Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska
|
 Typgodkännande av motorfordon ***I |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Fonden för en rättvis omställning ***I |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av principerna i artikel 346.1 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om tillverkning av eller handel med vapen, i artikel 42.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om ”utformningen av en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel” samt i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, framför allt om att stödja demokrati och rättsstaten, bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, – med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/1560 av den 16 september 2019 om ändring av gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp (nedan kallad den gemensamma ståndpunkten) om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel(1) och rådets slutsatser av den 16 september 2019 om rådets översyn av den gemensamma ståndpunkten, – med beaktande av den tjugonde årliga rapporten som utarbetats i enlighet med artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten(2), – med beaktande av den tjugoförsta årliga rapporten som utarbetats i enlighet med artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten(3), – med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/101 av den 22 januari 2018 om främjande av effektiv vapenexportkontroll(4) och rådets beslut (Gusp) 2017/915 av den 29 maj 2017 om unionens utåtriktade verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande(5), – med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/2191 av den 19 december 2019 till stöd för en global rapporteringsmekanism för olagliga konventionella vapen och ammunition till dessa i syfte att minska risken för avledning och olaglig överföring av dessa (”iTrace IV”)(6), – med beaktande av Europeiska unionens uppdaterade gemensamma militära förteckning antagen av rådet den 17 februari 2020(7), – med beaktande av användarguiden för den gemensamma ståndpunkten, – med beaktande av Wassenaar-arrangemanget av den 12 maj 1996 om kontroll av export av konventionella vapen, produkter och tekniker med dubbla användningsområden, tillsammans med de förteckningar över dessa produkter, tekniker och tillhörande ammunition, som uppdaterades i december 2019, – med beaktande av vapenhandelsfördraget, som antogs av FN:s generalförsamling den 2 april 2013(8) och trädde i kraft den 24 december 2014, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen(9) och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG(10), – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden(11), ändrad genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1969 av den 12 september 2016(12), samt av förteckningen över produkter och teknik med dubbla användningsområden i dess bilaga I (nedan kallad förordningen om produkter med dubbla användningsområden), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1092 av den 18 juli 2018 om inrättande av ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram som syftar till att stödja konkurrenskraften och innovationsförmågan inom unionens försvarsindustri(13), – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 13 juni 2018 om inrättande av Europeiska försvarsfonden (COM(2018)0476), – med beaktande av förslaget framlagt för rådet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av kommissionen, till rådets beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet (HR(2018)94), – med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, i synnerhet mål nr 16 som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, – med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2216 (2015) om ett vapenembargo mot Jemen och rapporten A/HRC/39/43 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) om människorättssituationen i Jemen, däribland kränkningar och övergrepp sedan september 2014, – med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2020/472 av den 31 mars 2020 om Europeiska unionens militära insats i Medelhavsområdet (Eunavfor MED Irini)(14), – med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2473 (2019), som antogs den 10 juni 2019 och förnyade de åtgärder som utformats för genomförandet av vapenembargot mot Libyen, samt av uttalandet av den 25 januari 2020 från FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil) om fortsatta överträdelser av vapenembargot i Libyen, – med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011) om införandet av vapenembargot i Libyen och säkerhetsrådets alla efterföljande resolutioner om ämnet samt resolutionerna 2292 (2016), 2357 (2017), 2420 (2018) och 2473 (2019) om det strikta genomförandet av vapenembargot, – med beaktande av FN:s publikation ”Securing our Common Future: An Agenda for Disarmament” från 2018, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 av den 16 januari 2019 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(15), – med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 16 oktober 2019 om Turkiet, i vilka man ställde sig bakom rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 14 oktober 2019 om landets olagliga verksamhet i norra Syrien och östra Medelhavet, – med beaktande av FN:s mål nr 16 för hållbar utveckling, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling(16), – med beaktande av rapporten från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter till FN:s råd för mänskliga rättigheter, om effekterna av vapenöverföringar på åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna(17), – med beaktande av sina tidigare resolutioner om vapenexport och genomförandet av den gemensamma ståndpunkten, särskilt resolutionerna av den 14 november 2018(18), den 13 september 2017(19) och den 17 december 2015(20), – med beaktande av sin rekommendation av den 28 mars 2019 till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende förslaget framlagt för rådet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av Europeiska kommissionen, till rådets beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet(21), – med beaktande av sina resolutioner av den 25 februari 2016(22), den 15 juni 2017(23) och den 30 november 2017(24) om den humanitära situationen i Jemen, – med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare(25), – med beaktande av det seminarium om genomförandet av EU:s system för kontroll av vapenexport som anordnades vid sammanträdet för parlamentets underutskott för säkerhet och försvar den 12 april 2017, – med beaktande av studien med titeln ”Recommendations for a transparent and detailed reporting system on arms exports within the EU and to third countries” (Rekommendationer för ett öppet och särskilt rapporteringssystem för vapenexport inom EU och till tredjeländer), som beställts av underutskottet för säkerhet och försvar, – med beaktande av fördraget av den 22 januari 2019 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike om fransk-tyskt samarbete och integration (det fransk-tyska Aachenfördraget), – med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 21 augusti 2013 om Egypten, – med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0137/2020), och av följande skäl: A. De senaste uppgifterna från SIPRI(26) visar att vapenexporten från EU-28 uppgick till ungefär 26 procent av den sammanlagda vapenexporten i världen under perioden 2015–2019. Detta gör hela EU-28 till den näst största vapenleverantören globalt sett, som ligger efter Förenta staterna (36 procent), men följs av Ryssland (21 procent). Enligt artikel 346 i EU-fördraget faller tillverkning av eller handel med vapen under medlemsstaternas befogenheter. B. De senaste uppgifterna från SIPRI visar att EU-28 är den näst största exportören av vapen till både Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Enligt FN:s grupp med framstående internationella och regionala experter har parter i den väpnade konflikten i Jemen begått, och fortsätter att begå, folkrättsbrott. C. Exporten av vapen och utrustning ökar försvarsindustrins möjligheter till effektiv forskning och utveckling när det gäller försvarsteknik och säkrar på så vis EU‑medlemsstaternas möjligheter att försvara sig och skydda sina medborgare. D. En ny kapprustning växer fram i världen, och de stora militärmakterna förlitar sig inte längre på vapenkontroll och nedrustning för att minska internationella spänningar och förbättra det globala säkerhetsläget. E. Rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 december 2008 är ett avgörande instrument för att stärka samarbetet och främja konvergens i fråga om medlemsstaternas exportpolitik. F. Medlemsstaterna är medvetna om det särskilda ansvar som kan följa med exporten av militär teknik eller krigsmateriel till tredjeländer när det gäller att påverka eller förvärra befintliga spänningar och konflikter. G. Den globala kris som uppstått i och med covid-19-pandemin kan få betydande geostrategiska återverkningar och pekar dessutom på behovet av att i Europa bygga upp ett verkligt strategiskt oberoende. H. Rådet (utrikes frågor) angav i sina slutsatser av den 21 augusti 2013 att ”medlemsstaterna [också enades] om att dra in licenserna för export till Egypten av utrustning som kan användas för internt förtryck och att ompröva licenserna för export av sådan utrustning som omfattas av gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och se över sitt stöd på säkerhetsområdet med Egypten”. Företag som är baserade i flera medlemsstater i EU har fortsatt att exportera vapen, övervakningsteknik och annan säkerhetsutrustning till Egypten, och har därmed underlättat hackning och sabotageprogram samt andra former av angrepp på människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället, både fysiskt och på internet. Detta har lett till att yttrandefriheten på internet undertryckts. I. I en allt mer instabil och multipolär värld, där nationalistiska, främlingsfientliga och antidemokratiska krafter är på frammarsch, måste EU bli en inflytelserik aktör på världsarenan och bibehålla sin ledande roll som en global ”mjuk makt” som kämpar för nedrustningen av både konventionella vapen och kärnvapen och investerar i konfliktförebyggande, krishantering och medling innan militära alternativ övervägs. J. Vapenexporten har stor betydelse för att stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen. Försvarsindustrin säkerställer i första hand EU‑medlemsstaternas skydd och säkerhet, och bidrar samtidigt till genomförandet av den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken. K. Olikheter i medlemsstaternas beteenden när det gäller vapenexport försvagar ibland EU:s möjligheter att uppnå sina utrikespolitiska mål samt undergräver dess trovärdighet som en aktör som talar med en röst på den internationella arenan. L. Såväl det globala som det regionala säkerhetsläget har förändrats radikalt, i synnerhet när det gäller unionens södra och östra grannskap. M. Åtgärder för militär transparens såsom rapporter om vapenexport bidrar till att skapa ett gränsöverskridande förtroende. EU:s tjugonde och tjugoförsta årliga rapport om vapenexport 1. Europaparlamentet framhåller att en bibehållen försvarsindustri är en del av unionens självförsvar och en beståndsdel i dess strategiska oberoende. Parlamentet konstaterar att detta endast är möjligt om medlemsstaterna först och främst väljer europeiska produkter till sina utrustningsprogram. Parlamentet framhåller att en bärkraftig europeisk marknad skulle minska beroendet av vapenexport till tredjeländer. 2. Europaparlamentet påminner om att den gemensamma ståndpunkten föreskriver ett öppet förfarande, som kräver att EU:s årliga rapporter om vapenexporten ska offentliggöras. Parlamentet välkomnar offentliggörandet av den tjugonde och tjugoförsta rapporten enligt artikel 8.2 i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp, som sammanställts av rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen och offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, trots förseningen. Parlamentet anser att offentliggörandet av båda rapporterna är ett steg framåt mot en gemensam EU-ståndpunkt rörande vapenexport, mot bakgrund av en allt mer utmanande internationell situation som präglas av växande exportvolymer och minskad insyn. Parlamentet anser att båda rapporterna är värdefulla komplement till FN:s rapporter om insyn i den globala och regionala vapenexporten. 3. Europaparlamentet noterar medlemsstaternas ansträngningar för att efterleva artikel 346.1 b i EUF-fördraget om tillverkning av eller handel med vapen. 4. Europaparlamentet noterar att 19 medlemsstater har bidragit med fullständiga rapporteringar till den tjugonde årliga rapporten och 19 stycken till den tjugoförsta årliga rapporten. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att fullt ut uppfylla sina skyldigheter enligt den gemensamma ståndpunkten i en tid då den globala insynen i vapenhandeln minskar, i synnerhet från flera stora vapenexporterande länders sida. Parlamentet framhåller att fullständiga rapporteringar omfattar både den sammanlagda kvantiteten och värdet på de licenser som beviljats och den faktiska exporten, uppdelat på bestämmelseland, enligt den militära förteckningens kategorier. Parlamentet noterar att 27 medlemsstater, alla utom Grekland, lämnade åtminstone delrapporteringar till den tjugonde årliga rapporten och att alla 28 medlemsstater rapporterade in uppgifter till den tjugoförsta årliga rapporten, men att ungefär en tredjedel av dem inte lämnade fullständiga rapporteringar. Parlamentet välkomnar dock den tilläggsinformation som regeringarna lämnat genom nationella rapporter. Parlamentet upprepar sin begäran att alla medlemsstater som inte har bidragit med fullständiga rapporteringar inkommer med tilläggsinformation om sin tidigare export inför nästa årliga rapport. 5. Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna använder mycket olika uppgifter för att få fram uppgifter om värdet av licenser, vilket gör det svårare att använda enhetliga och jämförbara uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet framhåller vikten av att faktisk vapenexport rapporteras in, inbegripet det sammanlagda värdet och kvantiteten på den faktiska exporten, inom ramen för globala och allmänna licenser, uppdelat på den militära förteckningens kategorier och bestämmelseland. 6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sin samordning och att fastställa en gemensam bästa praxis för insamling och behandling av information och uppgifter för att framställa mer harmoniserade årliga rapporter och på så vis öka rapporternas transparens och användbarhet. 7. Europaparlamentet konstaterar att enligt de senaste två årliga rapporterna utgör länderna i Mellanöstern och Nordafrika, som är en region med flera väpnade konflikter, fortfarande den främsta regionala destinationen för export. Parlamentet konstaterar att dessa regioner brottas med betydande och ihållande säkerhetsutmaningar och att all export måste bedömas från fall till fall i förhållande till de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten. 8. Europaparlamentet stöder rådets åtagande om att stärka kontrollen av exporten av militär teknik och krigsmateriel. Parlamentet noterar medlemsstaternas villighet att stärka samarbetet och främja konvergensen inom detta område, inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet välkomnar dessa ansträngningar eftersom de är i linje med de övergripande mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) som anges i artikel 21 i EU-fördraget och de regionala prioriteringar som anges i EU:s globala strategi (från 2016). Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ta fram, genomföra och upprätthålla gemensamma standarder för hanteringen av överföringar av militär teknik och krigsmateriel. 9. Europaparlamentet påminner om att EU har infört ett antal vapenembargon, inbegripet FN:s alla embargon, i linje med målen för Gusp mot länder såsom Belarus, Centralafrikanska republiken, Iran, Jemen, Kina, Libyen, Myanmar, Nordkorea, Ryska federationen, Somalia, Sudan, Sydsudan, Syrien, Venezuela och Zimbabwe. Parlamentet konstaterar att dessa embargon förvisso kan beröva ett land militära resurser, men att de i vissa fall bidrar till regional fred och stabilitet. Sådana embargon ser till att EU inte bidrar till humanitära kriser, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och grymheter. Parlamentet uppmanar EU att hjälpa till att stärka medlemsstaternas kapacitet för att genomföra mer robusta förfaranden för övervakningen av alla medlemsstaters efterlevnad av EU:s vapenembargon och offentliggöra relevanta resultat(27). 10. Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 4 oktober 2018 om situationen i Jemen. Mot denna bakgrund uppmanar parlamentet med kraft alla EU:s medlemsstater att avstå från att sälja vapen och annan krigsmateriel till Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och alla andra som ingår i den internationella koalitionen samt till Jemens regering och andra parter i konflikten. 11. Europaparlamentet välkomnar Belgiens, Danmarks, Finlands, Greklands, Italiens, Nederländernas och Tysklands regeringars beslut att anta restriktioner för sin vapenexport till länder som ingår i den saudiskledda koalition som är inblandad i kriget i Jemen. Parlamentet konstaterar att i en del fall, som rapporterats av icke-statliga organisationer, har de vapen som exporterats till dessa länder använts i Jemen, där 22 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd och skydd. Parlamentet erinrar om att sådana exporter klart och tydligt strider mot den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet noterar såväl Tysklands förnyade förlängning av moratoriet för vapenexport till Saudiarabien fram till slutet av 2020 som flera medlemsstaters beslut att verkställa fullständiga restriktioner. Parlamentet erinrar om att det mellan den 25 februari 2016 och den 14 februari 2019 genom parlamentsresolutioner åtminstone tio gånger har uppmanat vice ordföranden/den höga representanten att sätta igång en process som leder till ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien, inbegripet år 2018 även i fråga om andra medlemmar som ingår i den saudiskledda koalitionen i Jemen. Parlamentet upprepar denna uppmaning ännu en gång. 12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa Tysklands, Finlands och Danmarks exempel, vilka efter att journalisten Jamal Khashoggi dödats antog restriktioner för sin vapenexport till Saudiarabien. 13. Europaparlamentet upprepar sina uppmaningar till medlemsstaterna att följa upp rådets slutsatser av den 21 augusti 2013 om Egypten avseende indragna licenser för export av all utrustning som kan användas för internt förtryck i enlighet med den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp, och fördömer medlemsstaternas fortsatta bristande efterlevnad av dessa åtaganden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stoppa exporten till Egypten av vapen, övervakningsteknik och annan säkerhetsutrustning som kan underlätta angrepp på människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället, inbegripet sociala medier, liksom alla andra former av internt förtryck. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att rapportera om den rådande situationen för medlemsstaternas militära och säkerhetsrelaterade samarbete med Egypten. Parlamentet uppmanar EU att till fullo genomföra sina exportkontroller gentemot Egypten med avseende på varor som kan användas för förtryck, tortyr eller dödsstraff. 14. Europaparlamentet erinrar om sina nyligen ställda krav på att stoppa exporten av övervakningsteknik och annan utrustning som kan underlätta internt förtryck till flera länder, däribland Egypten, Bahrain, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Vietnam. 15. Europaparlamentet konstaterar att EU genomför uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), däribland ett uppdrag som verkställer ett vapenembargo i Libyen, i syfte att stärka regional fred och stabilitet. Parlamentet beklagar djupt de fortsatta och uppenbara överträdelserna av vapenembargot i Libyen, även efter de åtaganden som de berörda länderna gjort i detta hänseende vid den internationella konferensen om Libyen, som ägde rum i Berlin den 19 januari 2020. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att upphöra med alla överföringar av vapen, utrustning och materiel för övervakning och underrättelseverksamhet till alla parter som är inblandade i den libyska konflikten. 16. Europaparlamentet välkomnar Irini-insatsens mål att strikt genomföra FN:s vapenembargo med hjälp av luft-, satellit- och sjöresurser och genomförandet av inspektioner av fartyg på det fria havet utanför Libyens kust som kan misstänkas skeppa vapen eller tillhörande materiel till eller från Libyen, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolutioner 2292 (2016), 2357 (2017), 2420 (2018) och 2473(2019). 17. Europaparlamentet fördömer med kraft undertecknandet av de två samförståndsavtalen mellan Turkiet och Libyen om avgränsning av havsområden och om ett omfattande samarbete i säkerhets- och militärrelaterade frågor, vilka hänger ihop och uppenbart bryter mot folkrätten och FN:s säkerhetsråds resolution om införandet av ett vapenembargo mot Libyen. Parlamentet erinrar om vissa medlemsstaters beslut att sätta stopp för licenser för vapenexport till Turkiet. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna har slutit upp bakom starka nationella ställningstaganden i fråga om sin politik för vapenexport till Turkiet, på grundval av bestämmelserna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp, inbegripet en strikt tillämpning av kriterium 4 om regional stabilitet. Så länge som Turkiet fortsätter med sin nuvarande olagliga och ensidiga verksamhet i östra Medelhavet, som strider mot EU-medlemsstaters suveränitet (särskilt Greklands och Cyperns) och folkrätten, och inte inleder en dialog som grundas på folkrätten, uppmanas vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram ett initiativ i rådet så att alla EU-medlemsstater sätter stopp för licenser för vapenexport till Turkiet i enlighet med den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet uppmanar lämpliga forum inom Nato, särskilt högnivågruppen för kontroll av konventionella vapen, att ta upp vapenkontroll i östra Medelhavet som en brådskande fråga. 18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när det gäller exportkontroller, fästa större uppmärksamhet vid varor som skulle kunna användas för både civila och militära ändamål. 19. Europaparlamentet konstaterar att det inte finns några sanktionsmekanismer för fall där en medlemsstat exporterar på ett sätt som uppenbarligen inte överensstämmer med de åtta kriterierna. Rådets översyn av den gemensamma ståndpunkten 20. Europaparlamentet välkomnar rådets avsikt att öka konvergensen och öppenheten, vilka är huvudmålen med dess senaste översyn av den gemensamma ståndpunkten, liksom rådets slutsatser om översynen av den gemensamma ståndpunkten och dess slutsatser där det anges att förstärkningen av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen bör åtföljas av ett närmare samarbete och konvergens inom området kontroll av export av militär teknik och krigsmateriel(28). 21. Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas förnyade engagemang för den rättsligt bindande gemensamma ståndpunkten, ändrad genom rådets beslut (Gusp) 2019/1560, och betonar vikten av grundligt bedömda ansökningar om exportlicens för militär teknik och krigsmateriel i enlighet med de kriterier som fastställs däri. Parlamentet påpekar att rådets beslut (Gusp) 2019/1560 och de relevanta slutsatserna av den 16 september 2019 återspeglar en växande medvetenhet bland medlemsstaterna om behovet av en större nationell och EU-omfattande insyn och konvergens inom området vapenexport och behovet av att stärka den offentliga tillsynen inom detta känsliga område som rör nationell säkerhet. Parlamentet påpekar att dessa beslut har potential att se till att de nationella tillsynsorganen, parlamenten och EU-medborgarna blir bättre informerade om sina regeringars strategiska val på ett område som direkt påverkar deras säkerhet och deras länders efterlevnad av värden och normer. 22. Europaparlamentet är bekymrat över den ökande kapprustningen i världen. Parlamentet erinrar om EU:s ambition att verka som en global fredsaktör. Parlamentet uppmanar därför EU att spela en aktiv roll inom områdena icke-spridning av vapen och global nedrustning. Parlamentet välkomnar att EU:s gemensamma ståndpunkt har uppdaterats och nu tar hänsyn till relevant utveckling i detta hänseende, såsom antagandet av vapenhandelsfördraget (ATT) till vilket alla medlemsstater är anslutna. Parlamentet välkomnar de EU-åtgärder som syftar till att stödja universaliseringen av vapenhandelsfördraget, i synnerhet biståndet till tredjeländer för att förbättra och genomföra ändamålsenliga vapenkontrollsystem i linje med den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet uppmanar de stora vapenexporterande länderna, såsom Förenta staterna, Kina och Ryssland, att underteckna och ratificera vapenhandelsfördraget. 23. Europaparlamentet stöder rådets bekräftelse att handel med krigsmateriel och militär teknik bör ske på ett ansvarstagande och ansvarsutkrävande sätt. Parlamentet välkomnar rådets förnyade åtagande att ytterligare främja samarbete och konvergens vad gäller medlemsstaternas politik för att förhindra export av militär teknik och krigsmateriel som kan användas för internt förtryck eller internationell aggression eller bidra till regional instabilitet. 24. Europaparlamentet noterar med oro att skillnaderna mellan medlemsstaternas politik och praxis för vapenexport kan göra att det tar längre tid att uppnå konvergens när det gäller EU:s bestämmelser på detta område. Parlamentet noterar behovet av att införa nya instrument i detta hänseende. Parlamentet konstaterar att framtida åtgärder som finansieras av Europeiska försvarsfonden kommer att bidra till utvecklingen av ny militär teknik och krigsmateriel. 25. Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att rådet erkänner vikten av en enhetlig politik för kontrollen av export av försvarsrelaterade materiel och produkter med dubbla användningsområden. Parlamentet anser att EU bör fastställa tydliga kriterier och riktlinjer för exporten av sådana produkter. 26. Europaparlamentet välkomnar införandet av konkreta åtgärder som syftar till att underlätta en korrekt, enhetlig och snabb rapportering av medlemsstaternas vapenexport. Parlamentet ställer sig i synnerhet bakom rådets beslut att införa en tydlig tidsfrist för den nationella rapporteringen, tydliga standarder för rapportens format och ytterligare riktlinjer om innehållet i och förfarandet för rapporteringen. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att rapportera in sina uppgifter så fort som möjligt och senast i maj månad efter rapporteringsåret för att det ska gå att föra en allmän debatt i god tid. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits i riktning mot ett nätbaserat tillvägagångssätt och ser gärna att det vidareutvecklas. Parlamentet välkomnar också rådets stöd för tydliga riktlinjer om informationsutbyte och utbyte mellan medlemsstaterna om deras vapenexportpolitik. Parlamentet välkomnar de steg som tagits mot ett digitalt tillvägagångssätt i och med onlinesystemet för export av konventionella vapen och ser gärna att det utvidgas. Ökat samarbete mellan medlemsstaterna kring vapentillverkning 27. Europaparlamentet noterar att sedan antagandet av den rättsligt bindande gemensamma ståndpunkten 2008 har medlemsstaterna intensifierat sin övervakning av vapenexporten. Parlamentet noterar också att allt fler av de vapensystem som är tillverkade i Europa består av komponenter från flera EU-medlemsstater och involverar bi- eller multilateralt samarbete av tekniska, industriella och politiska skäl. Parlamentet framhåller den positiva roll som denna typ av samarbete spelar när det gäller att främja förtroendeskapande mellan medlemsstater och tredjeländer. 28. Europaparlamentet betonar att ambitionen att öka den europeiska försvarssektorns konkurrenskraft inte får undergräva tillämpningen av de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten, eftersom dessa har företräde framför medlemsstaternas ekonomiska, sociala, kommersiella och industriella intressen. 29. Europaparlamentet noterar en ökning av överföringen av kunskap och teknik, som gör det möjligt för tredjeländer att tillverka europeisk militär teknik på licens. Parlamentet anser att denna process inte bör begränsa EU:s möjligheter att kontrollera tillverkningen av vapen och krigsmateriel, utan i istället främja konvergensen i standarder för offentlig tillsyn över och insyn i försvarsproduktionen samt påskynda utarbetandet av internationellt erkända och respekterade regler för tillverkning och export av vapen. 30. Europaparlamentet konstaterar att ett växande antal komponenter i vapensystem kommer från det civila området eller kan ha dubbla användningsområden. Parlamentet anser därför att det är nödvändigt att införa ett enhetligt system för överföring av dessa komponenter mellan alla medlemsstater. 31. Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna inte har utarbetat någon gemensam politik som reglerar överföringen av vapenkomponenter till en annan medlemsstat, något som skulle kunna göra att all export till tredjeländer från den monterande medlemsstaten överensstämmer med exportpolitiken i den medlemsstat som tillhandahåller komponenterna. Parlamentet noterar att några medlemsstater fortfarande anser att överföringar av vapen och försvarsrelaterade produkter inom EU ska likställas med export till tredjeländer. Detta är en särskild utmaning med tanke på de allt större skillnaderna mellan licensieringsförfarandena inom EU. Parlamentet konstaterar att direktiv 2009/43/EG om överföringar inom gemenskapen i dess nuvarande form inte är utformat för att uppnå högsta möjliga gemensamma normer för kontroll av vapenexport till tredjeländer, samtidigt som det underlättar överföringar på den europeiska marknaden för krigsmateriel. 32. Europaparlamentet noterar att ett första försök att reglera överföringar inom Europa var Schmidt-Debré-harmoniseringsavtalet mellan Frankrike och Tyskland, som innehöll den så kallade de minimis-regeln. Parlamentet noterar i detta avseende det fransk-tyska avtalet om kontroll av export av försvarsmateriel. 33. Europaparlamentet noterar att vapenexportpolitiken i varje medlemsstat kan utgöra ett hinder för samarbetsprojekt. Parlamentet konstaterar att sådana skillnader kan ge upphov till bilaterala och specifika avtal om vapensystem som i vissa fall möjliggör export till tredjeländer på grundval av de minst restriktiva normerna och inte enligt en gemensam EU-omfattande strategi. Parlamentet erinrar om att syftet med rådets gemensamma ståndpunkt om vapenexport var och är att förhindra sådana skillnader och att fastställa en enhetlig, gemensam politik för vapenexport. Parlamentet konstaterar att det finns en koppling mellan skillnader i exportpolitik och samarbetssvårigheter inom EU, en ihållande fragmentering av den inre marknaden när det gäller försvarsrelaterade produkter samt industriella överlappningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, rådet och medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckliga finansieringsnivåer som gör det möjligt att minska marknadsfragmenteringen och konsolidera industrin och samtidigt säkerställa att EU och dess medlemsstater har den militära kapacitet de behöver. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att direktiv 2009/81/EG och direktiv 2009/43/EG genomförs i praktiken, inbegripet de verkställighetsåtgärder som rör upphandling. 34. Europaparlamentet konstaterar att bilateralt samarbete kring industriella försvarsrelaterade projekt medlemsstaterna emellan leder till avtal om exportkontroll som kan användas som referens för hela EU. 35. Europaparlamentet betonar att bilaterala och multilaterala avtal bör bana väg för ökad konvergens och harmonisering av exportpolitiken på EU-nivå, eftersom den bristande konvergensen och insynen i beslut om export till tredjeländer kan ha en negativ inverkan på EU:s förmåga att tala med en röst och ha inflytande på den internationella arenan när det gäller att främja de mänskliga rättigheterna, folkrätten och regional fred och stabilitet. Parlamentet noterar med oro att denna skillnad kan ge upphov till snedvridningar på marknaden och utgöra hinder för industriell strategisk planering, stordriftsfördelar och lika villkor. EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen 36. Europaparlamentet påpekar att utvecklingen av lämplig utrustning är ett viktigt verktyg för att förstärka den europeiska försvarsindustrins tekniska och industriella bas. Parlamentet noterar att EU-initiativ såsom den förberedande åtgärden för försvarsrelaterad forskning, det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och Europeiska försvarsfonden, liksom det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), den samordnade årliga försvarsöversikten och den europeiska fredsfaciliteten, lagstiftning såsom direktiven från 2009 om överföringar inom gemenskapen och försvarsupphandlingar samt inrättandet av administrativ kapacitet såsom kommissionens generaldirektorat för försvarsindustri och rymdfrågor (GD DEFIS) bidrar till att stärka det europeiska samarbetet kring vapentillverkning och kapacitetsutveckling på EU-nivå. Parlamentet anser att förstärkningen av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen bör åtföljas av ett tätare samarbete och en ökad konvergens inom området kontroll av export av militär teknik och krigsmateriel, i syfte att öka ändamålsenligheten hos Gusp och GSFP i synnerhet. 37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att få bukt med den nuvarande bristen på effektivitet i försvarsutgifterna på grund av överlappning, fragmentering och frånvaro av driftskompatibilitet och att sträva efter att EU ska bli en säkerhetsgarant också genom bättre kontroll av vapenexporten. 38. Europaparlamentet konstaterar att flera medlemsstater har uttryckt sin avsikt att gemensamt ta fram stora vapensystem såsom stridsvagnar, stridsflygplan och bestyckade drönare. 39. Europaparlamentet understryker att det preliminära interinstitutionella avtalet om inrättandet av Europeiska försvarsfonden ger kommissionen befogenhet att bedöma huruvida överföringen av äganderätt eller beviljandet av en exklusiv licens för militär teknik som samfinansierats av Europeiska försvarsfonden strider mot EU:s och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen och mot fondens mål enligt artikel 3 i den föreslagna förordningen. Parlamentet konstaterar att denna nya lagstiftning bland annat inför ett civilt tillsynsuppdrag för kommissionen i fråga om en särskild exportkategori av militär teknik till tredjeländer, vilket ökar insynen och minimerar risken att EU-medel används felaktigt, men att detta inte påverkar befogenheterna för medlemsstaternas exportkontrollmyndigheter vad gäller beviljande av exportlicenser. 40. Europaparlamentet konstaterar att alla europeiska partner, inom ramen för sina internationella åtaganden, ska översända information om sina nationella kontrollsystem och uppgifter om sina vapenöverföringar. Parlamentet noterar att medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten har möjlighet att utrusta tredjeländer militärt inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten, vilket gör att det krävs övervakning på EU-nivå. Parlamentet framhåller att ett nytt instrument på EU-nivå inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten skulle kunna bidra med gemensamma riskbedömningar innan något beslut fattas om överföring av vapen och ammunition till tredjeländer inom ramen för facilitetens pelare för militär kapacitetsuppbyggnad, bedömningar av enskilda åtgärder i förhållande till de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten samt inrättande av skyddsåtgärder och eventuella sanktioner med avseende på slutanvändaren. 41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet vederbörligen underrättat om användningen av EU-medel i alla forsknings- och utvecklingsprojekt som rör konstruktionen av drönare. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att förbjuda utveckling, tillverkning och användning av helt autonoma vapen som möjliggör anfall utan mänskligt ingripande. 42. Europaparlamentet framhåller att forskning kring och utveckling av vapen och försvarsmateriel är viktig för att säkerställa att medlemsstaterna har medel att försvara sig med och för att försvarsindustrin ska kunna göra tekniska framsteg. Genomförande av den gemensamma ståndpunkten mot bakgrund av EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen 43. Europaparlamentet noterar den bristande konvergensen i ländernas vapenexportspolitik och beslutsfattande mot bakgrund av EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen och de uttalade ambitionerna och planerna på att vidareutveckla den. Parlamentet noterar att bristen på konvergens när det gäller den nationella vapenexporten riskerar att skapa ytterligare snedvridningar på marknaden och dithörande hinder för de berörda företagens och de väpnade styrkornas strategiska planering och kommer att kräva en gradvis konvergens av ländernas politik i fråga om vapenexport och beslutsfattande. Parlamentet erinrar om vikten av att medlemsstaterna engagerar sig i en sådan process. Parlamentet beklagar dagens skillnader i ländernas vapenexportpolitik och medlemsstaternas beslutsprocesser. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta sträva efter att främja konvergens när det gäller politik och beslutsfattande i fråga om vapenexport. 44. Europaparlamentet föreslår att exporter av produkter som finansierats genom det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och/eller Europeiska försvarsfonden bör förtecknas separat i den information som lämnas till arbetsgruppen för export av konventionella vapen för att säkerställa en noggrann övervakning av de produkter som har finansierats genom medel från EU:s budget och en strikt tillämpning av kriterierna i den gemensamma ståndpunkten på de produkter som finansierats genom utvecklingsprogrammet och försvarsfonden. 45. Europaparlamentet välkomnar förstärkningen av EU:s försvarssamarbete inom ramen för GSFP. Parlamentet anser att EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen måste gå hand i hand med ökad insyn. Parlamentet anser att det fortfarande finns utrymme för förbättringar på detta område, särskilt när det gäller kvaliteten på och enhetligheten hos de uppgifter som medlemsstaterna lämnar in. Parlamentet anser att utformningen av en ”europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel” i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 42.3 i EU-fördraget måste vara förenlig med den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp. Parlamentet anser att om de gemensamma reglerna och standarderna för insyn i vapenexport och vapenteknik blir mer konvergenta, främjas förtroendeskapande åtgärder bland medlemsstater och partner i tredjeländer. Parlamentet välkomnar det arbete som utförts av arbetsgruppen för export av konventionella vapen, särskilt användarguiden för medlemsstaternas genomförande av den gemensamma ståndpunkten för samarbete, samordning och konvergens. Parlamentet konstaterar att det informationsutbytessystem som införts av arbetsgruppen för export av konventionella vapen och vägledningen för genomförandet av den gemensamma ståndpunkten är praktiska verktyg i kontrollmyndigheternas dagliga arbete. Parlamentet påminner om medlemsstaternas bidrag till arbetsgruppens arbete för att förändra bästa praxis. Parlamentet rekommenderar arbetsgruppen för export av konventionella vapen
46. Europaparlamentet välkomnar beslutet att omvandla den årliga rapporten till en interaktiv, pålitlig och sökbar onlinedatabas och förväntar sig att den ska vara i drift innan exportuppgifterna för 2019 offentliggörs. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att informera parlamentet om det exakta datumet för när denna databas kommer att bli tillgänglig online. Arbetsgruppen för export av konventionella vapen uppmanas eftertryckligen att tillämpa en lösning som är användarvänlig och lättillgänglig för EU:s medborgare och civila samhälle och som gör det möjligt att exportera uppgifter i ett säkert och strukturerat format. 47. Europaparlamentet uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen att fortsätta sitt arbete för att skapa ett centrum för anmälan och utbyte där medlemsstaterna kan utbyta information om sin politik för export till tredjeländer och sina beslut om att avslå ansökningar om nödvändiga licenser. Parlamentet uppmanar vidare arbetsgruppen för export av konventionella vapen att, vilket fastställs i artikel 7 i den gemensamma ståndpunkten, arbeta för ett förbättrat utbyte av ”relevant information, däribland underrättelser om avslag och vapenexportpolitik” och andra ”åtgärder för att ytterligare öka samsynen”. Parlamentet föreslår därför att man utbyter nationella bedömningar och försöker att utarbeta EU-gemensamma bedömningar av landsspecifika situationer eller potentiella exportmottagare mot bakgrund av principerna och kriterierna i den gemensamma ståndpunkten inom ramen för Gusp och i samråd med externa aktörer, däribland parlamentet. Parlamentet efterlyser en regelbunden uppdatering av förteckningen över de tredjeländer som uppfyller de kriterier som fastställs i den gemensamma ståndpunkten. 48. Europaparlamentet anser att EU-institutionerna bör föreslå sakkunnigbedömningar i syfte att uppmuntra de nationella myndigheterna att utbyta bästa praxis om insamling och behandling av uppgifter, främja en bättre förståelse av olika nationella tillvägagångssätt, identifiera skillnader när det gäller tolkningen av de åtta kriterierna och diskutera olika sätt och möjligheter att förbättra harmoniseringen, samstämmigheten och konvergensen bland medlemsstaterna. 49. Europaparlamentet är starkt övertygat om att ett mer konsekvent genomförande av EU:s gemensamma ståndpunkt är avgörande för EU:s trovärdighet som en värdebaserad global aktör och att en högre grad av konvergens när det gäller den fullständiga tillämpningen av kriterierna kommer att säkerställa mer effektivt att alla parter som är inblandade i vapenhandeln respekterar de mänskliga rättigheterna och folkrätten, bidrar till främjandet av fred och stabilitet samt stärker EU:s strategiska säkerhetsintressen och strategiska oberoende. Parlamentet anser att detta kommer att stärka genomförandet av Gusp. 50. Europaparlamentet anser att licenser för tillverkning i tredjeländer inte längre bör beviljas om de kan medföra att de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten eller andra EU-direktiv om vapenexport kringgås. 51. Europaparlamentet betonar att en effektiv kontroll av slutanvändningen leder till en mer ansvarsfull exportpolitik i allmänhet, vilket skulle kunna minska risken för avledning i synnerhet. Parlamentet välkomnar det EU-finansierade iTrace-projektet i detta avseende och stöder dess fortsättning och rekommenderar att man använder ett liknande verktyg för att spåra laglig vapenexport från EU:s medlemsstater till tredjeländer. Parlamentet uppmanar rådet, medlemsstaterna och utrikestjänsten att inrätta ett övergripande utbildnings- och kapacitetsuppbyggnadsprogram om vapenexportkontroll för nationella tjänstemän och EU-tjänstemän med stort fokus på att skapa en gemensam förståelse för de åtta kriterierna och på gemensamma riskutvärderingar, inrättandet av skyddsåtgärder samt såväl förhands- som efterhandskontroller av licensieringen. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att vidta åtgärder för att säkerställa att deras bestämmelser om slutanvändning efterlevs i högre grad, inbegripet genomförandet av kontroller efter leverans. Parlamentet betonar behovet av att tillhandahålla tillräckliga EU-medel för att se till att nödvändiga personalresurser finns tillgängliga på nationell nivå och på EU‑nivå samt vid delegationer och ambassader i importländer i syfte att genomföra hållbara riskbedömningar, slutanvändarkontroller och kontroller efter leverans. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och arbetsgruppen för export av konventionella vapen att som en del av den årliga rapporten rapportera i iTrace om varje identifierad avledning av varor med ursprung i EU. 52. Europaparlamentet anser att EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen, rådets nyligen antagna slutsatser om samsyn när det gäller vapenexport och inrättandet av den europeiska fredsfaciliteten bör kompletteras med en mekanism för övervakning och kontroll på EU-nivå som bygger på fullständig efterlevnad av de åtta kriterierna. Parlamentet erinrar om utformningen av en ”europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel” enligt artikel 42.3 i EU-fördraget. Parlamentet anser att ”sammanslagning och gemensamt utnyttjande” samt mer samarbete i fråga om vapenpolitik och upphandlingspolitik endast är möjligt om det finns robusta exportkontroller, arrangemang för informationsdelning och regelbunden parlamentarisk granskning, och om robusta sanktionsmekanismer i händelse av bristande efterlevnad av gemensamma regler är verkställbara när det gäller EU-finansierade projekt. Parlamentet begär också att Europaparlamentet – jämte de nationella parlamenten – ska ha möjlighet att säkerställa parlamentarisk kontroll över EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och dess budget. 53. Europaparlamentet uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen att granska frågan om insyn i vapenexporten jämte frågan om insyn sett till licenser för export av produkter med dubbla användningsområden, och att eventuellt sträva efter gemensamma tillvägagångssätt för insyn för båda instrumenten. Parlamentet anser att kommissionens ökande kontroll över handeln med produkter med dubbla användningsområden i samband med tillämpningen av en reviderad EU-förordning om produkter med dubbla användningsområden bör balanseras genom ett ökat deltagande av och en övervakande roll för parlamentet för att säkerställa ansvarsskyldighet. 54. Europaparlamentet betonar att EU-företags okontrollerade export av it‑övervakningsteknik kan inverka menligt på den digitala infrastrukturens säkerhet i EU och på de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uttrycker sin oro över den allt större användningen av viss teknik med dubbla användningsområden för it-övervakning av politiker, aktivister och journalister. Parlamentet fördömer med kraft att allt fler människorättsförsvarare utsätts för digitala hot, inbegripet röjda uppgifter genom konfiskering av utrustning, fjärrövervakning och dataläckage. Parlamentet framhåller i detta hänseende vikten av en snabb, ändamålsenlig och omfattande uppdatering av EU:s förordning om produkter med dubbla användningsområden. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt om omarbetningen av förordningen om produkter med dubbla användningsområden, som syftar till att förhindra export, försäljning, uppdatering och underhåll av cybersäkerhetsutrustning som kan användas för internt förtryck, inbegripet internetövervakning. Parlamentet välkomnar därför EU-institutionernas pågående arbete i samband med de pågående interinstitutionella förhandlingarna som har till syfte att uppdatera EU-förordningen för kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden. 55. Europaparlamentet anser att regelbundna samråd med Europaparlamentet, nationella parlament, myndigheter med ansvar för vapenkontroll, branschorganisationer och det civila samhället bidrar till meningsfull insyn. Parlamentet uppmanar de nationella parlamenten att utbyta bästa rapporterings- och tillsynspraxis i syfte att förbättra den granskande roll som alla nationella parlament har när det gäller beslut om kontroll av vapenexport. Parlamentet uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen att fortsätta sin dialog med det civila samhället och de berörda industrierna samt sina samråd med parlamentet och myndigheter för vapenexportkontroll. Det civila samhället och universitetsvärlden uppmuntras att i större utsträckning interagera och föra en dialog med arbetsgruppen för export av konventionella vapen och att under oberoende former granska exporten av försvarsteknik och försvarsmateriel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och utrikestjänsten att stödja sådan verksamhet genom att bland annat öka de ekonomiska resurserna. 56. Europaparlamentet framhåller, i samma anda som rådets slutsatser av den 16 september 2019, att det behövs vederbörlig parlamentarisk tillsyn och att den årliga rapporten från arbetsgruppen för export av konventionella vapen måste besvaras årligen genom en rapport från Europaparlamentet i syfte att säkerställa en miniminivå av parlamentarisk granskning. 57. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att hjälpa tredjeländer att ta fram, förbättra och tillämpa vapenkontrollsystem i överensstämmelse med den gemensamma ståndpunkten. o 58. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Natos generalsekreterare och FN:s generalsekreterare.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Fastslående av att det finns en klar risk för att Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2017)0835), – med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2 och 7.1, – med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, – med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll, – med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, – med beaktande av FN:s internationella människorättsfördrag, såsom Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, – med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen), – med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 20 april 2004 om kommissionens meddelande om artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen – Att respektera och främja unionens värden(1), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 oktober 2003 till rådet och Europaparlamentet om artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen – Att respektera och främja unionens värden(2), – med beaktande av meddelandet av den 11 mars 2014 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen(3), – med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om situationen i Polen(4), – med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om den senaste utvecklingen i Polen och dess inverkan på grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(5), – med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen(6), – med beaktande av kommissionens aktivering av den strukturerade dialogen inom ramverket för rättsstatsprincipen i januari 2016, – med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2016/1374 av den 27 juli 2016 angående rättsstatsprincipen i Polen(7), – med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/146 av den 21 december 2016 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374(8), – med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/1520 av den 26 juli 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374 och (EU) 2017/146(9), – med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/103 av den 20 december 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar kommissionens rekommendationer (EU) 2016/1374, (EU) 2017/146 och (EU) 2017/1520(10), – med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om kommissionens beslut att aktivera artikel 7.1 i EU-fördraget i fråga om situationen i Polen(11), – med beaktande av sin resolution av den 14 november 2019 om kriminalisering av sexualundervisning i Polen(12), – med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti‑fria zoner”(13), – med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017(14), – med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen(15), – med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget: Polen och Ungern(16), – med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser(17), – med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(18), – med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU(19), – med beaktande av sin av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld(20), – med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna(21), – med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden(22), – med beaktande av de fyra överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen mot Polen i samband med reformen av det polska rättsväsendet, varav de två första ledde till att domstolen(23) fastställde överträdelser av artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen, där principen om ett effektivt domstolsskydd slås fast, medan de två andra förfarandena fortfarande pågår, – med beaktande av de tre utfrågningar i Polen som hölls 2018 av rådet (allmänna frågor) inom ramen för förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget, – med beaktande av uppdragsrapporten av den 3 december 2018, efter det att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor besökte Warszawa den 19–21 september 2018, och av de utfrågningar om situationen för rättsstaten i Polen som hölls i det utskottet den 20 november 2018 och 23 april 2020, – med beaktande av årsrapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, – med beaktande av WHO:s rekommendationer från 2018 om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, – med beaktande av Europadomstolens dom av den 24 juli 2014, Nashiri mot Polen (ansökan nr 28761/11), – med beaktande av artiklarna 89 och 105.5 i arbetsordningen, – med beaktande av yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, – med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0138/2020), och av följande skäl: A. Unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och såsom återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och fastslås i internationella människorättsfördrag. B. Till skillnad från artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpningsområdet för artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen inte begränsat till områden som omfattas av unionsrätten, såsom anges i kommissionens meddelande av den 15 oktober 2003, och unionen kan därför bedöma om det finns en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av de gemensamma värden som avses i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, inte bara vid överträdelser inom detta begränsade område utan även i händelse av en överträdelse inom ett område där medlemsstaterna agerar självständigt. C. Varje klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som avses i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen berör inte enbart den enskilda medlemsstat där risken finns, utan inverkar negativt på de andra medlemsstaterna, det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna och unionens själva natur. D. Medlemsstaterna har, i enlighet med artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, fritt och frivilligt förbundit sig att upprätthålla de gemensamma värden som avses i artikel 2 i samma fördrag. 1. Europaparlamentet förklarar att dess farhågor rör
2. Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt, som det uttryckt i flera av sina resolutioner om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen, att de sakförhållanden och tendenser som tas upp i denna resolution tillsammans utgör ett systemhot mot värdena i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av dessa. 3. Europaparlamentet uttrycker djup oro över att situationen för rättsstaten i Polen – trots tre utfrågningar med de polska myndigheterna i rådet, flera diskussioner i Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i närvaro av de polska myndigheterna, oroväckande rapporter från FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet samt fyra överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen – inte bara har lämnats utan åtgärd utan dessutom allvarligt har försämrats sedan förfarandet enligt artikel 7.1 i EU‑fördraget inleddes. Parlamentet anser att diskussionerna i rådet inom ramen för det förfarande som avses i artikel 7.1 i EU-fördraget varken har varit regelbundna eller strukturerade. Inte heller har man i tillräcklig utsträckning tagit upp de väsentliga frågor som föranledde inledandet av förfarandet eller på lämpligt sätt kartlagt den påverkan som den polska regeringens åtgärder har på de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget. 4. Europaparlamentet konstaterar att kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017 i enlighet med artikel 7.1 i EU-fördraget, angående rättsstatsprincipen i Polen: förslag till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen(24), har en begränsad räckvidd, nämligen situationen för rättsstaten i Polen i den strikta bemärkelsen rättsväsendets oberoende. Parlamentet ser ett brådskande behov att utvidga det motiverade förslagets tillämpningsområde genom att inbegripa klara risker för allvarliga åsidosättanden av unionens andra grundläggande värden, särskilt demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. 5. Europaparlamentet anser att den senaste utvecklingen i de pågående utfrågningarna enligt artikel 7.1 i EU-fördraget återigen understryker det överhängande behovet av en kompletterande och förebyggande unionsmekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, i enlighet med vad som föreslås i resolutionen av den 25 oktober 2016. 6. Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna, inbegripet behovet att skydda stödmottagares rättigheter, och uppmanar rådet att inleda de interinstitutionella förhandlingarna så snart som möjligt. 7. Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt när det gäller budgetanslaget för det nya programmet Medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden inom nästa fleråriga budgetram, och uppmanar rådet och kommissionen att se till att tillräckliga medel anslås till nationella och lokala organisationer i det civila samhället för att öka gräsrotsstödet för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter i medlemsstaterna, inbegripet Polen. **** Lagstiftnings- och valsystemets funktionssätt i Polen Det polska parlamentets utnyttjande av befogenheter att ändra författningen 8. Europaparlamentet fördömer att det polska parlamentet gett sig själv befogenheter att ändra författningen vilka det inte hade när det agerade i egenskap av ordinarie lagstiftare vid antagandet av akten av den 22 december 2015 om ändring av akten om författningsdomstolen(25) och akten av den 22 juli 2016 om författningsdomstolen(26), i enlighet med författningsdomstolens beslut av den 9 mars(27), 11 augusti(28) och 7 november 2016(29)(30). 9. Europaparlamentet beklagar vidare att många särskilt känsliga rättsakter har antagits av det polska parlamentet vid en tidpunkt då en oberoende författningsprövning av lagarna inte längre kan garanteras i praktiken, såsom akten av den 30 december 2015 om ändring av lagen om offentlig förvaltning och vissa andra lagar(31), akten av den 15 januari 2016 om ändring av lagen om polisväsendet och vissa andra lagar(32), akten av den 28 januari 2016 om åklagarmyndigheten(33) och akten av den 28 januari 2016 med förordningar för genomförandet av lagen om åklagarmyndigheten(34), akten av den 18 mars 2016 om ändring av lagen om ombudsmannen och vissa andra lagar(35), akten av den 22 juni 2016 om det nationella medierådet(36), akten av den 10 juni 2016 om åtgärder mot terrorism(37) samt flera andra akter som på ett grundläggande sätt omorganiserar rättsväsendet(38). Användningen av påskyndade lagstiftningsförfaranden 10. Europaparlamentet beklagar djupt att det polska parlamentet ofta använder sig av påskyndade lagstiftningsförfaranden för antagande av avgörande lagstiftning om en ny utformning av rättsväsendets organisation och funktionssätt, utan några meningsfulla samråd med berörda parter, inbegripet rättsväsendet(39). Vallagen och anordnande av val 11. Europaparlamentet konstaterar med oro att OSSE drog slutsatsen att partiska medier och intolerant retorik i valrörelsen inför parlamentsvalet i oktober 2019 var en källa till betydande oro(40), och att högre statstjänstemän använde offentligt finansierade evenemang för kampanjande, även om alla kandidater fritt kunde bedriva valkampanjer. Parlamentet konstaterar vidare att det regerande partiets dominans i offentliga medier ytterligare förstärkte dess övertag(41). Parlamentet beklagar att fientlighet, hot mot medierna, intolerant retorik och fall av missbruk av statliga medel skadade processen för det polska presidentvalet i juni och juli 2020(42). 12. Europaparlamentet är oroat över att Högsta domstolens nya kammare för extraordinär kontroll och offentliga ärenden (nedan kallad den extraordinära kammaren), som till största delen består av personer som utnämnts av det nya nationella rådet för rättsväsendet och som riskerar att inte anses utgöra en oberoende domstol vid bedömningen av Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen), ska fastställa valens giltighet och utreda valtvister. Detta väcker allvarliga farhågor när det gäller maktdelningen och den polska demokratins funktionssätt, eftersom det gör rättslig prövning av valtvister särskilt känslig för politiskt inflytande och kan skapa rättslig osäkerhet kring giltigheten av en sådan prövning(43). 13. Europaparlamentet noterar att Venedigkommissionen i sin uppförandekod för god praxis i valfrågor från 2002(44) ger tydliga riktlinjer för anordnandet av allmänna val under samhällskriser, däribland epidemier. Även om det i uppförandekoden finns en möjlighet till exceptionella röstningsarrangemang konstaterar parlamentet att eventuella ändringar för att införa sådana arrangemang kan anses överensstämma med europeisk bästa praxis endast ”om principen om fria val garanteras”. Parlamentet anser att detta inte är fallet när det gäller ändringarna av valförfarandet för det presidentval som skulle ha ägt rum den 10 maj 2020, eftersom de skulle kunna hindra ett rättvist, hemligt och jämlikt avhållande av valet med full respekt för rätten till integritet(45) och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(46). Parlamentet konstaterar vidare att dessa ändringar strider mot den rättspraxis i den polska författningsdomstolen som utvecklades när författningsprövning fortfarande genomfördes och där det anges att vallagen inte får ändras inom sex månader före ett val. Parlamentet konstaterar med oro att beslutet att skjuta upp presidentvalet inte tillkännagavs förrän fyra dagar före det planerade datumet. Rättsväsendets och andra institutioners oberoende och domarnas rättigheter i Polen Reformen av rättsväsendet – allmänna överväganden 14. Europaparlamentet konstaterar att domstolen upprepade gånger har slagit fast att medlemsstaterna, även om rättssystemets uppbyggnad är en nationell behörighet, är skyldiga att fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten när de utövar denna behörighet. Parlamentet upprepar att nationella domare också är europeiska domare som tillämpar unionsrätten, vilket gör deras oberoende till en gemensam angelägenhet för unionen, inbegripet domstolen, som måste se till att rättsstatsprincipen följs i enlighet med artikel 19 i EU-fördraget och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) när det gäller unionsrättens tillämpning. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att upprätthålla och bevara de polska domstolarnas oberoende. Författningsdomstolens sammansättning och funktionssätt 15. Europaparlamentet påminner om att de akter om författningsdomstolen som antogs den 22 december 2015 och den 22 juli 2016, liksom paketet med tre akter som antogs i slutet av 2016(47), allvarligt undergrävde författningsdomstolens oberoende och legitimitet och att akterna av den 22 december 2015 och den 22 juli 2016 förklarades författningsstridiga av författningsdomstolen den 9 mars respektive den 11 augusti 2016. Parlamentet påminner om att dessa beslut inte offentliggjordes vid den tidpunkten och inte heller genomfördes av de polska myndigheterna. Parlamentet beklagar djupt att polska lagars författningsenlighet inte längre kan garanteras i praktiken i Polen sedan de ovannämnda ändringarna av lagstiftningen trädde i kraft(48). Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inleda ett överträdelseförfarande avseende lagstiftningen om författningsdomstolen, dess lagstridiga sammansättning och dess roll i förhindrandet av efterlevnaden av domstolens förhandsavgörande av den 19 november 2019(49). Pensionering, utnämning och disciplinära bestämmelser för domare i Högsta domstolen 16. Europaparlamentet påminner om att metoden för utnämning av kandidater till ämbetet som förste ordförande för Högsta domstolen (nedan kallad förste ordförande) ändrades 2017, så att Högsta domstolens domares deltagande i urvalsförfarandet i praktiken blev meningslöst. Parlamentet fördömer att akten av den 20 december 2019 om ändring av lagen om de allmänna domstolarnas organisation, lagen om Högsta domstolen och vissa andra lagar(50) (nedan kallad akten av den 20 december 2019) ytterligare minskar domarnas deltagande i urvalsprocessen för förste ordföranden genom att det införs en befattning som tillförordnad förste ordförande för Högsta domstolen (nedan kallad tillförordnad förste ordförande) som utnämns av Republiken Polens president och genom att beslutförheten i tredje omgången sänks till endast 32 av 125 domare, vilket i praktiken innebär att man överger den modell med maktdelning mellan presidenten och rättsväsendet som fastställs i artikel 183.3 i Polens författning(51). 17. Europaparlamentet noterar med oro de oegentligheter som kringgärdar utnämningen av den tillförordnade förste ordföranden och hans vidare åtgärder. Parlamentet är djupt oroat över att processen att välja ut kandidaterna till ämbetet som förste ordförande inte var förenlig med artikel 183 i Polens författning eller Högsta domstolens arbetsordning och bröt mot grundläggande regler för överläggningar bland ledamöterna i Högsta domstolens domares generalförsamling (nedan kallad generalförsamlingen). Parlamentet beklagar att tvivel angående giltigheten av valprocessen i generalförsamlingen och de tillförordnade förste ordförandenas opartiskhet och oberoende under valprocessen ytterligare skulle kunna undergräva maktdelningen och legitimiteten för den nye förste ordföranden, som utnämndes av Republiken Polens president den 25 maj 2020, och därmed ifrågasätta Högsta domstolens oberoende. Parlamentet påminner om att liknande lagöverträdelser begicks av Republiken Polens president vid utnämningen av ordföranden för författningsdomstolen. 18. Europaparlaments delar kommissionens oro över att befogenheten för Republiken Polens president (och i vissa fall justitieministern) att utöva inflytande över disciplinära förfaranden mot domare vid Högsta domstolen genom att utse en tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder som kommer att utreda ärendet, vilket utestänger den tjänsteman som ansvarar för disciplinära åtgärder vid Högsta domstolen från pågående förfaranden, väcker farhågor med avseende på maktdelningsprincipen och kan påverka rättsväsendets oberoende(52). 19. Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 24 juni 2019(53) slog fast att en sänkning av pensionsåldern för sittande domare i Högsta domstolen strider mot unionsrätten och bryter mot principen om domares oavsättlighet och därmed mot principen om rättsväsendets oberoende, efter att domstolen tidigare bifallit kommissionens begäran om interimistiska åtgärder i detta ärende genom beslut av den 17 december 2018(54). Parlamentet noterar att de polska myndigheterna antog akten av den 21 november 2018 om ändring av lagen om Högsta domstolen(55) för att följa domstolens beslut, vilket hittills är det enda fall där de dragit tillbaka ändringar av de lagstiftningsramar som reglerar rättssystemet i samband med ett beslut av domstolen. Sammansättning och funktionssätt för Högsta domstolens disciplinära kammare och extraordinära kammare 20. Europaparlamentet påminner om att två nya kammare inom Högsta domstolen inrättades 2018, nämligen den disciplinära kammaren och den extraordinära kammaren, som bemannades med nyutnämnda domare som valts ut av det nya nationella rådet för rättsväsendet och fick särskilda befogenheter – däribland den extraordinära kammarens befogenhet att upphäva lagakraftvunna domar som avkunnats av lägre domstolar eller Högsta domstolen själv genom en extraordinär översyn och den disciplinära kammarens befogenhet att utdöma disciplinära påföljder mot andra domare i Högsta domstolen och i allmänna domstolar, vilket i praktiken skapar en ”Högsta domstol inom Högsta domstolen”(56). 21. Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 19 november 2019(57), som svar på en begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen (kammaren för arbetsrätt och socialförsäkring, nedan kallad den arbetsrättsliga kammaren) om den disciplinära kammaren, slog fast att nationella domstolar är skyldiga att bortse från bestämmelser i nationell rätt som förbehåller behörigheten att pröva ett mål där unionsrätten kan tillämpas åt ett organ som inte uppfyller kraven på oberoende och opartiskhet. 22. Europaparlamentet konstaterar att Högsta domstolen (den arbetsrättsliga kammaren) i sitt beslut av den 5 december 2019(58) därefter slog fast att den disciplinära kammaren inte uppfyller kraven på en oberoende och opartisk domstol enligt polsk rätt och unionsrätten, och att Högsta domstolen (de civilrättsliga, straffrättsliga och arbetsrättsliga kamrarna) den 23 januari 2020(59) antog en resolution i vilken det upprepades att den disciplinära kammaren inte är en domstol på grund av sin brist på oberoende, och att dess domar därför inte kan betraktas som domar avkunnade av en vederbörligen utsedd domstol. Parlamentet konstaterar med stor oro att de polska myndigheterna har förklarat att dessa beslut saknar rättslig betydelse när det gäller det fortsatta funktionssättet för den disciplinära kammaren och det nya nationella rådet för rättsväsendet, och att författningsdomstolen den 20 april 2020(60) slog fast att Högsta domstolens avgörande är författningsstridigt, vilket skapar en farlig rättslig motsättning i Polen som öppet bryter mot unionsrättens företräde, särskilt artikel 19.1 i EU-fördraget så som denna tolkas av domstolen, eftersom domstolens dom av den 19 november 2019(61) hindras från att träda i kraft och tillämpas av de polska domstolarna(62). 23. Europaparlamentet noterar domstolens föreläggande av den 8 april 2020(63) om att anvisa Polen att omedelbart upphäva tillämpningen av de nationella bestämmelserna om befogenheterna för den disciplinära kammaren, och uppmanar de polska myndigheterna att skyndsamt verkställa föreläggandet. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att fullt ut rätta sig efter föreläggandet och uppmanar kommissionen att lägga fram ytterligare en begäran till domstolen om att vite ska åläggas i fall av fortsatt bristande efterlevnad. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast inleda ett överträdelseförfarande mot bakgrund av de nationella bestämmelserna om den extraordinära kammarens befogenheter, eftersom dess sammansättning är behäftad med samma brister som den disciplinära kammaren. Sammansättningen och funktionssättet för det nya nationella rådet för rättsväsendet 24. Europaparlamentet påminner om att det står medlemsstaterna fritt att inrätta ett råd för rättsväsendet, men att dess oberoende i så fall måste garanteras i enlighet med europeiska normer och den berörda medlemsstatens författning. Efter reformen av det nationella rådet för rättsväsendet, som är det organ som ansvarar för att trygga domstolarnas och domarnas oberoende i enlighet med artikel 186.1 i Polens författning, fråntogs domarna i Polen, genom akten av den 8 december 2017 om ändring av lagen om det nationella rådet för rättsväsendet och vissa andra lagar(64), befogenheten att delegera företrädare till det nationella rådet och därmed sitt inflytande över rekrytering och befordran av domare. Före reformen var 15 av 25 ledamöter i det nationella rådet för rättsväsendet domare som valdes av sina kolleger, men sedan reformen 2017 väljs dessa domare av det polska parlamentet. Parlamentet beklagar djupt att denna åtgärd, tillsammans med att mandaten för alla ledamöter som utsågs enligt de gamla reglerna avslutades i förtid i början av 2018, ledde till en långtgående politisering av det nationella rådet för rättsväsendet(65). 25. Europaparlamentet påminner om att Högsta domstolen, i sitt genomförande av de kriterier som fastställdes av Europeiska unionens domstol i dess dom av den 19 november 2019, i sin dom av den 5 december 2019 och i sina beslut av den 15 januari 2020(66), liksom i sin resolution av den 23 januari 2020, slog fast att den avgörande rollen för det nya nationella rådet för rättsväsendet i valet av domare till den nyinrättade disciplinära kammaren undergräver den senares oberoende och opartiskhet(67). Parlamentet är oroat över den rättsliga ställningen för de domare som utses eller befordras av det nya nationella rådet för rättsväsendet i dess nuvarande sammansättning och över hur deras deltagande i avgöranden kan påverka förfarandenas giltighet och laglighet. 26. Europaparlamentet påminner om att det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ) den 17 september 2018 stängde av det nya nationella rådet för rättsväsendet, eftersom det inte längre uppfyllde kraven för att vara oberoende av den verkställande och lagstiftande makten, och påbörjade förfarandet för uteslutande i april 2020(68). 27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett överträdelseförfarande angående akten av den 12 maj 2011 om det nationella rådet för rättsväsendet(69), i dess ändrade lydelse av den 8 december 2017, och att uppmana domstolen att tillfälligt upphäva verksamheten i det nya nationella rådet för rättsväsendet genom interimistiska åtgärder. Bestämmelserna om de allmänna domstolarnas organisation, utnämningen av domstolsordförande och pensionsordningen för domare vid allmänna domstolar 28. Europaparlamentet beklagar att justitieministern, som i det polska systemet också är riksåklagare, har fått befogenhet att utnämna och entlediga domstolsordförandena vid de lägre domstolarna efter eget gottfinnande under en övergångsperiod på sex månader, och att justitieministern under perioden 2017–2018 ersatte över 150 ordförande och vice ordförande. Parlamentet konstaterar att makten att avsätta domstolsordförande efter denna period ligger kvar hos justitieministern, med så gott som inga verkningsfulla kontrollåtgärder knutna till denna befogenhet. Parlamentet konstaterar vidare att justitieministern också har fått andra ”disciplinära” befogenheter gentemot domstolsordförande och ordförande för högre domstolar, som i sin tur numera har omfattande administrativa befogenheter gentemot ordförande för lägre domstolar(70). Parlamentet beklagar detta stora bakslag för rättsstaten och rättsväsendets oberoende i Polen(71). 29. Europaparlamentet beklagar att akten av den 20 december 2019, som trädde i kraft den 14 februari 2020, ändrade domarförsamlingarnas sammansättning och överförde vissa befogenheter för dessa organ för rättsligt självstyre till de kollegier av domstolsordförande som utses av justitieministern(72). 30. Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 5 november 2019(73) slog fast att bestämmelserna i akten av den 12 juli 2017 om ändring av lagen om de allmänna domstolarnas organisation och vissa andra lagar(74), som sänkte pensionsåldern för domare vid de allmänna domstolarna, samtidigt som justitieministern tilläts besluta om förlängning av deras aktiva tjänstgöring, och som fastställde olika pensionsåldrar beroende på kön, strider mot unionsrätten. Domares rättigheter och oberoende, inbegripet de nya disciplinära bestämmelserna för domare 31. Europaparlamentet fördömer de nya bestämmelser som inför ytterligare disciplinära överträdelser och påföljder mot domare och domstolsordförande, eftersom de utgör ett allvarligt hot mot rättsväsendets oberoende(75). Parlamentet fördömer också de nya bestämmelserna om förbud mot all politisk verksamhet för domare, som tvingar domarna att offentligt redovisa sina medlemskap i föreningar och i sak begränsar de juridiska självstyrande organens överläggningar, och som går utöver principerna om rättssäkerhet, nödvändighet och proportionalitet genom att de begränsar domarnas yttrandefrihet(76). 32. Europaparlamentet är djupt oroat över de disciplinära förfaranden som inletts mot domare och åklagare i Polen i samband med deras rättsliga beslut om tillämpning av unionsrätten eller offentliga uttalanden till försvar för rättsväsendets oberoende och rättsstaten i Polen. I synnerhet fördömer parlamentet hotet om disciplinära förfaranden(77) mot mer än tio procent av domarna för att de undertecknat en skrivelse till OSSE om korrekt genomförande av presidentvalet och för stöd till drabbade domare. Parlamentet fördömer smutskastningskampanjen mot polska domare och offentliga tjänstemäns deltagande i den. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att avstå från missbruk av disciplinära förfaranden och andra tilltag som undergräver rättsväsendets auktoritet. 33. Europaparlamentet uppmanar de polska myndigheterna att slopa de nya bestämmelser (om disciplinära överträdelser m.m.) som hindrar domstolarna från att granska frågor om andra domares oberoende och opartiskhet med avseende på unionsrätten och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), och därmed förhindrar domarna att fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten att bortse från nationella bestämmelser som strider mot unionsrätten(78). 34. Europaparlamentet välkomnar kommissionens inledande av ett överträdelseförfarande i samband med de ovannämnda nya bestämmelserna. Parlamentet beklagar att inga framsteg har gjorts sedan den 29 april 2020. Kommissionen uppmanas att behandla ärendet som en prioritet och begära att domstolen använder sig av det påskyndade förfarandet och beviljar interimistiska åtgärder när det gäller en hänskjutning av ärendet till domstolen. Riksåklagarens ställning och åklagarmyndighetens organisation 35. Europaparlamentet fördömer sammanslagningen av justitieministerns och riksåklagarens kanslier, riksåklagarens ökade befogenheter gentemot åklagarväsendet, justitieministerns ökade befogenheter gentemot rättsväsendet (akten av den 27 juli 2001 om vanliga domstolars organisation(79) med ändringar) och de svaga kontrollåtgärderna mot dessa befogenheter (det nationella rådet för allmänna åklagare), vilket leder till att en och samma person har alltför många befogenheter och får direkt negativa konsekvenser för åklagarväsendets oberoende av den politiska sfären, i enlighet med vad som anges av Venedigkommissionen(80). 36. Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 5 november 2019 slog fast att sänkningen av de allmänna åklagarnas pensionsålder stred mot unionsrätten, eftersom det fastställdes olika pensionsåldrar för manliga och kvinnliga allmänna åklagare i Polen. Övergripande bedömning av situationen för rättsstaten i Polen 37. Europaparlamentet instämmer med kommissionen, Europarådets parlamentariska församling, gruppen av stater mot korruption och FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende att de ovannämnda separata ändringarna av lagstiftningsramarna för rättssystemet, med beaktande av deras samspel och övergripande inverkan, utgör ett allvarligt, ihållande och systematiskt åsidosättande av rättsstatsprincipen som gör det möjligt för den lagstiftande och verkställande makten att blanda sig i rättssystemets hela struktur och arbete på ett sätt som är oförenligt med principerna om maktdelning och rättsstaten, vilket därmed avsevärt försvagar rättsväsendets oberoende i Polen(81). Parlamentet fördömer den destabiliserande effekt som de åtgärder som vidtagits och de utnämningar som gjorts av de polska myndigheterna sedan 2016 har haft på den polska rättsordningen. Skydd av de grundläggande rättigheterna i Polen Polens kommissarie för mänskliga rättigheter 38. Europaparlamentet är oroat över de politiska angreppen på oberoendet för kontoret för kommissarien för mänskliga rättigheter(82). Parlamentet betonar att kommissarien för mänskliga rättigheter inom sitt ansvarsområde har varit öppet kritisk till olika åtgärder som vidtagits av den nuvarande regeringen. Parlamentet påminner om att stadgan för kommissarien för mänskliga rättigheter är stadfäst i den polska författningen och att mandattiden för den sittande kommissarien för mänskliga rättigheter löper ut i september 2020. Parlamentet påminner om att kommissarien enligt den polska författningen bör väljas av sejmen med senatens samtycke. Rätten till en rättvis rättegång 39. Europaparlamentet är bekymrat över rapporter om otillbörliga dröjsmål i domstolsförfaranden, svårigheter att få rättshjälp under frihetsberövande och fall av bristande respekt för konfidentialitet vid kommunikation mellan ombud och klient(83). Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka situationen för advokater i Polen. Parlamentet påminner om alla medborgares rätt till rådgivning, försvar och representation av en oberoende advokat i enlighet med artiklarna 47 och 48 i stadgan. 40. Europaparlamentet är bekymrat över att enbart den extraordinära kammaren, vars egna oberoende och opartiskhet ifrågasätts, kan besluta huruvida en domare eller domstol är oberoende och opartisk efter det att akten av den 20 december 2019 trädde i kraft den 14 februari 2020, vilket berövar medborgarna en viktig del av den rättsliga prövningen i alla andra instanser(84). Parlamentet påminner om att rätten till en rättvis rättegång, enligt domstolens rättspraxis, innebär att varje domstol på eget initiativ måste kontrollera om den uppfyller kriterierna för oberoende och opartiskhet(85). Rätten till information och yttrandefrihet, inbegripet mediernas frihet och mångfald 41. Europaparlamentet upprepar att mediernas frihet och mångfald inte kan skiljas från demokratin och rättsstaten och att rätten att informera och rätten till information ingår i de grundläggande demokratiska värden som unionen bygger på. Parlamentet påminner om att det i sin resolution av den 16 januari 2020 uppmanade rådet att i utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget ta upp alla förändringar av situationen på området yttrandefrihet, inbegripet mediefrihet. 42. Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 14 september 2016 uttryckte farhågor över tidigare antagna och nyligen föreslagna ändringar i polsk medielagstiftning. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att göra en bedömning av den antagna lagstiftningen avseende dess förenlighet med unionsrätten, särskilt artikel 11 i stadgan och unionens lagstiftning om offentliga medier. 43. Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över de åtgärder som de polska myndigheterna under de senaste åren har genomfört med avseende på det offentliga programföretaget, bland annat omformningen av det offentliga programföretaget till ett regeringsvänligt programföretag som hindrar offentliga medier och deras styrande organ från att uttrycka oberoende eller avvikande åsikter och utöva kontroll över sändningsinnehållet(86). Parlamentet påminner om att artikel 54 i den polska författningen garanterar yttrandefrihet och förbjuder censur. 44. Europaparlamentet är djupt oroat över att vissa politiker i orimlig utsträckning använder sig av ärekränkningsmål mot journalister, vilket bland annat leder till bötesstraff och att journalister stoppas från att utöva sitt yrke. Parlamentet fruktar att det kommer att få en avkylande effekt på journalisternas och mediernas yrkesverksamhet och oberoende(87). Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att garantera tillgången till lämpliga rättsmedel för journalister och deras familjer som blir föremål för stämningar i syfte att tysta eller skrämma oberoende medier. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att fullt ut genomföra Europarådets rekommendation av den 13 april 2016 om skydd av journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet(88). Parlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har blivit färdig med lagstiftningen mot stämningar som syftar till att skrämma allmänheten till tystnad (s.k. SLAPP), som också skulle skydda polska journalister och medier från ogrundade stämningar. 45. Europaparlamentet är bekymrat över rapporterade fall av journalister som frihetsberövats för att de utfört sitt arbete när de rapporterat om protester mot nedstängning under covid-19-epidemin(89). Akademisk frihet 46. Europaparlamentet uttrycker oro över användningen av och hotet om ärekränkningsmål mot akademiker. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att respektera yttrandefriheten och den akademiska friheten, i enlighet med internationella normer(90). 47. Europaparlamentet uppmanar det polska parlamentet att upphäva kapitel 6c i akten av den 18 december 1998 om Institutet för nationell hågkomst – kommittén för beivrande av brott mot den polska nationen(91), som äventyrar yttrandefriheten och den oberoende forskningen genom att göra det till en civilrättslig överträdelse, åtalbar inför civilrättsliga domstolar, att skada Polens och det polska folkets anseende, till exempel genom att anklaga Polen eller polacker för delaktighet i förintelsen(92). Mötesfrihet 48. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Polens regering att respektera mötesfriheten genom att i den befintliga akten av den 24 juli 2015 om offentliga sammankomster(93), i dess ändrade lydelse av den 13 december 2016(94), slopa de bestämmelser som innebär att statligt godkända ”cykliska” sammankomster prioriteras(95). De polska myndigheterna uppmanas kraftfullt att avstå från att tillämpa straffrättsliga påföljder mot människor som deltar i fredliga sammankomster eller motdemonstrationer och att lägga ner åtal mot fredliga demonstranter. Vidare uppmanas de polska myndigheterna kraftfullt att på lämpligt sätt skydda fredliga sammankomster och ställa dem som våldsamt angriper människor som deltar i fredliga sammankomster inför rätta. 49. Europaparlamentet är bekymrat över det mycket restriktiva förbud mot offentliga sammankomster(96) som var i kraft under covid-19-pandemin utan att ett naturkatastroftillstånd utlysts i enlighet med artikel 232 i Polens författning, och insisterar på behovet att tillämpa proportionalitetsprincipen vid begränsning av mötesfriheten. Föreningsfrihet 50. Europaparlamentet uppmanar de polska myndigheterna att ändra akten av den 15 september 2017 om det nationella institutet för frihet – centrum för utveckling av det civila samhället(97)(98), i syfte att säkerställa tillgång till statlig finansiering för kritiska grupper i det civila samhället på de lokala, regionala och nationella nivåerna och en rättvis, opartisk och transparent fördelning av offentliga medel till det civila samhället, så att en representation som präglas av mångfald säkerställs(99). Parlamentet upprepar sin begäran om att tillräcklig finansiering ska göras tillgänglig för de berörda organisationerna genom olika finansieringsinstrument på unionsnivå, såsom segmentet Unionens värden inom det nya programmet Medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden samt unionens pilotprojekt. Parlamentet är djupt oroat över att polska ledamöter av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén utsätts för politiska påtryckningar för de åtgärder som de vidtar inom ramen för sitt mandat(100). 51. Europaparlamentet är bekymrat över justitieministerns och miljöministerns pressmeddelande om vissa icke-statliga organisationer med syftet att brännmärka dessa såsom arbetande i utländska aktörers intresse. Parlamentet är allvarligt oroat över det planerade utkastet till ett lagförslag om inrättande av ett offentligt register över finansiering av icke-statliga organisationer som ålägger dessa att uppge alla utländska finansieringskällor(101). Personlig integritet och skydd av personuppgifter 52. Europaparlamentet upprepar slutsatsen i sin resolution av den 14 september 2016 om att de rättssäkerhetsgarantier och materiella villkor som fastställs i akten av den 10 juni 2016 om åtgärder mot terrorism och akten av den 6 april 1990 om polisen(102), med ändringar, för utförandet av hemlig övervakning inte är tillräckliga för att förhindra en alltför långtgående användning av sådan övervakning eller oberättigade intrång i enskildas personliga integritet eller i skyddet av deras personuppgifter, inklusive ledare i oppositionen och det civila samhället(103). Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att göra en bedömning av den lagstiftningen avseende dess förenlighet med unionsrätten, och uppmanar kraftfullt de polska myndigheterna att fullt ut respektera alla medborgares personliga integritet. 53. Europaparlamentet är djupt oroat över att ministeriet för digitala frågor i Polen den 22 april 2020 överförde personuppgifter från det allmänna elektroniska systemet för folkbokföring (nedan kallat PESEL-registret) till posttjänstoperatören, i syfte att underlätta anordnandet av presidentvalet den 10 maj 2020 via poströstning, utan någon lämplig rättslig grund för detta, eftersom det polska parlamentet inte antog ett lagförslag som möjliggjorde ett val helt baserat på poströstning förrän den 7 maj 2020. Parlamentet konstaterar vidare att PESEL-registret inte är identiskt med röstlängden och även omfattar personuppgifter från medborgare i andra medlemsstater, och att den ovannämnda överföringen därmed skulle kunna utgöra en potentiell överträdelse av förordning (EU) 2016/679. Parlamentet påminner om att Europeiska dataskyddsstyrelsen har uppgett att offentliga myndigheter får lämna ut information om personer som är upptagna i röstlängden, men endast om detta specifikt tillåts av den nationella rätten(104). Parlamentet noterar att den polska kommissarien för mänskliga rättigheter har lämnat in ett klagomål till förvaltningsdomstolen i Warszawa på grund av en eventuell överträdelse av artiklarna 7 och 51 i Polens författning av ministeriet för digitala frågor i Polen. Allsidig sexualundervisning 54. Europaparlamentet upprepar den djupa oro som uttrycktes i dess resolution av den 14 november 2019, som också delas av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter(105), över det lagförslag om ändring av artikel 200b i den polska strafflagen som lades fram för det polska parlamentet av initiativet ”Stoppa pedofili”, för dess extremt vaga, svepande och oproportionerliga bestämmelser, som de facto syftar till att kriminalisera spridning av sexualundervisning till minderåriga och vars tillämpningsområde potentiellt hotar alla personer, särskilt föräldrar, lärare och sexualupplysare, med upp till tre års fängelse för undervisning om mänsklig sexualitet, hälsa och intima relationer. 55. Europaparlamentet betonar att åldersanpassad och faktabaserad allsidig sexual- och samlevnadsundervisning är nyckeln till att bygga upp unga människors förmåga att skapa sunda, jämlika, trygga och säkra relationer, fria från diskriminering, tvång och våld. Parlamentet anser att allsidig sexualundervisning även har en positiv inverkan på jämställdheten, bland annat genom att skadliga könsnormer och attityder till könsrelaterat våld förändras, våld i nära relationer och sexuellt tvång samt homofobi och transfobi förebyggs, tystnaden bryts kring sexuellt våld, sexuell exploatering och sexuella övergrepp samt ungdomar får styrka att söka hjälp. Det polska parlamentet uppmanas att avstå från att anta lagförslaget om ändring av artikel 200b i den polska strafflagen, och de polska myndigheterna uppmanas med eftertryck att se till att alla skolbarn får vetenskapligt korrekt och allsidig sexualundervisning i enlighet med internationella normer och att de som tillhandahåller sådan undervisning och information får stöd i detta på ett faktabaserat och objektivt sätt. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter 56. Europaparlamentet påminner om att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa enligt stadgan, Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis hör samman med ett flertal mänskliga rättigheter, bland annat rätten till liv och värdighet, frihet från omänsklig och förnedrande behandling, rätten till tillgång till hälso- och sjukvård, rätten till personlig integritet, rätten till utbildning och förbudet mot diskriminering, vilket också återspeglas i Polens författning. I sin resolution av den 15 november 2017 kritiserade parlamentet skarpt alla lagstiftningsförslag som skulle förbjuda abort i fall av allvarliga eller dödliga fosterskador, och därmed drastiskt begränsa och i det närmaste förbjuda den faktiska tillgången till abortvård i Polen, eftersom de flesta lagliga aborter utförs av detta skäl(106). Parlamentet betonade också att allmän tillgång till hälso- och sjukvård, däribland sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård och därmed sammanhängande rättigheter, är en grundläggande mänsklig rättighet(107). Parlamentet beklagar de föreslagna ändringarna(108) av akten av den 5 december 1996 om läkares och tandläkares yrken(109), enligt vilka läkare inte längre skulle vara rättsligt skyldiga att ange en alternativ inrättning eller läkare i fall av nekad sexuell och reproduktiv hälsovård på grund av personliga övertygelser. Parlamentet är bekymrat över användningen av samvetsklausulen, inbegripet frånvaron av tillförlitliga mekanismer för hänvisning och avsaknaden av möjlighet för kvinnor som förvägras sådana tjänster att överklaga i tid. Det polska parlamentet uppmanas att avstå från ytterligare försök att begränsa kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet hävdar med eftertryck att nekande av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter utgör en form av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att vidta åtgärder för att till fullo genomföra de domar som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avkunnat i mål mot Polen, eftersom denna domstol vid flera tillfällen har slagit fast att restriktiva abortlagar och bristande genomförande kränker kvinnors mänskliga rättigheter(110). 57. Europaparlamentet påminner om att tidigare försök att ytterligare begränsa rätten till abort, som i Polen redan är bland de mest begränsade i unionen, stoppades 2016 och 2018 som ett resultat av ett massivt motstånd från polska medborgare såsom detta kom till uttryck i ”de svarta marscherna”. De polska myndigheterna uppmanas kraftfullt att överväga att upphäva den lag som begränsar kvinnors och flickors tillgång till akut-p‑piller. Hets, diskriminering från allmänheten, våld mot kvinnor, våld i hemmet och intolerant beteende mot minoriteter och andra utsatta grupper, däribland hbti-personer 58. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de polska myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att kraftfullt bekämpa hets mot folkgrupp och uppvigling till våld, på och utanför internet, att offentligt fördöma och ta avstånd från rasistisk hatpropaganda av offentliga personer, inbegripet politiker och medietjänstemän(111), att bekämpa fördomar om och negativa inställningar till nationella och etniska minoriteter (inklusive romer), migranter, flyktingar och asylsökande och att säkerställa en faktisk tillämpning av de lagar som förbjuder partier eller organisationer som främjar eller uppviglar till rasdiskriminering(112). Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att följa 2019 års rekommendationer från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering(113). 59. Europaparlamentet är djupt oroat över att Polens justitieminister nyligen beslutat(114) att officiellt inleda Polens utträde ur Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Parlamentet uppmuntrar de polska myndigheterna att tillämpa konventionen i praktiken, bland annat genom att se till att den befintliga lagstiftningen tillämpas i hela landet och att det finns tillräckligt många skyddsboenden av tillfredsställande kvalitet för kvinnor som utsatts för våld och deras barn. Parlamentet fruktar att detta steg skulle kunna bli ett allvarligt bakslag när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter. 60. Europaparlamentet noterar att hbti-undersökning II, som utfördes av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i maj 2020, belyser en ökning av intolerans och våld i Polen gentemot hbti-personer eller personer som uppfattas som hbti-personer och en fullständig brist på tilltro till regeringens kamp mot fördomar och intolerans bland polska hbti-personer, med den lägsta andelen i hela unionen (endast 4 %), och den högsta andelen svarande som undviker vissa platser av rädsla för att bli angripna, trakasserade eller hotade (79 %). 61. Europaparlamentet påminner, även i samband med 2020 års presidentvalskampanj, om sin ståndpunkt i resolutionen av den 18 december 2019, där det kraftfullt fördömde alla former av diskriminering mot hbti-personer och myndigheternas kränkningar av deras grundläggande rättigheter, inbegripet hatpropaganda från myndigheter och förtroendevalda, förbud mot och otillräckligt skydd mot angrepp på Prideparader och program för ökad medvetenhet, utropandet av zoner i Polen såsom fria från så kallad hbt-ideologi samt antagandet av ”regionala stadgor för familjerättigheter”, som diskriminerar i synnerhet familjer med ensamstående föräldrar och hbti-familjer. Parlamentet konstaterar att situationen för hbti-personer i Polen inte har förbättrats på något sätt sedan resolutionen antogs, och att polska hbti-personers psykiska hälsa och fysiska säkerhet är särskilt hotade. Parlamentet påminner om att det ovannämnda agerandet har fördömts av kommissionen och internationella organisationer, liksom av Polens kommissarie för mänskliga rättigheter, som har lämnat in nio klagomål till förvaltningsdomstolar om att hbti-fria zoner strider mot unionsrätten. Parlamentet påminner om att utgifter inom ramen för sammanhållningsfonderna inte får vara diskriminerande på grundval av sexuell läggning och att kommuner som agerar som arbetsgivare måste respektera rådets direktiv 2000/78/EG(115), som förbjuder diskriminering och trakasserier på grund av sexuell läggning på arbetsmarknaden(116). Mot bakgrund av detta uttrycker parlamentet sin allvarliga oro över att justitieministern har beviljat ekonomiskt stöd till de kommuner som uteslöts från det europeiska vänortsprogrammet på grund av antagandet av förklaringar om ”hbt-fria zoner”. Parlamentet är dessutom djupt oroat över att detta ekonomiska stöd kommer att beviljas från ministeriets rättvisefond, som upprättades för att stödja brottsoffer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att avslå ansökningar om unionsfinansiering från myndigheter som har antagit sådana förklaringar. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att tillämpa relevant rättspraxis från domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och att i detta sammanhang ta itu med situationen för makar och föräldrar av samma kön, i syfte att säkerställa deras rätt till icke-diskriminering såväl rättsligt som i praktiken(117). Parlamentet fördömer stämningarna mot de aktivister från det civila samhället som publicerade den så kallade Atlas nienawiści (”Hatets atlas”), som dokumenterar fall av homofobi i Polen. Den polska regeringen uppmanas med kraft att säkerställa det rättsliga skyddet för hbti-personer mot alla former av hatbrott och hatpropaganda. 62. Europaparlamentet fördömer kraftfullt massgripandet av 48 hbti-aktivister i Polen den 7 augusti 2020, eller ”Polens Stonewall”, som sänder en oroande signal om yttrande- och mötesfriheten i Polen. Parlamentet beklagar djupt det sätt på vilket fångarna behandlades, såsom rapporterats av den nationella förebyggande mekanismen för förhindrande av tortyr(118). Parlamentet uppmanar alla EU-institutioner att omedelbart fördöma polisvåldet mot hbti-personer i Polen. 63. Europaparlamentet fördömer starkt den polska biskopskonferensens officiella ståndpunkt(119) som förordar ”konversionsterapi” för hbti-personer. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt(120) där man uppmuntrar medlemsstaterna att kriminalisera sådana metoder, och påminner om rapporten från maj 2020 från FN:s oberoende expert om skydd mot våld och diskriminering på grundval av sexuell läggning och könsidentitet, där medlemsstaterna uppmanas att förbjuda utövande av ”konversionsterapi”(121). **** 64. Europaparlamentet konstaterar att det polska rättsväsendets bristande oberoende redan har börjat påverka det ömsesidiga förtroendet mellan Polen och andra medlemsstater, särskilt på området för straffrättsligt samarbete, mot bakgrund av att nationella domstolar har vägrat eller tvekat att överlämna polska misstänkta enligt förfarandet för den europeiska arresteringsordern på grund av djupgående tvivel om det polska rättsväsendets oberoende. Parlamentet anser att det hot mot enhetligheten i unionens rättsordning som urholkningen av rättsstaten i Polen utgör är särskilt allvarligt. Parlamentet påpekar att det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna kan återupprättas endast så snart respekten för de värden som stadgas i artikel 2 i EU‑fördraget säkerställs. 65. Europaparlamentet uppmanar den polska regeringen att följa alla bestämmelser rörande rättsstaten och de grundläggande rättigheterna som stadgas i fördragen, stadgan, Europakonventionen och internationella normer för mänskliga rättigheter, och att föra en uppriktig dialog med kommissionen. Parlamentet betonar att en sådan dialog måste genomföras på ett opartiskt, faktabaserat och samarbetsinriktat sätt. Parlamentet uppmanar Polens regering att följa den fördragsfästa principen om lojalt samarbete och samarbeta med kommissionen. Den polska regeringen uppmanas att skyndsamt genomföra domstolens domar till fullo och att respektera unionsrättens företräde. Den polska regeringen uppmanas kraftfullt att fullt ut beakta Venedigkommissionens rekommendationer om rättssystemets uppbyggnad, även när den genomför ytterligare reformer av Högsta domstolen. 66. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att avstå från en snäv tolkning av rättsstatsprincipen och att utnyttja förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget i sin fulla potential genom att ta upp konsekvenserna av den polska regeringens åtgärder för alla de principer som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, inbegripet demokrati och grundläggande rättigheter, såsom framhålls i detta betänkande. 67. Europaparlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt återuppta de formella utfrågningarna – varav det senaste hölls så länge sedan som i december 2018 – och att låta hela den senaste och mest betydelsefulla negativa utvecklingen på området för rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna ingå i dessa utfrågningar. Rådet uppmanas med kraft att till sist agera i enlighet med förfarandet i artikel 7.1 i EU‑fördraget, genom att slå fast att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget, mot bakgrund av den överväldigande bevisningen för detta i denna resolution och i otaliga rapporter från internationella och europeiska organisationer, rättspraxis från EU-domstolen och Europadomstolen samt rapporter från organisationer i det civila samhället. Parlamentet rekommenderar starkt att rådet följer upp utfrågningarna med att framföra konkreta rekommendationer till Polen, enligt vad som anges i artikel 7.1 i EU-fördraget, och anger tidsfrister för när dessa rekommendationer ska ha genomförts. Parlamentet uppmanar vidare rådet att åta sig att i god tid utvärdera genomförandet av dessa rekommendationer. Parlamentet uppmanar rådet att regelbundet hålla parlamentet informerat och aktivt delaktigt och att arbeta under öppenhet och insyn, så att alla institutioner och organ i EU och organisationer i det civila samhället på ett meningsfullt sätt ska kunna delta och utöva tillsyn. 68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra fullt bruk av de redskap som står till dess förfogande för att åtgärda en klar risk för att Polen allvarligt åsidosätter unionens grundläggande värden, framför allt påskyndade överträdelseförfaranden och ansökningar om interimistiska åtgärder inför domstolen, liksom budgetverktyg. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att hålla parlamentet regelbundet informerat och nära delaktigt. o 69. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, Republiken Polens president, regering och parlament, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet samt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Strategin om läkemedel i miljön |
| |||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 11, 168 och 191.2, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel(1), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/4 av den 11 december 2018 om tillverkning, utsläppande på marknaden, användning av foder som innehåller läkemedel(2), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling(3), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU av den 12 augusti 2013 vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område(4), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel(5), – med beaktande av direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(6), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi)(7), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (Reachförordningen)(8), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (det sjunde miljöhandlingsprogrammet)(9), – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning) (COM(2017)0753), – med beaktande av kommissionens förslag till en förordning om minimikrav för återanvändning av vatten (COM(2018)0337), – med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2019 om det fortsatta arbetet med att göra EU till ett område för bästa praxis när det gäller att bekämpa antimikrobiell resistens, – med beaktande av rådets slutsatser av den 26 juni 2019 Mot en strategi för en hållbar kemikaliepolitik i unionen, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2019 Europeiska unionens strategi om läkemedel i miljön (COM(2019)0128), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 november 2018 Mot en heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen (COM(2018)0734), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2017 En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2017)0339), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2011 Handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2011)0748), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 december 2008 Säkra, innovativa och tillgängliga läkemedel: en förnyad vision för läkemedelssektorn (COM(2008)0666), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640), – med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens(10), – med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given(11), – med beaktande av flera medlemsstaters program för att minska läkemedelsrester i vatten, – med beaktande av det gemensamma vetenskapliga yttrandet från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 1 december 2016 om åtgärder för att minska behovet av antimikrobiella substanser i djuruppfödning i Europeiska unionen och konsekvenserna för livsmedelssäkerheten (Ronafa-yttrandet), – med beaktande av de på varandra följande årsrapporterna (sedan 2011) om tillsyn över veterinärers användning av antimikrobiella medel inom EU (Esvac), – med beaktande av kommissionens publikation Science for Environment Policy – Future Brief: Sustainable Aquaculture (Hållbart vattenbruk) från maj 2015 (nr 11), – med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 30 januari 2019 Mot ett hållbart EU 2030 (COM(2019)0022), – med beaktande av studien från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) av den 13 november 2019 Pharmaceutical Residues in Freshwater – Hazards and Policy Responses (Läkemedelsrester i sötvatten – faror och politiska lösningar), – med beaktande av den politiska förklaringen från högnivåmötet i FN:s generalförsamling den 22 september 2016 om antimikrobiell resistens, – med beaktande av FN:s samarbetsprojekt om dricksvattenparametrar, – med beaktande av Världsbankens rapport från mars 2017 om läkemedelsresistenta infektioners hot mot vår ekonomiska framtid, – med beaktande av kommissionens rapport från juli 2018 om alternativ för en strategi om läkemedel i miljön, – med beaktande av rapporten från Genomförandeorganet för konsument-, hälso-, jordbruks- och livsmedelsfrågor av den 12 december 2013 om miljöriskerna med läkemedel, – med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om strategin om läkemedel i miljön (O-000040/2020 – B9‑0015/2020 och O-000041/2020 – B9‑0016/2020), – med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen, – med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl: A. Läkemedel spelar en avgörande roll när det gäller att säkerställa en god hälsa för människor och djur. Det finns för närvarande över 3 000 aktiva farmaceutiska substanser på den europeiska marknaden. B. Den utbredda användningen av läkemedel inom human- och veterinärmedicin, inbegripet antimikrobiella medel, har gjort att koncentrationen av dem i många miljöreservoarer, såsom jord, sediment och vattenförekomster, har ökat under de senaste 20 åren. Miljökoncentrationerna kommer sannolikt att öka ytterligare i takt med att befolkningen växer och åldras. Klimatförändringarna kommer dessutom att påverka vattenresurserna ur såväl kvantitets- som kvalitetssynpunkt, eftersom koncentrationerna blir högre vid torka, vilket också får en dominoeffekt på vattenbehandlingen. Det krävs omfattande insamling av uppgifter för att mäta detta globala problem. Den främsta anledningen till att läkemedel kommer ut i miljön är användningen och bortskaffandet av dessa. C. Läkemedel når miljön genom utsläpp av avloppsvatten från reningsverk, spridning av gödsel och vattenbruk, utsläpp av avloppsvatten från tillverkningsanläggningar, spridning av avloppsslam, betande djur, behandlingar för sällskapsdjur samt felaktigt bortskaffande av oanvända läkemedel och förorenat avfall i avfallsdeponier. D. Olämplig användning av antibiotika, särskilt vid djurhållning, och dålig praxis inom såväl human- som veterinärmedicin mer allmänt taget har gradvis lett till att antimikrobiell resistens har blivit ett stort hot mot människors och djurs hälsa. E. I sin senaste rapport om läkemedelsrester i sötvatten konstaterade OECD att de nuvarande politiska strategierna för hantering av läkemedelsrester inte är tillräckliga för att skydda vattenkvaliteten och sötvattensekosystemen, som är avgörande för friska liv. F. Vissa läkemedels kemiska och/eller metaboliska stabilitet innebär att upp till 90 procent av deras verksamma ämnen släpps ut i miljön i ursprunglig form efter användning. G. Läkemedel som godkändes som humanläkemedel och som släpptes ut på marknaden före 2006 var inte föremål för någon miljöriskbedömning som en del av godkännandeförfarandet och kan därför fortfarande sakna en sådan bedömning. H. En miljöriskbedömning tas i beaktande vid bedömningen av nytta-risk-förhållandet för veterinärmedicinska läkemedel, men inte för humanläkemedel. I. Kommissionen själv erkänner i sitt meddelande av den 11 mars 2019 att det finns kunskapsluckor när det gäller koncentrationerna av vissa läkemedel i miljön och de risknivåer som dessa ger upphov till. J. Det finns tillräckliga belägg för att åtgärder bör vidtas för att minska miljöpåverkan från läkemedelssubstanser, som kan utgöra ett hot mot miljön, särskilt för att skydda vatten som används för framställning av dricksvatten. K. Läkemedels miljöpåverkan har erkänts som ett problem av ett stort antal internationella organisationer, tredjeländer, EU-institutioner, branschorganisationer och icke-statliga organisationer. Vissa EU-medlemsstater, såsom Nederländerna, Tyskland och Sverige, har redan vidtagit åtgärder mot den ökade förekomsten av läkemedel i miljön. L. Kommissionen åtog sig 2008 att föreslå åtgärder för att minska läkemedels potentiellt skadliga påverkan på miljön(12). M. Enligt artikel 8c i direktiv 2013/39/EU skulle kommissionen senast den 13 september 2015 utarbeta en strategi mot förorening av vatten genom läkemedel och senast den 14 september 2017 föreslå åtgärder. N. I sina slutsatser från juni 2019 uppmanade rådet kommissionen att bedöma och fastställa de mest effektiva åtgärderna, inbegripet lagstiftningsåtgärder, för att begränsa effekterna av läkemedel i miljön, motverka utvecklingen av antimikrobiell resistens och stärka kopplingen till hälso- och sjukvårdssektorn i detta avseende. Rådet medgav att det krävs ytterligare forskning för att bättre förstå i vilken mån läkemedel och deras restsubstanser börjar påverka människors hälsa och miljön. O. AMR Industry Alliance har tagit fram branschinriktade principer i den gemensamma ramen för antibiotikatillverkning (Common Antibiotic Manufacturing Framework) och fastställt mål för utsläppskoncentrationer av antibiotika för att skydda de ekologiska resurserna och minska den potentiella risken för utveckling av antimikrobiell resistens i miljön. P. Aktörer och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård för människor och djur, patienter, industri, aktörer inom avfallshantering och vattenbehandling osv. har en roll att spela när det gäller att minska läkemedelsprodukters miljöpåverkan. Q. OECD förespråkar fyra proaktiva strategier med inriktning på förebyggande alternativ i ett tidigt skede av en läkemedelsprodukts livscykel, för att kostnadseffektivt hantera läkemedel i miljön och skapa de mest långsiktiga och omfattande miljövinsterna. R. En kampanj har startats av flera intressenter för att öka medvetenheten om hur oanvända eller utgångna läkemedel ska bortskaffas på rätt sätt i Europa, som en del av initiativet Medsdisposal. S. Den allmänna principen i alla åtgärder som rör läkemedels miljöpåverkan måste vara patienternas rätt till snabb tillgång till läkemedel som anses säkra och effektiva med hänsyn till de nuvarande kriterierna för bedömning av nytta-risk-förhållandet. Allmänna överväganden 1. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen slutligen antog sitt meddelande av den 11 mars 2019. Parlamentet beklagar att presentationen av strategin och de föreslagna åtgärderna har blivit kraftigt försenade. 2. Europaparlamentet instämmer i de fyra huvudsakliga mål för strategin som kommissionen lagt fram. 3. Europaparlamentet noterar dock med oro att de åtgärder som inkluderats i meddelandet är av mjuk karaktär. Parlamentet anser att det behövs effektiva åtgärder för att minska läkemedels negativa miljöpåverkan. 4. Europaparlamentet påminner om att alla framtida initiativ gällande läkemedels miljöpåverkan bör vara vetenskapligt inriktade, målinriktade och teknikneutrala, så att man ser till att säkerhet och effektivitet även fortsatt är centrala prioriteringar när det gäller patienters tillgång till läkemedelsbehandlingar. 5. Europaparlamentet anser att det behövs ett helhetsgrepp som omfattar alla berörda intressenter för att hantera förorening genom läkemedel, med beaktande av läkemedlens hela livscykel. Parlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att lagstiftningsåtgärderna vidtas i enlighet med försiktighetsprincipen och principen att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan för att säkerställa att åtgärderna är effektiva. Parlamentet framhåller att principen att förorenaren betalar bör gälla, främst för tillverkningsprocessen, men även för att ge incitament till bättre förskrivningspraxis och ansvarsfullt konsumentbeteende. Parlamentet noterar med oro hur läkemedel bidrar till antimikrobiell resistens när de släpps ut i miljön via spridning av gödsel, vattenförorening eller felaktigt bortskaffande. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga användning av utökat producentansvar för att minska läkemedels negativa miljöpåverkan. 6. Europaparlamentet anser att man i samarbete med medlemsstaterna måste organisera kampanjer för att informera och utbilda allmänheten om farorna med överkonsumtion av receptfria läkemedel. Parlamentet uppmärksammar det ökade antalet livsmedelsbutiker och nätbutiker som säljer läkemedel utan medicinsk rekommendation, och framhåller faran med att göra reklam i media för sådana försäljningsställen, som inte är apotek eller har lämplig ackreditering. 7. Europaparlamentet framhåller att utsläpp av läkemedel i miljön inte endast kan skada ekosystem och vilda djur och växter, utan även kan undergräva verkan av just dessa läkemedel, särskilt när det gäller antibiotika, eftersom de kan leda till uppkomst av antibiotikaresistens. 8. Europaparlamentet påminner om att läkemedel har flera olika effekter på akvatiska och marina ekosystem, men även på vilda djur, däribland beteendeförändringar, minskad fruktsamhet, storleksförändringar eller uppkomst av sexuella störningar och reproduktionsstörningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införliva konkreta åtgärder där hänsyn tas till de kumulativa effekterna för akvatiska och marina arter av läkemedelsprodukters kontaminering. 9. Europaparlamentet påminner om att studier har visat att läkemedelsprodukter och restsubstanser förekommer särskilt i vattenförekomster och att de inte avlägsnas helt av konventionella reningsverk, som i nuläget inte kan filtrera bort alla läkemedelsprodukter på ett effektivt sätt. Parlamentet framhåller att kontaminering av sötvatten och avrinningsområden leder till kontaminering av haven. 10. Europaparlamentet konstaterar att riskerna för människors hälsa är mer kopplade till möjliga kumulativa effekter av långsiktig exponering för små doser än till akuta eller omedelbara hälsoeffekter, eftersom koncentrationerna är generellt sett låga. Parlamentet är särskilt oroat över de hormonstörande egenskaperna hos vissa läkemedel som hamnar i miljön. 11. Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att reglera nivåerna av läkemedelsrester inom ramen för vattenlagstiftningen. 12. Europaparlamentet begär att det läggs särskilt fokus på platser med betydande utsläpp, såsom anläggningar för läkemedelsproduktion, sjukhus och reningsverk. 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även beakta läkemedels påverkan i samband med den nollutsläppsplan för luft, vatten och mark som kommissionen kommer att lägga fram 2021. 14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbyte av befintlig bästa praxis bland medlemsstater och intressenter i syfte att minska miljöpåverkan från tillverkning, användning och bortskaffande av läkemedel. 15. Europaparlamentet anser att befintliga och självreglerade initiativ bör analyseras och, när så är lämpligt, beaktas i framtida EU-initiativ om läkemedel i miljön. Öka medvetenheten och främja förebyggande åtgärder och återhållsam användning av läkemedel 16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis inom förebyggande användning av antibiotika och att fullt ut genomföra och vid behov stärka One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens. Parlamentet bekräftar de ståndpunkter som det uttryckte i sin resolution av den 13 september 2018 om en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens. 17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal, inbegripet veterinärer, läkare och farmaceuter, och informationskampanjer för patienter om återhållsam användning av läkemedel, till exempel antimikrobiella medel, antidepressiva medel och kontrastmedel. Parlamentet uppmanar aktörer inom leveranskedjan för läkemedel att bidra till att ge patienter och djuruppfödare tydlig och tillräcklig information om hur felaktigt bortskaffade läkemedel kan inverka negativt på miljön. Parlamentet efterlyser märkning på förpackningarna i form av ett lämpligt piktogram för att informera konsumenterna om rätt sätt att bortskaffa oanvända läkemedel. 18. Europaparlamentet betonar att hälso- och sjukvårdspersonal måste hållas kontinuerligt uppdaterade om den senaste utvecklingen inom forskning och god praxis när det gäller att förebygga spridningen av antimikrobiell resistens. 19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva frågan om läkemedel i miljön i sitt gränsöverskridande samarbete kring avrinningsområden och att samordna sina åtgärder där de anses vara av nytta. 20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja vaccination som en sjukdomsförebyggande åtgärd, för att minimera behovet av läkemedel. Stödja utvecklingen av läkemedel som på grund av sina egenskaper är mindre skadliga för miljön och främja miljövänligare tillverkning 21. Europaparlamentet framhåller behovet av snabbare, mer ambitiösa och riktade åtgärder för att minska miljöriskerna med läkemedel, och erkänner samtidigt behovet av ytterligare forskning för att bättre förstå hur stor påverkan läkemedel har i nuläget på människors hälsa och på miljön, utan att priset på läkemedelsprodukter ökar som en följd av detta. 22. Europaparlamentet konstaterar att man, när det gäller hälso- och sjukvårdssektorn, måste lösa den höga arbetsbelastningen bland läkarna för att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal förskriver antimikrobiella medel på lämpligt sätt. Parlamentet konstaterar vidare att man skulle kunna hjälpa hälso- och sjukvårdspersonalen ytterligare genom att tillhandahålla en tydlig, evidensbaserad förskrivningsvägledning med konsekvent rådgivning mellan olika kliniska indikatorer. 23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja forskning, utveckling och innovation på området för läkemedel som är lika effektiva för patienter och som på grund av sina egenskaper är mindre skadliga för miljön, med tanke på att miljövänligare läkemedel inte är giftiga för miljön, att de inte bioackumuleras och att de lättare bryts ned till ofarliga ämnen i reningsverk och i miljön, samtidigt som man beaktar att bättre bionedbrytbarhet skulle kunna försämra läkemedlens verkan. 24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och alla berörda intressenter att använda sig av EU-program för att investera i teknik som syftar till att effektivisera bortskaffandet av läkemedelsprodukter och resistensgener, samtidigt som man säkerställer att sådana produkter är lika effektiva när det gäller att tillgodose patienternas behov. 25. Europaparlamentet anser att läkemedels miljöpåverkan bör inkluderas i bedömningen av nytta-risk-förhållandet för humanläkemedel, såsom redan är fallet för veterinärmedicinska läkemedel, under förutsättning att godkännandena för försäljning inte försenas eller avslås enbart på grund av negativ miljöpåverkan. 26. Europaparlamentet anser att nedbrytningsprodukter och metaboliter bör ingå i miljöbedömningen av läkemedel. 27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när så är lämpligt, beakta pågående insatser från intressenters sida för att utveckla framtida initiativ för minskade miljörisker och att främja miljömässigt ansvarsfulla metoder och korrekt användning och återlämnande av läkemedel. 28. Europaparlamentet begär att övervakningsdata från ramdirektivet för vatten används för utvärdering efter utsläppandet på marknaden. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att utsläppen av läkemedel i vatten betraktas som en möjlig viktig miljöfråga när den ser över referensdokumenten för bästa tillgängliga teknik inom ramen för direktivet om industriutsläpp för relevanta sektorer. 30. Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som upphandlingspolitik spelar när det gäller att främja miljövänligare läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en tydlig vägledning i denna fråga. 31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att produktionen av importerade läkemedel uppfyller samma höga miljöstandarder som de som gäller för läkemedel som produceras inom unionen. 32. Europaparlamentet uppmanar Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) att underlätta gemensamma inspektioner av utsläpp från tillverkning vid läkemedelsfabriker i utlandet som levererar till EU. Förbättring av miljöriskbedömningen och dess översyn 33. Europaparlamentet anser att det behövs en tydlig färdplan för att slutföra miljöriskbedömningar i de fall då de inte finns tillgängliga. 34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EMA att se till att sökande lämnar in en slutförd bedömning senast vid tidpunkten för godkännandet för försäljning av humanläkemedel, så att tillräckliga riskhanteringsåtgärder kan fastställas och offentliggöras. 35. Europaparlamentet anser att det är lämpligt att läkemedelsföretag lämnar in en gemensam miljöriskbedömning per verksamt ämne för att säkra samstämmig information, undvika dubbelarbete och minska djurförsöken. 36. Europaparlamentet framhåller behovet av att fullt ut genomföra förordningarna om veterinärmedicinska läkemedel och om foder som innehåller läkemedel, i syfte att minska användningen av antibiotika genom att bland annat utvärdera möjligheten att senast den 28 januari 2022 inrätta ett EU-omfattande system för översyn baserat på verksamma ämnen samt andra potentiella alternativ för miljöriskbedömningen. 37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning om bedömning av blandningseffekter, kronisk exponering för låga doser och utveckling av antimikrobiell resistens, särskilt när det gäller utsatta befolkningsgrupper. Minska svinnet och förbättra avfallshanteringen 38. Europaparlamentet betonar att åtgärder måste grunda sig på vetenskapliga belägg och uppmanar alla relevanta intressenter att säkerställa att de åtgärder som vidtas inte äventyrar tillgången till säkra och effektiva läkemedelsbehandlingar för människor och djur. Parlamentet stöder i detta avseende kommissionens avsikt att minska avfallet genom att tillåta att läkemedel distribueras i kvantiteter som bättre matchar patienternas behov, samtidigt som man säkerställer att den nuvarande spårbarhetslagstiftningen respekteras, inbegripet genom att optimera förpackningsstorleken, och att utforska möjligheten att förlänga utgångsdatumen för läkemedel så att läkemedel som fortfarande är säkra att använda inte kastas bort i onödan. 39. Europaparlamentet efterlyser en uppdatering av kraven när det gäller miljöriskbedömningen för att säkerställa en korrekt bedömning av långlivade, bioackumulativa och giftiga ämnen och av blandningseffekterna och för att beakta risken för utveckling av antimikrobiell resistens i miljön. 40. Europaparlamentet anser att den totala läkemedelsförbrukningen per capita bör minskas, utan att det orsakar problem med tillgången till läkemedel och utan att behandlingarnas verkan minskas. Parlamentet anser att den totala konsumtionen av veterinärmedicinska läkemedel per djur också bör minska, utan att det går ut över djurs hälsa och välbefinnande, och att man bör hitta bättre alternativ. 41. Europaparlamentet anser att en översyn av direktiv 86/278/EEG om avloppsslam borde ha gjorts för länge sedan. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag för att se över och uppdatera direktiv 86/278/EEG senast i slutet av 2021, i syfte att uppdatera kvalitetsstandarderna i enlighet med de senaste vetenskapliga beläggen och främja en cirkulär ekonomi som inte skadar människors hälsa och miljön. 42. Europaparlamentet anser att anläggningar för läkemedelstillverkning bör förbehandla sitt avloppsvatten med hjälp av bästa tillgängliga teknik. 43. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa, allmänt främja och fullt ut verkställa bestämmelser för retursystem för oanvända läkemedel. 44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna samarbetet gällande program som syftar till att undvika felaktigt bortskaffande av läkemedel. 45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja forskning, innovation och utveckling inom mer avancerad avloppsreningsteknik som möjliggör upptäckt och bättre avlägsnande av läkemedelsrester. Utöka miljöövervakningen 46. Europaparlamentet är bekymrat över att övervakningen av läkemedel i miljön, bland annat i mark, fortfarande är mycket begränsad. Parlamentet framhåller behovet av att stärka mekanismerna för övervakning efter godkännande för försäljning, även när det gäller miljöeffekter, för att på ett adekvat och systematiskt sätt täcka bristen på miljödata. 47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med den eventuella påverkan från läkemedel på bevakningslistan i ramverket för vatten och att bedöma huruvida listan bör uppdateras. 48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med läkemedel som innebär en betydande risk för miljön på listan över prioriterade ämnen i ramdirektivet för vatten och att fastställa miljökvalitetsnormer och gränsvärden för koncentrationer i enlighet med direktivet om miljökvalitetsnormer. 49. Europaparlamentet framhåller att heltäckande övervakning av antibiotika har tagits fram inom jordbruket. Parlamentet uppmanar kommissionen att också utarbeta ett övervakningssystem för antibiotika för människor. Fylla andra kunskapsluckor 50. Europaparlamentet betonar behovet av att, särskilt inom ramen för nästa fleråriga budgetram, stödja ytterligare forskning om den direkta påverkan som exponering för läkemedel och deras restsubstanser i miljön har på människors hälsa och på ekologin och forskning för bättre förståelse av hur läkemedel kommer ut i och stannar kvar i miljön, inbegripet i akvatiska och marina ekosystem. 51. Europaparlamentet anser att analysmetoderna för att kvantifiera förekomsten av läkemedel i miljön och deras utveckling bör förbättras, och att analytiska detektionsmetoder bör göras tillgängliga för allmänheten. Öka transparensen 52. Europaparlamentet påminner om att miljöinformation om läkemedel, till exempel deras inverkan på vatten, beteende i miljön, nedbrytbarhet och eventuella cocktaileffekter, spelar en nyckelroll när det gäller riskhantering och att denna typ av information bör vara öppen och göras tillgänglig för relevanta intressenter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och de berörda myndigheterna att inrätta en säker, centraliserad databas som gör det möjligt för alla berörda intressenter att få tillgång till resultaten av miljöriskbedömningarna av produkter. 53. Europaparlamentet anser att en stark rättslig ram bör inrättas för att öka transparensen genom hela leveranskedjan, eftersom detta skulle möjliggöra lämplig granskning och säkerställa att företag hålls ansvariga för utsläpp av läkemedel i miljön. 54. Europaparlamentet uppmanar läkemedelsindustrin att ge större insyn i leveranskedjorna genom att ange ursprunget för läkemedel och aktiva farmaceutiska substanser på råvarutillverkningsnivå, för att säkerställa fullständig spårbarhet av alla läkemedelsprodukter. o 55. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Maximering av energieffektivitetspotentialen i EU:s byggnadsbestånd |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF‑fördraget), särskilt artikel 194, – med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som parlamentet, rådet och kommissionen tillkännagav gemensamt i samband med toppmötet för rättvisa jobb och tillväxt den 17 november 2017 i Göteborg, – med beaktande av Parisavtalet, som antogs vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar den 12 december 2015, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018 En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 En ny industristrategi för EU (COM(2020)0102), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2020 En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin. För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020)0098), — med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571) och det miljöavtryck för produkter som beskrivs i det meddelandet, — med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2020 av den 28 april 2020 Energieffektivitet i byggnader: inriktningen på kostnadseffektivitet är ännu inte tillräckligt tydlig, – med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019, – med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2019 om framtiden för energisystemen i energiunionen i syfte att säkerställa energiomställningen och uppnåendet av energi- och klimatmålen till 2030 och därefter, — med beaktande av Amsterdamavtalet om EU-agendan för städer, som man enades om vid det informella mötet mellan EU:s ministrar med ansvar för stadsfrågor den 30 maj 2016, — med beaktande av Leipzigstadgan om hållbara städer i Europa, som antogs vid det informella mötet mellan EU:s ministrar med ansvar för stadsutveckling den 24–25 maj 2007, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002 av den 11 december 2018 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet(1), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844/EU av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet(2), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor(3), — med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013(4), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU(5), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el(6), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG(7), – med beaktande av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet(8), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(9), – med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(10), – med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given(11), – med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget(12), – med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar – en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi i överensstämmelse med Parisavtalet om klimatförändringar(13), – med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen i Europeiska unionen: dags att handla!(14), – med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2018 om att påskynda innovationen för ren energi(15), – med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om en ny marknadsmodell för energimarknaderna(16), – med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om en EU-strategi för uppvärmning och kylning(17), – med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen, – med beaktande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, – med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A9-0134/2020), och av följande skäl: A. Byggnader står för cirka 40 % av energiförbrukningen och 36 % av koldioxidutsläppen i EU, och det är därför avgörande att de totalrenoveras, även etappvis, för att EU:s mål om nettonollutsläpp av växthusgaser 2050 ska uppnås. B. Byggnadssektorn är den största enskilda energikonsumenten i EU, och 97 % av EU:s byggnadsbestånd är inte energieffektivt: endast 0,2 % av bostadshusen i unionen totalrenoveras varje år, även etappvis, och över 94 % av dagens byggnader kommer att finnas kvar 2050, och de flesta av de hem, skolor och kontor som vi kommer att förfoga över har redan byggts. C. Rums- och vattenuppvärmning står för omkring 80 % av hushållens energiförbrukning. Hälften av byggnaderna i EU har egna pannor som installerats före 1992 och vars effektivitet är 60 % eller lägre, och 22 % av de egna gaspannorna, 34 % av de direktverkande elvärmarna, 47 % av oljepannorna samt 58 % av kolpannorna är äldre än sin tekniska livslängd. D. Att öka renoveringstakten till nästan 3 % och renovera 210 miljoner befintliga byggnader skulle kunna skapa upp till 2 miljoner arbetstillfällen(18) inom byggsektorn, som står för omkring 9 % av unionens BNP och är en viktig del av återhämtningsstrategin efter covid-19-krisen, och skulle kunna bidra till en ren ekonomi som en del av den europeiska gröna given. E. EU:s byggnadsbeståndsobservatorium spelar en viktig roll när det gäller att övervaka och förbättra den övergripande energiprestandan för byggnader i EU med hjälp av data som är tillförlitliga, samstämmiga och lätta att jämföra. F. Alla medborgares livskvalitet kan förbättras om man vidtar åtgärder för att förbättra energieffektiviteten i EU:s byggnadsbestånd, och därför är den främsta utmaningen att minska bördan för de uppskattningsvis 50 miljoner hushåll i Europeiska unionen som lever i energifattigdom, sänka energiräkningarna och tillhandahålla bekväma och rimligt prissatta, energieffektiva bostäder för alla. G. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att människor tillbringar omkring 90 % av sin tid inomhus i bostadshus och övriga byggnader och att över en halv miljon européer dör i förtid varje år på grund av lågkvalitativ inomhusluft(19). Korrekt ventilation med hjälp av öppna fönster förbättrar luftkvaliteten i hemmen och släpper in naturligt dagsljus, vilket gör bostäderna mer hälsosamma. Detta har blivit särskilt viktigt under den nuvarande covid-19-krisen. H. Europaparlamentet har begärt att ”energieffektivitetsdirektivet och direktivet om byggnaders energieffektivitet ska revideras i linje med EU:s ökade klimatambitioner, och att genomförandet av dem ska stärkas genom bindande nationella mål”(20). I. Det krävs investeringar på minst 282 miljarder euro för renoveringen av det europeiska byggnadsbeståndet, liksom en smart kombination av strikt genomförande av befintlig politik, nya politiska initiativ för att fasa ut byggnader med sämst energiprestanda, ytterligare och tillräckliga finansieringsmekanismer samt investeringar i innovativa lösningar för att vi ska få ett energieffektivt byggnadsbestånd och uppnå unionens energieffektivitetsmål för 2030. J. Programmen för integrerad renovering syftar till att vara heltäckande, prioritera energieffektivitet och inriktas på de bredare ekosystemen runt bostadsområdena, med höga energiminskningsmål för enskilda byggnader. De bygger på bästa praxis och anses vila på följande tre hörnpelare:
K. Genomförandet av denna trepelarstrategi säkerställer att man vid utformningen och genomförandet av programmen för integrerad renovering inriktar sig på de mer övergripande vinster som energirenoveringarna kan erbjuda människor och lokalsamhällen, såsom energieffektivitet, klimatresiliens, näringslivets konkurrenskraft, hållbarhet, social delaktighet samt tillgänglighet. Bostadsområden och lokalsamhällen 1. Europaparlamentet framhåller den roll som bostadsområden, lokalsamhällen samt andra aktörer, exempelvis lokala och regionala myndigheter samt små och medelstora företag, spelar i programmen för integrerad renovering såsom en heltäckande renoveringsstrategi för att byggsektorn ska bli mycket energieffektiv och klimatneutral senast 2050, i linje med direktivet om byggnaders energiprestanda. 2. Europaparlamentet efterlyser en heltäckande och inkluderande byggnads- och renoveringspolitik som bidrar till EU:s klimatmål, omfattar program för integrerad renovering där man integrerar lokala värdekedjor, sociala tjänster och överkomliga priser, smart beredskap, en tillfredsställande, hälsosam inomhusmiljö och miljökvalitet, rörlighet samt byggnaders tekniska, industriella och energieffektiva funktioner, möjliggör produktion och utbyte av förnybar energi på plats eller i närheten, liksom flexibilitet på efterfrågesidan, och utnyttjar överskottsvärme och överskottskyla från närliggande industrianläggningar, lokala transportsystem eller vattenvägar, när detta är ett hållbart alternativ. 3. Europaparlamentet betonar att medborgarna spelar en viktig roll i renoveringen av bostadsbeståndet och att man måste ta fram effektiva verktyg och bästa praxis och göra all information och kunskap tillgänglig på lokal nivå, inbegripet om de tekniska möjligheter (dvs. smarta mätare) som erbjuds konsumenterna. Parlamentet framhåller också energigemenskapernas betydelse när det gäller att samla medborgarna, informera dem och få dem att påbörja egna renoveringar och/eller börja producera förnybar energi, och efterlyser ett omfattande paket med politiska åtgärder för att utvidga dessa strategier. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekterna av gentrifiering och av att människor vräks från sina bostadsområden under förevändning att de ska renoveras samt skillnader mellan könen och situationen för utsatta medborgare. Parlamentet anser att en gemenskapsstrategi, utöver skyddsåtgärder på lagstiftningsnivå, skulle kunna bevara befintliga samhällen och skapa incitament som är nödvändiga för att maximera energieffektiviteten och utnyttja de privata och offentliga investeringar som krävs. Parlamentet betonar att de mest utsatta människorna måste stödjas genom att man ger dem tillgång till värdiga levnadsvillkor, komfort och hälsa, och framhåller subventionerade boendens viktiga roll. 5. Europaparlamentet understryker att äganderätten till byggnader, hyreslagar, antalet bostadsägare och hyresgäster samt investeringsmöjligheter och stödsystem för boende skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser att en strategi som går ut på en ”renoveringsvåg” måste ta hänsyn till de olika omständigheter som är relevanta för varje enskild medlemsstat, även i enlighet med de integrerade nationella energi- och klimatplanerna. Parlamentet understryker särskilt att renoveringar inte bör få leda till alltför betungande kostnader för hyresgästerna. 6. Europaparlamentet betonar den omfattande energifattigdomen i EU, som uppskattas beröra omkring 50 miljoner hushåll(21). Parlamentet betonar att renoveringsvågen och framtida initiativ med anknytning till den bör ha som ett centralt mål att sätta stopp för energifattigdomen och säkerställa sunda och säkra levnadsvillkor för alla. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ägna särskild uppmärksamhet åt renovering av energifattiga hushåll och understryker vikten av att anta energibesparande åtgärder och att främja energieffektiva konsumtionsvanor och beteendeförändringar. Parlamentet betonar att den offentliga sektorn måste vara en föregångare på detta område. 7. Europaparlamentet betonar de samlade kontaktpunkternas omedelbara framgång i samband med energirenovering av byggnader såsom insynsvänliga och tillgängliga rådgivningsverktyg för kunden, vilka främjar samling av projekt och reproducerbara modeller samt information om tredjepartsfinansiering, samordnar och bistår vid renoveringar samt bidrar med kapacitetsuppbyggnad till kommuner och aktivt involverar lokala aktörer, t.ex. energisamhällen, konsumentorganisationer, lokala näringslivsorganisationer, däribland från byggindustrin, och bostadsrättsföreningar under hela förloppet. 8. Europaparlamentet påminner om att det krävs både offentliga och privata insatser för att uppnå konkreta resultat när det gäller det befintliga byggnadsbeståndets energieffektivitet. Parlamentet understryker att man inte enbart måste inrätta utan även upprätthålla rådgivningstjänster via samlade kontaktpunkter för att fortlöpande kunna förse marknaden med projekt, inbegripet småskaliga projekt. Parlamentet anser att inrättandet av en samlad kontaktpunkt på regional eller lokal nivå kommer att förbättra tillgången till finansieringsmekanismer. 9. Europaparlamentet välkomnar det förslag om öppna plattformar som ingår i den europeiska gröna given. Parlamentet understryker att dessa måste vara insynsvänliga och inkluderande, omfatta flera nivåer och ett brett spektrum av intressenter samt göra det möjligt att överbrygga splittringen inom byggsektorn. Parlamentet påminner om att plattformarna måste verka för att målet om ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd ska uppnås senast 2050 och anser att de bör vara ett verktyg för att åtgärda hindren för renovering och engagera medborgarna för att uppnå samförstånd utifrån behoven i lokalsamhället. 10. Europaparlamentet understryker att regionala plattformar bör fastställa mätbara mål, arbeta utifrån färdplaner och anordna regelbundna utbyten med befintliga samordnande handlingsplattformar för energieffektivitetsdirektivet, direktivet om byggnaders energiprestanda och direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor(22) samt med befintliga byråer och organ i medlemsstaterna för att maximera sin genomslagskraft. Parlamentet är övertygat om att plattformarna är ett viktigt verktyg för genomförande av integrerade program för byggnadsrenovering och stödja medlemsstaterna i genomförandet av deras långsiktiga renoveringsstrategier. 11. Europaparlamentet noterar den nya Leipzigstadgan som ska antas under det tyska ordförandeskapet och delar uppfattningen att städer spelar en viktig roll när det gäller att radikalt minska växthusgasutsläppen och öka energieffektiviteten. Parlamentet anser att byggnadsrenoveringarna i stor utsträckning kommer att bidra till dessa mål och samtidigt främja rättvisa, gröna och produktiva städer med hjälp av motståndskraftiga bostadsområden. Parlamentet uppmanar det tyska rådsordförandeskapet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att städer har direkt tillgång till de finansieringsresurser som krävs för renoveringsåtgärder, särskilt med tanke på att ekonomin kommer att behöva återhämta sig. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en politik som underlättar program för integrerad renovering på gemenskapsnivå och regional nivå i de medlemsstater som genomför totalrenoveringar, inbegripet totalrenoveringar som utförs etappvis, och som tar hänsyn till byggnaders behov på ett inkluderande och interaktivt sätt. Parlamentet betonar möjligheten att säkerställa fler lösningar för förnybar energi på plats och i närheten eller mekanismer för efterfrågeflexibilitet genom programmen för integrerad renovering. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera arbetet med borgmästaravtalet för klimat och energi och EU:s stadsfacilitet, EU City Facility. I detta sammanhang betonar parlamentet dessutom hur oerhört viktiga agendan för städer och partnerskapet för städer är. 13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge sina lokala förvaltningar befogenhet att genomföra program för integrerad renovering i bostadsområden och lokalsamhällen, där man samtidigt sätter medborgarna i centrum och på lämpligt sätt förenar renoveringarna med bevarandet av Europas materiella historiska arv (monument och byggnader) och föreskriver att de lokala myndigheterna ska ge återkoppling om uppnådda resultat och om bästa praxis för framtida utformning av politiken på nationell nivå. 14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa en ram för att åtgärda delade incitament, till exempel genom tillhandahållande av korrekt information, lämpliga incitament och effektiv tillsyn(23), och att i tillräcklig utsträckning beakta familjer och lokalsamhällen som lever i energifattigdom, med hjälp av ett regelverk för att förhindra vräkning från bostäder under förevändning att dessa ska renoveras, till exempel genom att kräva att en lämplig andel av totalrenoverade bostadsarealer ska reserveras för dem, eller genom att prioritera byggnader med högre energiförbrukning eller energiläckage vid utformning av program för integrerad renovering, och genom att begränsa hyreshöjningar, under förutsättning att detta inte minskar möjligheterna att genomföra energieffektivitetsrenoveringar. 15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en stödtjänst för medborgarledda renoveringsprojekt samt utfärda genomföranderiktlinjer till medlemsstaterna om de principer om stödjande ramverk och lika villkor för energigemenskaper som införs genom elmarknadsdirektivet(24) och direktivet om förnybar energi, så att ett framgångsrikt genomförande säkerställs och nyttan av medborgarnas energiprojekt erkänns fullt ut. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart upprätta plattformar i enlighet med vad som anges i meddelandet om den europeiska gröna given, och som en nyckelprioritering inkludera dessa plattformar i programmen för integrerad renovering. Parlamentet betonar att programmen för integrerad renovering bör åtföljas av EU-initiativ för att sprida bästa praxis i fråga om programmens reproducerbarhet, kapacitetsspridning, sektorsintegrering och skyddsåtgärder för samhällen i energifattigdom, i linje med åtagandena i direktivet om byggnaders energiprestanda. Ekonomi 17. Europaparlamentet vill betona att det förekommer betydande hinder för investeringar, exempelvis startkostnader, komplicerade finansieringssystem, delade incitament (problemet hyresgäster–ägare), medellånga/långa återbetalningsfrister, rättsliga och administrativa hinder, även för byggnader med flera ägare, utformningen av befintliga stöd och avsaknaden av en förutsägbar och ambitiös politisk ram. 18. När det gäller återhämtningen efter covid-19-pandemin och dess inverkan på offentliga och privata finanser betonar Europaparlamentet att systemen för finansiering bör uppmuntra och prioritera totalrenoveringar, även de som utförs etappvis, för att klimatneutralitetsmålen för 2050 ska uppnås, genom lämpliga incitament och mål i syfte att uppnå ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd. Enligt parlamentet är detta en förutsättning för att man ska kunna betrakta byggnadsrenoveringar som hållbara långsiktiga investeringar. Parlamentet understryker betydelsen av indikatorer för kostnadseffektivitet, inbegripet sidovinster, i detta avseende. 19. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör tillhandahålla tydliga riktlinjer och skissera mätbara, riktade åtgärder samt främja lika tillgång till finansiering, även för de segment inom det nationella byggnadsbeståndet som har sämst prestanda, energifattiga konsumenter, subventionerade bostäder och hushåll som omfattas av problem på grund av delade incitament, samtidigt som hänsyn tas till överkomligheten. 20. Europaparlamentet betonar att bostadsägare, bland dem i synnerhet energifattiga låginkomsttagare, samt bostadsföreningar och bostadskooperativ, allmännyttiga bostadsföretag och lokala myndigheter bör få stöd att göra byggnadsbeståndet och den bebyggda miljön klimatresilienta, exempelvis med bidrag eller finansieringsinstrument, utgående från additionaliteten mellan anslag ur den fleråriga budgetramen, nationella budgetar och källor från den privata sektorn. 21. Europaparlamentet anser att finansieringen för energieffektivitetsrenoveringar måste prioriteras i varje berörd europeisk fond, liksom en stark samordning för att hitta synergier, underlätta blandfinansiering, kombinera projekt och bygga upp projektplanering för att säkerställa att medlen utnyttjas i tid. Parlamentet uppmanar finansinstituten att avsätta avsevärda belopp för kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd. Parlamentet understryker att det krävs minst 75 miljarder euro per år för EU‑incitament, utöver kontinuerlig och stabil finansiering på europeisk, nationell och regional nivå samt privata investeringar, för att säkerställa totalrenoveringar som syftar till ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd till 2050. Parlamentet uppmanar medlagstiftarna att säkerställa nödvändig finansiering inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, inte minst för att hjälpa dem i samhället som skulle dra störst nytta av renoveringar. 22. Europaparlamentet välkomnar beläggen för att det finns prispremier för mycket energieffektiva byggnader(25), vilket garanterar att fastighetsägare får avkastning på sina investeringar, men inser behovet av minskade kostnader för bostäder, byggande och renovering i allmänhet. 23. Europaparlamentet betonar att tillräcklig och enkel tillgång till kredit och finansiering måste säkerställas för att hjälpa små och medelstora företag, lokalsamhällen och familjer att genomföra de renoveringar av det befintliga byggnadsbeståndet som krävs. 24. Europaparlamentet välkomnar de olika möjligheter för finansiering av byggnadsrenovering som finns tillgängliga, såsom gröna subventioner och skatte- och låneincitament. Parlamentet erkänner de europeiska struktur- och investeringsfondernas (ESI-fondernas) roll i finansieringen av energieffektivitetsprojekt och i fastställandet av energieffektivitet som ett särskilt mål för regional utveckling under perioden 2021–2027. Parlamentet understryker Europeiska investeringsbanksgruppens roll när det gäller att tillhandahålla lån, garantier och finansieringsinstrument, såsom instrumentet för privat finansiering för energieffektivisering (PF4EE) och garantiinstrumentet för smart finansiering för smarta byggnader samt InvestEU-fonden, som även gör det möjligt att finansiera renoveringsprojekt som avser subventionerade bostäder. 25. Europaparlamentet framhåller medlemsstaternas beprövade metoder, såsom utnyttjande av avkastningen från EU:s system för handel med utsläppsrätter, blandfinansiering, tillgodoseende av låginkomsthushållens behov samt användning av EU:s regionalfonder som garantier och revolverande fonder. Parlamentet betonar att det är möjligt att finansiera utbildningar på områdena förnybar energi samt energi- och resurseffektivitet genom Fonden för en rättvis omställning. 26. Europaparlamentet understryker att fondernas utnyttjandegrad måste ökas genom att hinder undanröjs, särskilt genom tekniskt bistånd, mindre komplicerade kriterier samt förenkling av blandfinansieringen med andra fonder. Parlamentet beklagar att projekten inom ramen för europeiskt lokalt energistöd (Elena) fortfarande är stora och att mindre projekt och projekt som berör lokalsamhällen behöver mer stöd och kombinering. Parlamentet anser att EU:s stadsfacilitet skulle kunna vara en mycket kraftfull stödmekanism för städer vid utarbetandet av program för integrerad renovering, att den bör fortsätta och att den även bör stödja mindre projekt. 27. Europaparlamentet inser betydelsen av bidrag för forskning och innovation. Parlamentet anser att programmen för integrerad renovering måste få kontinuerlig och stabil finansiering från såväl europeiska som nationella källor som inte upphör till följd av olika budgetplaneringsåtgärder. 28. Enligt Europaparlamentet måste medlemsstaterna se till att alla program för integrerad renovering avsätter medel för att undanröja energifattigdomen, liksom de tillgänglighets- och infrastrukturrelaterade samt tekniska hindren för utsatta personer och låginkomsthushåll, och ger dem möjlighet att dra nytta av lämpliga, hälsosamma och energieffektiva bostäder samt delta i programmen för renovering av bostadsområden. Parlamentet vill att bästa praxis tas fram och delas med innovativa finansieringsinstrument såsom finansiering genom och system för lån som återbetalas via försörjningfakturan, inbegripet energieffektiva hypotekslån, EuroPace-lån och RenOnBill-lån. 29. Europaparlamentet noterar både de regionala myndigheternas och Europeiska investeringsbankens roll när det gäller att tillhandahålla ekonomiskt stöd genom lån från den offentliga sektorn som kommer att uppmuntra kommersiella banker, pensionsfonder och den privata sektorn, särskilt små och medelstora företag, att investera mer i renovering av byggnader, till exempel genom offentliga kreditgarantier och innovativa finansieringsmetoder. 30. Europaparlamentet erkänner den roll som nya affärsmodeller såsom avtal om energiprestanda, medborgarledda renoveringar, energigemenskaper och energitjänsteföretag kan spela i samband med renoveringar och särskilt finansiering utanför balansräkningen för subventionerade bostäder, bostadsbolag och företagsparker. Parlamentet understryker att finansieringsnivån måste kopplas till den uppnådda energieffektivitetsnivån, i enlighet med vad som föreskrivs i direktivet om byggnaders energiprestanda, och föreslår att en premie införs för plusenergihus. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utfärda genomföranderiktlinjer för de relevanta bestämmelserna i paketet om ren energi för alla i EU, och i synnerhet att inrätta ett stödjande ramverk genom att föreskriva regelbundna samråd för att skapa förståelse för marknadens behov, uppmuntra blandfinansiering av privata och offentliga medel, användning av tydliga kontraktsmallar samt särskilda upphandlingsförfaranden med ytterligare förtydliganden av hur offentliga investeringar i byggnadseffektivitet ska redovisas korrekt. 31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över målen för energieffektivitet uppåt, i enlighet med kraven i energieffektivitetsdirektivet, inledningsvis genom att utöka det överordnade målet för 2030 på grundval av en korrekt konsekvensbedömning och på ett förutsägbart sätt, och att föreslå en minsta årliga renoveringstakt för byggnader och politiska åtgärder som säkerställer totalrenoveringar, däribland etappvisa, som skapar ekonomiska incitament och investeringsstabilitet. 32. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att se till att det i de respektive fonderna i den nya fleråriga budgetramen avsätts särskilda belopp för energieffektivitet och renovering av byggnader, med tydliga villkor och tidsramar och tekniskt stöd för att säkerställa en lämplig utnyttjandegrad. Parlamentet betonar vikten av EU-garantier för investeringar, blandade finansieringskällor samt inslag av bidrag för att skapa incitament för bostadsrenoveringar i energieffektivitetssyfte. Parlamentet framhåller att Europeiska fonden för strategiska investeringar (som ska ersättas av InvestEU) har haft en viktig uppgift och fungerat som en framgångsrik modell. Parlamentet vill att man prioriterar finansieringen av byggnaders energieffektivitet inom ramen för InvestEU:s del för hållbar infrastruktur, och att särskilda belopp öronmärks för energieffektivitet som ett särskilt mål för regional utveckling som måste återspeglas i medlemsstaternas respektive partnerskapsavtal med kommissionen. 33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undanröja finansiella och icke‑finansiella hinder för högre utnyttjandegrader av de regionala medel som avsatts för integrerade renoveringar av byggnader senast 2021. 34. Europaparlamentet efterlyser ökade resurser från Elenainstrumentet och Europeiska investeringsbanken i syfte att ge lokala myndigheter skräddarsytt och direkt ekonomiskt och tekniskt stöd samt medlemsstaterna särskild vägledning inom ramen för återhämtningsplanerna efter covid-19. 35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utnyttja intäkter från utsläppshandelssystemet för energieffektivitetsinsatser som byggnadsrenovering, bland annat genom mekanismer som skyddar mot fluktuationer, och möjligheten att avsätta en del av auktionsintäkterna på EU-nivå. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken och nationella finansinstitut att tillhandahålla projektutvecklare stöd under hela projektcykeln och införa en fast bidragsandel i syfte att göra det lockande och ekonomiskt överkomligt för medborgarna att renovera. 36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa flexibla modeller för samverkanseffekterna mellan olika program och instrument för finansiering av energieffektivitet i byggnader. Parlamentet efterlyser dessutom, i enlighet med revisionsrättens rapport(26), ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt för energieffektivitetsrenovering av byggnader. Parlamentet uppmuntrar en ingående övervakning av de operativa programmens kostnadseffektivitet baserat på kostnaderna per insparad koldioxidenhet. Parlamentet anser även att kommissionen bör se till att de nationella förvaltningarna respekterar principerna om kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet, dels för att spara energi, dels för lönsamhetens skull, när de beviljar renoveringsprojekt EU-medel. 37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare underlätta offentlig-privata partnerskap (OPP) såsom PF4EE, som avser smart och hållbar finansiering, och att fastställa potentiella lokala investeringskoncept. 38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s regler om statligt stöd, även när det gäller investeringar som görs av små och medelstora företag, i syfte att skapa ett stödjande ramverk för energieffektivitetsåtgärder och främja program för integrerad renovering, inbegripet installation eller renovering av fjärrvärmesystem genom förenklade förfaranden och lämpliga tröskelvärden, samt system för skrotning av uppvärmningsanordningar som använder fossila bränslen, liksom ineffektiva anordningar, när dessa byts ut mot enskilda eller gemensamma uppvärmningssystem som använder förnybar energi eller överskottsvärme. Parlamentet understryker dock att alla översyner av EU:s regler om statligt stöd i första hand måste bidra till likabehandling och ökad konkurrens. Bygg- och anläggningsteknik och byggmaterial 39. Parlamentet betonar behovet av att minska kostnaderna, påskynda varaktigheten, effektiviteten, tillförlitligheten och integrationen för att utöka programmen för integrerad renovering genom att skapa öppna och konkurrenskraftiga renoveringsmarknader, industriellt framställda, hållbara prefabricerade element, och erkänna den befintliga teknikens potential när det gäller att integrera förnybara energikällor i byggmaterial, som kan användas som mångfunktionella beklädnadselement för renovering av det befintliga byggnadsbeståndet, samt för att delta i serie- och distriktsrenoveringar. Parlamentet understryker betydelsen av prefabricering av komponenter på annan plats för att påskynda, skala upp och öka kostnadseffektiviteten. Parlamentet konstaterar att det finns bästa praxis för renovering av olika byggnadstyper i medlemsstaterna, som nu behöver mångfaldigas och användas i högre grad för att man ska uppnå resultat. Parlamentet betonar fördelarna med ökade forskningsinsatser på detta område. 40. Europaparlamentet betonar att det är viktigt med flexibilitet vid valet av teknik som ska utnyttjas för renoverings- och anläggningsarbeten. Parlamentet anser att all tillgänglig teknik bör tillämpas i en målinriktad strategi för att påskynda utfasningen av fossila bränslen ur byggnadsbeståndet. Parlamentet framhåller att användningen av förnybar energi spelar en avgörande roll för denna utfasning, och betonar vikten av koldioxidsnål fjärrvärme och fjärrkylning med integrerad lagring för mer sammankopplade och integrerade samhällen. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja och tillhandahålla incitament för en fullständig integrering av förnybar energi i byggsektorn. 41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja forsknings- och utvecklingsprogram om energieffektiva byggmaterial och efterlyser, med beaktande av den sociala situationen, överkomliga uppvärmningssystem som baseras på förnybar energi och genomförs på landsbygden och i avlägsna områden. Parlamentet hänvisar till de beprövade metoder som tillämpas i Danmark för att minska koldioxidutsläppen i samband med uppvärmning med hjälp av gemenskapsägda fjärrvärmenät som drivs med solvärme, värmepumpar och biomassa. 42. Europaparlamentet betonar behovet av att informera konsumenterna och uppmuntra dem att ersätta gammal, ineffektiv värme- och kylteknik med moderna, högeffektiva och förnybara lösningar, särskilt när beslut om ersättningsmöjligheter fattas, samtidigt som man erkänner att fossila bränslen, särskilt naturgas, för närvarande ingår i byggnaders värmesystem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå skrotningssystem i enlighet med den cirkulära ekonomin och att använda effektivitetsmärkning och rådgivning vid regelbundna kontroller för att påskynda ersättningsmöjligheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta en färdplan för att fasa ut teknik för uppvärmning och kylning som baseras på fossila bränslen såsom en del av deras nationella energi- och klimatplaner. 43. Europaparlamentet understryker EU:s ledande ställning när det gäller att bygga integrerade solceller. Parlamentet föreslår att teknik för förnybar energi generellt ska erkännas som en viktig strategisk värdekedja, och föreslår dessutom att det inrättas ett europeiskt program för solfångartak inför den kommande renoveringsvågen. 44. Europaparlamentet betonar betydelsen av att principen om att sätta energieffektivitet främst inlemmas i all politik och alla åtgärder, även i samband med arbetet för att minska konsumtionen av energi för uppvärmning, kylning, varmvatten, belysning och ventilation, samtidigt som den efterfrågan som återstår tillgodoses med hjälp av el från förnybar energi i kombination med värmepumpar eller effektiva fjärrvärme- och fjärrkylningssystem, samt i samband med belastningsstyrning och flexibilitet. 45. Europaparlamentet betonar behovet av att avlägsna hinder samt förbättra tillgången till elnätet, däribland behovet av harmonisering och förenkling av tillstånd för små och medelstora företag, och understryker behovet av att planera program för integrerad renovering i syfte att uppnå samverkanseffekter, till exempel när det gäller att skapa tillgänglighet, seismisk säkerhet och brandsäkerhet, elektromobilitet (inbegripet förinstallerade kablar och laddningsstationer för elfordon) samt förbättra byggnaders motståndskraft mot klimatförändringar, bland annat genom att skapa grönområden, tak och väggar som förbättrar vattenförvaltningen och bidrar till att öka den biologiska mångfalden i städerna. 46. Europaparlamentet påminner om att brandsäkerhetsaspekter bör beaktas vid utformning, val av material, anläggning, renovering och drift av byggnader för att förbättra förebyggande, upptäckt, tidiga insatser för att hejda bränder, evakuering, brandcellsindelning, strukturell säkerhet och brandbekämpning, liksom relevant kompetens hos de yrkesverksamma som arbetar med utformningen, anläggningen och renoveringen. 47. Europaparlamentet anser att energieffektiva byggnader bör vara hälsosamma, överkomliga, säkra och hållbara. Parlamentet betonar vikten av inbyggd energi, hållbarhet i byggnader, resurseffektivitet, värmekomfort, bättre luftkvalitet, ett hälsosamt inomhusklimat och livscykeltänkande, i linje med den cirkulära ekonomin, samt behovet av att strategin för en hållbar byggd miljö är heltäckande och integrerad. I detta sammanhang betonar parlamentet vikten av att ta med passiva och naturliga inslag i utformningen av byggnader och den enorma potentialen att utnyttja byggnaders ytskikt för att omvandla den byggda miljön till en decentraliserad producent av förnybar energi, och därmed skona mark och landskapsområden. 48. Europaparlamentet betonar behovet av att avfallsgenereringen inom bygg- och rivningsindustrin förvaltas och minskas korrekt. Parlamentet noterar att insamlings- och retursystem och sorteringsanläggningar bör skapas för att säkerställa lämplig och säker hantering av allt byggavfall, samt för återvinning eller återanvändning av byggmaterial, för säker hantering, avlägsnande och ersättning av farliga ämnen i avfallsflöden, i syfte att skydda boendes och arbetstagares hälsa samt miljön. Parlamentet anser att det bör införas ett märkningssystem för den cirkulära ekonomin (s.k. kretsloppsmärkning), baserat på miljönormer och miljökriterier för material utgående från i vad mån de kan återinföras på ett enkelt sätt och med låg energi i värdekedjan, i synnerhet med beaktande av sekundära råvarors roll. Parlamentet konstaterar att den befintliga strategin för miljöproduktdeklaration måste utökas och bör användas som underlag för bedömning av byggnader, såsom nivåramverket. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta åtgärder i dessa frågor som en del av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och strategin för en hållbar bebyggd miljö. 49. Europaparlamentet understryker att städer kommer att få uppleva allt högre sommartemperaturer på grund av klimatförändringarna. Parlamentet betonar dessutom att lösningar med grön infrastruktur är till nytta på många sätt, i och med att de förbättrar luftkvaliteten, komforten och klimatresiliensen, avsevärt minskar energibehoven, bidrar till att återställa vattnets kretslopp och stödja den biologiska mångfalden i stadsområden, samtidigt som de bidrar till principerna för den cirkulära ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stimulera användning av naturliga, koldioxidsnåla byggmaterial, utbyggnad av gröna tak och väggar, svala ytor och annan passiv teknik under större renoveringar av byggnader och när nya byggnader uppförs. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta dessa överväganden och arbeta för gröna infrastrukturlösningar och inslag av biologisk mångfald i samband med initiativet om renoveringsvågen. 50. Europaparlamentet påminner om att hållbara byggmaterial såsom certifierat trä är avgörande för att koldioxidsnåla och långlivade byggnadsbestånd ska uppnås, och att det vid anläggningen uppstår möjligheter att lagra koldioxid i biobaserade byggprodukter inom gränserna för hållbar tillgänglighet. 51. Europaparlamentet betonar vikten av att se över de befintliga harmoniserade standarderna så att de också omfattar byggprodukters hållbarhetsprestanda, i överensstämmelse med den gemensamma europeiska strategin för livscykelberäkning och befintliga europeiska standarder, det vill säga EN 15978 för byggnader och EN 15804 för byggprodukter. Parlamentet betonar att man vid utformning av renoveringar bör optimera energi- och klimateffekterna under byggnadens hela livscykel i linje med den cirkulära ekonomins mål, genom att hänsyn tas till effekterna av tillverkning, användning och utformning som syftar till återvinningsbarhet, återvinning av byggprodukter och avfall samt den utrustning som krävs för reparationen. Parlamentet uppmanar kommissionen att behandla dessa i strategin för den cirkulära ekonomin och att senast 2021 se över förordning (EU) nr 305/2011 om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter(27) för att göra det möjligt för den inre marknaden för dessa produkter att fungera väl och belöna teknisk forskning och innovation som syftar till att stödja renoveringar och anläggningar av byggnader med hög energieffektivitet. 52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare identifiera bästa praxis i fråga om program för integrerad renovering i syfte att även inbegripa historiska byggnader och kulturarvsbyggnader. Parlamentet erkänner att kulturarvsbyggnaderna är unika och sårbara, och anser att byggnadsskyddet i de flesta fall kan gå hand i hand med ökad energiprestanda, samtidigt som man bör betona att renoveringar av kulturarvsbyggnader alltid bör ske i enlighet med nationella bevaranderegler, 1964 års Venedigfördrag för konserveringen och restaureringen av monument och platser samt den ursprungliga arkitekturen. 53. Europaparlamentet understryker behovet av att verkliga energibesparingar säkerställs genom att de verifieras av certifierade experter och att energiprestandan övervakas efter renoveringen, eftersom detta kommer att säkerställa högkvalitativa renoveringar, bättre investeringsmöjligheter och ökad kostnadseffektivitet(28). 54. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att maximera och främja återanvändningen, återvinningen och återställandet av material, inbegripet i samband med sina upphandlingsstrategier samt offentligt finansierade renoverings- och anläggningsprojekt, exempelvis genom att se över målen för miljöanpassad offentlig upphandling(29), rationalisera energieffektivitets- och miljökriterierna och de sociala kriterierna för byggnadsrenoveringar samt se till att lika villkor säkerställs vid offentliga upphandlingar. Parlamentet påminner om vikten av att använda byggmaterial från lokala källor för att bevara byggnadstraditioner, säkerställa att materialen är bäst lämpade för varje enskild regions klimatförhållanden samt minska utsläppen och transportkostnaderna. Normer, färdigheter och hälsosamma byggnader 55. Europaparlamentet framhåller vikten av att renoveringskraven ger sidovinster i vissa strategiska punkter, eftersom sådana krav inte enbart medför energibesparingar utan även ökar egendomens värde och stödjer undanröjandet av hinder, såsom delade incitament. Parlamentet anser att man bör prioritera totalrenoveringar, även etappvis, av byggnader med sämst prestanda, i synnerhet genom att fastställa de miniminormer för energiprestanda som är nödvändiga för investeringar i renoveringar och bör tillämpas horisontellt samt baseras på befintliga nationella energimärkningar. Parlamentet anser att sådana åtgärder gynnar de boende och kan bidra till att lyfta medborgarna ur energifattigdomen(30). Parlamentet noterar de låga nivåerna av totalrenoveringar, med en förväntad takt på 0,2 %. Parlamentet föreslår att man ska undersöka och införa bindande lägsta renoveringsmål för att 2050 års klimatneutralitetsmål ska uppnås. 56. Europaparlamentet understryker att stegvis strängare miniminormer för energiprestanda bidrar till att långsiktiga renoveringsstrategier omsätts i praktiken, särskilt när de planeras och fasas in på ett korrekt sätt, och skapar investeringssäkerhet på marknaden, särskilt om de åtföljs av kapacitetsuppbyggnad, skräddarsydd rådgivning, teknisk rådgivning och ekonomiskt stöd. 57. Europaparlamentet efterlyser en starkare evidensbaserad strategi som med hjälp av tillförlitliga och bättre data möjliggör korrekta uppskattningar av byggnaders energieffektivitet och åtgärders kostnadseffektivitet, vilket främjar lika villkor när det gäller bästa praxis för kostnadseffektiva lösningar i EU. 58. Europaparlamentet är övertygat om att införandet av ett byggnadsrenoveringspass för att främja, samordna och spåra fortsatta förbättringar och övervaka såväl renoveringarnas omfattning som energiprestandan gynnar fastighetsägare, byggföretag och hyresgäster, som bör ha tillgång till renoveringspasset. Parlamentet betonar att detta pass bör vara ett gemensamt EU-verktyg som anpassas till nationella och regionala särdrag för att hantera de utmaningar som följer av skillnader mellan byggnadsbestånden och anpassas till den befintliga certifieringen av byggnaders energiprestanda. 59. Europaparlamentet betonar vikten av att samla informationen om byggnader i ett enda digitalt verktyg. Parlamentet anser att detta bör innefatta materialets potential för cirkularitet, en utvärdering av inomhusluftens kvalitetsfaktorer, inbegripet ur ett hälso- och säkerhetsperspektiv, och robusta indikatorer baserade på befintliga miljöverktyg och miljönormer. 60. Europaparlamentet betonar vikten av och potentialen hos Fonden för en rättvis omställning i samband med planerna för återhämtning efter covid-19-krisen när det gäller arbetstagares utbildning och kvalifikationer inom bygg- och renoveringssektorn, och för att höja kompetensen hos och omskola arbetstagare i påverkade regioner, inbegripet digitaliseringen av företag inför övergången till en koldioxidneutral ekonomi. 61. Europaparlamentet understryker att renoveringar alltid bör leda till hälsosamma, mögelfria byggnader med beaktande av inomhusluftens kvalitet. Parlamentet betonar att revideringen av standarder för luftkvalitet, värmekomfort och andra inomhusrelaterade hälso- och komfortaspekter, medräknat tillräckligt dagsljus och mekanisk ventilation, bidrar till att förbättra hälsan och produktiviteten hos dem som nyttjar byggnaderna och säkerställer betydande välfärdsbesparingar och minskar därmed medlemsstaternas offentliga utgifter samt gynnar hela EU:s ekonomi och dess medborgare. 62. Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa en tillräcklig nivå av sakkunskap när det gäller att underhåll och användning av byggnader bland personal och byggnadsnyttjare, inklusive beteendeförändringar, för att fullt ut kunna dra nytta av de fördelar som är förknippade med ökad energiprestanda. 63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett jämställdhetsintegrerat kompetens- och informationsinitiativ på EU-nivå inom renoverings- och byggsektorn i syfte att samarbeta med berörda parter i fråga om omskolning, kompetenshöjning och kapacitetsuppbyggnad, med inriktning på sysselsättning, i synnerhet för att locka unga att arbeta inom renoveringssektorn. Parlamentet understryker att det för att garantera kvalitet, överensstämmelse och säkerhet krävs att de yrkesverksamma som deltar under utformnings-, konstruktions- och renoveringsetapperna har tillräcklig kompetens och lämpliga färdigheter, och att detta inbegriper mellanhänder såsom installatörer, arkitekter och entreprenörer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram en nationell strategi för att förbättra kompetensen inom byggindustrin med fokus på energieffektivitet, materialens hållbarhet och cirkularitet, passiv teknik och integrering av förnybar energi, inbegripet egenförbrukning och digitala lösningar, samt tillhandahålla arbetstagare i mikroföretag och små- och medelstora företag särskilt stöd. 64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå programmen för integrerad renovering med kompetens och innovation genom riktade Marie Sklodowska-Curie-åtgärder och Erasmus+-programmet och att inrätta en Horisont Europa-insats för renoveringar av lokalsamhällen och bostadsområden, och uppmanar genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea) att främja och genomföra en strategisk kompetensallians för byggsektorn i syfte att utforma och tillhandahålla gemensamt utbildningsinnehåll för att åtgärda de nuvarande kompetensluckorna. Parlamentet uppmanar likaså enskilda personer, företag och organisationer att utnyttja pilotprojektet för kompetens och utbildning och liknande system för praktisk utbildning, fortbildning och teoretisk utbildning inom renoveringssektorn. 65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2022 lägga fram grundliga konsekvensbedömningar av typologier för byggnader, nyttjare och besittningsrätt, och att utarbeta en rättslig ram för införandet av miniminormer för energiprestanda som skärps stegvis i enlighet med målet för 2050. Parlamentet understryker att sådana normer skulle bidra till att planerna för ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd till 2050 omsätts i praktiken och kan ge marknaden synlighet och säkerhet när det gäller omvandlingen av det befintliga byggnadsbeståndet. Parlamentet betonar att minimikrav för energiprestanda på nationell nivå bör åtföljas av ett omfattande paket med politiska åtgärder, som åtminstone inbegriper information och skräddarsydd rådgivning till medborgarna samt lämpligt finansieringsstöd. 66. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2025 införa snabba renoveringspass för byggnader, inklusive ett avsnitt med information om bättre luftkvalitet inomhus och hälsosamma byggnader. 67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en EU-klimatberäknare som en del av renoveringsvågen och som säkerställer korrekt och lättbegriplig märkning av byggmaterial, produkter och tjänster i samband med renoveringen av EU:s byggnadsbestånd före 2050. Parlamentet framhåller att klimatberäknaren bör säkerställa lika villkor för de viktiga aktörer som spelar en roll för – eller har anknytning till – växthusgasavtrycket från programmen för integrerad renovering av EU:s byggnadsbestånd, och att en sådan heltäckande strategi skulle påverka beteendet positivt hos medborgarna, industrierna och de små och medelstora företagen i EU. Parlamentet framhåller att detta koncept måste bygga på principerna om cirkulär ekonomi och livscykelekonomi för att öka efterfrågan på klimatvänliga varor som tillverkas i Europa, och därmed stärka konkurrenskraften hos EU:s byggsektor. Parlamentet föreslår att kommissionen ska utnyttja beprövade vetenskapliga metoder när den gör uppskattningar av växthusgasutsläppen, och exempelvis låta sig inspireras av sitt produktmiljöavtryck. 68. Europaparlamentet kräver att den kommande översynen av energieffektivitetsdirektivet höjer ambitionsnivån i artiklarna 3, 5 och 18 och att en ny strategi tas fram för att fastställa byggnormer som är förenliga med EU:s energi- och klimatmål i samband med översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda. 69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över energicertifikatens genomslagskraft i alla medlemsstater och stärka befintliga bestämmer. Parlamentet noterar att energicertifikatens tillförlitlighet, samstämmighet och jämförbarhet runtom i EU bör förbättras så att de kan bli ett pålitligt marknadsverktyg för bedömningen av byggnaders prestanda och kvalitet, särskilt för finanssektorn. Digitalisering och tillförlitliga data 70. Europaparlamentet anser att digitalisering är ett verktyg för medborgarnas aktiva deltagande i energisystemet genom decentraliserad produktion, lagring, flexibilitet, sektorsintegrering och sammankoppling. Parlamentet understryker digitaliseringens och uppgifternas roll i planeringen, genomförandet, kontrollen och övervakningen av resultaten av renoveringsplanerna, liksom för effektivare energiplanering och energiförvaltning. 71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka tillförlitligheten hos och bristen på byggrelaterade data och beakta hur ökad tillämpning av digitalisering kan bidra positivt till att säkerställa en stark evidensbaserad strategi vid antagandet av politik för energieffektivitet och renovering. Parlamentet inser att nationella databaser för energicertifikat, byggdata och annan byggnadsinformation måste digitaliseras och göras tillgängliga när man ansöker om ett digitalt byggpass och andra smarta byggtillämpningar. 72. Europaparlamentet anser att sakernas internet kan användas för att mäta renoveringars verkliga inverkan på byggnaders energiprestanda och möjliggöra storskaliga kostnadseffektiva renoveringsstrategier. Parlamentet framhåller att integrerad artificiell intelligens kan ha stor potential när det gäller dataanalys samt övervakning, förvaltning och justering av byggnaders energiförbrukning. 73. Europaparlamentet anser att digitaliseringen av byggnader och byggteknik är en viktig drivkraft för ökad energieffektivitet. Parlamentet uppmanar alla lokala, regionala, nationella och europeiska aktörer att proaktivt verka för främjande av en fullständig digitalisering. 74. Europaparlamentet betonar fördelarna med nät med mycket hög kapacitet för kommunikationsinfrastruktur när det gäller att främja smarta hem, det vill säga de som ingår i ett bredare digitalt energiekosystem som gör det möjligt för byggnader att dra nytta av och tillhandahålla smarta funktioner, och möjliggör energiintegrering och energibesparingar inom olika sektorer av ekonomin, inbegripet åtgärder på efterfrågesidan och optimering av energianvändning i byggnader, såsom smarta apparater, utrustning för hemautomation, elektriska värmepumpar, batterilagring, laddningspunkter för elfordon och smarta mätare, bland annan digital teknik. Parlamentet välkomnar att det reviderade direktivet om byggnaders energiprestanda syftar till att ytterligare främja smart byggnadsteknik med hjälp av en indikator för smart beredskap, som är ett stödjande verktyg för att bedöma byggnaders smarta beredskap och öka medvetenheten bland fastighetsägare och byggnaders nyttjare om vilket värde systemen för fastighetsautomation och fastighetsstyrning har för byggnaders övergripande prestanda. Enligt parlamentet bör tillämpningarna enligt artiklarna 14 och 15 i detta direktiv utvidgas. 75. Europaparlamentet framhåller att smarta nät är viktiga för att det ska gå att effektivt integrera förnybar energi i elnäten, och efterlyser fler gränssnittsmöjligheter för systemansvariga för överföringssystemen och för distributionssystemen, i syfte att öka energieffektiviteten och förbättra eltjänsterna. Parlamentet betonar att smarta byggnader som är anslutna till nano- eller mikronät kan säkerställa stabilare elförsörjning och bättre tillgång till uppvärmnings-/kylningssystem. 76. Europaparlamentet understryker att bostads- och konsumenträttigheterna kräver sociala säkerhetsåtgärder, uppgiftsskydd och samtycke i enlighet med bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet betonar att de digitala lösningar som införs vid renoveringar bör vara intuitiva, enkla och driftskompatibla och att deras installation bör åtföljas av nödvändig utbildning, information och stöd till dem som nyttjar byggnaderna. I detta avseende understryker parlamentet potentialen hos icke‑inkräktande digital teknik. 77. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera om det behövs en översyn av kraven på laddningsinfrastruktur i direktivet om byggnaders energiprestanda. Parlamentet betonar att smart laddningsinfrastruktur är en förutsättning för ökad ren elektromobilitet. Renoveringsvågen 78. Europaparlamentet ser renoveringsvågen som en chans att uppnå ett energieffektivt och klimatneutralt byggnadsbestånd till 2050 med hjälp av en handlingsplan för programmen för integrerad renovering, med inriktning på lokalsamhällen, särskilt de som lever i energifattigdom, samt hälsosamma, anständiga, ekonomiskt överkomliga och energieffektiva byggnader där människor kan förverkliga sin fulla potential i linje med den europeiska gröna given och målet om nettonollutsläpp av växthusgaser 2050, något som kan genomföras i fullständig samklang även med den nya industristrategin för EU, SMF-strategin för ett hållbart och digitalt EU, strategin för en cirkulär ekonomi , mekanismen för en rättvis omställning och instrumenten för återhämtning samt strategierna för att göra Europa rustat för den digitala tidsåldern. 79. Europaparlamentet är övertygat om att renoveringsvågen kan mildra effekterna av covid-19-krisen genom att stimulera de nationella och lokala ekonomierna, och till exempel främja högkvalitativa och nödvändiga arbetstillfällen inom byggsektorn och sektorn för förnybar energi samt stödja anställda i mikroföretag och små och medelstora företag, som utgör 97 % av byggbranschen, och i slutändan medföra många möjligheter och olika fördelar som skulle kunna uppnås genom förbättrad energieffektivitet i det europeiska byggnadsbeståndet, inklusive sociala och miljömässiga sidovinster. Parlamentet betonar att renoveringsvågen kan spela en viktig roll för en hållbar återhämtning och vara central för eventuella planer för återhämtning efter covid‑19‑krisen. Därför betonar parlamentet att kommissionen inte bör fördröja detta förslag och bör tillhandahålla en översikt över alla tillgängliga finansieringsalternativ. 80. Europaparlamentet vill att paketet om ren energi genomförs på ett ambitiöst sätt. Parlamentet framhåller de nationella energi- och klimatplanernas betydelse för maximeringen av möjligheterna inom byggsektorn. Parlamentet bekräftar sitt åtagande att noga följa genomförandet av dem och av alla andra bestämmelser och uppmanar kommissionen att verkställa åtgärderna i det reviderade energiprestandadirektivet. 81. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att principen om att sätta energieffektivitet främst är central i renoveringarna av EU:s byggnadsbestånd, i linje med förordningen om styrningen av energiunionen. 82. Europaparlamentet ser positivt på att medlemsstaterna i sina långsiktiga renoveringsstrategier fastställer delmål för 2030 och 2040 på vägen mot målet om klimatneutralitet. Parlamentet är bekymrat över de avsevärda förseningarna i vissa medlemsstater när det gäller inlämningen av deras långsiktiga renoveringsstrategier. Parlamentet uppmanar dessa medlemsstater att ta tillfället i akt att uppfylla sina rättsliga skyldigheter enligt direktivet om byggnaders energiprestanda och att lämna in de försenade långsiktiga renoveringsstrategierna. Parlamentet uppmuntrar regeringarna att genomföra innovativa strategier som gör medborgarna aktivt delaktiga i program för energieffektivitet. Parlamentet anser att långsiktiga renoveringsstrategier bör erkännas som ett viktigt instrument för att planera, mäta framstegen och uppnå målen när det gäller energieffektivitet. 83. Europaparlamentet betonar att ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd bör uppnås genom att energiförbrukningen minskas avsevärt med hjälp av en kraftfull och gynnsam energieffektivitetspolitik, samtidigt som den efterfrågan som återstår täcks med förnybar energi. Parlamentet understryker att byggnadsrenoveringarna bör integreras med bredare insatser för att minska koldioxidutsläppen från energisystemet och gå hand i hand med investeringar i exempelvis effektiva fjärrenerginät och värmepumpar, och att man därför bör anta en strategi utgående från system-/fjärrenergi som omfattar alla potentiella effektivitetsåtgärder såsom återvinning av överskottsvärme. Parlamentet betonar behovet av att fastställa konkreta åtgärder för att genomföra de möjligheter som fastställts i fråga om högeffektiv kraftvärmeproduktion och fjärrvärme. Parlamentet understryker att denna systemstrategi krävs för att uppnå omställningen till en mycket energieffektiv ekonomi, helt baserad på förnybar energi, och säkerställa förenlighet med målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 °C. 84. Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att främja renoveringar av skolor, sjukhus och bostäder för behövande, i synnerhet det offentligägda byggnadsbeståndet som ofta är i sämst skick. Parlamentet betonar dock att det stora beståndet av bostadshus är en utmaning som bör antas, eftersom det utgör 75 % av den byggda golvytan i EU. 85. Europaparlamentet instämmer med analysen att det finns många vinster med byggnadsrenoveringar i energieffektivitetssyfte, såsom bättre lärande och snabbare återhämtning och att människor lyfts ut ur energifattigdom. Parlamentet framhåller att luftkvaliteten förbättras inomhus och utomhus, utsläppen minskar, energieffektiviteten ökar, värmekomforten förbättras och importberoendet och energifattigdomen minskar, och vill att dessa vinster systematiskt inbegrips i programmen för integrerad renovering. 86. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sjösätta sektorsövergripande, landspecifika och skräddarsydda kommunikationskampanjer om de olika möjligheter och vinster som följer av ökad energieffektivitet i byggnadsbeståndet samt att tillhandahålla information om samlade kontaktpunkter och finansieringsmöjligheter som finns tillgängliga, även på unionsnivå. 87. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inlemma renoveringsvågsåtgärderna i ny och reviderad unionslagstiftning och se över klimat- och energimålen 2030, med full respekt för subsidiaritetsprincipen och principen om kostnadseffektivitet, för att möjliggöra samverkanseffekter mellan olika rättsakter och säkerställa att de följer en färdplan i riktning mot klimatneutralitet, samtidigt som man ser till att energieffektivitetsåtgärder, medräknat byggnadsrenoveringar, integreras som en nyckelstrategi för att täppa till luckorna i 2030-målen. Parlamentet understryker behovet av ekonomiskt stöd för att säkerställa överkomliga bostäder för ägare och hyresgäster. 88. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de långsiktiga renoveringsstrategierna och utfärda rekommendationer till medlemsstaterna som belyser både befintliga luckor och bästa praxis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina långsiktiga renoveringsstrategier vart femte år i linje med översynscykeln och ambitionsmekanismen i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCC), i syfte att säkerställa uppnåendet av målet om ett mycket energieffektivt och klimatneutralt byggnadsbestånd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta de långsiktiga renoveringsstrategierna som ett verktyg för att slå in på en väg för ekonomisk stimulans och återhämtning som kräver ambitiösa, ingående och brådskande åtgärder från medlemsstaternas sida för att färdigställas. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att utan dröjsmål lämna in sina långsiktiga renoveringsstrategier. 89. Europaparlamentet vill att byggsektorn och renoveringssektorn, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag, inbegrips i återhämtningspaketet. Parlamentet kräver att den ekonomiska stimulansplanen prioriterar investeringar i byggnadsrenoveringar som leder till uppnåendet av ett mycket energieffektivt byggnadsbestånd som baseras på förnybar energi. o 90. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till alla EU‑institutioner och till medlemsstaterna.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Brist på läkemedel – hantering av ett växande problem |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), – med beaktande av artikel 6.1 i EU-fördraget och artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om europeiska medborgares rätt till förebyggande hälsovård, – med beaktande av artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) och artikel 36 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, – med beaktande av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och protokoll nr 27 om den inre marknaden och konkurrens, – med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget om statligt stöd, – med beaktande av artikel 168 i EUF-fördraget, som anger att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel(1) och de skyldigheter som anges i artikel 81 i samma direktiv om en tillräcklig och kontinuerlig leverans av läkemedel och artikel 23a i samma direktiv om information till den behöriga myndigheten om försäljningen av en produkt upphör tillfälligt eller permanent, – med beaktande av utvärderingsrapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 59.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (COM(2017)0135), – med beaktande av rådets slutsatser av den 8 juni 2010 om rättvisa och hälsa inom alla politikområden: Solidaritet i hälsa, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG(2), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG(3), – med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt(4), – med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 av den 2 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG genom fastställande av närmare bestämmelser om de säkerhetsdetaljer som anges på förpackningar för humanläkemedel(5), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG(6), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/561 av den 23 april 2020 om ändring av förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter vad gäller tillämpningsdatum för vissa bestämmelser(7), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/5 av den 11 december 2018 om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet, förordning (EG) nr 1901/2006 om läkemedel för pediatrisk användning och direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel(8), – med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utvärdering av medicinsk teknik och om ändring av direktiv 2011/24/EU (COM(2018)0051) och Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av den 14 februari 2019 om samma förslag, – med beaktande av avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips‑avtalet) och Dohaförklaringen om Trips-avtalet och folkhälsa, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 april 2020 om riktlinjer för optimal och rationell läkemedelsförsörjning för att undvika brister under covid‑19‑utbrottet (C(2020)2272), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020 EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020 EU-budgeten som motor i den europeiska återhämtningsplanen (COM(2020)0442), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 En ny industristrategi för EU (COM(2020)0102), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 (COM(2020)0380), – med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser(9), – med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om möjliggörande av digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle(10), – med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om EU:s alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel(11), – med beaktande av riktlinjerna från arbetsgruppen för tillgång till godkända humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel, med representanter från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och chefer för läkemedelsmyndigheterna (HMA), särskilt av den 1 juli 2019 Guidance on detection and notification of shortages of medicinal products for Marketing Authorisation Holders (MAHs) in the Union (EEA) (EMA/674304/2018) (Vägledning om upptäckt och anmälan av brist på läkemedel för innehavare av godkännande för försäljning i unionen (EES)), och av den 4 juli 2019 Good practice guidance for communication to the public on medicines: availability issues (EMA/632473/2018) (Vägledning om god praxis för kommunikation med allmänheten om problem med tillgången till läkemedel), – med beaktande av de nyskapade plattformarna mot bakgrund av den rådande covid‑19‑krisen, t.ex. EMA:s system för gemensamma kontaktpunkter för branschen, som rationaliserar förfarandet för rapportering av potentiella läkemedelsbrister för att förhindra och uppmärksamma sådana brister så tidigt som möjligt; med beaktande av att dessa plattformar har möjliggjort och underlättat en dialog om brister mellan aktörer i försörjningskedjan för läkemedel och tillsynsmyndigheter, – med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) rapport Selection of essential medicines. Report of a WHO Expert Committee [meeting in Geneva from 17 to 21 October 1977] (Val av basläkemedel. Rapport från WHO:s expertkommitté [sammanträde i Genève den 17–21 oktober 1977]) (WHO Technical Report Series, nr 615), WHO:s sekretariats rapport av den 7 december 2001 WHO medicines strategy: revised procedure for updating WHO’s Model List of Essential Drugs (EB109/8) (WHO:s läkemedelsstrategi: ändrat förfarande för uppdatering av WHO:s förteckning över basläkemedel), WHO: s rapport från mars 2015 Access to new medicines in Europe (Tillgång till nya läkemedel i Europa) och WHO: s rapport av den 9 juli 2013 Priority Medicines for Europe and the World (Prioriterade läkemedel för Europa och världen), – med beaktande av WHO:s strategi ”One World, One Health” (En värld – en hälsa), – med beaktande av FN:s mål 3 för hållbar utveckling – att ”säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar”. – med beaktande av den franska senatens informationsrapport nr 737 av den 27 september 2018 om bristen på läkemedel och vacciner – mer fokus på folkhälsoproblem i läkemedelsförsörjningskedjan, som tagits fram av Jean-Pierre Decool för den franska senatens informationsuppdrag om bristen på läkemedel och vacciner, – med beaktande av kommissionens riktlinjer för utländska direktinvesteringar och den fria rörligheten för kapital från tredjeländer och skyddet av EU:s strategiska tillgångar i samband med nödsituationen på grund av covid-19, inför tillämpningen av förordning (EU) nr 2019/452 (förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar), som träder i kraft den 11 oktober 2020, – med beaktande av slutsatserna från rådets möte (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) den 9–10 december 2019, – med beaktande av rapporten Promoting innovation and access to health technologies (Främjande av innovation och tillgång till medicinsk teknik) från FN:s generalsekreterares högnivåpanel för tillgång till läkemedel, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640), – med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given(12), – med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen, – med beaktande av yttrandena från utskottet industrifrågor, forskning och energi, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, utskottet för transport och turism och utskottet för rättsliga frågor, – med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0142/2020), och av följande skäl: A. Det långvariga problemet med läkemedelsbrist inom EU har ökat exponentiellt på senare år. Den ökade globala efterfrågan och covid-19-pandemin har ytterligare förvärrat läkemedelsbristen, vilket har försvagat medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem och lett till betydande risker för patienters hälsa och omsorg, inbegripet sjukdomsprogression och/eller förvärrade symtom, längre förseningar av eller avbruten vård eller behandling, längre sjukhusvistelser, ökad exponering för förfalskade läkemedel, medicineringsfel och biverkningar som inträffar när det läkemedel som saknas byts ut mot ett annat, överföring av smittsamma sjukdomar som skulle ha kunnat undvikas, stor psykologisk oro och ökade kostnader för hälso- och sjukvårdssystemet. Det är medlemsstaternas skyldighet att hitta snabba och konkreta lösningar, bland annat genom gemensam europeisk samordning och handling. B. I fördragen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att var och en ska ha tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis. Denna rätt bör tillämpas för alla medborgare, även för dem som bor i de mindre medlemsstaterna och i unionens mest perifera områden. Läkemedelsbrist är ett växande hot mot folkhälsan med allvarliga konsekvenser för hälso- och sjukvårdssystemen och rätten för varje patient i EU att få tillgång till lämplig medicinsk behandling. C. Ett av EU:s och WHO:s centrala mål och det tredje målet för hållbar utveckling är att säkerställa att patienter har tillgång till basläkemedel. En allmän tillgång till läkemedel förutsätter att läkemedlen finns tillgängliga i rätt tid och till överkomliga priser för alla, utan geografisk diskriminering. D. Patienter bör ha tillgång till hälso- och sjukvård och behandlingsalternativ enligt sina egna val och preferenser. E. Tillgången till lämpliga och ekonomiskt överkomliga diagnostiska tester och vaccin är lika viktig som tillgången till säkra, effektiva och ekonomiskt överkomliga läkemedel. F. Läkemedelsbrister beror på flera faktorer och har komplexa bakomliggande orsaker. Vissa beslut från läkemedelsindustrins sida, t.ex. avbruten produktion och indragningar från vissa mindre lönsamma medlemsstaters marknader, är också ofta orsaker till läkemedelsbrist. G. Det är av största vikt att förebygga läkemedelsbrist och att mildra dess effekter i händelse av att brist uppstår. H. En effektiv strategi bör omfatta åtgärder för att minska läkemedelsbristen, men även för att förhindra att brist uppstår genom att man ser på de flera bakomliggande orsakerna till brister. I. Det saknas harmoniserade definitioner i medlemsstaterna av ”brist”, ”spänningar”, ”avbrott i försörjningen”, ”lagerbrist” och ”hamstring”. Det bör göras åtskillnad mellan ”läkemedel av stort terapeutiskt intresse” och ”läkemedel av hälsomässig och strategisk betydelse”. J. Läkemedelsbrist medför höga kostnader för både offentliga och privata aktörer inom hälso- och sjukvården. K. Läkemedel är en av pelarna för hälso- och sjukvården, och bristande tillgång till basläkemedel och höga priser för innovativa läkemedel utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan och de nationella hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet. L. I många fall har priserna på nya läkemedel, särskilt för behandling av cancer, ökat så mycket under de senaste årtiondena att många av EU-medborgarna inte längre har råd med dem. M. Industrin för generiska läkemedel och biosimilarer levererar de flesta läkemedel till patienter i EU (nästan 70 % av de levererade läkemedlen). N. De generiska läkemedlens och biosimilarernas inträde på marknaden är en viktig mekanism för att öka konkurrensen, sänka priserna och säkerställa hållbara hälso- och sjukvårdssystem. Deras inträde på marknaden bör inte fördröjas. O. EU-baserade tillverkare av generiska läkemedel har en viktig roll att spela för att tillfredsställa den ökande efterfrågan på ekonomiskt överkomliga läkemedel i medlemsstaterna. P. Över hälften av de läkemedel som det råder brist på är läkemedel för behandling av cancer, diabetes och infektioner samt läkemedel som verkar på nervsystemet. Injicerbara specialläkemedel förefaller vara mest sårbara för risken för brist på grund av tillverkningsprocessens komplicerade natur. Q. Läkemedelsbrist kan hota framgången för unionens och medlemsstaternas hälsoinitiativ, däribland den europeiska planen mot cancer. R. I de medlemsstater som har små marknader är läkemedlen för att behandla sällsynta sjukdomar ofta inte tillgängliga eller endast tillgängliga till väsentligt högre priser än på större marknader. S. Covid-19-pandemin har understrukit vikten av en väl fungerande inre marknad och robusta försörjningskedjor för läkemedel och medicinsk utrustning. Det behövs en dialog inom Europa om hur detta ska säkerställas. T. Initiativ på nationell nivå som inte samordnas, såsom hamstring och böter, är inte rätt lösning och kan leda till en ökad risk för läkemedelsbrist. U. Förlusten av Europas oberoende i hälso- och sjukvårdssektorn hänger samman med omlokaliseringen av tillverkningen, och 40 % av de färdiga läkemedel som saluförs i EU kommer nu från tredjeländer. Europa har en stark tillverkningsindustri, men försörjningskedjan är i hög grad beroende av underleverantörer utanför EU för produktionen av råvaror, där kostnaden för arbetskraft såväl som miljöstandarderna ofta är lägre, vilket gör att mellan 60 % och 80 % av de verksamma ämnena i läkemedel tillverkas utanför EU, främst i Kina och Indien. För 30 år sedan var denna andel 20 procent. Dessa två länder producerar enligt uppgift 60 % av all paracetamol i världen, 90 % av allt penicillin och 50 % av all ibuprofen. Hittills har det inte krävts någon etikett eller märkning som är synlig för patienter och kunder på läkemedel och aktiva farmaceutiska substanser avseende deras ursprung och tillverkningsland. Den begränsade tillgången till de aktiva farmaceutiska substanser som krävs för produktion av generiska läkemedel utgör en särskild utmaning. De avbrott i den globala försörjningskedjan som följde efter covid-19-pandemin har ytterligare framhävt EU:s beroende av tredjeländer i hälso- och sjukvårdssektorn. Den nya covid-19-pandemin har även visat att det finns brist på medicintekniska produkter, medicinska produkter och skyddsutrustning. V. EU har fortfarande en stark sektor för läkemedelstillverkning, särskilt i den innovativa sektorn, och är världens största exportör av farmaceutiska produkter som en del av den globala handeln med läkemedel. Tillgången till generiska läkemedel till lägre kostnad som innefattar tillverkning utanför EU gör läkemedlen ekonomiskt överkomliga, vilket påverkar medlemsstaternas budgetar för hälso- och sjukvård och patienternas tillgång. W. Till följd av covid-19-krisen kommer EU att stå inför en ekonomisk kris som kommer att påverka läkemedelsbristen och konkurrenskraften hos EU:s läkemedelsindustri. X. Det är lika viktigt att skydda och främja de befintliga produktionsanläggningarna i EU och stärka det europeiska forskningslandskapet. Y. En allt större efterfrågan i kombination med pristryck har bland annat lett till en koncentration av utbudet av aktiva farmaceutiska substanser, färre kemikalietillverkare och en brist på alternativa lösningar i händelse av problem, såsom den nuvarande covid-19-krisen har visat. Z. Lagren av läkemedel av stort terapeutiskt intresse och av hälsomässig och strategisk betydelse är otillräckliga, aktiva farmaceutiska substanser är billiga och lätta att tillverka och det råder särskild brist på beprövade läkemedel, som är avgörande för folkhälsan. Läkemedelsföretagen arbetar enligt just-in-time-metoden, vilket kan göra tillverkarna sårbara för tillgångsrelaterade chocker när oförutsedda avbrott i produktionen och försörjningskedjan inträffar och efterfrågan på marknaden svänger. AA. Olika prissättning mellan medlemsstaterna gynnar parallellexport till de länder där läkemedlet är dyrare. Parallellexport kan i vissa fall oavsiktligt skapa avbrott i försörjningen i medlemsstaterna och därmed bidra till marknadsobalans. I sin resolution av den 2 mars 2017 uppmanade parlamentet kommissionen och rådet att bedöma konsekvenserna av parallellhandeln och leveranskvoterna. AB. Avsaknaden av effektiv samordning på EU-nivå har lett till olämplig hamstring i vissa medlemsstater, vilket leder marknadsobalans, förvärrar läkemedelsbristen och begränsar tillgången till behandlingar för patienter i EU. AC. Icke samordnade åtgärder på nationell nivå har visat sig vara ineffektiva i kampen mot covid-19-krisen, samtidigt som en alleuropeisk samordning och dialog behövs. AD. Covid-19-pandemin har tydligt visat att samordning mellan EU:s institutioner, tillsynsmyndigheter och experter på försörjningskedjan för läkemedel är avgörande för att man ska kunna möta hälsokriser och klara avbrott i försörjningen, t.ex. läkemedelsbrist. Den har också visat hur viktigt det är att samordna EU:s politik och olika avdelningar för att snabbt och effektivt reagera på nödsituationer och förebygga läkemedelsbrister samt mildra dem om de uppstår. AE. Ett allt större antal medlemsstater försöker inrätta nationella lager av medicinska förnödenheter, och den ökade efterfrågan till följd av detta skulle överstiga de nuvarande prognoserna på efterfrågan, som baseras på epidemiologiska behov. Plötsliga toppar i efterfrågan kan innebära betydande påfrestningar för leverantörerna och därmed göra det svårt att tillgodose efterfrågan i andra länder. AF. Finanskrisen 2009 tvingade Europas länder att införa ohållbara kostnadsbegränsande åtgärder såsom tvångsåterbetalningar och ineffektiva upphandlingsmekanismer för att minska läkemedelsutgifterna, vilket har lett till att produkter och företag har dragits tillbaka från marknaden. AG. Rörligheten för läkemedel på den inre marknaden hindras av att medlemsstaternas bestämmelser inte är harmoniserade. AH. Covid-19-pandemin har visat på den ökade risken för försök att förvärva hälso- och sjukvårdskapacitet via utländska direktinvesteringar och behovet av att bevara och förstärka det gemensamma utnyttjandet av denna viktiga kapacitet inom den inre marknaden. AI. En stark, innovativ och konkurrenskraftig läkemedelsindustri i Europa är av avgörande intresse för EU och dess medlemsstater. AJ. Läkemedelsindustrin behöver rätt rättslig ram för att genomföra forskning, utveckling och produktion av läkemedel inom EU. AK. Patentskyddet skapar en rättslig ram som är viktig för läkemedelsinnovation, eftersom den ger företag ekonomiska incitament att täcka forsknings- och utvecklingskostnader för nya läkemedel. AL. Det står medlemsstaterna fritt att fastställa ytterligare grunder för beviljande av tvångslicenser och fastställa vad som utgör en nationell nödsituation. AM. Anmälningsmekanismer för läkemedelsbrist är för närvarande mycket fragmenterade i medlemsstaterna, särskilt för aktörer i försörjningskedjan och farmaceuter. Detta kan förhindra adekvat övervakning och kommunikation mellan medlemsstaters myndigheter när det gäller läkemedelsbrist. AN. I artikel 81 i direktiv 2001/83/EG anges krav på åtgärder för att förhindra brist på eller problem med distributionen av läkemedel i medlemsstaterna. Kommissionen har utfärdat riktlinjer för optimal och rationell läkemedelsförsörjning för att undvika brist under covid-19-pandemin. I dessa riktlinjer erkänner kommissionen att inget land är självförsörjande när det gäller de råvaror, aktiva farmaceutiska substanser, mellanprodukter eller färdiga läkemedel som behövs för att hälso- och sjukvårdssystemet ska fungera väl. AO. Enligt kommissionen har medlemsstaternas åtgärder mot covid-19-pandemin krävt en betydande ökning av produktionen av både aktiva farmaceutiska substanser och läkemedel i EU, vilket har gjort det nödvändigt att omorganisera försörjningskedjor och produktionslinjer. I sina uttalanden under ett möte med ledamöterna i Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (ENVI) den 22 april 2020 framhöll kommissionsledamot Stella Kyriakides behovet av att öka produktionen av läkemedel och innovationsnivån inom EU. Alla små och medelstora läkemedelslaboratorier är en tillgång som bör bevaras och en grogrund för forskning och upptäckter som bör stödjas, eftersom de kan delta i arbetet med att förebygga läkemedelsbrist. AP. Både parlamentet och rådet har, i Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2011(13) respektive i rådets slutsatser av den 13 september 2010, betonat behovet av att införa ett gemensamt förfarande för gemensam upphandling av medicinska motåtgärder, särskilt pandemivacciner. I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU(14) uppmuntras medlemsstaterna att använda sig av gemensamma upphandlingsförfaranden under förutsättning att sådana förfaranden föregås av ett avtal om gemensam upphandling mellan de deltagande medlemsstaterna. AQ. Kommissionen har tillkännagett sin avsikt att senast i slutet av 2020 offentliggöra rekommendationer för en framtida läkemedelsstrategi för EU. AR. Transport och logistik är avgörande för försörjningen av läkemedel, farmaceutiska produkter, medicinsk utrustning, personlig skyddsutrustning, andra medicinska förnödenheter och råvaror, inte minst med tanke på transportkedjans allt mer komplexa karaktär. Det är viktigt att ha en effektiv ”grön gränsövergång” med snabbfiler för att säkerställa ett obehindrat flöde av läkemedel, minska de administrativa hindren och underlätta tillgången till transporttjänster. AS. Arbetstagare bör garanteras höga säkerhetsstandarder och fortsatt anständiga arbetsvillkor. Regelverket för läkemedel bör säkra kvalitet, kvantitet, säkerhet och effektivitet när det gäller läkemedelsförsörjningen mellan medlemsstaterna. AT. Patienter förlitar sig på en rättvis och effektiv tillgång till läkemedel som bygger på en hållbar, konkurrenskraftig, mångsidig och väl fungerande inre marknad, som omfattar det gemensamma europeiska transportområdet. AU. Covid-19-utbrottet belyste det faktum att handeln med läkemedel inom och utanför EU är avgörande för att övervinna befintliga hinder och prioritera rörligheten för samhällsviktiga varor. AV. Man måste undvika att covid-19-utbrottet förvärrar den socioekonomiska situationen och levnadsvillkoren för utsatta medborgare. AW. Klimatförändringarna, i kombination med globaliseringen, urbaniseringen och det ökade resandet, är en av orsakerna till att antalet epidemier såväl som deras geografiska spridning och konsekvenser ökar. Den europeiska övervakningen har stärkts när det gäller vektorburna sjukdomar såsom malaria, denguefeber, chikungunya, zikafeber och West Nile-feber. AX. Det finns ett ökat samband mellan förlusten av biologisk mångfald, olaglig handel med vilda djur och växter, spridningen av artificiella livsmiljöer och förstörelsen av naturområden med hög befolkningstäthet samt ohållbara metoder för livsmedelsproduktion och spridningen av zoonoser, dvs. djurpatogener som överförs till människor och sprids snabbt. Den biologiska mångfalden är en viktig källa till befintliga läkemedel och den potentiella utvecklingen av framtida läkemedel. 1. Europaparlamentet betonar hur geostrategiskt viktigt det är för unionen att återfå sitt oberoende när det gäller hälso- och sjukvård, att snabbt och effektivt trygga försörjningen av läkemedel till överkomliga priser, medicinsk utrustning, medicintekniska produkter, verksamma ämnen, diagnosverktyg och vacciner och att förebygga brister på dessa och därvid prioritera patienternas intressen och säkerhet. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att alla medlemsstater har rättvis tillgång till försörjningskedjan. Parlamentet framhåller därför att unionens läkemedelsindustri måste ha en diversifierad försörjningskedja och en plan för att minska risken för läkemedelsbrist för att hantera eventuella sårbarheter och risker för dess försörjningskedja. 2. Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna visserligen ansvarar för att definiera och organisera sin hälso- och sjukvårdspolitik, men att unionen ansvarar för läkemedelslagstiftningen och flera folkhälsostrategier och att det är EU:s ansvar att samordna och komplettera de nationella åtgärderna för att garantera tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av god kvalitet till överkomliga priser för alla EU-medborgare och EU-invånare. 3. Europaparlamentet betonar vikten av att alltid sätta patienternas intressen och säkerhet i centrum för hälsopolitiken och inte tillåta någon diskriminering i tillgången till läkemedel och behandlingar, samt behovet av närmare samarbete och samordning mellan medlemsstaterna för att underlätta utbyte av god praxis. Parlamentet framhåller den potentiella skada för patienter som kan följa av brist på läkemedel och medicintekniska produkter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta i nära samordning för att skydda motståndskraften och hållbarheten hos försörjningskedjan för hälso- och sjukvården och säkerställa en kontinuerlig tillgång till läkemedel. 4. Europaparlamentet betonar att läkemedelsbristen är ett allvarligt hot mot rätten till behandling med basläkemedel för patienter i EU, som genererar ojämlikhet mellan patienter beroende på vilket land de bor i och även skapar en möjlig störning av den inre marknaden. 5. Europaparlamentet betonar behovet av en harmoniserad definition på EU-nivå av ”brist”, ”spänningar”, ”avbrott i försörjningen”, ”lagerbrist” och ”hamstring”. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att ta fram dessa harmoniserade definitioner i nära samarbete med medlemsstaterna och alla relevanta berörda parter, inbegripet patientorganisationer. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att stärka den definition av ”brist” som föreslogs 2019 av den gemensamma arbetsgruppen från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och cheferna för läkemedelsmyndigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra åtskillnad mellan ”läkemedel av stort terapeutiskt intresse”, dvs. läkemedel där ett behandlingsavbrott sannolikt kommer att bli livshotande för patienter på kort eller medellång sikt eller kraftigt minska patientens chanser med avseende på sjukdomens möjliga utveckling, eller för vilka det inte finns några lämpliga behandlingsalternativ tillgängliga i tillräcklig mängd, och ”läkemedel av hälsomässig och strategisk betydelse”, där ett behandlingsavbrott är omedelbart livshotande för patienten. 6. Europaparlamentet bedömer att det är av avgörande betydelse att de bakomliggande orsakerna till läkemedelsbrister, som omfattar flera faktorer, bedöms och hanteras. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens anbudsinbjudan för en studie om orsakerna till läkemedelsbristen i unionen och begär att studien ska offentliggöras före årets slut. Parlamentet uppmanar dock till genomförande av en annan studie om konsekvenserna av läkemedelsbristen för patienternas vård, behandling och hälsa. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ambitiösa och konkreta åtgärder för att ta itu med dessa problem i sin planerade läkemedelsstrategi. Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva åtgärder för läkemedelsbranschen i 2021 års förslag till lag om tillbörlig aktsamhet för företag. 8. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett nytt europeiskt hälsoprogram (programmet EU för hälsa) och det faktum att ett av programmets uttalade mål är att främja tillgången till och tillgängligheten av läkemedel och medicinsk utrustning. Parlamentet uppmanar till en gemensam insats för att förebygga läkemedelsbrist, vilken skulle finansieras av det framtida hälsoprogrammet. 9. Europaparlamentet påminner om att läkemedelsbristen är en global utmaning. Parlamentet betonar att utvecklingsländer, däribland ett antal afrikanska länder, påverkas mest av denna brist. Parlamentet betonar att tillgången till läkemedel i utvecklingsländer bör hanteras i ett bredare sammanhang inom ramen för WHO. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt stöd till utvecklingsländerna, särskilt genom den strategiska reserven rescEU. 10. Europaparlamentet understryker alla människors grundläggande rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, i enlighet med artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner i detta avseende om att EU har åtagit sig att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa i all sin politik och verksamhet, i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och principen om en konsekvent politik för utveckling, i full överensstämmelse med internationella åtaganden, särskilt Agenda 2030 för hållbar utveckling och mål 3 för hållbar utveckling – att ”säkerställa att alla kan leva ett hälsosamt liv och verka för alla människors välbefinnande i alla åldrar”. Tryggad försörjning för patienterna, säkrad tillgång till medicinsk behandling för alla patienter och återupprättande av EU:s oberoende när det gäller hälso- och sjukvård 11. Europaparlamentet påminner om att läkemedelsbrist har direkta konsekvenser för patienternas hälsa, säkerhet och fortsatta behandling. Parlamentet betonar att konsekvenserna för patienter av läkemedelsbrist inbegriper sjukdomsprogression och/eller förvärrade symtom på grund av fördröjd behandling, överföring av smittsamma sjukdomar som skulle kunna undvikas, ökad risk för exponering för förfalskade läkemedel och stor psykologisk oro för patienter och deras anhöriga. Parlamentet påminner om att ingen medlemsstat är självförsörjande när det gäller de råmaterial, mellanprodukter, aktiva farmaceutiska substanser och färdiga läkemedel som är nödvändiga för att säkerställa att hälso- och sjukvårdssystemet fungerar väl. 12. Europaparlamentet noterar att riskerna är särskilt höga för sårbara grupper, t.ex. barn, äldre, gravida kvinnor, personer med funktionsnedsättning, patienter med kroniska sjukdomar eller cancer eller personer på intensivvårdsavdelningar. 13. Europaparlamentet påminner om bristen på hormonläkemedel för kvinnor som används för preventivmedel och vid hormonbehandling. Parlamentet noterar med oro de hot som sådana brister utgör för kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet betonar vikten av att förbättra kontrollen och hanteringen av tillverkningen, lagringen och saluföringen av dessa läkemedel för att säkerställa kontinuitet i försörjningskedjorna, rättvis prissättning och tillgänglighet för kvinnor. 14. Europaparlamentet understryker att ett högre pris för det ersättningsläkemedel som föreslås för patienten, en lägre ersättningsnivå eller brist på ersättning i flera medlemsstater utgör stora hinder för tillgången till läkemedel för människor med låg inkomst eller som lider av kroniska sjukdomar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera tillgång till ett ersättningsläkemedel till likvärdigt pris eller med motsvarande ersättning vid bristande tillgång. 15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc) ta med uppgifter om egenrapporterade icke tillgodosedda behov avseende tillgång till läkemedel, eftersom tillgång till läkemedel i nuläget inte omfattas av EU-Silc. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de snabba åtgärder som krävs för att trygga försörjningen av medicinska produkter, minska EU:s beroende av tredjeländer och stödja lokal läkemedelstillverkning för läkemedel av stort terapeutiskt intresse, och prioritera läkemedel av hälsomässig och strategisk betydelse i nära samarbete med medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med hjälp från relevanta berörda parter utarbeta en karta över EU:s produktionsanläggningar i tredjeländer och en karta över befintliga och potentiella produktionsanläggningar i EU som uppdateras löpande och som kan användas som referens, i syfte att kunna upprätthålla, modernisera och stärka deras kapacitet i de fall det är nödvändigt, möjligt och genomförbart. Parlamentet betonar vikten av att läkemedelsindustrin har kapacitet att hantera en plötslig ökning av efterfrågan i kritiska situationer. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina kommande läkemedels- och industristrategier ta upp frågor som rör tillgången, tillgängligheten och den prismässiga överkomligheten när det gäller läkemedel, samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna samt EU:s beroende av tredjeländer för tillverkningskapacitet, tillgången till aktiva farmaceutiska substanser och utgångsmaterial. Parlamentet anser att dessa strategier måste omfatta lagstiftningsåtgärder och stimulera tillverkning av mycket viktiga aktiva farmaceutiska substanser och basläkemedel i Europa i syfte att göra läkemedel tillgängliga, prismässigt överkomliga, hållbara och lika lättillgängliga för alla. 18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra läkemedelsbrist till en av pelarna i den kommande läkemedelsstrategin och skapa ett läkemedelsforum, under tillsyn av EMA, där lagstiftare, tillsynsmyndigheter, finansiärer, patient- och konsumentorganisationer, branschföreträdare och andra relevanta berörda parter i försörjningskedjan för hälso- och sjukvården kan samlas för att förebygga brister, diskutera frågor som rör farmaceutisk hållbarhet och säkerställa den europeiska läkemedelsindustrins konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar därför särskilt kommissionen att ytterligare stärka dialogen med relevanta berörda parter och med internationella aktörer för att bedöma nya behandlingar och vacciner samt med EMA, för att hitta sätt att snabbt samordna vetenskapliga bedömningar mellan nationella organ, inklusive när det gäller samarbete under förbedömningsfasen innan kritiska kliniska data är tillgängliga, samordningen av datagenerering efter godkännande samt flexibla metoder för att utöka framställningen av behandlingar och vacciner. 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förvissa sig om att dess läkemedelsstrategi kan bekämpa otillbörliga affärsmetoder i hela läkemedelsförsörjningskedjan vilka kan undergräva öppenheten och de balanserade förbindelserna mellan de olika offentliga och privata enheter som direkt eller indirekt är involverade i att säkerställa tillgång till läkemedel och därmed utför en viktig offentlig tjänst. 20. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att, om det behövs för allmänintresset, överväga att införa åtgärder och ekonomiska incitament i enlighet med reglerna om statligt stöd och hållbar politik i utbyte mot åtaganden, för att skydda Europas starka läkemedelsindustribas och för att uppmuntra industrin att förlägga sin verksamhet till EU, från produktion av aktiva farmaceutiska substanser till läkemedelstillverkning, förpackning och distribution. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att säkra befintliga verksamheter, till exempel genom att belöna investeringar i läkemedlens kvalitet och i försörjningstryggheten. Parlamentet betonar hur strategiskt viktig denna sektor är och betonar vikten av att investera i europeiska företag för att diversifiera resurserna och stimulera utveckling av innovativ produktionsteknik som kan förbättra hela produktionslinjers reaktionsförmåga. Parlamentet påminner om att all offentlig finansiering måste villkoras av helt öppna och spårbara investeringar, leveransskyldigheter på den europeiska marknaden och främjande av bästa resultat för patienterna, även när det gäller de tillverkade läkemedlens tillgänglighet och prismässiga överkomlighet. 21. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att införa rätt ekonomiska ram för att säkra och modernisera befintliga tillverkningskapaciteter för läkemedel, teknik och aktiva farmaceutiska substanser i Europa, till exempel genom att belöna investeringar i läkemedlens kvalitet och i försörjningstryggheten. 22. Europaparlamentet betonar att läkemedelssektorn fortsätter att vara en viktig industriell pelare och en drivkraft när det gäller att skapa arbetstillfällen. 23. Europaparlamentet anser att den europeiska gröna given utgör en viktig möjlighet att uppmuntra läkemedelstillverkare att delta i den gröna återhämtningsplanen genom att producera i enlighet med miljömässiga och ekologiska standarder. 24. Europaparlamentet betonar att det i en global ekonomi kanske inte är möjligt att flytta hela den medicinska försörjningskedjan till EU. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och EU:s multilaterala partner, särskilt WHO och WTO, att upprätta en internationell ram för att säkerställa de globala försörjningskedjornas kvalitet och integritet i syfte att begränsa användningen av skadliga protektionistiska åtgärder, samtidigt som man upprätthåller de striktaste arbets- och miljönormerna i produktionen över hela världen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att i den nya läkemedelsstrategin inkludera åtgärder för att hantera eventuella avbrott i de globala försörjningskedjorna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med frågor som rör läkemedelsförsörjningen, bland annat i samband med den kommande översynen av handelspolitiken. 25. Europaparlamentet konstaterar att det för vissa biologiska läkemedel, såsom blod- och plasmaderiverade läkemedel, kommer att vara avgörande att man gör det möjligt för Europa att öka sin kapacitet att samla in blod och plasma för att minska beroendet av plasmaimport från tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda översynen av lagstiftningen om blod, vävnader och celler (direktiv 2002/98/EG(15) och direktiv 2004/23/EG(16)) för att minska risken för brister på dessa mycket viktiga livräddande läkemedel. 26. Europaparlamentet påminner om att det i artiklarna 81 och 23a i direktiv 2001/83/EG fastställs allmänna skyldigheter för innehavare av godkännande för försäljning och distributörer när det gäller läkemedelsförsörjning samt en anmälningsskyldighet i händelse av ett tillfälligt eller permanent försörjningsavbrott. Parlamentet beklagar dock de skillnader som kommissionen iakttagit när det gäller införlivandet av dessa skyldigheter i nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att innehavare av godkännande för försäljning och partihandlare uppfyller kraven i direktiv 2001/83/EG för att säkerställa tillräckliga och fortsatta leveranser av läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förtydliga de skyldigheter som gäller för innehavare av godkännande för försäljning enligt direktiv 2001/83/EG och framhåller behovet av att säkerställa att de rapporterar läkemedelsbrister inom fastställda tidsramar. Parlamentet betonar behovet av att tillämpa avskräckande och proportionella sanktioner om dessa rättsliga skyldigheter inte fullgörs, i enlighet med den befintliga rättsliga ramen. 27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att inrätta harmoniserade planer för förebyggande och hantering av brister, där tillverkarna åläggs att identifiera läkemedel av stor terapeutisk betydelse för vilka förebyggande och korrigerande åtgärder krävs för att undvika eller motverka alla slags avbrott i försörjningen. Parlamentet påpekar att en sådan plan bör omfatta lösningar för strategisk lagring av läkemedel för att säkerställa försörjning under en rimlig tidsperiod och öppna och permanenta kommunikationsmekanismer som patienter och hälso- och sjukvårdspersonal kan använda för att rapportera och förutse brister. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för att säkerställa att nationella lagringsinitiativ står i proportion till behoven och inte orsakar oavsiktliga konsekvenser i andra medlemsstater. 28. Europaparlamentet konstaterar att försörjningstryggheten är en viktig faktor i kampen mot bristsituationer och måste användas som ett kvalitetskriterium vid tilldelningen av offentliga kontrakt och vid upphandlingar som rör försörjningen av läkemedel, i enlighet med rekommendationen i artikel 67 i direktiv 2014/24/EU. Parlamentet betonar vikten av diversifierade försörjningskällor och upphandlingsmetoder för läkemedel. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i samband med direktiv 2014/24/EU snabbt föreslå riktlinjer för medlemsstaterna, särskilt om hur man bäst tillämpar kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet och inte bara tittar på kriteriet lägsta pris. Parlamentet föreslår att investeringar i tillverkningen av verksamma ämnen och färdiga läkemedel inom EU också bör användas som ett kriterium, liksom antalet produktionsanläggningar och deras belägenhet, försörjningens tillförlitlighet, återinvesteringen av vinster i FoU och tillämpningen av sociala, miljömässiga, etiska och kvalitetsmässiga normer. 29. Europaparlamentet konstaterar att upphandlingsförfaranden med en enda vinnare och/eller med endast en produktionsanläggning för det grundläggande ämnet kan vara en svaghet vid försörjningsavbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att införa anbudsförfaranden där flera vinnare kan utses, inklusive anbudsgivare med gemensamma anbud, genom att de fokuserar på produktion i EU och garanterar minst två olika källor för det grundläggande ämnet, i syfte att upprätthålla konkurrensen på marknaden och minska risken för brister, samtidigt som patienterna garanteras kvalitativ och prismässigt överkomlig behandling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheten att skapa en rättslig ram som uppmuntrar och gör det möjligt för hälso- och sjukvårdssystemen att genomföra upphandlingar som belönar läkemedelsföretag som garanterar läkemedelsförsörjningen under svåra omständigheter. 30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheten att skapa en eller flera ideella europeiska farmaceutiska inrättningar som i det allmännas intresse framställer läkemedel som är av hälsomässig och strategisk betydelse för hälso- och sjukvården om det inte finns någon befintlig industriproduktion, i syfte att komplettera och säkra försörjningstryggheten och förebygga eventuella läkemedelsbrister i nödsituationer. Parlamentet påminner om den avgörande roll som ny teknik, digitalisering och artificiell intelligens kan spela för att göra det möjligt för forskare från europeiska laboratorier att arbeta i ett nätverk och dela sina mål och resultat, samtidigt som den europeiska ramen för uppgiftsskydd respekteras fullt ut. 31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera hur artificiell intelligens skulle kunna bidra positivt till en snabb och tillförlitlig leverans av medicinska förnödenheter. 32. Europaparlamentet betonar vikten av offentlig-privata partnerskap, såsom det europeiska gemensamma teknikinitiativet för innovativa läkemedel, inom ramen för program för forskning och innovation. Parlamentet anser att kommissionen även bör överväga att skapa en europeisk modell av Förenta staternas Biomedical Advanced Research and Development Authority. 33. Europaparlamentet betonar att det akuta behovet av läkemedel och medicinsk utrustning inte får äventyra kvaliteten, säkerheten, effektiviteten och kostnadseffektiviteten hos humanläkemedel och hälsoprodukter. 34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder mot spridningen av förfalskade läkemedel från obehöriga webbplatser och försäljare, som i nuläget ger upphov till oro. Parlamentet anser att sådan praxis kan orsaka allvarlig skada och leda till allvarliga hälsoproblem eller försämra EU-medborgarnas hälsa. Parlamentet betonar att det är viktigt med EU-samordning vid kartläggningen och bekämpningen av förfalskade läkemedel. 35. Europaparlamentet efterlyser en förstärkt dialog mellan läkemedelsindustrin och andra produktionssektorer, t.ex. jordbruk, trädgårdsodling och skogsbruk, för att utveckla produktionen av verksamma ämnen i EU. Parlamentet efterlyser dels insatser för att bekämpa överspecialiseringen inom vissa sektorer, dels stora investeringar i forskning, bioekonomi och bioteknik i syfte att diversifiera resurserna. Parlamentet anser att man i den industriella återhämtningen i Europa måste prioritera den dubbla digitala och ekologiska omvandlingen av våra samhällen och bygga upp motståndskraft mot externa chocker. 36. Europaparlamentet betonar vikten av högkvalitativ medicinsk forskning och innovation, inbegripet det patentfria segmentet. Parlamentet vill att det inrättas ett verkligt europeiskt nätverk för att stödja behandlingsinriktad och medicinsk forskning och understryker att kostnaderna i samband med omlokalisering inte får leda till medicinsk forskning av sämre kvalitet. Parlamentet betonar att ett stabilt system för forskning och utveckling kan ha en positiv inverkan på produktionskapaciteten och försörjningsstabiliteten. 37. Europaparlamentet erkänner att den forskningsbaserade läkemedelsindustrin är en mycket viktig sektor som bidrar till att säkra kvalitativ tillverkning av och tillgång till läkemedel, till att säkerställa framtida innovation för att hantera utestående, icke tillgodosedda behov och till att stödja hälso- och sjukvårdssystemens motståndskraft, reaktionsförmåga och beredskap när det gäller att hantera framtida utmaningar, inbegripet pandemier. 38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en miljö där den forskningsbaserade läkemedelsindustrin ges incitament att utveckla prismässigt överkomliga lösningar för icke tillgodosedda läkemedelsbehov, till exempel bekämpning av antimikrobiell resistens. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla ett robust europeiskt immaterialrättssystem inom den kommande läkemedelsstrategin i syfte att uppmuntra FoU och tillverkning i Europa, säkerställa att Europa förblir en innovatör och har en världsledande position och i slutändan skydda och stärka Europas strategiska oberoende på folkhälsoområdet. 39. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att föreslå åtgärder för att uppmuntra ökad inkludering av EU:s små och medelstora företag i läkemedelsförsörjningskedjan, med tanke på deras viktiga roll inom forskning och innovation och inneboende förmåga att snabbt anpassa sin produktionsinriktning, i syfte att bättre hantera oväntade chocker. 40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa en miljö som säkerställer att Europa fortsätter att vara attraktivt för investeringar i FoU, i syfte att bevara en aktiv och konkurrenskraftig forskningsbaserad läkemedelsindustri som stöds av ökade investeringar i kapacitet och infrastruktur för FoU, inbegripet universitet, med beaktande av att EU fortfarande är den överlägset ledande regionen i världen för tillverkning av verksamma ämnen för patentläkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tillräckliga finansiella resurser inom ramen för Horisont Europa och andra EU-program för att stärka unionens verksamhet för forskning och innovation (FoI) till stöd för tillverkning inom viktiga industrisektorer, inbegripet läkemedelsindustrin, samtidigt som man säkerställer geografisk balans och deltagande från medlemsstater som är lågpresterande inom FoI i gemensamma EU-projekt och EU-program och upprätthåller principen om spetskompetens. 41. Europaparlamentet framhåller att Horisont 2020 redan har finansierat ett betydande antal hälsorelaterade forsknings- och innovationsverksamheter. Parlamentet understryker att finansieringen av coronavirusrelaterad forskning inte bör påverka andra hälsoprioriteringar inom Horisont 2020. Parlamentet efterlyser mer finansiering genom Horisont Europa för att skapa och stödja forsknings- och innovationsekosystem som är inriktade på läkemedel, inbegripet offentlig-privata partnerskap och stöd för offentlig forskning inom innovativa sektorer med högt mervärde. Parlamentet betonar att ett ledande medicinskt forskningsekosystem kräver färdigheter, nätverk och akademiska förbindelser, infrastruktur för hälsouppgifter, ett fungerande regelverk och ett innovationsfrämjande förhållningssätt till immateriella rättigheter. Parlamentet efterlyser en översyn av de incitament som införts för att uppmuntra forskning om särläkemedel för att avgöra om de är framgångsrika, och efterlyser nya incitament om så inte är fallet. Parlamentet understryker att Horisont Europa och andra EU-program måste stödja sällsynta sjukdomar och att forskning, bästa praxis, kliniska prövningar och läkemedel som rör sällsynta sjukdomar måste göras tillgängliga för invånare i alla medlemsstater. Parlamentet påminner om hur viktig icke-exklusiv licensiering kan vara för att åtgärda brister och stabilisera priserna på läkemedel, särskilt under hälsonödlägen. 42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera effekterna av coronaviruset för industrin och de små och medelstora företagen samt att lägga fram en förnyad industristrategi för EU som prioriterar den dubbla digitala och ekologiska omvandlingen av våra samhällen och uppbyggnaden av motståndskraft mot externa chocker. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att göra det möjligt för medlemsstaterna att göra allt som behövs för att se till att små och medelstora läkemedelsföretag fortsätter eller återupptar sin forskningsverksamhet och bidrar till att säkerställa mångfalden i vår produktion och bevara de arbetstillfällen som den medför, samtidigt som det också betonas hur viktig hållbar, etisk och kvalitativ tillverkning är för arbetstillfällen, tillväxt och konkurrenskraft. 43. Europaparlamentet betonar att patientföreningar bör involveras mer i fastställandet av forskningsstrategier för offentliga och privata kliniska prövningar, för att säkerställa att de tillgodoser de europeiska patienternas icke tillgodosedda behov. 44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja insynen i offentliga investeringar i FoU-kostnaderna för läkemedel, så att dessa investeringar återspeglas i tillgängligheten och prissättningen för allmänheten. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt om direktiv 89/105/EG(17) och uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder i den kommande läkemedelsstrategin i detta avseende, inbegripet att överväga en översyn av direktivet. 45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att granska utländska direktinvesteringar i tillverkningsanläggningar för läkemedel som är en del av Europas kritiska infrastruktur för hälso- och sjukvård. 46. Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal samt allmänheten har tillgång till säkra och effektiva läkemedel och hälsoprodukter av god kvalitet, genom att övervaka och reglera den fortsatta efterlevnaden av god klinisk sed när det gäller godkännande av kliniska prövningar och utförandet av sådana, i enlighet med högsta möjliga hälsoskyddsstandarder. 47. Europaparlamentet anser att den europeiska läkemedelsmarknaden bör stärkas för att påskynda patienternas tillgång till läkemedel, göra vårdkostnaderna mer överkomliga, maximera besparingarna i nationella hälsobudgetar och undvika administrativa bördor för läkemedelsföretag. 48. Europaparlamentet påpekar att generiska läkemedel och biosimilarer möjliggör ökad konkurrens, sänkta priser samt besparingar för hälso- och sjukvårdssystemen och därmed bidrar till att förbättra tillgången till läkemedel för patienterna. 49. Europaparlamentet betonar att biosimilarers mervärde och deras ekonomiska inverkan på hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet bör analyseras, att deras marknadstillträde inte bör fördröjas och att man vid behov bör undersöka åtgärder för att stödja deras införande på marknaden. 50. Europaparlamentet beklagar de tvister som syftar till att fördröja marknadsinträdet för generiska läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att slutet på innovatörens period av kommersiell ensamrätt respekteras. 51. Europaparlamentet är oroat över de möjliga negativa effekterna av Förenade kungarikets utträde ur EU på läkemedelsförsörjningen, särskilt för Irland. Parlamentet vill att man i avtalet om framtida förbindelser med Förenade kungariket inkluderar riktade bestämmelser, såsom avtal om ömsesidigt erkännande, som gör det möjligt för båda sidor att reagera på nya hot mot människors hälsa och säkerställa fortsatt och snabb tillgång till säkra läkemedel och medicintekniska produkter för patienter och för beredskapsplaner i händelse av ett avtalslöst utträde. Stärkta EU-insatser för en bättre samordning och komplettering av medlemsstaternas hälso- och sjukvårdspolitik 52. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen, medlemsstaterna och industrin samarbetar under ledning av EMA för att skapa större insyn i produktions- och distributionskedjan för läkemedel och för att inrätta en europeisk enhet för att förebygga och hantera brister. 53. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nära samarbete med kommissionen och andra berörda parter samtidigt undersöka alternativa sätt att säkerställa tillräckliga lager, till exempel en faktisk efterlevnad av de befintliga lagstadgade kraven på alla aktörer i försörjningskedjan på nationell nivå, samt åtgärder för att öka insynen i försörjningskedjan. 54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram hälsostrategier på europeisk nivå på grundval av en gemensam ”korg” av läkemedel för behandling av cancer, infektioner, sällsynta sjukdomar och andra områden som drabbas särskilt hårt av brister för att säkerställa att patienterna har tillgång till behandling, med beaktande av skillnaderna mellan medlemsstaternas kliniska strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att även undersöka möjligheten att harmonisera kriterierna för prissättning så att dessa läkemedel blir ekonomiskt överkomliga, i syfte att motverka återkommande brister, med beaktande av köpkraftspariteten i alla medlemsstater. 55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta frågan om bristen på cancerläkemedel i centrum för den del i den kommande europeiska planen mot cancer som handlar om behandlingsmetoder. 56. Europaparlamentet anser att man bör införa en särskild stadga för vissa beprövade läkemedel som skulle åtföljas av incitament för tillverkare att bibehålla sin saluföring på den europeiska marknaden och säkerställa diversifiering av den europeiska produktionen. 57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en europeisk beredskapsreserv med de läkemedel av hälsomässig och strategisk betydelse som det lätt kan uppstå brist på, med rescEU-mekanismen som förebild, i syfte att begränsa återkommande brister och skapa ett europeiskt krisapotek. Parlamentet insisterar på att denna reserv måste stå i proportion till sitt syfte och att den bör användas på ett sätt som är öppet, ansvarsfullt och rättvist för alla medlemsstater. Parlamentet betonar att en sådan mekanism bör hanteras med försiktighet, med särskild hänsyn till lagringsbeständighet och undvikande av svinn. 58. Europaparlamentet vill att man utser en europeisk tillsynsmyndighet som tillsammans med kommissionen utför uppgiften att fastställa en mekanism för rättvis fördelning av läkemedel från den europeiska beredskapsreserven till de medlemsstater som påverkas av avbrott i försörjningen eller bristande försörjning. Parlamentet uppmanar den utsedda europeiska tillsynsmyndigheten att planera oberoende och transparenta översyner för att se till att alla medlemsstater behandlas lika. 59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla innovativa och samordnade strategier och att intensifiera utbytet av god praxis när det gäller lagerförvaltning. Parlamentet anser att EMA är det organ som är bäst lämpat att utses till den tillsynsmyndighet som får uppgiften att förebygga läkemedelsbrist på EU‑nivå under och efter nödsituationer, och att EMA för denna uppgift bör ges ett bredare mandat och ökade resurser. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ändra den befintliga lagstiftningen för att stärka EMA:s kapacitet. Parlamentet understryker att EMA på lång sikt bör kunna utfärda godkännanden för försäljning under förutsättning att tillverkarna uppfyller försörjnings- och tillgänglighetskraven, utan att sådana krav leder till läkemedelsbrist. Parlamentet hoppas att förstärkningen av EMA:s resurser kommer att göra det möjligt för myndigheten att upprätthålla det befintliga systemet med inspektion av produktionsanläggningar i tredjeländer genom samordning av de nationella inspektörerna. 60. Europaparlamentet efterlyser en översyn av förordning (EG) nr 141/2000 om särläkemedel(18) för att vända bevisbördan när det gäller klausulen om tioårig ensamrätt på marknaden så att innehavaren av godkännandet för försäljning är tvungen att bevisa att produkten inte är tillräckligt lönsam för att täcka FoU-kostnaderna. 61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera och inrätta en fond för särläkemedel som finansieras av medlemsstaterna, för att på medlemsstaternas vägnar upphandla särläkemedel kollektivt för hela EU. 62. Europaparlamentet vill se fler gemensamma upphandlingsförfaranden på EU-nivå i syfte att motverka brister, särskilt under hälsokriser, något som har tillämpats sedan covid-19-viruset bröt ut, med förenklade och transparenta förfaranden för en snabbare reaktion. Parlamentet efterlyser i synnerhet införandet av gemensamma upphandlingsförfaranden på EU-nivå när det gäller läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar för att säkerställa att dessa läkemedel finns tillgängliga i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en brådskande utvärdering och eventuell revidering genom en förordning av beslut nr 1082/2013/EU om gränsöverskridande hot mot människors hälsa, som fastställer mekanismen för gemensam upphandling, i enlighet med fördragen. 63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åter se över idén om insyn i nettoprissättningar och ersättningar för olika behandlingar för att ge medlemsstaterna lika villkor när de förhandlar med läkemedelsföretag om behandlingar som inte upphandlas gemensamt. 64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt engagemang för att stödja skyddet av kritisk infrastruktur för hälso- och sjukvård i medlemsstaterna och att börja tillämpa det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur inom sektorn för hälso- och sjukvårdsinfrastruktur. 65. Europaparlamentet efterlyser en fullständig och snabb tillämpning av förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel. Parlamentet anser att denna förordning skulle göra det lättare att lansera och genomföra stora kliniska prövningar på ett harmoniserat och samordnat sätt på EU-nivå. 66. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EMA att samarbeta med industrin för att säkerställa att läkemedel som görs tillgängliga i en medlemsstat är tillgängliga i övriga medlemsstater, särskilt i mindre medlemsstater. 67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekterna av parallellhandel på läkemedelsbrister i medlemsstaterna och att hantera problemen på lämpligt sätt genom att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att läkemedlen når alla patienter i EU i tid. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att ta med erfarenheterna från patienter, konsumentgrupper och hälso- och sjukvårdspersonal. 68. Europaparlamentet understryker vikten av patientinflytande och ett patientinriktat förhållningssätt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att låta patienterna bli bättre företrädda och komma bättre till tals i beslutsprocesserna kring hanteringen av eventuella försörjningsproblem som påverkar deras läkemedel. 69. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en gemensam ståndpunkt och inleda förhandlingar om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utvärdering av medicinsk teknik och om ändring av direktiv 2011/24/EU. Fördjupat samarbete mellan medlemsstaterna 70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en innovativ, användarvänlig, öppen och centraliserad digital plattform för rapportering och förmedling av harmoniserad information som kommer in från de nationella organen och alla berörda parter, inbegripet tillverkare, partihandlare och apotekare, om tillgängliga lager och brister på läkemedel och medicinsk utrustning, samt för undvikande av dubbelarbete. Parlamentet välkomnar det arbete som EMA:s och HMA:s gemensamma arbetsgrupp har gjort när det gäller tillgängligheten av läkemedel samt EMA:s inrättande av systemet med gemensamma kontaktpunkter och systemet för gemensamma kontaktpunkter för branschen. Parlamentet efterlyser en utvärdering och förbättring av de befintliga informationssystemen så att man kan få en tydlig överblick över svårigheterna, bristerna och kraven i varje medlemsstat, i syfte att undvika hamstring. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang kommissionen att använda och genomföra de digitala verktygen och telematikverktygen på alleuropeisk nivå samt att överväga att ändra förordningen om ändringar av villkoren(19) och riktlinjerna för klassificeringar av ändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ett system för tidig varning på såväl nationell som europeisk nivå, för att skärpa läkemedelsföretagens skyldighet att anmäla alla avbrott eller spänningar i läkemedelsförsörjningen. 71. Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att förbättra den tidiga kommunikationen om tillgången till läkemedel med hälso- och sjukvårdspersonal och patienter med hjälp av innovativa digitala verktyg som gör det möjligt att få fram uppdaterade realtidsdata om var ett visst läkemedel finns samt dess tillgänglighet, kvantitet och pris, i överensstämmelse med dataskyddslagstiftningen. Parlamentet påminner om att hälso- och sjukvårdspersonal måste ha tillgång till uppdaterad information för att kunna reagera på lämpligt sätt på nya och befintliga brister. Parlamentet betonar att det kan stärka patientsäkerheten om man tidigt är medveten om ett försörjningsproblem och tidigt identifierar potentiella behandlingsalternativ. Parlamentet rekommenderar därför att information till hälso- och sjukvårdspersonal om tillgängliga alternativ inkluderas. 72. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör dela med sig av information om exempelvis epidemiprognoser till alla inblandade aktörer för att hjälpa dem att bättre planlägga sin verksamhet i en situation med stigande efterfrågan och att bättre kunna tillgodose behoven i bristsituationer. 73. Europaparlamentet påminner om att felaktig information kan leda till olämplig användning av läkemedel och onödig hamstring. 74. Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att människor hamstrar läkemedel av rädsla för att lagren ska ta slut. Parlamentet uppmanar regeringarna att motverka dessa rädslor genom att upplysa och försäkra människor, för att få ett slut på den alltför stora resursförbrukningen. 75. Europaparlamentet vill att bipacksedlarna av papper ska ersättas med ett elektroniskt produktinformationsblad, som ska tas fram på alla språk för alla länder där läkemedlet saluförs, i syfte att underlätta rörligheten för och försäljningen av läkemedel på den inre marknaden och därmed minska bristerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att tillåta tillverkare att på frivillig basis och utan ytterligare bördor för dem införa ett märkningssystem – som bör vara synligt och identifierbart för patienter och kunder – avseende läkemedels och verksamma ämnens ursprung och framställningsort. 76. Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en väl fungerande inre marknad, så att alla utan hinder kan få tillgång till läkemedel, medicintekniska produkter och skyddsutrustning, särskilt de som bor i medlemsstater som på grund av sin ringa storlek eller sin avlägsna belägenhet är starkt importberoende och inte lätt kan få tillgång till försörjningskedjan. 77. Europaparlamentet rekommenderar att man utarbetar en katalog över brister i alla medlemsstater, vilket skulle göra det möjligt för EMA att enkelt uppdatera sin offentliga katalog över brister som bedöms av kommittén för humanläkemedel (CHMP) och/eller kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel (PRAC). 78. Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen vidtar alla åtgärder som krävs för att bekämpa spekulation, bedrägeri och prismissbruk i samband med handeln med viktiga läkemedelssubstanser. 79. Europaparlamentet fördömer att bristerna utnyttjas för brottsliga ändamål. Parlamentet påminner om att förfalskning av läkemedel och medicinska produkter förvärrar spänningarna inom försörjningen. Parlamentet efterlyser skärpta åtgärder för att bekämpa denna praxis genom tillsyn över internetplattformar som erbjuder läkemedel, förstärkt samarbete mellan relevanta EU-organ och nationella organ och respekt för offrens rättigheter. Att förebygga och bemöta brister i händelse av hälsokriser 80. Europaparlamentet framhåller med oro de brister på vissa läkemedel som förekommit under covid-19-krisen, bland annat brister på intensivvårdsläkemedel. Parlamentet understryker vikten av att upprätthålla produktion, försörjning, distribution, utveckling och lika tillgång till högkvalitativa läkemedel under samordning av EMA. Parlamentet noterar med oro att vissa läkemedel har belagts med globala exportförbud och välkomnar kommissionens åtagande att trygga läkemedelsförsörjningen. Parlamentet understryker att den experimentella användningen av läkemedel för behandling av covid-19 inte får leda till läkemedelsbrist för patienter som lider av andra sjukdomar och som är beroende av dessa läkemedel. 81. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna anta en europeisk beredskapsplan för pandemier, för att säkerställa en samordnad och effektiv reaktion. Parlamentet välkomnar i detta avseende att kommissionen skapat ett clearing house för medicinsk utrustning med anknytning till covid-19. Parlamentet upprepar sin uppmaning från sin resolution av den 17 april 2020 till att inrätta en europeisk mekanism för hälsoinsatser för att man ska kunna reagera på alla typer av hälsokriser. 82. Europaparlamentet betonar att en europeisk beredskapsplan för pandemier bör innefatta samordning av information om distributionen och förbrukningen av läkemedel i medlemsstaterna och en lämplig definition av lagstiftningens flexibilitet för att hantera spänningar i försörjningen. Parlamentet anser att en sådan plan, för att effektivt kunna stödja medlemsstaternas insatskapacitet, även bör omfatta utbredd användning av krissamarbetsmekanismer på EU-nivå, såsom rescEU och avtalet om gemensam upphandling. 83. Europaparlamentet betonar att genomförandet av ett öppet, fritt, rättvist, transparent, verkställbart och regelbaserat multilateralt handelssystem är grundläggande för att säkerställa den globala tillgången till medicinska produkter och begränsa vår sårbarhet i framtida nödsituationer. 84. Europaparlamentet välkomnar införandet av mer flexibla regler i samband med covid-19-krisens utbrott för att minska läkemedelsbristen och underlätta rörligheten för läkemedel mellan medlemsstaterna, däribland godkännandet av olika förpackningsformat, ett förfarande för återanvändning som gör att innehavare av godkännande för försäljning kan få ett godkännande i en annan medlemsstat, förlängd giltighetstid för intyg om god tillverkningssed, förlängda utgångsdatum, användning av veterinärmedicinska läkemedel osv. Parlamentet uppmanar kommissionen att strikt övervaka användningen av dessa arrangemang för att säkerställa att det inte görs avkall på patientsäkerheten och se till att de finns tillgängliga i händelse av svårigheter eller brister. Parlamentet välkomnar i detta avseende den tillfälliga förlängningen av tillämpningsperioden för förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter. Parlamentet efterlyser därför en särskild strategi för särläkemedel. 85. Europaparlamentet konstaterar att patentskydd är ett viktigt incitament för företag att investera i innovation och producera nya läkemedel. Parlamentet noterar samtidigt att den utestängande effekten av patent kan leda till begränsat utbud på marknaden och minskad tillgång till såväl läkemedel som farmaceutiska produkter. Parlamentet betonar att en avvägning bör göras mellan uppmuntran till innovation genom den utestängande effekt som patent har och säkerställande av tillgång till läkemedel och skydd av folkhälsan. Parlamentet påminner om att artikel 14.11 i förordning (EG) nr 726/2004 föreskriver att ett företag som saluför ett läkemedel kan åtnjuta dataexklusivitet under åtta år från och med att det fått sitt första godkännande för försäljning. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av den förordningen för att föreskriva möjligheten att tillfälligt tillåta beviljandet av tvångslicenser i händelse av en hälsokris, för att tillåta produktion av generiska versioner av livräddande läkemedel. Parlamentet påminner om att detta är en av de folkhälsorelaterade flexibiliteter inom området patentskydd som redan ingår i WTO:s avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet), som bekräftas ytterligare i Dohaförklaringen från 2001. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att genomförandet av EU:s frihandelsavtal inte påverkar möjligheterna att åberopa den flexibilitet som Trips-avtalet erbjuder och att tillhandahålla vägledning för medlemsstater i syfte att uppmuntra frivillig licensiering snarare än omedelbar tvångslicensiering. 86. Europaparlamentet påminner om att förordning (EG) nr 816/2006(20) harmoniserar förfarandet för utfärdande av tvångslicenser för patent och tilläggsskydd för tillverkning och försäljning av läkemedelsprodukter avsedda för export till berättigade importerande länder som behöver sådana produkter för att ta itu med folkhälsoproblem. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sin kommande läkemedelsstrategi överväga möjligheten till harmoniserade bestämmelser om beviljande av tvångslicenser för läkemedel, såsom vaccin, som skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbare och mer effektivt vid framtida europeiska folkhälsokriser. 87. Europaparlamentet betonar att program för tvångslicenser måste vara en del av mer omfattande EU-åtgärder för att ta itu med frågan om tillgång till läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en europeisk handlingsplan i detta avseende. 88. Europaparlamentet betonar att skydd och verkställighet av patent bör ske med vederbörlig hänsyn till samhällets intressen, närmare bestämt skyddet av mänskliga rättigheter och folkhälsoprioriteringar. Parlamentet påminner i samma anda om att patentskydd inte bör påverka rätten till hälsa och att det inte bör bidra till att öka klyftan mellan rikare och fattigare medborgare när det gäller tillgång till läkemedel. Parlamentet anser att unionens strategi i denna fråga bör säkerställa harmonisering och enhetlighet mellan de olika åtgärder som står till medlemsstaternas förfogande. 89. Europaparlamentet betonar att ett brett nätverk av rättvisa och väl genomförda frihandelsavtal med välavvägda bestämmelser om immateriella rättigheter och regleringssamarbete, i kombination med ett fullt fungerande multilateralt handelssystem, med WTO och ett operativt överprövningsorgan som nav, är det bästa sättet att säkerställa att flera produktionskällor för basläkemedel finns tillgängliga och att regleringsstandarderna stämmer överens i hela världen, vilket skulle säkerställa en stark global innovationsram som kompletterar den europeiska produktionen. Parlamentet betonar vikten av att ha flera möjligheter att säkerställa en adekvat tillgång de läkemedel som behövs, inbegripet att vid behov vara beredd att tillåta import av läkemedel som tillverkas utomlands under tvångslicensiering. Parlamentet påminner om att skillnader i regelverk och standarder för läkemedel kan skapa onödiga handelshinder. Parlamentet betonar vikten av europeiska kvalitets- och säkerhetsnormer. Parlamentet uppmuntrar antagandet av internationella normer och uppmanar kommissionen att se till att alla medicinska slut- eller mellanprodukter som är avsedda för den europeiska marknaden uppfyller gällande europeiska kvalitets- och säkerhetsnormer och inte är förfalskade. Parlamentet noterar att ett annat sätt att säkerställa EU:s strategiska oberoende på hälsoområdet är att inkludera läkemedelstillverkningen av vissa produkter i programmet för viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse. 90. Europaparlamentet uppmanar med kraft alla länder att ansluta sig till WTO:s avtal om tullfri behandling av farmaceutiska produkter. Parlamentet kräver att dess tillämpningsområde utvidgas till alla farmaceutiska produkter och läkemedel, samtidigt som man respekterar alla länders politiska handlingsutrymme och säkerställer medborgarnas tillgång till läkemedel. Parlamentet betonar att medicinska produkter och läkemedel, även i mellanformer, alltid bör undantas från motåtgärder i handelstvister och vara lättillgängliga. Parlamentet kräver därför också ett omedelbart, ensidigt och tillfälligt avskaffande av tullar på medicinska och farmaceutiska produkter för att underlätta import av dessa. Parlamentet understryker att utvecklingen av medicinska produkter måste ske i linje med internationella standarder för mänskliga rättigheter, i överensstämmelse med Parisavtalet, och att arbetstagarrättigheterna måste överensstämma med ILO:s grundläggande konventioner. Parlamentet noterar kommissionens arbete med lagstiftningen om tillbörlig aktsamhet. 91. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett snabbt och fullständigt genomförande – och vid behov en revision – av förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar, som bör omfatta hälso- och sjukvård som en strategisk sektor. 92. Europaparlamentet påminner om att covid-19-krisen har satt de offentliga hälso- och sjukvårdssystemens motståndskraft på prov. Parlamentet anser att införandet av stresstester för att bedöma motståndskraften hos offentliga hälso- och sjukvårdssystemen i händelse av en nödsituation skulle kunna bidra till fastställandet av orsakerna till strukturella riskfaktorer och utgöra ett effektivt sätt att motverka brister i händelse av pandemier. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att på grundval av resultaten från dessa tester ta fram rekommendationer till medlemsstaterna i syfte att stärka deras hälso- och sjukvårdssystem och täcka alla eventuella behov som kan uppstå i händelse av en hälsorelaterad nödsituation. 93. Europaparlamentet anser att EU:s hälso- och sjukvårdssystem behöver flera gemensamma standarder och bättre interoperabilitet för att undvika läkemedelsbrister och erbjuda hälso- och sjukvård av hög kvalitet till alla i samhället. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om minimistandarder för hälso- och sjukvårdssystem av god kvalitet baserat på resultaten av stresstester. 94. Europaparlamentet anser att gränsstängningar och tullkontroller inte får hindra den gränsöverskridande rörligheten för läkemedel av stort unionsintresse inom unionen i händelse av en hälsokris. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa säkra och snabba förfaranden för att i överensstämmelse med EU-rätten kunna kontrollera produkter vid gränserna under en hälsokris. 95. Europaparlamentet konstaterar att covid-19-utbrottet har belyst vikten av samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna och av snabba läkemedelsleveranser under akuta och exceptionella omständigheter, som skulle kunna inträffa igen i framtiden. Parlamentet betonar vidare att en ny industri- och transportpolitik och investeringar i FoU är avgörande för att läkemedelsindustrin ska kunna tillgodose morgondagens behov. 96. Europaparlamentet betonar behovet av ett mer effektivt och hållbart transport- och logistiknätverk och kortare transportsträckor, vilket skulle leda till minskade utsläpp, mindre inverkan på miljön och klimatet, en bättre fungerande inre marknad och minskade administrativa hinder. 97. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa de ”gröna gränsövergångar” som kommissionen föreslår i sina riktlinjer för gränsförvaltningsåtgärder för att skydda hälsan och säkerställa tillgänglighet för varor och grundläggande tjänster i syfte att möjliggöra välfungerande transport av inte bara läkemedel utan även råvaror, mellanprodukter och relaterade material, inbegripet förpackningar. Parlamentet betonar behovet av att bibehålla öppna gränser genom gröna gränsövergångar så att de kan användas för att hantera framtida oförutsedda händelser. 98. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att undanröja flaskhalsar och ta itu med befintliga problem som hindrar ett fullständigt integrerat och välfungerande gemensamt europeiskt transportområde för alla transportsätt. Parlamentet betonar behovet av att främja intermodalitet – samtidigt som en övergång till järnväg främjas – och finansiera de viktigaste knutpunkterna samt säkra en oavbruten leverans av olika typer av varor, bland annat av farligt gods som är avgörande för den kemiska industrins och läkemedelsindustrins produktion. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att vårdanläggningar och hälso- och sjukvårdspersonal får förstärkning inför ökade trafikvolymer till följd av att restriktioner hävs. 99. Europaparlamentet framhåller vikten av it-system för att underlätta spårbarhet, tillsyn och snabb leverans av läkemedel samt utbyte av information mellan de olika aktörer som deltar i transportlogistikkedjan, inklusive tullmyndigheterna. 100. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samordning med medlemsstaterna ta fram mekanismer för att säkerställa snabba och säkra transporter och bättre övervakning av transport samt lagring av läkemedel, dvs. införandet av en beredskapsplan som säkerställer obehindrad transport av läkemedel vid avbrott i transportsektorn och okonventionella distributionsplaner, t.ex. tidskänsliga leveranser av läkemedel via planerad blandad trafik. 101. Europaparlamentet noterar vikten av att garantera en icke-diskriminerande och hög säkerhetsnivå för både transportinfrastruktur och transportarbetare, så att det blir möjligt att hantera stora volymer i försörjningskedjan utan avbrott, samtidigt som behöriga myndigheter vidtar proportionella och anpassade åtgärder för att minimera hälsoriskerna. Parlamentet understryker vikten av fortsatt goda arbetsvillkor för förare. 102. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal har tillstånd att passera de inre gränserna om de arbetar i ett grannland. 103. Europaparlamentet noterar att det i transportinfrastrukturen för inkommande och utgående varor är viktigt med en omsorgsfull hantering av lagerkapaciteten, dels för lagring i rumstemperatur, dels för att bevara kylkedjan. 104. Europaparlamentet betonar behovet av att undanröja hinder för tillgång till läkemedel, medicintekniska produkter och skyddsutrustning för alla medborgare, särskilt de som bor i medlemsstater som på grund av sin ringa storlek eller sin avlägsna belägenhet är starkt beroende av import och inte lätt kan få tillgång till försörjningskedjan. 105. Europaparlamentet betonar vikten av att tillgodose specifika transportbehov på lokal och regional nivå, särskilt i perifera områden, på landsbygden, i bergsområden, i glesbygden och i öregioner samt i yttersta randområden som är mer svårtillgängliga och medför högre leveranskostnader. Parlamentet anser att strategiska planer för att uppgradera infrastrukturen i medlemsstaterna bör inbegripa konkreta åtgärder för dessa regioner. Parlamentet noterar vikten av att säkerställa att den digitala omvandlingen når dessa områden och behovet av att påskynda användningen av nya lösningar som är anpassade till deras behov och därmed förbättra konnektiviteten, tillgängligheten och överkomligheten. Parlamentet betonar att tillgången till läkemedel i dessa områden inte på något sätt får hindras. 106. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge organisatoriskt och ekonomiskt stöd, bland annat genom de arbetsprogram som antagits inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027, till medlemsstaterna och till transportföretagen under nödsituationer såsom pandemier, och att prioritera och reservera ett utrymme i alla lasttransporter för basvaror såsom läkemedel, aktiva farmaceutiska substanser och medicinsk utrustning. 107. Europaparlamentet efterlyser ett genomförande av snabba och innovativa lösningar för att minska läkemedelsbristen i god tid och möjliggöra säker transport av temperaturkänsliga läkemedel, där produkterna spåras genom ständig fjärrövervakning. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga befogenheterna för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) på folkhälsoområdet och att främja utbyte av bästa praxis. 108. Europaparlamentet uppmanar ECDC att publicera modelleringsdata om den sannolika utvecklingen av covid-19-pandemin i varje medlemsstat samt data om patientbehov och sjukhuskapacitet i medlemsstaterna i syfte att vid behov bättre förutse tillgång och efterfrågan på läkemedel . Parlamentet anser att EMA bör samarbeta med ECDC för att bättre förebygga brister på läkemedel och vanliga mediciner med tanke på möjliga framtida epidemier och pandemier. 109. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EMA och de nationella tillsynsmyndigheterna att dra nytta av alla pragmatiska insatser som gjorts under covid-19-krisen och att fortsätta att låta lagstiftningen erbjuda flexibilitet för innehavarna av godkännanden för försäljning, till exempel när det gäller förfaranden för byte av leverantörer av aktiva farmaceutiska substanser, fastställande av nya tillverkningsställen och snabbare importtillstånd, för att det ska gå bättre att begränsa läkemedelsbrister. 110. Europaparlamentet är medvetet om att de leveranskvoter som innehavare av godkännanden för försäljning tillämpar på distributionen av hälso- och sjukvårdsprodukter fastställs utifrån flera parametrar, bland annat uppskattningar av de nationella patientbehoven. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med berörda parter från läkemedelsindustrin reflektera över de lagervolymer av läkemedel som finns tillgängliga. Parlamentet påminner i detta avseende om att de kvoter för lagervolymer som införts av distributörer ofta är knappa och orsakar stagnation och underskott, och att bristande insyn i lagren har noterats i vissa delar av distributionskedjan. 111. Europaparlamentet betonar att en prissättningspolitik för läkemedel som enbart innehåller utgifter inte gör det möjligt att justera priserna för att återspegla förändringar i kostnaderna för varor, tillverkning, regleringsförfaranden och distribution och har en negativ inverkan på försörjningstryggheten. Parlamentet noterar med oro att ökad produktefterfrågan under läkemedelsbrister skulle kunna öka risken för illojal prissättning i regioner som drabbats av bristen samt i fall där alternativa farmaceutiska produkter skulle kunna ersätta dem som det råder brist på. 112. Europaparlamentet framhåller exempel på brister som hänger samman med den tid som krävs för att uppfylla de lagstadgade kraven, inbegripet tidsfördröjning på grund av regelverk och nationella krav, men betonar samtidigt att behovet av läkemedel och medicinsk utrustning inte får medföra en försämring av kvaliteten, säkerheten, effektiviteten och kostnadseffektiviteten hos humanläkemedel och hälso- och sjukvårdsprodukter, inbegripet medicintekniska produkter. Parlamentet påminner om att efterlevnaden av de regler som gäller för godkännande av kliniska prövningar av läkemedel, liksom kontrollen av efterlevnaden av god klinisk praxis vid utförandet av dessa, måste fortsätta att regleras och övervakas i enlighet med högsta möjliga standarder för folkhälsoskydd. Parlamentet påminner även om att man bör prioritera att optimera godkännandeprocesserna, samtidigt som höga vetenskapliga standarder upprätthålls, i syfte att möjliggöra förenklade administrativa uppgifter för att behålla läkemedel på marknaden genom att ändra den befintliga förordningen om ändringar av villkor, förbättra tillgången till information för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal och förenkla flödet av läkemedel från en medlemsstat till en annan i händelse av brist. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att använda sig av informationsteknik på bästa sätt i godkännandeprocesser, inbegripet digitala verktyg och telematikverktyg, för att förbättra lagstiftningens effektivitet i hela EU och samtidigt upprätthålla skyddet av personuppgifter i enlighet med förordning (EU) 2016/679 (den allmänna dataskyddsförordningen)(21). 113. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att, med beaktande av EU-strategin för data och den digitala omvandlingen av hälso- och sjukvården och med tanke på den stora potential som hälsodata har att förbättra kvaliteten på hälso- och sjukvården och resultaten för patienterna, främja genomförandet av driftskompatibel teknik inom medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssektorer, vilket kommer att underlätta tillhandahållandet av innovativa hälsolösningar till patienterna. Parlamentet uppmuntrar inrättandet av ett fullt samverkande och operativt europeiskt hälsodataområde med en styrningsram som främjar skapande av ett innovativt datadrivet ekosystem som grundar sig på ett säkert och kontrollerat utbyte av information och kritiska data bland medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja nästa generations standarder, verktyg och infrastruktur för att lagra och behandla data som lämpar sig för forskning och utveckling av innovativa produkter och tjänster. Parlamentet understryker att personliga hälsouppgifter endast får samlas in och behandlas på de rättsliga grunder som anges i artikel 6.1 i den allmänna dataskyddsförordningen och på de villkor som anges i artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet anser att ytterligare behandling av personliga hälsouppgifter i detta sammanhang bör förbjudas. Parlamentet påminner de personuppgiftsansvariga om dataskyddsprincipen om öppenhet och om deras skyldigheter gentemot patienter och andra registrerade personer till följd av denna. 114. Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa allmän tillgång till vacciner och medicinska behandlingar, särskilt i nödsituationer och i samband med nya sjukdomar för vilka det inte finns någon behandling, såsom för covid-19. Parlamentet efterlyser ett nära samarbete mellan WHO och WTO för att säkra distribution av vaccinet när det väl upptäckts. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att stärka sina mekanismer för gemensam upphandling av läkemedel i syfte att garantera allmän tillgång till behandling för alla medborgare oavsett var de är bosatta. 115. Europaparlamentet vidhåller att man i avvaktan på utvecklingen och godkännandet av ett säkert och verkningsfullt vaccin mot covid-19 eller en säker och verkningsfull behandling av denna sjukdom måste göra allt för att vaccinet eller behandlingen snabbt ska kunna produceras och distribueras i Europa och runt om i världen och för att säkerställa rättvis och lika tillgång till vaccinet eller behandlingen. 116. Europaparlamentet konstaterar att covid-19-epidemin har förvärrat det ständiga problemet med brist på läkemedel och skyddsutrustning i EU, och betonar samtidigt att tillgången till läkemedel och skyddsutrustning är en global angelägenhet som också har allvarliga konsekvenser för utvecklingsländerna, där fattigdomsrelaterade sjukdomar sprids och tillgången till läkemedel är låg. Parlamentet betonar behovet av att EU för en konsekvent politik, särskilt på områdena utveckling, handel, hälsa, forskning och innovation, för att bidra till att säkra en kontinuerlig tillgång till basläkemedel i de fattigaste länderna och, i synnerhet, i de minst utvecklade länderna. 117. Europaparlamentet noterar att bristen på tillgång till läkemedel har fått allvarliga konsekvenser för de mest utsatta och marginaliserade grupperna, däribland kvinnor och barn, personer med hiv och andra kroniska sjukdomar, migranter, flyktingar och internflyktingar, äldre personer och personer med funktionsnedsättning. 118. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöva globalt ledarskap för att säkerställa att utvecklingsländerna får garanterad tillgång till och försörjning av basläkemedel, särskilt i nödsituationer. 119. Europaparlamentet framhåller att covid-19-epidemin visar att det finns ett behov av att korta ned befintliga försörjningskedjor så mycket som möjligt, i synnerhet för att undvika beroende av långa och bräckliga globala försörjningskedjor för kritisk medicinsk utrustning och kritiska läkemedel. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att hjälpa utvecklingsländerna att bygga upp lokal tillverknings-, produktions- och distributionskapacitet genom tekniskt stöd, viktig kunskap och information, genom att stimulera tekniköverföring och främja enhetlighet i regleringsriktlinjer, övervakningssystem och utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal. Parlamentet understryker behovet av att skapa starkare hälso- och sjukvårdssystem och väl fungerande försörjningskedjor. Parlamentet framhåller att utvecklingsländerna, och särskilt de minst utvecklade länderna, är kraftigt beroende av internationella försörjningskedjor, vilket kan leda till allvarliga brister när den globala efterfrågan ökar och utbudet är begränsat. 120. Europaparlamentet efterlyser ett globalt kollektivt svar och välkomnar resultatet av den internationella givarkonferens som hölls den 4 maj 2020 för att motverka coronaviruset, då 7,4 miljarder EUR mobiliserades från givare runt om i världen för att påskynda arbetet med diagnostik, behandling och utveckling av vaccin. Parlamentet betonar att medicinsk utrustning mot covid-19 bör vara ekonomiskt överkomlig, säker, effektiv, lätt att administrera och allmänt tillgänglig för alla överallt och betraktas som en global kollektiv nyttighet. Parlamentet anser därför att tillgång och överkomliga priser bör vara en integrerad del i hela FoU- och tillverkningsprocessen. Parlamentet anser av denna anledning att man bör införa strikta villkor för offentlig finansiering, särskilt när det gäller kollektiv förvaltning, transparens, teknikdelning, tekniskt kunnande, kliniska resultat osv. Parlamentet betonar att dessa villkor måste offentliggöras, eftersom de offentliga finanserna inte kan bestå av checkar in blanco. 121. Europaparlamentet betonar att utbyte av patogentester och sekvensinformation är avgörande för att snabbt utveckla diagnostik, behandlingar och vacciner. Parlamentet påminner om de bindande internationella skyldigheterna när det gäller rimlig och rättvis fördelning av nyttan med konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet vad gäller genetiskt material. o 122. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer: bekämpning av negativa attityder gentemot människor med romsk bakgrund i Europa |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, – med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den europeiska sociala stadgan, ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter samt rapporter och rekommendationer från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) och andra Europarådsmekanismer, – med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Förenta nationernas fördrag om de mänskliga rättigheterna, inbegripet den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor samt konventionen om barnets rättigheter, – med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1), – med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(2), – med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(3), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ(4), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 april 2011 En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och av de efterföljande genomförande- och utvärderingsrapporterna, – med beaktande av rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna(5) och av rådets slutsatser av den 8 december 2016 om påskyndande av processen för integrering av romer och av den 13 oktober 2016 om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2016, – med beaktande av Europaparlamentets betänkanden från 2010 om EU-strategin för integrering av romer och betänkandet om könsaspekter på EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer från 2013, – med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om romernas internationella dag – antiziganism i Europa och EU:s erkännande av minnesdagen för folkmordet på romer under andra världskriget(6), – med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism(7), – med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017(8), – med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om behovet av en förstärkt strategisk EU-ram för nationella strategier för integrering av romer efter 2020 och kraftfullare åtgärder mot antiziganism(9), – med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om bekämpande av diskriminering av EU-medborgare som tillhör minoriteter i EU:s medlemsstater(10), – med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om regioner som släpar efter i EU(11), – med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om det ökande nyfascistiska våldet i Europa(12), – med beaktande av sin resolution av den 13 november 2018 om minimistandarder för minoriteter i EU(13), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 september 2019 Rapport om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer (COM(2019)0406)(14), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 december 2018 Rapport om utvärderingen av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2018)0785)(15), – med beaktande av överträdelseförfarandena avseende bristande överensstämmelse med direktiv 2000/43/EG om likabehandling oavsett ras – diskriminering av romska barn i fråga om tillgång till utbildning (överträdelse nummer 20142174, 20152025 och 20152206), – med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, – med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om situationen för romska kvinnor (SOC/585-EESC-2018), – med beaktande av Poznańdeklarationen av partnerna på västra Balkan om integreringen av romer i EU:s utvidgningsprocess, – med beaktande av Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU MIDIS II) från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), – med beaktande av den allmänna policyrekommendationen nr 13 från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI), – med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, – med beaktande av Världsbankens fattigdomskarta från 2016, som tydligt identifierar de mest eftersläpande regionerna i Europa, – med beaktande av relevanta rapporter och rekommendationer från forskningsinstitutioner och romska och pro-romska organisationer i det civila samhället, inbegripet romska icke-statliga organisationer på gräsrotsnivå, – med beaktande av de europeiska medborgarinitiativen ”Minority SafePack” och ”En sammanhållningspolitik för att främja lika möjligheter för regioner och de regionala kulturernas hållbarhet”, – med beaktade av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 led e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden, – med beaktande av yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, – med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0147/2020), och av följande skäl: A. Romerna utgör den största etniska minoriteten i Europa. B. Den befintliga ramen framhävde den mångfald som finns bakom det breda samlingsbegreppet ”romer” (engelskans Roma), men misslyckades med att erkänna mångfalden inom den romska befolkningen. Begreppet ”rom” (engelskans Roma) eller dubbelbegreppet ”sinti och rom” användes vid en tid då beslutsfattare beslutade om politiken för romer utan de romska befolkningsgruppernas verkliga deltagande, och därför känner sig dessa grupper utestängda. Denna definition som används i EU:s politik och diskussioner återspeglar inte den romska befolkningsgruppens heterogenitet och kritiseras därför ofta av dem. C. Mångfalden inom den romska befolkningen måste återspeglas mycket bättre i lagstiftningsförslaget för perioden efter 2020 om jämlikhet, inkludering och delaktighet för romer. Begreppet ”romer” (engelskans Romani people) omfattar människor med romsk bakgrund som kalé, manouche, lovara, resande, boyash, dom, kelderash, romanichal och sinti. Den nya definitionen av romer inkluderar på ett bättre sätt även människor som stigmatiserats som zigenare, men som har en annan etnisk bakgrund, till exempel balkanegyptier, ashkali eller resandefolk(16). D. I Europa lever en betydande andel av romerna under extremt otrygga förhållanden såväl på landsbygden som i städerna och under mycket dåliga socioekonomiska förhållanden(17). De flesta romer saknar grundläggande mänskliga rättigheter på alla områden av livet. E. Enligt EU MIDIS II anser 61 procent av EU-medborgarna att diskriminering mot romer är vanligt i deras land. Det råder fortfarande en djupt rotad, ihållande och strukturell antiziganism och den förekommer ofta på institutionell och statlig nivå och på alla nivåer i det europeiska samhället. Tecken på den syns dagligen och utgör ett stort hinder för att romerna ska kunna uppnå sin fulla potential som EU-medborgare och fullt åtnjuta grundläggande rättigheter, social delaktighet och jämlikhet på alla områden av livet, inbegripet boende, utbildning, hälso- och sjukvård och sysselsättning. F. Romer utsätts fortfarande för ökande hatpropaganda, särskilt i det offentliga rummet, på sociala medier och av offentliga personer, politiker och tjänstemän. De utsätts också för polisvåld, däribland kollektiva bestraffningar, rasprofilering och bostads- och skolsegregation. Särskilda åtgärder behövs för att bekämpa dessa företeelser. Rättsstatens brister på det straffrättsliga området ger ett otillräckligt skydd och otillräcklig tillgång till rättslig prövning för offer för polisvåld. Ofta trakasseras offren av de statliga myndigheterna. G. Att bekämpa antiziganism genom den befintliga lagstiftningen mot diskriminering räcker inte. EU:s medlemsstater bör visa beslutsamhet att bryta den onda cirkeln av antiziganism, särskilt i romernas kontakter med lokala, regionala och nationella administrativa myndigheter, att säkra jämlikhet och icke-diskriminering för sina romska medborgare och garantera dem deras grundläggande mänskliga rättigheter fullt ut. H. Rasismen mot romer har lett till våld och mord. Andelen hatrelaterade trakasserier och hatbrott mot romer är fortfarande mycket hög och majoriteten av hatincidenterna anmäls inte. I. Enligt EU MIDIS II från 2016 lever ungefär 80 % av romerna i de nio EU-medlemsstater som har de största romska befolkningsgrupperna under fattigdomsstrecket i sitt land. Fattigdom är både ett resultat av och en drivkraft för antiziganism, utestängning inom utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård och boende. Ett nyckelmål i EU:s 2020-strategi för smart och hållbar tillväxt för alla var att minska antalet människor som hotas av fattigdom, däribland romer, med 20 miljoner. Mellan 2008 och 2017 minskade antalet människor som hotas av fattigdom eller social utestängning med 3,1 miljoner. EU är alltså fortfarande långt ifrån sitt Europa 2020-mål att minska antalet med 20 miljoner fram till 2020. J. Var tredje person med romsk bakgrund bor i en bostad utan kranvatten och en av tio saknar elektricitet i sitt hem. Bara drygt hälften har vattentoalett eller dusch inomhus och 78 procent av romerna bor i överbefolkade bostäder. Ett stort antal romer lever fortfarande i informella, ohygieniska och irreguljära bosättningar under miserabla levnadsförhållanden. Många har inte identifikationshandlingar och saknar sjukförsäkring(18). K. 43 procent av romerna diskrimineras när de försöker köpa eller hyra en bostad och är inte tillräckligt medvetna om sina rättigheter när det gäller jämlikhet. En reglering av äganderätten, särskilt i informella sammanhang, bör om möjligt stärkas. Avskaffandet av informella bosättningar (avhysningar) bör åtföljas av lämpliga kompletterande åtgärder, bland annat erbjudanden om alternativa bostäder. Inga rättsliga eller politiska åtgärder har vidtagits mot medlemsstater för att sätta stopp för boendesegregation och tvångsavhysningar och för att säkerställa tillgång till en bra bostad. Bristfällig tillgång till bostäder och allmännyttiga tjänster, såsom rent vatten och sanitet, får en negativ inverkan på utbildning-, sysselsättnings- och hälsoresultaten och inverkar även negativt på den övergripande sociala delaktigheten. L. Den förväntade livslängden och hälsostatusen för romerna är fortfarande betydligt lägre än för icke-romer i alla europeiska länder. Den förväntade livslängden för en nyfödd i EU är 76 år för män och 82 år för kvinnor, men romers livslängd beräknas vara tio år kortare. Spädbarnsdödligheten i EU är 4,3 per tusen levande barn som föds, men det finns belägg för att siffran är mycket högre bland romska befolkningsgrupper. M. Analfabetismen är extremt hög bland många romer och en stor andel av romska elever hoppar av skolan. Bara ett av två romska barn går i förskola eller på daghem och en mycket liten andel fortsätter att studera efter den obligatoriska skolgången. 50 procent av romerna i åldersgruppen 6–24 år studerar inte. Endast 21 procent av de romska kvinnorna och 25 procent av de romska männen i åldersgruppen 16–24 år har avslutad gymnasieutbildning (ISCED3) eller högre utbildning. 2019 hoppade 68 procent av de romska barnen av skolan i förtid trots målet på 10 procent i den tidigare ramen för romer och EU 2020-strategin. Endast 18 procent av de romska barnen gick vidare till högre utbildning och deras frånvaro och andelen romska elever som hoppar av skolan var betydligt högre jämfört med andra elevgrupper. Den diskriminerande felaktiga diagnosen av särskilda utbildningsbehov hos många romska barn leder till att ett oproportionerligt stort antal romska barn går i skolor för barn med funktionsnedsättning, vilket innebär att de skiljs från det allmänna skolsystemet och ofta får utbildning av sämre kvalitet. Direkt och indirekt segregering av romska barn är en företeelse som fortfarande utövas i medlemsstaterna. N. Romer utsätts för diskriminering i initiativ som ska ge tillgång till sysselsättning, till exempel initiativet Ungdomsgarantin, och offentliga arbetsförmedlingar saknar ofta förmågan att nå dem eller tillämpar indirekta diskrimineringsmetoder. Andelen romer i åldersgruppen 20–64 år i avlönat arbete var 43 procent 2015, vilket var mycket lägre än EU-genomsnittet, som var 70 procent. Situationen för unga är betydligt värre, där 63 procent av romerna i åldern 16–24 varken arbetar eller studerar, jämfört med EU-genomsnittet på 12 procent. Det finns också stora skillnader mellan könen: 72 procent av de unga romska kvinnorna varken arbetar eller studerar, jämfört med 55 procent av de unga romska männen. 43 procent av de romska männen och 22 procent av de romska kvinnorna har någon form av avlönat arbete. Antagandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter har framhävt dels den grundläggande rättigheten för alla att arbeta, dels stärkandet av sociala rättigheter, vilket leder till positiva effekter på livet för människor som tillhör marginaliserade grupper, såsom romerna. Många romer som lever på gränsen till extrem fattigdom tvingas på grund av denna situation att acceptera arbeten med löner som är mycket lägre än minimilönen, och andra tvingas överleva genom informella aktiviteter som att samla metallskrot eller plastflaskor, vilket ökar möjligheterna att exploatera dessa människor betydligt. O. Expertutlåtanden och Europeiska kommissionens rapport 2019 om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer erkänner att framgångsfaktorer för att bekämpa diskriminering och flerdimensionell utestängning omfattar intersektionella, tvärsektoriella och integrerade strategier och att romska kvinnor, romska hbt-personer och romska personer med funktionsnedsättning utsätts för diskriminering på flera grunder. Bland de prioriteringar som nämns i rapporterna finns behovet av att stödja romers tillgång till rättslig prövning med fokus på offer för diskriminering på flera grunder och att stärka jämställdhetsorganens kapacitet att hantera diskriminering mot romer. P. Romska kvinnor är särskilt drabbade när det gäller kvinnors rättigheter, och de utsätts ofta för svåra former av verbala, fysiska, psykiska och rasistiska trakasserier samt etnisk segregering inom mödra- och förlossningsvården. Romska kvinnor placeras åtskilda från andra i särskilda rum med badrum och köksutrymmen som inte används av andra. I vissa medlemsstater har romska kvinnor utsatts för systematisk tvångssterilisering och de har inte kunnat få adekvat gottgörelse eller ersättning för de kränkningar av deras mänskliga rättigheter som detta inneburit. Q. Miljörelaterade orättvisor är ofta kopplade till hälsorisker och får negativa konsekvenser för romer, som påverkas i oproportionerligt stor utsträckning av miljöbelastningar, har mindre tillgång till miljöresurser och miljötjänster och diskrimineras när det gäller rätt till information, delaktighet i beslutsfattande och tillgång till rättslig prövning i miljöärenden. R. Inrättandet av den första EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer placerade behovet av att förbättra situationen för romer på den politiska dagordningen i Europa, skapade avgörande institutionella strukturer och nätverk och satte press på medlemsstaterna att ta fram nationella strategier för att ta itu med sina brister. När man bygger vidare på resultaten av utvärderingen av den befintliga EU-ramen är det avgörande att de nationella strategierna för integrering av romer fortsätter, under vägledning av ett förslag för perioden efter 2020, och att de förbättras genom att begära bättre efterlevnad av medlemsstaterna och genom att främja en användning av mer bindande mål för att öka engagemanget och ansvarsskyldigheten. Ett bättre genomförande av nationella strategier ställer krav på att sådana strategier integreras i nationell, regional och lokal sektorspolitik samt att EU-medel, särskilt för långsiktiga integrationsprojekt, används mer effektivt. S. Ett lagstiftningsförslag om jämlikhet, inkludering och deltagande för romer och bekämpning av antiziganism behövs och bör utarbetas på grundval av mer realistiska kvantitativa och kvalitativa disaggregerade data som samlas in med stöd av romska organisationer i det civila samhället, och då även på lokal nivå. T. Den romska kulturen är en del av Europas kultur och värden och romerna har bidragit till EU:s kulturella rikedom, mångfald, ekonomi och gemensamma historia. Skyddet och stärkandet av de nationella minoriteternas kulturarv i medlemsstaterna spelar en avgörande roll för den sociala sammanhållningen. U. Det är medlemsstaterna som ansvarar för utvecklingen och ett effektivt genomförande av de nationella strategierna för integrering av romer i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Tillräckliga medel bör anslås från medlemsstaternas lokala, regionala och nationella budgetar och kompletteras med EU-medel för genomförandet av nationella strategier för perioden efter 2020 för integrering av människor med romsk bakgrund. Effektiva och förstärkta övervaknings-, tillsyns- och sanktionsmekanismer bör tas fram. EU och medlemsstaterna måste se till att medlen anslås för de syften och projekt som har störst potentiell långsiktig effekt på romernas situation och att de används på rätt sätt och inte missbrukas. V. Ungefär hälften av romerna i Europa bor utanför Europeiska unionen. Deras situation är fortfarande särskilt problematisk i de flesta kandidatländer, potentiella kandidatländer och grannskapsländer. Europeiska unionen kan ha stor inverkan på deras situation genom anslutningsförhandlingarna och genom tillhandahållandet av ekonomiskt bistånd. W. Lika deltagande och egenmakt för romer i beslutsfattandet, på alla nivåer, bör säkerställas bättre: Lokala, regionala, nationella och europeiska aktörer (icke-statliga organisationer, aktivister, experter, medlemmar från lokalsamhällena osv.) bör delta på lika villkor och involveras i hög grad i utvecklingen, genomförandet och övervakningen av den offentliga politik som förs gentemot människor med romsk bakgrund under perioden efter 2020. X. De flesta av de missgynnade romska befolkningsgrupperna hamnar ofta på efterkälken och utesluts från fördelarna med de nationella integrationsprogrammen på grund av begränsningar i de kartläggningsmetoder som används när de mest behövande befolkningsgrupperna identifieras. När ett programs interventionsstrategi utformas bör analyserna inriktas på det exakta geografiska området och antalet familjer och personer som utsätts för socioekonomisk utestängning. Y. Målen om inkluderingen av romer bör anpassas till Europeiska unionens övergripande mål, särskilt återhämtningsplanen, den nya fleråriga budgetramen för 2021–2027, den europeiska gröna given, den europeiska pelaren för sociala rättigheter, den europeiska planeringsterminen, målen för hållbar utveckling inom FN:s Agenda 2030, den nya gemensamma jordbrukspolitiken, Fonden för en rättvis omställning, den nya kompetensagendan för Europa, den europeiska digitala strategin och SMF-strategin för ett hållbart och digitalt Europa. En springande punkt för arbetet med att inkludera romer är att få politiskt stöd. Det krävs en omfattande mobilisering av nyckelaktörer på alla nivåer, även i rådet, för att säkerställa medlemsstaternas politiska engagemang och ansvarsskyldighet. Z. Antiziganismen har existerat i våra samhällen i många århundraden och den fick sina grymmaste konsekvenser under förintelsen, då uppskattningsvis 500 000 romer utrotades. På det nuvarande Rumäniens territorium ledde antiziganismen till nästan 500 års slaveri för romerna. På grund av århundraden av diskriminering och social utestängning kunde romerna inte på ett effektivt och betydande sätt dra fördel av den kontinuerliga socioekonomiska utvecklingen av våra samhällen. De hamnade på efterkälken och följaktligen har skillnaderna mellan romerna och den allmänna befolkningen ökat. AA. Covid-19-krisen har visat att situationen för marginaliserade grupper av romer i överbefolkade områden och bosättningar har förvärrats, att rasism, diskriminering, utestängning, polisvåld mot romer och fientliga attityder gentemot romer som anses sprida viruset har förvärrats och att romerna löper större risk att smittas av covid-19 eftersom de har begränsad tillgång till adekvat hälso- och sjukvård, dricksvatten, sanitet och mat. Situationen under covid-19-krisen har därför mer än tydligt visat på det brådskande behovet av att EU och dess medlemsstater tar itu med inkluderingen av romerna. Medlemsstaterna bör ge akut stöd och sjukvård för att förhindra att viruset sprids. De ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-krisen hotar att drabba den romska befolkningen hårdast och fördjupa de befintliga ojämlikheterna inom alla prioriterade områden som rör inkluderingen av romer. EU:s lagstiftningsförslag om jämlikhet, inkludering och deltagande för romer och bekämpning av antiziganism, EU:s strategiska förslag för perioden efter 2020, prioriteringar och tillräckliga medel 1. Europaparlamentet konstaterar att romerna utsätts för ihållande antiziganism – en särskild form av rasism – som leder till den högsta graden av fattigdom och social utestängning. Parlamentet beklagar att romernas övergripande situation i EU inte har förbättrats, trots den fortsatta socioekonomiska utvecklingen i EU och insatserna för att säkerställa inkluderingen av romer, både på EU-nivå och på nationell nivå. Det beror ofta på ihållande antiziganism och bristen på politisk vilja. Därför uppmanas kommissionen att föregå med gott exempel och införa en ”politik för integrering av romer” för att integrera romernas perspektiv i alla skeden och på alla nivåer inom den politik, de program och de projekt som rör integrering, men utan att utesluta den riktade strategin, och för att förebygga diskriminering i EU:s politik i allmänhet och underlätta positiv särbehandling och uppsökande arbete bland romerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att också följa denna väg och skapa politiska strategier som bidrar till en aktiv inkludering av romer i våra samhällen. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om jämlikhet, inkludering och delaktighet för romer och bekämpning av antiziganism på grundval av en grundlig konsekvensbedömning och systematiska samråd med romer, (pro-)romska experter och icke-statliga organisationer på nationell och regional nivå och framför allt gräsrotsnivå samt andra berörda aktörer såsom Europarådet och FRA. Parlamentet anser att detta förslag skulle kunna grundas på artikel 19.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och ses som en lämplig åtgärd för att bekämpa diskriminering på grund av romernas etniska ursprung. Parlamentet anser att den tidigare tillämpade rådsrekommendationen inte är en tillräcklig form av rättsakt, eftersom den inte var rättsligt bindande och inte har haft någon betydande positiv inverkan på romerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta folkgruppens inre heterogenitet inom de prioriterade områdena i förslaget för perioden efter 2020 för att se till att ingen hamnar på efterkälken och uppmanar kraftigt till att benämningen ”romer” används när man hänvisar till romska grupper i EU:s strategier och diskussioner för perioden efter 2020. Det konstateras att deltagande på lika villkor på alla områden som rör det offentliga livet, politiskt deltagande och romernas språk, konst, kultur och historia uttryckligen bör nämnas i EU‑förslaget om romer för perioden efter 2020, och så även ytterligare åtgärder på de fyra viktigaste prioriterade områdena utbildning, sysselsättning, boende och hälso- och sjukvård. 3. Europaparlamentet anser att man i förslaget i första hand ska sträva efter att uppnå betydande positiva effekter. Det bör kombinera de socioekonomiska aspekterna med en rättighetsbaserad strategi, däribland en plan för att undanröja bristande jämlikhet i fråga om boende, hälso- och sjukvård, sysselsättning och utbildning. Det bör innehålla specifika, jämförbara, uppnåeliga, bindande och tidsbundna mål för att skydda och förbättra inkluderingen av romer, däribland personer som utsätts för diskriminering på flera grunder, såsom ungdomar, kvinnor och flickor, hbti-personer och personer med funktionsnedsättning, för att främja inkluderande utbildning och barns tidiga utveckling och bekämpa diskriminering och segregering. Det bör prioritera en rättighetsbaserad strategi med tanke på den kollektiva och strukturella karaktären som diskrimineringen av romerna har. Parlamentet betonar att kommissionens förslag för perioden efter 2020 bör fokusera på att bekämpa fattigdom och antiziganism, förbättra levnadsvillkor och hälsa samt kombinera en målinriktad strategi med en strategi för integrering. 4. Europaparlamentet konstaterar att för att EU:s framtida process för inkludering av romer ska bli framgångsrik och trovärdig krävs en grundläggande förändring av strategin, som innebär att man övergår från en förmyndaraktig inställning till en icke-förmyndaraktig inställning när man utformar den politik som rör romerna. Parlamentet betonar att de nationella insatserna för inkludering av romer bör påskyndas i alla EU-medlemsstater. Parlamentet understryker dock att betoningen bör läggas på de länder med stor romsk befolkning där en ineffektiv inkluderingsprocess innebär makroekonomiska utmaningar, fördjupar regionala skillnader och således hämmar EU:s sociala sammanhållning. Parlamentet betonar att EU:s stöd till dessa länder bör anpassas till utmaningarna och att större uppmärksamhet bör ägnas åt politikens och åtgärdernas effektivitet i dessa länder, och parlamentet anser att förslaget för perioden efter 2020 även bör innehålla en extern komponent beträffande kandidatländer, potentiella kandidatländer och grannskapsländer, genom vilken EU skulle kunna stödja dessa länder när det gäller att utveckla omfattande långsiktiga strategier för inkludering av romer och erbjuda ekonomiskt stöd inom områden som utbildning, hälso- och sjukvård, boende och sysselsättning. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka kopplingen mellan EU:s allmänna finansiella och politiska instrument och de mål för socioekonomisk utveckling och inkludering av romer som fastställs i kommissionens rättsligt bindande förslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att mobilisera medel för jämlikhet, inkludering och deltagande för romer i den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och EU:s återhämtningsplan. Parlamentet insisterar i detta avseende på att enheter som använder diskriminerande metoder gentemot romer, eller fattar beslut eller genomför åtgärder i detta syfte, bör inte ha rätt till finansiering från unionens budget. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utvidgningsländerna att justera befintliga allmänna finansiella mekanismer och göra dem flexibla för blandad användning av medel i romska befolkningsgrupper genom att möjliggöra tillgång till information, uppsökande arbete, kapacitetsuppbyggnad, tillhandahållande av tekniskt stöd och garantier under ansökningsprocessen för finansiering. Parlamentet anser att medel ofta används mest effektivt på lokal nivå av lokala myndigheter och icke-statliga organisationer och uppmanar därför kommissionen att öka de medel som fördelas direkt till dessa och att göra romernas lokala företrädare delaktiga i genomförandet. Parlamentet anser att man för att stödja romska och pro-romska organisationer i det civila samhället bör beakta flexiblare samfinansieringskrav, eftersom många icke-statliga organisationer, särskilt på lokal nivå, inte har råd med egna ekonomiska bidrag, vilket hindrar icke-statliga organisationer på gräsrotsnivå att få tillgång till EU-medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett ändamålsenligt sätt bemöta oron över att utrymmet för det oberoende civilsamhället krymper allt mer i vissa medlemsstater. Parlamentet är oroat över att coronavirusutbrottet kan leda till nedskärningar inom programmen för rättigheter och värden i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027 och negativt påverka de organisationer i det civila samhället som för romernas talan och följaktligen påverka deras uppsökande arbete bland de romska befolkningsgrupperna. Kommissionen uppmanas att ta itu med denna risk på ett effektivt sätt. 6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att komplettera EU:s ekonomiska stöd för att förbättra romernas situation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ange vilken finansieringsnivå som krävs för att genomföra de föreslagna åtgärderna för att integrera romer och att ange hur stora ekonomiska medel som finns tillgängliga för sådana åtgärder från medlemsstaternas och EU:s budgetar. 7. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina regionala och lokala utvecklingsstrukturer integrera bättre kartläggningsmetoder för marginaliserade romska befolkningsgrupper och stärkta finansieringsmekanismer, som tillåter mer riktade investeringar i marginaliserade romska befolkningsgrupper och en bättre inkludering av de romska befolkningsgrupperna i genomförandet av medlen för att se till att de anslagna medlen används på rätt sätt och inte missbrukas. Insamling av uppdelade uppgifter 8. Europaparlamentet framhåller behovet av systematisk insamling av robusta uppgifter uppdelade efter etnicitet och kön för att förbättra behovs- och sammanhangsanalyser och underlätta fastställandet av mål och effektindikatorer i syfte att säkerställa bäst resultat när det gäller att samordna behov med planering och budgetering, på både nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet betonar vikten av kontrafaktiska metoder för konsekvensbedömning, för att minska klyftan mellan politiska ramar och genomförande på fältet. Parlamentet påminner om att glappet mellan å ena sidan ambitionen och å andra sidan kapaciteten inom den struktur som finns på plats för att uppnå resultat är en avgörande begränsning för vissa insatser, på grund av brist på databaserad planering, otillräckliga budgetmedel och uppkomsten av nya oförutsedda behov. 9. Europaparlamentet erinrar om att Europeiska revisionsrätten 2016 drog slutsatsen att övervakningen och utvärderingen av framstegen i de nationella strategierna för integrering av romer var en betydande utmaning för alla besökta medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram innovativa, effektinriktade och databaserade metoder som direkt input till nästa generations program. 10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att ta fram en gemensam metod för insamling och offentliggörande av uppgifter om jämlikhet uppdelade på etniskt ursprung enligt definitionen i EU:s direktiv om likabehandling oavsett ras, på frivillig och anonym basis och med säkerställt skydd av personuppgifter, självidentifiering och samråd med berörda samhällsgrupper, för att få in tillförlitliga, jämförbara uppgifter i enlighet med relevanta nationella rättsliga ramar och EU:s dataskyddslagstiftning och som stöd för evidensbaserad politik, för att förbättra effektiviteten hos de strategier och åtgärder som tillämpats och vidtagits för att identifiera strukturella problem. 11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda alla uppgifter som finns att tillgå för att fastställa riktmärken och utgöra underlag för att ta fram politiska program. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att utveckla en mer exakt profil för romerna och deras behov, och detta även i kandidatländerna. Parlamentet understryker att riktlinjerna från byrån för grundläggande rättigheter skulle ha en central plats i detta sammanhang. Romers lika deltagande i beslutsfattande, nationella strategier för integrering 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en inkluderande mekanism för att säkerställa deltagande på lika villkor av romska och pro-romska organisationer i det civila samhället, experter och medlemmar från lokalsamhällena från alla nivåer, och gå vidare från en förmyndande hållning till ett icke-paternalistiskt förhållningssätt som inkluderar dem som är verksamma på lokal och regional nivå, och då även beakta ett jämställdhetsperspektiv i den politiska debatten och i beslutsfattandet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja röstningsutbildning för romer samt romskt valdeltagande. 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en romsk arbetsgrupp på EU‑nivå för att underlätta romers inkludering på olika politikområden och stärka romers egenmakt genom att stödja kapacitetsuppbyggnad för alla aktörer som är inblandade i styrning och genomförande av politik inriktad mot romer på EU-nivå och nationell nivå, på ett påtagligt, värdigt, opartiskt, inkluderande och insynsvänligt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma när de skapar sina egna nationella strategier för integrering av romer för perioden efter 2020. Parlamentet betonar att lokala och regionala aktörer, däribland icke-statliga organisationer, aktivister, lokala experter, regionala experter, medlemmar från lokalsamhällena, människor som drabbas av antiziganism, måste ha en betydande medverkan i utarbetandet, genomförandet och övervakningen av de nationella strategierna för integrering och annan offentlig politik som riktar sig till romer, så att romers deltagande blir en bindande gemensam kvalitetsnorm för den framtida ramen och de nationella strategierna. 14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nationella strategier för perioden efter 2020 för inkludering av romer åtföljda av en heltäckande gemensam bedömningsram och med en tillräcklig och på förhand fastställd budget, som införlivas i de nationella, regionala och lokala budgetarna och är föremål för en periodisk översyn och utvärdering och som återspeglar omfattningen av romers behov av social inkludering. Parlamentet betonar att när lokala, regionala och nationella budgetar tas fram måste integreringen av romer vara en av prioriteringarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella strategier för integrering inbegripa kampen mot antiziganism på ett övergripande plan och inom alla offentliga områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i de landsspecifika rekommendationerna inkludera en bedömning av de framsteg som gjorts för att uppnå målen i de nationella strategierna för integrering. Antiziganism och diskriminering på flera grunder 15. Europaparlamentet upprepar den ståndpunkt och de rekommendationer som parlamentet framförde i sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism. Eftersom de vidtagna åtgärderna hittills har varit begränsade, uppmanar parlamentet kommissionen att införliva dessa rekommendationer i sitt förslag för romers jämlikhet, inkludering och deltagande samt kampen mot antiziganism efter 2020, särskilt de rekommendationer som rör antiziganism och sanning och försoning eftersom dessa är hörnstenarna för ett starkt och inkluderande samhälle. Parlamentet avvisar bestämt den politiska idén och populismen om att bygga regeringspolitik på att uppmana till antiziganism, peka ut romer som syndabockar och direkt eller indirekt främja diskriminering eller segregering. Parlamentet anser att sådana politiska handlingar strider mot inte bara de nationella författningarna utan även de grundläggande rättigheterna och värdena i EU-fördragen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta omedelbara åtgärder genom att öppna överträdelseförfaranden när det finns en risk för överträdelse av EU-rätten. 16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att officiellt erkänna antiziganism som en särskild form av rasism mot romer. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med antiziganism inom de viktigaste områdena i förslaget om romer efter 2020, och begär effektiva lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder på EU-nivå och nationell nivå för att hantera denna företeelse i både medlemsstaterna och utvidgningsländerna. Parlamentet anser att kampen mot antiziganism är en övergripande fråga som bör beaktas inom alla områden av unionens politik, särskilt när det gäller ny teknik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att ny teknik som utformats och används av brottsbekämpande myndigheter inte ger upphov till risk för diskriminering av etniska minoriteter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i utarbetandet och genomförandet av den framtida politiska ramen ytterligare integrera det arbete som gjorts av nationella organ för främjande av likabehandling. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att utveckla starkare synergier mellan de nationella organen för likabehandling och nationella kontaktpunkter för integrering av romer för att bekämpa antiziganism. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera jämställdhetsorganens effektiva oberoende, mandat och nödvändiga resurser så att de kan utföra sina uppgifter när det gäller att främja och skydda grundläggande rättigheter även för romer. Parlamentet anser att jämställdhetsorgan är rätt institutioner för att samla in uppgifter och skönja trender om antiziganism och att kanalisera detta till den europeiska nivån. 18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att romer åtnjuter lika tillgång till rättslig prövning och likhet inför lagen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda romer mot hot från högerextrema grupper, undersöka incidenter av polismisshandel och säkerställa romskt deltagande i brottsbekämpande styrkor och säkerhetsstyrkor. 19. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att anta riktlinjer och ta fram fortbildningar för poliskårerna mot oproportionell kriminalisering av romer, etnisk profilering, överdrivna procedurer för att stoppa och kroppsvisitera personer, omotiverade räder mot romska bosättningar, godtycklig konfiskering och förstörelse av egendom, överdriven våldsanvändning vid gripanden, överfall, hot, förödmjukande behandling, fysiska övergrepp och nekande av rättigheter under polisförhör och frihetsberövande och bristande polisarbete vid brott som begås mot romer genom att tillhandahålla litet eller inget stöd eller skydd (t.ex. vid människohandel eller våld i hemmet) eller obefintlig utredning vid brott som rapporteras av romer (i synnerhet hatbrott). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de behöriga myndigheterna till fullo utreder sådana fall. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla lämpliga rättsmedel. 20. Europaparlamentet välkomnar Europarådets yttrande om att företeelsen med hatpropaganda på internet kräver ytterligare analys och åtgärder för att reglera och hitta nya sätt att bekämpa denna typ av retorik såsom alternativa narrativ och teknik för faktagranskning. 21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att direktivet om likabehandling oavsett ras verkligen genomförs och efterlevs och att säkerställa effektiv tillämpning av rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet för att bekämpa ihållande antiziganism. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att återuppta förhandlingar om det övergripande antidiskrimineringsdirektivet eftersom det är en förutsättning för att uppnå jämlikhet i EU. 22. Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att förstärka sina insatser för att bekämpa diskriminering, hatpropaganda och hatbrott inom nationell och europeisk antidiskrimineringslagstiftning, särskilt när det gäller att övervaka och bistå romska offer. 23. Europaparlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet enligt direktivet om likabehandling oavsett ras att utse ett specialiserat organ för främjande av likabehandling av alla personer utan diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung. 24. Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna bör vidta åtgärder i fråga om situationen och rättigheterna för personer som befinner sig i skärningspunkten för olika diskrimineringsgrunder i EU, i synnerhet kvinnor, hbti-personer, personer med funktionsnedsättning. 25. Europaparlamentet påminner om mediernas avgörande roll för att minska antiziganistiska attityder genom icke-diskriminerande rapportering om minoriteter. Hälsa 26. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ta fram åtgärder för att förbättra tillgången till överkomlig förebyggande och kurativ hälso- och sjukvård av god kvalitet för romer, däribland sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård, och i synnerhet för kvinnor, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet upprepar att en viktig aspekt i detta avseende är att förbättra tillgången till hälsotjänster, både den fysiska tillgången och genom att undanröja de abstrakta barriärer som fördomar och rasism utgör. 27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel för att förbättra det allmänna hälsotillståndet hos romska befolkningsgrupper genom hälso- och sexualundervisning, genom mobil hälsoscreeningsverksamhet i segregerade områden, genom hälsoundervisningskampanjer om förebyggande vård och genom mångfaldsutbildning för hälso- och socialarbetare, vilket bidrar till att anpassa EU:s hälso- och sjukvårdssystem till mångfald. 28. Europaparlamentet fördömer starkt den etniska segregeringen av romska kvinnor inom mödra- och förlossningsvården. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart förbjuda alla former av etnisk segregering i vårdinrättningar, inbegripet inom mödra- och förlossningsvården. 29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa effektiva och skyndsamt vidtagna åtgärder för alla som överlevt tvångssterilisering, bland annat genom att inrätta effektiva system för gottgörelse. Lika och rättvis tillgång till utbildning, romsk konst, språk och kultur 30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma nya finansieringsverktyg eller delprogram för att komplettera medlemsstaternas åtgärder för riktat och skräddarsytt stöd till utbildning av god kvalitet från tre års ålder för romska elever som lever i extrem fattigdom och inte har tillgång till befintliga och framtida EU-initiativ för finansiering av utbildning och social inkludering, såsom Erasmus+, barngarantin eller Europeiska socialfonden+. 31. Europaparlamentet noterar att man i vissa medlemsstater under de gångna åren endast har gjort begränsade framsteg med utbildningen av socialt missgynnande romska barn, vilket framför allt beror på bristen på politisk vilja samt antiziganism, och därför är gapet fortfarande stort mellan romska och icke-romska elevers och studenters studieresultat. Parlamentet påminner om att det är mycket viktigt att ge romska barn en likvärdig start i livet för att bryta den cirkel som skapas då fattigdom överförs från en generation till en annan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha en helhetssyn inom alla politikområden och se till att utbildning av romska barn blir en prioriterad fråga på regeringarnas dagordningar. 32. Europaparlamentet rekommenderar att utsatta romska elevers utbildning påbörjas så tidigt som möjligt, med hänsyn till de särskilda förhållandena i varje medlemsstat, genom att låta dem omfattas av förskoleverksamhet och barnomsorg som är jämlik, ekonomiskt överkomlig, tillgänglig och inkluderande. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utveckla och genomföra strategier och program som syftar till att underlätta romers tillgång till barnomsorg, skolor och universitet, vilket är en förutsättning för personlig utveckling och karriärutveckling, och påminner om att fritidsaktiviteter, såsom idrott eller konstnärlig verksamhet, är ett utmärkt sätt för att åstadkomma inkludering. 33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa adekvat finansiering för icke-statliga organisationer som tillhandahåller sådana aktiviteter, eftersom dessa aktiviteter är avgörande för att skapa en miljö och förhållanden där barn från alla bakgrunder har lika möjligheter. Parlamentet anser att utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna också är av avgörande vikt på detta område. 34. Europaparlamentet är särskilt bekymrat över den höga graden av segregering av romska barn i skolor och det diskriminerande bruket att placera romska barn i skolor för barn med psykisk funktionsnedsättning, vilket fortfarande förekommer i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för sådan praxis i enlighet med tillämplig lagstiftning mot diskriminering. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att prioritera åtgärder för att undanröja alla former av skol- eller klassegregation av romska elever, i överensstämmelse med rådets rekommendation 2013, genom att genomföra ett flertal åtgärder som aktivt involverar lokala berörda parter, särskilt romska föräldrar och barn, samt lokala samhällsorganisationer, och genom att ta fram åtgärder för att öka medvetenheten. 35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla skolor och inspektionsorgan faktiskt uppfyller sin rättsliga skyldighet att avskaffa segregeringen i skolorna och även att förbinda sig att varje år samla in uppgifter om och offentliggöra situationen när det gäller skolsegregation på alla nivåer, inbegripet genom att införa påföljder för dem som brister i efterlevnaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta god praxis, om t.ex. att inrätta och tilldela kapacitet och resurser till en ministerkommitté för minskad segregering, för att ge stöd till skolor som vill minska segregeringen och utdöma påföljder för dem som brister i efterlevnaden. Parlamentet påminner om att kommissionen inlett tre överträdelseförfaranden angående segregering av romska barn. Parlamentet anser att de senaste åren inte har visat någon förbättring trots kommissionens ansträngningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta ytterligare åtgärder och hänskjuta dessa fall till Europeiska unionens domstol om det är nödvändigt. 36. Europaparlamentet påminner om det akuta behovet av att romska föräldrar involveras i sina barns skolgång, på varje utbildningsnivå. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att utarbeta program som syftar till att göra romska föräldrar delaktiga i sina barns skolgång och utbildningsmässiga och personliga utveckling. Parlamentet betonar att medlemsstaternas möjlighet att säkerställa romska föräldrars delaktighet är starkt beroende av flera både samhälleliga och ekonomiska faktorer, och begär särskilt stöd – när det gäller hälsointegritet, skolmat och kläder – för romska familjer som är drabbade av ekonomiska, sociala och medicinska problem eller bostadsproblem. Parlamentet anser att man för barn som har hoppat av skolan och/eller saknar läs- och skrivkunskaper och grundläggande färdigheter bör utforma nya möjligheter för att de ska kunna fortsätta sin utbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta avseende till fullo utnyttja fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead). 37. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att säkerställa lika tillgång för romska barn till högkvalitativ utbildning, inklusive genom samhällspraktik och möjligheter till livslångt lärande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på en strukturell nivå ta itu med respekten för mångfald, interkulturell förståelse och mänskliga rättigheter i skolornas normala läroplaner och i medierna, och att i sina läroplaner inbegripa utbildning i mänskliga rättigheter, ledarskap och demokratiskt medborgarskap, liksom romsk historia, samt sprida och utvidga romska universitetsprogram på europeisk nivå. 38. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma lagar och politiska åtgärder som syftar till att säkerställa rättsmedel för alla romska barn som feldiagnosticerats och placerats i specialskolor eller i klasser och skolor endast för romer baserat på deras etniska ursprung och som följaktligen har förnekats grundläggande rättigheter och möjligheter till en utbildning av god kvalitet och till goda arbetstillfällen. 39. Europaparlamentet anser att covid-19 gjorde det nödvändigt att aktivt använda informations- och kommunikationsteknik (IKT) och tillhörande metoder. Parlamentet betonar dock att pandemin blottlade en otillräcklig beredskap för den digitala omvandlingen eftersom många familjer med romsk bakgrund och deras skolor inte är utrustade med lämpliga IKT-verktyg och digitala färdigheter och ofta inte har råd med el och digital anslutning. Parlamentet anser att innehav av IKT-utrustning är avgörande för digital utbildning och uppmanar därför kommissionen att skapa en pool av IKT-verktyg och fördela den bland de mest utsatta familjerna och barnen för att ge dem grundläggande verktyg för distansundervisning och förbereda dem för den digitala tidsåldern. Parlamentet anser att internettillgång och digitala färdigheter är en hörnsten för den kommande digitala tidsåldern för alla medborgare och därför även avgörande för att stärka romers egenmakt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa bestämmelserna om internettillgång i förslaget för perioden efter 2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa digitala färdigheter i sina läroplaner från tidig ålder och att investera i program för digital kompetens som kan stödja romska barn. 40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja romernas språk, kultur och historia i läroplaner, museer och andra former av kulturella och historiska uttryck, och ge den romska kulturens bidrag erkännande som en del av det europeiska kulturarvet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta samstämda och konsekventa åtgärder, med lämpliga budgetar, för att stimulera, stödja och främja romsk konst och kultur, forska om och bevara det materiella och immateriella kulturarvet från den traditionella romska kulturen samt återuppliva och främja traditionella romska hantverk. Bostäder av god kvalitet till ett överkomligt pris, miljömässig rättvisa 41. Europaparlamentet betonar att en bostad inte är en handelsvara utan en nödvändighet, utan vilken medborgarna inte kan delta fullt ut i samhället och ha tillgång till grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sin politik integrera rekommendationerna i rapporten från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter ECSR The Right to affordable housing, Europe's neglected duty, särskilt i syfte att säkerställa att alla medlemsstater skyndsamt godtar att vara bundna av artikel 31 i den reviderade europeiska sociala stadgan angående rätten till bostad, och att öka sina investeringar i socialt och överkomligt boende för att få ett slut på de alltför höga boendekostnaderna i förhållande till människors inkomster, särskilt bland marginaliserade grupper. 42. Europaparlamentet uppmuntrar kraftfullt medlemsstaterna att säkerställa att romer registreras korrekt med id-handlingar och födelseattest och att deras egendom (mark och bostad) registreras korrekt, och att säkerställa mer flexibla rättsliga och administrativa förfaranden för framtiden. 43. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att minimera effekterna av covid‑19‑pandemin i romernas överbefolkade och omänskliga bostadsförhållanden, och att legalisera deras informella bosättningar, genom investeringar i infrastruktur och förbättrade bostäder inom nyligen legaliserade informella bosättningar. 44. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en omfattande mekanism för att säkerställa att diskriminering och övergrepp mot romer i bostadsfrågor förebyggs och bestraffas, att ta itu med hemlöshetsfrågan och att tillhandahålla icke bofasta romer med lägerplatser som är adekvata och lämpliga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhindra ytterligare tvångsavhysningar av romer genom att säkerställa att sådana metoder alltid sker i full överensstämmelse med internationell, europeisk och nationell rätt, och uppmanar medlemsstaterna att se till att de berörda personerna ges besked i rimlig tid och tillräcklig information, och påpekar att inga avhysningar bör ske utan att det tillhandahålls likvärdiga alternativa bostäder av god kvalitet till ett överkomligt pris i en miljö utan segregering och med tillgång till offentliga tjänster. Parlamentet betonar det akuta behovet av offentliga investeringar för att komma till rätta med segregeringen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att motverka rumslig segregering och påpekar att geografisk isolering och bostadssegregering håller medlemmar av etniska minoriteter borta från anständigt arbete, oavsett vilka kvalifikationer de har. Parlamentet konstaterar att det är av central betydelse att hitta lösningar på problemet med avhysningar genom att engagera olika institutioner, samtidigt som åtgärder för att ta itu med bostadsfrågan för romer bör integreras i mer omfattande nationell verksamhet och i lagstiftningsinitiativ som är inriktade på subventionerat boende eller stödprogram. 45. Europaparlamentet påminner om att effekterna av covid-19-pandemin runt om i EU drabbar dem hårdast som har det sämst ställt, däribland romerna, och beklagar djupt att romerna diskrimineras och marginaliseras ytterligare på grund av covid-19-pandmein. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att under covid-19-krisen anta åtgärder för att motverka brist på vatten, lämplig sanitet, elektricitet och välbehövd infrastruktur i fattiga romska samhällen. Medlemsstaterna uppmanas att till fullo inkludera romska bosättningar i desinfektionsåtgärder, att förbjuda att grundläggande allmännyttiga tjänster dras in under pandemin, att överväga att subventionera konsumtionskostnaderna för de mest utsatta och dem som har förlorat sina inkomster, eller att frysa betalningar fram till dess att perioden för återhämtningsplanen är över, att ge ekonomiskt stöd till ensamstående föräldrar/ensamstående mödrar för barnomsorg, hyra och andra hushållsutgifter, för att mildra den ekonomiska påfrestningen, särskilt mot bakgrund av förlorade arbetstillfällen. 46. Europaparlamentet efterfrågar ett EU-omfattande genomförande av Århuskonventionen, som sammankopplar miljömässiga rättigheter och mänskliga rättigheter. Parlamentet rekommenderar att miljömässiga orättvisor integreras i förslaget för tiden efter 2020, och uppmanar kommissionen att ta itu med de olika formerna av diskriminering på miljöområdet. Romska kvinnor och flickor 47. Europaparlamentet betonar behovet av att prioritera ett jämställdhetsperspektiv och en jämställdhetsmedveten politik och bekämpa våld (inbegripet människohandel). Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Istanbulkonventionen att göra det skyndsamt. Parlamentet noterar att framtida strategier måste erkänna dessa skillnader och ta itu med dem genom att tillhandahålla romska kvinnor särskilda insatser och former av stöd. Parlamentet betonar att eftersom romska kvinnor och flickor ofta utsätts för diskriminering på flera grunder bör särskilda åtgärder för att stärka romska kvinnors och flickors egenmakt planeras. 48. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar, de lokala myndigheterna och, i förekommande fall, EU:s institutioner att göra romska kvinnor delaktiga, genom kvinnoorganisationer och relevanta berörda aktörer, i utarbetandet, genomförandet, utvärderingen och övervakningen av de nationella strategierna för integrering och skapa kopplingar mellan jämställdhetsorgan, kvinnorättsorganisationer och strategier för social inkludering, för att bygga upp förtroendet med lokalsamhällena och säkerställa lyhördhet för lokala förhållanden. 49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att ett särskilt kapitel om kvinnors rättigheter och jämställdhet införs i de nationella strategierna för integrering och att åtgärder för jämställdhetsintegrering som är avsedda att främja kvinnors rättigheter och jämställdhetsperspektivet tillämpas i varje avsnitt, särskilt i fråga om fördelningen av medel, i enlighet med rådets slutsatser om en EU-ram för nationella strategier för integrering av romer som betonar behovet av att ”ett jämställdhetsperspektiv tillämpas inom all politik och alla åtgärder för att främja romers sociala delaktighet”. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma om politiska strategier leder till önskade förbättringar för romska kvinnor och flickor och att vidta åtgärder om inga framsteg sker. 50. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma åtgärder för att hjälpa romska kvinnor att till fullo uppfylla sin potential och sina möjligheter att agera som självständiga, självsäkra och fria aktiva medborgare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvidga hälso- och skolmedlingssystemen för romer, som är obligatoriska för alla romska befolkningsgrupper, att säkerställa en medlare per femhundrade person och att finansiera och stödja systemen ordentligt så att medlarna ges en mer central roll i integreringsprocessen. 51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mer explicit inkludera romska flickor och kvinnor i arbetsmarknadspolitiken, inbegripet ungdomsgarantin. 52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de grundläggande rättigheterna för romska kvinnor och barn respekteras, och att romska kvinnor och flickor – även med hjälp av olika metoder såsom informationskampanjer – är medvetna om sina rättigheter enligt befintlig nationell lagstiftning om jämställdhet och diskriminering, och att ytterligare bekämpa patriarkala och sexistiska traditioner. Arbetsförmedling av hög kvalitet 53. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla arbetsförmedlingstjänster av god kvalitet för romska ungdomar, även för dem som varken arbetar eller studerar och som kämpar med extrem fattigdom. 54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om riktlinjer och standarder för en diskrimineringsfri rekryteringspolicy för medlemsstater och arbetsgivare, inbegripet rekommendationer om att anta jämlikhetsplaner på företagsnivå och i kollektivavtal på sektorsnivå, och att införa arbetsgrupper för mångfald på arbetsplatserna, bland annat för att motverka stereotyper, fördomar och negativa attityder, samt förebygga diskriminering i samband med rekrytering, befordran, lön och tillgång till utbildning. Parlamentet understryker att dessa handlingsplaner för jämlikhet även bör användas för att främja etnisk och kulturell mångfald på arbetsplatsen, utveckla interna bestämmelser mot rasism, rasismrelaterad diskriminering och rasismrelaterade trakasserier på arbetsplatsen, övervaka och granska rekryteringar, karriärsutveckling och bevarande av arbetskraft genom jämlikhetsarbete för att identifiera direkt eller indirekt diskriminerande praxis och anta korrigerande åtgärder för att minska ojämlikheten inom vart och ett av dessa områden, samt i detta syfte samla in jämlikhetsdata beträffande standarder för personlig integritet och grundläggande rättigheter. 55. Europaparlamentet betonar att de mest avgörande frågorna när det gäller romers sysselsättning är en effektiv övergång från utbildning till en öppen arbetsmarknad. Parlamentet betonar hur viktigt det är att få bukt med olika former av odeklarerat arbete och diskriminering från arbetsgivarnas sida och att matcha efterfrågan på arbetskraft mot arbetskraftsutbudet. 56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leva upp till sitt åtagande att anta en handlingsplan för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter och införliva integrering av romer som en indikator i den sociala resultattavlan. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att se till att romer har tillgång till anständiga arbetstillfällen samt skäliga löner och arbetsvillkor, och säkerställa att system för socialt skydd och sociala tjänster är adekvata och tillgängliga och att de faktiskt utnyttjas av alla potentiella mottagare, och inkluderar allmän hälso- och sjukvård utan diskriminering, system för minimiinkomst och pensionsrättigheter. o 57. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, medlemsstaternas och kandidatländernas subnationella parlament och råd, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Europeiska regionkommittén, Europarådet och Förenta nationerna.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Förberedelse av Europeiska rådets extra möte med fokus på den farliga upptrappningen och Turkiets roll i östra Medelhavet |
| |||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet, särskilt av den 24 november 2016 om förbindelserna mellan EU och Turkiet(1), av den 27 oktober 2016 om situationen för journalister i Turkiet(2), av den 8 februari 2018 om den nuvarande människorättssituationen i Turkiet(3), av den 13 mars 2019 om kommissionens rapport för 2018 om Turkiet(4), av den 19 september 2019 om situationen i Turkiet, särskilt avsättandet av valda borgmästare(5) och av den 13 november 2014 om turkiskt agerande som skapar spänningar i Cyperns exklusiva ekonomiska zon(6), – med beaktande av sin debatt den 9 juli 2020 om stabilitet och säkerhet i östra Medelhavet och Turkiets negativa roll, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 maj 2019 om EU:s utvidgningspolitik (COM(2019)0260) och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2018)0220), – med beaktande av tidigare uttalanden av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Turkiets borrningsverksamhet i östra Medelhavet, särskilt av den 16 augusti 2020 om Turkiets återupptagna borrningsverksamhet i östra Medelhavet, med beaktande av de kommentarer som gjordes vid presskonferensen efter hans möte med Turkiets utrikesminister Mevlut Çavuşoğlu den 6 juli 2020, kommentarerna efter hans möte med Greklands försvarsminister Nikolaos Panagiotopoulos den 25 juni 2020 och de kommentarer som gjordes efter hans möte med Cyperns utrikesminister Nikos Christodoulides den 26 juni 2020, – med beaktande av rådets och Europeiska rådets relevanta slutsatser om Turkiet, särskilt Europeiska rådets slutsatser av den 19 augusti 2020 om östra Medelhavet, rådets slutsatser av den 27 februari 2020 om Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet och rådets slutsatser av den 17–18 oktober 2019 om Turkiets olagliga borrningsverksamhet i Cyperns exklusiva ekonomiska zon, – med beaktande av EU-utrikesministrarnas uttalanden av den 15 maj 2020 och den 14 augusti 2020 om situationen i östra Medelhavet, – med beaktande av resultaten av EU-utrikesministrarnas informella möte (Gymnich) den 28 augusti 2020, – med beaktande av Natofördraget från 1949 och Natos generalsekreterares uttalande av den 3 september 2020, – med beaktande av Ajaccioförklaringen som utfärdades den 10 september 2020 efter det sjunde toppmötet för unionens sydliga medlemsstater (MED7), – med beaktande av relevant internationell sedvanerätt och FN:s havsrättskonvention från 1982, som Grekland och Cypern och även Europeiska unionen är parter i samt av FN‑stadgan, – med beaktande av Romstadgan och Internationella domstolens grundläggande dokument och det prejudikat som fastställts genom dess rättspraxis, – med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Östra Medelhavet är ett område av strategisk betydelse för EU och ett centralt område för freden och stabiliteten i hela Medelhavsområdet och Mellanöstern, men präglas av långvariga konflikter på olika nivåer av politisk, ekonomisk och geostrategisk natur. De ökande spänningarna i östra Medelhavet späs på av Turkiets ensidiga åtgärder, bland annat militära insatser, avsaknaden av en inkluderande diplomatisk dialog och de beklagliga misslyckandena med att medla i konflikten. B. Sedan man upptäckte naturgasreserver till havs i början av 2000-talet har Turkiet utmanat sina grannar när det gäller internationell rätt och avgränsningen av deras exklusiva ekonomiska zoner. Genom upptäckten av betydande gasreserver i Medelhavet, inbegripet upptäckten av gasfältet Leviathan 2010, och därefter gasfältet Zohr, den hittills största upptäckten av naturgas i Medelhavet, utanför Egypten 2015, väcktes intresse för regionen och ledde till ytterligare prospektering och borrning under 2018 och 2019. C. Turkiet har inte undertecknat FN:s havsrättskonvention, som Grekland och Cypern är parter i, på grund av den pågående sjöfartstvisten om avgränsningen av en exklusiv ekonomisk zon. Havsrätten, som är under utveckling och komplex till sin natur, tolkas på olika sätt av Grekland och Turkiet. Båda parter påstår att den andra sidans tolkning av sjörätten strider mot internationell rätt och att den andra sidans verksamhet är olaglig. Den ovannämnda tvisten om avgränsningen av exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsockeln mellan Turkiet å ena sidan och Grekland å andra sidan har förblivit olöst sedan november 1973. D. Turkiet är ett kandidatland och en viktig partner för EU och förväntas, i egenskap av kandidatland, upprätthålla högsta standarder i fråga om demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, även när det gäller landets efterlevnad av internationella konventioner. EU är tydligt och beslutsamt när det gäller att försvara Europeiska unionens intressen, visa sitt orubbliga stöd och sin solidaritet med Grekland och Cypern samt upprätthålla internationell rätt. E. Turkiets olagliga prospekterings- och borrningsverksamhet i östra Medelhavet leder till en intensiv och farlig militarisering av östra Medelhavet, vilket i sin tur utgör ett allvarligt hot mot freden och säkerheten i hela regionen. För att stödja Grekland och Cypern satte Frankrike den 12 augusti 2020 in två marinfartyg och två stridsflygplan i området och deltog i militära övningar tillsammans med Grekland, Cypern och Italien den 26 augusti 2020. F. Den 10 juni 2020 möttes ett franskt marinfartyg av en extremt fientlig reaktion från turkiska krigsfartygs sida när det inom ramen för Natos Sea Guardian-uppdrag begärde att få inspektera ett turkiskt fartyg som misstänktes bryta mot FN:s vapenembargo mot Libyen. Grekland har sedan januari 2020 registrerat över 600 kränkningar av sitt luftrum från det turkiska flygvapnets sida. Denna verksamhet från Turkiets sida åtföljs av en alltmer fientlig retorik mot både Grekland och Cypern, andra EU-medlemsstater och EU självt. G. De sonderande samtalen mellan Grekland och Turkiet ligger nere sedan mars 2016. Både Greklands premiärminister och Turkiets president gav en positiv skjuts åt de bilaterala förbindelserna efter deras möte i september 2019 i FN:s generalförsamling, och i december för att återuppta den politiska dialogen, varefter höga tjänstemän träffades i Ankara i januari 2020 och förtroendeskapande åtgärder diskuterades i Aten i februari 2020. H. I januari 2019 inrättade regeringarna i Cypern, Egypten, Grekland, Israel, Italien, Jordanien och den palestinska myndigheten gasforumet för östra Medelhavet, ett multinationellt organ med uppgift att utveckla en regional gasmarknad och en mekanism för resursutveckling. Detta har kritiserats av Turkiets utrikesministerium, som hävdar att man försöker utesluta Ankara från regionalt samarbete och regional samordning på gasmarknaden. I. Turkiet och den libyska nationella samlingsregeringen undertecknade i november 2019 ett samförståndsavtal som fastställer en ny maritim avgränsning mellan de båda länderna, trots att de inte har några angränsande eller motsatta kuster. Samförståndsavtalet mellan Turkiet och Libyen om avgränsning av marina jurisdiktioner i Medelhavet inkräktar på tredjeländers suveräna rättigheter, överensstämmer inte med havsrätten och kan inte medföra några rättsverkningar för tredjeländer. Om samförståndsavtalet tillämpades skulle det i praktiken leda till en skiljelinje mellan de östra och västra delarna av Medelhavet och därmed hota sjöfartsskyddet. J. Den 20 april 2020 skickade Turkiet in borrningsfartyget Yavuz, åtföljt av ett turkiskt marinfartyg, i Cyperns exklusiva ekonomiska zon. Den 30 juli 2020 skickade Turkiet in det seismiska forskningsfartyget Barbaros, åtföljt av ett turkiskt krigsfartyg och ett annat stödfartyg, i Cyperns exklusiva ekonomiska zon. Den 10 augusti 2020 sände Turkiet in forskningsfartyget Oruç Reis åtföljt av 17 marinfartyg i grekiska vatten för att kartlägga havsterritoriet för eventuell olje- och gasborrning i ett område där Turkiet också hävdar sin jurisdiktion. Grekland svarade genom att skicka sina egna krigsfartyg för att spåra de turkiska fartygen, varav ett kolliderade med ett grekiskt fartyg. Den 31 augusti 2020 förlängde Turkiet återigen sin prospektering i östra Medelhavet med Oruç Reis till och med den 12 september 2020. Turkiets navigationsmottagare (Navtex) omfattar ett område som ligger inom Greklands kontinentalsockel. Denna verksamhet från Turkiets sida har lett till en betydande försämring av förbindelserna mellan Grekland och Turkiet. K. Efter att Navtex den 10 augusti 2020 slutade att gälla för vattnen mellan Turkiet, Cypern och Kreta, återvände Turkiets seismiska forskningsfartyg Oruç Reis den 13 september 2020 efter flera förhandlingsförsök till vattnen nära den södra provinsen Antalya, en manöver som skulle kunna bidra till minskade spänningar mellan Ankara och Aten. L. En ram för restriktiva åtgärder med anledning av Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet upprättades i november 2019, sedan rådet upprepade gånger hade uttryckt sina farhågor och kraftigt fördömt borrningsverksamheten i flera olika uppsättningar slutsatser, däribland Europeiska rådets slutsatser av den 22 mars 2018 och den 20 juni 2019. Den 27 februari 2020 förde rådet upp två chefer för oljebolaget Turkish Petroleum Corporation (TPAO) på EU:s sanktionsförteckning och införde ett reseförbud och frysning av tillgångar efter Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet. Vid rådets informella sammanträde (Gymnich) den 28 augusti 2020 efterlystes ytterligare riktade sanktioner mot Turkiet om landet inte trappar ned spänningarna i regionen. Dessa restriktiva åtgärder ska diskuteras vid Europeiska rådets extra toppmöte den 24 och 25 september 2020. Den 10 september 2020 uttryckte nationella ledare vid Medelhavstoppmötet Med7 sitt fulla stöd för och solidaritet med Grekland och beklagade att Turkiet inte hade reagerat på EU:s upprepade uppmaningar att upphöra med sin ensidiga och olagliga verksamhet i östra Medelhavet och Egeiska havet. M. Vice ordföranden/den höga representanten Borrell, som har satt igång intensiva insatser i regionen tillsammans med det tyska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd, har försökt finna lösningar genom dialog mellan Turkiet, Grekland och Cypern. För att dialogen ska kunna gå framåt måste Turkiet avstå från unilaterala åtgärder. Dessvärre misslyckades de medlingsförsök som under juli och augusti leddes av det tyska rådsordförandeskapet. Medan förhandlingarna pågick ingick Egypten och Grekland den 6 augusti 2020 ett bilateralt sjöfartsavtal vilket avgränsar en exklusiv ekonomisk zon för olje- och gasborrningsrättigheter, efter 15 års förhandlingar med Turkiet och Cypern om denna fråga. N. Nato har också föreslagit olika initiativ för dialog mellan Grekland och Turkiet och lett samtalen mellan dem. Enligt artikel 1 i Natofördraget ska dess parter åta sig att lösa alla internationella tvister som de är inblandade i på ett fredligt sätt som inte äventyrar den internationella freden, säkerheten och rättvisan och i sina internationella förbindelser avstå från att hota med eller bruka våld på ett sätt som är oförenligt med FN:s syften. O. Enligt FN-stadgan ska stater åta sig att lösa alla internationella tvister de är inblandade i på ett fredligt sätt som inte äventyrar den internationella freden, säkerheten och rättvisan och att i sina internationella förbindelser avstå från att hota med eller bruka våld på ett sätt som är oförenligt med FN:s syften. 1. Europaparlamentet är mycket oroat över den pågående tvisten och den därmed sammanhängande risken för ytterligare militär upptrappning i östra Medelhavsområdet mellan EU-medlemsstater och ett EU-kandidatland. Parlamentet är fast övertygat om att en hållbar lösning på konflikten enbart kan uppnås genom dialog, diplomati och förhandlingar i en anda av god vilja, i enlighet med internationell rätt. 2. Europaparlamentet fördömer Turkiets olagliga verksamhet inom Greklands och Cyperns kontinentalsockel/exklusiva ekonomiska zon, som kränker dessa EU‑medlemsstaters suveräna rättigheter, och uttrycker sin fullständiga solidaritet med Grekland och Cypern. Parlamentet uppmanar Turkiet att medverka i en fredlig tvistlösning och att avstå från ensidiga och olagliga åtgärder eller hot, eftersom de kan inverka negativt på möjligheten till goda grannförbindelser. 3. Europaparlamentet välkomnar Turkiets beslut av den 12 september 2020 att dra tillbaka sitt seismiska forskningsfartyg Oruç Reis och därmed ta ett första steg för att minska spänningarna i östra Medelhavet. Parlamentet fördömer Turkiets beslut av den 15 september 2020 att sända ut ett nytt Navtex-meddelande för att förlänga driftperioden för borrningsfartyget Yavuz till den 12 oktober 2020. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att visa återhållsamhet och aktivt bidra till att trappa ner situationen, bland annat genom att respektera alla grannländers territoriella integritet och suveränitet genom att omedelbart upphöra med all ytterligare olaglig prospekterings- och borrningsverksamhet i östra Medelhavet, avstå från att kränka grekiskt luftrum och grekiskt och cypriotiskt territorialvatten samt genom att ta avstånd från nationalistisk krigshetsande retorik. Parlamentet avvisar användning av hot och kränkande språk mot medlemsstater och EU, och anser det oacceptabelt och opassande för ett EU-kandidatland. 4. Europaparlamentet uttrycker behovet av att en lösning uppnås via diplomatiska medel, förlikning och internationell rätt, och stöder helhjärtat en återgång till dialogen mellan parterna. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer, särskilt Turkiet, att förbinda sig till en snabb nedtrappning genom att dra tillbaka sin militära närvaro i regionen för att möjliggöra dialog och effektivt samarbete. 5. Europaparlamentet uppmanar Turkiet att som EU-kandidatland fullt ut respektera havsrätten och EU-medlemsstaterna Greklands och Cyperns suveränitet över deras territorialhav, liksom alla deras suveräna rättigheter i sina havsområden. Parlamentet upprepar sin uppmaning till den turkiska regeringen att underteckna och ratificera Unclos och påminner om att även om Turkiet inte är signatärstat föreskriver sedvanerätten exklusiva ekonomiska zoner även för obebodda öar. 6. Europaparlamentet beklagar att den ökande spänningen undergräver utsikterna att återuppta direkta samtal om en övergripande lösning på Cypernfrågan, samtidigt som detta är och förblir det effektivaste sättet när det gäller att avgränsa de exklusiva ekonomiska zonerna mellan Cypern och Turkiet. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att aktivt stödja förhandlingarna om en rättvis, övergripande och hållbar lösning av Cypernfrågan inom FN:s ramar, i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, och i enlighet med internationell rätt, EU:s regelverk och på grundval av respekten för de principer som unionen bygger på. 7. Europaparlamentet välkomnar uppmaningen från Republiken Cyperns och Greklands regeringar till Turkiet att med ärligt uppsåt förhandla fram en maritim avgränsning mellan ländernas respektive kuster. Parlamentet uppmanar med kraft parterna att hänskjuta berörda ärenden till Internationella domstolen i Haag eller tillgripa internationell skiljedom om en lösning inte kan nås genom medling. 8. Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av EU, framför allt av vice ordföranden/den höga representanten Borrell och det tyska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd, och andra internationella institutioner såsom Nato, för att försöka finna lösningar genom dialog och diplomati. Parlamentet uppmanar alla parter att i ett verkligt kollektivt engagemang förhandla om avgränsningen av exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsockeln i god tro, med full respekt för internationell rätt och principen om goda grannförbindelser. Parlamentet stöder förslaget om en multilateral konferens om östra Medelhavet, där alla inblandade aktörer deltar för att tillhandahålla en plattform för tvistlösning genom dialog. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en bredare och inkluderande dialog med Turkiet och att följa en övergripande och strategisk säkerhetsordning jämte energisamarbete för Medelhavsområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i denna dialog beslutsamt hålla fast vid unionens grundläggande värden och principer, inbegripet respekten för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och solidaritetsprincipen. 10. Parlamentet efterlyser utan dröjsmål en omfattande miljöriskbedömning av all borrningsverksamhet med tanke på det stora antalet risker som gasprospektering till havs innebär för miljön, arbetskraften och lokalbefolkningen. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att investera i förnybar energi och en hållbar klimatvänlig framtid, och uppmanar EU att stödja utvecklingen av en sådan grön giv för Medelhavsområdet, som skulle inbegripa planer för investeringar i förnybar energi inom regionen i stort, i syfte att undvika tvister om begränsade fossila resurser som är skadliga för klimatet och miljön. 11. Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över det aktuella läget i förbindelserna mellan EU och Turkiet, framför allt när det gäller den svåra människorättssituationen i Turkiet och urholkningen av demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet understryker de tidigare och nuvarande negativa effekterna av Turkiets unilaterala utrikespolitiska initiativ inom regionen i stort, och betonar att Turkiets olagliga prospekterings- och borrningsverksamhet i östra Medelhavet ytterligare förvärrar de försämrade förbindelserna mellan EU och Turkiet generellt. Parlamentet uppmanar Turkiet och EU:s medlemsstater att samfällt stödja en fredlig lösning av konflikten, liksom den politiska dialogen i Libyen, och att hålla fast vid det vapenembargo som införts av FN:s säkerhetsråd. Parlamentet beklagar djupt den negativa inverkan som Turkiets nuvarande utrikespolitik och andra åtgärder i Medelhavsområdet har på stabiliteten i regionen. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt i sin resolution av den 24 oktober 2019 om Turkiets militära operationer i nordöstra Syrien och konsekvenserna av dessa(7). 12. Europaparlamentet uppmanar lämpliga forum inom Nato, särskilt högnivågruppen för kontroll av konventionella vapen, att ta upp vapenkontroll i östra Medelhavet som en brådskande fråga. 13. Europaparlamentet upprepar att den parlamentariska dialogen mellan EU och Turkiet är en viktig del av en dialog och insatser för nedtrappning. Parlamentet beklagar djupt den fortsatta vägran från den turkiska nationalförsamlingens sida att återinföra bilaterala sammanträden inom den gemensamma parlamentarikerkommittén EU-Turkiet. Parlamentet vill att dessa sammanträden ska fortsätta utan dröjsmål. 14. Europaparlamentet insisterar på att ytterligare sanktioner enbart kan undvikas genom dialog, lojalt samarbete och konkreta framsteg på fältet. Parlamentet uppmanar rådet att vara berett att utarbeta en förteckning över ytterligare restriktiva åtgärder om man inte gör avsevärda framsteg i samarbetet med Turkiet. Parlamentet anser att sådana åtgärder bör vara sektorsspecifika och målinriktade. Parlamentet understryker att sådana sanktioner inte får ha någon negativ inverkan på Turkiets befolkning, på vårt stöd till Turkiets oberoende civila samhälle eller på de flyktingar som bor i Turkiet. 15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Natos parlamentariska församling och generalsekreterare, Turkiets president, regering och parlament samt till EU:s medlemsstater.
| ||||||||||||||||||||||
| Situationen i Belarus |
| |||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution, – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Belarus, särskilt resolutionerna av den 4 oktober 2018 om försämringen av mediefriheten i Vitryssland, särskilt fallet Charta 97(1), av den 19 april 2018 om Vitryssland(2), av den 6 april 2017 om situationen i Vitryssland(3), av den 24 november 2016 om situationen i Vitryssland(4) och av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet i Vitryssland(5), – med beaktande av lanseringen av det östliga partnerskapet i Prag den 7 maj 2009 som en gemensam satsning av EU och dess sex östliga europeiska partnerländer Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina, – med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet i Prag 2009, Warszawa 2011, Vilnius 2013, Riga 2015 och Bryssel 2017, – med beaktande av presidentvalet som hölls i Belarus den 9 augusti 2020, – med beaktande av uttalandena från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på Europeiska unionens vägnar om presidentvalet, särskilt uttalandena av den 11 augusti 2020 och 17 augusti 2020, – med beaktande av uttalandena från den höga representanten/vice ordföranden, särskilt de av den 7 augusti 2020 inför presidentvalet och av den 14 juli 2020 om vägran att registrera presidentkandidater, av det gemensamma uttalandet av den 26 augusti 2020 från den höga representanten/vice ordföranden och Kanadas utrikesminister samt av det gemensamma uttalandet av den 10 augusti 2020 från den höga representanten/vice ordföranden och kommissionsledamoten med ansvar för grannskapspolitik och utvidgning om presidentvalet, – med beaktande av uttalandet från Europaparlamentets talman den 13 augusti 2020 och uttalandet från ledarna för de fem politiska grupperna den 17 augusti 2020 om situationen i Belarus efter det så kallade presidentvalet den 9 augusti 2020, – med beaktande av det huvudsakliga resultatet av rådets (utrikes frågor) extra möte den 14 augusti 2020 och ordförandens slutsatser efter Europeiska rådets extra möte den 19 augusti 2020 om situationen i Belarus efter presidentvalet den 9 augusti 2020, – med beaktande av uttalandena från vice ordföranden/den höga representanten av den 7 september 2020 om godtyckliga och oförklarade gripanden och frihetsberövanden av politiska skäl och av den 11 september 2020 om upptrappningen av våldet och hoten mot medlemmar av samordningsrådet, – med beaktande av EU:s globala strategi och den reviderade europeiska grannskapspolitiken, – med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson, särskilt de av den 19 juni 2020 om den senaste utvecklingen inför presidentvalet och av den 18 november 2019 om parlamentsvalet i Belarus, – med beaktande av rådets beslut av den 17 februari 2020 om att förlänga 2004 års EU‑vapenembargo mot vapen och utrustning som kan användas för internt förtryck i Belarus(6), – med beaktande av ODIHR:s uttalande av den 15 juli 2020 om att inte sända ut ett valobservatörsuppdrag till Belarus eftersom inbjudan saknades, – med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av alla människorättskonventioner som Belarus är part i, – med beaktande av rapporten av den 10 juli 2020 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Belarus, – med beaktande av uttalandet av den 17 juli 2020 från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och av tidigare rapporter från OSSE/ODIHR om val i Belarus, – med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalanden av den 10 och 14 augusti 2020 om utvecklingen efter valet i Belarus, – med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Inget nytt politiskt parti har registrerats i Belarus sedan 2000, trots upprepade försök. Den belarusiska centrala valkommissionen nekade registrering som kandidater till presidentvalet 2020 för regimkritiska politiker, som enligt uppgift hade samlat in mer än 100 000 underskrifter, i enlighet med den nationella lagstiftningen, vilket framhäver de oproportionerliga och orimliga hindren för kandidaturer, i strid med OSSE-åtagandena och andra internationella normer. B. Presidentkampanjen var ända sedan tidigt i maj 2020 präglad av landsomfattande repressalier mot fredliga demonstranter, aktivister inom det civila samhället, bloggare och journalister samt av allvarliga hot mot politiska aktivister, deras familjer och anhängare. Fler än 650 fredliga demonstranter, journalister och medborgaraktivister har frihetsberövats runt om i landet sedan början av maj för att ha protesterat mot regimen. C. De belarusiska valprocesserna följde inte de riktlinjer från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) som kräver respekt för grundläggande friheter, jämlikhet, universalitet, politisk pluralism, förtroende, öppenhet och ansvarsskyldighet. D. Ett valobservatörsuppdrag från OSSE/ODIHR kunde inte övervaka valprocessen på grund av att de belarusiska myndigheterna medvetet underlåtit att utfärda en inbjudan i tid. E. Under valdagen rapporterades det om systematiska oegentligheter och brott mot internationella normer för genomförande av val, däribland trakasserier mot väljare, väljare som förvägrades att utnyttja sin rösträtt och storskaliga förfalskningar av protokoll från valdistrikten. Oberoende inhemska observatörer, däribland sådana som övervakade förtidsröstningen i det belarusiska presidentvalet, har gripits runt om i hela landet efter att ha dokumenterat ett stort antal brott mot vallagen. F. Belarus centrala valkommission utropade den sittande presidenten, Aljaksandr Lukasjenka, till vinnare i det så kallade valet. G. Trovärdiga nationella rapporter och gräsrotsinitiativ i sociala medier visar på omfattande valfusk till förmån för den sittande presidenten Aljaksandr Lukasjenka, och många vitryska medborgare ser Svjatlana Tsichanouskaja som vinnare. H. Fredliga protester utan motstycke under vilka man uttrycker en önskan om demokratisk förändring och respekt för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter inleddes omedelbart efter tillkännagivandet av de så kallade valresultaten och fortsätter än i dag, då människor samlas i hundratusental på Belarus gator, och ännu fler under helger till så kallade enhetsmarscher, vilket visar det belarusiska samhällets missnöje och mobilisering. I. Demonstrationerna har följts av utbredda strejker i industrianläggningar, däribland stora statsägda företag inom olika ekonomiska sektorer, andra företag, skolor, universitet, städer och byar över hela landet. J. Europeiska unionen och dess medlemsstater erkände inte resultatet från presidentvalet eftersom de hyste avsevärda tvivel om huruvida valet hade gått rättvist till och det fanns omfattande rapporter om valfusk. Den sittande presidenten Lukasjenkas nuvarande mandatperiod löper ut den 5 november 2020. K. De belarusiska demonstrationerna har ägt rum runt om i landet i en aldrig tidigare skådad omfattning. De är generationsövergripande och har ett tydligt kvinnligt ledarskap. L. De belarusiska myndigheterna reagerade på de legitima och fredliga protesterna med oproportionerligt våld. Säkerhetsstyrkornas reaktioner på de fredliga demonstrationerna har varit mycket hårda, med onödigt och urskillningslöst våld i många fall, däribland användningen av tårgas, batonger, distraktionsgranater och vattenkanoner i massiv skala. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har rapporterat om nära 6 700 personer som frihetsberövats under de senaste veckorna när de utövat sin rätt att delta i fredliga sammankomster. Experter har fått rapporter om minst 450 fall av tortyr, sexuellt våld, våldtäkt och misshandel av frihetsberövade personer. Flera personer saknas eller har påträffats döda sedan den 9 augusti 2020, bland annat Aljaksandr Tarajkouski, Kanstantsin Sjysjmakou, Aljaksandr Vichor och Henadz. M. Ett samordningsråd inrättades för att tillhandahålla en tillfällig institutionell partner för en nationell dialogprocess i syfte att anordna nyval som skulle hållas i enlighet med internationella standarder och inom ramen för ODIHR:s valövervakning. Flera tusen personer har sedan dess uttryckt sitt stöd för dess krav på nyval, och alla ledande medlemmar av samordningsrådet har trakasserats, förhörts eller gripits (Lilija Ulasava, Maksim Znak, Siarhej Dyleuski och Maryja Kalesnikava). De ihållande trakasserierna och hoten har lett till att de ledande oppositionsmedlemmarna Svjatlana Tsichanouskaja och Veranika Tsapkala tvingats söka skydd i Europeiska unionen. En annan ledare, Maryja Kalesnikava, bortfördes den 7 september 2020 av maskerade män i en omärkt skåpbil mitt på dagen på en gata i Minsk. Nobelpristagaren Svjatlana Aleksijevitj är den enda medlemmen av samordningsrådets presidium som är kvar i Belarus. Allvarliga farhågor gällande hennes säkerhet kvarstår trots det exceptionella stöd hon fått från europeiska diplomater. N. Under sitt sammanträde den 19 augusti 2020 beslutade Europeiska rådet att införa sanktioner mot ett antal individer som gjort sig skyldiga till våld, förtryck och förfalskning av valresultatet i Belarus och de är nu förbjudna att resa in i EU och deras ekonomiska tillgångar i EU har frusits. O. Valkampanjen och presidentvalet ägde rum under covid-19-pandemin, vars effekter konsekvent förnekades av Belarus politiska ledning och myndigheter, vilket ledde till att journalister, sjukvårdspersonal och vanliga människor fick ta ledningen och utbyta viktig information om pandemin och nödvändiga försiktighetsåtgärder. Detta visar människors samhällsengagemang och livskraften hos det belarusiska civila samhället. P. Den 27 augusti 2020 uttryckte Ryska federationens president sitt stöd för de belarusiska myndigheterna i deras förtryck av legitimt medborgarmissnöje genom att erbjuda hjälp från specialpolisstyrkor. Lukasjenka meddelade den 21 augusti 2020 att så kallade ryska mediespecialister skulle ersätta de strejkande och avgående journalister som arbetar för statliga medier. Ryssland, Kina och Turkiet var bland de första att gratulera Lukasjenka till hans bedrägliga valseger. Q. De belarusiska myndigheterna fortsätter sina våldsamma tillslag mot oberoende belarusiska reportrar och medborgarjournalister och ägnar sig medvetet åt att försöka hindra objektiv rapportering i syfte att skingra oro och fördömanden både inom landet och internationellt, bland annat genom att dra tillbaka pressackrediteringen för mer än ett dussin internationella reportrar, vilket inträffade den 29 augusti 2020. R. Människorättssituationen i Vitryssland har fortsatt att försämras under valkampanjen och efter valet. Människorättsförsvararnas arbetssituation har försämrats kontinuerligt och människorättsförsvarare utsätts systematiskt för hot, trakasserier och begränsningar av de grundläggande friheterna. Belarus är det enda land i Europa som fortfarande verkställer dödsstraff. 1. Europaparlamentet understryker, i linje med Europeiska rådets ståndpunkt, att det förkastar resultatet i det så kallade presidentvalet i Belarus den 9 augusti 2020, eftersom det genomfördes i uppenbar strid med alla internationellt erkända normer. Parlamentet kommer inte att erkänna Aljaksandr Lukasjenka som Belarus president när hans nuvarande mandatperiod löper ut. 2. Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag de belarusiska myndigheterna för deras brutala förtryck av fredliga demonstrationer för rättvisa, frihet och demokrati efter det riggade presidentvalet den 9 augusti 2020. Parlamentet kräver ett omedelbart stopp på våldet, ett omedelbart och villkorslöst frigivande av – och nedläggande av alla anklagelser mot – alla personer som, före och efter det så kallade valet den 9 augusti 2020, frihetsberövats på politiska grunder, inbegripet alla personer som frihetsberövats för att de deltagit i demonstrationer mot valresultatet eller mot det våld som myndigheterna använt eller för att de uttryckt sitt stöd för dessa demonstrationer. 3. Europaparlamentet fördömer de fortsatta hoten mot, förföljelsen av och den oproportionella användningen av våld mot deltagare i strejker, medlemmar av samordningsrådet och andra oppositionsföreträdare, aktivister från det civila samhället, oberoende journalister och bloggare. Parlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frigivande av alla dem som godtyckligt frihetsberövats innan och efter det att det förfalskade valet hölls den 9 augusti 2020, däribland Pavel Sevjarynets, Mikalaj Statkevitj, Maryja Kalesnikava, Andrej Jahorau, Anton Radnjankou och Ivan Krautsou. Parlamentet kräver att all lagföring av politiska skäl ska stoppas. 4. Europaparlamentet välkomnar samordningsrådet som en tillfällig företrädare för folket som kräver en demokratisk förändring i Belarus och som är öppen för alla politiska och sociala aktörer. 5. Europaparlamentet stöder ett fredligt och demokratiskt maktskifte som utgör resultatet av en inkluderande nationell dialog förd med full respekt för det belarusiska folkets demokratiska och grundläggande rättigheter. Parlamentet upprepar i detta avseende det belarusiska folkets krav på att det snarast möjligt anordnas ett nytt, fritt och rättvist val under internationell övervakning, ledd av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter och i enlighet med internationellt erkända normer. 6. Europaparlamentet uttrycker sitt entydiga stöd för den belarusiska befolkningen i dess legitima krav på och strävanden efter ett nytt, fritt och rättvist val, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, demokratisk representation, politiskt deltagande, värdighet och rätten att själv välja sitt öde. Parlamentet erkänner att den nuvarande proteströrelsen i Belarus bygger på allmänna och spridda krav på en demokratisering av Belarus, vars folk måste få åtnjuta samma grundläggande rättigheter med avseende på demokrati och frihet som alla andra medborgare på den europeiska kontinenten. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten och rådet att bistå Belarus demokratiska opposition, inbegripet samordningsrådet under ledning av Svjatlana Tsichanouskaja. 8. Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för det viktiga bidraget från de modiga kvinnorna i Belarus, under ledning av Svjatlana Tsichanouskaja, Veranika Tsapkala och Maryja Kalesnikava, och deras anhängare när det gäller att vara en röst för och företräda det belarusiska folkets legitima krav, och konstaterar att många belarusiska medborgare ser Svjatlana Tsichanouskaja som vinnaren av presidentvalet och som tillträdande president. 9. Europaparlamentet kräver att de medlemmar av samordningsrådet som gripits, dvs. Lilija Ulasava, Maksim Znak, Siarhei Dyleuski och Maryja Kalesnikava, omedelbart friges. Parlamentet insisterar på att all nationell dialog måste äga rum med fullt och obehindrat deltagande av samordningsrådet. Parlamentet välkomnar det skydd som företrädare för EU:s medlemsstater och andra likasinnade länder har gett Svjatlana Aleksijevitj. 10. Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag det fruktansvärda våldet mot och det grymma förtrycket och den grymma tortyren av fredliga demonstranter och fängslade. Parlamentet efterlyser en effektiv oberoende utredning av de protestrelaterade dödsfallen i fallen Aljaksandr Tarajkouski, Aljaksandr Vichor, Artsiom Parukou, Henadz Sjutou och Kanstantsin Sjysjmakou. 11. Europaparlamentet kräver ett stopp för all misshandel och tortyr samt införande av en särskild definition av tortyr i Belarus strafflag i linje med internationella människorättsnormer, liksom lagändringar för att kriminalisera påtvingade försvinnanden. 12. Europaparlamentet står fast vid behovet att säkerställa medborgarnas rätt till mötes-, förenings-, yttrande- och åsiktsfrihet samt mediefriheten, och därmed upphäva alla de rättsliga och praktiska hinder som begränsar dessa friheter. Parlamentet fördömer skarpt den nuvarande tillämpningen av dödsstraffet och kräver ett omedelbart och permanent avskaffande av det samt – i avvaktan på detta – en verklig rätt att överklaga dödsdomar. 13. Europaparlamentet stöder till fullo de belarusiska arbetstagarna och de oberoende fackföreningarna, och uppmanar de belarusiska myndigheterna och arbetsgivarna att respektera de belarusiska arbetstagarnas grundläggande rättighet att strejka utan risk för uppsägning, gripande eller andra repressalier, i linje med ILO-konventionerna 87 och 98. Parlamentet stöder Internationella fackliga samorganisationens uppmaning till Internationella arbetsorganisationen om ett brådskande ingripande mot gripanden av och domar mot ledare för strejkkommittéer och oberoende fackföreningsaktivister för att skydda deras mötes- och föreningsfrihet. Parlamentet uttrycker sitt stöd för den samordnande roll som den belarusiska kongressen för demokratiska fackföreningar har. 14. Europaparlamentet ställer sig helt och hållet bakom EU:s sanktioner mot personer som bär ansvaret för förfalskningen av valresultatet och förtrycket i Belarus, däribland Aljaksandr Lukasjenka. Parlamentet uppmanar rådet att utan dröjsmål och i nära samarbete med internationella partner genomföra breda och effektiva sanktioner mot alla de belarusier som ägnat sig åt valfusk, våld och förtryck i Belarus. Parlamentet uppmanar rådet att följa exemplet från de baltiska staterna, som har tagit med Lukasjenka i sin sanktionsförteckning, genom att utvidga den ursprungligen föreslagna gruppen av personer som är föremål för sanktioner till att omfatta ett betydande antal tjänstemän på både hög nivå och mellannivå samt entreprenörer som är kända för att stödja regimen eller säga upp sina anställda för deltagande i strejker. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att undersöka möjligheten att inkludera ryska medborgare som är direkt involverade i stödet till Lukasjenkaregimen i Belarus. 15. Europaparlamentet välkomnar varmt förslaget från OSSE:s tjänstgörande ordförande och hans efterträdare om att hjälpa Belarus att organisera en dialog. Parlamentet insisterar på att de belarusiska myndigheterna godtar det erbjudande som de fått från den nuvarande och den tillträdande tjänstgörande ordföranden för OSSE. 16. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten och kommissionen att genomföra en heltäckande översyn av EU:s politik gentemot Belarus, i syfte att stödja det belarusiska folket och dess demokratiska strävanden, samt det civila samhället, människorättsförsvarare, oberoende fackföreningar och oberoende medier. Parlamentet efterlyser en ökning av EU-medlen till det civila samhället i Belarus, samtidigt som alla överföringar av EU-medel till den nuvarande belarusiska regeringen och statskontrollerade projekt fryses samt lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och andra lån till den nuvarande regimen stoppas. Parlamentet uppmanar med kraft EU att anordna en givarkonferens för ett demokratiskt Belarus som sammanför internationella finansinstitut, G7-länder, EU:s medlemsstater och institutioner samt andra som är villiga att göra utfästelser om ett finansieringspaket på flera miljarder euro till stöd för framtida reformansträngningar och en omstrukturering av ekonomin. 17. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att skjuta upp förhandlingarna om prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Belarus till dess att ett fritt och rättvist presidentval har ägt rum. 18. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen regeringen att stärka hälso- och sjukvårdssystemet och förse belarusierna med all relevant och livräddande information om pandemin på ett transparent och inkluderande sätt. Parlamentet betonar behovet av att förbättra tillträdet och tillgången till liksom kvaliteten på hälso- och sjukvård i försvarsenheterna, särskilt med hänsyn till covid-19-pandemin, samt hälso- och sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden, mot bakgrund av rapporter om att polisen förhindrar att skadade demonstranter får hjälp samt griper sjukvårdspersonal. 19. Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater att underlätta och påskynda såväl upprättandet av en humanitär korridor som viseringsförfarandet för personer som flyr från Belarus av politiska skäl och för personer som behöver läkarvård till följd av det våld som de utsatts för, samt att erbjuda dem och deras familjer det stöd och den hjälp som krävs. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt och effektivt genomföra EU:s ekonomiska bistånd till stöd för det civila samhället och offer för förtryck och att mobilisera större resurser för deras fysiska, psykiska och materiella stöd. 20. Europaparlamentet uppmanar EU att stärka direkta personkontakter ännu mer genom att stödja oberoende belarusiska icke-statliga organisationer, organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare, medierepresentanter och oberoende journalister, genom att skapa fler möjligheter för unga belarusier att studera i EU och genom att fortsatt stödja European Humanities University. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast inrätta ett stipendieprogram för studenter och forskare som har blivit avregistrerade från belarusiska universitet på grund av sin demokrativänliga hållning. 21. Europaparlamentet understryker behovet av en ingående utredning av regimens brott mot det belarusiska folket, och uttrycker sin fasta beslutsamhet att bidra till en sådan utredning. 22. Europaparlamentet fördömer undertryckandet av medierna och internet samt de hot som riktas mot journalister och bloggare för att stoppa informationsflödet avseende situationen i landet. Parlamentet understryker det belarusiska folkets rätt att få obehindrad tillgång till information. EU uppmanas att använda det europeiska initiativet för demokrati och andra instrument för att stödja de medier och journalister som har utsatts för förtryck från regimens sida. 23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utrikestjänsten att fullt ut stödja de insatser som görs av FN:s råd för de mänskliga rättigheterna och OSSE:s Moskvamekanism för att säkerställa att internationella organisationer dokumenterar och rapporterar om människorättskränkningar och se till att ansvarsskyldighet och rättvisa utkrävs för offren. 24. Europaparlamentet understryker vikten av att motverka spridning av såväl desinformation i Belarus om EU, dess medlemsstater och dess institutioner som desinformation om situationen i Belarus inom EU, samt andra former av hybridhot från tredje parter. Parlamentet varnar regimen för alla försök att använda nationella, religiösa, etniska eller andra minoriteter som ställföreträdande mål för att avleda samhällets uppmärksamhet från valfusket och de efterföljande massdemonstrationerna och förtrycket. Parlamentet fördömer att ledaren för den katolska kyrkan i Belarus, ärkebiskop Tadeusj Kandrusievitj, inte har tillåtits återvända till landet. 25. Europaparlamentet fördömer Ryska federationens hybridintrång i Belarus, framför allt genom delegering av så kallade medieexperter till de belarusiska statliga medierna och rådgivare till militära och brottsbekämpande organ, och uppmanar Ryska federationens regering att upphöra med varje form av dolda eller öppna intrång i Belarus interna processer. Parlamentet uppmanar med kraft Ryska federationen att respektera internationell rätt och Belarus suveränitet. Parlamentet varnar för att Aljaksandr Lukasjenka inte har något politiskt eller moraliskt mandat att ingå ytterligare avtalsförbindelser på Belarus vägnar, och då inte heller med de ryska myndigheterna, som skulle kunna hota Belarus suveränitet och territoriella integritet. 26. Europaparlamentet understryker vikten av att EU fortsätter att ha utvecklingen i Belarus som en prioriterad fråga. Parlamentet påminner om att EU måste stå enat och vara ihärdigt i sina reaktioner på situationen i Belarus. 27. Europaparlamentet beklagar djupt att Belarus redan har laddat kärnbränsle i den första reaktorn i kärnkraftverket i Astravets och planerar att börja producera energi i november 2020, utan att fullt ut genomföra rekommendationerna från stresstesterna, vilket är ännu mer oroande i dessa tider av stor politisk instabilitet. 28. Europaparlamentet uppmanar de nationella ishockeyförbunden i EU:s medlemsstater och alla andra demokratiska länder att med kraft uppmana Internationella ishockeyförbundet (IIHF) att dra tillbaka sitt beslut att hålla VM i ishockey 2021 delvis i Belarus tills situationen, och i synnerhet situationen för de mänskliga rättigheterna, i landet har förbättrats. 29. Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet att utan ytterligare dröjsmål inrätta en heltäckande, effektiv och snabb EU-omfattande mekanism för restriktiva åtgärder (den så kallade Magnitskijlistan) som skulle göra det möjligt att rikta åtgärder mot alla personer samt statliga och icke-statliga aktörer och andra som bär ansvaret för eller är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. 30. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till myndigheterna i Republiken Belarus och Ryska federationen.
| ||||||||||||||||||||
| Situationen i Ryssland, förgiftningen av Aleksej Navalnyj |
| ||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland, – med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, – med beaktande av Ryska federationens konstitution, särskilt kapitel 2 och i synnerhet artikel 29, som skyddar yttrandefriheten, och av de internationella skyldigheter på människorättsområdet som Ryssland har åtagit sig att uppfylla i egenskap av medlem av Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och FN, – med beaktande av uttalandet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, på EU:s vägnar, av den 3 september 2020 om förgiftningen av Aleksej Navalnyj, – med beaktande av uttalandena av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/vice ordföranden för kommissionen av den 24 augusti och den 2 september 2020 om förgiftningen av Aleksej Navalnyj, – med beaktande av uttalandet av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, av den 8 september 2020, där hon efterlyste en oberoende utredning av förgiftningen av Aleksej Navalnyj, – med beaktande av uttalandet av G7-ländernas utrikesministrar, av den 8 september 2020, om förgiftningen av Aleksej Navalnyj, – med beaktande av konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring (konventionen om kemiska vapen), som förbjuder användning, utveckling, produktion, lagring och överföring av kemiska vapen, – med beaktande av det enhälliga antagandet av besluten C-24/DEC.4 och C-24/DEC.5 vid det 24:e mötet i konferensen för de stater som är parter i konventionen om kemiska vapen av den 27 november 2019 om att lägga till nervgift av novitjok-typ bestående av organiska fosforföreningar i förteckning 1 i bilagan om kemikalier till konventionen, och dessa besluts ikraftträdande den 7 juni 2020, – med beaktande av uttalandet från sjukhuset Charité – Universitätsmedizin Berlin av den 24 augusti 2020 om att Aleksej Navalnyj hade förgiftats med ett nervgift, – med beaktande av den tyska förbundsregeringens förklaring av den 2 september 2020 med en brådskande uppmaning till den ryska regeringen att uttala sig om incidenten och ett fördömande av attacken i starkast möjliga ordalag, – med beaktande av uttalandet från generaldirektören för Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) av den 3 september 2020 om anklagelser om användning av kemiska vapen mot Aleksej Navalnyj, som betonar att ”enligt konventionen om kemiska vapen betraktas alla nervgiftsförgiftningar av individer som användning av kemiska stridsmedel”, – med beaktande av artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som båda föreskriver att ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och som Ryssland är part i, – med beaktande av förklaringen om de rättigheter och skyldigheter som samhällets medborgare, grupper och organisationer har när det gäller att främja och skydda allmänt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, som FN:s generalförsamling antog den 9 december 1998, – med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Den ledande ryska oppositionspolitikern, juristen, bloggaren och antikorruptionsaktivisten Aleksej Navalnyj har avslöjat flera korruptionsaffärer med företag och ryska politiker inblandade, lett flera offentliga protester över hela Ryssland och blivit en av de få egentliga ryska oppositionsledarna. Han har tidigare blivit gripen, häktad och dömd i försök att stoppa hans politiska och offentliga verksamhet. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har förklarat att ett antal av dessa förfaranden varit oriktiga och oförenliga med principen om en rättvis rättegång. Navalnyj blev 2017 fysiskt attackerad med ett medicinskt desinfektionsmedel som gjorde honom nästan blind och 2019 genom påstådd förgiftning när han satt häktad. Inte i något av fallen ställdes förövarna inför rätta. B. Aleksej Navalnyj uppges ha hamnat i koma den 20 augusti 2020 ombord på en rysk inrikesflygning. Han transporterades till ett sjukhus i den ryska staden Omsk och har på sin familjs begäran fått medicinsk behandling på Charité-sjukhuset i Berlin sedan den 22 augusti 2020. C. Mordförsöket på Aleksej Navalnyj ägde rum under upptakten till Rysslands lokala och regionala val den 13 september 2020, där han och hans medarbetare aktivt varit involverade i att införa en strategi för smart röstning för att besegra Putin-regimens kandidater. Detta kastar en särskilt oroande skugga över situationen för demokratin, de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna i landet. D. Alldeles före förgiftningsförsöket befann sig Aleksej Navalnyj i Novosibirsk och Tomsk, där han utredde fall av korruption bland de lokala guvernörerna. Genom sin korruptionsbekämpande verksamhet i regionerna har Aleksej Navalnyj ökat lokalbefolkningens medvetenhet om sådana fall och som ett resultat därav ökat valdeltagandet i regionala val och mobiliserat röster till oppositionen. Aleksej Navalnyj har inrättat ett system med 40 regionala kontor runt om i landet, som granskar de lokala myndigheterna på permanent basis, men som också utsätts för hot och förföljelse från de ryska myndigheterna. E. Aleksej Navalnyj uttryckte sitt starka stöd för demonstranterna i Khabarov och i Belarus och såg förändringarna i Belarus som en inspiration för det ryska folket. F. Politiska mord och förgiftningar i Ryssland är ett systemiskt instrument som regimen använder för att med avsikt attackera oppositionen. Detta förvärras ytterligare av myndigheternas ovilja att grundligt utreda de politiskt motiverade morden eller mordförsöken på bland annat Anna Politkovskaja, Boris Nemtsov, Sergei Protazanov och Vladimir Kara-Murza. Oppositionsföreträdare utsätts systematiskt för verbala attacker, personangrepp och avhumanisering av regeringsmedier eller regeringstrogna medier. G. Detta färskaste mordförsök är bara det senaste exemplet på det mycket allvarliga avsteget från skyddet av de mänskliga rättigheterna och respekten för gemensamt överenskomna demokratiska principer och rättsstatsprincipen i Ryska federationen. H. Det pågående kuvandet av sociala missnöjesyttringar förstärks av straffriheten för polis och säkerhetsstyrkor och domstolarnas ovilja att lagföra de verkliga förövarna av dessa brott, som inte bara undgår straffpåföljd utan till och med belönas av Kreml. I. Enligt den välkända ryska människorättsorganisationen Memorial finns det över 300 politiska och religiösa fångar i Ryska federationen. EU uttrycker sin solidaritet med alla dissidenter och med det ryska folket, som, trots hotet mot deras frihet och liv och påtryckningarna från Kreml och de ryska myndigheterna, fortsätter att kämpa för frihet, mänskliga rättigheter och demokrati. J. Den ryska underrättelsetjänstens politiskt motiverade mord och mordförsök har en direkt inverkan på EU:s inre säkerhet. K. Sjukhuset Charité–Universitätsmedizin Berlin har fastslagit att Aleksej Navalnyj förgiftades med ett nervstridsmedel av typen ”novitjok”, vilket utvecklades av Sovjetunionen och Ryska federationen. Detta har bekräftats av ett av den tyska försvarsmaktens specialiserade laboratorier och flera oberoende laboratorier. Detta nervgift av novitjok-typ användes nyligen i mars 2018 inom EU:s territorium, i Salisbury i Förenade kungariket, i en attack mot den före detta ryska underrättelseagenten Sergei Skripal och hans dotter Yulia Skripal, och attacken ledde också till att Dawn Sturgess, bosatt i Amesbury, oavsiktligt dödades. L. Ryska läkare var de första som behandlade Aleksej Navalnyj för förgiftning, och dessa påstod senare att det inte fanns några spår av gift i hans kropp och försökte hindra honom från att föras ut ur landet. De ryska myndigheterna förnekar all inblandning i händelsen. M. Nervgiftet novitjok är ett instrument som utvecklas för och endast är tillgängligt för militära strukturer och underrättelsetjänster i Ryssland. Sådana ämnen regleras i rysk lag. Novitjoknervgiftet är ett kemiskt vapen som endast kan utvecklas i statliga militära laboratorier, och privatpersoner kan inte införskaffa det. Om så ändå har skett är det en överträdelse av Rysslands internationella rättsliga åtaganden. N. Rådet har uppmanat de ryska myndigheterna att göra en grundlig utredning av mordförsöket på Aleksej Navalnyj, efterfrågat ett gemensamt internationellt svar och förbehållit sig rätten att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet restriktiva åtgärder. O. Enligt konventionen om kemiska vapen anses förgiftning av en individ genom användning av ett nervgift utgöra användning av kemiska vapen, och användning av kemiska vapen av vem som helst utgör under alla omständigheter ett allvarligt brott mot folkrätten och internationella människorättsnormer. Efter det enhälliga antagandet av två förslag om detta, däribland ett som lagts fram av Ryska federationen, lades novitjok till i förteckningen över kontrollerade ämnen i konventionen om kemiska vapen och omfattas därför av de strängaste kontrollriktlinjerna enligt konventionen. P. Rätten till tanke-, yttrande- och föreningsfrihet och rätten till fredliga sammankomster står inskrivna i Rysslands konstitution. Q. Ryska statskontrollerade informationskanaler försöker bestrida de ryska myndigheternas ansvar för mordförsöket på Aleksej Navalnyj genom att sprida desinformation och avleda fokus bort från de fortsatta kränkningarna av demokratin, rättsstatsprincipen, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter i Ryssland. R. Regionalvalet i Ryssland den 13 september 2020 resulterade i ett rekordstort antal klagomål om förfalskade resultat. I de städer där Aleksej Navalnyj var närvarande före förgiftningsförsöket (Novosibirsk och Tomsk) visade sig hans smarta röstsystem vara effektivt och bidrog till att besegra Putins kandidater. S. Europaparlamentet har officiellt kommit fram till slutsatsen att Ryssland inte längre kan anses vara en ”strategisk partner", även mot bakgrund av landets fientliga utrikespolitik med bl.a. militära interventioner och olagliga ockupationer i tredjeländer. 1. Europaparlamentet fördömer skarpt mordförsöket på Aleksej Navalnyj och uttrycker sin djupaste oro över den upprepade användningen av kemiska nervgifter mot ryska medborgare. 2. Europaparlamentet påminner om att användningen av kemiska vapen under alla omständigheter utgör ett förkastligt brott enligt folkrätten, särskilt konventionen om kemiska vapen. 3. Europaparlamentet understryker att mordförsöket på Aleksej Navalnyj var ett led i ett systematiskt försök att tysta honom och andra oliktänkande och att avskräcka honom och dessa personer från ytterligare avslöjanden av allvarlig korruption inom regimen och avskräcka den politiska oppositionen i landet i allmänhet, särskilt i syfte att påverka Rysslands lokala och regionala fyllnadsval den 11–13 september 2020. 4. Europaparlamentet upprepar att fallet med Aleksej Navalnyj är ett led i en vidare rysk politik inriktad på internt politiskt förtryck och aggressiva insatser över hela världen, spridande av instabilitet och kaos, återupprättande av landets inflytelsesfär och dominans samt undergrävande av den regelbaserade världsordningen. 5. Europaparlamentet begär ett omedelbart inledande av en internationell utredning (med deltagande av EU, FN, Europarådet, deras allierade och OPCW) och uttrycker sin fasta beslutsamhet att bidra till en sådan utredning. Parlamentet uppmanar OPCW att göra en detaljerad utredning av överträdelser av Rysslands internationella åtaganden på området kemiska vapen. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att samarbeta fullt ut med OPCW för att säkerställa en opartisk internationell utredning och ställa de ansvariga till svars för brottet mot Aleksej Navalnyj. 6. Europaparlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) att inta en aktiv hållning i denna fråga vid sitt möte den 21 september 2020. Parlamentet kräver att EU så snart som möjligt upprättar en förteckning över ambitiösa restriktiva åtgärder gentemot Ryssland och skärper sina befintliga sanktioner mot Ryssland. Parlamentet yrkar på att sådana sanktionsmekanismer tas i bruk, eftersom det skulle göra det möjligt att samla in och frysa europeiska tillgångar tillhörande korrupta individer i enlighet med vad Aleksej Navalnyjs antikorruptionsstiftelse kommit fram till. 7. Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att upphöra med trakasserierna, hotelserna, våldet och förtrycket mot sina politiska motståndare genom att sätta stopp för den rådande strafflösheten, som redan har lett till att många journalister, människorättsförsvarare och oppositionspolitiker mist livet. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa att sådana personer kan bedriva sin legitima och värdefulla verksamhet utan inblandning och utan rädsla för sina egna eller sina familjemedlemmars eller vänners liv. 8. Europaparlamentet uppmanar EU att fortlöpande begära att Ryssland upphäver eller ändrar alla lagar som är oförenliga med internationella normer, däribland de nyligen olagligt antagna ändringarna i den ryska författningen och dess rättsliga ram för val samt lagstiftningen om utländska agenter och icke önskvärda organisationer, för att underlätta pluralism och fria och rättvisa val i enlighet med internationella normer och skapa rättvisa villkor för oppositionens kandidater. 9. Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med de demokratiska krafterna i Ryssland, som engagerar sig för ett öppet och fritt samhälle, och sitt stöd för alla personer och organisationer som är måltavla för attacker och förtryck. 10. Europaparlamentet understryker Rysslands skyldighet, som medlem av FN:s säkerhetsråd, att respektera folkrätten och relevanta avtal och konventioner och att fullt ut fullgöra sina internationella åtaganden, däribland att samarbeta med OPCW när det gäller att utreda eventuella överträdelser av konventionen om kemiska vapen. 11. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Ryssland att omgående ta itu med de frågor som världssamfundet har uppmärksammat och att omedelbart förse OPCW med heltäckande och fullständig information om sitt novitjokprogram. 12. Europaparlamentet betonar att Ryssland, som medlem av Europarådet och OSSE, har förbundit sig att respektera de grundläggande friheterna, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. 13. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att se till att alla fall med personer som åtalats av politiska skäl tas upp vid överläggningarna om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland när dessa återupptas och att formellt begära att Rysslands representanter i dessa överläggningar ger ett svar i varje enskilt fall. Parlamentet uppmanar ordförandena för rådet och kommissionen samt vice ordföranden/den höga representanten att fortsätta att nära följa sådana fall, att ta upp dessa frågor i olika format och möten med Ryssland och att rapportera tillbaka till parlamentet om diskussioner med de ryska myndigheterna. 14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna sina ståndpunkter gentemot Ryssland och att tala med en enad stämma i bilaterala och multilaterala forum med de ryska myndigheterna. 15. Europaparlamentet upprepar att det är ytterst angeläget att inleda en grundlig och strategisk omprövning av EU:s förbindelser med Ryssland, som bör inbegripa följande principer:
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt Ryska federationens president, regering och parlament. | |||||||||||||||||||||||||
| Situationen i Filippinerna, inklusive fallet Maria Ressa |
| |||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Filippinerna, särskilt av den 15 september 2016(1), av den 16 mars 2017(2) och av den 19 april 2018(3), – med beaktande av de diplomatiska förbindelser mellan Filipperna och EU (dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapen) som inleddes den 12 maj 1964, – med beaktande av ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan, – med beaktande av att Filippinerna är en grundande medlem av Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), – med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet av den 10 februari 2020 från avdelningarna om bedömningen av läget i Filippinerna under perioden 2018–2019 inom ramen för den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (nedan kallad GSP-plus) (SWD(2020)0024), – med beaktande av uttalandet av den 16 juni 2020 från utrikestjänstens talesperson om domen mot Maria Ressa och Reynaldo Santos, – med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, – med beaktande av den resolution som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 11 juli 2019 om främjande och skydd av mänskliga rättigheter i Filipperna, – med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Michelle Bachelet, av den 30 juni 2020, om människorättssituationen i Filippinerna, – med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, – med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, – med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, – med beaktande av Republiken Filippinernas lag nr 11479 av den 3 juli 2020, även känd som antiterroristlagen, – med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Filippinerna och EU har långvariga diplomatiska, ekonomiska, kulturella och politiska förbindelser. Genom att ratificera partnerskaps- och samarbetsavtalet har Europeiska unionen och Filippinerna än en gång bekräftat sin gemensamma uppslutning bakom principerna om god samhällsstyrning, demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, främjande av social och ekonomisk utveckling, liksom också fred och säkerhet i regionen. B. I rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 30 juni 2020 om människorättssituationen i Filippinerna konstaterades att morden i samband med regeringens kampanj mot narkotika var ”utbredda och systematiska” och att minst åtta människor hade dödats enligt uppgifter från regeringen. Det finns uppskattningar på upp till tre gånger detta antal. President Duterte har uttryckligen uppmanat polisen att göra utomrättsliga avrättningar och lovat dem immunitet, samtidigt som poliser som har varit inblandade i sådana handlingar har blivit befordrade. President Duterte har lovat att fortsätta sin kampanj mot narkotika till slutet av sin nuvarande ämbetsperiod 2022. Majoriteten av offren kommer från fattiga och marginaliserade samhällsgrupper. C. Utrymmet för det civila samhället blir hela tiden mindre. Människorättsförsvarare, journalister och aktivister utsätts regelbundet för hot, trakasserier, skrämseltaktik och våld för att de försöker föra fram i offentligheten påståenden om utomrättsliga avrättningar och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i landet. Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) likställs förespråkande av mänskliga rättigheter rutinmässigt med uppror. Enligt OHCHR har minst 208 människorättsförsvarare, journalister och fackföreningsmedlemmar, däribland 30 kvinnor, dödats mellan januari 2015 och december 2019. D. Maria Ressa, en filippinsk journalist och medgrundare av och verkställande direktör för nyhetswebbplatsen Rappler, har länge varit måltavla på grund av sin kritik mot regeringens ”krig mot narkotika” och för Rapplers kritiska rapportering om de utomrättsliga avrättningarna. Maria Ressa och Reynaldo Santos Jr, en undersökande journalist vid Rappler, åtalades för ”cyberförtal”, och dömdes av en regional domstol i Manila den 15 juni 2020 till ett obestämt straff, och riskerar ett fängelsestraff på upp till sex år. Maria Ressa och Rappler står åtalade i minst sex andra mål. E. I början av juli 2020 röstade den filippinska kongressen mot att tillåta en förlängning av ABS-CBN:s sändningsfranchise, som är landets största tv- och radionät. President Dutertes vägran att förnya sändningslicensen ses som en repressalieåtgärd mot mediernas bevakning av kampanjen mot narkotika och de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. F. Den 19 september 2016 avsattes senator Leila de Lima, som är den mest prominenta kritikern mot president Dutertes kampanj mot narkotika, från sin ställning som ordförande för senatens utskott för rättvisa och mänskliga rättigheter, och har suttit häktad sedan hennes gripande den 24 februari 2017. Det befaras allvarligt att de brott som senator Leila de Lima står anklagad för är uppdiktade och politiskt motiverade. G. Enligt Global Witness dödades minst 43 markrättsförsvarare under 2019. De flesta av dem var samhällsledare och aktiva deltagare i kampanjer mot gruvprojekt och jordbruksindustrin. H. Urbefolkningarna i Filippinerna utgör 10–20 % av hela befolkningen. 2018 fastställde FN:s särskilda rapportör för urbefolkningars rättigheter Filippinerna som ett av de länder i världen där kriminalisering och angrepp mot försvarare av urbefolkningars mänskliga rättigheter är mest utbredda. FN har varnat för att militariseringen av urbefolkningars territorier och begränsningar av mötes- och yttrandefriheten ökar, och att denna utveckling är nära kopplad till näringslivets intressen. Den ihållande bristen på säkerhet och ekonomisk utveckling på ön Mindanao samt de rapporterade kränkningarna av internationell humanitär rätt och bristen på framsteg när det gäller övergångsrättvisa och försoning ger fortfarande anledning till allvarlig oro. I. Zara Alvarez, en rättsarbetare för människorättsgruppen Karapatan, sköts till döds den 17 augusti 2020. Zara Alvarez hade utsatts för upprepade hot och var föremål för trakasserier på grund av sitt människorättsarbete, och hon var den 13:e medlemmen av sin organisation som dödats sedan mitten av 2016. Randall ”Randy” Echanis, fredsförespråkare, markrättsaktivist och medlem av Karapatan, torterades och dödades den 10 augusti 2020. Enligt OHCHR blev både Randall Echanis och Zara Alvarez upprepade gånger beskyllda för att vara terrorister eller kommunister, och deras namn fanns med på en lista över minst 600 personer, vilka Filippinernas justitieministerium 2018 begärde en domstol förklara som ”terrorister”. J. OHCHR och FN:s särskilda rapportörer har uttryckt oro över vad som verkar vara ett ”mönster av hotelser” av oberoende nyhetskällor. Filippinerna kommer på 136:e plats bland 180 länder på den förteckning över pressfrihet som årligen offentliggörs av Reporters Without Borders. 16 journalister har blivit mördade sedan Duterte sitter vid makten. K. Filippinerna drog sig ur Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i mars 2018 efter det att ICC hade inlett sin ”preliminära undersökning” av det klagomål som lämnats in mot Duterte i samband med det stora antalet mord under kampanjen mot narkotika. L. 2017 godkände Filippinernas representanthus en lag om återinförande av dödsstraffet. Denna lag kräver ett förhandsgodkännande från senaten innan president Duterte – som aktivt kämpar för dess återinförande – kan sätta den i kraft. Att återinföra dödsstraffet vore ett flagrant brott mot det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, till vilket Filippinerna har anslutit sig till. M. De filippinska myndigheterna antog den nya lagen mot terrorism den 3 juli 2020. Enligt lokala grupper i det civila samhället försvagar lagen skyddet av de mänskliga rättigheterna på ett oroväckande sätt, gör definitionen av terrorism bredare och utvidgar förvarsperioden utan en arresteringsorder från 3 dagar till 14 dagar, och gör därmed de viktiga skillnaderna mellan kritik, brottslighet och terrorism otydliga, vilket väcker frågor om lagligheten och ytterligare ökar risken för människorättskränkningar. N. President Duterte har upprepade gånger uttalat och betett sig på ett sexistiskt och kvinnofientligt sätt. Enligt lokala icke-statliga organisationer har våld och sexuella övergrepp mot kvinnor, däribland kvinnliga människorättsförsvarare, ökat under Dutertes administration. Kvinnliga människorättsförsvarare utsätts för förnedrande och sexuellt laddade kommentarer, våldtäktshot och angrepp. O. Enligt Internationella fackliga samorganisationens (IFS) rapport från 2020 hör Filippinerna till ett av de tio farligaste länderna i världen för arbetstagare. Den filippinska fackföreningsrörelsen har klagat över förtrycket av arbetstagarnas rättigheter, bland annat genom beskyllningar om terrorism och kommunism, försvinnanden och mord på arbetsledare och fackföreningsmedlemmar. P. Hbtqi-personer utsätts ständigt för trakasserier. President Duterte har upprepade gånger hänvisat till politiska motståndares sexuella läggning och förödmjukat dem, och gjorde i maj 2019 offentliga uttalanden som antydde att homosexualitet är en sjukdom. I juni 2020 slog polisen ned på en pridefestival för hbtqi-personer och rapporteras ha gripit 20 personer. Q. Det finns uppskattningsvis 60 000–100 000 barn i Filippinerna som är med i prostitutionsringar. Ett obestämt antal barn tvingas arbeta under exploaterande arbetsförhållanden. Unicef har uttryckt allvarlig oro över den sänkta åldern för straffrättsligt ansvar. R. 2019 kom Filippinerna på 113:e plats bland 180 länder på den förteckning över korruption som årligen offentliggörs av Transparency International. S. Sedan den 25 december 2014 har Filippinerna åtnjutit utökade handelsförmåner inom ramen för EU:s allmänna preferenssystem (GSP-plus). Denna status är beroende av att landet ratificerar och genomför 27 internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, miljöskydd och god samhällsstyrning. 25 % av den totala filippinska exporten till EU (nästan 2 miljarder euro) fick förmånsbehandling inom ramen för detta system 2019. Trots en betydande tillbakagång i landets människorättssituation har EU hittills inte utlöst den mekanism som skulle kunna leda till att dessa handelsförmåner upphävs. 1. Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över den snabbt försämrade människorättssituationen i Filippinerna under president Duterte. Parlamentet erkänner offentliggörandet av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter från juni 2020, och uppmanar Filippinernas regering att anta och genomföra alla de rekommendationer som anges i rapporten. 2. Europaparlamentet fördömer kraftfullt de tusentals utomrättsliga avrättningarna och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med det så kallade kriget mot narkotika. Parlamentet uppmanar Filippinernas regering att omedelbart upphöra med allt våld mot misstänkta narkotikabrottslingar och att upplösa privata och statsstödda paramilitära grupper. Parlamentet insisterar på att kampen mot olaglig narkotika måste bedrivas i full överensstämmelse med ett korrekt rättsförfarande, i enlighet med nationell och internationell rätt och med tonvikt på folkhälsan. 3. Europaparlamentet fördömer alla hot, trakasserier, skrämseltaktik, våldtäkter och våld mot dem som försöker föra fram i offentligheten påståenden om utomrättsliga avrättningar och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i landet, däribland människorätts- och miljöaktivister, fackföreningsmedlemmar och journalister. Parlamentet fördömer missbruket av rättssystemet och det juridiska systemet som ett sätt att tysta kritiska röster. 4. Europaparlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att omedelbart genomföra opartiska, transparenta, oberoende och meningsfulla utredningar av alla utomrättsliga avrättningar, inklusive morden på Jory Porquia, Randall ”Randy” Echanis och Zara Alvarez, samt av andra påstådda kränkningar. 5. Europaparlamentet är oroat över den allt sämre pressfriheten i Filippinerna. Parlamentet fördömer alla hot, trakasserier, skrämseltaktik, orättvisa rättegångar och våld mot journalister, bland annat fallet Maria Ressa. Parlamentet kräver att alla politiskt motiverade anklagelser mot henne och hennes kolleger ska dras tillbaka. Parlamentet påminner om att pressfrihet och yttrandefrihet är grundläggande inslag i demokratin. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att förnya sändningslicensen för den främsta audiovisuella gruppen ABS-CBN. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och EU-medlemsstaternas representationer i Manila att noga övervaka fallen mot Maria Ressa och Reynaldo Santos Jr och att tillhandahålla allt nödvändigt stöd. 6. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Filippinernas myndigheter att dra tillbaka alla politiskt motiverade anklagelser mot senator Leila de Lima, att frige henne medan hon väntar på rättegång, att låta henne fritt utöva sina rättigheter och skyldigheter som folkvald och att ge henne lämpliga säkerhetsförhållanden och sanitära förhållanden under frihetsberövandet. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att noga följa hennes fall. 7. Europaparlamentet påminner om sitt starka stöd för alla människorättsförsvarare och miljöförsvarare i Filippinerna och deras arbete. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstaternas representationer i landet att stärka sitt stöd till det civila samhället i sina kontakter med filippinska myndigheter och att använda alla tillgängliga instrument för att öka sitt stöd till arbete som utförs av människorättsförsvarare och miljöförsvarare och, när så är lämpligt, underlätta utfärdandet av nödviseringar och tillhandahålla tillfälligt skydd i EU:s medlemsstater. 8. Europaparlamentet uppmanar med kraft de filippinska myndigheterna att erkänna att människorättsförsvarare spelar en legitim roll när det gäller att garantera fred, rättvisa och demokrati. Parlamentet uppmanar de filippinska myndigheterna att garantera, under alla omständigheter, den fysiska och psykiska integriteten för alla människorättsförsvarare och journalister i landet, och se till att de kan utföra sitt arbete i en gynnsam miljö och utan rädsla för repressalier. Parlamentet välkomnar att Filippinernas representanthus enhälligt godkänt lagen om skydd av människorättsförsvarare, och uppmanar senaten och presidenten att skyndsamt sätta den i kraft. 9. Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över den nyligen antagna lagen mot terrorism, och påminner om att förespråkande, protester, avvikande åsikter, strejker och annat liknande utövande av medborgerliga och politiska rättigheter under inga omständigheter kan betraktas som terroristhandlingar. 10. Europaparlamentet uppmanar kraftfullt EU och dess medlemsstater att stödja antagandet av en resolution vid det pågående 45:e sammanträdet i FN:s råd för mänskliga rättigheter om att inleda en oberoende internationell utredning av människorättskränkningar som begåtts i Filippinerna sedan 2016. 11. Europaparlamentet beklagar djupt Filippinernas regerings beslut att frånträda Romstadgan, och uppmanar regeringen att upphäva detta beslut. Parlamentet uppmanar Internationella brottmålsdomstolen att fortsätta sin utredning av påståendena om brott mot mänskligheten i samband med att människor dödats under ”kriget mot narkotika”. Parlamentet uppmanar Filippinernas regering att fullständigt samarbeta med åklagarämbetet vid Internationella brottmålsdomstolen, i samband med dess preliminära undersökning av situationen i Filippinerna. 12. Europaparlamentet uppmanar än en gång Filippinernas myndigheter att omedelbart inställa de förfaranden som pågår för att återinföra dödsstraffet. Parlamentet påminner om att EU anser dödsstraffet vara ett grymt och omänskligt straff som inte avskräcker från kriminellt beteende, 13. Europaparlamentet uppmanar med kraft Filippinerna att respektera sina folkrättsenliga skyldigheter att skydda urbefolkningarnas mänskliga rättigheter, även då det råder väpnad konflikt. Parlamentet uppmanar regeringen att upprätthålla deras rättigheter, ge dem egenmakt och anta en effektiv politik för att förbättra deras levnadsvillkor. 14. Europaparlamentet fördömer allt våld mot kvinnor och erinrar om att detta våld är en allvarlig kränkning av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och människovärde. Parlamentet fördömer kraftfullt president Dutertes upprepade kvinnofientliga uttalanden. Parlamentet uppmanar presidenten att behandla kvinnor med respekt och att inte uppvigla till kvinnovåld. 15. Europaparlamentet fördömer allt våld mot hbtqi-personer och erinrar om att detta våld är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och människovärdet. Parlamentet fördömer kraftfullt president Dutertes förnedrande och sexistiska uttalanden om personer som identifierar sig som hbtqi-personer. 16. Europaparlamentet är bestört över att korruptionen breder ut sig alltmer under Filippinernas nuvarande styre. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att ta i med större kraft för att effektivt komma åt korruptionen. Parlamentet understryker här vikten av respekt för grundläggande principer om demokrati och rättsstat. 17. Europaparlamentet påminner om att de åtgärder som regeringarna vidtar med anledning av pandemin bör skydda och inte undergräva medborgarnas mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att dessa åtgärder bör vara nödvändiga, proportionerliga och icke-diskriminerande, uppfylla internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter och nationell lagstiftning, och bör bibehållas endast så länge de är absolut nödvändiga och inte användas som förevändning för att begränsa det demokratiska och medborgerliga utrymmet, de grundläggande friheterna och respekten för rättsstatsprincipen. 18. Europaparlamentet är bestört över praxisen med människohandel, militärrekrytering och inblandningen av barn i konflikter i landet, och kräver att den filippinska regeringen upphör med sådan verksamhet. Parlamentet uppmanar regeringen att öka sina ansträngningar för att skydda alla barn från övergrepp och att upprätthålla deras rättigheter, inbegripet rätten till utbildning för barn från urbefolkningar. Parlamentet motsätter sig bestämt alla förslag om att ytterligare sänka åldern för straffrättsligt ansvar. 19. Europaparlamentet fördömer de hot, den skrämseltaktik och de personliga angrepp som riktas mot mandatinnehavarna för FN:s särskilda förfaranden. Parlamentet uppmanar med kraft Filippinernas myndigheter att samarbeta med OHCHR och FN:s alla människorättsmekanismer, bland annat genom att underlätta landsbesök och avstå från hot eller vedergällning mot dem. 20. Europaparlamentet uppmanar, med tanke på de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet, kommissionen att omedelbart inleda ett förfarande som kan leda till ett tillfälligt upphävande av GSP+-preferenssystemet, om de filippinska myndigheterna inte gör påtagliga förbättringar och är villiga att samarbeta. 21. Europaparlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att stödja genomförandet av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och säkerställa effektiva förfaranden för tillbörlig aktsamhet på området för mänskliga rättigheter för investerings-, utvecklings- och affärsprojekt, särskilt när det gäller storskaliga förvärv av jordbruksföretag, utvinningsindustrier, infrastrukturprojekt och samarbete som involverar säkerhetssektorn. Parlamentet uppmanar företag som är etablerade i eller verksamma inom EU att strikt följa FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och både internationell och nationell människorättslagstiftning, samt att genomföra ett omsorgsfullt och heltäckande förfarande avseende tillbörlig aktsamhet i samband med all affärsverksamhet och alla förbindelser inom landet. 22. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/ unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att noga övervaka situationen i Filipperna och regelbundet rapportera till Europaparlamentet. 23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar, Filippinernas president, regering och kongress, regeringarna i medlemsstaterna i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s generalsekreterare och generalsekreteraren för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean).
| ||||||||||||||
| Fallet Denis Mukwege i Demokratiska republiken Kongo |
| |||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo, särskilt resolutionen av den 18 januari 2018(1), – med beaktande av uttalandet av den 20 maj 2020 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på EU:s vägnar om säkerhetsläget i Ituri, – med beaktande av rådets slutsatser av den 9 december 2019 om Demokratiska republiken Kongo, – med beaktande av resolutionerna från FN:s säkerhetsråd, särskilt resolution 2528 av den 25 juni 2020 om situationen i Demokratiska republiken Kongo och resolution 2463 av den 29 mars 2019 om förlängning av mandatet för FN:s stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco), – med beaktande av de åtgärder som anges i FN:s säkerhetsråds resolution 2528, varigenom en rad sanktioner såsom ett vapenembargo mot väpnade grupper i Demokratiska republiken Kongo, ett reseförbud för personer och en frysning av tillgångar för personer och enheter som angetts av sanktionskommittén förlängdes till juli 2021, – med beaktande av FN:s rapport från augusti 2010 om den kartläggning som dokumenterar de allvarligaste brotten mot de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt som begåtts på Demokratiska republiken Kongos territorium mellan mars 1993 och juni 2003, – med beaktande av att Denis Mukwege tilldelades Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet 2014, – med beaktande av att Denis Mukwege tilldelades Nobels fredspris 2018, – med beaktande av uttalandet av Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, av den 28 augusti 2020, – med beaktande av det gemensamma uttalandet av vice ordföranden/den höga representanten, Josep Borrell, och FN:s särskilda representant för frågor om sexuellt våld i konflikter, Pramila Patten, av den 18 juni 2020 om den internationella dagen för eliminering av sexuellt våld i konflikter, – med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(2), – med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (Cotonouavtalet), – med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter som antogs den 27 juni 1981 och trädde i kraft den 21 oktober 1986, – med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs enhälligt den 31 oktober 2000, – med beaktande av Demokratiska republiken Kongos konstitution, som antogs den 18 februari 2006, – med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, – med beaktande av FN-stadgan, – med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Demokratiska republiken Kongo är fortfarande utsatt för våld, attacker, mord och utbredda brott mot de mänskliga rättigheterna som begås av inhemska och utländska väpnade grupper, särskilt i östra delen av landet. Dessa attacker har mångdubblats under de senaste veckorna, särskilt vid gränsen mellan Ituri och Norra Kivu. B. Denis Mukwege är en välkänd gynekolog från Demokratiska republiken Kongo som har vigt större delen av sitt liv åt att få ett slut på användningen av sexuellt våld som ett vapen i krig och väpnade konflikter. Mukwege grundade 1999 Panzi-sjukhuset i Bukavu för att behandla offer för sexuellt och könsrelaterat våld i östra Demokratiska republiken Kongo. Nästan 55 000 överlevare har behandlats vid Panzi-sjukhuset från den dag det grundades fram till augusti 2018. C. Mukwege har länge varit en uttalad försvarare av de mänskliga rättigheterna och förespråkat behovet av ansvarsskyldighet och genomförandet av rekommendationerna i FN:s rapport om de mänskliga rättigheterna som kartlägger kränkningar i regionen mellan 1993 och 2003. Mukwege undkom med nöd och näppe ett mordförsök i oktober 2012, när beväpnade män i civila kläder attackerade hans hem i Bukavu och hans livvakt miste livet. D. Mukwege har mottagit allvarliga och ihållande hot, inbegripet dödshot mot honom själv, hans familj och vårdpersonalen vid Panzi-sjukhuset. Antalet hot har ökat under de senaste månaderna till följd av Mukweges upprepade uppmaningar i juli 2020 om att få ett slut på straffriheten för förövarna bakom sexualbrotten och massakrerna i Kipupu, Sange och provinsen Ituri. E. Mukwege tilldelades Nobels fredspris 2018 och Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet 2014 för att ha vigt sitt liv åt att ge vård till offer för sexuellt våld i Demokratiska republiken Kongo. Som mottagare av Sacharovpriset har Mukwege rätt till Europaparlamentets fulla stöd. Mukwege har genom sina insatser och internationella erkännanden blivit en framstående offentlig person och en internationell symbol och förtjänar särskilt skydd mot hot. F. I augusti 2020 fördömde Demokratiska republiken Kongos president, Félix Tshisekedi, dödshoten och lovade att vidta åtgärder för att garantera Mukweges säkerhet. G. Mukwege och Panzi-sjukhuset har fått säkerhetsskydd från FN genom Monusco. Detta skydd drogs tillbaka i maj 2020 men återinfördes den 9 september 2020 efter protester från omvärlden avseende Mukweges säkerhet, bland annat uppmaningar från Europaparlamentet. Mukweges långsiktiga skydd är fortfarande oklart och måste säkerställas. H. Demonstranter har gått ut på gatorna i Kinshasa, Demokratiska republiken Kongos huvudstad, för att uttrycka sitt stöd för Denis Mukwege och kräva att han skyddas. I. Den 12 mars 2017 avrättade beväpnade män två FN-utredare – svensken Zaida Catalán och amerikanen Michael Sharp – när de dokumenterade brott mot de mänskliga rättigheterna i centrala Kasairegionen i Demokratiska republiken Kongo. J. Den 22 juli 2020 blev flera människorättsförsvarare och medlemmar i medborgarrörelsen Lutte pour le Changement (Lucha) godtyckligt frihetsberövade i Kalede (Södra Kivu) för att ha fördömt stölden av den gatubelysning som installerats för att förbättra säkerheten. Människorättsförsvararen och Lucha-medlemmen Lucien Byamungu Munganga frihetsberövades godtyckligt i Kalehe när han demonstrerade fredligt för deras frisläppande, och sitter för närvarande i häkte i centralfängelset i Kalehe. Det har uttryckts oro för människorättsförsvararen Josué Aruna, som är baserad i Bukavu och är provinsordförande för Société Civile Environnementale et Agro-Rurale du Congo. K. Demokratiska republiken Kongo har varit signatär av Maputoprotokollet sedan mars 2018. L. Den 3 september 2020 dömdes tjugo soldater och poliser från Demokratiska republiken Kongo till fängelse i mellan fem och tjugo år för våldtäkt i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. M. Myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo har uppmanats av Europaparlamentet den 12 augusti 2020, av vice ordföranden/den höga representanten den 20 augusti 2020, av kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter den 28 augusti 2020 och av ett antal nationella och internationella institutioner och organisationer vid flera tillfällen att genomföra brottsutredningar av de pågående hoten mot Mukwege och att återinföra skyddet från FN:s fredsbevarande styrkor. N. Förenta nationerna har uttryckt sitt åtagande att fortsätta utbilda Demokratiska republiken Kongos motparter för att möjliggöra en stabil och långsiktig säkerhetslösning. 1. Europaparlamentet är djupt oroat över den allvarliga fara som Mukwege befinner sig i. Parlamentet fördömer hoten mot hans liv och hoten mot hans familj och personal. Parlamentet uttrycker sin fulla solidaritet med och stöd till Mukwege. 2. Europaparlamentet lovordar Mukwege för hans mod och hans livslånga engagemang för att bekämpa användningen av sexuellt våld som ett vapen i krig och väpnade konflikter. Parlamentet betonar betydelsen av Mukweges offentliga ståndpunkt, som han har vidhållit under flera årtionden, när det gäller att fördöma de brott och kränkningar mot de mänskliga rättigheterna som begås i Demokratiska republiken Kongo. 3. Europaparlamentet välkomnar FN:s beslut att återinföra Monuscos säkerhetsskydd för Mukwege, Parlamentet upprepar att hans personliga skydd är av största vikt och brådskande. Parlamentet uppmanar med kraft FN att säkerställa att han har ett stabilt och varaktigt skydd, särskilt mot bakgrund av de allvarliga hoten mot hans liv. 4. Europaparlamentet uppmanar med kraft Demokratiska republiken Kongos regering att, såsom utlovats av president Félix Tshisekedi, utan dröjsmål genomföra en omfattande utredning av de hot som gjorts via sociala medier, telefonsamtal och direkta meddelanden och som riktats mot inte bara Mukwege, utan även hans familj och personalen på Panzi-sjukhuset. 5. Europaparlamentet betonar att Sacharovpriset för tankefrihet inte bara är en utmärkelse utan ett åtagande från Europaparlamentets ledamöters sida att främja mänskliga rättigheter tillsammans med Sacharovpristagarna och att göra allt de kan för att säkerställa att pristagaren fritt och säkert kan fortsätta försvara de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 6. Europaparlamentet välkomnar Mukweges uttalade engagemang för det arbete som utfördes i samband med FN:s rapport från 2010 om kartläggningen. Parlamentet fördömer att det internationella samfundet inte gjort några framsteg när det gäller genomförandet av dess rekommendationer. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att öka insatserna för att förhindra ytterligare brott mot de mänskliga rättigheterna i östra Demokratiska republiken Kongo och att vidta åtgärder för att inrätta mekanismer som säkerställer att offren för framtida konflikter har rätt till rättslig prövning och ersättning. 7. Europaparlamentet stöder därför förslagen att inrätta specialiserade blandade domstolsavdelningar vid domstolarna i Demokratiska republiken Kongo för att göra det möjligt för landets domstolsväsen och det internationella samfundet att samarbeta och lagföra brott mot de mänskliga rättigheterna. 8. Europaparlamentet uppmanar med kraft Demokratiska republiken Kongos regering att se över det arbete som dess tidigare sannings- och försoningskommission genomfört. Parlamentet stöder till fullo president Tshisekedis begäran till regeringen att inrätta en rättslig övergångsmekanism som skulle döma de allvarligaste brotten, och hoppas innerligt att ministerrådet antar de två förslagen till dekret, som har diskuterats i flera månader, i tid. 9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i FN:s säkerhetsråd att efterlysa inrättandet av en internationell brottmålsdomstol som skulle driva de dokumenterade fall av brott mot de mänskliga rättigheterna som ägde rum före 2002. 10. Europaparlamentet fördömer skarpt de godtyckliga gripandena av Lucien Byamungu Munganga och andra Lucha-medlemmar och begär att de ovillkorligen och omedelbart friges. Parlamentet understryker vikten av att skydda människorättsförsvarare som Josué Aruna. 11. Europaparlamentet anser att det är ett positivt steg i rätt riktning att soldater som gjort sig skyldiga till våldtäkt i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo dömdes den 3 september 2020. Parlamentet anser att man måste intensifiera kampen mot milisers och väpnade styrkors straffrihet i landet för att säkerställa fred och säkerhet för de berörda befolkningarna. 12. Europaparlamentet lovordar alla människorättsförsvarare i Demokratiska republiken Kongo som fortfarande utför sitt arbete trots de utmaningar de ställs inför och välkomnar att flera nationella och internationella organisationer öppet fördömt händelserna. 13. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, EU:s delegation till och EU-uppdragen i Demokratiska republiken Kongo att öka sitt synliga stöd till riskutsatta människorättsförsvarare i landet och att använda alla tillgängliga medel (dvs. politiska, diplomatiska och finansiella) som en skyddsåtgärd för att ge erkännande till deras människorättsarbete och erkänna deras viktiga roll som människorättsförsvarare i kampen för stabilitet och fred i regionen. 14. Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta sanktionerna mot de som begått våldshandlingar och brott mot de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo och begär att dessa utvidgas till att omfatta de förövare som anges i FN:s rapport om kartläggningen. 15. Europaparlamentet fördömer användningen av sexuellt våld mot kvinnor i konflikter och uppmanar det internationella samfundet att påskynda sina insatser för att utrota gisslet med sexuellt och könsrelaterat våld i väpnade konflikter och krig, att skydda offren, att sätta stopp för straffriheten för förövarna och att garantera tillgång till rättslig prövning, ersättning och gottgörelse för överlevare. 16. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts genom ratificeringen av Maputoprotokollet för kvinnors rättigheter. Parlamentet understryker vikten av att detta protokoll genomförs. 17. Europaparlamentet påminner om att våldet i östra Demokratiska republiken Kongo vidmakthålls av väpnade inhemska och utländska rebellgrupper som finansieras av och konkurrerar om tillgången till mineralhandeln. Parlamentet betonar att alla företag, enskilda eller statliga aktörer eller statsrelaterade aktörer som bidrar till att sådana brott begås måste ställas inför rätta. Parlamentet välkomnar det planerade ikraftträdandet av förordningen om konfliktmineraler i EU i januari 2021, som är det första av många steg som det internationella samfundet måste ta för att ta itu med detta djupt rotade problem. Parlamentet betonar det akuta behovet av ytterligare åtgärder när det gäller obligatorisk tillbörlig aktsamhet och ansvarsfullt företagande för företag som är verksamma i konfliktområden. 18. Europaparlamentet uppmanar med kraft till gränsöverskridande samarbete i området kring de afrikanska stora sjöarna och till att grannländerna inrättar en regional strategi för att ta itu med våldet och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo. 19. Europaparlamentet beklagar djupt att minitoppmötet i Goma har skjutits upp på obestämd tid istället för att som planerat äga rum den 13 september 2020 efter en inbjudan från Demokratiska republiken Kongo i syfte att sammankalla de fem statscheferna i området kring de afrikanska stora sjöarna för att diskutera hur man kan skapa fred i regionen. Parlamentet hoppas innerligt att detta toppmöte kan planeras om så snart som möjligt och leda till minskade spänningar mellan angränsande länder. 20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, AVS–EU-ministerrådet och Gemensamma parlamentariska AVS‑EU‑församlingen, Norska Nobelkommittén, Demokratiska republiken Kongos president, premiärminister och parlament samt Afrikanska unionen och dess institutioner.
| ||||||||||||
| Den humanitära situationen i Moçambique |
| |||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, – med beaktande av internationella konventioner och protokoll mot terrorism, – med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, – med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, – med beaktande av rapporten om situationen i Moçambique av den 10 september 2020 från FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA)(1), – med beaktande av uttalandet av OCHA av den 29 juni 2020 om rapporten om situationen i Moçambique, – med beaktande av det yttrande om Moçambique som antogs vid det 87:e mötet i FN:s arbetsgrupp mot godtyckligt frihetsberövande (UNWGAD) den 1 maj 2020, – med beaktande av rapporterna om Moçambique från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), – med beaktande av rapporten av den 12 april 2016 från FN:s arbetsgrupp för den allmänna återkommande utvärderingen, – med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1984, och det fakultativa protokollet till denna, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 2002, – med beaktande av rådets slutsatser om Moçambique av den 22 april 2020, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 mars 2020 Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004), – med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2019: Moçambique, – med beaktande av EU:s nationella vägledande program Moçambique och elfte Europeiska utvecklingsfonden 2014–2020, – med beaktande av slutrapporten av den 15 oktober 2019 från Europeiska unionens valobservatörsuppdrag i Moçambique om valen till generalförsamlingen och provinsförsamlingen, – med beaktande av Cotonouavtalet, – med beaktande av den 28:e politiska dialogen mellan EU och Moçambique av den 5 juni 2020, – med beaktande av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och EU, – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Moçambique och SADC-regionen, – med beaktande av uttalandet av den 29 juni 2020 från medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, – med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, – med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning, – med beaktande av Afrikanska enhetsorganisationens konvention om förebyggande och bekämpning av terrorism, – med beaktande av grundprinciperna för SADC, – med beaktande av SADC:s slutsatser av den 17 augusti 2020 om Moçambique, – med beaktande av avtalet om fred och nationell försoning från 2019, – med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Den så kallade al-Shabaab-terroristgruppen, som påstås ha anknytning till den väpnade grupp som kallar sig Islamiska staten i provinsen Centralafrika, har sedan oktober 2017 inlett över 500 våldsamma attacker i norra Cabo Delgado-provinsen. Angreppen har terroriserat lokalbefolkningen, krävt över 1 500 människoliv och medfört fördrivning av över 250 000 personer och stödbehov hos över 700 000 personer. B. Terrorattackerna har blivit allt våldsammare och många byar har angripits, och över 1 000 hem har bränts ner eller förstörts. Det har rapporterats att stridande börjat kidnappa kvinnor och flickor. C. I augusti erövrade jihadistgrupper den strategiska hamnstaden Mocimboa da Praia, som är en viktig hamn för att underlätta utvinningen av olja och flytande naturgas. Al‑Shabaabs fortsatta grepp om staden tyder på att terroristgruppen håller på att bli starkare och mer avancerad. D. De islamistiska rebellerna använder sig i allt högre grad av olaglig narkotikahandel som finansieringskälla. E. Moçambique har ingen historia av militant islamism. Omkring 30 procent av landets 31 miljoner invånare är katoliker, medan 18 procent är muslimer och endast två provinser – Cabo Delgado och Niassa – har muslimsk majoritet. F. De militära åtgärder som vidtagits av moçambikiska myndigheter har varken kunnat stoppa angreppen eller hantera denna humanitära nödsituation, som har förvärrats i oroväckande takt. G. Moçambiques regeringsstyrkor har reagerat med oproportionerligt våld, ibland i strid med internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna. Moçambiques president Filipe Nyusi har erkänt att myndigheterna i Cabo Delgado hade gjort sig skyldiga till ”ofrivilliga kränkningar” av de mänskliga rättigheterna. Incidenter i form av angrepp på yttrandefriheten och trakasserier av journalister har rapporterats. H. Moçambiques armé är dåligt rustad för att hantera den ökande terrorismen i regionen. Oron för att upproret kommer att sprida sig till grannländerna och destabilisera regionen är fortfarande legitim. I. Över hälften av de människor som drabbats av våldet i Cabo Delgado är barn. Det har förekommit klagomål om rekrytering av barn till väpnade grupper, kidnappningar och sexuellt och könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor. Befolkningen tas ofta som gisslan i striderna mellan väpnade grupper och statliga militära styrkor. J. Moçambique är skyldigt att upprätthålla grundläggande människorättsnormer genom de internationella konventioner som landet har ratificerat, särskilt i sina förvarsanläggningar. De barbariska handlingar som tillskrivs al-Shabaab bör inte bemötas med ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna från Moçambiques säkerhetsstyrkors sida. K. Byrån för integrerad utveckling i norr, ADIN (Agencia de desenvolvimento integrado do norte), inrättades i mars 2020 med det särskilda syftet att åtgärda de socioekonomiska bristerna i norra delen av landet. L. I augusti 2019 undertecknades ett avtal om fred och nationell försoning i syfte att skapa fred i landet, få slut på våldet, uppnå demokratisk integration och förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga rättigheterna. M. Moçambique befinner sig fortfarande i en mycket bräcklig situation och kämpar för att hantera många säkerhetsrelaterade, ekonomiska och sociala utmaningar. Moçambique är ett av de fattigaste och minst utvecklade länderna och ligger på 180:e plats av 189 i indexet för mänsklig utveckling, med en genomsnittlig förväntad livslängd vid födseln på endast 58 år. Mer än 10 miljoner moçambikaner lever i extrem fattigdom med osäker livsmedelsförsörjning. Denna situation drabbar särskilt kvinnor och utsatta grupper, som konfronteras med de största svårigheterna. N. Covid-19-pandemin har ytterligare blottlagt sårbarheterna i den regionala ekonomin. Eftersom det inte finns något adekvat socialt skydd finner miljontals människor endast anställning inom den informella ekonomin, och de som har förlorat sina jobb konfronteras med hunger och fattigdom, och utsätts i vissa fall för kränkningar, inbegripet av sina grundläggande mänskliga rättigheter. Den 9 september 2020 hade Moçambique sammanlagt registrerat över 4 500 bekräftade fall av covid-19 i landets elva provinser, och 27 dödsfall. O. Moçambique har drabbats av förödande klimatrelaterade naturkatastrofer under de senaste åren, däribland två stora cykloner under 2019, vilket har förvärrat de redan höga fattigdomsnivåerna och otryggheten. Sådana katastrofer har lett till en utbredd osäker livsmedelsförsörjning och kronisk undernäring i vissa delar av landet, och över 43 procent av alla barn under fem år har en tillväxthämning. Totalt beräknas 7,9 miljoner människor vara i behov av akut humanitärt bistånd 2020. P. Solidariteten inom Moçambique har ökat, och den kärva situationen för befolkningen i Cabo Delgado har ägnats särskild uppmärksamhet, vilket har fått ungdomar i Moçambique att inleda en nationell solidaritetskampanj för Cabo Delgado under hashtaggen # CaboDelgadoTambénÉMocambique (Cabo Delgado är också Moçambique) för att öka medvetenheten om den tragiska situationen i regionen. Q. Under 2010 och 2013 upptäcktes oerhört stora gasreserver i Moçambique: Reserverna omfattar cirka 5 000 miljarder kubikmeter, vilket innebär att de utgör världens nionde största gasreserv. Detta kan göra Moçambique till en av världens fyra största producenter av flytande naturgas. Det förväntas att minst 60 miljarder US-dollar kommer att investeras under de närmaste åren i syfte att utnyttja dessa reserver – de största investeringar som någonsin gjorts i Afrika söder om Sahara. R. Europeiska och alla andra utländska industriella och ekonomiska intressen i Moçambique bör utgå från FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Kommissionen undersöker för närvarande obligatoriska åtaganden om tillbörlig aktsamhet för att se till att EU:s investerare och de som är involverade i utvinningsindustrin agerar ansvarsfullt och bidrar till den lokala utvecklingen i länder som Moçambique. S. Moçambique och i synnerhet regionen Cabo Delgado har visserligen de högsta nivåerna av analfabetism, ojämlikhet och undernäring bland barn, men är ändå rikt på naturresurser och råvaror, något som har lockat till sig investeringar från många internationella företag och EU-företag som konkurrerar om marknadstillträde i fråga om naturresurser. Enligt vissa rapporter har inkomsterna från naturresurser varit ojämnt fördelade i Moçambique. T. Den 13 april 2020 godkände Internationella valutafonden (IMF) en omedelbar skuldlättnad för 25 medlemsländer, däribland omkring 309 miljoner US-dollar till Moçambique inom ramen för katastrofbegränsningsfonden Catastrophe Containment and Relief Trust (CCRT) för att bidra till att hantera effekterna av covid-19-pandemin. U. Den 4 juni 2020 uppmanade FN:s humanitära samordnare för Moçambique, Myrta Kaulard, det internationella samfundet att öka sitt stöd till Moçambique. V. Europeiska unionen har utlovat 200 miljoner euro i återhämtningsstöd till Moçambique efter cyklonerna 2019, åtföljt av 110 miljoner euro i covid-19-stöd från Europeiska unionen. W. SADC:s regionala strategi för terrorismbekämpning från 2015, som utarbetades i linje med FN:s globala strategi för terrorismbekämpning, tillhandahåller stöd för att förebygga ungdomsradikalisering, liksom för gränssäkerhet, humanitärt bistånd och bekämpning av de bakomliggande orsakerna till terrorism. X. Moçambique innehar för närvarande det roterande ordförandeskapet i SADC. Vid sitt 40:e toppmöte den 17 augusti 2020 lovordade den regionala organisationen landet för dess fortsatta insatser för att bekämpa terrorism och våldsamma angrepp och uttryckte SADC:s solidaritet och åtagande att stödja Moçambique i kampen mot terrorism och våldsamma angrepp, och fördömde alla terroristhandlingar och väpnade attacker. Y. I april 2020 uttryckte både EU:s delegation i Moçambique och rådet allvarlig oro över attackerna i Cabo Delgado och upptrappningen av våldet mot civila. Z. Trots all brutalitet och de fruktansvärda förlusterna av människoliv kunde situationen i Cabo Delgado inte väcka internationell uppmärksamhet, vilket innebar att man förlorade värdefull tid för att effektivt åtgärda problemet i ett tidigare skede. 1. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den försämrade säkerhetssituationen i norra Moçambique, särskilt i provinsen Cabo Delgado, och uttrycker sitt deltagande med våldsoffren, som är över 1 500 till antalet. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med och sitt stöd för landets invånare, särskilt de över 250 000 personer som tvingats fly från sina hem. 2. Europaparlamentet understryker att de nuvarande säkerhetsproblemen ytterligare förvärrar en redan extremt bräcklig humanitär situation till följd av höga nivåer av underutveckling, klimatchocker och konflikter. 3. Europaparlamentet uppmanar Moçambiques myndigheter att vidta effektiva och beslutsamma åtgärder för att motverka det islamistiska upproret och skydda alla medborgare i Cabo Delgado. Parlamentet uttrycker allvarlig oro för att upproret får allt större stöd bland regionala och internationella terroristorganisationer. I detta sammanhang lyfter parlamentet fram de olyckliga likheterna med andra regioner, såsom Sahel och Afrikas horn. 4. Europaparlamentet understryker att om upproret inte stoppas, kan det eventuellt växa och sprida sig till grannländerna, vilket hotar den regionala stabiliteten. I detta sammanhang betonar parlamentet behovet av en effektiv och hållbar politik från både den nationella regeringens samt regionala och internationella aktörers sida. 5. Europaparlamentet påminner Moçambiques regering om dess ansvar att lagföra alla personer, misstänkta för terroristverksamhet, i rättvisa rättegångar. Parlamentet uppmanar landets regering att inleda en oberoende och opartisk utredning av tortyr och andra grova kränkningar som påstås ha begåtts av dess säkerhetsstyrkor i CaboDelgado. Parlamentet påminner om att Moçambique är part i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och FN:s konvention mot tortyr, som förbjuder tortyr och annan misshandel och godtyckligt berövande av liv. 6. Europaparlamentet understryker vikten av att skydda rättigheterna för journalister, människorättsförsvarare, aktivister och alla som bara gör anspråk på sina mänskliga rättigheter och uttrycker sina åsikter i frågor av allmänt intresse. Parlamentet uppmanar Moçambiques myndigheter att genomföra en opartisk utredning av alla misstänkta fall av vandalism av nyhetskanaler, undertryckande av yttrandefriheten samt anklagelser om trakasserier och hot mot journalister. 7. Europaparlamentet uppmanar de moçambikiska myndigheterna att främja demokrati, mänskliga rättigheter, effektivt lokalt styre och effektivt återställande av rättsstatsprincipen i norra Moçambique. Parlamentet påminner om att efterlevnaden av internationell humanitär rätt och respekten för demokratiska friheter också är avgörande för att det slutliga fredsavtal som undertecknades 2019 mellan Moçambiques befrielsefront (Frelimo) och Moçambiques nationella motstånd (Renamo) ska bli framgångsrikt. 8. Europaparlamentet understryker vikten av att fortsätta de reformer som krävs för att på ett adekvat sätt tillgodose det moçambikiska folkets behov och förhindra att medborgarna blir sårbara mål för radikalisering. Parlamentet understryker i synnerhet det akuta behovet av att skapa arbetstillfällen och möjligheter för befolkningen i Cabo Delgado, särskilt för ungdomar. Vidare betonar parlamentet behovet av insatser för att eliminera vissa av de bakomliggande orsakerna till terrorism, såsom otrygghet, fattigdom, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, ojämlikhet, utestängning, arbetslöshet, miljöförstöring, korruption och missbruk av offentliga medel samt straffrihet, och därigenom bidra oerhört mycket till utrotandet av terroristorganisationer. 9. Europaparlamentet betonar behovet av att se till att alla militära interventioner i området skyddar, respekterar och främjar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Moçambiques myndigheter att stödja och samarbeta med regionala och internationella organisationer samt organisationer i det civila samhället och samhällsbaserade grupper för att inrätta plattformar för fredsbyggande initiativ som uppmuntrar fredligt engagemang, dialog, försoning och samexistens mellan alla berörda parter. Parlamentet beklagar djupt att privata säkerhetsstyrkor sätts in i denna konflikt, vilket ytterligare blåser upp de monetära kostnaderna för landet och administreras utan någon internationell tillsyn. 10. Europaparlamentet noterar med oro den försämrade situationen för internflyktingar i Moçambique. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att samarbeta nära med SADC och dess medlemsstater för att lösa den humanitära krisen, som blir allt värre i regionen, och att utarbeta en effektiv handlingsplan. 11. Europaparlamentet uppmanar Moçambiques regering att öppet samarbeta med internationella institutioner såsom FN:s särskilda rapportörer och att tillåta närvaro av oberoende människorättsutredare och övervakare av mänskliga rättigheter i landet, liksom att korrekt analysera befolkningens humanitära behov i Cabo Delgado för att man ska kunna förse människorna med den hjälp som de behöver. Dessutom anser parlamentet att våldsoffren måste skyddas genom en hjälpplan för att de ska kunna gå vidare med sina liv. 12. Europaparlamentet anser att det behövs en mer samordnad regional och internationell insats för att man ska kunna reagera på de nära förestående säkerhetskriserna och humanitära kriserna i Cabo Delgado, inbegripet behovet av åtgärder mot gränsöverskridande hot som avser terroristuppror, tryggad livsmedelsförsörjning, internflyktingar och smuggling. Parlamentet uppmanar därför Europeiska utrikestjänsten att utöka stödet till SADC och Afrikanska unionen (AU) för att nå en långvarig och fredlig lösning. 13. Europaparlamentet påpekar att SADC:s organ för politiskt samarbete samt försvars- och säkerhetssamarbete (OPDS), inklusive dess multinationella stridsenhet för hantering av allvarliga problem vid upprorsbekämpning, bör vara en viktig aktiv aktör för att hantera denna konflikt och bör fördöma konflikten på kort sikt, samtidigt som man uppmuntrar och stöder de moçambikiska myndigheterna på lång sikt i genomförandet av ytterligare reformer som syftar till att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen – något som utgör en förutsättning för stabilitet, fred och utveckling. 14. Europaparlamentet upprepar att EU är berett att inleda en dialog med Moçambique för att fastställa effektiva alternativ för genomförandet av EU:s bistånd, med beaktande av situationens komplicerade och regionala karaktär, och uppmanar Moçambiques regering att vara mer lyhörd i denna dialog och detta samarbete med EU och SADC. I detta avseende uppmuntrar parlamentet samarbete mellan de moçambikiska myndigheterna och alla nivåer i det civila samhället i syfte att finna en inkluderande lösning och snarast ta itu med de mest utsatta gruppernas behov. 15. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, och EU‑medlemsstaterna att fortsätta att följa situationen ingående och utöka sitt stöd till de nationella och regionala myndigheterna. Mot denna bakgrund välkomnar parlamentet rådets slutsatser av den 22 juni 2020, men insisterar på att ytterligare diplomatiska åtgärder bör vidtas, särskilt av de medlemsstater som har historiska och vänskapliga förbindelser med landet, i syfte att betona behovet av brådskande åtgärder i denna fråga, med dess regionala säkerhetsmässiga och humanitära dimensioner, och uppmärksamma regeringen på de geopolitiska konsekvenser som blir följden om samordnade regionala och internationella insatser saknas. 16. Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att EU:s nya Afrikastrategi, när den väl har införts, kommer att bidra till att intensifiera samarbetet mellan EU och Afrika på grundval av ett partnerskap mellan jämlikar över hela kontinenten och att bägge parter kommer att samarbeta för att förbättra den ekonomiska, sociala, säkerhetsmässiga och människorättsliga situationen i länder som Moçambique. 17. Europaparlamentet anser att den aktuella utvecklingen i Moçambique och dess sociala och ekonomiska konsekvenser vederbörligen kommer att tas upp i EU:s politik gentemot Afrika inom nästa fleråriga budgetram för 2021. Parlamentet understryker att när Moçambique ofta ödeläggs av översvämningar och andra naturkatastrofer, bör landets befolkning få allt stöd och humanitärt bistånd som är tillgängligt. 18. Europaparlamentet anser att det kommande toppmötet mellan EU och Afrika är ett utmärkt tillfälle att bättre ta upp frågan om denna humanitära tragedi och för EU att utöka sitt stöd till regionala och kontinentala organisationer. 19. Europaparlamentet påminner om de internationella biståndsåtaganden som gjordes vid den internationella givarkonferensen i Beira den 30 maj och 1 juni 2019, där Europeiska unionen utlovade 200 miljoner euro i återhämtningsstöd. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fullgöra dessa åtaganden fullt ut. Parlamentet påpekar att långsiktig återhämtning endast kan uppnås genom hållbar och inkluderande ekonomisk utveckling. Därför efterlyser parlamentet EU-stöd för Moçambiques insatser för att stabilisera sin ekonomi, skapa arbetstillfällen och främja landsbygdens konkurrenskraft, samtidigt som man säkerställer delaktighet och bevarande av miljön. 20. Europaparlamentet välkomnar Internationella valutafondens motpartskonferens (CCRT) som ett steg i rätt riktning för att hjälpa Moçambique att bekämpa de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att tillhandahålla IMF ytterligare bidrag, och uppmanar IMF att undersöka ytterligare alternativ för att utöka de resurser som står till CCRT:s förfogande, exempelvis användning av egna befintliga reserver. Parlamentet påminner om att bidragen till fonden absolut inte får ersätta det offentliga utvecklingsbiståndet. 21. Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att lokalbefolkningen, särskilt i landets fattigaste provinser, får fördelar av att deras naturresurser utnyttjas. Parlamentet uppmanar regeringen att rättvist fördela intäkterna från exploateringsprojekt till lokala utvecklingsprojekt samtidigt som höga miljömässiga och sociala standarder respekteras. 22. Europaparlamentet påminner om att folket i Moçambique, såväl kristna som muslimer, har levt i fredlig samexistens under lång tid, och uttrycker sin övertygelse om att denna modell för tolerans och solidaritet kommer att dominera trots de islamistiska terroristernas attacker. 23. Europaparlamentet betonar behovet av att prioritera utbildning och främja landsbygdsutveckling för att motverka radikalisering, särskilt bland ungdomar på landsbygden. 24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Moçambiques regering och parlament samt till medlemmarna och ledarna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och Afrikanska unionen.
| ||||||||||
| Hållbar järnvägsmarknad mot bakgrund av covid-19-utbrottet ***I |
| |||||||
| ||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution, – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0260), – med beaktande av artikel 294.2 och artikel 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0186/2020), – med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 juli 2020(1), – efter att ha hört Regionkommittén, – med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 9 september 2020 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av artiklarna 59 och 163 i arbetsordningen, 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 september 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… om fastställande av åtgärder för en hållbar järnvägsmarknad mot bakgrund av covid-19-utbrottet
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2020/1429.)
| ||||||||
| Förslag till ändringsbudget nr 8: Ökning av betalningsbemyndiganden för krisstödsinstrumentet som finansierar strategin för vacciner mot covid-19 och för investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus (CRII+) |
| ||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution, – med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(1), särskilt artikel 44, – med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2020, slutgiltigt antagen den 27 november 2019(2), – med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3), – med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4), – med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 8/2020, som kommissionen antog den 28 augusti 2020 (COM(2020)0900), – med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 8/2020 som rådet antog den 11 september 2020 och översände till Europaparlamentet samma dag (10696/2020 – C9-0290/2020), – med beaktande av artiklarna 94, 96 och 163 i arbetsordningen, och av följande skäl: 1. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 8/2020. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 6/2020 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till de nationella parlamenten.
| |||||||||||||
| Invändning mot en genomförandeakt: Gränsvärden för flera ämnen, däribland flonicamid, haloxifop, mandestrobin |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av utkastet till kommissionens förordning om ändring av bilagorna II, III och IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 vad gäller gränsvärden för cykloxydim, flonicamid, haloxifop, mandestrobin, mepikvat, Metschnikowia fructicola stam NRRL Y-27328 och prohexadion i eller på vissa produkter (D063880/06), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG(1), särskilt artiklarna 5.1 och 14.1 a, – med beaktande av yttrandet av den 17–18 februari 2020 från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(2), – med beaktande av det motiverade yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 27 maj 2019, och som offentliggjordes den 2 augusti 2019(3), – med beaktande av den slutsats som antogs av Efsa den 18 december 2009, och som offentliggjordes den 7 maj 2010(4), – med beaktande av det motiverade yttrande som antogs av Efsa den 18 oktober 2018, och som offentliggjordes den 2 november 2018(5), – med beaktande av artikel 5a.3 b och 5a.5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(6), – med beaktande av artikel 112.2, 112.3 och 112.4 c i arbetsordningen, – med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl: A. Flonicamid är en selektiv insekticid som används på bland annat potatis, vete, äpplen, päron, persikor och paprikor. B. Godkännandeperioden för flonicamid som verksamt ämne har förlängts genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2069(7). C. I yttrandet av den 5 juni 2013(8) från Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) kommitté för riskbedömning, i vilken man föreslog en harmoniserad klassificering och märkning av flonicamid, observerar den behöriga myndigheten i Danmark ”tydliga effekter på viscerala missbildningar som förekommer vid icke maternellt toxiska nivåer i kaninen”. D. Flonicamid är föremål för granskning i USA då det potentiellt utgör en högre risk för pollinerande insekter än vad man tidigare trott, eftersom nya studier som lämnats in av flonicamidtillverkaren ISK Biosciences visar att flonicamid exponerar bin för upp till 51 gånger den mängd flonicamid som skulle orsaka dem avsevärd skada(9). E. Haloxifop-P är en herbicid som används på bland annat morötter, foderbaljväxter, raps, sojabönor och sockerbetor. F. Haloxifop-P är skadligt vid förtäring och är skadligt för vattenlevande organismer med långtidseffekter enligt Echas klassificering. Haloxifop-P har visat effekter av levertoxicitet, njurtoxicitet och oxidativ stress hos råttor efter exponering för haloxifop‑P-metyl(10). G. I Frankrike är det sedan den 4 september 2007 förbjudet med tillverkning, distribution och användning av haloxifop-P för såväl jordbruksändamål som andra ändamål(11). Haloxifop-P var förbjuden i fyra år i hela unionen enligt kommissionens förordning (EG) nr 1376/2007(12). H. Haloxifop-P har godkänts som verksamt ämne i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011(13), med en mycket begränsad användning(14) och stränga krav för medlemsstaterna när det gäller grundvattenskydd, skydd av vattenlevande organismer och användarnas säkerhet. I. I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2233(15) konstaterade kommissionen när det gäller användningen av haloxifop-P som verksamt ämne att ”de ytterligare bekräftande uppgifter som begärts inte har lämnats och att en oacceptabel risk för grundvattnet endast kan uteslutas om ytterligare begränsningar införs”. J. I genomförandeförordning (EU) 2015/2233 konstaterade kommissionen också att ”villkoren för användning av det verksamma ämnet [bör] ändras, särskilt genom att det fastställs gränser för hur ofta det får användas och i vilka mängder”. K. Kommissionen beslutade den 30 april 2018 att förlänga godkännandeperioden för haloxifop-P som verksamt ämne till och med den 31 december 2023(16). L. I artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastslås det att försiktighetsprincipen är en av unionens grundläggande principer. M. I artikel 168.1 i EUF-fördraget står det att ”[e]n hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder”. N. Direktiv 2009/128/EG har som syfte att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel inom unionen genom att minska de risker och konsekvenser som användningen av bekämpningsmedel innebär för människors och djurs hälsa och miljön och genom att främja användning av integrerat växtskydd och av andra alternativa metoder eller tekniker såsom icke-kemiska alternativ till bekämpningsmedel. O. När gränsvärden för resthalter (MRL) fastställs måste kumulativa och synergistiska effekter beaktas, och det är ytterst viktigt att snarast utarbeta lämpliga metoder för denna bedömning. P. De ökade MRL-värdena för haloxifop-P på linfrön och för mandestrobin på jordgubbar och druvor grundar sig i begäranden om normativ anpassning från tredjeländer. Q. De sökande hävdar att godkänd användning av haloxifop-P och mandestrobin på sådana grödor i Australien och Kanada leder till resthalter som överskrider MRL-värdena i förordning (EG) nr 396/2005 och att högre MRL-värden krävs för att undvika handelshinder för import av dessa grödor. 1. Europaparlamentet motsätter sig antagandet av utkastet till kommissionens förordning. 2. Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens förordning inte är förenligt med syftet och innehållet i förordning (EG) nr 396/2005. 3. Europaparlamentet anser att unionen och kommissionen bör respektera principen om miljöansvar och inte uppmuntra till användning i tredjeländer av produkter som vissa medlemsstater förbjuder på sitt territorium och som unionen försöker begränsa användningen av. 4. Europaparlamentet anser att frihandelsreglerna aldrig bör leda till en sänkning av unionens skyddsnormer. 5. Europaparlamentet är medvetet om att Efsa arbetar med metoder för att bedöma kumulativa risker, men noterar också att problemet med bedömningen av kumulativa effekter av bekämpningsmedel och resthalter har varit känt i årtionden. Parlamentet uppmanar därför Efsa och kommissionen att omgående ta itu med problemet. 6. Europaparlamentet noterar att enligt utkastet till förordning skulle MRL-värdena för flonicamid höjas från 0,03 till 0,5 mg/kg för jordgubbar, från 0,03 till 1 mg/kg för björnbär och hallon, från 0,03 till 0,7 mg/kg för andra små frukter och bär, från 0,03 till 0,3 mg/kg för andra ätbara rötter och rotgrönsaker i allmänhet, men från 0,03 till 0,6 mg/kg för rädisor, från 0,03 till 0,07 mg/kg för sallat och sallatväxter, och från 0,03 till 0,8 mg/kg för torkade baljväxter. 7. Europaparlamentet föreslår att MRL-värdet för flonicamid bör ligga kvar på 0,03 mg/kg. 8. Europaparlamentet noterar att enligt utkastet till förordning skulle MRL-värdet för haloxifop-P höjas från 0,01 till 0,05 mg/kg för linfrön. 9. Europaparlamentet föreslår att MRL-värdet för haloxifop-P bör ligga kvar på 0,01 mg/kg. 10. Europaparlamentet noterar att enligt utkastet till förordning skulle MRL-värdena för mandestrobin höjas från 0,01 till 5 mg/kg för druvor och från 0,01 till 3 mg/kg för jordgubbar. 11. Europaparlamentet föreslår att MRL-värdet för mandestrobin bör ligga kvar på 0,01 mg/kg. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till förordning och att lägga fram ett nytt för kommittén. 13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kulturell återhämtning i Europa |
| |||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av ingressen samt artiklarna 2, 3 och 4 i fördraget om Europeiska unionen, – med beaktande av artiklarna 6 och 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, – med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 19, – med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 22, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2018 Ett starkare Europa byggs upp: ungdoms-, utbildnings- och kulturpolitikens roll (COM(2018)0268), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2018 En ny europeisk agenda för kultur (COM(2018)0267), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2017 Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (COM(2017)0673), – med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om en enhetlig EU-politik för den kulturella och kreativa sektorn(1), – med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser(2), – med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om transport och turism under 2020 och framåt(3), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG(4) (”förordningen”), – med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 17, 18, 19, 20 och 21 juli 2020, – med beaktande av rådets slutsatser av den 15 november 2018 om arbetsplanen för kultur 2019–2022 (2018/C 460/10), – med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Identifying Europe’s recovery needs som åtföljer kommissionens meddelande av den 27 maj 2020 EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456), – med beaktande av 2015 års rapport Cultural Heritage Counts for Europe, – med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Kulturen är en strategisk sektor för EU, och är inte bara en viktig del av vår ekonomi, utan bidrar även till demokratiska, hållbara, fria och inkluderande samhällen och återspeglar samtidigt våra europeiska värderingar, vår europeiska historia, våra friheter och vår livsstil. B. Kulturen och den konstnärliga friheten bidrar avsevärt till ett samhälles livskraft och gör det möjligt för alla delar av samhället att uttrycka sin identitet, vilket bidrar till social sammanhållning och interkulturell dialog och banar väg för en allt mer sammansvetsad europeisk union. C. Kulturen har ett inneboende värde som ett uttryck för mänsklighet, demokrati och samhällsengagemang, vilket kan vara avgörande för att främja hållbar utveckling. D. Kulturen stärker samhällets sociala kapital, underlättar demokratiskt medborgarskap, främjar kreativitet, välbefinnande och kritiskt tänkande, främjar integration och sammanhållning samt främjar mångfald, jämlikhet och pluralism. E. Kulturellt deltagande har erkänts som en av de viktigaste drivkrafterna bakom sociala förändringar och skapandet av inkluderande och motståndskraftiga samhällen. F. Kulturen och de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är ett viktigt verktyg i kampen mot alla former av diskriminering, inbegripet rasism och främlingsfientlighet, och är en plattform för yttrandefrihet. G. Pandemin har visat på det verkliga sociala värdet av det europeiska samhället samt de kulturella och kreativa sektorernas och näringarnas ekonomiska betydelse. Kulturens ekonomiska del är en strategisk sektor för Europeiska unionen och dess ekonomi som säkerställer meningsfulla arbetstillfällen för miljontals européer och hållbar finansiering av den europeiska mångfalden, samtidigt som den återspeglar våra europeiska värden, vår europeiska historia och våra friheter. H. Europeiska kulturella och kreativa aktörer bevarar och främjar kulturell och språklig mångfald i Europa och bidrar till att bygga upp en starkare europeisk identitet på alla nivåer. Dessa aktörer utgör en ovärderlig kraft för social sammanhållning, hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt i Europeiska unionen och dess medlemsstater och är en viktig källa till global konkurrenskraft. I. De kulturella och kreativa sektorerna och näringarna i Europa står för omkring 4 % av EU:s bruttonationalprodukt, vilket motsvarar siffrorna för IKT- och hotell- och restaurangbranschen. Under 2019 var 7,4 miljoner människor sysselsatta inom kultursektorn i EU-27, vilket motsvarar 3,7 % av den totala sysselsättningen i EU-27. Andelen egenföretagare inom kultursektorn i EU-27 under 2019 var mer än dubbelt så stor som genomsnittet för ekonomin som helhet(5). J. Enligt kommissionens egna beräkningar tros de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna – som står för 509 miljarder euro i mervärde till BNP – ha förlorat 80 % av sin omsättning under det andra kvartalet 2020 på grund av covid-19-krisen och restriktionerna i samband med denna kris. K. Över 300 000 människor i Europa är anställda inom kulturarvssektorn, och 7,8 miljoner arbetstillfällen i Europa är indirekt kopplade till den. Den europeiska kreativa arbetskraften inom de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är för närvarande underrepresenterad i statistiksystem. L. De kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är starkt sammanlänkade och har visat sig vara till nytta för andra sektorer såsom turism och transport. Enligt Världsturismorganisationen väljer fyra av tio turister sitt resmål utifrån det kulturella utbudet, och två tredjedelar av européerna anser att förekomsten av kulturarv påverkar deras val av semesterdestination. Europa är fortfarande det populäraste och viktigaste kulturresmålet i världen. M. Europas mångsidiga kulturella landskap är hårt drabbat av covid-19-pandemin, och många aktörer i de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna går omkull utan offentliga investeringar och offentligt stöd. Nedstängningen av denna sektor har haft spridningseffekter på andra sektorer såsom transport, turism och utbildning. N. De kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är en atypisk sektor, som har sina egna särdrag i fråga om ekonomisk modell, behov och dimensioner, men de består främst av småskaliga strukturer (små och medelstora företag, mikroorganisationer och egenföretagare) med ingen eller liten tillgång till finansmarknaderna och ofta med oregelbundna och blandade inkomster från olika källor, såsom offentligt stöd, privat sponsring, publikbaserade intäkter eller upphovsrätt. O. Covid-19-pandemin har också belyst de kulturella och kreativa sektorernas och näringarnas redan befintliga sårbarhet, bland annat de osäkra försörjningsmöjligheterna för konstnärer och kulturarbetare, samt många kulturinstitutioners snäva budgetar. P. Konsekvenserna av covid-19-pandemin för de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna håller just på att bli uppenbara, medan de övergripande effekterna på medellång och lång sikt fortfarande är okända. Detta påverkar de sociala rättigheterna för konstnärer och kulturarbetare, som har rätt till skälig ekonomisk ersättning för sitt arbete, och skyddet för mångfalden av kulturyttringar. Q. Covid-19-krisen har redan haft och kommer att fortsätta att ha en varaktig negativ inverkan på produktionen, spridningen och inkomsterna från de kulturella och kreativa sektorerna och därför även på den kulturella mångfalden i Europa. R. Teatrar, operahus, biografer, konserthus, museer, kulturarvsplatser och andra kulturinrättningar var bland de första att stänga på grund av restriktionerna, och är bland de sista att öppna på nytt. Många kulturevenemang som marknader, festivaler, konserter och uppträdanden har ställts in eller skjutits upp till ett långt senare datum. De hälso- och säkerhetsåtgärder som införts för att förhindra ett nytt utbrott gör det omöjligt för evenemangen att genomföras med full kapacitet inom överskådlig framtid. S. Eftersom många européer var isolerade under pandemin, blev spridningen av kulturellt och kreativt innehåll ett stöd för många medborgare. Möjligheterna att få tillgång till kulturellt innehåll på nätet har mångfaldigats och gjort kulturellt innehåll mer tillgängligt, ofta kostnadsfritt, tack vare författare, konstnärer, artister och andra upphovsmän. Detta minskar ytterligare inkomsterna för upphovsmän. Tillgången till kulturellt innehåll på nätet har inte lett till ökade inkomster för rättighetsinnehavare och artister. T. Skillnaderna i tillgången till digital infrastruktur har inskränkt de grundläggande rättigheterna till tillgång till kultur, rätten att delta i kultur och rätten att uttrycka konst. U. De ingivna budgetförslagen för programmet Kreativa Europa under nästa fleråriga budgetram lever inte alls upp till förväntningarna, varken från sektorn eller från parlamentet, vilket var tydligt redan före covid-19-krisen, och parlamentet har krävt en nödvändig fördubbling av medlen jämfört med vad som anslogs i den fleråriga budgetramen för 2014–2020. V. Kommissionens förslag till reviderad flerårig budgetram innehåller en nedskärning på 20 % för Europeiska solidaritetskåren, en nedskärning på 13 % för Kreativa Europa och en nedskärning på 7 % för Erasmus +, jämfört med kommissionens förslag till flerårig budgetram från 2018. Europeiska rådets ståndpunkt av den 17 juli 2020 överensstämmer endast med kommissionens förslag från 2018. Kreativa Europa är det enda EU-programmet som ger direkt stöd till de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna i hela Europa. Varken de initiativ som Kreativa Europa förväntas täcka eller dess budget ger det stöd som krävs av ett redan övertecknat och underfinansierat program. W. Pandemin utgör en möjlighet att ompröva kulturens framtid, och skapandet av ett mer motståndskraftigt kulturekosystem kräver en bredare reflektion om planetens framtid och det brådskande behovet av att reagera på klimatkrisen. X. De kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är centrala för att uppnå miljömässig hållbarhet. De måste fortsätta att få tillräcklig finansiering och betraktas som säkra investeringar för att vara redo för övergången till en koldioxidneutral ekonomi, i enlighet med vad som föreskrivs i den europeiska gröna given och målen för hållbar utveckling. 1. Europaparlamentet uttrycker sin djupa solidaritet med artister, konstnärer, upphovsmän, författare, förläggare och deras företag samt alla andra upphovsmän och arbetstagare inom kultursektorn, inbegripet amatörer, som alla har drabbats hårt av covid‑19‑pandemin, och hyllar deras insatser under de svåra tider som miljoner människor i Europa nu upplever. 2. Europaparlamentet understryker att återhämtningen efter pandemin och förnyelsen av den europeiska kulturpolitiken har en nära koppling till de andra utmaningar som Europeiska unionen och världen står inför, till att börja med klimatkrisen. Parlamentet är övertygat om att den framtida kulturpolitiken måste vara nära kopplad till sociala utmaningar samt till den gröna och digitala omställningen. 3. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna öronmärks för en betydande del av de åtgärder för ekonomisk återhämtning som planeras av EU-institutionerna och att detta kombineras med omfattande och snabba åtgärder till förmån för Europas kulturella och kreativa krafter, så att de kan fortsätta sitt arbete under de kommande månaderna och överleva dessa kristider och skapa motståndskraft inom sektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samordna sina insatser för att stödja de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna. 4. Europaparlamentet välkomnar kommissionens och Europeiska rådets insatser för att utarbeta återhämtningsplanen ”Next Generation EU”. Parlamentet är dock oroat över att inget specifikt belopp tydligt har öronmärkts för att direkt gynna de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna. Parlamentet insisterar i detta sammanhang på att kulturella och kreativa aktörer tydligt bör stå i centrum för medlemsstaternas riktade åtgärder, och att de snabbt och i stor omfattning bör få ta del av alla återhämtningsmedel. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsätta minst 2 % av faciliteten för återhämtning och resiliens till de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna, beroende på deras specifika behov. Parlamentet betonar att denna procentandel bör återspegla de kulturella och kreativa sektorernas och näringarnas betydelse för EU:s BNP, med tanke på att de står för 7,8 miljoner arbetstillfällen och 4 % av BNP. Parlamentet upprepar att det behövs exakta program- och finansieringsplaner som är utformade för att säkerställa kontinuitet i de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna och för att skapa förutsägbarhet för de människor som är verksamma inom dessa. 6. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av React-EU som en direkt handlingsplan i syfte att tillhandahålla ytterligare finansiering till svårt drabbade regioner och ekonomiska sektorer. Parlamentet välkomnar att kulturen har fastställts som en viktig sektor som har påverkats av krisen. Parlamentet är emellertid oroat över att inga åtgärder har vidtagits för att se till att de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna drar nytta av detta initiativ. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att betrakta de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna som strategiska sektorer och en prioritering inom ramen för EU:s återhämtningsplan, och att fastställa en tydlig budget kopplad till snabba och konkreta åtgärder för dessa aktörers återhämtning, vilket bör gynna alla berörda parter, inbegripet oberoende konstnärer, och som inte bara syftar till deras ekonomiska återhämtning utan även till att förbättra arbetsvillkoren för de personer som arbetar inom de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna. 7. Europaparlamentet beklagar att Kreativa Europa inte fick någon ytterligare finansiering från fonden Next Generation EU, och efterlyser en ökning av den totala budgeten för Kreativa EU till 2,8 miljarder EUR. 8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att tillämpningsområdet för de särskilda nationella sociala, skattemässiga och ekonomiska regler, som vanligtvis tillämpas på aktörer inom de kulturella och kreativa sektorerna, kan utvidgas under krisen och efter den. Parlamentet önskar att medlemsstaterna ska låta de små och medelstora företag som är verksamma inom de kulturella och kreativa sektorerna omfattas av de särskilda återhämtningsplaner som de redan har infört. Parlamentet vill att medlemsstaterna ska överväga att erbjuda ekonomiskt stöd till kulturinrättningar och kulturevenemang när nya åtgärder vidtas för hälsa och säkerhet. 9. Europaparlamentet efterlyser mer samordning för att identifiera bästa praxis och konkreta lösningar som kan stödja de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna under den nuvarande situationen och när verksamheten eventuellt inleds på nytt. Parlamentet välkomnar sektorns kampanjer #saveEUculture och #double4culture samt kommissionens insatser för att främja de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna genom kampanjen #CreativeEuropeAtHome. 10. Europaparlamentet noterar med oro att sociala skyddsnät ofta har varit otillgängliga för kreativt yrkesverksamma personer med atypiska anställningsformer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillgång till sociala förmåner för alla kreativt yrkesverksamma, även för personer med atypiska anställningsformer. 11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en europeisk ram för arbetsvillkor inom de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna på EU-nivå, som återspeglar sektorns särdrag och som inför riktlinjer och principer i syfte att förbättra arbetsvillkoren, med särskild uppmärksamhet på gränsöverskridande sysselsättning. 12. Europaparlamentet noterar att reserestriktionerna fortsätter att hindra europeiskt kulturellt samarbete och har allvarligt påverkat den internationella rörligheten och de internationella turnéerna, som utgör en viktig inkomstkälla för kulturaktörer. Parlamentet noterar att medel till internationellt samarbete, turnéverksamhet och samproduktion ofta har skurits ned och riktats till krisfinansiering i samband med pandemin. Parlamentet är oroat över de negativa effekterna av dessa åtgärder på det europeiska kulturella samarbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avhålla sig från omotiverade Schengenrestriktioner, och uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för medlemsstaterna om säkra gränsöverskridande turnéer, livekulturuppträdanden och kulturevenemang. 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja konstnärers rörlighet, så att de kan utbyta praxis och teknik, och att avsevärt främja deras integrering på arbetsmarknaden. Parlamentet stöder helhjärtat det ömsesidiga erkännandet av konstnärlig kompetens. 14. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE), som är avsett att stödja de åtgärder för arbetstidsförkortning som införts av medlemsstaterna, särskilt när det gäller små och medelstora företag och egenföretagare. Parlamentet anser att detta instrument, genom att det omfattar så många kulturella aktörer som möjligt, bland annat frilansande författare, utövande konstnärer, artister och andra kulturarbetare, kan göra det möjligt för kulturella och kreativa aktörer att stanna kvar inom sitt verksamhetsområde, samtidigt som deras inkomstbortfall kompenseras och deras expertis inte går förlorad. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att ge tillräckliga garantier så att SURE snabbt är färdigt att tas i bruk och stå till förfogande för alla juridiska personer, däribland informella enheter i de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna. 15. Europaparlamentet anser att den nuvarande pandemin och dess inverkan på våra ekonomier inte bör användas som ett argument för att ytterligare minska de nationella eller europeiska offentliga utgifterna för kultur. Parlamentet betonar den avgörande roll som programmet Kreativa Europa och dess delprogram Media och Kultur samt dess sektorsövergripande programområden spelar för att säkerställa europeisk samordning och en rimlig grad av stabilitet i sektorn genom tillgång till EU-finansiering, som ger projekt möjlighet att utveckla långsiktiga partnerskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna ingå som en viktig del genom hela den fleråriga budgetramen. Parlamentet erinrar i detta sammanhang att det har krävt en nödvändig fördubbling av budgeten för programmet Kreativa Europa för nästa fleråriga budgetram, och bekräftar eftertryckligen sin ståndpunkt när det gäller att stödja de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna och deras arbetstagare. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att programmen slutförs och godkänns så snart som möjligt, så att en smidig övergång från de föregående programmen kan säkerställas. Parlamentet betonar att om inledningen av den nya finansieringsperioden försenas måste kommissionen säkerställa en övergång för att överbrygga klyftan mellan det nuvarande programmet Kreativa Europa och det nya programmet. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga och tydligt informera om ett brett spektrum av blandade finansieringskällor som de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna kan dra nytta av. Parlamentet insisterar på att den framtida kunskaps- och innovationsgruppen som ska arbeta med de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna inom Europeiska institutet för innovation och teknik bör spela en ledande roll i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera finansiering från Horisont Europa för kulturella och kreativa aktörer som är verksamma inom kulturexperiment, kulturell innovation och konstnärlig forskning. Parlamentet upprepar behovet av ökade synergier på europeisk nivå samtidigt som man främjar nya innovativa och digitala lösningar som kan hjälpa sektorn nu och i framtiden. 17. Europaparlamentet erkänner digitaliseringens betydelse för skapande, produktion, spridning och tillgänglighet av kulturella och kreativa verk och uppmanar kommissionen att ytterligare fastställa finansiering för digitaliseringen av europeiska kulturella verk och att underlätta små och medelstora företags och organisationers tillgång till digitala färdigheter och digital infrastruktur. 18. Europaparlamentet noterar att de flesta stödåtgärder som hittills utformats har varit skuldbaserade, ett alternativ som inte är hållbart för alla aktörer i de kulturella ekosystemen. Parlamentet efterlyser omfattande och i första hand bidragsbaserat stöd till de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna för att säkerställa lokalsamhällenas försörjning. 19. Europaparlamentet välkomnar de nya stödåtgärderna inom ramen för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, som syftar till att förbättra tillgången till överkomlig skuldfinansiering för små och medelstora företag i de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna. Parlamentet understryker att den måste göras mer allmänt tillgänglig och bör omfatta alla medlemsstater och regioner samt små och medelstora företag av alla storlekar. Parlamentet önskar en förstärkt användning av lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna inom ramen för programmet InvestEU, för att ge de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna mer flexibilitet. 20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att små och medelstora företag inom kultur- och kreativitetsområdet får ökat stöd i form av skuldfinansiering via de framtida garantiinstrumenten inom InvestEU-programmet för 2021–2027. 21. Europaparlamentet beklagar att det inte skedde någon ytterligare utveckling för att göra det möjligt för icke-statliga organisationer och mindre organisationer att få tillgång till finansiella resurser. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att se över sina nuvarande kriterier och strategier när det gäller garantier, särskilt för de små och medelstora företag som har högre riskprofiler med sämre eller ingen tillgång till finansmarknaderna och som genererar immateriella tillgångar. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att mildra krisens allt svårare inverkan på de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna, nu när festivaler och kulturevenemang fortsätter att ställas in, vilket får katastrofala konsekvenser särskilt för musik- och scenkonstsektorn samt för oberoende konstnärer. Parlamentet anser att det bör inrättas europeiska digitala plattformar avsedda för scenkonst i syfte att dela så mycket europeiskt kulturinnehåll och kreativa produktioner som möjligt. När dessa plattformar byggs upp bör rättvisa inkomster för konstnärer, upphovsmän och företag vara utgångspunkten. Parlamentet begär att tillsammans med relevanta aktörer involveras mer i arbetet med att identifiera lösningar som stöder verksamheten och särskilt de konstnärer och upphovsmän som påverkas av att större festivaler och kulturevenemang inställs. 23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa huruvida de nationella metoderna för fördelning av kulturfinansiering är tillgängliga för alla upphovsmän och om tilldelningen är oberoende, fri och rättvis. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta bättre kvantitativa och kvalitativa indikatorer för att säkerställa ett tillförlitligt och kontinuerligt flöde av data om de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna. 24. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att andra åtgärder kan vidtas för att hjälpa de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna att återhämta sig från krisen, såsom sänkta mervärdesskattesatser för alla kulturella varor och tjänster, bättre värdering av immateriella tillgångar och skattelättnader för kulturproduktion. 25. Europaparlamentet påpekar att turismen står för 10,3 procent av EU:s bruttonationalprodukt, varav mer än 40 procent har koppling till kulturutbudet. Parlamentet anser att en gradvis återhämtning av turismen ger möjlighet att aktivt främja den europeiska kulturen och kulturarvet och samtidigt lägga grunden till en hållbar europeisk turism. Parlamentet vill i detta sammanhang se en lansering av ett årligt program för värdesättande av den europeiska kulturen och det europeiska kulturarvet, som återspeglar den kulturella mångfalden i Europa. Parlamentet begär att strukturfonderna så långt som möjligt ska inbegripa kulturellt bevarande och konstnärligt skapande i de projekt som får stöd. Parlamentet understryker det viktiga mervärdet av historisk och kulturell turism. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa en integrerad politik för att stödja återupplivandet av denna sektor. 26. Europaparlamentet anser att vi bör ta tillfället i akt att främja europeiskt kulturellt innehåll i hela världen genom att uppmuntra europeisk produktion och utveckla europeiska radio- och tv-nätverk. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna så att den berörda lagstiftningen kan införlivas så smidigt som möjligt, såsom översynen av direktivet om audiovisuella medietjänster(6), direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden(7) och direktivet om satellitsändningar och vidaresändning via kabel(8). Parlamentet betonar film- och videoindustrins potential och efterlyser ett paneuropeiskt partnerskap för att stödja europeiska upphovsmän på området. Parlamentet understryker att man genom genomförandet av dessa direktiv och kommande lagstiftningsförslag måste bevara och främja kollektiva mekanismer, för att säkerställa tillräckligt skydd för enskilda upphovsmän. 27. Europaparlamentet erkänner den försvagade situationen för det mediala ekosystemet och den svåra situationen för lokala och regionala nyhetsmedier samt för dem som är verksamma på mindre marknader. Parlamentet anser att fria, oberoende och tillräckligt finansierade medier också motverkar spridningen av och genomslagskraften för desinformation, och att kommissionen därför bör lägga fram strategier på medellång och lång sikt i detta avseende, inbegripet särskilda initiativ för att stödja lokala och regionala medier och medier som är verksamma på små marknader. Parlamentet anser att man bör överväga att inrätta en fond för nyhetsmedier, som baseras på armlängdsprincipen. Parlamentet stöder kommissionens kommande förslag om paketet för digitala tjänster, särskilt dess nya och reviderade regler om onlineplattformar och onlinereklam. Parlamentet anser att man bör uppmärksamma koncentrationen av medieägandet, som ofta minskar nyheternas pluralism och mångfald och även kan ha en negativ inverkan på informationsmarknaden. Parlamentet stöder den planerade handlingsplanen för medier och audiovisuella medier och dess uttalade mål att öka konkurrenskraften och bidra till en digital omvandling av sektorn. 28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och främja konstnärliga uttryck, vilket är avgörande för att främja demokratin och för en sund återhämtning av samhället från denna kris utan motstycke. Parlamentet betonar vikten av EU-finansiering för att främja och upprätthålla den kulturella och mediala friheten och mångfalden. Parlamentet anser att de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna hör till de mest dynamiska sektorerna i ekonomin, och att de bör främja jämställdhet och skulle kunna fungera som en stark katalysator för hållbar utveckling och rättvis omställning. 29. Europaparlamentet understryker den kulturella mångfaldens potential när det gäller att nå ut till europeiska kulturella och kreativa sektorer och näringar på global nivå, och efterlyser en balanserad strategi som integrerar ett brett spektrum av aktörer från olika regioner och av olika storlek. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att göra en ordentlig utvärdering av befintliga program och EU-åtgärder, såsom det europeiska kulturarvsmärket, och att integrera en finansiell utvärdering för att möjliggöra bättre kommunikation om kulturarv och kulturvägar, så att medborgarna kan få bättre förståelse för EU:s åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ambitiös och inkluderande kommunikations- och marknadsföringspolitik för kultur i Europa, som skulle göra det möjligt för europeiskt kulturellt innehåll samt europeiska kulturevenemang och kulturinrättningar att få en verklig europeisk och global räckvidd. 30. Europaparlamentet anser att de åtgärder som medlemsstaterna och kommissionen har vidtagit för att hjälpa de kulturella och kreativa aktörerna i Europa bör stödja aktörer och initiativ som återspeglar den kulturella och språkliga mångfalden i Europa, inbegripet minoritetsspråk och små språk. 31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de europeiska kulturhuvudstäderna när det gäller att identifiera praktiska lösningar för att hjälpa dem att så långt möjligt begränsa de störningar som pandemin orsakar, särskilt med de städer som är kulturhuvudstäder 2020 och 2021, genom en djupgående dialog med organisatörerna. Parlamentet betonar vikten av att göra fler stödmekanismer och finansiella lösningar tillgängliga för dem. Parlamentet upprepar att tidsplanen för de europeiska kulturhuvudstäderna har ändrats på grund av de rådande omständigheterna, och uppmanar beslutsfattarna att bedöma huruvida det är möjligt att förlänga de städers period som kulturhuvudstad, som står följande i turen. 32. Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för att bygga vidare på Europaåret för kulturarv i syfte att utveckla det till ett hållbart politiskt arv. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inta en mer integrerad hållning till kulturarvet genom att behandla det materiella, immateriella, naturliga och digitala kulturarvet så att det är sammanhängande och oskiljbart. Parlamentet betonar behovet av att inrätta en bestående plattform där det organiserade civila samhället står i centrum för samarbete och samordning av kulturarvspolitiken på EU-nivå. Parlamentet efterlyser också en övergripande ram för det digitala kulturarvet, med särskild inriktning på digitalisering av det befintliga kulturarvet och en utbredd tillgång till digitaliserat kulturellt material. Parlamentet noterar i detta sammanhang vikten av interoperabilitet och standarder. Parlamentet efterlyser en grundlig översyn av kommissionens rekommendation av den 27 oktober 2011 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande(9). 33. Europaparlamentet understryker att många kulturarvsplatser lämnades utan övervakning och utan ordentligt underhåll under nedstängningen, vilket ledde till skador på dessa platser, som redan är utsatta för miljöförstöring, naturkatastrofer och klimatförändringar samt olagliga utgrävningar och olaglig handel. Parlamentet betonar behovet av att skydda sysselsättningen inom kulturarvssektorn, stödja restauratörer och kulturarvsexperter och tillhandahålla de verktyg som de behöver för att skydda europeiska kulturarvsplatser. 34. Europaparlamentet anser att den kulturella dimensionen bör ingå i dialogen med medborgarna, särskilt under den kommande konferensen om Europas framtid. 35. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
| ||||||||||||||||||||||||||
| Covid-19: EU-samordning av hälsobedömningar och riskklassificering samt konsekvenserna för Schengen och den inre marknaden |
| |||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, – med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), samt artiklarna 4, 6, 9, 21, 67, 114, 153, 169 och 191, – med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 35 och 45, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer(1) (kodex om Schengengränserna), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(2) (direktivet om fri rörlighet), och principen om icke-diskriminering som fastslås i detta, – med beaktande av kommissionens riktlinjer för gränsförvaltningsåtgärder för att skydda folkhälsan och säkerställa tillgången på varor och viktiga tjänster(3) och avseende fri rörlighet för arbetstagare under utbrottet av covid-19(4), – med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser(5), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2020 Med sikte på ett stegvist och samordnat återställande av den fria rörligheten och avskaffande av kontrollerna vid de inre gränserna – Covid-19(6), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2020 om den tredje bedömningen av tillämpningen av de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU (COM(2020)0399), – med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om situationen i Schengenområdet efter covid‑19-utbrottet(7), – med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2020 om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19(8), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2020 om EU:s hälsoberedskap i närtid inför covid-19-utbrott (COM(2020)0318), – med beaktande av kommissionens förslag av den 4 september 2020 till rådets rekommendation om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin (COM(2020)0499), – med beaktande av de senaste rapporterna om hoten från smittsamma sjukdomar (CDTR) från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och ECDC:s folkhälsoriktlinjer och rapporteringsprotokoll avseende covid-19, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91(9), – med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Covid-19-pandemin har övergått från en akut till en kronisk riskhanteringsfas. Det förefaller troligt att viruset kommer att förbli aktivt tills ett effektivt och säkert vaccin har tagits fram och tillhandahållits i tillräckligt stora mängder för att säkerställa ett fullgott skydd för en mycket stor del av världens befolkning. Detta innebär att vi kommer att fortsätta att leva under svåra förhållanden under minst flera månader framöver. B. Förekomsten av covid-19 och spridningens intensitet och varaktighet skiljer sig mycket mellan olika medlemsstater och mellan olika regioner inom samma medlemsstat. C. Flera vaccin befinner sig i en långt framskriden testfas, men ännu har inget vaccin genomgått EU:s hela förfarande för marknadsgodkännande. D. Den regelbundna influensasäsongen kommer sannolikt att öka antalet personer med milda symtom som bör testas. E. I vissa medlemsstater är testkapaciteten fortfarande otillräcklig. Ibland får människor vänta i flera dagar för att få resultaten av sina covid-19-tester. Detta påverkar i hög grad deras förmåga att arbeta och resa. F. Vissa medlemsstater vägrar att erkänna covid-19-tester som har utförts i en annan medlemsstat. Denna misstro komplicerar i hög grad människors liv. G. Skillnader i hur uppgifter om covid-19 samlas in i EU gör dem svåra att jämföra. H. Det finns fortfarande ingen harmoniserad metod för insamling och utvärdering av uppgifterna om antalet smittade personer eller någon harmoniserad metod för så kallade trafikljusmodeller för covid-19. På grund av denna bristfälliga harmonisering tolkas uppgifterna om smittade personer mycket olika i olika medlemsstater, vilket kan leda till att medborgare från andra medlemsstater utsätts för otillbörlig diskriminering. I. EU:s insatser mot covid-19-pandemin har hittills visat på bristande samordning mellan medlemsstaterna sinsemellan och med EU:s institutioner när det gäller samordning av folkhälsoåtgärder, däribland restriktionerna i människors rörlighet inom och över gränserna. J. Under den senaste tidens ökning av nya covid-19-fall i EU har medlemsstaterna återigen tagit till skiftande och icke samordnade åtgärder avseende den fria rörligheten för personer som reser från andra EU-länder och i vissa fall stängt sina gränser. Varje medlemsstat har tagit fram sina egna nationella åtgärder utan samordning på EU-nivå, exempelvis obligatorisk eller rekommenderad karantän (med olika längd), negativa polymeraskedjereaktionstester (PCR) vid ankomst med olika giltighetsperiod, användning av olika nationella formulär för lokalisering av resenärer, olika tillämpning av kriterier för att definiera riskområden och olika krav för användning av munskydd. K. Många människor i Europa har ålagts att följa olika regler inte bara beroende på sin nationalitet eller bosättningsort utan även beroende på vart de har rest. Denna brist på samordning under sommarperioden ledde till oorganiserade kontroller och åtgärder vid gränserna samt på flygplatser och järnvägsstationer. L. Covid-19-krisen har fått enorma hälsokonsekvenser och i många fall också mycket stora negativa konsekvenser för grundläggande rättigheter och för ekonomiska, vetenskapliga, sociala, turistmässiga och kulturella utbyten. M. Hälso- och sjukvård är framför allt en nationell fråga, men folkhälsa är ett område där medlemsstaterna och unionen har delad behörighet. N. Det finns fortfarande utrymme för EU att åstadkomma mer inom folkhälsopolitiken inom ramen för de befintliga parametrarna i fördragen. Fördragens folkhälsobestämmelser underutnyttjas fortfarande i hög grad när det gäller de åtaganden för vilka de skulle kunna användas. Parlamentets uppmaning om att inrätta en europeisk hälsounion i resolutionen av den 10 juli 2020 förtjänar att upprepas i detta sammanhang. O. Gränsöverskridande hot kan endast bemötas gemensamt och kräver därför samarbete och solidaritet inom unionen och en gemensam europeisk strategi. P. Sedan den allmänna spridningen av covid-19 tog fart i EU har parlamentet upprepade gånger uppmanat kommissionen och medlemsstaterna att vidta samordnade åtgärder för den fria rörligheten för personer, varor och tjänster på den inre marknaden. Fri rörlighet för personer, varor och tjänster är tre av de grundläggande pelarna i de fyra friheterna, som ligger till grund för en välfungerande inre marknad. Q. Medlemsstaternas åtgärder, däribland återinförandet av inre gränskontroller, påverkar de i unionsrätten förankrade rättigheterna och friheterna för personer. Åtgärder som vidtas av medlemsstaterna eller unionen bör alltid respektera de grundläggande rättigheterna. Åtgärderna bör vara nödvändiga, proportionella, tillfälliga och begränsade i omfattning. R. Solidaritet mellan medlemsstaterna är inte något som är valfritt utan en fördragsenlig skyldighet och ingår i vår europeiska värdegrund. S. Icke samordnade begränsningar av den fria rörligheten för personer inom EU leder till en kraftig fragmentering av den inre marknaden. T. Kommissionen har redan tagit olika initiativ för att förbättra samordningen, t.ex. i form av riktlinjer, meddelanden och administrativa skrivelser samt ett förslag till rådets rekommendation om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin. U. Rådet bör ställa sig bakom denna rekommendation och fastställa de åtgärder som krävs för att säkerställa att medlemsstaterna samordnar sina beslut och åtgärder i avsikt att stoppa eller begränsa spridningen av viruset. V. En återgång till ett fullt fungerande Schengenområde är av yttersta vikt för att slå vakt om principen om fri rörlighet och en fungerande inre marknad, som är två av den europeiska integrationens största landvinningar och en grundförutsättning för EU:s ekonomiska återhämtning efter covid-19-pandemin. W. De skiftande reserestriktionerna har lett till att många människor fått sina flyg inställda utan att ännu ha fått någon ersättning. X. Som medlagstiftare och enda institution som är direktvald av EU-medborgarna måste parlamentet inkluderas som en integrerad och väsentlig del i alla diskussioner om EU:s samordning för att hantera denna hälsokris. Y. Medlemsstaterna verkar inte ha dragit lärdom av krisens början. Det finns ingen gemensam europeisk hälsopolitik utan bara en mängd olika nationella strategier. Z. EU måste planera framåt för att hantera en eventuell fortsättning på covid-19-pandemin och/eller andra eventuella kriser av liknande slag. 1. Europaparlamentet uttrycker oro över covid-19-utbrottets konsekvenser och långsiktiga följder för människors välbefinnande i världen, särskilt för de mest utsatta grupperna och människor i utsatta situationer, såsom äldre och personer som redan lider av dålig hälsa. 2. Europaparlamentet uttrycker oro över det ökande antalet fall av covid-19 i flera medlemsstater sedan juni och framhåller bestämt att det behövs en gemensam och samordnad hälsohantering för att bekämpa denna pandemi effektivt. 3. Europaparlamentet påpekar vikten av att försäkra medborgarna om att de åtgärder som vidtas är konsekventa från en medlemsstat till en annan, vilket kommer att hjälpa till att övertyga medborgarna om att följa dessa åtgärder. 4. Europaparlamentet påminner om att fri rörlighet för unionsmedborgare är en grundläggande rättighet som fastslås i EU-fördragen och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. 5. Europaparlamentet understryker att denna rättighet endast får inskränkas av specifika och avgränsade skäl som rör allmänintresset, nämligen skyddet av den allmänna ordningen och den allmänna säkerheten. Parlamentet insisterar på att sådana inskränkningar bör tillämpas i enlighet med kodexen om Schengengränserna och de allmänna principerna i EU-rätten, särskilt proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering. 6. Europaparlamentet påpekar att kontroller vid de inre gränserna är en sista utväg, och påminner om att medlemsstaterna bör kontrollera om andra åtgärder kan vara lika eller bättre lämpade att uppnå samma mål. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att se möjligheten att införa minimihälsokontroller och/eller proportionerliga poliskontroller som ett bättre alternativ till att införa inre gränskontroller och att endast vidta åtgärder som är absolut nödvändiga, samordnade och proportionerliga. 7. Europaparlamentet anser det mycket angeläget att EU:s inre gränser hålls öppna för varor och tjänster inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eftersom en stängning av de inre gränserna skulle kunna inverka negativt på den inre marknaden. Parlamentet påpekar hur angeläget det är med ett åtagande om att vidta harmoniserade åtgärder som kan återskapa förtroendet mellan medlemsstaterna, så att den fria rörligheten för varor och tjänster kan återupptas på den inre marknaden. 8. Europaparlamentet upprepar sin enträgna uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna om att bedriva särskilt, strukturerat och effektivt samarbete i detta sammanhang för att fastställa och föregripa behovet av gemensamma åtgärder. 9. Europaparlamentet påpekar att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) fortsatt påtalar skillnader i medlemsstaternas insamling och rapportering av uppgifter. Parlamentet beklagar att denna brist på harmonisering hindrar oss från att få en tydlig och fullständig bild av virusets spridning i Europa vid en given tidpunkt. 10. Europaparlamentet betonar att ECDC utför ett ovärderligt arbete och omedelbart bör ges mer resurser, inbegripet mer fast personal, för att fortsätta sitt arbete med covid-19 och samtidigt kunna fortsätta och återuppta sitt arbete med andra sjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett reviderat mandat för ECDC som betydligt ökar dess budget, personal och befogenheter på lång sikt så att ECDC alltid kan tillhandahålla ett folkhälsoskydd i världsklass, även under pandemier. 11. Europaparlamentet noterar att varje medlemsstat har följt rekommendationerna från sitt eget vetenskapliga råd med endast begränsad samordning med övriga medlemsstater eller med kommissionen. 12. Europaparlamentet anser att ECDC bör ha möjlighet att på ett adekvat och effektivt sätt bedöma risken för spridning av viruset och offentliggöra en veckovis uppdaterad riskkarta som bygger på en gemensam färgkod och som har upprättats utifrån information från medlemsstaterna. 13. Europaparlamentet stöder färgkoden i kommissionens senaste förslag till rådets rekommendation. Parlamentet anser att de föreslagna kategorierna (grönt, orange, rött och grått) kommer att underlätta rörligheten inom EU och ge medborgarna mer transparent information. 14. Europaparlamentet uppmanar därför eftertryckligen rådet att omgående anta och genomföra kommissionens förslag till rådsrekommendation om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin. Parlamentet insisterar på att en sådan gemensam ram är avgörande för att undvika störningar på den inre marknaden, inte minst genom att det fastställs tydliga regler för resenärer med samhällsviktiga uppgifter, till exempel transportarbetare, leverantörer av gränsöverskridande tjänster såsom sjukvård och äldrevård och säsongsarbetare. 15. Europaparlamentet understryker att de gemensamma metoder och kriterier som antagits och de kartor som utarbetats av ECDC bör underlätta en samordnad strategi för medlemsstaternas egna beslutsprocesser och säkerställa att alla beslut av medlemsstaterna är konsekventa och väl samordnade. 16. Europaparlamentet erkänner vikten av kumulativa incidenstal och andel positiva testresultat för att utvärdera virusets spridning, men anser att andra kriterier såsom antalet sjukhusinläggningar och antalet intensivvårdsfall också bör beaktas. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en gemensam metod för att samla in hälsouppgifter och för att räkna och rapportera antalet dödsfall. 18. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att fastställa gemensamma definitioner för vad som utgör ett positivt covid-19-fall och ett covid-19-dödsfall samt för vad som utgör ett tillfrisknande efter infektion. 19. Europaparlamentet understryker att gemensamma definitioner, hälsokriterier och metoder kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att genomföra en gemensam analys av den epidemiologiska risken på EU-nivå. 20. Europaparlamentet välkomnar helhjärtat den regionala strategi som föreslagits av kommissionen. Parlamentet anser att ECDC:s riskkartläggning bör göras på regional nivå och inte bara på nationell nivå. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att förse ECDC med uppgifter som samlats in av de regionala myndigheterna. 21. Europaparlamentet påminner om att ECDC har rekommenderat medlemsstaterna att följa minimireferensåtgärder för att undvika virusspridning, såsom hygienåtgärder, fysisk distansering och begränsning av sammankomster, användning av munskydd i särskilda miljöer, distansarbete, omfattande testning, isolering av fall, karantän för dem som varit i nära kontakt med sjuka och skydd av utsatta befolkningsgrupper. 22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa ECDC:s ovannämnda rekommendationer och att fastställa en gemensam ram för hälsoåtgärder som myndigheterna i drabbade områden bör anta för att hejda spridningen av pandemin. 23. Europaparlamentet konstaterar att ytterligare åtgärder bör övervägas och delas av myndigheterna om smittspridningstakten ökar, däribland insatser som innebär att man begränsar befolkningsrörelserna, minskar antalet kontakter per person och förbjuder massammankomster, med särskild hänsyn ägnad åt högriskområden. 24. Europaparlamentet anser att en sådan ram skulle stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna och mellan de berörda områdena och göra det möjligt att undvika restriktiva responsåtgärder. 25. Europaparlamentet påpekar att ekonomin och människors vardagsliv i gränsregioner har påverkats negativt av gränsstängningar och att flera medlemsstater har infört särskilda undantag och anpassningar av reglerna för dessa regioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt ta hänsyn till särdragen i gränsregioner, där gränspendling är vanlig, och att poängtera behovet av samarbete på lokal och regional nivå i sådana områden, gemensamt inrätta hälsomekanismer för samordning och informationsutbyte i realtid och införa så kallade gröna filer för samhällsviktiga arbetstagare. 26. Europaparlamentet vill att det antas och genomförs en gemensam teststrategi där testresultaten erkänns i alla medlemsstater och tillräcklig testkapacitet tillhandahålls så att alla som behöver testa sig kan göra det utan orimliga väntetider. Parlamentet anser att tester inför en resa där detta är nödvändigt helst bör göras i ursprungslandet. Parlamentet anser också att medlemsstaterna och kommissionen bör upprätta en förteckning över myndigheter som kan utfärda testcertifikat för detta syfte, så att förfarandet inte kan missbrukas. 27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ECDC att utvärdera möjligheten att använda tillförlitliga men billiga 15-minuterstester. 28. Europaparlamentet påminner om att de flesta medlemsstater har utvecklat smittspårningsappar för covid-19 med hjälp av samma decentraliserade arkitektur. Parlamentet förväntar sig att dessa appar ska vara driftskompatibla på EU-nivå senast i oktober så att det blir möjligt med EU-omfattande spårning av covid-19. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare uppmuntra allmänheten att använda dessa appar och att göra detta i full överenstämmelse med den allmänna dataskyddsförordningen. 29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, med beaktande av ECDC:s yttrande, enas om en gemensam karantänperiod vid nödvändiga och icke nödvändiga resor inom EU samt nödvändiga och icke nödvändiga resor till EU från tredjeländer. 30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta ett gemensamt protokoll för övervakning av asymtomatiska patienter samt isoleringsåtgärder för patienter som testats positivt för covid-19 och för personer som varit i kontakt med dessa patienter. 31. Europaparlamentet välkomnar medborgarnas användning av formulär för lokalisering av passagerare. Parlamentet anser att en harmoniserad version av detta informationsformulär bör användas företrädesvis i digitalt format för att förenkla behandlingen och att även ett analogt format bör tillhandahållas för att garantera alla européer tillgång. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett harmoniserat formulär för lokalisering av passagerare för att skapa tilltro till ett EU-omfattande övervakningssystem. 32. Europaparlamentet betonar att alla åtgärder som begränsar vår integritet och dataskyddet måste vara lagliga, effektiva när det gäller att hantera risker för liv och folkhälsa och strikt proportionerliga samt att de endast får användas för folkhälsoändamål och måste omfattas av strikta tidsfrister. Parlamentet betonar att nödåtgärder inte får leda till massövervakning efter krisen och kräver garantier i detta avseende. 33. Europaparlamentet insisterar på att formuläret för lokalisering av passagerare och dess användning till fullo bör överensstämma med dataskyddsreglerna, särskilt om integritet och konfidentialitet. Parlamentet insisterar på att de registrerade uppgifterna endast får användas för kontaktspårning av covid-19 och inte för något annat ändamål, i enlighet med principen om ändamålsbegränsning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att uppdatera sin lagstiftning på området i enlighet med detta. 34. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning från resolutionen om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19 om att kommissionen bör föreslå inrättandet av en europeisk mekanism för hälsoinsatser (EHRM) för att man ska kunna reagera på alla typer av hälsokriser, stärka insatssamordningen på EU-nivå samt övervaka inrättandet och ibruktagandet av den strategiska reserven av läkemedel och medicinsk utrustning och säkerställa att den fungerar ordentligt. Parlamentet anser att denna mekanism bör formalisera de arbetsmetoder som införts under covid-19-krisen genom att ta fasta på de metoder som föreskrivs i direktivet om gränsöverskridande hälsovård, beslutet om gränsöverskridande hot mot människors hälsa(10) och unionens civilskyddsmekanism. 35. Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en arbetsgrupp för covid-19 inom ramen för EHRM och under ledning av kommissionen. Parlamentet anser att varje medlemsstat bör ha en företrädare i den arbetsgruppen och utse en av sina nationella myndigheter till kontaktpunkt. Parlamentet föreslår att huvudsyftet med denna arbetsgrupp bör vara att regelbundet sprida de rekommendationer som förmedlas på europeisk och nationell nivå. Parlamentet bör ha ett permanent utvärderingsmandat för att bedöma arbetsgruppens arbete. 36. Europaparlamentet påminner om att tydlig, aktuell och heltäckande information till allmänheten är avgörande för att begränsa effekterna av eventuella inskränkningar i den fria rörligheten och för att säkerställa förutsägbarhet, rättssäkerhet och efterlevnad från medborgarnas sida. 37. Europaparlamentet betonar vikten av tydlig, tillgänglig och begriplig information om europeiska, nationella, regionala och lokala smittal, hälso- och sjukvårdssystem, befintliga åtgärder och reserestriktioner. Parlamentet betonar att denna viktiga information måste finnas tillgänglig på alla officiella språk och på språk som används av betydande delar av befolkningen, så att man inkluderar personer med invandrarbakgrund. 38. Europaparlamentet betonar att all information måste vara lättbegriplig för hela befolkningen, inbegripet personer med låg läskunnighet, med hjälp av tydliga, harmoniserade färger och begripliga symboler i offentlig information, och att informationen också bör lämnas i analogt format på lämpliga ställen så att personer som saknar eller har begränsad tillgång till internet också blir inkluderade. 39. Europaparlamentet uppmanar flygbolagen att så snart som möjligt ersätta passagerare som fått sina flygningar inställda på grund av pandemin och uppfylla sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 261/2004. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda överträdelser av passagerarnas rättigheter under denna pandemi. 40. Europaparlamentet påminner om att flera kritiska sektorer, såsom livsmedelssektorn, läkemedelssektorn och hälso- och sjukvårdssektorn, och deras leveranskedjor, har drabbats av stora störningar under covid-19-pandemin. 41. Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa en effektiv, motståndskraftig och framtidssäkrad inre marknad där nödvändiga varor och tjänster för människor fortsätter att levereras i hela EU och görs tillgängliga för alla människor. 42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna genomföra en omfattande och sektorsövergripande analys av ekonomierna inom EU för att förstå hur allvarliga konsekvenserna av covid-19-pandemin är och för att bedöma omfattningen av störningarna i de gränsöverskridande värdekedjorna. Parlamentet anser att en sådan analys är ett viktigt underlag för att kommissionen ska kunna utfärda uppdaterade rekommendationer och fastställa de centrala politiska åtgärder som kommer att stärka en kollektiv och långsiktig återhämtning av den inre marknaden där ingen lämnas utanför. 43. Europaparlamentet upprepar att det är avgörande för människors vardag att nödvändiga varor som livsmedel, medicintekniska produkter och skyddsutrustning alltid levereras i hela EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ett uppgraderat direktiv om kritisk infrastruktur för att säkerställa fortsatt fri rörlighet för nödvändiga varor och tjänster på den inre marknaden i kristider såsom en pandemi. 44. Europaparlamentet anser att det bör tas fram en övergripande strategi i detta avseende för att alltid garantera den fria rörligheten för varor och undvika unilaterala restriktiva åtgärder, med samtidigt beaktande av åtgärder för allmän säkerhet och folkhälsa, och för att uppmuntra ekonomisk återhämtning så att man kan stärka den inre marknadens motståndskraft och förbereda sig för en ny kris. 45. Europaparlamentet stöder kraftfullt kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att avstå från nationella åtgärder som förbjuder export inom EU av personlig skyddsutrustning eller andra viktiga medicinska instrument eller läkemedel. 46. Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna kan samordna resurser, inbegripet tillverkningskapacitet, för att kunna tillgodose den ökade efterfrågan i EU på personlig skyddsutrustning, respiratorer och annan medicinsk utrustning, laboratorieutrustning och desinfektionsmedel, vilket även skulle bidra till att stärka det strategiska rescEU-beredskapslagret. 47. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja den nuvarande lagstiftningen om offentlig upphandling för att maximera de befintliga flexibilitetsbestämmelsernas potential att åstadkomma enklare, snabbare och flexiblare upphandlingar. Parlamentet betonar vikten av gemensam upphandling av läkemedel, medicinsk utrustning och personlig skyddsutrustning för att säkra tillgången i alla regioner, även på landsbygden och i avlägsna områden och yttersta randområden. 48. Europaparlamentet påminner om att covid-19-krisen har visat på brister i konsumentskyddet på grund av det ökade antalet bedrägerier och osäkra produkter, särskilt på nätet. Parlamentet framhåller behovet av att ta tag i dessa brister och se till att den digitala inre marknaden är rättvis och säker för alla via den kommande rättsakten om digitala tjänster genom att onlineplattformar tvingas vidta lämpliga åtgärder mot sådana produkter. 49. Europaparlamentet betonar att konsumenterna måste vara väl informerade om sina rättigheter och om de alternativ de har när de köper varor eller tjänster, särskilt i kristider. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att tillhandahålla tillförlitlig och adekvat information på ett sätt som är lättillgängligt för konsumenter i hela unionen. 50. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att genomföra åtgärderna i Next Generation EU fullt ut och så snabbt som möjligt genom att göra de nödvändiga nationella förfarandena så enkla och obyråkratiska som möjligt så att EU:s ekonomiska återhämtning på ett effektivt sätt kan hantera den djupaste kris EU ställts inför på senare tid. Parlamentet understryker att covid-19-krisen inte bör användas som en ursäkt för att skjuta upp, försvaga eller avskaffa tillämpningen av olika produkt- och industristandarder, inbegripet dem som syftar till att främja hållbarhet, utan snarare bör ses som ett tillfälle att förbättra den inre marknaden på ett sätt som främjar hållbar produktion och konsumtion. 51. Europaparlamentet anser att en snabb återgång till ett fullt fungerande Schengenområde är av yttersta vikt, och betonar att det är mycket angeläget att medlemsstaterna, tillsammans med parlamentet, rådet och kommissionen, diskuterar en återhämtningsplan för Schengen, inklusive metoder och medel för att så snabbt som möjligt återgå till ett fullt fungerande Schengenområde utan inre gränskontroller och beredskapsplaner, för att inte tillfälliga kontroller vid de inre gränserna ska bli halvpermanenta på medellång sikt. 52. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att fullborda integreringen av alla EU-medlemsstater i Schengenområdet och vill att samordnade och harmoniserade åtgärder ska tillämpas på samma sätt i hela unionen och gynna alla medborgare som bor där i lika utsträckning. 53. Europaparlamentet påminner om att det har införts tillfälliga reserestriktioner för alla icke nödvändiga resor från tredjeländer till Schengenområdet. Parlamentet understryker att alla beslut om nekad inresa vid de yttre gränserna måste ske i enlighet med bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna, särskilt respekten för de grundläggande rättigheterna, i enlighet med artikel 4 i kodexen. 54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella myndigheterna att proaktivt övervaka marknaden under och efter krisen för att förhindra att konsumenterna skadas på grund av covid-19-situationen och hjälpa dem att hävda sina rättigheter enligt EU-rätten. 55. Europaparlamentet understryker att alla covid-19-betingade restriktioner som utfärdas av nationella myndigheter per definition bör vara tidsbegränsade eftersom den enda anledningen till att de vidtas är att motverka pandemin. Parlamentet förväntar sig att kommissionen noggrant ser till att tillfälliga åtgärder inte omvandlas till omotiverade långvariga hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster och personer på den inre marknaden. 56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för ett ”motståndskraftigt Europa”, bestående av en riskkartläggning och alternativ för en sund förvaltning och investeringar i hälso- och sjukvårdssystem samt åtgärder mot pandemier på EU-nivå, inklusive motståndskraftiga leveranskedjor i EU, för att på så vis säkra produktionen av nyckelprodukter som läkemedelsingredienser, läkemedel och medicinsk utrustning. 57. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||||||||||||
| Vikten av grön infrastruktur i städerna – Europaåret för grönare städer 2022 |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar(1), – med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(2), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker(3), – med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om grön infrastruktur – att stärka Europas naturkapital(4), – med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet, – med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln Vår livförsäkring, vårt naturkapital en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380), – med beaktande av EU:s strategi för grön infrastruktur(5), – med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 24 maj 2019 med titeln Översyn av genomförandet av EU:s strategi för grön infrastruktur (COM(2019)0236), – med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 6 maj 2013 med titeln Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital (COM(2013)0249), – med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 8 oktober 2013 om kommissionens meddelande Grön infrastruktur – Att stärka Europas naturkapital(6), – med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 16 oktober 2013 över kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén med titeln Sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning(7), – med beaktande av frågan till kommissionen av den 19 september 2013 om utvecklingen av EU:s strategi för grön infrastruktur (O-000094/2013 – B7-0525/2013), – med beaktande av Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, – med beaktande av priset Europas miljöhuvudstad(8), – med beaktande av borgmästaravtalet för klimat och energi(9), – med beaktande av frågan till kommissionen om vikten av grön infrastruktur i städerna – Europaåret för grönare städer 2022 (O-000039/2020 – B9‑0014/2020), – med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Grön infrastruktur ses som ett strategiskt planerat nätverk av naturområden och naturnära områden med miljöinslag som är utformade och förvaltas för att tillhandahålla en rad olika ekosystemtjänster och omfattar grönområden (eller blå områden om det handlar om havsekosystem) och andra fysiska inslag i mark- (inklusive kust-) och havsområden i både landsbygds- och stadsmiljöer. B. I dag bor 72 % av Europas befolkning i städer och förorter. Andelen stadsbor fortsätter att växa och skulle kunna nå 80 % under detta år(10). Dessa siffror visar att gröna städer är viktigare än någonsin för att ta itu med de stora utmaningar som vår planet står inför samt att de har en växande potential som centrala nav för både genomförandet av globala agendor och medborgarnas engagemang i politiska beslut. C. Städerna står inför en rad utmaningar – allt från klimatförändringarnas inverkan på invånarnas hälsa till miljöfrågor – och grön infrastruktur har stor potential att lösa många av dessa problem genom naturbaserade ekologiska, ekonomiska och sociala lösningar som i allmänhet är billiga och hållbara och skapar arbetstillfällen. D. Det är viktigt att öka medvetenheten om grön infrastruktur och de många positiva effekter den har på ekosystemen och de tjänster de tillhandahåller för befolkningen för att bättre främja naturbaserade lösningar i den fysiska planeringen samt skapa och återställa grönområden, samt för att påskynda övergången från grå till grön infrastruktur som modell inom stadsplanering och territoriell utveckling och på ett effektivare sätt anpassa ständerna till klimatförändringarnas negativa effekter. E. Grön infrastruktur erbjuder ekosystemtjänster som är avgörande för vårt välbefinnande, för produktion av livsmedel i städerna, för distribution och lagring av vatten, för ökad infiltration och minskad förorening genom naturliga processer, för reglering av omgivande temperatur, för främjande av biologisk mångfald (inbegripet pollinatörer), för förbättrade näringscykler, för vackrare bostadsområden, för förbättrade möjligheter till träning och för ett bättre välbefinnande för invånarna. F. Grön infrastruktur bidrar till att utveckla Natura 2000-nätverket i stadsområden, förbättrar förbindelserna mellan ekologiska gröna och blå korridorer, ökar bevarandet av arter och livsmiljöer som är avgörande för ekosystemet samt bidrar till att upprätthålla ekosystemtjänster i stadsområden. De årliga fördelarna med ekosystemtjänster som tillhandahålls av Natura 2000-nätverket har uppskattats till 300 miljarder EUR i hela EU, men fördelarna med en grön infrastruktur är värda mycket mer än så. G. Att miljöanpassa städerna kräver mycket mer än initiativ för att göra städerna mer grönskande, eftersom det också krävs ren luft, vatten och mark liksom ett stadslandskap som främjar biologisk mångfald för att säkerställa livskraftiga grönskande områden. H. Grön infrastruktur är en viktig del av strategin för biologisk mångfald fram till 2020 samt av strategin för biologisk mångfald för 2030. I. Grön infrastruktur bidrar till att begränsa klimatförändringarna, eftersom den stärker ekosystemens motståndskraft, och hjälper till att minska koncentrationen av koldioxid i atmosfären genom direkt koldioxidbindning, i synnerhet i torvmarker, hav och skogar. Dessutom bidrar den till minskad pumpning och rening av vatten och avloppsvatten samt av den energi som behövs för detta, liksom till att minska byggnaders energianvändning och utsläpp genom ”smarta byggnader” som integrerar gröna inslag såsom tak och väggar, och nya material som ökar resurseffektiviteten. Grön infrastruktur hjälper också till att minska energibehoven och de transportrelaterade föroreningarna genom att göra det lättare att införa alternativa, rena transportslag såsom cykel, gång och ren kollektivtrafik, även på vatten. J. Grön infrastruktur bidrar till klimatanpassningen genom att skydda naturkapitalet, bevara naturliga livsmiljöer och arter, förbättra ekologin, förvalta vattendrag och skapa livsmedelssäkerhet. Utvecklingen av den gröna infrastrukturen hör till de effektivaste klimatanpassningsåtgärder som kan genomföras i städer, då de dämpar de negativa effekterna av klimatförändringarna och de allt vanligare extrema väderförhållandena, såsom värmeböljor, skogsbränder, mycket kraftiga regn, översvämningar och torka, och kan användas för att jämna ut extrema temperaturer och därigenom förbättra livskvaliteten för de européer som bor i städer. K. Mer än 22 % av Europas arter är nu utrotningshotade enligt IUCN:s rödlista över hotade arter. Att miljöanpassa städerna bidrar till att främja biologisk mångfald och kan spela en viktig roll för att mildra krisen för den biologiska mångfalden. Och att främja den biologiska mångfalden i städerna kan ge sidovinster genom att öka ekosystemens motståndskraft och potentialen för koldioxidbindning. L. God stadsplanering, planerad mark och genomsläppliga markbeläggningar är bättre för att hålla kvar vattnet, styra perkolationen, förhindra markerosionen och motverka dagvattenavrinningen än vad asfalt och betong är. Med högkvalitativ grön infrastruktur minskar risken för översvämningar. M. Väldesignad grön infrastruktur är ett av de bästa sätten att öka antalet ekologiska gröna och blå korridorer och därmed skydda den biologiska mångfalden. N. Växter renar luften genom att filtrera bort små partiklar och producera syre. Luftkvaliteten i städerna har blivit en av dagens största hälsoutmaningar i Europa. Renare luft skulle förbättra livskvaliteten för miljontals människor, inbegripet personer som lider av astma och luftvägssjukdomar. 430 000 personer dör i förtid varje år i EU på grund av att de andats förorenad luft. EU, medlemsstaterna, regionerna och kommunerna måste prioritera en förbättrad luftkvalitet för att skydda människorna och ekosystemen mot luftföroreningarnas effekter. En förbättrad luftkvalitet skulle avsevärt kunna minska antalet förtida dödsfall per år. O. Genom att plantera träd och vegetation kan man minska bullret i städerna. Efter luftkvaliteten är buller den näst största miljöorsaken till hälsoproblem. Det EU‑finansierade forskningsprojektet Hosanna kom fram till att naturliga ljudbarriärer i form av vegetation ger ett bättre skydd mot trafikbuller för de boende än de bullerskydd med räta väggar som vanligtvis används. Den biologiska mångfalden och naturen påverkas negativt av buller, och initiativ för miljöanpassning av städerna bör inkludera initiativ för att minska buller. P. Grön infrastruktur bör också främjas i kuststäder, som vanligtvis gränsar till våtmarker, för att bevara den biologiska mångfalden och ekosystemen i haven och vid kusterna, och för att stärka den hållbara utvecklingen av ekonomin, turismen och landskapet vid kusterna. En sådan positiv utveckling ger i sin tur bättre motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter i dessa sårbara områden, som är särskilt drabbade av höjda havsnivåer. Q. Grön infrastruktur bör främjas i hamnområdena eftersom dessa utgör en viktig del av kuststäderna och vanligtvis täcker vidsträckta landområden som också ingår i Natura‑2000-nätverket. På så sätt tar man på ett bättre sätt itu med miljöproblem såsom föroreningar och förlust av biologisk mångfald och bidrar till att främja nya infrastrukturprojekt, såsom elektrifiering av hamnar. R. Grön infrastruktur ger tillgång till naturen för dem som annars kanske har svårt att komma i kontakt med den, såsom barn, äldre människor och personer med funktionsnedsättning, och bidrar till att öka deras kunskap och medvetenhet om naturen och de ekologiska utmaningarna. S. Grönare städer kan erbjuda betydande hälsofördelar eftersom de förbättrar luftkvaliteten, uppmuntrar invånarna att röra sig och motionera mer samt bidrar till att förebygga och bota depressioner, förbättra immunsystemet och i slutändan öka känslan av lycka och välbefinnande(11). T. Fler parker i städerna och fler trädgårdar, grönare gator, gröna tak på husen, busshållplatser täckta med vegetation och grönare lekplatser gör tillsammans med andra åtgärder att städer och stadsdelar blir både attraktivare och trevligare. Detta kommer också att förbättra de sociala kontakterna mellan invånarna, främja positiva beteendeförändringar och skapa en större känsla av gemenskap. Offentligägda grönområden kan skapa oräkneliga fördelar för invånarna i städerna. U. Grönare stadsdelar har visat sig öka fastigheters ekonomiska värde då de leder till att områden blir mer åtråvärda bland potentiella köpare, vilket gör att man måste vidta åtgärder för att lindra gentrifieringens effekter och säkerställa rättvis tillgång till grönare stadsdelar. V. Miljöanpassning av städer kan främja mer hållbar, småskalig livsmedelsproduktion och minska livsmedlens ekologiska fotavtryck genom att främja korta leveranskedjor, vilket skulle leda till nya mikroföretag och uppmuntra invånarna att bli mer aktiva inom detta område samt förbättra sina kunskaper om livsmedelskedjan, särskilt när det gäller ekologiskt och miljömässigt hållbart jordbruk. W. 80 % av det avfall som påträffas till havs kommer från städer, inklusive avfall från avrinningsområden längre uppströms. Det är viktigt att förbättra avfallshanteringssystemet i stadsområdena, särskilt när det gäller hanteringen av diffus förorening, skräp och makroavfall, till exempel genom att stärka filtreringen i avloppsreningsverk, för att göra städer grönare och ta itu med havsföroreningar. X. Invånarna måste involveras och känna att de får inflytande i stadsplaneringen och i utformningen av grön infrastruktur, med beaktande av den lokala miljön samt sociala, ekonomiska och tekniska förhållanden. Y. Utvecklingen av grön infrastruktur går hand i hand med en hållbar förvaltning av den, särskilt när det gäller vattenresurser, och det är därför viktigt att utveckla miljömässigt ansvarsfulla kopplingar mellan grön och blå infrastruktur, inbegripet metoder för återanvändning av vatten och regnvatten samt en effektiv vattenförvaltning. Z. De ekosystemtjänster som träden tillhandahåller blir allt viktigare ju äldre träden blir. Därför är en sund och integrerad förvaltning och planering av stadsmiljön avgörande för att de ska kunna utvecklas fullt ut och för att medborgarna ska kunna dra maximal nytta av den gröna infrastrukturens potential och tjänster. 1. Europaparlamentet är medvetet om det bidrag som grönare städer kan ge för att nå målen i Parisavtalet och stärka EU:s motståndskraft och förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna. Parlamentet understryker den viktiga roll som grönare städer kan ha för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling och åtagandena i den nya agendan för städer, särskilt när det gäller bättre utnyttjande av vattenresurser och förbättring av den biologiska mångfalden i stadsmiljön. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en ny EU-strategi för grönare städer och grön infrastruktur för att hjälpa städerna att bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna samt till att förbättra välbefinnandet för invånarna i städerna. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram åtgärder inom ramen för den europeiska gröna given för att specifikt ta itu med städernas roll och främja investeringar i grön infrastruktur. 4. Europaparlamentet betonar vikten av att effektivt integrera klimat- och miljöperspektiven i den lokala, regionala, nationella och globala stadspolitiken. 5. Europaparlamentet betonar behovet av att anta en anpassningsstrategi för städer som utsätts för klimatförändringarnas effekter, på grundval av en ny innovativ ekosystemansats inom riskförebyggande och riskhantering, särskilt genom att förutse reträttområden, områden där översvämningar absorberas, områden med naturligt skydd och, när så är nödvändigt, områden som behöver artificiellt skydd. 6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att i samarbete med relevanta aktörer, inklusive civilsamhället, utarbeta handlingsplaner och aktivt engagera sig i verksamheter som utformats för att skapa och bevara gröna stadsområden. 7. Europaparlamentet är medvetet om den stora betydelse som offentliga grönområden har för stadsbors fysiska och mentala välbefinnande, i synnerhet i samband med covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar lokala, regionala och nationella myndigheter att skydda och främja grönområden i städerna, förbättra deras kvalitet och se till att invånarna har enkel tillgång till offentliga grönområden i deras bostadsområden. 8. Europaparlamentet vidhåller att städernas potential att bidra till att skydda den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna är underskattad och påminner om att bättre biologisk mångfald, ekosystemtjänster och grön infrastruktur i städer och stadsnära områden förbättrar människors hälsa. Utveckling och genomförande av naturbaserade lösningar för att upprätthålla den biologiska mångfalden samt införliva och fortsätta att integrera biologisk mångfald och ekosystemtjänster vid utformning, policyframtagning och planering av städer kan spela en viktig roll för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna där. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att främja denna praxis. 9. Europaparlamentet välkomnar att strategin för biologisk mångfald för 2030, som är en del av den europeiska gröna given, innehåller ett tydligt fokus på att göra städer och stadsnära områden grönare samt öka den biologiska mångfalden i städerna. Parlamentet välkomnar framför allt de nya planerna för att göra städerna grönare och uppmanar kommissionen att se till att Europas städer har stora ambitioner när de skapar dessa planer samt att de genomförs effektivt. Medlemsstaterna uppmanas också att arbeta för att göra städer med mindre än 20 000 invånare grönare. 10. Europaparlamentet föreslår att år 2022 ska utses till Europaåret för grönare städer. 11. Europaparlamentet föreslår att Europaåret för grönare städer år 2022 ska ha följande mål:
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera snabbt för att förbättra luftkvaliteten i städerna, i synnerhet genom att minska utsläppen med hjälp av nya lösningar för rörlighet i städer som främjar mer effektiva och miljömässigt hållbara kollektivtrafiktjänster. 13. Europaparlamentet framhåller vikten av att främja och möjliggöra medborgarnas deltagande i miljöanpassningen av stadsområden och bevara grönområden genom att de i involveras i de relevanta planerings- och genomförandefaserna, för att på så sätt uppnå hållbara lösningar för stadsplaneringen, skapa egenansvar för relevanta åtgärder och få till stånd socialt inkluderande, motståndskraftiga och utsläppssnåla städer som är attraktiva för invånarna. Parlamentet anser att det är viktigt att se till att allmänheten är medveten om hur invånarna kan bidra till grönare och mer hälsosamma städer med bevarade grönområden. Parlamentet uppmuntrar kommunerna och regionerna att i största möjliga utsträckning stödja gröna initiativ från invånarna och att utveckla fadderprojekt för öppna områden. Kommunerna och regionerna uppmanas dessutom eftertryckligen att anta och genomföra ambitiösa initiativ för gröna städer. 14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ambitiösa åtgärder för att förbättra energi- och resurseffektiviteten och att bidra till att säkerställa tillräcklig finansiering för åtgärder som bidrar till hållbar stadsutveckling och grön infrastruktur, såsom innovationspartnerskap och gemensamma upphandlingar mellan städerna i EU. Kommissionen uppmanas att hjälpa till att stärka städernas kollektiva kraft för att snabbt kunna sprida effektiva lösningar i stor skala. Kommissionen bör stödja den privata sektorns deltagande i offentlig-privata partnerskap, ett ambitiösare program från Europeiska investeringsbanken och incitament för små och medelstora företag som kan spela en avgörande roll när det gäller att utveckla innovativa och hållbara lösningar. 15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och de nationella parlamenten.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |