetsplatsinspektioner och av dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet framhåller i synnerhet behovet av att ändra arbetsmiljölagen för att inrätta ett fullfjädrat inspektionssystem och en ordentlig mekanism mot diskriminering som uttryckligen ska övervaka att arbetsrätten respekteras fullt ut och systematiskt kontrollera arbetsmiljörisker, och även innefatta en modern mekanism mot korruption; dessutom uppmanas Georgien att ratificera alla berörda ILO-konventioner. Parlamentet uppmuntrar organisationerna i det civila samhället och fackförbunden att engagera sig i dessa reformer, mot bakgrund av deras betydelse för arbetstagarnas rättigheter och de sociala rättigheterna i Georgien.

31.  Europaparlamentet påminner om att djupgående och omfattande frihandelsavtal alltid måste omfatta solida, bindande och verkställbara kapitel om hållbar utveckling som fullt ut respekterar internationella åtaganden, i synnerhet Parisavtalet, och vara förenliga med WTO:s regler. Parlamentet uppmuntrar till ett snabbare genomförande av det tredje nationella miljöhandlingsprogrammet och tillnärmningen av Georgiens lagstiftning till EU:s regelverk på miljöområdet, i enlighet med associeringsavtalets krav avseende miljöskydd. Parlamentet uppmanar Georgien att ytterligare stärka sitt engagemang i kampen mot klimatförändringar och uppmanar kommissionen att underlätta Georgiens deltagande i den europeiska gröna given och se till att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet inte strider mot de miljömål och de initiativ som fastställs i den.

32.  Europaparlamentet välkomnar de resultat som uppnåtts inom den gemensamma stödramen och uppmuntrar till ett snabbt och effektivt genomförande av de nya biståndsprogrammen, som fokuserar på energieffektivitet, hantering av fast avfall samt vattenförsörjning och vattenrening.

33.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen avsatt 3,4 miljarder EUR för arton prioriterade projekt i Georgien inom ramen för den vägledande investeringsplanen för det transeuropeiska transportnätet (TEN-T). Parlamentet uppmanar Georgien att förbättra sin energisektor och sina uppkopplingsmöjligheter och samtidigt säkerställa miljömässig hållbarhet, särskilt bevarandet av biologisk mångfald och skyddade områden, samt ta hänsyn till lokala samhällsgrupper under genomförandet.

34.  Europaparlamentet välkomnar Georgiens nya utbildningsprogram, översynen av 2017–2021 års strategi för utbildning och vetenskap, den nya lagen om yrkesinriktad utbildning och de framsteg som gjorts för att anpassa landets mekanism för säkring av utbildningskvaliteten till associeringsavtalet. Parlamentet välkomnar Georgiens framgångsrika deltagande i Erasmus+, där nästan 7 500 studenter och akademiker deltar i utbyten mellan Georgien och EU, liksom Europaskolan inom det östliga partnerskapet och den första Europaskola som inrättats av EU och Georgiens regering.

35.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att Georgien ska kunna delta i EU-stödda program och organ som är öppna för länder utanför EU, med lämplig rättslig status.

o
o   o

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Georgiens regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0457.
(2) EUT C 28, 27.1.2020, s. 97.
(3) EUT C 162, 10.5.2019, s. 138.
(4) EUT C 11, 12.1.2018, s. 82.
(5) EUT C 294, 12.8.2016, s. 111.
(6) ODIHR:s slutrapport av den 28 februari 2019 om valövervakningen av presidentvalet i Georgien, s.30.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy