Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 oktober 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller särskilda åtgärder för fordon i slutserier i kategori L till följd av covid-19-utbrottet (COM(2020)0491 – C9-0285/2020 – 2020/0251(COD))

P9_TA(2020)0268 A9-0190/2020

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0491),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0285/2020),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 oktober 2020 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 och 52.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A9-0190/2020).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 oktober 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… om ändring av förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller särskilda åtgärder för fordon i slutserier i kategori L med anledning av covid-19-pandemin

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2020/1694.)

Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter efter en ansökan från Spanien – EGF/2020/001 ES/Stödsektorer till Galiciens varvsindustri (COM(2020)0485 – C9-0294/2020 – 2020/1996(BUD))

P9_TA(2020)0269 A9-0192/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0485 – C9-0294/2020),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1)(EGF-förordningen),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelserna från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0192/2020), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. Detta stöd ges genom ekonomiskt stöd till arbetstagare och till de företag som de har arbetat för.

B.  Spanien lämnade in ansökan EGF/2020/001 ES/Stödsektorer till Galiciens varvsindustri om ekonomiskt stöd från fonden med anledning av 960 uppsägningar(4) inom de näringsgrenar som i Nace rev. 2 klassificeras som huvudgrupp 24 (Stål- och metallframställning), 25 (Tillverkning av metallvaror utom maskiner och apparater), 30 (Tillverkning av andra transportmedel), 32 (Annan tillverkning), 33 (Reparation och installation av maskiner och apparater) och 43 (Specialiserad bygg- och anläggningsverksamhet) i Nuts 2-regionen Galicia (ES11) i Spanien.

C.  Ansökan grundas på interventionskriterierna i artikel 4.2 a i EGF-förordningen, som gör det möjligt för en gemensam ansökan som gäller små och medelstora företag i en region att täcka små och medelstora företag inom olika näringsgrenar som definieras som en huvudgrupp i Nace rev. 2, förutsatt att små och medelstora företag är den huvudsakliga eller enda företagstypen i regionen.

D.  Små och medelstora företag utgör ryggraden i regionens ekonomi, där mer än 95 % av företagen har färre än 250 anställda, och de 38 företag som berörs av denna ansökan är små och medelstora företag. Galicien är en del av Atlantaxeln och dess ekonomi är i hög grad beroende av gränsöverskridande företag och arbetstagare.

E.  Den galiciska varvsindustrin följer underleverantörsmönstret inom den europeiska varvsindustrin, som till största delen utgörs av små och medelstora varv, där underleverantörerna står för en mycket hög andel av värdet och sysselsättningen.

F.  Spanien hävdar att Europa sedan 2004 har förlorat sin handelsvarvsindustri(5) till Asien och att den ekonomiska och finansiella kris som bröt ut 2008 orsakade en betydande minskning av orderingången, en expansion av varvsindustrin i Asien och en intensiv global konkurrens(6).

G.  Subventionspolitik och förmånlig skattebehandling såsom statligt stöd och lägre arbetskostnader i de östasiatiska länderna har lett till marknadsförluster för skeppsbyggare i unionen.

H.  Varven i Galicien bygger teknologiskt avancerade militärfartyg, olje- och kemikalietankfartyg, offshorefartyg, fartyg för oceanografisk och seismisk forskning, bogserbåtar, passagerarfartyg och fiskefartyg.

I.  Stängningen av varvet Factorias Vulcano i juli 2019, och varvet HJ Barreras begäran om kreditgivare före konkursen i oktober 2019, var händelser som ledde till uppsägningarna, eftersom hälften av de uppsägningar som omfattas av denna ansökan ägde rum i företag som är fordringsägare i HJ Barreras.

J.  Underleverantörerna till Factorias Vulcano är mycket specialiserade och därför i hög grad beroende av det största varvet och det ömsesidiga beroendet mellan och följderna desamma för sysselsättningen inom varvsindustrins stödsektorer som om företagen ingick i en enda ekonomisk Nace-sektor.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren i artikel 4.2 i EGF-förordningen är uppfyllda och att Spanien är berättigat till ekonomiskt stöd på 2 054 400 EUR enligt den förordningen, vilket utgör 60 % av de totala kostnaderna på 3 424 000 EUR, inbegripet utgifter för individanpassade tjänster på 3 274 000 EUR och utgifter för förberedande åtgärder samt för förvaltning, information och marknadsföring, kontroll och rapportering på 150 000 EUR.

2.  Europaparlamentet noterar att de spanska myndigheterna lämnade in ansökan den 13 maj 2020 och att kommissionen, utifrån den ytterligare information som Spanien lämnade, slutförde sin bedömning den 11 september 2020 och underrättade parlamentet samma dag.

3.  Europaparlamentet konstaterar att Spanien började erbjuda de individanpassade tjänsterna till de berörda stödmottagarna den 13 augusti 2020, och att den period som berättigar till ekonomiskt stöd från EGF därför löper från och med den 13 augusti 2020 till och med den 13 augusti 2022.

4.  Europaparlamentet noterar att Spanien började få administrativa utgifter för genomförandet av EGF den 8 juni 2020 och att utgifterna för förberedande åtgärder, förvaltning, information och marknadsföring samt kontroll och rapportering mellan den 8 juni 2020 och den 13 februari 2023 därför ska berättiga till ekonomiskt stöd från EGF.

5.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att det samordnade paketet med individanpassade tjänster utarbetades av Spanien i samråd med arbetsmarknadens parter och att arbetsmarknadens parter genom ett samarbetsavtal också kommer att delta i genomförandet av tjänsterna.

6.  Europaparlamentet välkomnar att ASIME och fackföreningarna CCOO(7) och UGT(8), dvs. de arbetsmarknadsparter som deltar i den sociala dialogen i Galicien, deltagit i utarbetandet av det samordnade paketet med individanpassade tjänster och i genomförandet av tjänsterna. Parlamentet betonar att arbetsmarknadens parter också bör delta i övervakningen av åtgärderna.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar att varvsindustrin med stödsektorer i Galicien hade en årlig omsättning på cirka 2 000 miljoner EUR 2018, och att 10 000 direkta arbetstillfällen och 25 000 indirekta arbetstillfällen var beroende av varvsindustrin. Förra året sjönk sektorns omsättning med 11 % och 20,8 % (omkring 2000) av arbetstillfällena gick förlorade.

8.  Europaparlamentet understryker att uppsägningarna skedde mot bakgrund av en hög arbetslöshet (11,7 % för 2019) i regionen Galicien. Parlamentet välkomnar därför de åtgärder för omskolning och fortbildning som tillhandahålls genom detta stöd från fonden för att göra den regionala varvsindustrin, den gränsöverskridande ekonomin och hela arbetsmarknaden mer motståndskraftiga och konkurrenskraftiga i framtiden.

9.  Europaparlamentet betonar att effektiv forskning, specialisering och teknisk innovation är avgörande för att stärka den europeiska varvsindustrin och se till att den kan konkurrera på global nivå med länder med lägre arbetskraftskostnader, subventionspolitik och förmånlig skattebehandling.

10.  Europaparlamentet betonar att de individanpassade tjänster som ska tillhandahållas arbetstagare som blivit uppsagda måste skräddarsys för varje profil.

11.  Europaparlamentet konstaterar att 94 % av de berörda stödmottagarna är män och 78,2 % av dem är mellan 30 och 54 år. Parlamentet noterar att de individanpassade tjänster som ska tillhandahållas uppsagda arbetstagare omfattar följande: informationsträffar och förberedande seminarier, yrkesvägledning mot anställning eller eget företagande, utbildning (även entreprenörskapsutbildning kommer att ges till dem som siktar på att bli egenföretagare), handledning efter att arbetstagaren har fått nytt arbete, intensivt stöd vid arbetssökande och en rad olika incitament.

12.  Europaparlamentet välkomnar att man för att stödja de berörda stödmottagarna i jobbsöknings- eller utbildningsverksamhet, under förutsättning att de berörda stödmottagarna aktivt deltar i åtgärderna, inkluderat incitament till deltagande upp till 400 EUR, resebidrag på 0,19 EUR/kilometer plus för andra kostnader såsom vägtullar och parkeringsavgifter, bidrag till personer med omsorgsansvar på 20 EUR per dag för deltagande och incitament att söka jobb, vilket innebär att de som återgår till arbetslivet som anställda eller egenföretagare kommer att få 200 EUR per månad under en period på högst sex månader.

13.  Europaparlamentet betonar att de föreslagna åtgärderna utgör aktiva arbetsmarknadsåtgärder inom ramen för de stödberättigade åtgärder som avses i artikel 7 i förordningen om fonden och att åtgärderna inte ersätter passiva socialskyddsåtgärder.

14.  Europaparlamentet noterar att det ekonomiska stödet kommer att förvaltas och kontrolleras av samma organ som förvaltar och kontrollerar Europeiska socialfonden och att Xunta de Galicia(9) kommer att vara förvaltningsmyndighetens förmedlande organ.

15.  Europaparlamentet betonar att de spanska myndigheterna har bekräftat att de åtgärder som avses inte får stöd från någon annan unionsfond eller något annat av unionens finansieringsinstrument.

16.  Europaparlamentet påminner om att stöd från fonden inte får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell rätt eller kollektivavtal.

17.  Europaparlamentet påminner om att enligt de nuvarande reglerna skulle fonden kunna utnyttjas för att stödja permanent uppsagda arbetstagare och egenföretagare i samband med den globala kris som orsakats av covid-19 utan att ändra EGF-förordningen eftersom Spanien är en av de medlemsstater som har drabbats mycket negativt av pandemin.

18.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter efter en ansökan från Spanien – EGF/2020/001 ES/Stödsektorer till Galiciens varvsindustri

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2020/1598.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855. (2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (4) I den mening som avses i artikel 3 i förordningen om fonden. (5) Handelsvarvsindustrin omfattar byggandet av tank-, bulk- och containerfartyg. (6) År 2018 hade Kina (35,5 %) blivit marknadsledare, följt av Japan (23,4 %) och Sydkorea (22,7 %), medan Europas marknadsandel hade sjunkit till endast 6,8 %. När det gäller orderboken 2019 hade Kina som marknadsledare en andel på 34 %, Sydkorea 26 % och Japan 15 %. (7) Galiciens industrifederation CCOO. (8) Federationen för metall-, bygg- och anknutna industrier UGT (MCA-UGT). (9) Xunta de Galicia och särskilt Consellería de Facenda – Dirección General de política financiera, tesoro y fondos europeos / Servicio de inspección y control de fondos comunitarios i samarbete med Consellería de Economía, Emprego e Industria – Secretaría Xeral de Emprego / Subdirección Xeral de Relacións Laborais kommer att vara förvaltningsmyndighetens förmedlande organ.

1. Europaparlamentets beslut av den 20 oktober 2020 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (2019/2060(DEC))

P9_TA(2020)0270 A9-0188/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2018 (COM(2019)0316 – C9‑0055/2019)(2),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de internrevisioner som genomförts under 2018,

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2018, med institutionernas svar(3),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet(4) och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2018 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sitt beslut av den 13 maj 2020(5) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2018 samt den åtföljande resolutionen,

–  med beaktande av artikel 314.10 och artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(6), särskilt artiklarna 55, 99, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(7), särskilt artiklarna 59, 118, 260, 261 och 262,

–  med beaktande av artikel 100 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A9-0188/2020),

1.  Europaparlamentet beviljar inte Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs budget för budgetåret 2018.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska rådet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (2019/2060(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

–  med beaktande av artikel 100 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A9-0188/2020), och av följande skäl:

A.  I samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet vill den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten betona den särskilda betydelsen av att ytterligare stärka unionsorganens demokratiska legitimitet genom ökad transparens och redovisningsskyldighet och genom att tillämpa en resultatbaserad budgetering och sörja för en god förvaltning av personalresurser.

B.  Parlamentets budgetkontrollutskott förväntar sig att på grundval av resultatet och rekommendationerna från den utredning som gjorts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), bli informerats av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (kommittén) om de åtgärder som vidtagits för att rätta till missförhållandena.

1.  Europaparlamentet välkomnar de förbättringar som gjorts när det gäller situationen för överföringar kopplade till budgetposten ”Institutionens ledamöter och delegater”, genom att det fastställts en tidsfrist på sex veckor för att lämna in ersättningskraven. Parlamentet uppskattar att det sedan den 1 januari 2019 har skett en minskning av överföringarna.

2.  Europaparlamentet noterar att på grund av att ett ökat antal yttranden och rapporter har lagts fram, vilket har krävt att fler ledamöter har deltagit i utarbetandet, har kostnaderna för resor och andra ersättningar stigit.

3.  Europaparlamentet uppskattar att kommittén planerar att avsevärt öka sin it-budget för att komma ikapp, minska klyftan i förhållande till övriga unionsorgan och fortsätta genomförandet av kommitténs digitala strategi som antogs i juni 2019. Parlamentet noterar de insatser som krävs för att stärka nätverkskapaciteten och slutanvändarnas utrustning, så att 100 % av personalen kan arbeta på distans.

4.  Europaparlamentet noterar att kommitténs nya struktur, som trädde i kraft den 1 januari 2020, innebar att rättstjänsten knöts direkt till generalsekreteraren med det uttalade målet att öka rättstjänstens synlighet och genomslagskraft och göra det möjligt för den att tillhandahålla rättsligt stöd på en övergripande nivå. Parlamentet noterar den motivering som kommittén har lämnat, men är oroat över att rättstjänstens självständighet och fullständiga oberoende kan komma att påverkas. Parlamentet uppmanar kommittén att se till att rättstjänsten är officiellt och systematiskt involverad i kommitténs viktigaste frågor och att inte låta de olika avdelningarna avgöra huruvida rättstjänsten ska rådfrågas. Parlamentet välkomnar att den rättsliga kapaciteten stärkts inom ledamöternas enhet för arbetsvillkor för att möjliggöra hanteringen av specifika frågor med anknytning till ledamotsstadgan. Parlamentet noterar diskussionerna om att undanta specialiserad personal, inklusive personal som tillhör rättstjänsten, från kommitténs rörlighetspolicy, och uppmanar kommittén att rapportera om slutsatserna av denna process till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten.

5.  Europaparlamentet bekräftar att kommittén erhöll ett asbestsäkerhetsintyg för VMA‑byggnaden, enligt vilket byggnaden är ofarlig så länge den används på normalt sätt. Parlamentet noterar dock förekomsten av en begränsad mängd asbest, vilket bekräftats genom ytterligare analyser. Parlamentet konstaterar att det bara finns en liten mängd material som innehåller asbestfibrer utanför kontorslokalerna i VMA-byggnaden och att det är planerat att allt sådant material ska avlägsnas i samband med renoveringsarbetet.

6.  Europaparlamentet stöder kommitténs begäran om att öka alla insatser för att respektera innehållet i samarbetsavtalet mellan parlamentet och kommittén. Parlamentet påminner dock om att kommittén enligt avtalet från 2014 överförde totalt 36 översättare till parlamentet och endast fick tillgång till Europaparlamentets utredningstjänst i utbyte. Parlamentet noterar att kommittén till följd av detta var tvungen att anställa kontraktsanställda och utkontraktera sin översättningstjänst. Parlamentet är bekymrat över att parlamentet för att kompensera för det minskade antalet översättare har tillhandahållit extra medel till kommittén för utkontrakteringen av översättningen och att kommittén kan omfördela dessa medel till andra politikområden om de inte helt och hållet utnyttjas för utkontrakterad översättning, vilket kommittén också har gjort de senaste åren. Parlamentet anser att denna bestämmelse inte är förenlig med principerna om en försiktig och sund ekonomisk förvaltning och bör ses över i framtiden.

Lägesrapport

7.  Europaparlamentet påminner om att Olaf i sin rapport från januari 2020 konstaterar att den dåvarande ordföranden för kommitténs grupp I var ansvarig för trakasserier mot två anställda, olämpligt uppträdande (allvarlig försummelse) mot en kommittéledamot och en anställd samt olämpligt uppförande mot andra anställda vid grupp I:s sekretariat.

8.  Europaparlamentet påminner om att Olaf drar slutsatsen att den dåvarande ordföranden för grupp I har åsidosatt de skyldigheter som följer av kommitténs arbetsordning och dess uppförandekod. Parlamentet påminner om att Olaf rekommenderar att kommittén inleder lämpliga förfaranden med avseende på den berörda ledamoten, i enlighet med artikel 8, del fyra, i kommitténs arbetsordning, och vidtar alla nödvändiga åtgärder för att förhindra ytterligare trakasserier från den berörda ledamotens sida på arbetsplatsen.

9.  Europaparlamentet beklagar att flera anställda under en orimligt lång period har utsatts för mobbning av den dåvarande ordföranden för grupp I. Parlamentet beklagar att de åtgärder mot trakasserier som kommittén infört inte var tillräckliga för att hantera och åtgärda detta fall tidigare på grund av den berörda ledamotens höga ställning. Parlamentet beklagar att de åtgärder som vidtogs för att skydda offren fram till dess att Olafs utredning var klar förmodligen var improviserade och otillräckliga, särskilt mot bakgrund av domen i mål F-50/15(8), FS mot Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), som kommittén borde ha dragit lärdom av. Parlamentet noterar med oro att bristerna i de interna förfarandena ledde till att kommitténs administration inte vidtog några åtgärder, vilket ledde till ett åsidosättande av aktsamhetsplikten och skyldigheten att rapportera till Olaf. Parlamentet uppmanar kommittén att beakta detta inom ramen för den pågående översynen av de relevanta besluten.

10.  Europaparlamentet noterar att kommitténs ordförande mottog Olafs rapport och rekommendationer den 17 januari 2020. Parlamentet noterar att ärendet hänsköts till kommitténs rådgivande kommitté för ledamöters uppförande den 23 januari 2020. Parlamentet noterar också att den rådgivande kommittén redogjorde för sina slutsatser den 28 april 2020, att den berörda ledamoten hade bjudits in för att redogöra för sina synpunkter och att kommitténs ordförande hade bjudit in kommitténs utvidgade ordförandeskap att lämna synpunkter.

11.  Europaparlamentet noterar att kommitténs presidium med majoritet fattade besluten att begära att den berörda ledamoten skulle avgå från sin tjänst som ordförande för grupp I samt dra tillbaka sin ansökan till tjänsten som kommitténs ordförande. Parlamentet noterar att presidiet befriade den berörda ledamoten från alla uppgifter som rör personalförvaltning eller personaladministration. Parlamentet noterar att presidiet gav generalsekreteraren i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kommittén, om ett förfarande inleds av den allmänna åklagaren mot den berörda ledamoten, ska träda in som civilrättslig part. Parlamentet noterar att presidiet gav generalsekreteraren i uppdrag att informera Olaf och parlamentet om detta beslut. Parlamentet noterar att detta beslut vid behov också kan meddelas andra institutioner eller organ i medlemsstaterna.

12.  Europaparlamentet noterar med oro att kommitténs presidiebeslut om den dåvarande ordföranden för grupp I inte kunde verkställas fullt ut genom kommitténs interna förfaranden. Parlamentet noterar att den berörda ledamoten beslutade att dra tillbaka sin kandidatur till posten som kommitténs ordförande nästan fyra månader efter presidiets beslut och då endast på eget initiativ. Parlamentet noterar med oro att trots Olafs slutsatser och presidiets beslut kan den berörda ledamoten driva igenom sin vilja och förbli ordförande för grupp I fram till slutet av sin mandatperiod. Parlamentet uppmanar kommittén att fortsätta med revideringen av kommitténs arbetsordning och uppförandekod för att undvika att en sådan situation uppstår igen.

13.  Europaparlamentet noterar att Olaf har hänskjutit ärendet till de belgiska myndigheterna och att den belgiska åklagaren håller på att inleda ett rättsligt förfarande mot den berörda ledamoten, eftersom mobbning är straffbart enligt belgisk rätt. Parlamentet noterar att kommitténs plenarförsamling beslutade att upphäva immuniteten för den berörda ledamoten vid sitt sammanträde i juli 2020 för att den belgiska åklagaren skulle kunna fortsätta det rättsliga förfarandet.

14.  Europaparlamentet påpekar att kommitténs felaktiga hantering i detta fall har lett till en ekonomisk skada och förlust av offentliga medel med avseende på juridiska tjänster, sjukledighet, skydd av offren, minskad produktivitet, sammanträden i presidiet och andra organ osv. Parlamentet anser därför att denna situation ger upphov till oro när det gäller ansvarsskyldighet, budgetkontroll och god förvaltning av personalresurser inom unionens institutioner, organ och byråer. Parlamentet påminner i detta avseende om att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 13/2019, EU-institutionernas etiska ramar: det finns utrymme för förbättringar, konstaterar att etiskt uppträdande inom offentlig förvaltning bidrar till sundare ekonomisk förvaltning och ökat förtroende hos allmänheten, och att oetiskt beteende av anställda vid och ledamöter av unionens institutioner och organ tilldrar sig stort intresse bland allmänheten och minskar förtroendet för unionens institutioner.

15.  Europaparlamentet är förvånat över att kommitténs webbplats innehåller ett uttalande från den berörda ledamoten i dennes egenskap av ordförande för grupp I, som i själva verket är en personlig åsikt som han uttrycker till sitt eget försvar, samtidigt som – vilket är en försvårande omständighet – ärendena antingen redan har anhängiggjorts eller förväntas anhängiggöras vid unionens rättsliga myndigheter och de belgiska myndigheterna. Parlamentet beklagar djupt att oenigheten mellan kommitténs presidium och presidiet för grupp I har offentliggjorts på detta sätt, något som har varit till stor skada för EU-institutionernas, EU-organens och EU-byråernas anseende och trovärdighet.

16.  Europaparlamentet välkomnar att kommittén har tagit initiativ till en djupgående bedömning av och diskussion om den övergripande befintliga ramen till stöd för sin nolltoleranspolicy mot allt beteende som kan undergräva den mänskliga värdigheten. Parlamentet noterar att denna process syftar till att identifiera eventuella kryphål och att man strävar efter ytterligare förbättringar för de anställda och ledamöterna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommittén att hålla den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten underrättad om alla pågående Olaf-utredningar och om inledandet av nya Olaf-utredningar som rör kommitténs ledamöter eller personal med avseende på trakasserier eller andra problem.

18.  Europaparlamentet noterar att bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna inte är tillämpliga på kommitténs ledamöter, eftersom de inte är anställda, utan utnämnda till ledamöter i kommittén. Parlamentet konstaterar att denna omständighet inte har hindrat andra av unionens institutioner, organ och byråer från att ha särskilda, lämpliga och användbara regler som gäller för deras ledamöter. Parlamentet påminner i detta avseende till exempel om att artikel 8.4 i Regionkommitténs uppförandekod innehåller ett förbud för ledamoten som begått överträdelsen att väljas till en befattning vid kommittén och, om ledamoten redan innehar någon sådan befattning, avsked från denna. Parlamentet välkomnar att kommittén är beredd att överväga ytterligare förbättringar av sitt system efter en period av eftertanke som nu har pågått i mer än två år. Parlamentet anser att detta är en orimligt lång tid. Parlamentet beklagar att kommittén efter denna period endast kan föreslå medvetandehöjande åtgärder och utbildningsåtgärder för ledamöterna, trots det tydliga behovet av ytterligare åtgärder i enlighet med rapporten från Europeiska ombudsmannen om värdighet på arbetsplatsen inom EU:s institutioner och byråer (SI/2/2018/AMF) och parlamentets rekommendationer.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommittén att informera den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de förfaranden och processer som kommittén har infört eller har för avsikt att införa för att undvika att fall av trakasserier eller liknande frågor som rör personalen uppkommer i framtiden, och för att säkerställa att liknande beklagliga händelser, som har orsakat negativ publicitet och skadat kommitténs anseende, inte upprepas.

20.  Europaparlamentet välkomnar ökningen av antalet konfidentiella rådgivare i syfte att förbättra det informella förfarandet och ge de anställda möjlighet att förmedla sin oro över en upplevd situation med trakasserier.

21.  Europaparlamentet välkomnar i hög grad kommitténs överväganden, som kommer att utmynna i en detaljerad handlingsplan för att stärka nolltoleranspolicyn mot trakasserier inom kommittén, för att försäkra sig om att ett sådant beteende aldrig kan tolereras. Parlamentet välkomnar och stöder det nuvarande revideringspaketet för trakasserier, visselblåsning och disciplinära förfaranden som ytterligare kommer att förbättra de mekanismer som gör det möjligt för personalen att lämna in formella klagomål om trakasserier och göra de relevanta rättsliga strukturerna mer robusta. Parlamentet påminner dock om att kommittén har rapporterat om denna process till parlamentet i flera år och att konkreta åtgärder tycks vidtas först nu. Parlamentet välkomnar inrättandet av en arbetsgrupp med företrädare för administrationen och personalkommittén i syfte att samla in så många underlag som möjligt för förbättringar. Parlamentet är besviket över att kommittén har gjort minimala framsteg under de senaste åren trots parlamentets detaljerade rekommendationer, där kommittén har uppmanats att införa regler och förfaranden för ledamöter som är inblandade i fall av trakasserier.

22.  Europaparlamentet välkomnar de fortsatta insatserna för att öka medvetenheten i syfte att informera personalen om uppföljningen av kampanjen ”Respect@work”. Parlamentet välkomnar anordnandet av utbildningar för att se till att personalen är medveten om relevanta etiska och organisatoriska värden och tillhörande regler och förfaranden.

(1) EUT L 57, 28.2.2018. (2) EUT C 327, 30.9.2018, s. 1. (3) EUT C 340, 08.10.2019, s. 1. (4) EUT C 340, 8.10.2019, s. 9. (5) Antagna texter, P9_TA(2020)0120. (6) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (7) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1. (8) Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 12 maj 2016, FS mot Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), F-50/15, ECLI:EU:F:2016:119.

1. Europaparlamentets beslut av den 20 oktober 2020 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet (2019/2057(DEC))

P9_TA(2020)0271 A9-0189/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2018 (COM(2019)0316 – C9-0052/2019)(2),

–  med beaktande av rådets årsrapport till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de internrevisioner som genomförts under 2018,

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2018, med institutionernas svar(3),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet(4) och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2018 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sitt beslut av den 13 maj 2020(5) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2018 samt den åtföljande resolutionen,

–  med beaktande av artikel 314.10 och artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(6), särskilt artiklarna 55, 99, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(7), särskilt artiklarna 59, 118, 260, 261 och 262,

–  med beaktande av artikel 100 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A9-0189/2020),

1.  Europaparlamentet beviljar inte rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska rådets och rådets budget för budgetåret 2018.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet (2019/2057(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet,

–  med beaktande av artikel 100 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A9-0189/2020), och av följande skäl:

A.  Europeiska rådet och rådet bör i sin egenskap av EU-institutioner vara demokratiskt ansvariga inför unionens samtliga medborgare för de medel de anförtros för att utföra sina uppgifter.

B.  Parlamentet är den enda av unionens institutioner som är direktvald, och parlamentet ansvarar för att bevilja ansvarsfrihet när det gäller genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget.

C.  Ett öppet och transparent ansvarsfrihetsförfarande är nödvändigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, föra den nödvändiga kampen mot bedrägerier och garantera transparens och demokratisk ansvarsskyldighet gentemot unionens medborgare, vilket innebär att alla unionens institutioner är ansvariga för den budget de genomför.

1.  Europaparlamentet betonar att rådet i 10 år i rad har vägrat att samarbeta i samband med ansvarsfrihetsförfarandet, och därmed tvingat parlamentet att vägra att bevilja ansvarsfrihet. Parlamentet noterar att beslutet om beviljande av ansvarsfrihet för 2018 sköts upp i maj 2020 på samma sätt som tidigare år.

2.  Europaparlamentet understryker att denna situation inte är hållbar för någon av institutionerna: när det gäller rådet eftersom det inte har fattats något positivt beslut om genomförandet av dess budget sedan 2009, och när det gäller parlamentet eftersom det visar på bristande respekt för parlamentets roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet och garant för transparens och demokratisk ansvarsskyldighet i samband med unionens budget.

3.  Europaparlamentet konstaterar att denna situation skadar allmänhetens förtroende för den ekonomiska förvaltningen av unionens institutioner. Parlamentet anser att om den nuvarande situationen fortgår är detta skadligt för unionens och dess institutioners ansvarsskyldighet.

4.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och budgetförordningen är unionens enda myndighet som beviljar ansvarsfrihet, men erkänner till fullo rådets roll som den institution som ger rekommendationer om förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. Parlamentet uppmanar i detta avseende rådet att utfärda rekommendationer i samband med beviljandet av ansvarsfrihet för unionens övriga institutioner.

5.  Europaparlamentet påminner om att enligt EUF-fördraget är institutionerna administrativt självständiga, deras utgifter ska tas upp i särskilda delar av budgeten och de är individuellt ansvariga för genomförandet av sina budgetar.

6.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet beviljar alla unionens institutioner och organ ansvarsfrihet på grundval av bestämmelserna i de tekniska dokumenten, svaren på parlamentets frågor och utfrågningarna. Parlamentet beklagar att det vid upprepade tillfällen har haft svårt att få svar från rådet på grund av bristande samarbete, vilket har lett till att parlamentet i mer än tio år har vägrat bevilja ansvarsfrihet.

7.  Europaparlamentet påminner om att en effektiv kontroll av genomförandet av unionens budget kräver lojalt samarbete mellan institutionerna. Parlamentet påminner om sin önskan om att inleda förhandlingar med rådet i syfte att nå en ömsesidigt tillfredsställande överenskommelse för att äntligen bryta detta dödläge.

8.  Europaparlamentet betonar den skrivelse som parlamentets budgetkontrollutskott skickade till rådets generalsekreterare den 25 maj 2020 för att informera om att parlamentets budgetkontrollutskott har fått i uppdrag av parlamentets talmanskonferens att återuppta förhandlingarna med rådet om förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

9.  Europaparlamentet informerar om att parlamentets förhandlingsgrupp består av ordföranden för parlamentets budgetkontrollutskott, Monika Hohlmeier, föredraganden för rådets ansvarsfrihet för 2018, Tomáš Zdechovský, och parlamentets budgetkontrollutskotts första vice ordförande, Isabel García Muñoz.

10.  Europaparlamentet informerar om att en uppdaterad version, som föreslogs av parlamentets förhandlingsgrupp den 20 februari 2020, av det icke-officiella dokumentet om samarbetet mellan parlamentet och rådet under det årliga ansvarsfrihetsförfarandet bifogades den skrivelse som nämns i punkt 8. Parlamentet noterar att parlamentet betraktar det icke-officiella dokumentet som utgångspunkt för förhandlingarna.

11.  Europaparlamentet informerar om att det icke-officiella dokumentet erkänner de båda institutionernas respektive men olika roller i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, genom att slå fast att parlamentet och rådet behöver utgå från samma faktagrund för att kunna utfärda en rekommendation (rådet) eller fatta ett beslut (parlamentet).

12.  Europaparlamentet förklarar att i den skrivelse som nämns i punkt 8 uppmanas rådet att föreslå ett lämpligt datum för att inleda förhandlingar. Parlamentet informerar om att den positiva utvecklingen av denna process har avbrutits av covid-19-pandemin.

13.  Europaparlamentet påminner om att så länge inga förhandlingar sker mellan parterna kvarstår parlamentets synpunkter och att förhandlingar parterna emellan är en förutsättning för att frågan ska nå en lösning.

14.  Europaparlamentet insisterar på att Europeiska rådets budget och rådets budget ska skiljas från varandra för att öka transparensen, ansvarsskyldigheten och ändamålsenligheten med avseende på de båda institutionernas utgifter, i enlighet med parlamentets rekommendationer i många av dess ansvarsfrihetsresolutioner under de senaste åren.

15.  Europaparlamentet insisterar på att de kombinerade insatserna för att uppnå ett interinstitutionellt avtal om ett obligatoriskt öppenhetsregister för lobbyister, tillgängligt i ett maskinläsbart format, är oundvikliga för att öka öppenheten i unionens beslutsprocess och EU-institutionernas ansvarsskyldighet. Parlamentet beklagar än en gång djupt att rådet inte har anslutit sig till systemet med öppenhetsregister. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta att delta i diskussionerna om inrättandet av ett gemensamt register tillsammans med parlamentet, som gick med på att återuppta förhandlingarna i mars 2020, och kommissionen, för att i praktiken göra det obligatoriskt för lobbyister att registrera sig om de vill ha möten med unionens beslutsfattare. Parlamentet uppmanar på nytt samtliga medlemsstaters ordförandeskapsgrupper att föregå med gott exempel genom att avstå från möten med oregistrerade lobbyister.

16.  Europaparlamentet välkomnar rådets positiva svar på Europeiska ombudsmannens rekommendation beträffande ärende 1069/2019/MIG om sponsring av ordförandeskap i Europeiska unionens råd. Parlamentet noterar det utkast till vägledning som rådets generalsekretariat skickade till medlemsstaternas delegationer den 29 juni 2020. Parlamentet upprepar att alla faktiska eller upplevda intressekonflikter äventyrar rådets och unionens anseende som helhet. Parlamentet uppmanar rådet att reflektera över riktlinjernas icke-bindande karaktär. Parlamentet uppmanar med eftertryck rådet att utan dröjsmål följa upp denna fråga.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av att göra det enkelt för medborgarna att följa unionens lagstiftningsprocess. Parlamentet påminner rådet om att anpassa sina arbetsmetoder till normerna för parlamentarisk demokrati, i enlighet med fördragen. Parlamentet påminner rådet om att systematiskt följa upp alla rekommendationerna i Europeiska ombudsmannens beslut avseende den strategiska undersökningen OI/2/2017/TE om transparens i rådets lagstiftningsprocess. Parlamentet påminner om att parlamentet uppmanat Europeiska ombudsmannen att fortsätta att följa upp sin undersökning.

18.  Europaparlamentet uppmanar rådet att öka sina insatser för transparens genom att bland annat offentliggöra rådets lagstiftningshandlingar, inklusive protokoll från arbetsgruppsmöten och trepartsmöten och andra viktiga arbetsdokument i linje med Europeiska ombudsmannens rekommendationer. Parlamentet välkomnar de förbättringar som gjorts på rådets webbplats, särskilt när det gäller transparens och tillgång till handlingar. Parlamentet välkomnar de tydliga kapitlen om insyn i lagstiftningen, dagordningar och en kalender för rådets möten samt protokoll och röstlängder. Parlamentet konstaterar att rådet har vidtagit åtgärder för att främja en starkare kultur av transparens.

19.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över företagssponsring av medlemsstater som står värd för unionens ordförandeskap och delar den oro som unionens medborgare och parlamentsledamöter uttryckt i denna fråga. Parlamentet är mycket bekymrat över den eventuella renomméskada och den risk för förlorat förtroende som denna praxis kan medföra för unionen, dess institutioner och särskilt för rådet i unionsmedborgarnas ögon. Rådet rekommenderas också starkt att överväga att integrera ordförandeskapen i budgeten, och parlamentet uppmanar rådet att vidarebefordra denna fråga till medlemsstaterna, särskilt till den nuvarande ordförandeskapstrion, och att allvarligt överväga rekommendationerna samt rapportera tillbaka till parlamentet.

20.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över de anklagelser om intressekonflikter som riktats mot ett antal företrädare för medlemsstater som deltar i den politiska och budgetmässiga beslutsprocessen. Parlamentet uppmanar rådet att se till att företrädare för medlemsstater som personligen drar fördel av EU-stöd inte deltar i de relaterade politiska eller budgetmässiga diskussionerna och omröstningarna.

(1) EUT L 51, 28.2.2017. (2) EUT C 327, 30.9.2018, s. 1. (3) EUT C 357, 4.10.2018, s. 1. (4) EUT C 357, 4.10.2018, s. 9. (5) Antagna texter, P9_TA(2020)0090. (6) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (7) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt (2020/2018(INL))

P9_TA(2020)0272 A9-0181/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktiv om elektronisk handel)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG samt om upphävande av direktiv 1999/44/EG(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2017 om onlineplattformar och den digitala inre marknaden(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online(10) och kommissionens meddelande av den 28 september 2017 Hantering av olagligt innehåll online: mot ett ökat ansvar för onlineplattformar COM(2017)0555),

–  med beaktande av meddelandet av den 26 april 2018 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi (COM(2018)0236), i vilket oriktiga eller missvisande uppgifter som skapas, presenteras och sprids för att uppnå ekonomisk vinning eller avsiktligt vilseleda allmänheten behandlas,

–  med beaktande av samförståndsavtalet om försäljning av förfalskade varor via internet av den 21 juni 2016 och översynen av detta i kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 29 november 2017 Ett balanserat system för säkerställande av ett skydd för immateriella rättigheter som svarar mot dagens samhällsutmaningar (COM(2017)0707),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande (ECON-VI/048) av den 5 december 2019 om en europeisk ram för regleringssvar på delningsekonomin,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation)(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser(14), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället(15) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)(16),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 En SMF-strategi för ett hållbart och digitalt EU (COM(2020)0103),

–  med beaktande av kommissionens vitbok Artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende av den 19 februari 2020 (COM(2020)0065),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

–  med beaktande av de åtaganden som kommissionen gjorde i sina politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission 2019–2024,

–  med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst Kartläggning av kostnaden för uteblivna EU-åtgärder 2019–2024, som visar att den potentiella vinsten av att fullborda den digitala inre marknaden för tjänster skulle kunna uppgå till 100 miljarder EUR,

–  med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet The e-commerce Directive as the cornerstone of the Internal Market, där fyra prioriteringar för att förbättra e-handelsdirektivet lyfts fram,

–  med beaktande av studierna från Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet för det seminarium om reglerna för e-handel anpassade för den digitala tidsåldern som anordnades av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO),

–  med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet som genomfördes av Europaparlamentets utredningstjänst, Digital Services Act: European Added Value Assessment(17),

–  med beaktande av handledningen (Vademecum) till direktiv 98/48/EG, som inför en mekanism för transparens i bestämmelserna om informationssamhällets tjänster,

–  med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för transport och turism, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A9-0181/2020), och av följande skäl:

A.  E-handeln påverkar människor, företag och konsumenter i EU i deras dagliga liv och kan när den utövas på lika och rättvisa villkor bidra på ett positivt sätt till att frigöra den digitala inre marknadens potential, öka konsumenternas förtroende och ge nya aktörer, inbegripet mikroföretag samt små och medelstora företag, nya marknadsmöjligheter för hållbar tillväxt och arbetstillfällen.

B.  Direktiv 2000/31/EG (nedan kallat e-handelsdirektivet) har varit en av EU:s mest framgångsrika rättsakter och har format den digitala inre marknaden till vad den är i dag. Det är emellertid 20 år sedan e-handelsdirektivet antogs och paketet med rättsakten om digitala tjänster bör ta hänsyn till den snabba förändringen och utvidgningen av e-handeln i alla dess former med den mängd olika tjänster, produkter, leverantörer, utmaningar och olika sektorsspecifika lagar som har uppkommit. Sedan direktivet om elektronisk handel antogs har Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen) meddelat ett antal domar i detta avseende.

C.  För närvarande har medlemsstaterna en fragmenterad strategi för att ta itu med olagligt innehåll online. Till följd av detta kan de berörda tjänsteleverantörerna omfattas av en rad olika rättsliga krav som skiljer sig åt i fråga om innehåll och omfattning. Det verkar råda brist på verkställighet och samarbete mellan medlemsstaterna, och den befintliga rättsliga ramen skapar utmaningar.

D.  De digitala tjänsterna måste till fullo respektera bestämmelser relaterade till de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till personlig integritet, skyddet av personuppgifter, icke-diskriminering, yttrande- och informationsfrihet liksom mediepluralism och kulturell mångfald samt barnets rättigheter, i enlighet med fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

E.  I sitt meddelande Att forma Europas digitala framtid åtog sig kommissionen att som del av rättsakten om digitala tjänster anta nya och reviderade regler för onlineplattformar och leverantörer av informationstjänster, stärka tillsynen över plattformarnas innehållspolicy i unionen och undersöka förhandsregler.

F.  Covid-19-pandemin har gett upphov till nya sociala och ekonomiska utmaningar som i hög grad påverkar medborgarna och ekonomin. Samtidigt visar covid-19-pandemin på e-handelssektorns motståndskraft och dess potential som drivkraft för en omstart av den europeiska ekonomin. Pandemin har också avslöjat brister i det nuvarande regelverket, särskilt när det gäller konsumentskyddsregelverket. Detta kräver åtgärder på unionsnivå för att få en mer enhetlig och samordnad strategi för att hantera de konstaterade problemen och hindra dem från att upprepas i framtiden.

G.  Covid-19-pandemin har också visat hur såbara konsumenterna i EU är när det gäller vilseledande affärsmetoder från oärliga näringsidkare som säljer olagliga produkter på nätet som inte överensstämmer med EU:s säkerhetsbestämmelser och när det gäller andra orättvisa villkor gentemot konsumenter. Samtidigt har covid-19-pandemin visat att framför allt plattformar och onlinebaserade förmedlingstjänster måste öka sina ansträngningar för att upptäcka och avlägsna falska påståenden och ta itu med oseriösa näringsidkares vilseledande metoder på ett konsekvent och samordnat sätt, särskilt när det gäller de som säljer falsk medicinsk utrustning eller farliga produkter på nätet. Kommissionen välkomnade plattformarnas attityd efter att ha skickat dem skrivelserna den 23 mars 2020. Det krävs åtgärder på unionsnivå för att åstadkomma en mer enhetlig och samordnad strategi för att bekämpa dessa vilseledande metoder och skydda konsumenterna.

H.  Rättsakten om digitala tjänster bör säkerställa ett omfattande skydd av konsumenters och användares rättigheter i unionen och därför bör dess territoriella tillämpningsområde omfatta den verksamhet som bedrivs av leverantörer av informationssamhällets tjänster som är etablerade i tredjeländer när deras tjänster, som omfattas av rättsakten om digitala tjänster, riktar sig till konsumenter eller användare i unionen.

I.  Rättsakten om digitala tjänster bör klargöra vilken typ av digitala tjänster som omfattas av dess tillämpningsområde, samtidigt som e-handelsdirektivets övergripande karaktär bibehålls, som inte bara gäller onlineplattformar utan alla leverantörer av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i unionsrätten.

J.  Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka förordning (EU) 2016/679 (allmänna dataskyddsförordningen), som fastställer en rättslig ram för att skydda personuppgifter, direktiv (EU) 2019/790 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden, direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster och direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation.

K.  Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka direktiv 2005/29/EG, ändrat genom direktiv (EU) 2019/2161, samt direktiven (EU) 2019/770 och (EU) 2019/771 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster och avtal om försäljning av varor, och förordning (EU) 2019/1150 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster.

L.  Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka den ram som fastställs i direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden.

M.  Vissa typer av olagligt innehåll, som utgör en stor källa till oro, har redan definierats i nationell lagstiftning och i unionsrätten, såsom olaglig hatpropaganda, och bör inte omdefinieras i rättsakten om digitala tjänster.

N.  Att öka transparensen och hjälpa medborgarna att utveckla mediekompetens och digital kompetens när det gäller spridning av skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation, samt att utveckla kritiskt tänkande, och förstärka den oberoende professionella journalistiken och kvalitetsmedier, kommer att bidra till att främja diversifierat innehåll av hög kvalitet.

O.  WHOIS-databasen är en allmänt tillgänglig databas som har varit ett användbart verktyg för att hitta innehavaren av ett visst domännamn på internet samt uppgifter om och kontaktpersoner för varje domännamn.

P.  Rättsakten om digitala tjänster bör syfta till att säkerställa rättssäkerhet och klarhet, även på marknaden för korttidsuthyrning och mobilitetstjänster, genom att främja transparens och tydligare informationsskyldigheter.

Q.  Kommissionens överenskommelse med vissa plattformar inom branschen för korttidsuthyrning om datadelning i mars 2020 kommer att göra det möjligt för lokala myndigheter att bättre förstå delningsekonomins utveckling och kommer att möjliggöra tillförlitlig och kontinuerlig datadelning och ett evidensbaserat beslutsfattande. Det behövs ytterligare åtgärder för att ta initiativ till en mer heltäckande ram för datadelning för onlineplattformar för korttidsuthyrning.

R.  Covid-19-pandemin har allvarligt påverkat unionens turistsektor och uppmärksammat behovet av att fortsätta att stödja samarbete om grönstråk för att säkerställa att unionens leveranskedjor liksom rörligheten för varor över unionens transportnät fungerar smidigt.

S.  Utvecklingen och användningen av internetplattformar för många olika typer av verksamheter, bland annat kommersiell verksamhet, transport och turism och delning av varor och tjänster, har ändrat användares och företags sätt att interagera med innehållsleverantörer, näringsidkare och andra personer som erbjuder varor och tjänster. Den digitala inre marknaden kan inte lyckas utan användarnas förtroende för onlineplattformar som respekterar all tillämplig lagstiftning och användarnas legitima intressen. Alla framtida regelverk bör även behandla inkräktande affärsmodeller, inbegripet beteendemanipulation och diskriminerande metoder, som har stor inverkan på den inre marknadens funktionssätt och användarnas grundläggande rättigheter.

T.  Medlemsstaterna bör göra insatser för att förbättra tillgången till och effektiviteten i sina rättssystem och system för brottsbekämpning när det gäller fastställandet av olagligheten av innehåll på nätet och tvistlösning avseende borttagning eller blockering av innehåll.

U.  Kraven i rättsakten om digitala tjänster bör vara lätta att genomföra i praktiken för leverantörer av informationssamhällets tjänster. Mellanhänder på internet kan kryptera sitt innehåll eller på annat sätt hindra åtkomst utifrån av innehåll för tredje parter, inklusive för värdtjänstförmedlare som lagrar själva innehållet.

V.  Ett effektivt sätt att minska olaglig verksamhet är att låta nya innovativa affärsmodeller blomstra och stärka den digitala inre marknaden genom att undanröja omotiverade hinder för den fria rörligheten för digitalt innehåll. Hinder som skapar nationella fragmenterade marknader bidrar till att skapa en efterfråga på olagligt innehåll.

W.  De digitala tjänsterna bör tillhandahålla konsumenterna direkta och effektiva kommunikationsmedel som är användarvänliga, lätta att identifiera och lättillgängliga, såsom e-postadresser, elektroniska kontaktformulär, dialogrobotar, snabbmeddelandetjänster eller system för återuppringning, och det bör säkerställas att informationen om dessa kommunikationsmedel är tillgänglig för konsumenterna på ett tydligt, begripligt och om möjligt enhetligt sätt, samt att konsumenternas önskemål förmedlas mellan de olika underliggande digitala tjänster som leverantören av digitala tjänster tillhandahåller.

X.  Rättsakten om digitala tjänster bör garantera konsumenternas rätt till information om en tjänst är baserad på artificiell intelligens (AI), använder automatiserat beslutsfattande eller maskininlärningsverktyg eller verktyg för automatisk innehållsigenkänning. Rättsakten om digitala tjänster bör erbjuda möjligheten att välja bort, begränsa eller individanpassa användningen av alla funktioner för automatisk individanpassning, särskilt med tanke på rangordning, och mer specifikt erbjuda möjligheten att se innehåll i en icke-kuraterad ordning och ge användarna mer kontroll över det sätt på vilket innehåll rangordnas för dem.

Y.  Skyddet av personuppgifter som omfattas av automatiserade beslutsprocesser omfattas redan av bland annat den allmänna dataskyddsförordningen, och rättsakten om digitala tjänster bör inte sträva efter att upprepa eller ändra sådana åtgärder.

Z.  Kommissionen bör se till att rättsakten om digitala tjänster bevarar en människocentrerad strategi för AI, i linje med de befintliga reglerna om fri rörlighet för AI-baserade tjänster, samtidigt som de grundläggande värden och rättigheter som fastställs i fördragen respekteras.

AA.  De nationella tillsynsmyndigheterna bör, om detta tillåts enligt unionsrätten, ha tillgång till den programvarudokumentation och de dataset för algoritmer som granskas.

AB.  Begreppen transparens och förklarbarhet i fråga om algoritmer bör förstås som ett krav på att den information som ges till användaren ska presenteras i en koncis, transparent, begriplig och lättillgänglig form, med användning av ett enkelt och tydligt språk.

AC.  Det är viktigt att fastställa åtgärder för att säkerställa ett effektivt genomförande och en effektiv tillsyn. Efterlevnaden av bestämmelserna bör stärkas genom ändamålsenliga, proportionella och avskräckande sanktioner, inbegripet åläggande av proportionella böter.

AD.  Rättsakten om digitala tjänster bör balansera alla användares rättigheter och säkerställa att dess åtgärder inte utformas för att gynna ett legitimt intresse framför ett annat och förhindra att åtgärder används som offensiva verktyg i konflikter mellan företag eller sektorer.

AE.  Den inre marknadens mekanism för förhandsbedömning bör tillämpas om konkurrenslagstiftningen i sig är otillräcklig för att på ett adekvat sätt hantera konstaterade marknadsmisslyckanden.

AF.  De lagstiftningsåtgärder som föreslås som en del av rättsakten om digitala tjänster bör vara evidensbaserade. Kommissionen bör genomföra en grundlig konsekvensbedömning på grundval av relevanta uppgifter, statistik, analyser och studier av de olika alternativ som står till buds. Konsekvensbedömningen bör också bedöma och analysera osäkra och farliga produkter som säljs via internetbaserade marknadsplatser. Konsekvensbedömningen bör också ta hänsyn till lärdomarna från covid-19-pandemin och ta hänsyn till Europaparlamentets resolutioner. Rättsakten om digitala tjänster bör åtföljas av riktlinjer för genomförandet.

Allmänna principer

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att lägga fram ett förslag till ett paket med en rättsakt om digitala tjänster, som bör bestå av ett förslag om ändring av e-handelsdirektivet och ett förslag till förhandsregler för systemviktiga operatörer som har en portvaktsfunktion, på grundval av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett sådant paket på grundval av artiklarna 53.1, 62 och 114 i EUF-fördraget i enlighet med rekommendationerna i bilagan till denna resolution, på grundval av en grundlig konsekvensbedömning som bör innehålla information om förslagens finansiella konsekvenser och baseras på relevanta uppgifter, statistik och analyser.

2.  Europaparlamentet framhåller den vikt som den rättsliga ram som fastställts i e-handelsdirektivet har haft vid utvecklingen av onlinetjänster i unionen, och anser att de principer som styrde lagstiftarna vid regleringen av leverantörer av informationssamhällets tjänster i slutet av 90-talet fortfarande är giltiga och bör användas vid utarbetandet av framtida förslag. Parlamentet betonar att den rättssäkerhet som e-handelsdirektivet bidragit med har gett små och medelstora företag möjlighet att utvidga sin verksamhet och lättare driva verksamhet över gränserna.

3.  Europaparlamentet anser att alla leverantörer av digitala tjänster som är etablerade utanför unionen måste efterleva rättsakten om digitala tjänster när de tillhandahåller tjänster till unionen, för att säkerställa lika spelregler för leverantörer av digitala tjänster i Europa och tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att dessutom utvärdera om det finns en risk för motåtgärder från tredjeländers sida, och samtidigt öka medvetenheten om hur unionsrätten tillämpas på tjänsteleverantörer från tredjeländer som riktar in sig på unionsmarknaden.

4.  Europaparlamentet understryker att klausulen om den inre marknaden – som fastställer principen om kontroll i hemlandet och medlemsstaternas skyldighet att säkerställa fri rörlighet för informationssamhällets tjänster – har spelat en central roll för utvecklingen av den digitala inre marknaden. Parlamentet betonar behovet av att ta itu med de återstående omotiverade och oproportionerliga hindren för tillhandahållandet av digitala tjänster, såsom komplexa administrativa förfaranden, kostsam gränsöverskridande tvistlösning och tillgång till information om relevanta lagstadgade krav, inbegripet avseende beskattning, samt att säkerställa att inga nya omotiverade och oproportionerliga hinder skapas.

5.  Europaparlamentet noterar att enligt unionens regler om fri rörlighet för tjänster får medlemsstaterna vidta åtgärder för att skydda legitima mål av allmänt intresse, såsom skydd av den allmänna ordningen, folkhälsan och den allmänna säkerheten, konsumentskydd, bekämpning av hyresbostadsbrist och förhindrande av skatteundandragande och skatteflykt, förutsatt att dessa åtgärder är förenliga med principerna om icke-diskriminering och proportionalitet.

6.  Europaparlamentet anser att de huvudsakliga principerna i e-handelsdirektivet, såsom klausulen om den inre marknaden, etableringsfriheten, friheten att tillhandahålla tjänster och förbudet mot att ålägga en allmän övervakningsskyldighet, bör bibehållas. Parlamentet framhåller att principen att ”saker som är olagliga offline måste också vara olagliga online” samt principerna om konsumentskydd och användarsäkerhet även bör utgöra vägledande principer i det framtida regelverket.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av delningsekonomiplattformar, exempelvis inom transport och turism, där tjänster tillhandahålls av både enskilda och yrkesverksamma. Parlamentet uppmanar kommissionen att, efter samråd med alla relevanta berörda parter, ta initiativ till en mer heltäckande ram för delning av andra uppgifter än personuppgifter och för samordning mellan plattformar och nationella, regionala och lokala myndigheter, särskilt i syfte att utbyta bästa praxis och fastställa informationskrav, i enlighet med EU:s datastrategi.

8.  Europaparlamentet noterar att uppgiftsskyddet har uppdaterats betydligt sedan antagandet av e-handelsdirektivet och betonar att den snabba utvecklingen av digitala tjänster kräver en stark framtidssäkrad lagstiftningsram om skydd för personuppgifter och integritet. Parlamentet betonar i detta avseende att leverantörer av digitala tjänster måste följa bestämmelserna i unionens dataskyddslagstiftning, närmare bestämt dataskyddsförordningen och direktiv 2002/58/EG (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation), som för närvarande håller på att revideras, och respektera de grundläggande rättigheterna i stort, till exempel beträffande yttrandefrihet, värdighet och icke-diskriminering och rätten till ett effektivt rättsmedel, samt säkerställa skydd och säkerhet i sina system och tjänster.

9.  Europaparlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster bör säkerställa konsumentförtroende och tydligt fastställa att konsumentlagstiftning och produktsäkerhetskrav respekteras, i syfte att garantera rättssäkerheten. Parlamentet påpekar att rättsakten om digitala tjänster bör ägna särskild uppmärksamhet åt användare med funktionsnedsättning och garantera tillgänglighet i informationssamhällets tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra tjänsteleverantörer att ta fram tekniska verktyg som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få verklig tillgång till informationssamhällets tjänster och kunna använda och dra nytta av dem.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att upprätthålla e-handelsdirektivets övergripande strategi. Parlamentet betonar att en strategi som utgår ifrån att samma lösning passar alla inte är lämplig för att hantera alla de nya utmaningarna i dagens digitala landskap och att det behövs en lagstiftningsstrategi med skräddarsydda lösningar för de många olika aktörerna och tjänsterna på nätet. Parlamentet rekommenderar att man skiljer mellan ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet, och mellan olika typer av digitala tjänster som plattformar agerar värd för, i stället för att fokusera på typen av plattform. I detta sammanhang anser parlamentet att man i framtida lagstiftningsförslag bör ha ambitionen att säkerställa att nya EU-krav på informationssamhällets tjänsteleverantörer blir proportionerliga och tydliga.

11.  Europaparlamentet påminner om att ett stort antal lagstiftningsbeslut, administrativa beslut och avtalsenliga förhållanden använder definitionerna och reglerna i e-handelsdirektivet och att alla ändringar av dem därför kommer att få betydande konsekvenser.

12.  Europaparlamentet understryker att en förutsägbar, framtidssäker, tydlig och heltäckande ram på EU-nivå och rättvis konkurrens är avgörande för att främja tillväxten för alla europeiska företag, inbegripet småskaliga plattformar, små och medelstora företag, inklusive mikroföretag, entreprenörer och nystartade företag, öka det gränsöverskridande tillhandahållandet av informationssamhällets tjänster, stoppa fragmentering av marknaden och ge europeiska företag lika villkor som gör att de kan utnyttja marknaden för digitala tjänster fullt ut och bli globalt konkurrenskraftiga på världsmarknaden.

13.  Europaparlamentet understryker att det framtida inremarknadsinstrumentet om förhandsreglering av systemplattformar och det planerade nya konkurrensverktyget för att åtgärda brister i konkurrensrätten bör vara två separata rättsliga instrument.

14.  Europaparlamentet påminner om att e-handelsdirektivet formulerades på ett teknikneutralt sätt för att se till att det inte blir föråldrat på grund av den tekniska utveckling som följer den snabba innovationstakten i it-sektorn, och betonar att rättsakten om digitala tjänster måste framtidssäkras och kunna tillämpas när det växer fram ny teknik som påverkar den digitala inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att eventuell översyn fortsätter att vara teknikneutral för att säkra långvarig nytta för företag och konsumenter.

15.  Europaparlamentet finner att det finns ett behov av lika villkor på den inre marknaden mellan plattformsekonomin och offline-ekonomin, som bygger på lika rättigheter och skyldigheter för alla berörda parter, både konsumenter och företag. Parlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster inte bör hantera frågan om plattformsarbetare. Parlamentet anser därför att arbetstagarnas sociala skydd och sociala rättigheter, även för plattformar och delningsekonomin, bör hanteras i ett separat instrument för att formulera adekvata och heltäckande svar på utmaningarna i dagens digitala ekonomi.

16.  Europaparlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster bör grundas på EU:s allmänna värderingar, som skyddar medborgarnas rättigheter, och främja upprättandet av ett rikt och varierat ekosystem på nätet med ett brett utbud av nättjänster, en konkurrenskraftig digital miljö, transparens och rättssäkerhet för att frigöra den digitala inre marknadens fulla potential.

17.  Europaparlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster ger EU möjlighet att utforma den digitala ekonomin inte enbart på unionsnivå utan även som normgivare för resten av världen.

Grundläggande fri- och rättigheter

18.  Europaparlamentet konstaterar att leverantörer av informationssamhällets tjänster, och särskilt nätbaserade plattformar, inklusive webbplatser för sociala nätverk, har långtgående förmåga att nå ut till och påverka en bredare publik, beteenden, åsikter och praxis, även för mer sårbara grupper som minderåriga, och bör följa EU:s regler om skydd av användare, deras uppgifter och samhället i stort.

19.  Europaparlamentet påminner om att den senaste tidens skandaler i samband med insamling och försäljning av data, exempelvis Cambridge Analytica, falska nyheter, desinformation, valmanipulering och en mängd andra hot på nätet (från hatpropaganda till sändningar som främjar terrorism) har visat att det är nödvändigt att arbeta för bättre regelefterlevnad och närmare samarbete mellan medlemsstaterna för att förstå fördelar och brister i befintliga bestämmelser och stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna på nätet.

20.  Europaparlamentet påminner i detta avseende om att vissa etablerade självreglerings- och samregleringssystem, exempelvis EU:s uppförandekod om desinformation, har bidragit till att strukturera dialogen med plattformar och regleringsansvariga. Parlamentet föreslår att onlineplattformar bör införa verkningsfulla och lämpliga skyddsåtgärder, särskilt för att se till att de agerar på ett omsorgsfullt, proportionerligt och icke-diskriminerande sätt och för att förhindra att innehåll som inte är olagligt avlägsnas oavsiktligt. Parlamentet anser att sådana åtgärder inte bör få medföra något krav på filtrering av uppladdat innehåll, som inte är förenligt med förbudet mot allmänna övervakningsskyldigheter. Parlamentet föreslår att åtgärder mot skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation regelbundet bör utvärderas och vidareutvecklas.

21.  Europaparlamentet påminner om vikten av att säkerställa yttrandefrihet, informationsfrihet och åsiktsfrihet och ett fritt och mångfaldigt press- och medielandskap, även med tanke på skyddet av oberoende journalistik. Parlamentet insisterar på skydd och främjande av yttrandefrihet och vikten av mångfald i fråga om åsikter, information, press, media samt konstnärliga uttryck och kulturyttringar.

22.  Europaparlamentet understryker att rättsakten om digitala tjänster bör stärka friheterna på den inre marknaden och garantera de grundläggande rättigheter och principer som föreskrivs i stadgan. Parlamentet betonar att de grundläggande rättigheterna för konsumenter och användare, inbegripet minderåriga, bör skyddas mot skadliga affärsmodeller på nätet, exempelvis sådana som gör digital reklam, samt mot beteendemanipulation och diskriminerande metoder.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av användarinflytande när det gäller användarnas egna grundläggande rättigheter på internet. Parlamentet upprepar att leverantörer av digitala tjänster måste respektera användarnas rätt till dataportabilitet i enlighet med unionsrätten, genom att se till att de verkligen kan utnyttja denna rätt.

24.  Europaparlamentet påpekar att biometriska uppgifter anses utgöra en särskild kategori av personuppgifter med specifika regler för behandlingen. Parlamentet konstaterar att biometri kan användas – och används allt mer – för identifiering och autentisering av individer, vilket, bortsett från potentiella fördelar, medför betydande risker för och allvarliga ingrepp i rätten till personlig integritet och uppgiftsskydd, särskilt när det används utan den registrerades medgivande, samt möjliggör identitetsbedrägeri. Parlamentet anser att rättsakten om digitala tjänster måste säkerställa att leverantörer av digitala tjänster lagrar biometriska uppgifter enbart på själva enheten, såvida inte central lagring är tillåtet enligt lag, att alltid ge användare av digitala tjänster ett alternativ till användning av biometriska uppgifter för en tjänsts funktion som grundinställning, samt att tydligt informera kunderna om riskerna med att använda biometriska uppgifter.

25.  Europaparlamentet betonar att man i enlighet med andan i rättspraxis om kommunikationsmetadata bör ge offentliga myndigheter tillgång till en användares abonnentuppgifter och metadata endast för att utreda personer som misstänks för grova brott, med på förhand inhämtat domstolsgodkännande. Parlamentet är dock övertygat om att leverantörer av digitala tjänster inte bör få lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål såvida inte en riktad lagring av en individs användaruppgifter direkt beordrats av en oberoende behörig offentlig myndighet i enlighet med unionsrätten.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av att använda en ändamålsenlig totalsträckskryptering för data, eftersom det är väsentligt för tilliten till och säkerheten på internet och effektivt förhindrar åtkomst för obehöriga tredje parter.

Öppenhet och konsumentskydd

27.  Europaparlamentet noterar att covid-19-pandemin har visat på e-handelssektorns betydelse och motståndskraft och dess potential som drivkraft för en omstart av den europeiska ekonomin, men också på hur sårbara konsumenter i EU är när det gäller vilseledande affärsmetoder från oärliga näringsidkare som säljer förfalskade, olagliga eller osäkra produkter och tjänster på nätet som inte överensstämmer med EU:s säkerhetsbestämmelser eller tillämpar oskäliga eller otillbörliga prishöjningar eller andra orättvisa villkor gentemot konsumenter. Parlamentet betonar det akuta behovet av att skärpa tillsynen av unionens regler och förbättra konsumentskyddet.

28.  Europaparlamentet betonar att problemet förvärras av svårigheter att fastställa identiteten för bedrägliga företagsanvändare, vilket gör det svårt för konsumenter att begära ersättning för skador och förluster.

29.  Europaparlamentet anser att e-handelsdirektivets nuvarande krav på transparens och information för leverantörer av informationssamhällets tjänster och deras företagskunder och minimiinformationskraven för kommersiella meddelanden bör skärpas parallellt med åtgärder för att öka efterlevnaden av befintliga regler, utan att skada de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa informationskraven i artikel 5 i e-handelsdirektivet och kräva att leverantörer av värdtjänster ska kontrollera information och identitet för de företagskunder med vilka de har ett direkt kommersiellt förhållande och jämföra dessa med identifieringsuppgifterna i relevanta befintliga och tillgängliga databaser, i enlighet med dataprotokollagstiftningen. Värdtjänstleverantörer bör uppmana sina företagsanvändare att säkerställa att den information som tillhandahålls är korrekt, fullständig och aktuell, och bör ha rätt och skyldighet att neka eller avbryta tillhandahållandet av tjänster till den sistnämnda om företagskundernas identitetsuppgifter är felaktiga eller vilseledande. Företagskunder bör ansvara för att informera tjänsteleverantören om eventuella förändringar av deras affärsverksamhet (t.ex. upphörande av affärsverksamhet).

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa verkställbara skyldigheter för leverantörer av informationssamhällets tjänster för ökad insyn, information och ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att verkställighetsåtgärder är riktade på ett sätt som tar hänsyn till olika typer av tjänster och inte oundvikligen leder till en kränkning av privatlivet och rättsliga förhandlingar. Parlamentet anser att dessa skyldigheter bör vara proportionerliga och genomdrivas genom ändamålsenliga, effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

32.  Europaparlamentet understryker att de befintliga skyldigheterna i e-handelsdirektivet och i direktivet om otillbörliga affärsmetoder om transparens med avseende på kommersiella meddelanden och digital reklam bör stärkas. Parlamentet framhåller att angelägna konsumentskyddsfrågor avseende profilering, riktad reklam och individuell prissättning bland annat bör hanteras genom tydliga krav på insyn och information.

33.  Europaparlamentet betonar att det råder ett ojämnt styrkeförhållande mellan nätkonsumenter och tjänsteleverantörer eller näringsidkare som erbjuder tjänster som stöds genom reklamintäkter och annonser som direkt riktar sig till enskilda konsumenter, på grundval av den information som samlas in genom stordata och AI-mekanismer. Parlamentet noterar de potentiella negativa effekterna av personanpassad reklam, i synnerhet individuellt riktad reklam och beteendestyrd reklam. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa ytterligare bestämmelser om personanpassad och individuellt riktad reklam som baseras på insamling av personuppgifter, och överväga hårdare reglering av individuellt riktad respektive beteendestyrd reklam till förmån för mindre inkräktande annonseringsformer som inte kräver omfattande spårning av användarens interaktion med innehåll. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att också överväga lagstiftningsåtgärder för att göra onlinereklam mer transparent.

34.  Europaparlamentet understryker, med tanke på utvecklingen av digitala tjänster, vikten av att medlemsstaterna är skyldiga att se till att deras rättssystem gör det möjligt att ingå avtal på elektronisk väg, samtidigt som en hög konsumentskyddsnivå garanteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över befintliga krav på avtal som ingås på elektronisk väg, inbegripet vad gäller medlemsstaternas underrättelser, och vid behov uppdatera dem. Parlamentet noterar i detta sammanhang att det blir allt vanligare med så kallade smarta kontrakt, t.ex. kontrakt som bygger på teknik för distribuerade liggare, och uppmanar kommissionen att bedöma utvecklingen och användningen av teknik för distribuerade liggare, inbegripet smarta kontrakt, särskilt i frågor om giltighet och verkställighet av smarta kontrakt i gränsöverskridande situationer, tillhandahålla vägledning för att säkerställa rättssäkerhet för företag och konsumenter och ta initiativ till lagstiftning endast om denna bedömning pekar på konkreta luckor.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa miniminormer för allmänna avtalsvillkor, särskilt vad gäller transparens, tillgänglighet, rättvisa villkor, och icke-diskriminerande åtgärder, och att ytterligare se över användningen av på förhand formulerade standardklausuler i avtalsvillkor, som inte har förhandlats fram individuellt i förväg, inbegripet avtal om slutanvändarlicenser, för att hitta sätt att göra dem rättvisare och säkerställa efterlevnad av unionsrätten, i syfte att göra det lättare för konsumenterna att till exempel göra aktiva val av klausuler, för att göra det möjligt att erhålla ett bättre informerat samtycke.

36.  Europaparlamentet betonar vikten av större effektivitet i den elektroniska interaktionen mellan företag och konsumenter mot bakgrund av utvecklingen av teknik för virtuell identifiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att också uppdatera reglerna för elektronisk identifiering, alltså förordning (EU) nr 910/2014(18) (eIDA-förordningen), för att säkerställa att rättsakten om digitala tjänster får avsedd verkan. Parlamentet anser att skapandet av en allmänt accepterad och tillförlitlig digital identitet och tillförlitliga autentiseringssystem skulle vara ett användbart verktyg som gör det möjligt att på ett säkert sätt fastställa enskilda identiteter för fysiska personer, juridiska personer och maskiner för att skydda mot användning av falska profiler. Parlamentet noterar i detta sammanhang vikten av att konsumenterna på ett säkert sätt använder eller köper produkter och tjänster online utan att behöva använda icke-närstående plattformar och i onödan dela data, inklusive personuppgifter, som samlas in av dessa plattformar. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning med avseende på skapandet av en allmänt accepterad offentlig elektronisk identitet som ett alternativ till privata system för en enda inloggning, och understryker att denna tjänst bör utvecklas så att de insamlade uppgifterna begränsas till ett absolut minimum. Parlamentet anser att kommissionen bör utreda möjligheten att skapa ett ålderskontrollsystem för användare av digitala tjänster, särskilt i syfte att skydda minderåriga.

37.  Europaparlamentet betonar att rättsakten om digitala tjänster inte bör inverka på den princip om uppgiftsminimering som fastställs i den allmänna dataskyddsförordningen, och att förmedlare av digitala tjänster i största möjliga utsträckning bör möjliggöra anonym användning av deras tjänster, om inte annat krävs enligt särskild lagstiftning. Sådana insamlade uppgifter bör inte användas för andra digitala tjänster än sådana som kräver personlig identifiering, autentisering eller ålderskontroll och de bör endast användas för legitima ändamål och inte på något sätt begränsa den allmänna tillgången till internet.

AI och maskininlärning

38.  Europaparlamentet betonar att AI-drivna tjänster, eller tjänster som bygger på automatiserade beslutsverktyg eller verktyg för maskininlärning, vilka för närvarande regleras i e-handelsdirektivet, visserligen har en enorm potential när det gäller att ge fördelar till konsumenter och tjänsteleverantörer, men att rättsakten om digitala tjänster bör ta upp de konkreta utmaningarna vad gäller säkerställandet av icke-diskriminering, transparens, inbegripet insyn i de dataset som används och utmatningsvärdena, begriplig förklaring av algoritmer samt ansvarsförhållanden, som inte redan omfattas av den nuvarande lagstiftningen.

39.  Europaparlamentet understryker också att underliggande algoritmer fullt ut måste uppfylla kraven avseende grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig integritet, skyddet av personuppgifter, yttrande- och informationsfrihet, rätt till ett effektivt rättsmedel samt barnets rättigheter, i enlighet med fördragen och stadgan.

40.  Europaparlamentet framhåller den avgörande betydelsen av att använda icke-diskriminerande och opartiska underliggande dataset av hög kvalitet samt att hjälpa enskilda att få tillgång till olika typer av innehåll, åsikter, högkvalitativa produkter och tjänster.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa krav på transparens och ansvarsskyldighet när det gäller automatiserade beslutsprocesser och samtidigt säkerställa efterlevnad av bestämmelserna om användarintegritet och affärshemligheter. Parlamentet påpekar att det är nödvändigt att möjliggöra extern översyn av reglerna, tillsyn från fall till fall och återkommande riskbedömningar av behöriga myndigheter och att bedöma tillhörande risker, särskilt riskerna för konsumenter eller tredje parter, och anser att de åtgärder som vidtas för att förebygga dessa risker bör vara motiverade och proportionerliga och inte bör hindra innovation. Parlamentet anser att principen om att det är människan som ska styra måste respekteras, bland annat för att förhindra hälso- och säkerhetsrisker, diskriminering, otillbörlig övervakning och missbruk, eller för att förebygga potentiella hot mot de grundläggande fri- och rättigheterna.

42.  Europaparlamentet anser att konsumenterna och användarna bör ha rätt att vid rätt tidpunkt erhålla korrekt, koncis, lättbegriplig och lättillgänglig information och att deras rättigheter bör garanteras på ett effektivt sätt när de interagerar med system för automatiserat beslutsfattande och andra innovativa digitala tjänster eller applikationer. Parlamentet uttrycker oro över dagens brist på transparens när det gäller användningen av virtuella assistenter eller dialogrobotar, vilket kan vara särskilt skadligt för sårbara konsumenter, och understryker att leverantörer av digitala tjänster inte enbart bör använda automatiserade beslutssystem för konsumentstöd.

43.  Europaparlamentet anser, i detta sammanhang, att det bör vara möjligt för konsumenterna att få tydlig information om att de interagerar med automatiserat beslutsfattande och om hur man kan nå en person med beslutsbefogenheter, hur man kan begära kontroller och rättelser av eventuella misstag som beror på automatiserade beslut samt hur man kan begära ersättning för eventuella skador i samband med användning av system för automatiserat beslutsfattande.

44.  Europaparlamentet understryker vikten av att stärka konsumenternas valmöjligheter, konsumentkontroll och konsumenternas förtroende för AI-tjänster och AI-applikationer. Parlamentet anser därför att konsumenters bör ges nya typer av rättigheter för att bättre skydda dem i den digitala världen, och uppmanar kommissionen att i synnerhet titta närmare på kriterier för och kontroll av ansvarsskyldighet och rättvisa samt rätten till icke-diskriminerande och opartiska AI-dataset. Parlamentet anser att konsumenter och användare bör ha större kontroll över hur AI används och ges möjlighet att vägra, begränsa eller individanpassa användningen av AI-aktiverade personaliseringsfunktioner.

45.  Europaparlamentet påpekar att automatiserade verktyg för innehållsmoderering inte kan uppfatta nyanser i kontext och innebörd i mänsklig kommunikation, något som är nödvändigt för att kunna avgöra om bedömt innehåll kan anses strida mot lagen eller användarvillkoren. Parlamentet betonar därför att användningen av sådana verktyg inte bör föreskrivas i rättsakten om digitala tjänster.

Hantering av olagligt innehåll och olaglig verksamhet på nätet

46.  Europaparlamentet framhåller att förekomsten och spridningen av olagligt innehåll och olaglig verksamhet på nätet utgör ett allvarligt hot som undergräver medborgarnas tillit och förtroende för den digitala miljön, skadar utvecklingen av sunda digitala ekosystem och eventuellt också har allvarliga och långvariga effekter på enskilda personers säkerhet och grundläggande rättigheter. Parlamentet påpekar samtidigt att olagligt innehåll och olaglig verksamhet på nätet enkelt kan spridas och dess negativa påverkan förstärkas mycket snabbt.

47.  Europaparlamentet noterar att det inte finns någon allmängiltig lösning för alla typer av olagligt innehåll och olaglig verksamhet. Parlamentet betonar också att innehåll kan vara olagligt i vissa medlemsstater men inte i andra, eftersom endast vissa typer av olagligt innehåll är föremål för EU-harmonisering. Parlamentet efterlyser en strikt åtskillnad mellan å ena sidan olagligt innehåll, straffbara handlingar och innehåll som delats på olagliga grunder och å andra sidan skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation, som inte alltid är olagligt och omfattar många olika aspekter, strategier och bestämmelser som är tillämpliga i varje enskilt fall. Parlamentet anser att reglerna för rättsligt ansvar bör omfatta olagligt innehåll endast så som det definieras i EU-rätten eller i nationell rätt.

48.  Europaparlamentet anser dock, utan att det påverkar den breda ramen för grundläggande rättigheter och befintlig sektorsspecifik lagstiftning, att en mer samordnad strategi på unionsnivå, med beaktande av de olika typerna av olagligt innehåll och olaglig verksamhet och på grundval av samarbete och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, kommer att bidra till att bekämpa olagligt innehåll på ett effektivare sätt. Parlamentet understryker också vikten av att allvarlighetsgraden i de åtgärder som måste vidtas av tjänsteleverantörerna anpassas till hur allvarlig överträdelsen är, och efterlyser ett förbättrat samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och värdtjänstleverantörer.

49.  Europaparlamentet anser att frivilliga åtgärder och självreglering av nätbaserade plattformar i hela Europa har medfört vissa förbättringar, men att det krävs en tydlig rättslig ram för att avlägsna olagligt innehåll och olaglig verksamhet för att kunna säkerställa att sådant innehåll på nätet snabbt kan anmälas och avlägsnas. Parlamentet betonar vikten av att inte ålägga leverantörer av digitala tjänster en allmän skyldighet att övervaka den information som de överför eller lagrar, och inte heller en allmän skyldighet att aktivt söka efter, moderera eller filtrera allt innehåll och all verksamhet, varken rättsligt eller faktiskt. Parlamentet understryker att olagligt innehåll bör avlägsnas inom ramen för värdtjänsten och att internetleverantörer inte får åläggas att blockera tillgången till innehåll.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att onlinebaserade förmedlare som, på eget initiativ, tar bort påstått olagligt innehåll från nätet gör detta på ett omdömesgillt, proportionerligt och icke-diskriminerande sätt, och under alla omständigheter med vederbörlig hänsyn till användarnas grundläggande fri- och rättigheter. Parlamentet understryker att alla sådana åtgärder bör åtföljas av robusta förfarandegarantier och ändamålsenliga krav på transparens och ansvarsskyldighet. Parlamentet anser att innehåll som det råder tvivel om med avseende på dess laglighet bör bedömas av en människa och inte avlägsnas utan ytterligare utredning.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en studie om avlägsnande av innehåll och data före och under covid-19-pandemin till följd av automatiska beslut samt andelen fall av felaktigt avlägsnande (falska positiva resultat) som ingick i det antal poster som avlägsnades.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de ökande skillnaderna och fragmenteringen av nationella regler i medlemsstaterna och att anta tydliga och förutsägbara harmoniserade regler och en transparent, ändamålsenlig och proportionerlig anmälnings- och åtgärdsmekanism. Den bör erbjuda tillräckligt skydd, ge användarna möjlighet att anmäla eventuell förekomst av olagligt innehåll eller olaglig verksamhet till onlinebaserade förmedlare, och hjälpa dessa onlinebaserade förmedlare att reagera snabbt och vara mer transparenta beträffande de åtgärder som vidtas mot potentiellt olagligt innehåll. Parlamentet anser att sådana åtgärder bör vara teknikneutrala och lättillgängliga för alla aktörer i syfte att garantera en hög skyddsnivå för användare och konsumenter.

53.  Europaparlamentet betonar att en sådan anmälnings- och åtgärdsmekanism måste sätta människan i centrum. Parlamentet understryker att skyddsåtgärder mot missbruk av systemet bör införas, bland annat mot upprepad falsk flaggning, otillbörliga affärsmetoder och andra system. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att säkerställa tillgång till transparenta, verkningsfulla, rättvisa och snabba klagomålsmekanismer och mekanismer för tvistlösning utanför domstol samt att garantera möjligheter att rättsligt överklaga avlägsnande av innehåll för att respektera rätten till effektivt rättsmedel.

54.  Europaparlamentet välkomnar insatserna för att skapa transparens i avlägsnandet av innehåll. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa offentliggörande av rapporter med information om anmälnings- och åtgärdsmekanismerna, till exempel antalet anmälningar, typ av enhet som anmäler innehållet, typ av innehåll som anmäls, de onlinebaserade förmedlarnas svarstid, antalet överklaganden och antalet fall där innehåll felaktigt identifierats som olagligt eller delat på olagliga grunder.

55.  Europaparlamentet noterar de utmaningar som tillämpningen av rättsliga förelägganden utfärdade i andra medlemsstater än en tjänsteleverantörs ursprungsland innebär och betonar vikten av att utreda frågan ytterligare. Parlamentet betonar att värdtjänstleverantörer inte får åläggas att avlägsna information som är laglig i deras ursprungsland eller göra den oåtkomlig.

56.  Europaparlamentet betonar att ansvaret för att upprätthålla lagen, besluta om lagligheten av verksamhet och innehåll på nätet och ålägga värdtjänstleverantörer att avlägsna eller blockera tillgången till olagligt innehåll, samt att se till att dessa ålägganden är korrekta och välgrundade och respekterar de grundläggande rättigheterna, vilar på oberoende behöriga offentliga myndigheter.

57.  Europaparlamentet framhåller att skyddsåtgärder från det rättsliga ansvarssystemet för onlinebaserade förmedlare, i enlighet med artiklarna 12, 13 och 14 i e-handelsdirektivet och det allmänna förbudet mot övervakning som föreskrivs i artikel 15 i e-handelsdirektivet, är avgörande för att möjliggöra fri rörlighet för innehåll på nätet, för att säkerställa tillgången till innehåll online och för att skydda användarnas grundläggande rättigheter, och dessa måste bibehållas. Parlamentet understryker i detta sammanhang att den rättsliga ansvarsordningen och förbudet mot allmän övervakning inte får försvagas genom en eventuell ny lagstiftning eller genom ändring av andra delar av e-handelsdirektivet.

58.  Europaparlamentet erkänner principen om att renodlat neutrala och passiva digitala tjänster, såsom backend- och infrastrukturtjänster, inte är ansvariga för det innehåll som överförs via deras tjänster, eftersom de inte har någon kontroll över innehållet i fråga, inte aktivt interagerar med det och inte heller optimerar det. Parlamentet betonar dock att det behövs ytterligare klargöranden om aktiv och passiv roll genom att titta närmare på domstolens rättspraxis i frågan.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga krav på att värdtjänstleverantörer ska anmäla olagligt innehåll, som kan utgöra ett grovt brott, till den behöriga brottsbekämpande myndigheten så snart de fått kännedom om det.

Nätbaserade marknadsplatser

60.  Europaparlamentet konstaterar att framväxten av leverantörer av nätbaserade tjänster, såsom nätbaserade marknadsplatser, har gynnat både konsumenter och näringsidkare, särskilt tack vare större valmöjligheter, minskade kostnader och lägre priser, men utvecklingen har också gjort konsumenterna mer sårbara för vilseledande affärsmetoder av ett ökande antal säljare, även från tredjeländer, som via nätet kan erbjuda olagliga, osäkra eller förfalskade produkter och tjänster som ofta inte följer unionens regler och standarder för produktsäkerhet, och som inte i tillräcklig utsträckning garanterar konsumenternas rättigheter.

61.  Europaparlamentet betonar att konsumenterna bör vara lika trygga när de handlar på nätet som i butik. Parlamentet betonar att det är oacceptabelt att konsumenter i EU utsätts för olagliga, förfalskade och osäkra produkter som innehåller farliga kemikalier, liksom andra säkerhetsrisker som kan hota människors hälsa. Parlamentet insisterar på att det är nödvändigt att införa lämpliga skyddsåtgärder och åtgärder för produktsäkerhet och konsumentskydd för att förhindra försäljning på nätbaserade marknadsplatser av produkter eller tjänster som inte uppfyller kraven, och uppmanar kommissionen att förstärka ansvarsordningen för nätbaserade marknadsplatser.

62.  Europaparlamentet betonar vikten av reglerna i förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter avseende produkter som kommer in i unionen från tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att stärka säljarnas efterlevnad av lagstiftningen där dessa är etablerade utanför unionen och det inte finns någon tillverkare, importör eller distributör som är etablerad i unionen samt täppa till eventuella befintliga kryphål i lagstiftningen som gör det möjligt för leverantörer etablerade utanför unionen att på nätet sälja produkter som inte överensstämmer med unionens regler om säkerhet och konsumentskydd till europeiska konsumenter, utan att drabbas av påföljder eller utkrävas ansvar för sina handlingar, vilket gör att konsumenterna saknar rättsliga möjligheter att tillvarata sina rättigheter eller erhålla skadestånd. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det alltid måste finnas en möjlighet att identifiera tillverkare och säljare av produkter från tredjeländer.

63.  Europaparlamentet betonar att nätbaserade marknadsplatser måste informera konsumenterna omgående så snart en produkt som de köpt har tagits bort från marknadsplatsen efter en anmälan om bristande efterlevnad av unionens regler om produktsäkerhet eller konsumentskydd.

64.  Europaparlamentet betonar behovet att se till att leverantörer av nätbaserade marknadsplatser konsulterar Rapex och underrättar de behöriga myndigheterna så snart de får kännedom om olagliga, osäkra och förfalskade produkter på sina plattformar.

65.  Europaparlamentet anser att leverantörer av nätbaserade marknadsplatser bör stärka sitt samarbete med marknadskontrollmyndigheter och tullmyndigheter, bland annat genom att utbyta information om säljaren av olagliga, osäkra och förfalskade produkter.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att medlemsstaterna vidtar fler åtgärder för gemensam marknadsövervakning och att utöka samarbetet med tullmyndigheterna för att kontrollera säkerheten hos produkter som säljs på nätet innan de når konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta ett internationellt nätverk av konsumentcentrum för att hjälpa konsumenter i EU att hantera tvister med näringsidkare baserade i länder utanför EU.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att en tillräcklig konsumentskyddsnivå uppnås genom lämpliga skyddsåtgärder och informationskrav i de fall där nätbaserade marknadsplatser erbjuder professionella tjänster.

68.  På turism- och transportmarknaden bör rättsakten om digitala tjänster syfta till att säkerställa rättslig säkerhet och klarhet genom att skapa en styrningsram som formaliserar samarbetet mellan plattformar och nationella, regionala och lokala myndigheter, särskilt i syfte att utbyta bästa praxis och fastställa en uppsättning informationsskyldigheter för plattformar för korttidsuthyrning och rörlighet gentemot deras tjänsteleverantörer när det gäller relevant nationell, regional och lokal lagstiftning. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare avlägsna omotiverade hinder genom att utarbeta en sektorsspecifik EU-samordnad insats som inbegriper att alla intressenter kommer överens om uppsättningar av kriterier, såsom tillstånd, licenser eller i tillämpliga fall ett lokalt eller nationellt registreringsnummer för en tjänsteleverantör, i linje med reglerna för den inre marknaden, som behövs för att erbjuda en tjänst på en plattform för korttidsuthyrning och rörlighet. Parlamentet betonar vikten av att alla tjänsteleverantörer, med särskilt tonvikt på tjänsteleverantörer i delningsekonomin och små och medelstora företag, slipper oproportionerliga informationsskyldigheter och onödiga administrativa bördor.

69.  Europaparlamentet vill att rättsakten om digitala tjänster, i linje med den europeiska gröna given, ska främja hållbar tillväxt och hållbarhet i e-handeln. Parlamentet betonar vikten av nätbaserade marknadsplatser för att främja hållbara produkter och tjänster och uppmuntra till hållbar konsumtion. Parlamentet efterlyser åtgärder för att ta itu med vilseledande metoder och desinformation avseende produkter och tjänster som erbjuds på nätet, bland annat falska miljöpåståenden, samtidigt som leverantörer av nätbaserade marknadsplatser uppmanas att främja en hållbar e-handel genom att ge konsumenterna tydlig och lättbegriplig information om miljöpåverkan av de produkter eller tjänster som de köper på nätet.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt undersöka tydligheten och konsekvensen i de befintliga rättsliga ramarna för försäljningen av produkter och tjänster på nätet i syfte att identifiera eventuella luckor och motsägelser samt bristfällig praktisk verkställighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig analys av hur rättsakten om digitala tjänster förhåller sig till unionens produktsäkerhets- och kemikalielagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en överensstämmelse mellan de nya bestämmelserna om nätbaserade marknadsplatser och översynen av direktiv 2001/95/EG(19) (direktivet om allmän produktsäkerhet) och direktiv 85/374/EEG(20) (direktivet om produktansvar).

71.  Europaparlamentet noterar de fortsatta problemen med missbruk eller felaktig tillämpning av selektiva distributionsavtal i syfte att begränsa tillgången till produkter och tjänster över gränserna på den inre marknaden och mellan plattformar. Kommissionen uppmanas att agera i denna fråga inom ramen för en bredare översyn av vertikala gruppundantag och annan politik i enlighet med artikel 101 i EUF-fördraget och samtidigt utelämna den från rättsakten om digitala tjänster.

Förhandsreglering av systemviktiga operatörer

72.  Europaparlamentet noterar att vissa marknader i dag kännetecknas av stora operatörer med betydande nätverkseffekter, som i praktiken kan agera som ”portvakter på nätet” i den digitala ekonomin (s.k. systemviktiga operatörer). Parlamentet betonar vikten av rättvis och verklig konkurrens mellan nätoperatörer med betydande digital närvaro och andra leverantörer för att gynna konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig analys av de olika problem som hittills har observerats på marknaden och deras konsekvenser för bland annat konsumenter, små och medelstora företag och den inre marknaden.

73.  Europaparlamentet anser att ett inremarknadsinstrument, med åtgärder för förhandsreglering av dessa systemviktiga operatörer med betydande marknadsinflytande, som sänker trösklarna för marknadstillträde och reglerar systemviktiga operatörer har potential att öppna marknaderna för nya aktörer, inbegripet små och medelstora företag, entreprenörer och nystartade företag, vilket främjar konsumenternas valmöjligheter och driver innovation mer än vad som kan uppnås med enbart konkurrenslagstiftning.

74.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliga samråd om möjligheten att som en del av den framtida rättsakten om digitala tjänster införa en riktad förhandsreglering för att ta itu med systemrelaterade frågor som är specifika för digitala marknader. Parlamentet betonar den inbyggda komplementariteten mellan reglering av den inre marknaden och konkurrenspolitik, som framhålls av kommissionens särskilda rådgivare i rapporten Competition Policy for the Digital Era (”Konkurrenspolitik för den digitala eran”).

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera ”systemviktiga aktörer” på grundval av tydliga indikatorer.

76.  Europaparlamentet anser att förhandsregleringen bör bygga på förordning (EU) 2019/1150 (förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag) och att dess åtgärder bör vara förenliga med unionens antitrustregler och rymmas inom ramen för unionens konkurrenspolitik, som för närvarande håller på att ses över för att bättre möta utmaningarna i den digitala tidsåldern. Förhandsregleringen bör säkerställa rättvisa handelsvillkor som gäller för alla operatörer, inbegripet eventuella ytterligare krav och en sluten lista över de positiva och negativa åtgärder som dessa operatörer är skyldiga att följa och/eller är förbjudna att vidta.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt analysera bristen på insyn i systemviktiga operatörers rekommendationssystem, bland annat när det gäller regler och kriterier för hur sådana system fungerar och huruvida ytterligare transparens- och informationskrav behöver införas.

78.  Europaparlamentet betonar att införandet av förhandsreglering inom andra sektorer har förbättrat konkurrensen i dessa sektorer. Ett liknande ramverk skulle kunna tas fram för att identifiera systemviktiga operatörer med en ”portvaktsfunktion”, med beaktande av den digitala sektorns särdrag.

79.  Europaparlamentet uppmärksammar att storleken på de systemviktiga operatörernas företagsanvändare varierar från multinationella företag till mikroföretag. Parlamentet understryker att förhandsregleringen av systemviktiga operatörer inte får leda till att de ytterligare kraven ”sipprar ner” till de företag som anlitar dem.

80.  Europaparlamentet understryker att stora mängder data samlas in och ackumuleras och används av systemviktiga operatörer för att expandera från en marknad till en annan, och att de har en ytterligare möjlighet att få användarna att använda en enda operatörs e-identifiering för flera plattformar, vilket kan skapa obalans i förhandlingsstyrkan och därmed leda till snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Parlamentet anser att ökad transparens och datadelning mellan systemviktiga operatörer och behöriga myndigheter är avgörande för att garantera en förhandsreglering som fungerar.

81.  Europaparlamentet understryker att driftskompatibilitet är avgörande för att möjliggöra en konkurrenskraftig marknad, valmöjligheter för användarna och innovativa tjänster och för att begränsa risken för inlåsning av användare och konsumenter. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa lämpliga nivåer av driftskompatibilitet för systemviktiga operatörer och att utforska olika tekniker och öppna standarder och protokoll, inbegripet möjligheten att använda ett tekniskt gränssnitt (gränssnitt för applikationsprogrammering).

Tillsyn, samarbete och efterlevnad

82.  Europaparlamentet anser, med tanke på de digitala tjänsternas gränsöverskridande karaktär, att effektiv tillsyn och effektivt samarbete mellan medlemsstaterna, inklusive utbyte av information och bästa praxis, är av yttersta vikt för att säkerställa ett korrekt genomförande av rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet betonar att medlemsstaternas bristfälliga införlivande, genomförande och efterlevnad av unionslagstiftningen skapar omotiverade hinder på den digitala inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda dessa hinder i nära samarbete med medlemsstaterna.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna förser de nationella tillsynsmyndigheterna med tillräckliga ekonomiska resurser, personalresurser och verkställighetsbefogenheter för att de ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt och att bidra till deras respektive arbete.

84.  Europaparlamentet betonar att samarbete mellan myndigheter, det civila samhället och konsumentorganisationer på nationell nivå med deras motsvarigheter i andra medlemsstater är av yttersta vikt för att uppnå ett effektivt genomförande av rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet föreslår att ursprungslandsprincipen stärks genom ökat samarbete mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra tillsynen av digitala tjänster och uppnå en effektiv brottsbekämpning i gränsöverskridande fall. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att samla och utbyta bästa praxis och dela data mellan nationella tillsynsmyndigheter, och att förse tillsynsmyndigheter och rättsliga myndigheter med säkra, driftskompatibla sätt att kommunicera med varandra.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma den lämpligaste modellen för tillsyn och verkställighet för tillämpningen av bestämmelserna i rättsakten om digitala tjänster, och att överväga att inrätta ett hybridsystem, baserat på samordning och samarbete mellan nationella myndigheter och unionsmyndigheter, för en effektiv tillsyn och ett effektivt genomförande av rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet anser att ett sådant tillsynssystem bör vara ansvarigt för tillsynen, efterlevnaden, övervakningen och tillämpningen av rättsakten om digitala tjänster och ha kompletterande befogenheter att inleda gränsöverskridande initiativ och utredningar samt anförtros verkställighets- och revisionsbefogenheter.

86.  Europaparlamentet anser att EU-samordning i samarbete med nätverket av nationella myndigheter bör prioritera hanteringen av komplexa gränsöverskridande frågor.

87.  Europaparlamentet påminner om vikten av att underlätta utbyte av andra data än personuppgifter och att främja dialog med intressenter. Parlamentet uppmuntrar till inrättandet och driften av ett europeiskt forskningsarkiv för att underlätta delandet av sådana data med offentliga institutioner, forskare, icke-statliga organisationer och universitet för forskningsändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga detta verktyg på befintlig bästa praxis och befintliga initiativ, såsom plattformsobservationscentrumet eller EU:s observationscentrum för blockkedjor.

88.  Europaparlamentet anser att kommissionen, via det gemensamma forskningscentrumet, bör ges befogenhet att på begäran ge expertstöd till medlemsstaterna för att analysera tekniska och administrativa frågor eller andra frågor som rör efterlevnaden av lagstiftningen om den digitala inre marknaden. Parlamentet uppmanar de nationella regleringsmyndigheterna och kommissionen att ge små och medelstora företag i unionen ytterligare råd och stöd avseende deras rättigheter.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka och modernisera den befintliga unionsramen för tvistlösning utanför domstol enligt e-handelsdirektivet, med beaktande av utvecklingen inom ramen för direktiv 2013/11/EU(21), liksom domstolsprövning, för att möjliggöra effektiv verkställighet och tillgång till tvistlösning för konsumenterna. Parlamentet understryker behovet att hjälpa konsumenterna att använda domstolssystemet. Parlamentet anser att en eventuell översyn inte får försvaga det rättsliga skydd för små företag och näringsidkare som de nationella rättssystemen erbjuder.

Avslutande aspekter

90.  Europaparlamentet anser att eventuella ekonomiska konsekvenser av det begärda förslaget bör täckas av lämpliga budgetanslag.

o
o   o

91.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

REKOMMENDATIONER AVSEENDE INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

I.  ALLMÄNNA PRINCIPER

Rättsakten om digitala tjänster bör bidra till att stärka den inre marknaden genom att säkerställa fri rörlighet för digitala tjänster och näringsfrihet och samtidigt garantera en hög konsumentskyddsnivå och en förstärkning av användarnas rättigheter, förtroende och säkerhet på nätet.

Rättsakten om digitala tjänster bör garantera att näringsverksamhet på och utanför nätet behandlas lika och kan bedrivas på lika villkor som fullt ut återspeglar principen om att ”det som är olagligt utanför nätet är olagligt också på nätet”, med beaktande av internetmiljöns särskilda karaktär.

Rättsakten om digitala tjänster bör tillförsäkra konsumenter och ekonomiska aktörer, särskilt mikroföretag samt små och medelstora företag, ett tydligt rättsläge och transparens. Rättsakten om digitala tjänster bör bidra till att stödja innovation och undanröja omotiverade och oproportionerliga hinder och restriktioner för tillhandahållandet av digitala tjänster.

Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka de vidare ramarna för användarnas och konsumenternas grundläggande rättigheter, såsom skyddet för privatlivet personuppgiftsskyddet, icke-diskriminering, värdighet, yttrandefrihet och rätten till ett effektivt rättsmedel.

Rättsakten om digitala tjänster bör bygga på de bestämmelser som för närvarande är tillämpliga på nätbaserade plattformar, nämligen e-handelsdirektivet och förordningen om plattformar för företag.

Rättsakten om digitala tjänster bör omfatta följande:

—  En genomgripande översyn av e-handelsdirektivet på grundval av artiklarna 53.1, 62 och 114 i EUF-fördraget, bestående av

—  ett reviderat ramverk med tydliga krav i fråga om öppenhet och information,

—  tydliga och detaljerade förfaranden och åtgärder för ett effektiv bekämpande och avlägsnande av olagligt innehåll på nätet, inbegripet en harmoniserad, rättsligt bindande EU-mekanism för anmälan och åtgärder,

—  effektiv tillsyn, samarbete och proportionella, verksamma och avskräckande påföljder.

—  Ett rättsligt instrument för den inre marknaden som grundas på artikel 114 i EUF-fördraget, genom vilket stora plattformar med en portvaktsfunktion i det digitala ekosystemet (”systemviktiga operatörer”) åläggs skyldigheter på förhand, kompletterat med en verkningsfull institutionell efterlevnadsmekanism.

II.  TILLÄMPNINGSOMRÅDE

För att tydliggöra rättsläget bör det i rättsakten om digitala tjänster klargöras vilka digitala tjänster den är tillämplig på. Rättsakten om digitala tjänster bör ha samma övergripande karaktär som e-handelsdirektivet och vara tillämplig på inte enbart nätbaserade plattformar, utan på alla leverantörer av informationssamhällets tjänster enligt unionsrättens definition.

Man bör undvika en lösning där allt pressas in i samma form. Olika åtgärder kan vara nödvändiga för digitala tjänster som erbjuds enbart företag emellan, tjänster med endast begränsad eller ingen tillgång för tredje parter eller allmänheten samt tjänster som riktar sig direkt till konsumenter och allmänheten.

Det territoriella tillämpningsområdet för rättsakten om digitala tjänster bör utvidgas så att det även omfattar verksamhet som bedrivs av företag, tjänsteleverantörer och leverantörer av informationssamhällets tjänster som är etablerade i tredjeländer, om deras verksamhet rör erbjudandet av tjänster eller varor till konsumenter eller användare i unionen och är inriktad på dessa.

Om kommissionen efter sin översyn anser att rättsakten om digitala tjänster bör leda till en ändring av bilagan till e-handelsdirektivet med avseende på de undantag som anges där, bör den inte ändra undantaget för avtalsförpliktelser vid konsumentavtal.

Rättsakten om digitala tjänster bör säkerställa att unionen och medlemsstaterna upprätthåller en hög konsumentskyddsnivå och att medlemsstaterna kan eftersträva legitima mål av allmänt intresse, där detta är nödvändigt, proportionellt och i enlighet med unionsrätten.

I rättsakten om digitala tjänster bör man på ett konsekvent sätt fastställa hur dess bestämmelser förhåller sig till andra rättsliga instrument som syftar till att underlätta fri rörlighet för tjänster, i syfte att klargöra vilken rättsordning som är tillämplig på yrkesmässiga och icke-yrkesmässiga tjänster i alla sektorer, inbegripet verksamhet som rör transporttjänster och korttidsuthyrning, där det finns ett behov av förtydligande.

I rättsakten om digitala tjänster bör man även på ett konsekvent sätt klargöra hur dess bestämmelser förhåller sig till regler som nyligen antagits om bland annat geoblockering, produktsäkerhet, marknadsövervakning, förbindelserna mellan plattformar och företag, konsumentskydd, försäljning av varor samt tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster(22), liksom andra planerade initiativ, såsom regelverket för AI.

Rättsakten om digitala tjänster bör tillämpas utan att det påverkar de bestämmelser som anges i andra rättsakter, såsom den allmänna dataskyddsförordningen, direktiv (EU) 2019/790 (direktivet om upphovsrätt) och direktiv 2010/13/EU (direktivet om audiovisuella medietjänster).

III.  DEFINITIONER

I de definitioner som ska ingå i rättsakten om digitala tjänster bör det

—  klargöras i vilken utsträckning rättsakten om digitala tjänster är tillämplig på nya digitala tjänster, såsom sociala medier, tjänster i delningsekonomin, sökmotorer, trådlösa nätverk, internetreklam, molntjänster, webbhotell, meddelandetjänster, appbutiker, jämförelseverktyg, AI-baserade tjänster, nätverk för innehållsleverans samt domäntjänster,

—  klargöras vad som avses med å ena sidan innehållsförmedlare (text-, bild-, video- eller ljudinnehåll) och å andra sidan kommersiella nätbaserade marknadsplatser (som säljer varor – däribland varor med digitala inslag – eller tjänster),

—  klargöras skillnaden mellan ekonomisk verksamhet och ekonomiskt innehåll eller transaktioner som tillhandahålls mot ersättning, enligt domstolens definition, vilket även omfattar reklam och marknadsföring, å ena sidan, och icke-ekonomisk verksamhet och icke-ekonomiskt innehåll, å andra sidan,

—  klargöras vad som omfattas av definitionen av ”olagligt innehåll” genom att det tydliggörs att även en överträdelse av unionens regler om konsumentskydd, produktsäkerhet eller tillhandahållande eller försäljning av livsmedels- eller tobaksprodukter, kosmetika, förfalskade läkemedel och produkter från vilda djur och växter omfattas av definitionen av olagligt innehåll,

—  fastställas vad som avses med ”systemviktig operatör” genom att det anges en uppsättning tydliga indikatorer som gör det möjligt för tillsynsmyndigheter att identifiera plattformar som har ett betydande marknadsinflytande med en ”portvaktsfunktion” och därmed spelar en systemviktig roll i den nätbaserade ekonomin; sådana indikatorer skulle kunna inbegripa överväganden såsom huruvida företaget i betydande utsträckning är verksamt på flersidiga marknader eller har förmågan att låsa in användare och konsumenter, storleken på dess nätverk (antal användare), förekomsten av nätverkseffekter, inträdeshinder, dess finansiella styrka, förmågan att få tillgång till data, ackumulering och kombination av data från olika källor, vertikal integration samt dess roll som en oundviklig partner och verksamhetens betydelse för tredje parters tillgång till leveranser och marknader osv,

—  eftersträvas att domstolens beslut vid behov kodifieras, med vederbörligt beaktande av de många olika rättsakter som använder dessa definitioner.

IV.  ÖPPENHETS- OCH INFORMATIONSSKYLDIGHETER

Det bör införas tydliga och proportionerliga öppenhets- och informationsskyldigheter i rättsakten om digitala tjänster. Dessa skyldigheter bör inte medföra några avvikelser eller nya undantag från det nuvarande ansvarssystemet enligt artiklarna 12, 13 och 14 i e-handelsdirektivet, och bör omfatta följande aspekter:

1.  Allmänna informationskrav

De reviderade bestämmelserna i e-handelsdirektivet bör stärka de allmänna informationskraven och omfatta följande skyldigheter:

—  Informationskraven i artiklarna 5, 6 och 10 i e-handelsdirektivet bör förstärkas.

—  Principen om att få kännedom om sin företagskund, med en begränsning till värdtjänstleverantörens direkta kommersiella förbindelser, bör införas för företagsanvändare. Värdtjänstleverantörer bör jämföra de identifieringsuppgifter som deras företagsanvändare tillhandahåller med EU:s momsdatabas och databasen för identifiering och registrering av ekonomiska aktörer (Eori), om det finns ett moms- eller Eori-nummer. Om ett företag är undantaget från moms- eller Eori-registrering bör bevis på identifiering tillhandahållas. När en företagsanvändare agerar som ombud för andra företag bör denne informera om detta. Värdtjänstleverantörer bör uppmana sina företagsanvändare att säkerställa att all information som tillhandahålls är korrekt och aktuell, med förbehåll för eventuella ändringar, och tjänsteleverantörer bör inte få leverera sina tjänster till företagsanvändare om informationen är ofullständig eller när leverantören har informerats av de behöriga myndigheterna om att företagsanvändarens identitet är oriktig, vilseledande eller på annat sätt inkorrekt.

—  Den åtgärd som innebär att tjänster inte får tillhandahållas som avses ovan bör endast tillämpas på avtalsförhållanden mellan företag och bör inte påverka de rättigheter som registrerade har enligt den allmänna dataskyddsförordningen. Denna åtgärd bör inte påverka skyddet av anonymitet online för andra användare än företagsanvändare. De nya allmänna informationskraven bör medföra en ytterligare förbättring av artiklarna 5, 6 och 10 i e-handelsdirektivet för att anpassa dessa åtgärder till de informationskrav som har fastställts i nyligen antagen lagstiftning, i synnerhet direktiv 93/13/EEG(23) (direktivet om oskäliga avtalsvillkor), direktiv 2011/83/EU(24) (direktivet om konsumenträttigheter) och förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag.

—  Artikel 5 i e-handelsdirektivet bör moderniseras ytterligare genom att leverantörer av digitala tjänster åläggs att tillhandahålla konsumenterna direkta och effektiva kommunikationsmedel såsom elektroniska kontaktformulär, dialogrobotar, snabbmeddelandetjänster och system för återuppringning, under förutsättning att konsumenterna har tillgång till information om dessa kommunikationsmedel på ett klart och begripligt sätt.

2.  Rättvisa allmänna avtalsvillkor

I rättsakten om digitala tjänster bör det fastställas miniminormer för tjänsteleverantörers antagande av rättvisa, tillgängliga, icke-diskriminerande och transparenta allmänna avtalsvillkor som åtminstone uppfyller följande krav:

—  De fastställda allmänna avtalsvillkoren är klara och entydiga samt formulerade på ett tydligt och begripligt språk.

—  Det anges uttryckligen i de allmänna avtalsvillkoren vad som avses med olagligt innehåll eller olagligt beteende enligt unionsrätten eller nationell rätt och de rättsliga konsekvenser som användare kommer att ställas inför vid avsiktlig lagring eller uppladdning av olagligt innehåll förklaras.

—  Användarna ska underrättas närhelst en betydande förändring som kan påverka användarnas rättigheter görs i de allmänna avtalsvillkoren och en förklaring till detta ska ges.

—  Det är säkerställt att på förhand formulerade standardklausuler i de allmänna avtalsvillkoren, som inte har förhandlats individuellt i förväg, även i licensavtal för slutanvändaren, inleds med en sammanfattning baserad på en harmoniserad mall som ska fastställas av kommissionen.

—  Det är säkerställt att uppsägningsförfarandet är lika smidigt som registreringen (utan ”dunkla” inslag och annat som påverkar konsumentens beslut).

—  Om automatiserade system används ska det klart och entydigt anges i de allmänna avtalsvillkoren vilka inmatningsvärdena och de eftersträvade utmatningsvärdena är med avseende på de automatiserade systemen, och de huvudparametrar som bestämmer rangordning samt skälen för dessa huvudparametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar, samtidigt som överensstämmelse med förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag säkerställs.

—  Det är säkerställt att kraven på de allmänna avtalsvillkoren överensstämmer med och kompletterar informationskrav som föreskrivs i unionslagstiftningen, inbegripet direktivet om oskäliga avtalsvillkor, direktivet om otillbörliga affärsmetoder, direktivet om konsumenträttigheter, ändrat genom direktiv (EU) 2019/2161 och den allmänna dataskyddsförordningen.

3.  Krav på transparens för kommersiella meddelanden

—  De omarbetade bestämmelserna i e-handelsdirektivet bör stärka de nuvarande kraven på transparens när det gäller kommersiella meddelanden genom att principerna om inbyggd transparens och transparens som standard införs.

—  De åtgärder som föreslås bör bygga på artiklarna 6 och 7 i e-handelsdirektivet samt innebära att det införs en ny ram för förbindelserna mellan plattformar och konsumenter i fråga om transparens när det gäller onlinereklam, digital puffning, individuellt riktade budskap, rekommendationssystem för reklam och förmånsbehandling. Dessa åtgärder bör

—  inkludera skyldigheten att offentliggöra tydligt definierade typer av information om onlinereklam för att möjliggöra effektiv granskning och kontroll, såsom information om annonsörens identitet och om direkta och indirekta betalningar eller annan ersättning som mottagits av tjänsteleverantörer; detta bör också göra det möjligt för konsumenter och offentliga myndigheter att identifiera vem som ska hållas ansvarig för, till exempel, falsk eller vilseledande reklam; åtgärderna bör också bidra till att säkerställa att olaglig verksamhet inte kan finansieras via reklamtjänster,

—  tydligt skilja mellan kommersiell och politisk onlinereklam och säkerställa insyn i kriterierna för profilering av målgrupperna och optimering av reklamkampanjer, göra det möjligt för konsumenter att som standardalternativ välja att inte bli vare sig spårade eller föremål för riktad, individuell reklam, och att välja att medge användning av beteendedata för reklamändamål samt att välja att medge politisk reklam och tillhörande annonser,

—  ge konsumenterna tillgång till dynamiska marknadsföringsprofiler, så att de informeras om huruvida och för vilka ändamål de spåras och huruvida den information de får är avsedd för reklamändamål, och garantera deras rätt att bestrida beslut som undergräver deras rättigheter,

—  säkerställa att betalda annonser eller betald placering i en rankning av sökresultat identifieras på ett klart, entydigt och begripligt sätt, i linje med direktiv 2005/29/EG, ändrat genom direktiv (EU) 2019/2161,

—  säkerställa att principen om icke-diskriminering och minimikraven för diversifiering följs och identifiera metoder som utgör aggressiv reklam, samtidigt som konsumentvänlig AI-teknik uppmuntras,

—  införa ansvarighets- och rättvisekriterier för algoritmer som används för riktad reklam och optimering av reklam, och göra det möjligt för behöriga myndigheter att utföra externa tillsynsrevisioner och kontrollera val av algoritmutformning som inbegriper information om enskilda personer, utan risk för att användarnas integritet och affärshemligheter kränks,

—  ge tillgång till data avseende reklamleverans och information om annonsörernas exponering när det gäller var och när annonserna placeras, och resultaten av betald reklam jämfört med obetald reklam.

4.  Artificiell intelligens och maskininlärning

De reviderade bestämmelserna bör följa de principer som anges nedan när det gäller tillhandahållande av informationssamhällets tjänster som möjliggörs genom AI eller med hjälp av automatiserade beslutsverktyg eller verktyg för maskininlärning, genom att

—  säkerställa att konsumenterna har rätt till information om en tjänst möjliggörs genom AI, använder automatiserat beslutsfattande eller maskininlärningsverktyg eller verktyg för automatisk innehållsigenkänning, utöver rätten att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundar sig på automatiserad behandling och att de har möjlighet att vägra, begränsa eller individanpassa användningen av AI-aktiverade funktioner för individanpassning, särskilt med tanke på rangordningen av tjänster,

—  införa omfattande regler om icke-diskriminering och transparens när det gäller algoritmer och dataset,

—  säkerställa att algoritmer kan förklaras för behöriga myndigheter som kan kontrollera när de har anledning att tro att det finns en algoritmisk snedvridning,

—  sörja för en översyn från fall till fall och en återkommande riskbedömning av algoritmer från behöriga myndigheters sida samt mänsklig kontroll över beslutsfattandet, i syfte att garantera en högre konsumentskyddsnivå; sådana krav bör vara förenliga med de mekanismer för mänsklig kontroll och de riskbedömningsskyldigheter för automatiserade tjänster som fastställs i befintliga regler, såsom direktiv (EU) 2018/958(25) (direktivet om proportionalitetsprövning), och bör inte utgöra en omotiverad eller oproportionerlig begränsning av den fria tidpunkten för tjänster,

—  införa tydliga mekanismer för ansvar, ansvarsskyldighet och prövning för att hantera eventuella skador som uppkommer vid användningen av AI-applikationer, automatiserat beslutsfattande och verktyg för maskininlärning,

—  fastställa principen om säkerhet, inbyggd säkerhet och säkerhet som standard och fastställa ändamålsenliga och effektiva rättigheter och förfaranden för AI-utvecklare i de fall där algoritmerna ger upphov till känsliga beslut om enskilda personer, och genom att på lämpligt sätt ta itu med och utnyttja effekterna av kommande teknisk utveckling,

—  säkerställa överensstämmelse med konfidentialitet, användarnas integritet och företagshemligheter,

—  säkerställa att det, när AI-teknik som införs på arbetsplatsen har en direkt inverkan på anställningsvillkoren för arbetstagare som använder digitala tjänster, ges omfattande information till arbetstagarna.

5.  Sanktioner 

Efterlevnaden av dessa bestämmelser bör stärkas genom ändamålsenliga, proportionella och avskräckande sanktioner, inbegripet åläggande av proportionella böter.

V.  ÅTGÄRDER I SAMBAND MED HANTERINGEN AV OLAGLIGT INNEHÅLL ONLINE

Rättsakten om digitala tjänster bör ge klarhet och vägledning om hur onlinebaserade förmedlare bör hantera olagligt innehåll online. I de ändrade bestämmelserna i e-handelsdirektivet bör

—  det klargöras att ett eventuellt avlägsnande eller förhindrande av tillgång till olagligt innehåll inte bör påverka användarnas och konsumenternas grundläggande rättigheter och berättigade intressen och att lagligt innehåll bör finnas kvar online,

—  den rättsliga ramen stärkas, varvid hänsyn bör tas till onlinebaserade förmedlares och internets centrala roll för främjande av allmän debatt och fri spridning av uppgifter, åsikter och idéer,

—  man bibehålla den grundläggande rättsprincipen att onlinebaserade förmedlare inte bör hållas direkt ansvariga för användares handlingar och att onlinebaserade förmedlare kan fortsätta granska innehåll på grundval av rättvisa, tillgängliga, icke-diskriminerande och transparenta villkor för tjänsterna,

—  det klargöras att ett beslut som fattas av onlinebaserade förmedlare om huruvida innehåll som laddats upp av användare är lagligt bör vara provisoriskt, och att onlinebaserade förmedlare inte bör hållas ansvariga för detta innehåll eftersom endast en domstol i sista instans kan avgöra vad som är olagligt innehåll,

—  det säkerställas att medlemsstaternas möjlighet att besluta vilket innehåll som är olagligt enligt nationell rätt inte påverkas,

—  det säkerställas att de åtgärder som onlinebaserade förmedlare uppmanas att vidta är proportionella, effektiva och lämpliga för att effektivt ta itu med olagligt innehåll online,

—  räckvidden hos de åtgärder som tjänsteleverantörerna är skyldiga att vidta anpassas efter hur allvarlig överträdelsen i fråga är,

—  det säkerställas att blockeringen av tillgången till och avlägsnandet av olagligt innehåll inte kräver blockering av tillgången till en hel plattform och tjänster som i övrigt är lagliga,

—  nya villkor för transparens och en oberoende tillsyn över förfarandena för innehållsgranskning och verktygen för avlägsnande av olagligt innehåll på nätet införas. Sådana system och förfaranden bör åtföljas av robusta skyddsåtgärder för transparens och ansvarsskyldighet och vara tillgängliga för de behöriga myndigheternas granskning och testning.

1.  Mekanism för anmälan och åtgärder 

I rättsakten om digitala tjänster bör det införas en harmoniserad och rättsligt bindande mekanism för anmälan och åtgärder som grundas på tydliga processer och exakta tidsramar för varje steg i förfarandet för anmälan och åtgärder. Denna mekanism för anmälan och åtgärder bör

—  vara tillämplig på olagligt innehåll eller beteende på nätet,

—  rangordna olika typer av leverantörer, sektorer och/eller olagligt innehåll samt överträdelsens allvar,

—  införa lättillgängliga, tillförlitliga och användarvänliga förfaranden som är skräddarsydda för den slags innehåll det är frågan om,

—  göra det lätt för användarna att anmäla olagligt innehåll eller beteende till onlinebaserade förmedlare på elektronisk väg,

—  på ett tydligt sätt klargöra befintliga begrepp och förfaranden såsom ”snabba åtgärder”, ”faktisk kännedom och medvetenhet”, ”riktade åtgärder”, ”format för anmälan” och ”giltig anmälan”,

—  garantera att anmälningar inte automatiskt utlöser rättsligt ansvar eller medför krav på avlägsnande för särskilda delar av innehållet eller för den rättsliga bedömningen,

—  kräva att anmälningar är tillräckligt precisa och underbyggda för att tjänsteleverantören som tar emot dem ska kunna fatta ett välgrundat och omsorgsfullt beslut om hur anmälan ska följas upp och specificera de nödvändiga kraven för att säkerställa att anmälningarna innehåller all information som behövs för ett snabbt avlägsnande av olagligt innehåll,

—  säkerställa att en anmälan innehåller lokaliseringen (URL och tidsangivelse, när så är lämpligt) för det påstått olagliga innehållet, uppgift om tidpunkt och datum när den påstådda överträdelsen begicks, det skäl som uppges för anmälan, inbegripet en förklaring av varför anmälaren anser att innehållet är olagligt, och i förekommande fall, beroende på vilken slags innehåll det är frågan om, ytterligare underlag och en försäkran om att de uppgifter som lämnas är korrekta,

—  se till att anmälare har möjlighet, men inte en skyldighet, att lämna sina kontaktuppgifter i en anmälan; om de beslutar att göra det bör deras anonymitet garanteras gentemot innehållsleverantören; om inga kontaktuppgifter anges kan IP-adressen eller motsvarande användas; anonyma anmälningar bör inte tillåtas om de rör en kränkning av personlighetsskyddet eller immateriella rättigheter,

—  inrätta säkerhetsåtgärder för att förebygga missbruk från användare som systematiskt, återkommande och i ond tro inger felaktiga eller oegentliga anmälningar,

—  skapa en skyldighet för onlinebaserade förmedlare att verifiera det anmälda innehållet och med erforderlig skyndsamhet svara anmälaren och den som laddat upp innehållet med ett motiverat beslut; i svaret bör man ta upp resonemanget bakom beslutet, hur beslutet fattades, om beslutet fattats av en person eller om det är ett automatiserat beslut och information om möjligheten för parterna att överklaga beslutet till förmedlaren, domstolar eller andra enheter,

—  ge möjlighet att bestrida beslutet genom en motanmälan, inbegripet om innehållet har avlägsnats genom automatiska lösningar, såvida inte en sådan motanmälan skulle strida mot en pågående utredning från brottsbekämpande myndigheters sida,

—  säkerställa att rättsliga förelägganden som utfärdas i en annan medlemsstat än de onlinebaserade förmedlarnas inte hanteras inom ramen för mekanismen för anmälan och åtgärder.

Mekanismen för anmälan och åtgärder i rättsakten om digitala tjänster bör vara bindande endast för olagligt innehåll. Detta bör dock inte utgöra ett hinder för onlinebaserade förmedlare att anta en liknande mekanism för anmälan och åtgärder för övrigt innehåll.

2.  Tvistlösning utanför domstol i samband med mekanismen för anmälan och åtgärder

—  Den onlinebaserade förmedlarens beslut om huruvida åtgärder ska vidtas när innehåll påstås vara olagligt bör innehålla en tydlig motivering av de åtgärder som vidtagits med avseende på detta särskilda innehåll. Anmälaren bör erhålla en bekräftelse om att anmälan har mottagits och ett meddelande om vilken uppföljning som har gjorts.

—  Den som tillhandahåller det innehåll som påstås vara olagligt bör omedelbart underrättas om anmälan och, i förekommande fall, om skälen och beslut om att avlägsna, avbryta eller förhindra tillgång till innehållet. Samtliga parter bör erhålla korrekt information om alla befintliga rättsliga alternativ och mekanismer som är tillgängliga för att bestrida detta beslut.

—  Samtliga berörda parter bör ha rätt att bestrida beslutet genom en motanmälan, som måste underställas tydliga krav och åtföljas av en förklaring. Berörda parter bör också ha tillgång till mekanismer för tvistlösning utanför domstol.

—  Rätten att bli underrättad och rätten för en användare att göra en motanmälan innan ett beslut om att ta bort innehåll fattas ska begränsas eller frångås endast om

a)  onlinebaserade förmedlare omfattas av en skyldighet enligt nationell lagstiftning att sluta tillhandahålla alla sina onlinebaserade förmedlingstjänster till en viss användare på ett sådant sätt att systemet för anmälan och åtgärder inte kan iakttas, eller,

b)  anmälan eller motanmälan skulle hindra en pågående brottsutredning som kräver att beslutet att tillfälligt stänga av eller avlägsna tillgången till innehållet hålls hemligt.

—  Bestämmelserna i artikel 17 i e-handelsdirektivet bör ses över för att säkerställa att oberoende mekanismer för tvistlösning utanför domstol införs och är tillgängliga för användare i händelse av tvister om blockerad tillgång till eller avlägsnande av verk eller andra alster som de har laddat upp.

—  Mekanismen för tvistlösning utanför domstol bör uppfylla vissa normer, särskilt när det gäller rättvisa förfaranden, oberoende, opartiskhet, transparens och effektivitet. Sådana mekanismer ska möjliggöra opartisk tvistlösning och de ska inte förvägra användaren dennes rättsliga skydd enligt nationell lagstiftning, utan att detta påverkar användarnas rätt att få tillgång till effektiva rättsmedel.

—  Om det efter prövning och motanmälan har fastställts att den anmälda handlingen eller informationen inte är olaglig bör den onlinebaserade förmedlaren återställa det innehåll som avlägsnats eller tillfälligt dragits in utan onödigt dröjsmål eller låta användaren ladda upp det på nytt.

—  När en anmälan görs, bestrids eller tas emot bör alla berörda parter underrättas om både möjligheten att utnyttja en alternativ tvistlösningsmekanism och rätten att vända sig till en behörig nationell domstol.

—  Mekanismerna för tvistlösning utanför domstol bör inte på något sätt påverka de rättigheter som de berörda parterna har att väcka talan vid domstol.

3.  Insyn i mekanismen för anmälan och åtgärder

Mekanismen för anmälan och åtgärder bör vara transparent och allmänt tillgänglig. Därför bör onlinebaserade förmedlare ha en skyldighet att offentliggöra årliga rapporter som bör vara standardiserade och innehålla information om

—  det totala antalet anmälningar som mottagits inom ramen för mekanismen för anmälan och åtgärder och vilken typ av innehåll de hänför sig till,

—  genomsnittlig svarstid per typ av innehåll,

—  antalet felaktiga avlägsnanden,

—  vilken typ av enheter som har ingett anmälningarna (privatpersoner, organisationer, företag, betrodda anmälare osv.) och det totala antalet anmälningar från dessa,

—  information om vilket slags olagligt innehåll det är frågan om eller för vilken typ av överträdelse det avlägsnades,

—  antalet bestridna beslut som onlinebaserade förmedlare har mottagit och hur de har hanterats,

—  en beskrivning av den modell för innehållsgranskning som värdtjänstförmedlaren tillämpar samt av eventuella automatiserade verktyg, inbegripet meningsfull information om den använda logiken,

—  vilka åtgärder de vidtar med avseende på upprepade överträdelser för att säkerställa att åtgärderna är effektiva mot sådant systematiskt missbruk.

När det gäller skyldigheten att offentliggöra och uppgifterna som ska ingå i denna rapport bör hänsyn tas till de onlinebaserade förmedlarnas storlek eller omfattningen av deras verksamhet och om de endast har begränsade resurser och expertis. Mikroföretag och nystartade företag bör endast vara skyldiga att uppdatera denna rapport om det sker en betydande förändring från ett år till ett annat.

Onlinebaserade förmedlare bör också offentliggöra information om sina förfaranden och tidsfristerna för berörda parters intervention, däribland hur lång tid den som laddat upp innehållet har på sig att svara med en motanmälan, den tid det tar för förmedlaren att informera båda parterna om utfallet av förfarandet och tidsfristen för olika former av överklagande av beslutet.

4.  Safe harbour-reglerna i artiklarna 12, 13 och 14 i e-handelsdirektivet 

De nuvarande begränsade undantagen från ansvar för leverantörer av informationssamhällets tjänster (onlinebaserade förmedlare) som föreskrivs i artiklarna 12, 13 och 14 i e-handelsdirektivet bör skyddas och bibehållas i rättsakten om digitala tjänster.

5.  Aktiva och passiva värdtjänster

Undantagen i e-handelsdirektivet för förmedlare som spelar en neutral och passiv roll bör behållas i rättsakten om digitala tjänster och man bör ta itu med bristen på rättssäkerhet när det gäller begreppet ”aktiv roll” genom att domstolens rättspraxis på området kodifieras. Det bör också klargöras att värdtjänstleverantörerna spelar en aktiv roll när de skapar innehållet eller i viss utsträckning bidrar till att innehållet är olagligt, eller om det innebär att de tar över innehåll från tredje part som sitt eget, enligt genomsnittliga användares eller konsumenters bedömning.

Det bör säkerställas att frivilliga åtgärder som vidtas av onlinebaserade förmedlare för att ta itu med olagligt innehåll inte bör leda till att de anses spela en aktiv roll enbart på grundval av dessa åtgärder. Införandet av sådana åtgärder bör dock åtföljas av lämpliga skyddsåtgärder, och metoder för innehållsmoderering bör vara rättvisa, tillgängliga, icke-diskriminerande och transparenta.

Undantagen från ansvar för backend-tjänster och infrastrukturtjänster, som inte är parter i avtalsförbindelserna mellan onlinebaserade förmedlare och deras kunder och som endast genomför beslut som fattats av onlinebaserade förmedlare eller deras kunder, bör bibehållas i rättsakten om digitala tjänster.

6.  Förbud mot allmän övervakning – artikel 15 i e-handelsdirektivet

Förbudet mot en allmän övervakningsskyldighet i artikel 15 i det nuvarande e-handelsdirektivet bör bibehållas i rättsakten om digitala tjänster. Onlinebaserade förmedlare bör inte vara underkastade allmänna övervakningsskyldigheter.

VI.  NÄTBASERADE MARKNADSPLATSER 

Rättsakten om digitala tjänster bör omfatta särskilda nya bestämmelser för nätbaserade marknadsplatser, för försäljning, marknadsföring eller leverans av produkter på nätet och för tillhandahållande av tjänster till konsumenter.

Dessa nya bestämmelser bör uppfylla följande krav:

—  De ska vara förenliga med och komplettera en reform av direktivet om allmän produktsäkerhet.

—  De ska vara tillämpliga på alla enheter som erbjuder och tillställer tjänster och/eller produkter till konsumenter i unionen, även om de är etablerade utanför unionen.

—  De ska särskilja nätbaserade marknadsplatser från andra typer av tjänsteleverantörer, inbegripet annan kompletterande förmedlingsverksamhet inom samma företagsverksamhet. Om en av de tjänster som ett företag tillhandahåller uppfyller de nödvändiga kriterierna för att anses utgöra en marknadsplats bör bestämmelserna vara tillämpliga fullt ut på den delen av verksamheten oberoende av företagets interna organisation.

—  De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser klargör från vilket land produkterna och tjänsterna säljs respektive tillhandahålls, oavsett om de tillhandahålls eller säljs av den marknadsplatsen, en tredje part eller en säljare som är etablerad inom eller utanför EU.

—  De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser snabbt avlägsnar all känd vilseledande information från leverantören, inbegripet vilseledande underförstådda garantier och uttalanden från leverantören.

—  De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser som erbjuder yrkesmässiga tjänster anger när ett yrke är reglerat i den mening som avses i direktiv 2005/36/EG så att konsumenterna både kan fatta väl underbyggda beslut och där så behövs kontrollera med relevant behörig myndighet om en yrkesutövare uppfyller kraven för en specifik yrkeskvalifikation.

—  De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser är transparenta och ansvarsskyldiga och att de samarbetar med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, i syfte att identifiera situationer där risken för farliga produkter är stor och underrätta myndigheterna så snart de får kännedom om sådana produkter på sina plattformar.

—  De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser kontrollerar mot unionens system för snabbt informationsutbyte om farliga konsumentprodukter (Rapex) och genomför stickprovskontroller på återkallade och farliga produkter och, där så är möjligt, vidtar lämpliga åtgärder beträffande de berörda produkterna.

—  När det via EU:s system för snabb varning, av nationella marknadskontrollmyndigheter, av tullmyndigheter eller av konsumentskyddsmyndigheter har konstaterats att produkter är osäkra och/eller förfalskade ska de säkerställa att produkter alltid snabbt avlägsnas från marknadsplatsen och senast inom två arbetsdagar från det att anmälan mottagits.

—  De ska säkerställa att de nätbaserade marknadsplatserna informerar konsumenterna så snart en produkt som de har köpt på marknadsplatserna har tagits bort från respektive plattform efter att ha anmälts för bristande efterlevnad av EU:s bestämmelser om produktsäkerhet och konsumentskydd. Nätbaserade marknadsplatser ska också informera konsumenterna om eventuella säkerhetsproblem och om nödvändiga åtgärder för att säkerställa att återkallelser genomförs till fullo.

—  De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser vidtar åtgärder för att hantera personer som upprepade gånger erbjuder farliga produkter, i samarbete med myndigheterna i linje med förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag, och att de vidtar åtgärder för att förhindra att en farlig produkt som redan har tagits bort dyker upp på nytt.

—  De ska undersöka möjligheten att kräva att leverantörer som är etablerade i ett tredjeland upprättar en filial i unionen eller utser en rättslig företrädare som är etablerad i unionen och som kan hållas ansvarig för försäljning till europeiska konsumenter av produkter eller tjänster som inte följer unionens säkerhetsbestämmelser.

—  De ska säkerställa att nätbaserade marknadsplatser bär ansvaret för skador som åsamkas konsumenterna och för underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder för att ta bort olagliga produkter efter att de fått kännedom om sådana olagliga produkter.

—  De ska se till att nätbaserade marknadsplatser tillskrivs ansvar när de plattformarna har dominerande inflytande över leverantörer och väsentliga delar av de ekonomiska transaktionerna, såsom betalningsmedel, priser, standardvillkor eller beteende som syftar till att underlätta försäljningen av varor till konsumenter på EU-marknaden, när det inte finns någon tillverkare, importör eller distributör som är etablerad i EU som kan hållas ansvarig.

—  De ska se till att nätbaserade marknadsplatser tillskrivs ansvar om marknadsplatsen inte har informerat konsumenten om att den faktiska leverantören av varorna eller tjänsterna är en tredje part, vilket medför att marknadsplatsen blir avtalsenligt ansvarig gentemot konsumenten. Ansvar bör även övervägas om marknadsplatsen medvetet tillhandahåller vilseledande information.

—  De ska garantera att nätbaserade marknadsplatser har rätt till rättslig prövning gentemot en felande leverantör eller producent.

—  De ska undersöka möjligheten att utvidga de åtaganden som gjorts av vissa återförsäljare inom e-handeln och kommissionen att avlägsna farliga eller förfalskade produkter från försäljning snabbare enligt de frivilliga åtagandeprogrammen ”åtaganden för produktsäkerhet” och ”samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor via internet”, och ange vilka av dessa åtaganden som skulle kunna bli obligatoriska.

VII.  FÖRHANDSREGLERING AV SYSTEMVIKTIGA OPERATÖRER

Rättsakten om digitala tjänster bör omfatta ett förslag om ett nytt separat instrument för att säkerställa att den systemviktiga funktion som vissa nätbaserade plattformar har inte äventyrar den inre marknaden genom att otillbörligen utestänga innovativa nya marknadsaktörer, inbegripet små och medelstora företag, entreprenörer och uppstartsföretag, och därmed minska konsumenternas valmöjligheter.

Mot denna bakgrund bör rättsakten om digitala tjänster i synnerhet se till följande:

—  En förhandsmekanism bör införas för att förhindra (i stället för att enbart avhjälpa) marknadsmisslyckanden till följd av ”systemviktiga operatörers” beteende i den digitala världen, på grundval av förordningen om förbindelserna mellan plattformar och företag. En sådan mekanism bör göra det möjligt för tillsynsmyndigheterna att vidta åtgärder mot dessa systemviktiga operatörer för att hantera marknadsmisslyckanden, utan att något brott mot konkurrensreglerna behöver ha skett.

—  Tillsynsmyndigheterna bör ges befogenhet att vidta proportionella och väl definierade åtgärder mot företag som har identifierats som ”systemviktiga operatörer”, på grundval av kriterierna i rättsakten om digitala tjänster och en sluten förteckning över de positiva och negativa åtgärder som dessa företag måste respektera och/eller avhålla sig från. I sin konsekvensbedömning bör kommissionen göra en grundlig analys av de olika problem som hittills observerats på marknaden, till exempel:

—  bristen på driftskompatibilitet och lämpliga verktyg, data, sakkunskaper och resurser som används av de systemviktiga operatörerna för att göra det möjligt för konsumenterna att byta eller koppla upp sig mot och växla mellan digitala plattformar eller ekosystem på nätet,

—  praxis att systematiskt favorisera de egna tjänsterna, vilket gör det möjligt för de systemviktiga operatörerna att bättre synliggöra sina egna följdtjänster,

—  den datainneslutning (data envelopment) som används för att överföra marknadsstyrka från en marknad till närliggande marknader, genom att ge företräde för de egna produkterna och tjänsterna och genom tillämpning av metoder som har som syfte att låsa konsumenterna,

—  den utbredda metoden att genom hänvisning till avtalsbestämmelser förbjuda utomstående företagsanvändare från att styra konsumenterna till sin egen webbplats,

—  den bristande insynen i de rekommendationssystem som används av systemviktiga operatörer, liksom i reglerna och kriterierna för hur sådana system fungerar.

—  De systemviktiga operatörerna bör ges möjlighet att visa att det berörda agerandet är motiverat.

—  Det bör klargöras att vissa regleringsåtgärder bör vidtas mot samtliga ”systemviktiga operatörer”, exempelvis krav på insyn i hur de bedriver sin verksamhet, i synnerhet hur de samlar in och använder data, och förbud för ”systemviktiga operatörer” att tillämpa metoder som försvårar för konsumenterna att byta leverantör eller växla mellan olika leverantörers tjänster, eller andra former av oberättigad diskriminering som utesluter eller missgynnar andra företag.

—  Tillsynsmyndigheterna bör ges befogenhet att anta interimistiska åtgärder och utdöma straffpåföljder mot ”systemviktiga operatörer” som inte iakttar de lagstadgade skyldigheter som ålagts dem.

—  Kommissionen bör ges befogenhet att slutgiltigt fatta beslut om huruvida en leverantör av informationssamhällets tjänster är en ”systemviktig operatör”, baserat på villkoren i förhandsmekanismen.

—  Användarna av ”systemviktiga operatörer” bör ges möjlighet att hålla sig informerade, att avaktivera och att effektivt kontrollera och bestämma vad för slags innehåll de vill se. Användarna bör också få ordentlig information om alla skäl till varför de föreslås ett visst innehåll.

—  Det bör säkerställas efterlevnad av de rättigheter, skyldigheter och principer som föreskrivs i den allmänna dataskyddsförordningen, inbegripet avseende uppgiftsminimering, ändamålsbegränsning, inbyggt dataskydd och dataskydd som standard samt rättsliga grunder för behandlingen.

—  Det bör säkerställas att det föreligger lämpliga driftskompatibilitetsnivåer som ålägger ”systemviktiga operatörer” att dela lämpliga verktyg, data, sakkunskaper och resurser som används, i syfte att begränsa riskerna för låsning av användare och konsumenter och en konstgjord bindning av användare till en systemviktig operatör utan några realistiska möjligheter eller incitament att växla mellan digitala plattformar eller ekosystem på nätet. Som del av dessa åtgärder bör kommissionen undersöka olika tekniska lösningar och öppna standarder och protokoll, inbegripet möjligheten att använda ett tekniskt gränssnitt (gränssnitt för tillämpningsprogram) som gör det möjligt för användare från konkurrerande plattformar att ansluta sig till den systemviktiga operatören och utbyta information med den. Systemviktiga operatörer får inte göra kommersiellt bruk av uppgifter som de erhåller från tredje part i samband med driftskompatibilitetsverksamhet för ändamål som inte syftar till att möjliggöra denna verksamhet. Skyldigheter avseende driftskompatibilitet bör inte begränsa, hindra eller motverka förmedlarnas förmåga att åtgärda brister.

—  Det måste säkerställas att den nya förhandsmekanismen inte påverkar tillämpningen av konkurrensreglerna, bland annat i fråga om bruket att ge sig själv företräde och om övergripande vertikal integrering, och att bägge politiska verktyg är helt oberoende.

VIII.  TILLSYN, SAMARBETE OCH EFTERLEVNAD

Rättsakten om digitala tjänster bör stärka tillsynen och efterlevnaden av de befintliga reglerna och stärka klausulen om den inre marknaden i dess egenskap av grundpelare för den digitala inre marknaden, genom att komplettera den med en ny samarbetsmekanism som ska förbättra informationsutbytet, samarbetet och det ömsesidiga förtroendet och, på begäran, det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaterna, i synnerhet mellan myndigheterna i hemlandet där tjänsteleverantören är etablerad och myndigheterna i värdlandet där leverantören erbjuder sina tjänster.

Kommissionen bör göra en noggrann konsekvensanalys för att bedöma vilken tillsyns- och efterlevnadsmodell som är den bäst lämpade för tillämpningen av bestämmelserna avseende rättsakten om digitala tjänster, samtidigt som subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras.

I sin konsekvensanalys bör kommissionen titta på befintliga modeller, såsom nätverket för konsumentskyddssamarbete (CPC), den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster (Erga), Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB) och Europeiska konkurrensnätverket, och överväga antagandet av ett hybridsystem för tillsyn.

Detta hybridsystem för tillsyn, som ska bygga på EU-samordning i samarbete med ett nätverk av nationella myndigheter, bör förbättra övervakningen och tillämpningen av rättsakten om digitala tjänster, stärka efterlevnaden, inbegripet genom böter och andra påföljder eller åtgärder, och bör kunna genomföra granskningar av förmedlare och plattformar. Vid behov bör den också lösa gränsöverskridande tvister mellan de nationella myndigheterna, ta upp komplicerade gränsöverskridande frågor, tillhandahålla rådgivning och vägledning och godkänna unionstäckande koder och beslut. Tillsammans med de nationella myndigheterna bör den även kunna starta initiativ om och utredningar av gränsöverskridande frågor. Kommissionen ska även i fortsättningen ha det yttersta ansvaret för att utöva tillsyn över medlemsstaternas skyldigheter.

Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet, och tillsammans med de nationella myndigheterna upprätthålla en offentlig ”resultattavla över plattformar” med relevant information om efterlevnaden av rättsakten om digitala tjänster. Kommissionen bör främja och stödja skapandet och upprätthållandet av ett europeiskt forskningsarkiv för att underlätta delandet för forskningsändamål av data med offentliga institutioner, forskare, icke-statliga organisationer och universitet.

Beträffande självreglering bör rättsakten om digitala tjänster även introducera nya moment i fråga om efterlevnad i artikel 16 i e-handelsdirektivet.

(1) EUT L 178, 17.7.2000, s. 1. (2) EUT L 186, 11.7.2019, s. 57. (3) EUT L 136, 22.5.2019, s. 1. (4) EUT L 136, 22.5.2019, s. 28. (5) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (6) EUT L 169, 25.6.2019, s. 1. (7) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36. (8) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 1. (9) EUT C 331, 18.9.2018, s. 135. (10) EUT L 63, 6.3.2018, s. 50. (11) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (12) EUT L 130, 17.5.2019, s. 92. (13) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (14) EGT L 77, 27.3.1996, s. 20. (15) EGT L 167, 22.6.2001, s. 10. (16) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (17) https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2020/654180/EPRS_STU(2020)654180_EN.pdf (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73). (19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4). (20) Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 7.8.1985, s. 29). (21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63). (22) Bestämmelser i direktiv (EU) 2019/770 och direktiv (EU) 2019/771. (23) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2161 av den 27 november 2019 om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler (EUT L 328, 18.12.2019, s. 7). (24) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64). (25) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/958 av den 28 juni 2018 om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken (EUT L 173, 9.7.2018, s. 25).

Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en rättsakt om digitala tjänster: anpassning av handels- och civilrättsliga regler för kommersiella enheter som är verksamma på nätet (2020/2019(INL))

P9_TA(2020)0273 A9-0177/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 10 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(3) (den allmänna dataskyddsförordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område(5),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 6 juni 2018 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021−2027 (COM(2018)0434),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online(6),

–  med beaktande av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(7) och konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar, undertecknad den 10 juni 1958 i New York,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2018 om distribuerad databasteknik och blockkedjor: skapa förtroende genom disintermediering(8),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 19 februari 2020 En EU-strategi för data (COM(2020)0066),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 19 februari 2020 Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 25 maj 2016 Onlineplattformar och den digitala inre marknaden – Möjligheter och utmaningar för Europa (COM(2016)0288),

–  med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet från utredningstjänstens enhet för europeiskt mervärde Digital Services Act: European added value assessment(9),

–  med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0177/2020), och av följande skäl:

A.  De digitala tjänsterna, som utgör en hörnsten i unionens ekonomi och är en försörjningskälla för ett stort antal medborgare, måste regleras på ett sätt som garanterar grundläggande rättigheter och andra medborgerliga rättigheter och samtidigt stöder utveckling och ekonomiska framsteg samt den digitala miljön och främjar förtroende på nätet genom att beakta användarnas och alla marknadsaktörers, inbegripet små och medelstora företags och nystartade företags, intressen.

B.  En del bestämmelser om onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll och audiovisuella medietjänster har nyligen uppdaterats, särskilt genom direktiv (EU) 2018/1808 och direktiv (EU) 2019/790. Det finns ett antal centrala civil- och handelsrättsliga aspekter som inte har hanterats på ett tillfredsställande sätt i unionsrätten eller den nationella rätten och denna frågas betydelse har understrukits av den snabba och accelererande utvecklingen under de senaste årtiondena på området digitala tjänster, särskilt framväxten av nya affärsmodeller, ny teknik och den sociala verkligheten. I detta sammanhang krävs en genomgripande uppdatering av de grundläggande civil- och handelsrättsliga bestämmelser som är tillämpliga på kommersiella enheter som är verksamma på nätet.

C.  En del företag som erbjuder digitala tjänster har, på grund av starka datadrivna nätverkseffekter, en betydande marknadsstyrka som gör att de kan tvinga på användarna sina affärsmetoder och gör det allt svårare för andra aktörer, särskilt nystartade företag och små och medelstora företag, att konkurrera och för nya företag att till och med ta sig in på marknaden.

D.  Retroaktivt genomdrivande av konkurrensrätten kan inte på egen hand ändamålsenligt ta itu med den inverkan som vissa onlineplattformars marknadsstyrka har, bland annat på den rättvisa konkurrensen på den digitala inre marknaden.

E.  Värdplattformar för innehåll har utvecklats från att enbart användas för visning av innehåll till att utgöra sofistikerade organismer och marknadsaktörer, särskilt sociala nätverk som samlar in och utnyttjar användningsdata. Användarna har berättigade skäl att förvänta sig skäliga villkor när det gäller åtkomst, transparens, prissättning och konfliktlösning för användningen av sådana plattformar och för plattformarnas användning av användarnas uppgifter. Transparens kan bidra till att avsevärt öka förtroendet för digitala tjänster.

F.  Värdplattformar för innehåll kan avgöra vilket innehåll som visas för deras användare, vilket på ett genomgripande sätt påverkar det sätt på vilket vi inhämtar och förmedlar information, så till den grad att värdplattformar för innehåll i praktiken har blivit offentliga platser i den digitala sfären. Offentliga platser måste förvaltas på ett sätt som dels skyddar allmänna intressen, dels respekterar användarnas grundläggande och medborgerliga rättigheter, särskilt rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet.

G.  Att upprätthålla lagen i den digitala världen innebär inte bara ett effektivt genomdrivande av grundläggande rättigheter, framför allt yttrandefrihet och informationsfrihet, integritet, skydd och säkerhet, icke-diskriminering, respekt för egendom och immateriella rättigheter, utan också tillgång till rättslig prövning och korrekta rättsförfaranden. Delegering av antingen beslut om innehålls laglighet eller av brottsbekämpande befogenheter till privata företag kan undergräva transparens och korrekta rättsförfaranden, vilket leder till en fragmenterad strategi. Därför krävs det ett påskyndat rättsligt förfarande med tillräckliga garantier för att se till att effektiva rättsmedel finns till hands.

H.  Automatiserade verktyg kan för närvarande inte på ett tillförlitligt sätt skilja olagligt innehåll från innehåll som är lagligt i en given kontext. Mekanismer för automatisk upptäckt och automatiskt avlägsnande av innehåll kan därför väcka berättigade frågor om laglighet, särskilt när det gäller eventuella begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten, som skyddas enligt artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Användningen av automatiserade mekanismer bör därför vara proportionell, endast omfatta motiverade fall och följa transparenta förfaranden.

I.  Artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna skyddar också mediernas frihet och mångfald, och medierna blir allt mer beroende av onlineplattformar för att nå ut till sin publik.

J.  De flesta européer använder digitala tjänster dagligen, men tjänsterna omfattas av en allt bredare uppsättning regler i hela unionen, vilket leder till en betydande fragmentering av marknaden och därmed till rättsosäkerhet för europeiska användare och tjänster som är verksamma över gränserna. De civilrättsliga system som reglerar de metoder som värdplattformar för innehåll tillämpar för innehållshantering bygger på vissa sektorsspecifika bestämmelser på unionsnivå och nationell nivå, med betydande skillnader i de skyldigheter som dessa tillämpade civilrättsliga system föreskriver samt i deras mekanismer för kontroll av efterlevnaden. Denna situation har lett till en fragmenterad uppsättning regler för den digitala inre marknaden, vilket kräver ett svar på unionsnivå.

K.  Den nuvarande affärsmodellen för vissa värdplattformar för innehåll består av att främja innehåll som sannolikt kommer att dra till sig användarnas uppmärksamhet och därför generera mer data för profilering i syfte att erbjuda effektivare riktad reklam och därmed öka vinsten. Denna profilering i kombination med riktad reklam kan leda till en förstärkning av innehåll som syftar till att utnyttja känslor och som ofta uppmuntrar till och underlättar sensationalism i system för nyhetsflöden och rekommendationer, vilket resulterar i en eventuell manipulering av användarna.

L.  Att erbjuda användarna kontextuella annonser kräver mindre användardata jämfört med riktad beteendestyrd annonsering och är därför mindre inkräktande.

M.  Det är upp till värdplattformen för innehåll att välja vilken algoritmisk logik som ska ligga bakom rekommendationssystem, jämförelsetjänster, innehållskuratering eller reklamplacering, och det finns liten möjlighet till offentlig tillsyn, vilket väcker frågor om ansvarsskyldighet och transparens.

N.  Värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka gör det möjligt för deras användare att använda sina profiler för att logga in på tredje parters webbplatser, så att värdplattformarna därmed kan spåra användarnas verksamhet även utanför den egna plattformsmiljön, vilket utgör en konkurrensfördel när det gäller tillgång till data för algoritmer för innehållskuratering.

O.  Så kallade smarta kontrakt – vilka bygger på teknik för distribuerade liggare, inklusive blockkedjor, som möjliggör en decentraliserad och fullständigt spårbar registerhållning och självexekvering – används inom ett antal områden utan någon ordentlig rättslig ram. Det råder osäkerhet i fråga om sådana avtals laglighet och verkställbarhet i gränsöverskridande situationer.

P.  Plattformarnas icke förhandlingsbara allmänna villkor anger ofta både tillämplig rätt och behöriga domstolar utanför unionen, vilket kan utgöra ett hinder för tillgången till rättslig prövning. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(10) fastställs regler för domstols behörighet. I den allmänna dataskyddsförordningen klargörs den registrerades rätt till privata verkställighetsåtgärder direkt mot den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, oavsett om behandlingen äger rum i unionen eller inte och oavsett om den personuppgiftsansvarige är etablerad i unionen eller inte. I artikel 79 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs att talan ska väckas vid domstolarna i den medlemsstat där den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad, alternativt, där den registrerade har sin hemvist.

Q.  Tillgång till och utvinning av icke-persondata är en viktig faktor för den digitala ekonomins tillväxt. Genom att undanröja inlåsningseffekter kan lämpliga rättsliga standarder och dataskyddsåtgärder avseende datans interoperabilitet spela en viktig roll för att säkerställa rättvisa marknadsvillkor.

R.  Det är viktigt att bedöma möjligheten att ge en europeisk enhet ansvaret för att säkerställa en harmoniserad strategi för genomförandet av rättsakten om digitala tjänster i hela unionen, underlätta samordningen på nationell nivå samt ta itu med de nya möjligheter och utmaningar, särskilt sådana av gränsöverskridande karaktär, som den pågående tekniska utvecklingen ger upphov till.

Rättsakten om digitala tjänster

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan onödigt dröjsmål lägga fram ett antal lagstiftningsförslag som inrättar en rättsakt om digitala tjänster med ett lämpligt tillämpningsområde i materiellt, personellt och territoriellt hänseende, definierar de viktigaste begreppen och inbegriper rekommendationerna enligt bilagan till denna resolution. Utan att det påverkar de närmare detaljerna i de framtida lagstiftningsförslagen anser parlamentet att artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör utgöra den rättsliga grunden.

2.  Europaparlamentet föreslår att rättsakten om digitala tjänster inbegriper en förordning som fastställer avtalsrättigheter i fråga om innehållshantering, föreskriver transparenta, rättvisa, bindande och enhetliga standarder och förfaranden för innehållsmoderering samt garanterar åtkomlig och oberoende tillgång till rättslig prövning. Parlamentet betonar att lagstiftningsförslag bör vara evidensbaserade och sträva efter att undanröja nuvarande hinder – och förebygga eventuella nya omotiverade sådana – för onlineplattformars tillhandahållande av digitala tjänster och samtidigt stärka skyddet för konsumenter och medborgare. Parlamentet anser att lagstiftningsförslagen bör syfta till att uppnå hållbar och smart tillväxt, hantera tekniska utmaningar och säkerställa att den digitala inre marknaden är rättvis och säker för alla.

3.  Europaparlamentet föreslår vidare att de föreslagna åtgärderna för innehållsmoderering bara ska tillämpas på olagligt innehåll och inte på innehåll som endast är skadligt. Parlamentet föreslår därför att förordningen ska innehålla universella kriterier för att fastställa plattformars marknadsstyrka i syfte att ge en tydlig definition av vad som utgör en plattform med betydande marknadsstyrka och därmed avgöra huruvida vissa värdplattformar för innehåll som inte har någon betydande marknadsstyrka kan undantas från vissa bestämmelser. Parlamentet understryker att den ram som fastställs i rättsakten om digitala tjänster bör vara hanterbar för småföretag, små och medelstora företag och nystartade företag och därför bör omfatta proportionella skyldigheter för alla sektorer.

4.  Europaparlamentet föreslår att rättsakten om digitala tjänster inför en skyldighet för leverantörer av digitala tjänster som är etablerade utanför unionen att utse en rättslig företrädare för användares intresse i unionen, som kan ta emot klagomål, i syfte att till exempel göra det möjligt för konsumenter att få sin sak prövad i händelse av felaktig eller vilseledande reklam, och att göra denna företrädares kontaktuppgifter synlig och tillgänglig på den webbplats som tillhör leverantören av digitala tjänster.

Rättigheter i fråga om innehållsmoderering

5.  Europaparlamentet betonar att ansvaret för att lagen upprätthålls måste vila på offentliga myndigheter. Parlamentet anser att det slutliga beslutet om lagligheten i användarskapat innehåll måste fattas av ett oberoende rättsväsende och inte av en privat kommersiell enhet.

6.  Europaparlamentet vidhåller att förordningen måste inbegripa ett förbud mot metoder för innehållsmoderering som är diskriminerande eller medför utnyttjande och utestängning, särskilt gentemot de mest utsatta, och som alltid respekterar användarnas grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras yttrandefrihet.

7.  Europaparlamentet framhåller vikten av att bättre skydda konsumenterna genom att tillhandahålla tillförlitlig och transparent information om exempel på otillbörliga metoder, såsom fabricerade vilseledande påståenden och bedrägerier.

8.  Europaparlamentet rekommenderar att tillämpningen av förordningen noggrant bör övervakas av en europeisk enhet som har till uppgift att se till att värdplattformar för innehåll följer bestämmelserna i förordningen, särskilt genom att övervaka efterlevnaden av de standarder som fastställts för innehållshantering på grundval av transparensrapporter och övervakningsalgoritmer som används av värdplattformar för innehåll för innehållshantering. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att antingen utse en befintlig eller ny europeisk byrå eller ett befintligt eller nytt europeiskt organ eller själv samordna ett nätverk av nationella myndigheter för att utföra dessa uppgifter (den europeiska enheten).

9.  Europaparlamentet föreslår att värdplattformar för innehåll regelbundet lämnar omfattande transparensrapporter till den europeiska enheten som utgår från en konsekvent metod och bedöms på grundval av relevanta resultatindikatorer, och som inbegriper deras innehållspolicy och huruvida deras villkor stämmer överens med bestämmelserna i rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet föreslår vidare att värdplattformar för innehåll offentliggör och på ett enkelt och tillgängligt sätt tillgängliggör dessa rapporter och policyn för innehållshantering i en allmänt tillgänglig databas.

10.  Europaparlamentet begär att värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka ska utvärdera vilken risk som deras policy för innehållshantering av lagligt innehåll utgör för samhället, särskilt med avseende på dess inverkan på de grundläggande rättigheterna, och inleda en dialog två gånger om året med den europeiska enheten och de relevanta nationella myndigheterna på grundval av framlagda transparensrapporter.

11.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna tillhandahåller oberoende tvistlösningsorgan med uppgift att lösa tvister som rör innehållsmoderering. För att skydda anonyma publikationer och allmänintresset anser parlamentet att inte bara den användare som laddat upp det innehåll som är föremål för en tvist, utan även en tredje part, till exempel en ombudsman, som agerar med ett legitimt intresse, bör kunna ifrågasätta beslut om innehållsmoderering. Parlamentet bekräftar användarnas rätt till ytterligare rättslig prövning.

12.  Europaparlamentet intar den fasta ståndpunkten att rättsakten om digitala tjänster inte får tvinga värdplattformar för innehåll att använda någon form av helautomatiserad förhandskontroll av innehåll om inte annat anges i befintlig unionsrätt, och anser att mekanismer som används frivilligt av plattformarna inte får leda till några åtgärder i form av förhandskontroller som bygger på automatiserade verktyg eller uppladdningsfiltrering av innehåll och måste bli föremål för revision av den europeiska byrån för att säkerställa överensstämmelse med rättsakten om digitala tjänster.

13.  Europaparlamentet betonar att värdplattformar för innehåll måste vara transparenta i behandlingen av algoritmer och de data som används för att träna dem.

Rättigheter avseende innehållskuratering, data och onlinereklam

14.  Europaparlamentet anser att användarinriktad förstärkning av innehåll som bygger på de åsikter eller ståndpunkter som uttrycks i sådant innehåll är en av de mest skadliga metoderna i det digitala samhället, särskilt när sådant innehålls synlighet förstärks på grundval av tidigare användarinteraktion med annat förstärkt innehåll och i syfte att optimera användarprofiler för riktad reklam. Parlamentet är bekymrat över att sådana metoder bygger på genomgripande spårning och datautvinning. Kommissionen uppmanas att analysera vilken inverkan sådana metoder har och att vidta lämpliga lagstiftningsåtgärder.

15.  Europaparlamentet anser att användningen av riktad reklam måste regleras striktare, till förmån för mindre inkräktande former av reklam som inte kräver någon spårning av användares interaktion med innehåll, och att villkoret för att beteendestyrd annonsering får visas för användarna bör vara att de ger sitt fria, specifika, informerade och otvetydiga samtycke till det.

16.  Europaparlamentet noterar de befintliga bestämmelser som rör riktad reklam i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation)(11).

17.  Europaparlamentet rekommenderar därför att rättsakten om digitala tjänster fastställer tydliga gränser och inför transparensregler i fråga om villkoren för ackumulering av data för erbjudanden om riktad reklam samt i fråga om sådan riktad reklams funktion och ansvarsskyldighet, särskilt när data spåras på tredjeparters webbplatser. Parlamentet vidhåller att det behövs nya åtgärder för upprättande av en ram för förbindelserna mellan plattformar och konsumenter vad avser transparensbestämmelser i fråga om reklam, digital puffning och förmånsbehandling. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att reglera riktad reklam, vilket omfattar en utfasning som leder till ett förbud.

18.  Europaparlamentet betonar att rättsakten om digitala tjänster, i linje med principen om uppgiftsminimering och för att förhindra obehörigt utlämnande, identitetsstöld och andra former av missbruk av personuppgifter, bör föreskriva rätten att använda digitala tjänster anonymt när detta är tekniskt möjligt. Kommissionen uppmanas att begära av värdplattformar för innehåll att de kontrollerar identiteten på de annonsörer med vilka de har en affärsförbindelse för att säkerställa att annonsörerna kan ställas till svars ifall det marknadsförda innehållet visar sig vara olagligt. Parlamentet rekommenderar därför att rättsakten om digitala tjänster innehåller rättsliga bestämmelser som hindrar plattformar från att kommersiellt utnyttja tredjepartsdata i konkurrenssituationer med dessa tredje parter.

19.  Europaparlamentet beklagar den rådande informationsasymmetrin mellan värdplattformar för innehåll och offentliga myndigheter, och efterfrågar ett förenklat utbyte av nödvändig information. Parlamentet betonar att i linje med rättspraxis om metadata från kommunikation måste offentliga myndigheter ges tillgång till en användares metadata endast för att utreda personer som misstänks för grova brott och med på förhand inhämtat domstolsgodkännande.

20.  Europaparlamentet rekommenderar att leverantörer som stöder en enda inloggningstjänst och har en betydande marknadsstyrka också bör vara skyldiga att stödja åtminstone ett öppet och decentraliserat identitetshanteringssystem som bygger på ett öppet ramverk. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå gemensamma EU-standarder för nationella system som tillhandahålls av medlemsstaterna, särskilt när det gäller dataskyddsstandarder och gränsöverskridande interoperabilitet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att fastställa rättvisa avtalsvillkor för att underlätta datadelning och öka transparensen i syfte att åtgärda obalanser i marknadsstyrkan. Parlamentet föreslår därför att man undersöker möjligheter för att underlätta datans interoperabilitet, interkonnektivitet och portabilitet. Parlamentet påpekar att datadelning bör åtföljas av adekvata och lämpliga skyddsåtgärder, inbegripet effektiv anonymisering av personuppgifter.

22.  Europaparlamentet rekommenderar att det i rättsakten om digitala tjänster ställs krav på att plattformar med betydande marknadsstyrka tillhandahåller ett programmeringsgränssnitt, genom vilket tredjepartsplattformar och deras användare kan interagera med de huvudsakliga funktionerna och användarna av den plattform som tillhandahåller programmeringsgränssnittet, inbegripet tredjepartstjänster som utformats för att förbättra och anpassa användarupplevelsen, särskilt genom tjänster som anpassar sekretessinställningar och preferenser för innehållskuratering. Parlamentet föreslår att plattformarna offentligt dokumenterar alla programmeringsgränssnitt som de gör tillgängliga i syfte att möjliggöra interoperabiliteten och interkonnektiviteten för olika tjänster.

23.  Europaparlamentet stöder däremot helt och fullt åsikten att plattformar med betydande marknadsstyrka som tillhandahåller ett programmeringsgränssnitt inte får dela, behålla, monetarisera eller använda någon av de uppgifter som erhålls från tredjepartstjänster.

24.  Europaparlamentet betonar att skyldigheter som rör interoperabilitet och interkonnektivitet inte får begränsa, hindra eller försena värdplattformarnas förmåga att lösa säkerhetsfrågor, och att behovet av att lösa säkerhetsfrågor inte heller bör leda till ett onödigt avbrytande av det programmeringsgränssnitt som tillhandahåller interoperabilitet och interkonnektivitet.

25.  Europaparlamentet påminner om att bestämmelserna om interoperabilitet och interkonnektivitet måste respektera all relevant dataskyddsrätt. Parlamentet rekommenderar i detta avseende att plattformar enligt rättsakten om digitala tjänster ska vara skyldiga att se till att de bestämmelser om dataportabilitet som fastställs i artikel 20.2 i den allmänna dataskyddsförordningen är tekniskt genomförbara.

26.  Europaparlamentet vill se att värdplattformar för innehåll ger användarna en faktisk möjlighet att välja huruvida de i förväg samtycker till att bli visade riktad reklam eller inte på grundval av deras tidigare interaktion med innehåll på samma värdplattformar för innehåll eller på tredje parters webbplatser. Parlamentet understryker att denna valmöjlighet måste presenteras på ett tydligt och begripligt sätt och att ett avböjande svar inte får leda till att plattformens funktioner avaktiveras. Parlamentet betonar att samtycke till riktad reklam inte får anses ha getts frivilligt eller vara giltigt om databehandling utgör ett villkor för åtkomst till tjänsten. Parlamentet bekräftar på nytt att riktad reklam enligt direktiv 2002/58/EG omfattas av ett aktivt beslut och att sådan reklam annars är förbjuden. Parlamentet konstaterar att eftersom en individs aktiviteter på internet möjliggör djup insikt i dennes beteende och gör det möjligt att manipulera individen i fråga, utgör allmän och urskillningslös insamling av personuppgifter beträffande varje användning av en digital tjänst ett oproportionellt ingrepp i rätten till personlig integritet. Parlamentet bekräftar att användare har rätt att inte utsättas för genomgripande spårning när de använder digitala tjänster.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på samma sätt säkerställa att konsumenterna fortfarande kan använda en ansluten enhet för alla dess funktioner även om de drar tillbaka, respektive inte ger, sitt samtycke till att dela icke-operativa data med tillverkaren av enheten eller tredje part. Parlamentet framhåller på nytt behovet av transparens i avtalsvillkoren när det gäller möjligheten till datadelning med tredje part och omfattningen i detta sammanhang.

28.  Europaparlamentet efterfrågar vidare att användarna ska garanteras en lämplig grad av insyn i och inflytande över de kriterier som ligger till grund för att innehåll kurateras och görs synliga för dem. Parlamentet bekräftar att detta även bör inbegripa möjligheten att avstå från att det görs någon annan innehållskuratering än kronologisk ordning. Parlamentet påpekar att programmeringsgränssnitt som tillhandahålls av plattformar bör göra det möjligt för användarna att välja vilken programvara eller vilka tjänster som ligger till grund för innehållskurateringen.

29.  Europaparlamentet understryker av det är viktigt att rättsakten om digitala tjänster visar sig vara rättsligt sund och tillhandahåller effektivt skydd för barn i onlinemiljön, samtidigt som den inte inför allmänna övervaknings- eller filtreringsskyldigheter och säkerställer fullständig samordning och undviker överlappning med den allmänna dataskyddsförordningen och direktivet om audiovisuella medietjänster.

30.  Europaparlamentet anser att betalda annonser och betald placering i sponsrat innehåll bör anges på ett klart, koncist och begripligt sätt. Parlamentet föreslår att plattformar bör ange källan i samband med betalda annonser och sponsrat innehåll. Parlamentet föreslår därför att värdplattformar för innehåll offentliggör allt sponsrat innehåll och all sponsrad reklam och gör dem väl synliga för deras användare i ett reklamarkiv som är tillgängligt för allmänheten, med uppgift om vem som har betalat för dem och, i förekommande fall, på vems vägnar. Parlamentet betonar att detta inbegriper både direkta och indirekta betalningar och andra ersättningar som tjänsteleverantörerna erhåller.

31.  Europaparlamentet anser att det, om relevanta uppgifter visar på en betydande klyfta mellan unionsbaserade och tredjelandsbaserade plattformar med avseende på vilseledande reklam och efterlevnadskontroller, är rimligt att överväga ytterligare alternativ för att se till att gällande lagar i unionen följs. Parlamentet betonar behovet av lika villkor för annonsörer från unionen och annonsörer från tredjeländer.

Bestämmelser om villkor, smarta kontrakt och blockkedjor samt internationell privaträtt

32.  Europaparlamentet noterar ökningen av så kallade smarta kontrakt, t.ex. kontrakt som bygger på teknik för distribuerade liggare utan en klar rättslig ram.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma utvecklingen och användningen av teknik för distribuerade liggare, däribland blockkedjor, och framför allt av smarta kontrakt, tillhandahålla vägledning för att säkerställa rättslig förutsebarhet för företag och konsumenter, särskilt avseende frågor om laglighet och verkställighet av smarta kontrakt i gränsöverskridande situationer, samt krav på attestering i tillämpliga fall, och att lägga fram förslag till en lämplig rättslig ram.

34.  Europaparlamentet understryker att frågan huruvida de villkor som mellanhänder ålägger dem som använder deras tjänster är rättvisa samt frågan om villkorens överensstämmelse med gällande normer för grundläggande rättigheter måste bli föremål för rättslig omprövning. Parlamentet betonar att villkor som på oskäligt sätt begränsar användarnas grundläggande rättigheter, däribland rätten till personlig integritet och yttrandefrihet, inte bör vara bindande.

35.  Europaparlamentet begär att kommissionen undersöker formerna för att säkerställa en lämplig balans och jämlikhet mellan parterna i smarta avtal genom att ta hänsyn till den svagare partens enskilda farhågor eller allmänhetens farhågor, t.ex. sådana som rör kartellavtal. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa respekt för borgenärernas rättigheter vid insolvens och omstruktureringsförfaranden. Parlamentet rekommenderar starkt att smarta kontrakt inbegriper mekanismer som kan stoppa och vända fullgörandet av dem och tillhörande betalningar.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i synnerhet uppdatera sitt befintliga vägledande dokument om Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter(12) för att klargöra om kommissionen anser att smarta kontrakt omfattas av undantaget i artikel 3.3. l i det direktivet, och i så fall under vilka omständigheter, och klargöra frågan om ångerrätten.

37.  Europaparlamentet betonar att blockkedjetekniken, och i synnerhet smarta kontrakt, måste användas i enlighet med antitrustregler och antitrustkrav, inbegripet de som förbjuder kartellavtal eller samordnade förfaranden.

38.  Europaparlamentet anser att standardvillkor inte bör hindra faktisk tillgång till rättslig prövning i unionsdomstolar eller beröva unionens medborgare eller företag deras rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida skyddet av rätten till tillgång till uppgifter enligt internationell privaträtt är osäkert och leder till nackdelar för medborgare och företag i unionen.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa att användningen av digitala tjänster i unionen helt och hållet styrs av unionsrätten, inom ramen för unionsdomstolarnas behörighet.

40.  Europaparlamentet konstaterar avslutningsvis att lagstiftningslösningar på dessa frågor bör finnas på unionsnivå ifall åtgärder på internationell nivå inte verkar vara genomförbara, eller om det finns en risk för att sådana åtgärder tar alltför lång tid för att förverkligas.

41.  Europaparlamentet betonar att tjänsteleverantörer som är etablerade i unionen inte får åläggas att avlägsna information som är laglig i deras ursprungsland eller göra den oåtkomlig.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

A.  FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH MÅL

FÖRSLAGETS HUVUDSAKLIGA PRINCIPER OCH MÅL:

—  Förslaget innehåller både akter som bör inbegripas i rättsakten om digitala tjänster och akter med anknytning till rättsakten om digitala tjänster.

—  Förslaget syftar till att stärka de civil- och handelsrättsliga regler för digitala tjänster som gäller för kommersiella enheter som är verksamma på nätet.

—  Förslaget syftar till att stärka och förtydliga användares avtalsrättigheter i fråga om innehållsmoderering och innehållskuratering.

—  Förslaget syftar dessutom till att omfatta otillåtliga och oskäliga allmänna villkor som används för digitala tjänster.

—  Förslaget tar upp frågan om att aspekter av datainsamling strider mot användarnas skäliga avtalsrättigheter samt regler om dataskydd och sekretesskydd online.

—  Förslaget behandlar vikten av ett rättvist genomförande av användarnas rättigheter när det gäller interoperabilitet och portabilitet.

—  Förslaget tar upp betydelsen av internationella privaträttsliga regler som ger klarhet angående rättsläget i fråga om icke förhandlingsbara allmänna villkor som används av onlineplattformar, samt som säkerställer rätten till dataåtkomst och garanterar tillgången till rättslig prövning.

—  Förslaget tar inte upp aspekter som rör regleringen av nätbaserade marknadsplatser, vilken ändå bör beaktas i det förslag till paket för digitala tjänster som kommissionen kommer att lägga fram.

—  Förslaget tar upp behovet av att utvärdera i vilken utsträckning det krävs en ordentlig reglering av civilrättsliga och handelsrättsliga aspekter på området teknik för distribuerade liggare, inbegripet blockkedjor, och tar särskilt upp behovet av en korrekt reglering av de civilrättsliga och handelsrättsliga aspekterna av smarta kontrakt.

I.  FÖRSLAG ATT INBEGRIPA I RÄTTSAKTEN OM DIGITALA TJÄNSTER

De viktigaste delarna av förslagen att inbegripa i rättsakten om digitala tjänster bör vara

en förordning om avtalsrättigheter i fråga om innehållshantering som kännetecknas av följande:

—  Den bör vara tillämplig på innehållshantering, inbegripet innehållsmoderering och innehållskuratering, i fråga om innehåll som är tillgängligt i unionen.

—  Den bör innehålla proportionella principer för innehållsmoderering.

—  Den bör tillhandahålla formella och förfarandemässiga standarder för en mekanism för anmälning och åtgärd som står i proportion till plattformen och skadans art och konsekvenser och som är effektiva och framtidssäkrade.

—  Den bör föreskriva en oberoende tvistlösningsmekanism i medlemsstaterna utan att begränsa tillgången till rättslig prövning.

—  Den bör ange en uppsättning tydliga indikatorer för att fastställa värdplattformarnas marknadsinflytande i syfte att avgöra om vissa värdplattformar för innehåll som inte har ett betydande inflytande på marknaden kan undantas från vissa bestämmelser. Sådana indikatorer skulle kunna inbegripa nätets storlek (antalet användare), dess finansiella styrka, tillgången till data, graden av vertikal integration eller förekomsten av inlåsningseffekt.

—  Den bör innehålla regler om värdplattformarnas ansvar för varor som säljs eller marknadsförs på dem, med beaktande av stödverksamheter för små och medelstora företag för att minimera deras börda när de anpassar sig till detta ansvar.

—  Det bör göras en tydlig åtskillnad mellan olagligt och skadligt innehåll när det gäller att tillämpa lämpliga politiska alternativ. I detta avseende bör eventuella åtgärder i rättsakten om digitala tjänster endast avse olagligt innehåll enligt definitionen i unionsrätten och i nationell rätt.

—  Den bör bygga på etablerade principer för fastställande av tillämplig lag för efterlevnad av förvaltningsrätten och bör, mot bakgrund av den ökande konvergensen mellan användarnas rättigheter, tydligt ange att alla aspekter inom dess tillämpningsområde styrs av dessa principer.

—  Den bör till fullo respektera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och unionens regler om skydd av användare och deras säkerhet, integritet och personuppgifter samt andra grundläggande rättigheter.

—   Den bör tillhandahålla en dialog mellan värdplattformar för innehåll med betydande inflytande på marknaden och den europeiska enheten om riskhantering i samband med innehållshantering av lagligt innehåll.

Kommissionen bör överväga alternativ för en europeisk enhet med uppgift att säkerställa att bestämmelserna i förslaget följs genom följande åtgärder:

—  Regelbunden övervakning av de algoritmer som värdplattformar för innehåll tillämpar för innehållshantering.

—  Regelbunden översyn av huruvida värdplattformar för innehåll följer bestämmelserna i förordningen, på grundval av transparensrapporter från värdplattformarna för innehåll och den offentliga databasen över beslut om avlägsnande av innehåll som ska inrättas genom rättsakten om digitala tjänster.

—  Arbete med värdplattformar för innehåll angående bästa praxis för att uppfylla kraven om transparens och ansvarsskyldighet i fråga om allmänna villkor, samt bästa praxis vad gäller innehållsmoderering och genomförande av förfaranden för anmälning och åtgärder.

—  Samarbeta och samordna med medlemsstaternas nationella myndigheter när det gäller genomförandet av rättsakten om digitala tjänster.

—  Förvalta en särskild fond för att hjälpa medlemsstaterna att finansiera driftskostnaderna för de oberoende tvistlösningsorgan som beskrivs i förordningen, finansierade genom böter för värdplattformar för innehåll på grund av bristande efterlevnad av bestämmelserna i rättsakten om digitala tjänster samt ett bidrag från värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka.

—  Ålägga böter för bristande efterlevnad av rättsakten om digitala tjänster. Böterna bör bidra till en särskild fond avsedd att hjälpa medlemsstaterna att finansiera driftskostnaderna för de tvistlösningsorgan som beskrivs i förordningen. Följande fall bör utgöra bristande överensstämmelse:

–  Underlåtenhet att genomföra bestämmelserna i förordningen.

–  Underlåtenhet att tillhandahålla transparenta, tillgängliga, rättvisa och icke-diskriminerande allmänna villkor.

–  Underlåtenhet att för granskningsändamål ge den europeiska enheten tillgång till algoritmer för innehållshantering.

–  Underlåtenhet att lägga fram transparensrapporter för den europeiska enheten.

—  Offentliggöra halvårsrapporter om all sin verksamhet och rapportera till unionens institutioner.

Transparensrapporter om innehållshantering bör upprättas enligt följande:

Rättsakten om digitala tjänster bör innehålla bestämmelser med krav på värdplattformar för innehåll att regelbundet offentliggöra och lämna transparensrapporter till den europeiska enheten. Sådana rapporter bör vara omfattande, följa en konsekvent metod och särskilt innehålla följande:

—  Information om anmälningar som behandlas av värdplattformen för innehåll, bland annat

–  det totala antalet mottagna anmälningar, för vilka typer av innehåll, och de åtgärder som vidtagits i enlighet därmed,

–  antalet mottagna anmälningar per kategori av inlämnande enhet, såsom privatpersoner, offentliga myndigheter eller privata företag,

–  det totala antalet begäranden om avlägsnande som har efterlevts och det totala antalet anmälningar av innehåll till behöriga myndigheter,

–  det totala antalet mottagna motanmälningar eller mottagna överklaganden samt information om hur de löstes,

–  den genomsnittliga tiden mellan offentliggörande, anmälning, motanmälning och åtgärd,

—  information om antalet anställda som har anlitats för att utföra innehållsmoderering, deras adress, utbildning och språkkunskaper samt vilka algoritmer som används för att fatta beslut,

—  information om offentliga myndigheters begäranden om information, till exempel de som ansvarar för brottsbekämpning, inklusive antalet fullständigt iakttagna begäranden och begäranden som inte iakttagits eller endast delvis iakttagits,

—  information om verkställigheten av allmänna villkor och information om domstolsbeslut om upphävande och/eller ändring av allmänna villkor som en medlemsstat anser vara olagliga.

Värdplattformar för innehåll bör dessutom offentliggöra sina beslut om avlägsnande av innehåll i en allmänt tillgänglig databas för att öka användarnas insyn.

De oberoende tvistlösningsorgan som kommer att inrättas genom förordningen bör rapportera om det antal ärenden som hänskjutits till dem, inbegripet det antal hänskjutna ärenden som de tagit hänsyn till.

II.  FÖRSLAG MED ANKNYTNING TILL RÄTTSAKTEN OM DIGITALA TJÄNSTER

Åtgärder avseende innehållskuratering, data och onlinereklam som strider mot skäliga avtalsrättigheter för användarna bör omfatta följande:

—  Åtgärder för att minimera de data som samlas in av värdplattformar för innehåll – baserat på användarnas interaktion med innehåll på värdplattformar för innehåll – i syfte att fastställa riktade reklamprofiler, särskilt genom att införa strikta villkor för användning av riktad personlig reklam och genom att kräva frivilligt, specifikt, informerat och otvetydigt på förhand inhämtat samtycke från användaren. Samtycke till riktad reklam ska inte anses ha getts frivilligt eller vara giltigt om databehandling utgör ett villkor för åtkomst till tjänsten.

—  Användare av värdplattformar för innehåll ska informeras om de är föremål för riktad reklam, ges tillgång till sin profil som byggts upp av värdplattformar för innehåll och möjlighet att ändra den, och ges möjlighet att välja att ta emot eller välja bort riktad reklam och att dra tillbaka sitt samtycke till att ta emot riktad reklam.

—  Värdplattformar för innehåll bör tillgängliggöra ett arkiv där det anges vilket sponsrat innehåll och vilken reklam som visats för dess användare, inbegripet

–  huruvida det sponsrade innehållet eller sponsrandet för närvarande är aktivt eller inaktivt,

–  den tidsperiod under vilken det sponsrade innehållet varit aktivt,

–  namn och kontaktuppgifter för sponsorn eller annonsören och, om olika, för vems räkning det sponsrade innehållet eller reklamen placerades,

–  det totala antalet användare som nåtts,

–  uppgifter om målgrupp.

Vägen mot ett rättvist genomförande av användarnas rättigheter när det gäller interoperabilitet, interkonnektivitet och portabilitet bör omfatta

—  en bedömning av möjligheten att fastställa skäliga avtalsvillkor för att underlätta datadelning i syfte att åtgärda obalanser i marknadsstyrkan, särskilt genom interoperabilitet, interkonnektivitet och dataportabilitet,

—  ett krav på plattformar med betydande marknadsstyrka att tillhandahålla ett programmeringsgränssnitt, genom vilket tredjepartsplattformar och deras användare kan interagera med de huvudsakliga funktionerna och användarna av den plattform som tillhandahåller programmeringsgränssnittet, inbegripet tredjepartstjänster som utformats för att förbättra och anpassa användarupplevelsen, särskilt genom tjänster som anpassar sekretessinställningar och preferenser för innehållskuratering,

—  bestämmelser som säkerställer att plattformar med betydande marknadsstyrka som tillhandahåller ett programmeringsgränssnitt inte får dela, behålla, monetarisera eller använda någon av de uppgifter som de erhåller från tredjepartstjänster,

—  bestämmelser som säkerställer att skyldigheter som rör interoperabilitet och interkonnektivitet inte får begränsa, hindra eller försena värdplattformarnas förmåga att lösa säkerhetsfrågor, och att behovet av att lösa säkerhetsfrågor inte heller bör leda till ett onödigt avbrytande av det programmeringsgränssnitt som tillhandahåller interoperabilitet och interkonnektivitet,

—  bestämmelser som säkerställer att plattformar enligt rättsakten om digitala tjänster ska vara skyldiga att säkerställa att de bestämmelser om dataportabilitet som fastställs i artikel 20.2 i den allmänna dataskyddsförordningen är tekniskt genomförbara,

—  bestämmelser som säkerställer att värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka offentligt dokumenterar alla programmeringsgränssnitt som de gör tillgängliga i syfte att möjliggöra interoperabiliteten och interkonnektiviteten för olika tjänster.

Vägen mot en adekvat reglering av civil- och handelsrättsliga aspekter av teknik för distribuerade liggare, inbegripet blockkedjor och framför allt smarta kontrakt, bör omfatta

—  åtgärder som säkerställer att det införts adekvata rättsliga ramar för utveckling och införande av digitala tjänster, inbegripet teknik för distribuerade liggare, såsom blockkedjor och smarta kontrakt,

—  åtgärder som säkerställer att smarta kontrakt förses med mekanismer som kan sätta stopp för och upphäva kontraktens genomförande, särskilt med tanke på den svagare partens privata intressen eller allmänna intressen såsom de som rör kartellavtal och med hänsyn till borgenärernas rättigheter vid förfaranden för insolvens och omstrukturering,

—  åtgärder för att säkerställa lämplig balans och jämlikhet mellan parterna i smarta kontrakt, med särskilt beaktande av småföretagens och de små och medelstora företagens intressen, för vilka kommissionen bör undersöka möjliga former,

—  en uppdatering av det befintliga vägledningsdokumentet om direktiv 2011/83/EU för att klargöra huruvida smarta kontrakt omfattas av undantaget i det direktivets artikel 3.3 i samt frågor som rör gränsöverskridande transaktioner, krav på attestering och ångerrätt.

Vägen mot rättvisa internationella privaträttsliga regler som inte berövar användarna deras tillgång till rättslig prövning bör

—  säkerställa att standardvillkor inte inbegriper bestämmelser som reglerar internationella privaträttsliga frågor på ett sätt som är till skada för tillgången till rättslig prövning, särskilt genom effektivt genomdrivande av befintliga åtgärder i detta avseende,

—  omfatta åtgärder som förtydligar internationella privaträttsliga regler om plattformars verksamhet i fråga om data så att de inte är till skada för unionsfrågor,

—  bygga på multilateralism och, om möjligt, fastställas i lämpliga internationella forum.

Endast om det visar sig omöjligt att nå en lösning som bygger på multilateralism inom rimlig tid bör åtgärder som ska tillämpas inom unionen föreslås, för att säkerställa att användningen av digitala tjänster i unionen helt och hållet styrs av unionsrätten, inom ramen för unionsdomstolarnas behörighet.

B.  TEXTEN I DET LAGSTIFNINGSFÖRSLAG SOM BEGÄRS

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om avtalsrättigheter i fråga om innehållshantering

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  De allmänna villkor som leverantörer av digitala tjänster tillämpar i förbindelserna med användare är i många fall icke förhandlingsbara och kan ändras ensidigt av dessa leverantörer. Lagstiftningsåtgärder behövs för att införa miniminormer för sådana allmänna villkor, särskilt när det gäller förfaranderegler för innehållshantering.

(2)  De civilrättsliga system som reglerar de metoder som värdplattformar för innehåll tillämpar för innehållsmoderering bygger på vissa sektorsspecifika bestämmelser på unionsnivå och på lagstiftning som medlemsstaterna antagit på nationell nivå, och det förekommer betydande skillnader i de skyldigheter som dessa civilrättsliga system föreskriver för värdplattformar för innehåll samt i deras mekanismer för kontroll av efterlevnaden.

(3)  Den splittring som detta resulterar i för de civilrättsliga systemen för reglering av den innehållsmoderering som värdplattformar för innehåll står för ger inte bara upphov till oklarhet om rättsläget – vilket kan leda till att sådana plattformar inför strängare metoder än vad som är nödvändigt för att minimera de risker som användningen av deras tjänster medför – utan även en splittring av den digitala inre marknaden i sig, vilket hämmar tillväxt och innovation samt de europeiska företagens utveckling på den digitala inre marknaden.

(4)  Med tanke på de negativa effekterna av den digitala inre marknadens splittring och den därmed sammanhängande oklarheten om rättsläget för företag och konsumenter, den internationella karaktären hos värdtjänster, den enorma mängden innehåll som kräver moderering och den betydande marknadsstyrkan för ett fåtal värdplattformar för innehåll belägna utanför unionen, måste de olika frågor som uppstår i samband med värdtjänster för innehåll regleras på ett sätt som kräver fullständig harmonisering, dvs. genom en förordning.

(5)  När det gäller förbindelserna med användarna bör det i denna förordning fastställas miniminormer för rättvisa, transparens och ansvarsskyldighet i fråga om de allmänna villkor som värdplattformar för innehåll tillämpar. De allmänna villkoren bör, i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna, vara tydliga, lättillgängliga, begripliga och otvetydiga och omfatta rättvisa, transparenta, bindande och enhetliga regler och förfaranden för innehållsmoderering, vilket bör inbegripa garanterad tillgång till oberoende rättslig prövning.

(6)  Användarinriktad förstärkning av innehåll vilken bygger på de åsikter eller ståndpunkter som uttrycks i sådant innehåll är en av de mest skadliga metoderna i det digitala samhället, särskilt i fall där sådant innehålls synlighet ökas på grundval av tidigare användarinteraktion med annat förstärkt innehåll och i syfte att optimera användarprofiler för riktad reklam.

(7)  Algoritmer som beslutar om rangordningen av sökresultat påverkar individuell och social kommunikation och interaktion och kan vara opinionsbildande, särskilt när det gäller medieinnehåll.

(8)  För att bland annat se till att användarna kan hävda sina rättigheter bör de ges en lämplig grad av insyn och inflytande över kurateringen av det innehåll som visas för dem, inbegripet möjligheten att helt och hållet välja bort annan innehållskuratering än den kronologiska ordningen. I synnerhet bör användarna inte bli föremål för kuratering utan frivilligt, specifikt, informerat och otvetydigt på förhand inhämtat samtycke. Samtycke till riktad reklam bör inte anses ha getts frivilligt eller vara giltigt om databehandling utgör ett villkor för åtkomst till tjänsten.

(9)  En användares allmänna samtycke till de allmänna villkor som värdplattformar för innehåll tillämpar eller till någon annan allmän beskrivning av reglerna för den innehållshantering som värdplattformar för innehåll står för bör inte betraktas som tillräckligt samtycke för att visa innehåll för användaren som kuraterats på automatisk väg.

(10)  Denna förordning ålägger inte värdplattformar för innehåll att använda någon form av automatisk förhandskontroll av innehåll, såvida inte annat anges i befintlig unionsrätt, samt säkerställer att förfaranden för innehållsmoderering som används frivilligt av plattformar inte leder till förhandskontroller baserade på automatiska verktyg eller uppladdningsfiltrering av innehåll.

(11)  Denna förordning bör även inbegripa bestämmelser mot diskriminerande metoder för innehållsmoderering och utnyttjande och utestängning i samband med innehållsmoderering, särskilt i fall där användarskapat innehåll avlägsnas baserat på utseende, etniskt ursprung, kön, sexuell läggning, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder, graviditet eller ansvar för att hand om barn, språk eller samhällsklass.

(12)  Varje fysisk eller juridisk person – inbegripet offentliga organ – som tillhandahålls innehåll genom en webbplats eller en applikation bör ha rätt att utfärda en anmälning enligt denna förordning.

(13)  Efter det att en anmälning utfärdats bör uppladdaren informeras om detta genom försorg av värdplattformen för innehåll och i synnerhet om skälet till anmälningen och till de åtgärder som ska vidtas och bör ges information om förfarandet, även om möjligheten att bestrida anmälningen och hänskjuta ärendet till oberoende tvistlösningsorgan, samt om tillgängliga avhjälpande åtgärder i händelse av falska anmälningar. Sådan information bör emellertid inte tillhandahållas om offentliga myndigheter har informerat värdplattformen för innehåll om pågående brottsutredningar. I sådana fall bör det ankomma på de behöriga myndigheterna att informera uppladdaren om utfärdandet av en anmälning, i enlighet med tillämpliga regler.

(14)  Alla berörda parter bör informeras om beslut gällande anmälningar. Den information som lämnas till de berörda parterna bör också, utöver resultatet av beslutet, åtminstone omfatta skälet till beslutet och uppgifter om huruvida beslutet fattats uteslutande av en människa, samt relevant information om möjligheterna till omprövning eller rättslig prövning.

(15)  Innehåll bör betraktas som uppenbart olagligt om det otvivelaktigt och utan att det krävs en fördjupad undersökning står i strid med de rättsliga bestämmelser som reglerar innehållets laglighet på internet.

(16)  Med tanke på den omedelbara karaktären hos värdtjänster för innehåll och det i många fall övergående syftet med att ladda upp innehåll är det nödvändigt att tillhandahålla oberoende tvistlösningsorgan för att snabbt och effektivt lösa tvister utanför domstol. Sådana organ bör vara behöriga att avgöra tvister om lagligheten i användaruppladdat innehåll och en korrekt tillämpning av de allmänna villkoren. Denna process bör dock inte hindra användaren från att ha rätt till tillgång till rättslig prövning och andra rättsmedel.

(17)  Ett inrättande av oberoende tvistlösningsorgan skulle kunna minska bördan för domstolarna genom att tillhandahålla en snabb lösning på tvister om beslut om innehållshantering, utan att det påverkar rätten till rättslig prövning i domstol. Med tanke på att i synnerhet värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka kan vinna på ett införande av oberoende tvistlösningsorgan är det lämpligt att de bidrar till finansieringen av sådana organ. Denna fond bör förvaltas självständigt av den europeiska enheten för att bistå medlemsstaterna i finansieringen av driftskostnaderna för de oberoende tvistlösningsorganen. Medlemsstaterna bör säkerställa att sådana organ ges tillräckliga resurser, så att deras kompetens och oberoende säkerställs.

(18)  Användare bör ha rätt att vända sig till ett rättvist och oberoende tvistlösningsorgan – som en alternativ tvistlösningsmekanism – för att bestrida ett beslut som fattats av en värdplattform för innehåll till följd av en anmälning gällande innehåll som de har laddat upp. Anmälare bör ha denna rätt om de skulle ha kärandebehörighet i ett civilrättsligt förfarande avseende det aktuella innehållet.

(19)  Det behöriga oberoende tvistlösningsorganet bör vara det organ som är beläget i den medlemsstat där det innehåll som tvisten gäller har laddats upp. Det bör under alla omständigheter vara möjligt för fysiska personer att lämna in klagomål till det oberoende tvistlösningsorganet i den medlemsstat där de är bosatta.

(20)  Visselblåsning bidrar till att förhindra lagöverträdelser samt upptäcka hot mot eller skada på allmänintresset som annars inte skulle upptäckts. Skydd för visselblåsare spelar en viktig roll när det gäller att upprätthålla yttrandefriheten, mediefriheten och allmänhetens rätt till tillgång till information. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937(13) bör därför tillämpas på relevanta överträdelser av denna förordning. Följaktligen bör det direktivet ändras.

(21)  Denna förordning bör omfatta skyldigheter att rapportera om dess genomförande och se över den inom rimlig tid. I detta syfte bör de oberoende tvistlösningsorgan som inrättas av medlemsstaterna i enlighet med denna förordning rapportera om antalet ärenden som hänskjutits till dem och de beslut som fattats, vid behov med anonymiserade personuppgifter, inbegripet antalet hänskjutna ärenden som behandlats, uppgifter om systemproblem, tendenser och identifiering av plattformar som inte följer de beslut som fattats av oberoende tvistlösningsorgan.

(22)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att upprätta en rättslig ram för avtalsrättigheter i fråga om innehållshantering i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(23)  Åtgärder som vidtas på unionsnivå i enlighet med denna förordning skulle stärkas avsevärt genom en europeisk enhet med uppgift att på ändamålsenligt sätt övervaka och säkerställa att värdplattformar för innehåll efterlever bestämmelserna i denna förordning. I detta syfte bör kommissionen överväga möjligheten att utse en befintlig eller ny europeisk byrå eller ett befintligt eller nytt europeiskt organ eller samordna ett nätverk av nationella myndigheter för att granska efterlevnaden av de regler som fastställts för innehållshantering på grundval av transparensrapporter och övervakning av de algoritmer som värdplattformar för innehåll tillämpar för innehållshantering (den europeiska enheten).

(24)  För att säkerställa att de risker som är förknippade med förstärkning av innehåll utvärderas bör det två gånger om året hållas en dialog om de konsekvenser som strategier för hantering av lagligt innehåll får för de grundläggande rättigheterna. Denna dialog bör hållas mellan värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka, den europeiska enheten och relevanta nationella myndigheter.

(25)  Denna förordning respekterar alla grundläggande rättigheter och iakttar de friheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, såsom de fastställts i fördragen, särskilt yttrande- och informationsfrihet samt rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna förordning är att bidra till en väl fungerande inre marknad genom att fastställa regler för att säkerställa skäliga avtalsrättigheter i fråga om innehållshantering samt tillhandahålla oberoende tvistlösningsmekanismer för tvister som rör innehållshantering.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas på värdplattformar för innehåll som erbjuder värdtjänster för, samt hanterar, innehåll som är tillgängligt för allmänheten på webbplatser eller genom applikationer inom unionen, oavsett var värdplattformen har sin etableringsort, sin registreringsplats eller sitt huvudsakliga verksamhetsställe.

2.  Denna förordning ska inte tillämpas på värdplattformar för innehåll som

a)  är av icke-kommersiell natur eller

b)  har färre än [100 000](14) användare.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(1)  värdplattform för innehåll: en av informationssamhällets tjänster i den mening som avses i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535(15) där huvudsyftet, eller ett av huvudsyftena, är att ge registrerade och icke-registrerade användare möjlighet att ladda upp innehåll för visning på en allmänt tillgänglig webbplats eller i en allmänt tillgänglig applikation.

(2)  värdplattform för innehåll med betydande marknadsstyrka: en värdplattform för innehåll med minst två av följande egenskaper:

a)  Kapacitet att utveckla eller bevara sin användarbas på grund av nätverkseffekter som innebär en inlåsning av en betydande andel av dess användare, eller på grund av sin ställning på marknaden i efterföljande led, som gör att den kan skapa ekonomiskt beroende.

b)  Betydande storlek på marknaden mätt utifrån antingen antalet aktiva användare eller plattformens årliga totala omsättning.

c)  Integrering i en företags- eller nätverksmiljö som kontrolleras av dess koncern eller moderföretag, med möjlighet att utnyttja marknadsstyrka från en marknad på en angränsande marknad.

d)  Roll som som grindvakt för en hel kategori av innehåll eller information.

e)  Tillgång till stora mängder personuppgifter av hög kvalitet vilka antingen tillhandahålls av användare eller härleds i fråga om användare baserat på övervakning av deras beteende på nätet; sådana uppgifter är oumbärliga för att tillhandahålla och förbättra en liknande tjänst samt är svåra att få tillgång till eller kopiera för potentiella konkurrenter.

(3)  innehåll: begrepp, idé, form av uttryck eller information i valfritt format, till exempel text, bilder, ljud och video.

(4)  olagligt innehåll: innehåll som inte är förenligt med unionsrätten eller den nationella rätten i en medlemsstat där det är föremål för värdtjänster.

(5)  innehållshantering: moderering och kuratering av innehåll på värdplattformar för innehåll.

(6)  innehållsmoderering: övervakning av, och tillämpning av en på förhand fastställd uppsättning regler och riktlinjer på, innehåll som skapats, publicerats eller delats av användare, för att säkerställa innehållets överensstämmelse med de rättsliga kraven, communityriktlinjerna och de allmänna villkoren, samt eventuella åtgärder som vidtas av plattformen till följd av detta, till exempel avlägsnande av innehållet eller radering eller tillfällig avstängning av det berörda användarkontot, oavsett om det görs på automatisk väg eller av operatörer.

(7)  innehållskuratering: selektering, optimering, prioritering och rekommendation av innehåll baserat på individuella användarprofiler, för visning på en webbplats eller i en applikation.

(8)  allmänna villkor: alla bestämmelser och villkor eller specifikationer, oavsett namn eller form, som reglerar avtalsförhållandet mellan värdplattformen för innehåll och dess användare och som ensidigt fastställs av värdplattformen för innehåll.

(9)  användare: en fysisk eller juridisk person som använder de tjänster som tillhandahålls av en värdplattform för innehåll eller interagerar med innehåll på en sådan plattform.

(10)  uppladdare: en fysisk eller juridisk person som tillför innehåll till en värdplattform för innehåll, oavsett om det är synligt för andra användare eller inte.

(11)  anmälning: formellt bestridande av innehållets överensstämmelse med de rättsliga kraven, communityriktlinjerna och de allmänna villkoren.

Artikel 4

Principer för innehållshantering

1.  Innehållshantering ska vara skälig, laglig och transparent. De metoder för innehållshantering som tillämpas ska vara ändamålsenliga, proportionella i förhållande till typen och mängden av innehåll, relevanta och begränsade till vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka innehållet hanteras. Värdplattformar för innehåll ska vara ansvariga för att säkerställa att deras metoder för innehållshantering är skäliga, transparenta och proportionella.

2.  Användarna får inte bli föremål för diskriminerande metoder, utnyttjande eller utestängning i samband med den innehållsmoderering som utförs av värdplattformar för innehåll, såsom avlägsnande av användarskapat innehåll baserat på utseende, etniskt ursprung, kön, sexuell läggning, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder, graviditet eller ansvar för att hand om barn, språk eller samhällsklass.

3.  Värdplattformar för innehåll ska tillhandahålla användarna tillräcklig information om sina innehållskurateringsprofiler och de enskilda kriterier som ligger till grund för hur plattformarna i fråga kuraterar innehåll för användarna, inbegripet information om huruvida algoritmer används och målen med dem.

4.  Värdplattformar för innehåll ska ge användarna en lämplig grad av inflytande över kurateringen av det innehåll som visas för dem, inbegripet möjligheten att välja bort innehållskuratering helt och hållet. I synnerhet får användarna inte bli föremål för innehållskuratering utan att på förhand ha gett frivilligt, specifikt, informerat och otvetydigt samtycke.

Artikel 5

Strukturerad riskdialog om innehållshantering

Som ett led i en strukturerad riskdialog med den europeiska enheten tillsammans med de relevanta nationella myndigheterna ska värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka två gånger om året lägga fram en rapport för den europeiska enheten om konsekvenserna för de grundläggande rättigheterna och om sin riskhantering i samband med sina strategier för innehållshantering och hur de minskar dessa risker.

Artikel 6

Transparenskrav

1.  Leverantörer av digitala tjänster ska vidta de åtgärder som krävs för att göra det möjligt att offentliggöra finansieringen av alla intressegrupper som användarna av leverantörernas digitala tjänster är knutna till, och närmare uppgifter om arten av förhållandet mellan sådana intressegrupper och användare. Ett sådant offentliggörande ska göra det möjligt att identifiera den person som är juridiskt ansvarig.

2.  Kommersiella leverantörer av digitala tjänster som är etablerade utanför unionen ska utse en rättslig företrädare med användarnas intressen inom unionen som ansvarsområde och göra denna företrädares kontaktuppgifter synliga och tillgängliga på sina onlineplattformar.

Artikel 7

Rätten att utfärda anmälningar

1.  Varje fysisk och juridisk person och varje offentligt organ som tillhandahålls innehåll genom en webbplats, en applikation eller någon annan form av programvara ska ha rätt att utfärda en anmälning enligt denna förordning.

2.  Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder om en person som handlar för ändamål som har samband med deras egen närings- eller yrkesverksamhet systematiskt och vid upprepade tillfällen inger felaktiga anmälningar. Dessa påföljder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 8

Anmälningsförfaranden

Värdplattformar för innehåll ska i sina allmänna villkor inkludera tydlig, lättillgänglig, begriplig och otvetydig information om anmälningsförfarandena, i synnerhet

a)  den längsta tid inom vilken uppladdaren av innehållet i fråga ska informeras om ett anmälningsförfarande,

b)  den period inom vilken uppladdaren kan bestrida anmälningen,

c)  värdplattformens tidsfrist för att skyndsamt behandla en anmälning och fatta beslut,

d)  värdplattformens tidsfrist för att informera båda parter om resultatet av beslutet, inbegripet en motivering för de åtgärder som vidtagits.

Artikel 9

Anmälningarnas innehåll

1.  En anmälning gällande innehåll ska omfatta minst följande information:

a)  En länk till innehållet i fråga och, vid behov, till exempel i samband med videoinnehåll, en tidsstämpel.

b)  Skälet till anmälningen.

c)  Bevis till stöd för påståendet i anmälningen.

d)  En försäkran om god tro från anmälaren.

e)  I händelse av kränkningar av personlighetsskyddet eller immaterialrättsintrång, anmälarens identitet.

2.  Vid sådan kränkningar respektive intrång som avses i första stycket led e ska anmälaren utgöra den person som berörs av kränkningen av personlighetsskyddet, eller innehavaren av de immateriella rättigheter som har blivit föremål för intrång, eller någon som handlar på uppdrag av den personen.

Artikel 10

Information till uppladdaren

1.  När en anmälning har utfärdats, och innan ett beslut om innehållet har fattats, ska uppladdaren av innehållet erhålla följande information:

a)  Skälet till anmälningen och till de åtgärder som värdplattformen för innehåll kan komma att vidta.

b)  Tillräcklig information om förfarandet.

c)  Information om rätten att inkomma med svar enligt punkt 3.

d)  Information om tillgängliga avhjälpande åtgärder med avseende på falska anmälningar.

2.  Den information som krävs enligt första stycket ska inte tillhandahållas om värdplattformen för innehåll har informerats av offentliga myndigheter om pågående brottsutredningar.

3.  Uppladdaren ska ha rätt att inkomma med svar till värdplattformen för innehåll i form av motanmälningar. Värdplattformen för innehåll ska beakta uppladdarens svar när den fattar beslut om vilken åtgärd som ska vidtas.

Artikel 11

Beslut om anmälningar

1.  Värdplattformar för innehåll ska se till att beslut om anmälningar fattas av kvalificerad personal och utan onödigt dröjsmål efter de utredningar som krävs.

2.  Efter en anmälning ska värdplattformar för innehåll utan dröjsmål fatta beslut om huruvida det innehåll som var föremål för anmälningen ska avlägsnas, avlistas eller göras oåtkomligt, om innehållet i fråga inte stämmer överens med de rättsliga kraven. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14.2 får det faktum att en värdplattform för innehåll har ansett att ett specifikt innehåll är icke överensstämmande under inga omständigheter automatiskt leda till att en annan användares innehåll avlägsnas, avlistas eller görs oåtkomligt.

Artikel 12

Information om beslut

Så snart en värdplattform för innehåll fattat ett beslut ska den på ett tydligt och enkelt sätt informera alla parter som berörs av anmälningsförfarandet om resultatet av beslutet och lämna följande information:

a)  Skälen till beslutet.

b)  Huruvida beslutet fattades uteslutande av en människa eller med stöd av en algoritm.

c)  Information om den möjlighet till omprövning som avses i artikel 13 och rättslig prövning för någon av parterna.

Artikel 13

Omprövning av beslut

1.  Värdplattformar för innehåll kan tillhandahålla en mekanism som gör det möjligt för användare att begära omprövning av beslut som de fattar.

2.  Värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka ska tillhandahålla den omprövningsmekanism som avses i punkt 1.

3.  Det slutliga omprövningsbeslutet ska under alla omständigheter fattas av en människa.

Artikel 14

Avlägsnande av innehåll

1.  Utan att det påverkar rättsliga eller administrativa beslut om onlineinnehåll ska innehåll som har varit föremål för en anmälning fortsatt vara synligt så länge granskningen avseende dess laglighet pågår.

2.  Värdplattformar för innehåll ska skyndsamt vidta åtgärder för att göra innehåll oåtkomligt eller avlägsna det om det är uppenbart olagligt.

Artikel 15

Oberoende tvistlösning

1.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla oberoende tvistlösningsorgan för att snabbt och effektivt lösa tvister utanför domstol när beslut om innehållsmoderering bestrids.

2.  De oberoende tvistlösningsorganen ska vara sammansatta av oberoende juridiska experter med mandat att avgöra tvister mellan värdplattformar för innehåll och användare om det berörda innehållets överensstämmelse med de rättsliga kraven, communityriktlinjerna och de allmänna villkoren.

3.  Hänskjutandet av en tvist om innehållsmoderering till ett oberoende tvistlösningsorgan ska inte utesluta möjligheten för en användare att väcka talan vid domstol, såvida inte tvisten har lösts i samförstånd.

4.  Värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka ska bidra ekonomiskt till de oberoende tvistlösningsorganens driftskostnader genom en särskild fond som förvaltas av den europeiska enheten, för att bistå medlemsstaterna i finansieringen av dessa organ. Medlemsstaterna ska säkerställa att de oberoende tvistlösningsorganen ges tillräckliga resurser, så att deras kompetens och oberoende säkerställs.

Artikel 16

Förfaranderegler för oberoende tvistlösning

1.  Uppladdaren och en tredje part, till exempel en ombudsperson med berättigat intresse av att vidta åtgärder, ska ha rätt att hänskjuta ett ärende avseende innehållsmoderering till det behöriga oberoende tvistlösningsorganet ifall värdplattformen för innehåll har beslutat att avlägsna eller avlista innehåll eller göra det oåtkomligt eller agera på ett annat sätt som inte är förenligt med den åtgärd som uppladdaren skulle föredra och som uttryckts av uppladdaren, eller på ett sätt som innebär att grundläggande rättigheter åsidosätts.

2.  Om värdplattformen för innehåll har beslutat att inte avlista innehåll som är föremål för en anmälning ska anmälaren ha rätt att hänskjuta ärendet till det behöriga oberoende tvistlösningsorganet, förutsatt att anmälaren skulle ha kärandebehörighet i ett civilrättsligt förfarande avseende det aktuella innehållet.

3.  Det behöriga oberoende tvistlösningsorganet ska vara det organ som är beläget i den medlemsstat där det innehåll som tvisten gäller har laddats upp. Fysiska personer ska under alla omständigheter ha rätt att lämna in klagomål till det oberoende tvistlösningsorganet i den medlemsstat där de är bosatta.

4.  Om anmälaren har rätt att hänskjuta ett ärende avseende innehållsmoderering till ett oberoende tvistlösningsorgan i enlighet med punkt 2 får anmälaren hänskjuta ärendet till det oberoende tvistlösningsorgan som är beläget i anmälarens hemvistmedlemsstat eller uppladdarens hemvistmedlemsstat, om uppladdaren använder tjänsten för icke-kommersiella syften.

5.  Om ett fall av innehållsmoderering som rör samma fråga är föremål för hänskjutande till ett annat oberoende tvistlösningsorgan får det oberoende tvistlösningsorganet avbryta förfarandet när det gäller hänskjutandet. Om en fråga om innehållsmoderering har varit föremål för rekommendationer från ett oberoende tvistlösningsorgan får det oberoende tvistlösningsorganet avstå från att behandla ett hänskjutande.

6.  Medlemsstaterna ska inom sina jurisdiktioner fastställa alla övriga regler och förfaranden som krävs för de oberoende tvistlösningsorganen.

Artikel 17

Personuppgifter

All behandling av personuppgifter som görs inom ramen för denna förordning ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(16) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG(17).

Artikel 18

Rapportering av överträdelser och skydd av personer som rapporterar överträdelser

Direktiv (EU) 2019/1937 ska tillämpas på rapportering av överträdelser av denna förordning och personer som rapporterar sådana överträdelser.

Artikel 19

Ändringar av direktiv (EU) 2019/1937

Direktiv (EU) 2019/1937 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 2.1 a ska följande led läggas till:

”xi) Innehållshantering på nätet.”.

2.  I del I i bilagan ska följande led läggas till:

”K. Artikel 2.1 a xi – innehållshantering på nätet

Europaparlamentets och rådets förordning [XXX] om avtalsrättigheter i fråga om innehållshantering.”.

Artikel 20

Rapportering, utvärdering och översyn

1.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen all relevant information om genomförandet och tillämpningen av denna förordning. På grundval av den information som erhållits och av offentliga samråd ska kommissionen senast den … [tre år efter denna förordnings ikraftträdande] lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet och tillämpningen av denna förordning och överväga behovet av ytterligare åtgärder, vid behov inbegripet ändringar av denna förordning.

2.  Utan att det påverkar de rapporteringsskyldigheter som fastställs i andra unionsrättsakter ska medlemsstaterna lämna in följande statistik till kommissionen varje år:

a)  Antalet tvister som hänskjutits till de oberoende tvistlösningsorganen och de typer av innehåll som varit föremål för tvister.

b)  Antalet ärenden som lösts av de oberoende tvistlösningsorganen, indelade efter resultat.

Artikel 21

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den XX.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT L 186, 11.7.2019, s. 57. (2) EUT L 130, 17.5.2019, s. 92. (3) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (4) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (5) EUT L 136, 24.5.2008, s. 3. (6) EUT L 63, 6.3.2018, s. 50. (7) EUT L 339, 21.12.2007, s. 3. (8) EUT C 11, 13.1.2020, s. 7. (9) https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2020/654180/EPRS_STU(2020)654180_EN.pdf (10) EUT L 351, 20.12.2012, s. 1. (11) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (12) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64. (13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17). (14) När kommissionen fastställer antalet användare bör den ta hänsyn till situationen för små och medelstora företag och nystartade företag. (15) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1). (16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 om rättsakten om digitala tjänster och frågor som rör de grundläggande rättigheterna (2020/2022(INI))

P9_TA(2020)0274 A9-0172/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 2,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 16 och 114,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 7, 8, 11, 13, 21, 22, 23, 24, 26, 38 och 47,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”direktiv om elektronisk handel”)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (”allmän dataskyddsförordning”),(2) ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (”direktiv om integritet och elektronisk kommunikation”)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster) mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG(5) (”direktivet om upphovsrätt”),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online(6),

–  med beaktande av Europols hotbildsbedömning av internetstödd organiserad brottslighet (IOCTA) av den 18 september 2018,

–  med beaktande av EU-domstolens relevanta rättspraxis,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0172/2020), och av följande skäl:

A.  Grundläggande rättigheter som skyddet av integritet och personuppgifter, principen om icke-diskriminering samt yttrande- och informationsfrihet måste finnas i hjärtat av en framgångsrik och hållbar EU-politik om digitala tjänster. Dessa rättigheter måste synas både i lagens ordalydelse och i andan av dess genomförande.

B.  De olika typerna av digitala tjänster och de digitala tjänsteleverantörernas roller har förändrats drastiskt sedan direktivet om elektronisk handel antogs för 20 år sedan.

C.  Användarnas förtroende kan bara vinnas genom digitala tjänster som respekterar användarnas grundläggande rättigheter, vilket skulle främja användningen av tjänsterna och ge företag en konkurrensfördel och en stabil affärsmodell.

D.  De dataskyddsregler som gäller för alla leverantörer som erbjuder digitala tjänster på EU:s territorium uppdaterades och harmoniserades nyligen i hela EU i och med den allmänna dataskyddsförordningen. Integritetsregler för elektronisk kommunikation, som är en del av digitala tjänster, omfattas av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation och håller för närvarande på att ses över.

E.  Mängden av alla typer av användarskapat innehåll som delas och tjänster som tillhandahålls via onlineplattformar, inbegripet molntjänster, har ökat exponentiellt och i en aldrig tidigare skådad takt tack vare avancerad teknik. Detta inbegriper olagligt innehåll såsom bilder som visar material med sexuella övergrepp mot barn på internet och innehåll som är lagligt men som kan vara skadligt för samhället och demokratin, såsom desinformation om medel mot covid-19.

F.  Hatpropaganda och desinformation på internet har blivit alltmer utbredda företeelser på senare år när personer och störande aktörer använder onlineplattformar för att öka polariseringen vilket, i sin tur, utnyttjas för politiska ändamål. Kvinnor, icke-vita, personer som tillhör eller uppfattas tillhöra etniska eller språkliga minoriteter och hbtqi-personer utsätts ofta för diskriminerande hatpropaganda, mobbning, hot och utpekande som syndabockar på nätet.

G.  Denna trend har understötts av onlineplattformar vars affärsmodell bygger på insamling och analys av användardata i syfte att generera mer trafik och ”klick”, och i sin tur mer profileringsuppgifter och därmed mer vinst. Detta leder till att sensationalistiskt innehåll förstärks. Hatpropaganda och desinformation skadar allmänintresset genom att undergräva det respektfulla och ärliga offentliga samtalet, och utgör hot mot den allmänna säkerheten eftersom de kan sporra till våld i den verkliga världen. Att bekämpa sådant innehåll är avgörande för att säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna och för att försvara rättsstatsprincipen och demokratin i EU.

H.  Sociala medier och andra plattformar för distribution av innehåll utnyttjar profileringsteknik för att rikta och distribuera sitt innehåll, liksom annonser. Uppgifter som samlas in från enskilda personers digitala spår kan utvinnas på ett sätt som möjliggör mycket träffsäker inferens från mycket intima personuppgifter, särskilt när sådana uppgifter slås ihop med andra datamängder. Cambridge Analytica- och Facebook-skandalerna visade på riskerna med onlineplattformars ogenomskinliga databehandling genom att avslöja att vissa väljare hade valts ut för individuellt riktad politisk reklam och ibland även riktad desinformation.

I.  De automatiserade algoritmer som bestämmer hur innehåll från tredje part ska hanteras, prioriteras, distribueras och raderas på onlineplattformar, även under politiska kampanjer och valkampanjer, reproducerar ofta befintliga diskriminerande mönster i samhället, vilket leder till en hög risk för diskriminering av personer som redan är drabbade. Den utbredda användningen av algoritmer för avlägsnande eller blockering av innehåll väcker också oro över rättsstatsprincipen och frågor som rör laglighet, legitimitet och proportionalitet.

J.  Ett litet antal huvudsakligen icke-europeiska tjänsteleverantörer har betydande marknadsstyrka och utövar inflytande över enskildas rättigheter och friheter och våra samhällen och demokratier, genom att kontrollera hur information, tjänster och produkter presenteras, och vilka därför har ett enormt inflytande över hur medlemsstaterna fungerar och över deras medborgare. Dessa plattformars beslut kan få långtgående konsekvenser för yttrande- och informationsfriheten och för mediernas frihet och mångfald. ;

K.  Den politiska linjen för att ta itu med olagligt innehåll online inom EU har hittills framför allt fokuserat på frivilligt samarbete och avlägsnande efter domstolsbeslut, men ett växande antal medlemsstater antar nationell lagstiftning för att ta itu med olagligt innehåll på ett icke-harmoniserat sätt. Bestämmelser för att ta itu med vissa typer av olagligt innehåll ingick i den senaste sektorsspecifika lagstiftningen på EU-nivå.

L.  En strategi med enbart självreglering för plattformar ger inte tillräcklig insyn, ansvarsskyldighet och tillsyn. En sådan strategi ger varken offentliga myndigheter, det civila samhället eller användare ordentlig information om hur plattformar hanterar olagligt innehåll och olaglig verksamhet och innehåll som bryter mot deras allmänna villkor, eller om hur de kuraterar innehåll i allmänhet.

M.  En sådan strategi kan inte garantera att de grundläggande rättigheterna respekteras och skapar en situation där det rättsliga ansvaret delvis överförs till privata parter, vilket innebär en risk för intrång i rätten till yttrandefrihet.

N.  Myndigheternas tillsyn och övervakning är sektorsspecifik i EU. Ytterligare och mer omfattande samordning mellan de olika tillsynsorganen i EU skulle vara till nytta.

O.  Det uppstår en brist på transparens och ansvarsskyldighet, både inom den privata och den offentliga sektorn, på grund av bristen på tillförlitliga och jämförbara offentliga uppgifter om förekomsten av olagligt och skadligt innehåll online, om anmälningar och avlägsnande efter domstolsbeslut och självreglerande avlägsnande av detta samt om de behöriga myndigheternas uppföljning. Det saknas information om de algoritmer som används av plattformar och webbplatser och hur plattformarna hanterar felaktigt avlägsnande av innehåll.

P.  Sexuell exploatering av barn på nätet är en av de typer av olagligt innehåll som underlättas av den tekniska utvecklingen. Den omfattande mängd material med sexuella övergrepp mot barn som sprids på nätet medför allvarliga utmaningar när det gäller insatser för upptäckt, utredning och, framför allt, identifiering av offer. Enligt Europol ökade anmälningarna till USA-baserade NCMEC om delning online av material med sexuella övergrepp mot barn med 106 procent under det senaste året.

Q.  Enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis bör innehållet avlägsnas efter ett domstolsbeslut från en medlemsstat. Värdleverantörer får använda sig av verktyg och teknik för automatisk sökning för att upptäcka och avlägsna innehåll som motsvarar innehåll som tidigare förklarats vara olagligt, men bör inte vara skyldiga att utöva generell övervakning av den information som lagras, eller att aktivt eftersöka fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig aktivitet, såsom föreskrivs i artikel 15.1 i direktiv 2000/31/EG.

R.  En betrodd elektronisk identifiering är grundläggande för att säkra åtkomst till digitala tjänster och för att genomföra elektroniska transaktioner på ett säkrare sätt. För närvarande har endast 15 medlemsstater anmält sina system för elektronisk identifiering för gränsöverskridande erkännande till kommissionen inom ramen för förordning (EU) nr 910/2014(7) (eIDA-förordningen).

S.  Internet och internetplattformar är fortfarande en viktig plats för terroristgruppers verksamhet, och de använder dem som ett verktyg för spridning av propaganda, rekrytering och främjande av sin verksamhet.

1.  Europaparlamentet tror på de tydliga samhälleliga och ekonomiska fördelarna med en fungerande digital inre marknad för EU och dess medlemsstater. Parlamentet välkomnar dessa fördelar, särskilt bättre tillgång till information och en stärkt yttrandefrihet. Parlamentet betonar den viktiga skyldigheten att säkerställa ett rättvist digitalt ekosystem där de grundläggande rättigheterna enligt fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – särskilt yttrande- och informationsfrihet, icke-diskriminering, mediernas frihet och mångfald, integritet och dataskydd – respekteras och där användarsäkerheten säkerställs online. Parlamentet betonar att lagstiftningsåtgärder och andra regleringsåtgärder på den digitala inre marknaden som syftar till att säkerställa efterlevnaden av denna skyldighet bör vara strikt begränsade till vad som är nödvändigt. Parlamentet påminner vidare om att användningen av mekanismer för avlägsnande av innehåll utan rättssäkerhetsgarantier strider mot artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anta en skräddarsydd regleringsstrategi för att ta itu med de skillnader som kvarstår mellan online- respektive offline-världen och de utmaningar som uppstår till följd av mångfalden av aktörer och tjänster som erbjuds online. Parlamentet anser i detta sammanhang att det är oerhört viktigt att tillämpa olika regleringsstrategier för olagligt respektive lagligt innehåll. Parlamentet betonar att olagligt innehåll på internet och brottslighet som möjliggörs av informationsteknik bör bekämpas lika kraftfullt och på grundval av samma rättsliga principer som olagligt innehåll och brottsligt beteende offline, och med samma garantier för medborgarna. Parlamentet påminner om att e-handelsdirektivet är den rättsliga ram för onlinetjänster på den inre marknaden som reglerar innehållshantering.

3.  Europaparlamentet anser att olagligt innehåll måste avlägsnas snabbt och konsekvent för att man ska kunna ta itu med brott och kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att frivilliga uppförandekoder endast till viss del hanterar problemet.

4.  Europaparlamentet uppmanar leverantörer av digitala tjänster att avlägsna innehåll från nätet på ett omdömesgillt, proportionellt och icke-diskriminerande sätt, och med vederbörlig hänsyn till alla omständigheter i fråga om användarnas grundläggande rättigheter, och att beakta den grundläggande betydelsen av yttrande- och informationsfriheten i ett öppet och demokratiskt samhälle i syfte att undvika avlägsnande av innehåll som inte är olagligt. Parlamentet begär att leverantörer av digitala tjänster, som på eget initiativ vill begränsa visst lagligt innehåll för sina användare, undersöker möjligheten att märka detta innehåll i stället för att flytta det offline, så att användarna ges möjlighet att på eget ansvar välja att få tillgång till detta innehåll.

5.  Europaparlamentet anser att alla lagstadgade åtgärder för avlägsnande av innehåll i rättsakten om digitala tjänster endast bör gälla olagligt innehåll, enligt definitionen i EU-rätten och nationell rätt, och att lagstiftningen inte bör innehålla några odefinierade begrepp och termer, eftersom detta skulle skapa rättsosäkerhet för onlineplattformar och äventyra de grundläggande rättigheterna och yttrandefriheten.

6.  Europaparlamentet konstaterar dock att det nuvarande digitala ekosystemet också uppmuntrar till problematiskt beteende, såsom riktade meddelanden på individnivå som bygger på egenskaper som avslöjar fysiska eller psykiska sårbarheter, spridning av hatpropaganda, rasistiskt innehåll och desinformation, framväxande frågor såsom organiserat missbruk av flera plattformar och algoritmers skapande av konton eller manipulering av innehåll online. Parlamentet noterar med oro att vissa affärsmodeller bygger på att visa ett sensationsinriktat och polariserande innehåll för användarna i syfte att öka deras skärmtid och därmed onlineplattformarnas vinster. Parlamentet understryker de negativa effekterna av sådana affärsmodeller på enskilda personers grundläggande rättigheter och på samhället som helhet. Parlamentet efterfrågar insyn i onlineplattformarnas monetariseringspolitik.

7.  Europaparlamentet betonar därför att spridningen av sådant skadligt innehåll bör hejdas. Parlamentet är fast övertygat om att mediekompetens, användares kontroll över det innehåll som de erbjuds och allmän tillgång till innehåll av hög kvalitet samt utbildning är helt avgörande i detta avseende. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att skapa ett europeiskt observatorium för digitala medier för att stödja oberoende faktakontrolltjänster, öka allmänhetens kunskaper om desinformation på internet och stödja offentliga myndigheter med ansvar för att övervaka digitala medier.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja oberoende medier och public service-medier och utbildningsinitiativ för mediekompetens samt riktade informationskampanjer inom det civila samhället. Parlamentet påpekar att särskild uppmärksamhet bör läggas på skadligt innehåll i samband med minderåriga som använder internet, särskilt när det gäller deras exponering för nätmobbning, sexuella trakasserier, pornografi, våld eller självskadebeteende.

9.  Europaparlamentet konstaterar att eftersom en individs aktiviteter på internet möjliggör djup insikt i dennes personlighet och gör det möjligt att manipulera individen i fråga, utgör allmän och urskillningslös insamling av personuppgifter beträffande varje användning av en digital tjänst ett oproportionellt ingrepp i rätten till personlig integritet och skyddet av personuppgifter. Parlamentet noterar de potentiella negativa effekterna av individuellt riktad reklam, beteendestyrd reklam och bedömning av individer, särskilt för minderåriga och sårbara grupper, genom intrång i enskilda personers privatliv, vilket ger upphov till frågor om insamling och användning av de uppgifter som används för att personanpassa reklam, erbjuda produkter eller tjänster eller fastställa priser. Parlamentet bekräftar att användarnas rätt att inte bli föremål för omfattande spårning när de använder digitala tjänster har inkluderats i den allmänna dataskyddsförordningen och bör genomdrivas korrekt i hela EU. Parlamentet noterar att kommissionen i sitt förslag till en ny förordning om respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter i samband med elektronisk kommunikation (2017/0003(COD)) har föreslagit att riktad innehållskuratering ska kräva aktivt samtycke.

10.  Europaparlamentet anser att vilseledande eller oklar politisk annonsering är en särskild typ av onlinehot eftersom det påverkar de kärnmekanismer som gör det möjligt för vårt demokratiska samhälle att fungera, särskilt när sådant innehåll sponsras av tredje parter, inbegripet utländska aktörer. Parlamentet understryker att när profilering används i stor skala för politisk individuellt riktad reklam i syfte att manipulera väljarnas beteende kan det allvarligt undergräva demokratins grunder. Parlamentet uppmanar därför leverantörer av digitala tjänster att vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera och märka innehåll som laddas upp av socialbottar, och förväntar sig att kommissionen tillhandahåller riktlinjer för användningen av sådan digital övertygandeteknik i valkampanjer och i politik angående politisk reklam. Parlamentet begär i detta avseende att stränga insynskrav ska införas för att presentera betald politisk reklam.

11.  Europaparlamentet anser att olagligt innehåll måste avlägsnas på ett konsekvent sätt och utan otillbörligt dröjsmål i syfte att ta itu med överträdelser, särskilt de som rör barn och terrorisminnehåll, och kränkningar av grundläggande rättigheter med de nödvändiga skyddsåtgärderna på plats, exempelvis insyn i processen, rätten att överklaga och tillgång till effektiv domstolsprövning. Parlamentet anser att frivilliga uppförandekoder och avtalsstadgade standardvillkor inte genomdrivs i tillräcklig utsträckning och har visat sig endast till viss del hantera problemet. Parlamentet betonar att det slutgiltiga ansvaret för att upprätthålla lagen, besluta om onlineverksamheters laglighet och beordra värdtjänstleverantörer att avlägsna eller blockera tillgången till olagligt innehåll bör åvila oberoende behöriga myndigheter.

12.  Även om det är lätt att fastställa att vissa typer av innehåll är olagliga, är det svårare att fatta beslut om andra typer av innehåll som i större utsträckning behöver förstås i sitt sammanhang. Europaparlamentet varnar för att de nuvarande automatiska verktygen inte är i stånd att kritiskt analysera och på lämpligt sätt förstå vikten av sammanhang för specifika delar av innehållet, vilket skulle kunna leda till onödiga avlägsnanden och skada yttrandefriheten och tillgången till olika typer av information, bland annat om politiska åsikter, vilket skulle leda till censur. Parlamentet betonar att mänsklig granskning av automatiska rapporter från tjänsteleverantörer eller deras uppdragstagare inte helt löser detta problem, särskilt om de läggs ut på entreprenad till privatanställd personal som saknar opartiskhet, kvalifikationer och ansvarsskyldighet i tillräcklig utsträckning.

13.  Europaparlamentet konstaterar med oro att olagligt innehåll online enkelt och snabbt kan mångfaldigas och därmed får kraftigt ökad negativ påverkan inom en väldigt kort tidsrymd. Parlamentet anser ändå att rättsakten om digitala tjänster inte bör innehålla någon skyldighet för värdtjänstleverantörer och andra tekniska mellanhänder att använda automatiska verktyg för innehållsmoderering.

14.  Europaparlamentet påminner om att olagligt innehåll online inte bara bör avlägsnas av onlineplattformar, utan även följas upp av de brottsbekämpande myndigheterna och rättsväsendet när det gäller brottsliga handlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa en skyldighet för onlineplattformar att anmäla grova brott till den behöriga myndigheten när de har fått kännedom om något sådant brott. Parlamentet anser i detta sammanhang att en nyckelfråga i vissa medlemsstater inte bara är att de har olösta fall, utan även att de har fall som inte börjat utredas. Parlamentet begär att man undanröjer hinder för inlämning av klagomål till behöriga myndigheter. Parlamentet är övertygat om att samarbetet mellan tjänsteleverantörer och nationella behöriga myndigheter, liksom det gränsöverskridande samarbetet mellan nationella behöriga myndigheter, bör förbättras och grundas på principerna om nödvändighet och proportionalitet, med tanke på internets gränslösa natur och den snabba spridningen av olagligt innehåll online. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att respektera EU:s rättsordning och de etablerade principerna för gränsöverskridande samarbete och ömsesidigt förtroende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse sina brottsbekämpande och rättsliga myndigheter med den sakkunskap, de resurser och de verktyg som krävs för att de på ett ändamålsenligt och effektivt sätt ska kunna hantera det ökande antalet fall med olagligt innehåll online samt tvistlösning i samband med innehåll som tagits offline, och att förbättra tillgången till rättslig prövning på området digitala tjänster.

15.  Europaparlamentet understryker att visst innehåll kan anses vara olagligt i en medlemsstat men omfattas av rätten till yttrandefrihet i en annan medlemsstat. Parlamentet understryker att för att värna yttrandefrihetens normer, undvika lagkonflikter, avvärja omotiverade och ineffektiva geoblockeringar och arbeta för en harmoniserad digital inre marknad bör värdtjänsteleverantörer inte vara skyldiga att avlägsna eller göra oåtkomlig information som är laglig i den medlemsstat där de är etablerade eller där deras utsedda rättsliga företrädare är bosatt eller etablerad. Parlamentet påminner om att nationella myndigheter kan verkställa beslut om avlägsnande från oberoende behöriga myndigheter endast om de riktar sig till tjänsteleverantörer som är etablerade på deras territorium. Parlamentet anser att det är nödvändigt att stärka mekanismerna för samarbete mellan medlemsstaterna med stöd av kommissionen och relevanta unionsbyråer. Parlamentet manar till en strukturerad dialog mellan medlemsstaterna för att fastställa risken för vissa typer av innehåll och identifiera möjliga skillnader mellan medlemsstaterna i bedömningen av sådana risker.

16.  Europaparlamentet understryker att olagligt innehåll bör avlägsnas inom ramen för värdtjänsten och att rena mellanhänder inte bör vara skyldiga att blockera tillgången till innehåll.

17.  Europaparlamentet är övertygat om att EU:s nuvarande rättsliga ram för digitala tjänster bör uppdateras i syfte att ta itu med de utmaningar som fragmenteringen mellan medlemsstaterna och den nya tekniken medför – såsom det allmänna bruket med profilering och algoritmiskt beslutsfattande som spridit sig över livets alla områden – samt garantera klarhet angående rättsläget och respekt för de grundläggande rättigheterna, särskilt yttrandefriheten och rätten till integritet på ett framtidssäkrat sätt, med tanke på den snabba teknikutvecklingen.

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att inleda en harmoniserad strategi för att ta itu med skyldigheterna för leverantörer av digitala tjänster, inbegripet mellanhänder på nätet, i syfte att undvika att den inre marknaden fragmenteras och att bestämmelser verkställs på ett inkonsekvent sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå de lösningar som är mest effektiva och ändamålsenliga för den inre marknaden som helhet, och samtidigt undvika nya onödiga administrativa bördor och hålla den digitala inre marknaden öppen, rättvis, säker och konkurrenskraftig för alla dess deltagare. Parlamentet betonar att skadeståndsordningen för leverantörer av digitala tjänster måste vara proportionell, inte får missgynna små och medelstora företag och inte får begränsa innovation och tillgång till information på ett orimligt sätt.

19.  Europaparlamentet anser att reformen bör bygga på den befintliga EU-rätten som solid grund och vara i full överensstämmelse med denna, särskilt den allmänna dataskyddsförordningen och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation, vilket för närvarande genomgår revidering, och respektera företrädet för andra sektorsspecifika instrument som t.ex. direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet understryker att moderniseringen av e-handelsreglerna kan påverka de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vara extremt vaksam i sin hållning och att även integrera internationella människorättsliga normer i sin översyn.

20.  Europaparlamentet betonar att enskilda användares praktiska förmåga att förstå och navigera komplexiteten i dataekosystemen är extremt begränsad, liksom deras förmåga att ta reda på om den information som de tar emot och de tjänster som de utnyttjar görs tillgängliga för dem på samma villkor som för andra användare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att placera insyn och icke-diskriminering i hjärtat av rättsakten om digitala tjänster.

21.  Europaparlamentet insisterar på att rättsakten om digitala tjänster måste syfta till att säkerställa en hög nivå av öppenhet när det gäller onlinetjänsters funktionssätt, och en digital miljö som är fri från diskriminering. Parlamentet betonar att det utöver det befintliga starka regelverket som skyddar integritet och personuppgifter behövs en skyldighet för onlineplattformar att säkerställa legitim användning av algoritmer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utveckla ett system som grundar sig på direktivet om elektronisk handel, och som tydligt fastställer tjänsteleverantörernas ansvar att hantera de risker som deras användare ställs inför och skydda deras rättigheter, och att föreskriva en skyldighet till transparens och förklarbarhet när det gäller algoritmer, påföljder för att genomdriva sådana skyldigheter, möjlighet till mänskligt ingripande och andra åtgärder, såsom årliga oberoende revisioner och särskilda stresstester för att underlätta och genomdriva efterlevnaden.

22.  Europaparlamentet betonar att vissa leverantörer av digitala tjänster måste kunna identifiera användare otvetydigt på ett sätt som är likvärdigt med hur offlinetjänster gör. Parlamentet noterar en onödig insamling av personuppgifter, såsom mobiltelefonnummer, av onlineplattformar vid tidpunkten för registrering av en tjänst, ofta orsakad av att man använder sig av möjligheter till en enda inloggning. Parlamentet understryker att den allmänna dataskyddsförordningen tydligt beskriver principen om uppgiftsminimering, genom vilken de insamlade uppgifterna begränsas till endast det som är strikt nödvändigt för ändamålet. Parlamentet rekommenderar att onlineplattformar som stöder en enda inloggningstjänst med en dominerande marknadsandel också bör vara skyldiga att stödja åtminstone ett öppet identitetshanteringssystem som bygger på en icke-proprietär, decentraliserad och interoperabel ram.

23.  Om en viss typ av officiell identifiering behövs utanför nätet måste ett likvärdigt, säkert elektroniskt system för identifiering på nätet skapas. Europaparlamentet konstaterar att onlineidentifieringen kan förbättras genom verkställande av eIDA-förordningens gränsöverskridande interoperabilitet för elektronisk identifiering i hela Europeiska unionen. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att skapa ett gemensamt europeiskt inloggningssystem som ett alternativ till privata system för en enda inloggning och att införa en skyldighet för digitala tjänster att alltid även erbjuda ett manuellt inloggningsalternativ, som fastställs som standardval. Denna tjänst bör utvecklas på ett sådant sätt att det är tekniskt omöjligt för den som tillhandahåller inloggningstjänsten att samla in identifierbara inloggningsuppgifter och att så få uppgifter som möjligt samlas in. Parlamentet rekommenderar därför kommissionen att undersöka möjligheten att skapa ett verifieringssystem för användare av digitala tjänster i syfte att säkerställa skyddet av personuppgifter och ålderskontroll, särskilt för barn. Detta bör inte användas kommersiellt för att spåra användarna på olika webbplatser. Parlamentet betonar att dessa inloggnings- och verifieringssystem endast bör tillämpas på digitala tjänster som kräver personlig identifiering, autentisering eller ålderskontroll. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna och unionens institutioner måste garantera att elektroniska identifieringar är säkra, transparenta, endast behandlar de uppgifter som krävs för identifiering av användaren och endast används för ett legitimt ändamål och inte kommersiellt, och inte används för att begränsa den allmänna tillgången till internet eller för att spåra användare över olika webbplatser.

24.  Europaparlamentet anser att det för att garantera respekten för de grundläggande rättigheterna och användarnas friheter i hela EU är absolut nödvändigt att bestämmelserna på EU-nivå om ansvarighet är fullständigt harmoniserade och klargjorda. Parlamentet anser att sådana regler bör bibehålla undantag från ansvarighet för mellanhänder som inte har faktisk kännedom om den olagliga verksamheten eller information på sina plattformar. Parlamentet uttrycker sin oro över att nationella lagar som nyligen stiftats för att ta itu med hatpropaganda och desinformation leder till en ökande fragmentering av bestämmelserna och till en lägre skyddsnivå för de grundläggande rättigheterna i EU.

25.  Europaparlamentet uppmanar i detta syfte till lagstiftningsförslag som håller den digitala inre marknaden öppen och konkurrenskraftig genom att kräva att leverantörer av digitala tjänster tillämpar effektiva, konsekventa, öppna och rättvisa förfaranden och rättssäkerhetsgarantier för att hantera olagligt innehåll, i överensstämmelse med nationell rätt och EU-rätt, inbegripet via ett harmoniserat förfarande för anmälning och åtgärd.

26.  Europaparlamentet anser i detta avseende att det är nödvändigt att onlineplattformar förses med tydliga regler, krav och skyddsåtgärder i fråga om ansvar för innehåll från tredje part. Parlamentet föreslår att en gemensam rättslig ram upprättas för att olagligt innehåll ska kunna identifieras och avlägsnas på ett effektivt sätt.

27.  Europaparlamentet betonar att bestämmelser om mekanismerna för anmälning och åtgärd bör kompletteras med krav på plattformarna att vidta särskilda åtgärder som står i proportion till deras omfattning samt till deras tekniska och operativa kapacitet, för att effektivt ta itu med förekomsten av olagligt innehåll på deras tjänster. Parlamentet inser därför att leverantörer av digitala tjänster – där det är tekniskt genomförbart och på grundval av tillräckligt underbyggda beslut från oberoende behöriga offentliga myndigheter, och med fullt beaktande av innehållets specifika kontext – kan komma att bli skyldiga att utföra regelbundna sökningar efter bestämda delar av innehåll som en domstol redan har förklarat vara olagliga, förutsatt att övervakningen av och sökandet efter den information som berörs av ett sådant föreläggande begränsas till information som förmedlar ett budskap vars innehåll i allt väsentligt är oförändrat jämfört med det innehåll som förklarades vara olagligt och som innehåller de delar som anges i föreläggandet, vilka, i linje med domstolens dom av den 3 oktober 2019 i mål C-18/18(8), är identiska eller likvärdiga i en utsträckning som inte skulle kräva att värdtjänsteleverantören utför en oberoende bedömning av innehållet.

28.  Europaparlamentet vidhåller att valet av konkreta åtgärder bör överlåtas åt plattformarna. Parlamentet stöder en balanserad strategi som bygger på en dialog med berörda parter och en bedömning av de risker som plattformarna löper, samt en tydlig ansvarskedja för att undvika onödiga regelbördor för plattformarna och onödiga och oproportionella begränsningar av de grundläggande rättigheterna, särskilt yttrandefriheten, tillgången till information, inbegripet om politiska idéer, och rätten till integritet. Parlamentet betonar att vissa skyldigheter kan specificeras ytterligare genom sektorsspecifik lagstiftning. Parlamentet betonar att åtgärder som vidtas för detta ändamål inte kan utgöra, vare sig rättsligt eller faktiskt, ett allmänt övervakningskrav.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av lämpliga skyddsåtgärder och skyldigheter i fråga om korrekt rättsförfarande, inbegripet ett krav på mänsklig tillsyn och kontroll, utöver förfaranden för motanmälning, för att de som äger och laddar upp innehåll ska kunna försvara sina rättigheter på ett tillräckligt sätt och i rätt tid, och för att säkerställa att beslut om avlägsnande eller blockering är lagliga, korrekta, välgrundade, skyddar användare och respekterar de grundläggande rättigheterna. Parlamentet belyser att personer som systematiskt och upprepade gånger gör felaktiga eller kränkande anmälningar bör bestraffas. Parlamentet påminner om att det utöver förfaranden för motanmälan och tvistlösning utanför domstol av plattformar i enlighet med det interna systemet för klagomål bör finnas kvar möjlighet till effektiv rättslig prövning för att tillgodose rätten till effektiva rättsmedel.

30.  Europaparlamentet stöder bevarandet av det nuvarande ramverket om begränsat ansvar för innehåll och principen om ursprungsland, men anser att en förbättrad samordning av begäranden om avlägsnande mellan nationella behöriga myndigheter är av avgörande betydelse. Parlamentet understryker att olagligt innehåll bör tas bort inom ramen för värdtjänsten. Parlamentet betonar att sådana avlägsnandeorder bör omfattas av rättsliga garantier för att förhindra missbruk och säkerställa full respekt för de grundläggande rättigheterna. Parlamentet understryker att begäranden om avlägsnande från behöriga myndigheter bör vara specifika och tydligt ange den rättsliga grunden för avlägsnandet. Parlamentet betonar att en effektiv tillsyns- och efterlevnadsmekanism, inbegripet proportionella sanktioner som tar hänsyn till deras tekniska och operativa kapacitet, bör tillämpas på de tjänsteleverantörer som underlåter att följa lagliga order.

31.  Europaparlamentet påminner om att leverantörer av digitala tjänster inte får vara rättsligt skyldiga att lagra personuppgifter om sina användare eller abonnenter för brottsbekämpande ändamål, såvida inte en riktad lagring beordras av en oberoende behörig myndighet med full respekt för unionsrätten och EU-domstolens rättspraxis. Parlamentet påminner vidare om att sådan lagring av uppgifter bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt med hänsyn till de kategorier av uppgifter som ska lagras, de berörda kommunikationsmedlen, de berörda personerna och den lagringstid som antagits.

32.  Europaparlamentet anser att för att skydda grundläggande rättigheter bör rättsakten om digitala tjänster införa regler som syftar till att säkerställa att de tjänstevillkor som tillämpas av leverantörer av digitala tjänster är tydliga, öppna, rättvisa och görs tillgängliga på ett enkelt och åtkomstvänligt sätt för alla. Parlamentet beklagar djupt att tjänstevillkoren för vissa innehållsplattformar tvingar brottsbekämpande tjänstemän att använda personliga konton för att utreda vissa klagomål, vilket utgör ett hot både mot dessa utredningar och mot den personliga säkerheten, och efterfrågar en effektivare samordning mellan medlemsstaterna när det gäller uppföljningen av brottsbekämpningen i fråga om flaggat olagligt innehåll. Parlamentet påminner om att avlägsnandeorder från en oberoende behörig myndighet alltid måste baseras på lag, och inte på tjänsteleverantörernas tjänstevillkor.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att användarna har tillgång till diversifierat och kvalitativt innehåll online som ett sätt att säkerställa att medborgarna får tillräcklig information. Parlamentet förväntar sig att rättsakten om digitala tjänster ska säkerställa att medieinnehåll av god kvalitet är lätt att få tillgång till och lätt att hitta på tredjepartsplattformar och att avlägsnande av innehåll överensstämmer med standarder för mänskliga rättigheter och begränsas till innehåll som är uppenbart olagligt eller som har ansetts vara olagligt av en oberoende behörig myndighet. Parlamentet betonar att lagligt innehåll inte bör omfattas av någon rättslig skyldighet om avlägsnande eller blockering.

34.  Europaparlamentet ställer sig bakom en ökad dialog mellan medlemsstaterna, behöriga myndigheter och berörda parter i syfte att utveckla, utvärdera och förbättra strategier för icke-bindande lagstiftning, bland annat EU:s uppförandekod om desinformation, i syfte att fortsätta hantera kategorier av lagligt innehåll, däribland desinformation. Parlamentet förväntar sig att kommissionen utfärdar riktlinjer, inklusive regler om ökad insyn i innehållsmoderering och reklampolitik i ett särskilt instrument som åtföljer rättsakten om digitala tjänster, för att säkerställa att avlägsnandet och blockeringen av lagligt innehåll på grundval av allmänna villkor begränsas till ett absolut minimum. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att etablera en ram som förbjuder plattformar att utöva ett andra lager av kontroll över innehåll som tillhandahålls under en medieleverantörs ansvar och som är föremål för särskilda standarder och särskild tillsyn.

35.  Europaparlamentet betonar dessutom att användare bör ges större valfrihet och kontroll när det gäller det innehåll som de ser, inbegripet fler alternativ när det gäller hur innehållet rangordnas till dem och möjligheten att välja bort eventuell innehållskuratering. Parlamentet anser bestämt att utformningen och resultaten av rekommendationssystem bör vara användarvänliga och präglas av fullständig transparens.

36.  Europaparlamentet anser att ansvarsskyldighet, både i den privata och den offentliga sektorn, och evidensbaserad politik kräver tillförlitliga uppgifter om förekomsten och hanteringen av olaglig verksamhet och avlägsnandet av olagligt innehåll på nätet, samt tillförlitliga uppgifter om algoritmer för innehållskuratering på onlineplattformar.

37.  Europaparlamentet kräver i detta avseende en årlig, heltäckande och konsekvent offentlig rapporteringsskyldighet för plattformar, i proportion till deras omfattning och operativa kapacitet, närmare bestämt om deras förfaranden för innehållsmoderering, inbegripet information om åtgärder som införts mot olaglig verksamhet online och standardiserade uppgifter om den mängd innehåll som avlägsnas och de bakomliggande rättsliga skälen och grunderna, typen av och motiveringen för begäranden om avlägsnande som tas emot, antalet begäranden vars verkställande nekades och orsakerna till detta. Parlamentet betonar att sådana rapporter, som omfattar åtgärder som vidtagits under ett givet år, bör lämnas in i slutet av det första kvartalet det påföljande året.

38.  Europaparlamentet begär dessutom en årlig offentlig rapporteringsskyldighet för de nationella myndigheterna, inbegripet standardiserade uppgifter om antalet begäranden om avlägsnande och deras rättsliga grund, om antalet begäranden om avlägsnande som har varit föremål för administrativa eller rättsliga rättsmedel, om resultatet av dessa förfaranden, med en uppgift om resultat som inneburit att utpekat innehåll eller utpekad verksamhet oriktigt förklarats vara olaglig, och om det totala antalet beslut om att utdöma straffpåföljder, inbegripet en beskrivning av den typ av straffpåföljd som har utdömts.

39.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över fragmenteringen och den dokumenterade bristen på ekonomiska och mänskliga resurser för tillsyns- och övervakningsorganen. Parlamentet efterfrågar ökat samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller tillsyn över digitala tjänster.

40.  Europaparlamentet anser att om en korrekt tillämpning av rättsakten om digitala tjänster ska kunna garanteras bör tillsynen av efterlevnaden av förfaranden, rättssäkerhetsgarantier och transparenskrav som fastställs i denna akt harmoniseras på den digitala inre marknaden. Parlamentet stöder i detta avseende ett kraftfullt och strikt genomdrivande av en oberoende EU-tillsynsstruktur som har befogenhet att ålägga böter på grundval av en bedömning av en tydligt definierad uppsättning faktorer, såsom proportionalitet, tekniska och organisatoriska åtgärder och försumlighet. Parlamentet anser att detta bör inbegripa möjligheten att böter baseras på en procentandel av företagets årliga globala omsättning.

41.  Europaparlamentet betonar att revisioner av digitala tjänsteleverantörers interna politik och algoritmer bör göras med vederbörlig hänsyn till unionsrätten, särskilt till de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna, med beaktande av vikten av icke-diskriminering och yttrande- och informationsfrihet i ett öppet och demokratiskt samhälle, och utan att kommersiellt känsliga uppgifter offentliggörs. Parlamentet insisterar på att det är nödvändigt att efter klagomål eller på tillsynsorganens initiativ bedöma om och hur leverantörer av digitala tjänster förstärker innehållet, till exempel genom rekommendationsmotorer och optimeringsfunktioner såsom autokomplettering och trendtekniker.

42.  Europaparlamentet anser att de transparensrapporter som utarbetas av plattformar och nationella behöriga myndigheter bör göras tillgängliga för allmänheten och analyseras med avseende på strukturella trender i avlägsnade, upptäckt och blockerande på EU-nivå.

43.  Europaparlamentet betonar vikten av att göra det möjligt för användarna att genomdriva sina egna grundläggande rättigheter på internet, bland annat genom lättillgängliga, opartiska, transparenta, effektiva och kostnadsfria klagomålsförfaranden, rapporteringsmekanismer för olagligt innehåll och brottsligt beteende för individer och företag, rättsmedel, utbildningsåtgärder och medvetandehöjande åtgärder om dataskyddsfrågor och barns säkerhet online.

44.  Europaparlamentet anser att tidigare erfarenheter har visat att det är effektivt att låta innovativa affärsmodeller blomstra och att stärka den digitala inre marknaden genom att undanröja hinder för den fria rörligheten för digitala tjänster och förhindra att nya, omotiverade nationella hinder införs samt att en fortsättning av denna strategi skulle minska fragmenteringen av den inre marknaden. Parlamentet anser dessutom att rättsakten om digitala tjänster kan erbjuda möjligheter att utveckla medborgarnas kunskaper och färdigheter inom området digitalisering och samtidigt garantera en hög konsumentskyddsnivå, även genom att slå vakt om säkerheten online.

45.  Europaparlamentet betonar att avtalade standarder för grundläggande säkerhet i cyberrymden är oumbärliga för att digitala tjänster ska erbjuda alla sina fördelar åt medborgarna. Parlamentet noterar därför det brådskande behovet av att medlemsstaterna vidtar samordnade åtgärder för att säkerställa grundläggande cyberhygien och förhindra faror som kan undvikas i cyberrymden, även genom lagstiftningsåtgärder.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 178, 17.7.2000, s. 1. (2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (3) EUT L 201, 31.7.2002, s. 37. (4) EUT L 303, 28.11.2018, s. 69. (5) EUT L 130, 17.5.2019, s. 92 (6) EUT L 63, 6.3.2018, s. 50 (7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73). (8) Domstolens dom av den 3 oktober 2019 i målet Eva Glawischnig-Piesczek mot Facebook Ireland Limited, C‑18/18, EU:C:2019:821.

Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en ram för etiska aspekter av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik (2020/2012(INL))

P9_TA(2020)0275 A9-0186/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2018/1488 av den 28 september 2018 om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2) (direktivet om likabehandling oavsett ras),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(3) (direktivet om likabehandling i arbetslivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (den allmänna dataskyddsförordningen)(4), och av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(5),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(6),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 6 juni 2018 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 (COM(2018)0434),

–  med beaktande av meddelandet av den 11 december 2019 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av meddelandet av den 19 februari 2020 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Vitbok om artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende (COM(2020)0065),

–  med beaktande av meddelandet av den 19 februari 2020 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En EU-strategi för data (COM(2020)0066),

–  med beaktande av meddelandet av den 19 februari 2020 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

–  med beaktande av rådets slutsatser från juni 2020 om att forma EU:s digitala framtid,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 om digitalisering av den europeiska industrin(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2018 om autonoma vapensystem(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om likabehandling av språk i den digitala tidsåldern(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om en övergripande europeisk industripolitik för artificiell intelligens och robotteknik(11),

–  med beaktande av rapporten av den 8 april 2019 från kommissionens högnivåexpertgrupp för AI-frågor, Ethics Guidelines for Trustworthy AI (etiska riktlinjer för tillförlitlig AI),

–  med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet från utredningstjänstens enhet för europeiskt mervärde European framework on ethical aspects of artificial intelligence, robotics and related technologies: European added value assessment(12),

–  med beaktande av den information och de studier som utarbetats på begäran av panelen för framtida vetenskap och teknik (Stoa) och som förvaltas av enheten för vetenskaplig framsyn vid Europaparlamentets utredningstjänst, What if algorithms could abide by ethical principles? (om algoritmer kunde följa etiska principer), Artificial Intelligence ante portas: Legal & ethical reflections (AI ante portas: rättsliga och etiska överväganden), A governance framework for algorithmic accountability and transparency (en styrningsram för algoritmisk ansvarsskyldighet och transparens), Should we fear artificial intelligence? (borde vi vara rädda för AI?) och The ethics of artificial intelligence: Issues and initiatives (etik och AI: problem och initiativ),

–  med beaktande av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, protokoll nr 12 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk,

–  med beaktande av OECD-rådets rekommendation om artificiell intelligens som antogs den 22 maj 2019.

–  med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor, (A9-0186/2020), och av följande skäl:

Inledning

A.  Det är människor som ligger bakom utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens (även kallad AI), robotteknik och tillhörande teknik, och deras val avgör potentialen hos sådan teknik att gynna samhället.

B.  Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som har potential att skapa möjligheter för företag och fördelar för medborgarna och som direkt kan påverka alla aspekter av våra samhällen, inbegripet grundläggande rättigheter och sociala och ekonomiska principer och värden samt varaktigt påverka alla verksamhetsområden, främjas och utvecklas snabbt.

C.  Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kommer att leda till betydande förändringar på arbetsmarknaden och på arbetsplatsen. Denna teknik kan eventuellt ersätta arbetstagare som utför enformigt arbete, underlätta arbetssystem där människa och maskin samarbetar, öka konkurrenskraften och välståndet och skapa nya sysselsättningsmöjligheter för kvalificerade arbetstagare, men utgör samtidigt en allvarlig utmaning när det gäller att omorganisera arbetskraften.

D.  Utvecklingen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kan också bidra till att uppnå hållbarhetsmålen i den europeiska gröna given inom många olika sektorer. Digital teknik kan förstärka genomslaget för politiska strategier när det gäller miljöskydd. Den kan också bidra till att minska trafikstockningar och utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar.

E.  Inom sektorer såsom kollektivtrafiken kan AI-stödda intelligenta transportsystem användas för att minska köer, optimera ruttval, göra det möjligt för personer med funktionssättning att vara mer oberoende samt öka energieffektiviteten, och därigenom öka insatserna för att minska koldioxidutsläppen och minska miljöavtrycket.

F.  Sådan ny teknik kan utmynna i nya affärsmöjligheter som kan bidra till unionsindustrins återhämtning efter den hälso- och sjukvårdskris och den ekonomiska kris som nu råder samt till ökad användning av tekniken till exempel inom transportsektorn. Sådana möjligheter kan skapa nya arbetstillfällen eftersom ibruktagandet av den berörda tekniken har potential att öka företagens produktivitetsnivåer och bidra till effektivitetsvinster. Innovationsprogram på detta område kan göra det möjligt för regionala kluster att blomstra.

G.  Unionen och dess medlemsstater har ett särskilt ansvar för att utnyttja, främja och stärka den artificiella intelligensens mervärde och se till att AI-tekniken är säker och bidrar till medborgarnas välbefinnande och allmänna intressen, eftersom den kan bidra oerhört mycket till det gemensamma målet att förbättra medborgarnas liv och främja välstånd i unionen genom att bidra till utvecklingen av bättre strategier och innovation inom ett antal områden och sektorer. För att utnyttja den artificiella intelligensens fullständiga potential och göra användarna medvetna om de fördelar och utmaningar som AI‑tekniken för med sig är det nödvändigt att inkludera AI eller digital kompetens i utbildning och fortbildning, också för att främja digital delaktighet, och på unionsnivå behövs det informationskampanjer som ger en tillförlitlig bild av alla aspekter med anknytning till utvecklingen av AI.

H.  Ett gemensamt regelverk på unionsnivå för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik (regelverket för AI) bör göra det möjligt för medborgarna att utnyttja de eventuella fördelarna med sådan teknik, samtidigt som det skyddar medborgarna mot de eventuella riskerna med sådan teknik och främjar teknikens tillförlitlighet inom och utanför unionen. Detta regelverk bör baseras på unionsrätten och unionens värden och vägledas av principerna om insyn, förklarbarhet, rättvisa, ansvarsskyldighet och ansvar.

I.  Ett sådant regelverk är av avgörande betydelse för att undvika en fragmentering av den inre marknaden till följd av skillnader i nationell lagstiftning och kommer att bidra till att främja välbehövliga investeringar, utveckla datainfrastruktur och stödja forskning. Regelverket bör bestå av gemensamma rättsliga skyldigheter och etiska principer som fastställs i det förslag till förordning som efterfrågas i bilagan till denna resolution. Regelverket bör fastställas i enlighet med riktlinjerna för bättre lagstiftning.

J.  Unionen har en strikt rättslig ram för att säkerställa bland annat skydd av personuppgifter, integritet och icke-diskriminering, för att främja jämställdhet, miljöskydd och konsumenträttigheter. En sådan rättslig ram som består av en omfattande övergripande och sektoriell lagstiftning, inklusive de befintliga bestämmelserna om produktsäkerhet och produktansvar, kommer att fortsätta att gälla för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, även om vissa justeringar av specifika rättsliga instrument kan bli nödvändiga för att återspegla den digitala omvandlingen och hantera de nya utmaningar som användningen av artificiell intelligens medför.

K.  Det förekommer allvarlig oro för att unionens befintliga rättsliga ram, däribland konsumenträtten, sysselsättnings- och sociallagstiftningen, dataskyddslagstiftningen, lagstiftningen om produktsäkerhet och marknadsövervakning samt antidiskrimineringslagstiftningen, inte alltid lämpar sig för att effektivt hantera de risker som artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik medför.

L.  Utöver justeringar av befintlig lagstiftning bör rättsliga och etiska frågor som rör AI‑teknik hanteras genom ett effektivt, heltäckande och framtidssäkert regelverk i unionsrätten som återspeglar unionens principer och värderingar enligt fördragen och stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter (stadgan) och som bör avstå från överreglering genom att endast täppa till befintliga kryphål i lagstiftningen och öka rättssäkerheten för både företag och medborgare genom att införa obligatoriska åtgärder för att förhindra praxis som utan tvivel skulle undergräva de grundläggande rättigheterna.

M.  Ett eventuellt nytt regelverk måste ta hänsyn till samtliga berörda intressen. En noggrann undersökning av konsekvenserna av ett eventuellt nytt regelverk för alla aktörer via en konsekvensbedömning bör vara en förutsättning för ytterligare lagstiftningsåtgärder. Den avgörande roll som små och medelstora företag och nystartade företag spelar, framför allt i unionens näringsliv, motiverar en strikt proportionerlig strategi för att göra det möjligt för dem att utvecklas och vara nyskapande.

N.  Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kan få allvarliga konsekvenser för materiell och immateriell integritet för individer, grupper och samhället som helhet, och eventuella individuella och kollektiva skadeverkningar måste åtgärdas genom lagstiftningsåtgärderna.

O.  För att respektera unionens regelverk för AI kan det bli nödvändigt att anta särskilda regler för unionens transportsektor.

P.  AI-teknik är av strategisk betydelse för transportsektorn, bland annat på grund av att den ökar säkerheten och tillgängligheten för alla transportsätt och skapar nya sysselsättningsmöjligheter och mer hållbara affärsmodeller. En unionsstrategi för utveckling av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik inom transportsektorn har potential att öka unionens näringslivs övergripande konkurrenskraft och strategiska autonomi.

Q.  Den mänskliga faktorn ligger fortfarande bakom omkring 95 % av alla trafikolyckor i unionen. Unionenhar som mål att minska antalet årliga dödsolyckor på vägarna i EU med 50 % fram till 2020 jämfört med 2010 års nivåer, men med tanke på att framstegen har avstannat förnyade unionen sina insatser i sin ram för EU:s trafiksäkerhetspolitik 2021–2030 – nästa steg mot ”nollvision”. I detta avseende har AI, automatisering och annan ny teknik stor potential och avgörande betydelse i arbetet med att öka trafiksäkerheten genom att minska risken för mänskliga misstag.

R.  Unionens regelverk för AI bör också återspegla behovet av att säkerställa respekt för arbetstagarnas rättigheter. Hänsyn bör tas till de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering från juni 2020.

S.  Tillämpningsområdet för unionens regelverk för AI bör vara lämpligt, proportionerligt och grundligt analyserat. Regelverket bör omfatta ett brett spektrum av olika slags teknik och deras komponenter, däribland algoritmer, programvara och data som de använder eller framställer. En riktad riskbaserad strategi är nödvändig för att undvika att hämma framtida innovation och förorsaka onödiga bördor, särskilt för små och medelstora företag. Mångfalden av tillämpningar som drivs av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik gör det svårare att hitta en enda lösning som är lämplig för hela riskspektrumet.

T.  Dataanalys och AI påverkar i allt större utsträckning den information som görs tillgänglig för medborgarna. Missbruk av sådan teknik skulle kunna äventyra den grundläggande rätten till yttrande- och informationsfrihet samt mediernas frihet och mångfald.

U.  Det geografiska tillämpningsområdet för unionens regelverk för AI bör omfatta alla komponenter av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som utvecklas, sprids eller används i unionen, även i fall där en del av tekniken kan vara belägen utanför unionen eller inte har någon specifik geografisk belägenhet.

V.  Unionens regelverk för AI bör omfatta alla relevanta faser, nämligen utveckling, införande och användning av relevant teknik och tillhörande komponenter, vilket kräver vederbörlig hänsyn till relevanta rättsliga skyldigheter och etiska principer, och bör fastställa villkoren för att se till att utvecklare, operatörer och användare till fullo uppfyller sådana skyldigheter och principer.

W.  En harmoniserad strategi i fråga om etiska principer i samband med artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kräver en gemensam syn i unionen på de begrepp som utgör grunden för tekniken såsom algoritmer, programvara, data och biometrisk igenkänning.

X.  Åtgärder på unionsnivå motiveras av behovet av att undvika fragmentering av lagstiftningen eller en rad nationella bestämmelser utan någon gemensam nämnare och av att säkerställa en enhetlig tillämpning av gemensamma etiska principer som är förankrade i lagstiftningen vid utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk. När riskerna är betydande behövs det tydliga regler.

Y.  Gemensamma etiska principer är effektiva endast om de också är rättsligt förankrade och det fastställs vilka som ansvarar för att säkerställa, bedöma och övervaka efterlevnaden av dem.

Z.  Etisk vägledning, såsom de principer som antagits av högnivåexpertgruppen för artificiell intelligens, är en korrekt utgångspunkt men kan inte säkerställa att utvecklare, operatörer och användare agerar hederligt och garanterar ett verkningsfullt skydd för enskilda personer. Sådan vägledning är desto mer relevant när det gäller artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk.

AA.  Varje medlemsstat bör utse en nationell tillsynsmyndighet med ansvar för att säkerställa, bedöma och övervaka att utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk överensstämmer med unionens regelverk för AI och för att möjliggöra diskussioner och åsiktsutbyten i nära samarbete med berörda aktörer och det civila samhället. De nationella tillsynsmyndigheterna bör samarbeta med varandra.

AB.  För att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt i hela unionen och en optimalt fungerande digital inre marknad bör man bedöma samordningen på unionsnivå mellan kommissionen och/eller unionens berörda institutioner, organ och byråer som kan komma att utses för detta, med avseende på de nya möjligheter och utmaningar, särskilt av gränsöverskridande karaktär, som den pågående tekniska utvecklingen ger upphov till. I detta syfte bör kommissionen ges i uppdrag att finna en lämplig lösning för att strukturera denna samordning på unionsnivå.

Människocentrerad och av människan skapad artificiell intelligens

1.  Europaparlamentet anser att det, utan att det påverkar sektorsspecifik lagstiftning, behövs ett effektivt och harmoniserat regelverk som grundar sig på unionsrätten, stadgan och internationell människorätt, och som särskilt är tillämpligt på högriskteknik, för att fastställa likvärdiga standarder i hela unionen och effektivt skydda unionens värden.

2.  Europaparlamentet anser att ett eventuellt nytt regelverk för AI som består av rättsliga skyldigheter och etiska principer för utveckling, spridning och användning av AI, robotteknik och tillhörande teknik bör respektera stadgan fullt ut och därigenom respektera människors värdighet och autonomi samt individens självbestämmande, förebygga skador, främja rättvisa, inkludering och insyn, undanröja fördomar och diskriminering, även när det gäller minoritetsgrupper, och respektera och följa principerna om att begränsa de negativa externa effekterna av den teknik som används, säkerställa teknikens förklarbarhet och garantera att tekniken finns till förfogande för människor och inte ersätter eller fattar beslut i stället för dem, med det slutliga målet att öka alla människors välbefinnande.

3.  Europaparlamentet betonar asymmetrin mellan å ena sidan dem som tillämpar AI-teknik och å andra sidan dem som interagerar med den och som den tillämpas på. Parlamentet betonar i detta sammanhang att medborgarnas förtroende för AI endast kan byggas på ett regelverk där etiken är dels standard, dels inbyggd, och som säkerställer att all eventuell AI som tas i drift till fullo respekterar och följer fördragen, stadgan och unionens sekundärrätt. Parlamentet anser att en sådan strategi bör vara i linje med försiktighetsprincipen som vägleder unionsrätten och bör stå i centrum för varje regelverk för AI. Parlamentet efterfrågar i detta avseende en tydlig och konsekvent styrningsmodell som gör det möjligt för företag och innovatörer att vidareutveckla artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

4.   Europaparlamentet anser att alla lagstiftningsåtgärder som rör artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik bör vara förenliga med principerna om nödvändighet och proportionalitet.

5.   Europaparlamentet anser att en sådan strategi kommer att göra det möjligt för företag att släppa ut innovativa produkter på marknaden och skapa nya möjligheter samtidigt som man säkerställer skyddet av unionens värden, vilket leder till utveckling av AI-system med en utformning som inlemmar unionens etiska principer redan från början. Parlamentet anser att ett sådant värdebaserat regelverk skulle innebära ett mervärde genom att ge unionen en enastående konkurrensfördel och avsevärt bidra till välbefinnande och välstånd för unionens medborgare och företag genom att stimulera den inre marknaden. Parlamentet understryker att ett sådant regelverk för AI även bidrar med ett mervärde när det gäller främjande av nyskapande på den inre marknaden. Parlamentet anser att denna strategi exempelvis inom transportsektorn ger unionens företag möjlighet att bli världsledande på detta område.

6.  Europaparlamentet konstaterar att unionens rättsliga ram bör tillämpas på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller produceras med sådan teknik.

7.  Europaparlamentet konstaterar att möjligheterna med artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik bygger på stordata, med ett behov av en kritisk massa av data för att träna algoritmer och finslipa resultaten. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens förslag att inrätta ett gemensamt dataområde i unionen för att stärka utbytet av uppgifter och stödja forskning, med fullständig respekt för europeiska dataskyddsbestämmelser.

8.  Europaparlamentet anser att unionens befintliga rättsliga ram, särskilt för integritetsskydd och skydd av personuppgifter, kommer att behöva tillämpas fullt ut på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik och bör ses över samt granskas regelbundet och uppdateras vid behov för att effektivt hantera de risker som denna teknik medför, och skulle i detta avseende kunna dra nytta av att kompletteras med stabila vägledande etiska principer. Parlamentet påpekar att en icke-bindande ram bör tillämpas när det vore för tidigt att anta rättsakter.

9.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen integrerar en kraftfull etisk strategi i det lagstiftningsförslag som efterfrågas i bilagan till denna resolution, såsom en uppföljning av vitboken om artificiell intelligens, inbegripet vad gäller säkerhet, ansvar och grundläggande rättigheter, vilket maximerar möjligheterna och minimerar riskerna med AI-teknik. Parlamentet förväntar sig att det efterfrågade förslaget till rättsakt innehåller politiska lösningar på de största erkända riskerna i samband med artificiell intelligens, inbegripet vad gäller etisk insamling och användning av stordata, frågan om transparenta algoritmer samt algoritmisk snedvridning. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla kriterier och indikatorer för märkning av AI‑teknik för att främja transparens, förklarbarhet och ansvarsskyldighet och ge utvecklarna incitament att vidta ytterligare försiktighetsåtgärder. Parlamentet betonar behovet av att investera i att integrera icke-tekniska ämnesområden i studier och forskning om AI, med beaktande av det sociala sammanhanget.

10.  Europaparlamentet anser att artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik måste skräddarsys efter människans behov i enlighet med principen att utveckling, spridning och användning av sådan teknik alltid bör ske till gagn för människor och aldrig tvärtom, och bör sträva efter att öka välbefinnandet och individens frihet samt bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten, samtidigt som man maximerar de fördelar som erbjuds och förebygger och minskar riskerna med sådan teknik.

11.  Europaparlamentet förklarar att utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk, inbegripet men inte uteslutande av människor, alltid bör styras etiskt och utformas för att respektera och möjliggöra mänskligt agentskap och demokratisk tillsyn samt göra det möjligt att vid behov när som helst återupprätta mänsklig kontroll genom lämpliga kontrollåtgärder.

Riskbedömning

12.  Europaparlamentet betonar att all framtida lagstiftning bör följa en differentierad och framtidsinriktad riskbaserad strategi för att reglera artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inklusive teknikneutrala standarder inom alla sektorer, med sektorsspecifika standarder där så är lämpligt. Parlamentet konstaterar att det behövs en uttömmande och kumulativ förteckning över sektorer, användningsområden och ändamål som medför en hög risk, i syfte att säkerställa dels ett enhetligt genomförande av systemet för riskbedömning, dels överensstämmelse med relaterade rättsliga skyldigheter för att garantera lika villkor mellan medlemsstaterna och förhindra fragmentering av den inre marknaden. Parlamentet betonar att en sådan förteckning regelbundet måste omprövas och noterar att det, med tanke på den föränderliga karaktären hos sådan teknik, i framtiden kan bli nödvändigt att ompröva det sätt på vilket riskbedömningen av tekniken görs.

13.  Europaparlamentet anser att fastställandet av huruvida artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik bör betraktas som högriskteknik och därmed omfattas av obligatorisk efterlevnad av rättsliga skyldigheter och etiska principer enligt regelverket för AI alltid bör föregås av en opartisk, reglerad och extern förhandsbedömning baserad på konkreta, fastställda kriterier.

14.  Europaparlamentet konstaterar i det avseendet att artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik bör betraktas som högriskteknik när utveckling, spridning och användning av den medför betydande risk för fysisk skada eller annan skada för enskilda personer eller samhället, i strid med grundläggande rättigheter och säkerhetsbestämmelser enligt unionsrätten. Vid bedömning av huruvida AI‑teknik medför en sådan risk bör man enligt parlamentets mening ta hänsyn till den sektor där tekniken utvecklas, sprids eller används, dess specifika användning eller syfte och allvarlighetsgraden av den skada som kan förväntas uppkomma. Det första och det andra kriteriet, det vill säga sektorn och den specifika användningen eller syftet, bör beaktas kumulativt.

15.  Europaparlamentet understryker att riskbedömningen av denna teknik bör göras på grundval av en uttömmande och kumulativ förteckning över sektorer, användning och syften som medför hög risk. Parlamentet anser bestämt att det bör finnas samstämmighet inom unionen vid riskbedömningen av denna teknik, särskilt om den bedöms både utgående från samstämmigheten med regelverket för AI och i enlighet med annan tillämplig sektorsspecifik lagstiftning.

16.  Europaparlamentet anser att denna riskbaserade metod bör utvecklas på ett sätt som i största möjliga utsträckning begränsar den administrativa bördan för företag, särskilt små och medelstora företag, med hjälp av befintliga verktyg. Parlamentet konstaterar att sådana verktyg omfattar, men är inte begränsade till, den förteckning över konsekvensbedömningar avseende dataskydd som föreskrivs i förordning (EU) 2016/679.

Säkerhetsaspekter, transparens och ansvarsskyldighet

17.  Europaparlamentet påminner om att konsumenternas rätt till information är förankrad som en nyckelprincip i unionsrätten och understryker att den därför bör genomföras fullt ut när det gäller artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik. Parlamentet anser att den särskilt bör omfatta transparens när det gäller samverkan med system för artificiell intelligens, inbegripet automatiseringsprocesser, och deras funktionssätt, kapacitet, till exempel hur informationen filtreras och presenteras, samt noggrannhet och begränsningar. Parlamentet anser att sådan information bör lämnas till de nationella tillsynsmyndigheterna och de nationella konsumentskyddsmyndigheterna.

18.   Europaparlamentet understryker att konsumenternas förtroende är avgörande för utvecklingen och genomförandet av denna teknik, som kan vara förknippad med risker om den baseras på otydliga algoritmer och snedvridna datamängder. Parlamentet anser att konsumenterna bör ha rätt att i god tid och på ett begripligt, standardiserat, exakt och tillgängligt sätt få tillräcklig information om de algoritmiska systemens existens, resonemang och deras möjliga utfall och följder för konsumenterna, samt om hur man gör för att kontakta en person med beslutsbefogenheter, och hur systemets beslut kan kontrolleras, bestridas på ett meningsfullt sätt och korrigeras. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att beakta och respektera de principer om information och offentliggörande som konsumenträttens regelverk bygger på. Parlamentet anser att slutanvändarna måste få utförlig information om hur transportsystem och fordon som bygger på AI fungerar.

19.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att algoritmer och datamängder som används eller framställs av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik är förklarbara och att de – när det är absolut nödvändigt och med full respekt för unionslagstiftningen om dataskydd, integritet och immateriella rättigheter samt företagshemligheter – är tillgängliga för myndigheter såsom nationella tillsynsmyndigheter och marknadskontrollmyndigheter. Parlamentet konstaterar dessutom att dokumentationen bör lagras av dem som är involverade i de olika faserna av utvecklingen av högriskteknik, i enlighet med högsta möjliga och tillämpliga branschstandarder. Parlamentet noterar möjligheten att marknadskontrollmyndigheterna kan ha ytterligare befogenheter i detta avseende. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av laglig bakåtkompilering. Enligt parlamentet kan det vara nödvändigt att undersöka den befintliga lagstiftningen om marknadskontroll för att säkerställa att den på ett etiskt sätt hanterar framväxten av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

20.  Europaparlamentet efterlyser ett krav på att utvecklare och operatörer av högriskteknik, när en riskbedömning förutsätter det, ska förse de offentliga myndigheterna med relevant dokumentation om användning, utformning och säkerhetsinstruktioner, inbegripet källkod, utvecklingsverktyg och data som används av systemet, när detta är absolut nödvändigt och med fullständig respekt för unionslagstiftningen om dataskydd, integritet, immateriella rättigheter och affärshemligheter. Parlamentet konstaterar att en sådan skyldighet skulle göra det möjligt att bedöma förenligheten med unionsrätten och etiska principer, och noterar i detta avseende exemplet med pliktexemplar av publikationer till nationalbibliotek. Parlamentet noterar den viktiga skillnaden mellan transparens avseende algoritmer och transparens avseende användningen av algoritmer.

21.  Europaparlamentet noterar dessutom att man för att respektera människans värdighet, autonomi och säkerhet, bör ta vederbörlig hänsyn till livsviktiga och avancerade medicinska apparater samt behovet av att oberoende betrodda myndigheter bevarar de resurser som krävs för att tillhandahålla tjänster till personer som använder sådana apparater, såvida den ursprungliga utvecklaren eller operatören inte längre tillhandahåller dem. Sådana tjänster skulle exempelvis inbegripa underhåll, reparationer och förbättringar, medräknat programvaruuppdateringar som avhjälper funktionsfel och svaga punkter.

22.  Europaparlamentet betonar att artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk, inklusive programvara, algoritmer och data som används eller produceras av sådan teknik, oavsett inom vilket område den utvecklas, sprids och används, bör tas fram på ett sätt som redan från början är säkert, spårbart, tekniskt stabilt, tillförlitligt, etiskt och rättsligt bindande och bör vara föremål för oberoende kontroll och tillsyn. Parlamentet anser särskilt att alla aktörer i utvecklings- och leveranskedjorna för AI‑produkter och AI-tjänster bör vara juridiskt ansvariga, och framhåller behovet av mekanismer för att säkerställa ansvarighet och ansvarsskyldighet.

23.  Europaparlamentet understryker att reglering och riktlinjer som avser förklarbarhet, granskningsbarhet, spårbarhet och transparens, liksom när så krävs enligt en riskbedömning och när det är absolut nödvändigt och fullständig respekt säkerställs för unionsrätten, exempelvis om dataskydd, integritet, immateriella rättigheter och företagshemligheter myndigheters tillgång till teknik, data och datorsystem som sådan teknik baseras på – är avgörande för att säkerställa medborgarnas förtroende för denna teknik, även om graden av förklarbarhet står i proportion till teknikens komplexitet. Parlamentet påpekar att det inte alltid är möjligt att förklara varför en modell har lett till ett visst resultat eller ett visst beslut; algoritmer av typen ”svarta lådor” är ett exempel på detta. Parlamentet anser därför att respekten för dessa principer är en förutsättning för att garantera ansvarsskyldighet.

24.  Europaparlamentet anser att medborgarna, inklusive konsumenterna, bör informeras när de interagerar med ett system som använder artificiell intelligens, särskilt för att individanpassa en produkt eller tjänst för användarna, om och hur de kan stänga av eller begränsa sådan individanpassning.

25.   Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik måste vara tekniskt stabil och korrekt för att vara tillförlitlig.

26.  Europaparlamentet betonar att skyddet av nätverk av sammanlänkad AI och robotteknik är viktigt och att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att förhindra säkerhetsöverträdelser, dataläckor, spridning av skadliga data, it-angrepp och missbruk av personuppgifter, och att detta kommer att kräva att berörda byråer, organ och institutioner på både unionsnivå och nationell nivå samarbetar med varandra och med slutanvändarna av sådan teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att unionens värden och respekt för de grundläggande rättigheterna alltid iakttas vid utveckling och införande av AI-teknik för att säkerställa att EU:s digitala infrastruktur är säker och motståndskraftig.

Icke-snedvridning och icke-diskriminering

27.  Europaparlamentet påminner om att artificiell intelligens, beroende på hur den utvecklas och används, kan skapa och förstärka snedvridningar, bland annat genom inneboende skevheter i underliggande datamängder, och därmed skapa olika former av automatiserad diskriminering, inbegripet indirekt diskriminering, särskilt av grupper av personer med liknande egenskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla tänkbara åtgärder för att undvika sådana snedvridningar och säkerställa ett fullständigt skydd av de grundläggande rättigheterna.

28.  Europaparlamentet är oroat över riskerna för snedvridning och diskriminering i samband med utvecklingen, införandet och användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk, inbegripet den programvara, de algoritmer och de data som används eller genereras av sådan teknik. Parlamentet påminner om att man i detta sammanhang under alla omständigheter bör respektera unionsrätten, mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet samt individens autonomi och självbestämmande och säkerställa likabehandling och icke-diskriminering för alla.

29.  Europaparlamentet betonar att AI-teknik bör utformas så att den respekterar, tjänar och skyddar unionens värden samt fysisk och psykisk integritet, upprätthåller unionens kulturella och språkliga mångfald och bidrar till att tillgodose grundläggande behov. Parlamentet understryker behovet av att undvika all användning som kan leda till otillåtet direkt eller indirekt tvång, hotar att undergräva psykiskt oberoende och psykisk hälsa eller kan leda till omotiverad övervakning, vilseledande eller otillåten manipulation.

30.  Europaparlamentet anser bestämt att de grundläggande mänskliga rättigheter som fastställs i stadgan bör respekteras strikt för att säkerställa att denna framväxande teknik inte medför luckor i skyddet.

31.  Europaparlamentet bekräftar att eventuell snedvridning i och diskriminering på grund av programvara, algoritmer och data kan orsaka uppenbar skada för enskilda personer och för samhället, och att man därför bör uppmuntra utveckling och utbyte av strategier för att bekämpa dessa företeelser, exempelvis korrigera snedvridning i datamängder inom forskning och utveckling, samt utarbeta regler för databehandling. Parlamentet anser att detta tillvägagångssätt har potential att omvandla programvara, algoritmer och data till en tillgång i kampen mot snedvridning och diskriminering i vissa situationer, och till en kraft för lika rättigheter och positiv social förändring.

32.  Europaparlamentet framhåller att denna teknik bör grunda sig på etiska värden som rättvisa, exakthet, konfidentialitet och transparens, vilket i detta sammanhang innebär att tekniken bör fungera på ett sätt som inte medför snedvridna resultat.

33.  Europaparlamentet understryker vikten av kvaliteten på de datamängder som används för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, allt efter deras sammanhang, särskilt när det gäller representativiteten hos utbildningsdata, korrigering av snedvridning i datamängder, de algoritmer som används samt standarder för data och aggregering. Parlamentet betonar att nationella tillsynsmyndigheter bör kunna granska dessa datamängder närhelst de får i uppdrag att säkerställa att datamängderna överensstämmer med de tidigare nämnda principerna.

34.   Med tanke på det utbredda desinformationskrig som i synnerhet förs av icke-europeiska aktörer understryker Europaparlamentet att AI-tekniken kan få negativa etiska konsekvenser genom att snedvridningar i data och algoritmer utnyttjas eller genom att utbildningsdata avsiktligen ändras av ett tredjeland, och att tekniken även kan komma att utsättas för andra former av farlig, illvillig manipulation på oförutsägbara sätt och med oöverskådliga konsekvenser. Parlamentet konstaterar att det därför finns ett ökat behov för unionen att fortsätta investera i forskning, analys, innovation samt gränsöverskridande och sektorsövergripande kunskapsöverföring i syfte att utveckla AI‑teknik som skulle vara helt fri från all form av profilering, snedvridning och diskriminering, så att den på ett effektivt sätt kan bidra till att bekämpa falska nyheter och desinformation, samtidigt som dataskyddet och unionens rättsliga ram respekteras.

35.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att säkerställa tillgång till effektiva rättsmedel för enskilda personer och uppmanar medlemsstaterna att se till att tillgängliga, ekonomiskt överkomliga, oberoende och effektiva förfaranden och översynsmekanismer finns att tillgå för att garantera en opartisk mänsklig granskning av alla påstådda överträdelser av medborgarnas rättigheter, exempelvis konsumenträttigheter och medborgerliga rättigheter, genom användning av algoritmiska system, oavsett om de härrör från aktörer inom den offentliga eller den privata sektorn. Parlamentet understryker betydelsen av utkastet till Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan för att skydda konsumenternas kollektiva intressen och om upphävande av direktiv 2009/22/EG, om vilket en politisk överenskommelse uppnåddes den 22 juni 2020, eftersom det i framtiden skulle kunna tillämpas i fall där man invänder mot införande eller fortsatt användning av ett AI-system som medför en risk för att konsumenträttigheter kränks, eller där man söker upprättelse för en rättighetskränkning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att konsumentorganisationer på nationell nivå och unionsnivå har tillräcklig finansiering för att hjälpa konsumenterna att göra anspråk på sin rätt till rättsmedel i fall där deras rättigheter kränkts.

36.   Europaparlamentet anser därför att alla fysiska eller juridiska personer bör kunna begära prövning av ett beslut som artificiell intelligens, robotteknik eller tillhörande teknik har fattat till nackdel för denna person i strid mot unionsrätten eller nationell rätt.

37.  Europaparlamentet anser att de nationella tillsynsmyndigheterna, som en första kontaktpunkt i fall av misstänkta överträdelser av unionens regelverk i detta sammanhang, också skulle kunna kontaktas av konsumenter med begäran om gottgörelse i syfte att säkerställa att ovannämnda regelverk genomförs effektivt.

Socialt ansvar och jämställdhet

38.  Europaparlamentet betonar att socialt ansvarsfull artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik har en roll att spela när det gäller att bidra till att finna lösningar som skyddar och främjar grundläggande rättigheter och värderingar i vårt samhälle, såsom demokrati, rättsstatsprincipen, diversifierade och oberoende medier och objektiv och fritt tillgänglig information, hälsa och ekonomiskt välstånd, lika möjligheter, arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter, utbildning av hög kvalitet, skydd av barn, kulturell och språklig mångfald, jämställdhet, digital kompetens, innovation och kreativitet. Parlamentet påminner om behovet av att säkerställa att alla medborgares intressen, även medborgare som är marginaliserade eller befinner sig i en utsatt situation, såsom personer med funktionsnedsättning, beaktas i tillräcklig utsträckning och representeras.

39.  Europaparlamentet understryker vikten av att uppnå en hög nivå av allmän digital kompetens och utbilda högkvalificerade yrkesutövare på detta område samt säkerställa ömsesidigt erkännande av sådana kvalifikationer i hela unionen. Parlamentet betonar behovet av mångfald bland utvecklare och ingenjörer som arbetar tillsammans med viktiga sociala aktörer för att förhindra att snedvridning på grund av kön eller kultur oavsiktligt inkluderas i AI-algoritmer, AI-system och AI-tillämpningar. Parlamentet stöder införandet av kursplaner och aktiviteter som ökar allmänhetens medvetenhet om de samhälleliga, rättsliga och etiska konsekvenserna av artificiell intelligens.

40.  Europaparlamentet betonar den vitala betydelsen av att garantera tanke- och yttrandefrihet och därigenom säkerställa att denna teknik inte främjar hatpropaganda eller våld, och anser därför att hinder för eller begränsning av yttrandefriheten när den utövas digitalt är olagligt enligt unionens grundläggande principer, utom när utövandet av denna grundläggande rättighet omfattar olagliga handlingar.

41.  Europaparlamentet betonar att artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kan bidra till att minska sociala ojämlikheter, och hävdar att den europeiska modellen för deras utveckling måste bygga på medborgarnas förtroende och större social sammanhållning.

42.  Europaparlamentet betonar att införandet av ett AI-system inte på otillbörligt sätt bör begränsa användarnas tillgång till offentliga tjänster såsom social trygghet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bedöma hur detta mål kan uppnås.

43.  Europaparlamentet betonar vikten av ansvarsfull forskning och utveckling i syfte att maximera den fulla potentialen hos artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik för medborgarna och det allmännas bästa. Parlamentet kräver att unionen och dess medlemsstater mobiliserar resurser för att utveckla och stödja ansvarsfull innovation.

44.  Europaparlamentet betonar att teknisk expertis kommer att bli allt viktigare och att det därför kommer att bli nödvändigt att kontinuerligt uppdatera utbildningskurserna, särskilt för kommande generationer, och att främja omskolning av dem som redan befinner sig på arbetsmarknaden. Parlamentet vidhåller i detta sammanhang att innovation och utbildning bör främjas inte bara inom den privata sektorn utan även inom den offentliga sektorn.

45.  Europaparlamentet insisterar på att utveckling, spridning och användning av sådan teknik inte får orsaka någon form av skada för enskilda personer, samhället eller miljön, och att utvecklare, spridare och användare av denna teknik följaktligen bör hållas ansvariga för sådan skada i enlighet med relevanta ansvarsregler på unionsnivå och nationell nivå.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedöma huruvida förlusten av arbetstillfällen till följd av införandet av denna teknik bör leda till lämpliga politiska åtgärder såsom en minskning av arbetstiden.

47.  Europaparlamentet vidhåller att utformningsstrategin absolut måste baseras på unionens värden och etiska principer så att det kan skapas villkor för en bred social acceptans av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik. Parlamentet anser att denna strategi, som syftar till att utveckla tillförlitlig, etiskt ansvarig och tekniskt stabil artificiell intelligens är en viktig drivkraft för hållbar och smart mobilitet som är säker och tillgänglig.

48.  Europaparlamentet uppmärksammar det stora mervärde som självkörande fordon erbjuder personer med nedsatt rörlighet, eftersom sådana fordon gör att de bättre kan delta i den privata biltrafiken och därmed underlättar deras vardag. Parlamentet betonar vikten av tillgänglighet, särskilt vid utformningen av MaaS-system (mobilitet som tjänst).

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja utvecklingen av tillförlitliga AI-system för att göra transporter mer säkra, effektiva, tillgängliga, ekonomiskt överkomliga och inkluderande, även för personer med nedsatt rörlighet, särskilt personer med funktionsnedsättning, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882(13) och unionsrätten om passagerares rättigheter.

50.  Europaparlamentet anser att AI kan hjälpa till att bättre utnyttja kunskaper och färdigheter hos personer med funktionsnedsättning och att tillämpningen av AI på arbetsplatsen kan bidra till inkluderande arbetsmarknader och högre sysselsättningsgrad för personer med funktionsnedsättning.

Miljö och hållbarhet

51.  Europaparlamentet anser att artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik bör användas av regeringar och företag till förmån för människor och planeten och bidra till att uppnå hållbar utveckling, bevarandet av miljön, klimatneutralitet och målen för den cirkulära ekonomin. Utvecklingen, spridningen och användningen av denna teknik bör bidra till den gröna omställningen, skydda miljön och minimera och åtgärda alla former av skador på miljön under hela livscykeln och genom hela leveranskedjan i enlighet med unionsrätten.

52.  Med hänsyn till deras betydande miljöpåverkan vill Europaparlamentet, i förbindelse med tillämpningen av föregående punkt, att miljökonsekvenserna av utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, när så är relevant och lämpligt, utvärderas under hela livscykeln av sektorsspecifika myndigheter. En sådan utvärdering skulle kunna omfatta en uppskattning av konsekvenserna av utvinningen av nödvändigt material och av energiförbrukningen och växthusgasutsläppen till följd av deras utveckling, spridning och användning.

53.  I syfte att utveckla ansvarsfulla lösningar för artificiell intelligens föreslår Europaparlamentet att potentialen hos artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik bör utforskas, stimuleras och maximeras genom ansvarsfull forskning och utveckling som kräver mobilisering av resurser i unionen och dess medlemsstater.

54.  Europaparlamentet understryker att utvecklingen, spridningen och användningen av denna teknik erbjuder möjligheter att främja de mål för hållbar utveckling som fastställts av FN, en global energiomställning och utfasning av fossila bränslen.

55.  Europaparlamentet anser att målen om socialt ansvar, jämställdhet, miljöskydd och hållbarhet inte bör påverka befintliga allmänna och sektoriella skyldigheter inom dessa områden. Parlamentet anser att det bör fastställas icke‑bindande genomföranderiktlinjer för utvecklare, spridare och användare, särskilt av högriskteknik, när det gäller metoden för att bedöma deras överensstämmelse med denna förordning och uppnåendet av dessa mål.

56.  Europaparlamentet uppmanar unionen att främja och finansiera utvecklingen av människocentrerad artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som tar itu med miljö- och klimatutmaningar och säkerställer respekt för grundläggande rättigheter genom användning av skatter, upphandling eller andra incitament.

57.  Europaparlamentet betonar att trots det nuvarande stora koldioxidavtrycket från utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet automatiserade beslut och maskininlärning, kan denna teknik bidra till att minska IKT-sektorns nuvarande miljöavtryck. Parlamentet understryker att dessa och andra vederbörligen reglerade tillhörande tekniker bör vara kritiska faktorer för att uppnå målen i den gröna given, FN:s mål för hållbar utveckling och Parisavtalet inom många olika sektorer och bör öka effekten av politik som säkerställer miljöskydd, till exempel politik för avfallsminskning och bekämpning av miljöförstöring.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om inverkan av AI-teknikens koldioxidavtryck och den positiva och negativa inverkan av konsumenternas övergång till användning av AI-teknik.

59.  Europaparlamentet konstaterar att AI-systemens miljöpåverkan bör beaktas under hela deras livscykel, med tanke på den stigande utvecklingen av AI-tillämpningar, som kräver beräknings-, lagrings- och energiresurser.

60.  Europaparlamentet anser att ansvaret i slutänden måste ligga hos en fysisk eller juridisk person inom områden som hälso- och sjukvård. Parlamentet betonar behovet av spårbara och offentligt tillgängliga utbildningsdata för algoritmer.

61.  Europaparlamentet stöder kraftfullt inrättandet av ett europeiskt hälsodataområde, som föreslagits av kommissionen i sitt meddelande om En EU-strategi för data och som syftar till att främja ett utbyte av hälsodata och stödja forskning med fullständig respekt för dataskydd, inklusive databehandling med AI-teknik, och som stärker och utvidgar användningen och återanvändningen av hälsodata. Parlamentet uppmuntrar till ett utökat gränsöverskridande utbyte av hälsodata, koppling och användning av sådana uppgifter genom säkra, samverkande databaser, specifika typer av hälsoinformation, såsom europeiska patientjournaler, genomisk information samt digitala hälsobilder, för att underlätta unionsomfattande interoperabla register eller databaser på områden som forskning, vetenskap och hälso- och sjukvård.

62.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med AI för förebyggande, behandling och kontroll av sjukdomar, vilket exemplifierats av att AI förutspådde covid-19-epidemin före WHO. Parlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt utrusta ECDC med det regelverk och resurser som krävs för att samla in nödvändiga anonymiserade globala hälsodata i realtid, oberoende och i samverkan med medlemsstaterna, för att bland annat lösa de problem som uppdagades i samband med covid-19-pandemin.

Integritet och biometrisk igenkänning

63.  Europaparlamentet konstaterar att produktionen och användningen av data, inbegripet personuppgifter såsom biometriska uppgifter, som kommer från utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, ökar mycket snabbt, vilket lyfter fram behovet av respekt för unionsmedborgarnas rätt till integritet och skydd av personuppgifter i enlighet med unionsrätten.

64.  Europaparlamentet påpekar att de möjligheter som denna teknik erbjuder när det gäller att använda personuppgifter och icke-personuppgifter för att kategorisera och individuellt inrikta sig på personer, identifiera sårbarheter hos enskilda personer eller utnyttja noggrann prognosticerande kunskap, måste uppvägas av effektivt tillämpade principer om dataskydd och integritetsskydd såsom principerna om uppgiftsminimering, rätten att göra invändningar mot profileringsbaserade åtgärder och kontroll av användningen av uppgifter, rätten att erhålla en förklaring till ett beslut som fattats genom automatiserad behandling och inbyggt integritetsskydd, samt principerna om proportionalitet, nödvändighet och strikt ändamålsbaserad begränsning i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen.

65.  Europaparlamentet betonar att när fjärridentifieringsteknik, såsom igenkänning av biometriska egenskaper, framför allt ansiktsigenkänning, används av offentliga myndigheter för viktiga ändamål som rör allmänintresset, bör det alltid informeras om att denna teknik används och användningen bör vara proportionerlig, riktad, begränsad till särskilda mål och tidsbegränsad i enlighet med unionsrätten, och bör ta vederbörlig hänsyn till människans värdighet och självbestämmanderätt och till de grundläggande rättigheterna i stadgan. Kriterier och gränser för sådan användning bör bli föremål för rättslig prövning och demokratisk kontroll och bör beakta de psykologiska och sociokulturella effekterna på det civila samhället.

66.  Europaparlamentet påpekar att införandet av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik inom ramen för myndighetsbeslut har fördelar, men att det kan leda till gravt missbruk, såsom massövervakning, prognostiserat polisarbete och brott mot rätten till korrekt rättsförfarande.

67.  Europaparlamentet anser att teknik som kan leda till automatiserade beslut och därmed ersätta myndighetsbeslut bör behandlas med största försiktighet, särskilt på rättsområdet och inom brottsbekämpningen.

68.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna endast bör använda sådan teknik om det finns grundliga belägg för dess tillförlitlighet och om meningsfulla mänskliga ingripanden och kontroller är möjliga eller systematiskt utförs i fall där grundläggande friheter står på spel. Parlamentet understryker vikten av att de nationella myndigheterna genomför en strikt bedömning av konsekvenserna för de grundläggande rättigheterna i förbindelse med de AI-system som används i dessa fall, särskilt om denna teknik bedöms som högriskteknik.

69.  Europaparlamentet anser att alla beslut som fattas av artificiell intelligens, robotteknik eller tillhörande teknik inom ramen för offentligt maktutövande bör bli föremål för meningsfulla mänskliga ingripanden och korrekta rättsförfaranden, särskilt om denna teknik bedöms som högriskteknik.

70.  Europaparlamentet anser att den tekniska utvecklingen inte bör leda till att artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik används för att självständigt fatta beslut inom den offentliga sektorn som har en direkt och betydande inverkan på medborgarnas rättigheter och skyldigheter.

71.  Europaparlamentet konstaterar att AI, robotteknik och tillhörande teknik på området för brottsbekämpning och gränskontroll kan förbättra den allmänna ordningen och säkerheten, men också kräver omfattande och rigorös offentlig kontroll och största möjliga transparens både när det gäller riskbedömningen av enskilda applikationer och den generella användningen av AI, robotteknik och tillhörande teknik på området för brottsbekämpning och gränskontroll. Parlamentet anser att sådan teknik medför betydande etiska risker som måste hanteras på lämpligt sätt med tanke på de eventuella negativa konsekvenserna för enskilda personer, i synnerhet när det gäller deras rätt till integritet, dataskydd och icke-diskriminering. Parlamentet betonar att missbruk av tekniken kan bli ett direkt hot mot demokratin och att dess införande och användning måste respektera proportionalitetsprincipen och nödvändighetsprincipen, stadgan om de grundläggande rättigheterna samt unionens relevanta sekundärrätt såsom dataskyddsbestämmelser. Parlamentet betonar att AI aldrig får ersätta människor i utfärdandet av domar. Parlamentet anser att beslut, såsom frigivning mot borgen eller villkorlig frigivning, som prövas i domstol, eller beslut som grundas enbart på automatiserad behandling och som har rättsliga följder för enskilda personer eller som i betydande grad påverkar dem, alltid måste inbegripa meningsfulla bedömningar och mänsklig medverkan.

Goda styrelseformer

72.  Europaparlamentet betonar att lämplig styrning av utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, särskilt högriskteknik, genom åtgärder som inriktas på ansvarsskyldighet och hantering av eventuella risker för snedvridning och diskriminering, kan öka medborgarnas säkerhet och förtroende för denna teknik.

73.  Europaparlamentet anser att en gemensam styrningsram för denna teknik, samordnad av kommissionen och/eller unionens berörda institutioner, organ eller byråer som kan komma att utses för denna uppgift i detta sammanhang, som genomförs av de nationella tillsynsmyndigheterna i varje medlemsstat, skulle säkerställa en enhetlig unionsstrategi och förhindra en fragmentering av den inre marknaden.

74.  Europaparlamentet konstaterar att data används i stora mängder vid utvecklingen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, och att behandlingen och utbytet av samt åtkomsten till sådana uppgifter måste styras i enlighet med lagen och de krav på kvalitet, integritet, interoperabilitet, transparens, säkerhet, skydd av privatlivet och kontroll som fastställs i denna.

75.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till data är en väsentlig beståndsdel i den digitala ekonomins tillväxt. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att datans interoperabilitet, genom att begränsa inlåsningseffekterna, spelar en avgörande roll för att säkerställa rättvisa marknadsvillkor och främja lika spelregler på den digitala inre marknaden.

76.  Europaparlamentet understryker behovet av att se till att personuppgifter skyddas på lämpligt sätt, särskilt uppgifter om eller som härrör från sårbara grupper, såsom personer med funktionsnedsättning, patienter, barn, äldre, minoriteter, migranter och andra grupper som riskerar utestängning.

77.   Europaparlamentet noterar att offentliga myndigheters utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik ofta läggs ut på privata aktörer. Parlamentet anser att detta inte på något sätt får äventyra skyddet av allmänna värden och grundläggande rättigheter. Parlamentet anser att villkoren för offentlig upphandling bör återspegla de etiska normer som gäller för offentliga myndigheter, i tillämpliga fall.

Konsumenter och den inre marknaden

78.   Europaparlamentet understryker vikten av ett AI-regelverk som kan tillämpas när konsumenter inom unionen är användare av, föremål eller målgrupp för ett algoritmiskt system, eller när de styrs mot ett sådant system, oavsett var de enheter som utvecklar, säljer eller använder systemet är etablerade. Parlamentet anser vidare att de bestämmelser som fastställs i ett sådant regelverk, i rättssäkerhetens intresse, bör tillämpas på alla utvecklare och längs hela värdekedjan, dvs. utveckling, spridning och användning av relevant teknik med dess komponenter, och bör garantera en hög nivå på konsumentskyddet.

79.  Europaparlamentet noterar den inneboende kopplingen mellan artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, liksom områden såsom sakernas internet, maskininlärning, regelbaserade system eller automatiserat och assisterat beslutsfattande. Vidare noterar parlamentet att standardiserade ikoner skulle kunna utvecklas för att man lättare ska kunna förklara sådana system för konsumenterna när dessa system är invecklade eller har möjlighet att fatta beslut som avsevärt påverkar konsumenternas liv.

80.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen bör undersöka den befintliga rättsliga ramen och dess tillämpning, inklusive konsumenträttens regelverk, produktansvarslagstiftningen, produktsäkerhetslagstiftningen och marknadskontrollagstiftningen, i syfte att identifiera luckor i lagstiftningen och befintliga regleringsskyldigheter. Parlamentet anser att detta är nödvändigt för att man ska kunna fastställa om den kan hantera de nya utmaningar som följer med framväxten av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik och om den kan garantera en hög konsumentskyddsnivå.

81.  Europaparlamentet betonar att man effektivt måste bemöta de utmaningar som artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik för med sig och säkerställa att konsumenterna får egenmakt och ordentligt skydd. Parlamentet understryker att man måste gå längre än till de traditionella principerna om information och transparens som unionens konsumenträttens regelverk byggt på, eftersom det kommer att behövas starkare konsumenträttigheter och klara gränser för utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik för att det ska kunna säkerställas att sådan teknik bidrar till ett bättre liv för konsumenterna och utvecklas med respekt för grundläggande rättigheter, konsumenträttigheter och unionens värden.

82.  Europaparlamentet påpekar att den lagstiftningsram som införts i och med beslut nr 768/2008/EG(14) ger en harmoniserad förteckning över tillverkares, importörers och distributörers skyldigheter, uppmuntrar till användning av standarder och föreskriver olika nivåer av kontroll beroende på produktens risknivå. Parlamentet anser att denna ram bör gälla också för produkter med inbyggd AI.

83.  Europaparlamentet noterar att tillgång till data i syfte att analysera effekterna av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik på konsumenterna, skulle kunna utvidgas till att omfatta nationella behöriga myndigheter när detta sker i full överensstämmelse med unionsrätten, såsom lagstiftningen om dataskydd, personlig integritet och företagshemligheter. Parlamentet påminner om vikten av att utbilda konsumenterna så att de är mer informerade och kompetenta när de hanterar artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik och därmed skyddar sig från potentiella risker och upprätthåller sina rättigheter.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för spårning av data med beaktande av både datainsamlingens laglighet och skyddet av konsumenträttigheterna och de grundläggande rättigheterna, i full överensstämmelse med unionslagstiftningen om t.ex. dataskydd, integritet, immateriella rättigheter och företagshemligheter.

85.   Europaparlamentet noterar att denna teknik bör vara användarcentrerad och utformad på ett sätt som tillåter alla att använda AI-produkter och AI- tjänster, oavsett ålder, kön, förmåga eller egenskaper. Parlamentet noterar att dess tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är särskilt viktig. Parlamentet konstaterar att man inte bör utgå från tanken på att en lösning passar alla, utan ta hänsyn till principerna för universell utformning och vända sig till största möjliga målgrupp av användare, enligt relevanta normer för tillgänglighet. Parlamentet betonar att detta gör det möjligt för enskilda personer att få rättvis tillgång till och aktivt delta i befintliga och nya datormedierade mänskliga verksamheter och tekniska hjälpmedel.

86.  Europaparlamentet betonar att när medel som härrör från offentliga källor, vid sidan av öppen upphandling och öppna avtalsstandarder, avsevärt bidrar till utvecklingen, spridningen eller genomförandet av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, bör man beakta möjligheten att koden, genererade data – i den mån det inte rör sig om personuppgifter – och den tränade modellen offentliggörs automatiskt efter överenskommelse med utvecklaren, i syfte att säkra transparens, öka cybersäkerheten och möjliggöra återanvändning för att främja innovation. Parlamentet betonar att den inre marknadens fulla potential därigenom kan frigöras och marknadsfragmentering undvikas.

87.  Europaparlamentet anser att AI, robotteknik och tillhörande teknik har en enorm potential att ge konsumenterna möjlighet att få tillgång till flera tjänster i många aspekter av deras liv, och dessutom bättre produkter och tjänster, och att dra nytta av bättre marknadsövervakning, i den mån alla tillämpliga principer, villkor (inbegripet de som rör transparens och granskningsmöjligheter) och förordningar fortsätter att tillämpas.

Säkerhet och försvar

88.  Europaparlamentet framhåller att Europeiska unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik genomsyras av de principer som fastställs i stadgan och FN‑stadgans principer och av en gemensam förståelse av de universella värden som utgörs av respekten för människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten. Parlamentet framhåller att alla försvarsrelaterade insatser inom unionens ram måste respektera dessa universella värden samtidigt som de främjar fred, säkerhet och framsteg i Europa och övriga delar av världen.

89.  Europaparlamentet gläder sig över att de höga fördragsslutande parterna i Förenta nationernas konvention om vissa konventionella vapen vid mötet 2019 godkände elva vägledande principer för utvecklingen och användningen av autonoma vapensystem. Parlamentet beklagar dock att man inte lyckats enas om ett rättsligt bindande instrument som reglerar dödliga autonoma vapensystem, med effektiva genomförandemekanismer. Parlamentet välkomnar och stöder rapporten med titeln Ethics Guidelines for Trustworthy AI (etiska riktlinjer för tillförlitlig artificiell intelligens) av kommissionens högnivåexpertgrupp för artificiell intelligens och som offentliggjordes den 9 april 2019 och dess ståndpunkt om dödliga autonoma vapensystem. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta fram nationella strategier för definition och status när det gäller dödliga autonoma vapensystem som ett steg mot en övergripande strategi på unionsnivå och att tillsammans med unionens höga representant/vice ordförande för kommissionen och rådet verka för en diskussion om dödliga autonoma vapensystem inom ramen för FN:s konvention om vissa konventionella vapen och andra relevanta forum och införandet av internationella normer med avseende på etiska och rättsliga parametrar för utveckling och användning av system med helautonoma, halvautonoma och fjärrstyrda dödliga vapen. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin resolution av den 12 september 2018 om dödliga autonoma vapensystem och efterlyser än en gång ett skyndsamt utarbetande och antagande av en gemensam ståndpunkt om dödliga autonoma vapensystem och ett internationellt förbud mot utveckling, framställning och användning av dödliga autonoma vapensystem som möjliggör anfall utan meningsfull mänsklig kontroll och utan respekt för principen ”human-in-the-loop, i linje med de uttalanden som gjordes av världens mest framstående forskare inom AI i deras öppna brev från 2015. Parlamentet välkomnar rådets och parlamentets överenskommelse om att utesluta dödliga autonoma vapen ”utan möjlighet till meningsfull mänsklig kontroll över urvals- och uppdragsbeslut vid anfall” från åtgärder som finansieras genom Europeiska försvarsfonden. Parlamentet anser att etiska aspekter på andra AI‑tillämpningar inom försvaret, såsom underrättelseverksamhet, övervakning och spaning eller cyberinsatser inte får förbises och att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt utvecklingen och utplaceringen av drönare i militära insatser.

90.  Europaparlamentet understryker att framväxande teknik inom försvars- och säkerhetssektorn som inte omfattas av folkrätten bör bedömas utifrån principen om respekten för mänskligheten och allmänt gällande etiska normer.

91.  Europaparlamentet rekommenderar att en europeisk ram som reglerar användningen av system som stöds av AI-baserade system inom försvaret, både i stridssituationer och icke-stridsinriktade situationer, måste respektera alla tillämpliga regelverk, särskilt den internationella humanitära rätten och den internationella människorättslagstiftningen, och vara förenlig med unionsrätten samt EU:s principer och värden, med beaktande av skillnaderna i fråga om tekniska och säkerhetsmässiga infrastrukturer i unionen.

92.  Europaparlamentet erkänner att till skillnad från försvarsindustriella baser skulle kritiska AI-innovationer kunna komma från små medlemsstater, och därför bör en standardiserad strategi för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken säkerställa att mindre medlemsstater och små och medelstora företag inte trängs undan. Parlamentet betonar att EU:s gemensamma AI-kapaciteter som motsvarar medlemsstaternas driftskoncept kan överbrygga de tekniska skillnader som skulle kunna stänga ute stater som saknar relevant teknik, industriell expertis eller kapacitet att tillämpa AI-system inom sina försvarsministerier.

93.  Europaparlamentet anser att dagens och framtidens säkerhet och försvarsrelaterade verksamhet inom unionsramen kommer att bygga på AI, robotteknik och autonomi samt tillhörande teknik och att tillförlitlig, robust och trovärdig AI skulle kunna bidra till en modern och effektiv militär. Unionen måste därför inta en ledande roll inom forskningen och utvecklingen av AI-system på säkerhets- och försvarsområdet. Parlamentet anser att användningen av AI-baserade tillämpningar på säkerhets- och försvarsområdet skulle kunna innebära en rad direkta fördelar för det operativa befälet, såsom högre kvalitet av insamlad data, bättre omvärldsuppfattning, snabbare beslutsfattande, mindre risk för negativa bieffekter tack vare bättre kablering, skydd av styrkorna på plats och större tillförlitlighet för militär utrustning och därmed mindre risker för människor och färre personskador. Parlamentet understryker att det är helt nödvändigt att utveckla tillförlitlig AI på försvarsområdet för att säkerställa europeiskt strategiskt oberoende i fråga om kapacitet och operativ förmåga. Parlamentet påminner om att AI-system också håller på att bli centrala inslag i arbetet med att motverka nya säkerhetshot, såsom cyber- och hybridkrigföring, både online och offline. Parlamentet understryker samtidigt alla risker och utmaningar med en oreglerad användning av AI. Parlamentet noterar att AI skulle kunna utsättas för manipulation, fel och inexaktheter.

94.  Europaparlamentet betonar att AI-teknik i huvudsak har en dubbel användning och att utvecklingen av AI i försvarsrelaterad verksamhet gynnas av utbyten mellan civil och militär teknik. Parlamentet framhäver att AI inom försvarsrelaterad verksamhet är en transversal omstörtande teknik vars utveckling kan skapa möjligheter för unionens konkurrenskraft och strategiska oberoende.

95.  Europaparlamentet inser, med tanke på dagens hybridkrigföring och utvecklad krigföring, att informationsmängden och informationshastigheten i en kris tidiga faser kan vara överväldigande för mänskliga analytiker och att AI-system skulle kunna bearbeta informationen så att mänskliga beslutsfattare inom rimlig tid kan få all den information redovisad som behövs för ett snabbt svar.

96.  Europaparlamentet understryker vikten av att investera i utvecklingen av humankapital för artificiell intelligens, något som främjar den kompetens och utbildning som är nödvändig på området för AI-baserad säkerhets- och försvarsteknik med särskilt fokus på etiska frågor som rör halvautonoma och autonoma operativsystem som bygger på mänskligt ansvarstagande i en AI-baserad värld. Parlamentet betonar i synnerhet vikten av att se till att etiker på detta område har lämplig kompetens och får ordentlig utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram sin förstärkta kompetensagenda, som meddelades i vitboken om artificiell intelligens den 19 februari 2020.

97.  Europaparlamentet betonar att kvantdatortekniken skulle kunna vara den mest revolutionerande förändringen för konflikter sedan atomvapnens uppkomst och begär att vidareutvecklingen av kvantdatorteknik prioriteras av unionen och medlemsstaterna. Parlamentet erkänner att aggressionshandlingar, däribland attacker mot kritisk infrastruktur, med hjälp av kvantdatorteknik kommer att skapa en konfliktmiljö där tiden för att fatta beslut kommer att komprimeras drastiskt från dagar och timmar till minuter och sekunder, vilket tvingar medlemsstaterna att utveckla kapacitet som kan skydda dem och träna både deras beslutsfattare och militära personal att reagera effektivt inom sådana tidsramar.

98.  Europaparlamentet begär ökade investeringar i både europeisk artificiell intelligens för försvaret och den kritiska infrastruktur som understöder den.

99.  Europaparlamentet påminner om att de flesta nuvarande militärmakter i världen redan i hög grad engagerat sig i forskning och utveckling med anknytning till den militära dimensionen av artificiell intelligens. Parlamentet anser att unionen måste se till att inte släpa efter i detta avseende.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera kapacitetsuppbyggnad på cybersäkerhetsområdet i sin industripolitik för att säkerställa utvecklingen och spridningen av säkra, resilienta och robusta AI-baserade system och robotsystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka användningen av protokoll och tillämpningar för it-säkerhet baserade på blockkedjeteknik för att förbättra AI‑infrastrukturers resiliens, tillförlitlighet och stabilitet genom disintermedieringsmodeller för kryptering av data. Parlamentet uppmuntrar intressenter i Europa till forskning om och konstruktion av avancerade funktioner som gör det lättare att upptäcka korrupta och skadliga AI-baserade system och robotsystem som skulle kunna äventyra unionens och medborgarnas säkerhet.

101.  Europaparlamentet betonar att alla AI-system inom försvaret måste ha en konkret och väldefinierad uppdragsram, där människan behåller förmågan att upptäcka och stänga av eller avaktivera de system som används om de rör sig bortom den uppdragsram som definierats och tilldelats av ett mänskligt befäl eller om de inleder någon upptrappad eller oavsiktlig verksamhet. Parlamentet anser att AI-baserade system, produkter och tekniker som är avsedda att användas för militära ändamål bör utrustas med en ”svart låda” som registrerar varje dataöverföring som utförs av maskinen.

102.  Europaparlamentet understryker att hela ansvaret och ansvarsskyldigheten för beslutet att utforma, utveckla, sprida och använda AI-system måste ligga hos mänskliga aktörer, eftersom det måste finnas meningsfull mänsklig övervakning av och kontroll över alla vapensystem och mänsklig avsikt i beslutet att använda våld i verkställandet av alla beslut som fattas av AI-baserade vapensystem som kan få dödliga konsekvenser. Parlamentet understryker att mänsklig kontroll bör fortsätta att gälla för ledningen och styrningen av AI-baserade system, i enlighet med principerna ”human-in-the loop”, ”human-on-the loop” och ”human-in-command” inom den militära ledningen. Parlamentet betonar att AI-baserade system måste göra det möjligt för den militära ledningen för arméer att ta sitt fulla ansvar för användningen av dödligt våld och att utöva det nödvändiga omdömet – som inte kan överlämnas till maskiner eftersom ett sådant omdöme måste vara baserat på urskillning, proportionalitet och försiktighet – för att vidta dödliga eller storskaliga destruktiva åtgärder med hjälp av sådana system. Parlamentet betonar behovet av att fastställa tydliga och spårbara godkännande- och ansvarsramar för utplaceringen av smarta vapen och andra AI-baserade system, med hjälp av unika användaregenskaper såsom biometriska specifikationer, så att uteslutande behörig personal ska kunna placera ut dem.

Transporter

103.  Europaparlamentet betonar den potential som användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik innebär för alla autonoma transportmedel inom väg-, järnvägs-, sjöfarts- och luftfartstransporter, och även för att främja trafikomställningen och intermodaliteten, eftersom denna teknik kan bidra till att få fram en optimal kombination av transportslag för gods- och passagerarbefordran. Parlamentet betonar vidare dess potential att göra transport-, logistik- och trafikflöden mer effektiva och att göra alla transportslag säkrare, smartare och mer miljövänliga. Parlamentet påpekar att ett etiskt förhållningssätt till AI också kan fungera som ett system för tidig varning, särskilt avseende transporters säkerhet och effektivitet.

104.  Europaparlamentet understryker att den globala konkurrensen mellan företag och ekonomiska regioner kräver att unionen främjar investeringar och stärker den internationella konkurrenskraften för de företag som är verksamma i transportsektorn genom att inrätta en miljö som är gynnsam för utvecklingen och tillämpningen av AI-lösningar och ytterligare innovationer, där unionsbaserade företag kan bli världsledande i utvecklingen av AI-teknik.

105.  Europaparlamentet betonar att unionens transportsektor behöver en uppdatering av regelverket för denna nya teknik och dess användning inom transportsektorn, och en tydlig etisk ram för att få fram tillförlitlig AI, och att denna ram behöver inbegripa säkerhets-, skydds-, tillsyns- och ansvarsaspekter samt aspekter rörande respekt för mänsklig autonomi, vilket kommer att öka fördelarna för alla och vara avgörande för att främja investeringar i forskning och innovation, kompetensutveckling och användning av AI i allmänna tjänster, små och medelstora samt nystartade företag, och samtidigt säkerställa dataskydd och interoperabilitet, utan att det medför en onödig administrativ börda för företag och konsumenter.

106.  Europaparlamentet anser att det inte kommer att vara möjligt att utveckla och införa AI inom transportsektorn utan modern infrastruktur, som är en viktig del av intelligenta transportsystem. Parlamentet betonar att de ihållande skillnaderna i utvecklingsnivå mellan medlemsstaterna riskerar att leda till att de mindre utvecklade regionerna och deras invånare undanhålls de fördelar som utvecklingen av autonom mobilitet medför. Parlamentet kräver tillräcklig finansiering av moderniseringen av unionens transportinfrastruktur, bl.a. dess anslutning till 5G-nätet.

107.  Europaparlamentet rekommenderar att man utvecklar unionsomfattande tillförlitliga AI‑standarder för alla transportsätt, inklusive fordonsindustrin, samt för provning av AI‑baserade fordon och relaterade produkter och tjänster.

108.  Europaparlamentet konstaterar att AI-system skulle kunna bidra till att avsevärt minska antalet dödsolyckor på vägarna, till exempel genom förbättrade reaktionstider och bättre efterlevnad av regler. Parlamentet anser emellertid att användningen av självkörande fordon inte kommer att leda till att alla trafikolyckor kan undvikas, och understryker att möjligheten att förklara AI-beslut blir allt viktigare så att man kan motivera brister i och oavsiktliga konsekvenser av sådana beslut.

Sysselsättning, arbetstagares rättigheter, digitala färdigheter och arbetsplatsen

109.  Europaparlamentet noterar att tillämpningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik på arbetsplatsen kan bidra till inkluderande arbetsmarknader och påverka hälsan och säkerheten på arbetsplatsen, samtidigt som denna teknik även kan användas för att övervaka, utvärdera, förutsäga och styra arbetstagarnas insatser, med såväl direkta som indirekta följder för deras karriärer. AI bör ha en positiv inverkan på arbetsvillkoren och vägledas av respekten för de mänskliga rättigheterna samt unionens grundläggande rättigheter och värden. AI bör vara människocentrerat, öka människornas och samhällets välbefinnande och bidra till en balanserad och rättvis omställning. Sådan teknik bör därför ha en positiv inverkan på arbetsvillkoren och vägledas av respekten för de mänskliga rättigheterna samt unionens grundläggande rättigheter och värden.

110.  Europaparlamentet betonar behovet av kompetensutveckling genom utbildning för arbetstagarna och deras företrädare när det gäller AI på arbetsplatsen för att bättre förstå konsekvenserna av AI-lösningar. Parlamentet betonar att sökande och arbetstagare i vederbörlig ordning bör informeras skriftligen om huruvida AI används i samband med rekryteringsförfaranden och andra beslut om personalresurser, och om hur i detta fall en mänsklig granskning kan begäras för att få ett automatiserat beslut återkallat.

111.  Europaparlamentet betonar behovet av att se till att produktivitetsvinster som beror på utveckling och användning av AI och robotteknik inte bara gynnar företags- och aktieägare, utan även gagnar företagen och arbetskraften genom bättre arbets- och anställningsvillkor, inbegripet löner, ekonomisk tillväxt och utveckling och också tjänar samhället i stort, särskilt när sådana vinster sker på bekostnad av arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att grundligt undersöka AI:s potentiella inverkan på arbetsmarknaden och de sociala trygghetssystemen och att utveckla strategier för hur man kan säkerställa långsiktig hållbarhet genom att reformera skatter och sociala avgifter samt vidta andra åtgärder i händelse av lägre offentliga inkomster.

112.  Europaparlamentet understryker vikten av företagens investeringar i formell och informell utbildning samt livslångt lärande för att stödja en rättvis omställning till den digitala ekonomin. Parlamentet betonar i detta sammanhang att företag som använder AI har ansvar för att tillhandahålla alla berörda anställda lämplig omskolning och kompetensutveckling så att de kan lära sig att använda digitala verktyg och lära sig sätt att arbeta med kollaborativa robotar och annan ny teknik och därmed anpassa sig till arbetsmarknadens föränderliga behov och behålla sin anställning.

113.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt nya arbetsformer, såsom gigarbete och plattformsarbete, till följd av tillämpningen av ny teknik i detta sammanhang. Parlamentet anser att regleringen av förhållandena för distansarbete i hela unionen och säkerställandet av anständiga arbetsförhållanden och anställningsvillkor i den digitala ekonomin också måste beakta effekterna av AI. Kommissionen uppmanas att samråda med arbetsmarknadens parter, AI-utvecklare, forskare och andra aktörer i detta avseende.

114.  Europaparlamentet understryker att artificiell intelligens, robotteknik och relaterad teknik inte på något sätt får påverka utövandet av de grundläggande rättigheter som erkänns i medlemsstaterna och på unionsnivå, inklusive rätten att strejka eller att vidta andra åtgärder som omfattas av de särskilda systemen för arbetsmarknadsrelationer i medlemsstaterna, i enlighet med nationell rätt och/eller praxis, eller påverka rätten att förhandla om, ingå och verkställa kollektivavtal eller att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell rätt och/eller praxis.

115.  Europaparlamentet upprepar vikten av utbildning och kontinuerligt lärande för att utveckla de kvalifikationer som krävs i den digitala tidsåldern och för att hantera digital utestängning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i högkvalitativa, flexibla och inkluderande system för utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande samt i strategier för omskolning och kompetenshöjning för arbetstagare i sektorer som kan påverkas kraftigt av AI. Parlamentet framhåller behovet av att förse dagens och framtidens arbetskraft med nödvändiga läs-, skriv- och räknekunskaper och digitala färdigheter samt kompetens inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och övergripande mjuka färdigheter, såsom kritiskt tänkande, kreativitet och entreprenörskap. Parlamentet understryker att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att inkludera missgynnade grupper i detta avseende.

116.  Europaparlamentet erinrar om att artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik på arbetsplatsen måste vara tillgänglig för alla, på grundval av principen om utformning anpassad till alla.

Utbildning och kultur

117.  Europaparlamentet betonar behovet att utveckla kriterier för utveckling, spridning och användning av AI-teknik med hänsyn till denna tekniks inverkan på utbildnings-, medie-, ungdoms-, forsknings- och idrottsområdet samt inom de kulturella och kreativa sektorerna, genom att ta fram riktmärken och fastställa principer för etiskt ansvarsfull och godtagbar användning av AI-teknik som kan tillämpas på lämpligt sätt på dessa områden, inbegripet en tydlig ansvarsordning för produkter som härrör från användning av AI.

118.  Europaparlamentet konstaterar att alla barn har rätt till offentlig utbildning på alla nivåer. Därför efterlyser parlamentet utveckling, spridning och användning av högkvalitativa AI-system som främjar och tillhandahåller högkvalitativa utbildningsverktyg för var och en på alla nivåer, och betonar att införandet av nya AI‑system i skolor inte bör leda till att den digitala klyftan i samhället vidgas. Parlamentet är medvetet om den enorma potential som AI och robotteknik kan bidra med på utbildningsområdet. Parlamentet konstaterar att individuellt anpassade AI‑inlärningssystem inte bör ersätta den utbildningsrelation som inbegriper lärare, och att traditionella utbildningsformer inte får lämnas på efterkälken. Samtidigt påpekar parlamentet att ekonomiskt, tekniskt och pedagogiskt stöd, inbegripet specialiserad utbildning i informations- och kommunikationsteknik, måste ges till lärare som vill skaffa sig lämpliga färdigheter för att kunna anpassa sig till tekniska förändringar och inte bara utnyttja AI-teknikens potential utan också förstå dess begränsningar. Parlamentet efterlyser utveckling av en strategi på unionsnivå för att bidra till att omvandla och uppdatera våra utbildningssystem, förbereda våra utbildningsinstitutioner på alla nivåer och förse lärare och elever med de färdigheter och förmågor som krävs.

119.  Europaparlamentet betonar att utbildningsinstitutioner bör sträva efter att för utbildningsändamål använda AI-system som har beviljats en europeisk certifiering av etisk efterlevnad.

120.  Europaparlamentet betonar att de möjligheter som digitaliseringen och den nya tekniken erbjuder inte får leda till förlorade arbetstillfällen inom kulturella och kreativa sektorer i allmänhet, och inte heller till försumlighet när det gäller att bevara originalen eller till att man bortser från traditionell tillgång till kulturarvet, som också bör uppmuntras. Parlamentet konstaterar att AI-system som utvecklas, sprids och används i unionen bör återspegla unionens kulturella mångfald och flerspråkighet.

121.  Europaparlamentet erkänner den växande potentialen hos AI när det gäller information, medier och onlineplattformar, bland annat som ett verktyg för att bekämpa desinformation i enlighet med unionsrätten. Parlamentet understryker att den artificiella intelligensen, om den inte regleras också kan få negativa konsekvenser etiskt sett, genom att snedvridningar i data och algoritmer utnyttjas, vilket kan leda till spridning av desinformation genom att informationsbubblor skapas. Parlamentet betonar vikten av transparens och ansvarsskyldighet i samband med algoritmer som används av videodelningsplattformar och strömningsplattformar, för att säkerställa tillgång till ett brett och varierat innehåll kulturellt och språkligt sett.

Nationella tillsynsmyndigheter

122.  Europaparlamentet noterar mervärdet av att ha utsedda nationella tillsynsmyndigheter i varje medlemsstat som ansvarar för att säkerställa, bedöma och övervaka efterlevnaden av rättsliga skyldigheter och etiska principer för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk, och därmed bidra till att denna teknik är förenlig med etiska principer.

123.  Europaparlamentet anser att dessa myndigheter måste vara skyldiga att, utan att utföra dubbelarbete, samarbeta med de myndigheter som ansvarar för genomförandet av sektorsspecifik lagstiftning för att identifiera teknik som är förknippad med hög risk ur ett etiskt perspektiv och för att övervaka genomförandet av nödvändiga och lämpliga åtgärder när sådan teknik identifieras.

124.  Europaparlamentet anser att sådana myndigheter inte enbart bör samarbeta sinsemellan utan också med kommissionen och andra berörda institutioner, organ och byråer i unionen för att garantera samstämmiga åtgärder över nationsgränserna.

125.  Europaparlamentet föreslår att man i samband med detta samarbete tar fram gemensamma kriterier och ett ansökningsförfarande för beviljandet av en europeisk certifiering av etisk efterlevnad, även på begäran av utvecklare, spridare och användare av teknik som inte betraktas som högriskteknik som strävar efter att certifiera den positiva efterlevnadsbedömning som utförts av respektive nationell tillsynsmyndighet.

126.  Europaparlamentet vill att sådana myndigheter ska ges i uppdrag att främja regelbundna utbyten med det civila samhället samt innovation inom unionen genom att tillhandahålla assistans till forskare, utvecklare och andra relevanta aktörer, samt till mindre digitaliserade företag, särskilt små- och medelstora företag och uppstartsföretag, i synnerhet när det gäller medvetandehöjande åtgärder och stöd till utveckling, spridning, utbildning och åtgärder för att locka talanger för att säkerställa en effektiv tekniköverföring och tillgång till teknik, projekt, resultat och nätverk.

127.  Europaparlamentet begär att varje medlemsstat tilldelar sina utsedda nationella tillsynsmyndigheter tillräckliga medel, och betonar att de nationella marknadskontrollmyndigheterna behöver förstärkas i fråga om kapacitet, färdigheter och kompetens samt kunskap om de specifika riskerna förknippade med artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

Samordning på unionsnivå

128.  Europaparlamentet understryker vikten av en samordning på unionsnivå som utförs av kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang för att undvika en fragmentering och säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt i hela unionen. Parlamentet anser att samordningen bör inriktas på varje enskild nationell tillsynsmyndighets mandat och åtgärder i enlighet med föregående underavsnitt, samt på utbyte av bästa praxis mellan dessa myndigheter och bidrag till samarbete inom forskning och utveckling på området i hela unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och hitta den lämpligaste lösningen för att strukturera en sådan samordning. Exempel på relevanta befintliga unionsinstitutioner, organ och byråer är Enisa, EDPS och Europeiska ombudsmannen.

129.  Europaparlamentet anser att ett sådant organ, liksom en europeisk certifiering av etisk efterlevnad, inte enbart skulle gynna utvecklingen av unionens näringsliv och innovation i detta sammanhang, utan även öka medborgarnas medvetenhet om de möjligheter och risker som är förknippade med denna teknik.

130.  Europaparlamentet föreslår att det inrättas ett expertcentrum, som sammanför den akademiska världen, forskningsvärlden, industrin och enskilda experter på unionsnivå, för att främja kunskapsutbyte och teknisk expertis och för att underlätta samarbete inom och utanför unionen. Parlamentet begär dessutom att intresseorganisationer (t.ex. konsumentskyddsorganisationer) ska delta i detta expertcentrum, så att en bred konsumentrepresentation säkras. Till följd av de eventuellt oproportionerliga effekter som algoritmiska system har på kvinnor och minoriteter anser parlamentet att beslutsnivåerna i en sådan struktur bör präglas av mångfald och säkerställa en jämn könsfördelning. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste utarbeta riskhanteringsstrategier för AI inom ramen för sina nationella marknadskontrollstrategier.

131.   Europaparlamentet föreslår att kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang ska bistå de nationella tillsynsmyndigheterna med allt nödvändigt stöd när det gäller deras roll som första kontaktpunkt i händelse av misstänkta överträdelser av de rättsliga skyldigheter och etiska principer som fastställs i unionens regelverk för AI, inbegripet principen om icke-diskriminering. Parlamentet tillägger att kommissionen även bör bistå med allt nödvändigt stöd till de nationella tillsynsmyndigheterna i de fall där dessa genomför efterlevnadsbedömningar i syfte att stödja medborgarnas rätt att bestrida beslut och få sin sak prövad, närmare bestämt genom att i tillämpliga fall stödja samråd med andra behöriga myndigheter i unionen, särskilt nätverket för konsumentskyddssamarbete och nationella konsumentskyddsorgan, organisationer i det civila samhället och arbetsmarknadens parter i andra medlemsstater.

132.  Europaparlamentet uppmärksammar det värdefulla bidraget från högnivåexpertgruppen för artificiell intelligens, som består av företrädare för den akademiska världen, det civila samhället och näringslivet samt Europeiska AI-alliansen, särskilt ”Etiska riktlinjer för tillförlitlig AI”, och föreslår att den skulle kunna tillhandahålla sakkunskap till kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang.

133.  Europaparlamentet noterar införlivandet av AI-relaterade projekt inom ramen för det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet. Parlamentet anser att den framtida Europeiska försvarsfonden och det permanenta strukturerade samarbetet också kan erbjuda väl anpassade ramar för framtida AI-relaterade projekt som skulle kunna hjälpa till att effektivisera unionens insatser på detta område och på samma gång främja unionens mål att stärka de mänskliga rättigheterna, folkrätten och multilaterala lösningar. Parlamentet betonar att AI-relaterade projekt bör synkroniseras med unionens bredare civila program för AI. Parlamentet noterar att i enlighet med kommissionens vitbok av den 19 februari 2020 om artificiell intelligens bör spetskompetens- och testcenter som koncentrerar sig på forskning och utveckling av AI på säkerhets- och försvarsområdet inrättas i enlighet med stränga specifikationer som stöd för privata aktörers deltagande och investeringar.

134.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens vitbok av den 19 februari 2020 om artificiell intelligens och beklagar att militära aspekter inte beaktats. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att som en del av en övergripande strategi även lägga fram en sektorsspecifik AI-strategi för försvarsrelaterad verksamhet inom unionsramen som säkerställer både respekt för medborgerliga rättigheter och unionens strategiska intressen, och som bygger på en konsekvent strategi som omfattar allt från inrättandet av AI-baserade system till deras militära användningsområden, och att inrätta en arbetsgrupp för säkerhet och försvar inom högnivåexpertgruppen för artificiell intelligens som specifikt bör ta upp frågor kring politik och investeringar samt etiska aspekter som rör AI på säkerhets- och försvarsområdet. Parlamentet uppmanar därför rådet, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att inleda en strukturerad dialog med Europaparlamentet om detta.

Europeisk certifiering av etisk efterlevnad

135.  Europaparlamentet föreslår att man på ett samordnat sätt på unionsnivå utarbetar gemensamma kriterier och ett ansökningsförfarande för att bevilja en europeisk certifiering av etisk efterlevnad, även på begäran av utvecklare, spridare och användare av teknik som inte betraktas som högriskteknik som strävar efter att certifiera den positiva efterlevnadsbedömning som utförts av respektive nationell tillsynsmyndighet.

136.   Europaparlamentet anser att en sådan europeisk certifiering av etisk efterlevnad skulle främja etik genom design genom hela leveranskedjan för AI-baserade ekosystem. Parlamentet föreslår därför att denna certifiering, när det gäller högriskteknik, skulle kunna vara en obligatorisk förutsättning för att komma i fråga för offentlig upphandling av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

Internationellt samarbete

137.  Europaparlamentet anser att ett effektivt gränsöverskridande samarbete och etiska normer endast kan uppnås om alla berörda parter åtar sig att säkerställa mänskligt agentskap och mänsklig tillsyn, robust och säker teknik, transparens och ansvarsskyldighet, mångfald, icke-diskriminering och rättvisa, samhälleligt och miljömässigt välbefinnande samt respekt för de fastställda principerna om integritet, dataförvaltning och dataskydd, särskilt de som fastställs förordning (EU) 2016/679.

138.  Europaparlamentet betonar att unionens rättsliga skyldigheter och etiska principer för utveckling, spridning och användning av denna teknik skulle kunna göra Europa till världsledande inom sektorn för artificiell intelligens, och bör därför främjas över hela världen genom samarbete med internationella partner, samtidigt som man fortsätter den kritiska och etiska dialogen med tredjeländer som har alternativa modeller för reglering, utveckling och spridning av artificiell intelligens.

139.  Europaparlamentet påminner om att de möjligheter och risker som dessa tekniker är förknippade med har en global dimension, eftersom den programvara och data de använder ofta importeras till och exporteras från unionen, och att det därför finns ett behov av en konsekvent samarbetsstrategi på internationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till att bedöma vilka bilaterala och multilaterala fördrag och avtal som bör anpassas för att säkerställa en konsekvent strategi och främja den europeiska modellen för etisk efterlevnad globalt.

140.  Europaparlamentet betonar det mervärde som det ovannämnda samarbetet på unionsnivå skulle tillföra även i detta sammanhang.

141.  Europaparlamentet kräver att synergier och nätverk skapas på AI-området mellan de olika europeiska forskningscentrumen och andra multilaterala forum, såsom Europarådet, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Världshandelsorganisationen och Internationella teleunionen (ITU), i syfte att harmonisera deras insatser och bättre samordna utvecklingen artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

142.  Europaparlamentet understryker att unionen måste gå i bräschen för att stödja multilaterala insatser för att inom ramen för expertgruppen för FN:s konvention om vissa konventionella vapen och i andra relevanta forum, diskutera ett effektivt internationellt regelverk som säkerställer meningsfull mänsklig kontroll över autonoma vapensystem, i syfte att behärska denna teknik genom att i samråd med militären, industrin, brottsbekämpande myndigheter, den akademiska världen och aktörer från det civila samhället fastställa väldefinierade, riktmärkesbaserade processer och anta en lagstiftning för hur de ska användas rent etiskt, förstå de bakomliggande etiska aspekterna och minska de inneboende riskerna med sådan teknik och förhindra att den används för fientliga syften.

143.  Europaparlamentet erkänner Natos roll som främjare av den euro-atlantiska säkerheten, och efterlyser samarbete inom Nato för att skapa gemensamma normer och interoperabilitet i fråga om AI-system inom försvaret. Parlamentet betonar att de transatlantiska förbindelserna är viktiga för att bibehålla gemensamma värden och bemöta framtida och nya hot.

144.  Europaparlamentet betonar vikten av att inrätta en etisk uppförandekod som stöder utplaceringen av AI-baserade system som kan omvandlas till vapen i militära insatser och som påminner om det befintliga regelverk som förbjuder användningen av kemiska och biologiska vapen. Parlamentet anser att kommissionen bör ta initiativ till inrättande av normer för användningen av AI-baserade vapensystem i krigföring i enlighet med internationell humanitär rätt, och att unionen bör sträva efter ett internationellt antagande av sådana normer. Parlamentet anser att unionen bör engagera sig för AI‑diplomati i internationella forum med likasinnade partner, såsom G7, G20 och OECD.

Avslutande aspekter

145.  Till följd av ovanstående överväganden kring aspekter i anslutning till den etiska dimensionen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik drar Europaparlamentet slutsatsen att de rättsliga och etiska dimensionerna bör förankras i ett effektivt, framåtblickande och heltäckande regelverk på unionsnivå, som upprätthålls av nationella behöriga myndigheter och samordnas och stärks av kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang, och som regelbundet bistås av det ovannämnda expertcentrumet, vilket bör vara vederbörligen respekterat och certifierat på den inre marknaden.

146.  I enlighet med det förfarande som anges i artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt uppmanar Europaparlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till förordning om etiska principer för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik på grundval av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och enligt de detaljerade rekommendationerna i bilagan till detta förslag till betänkande. Parlamentet påpekar att förslaget inte bör undergräva sektorspecifik lagstiftning utan endast bör omfatta identifierade kryphål.

147.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen, efter samråd med alla berörda aktörer, vid behov ser över den befintliga unionsrätt som är tillämplig på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, i syfte att bemöta den snabba utvecklingen av denna teknik i enlighet med rekommendationerna i bilagan till detta resolutionsförslag, och samtidigt undviker överreglering, även för små och medelstora företag.

148.  Europaparlamentet anser att en regelbunden utvärdering och vid behöv översyn av unionens regelverk för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kommer att vara avgörande för att säkerställa att den tillämpliga lagstiftningen är uppdaterad med den snabba tekniska utvecklingen.

149.  Europaparlamentet konstaterar att det begärda lagstiftningsförslaget skulle få finansiella konsekvenser om ett europeiskt organ skulle anförtros ovannämnda samordningsfunktioner och tekniska resurser och personalresurser som krävs för att organet ska kunna fullgöra sina nya tilldelade uppgifter..

o
o   o

150.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och de bifogade detaljerade rekommendationerna till kommissionen och rådet.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

A.  DET BEGÄRDA FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH MÅL

I.  Förslagets främsta principer och mål är följande:

–  Bygga upp förtroende på alla nivåer av berörda parter och av samhället när det gäller artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, särskilt när denna teknik betraktas som högriskteknik.

–  Stödja utvecklingen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik i unionen, bland annat genom att hjälpa företag, uppstartsföretag och små och medelstora företag att med säkerhet bedöma och hantera nuvarande och framtida regleringskrav och risker under innovations- och affärsutvecklingsprocessen och under den efterföljande fasen av yrkesmässig och privat användning, genom att minimera bördor och byråkrati.

–  Stödja spridningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik i unionen genom att tillhandahålla ett lämpligt och proportionerligt regelverk som bör tillämpas utan att det påverkar befintlig eller framtida sektorsspecifik lagstiftning, i syfte att främja rättssäkerhet och innovation samtidigt som grundläggande rättigheter och konsumentskydd garanteras.

–  Stödja användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik i unionen genom att säkerställa att denna teknik utvecklas, sprids och används på ett sätt som är förenligt med etiska principer.

–  Kräva transparens och bättre informationsflöden mellan medborgare och inom organisationer som utvecklar, sprider eller använder artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik på ett sätt som säkerställer att tekniken är förenlig med unionsrätten, grundläggande rättigheter och värden samt med de etiska principerna i det begärda förslaget till förordning.

II.  Förslaget består av följande delar:

–  ”Förordning om etiska principer för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik”,

–  Den samordnande rollen på unionsnivå som innehas av kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang och en europeisk certifiering av etisk efterlevnad.

–  Europeiska kommissionens stödjande roll.

–  Den roll som ”tillsynsmyndigheten” i varje medlemsstat innehar för att säkerställa att etiska principer tillämpas på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

–  Deltagande av, samråd med och tillhandahållande av stöd till relevanta forsknings- och utvecklingsprojekt och berörda aktörer, däribland uppstartsföretag, företag, arbetsmarknadens parter och övriga företrädare för civilsamhället.

–  En bilaga med en uttömmande och kumulativ förteckning över högrisksektorer och användningsändamål som är förenade med hög risk.

III.  Förordningen om etiska principer för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik grundas på följande principer:

–  Människocentrerad och av människan skapad och kontrollerad artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

–  Obligatorisk efterlevnadsbedömning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk.

–  Säkerhet, transparens och ansvarsskyldighet.

–  Skydd och åtgärder mot snedvridning och diskriminering.

–  Rätt till prövning.

–  Socialt ansvar och jämställdhet i samband med artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

–  Miljömässigt hållbar artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

–  Respekt för personlig integritet och begränsningar när det gäller användningen av biometrisk igenkänning.

–  Styrning i samband med artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet data som används eller tas fram av sådan teknik.

IV.  För samordningen på unionsnivå bör kommissionen och/eller de relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang utföra följande huvuduppgifter:

–  Samarbeta för att övervaka genomförandet av det begärda förslaget till förordning och relevant sektorsspecifik unionsrätt.

–  Samarbeta när det gäller utfärdandet av riktlinjer för en konsekvent tillämpning av det begärda förslaget till förordning, det vill säga tillämpningen av kriterierna för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som ska betraktas som högriskteknik och den förteckning över högrisksektorer och användningsändamål som är förenade med hög risk som anges i bilagan till förordningen.

–  Samarbeta med ”tillsynsmyndigheten” i varje medlemsstat när det gäller utarbetandet av en europeisk certifiering av förenlighet med etiska principer och rättsliga skyldigheter enligt det begärda förslaget till förordning och relevant unionsrätt samt när det gäller utveckling av en ansökningsprocess för utvecklare, spridare eller användare av teknik som inte betraktas som högriskteknik som strävar efter att certifiera sin efterlevnad av det begärda förslaget till förordning.

–  Samarbeta för att stödja sektorsövergripande och gränsöverskridande samarbete genom regelbundna utbyten med berörda aktörer och civilsamhället i EU och internationellt, särskilt med företag, arbetsmarknadens parter, forskare och behöriga myndigheter, inbegripet när det gäller utarbetande av tekniska standarder på internationell nivå.

–  Samarbeta med ”tillsynsmyndigheten” i varje medlemsstat när det gäller att fastställa bindande riktlinjer för den metod som ska följas för den bedömning av efterlevnad som varje tillsynsmyndighet ska utföra.

–  Samarbeta när det gäller kontakterna med ”tillsynsmyndigheten” i varje medlemsstat och samordningen av tillsynsmyndigheternas mandat och uppgifter.

–  Samarbeta för att öka medvetenheten, tillhandahålla information och delta i utbyten med utvecklare, spridare och användare i hela unionen.

–  Samarbeta för att öka medvetenheten, tillhandahålla information, främja digital kompetens, utbildning och färdigheter och delta i utbyten med formgivare, utvecklare, spridare, medborgare, användare och institutionella organ i hela unionen och internationellt.

–  Samarbeta om samordningen av en gemensam ram för styrning av utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som ska genomföras av ”tillsynsmyndigheten” i varje medlemsstat.

–  Samarbeta när det gäller att fungera som ett expertcentrum genom att främja informationsutbyte och stödja utvecklingen av en gemensam förståelse på den inre marknaden.

–  Samarbeta om värdskapet för en arbetsgrupp för säkerhet och försvar.

V.  Dessutom bör kommissionen utföra följande uppgifter:

–  Upprätta och därefter genom delegerade akter uppdatera en gemensam förteckning över högriskteknik som identifierats inom unionen i samarbete med ”tillsynsmyndigheten” i varje medlemsstat.

–  Genom delegerade akter uppdatera förteckningen i bilagan till förordningen.

VI.  ”Tillsynsmyndigheten” i varje medlemsstat bör utföra följande huvuduppgifter:

–  Bidra till en konsekvent tillämpning av det regelverk som fastställs i det begärda förslaget till förordning i samarbete med ”tillsynsmyndigheten” i övriga medlemsstater, liksom andra myndigheter med ansvar för att genomföra sektorsspecifik lagstiftning, kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang, närmare bestämt när det gäller tillämpningen av de riskbedömningskriterier som föreskrivs i det begärda förslaget till förordning och när det gäller förteckningen över de högrisksektorer och användningsändamål som är förenade med hög risk som anges i bilagan, samt den efterföljande övervakningen av genomförandet av de lämpliga åtgärder som krävs när högriskteknik identifierats som ett resultat av en sådan tillämpning.

–  Bedöma huruvida artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik och som utvecklas, sprids och används i unionen, ska betraktas som högriskteknik i enlighet med de riskbedömningskriterier som anges i det begärda förslaget till förordning och i förteckningen i bilagan.

–  Utfärda en europeisk certifiering av förenlighet med etiska principer och rättsliga skyldigheter enligt det begärda förslaget till förordning och relevant unionsrätt, inbegripet när certifieringen är resultatet av en ansökningsprocess för utvecklare, spridare eller användare av teknik som inte betraktas som högriskteknik som strävar efter att certifiera sin efterlevnad av det begärda förslag till förordning som utarbetats av kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang.

–  Bedöma och övervaka efterlevnaden av etiska principer och rättsliga skyldigheter enligt det begärda förslaget till förordning och relevant unionsrätt.

–  Ansvara för att fastställa och genomföra standarder för styrningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, bland annat genom att samarbeta och upprätthålla en regelbunden dialog med alla relevanta aktörer och företrädare för det civila samhället. I detta syfte bör myndigheten samarbeta med kommissionen och/eller alla relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang när det gäller samordningen av en gemensam ram på unionsnivå.

–  Öka medvetenheten, tillhandahålla information om artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik till allmänheten och stödja utbildning för relevanta yrken, inbegripet inom rättsväsendet, och därigenom ge medborgare och arbetstagare möjlighet att skaffa sig den digitala kompetens, de färdigheter och de verktyg som krävs för en rättvis omställning.

–  Fungera som första kontaktpunkt i händelse av misstänkta överträdelser av de rättsliga skyldigheter och etiska principer som fastställs i det begärda förslaget till förordning och utföra en efterlevnadsbedömning i sådana fall. Inom ramen för denna bedömning av efterlevnaden kan myndigheten samråda med och/eller informera andra behöriga myndigheter i unionen, särskilt nätverket för konsumentskyddssamarbete, nationella konsumentskyddsorgan, det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter.

VII.  Aktörernas viktigaste uppgift bör vara att samarbeta med kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang samt med ”tillsynsmyndigheten” i varje medlemsstat.

B.  TEXTEN I DET BEGÄRDA LAGSTIFNINGSFÖRSLAGET

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om etiska principer för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, bör baseras på en önskan att tjäna samhället. Sådan teknik kan medföra möjligheter och risker, som bör hanteras och regleras genom en övergripande rättslig ram på unionsnivå, som återspeglar etiska principer avsedda att efterlevas, alltifrån teknikens utveckling och spridning till dess användning.

(2)  Efterlevnaden av en sådan rättslig ram för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik i unionen, bör hålla likvärdig nivå i samtliga medlemsstater för att man effektivt ska kunna utnyttja möjligheterna och konsekvent hantera riskerna med sådan teknik, och undvika splittrad lagstiftning. En enhetlig tillämpning av bestämmelserna i denna förordning bör säkerställas i hela unionen.

(3)  I detta sammanhang innebär den nuvarande mångfalden av regler och praxis avsedda att följas i unionen en avsevärd risk för fragmentering av den inre marknaden och för skyddet av både enskilda människors och samhällets välfärd och välstånd, liksom för ett konsekvent tillvaratagande av den fulla potential som artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik har för innovationsfrämjande och för att främja och skydda denna välfärd och detta välstånd. Skillnader i utvecklares, spridares och användares beaktande av denna tekniks inneboende etiska dimension kan hindra tekniken från att fritt utvecklas, spridas eller användas inom unionen, och dessa skillnader kan utgöra ett hinder för likvärdiga förutsättningar och för tekniska framsteg och ekonomisk verksamhet på unionsnivå, varjämte de kan snedvrida konkurrensen och hindra myndigheterna från att fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten. Avsaknaden av en gemensam rättslig ram som återspeglar etiska principer för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik skapar dessutom rättslig osäkerhet för alla som arbetar med detta, alltså för utvecklare, spridare och användare.

(4)  Trots detta bör denna förordning, samtidigt som den bidrar till konsekvens på unionsnivå, ge medlemsstaterna viss handlingsfrihet vid genomförandet av den, inom de gränser som uppställs i förordningen, också i fråga om hur deras respektive nationella tillsynsmyndigheter utför sitt uppdrag med avseende på det mål som ska uppnås i enlighet med denna förordning.

(5)  Förordningen påverkar inte nuvarande eller framtida sektorslagstiftning. Den bör vara proportionerlig i förhållande till sitt mål, för att inte i onödan hämma innovationer inom unionen, och följa en riskbaserad metod.

(6)  Det geografiska tillämpningsområdet för en sådan ram bör omfatta allt inom artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik under alla utvecklings-, spridnings- och användningsskeden i unionen, också i sådana fall där en del av tekniken kan vara belägen utanför unionen eller inte ha någon viss eller enda förläggningsort, såsom fallet är med molntjänster.

(7)  Unionen måste ha en samsyn kring begrepp som artificiell intelligens, robotteknik, tillhörande teknik och biometrisk igenkänning för att möjliggöra en enhetlig regleringsstrategi, med den rättsliga säkerhet den medför för både invånare och företag. De bör kännetecknas av teknikneutralitet och alltid ses över vid behov.

(8)  Hänsyn bör dessutom tas till att det finns teknik som sammanhänger med artificiell intelligens och robotteknik och gör det möjligt för programvara att styra vissa fysiska eller virtuella processer med olika grad av oberoende(15). Som exempel kan nämnas fordonsstyrning, där sex nivåer av automatisering av körning föreslagits i SAE:s internationella standard J3016.

(9)  Utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, bör komplettera människans förmåga och inte träda i stället för den, samt säkerställa att förverkligandet inte strider mot människors bästa och följer unionslagstiftningen och grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis och andra europeiska och internationella instrument som är tillämpliga i unionen.

(10)  Beslut som fattats av eller fått sitt informationsunderlag genom artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik bör fortsätta att vara föremål för översyn, bedömningar, ingripanden och styrning, som utförs av människor på ett meningsfullt sätt. Den tekniska och operativa komplexiteten hos sådan teknik bör aldrig hindra spridare eller användare av den från att som ett absolut minimum kunna utlösa en felsäker stoppmekanism, samt ändra eller stoppa teknikens funktion eller återföra den till ett tidigare stadium genom att återställa funktioner som är säkra, i de fall där efterlevnaden av unionslagstiftningen och de etiska principer och rättsliga förpliktelser som fastställs i denna förordning är hotad.

(11)  Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik av sådant slag att utveckling, spridning och användning av den medför betydande risk för skada eller förfång för enskilda personer eller samhället, i strid med grundläggande rättigheter och säkerhetsbestämmelser enligt unionsrätten, bör anses som högriskteknik. Vid bedömningen av om det handlar om högriskteknik bör man ta hänsyn till vilken sektor tekniken utvecklas, sprids eller används inom, samt till dess användningsändamål och svårhetsgraden av den skada eller det förfång som kan förväntas uppkomma. Svårhetsgraden bör bedömas utgående från hur omfattande skada eller förfång som kan uppkomma, antalet personer som kan drabbas, det sammanlagda skadevärdet samt i vilken utsträckning skadan kan bli samhällsomfattande. Bland exemplen på svåra fall av skada och förfång märks kränkningar av barnets rättigheter, konsumenträttigheter eller arbetstagares rättigheter, vilka blivit så omfattande, berört så många barn, konsumenter eller arbetstagare, eller fått sådana samhällsomfattande konsekvenser, att det uppkommit en avsevärd risk för åsidosättande av grundläggande rättigheter och säkerhetsbestämmelser enligt unionslagstiftningen. I förordningen bör det finnas en uttömmande och kumulativ förteckning över högrisksektorer och användningsändamål som är förenade med hög risk.

(12)  Skyldigheterna i denna förordning, särskilt de som gäller för högriskteknik, bör gälla enbart för sådan artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller genereras av sådan teknik, som utvecklas, sprids eller används i unionen och efter den riskbedömning som föreskrivs i denna förordning betraktas som högriskteknik. Dessa skyldigheter måste fullgöras, utan att det påverkar den allmänna skyldigheten om att man vid utveckling, spridning och användning i unionen av all artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller genereras av sådan teknik, bör ställa människan i centrum, utgå från principerna om människans självbestämmanderätt och säkerhet i enlighet med unionslagstiftningen och fullständigt respektera sådana grundläggande rättigheter såsom människans värdighet, rätten till frihet och säkerhet samt rätten till personlig integritet.

(13)  Högrisktekniken bör rätta sig efter principerna om säkerhet, öppenhet, ansvarsskyldighet, opartiskhet eller icke-diskriminering, socialt ansvar och jämställdhet, rätt till gottgörelse, miljöhållbarhet, personlig integritet och god samhällsstyrning, och föregås av en opartisk, objektiv och extern riskbedömning som den nationella tillsynsmyndigheten ska utföra i enlighet med kriterierna i denna förordning och i förteckningen i bilagan till den. Vid bedömningen bör det tas hänsyn till utvecklarens eller spridarens synpunkter samt till eventuella självbedömningar från deras sida.

(14)  Kommissionen och/eller av frågan berörda bland unionens institutioner, organ och byråer vilka eventuellt kan komma att utses för detta ändamål bör sammanställa icke‑bindande riktlinjer med vägledning för utvecklare, spridare och användare om vilka metoder de bör använda för att följa denna förordning. De bör därvid samråda med relevanta berörda parter.

(15)  Unionen bör agera samstämmigt vid riskbedömningen av denna teknik, särskilt om den bedöms både enligt denna förordning och enligt eventuellt gällande sektorsspecifik lagstiftning. De nationella myndigheterna bör därför underrätta andra myndigheter som gör riskbedömningar enligt eventuell sektorsspecifik lagstiftning, i händelse av att sådan teknik vid den riskbedömning som föreskrivs i denna förordning betecknas som högriskteknik.

(16)  För att tekniken ska bli tillförlitlig bör man vid utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik sätt, vinnlägga sig om säkerhet, öppenhet och ansvarsskyldighet i enlighet med säkerhetsegenskaperna robusthet, motståndskraft, säkerhet, korrekthet och felidentifiering, förklarbarhet, tolkningsbarhet, granskningsmöjligheter, öppenhet och identifierbarhet, och gå till väga på ett sätt som möjliggör frånkoppling av de berörda funktionerna och återgång till tidigare funktioner om dessa egenskaper inte föreligger. Öppenhet bör säkerställas genom att de offentliga myndigheterna, i strikt nödvändiga fall, kan få åtkomst till den teknik, de data och de databehandlingssystem som teknik av det här slaget bygger på.

(17)  Utvecklare, spridare och användare av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, särskilt av högriskteknik, ansvarar i olika grad för efterlevnaden av principerna om säkerhet, öppenhet och ansvarsskyldighet, utgående från i vilken utsträckning de arbetar med den ifrågavarande tekniken, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik. Utvecklare bör säkerställa att den berörda tekniken är utformad och uppbyggd för att ha de säkerhetsegenskaper som fastställs i denna förordning, och spridare och användare bör sprida och använda den berörda tekniken med fullt beaktande av dessa egenskaper. Därför bör utvecklare av högriskteknik utvärdera vilka risker för missbruk av den teknik de utvecklar som rimligen kan förväntas, och förbereda sig på sådana risker. De måste också säkerställa att de system de utvecklar förses med upplysningar om sannolikheten för fel eller inexaktheter, vilket bör göras så långt det är möjligt och på lämpliga sätt, exempelvis med hjälp av ansvarsfriskrivningar.

(18)  Utvecklare och spridare bör ge användare tillgång till alla efterföljande uppdateringar av den berörda tekniken, särskilt när det gäller programvara, enligt vad som föreskrivs i kontraktet eller stadgas i unionsrätten eller nationell rätt. Utvecklare och spridare bör dessutom, när en riskbedömning ger vid handen att detta är påkallat, förse de offentliga myndigheterna med relevanta dokument om hur den ifrågavarande tekniken är avsedd att användas och vilka säkerhetsinstruktioner det därvid gäller att följa. Om det är strikt nödvändigt bör detta också innefatta den källkod, de utvecklingsverktyg och de data som används av systemet, varvid unionsrätten om dataskydd, personlig integritet, immateriella rättigheter och företagshemligheter fullständigt bör följas.

(19)  Enskilda personer har rätt att vänta sig att den teknik som de använder fungerar på ett rimligt sätt och med respekt för deras förtroende. Medborgarnas förtroende för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, bygger på att de förstår och kan ta till sig de tekniska processerna. Dessa processers förklarbarhetsgrad bör bero på det sammanhang där de tekniska processerna används och på hur svåra konsekvenserna blir om resultatet av dem blir felaktigt eller missvisande på annat sätt och måste vara tillräcklig för att de ska kunna bestridas och prövas rättsligt. Med hjälp av granskningsmöjligheter, spårbarhet och öppenhet bör eventuella obegripligheter i samband med sådan teknik kunna åtgärdas.

(20)  Samhällets förtroende för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, beror på i vilken utsträckning den berörda tekniken kan bedömas, granskas och spåras. Utvecklare bör säkerställa att sådan teknik utformas och byggs upp på ett sådant sätt att det går att bedöma, granska och spåra den, om de haft så stor andel i teknikens utveckling att detta ställer sig nödvändigt. Utvecklare, spridare och användare bör, inom gränserna för vad som är tekniskt möjligt, säkerställa att artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik sprids och används med full respekt för öppenhetskraven och kan granskas och spåras.

(21)  För att säkerställa öppenhet och ansvarsskyldighet bör medborgarna informeras när ett system använder artificiell intelligens, samt när system för artificiell intelligens användaranpassar en produkt eller tjänst, och om huruvida det går att stänga av eller begränsa användaranpassningen, och likaså bör de informeras när de ställs inför teknik för automatiserat beslutsfattande. Åtgärderna för öppenhet bör dessutom, så långt det är tekniskt möjligt, åtföljas av klara och begripliga förklaringar av vilka data som används, hur algoritmen fungerar, vad den har för syfte och resultat, samt vilka risker den kan innebära.

(22)  Snedvridning och diskriminering genom programvara, algoritmer och data är olagligt och bör åtgärdas med hjälp av reglering av de processer genom vilka de utformas och sprids. Snedvridning kan bli en följd såväl av beslut som får sitt informationsunderlag från automatiska system eller fattas av dessa system som av dataset som ligger till grund för beslutsfattandet eller för systemets inlärning.

(23)  Programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik bör betraktas som snedvridande om de till exempel ger suboptimala resultat i förhållande till en person eller grupp av personer på grundval av en fördomsfull personlig eller social uppfattning och efterföljande behandling av data som rör personliga särdrag.

(24)  Såsom det förutsätts i unionsrätten bör programvara, algoritmer och data som används eller tas fram med hjälp av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik betraktas som diskriminerande om de avsätter resultat med oproportionerligt negativa effekter och, utan objektiva eller rimliga skäl, leder till särbehandling av en person eller en grupp av personer, bland annat genom att de missgynnas jämfört med andra personer på sådana grunder som personliga särdrag, oavsett vilka påståenden om neutralitet som må göras om denna teknik.

(25)  Såsom det förutsätts i unionsrätten kan enligt denna förordning såsom legitima mål som objektivt kan motivera särbehandling av personer eller grupper av personer betraktas följande: skydd av allmän säkerhet och folkhälsa, brottsförebyggande, skydd av grundläggande rättigheter och friheter, rättvis representation och objektiva krav för utövandet av något yrke.

(26)  Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, bör bidra till hållbara framsteg. Sådan teknik bör inte motverka miljöbevarandet eller den gröna omställningen. Den skulle kunna bli viktig för uppnåendet av de mål för hållbar utveckling som fastställts av FN så att framtida generationer kan blomstra. Sådan teknik kan hjälpa oss att övervaka att det görs adekvata framsteg på grundval av indikatorer för hållbarhet och social sammanhållning och genom användning av ansvarsfulla forsknings- och innovationsverktyg som kräver mobilisering av medel i unionen och medlemsstaterna för stöd till och investeringar i projekt som rör dessa mål.

(27)  Utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, bör på inget sätt avsiktligt orsaka eller genom sin utformning acceptera att enskilda personer eller samhället självt drabbas av skada eller förfång, oavsett av vilket slag. Därav följer att man bör visa socialt ansvar framför allt när högriskteknik utvecklas, sprids och används.

(28)  Därför bör utvecklare, spridare och användare, i den utsträckning de arbetar med dessa former av artificiell intelligens, robotteknik eller tillhörande teknik, i enlighet med unionens ansvarsregler eller nationella ansvarsregler hållas ansvariga för all skada och allt förfång som orsakats enskilda och samhället.

(29)  I synnerhet bör de utvecklare som genom sitt beslutsfattande bestämmer och kontrollerar i vilken riktning eller på vilket sätt artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik utvecklas, liksom spridare som genom sitt beslutsfattande deltar i spridningen av den, och som utövar kontroll över riskerna i samband med spridningen eller drar nytta av den i kraft av en styr- eller ledningsfunktion, generellt anses som ansvariga för att skada eller förfång inte uppstår, varför de bör införa lämpliga åtgärder under utvecklingsprocessen och noggrant respektera dessa åtgärder under spridningsfasen.

(30)  Socialt ansvarsfull artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller genereras av sådan teknik, kan definieras som teknik som bidrar till att finna lösningar som skyddar och främjar olika samhällsmål, framför allt demokrati, hälsa och ekonomiskt välstånd, lika möjligheter, arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter, medier som kännetecknas av mångfald och oberoende, objektiv och fritt tillgänglig information som medger offentlig debatt, utbildning av hög kvalitet, kulturell och språklig mångfald, könsbalans, digital kompetens, innovation och kreativitet. Hit hör också teknik som utvecklas, sprids och används med vederbörlig hänsyn till sina slutliga konsekvenser för medborgarnas fysiska och psykiska välbefinnande och som inte gynnar hatpropaganda eller våld. Sådana mål bör framför allt högrisktekniken uppnå.

(31)  Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, bör också utvecklas, spridas och användas för att stödja social delaktighet, demokrati, mångfald, solidaritet, rättvisa, jämlikhet och samarbete, varvid dess potential bör maximeras och undersökas genom forsknings- och innovationsprojekt. Unionen och dess medlemsstater bör därför mobilisera sina kommunikations- och förvaltningsresurser och sina ekonomiska resurser i syfte att stödja och investera i sådana projekt.

(32)  Projekt som avser potentialen för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik att hantera frågor som rör social välfärd bör genomföras på grundval av ansvarsfulla forsknings- och innovationsverktyg så att det från första början garanteras att projekten följer etiska principer.

(33)  Vid utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, bör det tas hänsyn till miljöavtrycket. Enligt förpliktelserna i tillämplig unionsrätt bör sådan teknik inte vara miljöskadlig under sin livscykel och utmed hela leveranskedjan, och bör utvecklas, spridas och användas på ett sätt som bevarar miljön, begränsar och avhjälper dess miljöavtryck, bidrar till den gröna omställningen och stöder uppnåendet av klimatneutralitet och målen för den cirkulära ekonomin.

(34)  Vid tillämpningen av denna förordning bör, i enlighet med gällande miljöansvarsregler, utvecklare, spridare och användare hållas ansvariga för alla miljöskador, i den respektive utsträckning som de deltar i utvecklingen, spridningen eller användningen av någon form av artificiell intelligens, robotteknik eller tillhörande teknik.

(35)  Denna teknik bör också utvecklas, spridas och användas i syfte att stödja uppnåendet av miljömål i enlighet med tillämplig unionsrätt, såsom minskad avfallsproduktion, minskat koldioxidavtryck, motverkande av klimatförändringar och bevarande av miljön, varvid dess potential bör maximeras och undersökas genom forsknings- och innovationsprojekt. Unionen och medlemsstaterna bör därför mobilisera sina kommunikations- och förvaltningsresurser och sina ekonomiska resurser i syfte att stödja och investera i sådana projekt.

(36)  Projekt som avser potentialen för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik att hantera miljöfrågor bör genomföras på grundval av ansvarsfulla forsknings- och innovationsverktyg, så att det från första början garanteras att projekten följer etiska principer.

(37)  Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, som utvecklas, sprids och används i unionen, bör till fullo respektera unionsmedborgarnas rätt till integritet och skydd av personuppgifter. I synnerhet bör tekniken utvecklas, spridas och användas i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(16) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG(17).

(38)  Framför allt bör de etiska begränsningarna för användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik vederbörligen beaktas vid användning av fjärridentifieringsteknik, såsom igenkänning av biometriska egenskaper, framför allt ansiktsigenkänning, för att automatiskt identifiera enskilda personer. När skäl av betydande allmänintresse föranleder offentliga myndigheter att använda sådan teknik, framför allt för att garantera enskilda personers säkerhet och vidta åtgärder i nationella nödlägen, men inte för att garantera egendomssäkerhet, bör det alltid informeras om att den används och användningen bör vara proportionerlig, målinriktad, begränsad till särskilda mål och tidsbegränsad i enlighet med unionslagstiftningen, varjämte man vid användningen bör ta vederbörlig hänsyn till människans värdighet och självbestämmanderätt och till de grundläggande rättigheterna i stadgan. Kriterier och gränser för sådan användning bör bli föremål för rättslig prövning och underställas demokratisk tillsyn och debatt med deltagande av det civila samhället.

(39)  Styrning som grundas på relevanta standarder stärker säkerheten och är bra för ökat medborgarförtroende för utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik.

(40)  Offentliga myndigheter bör bedöma konsekvenserna för de grundläggande rättigheterna innan de sprider högriskteknik som stöder beslut som fattas inom den offentliga sektorn och får direkta och betydande konsekvenser för medborgarnas rättigheter och skyldigheter.

(41)  Bland de relevanta standarderna för styrning märks till exempel Ethics Guidelines for Trustworthy AI (etiska riktlinjer för tillförlitlig AI) som utarbetats av kommissionens högnivåexpertgrupp för AI-frågor, och eventuella andra tekniska standarder, såsom de som antagits av Europeiska standardiseringskommittén (CEN), Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec) och Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi) på europeisk nivå, Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) och IEEE (Institute of Electrical and Electronics Engineers) på internationell nivå.

(42)  Utbyte och användning av data mellan flera deltagare är känsligt och därför bör utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik styras av relevanta regler, standarder och protokoll som återspeglar kraven på kvalitet, integritet, säkerhet, tillförlitlighet, skydd av privatlivet och kontroll. Datastyrningsstrategin bör inriktas på behandling och utbyte av samt tillgång till sådana data, inbegripet en korrekt förvaltning, granskningsmöjligheter och spårbarhet, och garantera ett korrekt skydd av data om utsatta grupper, bland annat personer med funktionsnedsättning, patienter, barn, minoriteter och migranter eller andra grupper som riskerar utestängning. Dessutom bör utvecklare, spridare och användare i relevanta fall kunna anlita nyckelutförandeindikatorer vid bedömningen av de dataset de använder för att förbättra tillförlitligheten hos den teknik de utvecklar, sprider och använder.

(43)  Medlemsstaterna bör utse en oberoende förvaltningsmyndighet att fungera som tillsynsmyndighet. Varje nationell tillsynsmyndighet bör framför allt ansvara dels för att ta reda på vilken artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som betraktats som högriskteknik utifrån riskbedömningskriterierna i denna förordning, dels för att bedöma huruvida den här tekniken fullgör skyldigheterna enligt denna förordning och övervaka att så sker.

(44)  Varje nationell tillsynsmyndighet bör också ansvara för att god samhällsstyrning tillämpas på denna teknik, under samordning genom försorg av kommissionen och/eller av unionens relevanta institutioner, organ och byråer, som kan utses för ändamålet. De spelar därför en viktig roll för att främja unionsmedborgarnas förtroende och säkerhet, samt för att möjliggöra ett demokratiskt, pluralistiskt och rättvist samhälle.

(45)  Vid sin bedömning av teknik som betraktas som högriskteknik enligt denna förordning och sin övervakning av om tekniken i fråga följer förordningen bör de nationella tillsynsmyndigheterna i förekommande fall samarbeta med de myndigheter som ansvarar dels för att bedöma och övervaka denna teknik dels för att genomdriva att den följer sektorslagstiftningen.

(46)  Nationella tillsynsmyndigheter bör bedriva omfattande och regelbundet samarbete sinsemellan samt med kommissionen och andra relevanta institutioner, organ och byråer i unionen, i syfte att garantera samstämda gränsöverskridande åtgärder och möjliggöra en konsekvent utveckling, spridning och användning av denna teknik inom unionen i överensstämmelse med de etiska principer och rättsliga förpliktelser som fastställs i denna förordning.

(47)  Vid detta samarbete bör de nationella tillsynsmyndigheterna, för att fullständig harmonisering ska uppnås på unionsnivå, hjälpa kommissionen med att sammanställa en gemensam och uttömmande förteckning över högriskförknippad artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, i enlighet med kriterierna i denna förordning och i bilagan till den. Dessutom bör det tas fram en process för beviljande av ett europeiskt certifikat om etisk efterlevnad, så att varje utvecklare, spridare och användare av teknik som inte betraktas som högriskteknik frivilligt kan ansöka om certifiering av sina produkters överensstämmelse med denna förordning.

(48)  De nationella tillsynsmyndigheterna bör säkerställa att så många berörda parter som möjligt deltar, såsom näringsliv, företag, arbetsmarknadens parter, forskare, konsumenter och organisationer i det civila samhället, och skapa ett pluralistiskt forum för reflektion och diskussion i syfte att uppnå begripliga och korrekta slutsatser till vägledning för regleringen av styrningen.

(49)  De nationella tillsynsmyndigheterna bör säkerställa att så många berörda parter som möjligt deltar, såsom näringsliv, företag, arbetsmarknadsparter, forskare, konsumenter och organisationer i det civila samhället, och skapa ett pluralistiskt forum för reflektion och diskussion, för att underlätta samarbetet med och samverkan mellan berörda parter, framför allt från den akademiska världen, forskningens värld, näringslivet, det civila samhället och enskilda experter, i syfte att uppnå begripliga och korrekta slutsatser till vägledning för regleringen av styrningen.

(50)  De nationella tillsynsmyndigheterna bör dessutom tillhandahålla professionell administrativ vägledning och stöd till utvecklare, spridare och användare, i synnerhet små och medelstora företag eller nystartade företag, när det gäller att följa de etiska principer och rättsliga förpliktelser som fastställs i förordningen.

(51)  Kommissionen och/eller av frågan berörda bland unionens institutioner, organ och byråer vilka eventuellt kan komma att utses för detta ändamål bör sammanställa bindande riktlinjer med vägledning för de nationella tillsynsmyndigheterna om vilka metoder de bör använda vid sin bedömning av efterlevnaden.

(52)  Visselblåsning säkerställer att potentiella och faktiska överträdelser av unionsrätten uppmärksammas av myndigheterna så att skada, förfång eller annan olägenhet som annars skulle uppstå kan förebyggas. Dessutom förbättrar rapporteringsförfarandena informationsflödet inom företag och organisationer, vilket minskar risken för att bristfälliga eller felaktiga produkter eller tjänster utvecklas. Företag och organisationer som utvecklar, sprider eller använder artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet data som används eller tas fram av denna teknik, bör införa rapporteringskanaler och personer som rapporterar överträdelser bör skyddas mot repressalier.

(53)  Den snabba utvecklingen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, liksom av teknisk maskininlärning, resonemang och annan teknik som ligger till grund för den utvecklingen är oförutsägbar. Det är därför både lämpligt och nödvändigt att inrätta en översynsmekanism enligt vilken kommissionen, utöver sin rapportering om tillämpningen av förordningen, regelbundet ska lägga fram en rapport om en eventuell ändring av tillämpningsområdet för den.

(54)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att upprätta en gemensam rättslig ram med etiska principer och rättsliga förpliktelser för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av sin omfattning och sina verkningar, kan bättre uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(55)  Samordning på unionsnivå enligt vad som fastställs i denna förordning kan bäst åstadkommas av kommissionen och/eller av unionens av frågan berörda institutioner, organ och byråer som kan komma att utses i detta sammanhang, för att undvika fragmentering och säkerställa en konsekvent tillämpning av förordningen i hela unionen. Kommissionen bör därför få i uppdrag att hitta en lämplig lösning på hur denna samordning kan läggas upp på unionsnivå, med tanke på samordningen av de uppdrag som getts åt och de åtgärder som vidtas av de nationella tillsynsmyndigheterna i varje medlemsstat, dels i fråga om riskbedömning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inrättande av en gemensam ram för styrning av utvecklingen, spridningen och användningen av denna teknik, samt framtagning och utfärdande av certifikat över att de etiska principerna och rättsliga förpliktelserna i denna förordning efterlevs, dels i fråga om stöd till regelbundna utbyten med berörda parter och det civila samhället, inrättande av ett expertcentrum som sammanför den akademiska världen, forskningens värld, näringslivet och enskilda experter på unionsnivå för att stimulera till utbyte av kunskaper och teknisk sakkunskap, främjande av unionens tillvägagångssätt med hjälp av internationellt samarbete och säkerställande av att man i hela världen reagerar konsekvent på de möjligheter och risker som denna teknik innebär.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Kapitel I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna förordning är att upprätta en heltäckande och framtidssäkrad unionsrättslig ram med etiska principer och rättsliga förpliktelser för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik i unionen.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, som utvecklas, sprids eller används i unionen.

Artikel 3

Geografisk täckning

Denna förordning ska tillämpas på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik när någon del av den utvecklas, sprids eller används i unionen, oberoende av om programvara, algoritmer eller data som används eller tas fram av sådan teknik är belägna utanför unionen eller inte har någon specifik geografisk förläggningsort.

Artikel 4

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  AI-system: ett system som antingen är programvarubaserat eller inbäddat i maskinvaruenheter och uppvisar intelligent beteende, bland annat genom att samla in och behandla data, analysera och tolka sin miljö och genom att vidta åtgärder, med en viss grad av självständighet, för att uppnå specifika mål(18),

b)  självständighet: ett AI-system som fungerar genom att tolka vissa indata genom att använda en uppsättning på förhand fastställda instruktioner, utan att vara begränsad till dessa instruktioner, trots att dess beteende begränsas av, och är inriktat på, det mål som det tilldelats och andra relevanta utformningsval som gjorts av utvecklaren,

c)  robotteknik: teknik som gör det möjligt för automatiskt styrda, omprogrammerbara, universella maskiner(19) att utföra uppgifter som i den fysiska världen brukar utföras av människor, inbegripet genom artificiell intelligens eller tillhörande teknik,

d)  tillhörande teknik: teknik med vars hjälp programvara med partiell eller full grad av självständighet kan kontrollera en fysisk eller virtuell process, teknik som kan upptäcka biometriska, genetiska eller andra uppgifter och teknik som kopierar eller på annat sätt utnyttjar mänskliga drag,

e)  hög risk: en betydande risk för att utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kan bli till skada eller förfång för enskilda personer eller för samhället, genom att det därvid bryts mot i unionslagstiftningen förankrade grundläggande rättigheter och säkerhetsregler, varvid hänsyn ska tas till användningens eller ändamålets särdrag, samt till sektorn inom vilken tekniken utvecklas, sprids eller används och till svårhetsgraden av den skada eller det förfång som kan förväntas uppkomma,

f)  utveckling: konstruktion och utformning av algoritmer, utarbetande och utveckling av programvara eller insamling, lagring och hantering av data för att skapa eller träna artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, eller för att skapa en ny tillämpning för befintlig artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik,

g)  utvecklare: fysisk eller juridisk person som fattar beslut som bestämmer och kontrollerar i vilken riktning eller på vilket sätt artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik utvecklas,

h)  spridning: drift och hantering av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik samt utsläppande på marknaden eller andra sätt på vilka tekniken görs tillgänglig för användarna,

i)  spridare: fysisk eller juridisk person som arbetar med spridning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik och därvid utövar en styr- eller ledningsfunktion genom att fatta beslut, kontrollera riskerna i samband med spridningen och drar nytta av spridningen,

j)  användning: all verksamhet relaterad till artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som inte utgörs av utveckling eller spridning,

k)  användare: fysisk eller juridisk person som använder artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik för andra ändamål än för utveckling eller spridning,

l)  snedvridning: fördomsfull personlig eller social uppfattning om en person eller en grupp av personer på basis av personliga särdrag,

m)  diskriminering: alla former av differentierad behandling av en person eller en grupp av personer på grunder utan objektiv och rimlig motivering och som därför är förbjuden enligt unionsrätten,

n)  skada eller förfång: personskada i form av fysiskt eller psykiskt lidande, jämte sakskada eller immateriell skada såsom finansiell eller ekonomisk förlust, förlust av arbete eller möjlighet till utbildning, oskälig inskränkning av valfrihet eller yttrandefrihet eller förlust av personlig integritet, samt envar överträdelse av unionsrätten som blir till förfång för en person, också om den haft sin grund i hatpropaganda, snedvridning, diskriminering eller stigmatisering,

o)  god samhällsstyrning: det sätt på vilket det säkerställs att utvecklare, spridare och användare på basis av en formell uppsättning regler, förfaranden och värden antar och iakttar lämpliga och rimliga standarder och uppförandekoder, som gör det möjligt för dem att på lämpligt sätt hantera etiska frågor när eller innan de uppstår.

Artikel 5

Etiska principer för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik

1.  Vid all utveckling, spridning och användning i unionen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller genereras av sådan teknik ska unionsrätten följas och människans värdighet, självbestämmanderätt och säkerhet jämte andra grundläggande rättigheter enligt stadgan fullständigt respekteras.

2.  All behandling av personuppgifter i samband med utveckling, spridning och användning i unionen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet personuppgifter som härrör från icke-personuppgifter och biometriska uppgifter, ska genomföras i enlighet med förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG.

3.  Unionen och dess medlemsstater ska uppmuntra forskningsprojekt avsedda att tillhandahålla lösningar som bygger på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik och vars syfte är att främja social delaktighet, demokrati, mångfald, solidaritet, rättvisa, jämlikhet och samarbete.

Kapitel II

Skyldigheter avseende högriskteknik

Artikel 6

Skyldigheter avseende högriskteknik

1.  Bestämmelserna i detta kapitel ska enbart tillämpas på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – som utvecklas, sprids eller används i unionen och som betraktas som högriskteknik.

2.  All artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – ska utvecklas, spridas och användas på ett sätt som säkerställer att de etiska principer som fastställs i denna förordning inte överträds.

Artikel 7

Människocentrerad och av människan skapad artificiell intelligens

1.  All artificiell högriskteknik – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – ska utvecklas, spridas och användas på ett sätt som garanterar full mänsklig tillsyn vid varje tillfälle.

2.  Den teknik som avses i punkt 1 ska utvecklas, spridas och användas på ett sätt som gör det möjligt att återfå full mänsklig kontroll när så behövs, bland annat genom att tekniken modifieras eller stoppas.

Artikel 8

Säkerhet, transparens och ansvarsskyldighet

1.  All artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – ska utvecklas, spridas och användas på ett sätt som säkerställer att den

a)  utvecklas, sprids och används på ett motståndskraftigt sätt, så att en tillräcklig säkerhetsnivå säkerställs genom att minimivärden för it-säkerhet som står i proportion till den identifierade risken respekteras, och på ett sätt som förhindrar att den tekniska sårbarheten utnyttjas för illvilliga eller olagliga ändamål,

b)  utvecklas, sprids och används på ett säkert sätt som säkerställer att det finns skyddsåtgärder som inbegriper en reservplan och nödåtgärder i fall av en säkerhetsrisk,

c)  utvecklas, sprids och används på ett sätt som säkerställer sådana tillförlitliga resultat som rimligen kan förväntas av användaren när det gäller de syften och den verksamhet som tekniken har utformats för, bland annat genom att det säkerställs att alla processer är reproducerbara,

d)  utvecklas, sprids och används på ett sätt som säkerställer exakta resultat för den berörda tekniken vad avser dess syften och verksamhet; om exakthet inte alltid kan uppnås ska systemet i möjligaste mån på lämpligt sätt underrätta spridare och användare om sannolikheten för felaktigheter och inexaktheter,

e)  utvecklas, sprids och används på ett enkelt förklarbart sätt så att det säkerställs att teknikens tekniska processer kan ses över,

f)  utvecklas, sprids och används på ett sådant sätt att användarna blir upplysta om att de interagerar med system baserade på artificiell intelligens, med en lämplig och heltäckande redogörelse för systemens kapacitet, exakthet och begränsningar riktad till utvecklare, spridare och användare av artificiell intelligens,

g)  i enlighet med artikel 6 utvecklas, sprids och används på ett sätt som, för det fall att de säkerhetskrav som anges i leden a–g inte efterlevs, möjliggör en tillfällig inaktivering av de berörda funktionerna och en återgång till ett tidigare läge där säkra funktioner återställs.

2.  I enlighet med artikel 6.1 ska den teknik som avses i punkt 1 i den här artikeln – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – utvecklas, spridas och användas på ett transparent och spårbart sätt så att dess beståndsdelar, processer och faser dokumenteras enligt högsta möjliga och tillämpliga standarder och så att de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18 kan bedöma om tekniken är förenlig med de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Utvecklaren, spridaren eller användaren av denna teknik ska i synnerhet ansvara för, och kunna påvisa, att de säkerhetskrav som anges i punkt 1 har efterlevts.

3.  Utvecklaren, spridaren eller användaren av den teknik som avses i punkt 1 ska se till att de åtgärder som vidtas för att säkerställa att de säkerhetskrav som anges i punkt 1 efterlevs kan granskas av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18 eller, i tillämpliga fall, andra nationella eller europeiska sektorsspecifika tillsynsorgan.

Artikel 9

Icke-snedvridning och icke-diskriminering

1.  Programvara, algoritmer eller data som används eller tas fram av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk och som utvecklas, sprids eller används i unionen får inte vara snedvridande och får, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2, inte innebära diskriminering på grund av ras, kön, sexuell läggning, graviditet, funktionsnedsättning, fysiska eller genetiska särdrag, ålder, nationell minoritet, etnicitet eller socialt ursprung, språk, religion eller övertygelse, politiska åsikter eller medborgardeltagande, medborgarskap, civilstånd eller ekonomisk ställning, utbildning eller förekomst i kriminalregister.

2.  Genom undantag från punk 1, och utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätten i fråga om olaglig diskriminering, kan särbehandling av personer eller grupper av personer vara berättigad endast om det föreligger ett objektivt, rimligt och legitimt syfte som är både proportionerligt och nödvändigt i så måtto att det inte finns något alternativ som skulle innebära ett mindre ingrepp i principen om likabehandling.

Artikel 10

Socialt ansvar och jämställdhet

All artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – som utvecklas, sprids och används i unionen ska utvecklas, spridas och användas i enlighet med unionens relevanta lagstiftning, principer och värden på ett sätt som inte innebär ett ingrepp i val eller bidrar till spridning av desinformation, respekterar arbetstagarnas rättigheter, främjar utbildning av hög kvalitet och digital kompetens, inte ökar klyftan mellan könen genom att förhindra lika möjligheter för alla och inte inkräktar på immateriella rättigheter och eventuella begränsningar eller undantag till dessa.

Artikel 11

Miljöhållbarhet

All artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – ska bedömas med avseende på dess miljöhållbarhet av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18, eller, i tillämpliga fall, andra nationella eller europeiska sektorsspecifika tillsynsorgan, för att säkerställa att åtgärder vidtas för att mildra och avhjälpa dess allmänna inverkan på naturresurser, energiförbrukning, avfallsproduktion, koldioxidavtryck, klimatförändringar och miljöförstöring i syfte att säkerställa efterlevnaden av tillämplig unionsrätt eller nationell rätt samt alla andra internationella miljöåtaganden som unionen har gjort.

Artikel 12

Personlig integritet och skydd av personuppgifter

Användning och insamling av biometriska uppgifter för fjärridentifiering på offentlig plats, genom exempelvis biometri eller ansiktsigenkänning, innebär specifika risker för de grundläggande rättigheterna, och denna teknik ska spridas eller användas av medlemsstaternas offentliga myndigheter endast för tungt vägande ändamål av allmänt intresse. Dessa myndigheter ska säkerställa att sådan spridning eller användning redovisas öppet för allmänheten och är proportionell, målinriktad, begränsad till specifika mål och platser samt tidsbegränsad, i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, särskilt förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG, och sker med vederbörlig hänsyn till människans värdighet och självbestämmande och de grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan, nämligen rätten till personlig integritet och skydd av personuppgifter.

Artikel 13

Rätt till gottgörelse

Varje fysisk eller juridisk person ska ha rätt att söka gottgörelse för skada som orsakats av utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – i strid med unionsrätten och de skyldigheter som fastställs i denna förordning.

Artikel 14

Riskbedömning

1.  Vid tillämpningen av denna förordning ska artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – betraktas som högriskteknik om utvecklingen, spridningen eller användningen av den medför en betydande risk att orsaka skada som kan förväntas uppkomma för enskilda personer eller samhället i strid med de grundläggande rättigheter och säkerhetsbestämmelser som fastställs i unionsrätten, efter en riskbedömning baserad på objektiva kriterier såsom teknikens specifika användningsområde eller ändamål, i vilken sektor den utvecklas, sprids eller används samt hur allvarlig den eventuella skadan är.

2.  Utan att det påverkar tillämplig sektorsspecifik lagstiftning ska riskbedömningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – utföras i enlighet med de objektiva kriterier som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel och i den uttömmande och kumulativa förteckning som anges i bilagan till denna förordning, av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18, under samordning av kommissionen och/eller andra relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses för detta ändamål inom ramen för samarbetet.

3.  I samarbete med de nationella tillsynsmyndigheter som avses i punkt 2 ska kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 20, upprätta och därefter uppdatera en gemensam förteckning över högrisktekniker som identifierats inom unionen.

4.  Kommissionen ska också, genom delegerade akter i enlighet med artikel20, regelbundet uppdatera den förteckning som föreskrivs i bilagan till denna förordning.

Artikel 15

Bedömning av efterlevnaden

1.  Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk ska bli föremål för en bedömning av efterlevnaden av de skyldigheter som anges i artiklarna 6–12 i denna förordning samt efterföljande övervakning, vilka båda ska utföras av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18, under samordning av kommissionen och/eller andra relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses för detta ändamål.

2.  Programvara, algoritmer eller data som används eller tas fram av högriskteknik som har bedömts uppfylla de skyldigheter som anges i denna förordning enligt punkt 1 ska också anses uppfylla dessa skyldigheter, såvida inte den berörda nationella tillsynsmyndigheten beslutar att göra en bedömning på eget initiativ eller på begäran av utvecklaren, spridaren eller användaren.

3.  Utan att det påverkar sektorsspecifik lagstiftning ska kommissionen, och/eller berörda unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses specifikt för detta ändamål, senast den dag då denna förordning träder i kraft utarbeta bindande riktlinjer om vilka metoder som ska användas av de nationella tillsynsmyndigheterna för den bedömning av efterlevnaden som avses i artikel 1.

Artikel 16

Europeiskt intyg om etisk efterlevnad

1.  Om det i enlighet med artikel 15 har gjorts en positiv bedömning av efterlevnaden avseende artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, ska respektive nationell tillsynsmyndighet utfärda ett europeiskt intyg om etisk efterlevnad.

2.  Varje utvecklare, spridare eller användare av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik – inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik – som inte betraktas som högriskteknik och därför inte omfattas av de skyldigheter som anges i artiklarna 6–12 eller är föremål för den riskbedömning och bedömning av efterlevnad som föreskrivs i artiklarna 14 respektive 15, får också ansöka om intyg om efterlevnad av de skyldigheter som fastställs i denna förordning, eller en del av dem, där detta är motiverat på grund av den berörda teknikens natur enligt de nationella tillsynsmyndigheternas beslut. Ett intyg ska utfärdas endast om en bedömning av efterlevnad har utförts av den berörda nationella tillsynsmyndigheten och denna bedömning är positiv.

3.  För utfärdandet av det intyg som avses i punkt 2 ska ett ansökningsförfarande utvecklas av kommissionen och/eller andra relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses för detta ändamål.

Kapitel III

Institutionell tillsyn

Artikel 17

Styrningsstandarder och riktlinjer för genomförandet

1.  Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som utvecklas, sprids eller används i unionen ska följa relevanta styrningsstandarder som fastställts i enlighet med unionens lagstiftning, principer och värden av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18 i enlighet med unionsrätten, principer och värden, under samordning av kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses för detta ändamål och i samråd med berörda parter.

2.  De standarder som avses i punkt 1 ska inbegripa icke-bindande riktlinjer för genomförandet avseende metoderna för utvecklarnas, spridarnas och användarnas efterlevnad av denna förordning och ska offentliggöras senast den dag då denna förordning träder i kraft.

3.  Data som används eller tas fram av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som utvecklas, sprids eller används i unionen ska hanteras av utvecklare, spridare och användare i enlighet med relevanta regler och standarder som används på nationell nivå, inom unionen, av andra europeiska organisationer samt på internationell nivå, liksom relevanta bransch- och affärsregler. Utvecklare och spridare ska i synnerhet, där så är möjligt, utföra kvalitetskontroller av de externa datakällor som används av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik och införa tillsynsmekanismer för sin insamling, lagring, behandling och användning av data.

4.  Utan att det påverkar portabilitetsrättigheter och rättigheter för personer vars användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik har genererat data ska insamling, lagring, behandling och delning av samt tillgång till data som används eller tas fram av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som utvecklas, sprids eller används i unionen ske i överensstämmelse med relevanta regler och standarder som används på nationell nivå, inom unionen, av andra europeiska organisationer samt på internationell nivå, liksom relevanta bransch- och affärsregler. Utvecklare och spridare ska i synnerhet se till att dessa regler tillämpas under utvecklingen och spridningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, genom att tydligt definiera kraven för behandling av och beviljande av tillgång till data som används eller tas fram av denna teknik, liksom behandlingens syfte, räckvidd och mottagare samt beviljandet av tillgång till sådana data, som alltid i sin helhet ska gå att granska och spåra.

Artikel 18

Tillsynsmyndigheter

1.  Varje medlemsstat ska utse en oberoende offentlig myndighet som ska ansvara för att övervaka tillämpningen av denna förordning (tillsynsmyndighet) och för utförandet av de riskbedömningar och bedömningar av efterlevnad samt det utfärdande av intyg som föreskrivs i artiklarna 14, 15 och 16, utan att det påverkar sektorsspecifik lagstiftning.

2.  Varje nationell tillsynsmyndighet ska bidra till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen. För detta ändamål ska tillsynsmyndigheterna i varje medlemsstat samarbeta med varandra, kommissionen och/eller andra berörda unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses för detta ändamål.

3.  Varje nationell tillsynsmyndighet ska fungera som första kontaktpunkt vid misstanke om överträdelse av de etiska principer och rättsliga skyldigheter som fastställs i denna förordning, inbegripet diskriminerande behandling eller kränkning av andra rättigheter, till följd av utvecklingen, spridningen eller användningen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik. I sådana fall ska respektive nationell tillsynsmyndighet utföra en bedömning av efterlevnaden i syfte att stödja medborgarnas rätt till prövning och gottgörelse.

4.  Varje nationell tillsynsmyndighet ska ansvara för att övervaka tillämpningen av de relevanta nationella, europeiska och internationella regler och standarder som avses i artikel 17 på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, bland annat genom att samarbeta med så många berörda parter som möjligt. För detta ändamål ska tillsynsmyndigheterna i varje medlemsstat tillhandahålla ett forum för regelbundet utbyte med och mellan berörda parter från den akademiska världen, forskarvärlden, branschen och det civila samhället.

5.  Varje nationell tillsynsmyndighet ska ge professionell och administrativ vägledning och stöd rörande det allmänna genomförandet av den unionslagstiftning som är tillämplig på artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik samt de etiska principer som fastställs i denna förordning, särskilt åt relevanta organisationer som ägnar sig åt forskning och utveckling samt små och medelstora företag eller uppstartsföretag.

6.  Varje medlemsstat ska senast den ... [EUT: ett år efter ikraftträdandet] till kommissionen anmäla de rättsliga bestämmelser som den antar i enlighet med denna artikel, och utan dröjsmål alla efterföljande ändringar som påverkar dem.

7.  Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de etiska principer och rättsliga skyldigheter som fastställs i denna förordning genomförs. Medlemsstaterna ska stödja berörda parter och det civila samhället, både på unionsnivå och på nationell nivå, i deras insatser för att säkerställa ett snabbt, etiskt och välgrundat bemötande av de nya möjligheter och utmaningar, särskilt gränsöverskridande sådana, som uppstår till följd av den tekniska utvecklingen i fråga om artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

Artikel 19

Rapportering av överträdelser och skydd för personer som rapporterar om överträdelser

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937(20) ska tillämpas på rapportering av överträdelser av denna förordning och skydd för personer som rapporterar om sådana överträdelser.

Artikel 20

Samordning på unionsnivå

1.  Kommissionen och/eller relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som kan komma att utses i detta sammanhang ska ha följande uppgifter:

–   Säkerställa en konsekvent riskbedömning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik enligt vad som avses i artikel 14, som ska utföras av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18 på grundval av de gemensamma objektiva kriterier som anges i artikel 8.1 och i den förteckning över högrisksektorer och användningsområden eller ändamål med hög risk som anges i bilagan till denna förordning.

–   Notera den bedömning av efterlevnad och efterföljande övervakning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk som avses i artikel 15 och som ska utföras av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18.

–  Utveckla ansökningsförfarandet för det intyg som avses i artikel 16 och som ska utfärdas av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18.

–  Utan att det påverkar tillämpningen av sektorsspecifik lagstiftning utarbeta de bindande riktlinjer som avses i artikel 17.4 om de metoder som ska användas av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18.

–  Samordna det fastställande av de relevanta styrningsstandarder som avses i artikel 17 som ska utföras av de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18, inbegripet icke-bindande riktlinjer för genomförandet för utvecklare, spridare och användare avseende metoderna för efterlevnad av denna förordning.

–  Samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18 när det gäller deras bidrag till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen i enlighet med artikel 18.2.

–  Fungera som ett kompetenscentrum genom att främja utbyte av information om artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik och stödja utvecklingen av en gemensam förståelse på den inre marknaden, utfärda ytterligare vägledning, yttranden och sakkunskap till de nationella tillsynsmyndigheter som avses i artikel 18, övervaka genomförandet av relevant unionsrätt, fastställa standarder för bästa praxis och vid behov utfärda rekommendationer för regleringsåtgärder. I samband med detta bör man samarbeta med så många berörda parter som möjligt och se till att sammansättningen av beslutsnivåerna säkerställer mångfald och jämställdhet.

–  Stå värd för en arbetsgrupp för säkerhet och försvar som ska undersöka politiska frågor och investeringsfrågor som specifikt rör en etisk användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik på säkerhets- och försvarsområdet.

Artikel 21

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 14.3 och 14.4 ska ges till kommissionen i en period på fem år från den [dag då denna förordning träder i kraft].

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 14.3 och 14.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 14.3 och 14.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 22

Ändring av direktiv (EU) 2019/1937

Direktiv (EU) 2019/1937 ska ändras på följande sätt:

(1)  I artikel 2.1 ska följande led läggas till:

”xi) Utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.”

(2)  I del I i bilagan ska följande led läggas till:

”K. Artikel 2.1 a xi – utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik.

”xxi) Europaparlamentets och rådets förordning [XXX] om etiska principer för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik”.”

Artikel 23

Översyn

Kommissionen ska regelbundet se över utvecklingen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, inbegripet programvara, algoritmer och data som används eller tas fram av sådan teknik, och ska senast den ... [EUT: ett år efter ikraftträdandet], och därefter vart tredje år, lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av denna förordning, inbegripet en bedömning av en eventuell ändring av förordningens tillämpningsområde.”

Artikel 24

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den XX.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Uttömmande och kumulativ förteckning över högrisksektorer och användningsområden eller ändamål med hög risk vilka medför en risk för kränkning av grundläggande rättigheter och brott mot säkerhetsbestämmelser

(1) EUT L 252, 8.10.2018, s. 1. (2) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (3) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (4) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (5) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (6) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (7) EUT C 252, 18.7.2018, s. 239. (8) EUT C 307, 30.8.2018, s. 163. (9) EUT C 433, 23.12.2019, s. 86. (10) Antagna texter, P8_TA(2018)0332. (11) Antagna texter, P8_TA(2019)0081. (12) https://www.europarl.europa.eu/thinktank/en/document.html?reference=EPRS_STU(2020)654179. (13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L 151, 7.6.2019, s. 70). (14) Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 82). (15) För fordonsstyrning har sex nivåer av automatisering av körning föreslagits i SAE:s internationella standard J3016, vilken senast uppdaterats under 2018 till J3016_201806. https://www.sae.org/standards/content/j3016_201806/ (16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37). (18) Definition såsom i kommissionens meddelande COM(2018)0237, 25.4.2018, s. 1, anpassad. (19) Från definitionen på industrirobotar i ISO 8373. (20) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).

Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en skadeståndsordning för artificiell intelligens (2020/2014(INL))

P9_TA(2020)0276 A9-0178/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 114 och 169 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister(1) (Direktivet om produktansvar),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktivet om otillbörliga affärsmetoder)(2) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter(3), liksom andra konsumentskyddsregler,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om veterinärmedicinska läkemedel(4),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2018/1488 av den 28 september 2018 om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster(6),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning och riktlinjerna för bättre lagstiftning(7),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 6 juni 2018 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 (COM(2018)0434),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 april 2018 Artificiell intelligens för Europa (COM(2018)0237),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2018 Samordnad plan om artificiell intelligens (COM(2018)0795),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 april 2019 Att skapa förtroende för människocentrerad artificiell intelligens (COM(2019)0168),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 19 februari 2020 till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Konsekvenser för säkerhet och ansvar när det gäller artificiell intelligens, sakernas internet och robotteknik (COM(2020)0064),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 19 februari 2020 om artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende (COM(2020)0065),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 över digitalisering av den europeiska industrin(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2018 om autonoma vapensystem(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om en övergripande europeisk industripolitik för artificiell intelligens och robotteknik(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2020 angående automatiserat beslutsfattande: att säkerställa konsumentskydd och fri rörlighet för varor och tjänster(12),

–  med beaktande av rapporten av den 8 april 2019 från kommissionens högnivåexpertgrupp för AI-frågor Ethics Guidelines for Trustworthy AI (etiska riktlinjer för tillförlitlig AI),

–  med beaktande av rapporten av den 8 april 2019 från kommissionens högnivåexpertgrupp för AI-frågor A definition of AI: Main Capabilities and Disciplines (en definition av AI: främsta resurser och discipliner),

–  med beaktande av rapporten av den 26 juni 2019 från kommissionens högnivåexpertgrupp för AI-frågor Policy and investment recommendations for trustworthy AI (rekommendationer om politik och investeringar med avseende på tillförlitlig AI),

–  med beaktande av rapporten av den 21 november 2019 från kommissionens expertgrupp för ansvarsfrågor och ny teknik Liability for artificial intelligence and other emerging digital technologies (skadeståndsansvar för artificiell intelligens och annan ny digital teknik),

–  med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet från utredningstjänstens enhet för europeiskt mervärde Skadeståndsordning för artificiell intelligens: Bedömning av det europeiska mervärdet(13),

–  med beaktande av Stoa-policydokumentet från juni 2016 om rättsliga och etiska överväganden kring robotteknik, offentliggjort av Europaparlamentets utredningstjänst(14),

–  med beaktande av studien från Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik till utskottet för rättsliga frågor European Civil Law Rules in Robotics (europeiska civilrättsliga bestämmelser om robotteknik), offentliggjord i oktober 2016(15),

–  med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0178/2020), och av följande skäl:

A.  Begreppet ”ansvar” spelar en viktig dubbel roll i vårt dagliga liv: dels säkerställer det att en person som lidit skada har rätt att begära och att motta ersättning från den part som bevisligen är ansvarig för skadan, dels ger det fysiska och juridiska personer ekonomiska incitament att undvika att över huvud taget orsaka skada, eller att genom sitt beteende räkna med risken att bli tvungen att betala ersättning.

B.  En framtidsinriktad rättslig ram för skadeståndsansvar måste skapa förtroende för produkters och tjänsters säkerhet, tillförlitlighet och enhetlighet, även inom digital teknik, för att uppnå balans mellan ett effektivt och rättvist skydd för eventuella skadelidande och samtidigt ge tillräckligt med utrymme för att göra det möjligt för företag, särskilt små och medelstora företag, att utveckla ny teknik, nya produkter eller nya tjänster. Detta kommer att bidra till att bygga upp förtroende och skapa stabilitet för investeringar. Det slutliga målet för varje ansvarsram bör vara att skapa rättslig säkerhet för alla parter, oavsett om det handlar om tillverkaren, operatören, den drabbade personen eller någon annan tredje part.

C.  En medlemsstats rättssystem kan justera sina regler om ansvarsskyldighet för vissa aktörer eller göra dem striktare för viss verksamhet. Strikt ansvar innebär att en part kan hållas ansvarig även om det inte har begåtts något fel. I många nationella skadeståndslagar hålls svaranden strikt ansvarig om en risk som svaranden har orsakat för allmänheten, till exempel genom bilar eller farlig verksamhet, eller som han eller hon inte kan kontrollera, exempelvis djur, medför skada.

D.  Varje framtida unionslagstiftning som har som mål att uttryckligen fördela ansvaret för system för artificiell intelligens (AI) bör föregås av analyser och samråd med medlemsstaterna om huruvida den föreslagna rättsakten är förenlig med ekonomiska, rättsliga och sociala villkor.

E.  Frågan om en skadeståndsordning för AI bör vara föremål för en bred offentlig debatt, med beaktande av alla berörda intressen, särskilt de etiska, rättsliga, ekonomiska och sociala aspekterna, för att undvika missförstånd och omotiverad rädsla som sådan teknik kan orsaka bland medborgarna. En noggrann undersökning av konsekvenserna av ett eventuellt nytt regelverk för alla aktörer via en konsekvensbedömning bör vara en förutsättning för ytterligare lagstiftningsåtgärder.

F.  Begreppet AI-system omfattar en stor grupp olika tekniker, bland annat enkel statistik, maskininlärning och djupinlärning.

G.  Med termen ”automatiserat beslutsfattande” skulle man kunna undvika eventuella tvetydigheter hos termen AI. ”Automatiserat beslutsfattande” innebär att en användare inledningsvis delegerar ett beslut, helt eller delvis, till en enhet genom att använda programvara eller en tjänst. Denna enhet använder sedan i sin tur automatiskt verkställda beslutsmodeller för att utföra en åtgärd för en användares räkning eller för att informera om användarens beslut vid utförandet av en åtgärd.

H.  Vissa AI-system utgör betydande rättsliga utmaningar för den befintliga ansvarsramen och kan leda till situationer där bristen på insyn i dem kan göra det ytterst kostsamt eller till och med omöjligt att fastställa vem som hade kontroll över risken med det berörda AI-systemet eller vilken kod eller vilka indata eller uppgifter som i slutändan orsakade den skadliga driften. Denna faktor kan göra det svårare att fastställa sambandet mellan skadan och det beteende som orsakar den, vilket kan leda till att offren inte får tillräcklig ersättning.

I.  De rättsliga utmaningarna orsakas också av konnektiviteten mellan ett AI-system och andra AI-system och icke-AI-system, deras beroende av externa data, deras sårbarhet för brott mot cybersäkerheten och utformningen av alltmer autonoma AI-system som bland annat utnyttjar maskininlärnings- och djupinlärningsförmåga.

J.  Sunda etiska normer för AI-system i kombination med solida och rättvisa ersättningsförfaranden kan bidra till att bemöta dessa rättsliga utmaningar och undanröja risken för att användarna blir mindre villiga att acceptera ny teknik. Rättvisa ersättningsförfaranden innebär att varje person som lidit skada på grund av AI-system eller vars egendomsskada orsakats av AI-system bör ha samma skyddsnivå som i fall där ett AI-system inte är involverat. Användaren måste vara säker på att eventuella skador som orsakas av system som använder AI täcks av en lämplig försäkring och att det finns en tydlig rättslig möjlighet till prövning.

K.  Rättssäkerhet är också en nödvändig förutsättning för en dynamisk utveckling och innovation av AI-baserad teknik, särskilt för nystartade företag, mikroföretag samt små och medelstora företag, och för dess praktiska tillämpning i det dagliga livet. Den avgörande roll som dessa nystartade företag, mikroföretag samt små och medelstora företag spelar, framför allt i den europeiska ekonomin, motiverar en strikt proportionerlig strategi för att göra det möjligt för dem att utvecklas och vara nyskapande.

L.  Den mångfald av AI-system och de många olika risker som tekniken innebär försvårar insatserna för att hitta en enda lösning som är lämplig för hela riskspektrumet. I detta avseende bör man anta en strategi där experiment, pilotprojekt och regulatoriska sandlådor används för att vid behov ta fram proportionerliga och evidensbaserade lösningar som tar itu med specifika situationer och sektorer.

Inledning

1.  Europaparlamentet anser att utmaningen i samband med införandet av AI-system i samhället, på arbetsplatsen och i näringslivet är en av de viktigaste frågorna på den aktuella politiska dagordningen. AI-baserad teknik skulle kunna och bör sträva efter att förbättra våra liv inom nästan alla sektorer, från den personliga sfären – exempelvis transportsektorn, individanpassad utbildning, stöd till utsatta personer, träningsprogram och kreditbestämmelser – till arbetsmiljön, exempelvis avlastning från omständliga och enformiga uppgifter, och till globala utmaningar såsom klimatförändringar, hälso- och sjukvård, kost och logistik.

2.  Europaparlamentet är fast övertygat om att det är avgörande med enhetlig, principbaserad och framtidssäkrad lagstiftning i hela EU för samtliga AI-system, för att fördelarna med dessa system ska kunna utnyttjas effektivt, eventuellt missbruk av dem förhindras samt regleringsmässig fragmentering i unionen undvikas. Även om sektorsspecifika bestämmelser för det breda spektrumet av möjliga tillämpningar enligt parlamentet är att föredra, verkar det nödvändigt med en övergripande och harmoniserad rättslig ram som bygger på gemensamma principer för att säkerställa klarhet angående rättsläget, fastställa likvärdiga standarder i hela unionen och för att effektivt skydda våra europeiska värden och medborgarnas rättigheter.

3.  Europaparlamentet konstaterar att den digitala inre marknaden måste harmoniseras fullt ut, eftersom den digitala sfären kännetecknas av en snabb gränsöverskridande dynamik och internationella dataflöden. Parlamentet anser att konsekventa och gemensamma regler i linje med en kultur av nyskapande är det enda sättet för unionen att uppnå målen att upprätthålla unionens digitala suveränitet och främja digital innovation i Europa.

4.  Europaparlamentet konstaterar att den globala AI-kapplöpningen redan pågår och att unionen bör spela en ledande roll i den genom att utnyttja sin vetenskapliga och tekniska potential. Parlamentet betonar med eftertryck att den tekniska utvecklingen inte får underminera skyddet av användarna mot skador som kan orsakas av apparater och system som använder AI. Parlamentet uppmuntrar främjandet av unionens normer för skadeståndsansvar på internationell nivå.

5.  Europaparlamentet är fast övertygat om att de nya gemensamma reglerna för AI-system enbart bör fastställas genom en förordning. Frågan om ansvar i samband med skador som orsakats av ett AI-system är enligt parlamentet en av de viktigaste aspekterna som måste hanteras inom denna ram.

Ansvarsskyldighet och artificiell intelligens

6.  Europaparlamentet anser att det inte behövs någon fullständig översyn av de välfungerande ansvarsordningarna, men att komplexiteten, konnektiviteten, ogenomskinligheten, sårbarheten, förmågan att modifieras genom uppdateringar, kapaciteten för självinlärning och AI-systemens potentiella autonomi, liksom de många aktörer som är involverade, ändå utgör en avsevärd utmaning för effektiviteten i ansvarsramens bestämmelser på unionsnivå och nationell nivå. Parlamentet anser att särskilda och samordnade justeringar av ansvarsordningarna är nödvändiga för att undvika en situation där personer som lider skada eller vars egendom skadas blir utan ersättning.

7.  Europaparlamentet konstaterar att alla fysiska eller virtuella aktiviteter, anordningar eller processer som drivs av AI-system tekniskt kan vara en direkt eller indirekt orsak till skada, men att de ändå nästan alltid är resultatet av att någon utvecklar, sprider eller ingriper i systemen. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att det inte är nödvändigt att ge AI-system status som juridisk person. Parlamentet anser att AI‑systemens brist på insyn och deras konnektivitet och autonomi i praktiken kan göra det mycket svårt eller till och med omöjligt att spåra specifika skadliga åtgärder från AI‑systemens sida tillbaka till specifik mänsklig medverkan eller utformningsrelaterade beslut. Parlamentet påminner om att det i enlighet med allmänt accepterade ansvarsbegrepp dock är möjligt att kringgå detta hinder genom att göra de olika personer längs hela värdekedjan som orsakar, upprätthåller eller kontrollerar en risk förknippad med AI-systemet ansvarsskyldiga.

8.  Europaparlamentet anser att direktivet om produktansvar i över 30 år har visat sig vara ett effektivt sätt att få ersättning för skada som orsakats av en defekt produkt, men att det ändå bör ses över för att anpassa det till den digitala världen och konfrontera de utmaningar som ny digital teknik medför, och därigenom säkerställa en hög nivå av effektivt konsumentskydd samt rättssäkerhet för konsumenter och företag, samtidigt som höga kostnader och risker för små och medelstora företag och nystartade företag undviks. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att bedöma huruvida direktivet om produktansvar borde omvandlas till en förordning, att förtydliga definitionen av ”produkter” genom att fastställa huruvida digitalt innehåll och digitala tjänster omfattas av direktivet, och att överväga att anpassa begrepp såsom ”skada”, ”defekt” och ”tillverkare”. För att det efter översynen av direktivet om produktansvar ska skapas rättslig säkerhet i hela unionen anser parlamentet att begreppet ”tillverkare” bör omfatta framställare, utvecklare, programmerare, tjänsteleverantörer och backend‑operatörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga omvända regler om bevisbördan för skada som orsakas av ny digital teknik i tydligt definierade fall och efter en vederbörlig bedömning. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att den uppdaterade EU-rättsakten fortsättningsvis begränsas till klart fastställda problem för vilka det redan finns genomförbara lösningar, och att den samtidigt gör det möjligt att täcka framtida teknisk utveckling, inbegripet utveckling baserad på fri programvara med öppen källkod. Parlamentet konstaterar att direktivet om produktansvar även bör tillämpas när det gäller skadeståndsanspråk gentemot en tillverkare av ett defekt AI‑system, om detta system klassificeras som en produkt enligt det direktivet. Parlamentet betonar att varje form av uppdatering av ramen för produktansvar bör gå hand i hand med uppdateringen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet(16) för att säkerställa att AI-system integrerar principerna om inbyggd trygghet och inbyggd säkerhet som standard.

9.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas gällande skadeståndslagstiftning med culpabaserat ansvar i de flesta fall erbjuder en tillräcklig nivå av skydd för personer som lidit skada till följd av ett ingrepp av en tredje part, exempelvis en hackare, eller vars egendom skadas av en sådan tredje part, eftersom detta ingrepp som regel utgör en culpabaserad handling. Parlamentet konstaterar att det endast i särskilda fall, bland annat i fall där tredje part inte kan spåras eller saknar finansiella medel, verkar nödvändigt att införa ansvarsregler för att komplettera befintlig nationell skadeståndsrätt.

10.  Detta betänkande bör enligt Europaparlamentet därför inriktas på skadeståndskrav gentemot operatören av ett AI-system. Parlamentet bekräftar att operatörens ansvarsskyldighet motiveras av att han eller hon kontrollerar en risk som är förknippad med AI-systemet och kan jämföras med ägaren av en bil. Parlamentet anser att AI‑systemets komplexitet och konnektivitet innebär att operatören i många fall kommer att vara den första synliga kontaktpunkten för den drabbade personen.

Operatörens ansvarsskyldighet

11.  Europaparlamentet anser att ansvarsregler som inbegriper operatören i princip bör omfatta all drift av AI-system, oavsett var driften sker och huruvida den är fysisk eller virtuell. Parlamentet påpekar att drift på offentliga platser som utsätter många personer för en risk dock kräver ytterligare överväganden. Parlamentet anser att eventuella offer för skador ofta inte är medvetna om driften och i regel inte skulle ha några avtalsrättsliga ersättningsanspråk gentemot operatören. När en skada uppstår skulle sådana personer därmed endast ha culpabaserade skadeståndsanspråk och eventuellt ha svårigheter att bevisa fel som begåtts av operatören av AI-systemet, så att skadeståndskrav eventuellt avslås.

12.  Europaparlamentet anser att operatör bör omfatta både frontend- och backend‑operatörer, så länge som den senare inte omfattas av direktivet om produktansvar. Parlamentet konstaterar att ”frontend-operatör” bör definieras som den fysiska eller juridiska person som utövar en viss kontroll över en risk som är förknippad med AI-systemets drift och sätt att fungera och som drar nytta av driften. Parlamentet konstaterar att ”backend-operatör” bör definieras som den fysiska eller juridiska person som fortlöpande definierar teknikens egenskaper, tillhandahåller data och väsentligt backend-stöd och som därför även utövar en viss kontroll över den risk som är förknippad med AI-systemets drift och sätt att fungera. Enligt parlamentet innebär ”att utöva kontroll” varje åtgärd från operatörens sida som påverkar driften av AI-systemet och därmed den grad i vilken operatören utsätter tredje parter för systemets eventuella risker. Parlamentet anser att sådana åtgärder när som helst kan påverka driften av ett AI‑system genom att bestämma input, output eller resultat, eller kan ändra specifika funktioner eller processer inom AI-systemet.

13.  Europaparlamentet konstaterar att det kan förekomma situationer med flera operatörer än en, exempelvis en backend- och en frontend-operatör. I det fallet borde samtliga operatörer enligt parlamentet vara solidariskt ansvariga, samtidigt som de har proportionerlig tillgång till rättsmedel gentemot varandra. Ansvarsfördelningen bör enligt parlamentet baseras på operatörernas respektive grad av kontroll över den risk som är förknippad med AI-systemets drift och sätt att fungera. Parlamentet anser att produkternas spårbarhet bör förbättras så att man bättre kan identifiera dem som är involverade i de olika skedena.

Olika ansvarsregler för olika risker

14.  Europaparlamentet inser att den typ av AI-system som operatören utövar kontroll över är en avgörande faktor för ansvar. Parlamentet konstaterar att ett AI-system som har en hög inneboende risk och som fungerar autonomt kan hota allmänheten i mycket högre grad. Parlamentet anser mot bakgrund av de rättsliga utmaningar som AI-system innebär för de befintliga ansvarsordningarna att det är rimligt att införa en strikt skadeståndsordning för sådana autonoma AI-system med hög risk. Parlamentet understryker att en sådan riskbaserad strategi – som kan omfatta flera risknivåer – bör bygga på tydliga kriterier och en ändamålsenlig definition av hög risk samt medföra rättslig förutsebarhet.

15.  Europaparlamentet anser att ett AI-system medför en hög risk när dess autonoma drift medför en betydande risk för att orsaka skada för en eller flera personer på ett sätt som är slumpmässigt och mer omfattande än vad som rimligtvis kan förväntas. Parlamentet anser att man vid bedömningen av om ett AI-system är högrisksystem också måste ta hänsyn till den sektor där betydande risker kan förväntas uppstå och arten av den verksamhet som bedrivs. Hur betydande denna risk är beror enligt parlamentet på samspelet mellan hur allvarlig den eventuella skadan är, sannolikheten för att risken medför skada och det sätt på vilket AI-systemet används.

16.  Europaparlamentet rekommenderar att alla AI-system med hög risk ska förtecknas uttömligt i en bilaga till den föreslagna förordningen. Parlamentet anser att kommissionen med tanke på den snabba tekniska utvecklingen och den tekniska expertis som krävs bör se över bilagan utan dröjsmål, men åtminstone var sjätte månad och vid behov ändra den genom en delegerad akt. Parlamentet anser att kommissionen bör samarbeta nära med en nyinrättad ständig kommitté som liknar den befintliga ständiga kommittén för prekursorer eller tekniska kommittén för motorfordon, där nationella experter från medlemsstaterna och intressenter ingår. Parlamentet anser att en balanserad sammansättning av högnivågruppen för artificiell intelligens skulle kunna tjäna som förebild för inrättandet av intressentgruppen, på så sätt att man inkluderar experter på etiska frågor samt antropologer, sociologer och specialister på psykisk hälsa. Parlamentet anser också att Europaparlamentet bör utse rådgivande experter för att bistå den nyligen inrättade ständiga kommittén med råd.

17.  Europaparlamentet noterar att utvecklingen av AI-baserad teknik är oerhört dynamisk och ständigt accelererande. Parlamentet betonar att det för att säkerställa ett tillräckligt skydd för användarna behövs ett påskyndat tillvägagångssätt för att analysera nya anordningar och system som använder AI-system vilka släpps ut på den europeiska marknaden, med avseende på eventuella risker. Parlamentet rekommenderar att alla förfaranden i detta avseende bör förenklas så mycket som möjligt. Parlamentet föreslår även att kommissionens bedömning av huruvida ett AI-system utgör en hög risk bör inledas samtidigt med produktsäkerhetsbedömningen för att förhindra en situation där ett AI-system med hög risk redan är godkänt för marknaden men ännu inte har klassificerats som högrisksystem och därmed drivs utan obligatoriskt försäkringsskydd.

18.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen bör bedöma hur den undersökande myndigheten kan få tillgång till och använda de uppgifter som samlas in, registreras eller lagras i AI-system med hög risk i syfte att samla in bevis i händelse av skada som orsakas av detta AI-system och hur spårbarheten för och granskningen av sådana uppgifter kan förbättras, samtidigt som hänsyn tas till grundläggande rättigheter och integritetsskydd.

19.  Europaparlamentet konstaterar att den föreslagna förordningen, i linje med medlemsstaternas strikta ansvarsordningar, bör omfatta brott mot de viktiga rättsligt skyddade rättigheterna till liv, hälsa, fysisk integritet och egendom, och bör ange beloppen och omfattningen av ersättningen samt preskriptionstiden. Parlamentet anser att den föreslagna förordningen även bör inbegripa betydande immateriell skada som leder till en påvisbar ekonomisk förlust över ett tröskelvärde, som harmoniserats i unionens lagstiftning om ansvarsskyldighet och som balanserar drabbade personers tillgång till rättslig prövning och andra berörda personers intressen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att omvärdera och anpassa tröskelvärdena för skador i unionsrätten. Parlamentet anser att kommissionen ingående bör analysera rättstraditionerna i alla medlemsstater och deras befintliga nationella rätt om beviljande av ersättning för immateriell skada, för att bedöma om det är nödvändigt att inkludera immateriella skador i AI-specifika rättsakter och om detta strider mot unionens befintliga rättsliga ram eller undergräver medlemsstaternas nationella rätt.

20.  Europaparlamentet slår fast att alla aktiviteter, anordningar eller processer som drivs av AI-system vilka orsakar skada men inte förtecknas i bilagan till den föreslagna förordningen bör fortsätta att omfattas av ett culpabaserat skadeståndsansvar. Parlamentet anser att den drabbade personen ändå bör kunna åberopa en presumtion om fel från operatörens sida, och operatören bör kunna avhända sig ansvar genom att bevisa att den uppfyllt sin aktsamhetsplikt.

21.  Europaparlamentet anser att ett AI-system som ännu inte har utvärderats av kommissionen och den nybildade ständiga kommittén och därför ännu inte har klassificerats som högrisksystem och inte ingår i förteckningen i bilagan till den föreslagna förordningen, ändå bör omfattas av strikt ansvar, som ett undantag från det system som föreskrivs i punkt 20, om det har orsakat upprepade incidenter som medfört allvarlig skada. Om så är fallet bör kommissionen enligt parlamentet också utan onödigt dröjsmål bedöma behovet av att se över den bilagan för att lägga till det berörda AI‑systemet på förteckningen. Parlamentet anser att om kommissionen efter denna bedömning beslutar att ta med det AI-systemet på förteckningen, bör inkluderandet ha retroaktiv verkan från och med tidpunkten för den första konstaterade incident som har orsakats av detta AI-system och som medfört allvarlig skada.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera behovet av rättsliga bestämmelser på unionsnivå för att förhindra ansvarsfriskrivningsklausuler i avtal, även när det gäller förbindelser mellan företag och mellan företag och myndigheter.

Försäkringar och AI-system

23.  Europaparlamentet anser att skadeståndsansvaret är en av de centrala faktorer som avgör om ny teknik, nya produkter och nya tjänster ska röna framgång. Parlamentet konstaterar att det också krävs ett lämpligt skadeståndsansvar för att övertyga allmänheten om den nya teknikens tillförlitlighet, trots risken för att drabbas av skada eller konfronteras med rättsliga anspråk från drabbade personer. Parlamentet noterar samtidigt att denna regleringsordning är inriktad på behovet av att utnyttja och stärka fördelarna med AI-system samtidigt som man inför kraftfulla skyddsåtgärder.

24.  Europaparlamentet anser att alla operatörer av AI-system med hög risk som förtecknas i bilagan till den föreslagna förordningen bör ha ansvarsförsäkring, utgående från de betydande riskerna för att orsaka skada och med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet(17). Parlamentet anser att en sådan obligatorisk försäkringsordning för AI‑system med hög risk bör täcka de belopp och den ersättning som fastställs i den föreslagna förordningen. Parlamentet är medvetet om att sådan teknik fortfarande är mycket sällsynt, eftersom den förutsätter en hög grad av autonomt beslutsfattande och eftersom de pågående diskussionerna därför till största delen är framtidsinriktade. Parlamentet anser dock att osäkerhet om risker inte får göra försäkringspremierna oöverkomliga och därmed till ett hinder för forskning och innovation.

25.  Europaparlamentet anser att en kompensationsmekanism på unionsnivå som finansieras med offentliga medel inte är rätt sätt att täppa till eventuella försäkringsluckor. Parlamentet anser att bristen på uppgifter om riskerna med AI-system i kombination med osäkerhet om den framtida utvecklingen gör det svårt för försäkringssektorn att ta fram anpassade eller nya försäkringsprodukter. Parlamentet anser att om man helt och hållet överlåter utvecklingen av obligatoriska försäkringar till marknaden kommer detta sannolikt att leda till en universallösning med oproportionerligt höga premier och felaktiga incitament, vilket stimulerar operatörerna att välja den billigaste försäkringen snarare än den bästa täckningen, vilket kan bli ett hinder för forskning och innovation. Parlamentet anser att kommissionen bör samarbeta nära med försäkringssektorn för att se hur data och innovativa modeller kan utnyttjas för att skapa försäkringar som erbjuder tillräcklig täckning till ett överkomligt pris.

Avslutande aspekter

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram ett förslag till förordning om ansvar för driften av AI-system i enlighet med de detaljerade rekommendationer som anges i bilagan till detta betänkande.

27.  Europaparlamentet bedömer att det begärda förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

DETALJERADE REKOMMENDATIONER FÖR UTARBETANDET AV EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM ANSVAR FÖR DRIFTEN AV AI-SYSTEM

A.  FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH MÅL

I detta betänkande behandlas en viktig aspekt av digitaliseringen, som själv formas av gränsöverskridande verksamhet, global konkurrens och centrala samhällsaspekter. Följande principer bör användas som vägledning:

1.  En verklig digital inre marknad kräver fullständig harmonisering genom en förordning.

2.  Nya rättsliga utmaningar till följd av utvecklingen av AI-system (system för artificiell intelligens) måste lösas genom att det skapas maximal rättslig säkerhet genom hela ansvarskedjan, inbegripet för tillverkaren, operatören, den drabbade personen och alla andra tredje parter.

3.  Det bör inte förekomma någon överreglering och byråkrati måste förebyggas, eftersom detta skulle hindra europeisk innovation inom AI-sektorn, särskilt när det gäller teknik, produkter eller tjänster som utvecklas av små och medelstora företag eller uppstartsföretag.

4.  Reglerna om skadeståndsansvar för AI bör sträva efter att uppnå balans mellan skyddet av allmänheten å ena sidan och företagens incitament att investera i innovation, särskilt AI-system, å andra sidan.

5.  I stället för att ersätta de välfungerande befintliga ansvarsordningarna bör ett antal nödvändiga justeringar göras på basis av nya och framtidsinriktade idéer.

6.  Det framtida förslaget till förordning och direktivet om produktansvar är två pelare i en gemensam ansvarsram för AI-system och kräver nära samordning och anpassning mellan alla politiska aktörer på unionsnivå och nationell nivå.

7.  Medborgarna bör ha rätt till samma nivå av skydd och rättigheter, oavsett om skadan orsakas av ett AI-system eller inte, eller om den uppstår fysiskt eller virtuellt, så att deras förtroende för den nya tekniken stärks.

8.  Både materiell och immateriell skada bör beaktas i det framtida förslaget till förordning. På grundval av bland annat kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 om konsekvenserna för säkerhet och ansvar när det gäller AI och robotteknik, uppmanas kommissionen att ingående analysera de rättsliga traditionerna i alla medlemsstater samt de befintliga rättsliga bestämmelser som beviljar ersättning för immateriell skada för att bedöma om inkluderingen av immateriella skador i det kommande förslaget till förordning är rättsligt sund och nödvändig ur den drabbade personens perspektiv. På grundval av den information som för närvarande finns tillgänglig anser parlamentet att betydande immateriell skada bör inkluderas om den drabbade personen lider en märkbar, dvs. en verifierbar, ekonomisk förlust.

B.  FÖRESLAGEN LAGTEXT

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ansvar för driften av AI-system

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(18),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(19), och

av följande skäl:

(1)  Begreppet ”ansvar” spelar en viktig dubbel roll i vårt dagliga liv: å ena sidan säkerställer det att en person som drabbats av en skada har rätt att begära ersättning från den part som är ansvarig för skadan, och å andra sidan tillhandahåller det ekonomiska incitament för personer att undvika att alls orsaka skador. En ansvarsram bör sträva efter att skapa förtroende för produkters och tjänsters säkerhet, tillförlitlighet och enhetlighet, även inom ny digital teknik såsom artificiell intelligens (AI), sakernas internet eller robotteknik, för att skapa balans mellan ett effektivt skydd för eventuella skadelidande och samtidigt ge tillräckligt spelrum för att möjliggöra utveckling av ny teknik, nya produkter eller nya tjänster.

(2)  Särskilt i början av livscykeln för nya produkter och tjänster, efter förhandstestning, finns det en viss risk både för användaren och för tredje personer att något inte fungerar korrekt. Denna försöksprocess (trial-and-error) är samtidigt en viktig katalysator för den tekniska utvecklingen, utan vilken den största delen av vår teknik inte skulle existera. Hittills har de risker som hör samman med nya produkter och tjänster på vederbörligt sätt begränsats genom solida produktsäkerhetslagar och ansvarsregler.

(3)  Framväxten av AI innebär dock en stor utmaning för de befintliga ansvarsramarna. Användningen av AI-system i vårt dagliga liv kommer att leda till situationer där bristen på insyn (”svarta lådan-faktorn”) och den mångfald av aktörer som är involverade under deras livscykel gör det ytterst kostsamt eller till och med omöjligt att identifiera vem som kontrollerade risken med att använda det berörda AI-systemet eller vilken kod eller vilka indata som orsakade den skadliga processen. Denna svårighet förstärks av konnektiviteten mellan ett AI-system och andra AI-system och icke-AI-system och dess beroende av externa data och sårbarhet för brott mot cybersäkerheten, samt av AI‑systemens ökande autonomi till följd av maskininlärnings- och djupinlärningsförmågan. Utöver dessa komplexa särdrag och eventuella sårbarheter skulle AI-system också kunna användas för att orsaka allvarlig skada, såsom att undergräva människans värdighet och våra europeiska värderingar och friheter genom att spåra enskilda personer mot deras vilja, införa sociala kreditsystem, fatta partiska beslut i frågor som rör sjukförsäkring, rättsliga avgöranden och rekrytering eller anställning eller bygga upp dödliga autonoma vapensystem.

(4)  Det är viktigt att betona att fördelarna med att sprida AI-system med stor marginal kommer att överväga nackdelarna. AI-systemen kommer att bidra till att bekämpa klimatförändringarna på ett mer effektivt sätt, förbättra läkarundersökningar och arbetsvillkor, bättre integrera personer med funktionsvariationer och äldre i samhället och till att tillhandahålla skräddarsydda kurser för alla studentkategorier. För att utnyttja de olika tekniska möjligheterna och öka människors förtroende för användningen av AI‑system, samtidigt som man förhindrar skadliga scenarier, är sunda etiska normer i kombination med solida och rättvisa ersättningsförfaranden den bästa vägen framåt.

(5)  En lämplig ansvarsordning är också nödvändig för att motverka överträdelser av säkerhetsbestämmelserna. Den ansvarsordning som fastställs i denna förordning måste dock beakta alla berörda intressen. En noggrann undersökning av konsekvenserna av ett eventuellt nytt regelverk för små och medelstora företag och uppstartsföretag är en förutsättning för ytterligare lagstiftningsåtgärder. Den avgörande roll som dessa företag spelar i den europeiska ekonomin motiverar en strikt proportionerlig strategi för att göra det möjligt för dem att utvecklas och förnya sig. Å andra sidan måste offer för skador som orsakats av AI-system ha rätt till gottgörelse och full ersättning för den skada de har lidit.

(6)  Nödvändiga ändringar av den befintliga rättsliga ramen bör inledas med ett klargörande av att AI-system varken har juridisk personlighet eller mänskligt samvete och att deras enda uppgift är att tjäna mänskligheten. Många AI-system skiljer sig inte heller så mycket från annan teknik, som ibland bygger på ännu mer komplex programvara. De allra flesta AI-system används sist och slutligen för att hantera rutinuppgifter utan eller med minimala risker för samhället. Med termen ”automatiserat beslutsfattande” skulle eventuella tvetydigheter hos termen AI kunna undvikas. Termen beskriver en situation där en användare inledningsvis delegerar ett beslut, helt eller delvis, till en enhet genom programvara eller en tjänst. Denna enhet använder i sin tur automatiskt verkställda beslutsmodeller för att utföra en åtgärd för en användares räkning eller för att informera användarens beslut vid utförandet av en åtgärd.

(7)  Det finns dock även AI-system som utvecklas och sprids på ett kritiskt sätt och som baseras på teknik såsom neurala nätverk och djupinlärningsprocesser. AI-systemens brist på insyn och deras autonomi kan göra det mycket svårt att spåra specifika åtgärder tillbaka till specifika mänskliga beslut i deras utformning eller drift. En operatör av ett sådant AI-system skulle till exempel kunna hävda att den fysiska eller virtuella aktivitet, enhet eller process som orsakat skadan var utanför hans eller hennes kontroll eftersom den orsakades av en autonom process i hans eller hennes AI-system. Enbart driften av ett autonomt AI-system bör dessutom inte utgöra en tillräcklig grund för att godta skadeståndskravet. Det kan därför uppstå ansvarstvister där ansvarsfördelningen kan bli orättvis eller ineffektiv eller där en person som lidit skada som orsakats av ett AI-system inte kan bevisa tillverkarens, en ingripande tredje parts eller operatörens ansvar och därmed blir utan ersättning.

(8)  Det bör dock alltid stå klart att den som skapar, upprätthåller, kontrollerar eller ingriper i AI-systemet bör vara ansvarig för den skada som aktiviteten, enheten eller processen orsakar. Detta följer av allmänt vedertagna rättsbegrepp om ansvarsskyldighet, enligt vilka den person som skapar eller upprätthåller en risk för allmänheten är ansvarig om denna risk orsakar skada, och därmed i förväg bör minimera eller i efterhand kompensera denna risk Följaktligen medför framväxten av AI-system inte något behov av en fullständig översyn av ansvarsreglerna i unionen. Specifika justeringar av den befintliga lagstiftningen och införandet av ordentligt utvärderade och riktade nya bestämmelser skulle vara tillräckligt för att hantera AI-relaterade utmaningar, i syfte att förhindra fragmentering av lagstiftningen och säkerställa harmonisering av lagstiftningen om skadeståndsansvar i hela unionen i förbindelse med AI.

(9)  Rådets direktiv 85/374/EEG(20) (direktivet om produktansvar) har i över 30 år visat sig vara ett effektivt medel att få ersättning för skada som orsakats av en defekt produkt. Det bör därför också tillämpas när det gäller skadeståndsanspråk från en skadelidande part gentemot tillverkaren av ett defekt AI-system. I enlighet med unionens principer för bättre lagstiftning bör alla nödvändiga lagstiftningsjusteringar diskuteras vid den nödvändiga översynen av det direktivet. Medlemsstaternas gällande lagstiftning om culpabaserat ansvar erbjuder också i de flesta fall ett tillräckligt skydd för personer som drabbas av skador orsakade av en tredje persons ingripande, eftersom detta ingripande i allmänhet utgör en culpabaserad handling där den tredje parten använder AI-systemet för att orsaka skada. Denna förordning bör därför inriktas på anspråk gentemot operatören av ett AI-system.

(10)  Operatörens ansvar enligt denna förordning grundar sig på att han eller hon utövar en grad av kontroll över en risk i förbindelse med driften och funktionen av ett AI‑system som är jämförbar med den som en bilägare har. Ju mer sofistikerat och autonomt ett system är desto större blir effekterna av hur algoritmer definieras och påverkas, t.ex. genom kontinuerliga uppdateringar. Eftersom det ofta finns mer än en person som på ett meningsfullt sätt kan anses driva AI-systemet, bör ”operatör” med avseende på tillämpningen av denna förordning anses omfatta både frontend- och backend-operatören. Även om frontend-operatören i allmänhet framstår som den person som ”i första hand” beslutar om användningen av AI-systemet, kan backend-operatören i själva verket ha en högre grad av kontroll över de operativa riskerna. Om backend‑operatören också kan betraktas som tillverkare enligt definitionen i artikel 3 i produktansvarsdirektivet bör det direktivet tillämpas på honom eller henne. Om det endast finns en operatör och denna operatör också är tillverkaren av AI-systemet ska denna förordning ha företräde framför produktansvarsdirektivet.

(11)  Om en användare, dvs. den person som använder AI-systemet, är involverad i den incident som orsakade skadan, bör denne endast hållas ansvarig enligt denna förordning om han eller hon också betraktas som en operatör. Om så inte är fallet kan omfattningen av användarens grovt oaktsamma handlande eller avsiktliga bidrag till risken leda till användarens culpabaserade ansvar gentemot den rättssökande. Användarens gällande konsumenträttigheter bör inte påverkas.

(12)  Denna förordning bör göra det möjligt för den drabbade personen att väcka talan om skadeståndsanspråk genom hela ansvarskedjan och under ett AI-systems hela livscykel. Den bör också i princip omfatta alla AI-system, oavsett var driften sker och huruvida den är fysisk eller virtuell. De flesta skadeståndsanspråk enligt denna förordning bör dock gälla fall av tredjepartsansvar, där ett AI-system drivs på en offentlig plats och utsätter många personer för en risk. I denna situation känner de drabbade personerna ofta inte till det AI-system som är i drift och har inga avtalsmässiga eller rättsliga förbindelser med operatören. Följaktligen försätter driften av AI-systemet dem i en situation där de i händelse av skada endast har culpabaserade skadeståndsanspråk gentemot operatören av AI-systemet, samtidigt som de möter stora svårigheter med att bevisa fel från operatörens sida.

(13)  Den typ av AI-system som operatören utövar kontroll över är en avgörande faktor. Ett AI-system med hög risk kan hota användaren eller allmänheten i mycket högre grad och på ett sätt som är slumpmässigt och går utöver vad som rimligtvis kan förutses. Detta innebär att de flesta av de eventuellt drabbade personerna vid starten av den autonoma driften av AI-systemet är okända och inte identifierbara, till exempel personer som befinner sig på en offentlig plats eller i ett närliggande hus, jämfört med driften av ett AI-system som involverar specifika personer som i förväg och i enlighet med regler har samtyckt till användningen av det , till exempel medicinska ingrepp på ett sjukhus eller en försäljningsdemonstration i en liten affär. Fastställandet av hur stor risken är för att ett AI-system med hög risk orsakar skada beror på samspelet mellan syftet med den användning för vilken AI-systemet släppts ut på marknaden, det sätt på vilket AI‑systemet används, hur allvarlig den eventuella skadan är, graden av autonomi i beslutsfattandet som kan leda till skada och sannolikheten för att risken förverkligas. Allvarlighetsgraden bör fastställas på grundval av relevanta faktorer såsom omfattningen av den eventuella skada som uppstått genom driften för drabbade personer, vilket i synnerhet inbegriper konsekvenser för grundläggande rättigheter, antalet drabbade personer, det totala värdet för den eventuella skadan samt skadan för samhället som helhet. Sannolikheten för att skadan ska uppstå bör fastställas på grundval av relevanta faktorer såsom de algoritmiska beräkningarnas roll i beslutsprocessen, beslutets komplexitet och effekternas reversibilitet. Slutligen bör användningen bero på relevanta faktorer såsom den kontext och sektor där AI-systemet drivs, om det kan få rättsliga eller faktiska konsekvenser för viktiga rättsligt skyddade rättigheter för den drabbade personen och om effekterna rimligen kan undvikas.

(14)  Alla AI-system med hög risk bör på ett uttömmande sätt förtecknas i en bilaga till denna förordning. Med hänsyn till den snabba tekniska och marknadsrelaterade utvecklingen över hela världen, liksom den tekniska expertis som krävs för en adekvat översyn av AI‑system, bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra denna förordning när det gäller de typer av AI-system som utgör en hög risk och de kritiska sektorer där de används. Kommissionen bör på grundval av definitionerna och bestämmelserna i denna förordning utan onödigt dröjsmål, men åtminstone var sjätte månad, se över bilagan och vid behov ändra den genom delegerade akter. Kommissionens bedömning av huruvida ett AI-system utgör en hög risk bör inledas samtidigt med produktsäkerhetsbedömningen för att förhindra en situation där ett AI-system med hög risk redan är godkänt för marknaden men ännu inte klassificerats som högrisksystem och därmed drivs utan obligatoriskt försäkringsskydd. För att ge företagen och forskningsorganisationerna tillräckligt med planerings- och investeringssäkerhet bör ändringar av de kritiska sektorerna endast göras var tolfte månad. Operatörer bör uppmanas att meddela kommissionen om de arbetar med ny teknik, produkter eller tjänster som omfattas av någon av de befintliga kritiska sektorer som anges i bilagan och som senare kan komma att betraktas som ett AI‑system med hög risk.

(15)  Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd med berörda aktörer under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(21). En ständig kommitté kallad ”Tekniska kommittén – AI-system med hög risk” (TCRAI) bör stödja kommissionen i dess regelbundna översyn i enlighet med denna förordning. Den ständiga kommittén bör bestå av företrädare för medlemsstaterna och ett balanserat urval av berörda parter, inbegripet konsumentorganisationer, sammanslutningar som företräder drabbade personer, företrädare för företag från olika sektorer och storlekar samt forskare och vetenskapsmän. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper och i den ständiga TCRAI-kommittén i samband med förberedelserna av delegerade akter.

(16)  Denna förordning bör täcka skador på liv, hälsa, fysisk integritet, egendom och betydande immateriell skada som leder till en verifierbar ekonomisk förlust över ett tröskelvärde, som harmoniserats i unionens lagstiftning om ansvarsskyldighet och som balanserar drabbade personers tillgång till rättslig prövning mot andra berörda personers intressen. Kommissionen bör omvärdera och anpassa tröskelvärdena för skador i unionsrätten. Betydande immateriell skada bör avse en skada som för den drabbade personen medför betydande skada, en objektiv och påvisbar kränkning av hans eller hennes personliga intressen och en ekonomisk förlust beräknad med beaktande av till exempel det årliga genomsnittet för tidigare inkomster och andra relevanta omständigheter. Denna förordning bör också fastställa ersättningens storlek och omfattning samt preskriptionstiden för att väcka talan om skadeståndsanspråk. I denna förordning bör det fastställas ett avsevärt lägre ersättningstak än vad som föreskrivs i direktivet om produktansvar, eftersom denna förordning endast avser en enskild persons skada till följd av en enda drift av ett AI-system, medan direktivet hänvisar till ett antal produkter eller en hel produktlinje med samma defekt.

(17)  Alla fysiska eller virtuella aktiviteter, enheter eller processer som drivs av AI-system som inte förtecknas som AI-system med hög risk i bilagan till denna förordning bör omfattas av ett culpabaserat skadeståndsansvar, om inte striktare nationell rätt och konsumentskyddslagstiftning är i kraft. Medlemsstaternas nationella rätt, inbegripet all relevant rättspraxis, bör fortsätta att gälla när det gäller ersättningens storlek och omfattning samt preskriptionstiden. En person som lidit skada som orsakats av ett AI-system som inte klassificerats som ett högrisksystem bör kunna dra fördel av presumtionen om fel från operatörens sida.

(18)  Den aktsamhet som kan förväntas av en operatör bör stå i proportion till i) AI‑systemets särdrag, ii) den rättsligt skyddade rättighet som kan påverkas, iii) den eventuella skada som AI-systemet skulle kunna orsaka och iv) sannolikheten för sådan skada. Man bör därvid beakta att operatören kan ha begränsade kunskaper om de algoritmer och data som används i AI-systemet. Det bör antas att operatören har iakttagit den tillbörliga aktsamhet som rimligtvis kan förväntas av honom eller henne vid valet av ett lämpligt AI-system om operatören har valt ett AI-system som har certifierats enligt ett certifieringssystem som motsvarar det frivilliga certifieringssystem som föreslås av kommissionen(22). Det bör antas att operatören har iakttagit den tillbörliga aktsamhet som rimligtvis kan förväntas av honom eller henne under driften av AI‑systemet om operatören kan bevisa att han eller hon faktiskt och regelbundet har övervakat AI‑systemet under driften och att han eller hon underrättat framställaren om eventuella brister under driften. Det bör antas att operatören har iakttagit den tillbörliga aktsamhet som rimligtvis kan förväntas av honom eller henne när det gäller att upprätthålla drifttillförlitligheten om operatören har installerat alla tillgängliga uppdateringar som tillhandahållits av tillverkaren av AI-systemet. Eftersom operatörernas sofistikeringsgrad kan variera beroende på om de enbart är konsumenter eller yrkesutövare, bör aktsamhetskraven anpassas i enlighet med detta.

(19)  För att göra det möjligt för operatören att bevisa att han eller hon inte har begått något fel, eller för att göra det möjligt för den drabbade personen att bevisa att det föreligger ett fel, bör tillverkarna vara skyldiga att samarbeta med båda berörda parter, bland annat genom att tillhandahålla väldokumenterad information. Både tillverkare som är etablerade inom och utanför unionen bör dessutom vara skyldiga att utse ett AI‑ansvarsombud i unionen som kontaktpunkt för att besvara alla förfrågningar från operatörer, på samma sätt som dataskyddsombud i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(23), tillverkarombud i enlighet med artiklarna 3.41 och 13.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858(24) eller tillverkarens representant i enlighet med artiklarna 4.2 och 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020(25).

(20)  Lagstiftaren måste ta hänsyn till de ansvarsrisker som är kopplade till AI-system under hela deras livscykel, från utvecklingen till användningen och slutet av livscykeln, inbegripet avfalls- och återvinningshantering. Införandet av AI-system i en produkt eller tjänst utgör en finansiell risk för företagen och kommer därför att ha stor inverkan på små och medelstora företags samt uppstartsföretags kapacitet och möjligheter att försäkra och finansiera sina forsknings- och utvecklingsprojekt som bygger på ny teknik. Ansvar syftar därför inte bara till att bevara viktiga rättsligt skyddade rättigheter för enskilda personer, utan också till att fastställa om företagen, särskilt små och medelstora företag och uppstartsföretag, kan anskaffa kapital, vara innovativa och bedriva forskning och i slutändan erbjuda nya produkter och tjänster, samt till att avgöra om kunderna har förtroende för dessa produkter och tjänster och är villiga att använda dem trots de eventuella riskerna och de rättsliga anspråk som kan riktas mot dem när det gäller sådana produkter och tjänster.

(21)  Försäkring kan bidra till att garantera att offren får faktisk ersättning och till att sammanföra riskerna för alla försäkrade personer. En av de faktorer på vilka försäkringsbolagen grundar de försäkringsprodukter och försäkringstjänster de erbjuder är riskbedömningar baserade på tillgången till tillräckliga uppgifter om skadehistorik. Bristande tillgång till eller otillräcklig mängd av högkvalitativa data skulle kunna vara ett skäl till att det är svårt att i ett första skede skapa försäkringsprodukter för ny och framväxande teknik. Bättre tillgång till och optimering av användningen av data som genereras av ny teknik, tillsammans med en skyldighet att tillhandahålla väldokumenterad information, skulle emellertid öka försäkringsbolagens förmåga att modellera nya risker och främja utvecklingen av ett mer innovativt skydd.

(22)  Trots avsaknaden av skadehistorik bör man undersöka hur och på vilka villkor ansvar kan försäkras, i syfte att koppla försäkringen till produkten och inte till den ansvariga personen. Det utvecklas redan försäkringsprodukter som täcker varje enskilt område och varje enskilt fall i takt med att tekniken utvecklas. Många försäkringsbolag specialiserar sig på vissa marknadssegment (t.ex. små och medelstora företag) eller på att tillhandahålla täckning för vissa typer av produkter (t.ex. elektriska varor), vilket innebär att det vanligtvis finns en försäkringsprodukt tillgänglig för den försäkrade. Det är dock svårt att tänka sig en universallösning, och försäkringsmarknaden kommer att behöva tid för att anpassa sig. Kommissionen bör ha ett nära samarbete med försäkringsmarknaden för att utveckla innovativa försäkringsprodukter som kan överbrygga försäkringsgapet. I undantagsfall, såsom en händelse som ger rätt till kollektivt skadestånd, där ersättningen avsevärt överstiger de högsta totalbelopp som fastställs i denna förordning, bör medlemsstaterna uppmuntras att inrätta en särskild ersättningsfond under en begränsad tidsperiod för att hantera de särskilda behoven i dessa fall. Särskilda ersättningsfonder kan också inrättas för att täcka de undantagsfall då ett AI-system, som ännu inte klassificerats som ett AI-system med hög risk och därmed ännu inte är försäkrat, orsakar skada. För att garantera rättslig säkerhet och fullgöra skyldigheten att informera alla potentiellt drabbade personer bör förekomsten av den särskilda ersättningsfonden och villkoren för att omfattas av den offentliggöras på ett tydligt och heltäckande sätt.

(23)  Det är av yttersta vikt att alla framtida ändringar av denna förordning går hand i hand med den nödvändiga översynen av direktivet om produktansvar, i syfte att säkra en övergripande och konsekvent översyn och garantera alla berörda parters rättigheter och skyldigheter genom hela ansvarskedjan. Införandet av en ny ansvarsordning för operatörer av AI-system kräver att bestämmelserna i denna förordning och översynen av direktivet om produktansvar är nära samordnade i fråga om innehåll och tillvägagångssätt, så att de tillsammans utgör en konsekvent ansvarsram för AI-system, som balanserar tillverkares, operatörers, konsumenters och drabbade personers intressen vad gäller ansvarsrisken och relevanta ersättningssystem. Det är därför nödvändigt att anpassa och strama upp definitionerna av AI-system, frontend- och backend-operatör, tillverkare, defekt, produkt och tjänst i alla rättsakter och detta bör göras parallellt.

(24)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skapa en framtidsorienterad och enhetlig strategi på unionsnivå, fastställa gemensamma europeiska standarder för de europeiska medborgarna och företagen, säkerställa konsekvens i fråga om rättigheter och rättssäkerhet i hela unionen och undvika en fragmentering av den digitala inre marknaden som skulle hämma målet att upprätthålla digital suveränitet, främja digital innovation i Europa och säkerställa ett högt skydd för medborgares och konsumenters rättigheter, krävs det att skadeståndsordningarna för AI-system harmoniseras fullt ut. Detta kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna på grund av den snabba tekniska utvecklingen, den gränsöverskridande utvecklingen, användningen av AI-system och även de motstridiga lagstiftningsstrategierna i unionen, utan kan bättre, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, uppnås på unionsnivå. Unionen får därmed anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler för fysiska och juridiska personers skadeståndskrav gentemot operatörer av AI-system.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas på unionens territorium när en fysisk eller virtuell aktivitet, anordning eller process som drivs av ett AI-system har orsakat skada på en fysisk persons liv, hälsa eller fysiska integritet eller på en fysisk eller juridisk persons egendom, eller har orsakat betydande immateriell skada som lett till en verifierbar ekonomisk förlust.

2.  Sådana avtal mellan en operatör av ett AI-system och en fysisk eller juridisk person som lider skada på grund av AI-systemet som kringgår eller begränsar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i denna förordning och som ingåtts före eller efter det att skadan inträffat, ska anses ogiltiga när det gäller de rättigheter och skyldigheter som fastställs i denna förordning.

3.  Denna förordning påverkar inte eventuella ytterligare skadeståndskrav till följd av ett avtalsförhållande mellan operatören och den fysiska eller juridiska person som lidit skada på grund av AI-systemet, eller till följd av bestämmelser om produktansvar, konsumentskydd, icke-diskriminering, arbetarskydd och miljöskydd, som kan göras gällande mot operatören enligt unionsrätten eller nationell rätt.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  AI-system: ett system som antingen är programvarubaserat eller inbäddat i maskinvaruenheter och som visar beteende som simulerar intelligens, bland annat genom att samla in och behandla data, analysera och tolka sin miljö och genom att vidta åtgärder, med en viss grad av självständighet, för att uppnå specifika mål,

b)  autonom: ett AI-system som fungerar genom att tolka vissa indata genom att använda en uppsättning på förhand fastställda instruktioner, utan att vara begränsat till dessa instruktioner, trots att dess beteende begränsas av, och är inriktat på, det mål som det tilldelats och andra relevanta utformningsval som gjorts av utvecklaren,

c)  hög risk: en betydande risk för att ett autonomt fungerande AI-system kan orsaka skada för en eller flera personer på ett sätt som är slumpmässigt och som går utöver det som rimligen kan förväntas; hur betydande denna risk är beror på samspelet mellan hur allvarlig den eventuella skadan är, graden av självständigt beslutsfattande, sannolikheten för att risken förverkligas samt hur och i vilken miljö AI-systemet används,

d)  operatör: både frontend- och backend-operatören, så länge som den sistnämndes ansvar inte redan omfattas av bestämmelserna i direktiv 85/374/EEG,

e)  frontend-operatör: varje fysisk eller juridisk person som utövar en viss kontroll över en risk som är förknippad med AI-systemets drift och sätt att fungera och som drar nytta av dess drift,

f)  backend-operatör: varje fysisk eller juridisk person som fortlöpande definierar teknikens egenskaper och tillhandahåller data och ett väsentligt backend-stöd och därför även utövar en viss kontroll över den risk som är förknippad med AI-systemets drift och sätt att fungera,

g)  kontroll: varje åtgärd som vidtas av en operatör och som påverkar driften av ett AI‑system och därmed i vilken utsträckning operatören utsätter tredje part för de potentiella risker som är förknippade med AI-systemets drift och sätt att fungera; sådana åtgärder kan påverka driften när som helst genom att bestämma input, output eller resultat, eller ändra specifika funktioner eller processer inom AI-systemet; i vilken utsträckning dessa aspekter av driften av AI-systemet bestäms av åtgärden beror på operatörens inflytande över den risk som är förknippad med AI-systemets drift och sätt att fungera,

h)  drabbad person: en person som lider skada orsakad av en fysisk eller virtuell aktivitet, anordning eller process som drivs av ett AI-system, men som inte är dess operatör,

i)  skada: en negativ inverkan på en fysisk persons liv, hälsa eller fysiska integritet, på en fysisk eller juridisk persons egendom eller en inverkan som orsakat betydande immateriell skada som lett till en verifierbar ekonomisk förlust,

j)  tillverkare: tillverkaren enligt definitionen i rådets direktiv 85/374/EEG.

Kapitel II

AI-system med hög risk

Artikel 4

Strikt ansvar för AI-system med hög risk

1.  Operatören av ett AI-system med hög risk ska vara strikt ansvarig för eventuella skador som orsakas av en fysisk eller virtuell aktivitet, anordning eller process som drivs av det AI-systemet.

2.  Alla AI-system med hög risk och alla kritiska sektorer där de används ska förtecknas i bilagan till denna förordning. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att ändra denna uttömmande förteckning genom att

a)  införa nya typer av AI-system med hög risk och kritiska sektorer där de används,

b)  stryka typer av AI-system som inte längre kan anses utgöra en hög risk, och/eller

c)  ändra de kritiska sektorerna för befintliga AI-system med hög risk.

Delegerade akter som ändrar bilagan ska träda i kraft sex månader efter att de antagits. Vid fastställandet av nya AI-system med hög risk och/eller kritiska sektorer som ska införas i bilagan genom delegerade akter ska kommissionen ta full hänsyn till de kriterier som fastställs i denna förordning, särskilt de kriterier som avses i artikel 3 c.

3.  Operatörer av AI-system med hög risk ska inte kunna friskriva sig från ansvar genom att hävda att de handlat med tillbörlig aktsamhet eller att skadan orsakats av en autonom aktivitet, anordning eller process som drivs av deras AI-system. Operatörerna ska inte hållas ansvariga om skadan orsakats av force majeure.

4.  Frontend-operatören av ett AI-system med hög risk ska säkerställa att driften av detta AI-system omfattas av en ansvarsförsäkring med tillräcklig täckning i förhållande till de belopp och den omfattning av ersättningen som föreskrivs i artiklarna 5 och 6 i denna förordning. Backend-operatören ska säkerställa att dennes tjänster omfattas av en företags- eller produktansvarsförsäkring med tillräcklig täckning i förhållande till de belopp och den omfattning av ersättningen som föreskrivs i artiklarna 5 och 6 i denna förordning. Om frontend- eller backend-operatörens obligatoriska försäkringssystem som redan är i kraft enligt annan unionsrätt eller nationell rätt eller befintliga frivilliga försäkringsfonder anses täcka driften av AI-systemet eller den tillhandahållna tjänsten ska skyldigheten att teckna en försäkring för AI-systemet eller den tillhandahållna tjänsten enligt denna förordning anses vara uppfylld, förutsatt att den relevanta befintliga obligatoriska försäkringen eller de frivilliga försäkringsfonderna täcker de belopp och den omfattning av ersättningen som föreskrivs i artiklarna 5 och 6 i denna förordning.

5.  Denna förordning ska ha företräde framför nationella ansvarsordningar i händelse av motstridig klassificering av strikt ansvar i fråga om AI-system.

Artikel 5

Ersättningsbelopp

1.  En operatör av ett AI-system med hög risk som har hållits ansvarig för skada enligt denna förordning ska vara ersättningsskyldig enligt följande:

a)  Upp till ett belopp på högst två miljoner EUR om en drabbad person avlider, eller i händelse av skada som orsakats en drabbad persons hälsa eller fysiska integritet, som ett resultat av en process som utförts av ett AI-system med hög risk.

b)  Upp till ett belopp på högst en miljon EUR i händelse av betydande immateriell skada som orsakat en verifierbar ekonomisk förlust eller skada som orsakats egendom, inbegripet när flera tillgångar i en drabbad persons egendom skadats som ett resultat av en enda process som utförts av ett enda AI-system med hög risk. Om den drabbade personen också har ett avtalsrättsligt ersättningsanspråk på operatören ska ingen ersättning betalas ut enligt denna förordning om den totala skadan på egendomen eller den betydande immateriella skadan är av ett värde som understiger [500 EUR](26).

2.  Om den sammanlagda ersättning som ska betalas ut till flera personer som lidit skada som orsakats genom en och samma process som utförts av ett och samma AI-system med hög risk överstiger de högsta totalbelopp som anges i punkt 1, ska de belopp som ska betalas ut till varje person minskas proportionellt så att den kombinerade ersättningen inte överskrider de högsta belopp som anges i punkt 1.

Artikel 6

Ersättningens omfattning

1.  Inom ramen för det belopp som anges i artikel 5.1 a ska den ersättning som ska betalas av den operatör som hålls ansvarig i händelse av fysisk skada som ledde till den drabbade personens död beräknas på grundval av kostnaderna för den läkarvård som den drabbade personen genomgick före sin död och den ekonomiska skada som personen åsamkades till följd av förlorad eller minskad förvärvsförmåga eller ökade behov under skadans varaktighet fram till dödsfallet. Den ansvariga operatören ska dessutom ersätta den part som ansvarar för att täcka den drabbade personens begravningskostnader för dessa utgifter.

Om den drabbade personen vid tidpunkten för den händelse som orsakade den skada som ledde till dennes död hade ett förhållande med en tredje part och en rättslig skyldighet att försörja denna tredje part, ska den ansvariga operatören ersätta den tredje parten genom att betala underhåll i den omfattning som den drabbade personen skulle ha varit skyldig att betala, för en period som motsvarar den förväntade genomsnittliga livslängden för en person i samma ålder och generellt jämförbar med den drabbade personen. Operatören ska även ersätta den tredje parten om denne vid tidpunkten för den händelse som orsakade dödsfallet hade avlats men ännu inte fötts.

2.  Inom ramen för det belopp som anges i artikel 5.1 b ska den ersättning som ska betalas av den operatör som hålls ansvarig i händelse av skada som orsakats den drabbade personens hälsa eller fysiska integritet inbegripa ersättning av kostnaderna för den därmed sammanhängande läkarvården samt betalning för all ekonomisk skada som den drabbade personen lidit till följd av tillfälligt förlorad, minskad eller permanent förlorad förvärvsförmåga eller den påföljande, med läkarintyg styrkta, ökningen av personens behov.

Artikel 7

Preskriptionstid

1.  Skadeståndsanspråk i enlighet med artikel 4.1 avseende skador på liv, hälsa eller fysisk integritet ska omfattas av en särskild preskriptionstid på 30 år från den dag då skadan uppstod.

2.  Skadeståndsanspråk i enlighet med artikel 4.1 avseende skador på egendom eller betydande immateriell skada som orsakat en verifierbar ekonomisk förlust ska omfattas av en särskild preskriptionstid på

a)  10 år från den dag då egendomsskadan eller den verifierbara ekonomiska förlusten till följd av den betydande immateriella skadan uppstod, eller

b)  30 år från den dag då driften av det AI-system med hög risk som senare orsakade egendomsskadan eller den immateriella skadan ägde rum.

Av de perioder som avses i första stycket ska den period som löper ut först gälla.

3.  Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av nationell rätt som reglerar avbrott eller upphörande av preskriptionstider.

Kapitel III

Andra AI-system

Artikel 8

Culpabaserat ansvar för andra AI-system

1.  Operatören av ett AI-system som inte utgör ett AI-system med hög risk i enlighet med artiklarna 3 c och 4.2, och därför inte förtecknas i bilagan till denna förordning ska omfattas av culpabaserat ansvar för eventuella skador som orsakats av en fysisk eller virtuell aktivitet, anordning eller process som drivs av AI-systemet.

2.  Operatören ska inte vara ansvarig om denne kan bevisa att skadan har orsakats utan egen förskyllan med hänvisning till någon av följande grunder:

a)  AI-systemet aktiverades utan operatörens vetskap samtidigt som alla rimliga och nödvändiga åtgärder för att undvika en sådan aktivering utanför operatörens kontroll hade vidtagits.

b)  Tillbörlig aktsamhet hade iakttagits vid utförande av följande åtgärder: rätt AI‑system hade valts för berörd uppgift och kompetens, AI-systemet hade tagits i drift i vederbörlig ordning, verksamheten hade övervakats och driftstillförlitligheten hade upprätthållits med hjälp av regelbunden installation av alla tillgängliga uppdateringar.

Operatören ska inte kunna friskriva sig från ansvar genom att hävda att skadan orsakats av en autonom aktivitet, anordning eller process som drivs av hans eller hennes AI‑system. Operatören ska inte vara ansvarig om skadan orsakats av force majeure.

3.  Om skadan orsakats av en tredje part som stört AI-systemet genom att ändra dess sätt att fungera eller dess effekter ska operatören ändå vara ansvarig för betalning av ersättning om denna tredje part inte kan spåras eller saknar finansiella medel.

4.  Tillverkaren av ett AI-system ska på begäran av operatören eller den drabbade personen vara skyldig att samarbeta med dem och tillhandahålla dem information, i den utsträckning som detta är motiverat med tanke på skadeståndsanspråkets storlek, för att göra det möjligt att fastställa skadeståndsansvaret.

Artikel 9

Nationella bestämmelser om ersättning och preskriptionstid

Skadeståndsanspråk som väcks i enlighet med artikel 8.1 ska, när det gäller preskriptionstider liksom ersättningens belopp och omfattning, omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där skadan uppstod.

Kapitel IV

Fördelning av ansvar

Artikel 10

Medvållande

1.  Om skadan orsakats både av en fysisk eller virtuell aktivitet, anordning eller process som drivs av ett AI-system och av handlingar av en drabbad person eller av en person som den drabbade personen är ansvarig för, ska omfattningen av operatörens ansvar enligt denna förordning minskas i motsvarande grad. Operatören ska inte vara ansvarig om den drabbade personen eller den person för vilken han eller hon är ansvarig helt och hållet bär skulden för den skada som orsakats.

2.  En operatör som hålls ansvarig får använda de uppgifter som genereras av AI-systemet för att bevisa att den drabbade personen varit medvållande till skadan, i enlighet med förordning (EU) 2016/679 och annan relevant dataskyddslagstiftning. Den berörda personen får också använda sådana uppgifter som ett bevismedel eller förtydligande i skadeståndsanspråket.

Artikel 11

Solidariskt ansvar

Om det finns fler än en operatör av ett AI-system ska dessa vara solidariskt ansvariga. Om en frontend-operatör också är tillverkaren av AI-systemet ska denna förordning ha företräde framför produktansvarsdirektivet. Om backend-operatören också kan betraktas som tillverkare enligt definitionen i artikel 3 i produktansvarsdirektivet bör det direktivet tillämpas på denna backend-operatör. Om det endast finns en operatör och denna operatör också är tillverkaren av AI-systemet ska denna förordning ha företräde framför produktansvarsdirektivet.

Artikel 12

Återkrav av ersättning

1.  Operatören ska inte ha rätt att återkräva ersättning, såvida inte den drabbade person som har rätt till ersättning enligt denna förordning har erhållit full ersättning.

2.  Om operatören tillsammans med andra operatörer hålls solidariskt ansvarig med avseende på en drabbad person och fullt ut har ersatt den drabbade personen, i enlighet med artikel 4.1 eller 8.1, får denna operatör, i proportion till sitt ansvar, återkräva en del av ersättningen av de andra operatörerna.

Ansvarsfördelningen ska baseras på operatörernas respektive grad av kontroll över den risk som är förknippad med AI-systemets drift och sätt att fungera. Om det bidrag som kan hänföras till en solidariskt ansvarig operatör inte kan utkrävas av denne, ska detta underskott bäras av de andra operatörerna. Om en solidariskt ansvarig operatör ersätter den drabbade personen och begär en reglering av förskotten från de andra ansvariga operatörerna, ska den drabbade personens anspråk mot de andra operatörerna övertas av denna operatör. Övertagandet av skadeståndsanspråket ska inte göras gällande till nackdel för det ursprungliga anspråket.

3.  Om operatören av ett defekt AI-system till fullo ersätter den drabbade personen för skada i enlighet med artikel 4.1 eller 8.1 i denna förordning, har denna operatör regressrätt gentemot tillverkaren av det defekta AI-systemet i enlighet med direktiv 85/374/EEG och nationella bestämmelser om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister.

4.  Om operatörens försäkringsgivare ersätter den drabbade personen för skada i enlighet med artikel 4.1 eller 8.1, ska den drabbade personens skadeståndskrav gentemot en annan person för samma skada övertas av operatörens försäkringsgivare upp till det belopp till vilket operatörens försäkringsgivare har ersatt den drabbade personen.

Kapitel V

Slutbestämmelser

Artikel 13

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.2 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med [tillämpningsdagen för denna förordning].

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med den ständiga tekniska kommittén för AI-system med hög risk (TCRAI-kommittén) i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 4.2 ska endast träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet inom en period på två månader från delgivningsdagen har invänt mot akten eller om både Europaparlamentet och rådet före utgången av denna period har underrättat kommissionen om att de inte kommer att göra invändningar. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 14

Översyn

Senast den 1 januari 202X [3 år efter tillämpningsdagen för denna förordning ], och därefter vart tredje år, ska kommissionen för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en detaljerad rapport med en översyn av denna förordning mot bakgrund av den fortsatta utvecklingen av artificiell intelligens.

Vid utarbetandet av den rapport som avses i första stycket ska kommissionen begära relevant information från medlemsstaterna om rättspraxis, förlikningar inför domstol och olycksfallsstatistik, såsom antalet olyckor, skador som lidits, involverade AI-applikationer och ersättning som betalats av försäkringsbolag, liksom en bedömning av antalet anspråk som väckts av drabbade personer, antingen enskilt eller kollektivt, och av de tidsfrister inom vilka dessa anspråk behandlas i domstol.

Kommissionens rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag, i syfte att åtgärda eventuella brister som konstaterats i rapporten.

Artikel 15

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 202X.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

[...]

(1) EGT L 210, 7.8.1985, s. 29. (2) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (3) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64. (4) EUT L 117, 5.5.2017, s. 1. (5) EUT L 252, 8.10.2018, s. 1. (6) EUT L 136, 22.5.2019, s. 1. (7) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (8) EUT C 252, 18.7.2018, s. 239. (9) EUT C 307, 30.8.2018, s. 163. (10) EUT C 433, 23.12.2019, s. 86. (11) Antagna texter, P8_TA(2019)0081. (12) Antagna texter, P9_TA(2020)0032. (13) https://www.europarl.europa.eu/thinktank/en/document.html?reference=EPRS_STU(2020)654178' (14) https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/563501/EPRS_STU(2016)563501(ANN)_EN.pdf (15) https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/571379/IPOL_STU(2016)571379_EN.pdf (16) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4. (17) EUT L 263, 7.10.2009, s. 11. (18) EUT ... (19) EUT ... (20) Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 7.8.1985, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239). (21) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (22) Se sidan 24 i kommissionens vitbok av den 19 februari 2020 om artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende (COM(2020)0065). (23) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (24) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1). (25) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EUT L 169, 25.6.2019, s. 1). (26) Ska ses över av kommissionen i enlighet med punkt 19 i resolutionen.

Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 om immateriella rättigheter för utveckling av artificiell intelligens (2020/2015(INI))

P9_TA(2020)0277 A9-0176/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 4, 16, 26, 114 och 118,

–  med beaktande av Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(1) och kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning (COM(2015)0215),

–  med beaktande av Wipos (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) fördrag om upphovsrätt, Wipos fördrag om framföranden och fonogram och Wipos reviderade sammanfattande dokument av den 29 maj 2020 om politik rörande immateriella rättigheter och artificiell intelligens,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/24/EG av den 23 april 2009 om rättsligt skydd för datorprogram(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1807 av den 14 november 2018 om en ram för det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster(9),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 19 februari 2020 Om artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende (COM(2020)0065),

–  med beaktande av det arbete som utförts av den högnivåexpertgrupp för artificiell intelligens som kommissionen inrättat,

–  med beaktande av kommissionens meddelanden En EU-strategi för data (COM(2020)0066) och En ny industristrategi för EU (COM(2020)0102),

–  med beaktande av riktlinjerna från november 2019 för granskning vid Europeiska patentverket,

–  med beaktande av arbetsdokument 2016/05 om den digitala ekonomin från kommissionens gemensamma forskningscentrum och dess institut för framtidsstudier An Economic Policy Perspective on Online Platforms,

–  med beaktande av de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission (2019–2024) – En ambitiösare union – Min agenda för Europa,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik(10),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism och utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0176/2020), och av följande skäl:

A.  Unionens rättsliga ram för immateriella rättigheter syftar till att säkerställa främjande av innovation, kreativitet och tillgång till kunskap och information.

B.  I artikel 118 i EUF-fördraget fastställs att unionens lagstiftare ska föreskriva åtgärder för att skapa europeiska rättigheter som säkerställer ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter i unionen. Den inre marknaden främjar den starkare ekonomiska tillväxt som krävs för att säkerställa unionsmedborgarnas välstånd.

C.  Den senaste tidens utveckling inom artificiell intelligens (AI) och liknande ny teknik utgör ett betydande tekniskt framsteg som skapar möjligheter och utmaningar för unionens medborgare, företag, offentliga förvaltningar och upphovsmän samt försvarssektorn.

D.  På grund av AI-tekniken kan det vara svårt att spåra och tillämpa immateriella rättigheter på AI-genererat material, vilket gör att mänskliga upphovsmän vars originalverk används för att driva sådan teknik inte får någon skälig ersättning.

E.  Målet att göra unionen till den globala ledaren inom AI-teknik måste inbegripa insatser för att återupprätta och säkerställa unionens digitala och industriella suveränitet, säkerställa dess konkurrenskraft och främja och skydda innovation, samt måste kräva en strukturreform av unionens industripolitik så att den kan ligga i framkant när det gäller AI-teknik samtidigt som den kulturella mångfalden respekteras. Unionens globala ledarskap inom AI kräver ett effektivt immaterialrättsligt system som är anpassat till den digitala tidsåldern, så att det blir möjligt för innovatörer att släppa ut nya produkter på marknaden. Starka skyddsmekanismer är avgörande för att man ska kunna skydda unionens patentsystem mot missbruk, som är till skada för innovativa AI-utvecklare. Det behövs en människocentrerad AI-strategi som är förenlig med etiska principer och mänskliga rättigheter för att tekniken ska fortsätta att vara ett verktyg som tjänar såväl människor som det gemensamma bästa.

F.  AI-tekniken bör regleras på unionsnivå för att förhindra såväl en fragmentering av den inre marknaden som skillnader mellan olika nationella bestämmelser och riktlinjer. Ett helt harmoniserat unionsregelverk på AI-området kommer att kunna utgöra ett rättsligt riktmärke på internationell nivå. Nya gemensamma regler för AI-system bör anta formen av en förordning som syftar till att fastställa likvärdiga standarder i hela unionen. Dessutom måste lagstiftningen framtidssäkras så att den kan hålla jämna steg med den snabba utvecklingen av denna teknik, och den måste följas upp genom ingående konsekvensbedömningar. Rättslig förutsebarhet bidrar till teknisk utveckling, och allmänhetens förtroende för den nya tekniken är avgörande för sektorns utveckling, eftersom unionens konkurrensfördelar stärks därigenom. AI-regelverket bör därför bidra till att skapa förtroende för AI-teknikens säkerhet och tillförlitlighet samt en balans mellan å ena sidan offentligt skydd och å andra sidan incitament för företagen att investera i innovation.

G.  AI och tillhörande teknik grundas på datormodellering och algoritmer, som i sig betraktas som matematiska metoder i den mening som avses i den europeiska patentkonventionen och därför inte är patenterbara. Matematiska metoder och datorprogram är patenterbara på grundval av artikel 52.3 i den europeiska patentkonventionen när de används som en del av ett AI-system som bidrar till att skapa en ytterligare teknisk effekt. Det bör göras en ingående bedömning av konsekvenserna av ett sådant potentiellt patentskydd.

H.  AI och tillhörande teknik bygger på skapande och exekvering av datorprogram som i sig omfattas av specifika upphovsrättsliga bestämmelser. Därvid kan inte de idéer, metoder och principer som ligger bakom innehållet i ett datorprogram, utan endast datorprogrammets uttrycksform skyddas.

I.  Det beviljas allt fler AI-relaterade patent.

J.  Utvecklingen av AI och tillhörande teknik väcker frågor om skyddet av innovationer som sådana och om tillämpningen av immateriella rättigheter på material, innehåll och data som genererats av AI och tillhörande teknik och som kan vara av industriell eller konstnärlig karaktär och ger upphov till olika kommersiella möjligheter. I detta sammanhang är det viktigt att göra åtskillnad mellan å ena sidan mänskligt skapande som stöds av AI och å andra sidan skapande som genereras autonomt av AI.

K.  AI och tillhörande teknik är i mycket hög grad beroende av redan befintligt innehåll och stora mängder data. Ökad, transparent och öppen tillgång till vissa icke-personuppgifter och databaser i unionen, särskilt för små och medelstora företag och nystartade företag, samt datainteroperabilitet, som begränsar inlåsningseffekterna, kommer att vara avgörande inte bara för den fortsatta utvecklingen av den europeiska AI-industrin, utan även som stöd för de europeiska företagens konkurrenskraft globalt sett. Insamling av personuppgifter måste ske i enlighet med grundläggande rättigheter och gällande dataskyddsbestämmelser, och detta förutsätter skräddarsydd styrning, närmare bestämt när det gäller datahantering och transparens med avseende på data som används vid utveckling och användning av AI-teknik, under hela livscykeln för AI-baserade system.

1.  Europaparlamentet noterar kommissionens vitbok Om artificiell intelligens – en EU‑strategi för spetskompetens och förtroende och EU-strategin för data. Parlamentet framhåller att resonemangen i dem sannolikt kommer att bidra till att potentialen i människocentrerad AI i EU frigörs. Parlamentet konstaterar emellertid att kommissionen inte tar upp frågan om skyddet av immateriella rättigheter i samband med utvecklingen av AI och tillhörande teknik, trots den stora betydelsen av dessa rättigheter. Parlamentet betonar behovet av att skapa ett gemensamt europeiskt dataområde och anser att användningen av detta kommer att spela en viktig roll för innovation och kreativitet i unionens ekonomi, vilket bör uppmuntras. Parlamentet betonar att unionen bör spela en avgörande roll när det gäller att fastställa grundläggande principer för utveckling, införande och användning av AI, utan att hindra dess fortsatta utveckling eller hämma konkurrensen.

2.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av AI och tillhörande teknik inom transport och turism kommer att medföra innovation, forskning, investeringsmobilisering och betydande fördelar för ekonomin, samhället, miljön, allmänheten och säkerheten, och samtidigt göra dessa sektorer mer attraktiva för yngre generationer och skapa nya sysselsättningsmöjligheter och mer hållbara affärsmodeller, men betonar samtidigt att den inte bör medföra skada för människor eller samhället.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa ett fungerande och fullständigt harmoniserat regelverk på området AI-teknik. Parlamentet föreslår att en sådan ram utformas som en förordning snarare än ett direktiv i syfte att undvika en fragmentering av den europeiska digitala inre marknaden samt främja innovation.

4.  I sitt meddelande av den 8 april 2019(11) välkomnade kommissionen de sju centrala kraven i högnivåexpertgruppens riktlinjer, och Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa krav och vederbörligen genomföra dem i all lagstiftning som berör AI.

5.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingen, införandet och användningen av AI-teknik samt den globala dataekonomins tillväxt innebär att viktiga tekniska, sociala, ekonomiska, etiska och rättsliga frågor måste dryftas inom olika politikområden, bland annat immateriella rättigheter och hur de påverkar politikområdena i fråga. Parlamentet betonar att det, för att frigöra AI-teknikens potential, är nödvändigt att avlägsna onödiga rättsliga hinder för att inte hämma vare sig tillväxt eller innovation med avseende på den datadrivna ekonomi som fortfarande är under utveckling i unionen. Parlamentet efterlyser en konsekvensbedömning av skyddet av immateriella rättigheter i samband med utvecklingen av AI-teknik.

6.  Europaparlamentet framhåller den avgörande betydelsen av såväl ett balanserat skydd av de immateriella rättigheterna i samband med AI-teknik som detta skydds flerdimensionella karaktär, och betonar samtidigt vikten av att säkerställa en hög skyddsnivå för immateriella rättigheter, skapa rättslig förutsebarhet och få till stånd det förtroende som krävs för att uppmuntra investeringar i sådan teknik samt säkerställa både teknikens överlevnad på lång sikt och konsumenternas användning av tekniken i fråga. Parlamentet anser att unionen har potential att gå i täten för skapandet av AI-teknik genom att anta ett operativt regelverk som regelbundet utvärderas mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och genom att bedriva en proaktiv offentlig politik, i synnerhet när det gäller utbildningsprogram och ekonomiskt stöd till forskning och samarbeten mellan den offentliga och den privata sektorn. Parlamentet framhåller på nytt behovet av att säkerställa tillräckligt handlingsutrymme för att möjliggöra utveckling av ny teknik, nya produkter och nya tjänster. Parlamentet betonar att inrättandet av en miljö som främjar kreativitet och innovation genom att uppmuntra användning av AI-teknik inte får ske på bekostnad av vare sig de mänskliga upphovsmännens intressen eller unionens etiska principer.

7.  Europaparlamentet anser också att unionen måste fånga AI-teknikens olika dimensioner med hjälp av definitioner som är teknikneutrala och flexibla nog att omfatta framtida teknisk utveckling samt efterföljande användning. Parlamentet anser att det är nödvändigt med fortsatt reflektion kring samverkan mellan AI och immateriella rättigheter, såväl ur immaterialrättsmyndigheternas perspektiv som ur ett användarperspektiv. Parlamentet anser att bedömningen av AI-tillämpningar är en utmaning som förutsätter såväl transparenskrav som framtagande av nya metoder, med tanke på att exempelvis anpassningsbara inlärningssystem kan omkalibrera sig efter varje inmatning, så att vissa förhandsupplysningar förblir utan verkan.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av transparens och ansvar när det gäller strömningstjänsternas användning av algoritmer, så att tillgången till kulturellt och kreativt innehåll i olika former och på olika språk samt opartisk tillgång till europeiska verk kan garanteras på ett bättre sätt.

9.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att det görs en bedömning uppdelad per sektor och per typ av konsekvenser som AI-tekniken får för de immateriella rättigheterna. Parlamentet anser att en sådan bedömning till exempel bör ta hänsyn till graden av mänsklig inverkan, den artificiella intelligensens autonomi och vikten av den roll som använda data och upphovsrättsskyddade material spelar samt deras ursprung liksom eventuella andra faktorer som är av relevans. Parlamentet påminner om att varje form av strategi måste skapa rätt balans mellan behovet att skydda investeringar av både resurser och insatser och behovet att skapa incitament för skapande och delning. Parlamentet anser att det krävs mer ingående undersökningar om hur det mänskliga bidraget till data i AI-algoritmer ska bedömas. Parlamentet anser att omstörtande teknik som AI erbjuder både små och stora företag möjlighet att utveckla marknadsledande produkter. Parlamentet anser att alla företag bör åtnjuta ett lika starkt och effektivt immaterialrättsligt skydd. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att erbjuda stöd till nystartade företag och små och medelstora företag genom programmet för den inre marknaden och digitala innovationsknutpunkter för att skydda deras produkter.

10.  Europaparlamentet föreslår att nämnda bedömning inriktas i synnerhet på AI-teknikens och den tillhörande teknikens inverkan och konsekvenser inom ramen för rådande regelverk för patenträtt, skydd av varumärken och formgivning samt upphovsrätt och närstående rättigheter, inbegripet tillämpligheten hos det rättsliga skyddet för databaser och datorprogram och skyddet mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. Parlamentet erkänner den potential som AI-tekniken har när det gäller att förbättra efterlevnaden av immateriella rättigheter, trots behovet av mänsklig kontroll och översyn, särskilt när det gäller rättsliga konsekvenser. Parlamentet betonar också att man måste göra en bedömning av huruvida avtalsrätten bör uppdateras i syfte att på bästa sätt skydda konsumenterna och huruvida konkurrensreglerna behöver anpassas för att åtgärda marknadsmisslyckanden och missbruk i den digitala ekonomin, och att man måste utarbeta en mer fullständig rättslig ram för de ekonomiska sektorer som påverkas av AI, så att de europeiska företagen och berörda parter kan expandera. Parlamentet framhåller även behovet att skapa rättslig förutsebarhet. Parlamentet betonar att skyddet av immateriella rättigheter under alla omständigheter måste göras förenligt med andra grundläggande rättigheter och friheter.

11.  Europaparlamentet erinrar om att matematiska metoder som sådana inte kan patentskyddas, såvida de inte används för tekniska ändamål i samband med tekniska uppfinningar, som i sig kan patentskyddas endast om de tillämpliga kriterierna för uppfinningar är uppfyllda. Om en uppfinning avser antingen en metod som inbegriper tekniska lösningar eller en teknisk anordning påpekar parlamentet också att syftet med uppfinningen, i dess helhet, de facto är av teknisk karaktär, vilket innebär att den kan komma i fråga för patentskydd. Parlamentet understryker i detta sammanhang patentskyddsramens roll när det gäller att stimulera AI-uppfinningar och främja spridningen av dem, samt behovet att skapa möjligheter för europeiska företag och nystartade företag att bidra till utvecklingen och användningen av AI i Europa. Parlamentet påpekar att standardessentiella patent spelar en avgörande roll för utveckling och spridning av ny AI och tillhörande teknik och för säkerställande av interoperabilitet. Kommissionen uppmanas att stödja framtagande av branschstandarder och uppmuntra formell standardisering.

12.  Europaparlamentet konstaterar att patentskydd kan ges under förutsättning att uppfinningen är ny och inte ligger nära till hands och att den har uppfinningshöjd. Parlamentet konstaterar dessutom att patenträtten kräver en fullständig beskrivning av den bakomliggande tekniken, vilket kan ställa till med problem för viss AI-teknik med tanke på hur komplex den är. Parlamentet framhåller också de rättsliga utmaningar som är förknippade med bakåtkompilering, som utgör ett undantag från det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram och skyddet av företagshemligheter, som i sin tur är av central betydelse för innovation och forskning och som bör beaktas till fullo i samband med utvecklingen av AI-teknik. Kommissionen uppmanas att göra en bedömning av möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt testa produkter, till exempel på ett modulärt sätt, utan att det medför risker för innehavare av immateriella rättigheter eller företagshemligheter till följd av ett omfattande offentliggörande av produkter som lätt kan kopieras. Parlamentet betonar att AI-tekniken bör vara öppet tillgänglig för utbildnings- och forskningsändamål, exempelvis för effektivisering av inlärningsmetoderna.

13.  Europaparlamentet konstaterar att den allt större autonomin i den kreativa processen med att generera innehåll av konstnärlig karaktär kan ge upphov till frågor kring äganderätten till de immateriella rättigheter som omfattar innehållet i fråga. Parlamentet anser i detta hänseende att AI-teknik inte bör ges status som juridisk person och pekar på de negativa effekter som en sådan möjlighet skulle kunna ha på incitamenten för mänskliga upphovsmän.

14.  Europaparlamentet framhåller skillnaden mellan å ena sidan mänskligt skapande som stöds av AI och å andra sidan AI-genererat skapande, med tanke på att det sistnämnda ger upphov till nya lagstiftningsutmaningar i fråga om immaterialrättsligt skydd, till exempel frågor om ägarskap, uppfinnarskap och skälig ersättning, liksom frågor med anknytning till potentiell marknadskoncentration. Parlamentet anser vidare att immateriella rättigheter för utveckling av AI-teknik bör åtskiljas från immateriella rättigheter som eventuellt beviljas för AI-genererat skapande. Parlamentet betonar att det nuvarande regelverket om immateriella rättigheter är fortsatt tillämpligt på AI som används bara som ett verktyg till stöd för en upphovsman i skapandeprocessen.

15.  Europaparlamentet anser att tekniskt skapande som genereras av AI-teknik måste skyddas enligt regelverket om immateriella rättigheter för att uppmuntra investeringar i denna form av skapande och öka den rättsliga förutsebarheten för medborgare, företag och – eftersom de för närvarande hör till de flitigaste användarna av AI-teknik – uppfinnare. Parlamentet anser att verk som producerats autonomt av artificiella agenter och robotar eventuellt inte kan omfattas av upphovsrättsligt skydd, i syfte att respektera originalitetsprincipen, som är kopplad till en fysisk person, och eftersom begreppet ”intellektuellt skapande” avser upphovsmannens personlighet. Kommissionen uppmanas att att stödja en övergripande, evidensbaserad och teknikneutral strategi för gemensamma, enhetliga upphovsrättsliga bestämmelser som är tillämpliga på AI-genererade verk i unionen, om det fastställs att sådana verk skulle kunna omfattas av upphovsrättsligt skydd. Parlamentet rekommenderar att eventuell äganderätt bör tillkomma endast fysiska eller juridiska personer som skapat verket på laglig väg, och endast efter tillstånd från upphovsrättsinnehavaren om upphovsrättsskyddat material används, såvida inte undantag från eller inskränkningar i upphovsrätten gäller. Parlamentet betonar vikten av att underlätta tillgången till data och datadelning, öppna standarder och teknik med öppen källkod, samtidigt som investeringar uppmuntras och innovation främjas.

16.  Europaparlamentet konstaterar att AI gör det möjligt att behandla stora mängder data avseende tidigare känd teknik eller förekomsten av immateriella rättigheter. Parlamentet konstaterar samtidigt att AI eller tillhörande teknik som används för registreringsförfarandet för beviljande av immateriella rättigheter och fastställande av ansvar vid överträdelser av immaterialrättsregler inte kan ersätta mänsklig granskning som utförs från fall till fall, för att kvaliteten och rättvisan i besluten ska kunna säkerställas. Parlamentet noterar att AI successivt får ökad kapacitet att ta över uppgifter som normalt sett utförts av människor, och betonar därför behovet att införa adekvata skyddsåtgärder, inbegripet designsystem som fortlöpande involverar människor i processerna för kontroll och översyn samt transparens, ansvarsskyldighet och kontroll av beslut som fattas inom ramen för AI.

17.  Europaparlamentet konstaterar, när det gäller AI-teknikens användning av icke-personuppgifter, att den lagliga användningen av upphovsrättsskyddade verk och andra alster samt tillhörande data, däribland redan befintligt innehåll, högkvalitativa dataset och metadata, måste utvärderas mot bakgrund av de gällande reglerna om undantag från och inskränkningar i det upphovsrättsliga skyddet, till exempel det undantag avseende text- och datautvinning som föreskrivs i direktivet om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden. Parlamentet efterlyser ytterligare klargöranden när det gäller dataskyddet enligt upphovsrättslagstiftningen och det potentiella skyddet av varumärken och industriell formgivning för verk som genererats autonomt genom AI-tillämpningar. Parlamentet anser att frivillig delning av icke-personuppgifter mellan företag och sektorer bör främjas och baseras på rättvisa avtal, inklusive licensavtal. Parlamentet framhåller de immaterialrättsliga utmaningar som uppstår när deepfake framställs med hjälp av vilseledande, manipulerade data eller data som helt enkelt är av dålig kvalitet, oavsett om sådan deepfake innehåller data som kan vara upphovsrättsskyddade. Parlamentet är oroat över risken för massmanipulering av människor i syfte att destabilisera demokratier och efterlyser såväl ökad medvetenhet och mediekompetens som åtgärder för att snarast möjligt tillgängliggöra AI-teknik för verifiering av fakta och information. Parlamentet anser att granskningsbara register med icke-personuppgifter som används genom hela livscykeln för AI-baserad teknik i överensstämmelse med gällande dataskyddsbestämmelser skulle kunna underlätta spårning av användning av upphovsrättsskyddade verk och därigenom bättre skydda rättsinnehavarna och bidra till integritetsskyddet. Parlamentet betonar att AI-tekniken skulle kunna vara användbar när det gäller att kontrollera efterlevnaden av immateriella rättigheter, men att den samtidigt skulle förutsätta mänsklig granskning och en garanti för full transparens i alla AI-drivna beslutssystem. Parlamentet betonar att framtida AI-ordningar inte får kringgå eventuella krav på teknik med öppen källkod vid offentliga upphandlingar eller förhindra möjligheter att sammankoppla digitala tjänster. AI-system är programvarubaserade och bygger på statistiska modeller, som kan innehålla fel. Parlamentet betonar att AI-genererat material inte får vara diskriminerande och att ett av de effektivaste sätten att minska förekomsten av snedvridning i AI-system är att – i den mån det är möjligt enligt unionsrätten – säkerställa att största möjliga mängd icke-personuppgifter är tillgänglig för utbildningsändamål och maskininlärning. Kommissionen uppmanas att reflektera över användningen av allmänt tillgängliga data för sådana ändamål.

18.  Europaparlamentet framhåller vikten av att strategin för den digitala inre marknaden genomförs fullt ut, så att såväl tillgången till icke-personuppgifter samt uppgifternas interoperabilitet ökar inom EU. Parlamentet betonar att EU-strategin för data måste säkerställa en balans mellan å ena sidan främjande av dataflöden samt allmän tillgång till och användning och delning av data och å andra sidan skyddet av immateriella rättigheter och företagshemligheter, samtidigt som bestämmelserna om dataskydd och integritet respekteras. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av att utvärdera huruvida unionens bestämmelser om immateriella rättigheter är ett adekvat verktyg för att skydda data, inbegripet sektorsdata som behövs för utvecklingen av AI, och påminner om att strukturerade data – till exempel databaser – som åtnjuter immaterialrättsligt skydd kanske inte vanligtvis betraktas som data. Parlamentet anser att det måste tillhandahållas fullständig information om användningen av immaterialrättsligt skyddade data, i synnerhet inom ramen för förbindelserna mellan plattformar och företag. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att skapa ett gemensamt europeiskt dataområde.

19.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen funderar över huruvida det vore lämpligt med lagstiftning om frågor som påverkar förbindelserna mellan ekonomiska aktörer vars mål är att använda icke-personuppgifter, och välkomnar en eventuell översyn av databasdirektivet och ett eventuellt förtydligande av hur direktivet om skydd av företagshemligheter ska tillämpas som allmän ram. Parlamentet ser med intresse fram emot resultaten av det offentliga samråd som sjösatts av kommissionen om EU-strategin för data.

20.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen måste sträva efter att tillhandahålla ett balanserat och innovationsdrivet immaterialrättsligt skydd till förmån för de europeiska utvecklarna av AI-teknik, för att stärka de europeiska företagens konkurrenskraft, också gentemot eventuellt rättegångsmissbruk, och sträva efter att rättsligt sett säkerställa så stor förutsebarhet som möjligt för användarna, särskilt vid internationella förhandlingar, i synnerhet vad gäller de pågående diskussionerna om AI och datarevolutionen inom Wipo. Parlamentet välkomnar att kommissionen nyligen lämnat unionens synpunkter till Wipos allmänna samråd om Wipos utkast till sammanfattande dokument om politik rörande immateriella rättigheter och artificiell intelligens. Parlamentet påminner i detta avseende om unionens etiska skyldighet att stödja utvecklingen runt om i världen genom att underlätta gränsöverskridande samarbete om AI, bland annat genom inskränkningar och undantag för gränsöverskridande forskning och text- och datautvinning, i enlighet med direktivet om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden.

21.  Europaparlamentet är fullt medvetet om att framsteg på AI-området måste kombineras med offentliga infrastrukturinvesteringar, digital kompetenshöjning och stora förbättringar vad gäller konnektivitet och interoperabilitet om man ska kunna utnyttja AI fullt ut. Parlamentet betonar därför vikten av säkra och hållbara 5G-nät för att AI-teknik ska kunna användas på bred front, men framför allt det arbete som krävs för infrastruktur och dess säkerhet i hela unionen. Parlamentet noterar att det pågår intensiv patenteringsverksamhet inom transportsektorn när det gäller AI. Parlamentet uttrycker sin oro över att detta kan leda till rättstvister i stor skala, till skada för branschen som helhet, och eventuellt också för trafiksäkerheten, om vi inte snarast lagstiftar om utvecklingen av AI-relaterad teknik på unionsnivå.

22.  Europaparlamentet ger sitt stöd till kommissionens beredvillighet att uppmana centrala aktörer i tillverkningsindustrin – transporttillverkare, AI- och konnektivitetsinnovatörer, tjänsteleverantörer i turismsektorn och andra aktörer i bilbranschen – att enas om på vilka villkor de är beredda att dela med sig av sina data.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (2) EUT L 130, 17.5.2019, s. 92. (3) EGT L 77, 27.3.1996, s. 20. (4) EUT L 111, 5.5.2009, s. 16. (5) EUT L 157, 15.6.2016, s. 1. (6) EUT L 172, 26.6.2019, s. 56. (7) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (8) EUT L 303, 28.11.2018, s. 59. (9) EUT L 186, 11.7.2019, s. 57. (10) EUT C 252, 18.7.2018, s. 239. (11) Att skapa förtroende för människocentrerad artificiell intelligens (COM(2019)0168).

Europaparlamentets rekommendation av den 20 oktober 2020 till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende genomförandet och styrningen av det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) (2020/2080(INI))

P9_TA(2020)0278 A9-0165/2020

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 36, 42.6 och 46, och protokoll nr 10 om det permanenta strukturerade samarbetet,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2017/2315 av den 11 december 2017 om upprättande av permanent strukturerat samarbete och om fastställande av förteckningen över deltagande medlemsstater(1),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/340 av den 6 mars 2018 om fastställande av förteckningen över projekt som ska utarbetas inom ramen för permanent strukturerat samarbete(2),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/909 av den 25 juni 2018 om fastställande av en gemensam uppsättning styrningsregler för projekt inom ramen för permanent strukturerat samarbete(3),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/1797 av den 19 november 2018 om ändring och uppdatering av beslut (Gusp) 2018/340 om fastställande av förteckningen över projekt som ska utarbetas inom ramen för permanent strukturerat samarbete(4),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/1909 av den 12 november 2019 om ändring och uppdatering av beslut (Gusp) 2018/340 om fastställande av förteckningen över projekt som ska utarbetas inom ramen för permanent strukturerat samarbete(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 november 2017 om säkerhet och försvar inom ramen för EU:s globala strategi,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2018 om säkerhet och försvar inom ramen för EU:s globala strategi,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2019 om säkerhet och försvar inom ramen för EU:s globala strategi,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 15 oktober 2018 om ordningsföljden för fullgörandet av de mer bindande åtaganden som gjorts inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) och om fastställande av mer exakta mål (2018/C374/01)(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder(7),

–  med beaktande av det vapenhandelsfördrag som trädde i kraft i december 2014,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens översikt nr 09/2019 från september 2019 om europeiskt försvar,

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0165/2020), och av följande skäl:

A.  I artikel 42.2 i EU-fördraget anges att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) omfattar en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik för EU, som kommer att leda till att ett gemensamt försvar inrättas när Europeiska rådet fattar enhälligt beslut om detta. Det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) är ett viktigt steg mot att uppnå detta mål.

B.  Det permanenta strukturerade samarbetet bör användas för att ytterligare operationalisera och utveckla den skyldighet som fastställs i artikel 42.7 i EU-fördraget om ömsesidigt stöd och bistånd, vilken åberopades i det gemensamma meddelande av den 13 november 2017 om Pesco som 23 medlemsstater undertecknade och sände till rådet och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i syfte att förbättra medlemsstaternas beredskap att visa en annan medlemsstat solidaritet om denna skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium.

C.  Enligt artikel 1 a i protokoll nr 10 om det permanenta strukturerade samarbete som fastställs i artikel 42 i EU-fördraget, är ett av målen för Pesco att medlemsstaterna ska utveckla sin försvarskapacitet mer intensivt genom att utveckla sina nationella bidrag och sitt deltagande, i förekommande fall, i multinationella styrkor, i de viktigaste europeiska försvarsmaterielprogrammen och i Europeiska försvarsbyråns verksamhet.

D.  I artikel 1 b i protokoll nr 10 anges att medlemsstaterna ska ha kapacitet att senast 2010, antingen nationellt eller som en del av multinationella styrkor, tillhandahålla särskilda stridsenheter för de planerade uppdragen, sammansatta på taktisk nivå som en stridsgrupp med stödelement, inklusive transport och logistik, som inom 5–30 dagar kan genomföra de uppdrag som avses i artikel 43 i EU-fördraget, särskilt för att tillmötesgå framställningar från Förenta nationerna, och som kan underhållas under en inledande period på 30 dagar, med möjlighet till förlängning upp till minst 120 dagar. Artikel 1 b måste ses över för att på lämpligt sätt anpassas efter den utmanande geopolitiska miljön. Medlemsstaterna har fortfarande långt kvar till det angivna målet.

E.  Det är nu mer nödvändigt än någonsin att inrätta en gemensam försvarsstrategi för EU, mot bakgrund av alla befintliga och framväxande hot.

F.  I ambitionsnivån för EU:s globala strategi på säkerhets- och försvarsområdet ingår krishantering och kapacitetsuppbyggnad i partnerländer i syfte att skydda Europa och dess medborgare. Ingen medlemsstat kan ensam skydda sig själv, eftersom de säkerhets- och försvarshot som EU möter, och som riktas mot unionens medborgare, territorier och infrastruktur, är gemensamma mångfacetterade hot som inte kan hanteras av en enskild medlemsstat på egen hand. Ett verkningsfullt EU-system för effektiv, sammanhängande, strategisk och gemensam användning av resurser skulle vara fördelaktigt för EU:s övergripande säkerhets- och försvarsnivå, och är nu mer än någonsin tidigare nödvändigt i en säkerhetsmiljö som snabbt försämras. Det behövs ökade insatser för samarbete om it-försvar, såsom informationsutbyte, utbildning och operativt stöd, för att på ett bättre sätt bekämpa hybridhot.

G.  Huvudaktörerna i det permanenta strukturerade samarbetet är de deltagande medlemsstaterna, som tillhandahåller resurser för genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (artikel 42.1 och 42.3 i EU-fördraget) och som använder sina resurser i EU-insatser och EU-uppdrag när rådet anförtror dem utförandet av en uppgift, inom unionens ram (artiklarna 42.1, 42.4, 42.5, 43 och 44 i EU-fördraget), samt om så är lämpligt utvecklar sin försvarsförmåga inom ramen för Europeiska försvarsbyrån (artiklarna 42.3 och 45 i EU-fördraget).

H.  Den långsiktiga visionen för det permanenta strukturerade samarbetet är att förse unionen med operativ kapacitet som utnyttjar militära resurser kompletterade med civila medel för att uppnå ett sammanhängande styrkepaket som omfattar hela spektrumet och är tillgängligt för medlemsstaterna för militär gemensam säkerhets- och försvarspolitik. Det permanenta strukturerade samarbetet bör stärka EU:s förmåga att agera som en internationell säkerhetsgarant för att effektivt och trovärdigt bidra till internationell, regional och europeisk säkerhet, även genom att förhindra att otrygghet importeras, och för att öka interoperabiliteten i syfte att skydda EU:s medborgare och maximera försvarsutgifternas effektivitet genom att minska dubbelarbete, överkapacitet och osamordnad upphandling.

I.  Enligt rådets beslut 2017/2315/Gusp om inrättande av Pesco, kommer medlemsstaternas förstärkta försvarsförmåga även att gynna Nato, enligt principen om en enda uppsättning styrkor, under förutsättning att dubbelarbete undviks och interoperabilitet prioriteras, samtidigt som detta stärker den europeiska pelaren inom alliansen och svarar på de upprepade önskemålen om en bättre transatlantisk fördelning av bördorna. Nato förblir grundbulten i många medlemsstaters säkerhetsarkitektur.

J.  Det permanenta strukturerade samarbetet skapar en bindande ram mellan de deltagande medlemsstaterna, som åtagit sig att gemensamt investera, planera, utveckla och driva försvarskapacitet inom unionens ramar på ett varaktigt och strukturerat sätt genom att förbinda sig till 20 obligatoriska åtaganden på fem områden som fastställs i EU‑fördraget. Dessa åtaganden bör utgöra ett steg från ett vanligt försvarssamarbete i riktning mot fullständig interoperabilitet och förbättring av medlemsstaternas försvarsstyrkor genom bilaterala ömsesidigt fördelaktiga partnerskap. De bindande åtagandena utvärderas årligen i de nationella genomförandeplanerna av Pesco-sekretariatet, som kan konsulteras av de deltagande medlemsstaterna. Trots dessa bindande åtaganden finns det ingen effektiv efterlevnadsmekanism för det permanenta strukturerade samarbetet. Pesco-projekten bör genomföras på ett sätt som återspeglar de deltagande medlemsstaternas industriella kapacitet, oro för dubbelarbete eller budgetrestriktioner. Efterlevnadsmekanismen för det permanenta strukturerade samarbetet bör förbättras.

K.  De deltagande medlemsstaterna bör visa fullständigt politiskt engagemang för de 20 bindande åtaganden som de lovat att uppfylla. De militära kapacitetsplaneringscyklerna är vanligtvis längre än tre år. De pågående nationella militära kapacitetsplaneringscyklerna drivs till största del av Natos tidigare försvarsplaneringsprocess. Ytterligare framsteg bör göras när det gäller att i betydande del integrera det permanenta strukturerade samarbetet i de nationella försvarsplaneringsprocesserna, för att säkerställa de deltagande medlemsstaternas förmåga att slutföra Pesco-projekten.

L.  Det permanenta strukturerade samarbetet utformades ursprungligen som en nyskapande föregångsmodell, och omfattade de medlemsstater som ville och kunde lyfta sitt försvarssamarbete till en ny ambitionsnivå. Att det finns 25 deltagande medlemsstater får inte leda till att det permanenta strukturerade samarbetet hämmas genom tillämpning av en metod med ”minsta gemensamma nämnare”. Antalet deltagande medlemsstater tyder på en vilja till närmare samarbete inom säkerhet och försvar.

M.  Arbetet med de första tre omgångarna av Pesco-projekt har lett till inrättande och antagande av 47 projekt. Fram till i dag har inget av dem burit frukt. Projekten i den första vågen har i huvudsak varit projekt för kapacitetsuppbyggnad, som har inkluderat så många medlemsstater som möjligt. Önskan om en bred medverkan i Pesco-projekten får inte leda till att ambitionerna sänks från de deltagande medlemsstaternas sida. Det är mycket viktigt att det permanenta strukturerade samarbetet koncentreras till projekt som tillför ett verkligt mervärde.

N.  Det verkar inte finnas någon övergripande gemensam logik mellan de 47 Pesco-projekten. I den nuvarande förteckningen över projekt saknas konsekvens, syfte och strategisk ambition, vilket gör att de mest uppenbara kapacitetsluckorna inte kommer att fyllas, och det visas inte tillräckligt eller helhjärtat intresse för de brister som bör prioriteras och som identifierats genom förmågeutvecklingsplanen och den samordnade årliga försvarsöversikten. Ett av dessa projekt har stoppats för att undvika onödigt dubbelarbete. Andra projekt har inte gjort tillräckliga framsteg eller löper risk att stoppas, och omkring 30 projekt befinner sig fortfarande på idéstadiet och håller på att utformas. Det kan ta upp till tio år att utveckla ambitiösa projekt för militär kapacitet. Det stora flertalet Pesco-projekt sammanfaller med brister inom Europeiska försvarsfonden och Nato.

O.  Den andra etappen av det permanenta strukturerade samarbetet ska inledas 2021. Denna andra etapp kommer att leverera konkreta och betydande resultat, vilket innebär att projekt måste prioriteras.

P.  Vissa Pesco-projekt är inriktade på operativa insatser i fält, såsom Eufor-centrum för krishanteringsinsatser (Eufor Croc), militär rörlighet och nätverk av logistiknav, medan andra är mer fokuserade på utveckling av militär kapacitet, såsom enheter för snabba cyberinsatser och ömsesidigt bistånd på it-säkerhetsområdet. Båda dessa inriktningar behövs för att på ett avgörande sätt bidra till utvecklingen av en gemensam integrerad säkerhets- och försvarsstrategi för EU.

Q.  Några av de mest strategiska projekten inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet har potential att på ett avgörande sätt bidra till EU:s strategiska självständighet och till att skapa ett sammanhängande och heltäckande styrkepaket.

R.  Viktiga europeiska försvarsprojekt som det framtida luftstridssystemet och huvudsystemet för markstrider ligger för närvarande utanför det permanenta strukturerade samarbetet.

S.  Det är helt avgörande att prioritera och åtgärda de kapacitetsbrister som identifierats i förmågeutvecklingsplanen, och att utgå från den samordnade årliga försvarsöversikten i syfte att öka Europas strategiska autonomi.

T.  Det är endast vissa av de nuvarande Pesco-projekten som i tillräckligt hög grad tar upp de kapacitetsbrister som identifieras i förmågeutvecklingsplanen och den samordnade årliga försvarsöversikten, eller redan tar tillräcklig hänsyn till de förmågemål med hög påverkansgrad som följer av förmågeutvecklingsplanen och bör ges prioritet.

U.  Samstämdheten, konsekvensen och den ömsesidiga förstärkningen mellan det permanenta strukturerade samarbetet, den samordnade årliga försvarsöversikten, de nationella genomförandeplanerna och förmågeutvecklingsplanen måste förbättras ytterligare.

V.  Natos försvarsplaneringsprocess bidrar till nationella försvarsplaneringsprocesser i 21 deltagande EU-medlemsstater som även är medlemmar i Nato.

W.  Samverkan och samspel mellan medlemsstaternas nationella prioriteringar, EU:s prioriteringar och Natos prioriteringar bör äga rum i ett så tidigt skede som möjligt, när så är lämpligt och relevant. EU:s och Natos prioriteringar bör harmoniseras bättre för att EU:s kapacitetsmål ska uppnås.

X.  Det permanenta strukturerade samarbetet bör, samtidigt som de två organisationernas olika karaktär och deras respektive ansvarsområden beaktas, vara ett effektivt och kompletterande verktyg för att hantera förmågeutvecklingsprioriteringarna och tillhandahålla den militära kapacitet som identifierats i EU, och kan utgöra ett bidrag till Natos mål.

Y.  Tillsammans med EU:s globala strategi skulle en särskild försvars- och säkerhetsstrategi, såsom den EU-vitbok om säkerhet och försvar som föreslagits i ett stort antal parlamentsbetänkanden, kunna underlätta en gemensam förståelse av aktuella och framtida utmaningar och ge viktig vägledning till det permanenta strukturerade samarbetet och förmågeutvecklingsplanen, med utgångspunkt i en förståelse av strategiska ambitioner och åtgärder som bör vidtas på lång sikt.

Z.  För närvarande är Pesco-projekten beroende av de 25 deltagande medlemsstaternas finansiella bidrag. Till följd av covid-19-pandemin väntas de nationella försvarsbudgetarna minska. Paradoxalt nog skulle flera av de nuvarande 47 Pesco-projekten, om de finansieras i enlighet med vad som bestämts, kunna stärka medlemsstaternas beredskap om ytterligare en allvarlig folkhälsokris skulle inträffa, till exempel följande: militär rörlighet, det europeiska sjukvårdskommandot och många andra projekt på områden som rör logistik och transport, hälso- och sjukvård, katastrofhjälp, beredskap mot kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära vapen (CBRN) och bekämpning av skadlig it-verksamhet och fientliga desinformationskampanjer. Att skära ned finansieringen av den strategiska förmåga som EU och dess medlemsstater för närvarande saknar skulle också försvaga deras förmåga att agera gemensamt mot framtida pandemier, CBRN-hot och andra oförutsägbara risker med stor internationell påverkan.

AA.  Om man finansierar transportinfrastruktur med dubbla användningsområden gynnas både civil och militär rörlighet, och harmoniserade administrativa förfaranden skulle kunna leda till att resurser flyttas längs med lämpliga försörjningsvägar i hela EU och bidra till att bygga en gemensam säkerhets- och försvarsmiljö.

AB.  Det permanenta strukturerade samarbetet och den framtida europeiska försvarsfonden måste ömsesidigt förstärka varandra, och kopplingarna mellan dem måste utvecklas ytterligare i syfte att tillhandahålla avgörande kapacitet som identifierats inom ramen för förmågeutvecklingsplanen.

AC.  Möjligheten att via den framtida europeiska försvarsfonden få samfinansiering för forsknings- och utvecklingskapacitet som följer av vissa Pesco-projekt har gjort att de deltagande medlemsstaterna mångfaldigat sina förslag, och har främjat utbyten och samarbete. Alla förslag måste ha EU:s bästa gemensamma strategiska intresse som ledstjärna.

AD.  I vissa särskilda fall kan det ligga i EU:s intresse att tredjeländer medverkar i enskilda Pesco-projekt, under förutsättning att ett antal överenskomna politiska, materiella och rättsliga villkor är uppfyllda, särskilt när det gäller tillhandahållande av teknisk expertis eller extra kapacitet och när det är strategiska partner som avses. Tredjeländers deltagande i Pesco-projekt får inte underminera målet att främja EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik.

AE.  Tredjeländers deltagande kan endast utgöra ett undantag och beslutas om från fall till fall samt ske på inbjudan från EU:s medlemsstater. Varje sådant deltagande bör ge mervärde till vissa projekt och bidra till att stärka det permanenta strukturerade samarbetet och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken samt till att uppfylla mer krävande åtaganden, enligt mycket strikta villkor och på grundval av fastställd och effektiv ömsesidighet.

AF.  En överenskommelse om tredjeländers deltagande i Pesco-projekt är sedan länge emotsedd.

AG.  När det gäller den nuvarande rollen för kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) i samband med permanent strukturerat samarbete och förmågeutveckling, har parlamentet redan begärt att det mandat för Kusp som avses i artikel 38 i EU-fördraget ska ges en snäv tolkning.

AH.  Det permanenta strukturerade samarbetet styrs av de deltagande medlemsstaterna. Pesco-sekretariatet bör fortsätta att underlätta kontakter med andra EU-aktörer avseende möjliga synergieffekter med andra EU-instrument och EU-initiativ för att säkerställa transparens och delaktighet samt undvika onödigt dubbelarbete.

AI.  Ett fördjupat försvarssamarbete mellan medlemsstaterna på EU-nivå bör gå hand i hand med en förstärkning av de kontrollbefogenheter som tillkommer medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet.

AJ.  Fonden för ett sammanlänkat Europa bör fokusera på projekt som rör militär rörlighet och interoperabilitet, som är avgörande när det gäller oväntade konflikter och kriser. Det permanenta strukturerade samarbetet bör bidra till att skapa ett effektivt Schengenområde för militär rörlighet med målet att minska förfarandena vid gränserna och minimera infrastrukturbördorna. Rail Baltica-projektet, som är avgörande för de baltiska ländernas integration i det europeiska järnvägsnätet, bör i detta avseende välkomnas, och dess fulla effektivitet bör säkerställas.

AK.  Här kan det permanenta strukturerade samarbetet bidra till ökad enhetlighet, samordning och interoperabilitet inom säkerhet och försvar, och till att konsolidera unionens solidaritet, sammanhållning och motståndskraft.

AL.  Europaparlamentet bör, tillsammans med rådet, stifta lagar och fastställa budgeten samt utöva politisk kontroll och ha en rådgivande funktion i enlighet med vad som fastställs i fördragen.

AM.  Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik uppmanas att vidarebefordra sin årliga rapport om genomförandet av det permanenta strukturerade samarbetet till Europaparlamentet.

AN.  De deltagande medlemsstaternas gemensamma forsknings- och utvecklingsinsatser inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet kommer att bana väg för avgörande tekniska genombrott, vilket i sin tur ger unionen en konkurrensfördel inom området modern försvarsförmåga.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) EUT L 331, 14.12.2017, s. 57. (2) EUT L 65, 8.3.2018, s. 24. (3) EUT L 161, 26.6.2018, s. 37. (4) EUT L 294, 21.11.2018, s. 18. (5) EUT L 293, 14.11.2019, s. 113. (6) EUT C 374, 16.10.2018, s. 1. (7) EUT C 263, 25.7.2018, s. 125. (8) Antagna texter, P9_TA(2020)0010..

Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2020 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Moldavien (2019/2201(INI))

P9_TA(2020)0279 A9-0166/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 8 samt avdelning V, särskilt artiklarna 21, 22, 36 och 37, i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), och femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan, vilket inkluderar ett djupgående och omfattande frihandelsområde och fullt ut trädde i kraft den 1 juli 2016,

–  med beaktande av inrättandet i mars 2014 av en viseringsfri ordning för medborgare i Republiken Moldavien, till följd av Europaparlamentets och rådets ändringar av rådets förordning (EG) nr 539/2001(1),

–  med beaktande av undertecknandet i november 2017 av ett samförståndsavtal, ett lånefacilitetsavtal och ett bidragsavtal om mikroekonomiskt bistånd värt 100 miljoner EUR för perioden 2017–2018,

–  med beaktande av Republiken Moldaviens nationella handlingsplan för genomförandet av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Moldavien under perioden 2017–2019,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Republiken Moldavien, särskilt den tidigare resolutionen av den 14 november 2018 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Moldavien(2), dess resolution av den 5 juli 2018 om den politiska krisen i Republiken Moldavien efter ogiltigförklarandet av borgmästarvalen i Chișinău(3), av den 15 november 2017 om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017(4), av den 4 juli 2017 om makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien(5) och av den 21 januari 2016 om associeringsavtalen/de djupgående och omfattande frihandelsområdena med Georgien, Moldavien och Ukraina(6),

–  med beaktande av EU:s beslut från juli 2018 om att frysa utbetalningen av den första delen av det makroekonomiska stödet, efter Högsta domstolens avgörande om borgmästarvalet i Chișinău, och dess beslut i november 2018 om att skära ned det ekonomiska stödet, med anledning av oron över tillämpningen av rättsstatsprincipen och den demokratiska tillbakagången i landet,

–  med beaktande av det efterföljande EU-beslutet från juli 2019 att återuppta utbetalningarna av budgetstöd mot bakgrund av Republiken Moldaviens åtagande att reformera rättsväsendet,

–  med beaktande av EU:s beslut från oktober 2019 om utbetalning av en första del av det makroekonomiska stödet till ett värde av 30 miljoner EUR, till följd av genomförandet av viktiga reformer för att förbättra demokratiska standarder och skydda rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens gemensamma arbetsdokument om rapporten om genomförandet av Republiken Moldaviens associering av den 11 september 2019,

–  med beaktande av resultatet från det femte mötet i associeringsrådet mellan EU och Republiken Moldavien den 30 september 2019,

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet, senast det som hölls den 24 november 2017 i Bryssel,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Republiken Moldavien av den 26 februari 2018,

–  med beaktande av resolution 2308 av den 3 oktober 2019 från Europarådets parlamentariska församling om demokratiska institutioners funktion i Republiken Moldavien,

–  med beaktande av Transparency Internationals korruptionsindex från 2019, där Republiken Moldavien hamnar på 120:e plats av de 180 länder och territorier som bedöms (första plats är bäst), medan landet var på 117:e plats i Transparency Internationals korruptionsindex från 2018,

–  med beaktande av demokratiindex för 2019 från The Economist Intelligence Unit, som klassificerar Republiken Moldavien som en hybridregim,

–  med beaktande av Freedom Houses rapport Freedom in the world från 2020, där Republiken Moldavien bedöms vara delvis fritt, och dess rapport Nations in Transit från 2020, där Republiken Moldavien bedöms vara en övergångs- eller hybridregim,

–  med beaktande av Republiken Moldaviens nationella handlingsplan för genomförandet av associeringsavtalet mellan EU och Moldavien, den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter för 2018–2022 och den nationella strategin för förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet för 2018–2023, som uttryckligen nämner ratificeringen av Istanbulkonventionen,

–  med beaktande av analyser och rekommendationer från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), särskilt rapporten av den 8 mars 2018 om Young Moldova: Problems, Values and Aspirations (Unga Moldavien: problem, värderingar, framtidsdrömmar) och av den 20 april 2018 om Youth Well-being Policy Review of Moldova (”Översyn av politiken för ungdomars välbefinnande i Moldavien”),

–  med beaktande av yttrandena och rekommendationerna från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och Europarådets Venedigkommission, särskilt av den 15 mars 2018 om reformen av valsystemet i Moldavien, av den 24 juni 2019 om den konstitutionella situationen, särskilt möjligheten att upplösa parlamentet, och av den 14 oktober 2019 om lagförslaget om reform av Högsta domstolen och åklagarmyndigheten,

–  med beaktande av kommissionens gemensamma meddelande ”Det östliga partnerskapet efter 2020: Ökad resiliens – ett östligt partnerskap som fungerar för alla” av den 18 mars 2020,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2020 om det östliga partnerskapet efter 2020,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 8 april 2020 om EU:s globala svar på covid-19-pandemin och Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/701 av den 25 maj 2020 om makroekonomiskt stöd till utvidgnings- och grannskapsländer i samband med covid-19-pandemin(7),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet, tredje rapporten inom ramen för upphävandemekanismen för viseringar, och det åtföljande arbetsdokumentet av den 10 juli 2020,

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om det östliga partnerskapet inför toppmötet i juni 2020,

–  med beaktande av rekommendationerna från och verksamheten i den parlamentariska associeringskommittén EU–Moldavien, Parlamentariska församlingen Euronest, forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet, plattformen för det civila samhället EU–Moldavien samt andra företrädare för det civila samhället i Republiken Moldavien,

–  med beaktande av uttalandet och rekommendationerna som antogs vid det sjunde mötet i den parlamentariska associeringskommittén EU–Moldavien den 18 och 19 december 2019 i Strasbourg,

–  med beaktande av slutsatserna från Europaparlamentets valobservatörsuppdrag till parlamentsvalet i Republiken Moldavien den 24 februari 2019, som integrerades i det internationella valobservatörsuppdrag som leddes av OSSE/ODIHR,

–  med beaktande av kommissionens paket för ekonomiskt stöd som antogs den 29 mars 2020 för att hjälpa Republiken Moldavien, bland andra länder, i dess kamp mot covid-19-pandemin, som omfattade en omläggning av de befintliga instrumenten för att mildra de socioekonomiska effekterna av krisen,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för internationell handel,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0166/2020), och av följande skäl:

A.  Genom associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet åtog sig EU och Republiken Moldavien att främja politisk associering och uppnå ekonomisk integration, och Republiken Moldavien åtog sig att införliva EU:s regelverk i sin egen lagstiftning och praxis på ett stort antal områden. För att stödja dessa ansträngningar åtog sig EU att tillhandahålla Republiken Moldavien ett omfattande finansiellt stöd och budgetstöd, på villkor att grundläggande europeiska värden och principer – såsom rättsstatsprincipen och mänskliga och demokratiska rättigheter – respekteras, och att man säkerställer kampen mot korruption, organiserad brottslighet, penningtvätt, oligarkiska strukturer och nepotism. Vid allvarliga bakslag kan samarbetet upphävas.

B.  Den 13 september 2017 antog Europaparlamentet och rådet ett beslut om makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien till ett värde av 100 miljoner EUR inom ramen för IMF-programmet till stöd för landets ekonomiska och finansiella reformer.

C.  EU uttryckte vid upprepade tillfällen sin oro över tillämpningen av rättsstatsprincipen, bristen på framsteg när det gäller att åtala de ansvariga för de bankbedrägerier som uppdagades 2014 samt de fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

D.  Transparency Internationals korruptionsindex från 2018 och Freedom Houses rapporter från 2020 visar vissa framsteg i Republiken Moldavien under den allra senaste tiden, medan den allmänna tendensen i dessa index, liksom i demokratiindex, visar en långsiktig nedåtgående trend när det gäller demokratin, korruptionen, de politiska rättigheterna och de medborgerliga friheterna i Republiken Moldavien.

E.  Trots regeringsskiften är Republiken Moldaviens statliga institutioner fortfarande svaga, och landet fortsätter att kämpa mot problemet med ”State capture”, dvs. att staten tas över av politiska intressen, eftersom det inte har skett någon betydande minskning av koncentrationen av makt och kontroll över alla viktiga sektorer och institutioner på högsta regeringsnivå.

F.  På grund av allvarliga kränkningar av rättsstatsprincipen och den demokratiska processen avbröt EU 2018 utbetalningarna av de sista två delbetalningarna inom ramen för budgetstödprogrammet för reformer av rättsväsendet.

G.  Den 11 juni 2019 fann Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (i fallet Ozdil m.fl. mot Republiken Moldavien) att Republiken Moldavien kränkt rätten till frihet, säkerhet, privatliv och familjeliv, när landets underrättelse- och säkerhetstjänst (SIS) i september 2018 höll i förvar fem turkiska medborgare som ansökt om asyl och sedan tvingade dem att återvända till Turkiet. Denna förklädda utlämning är bara ett exempel på ett systematiskt mönster av påtvingade och ofrivilliga försvinnanden, olaga frihetsberövanden och deportering till Turkiet av turkiska medborgare i dussintals länder runtom i världen.

H.  Efter bildandet i juni 2019 av en regering som åtog sig att genomföra ambitiösa reformer med ett program fokuserat på en reform av rättsväsendet betalade kommissionen ut den första delen av det makroekonomiska stödet och återupptog utbetalningarna till program för sektorsuppdelat budgetstöd. Samtidigt förklarade kommissionen att den skulle fortsätta att tillämpa stränga villkor. Kommissionen godkände den 10 juli 2020 utbetalningen av den andra och sista delbetalningen på 30 miljoner EUR från dess makroekonomiska stödprogram.

I.  Republiken Moldavien har inte kunnat få tillgång till resten av de medel som ställts till förfogande inom ramen för detta program, som löpte ut i juli 2020. Detta stöd är alltjämt beroende av att tidigare överenskomna reformer genomförs, särskilt reformer som syftar till att stärka rättsstatsprincipen och de demokratiska standarderna och åstadkomma konkreta resultat för medborgarna.

J.  I november 2019 antog det moldaviska parlamentet ett misstroendevotum mot den regering som bildats i juni 2019. Sedan dess har en minoritetsregering och därefter en ny koalitionsregering bildats. Företrädare för unionens institutioner har uttryckt oro över hur den gamla regeringen har ersatts och över den reformprocess som Republiken Moldavien inlett genom associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet.

K.  Den nya koalitionsregeringens majoritet i Republiken Moldaviens parlament har sjunkit konstant eftersom ledamöter hoppat av den styrande alliansen. Republiken Moldavien kommer att hålla presidentval i höst och står för närvarande inför en period av stor politisk instabilitet. President Igor Dodon har betonat att parlamentet måste upplösas och att extra val måste hållas så snart som möjligt. Den 7 juli 2020 fastställde Republiken Moldaviens författningsdomstol att extra val endast kan hållas efter presidentvalet.

L.  Den 17 april 2020 tecknade Moldaviens och Rysslands regeringar ett avtal om ett lån på 200 miljoner EUR som Ryska federationen skulle ställa till Republiken Moldaviens förfogande, med en förmånlig räntesats på 2 %, som förhandlades fram av de båda ländernas presidenter. Avtalet ratificerades den 23 april. Samma dag, efter att oppositionsledamöter i parlamentet lämnat in en överklagan, avbröt Republiken Moldaviens författningsdomstol tillfälligt tillämpningen av lagen om ratificering av låneavtalet tills den skulle slutföra undersökningen av dess förenlighet med författningen. Den 6 maj rapporterade författningsdomstolens ordförande om att de moldaviska myndigheterna utövat påtryckningar på författningsdomstolen och försökt att misskreditera dess domare. Den 7 maj 2020 fastställde författningsdomstolen att låneavtalet var författningsstridigt. Förhandlingar pågår för närvarande om ett nytt låneavtal med Ryska federationen.

M.  Covid-19-krisen har visat det ökande behovet av samordning mellan unionen och grannländerna när det gäller att hantera gemensamma hot. Unionen har reagerat på detta behov genom att bland annat ta fram ett ekonomiskt stödpaket för sina grannar.

N.  Under covid-19-krisen är solidaritet med länderna inom det östliga partnerskapet av avgörande betydelse, och EU har tillhandahållit omfattande stöd för att hantera följderna av utbrottet i regionen. I detta sammanhang kommer Republiken Moldavien att få 87 miljoner EUR i omdirigerat bilateralt stöd.

O.  EU ställer också ytterligare makroekonomiska stödlån på 100 miljoner EUR till Republiken Moldaviens förfogande, som en del av beslutet att tillhandahålla makroekonomiskt stöd till tio partnerländer i grannskapet för att hjälpa dem att begränsa de ekonomiska följderna av coronaviruspandemin. Den första delen av det exceptionella makroekonomiska stödpaketet kommer att betalas ut så snart som möjligt efter att samförståndsavtalet med Republiken Moldavien har ratificerats. För att ta emot den andra delbetalningen, som ska betalas ut inom ett år från det att samförståndsavtalet undertecknats, måste landet respektera vissa villkor. Ett viktigt förhandsvillkor för beviljande av detta makroekonomiska stöd är att landet respekterar gällande demokratiska mekanismer – däribland ett parlamentariskt flerpartisystem – och rättsstatsprincipen samt garanterar respekten för de mänskliga rättigheterna. Ingåendet av samförståndsavtalet bör välkomnas, och genomförandet av de åtaganden som gjorts bör garanteras.

P.  Republiken Moldavien har gjort internationella och nationella åtaganden för att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt. Landet har antagit åtgärder för att främja den politiska representationen av kvinnor, bland annat genom att anta en obligatorisk könskvot på 40 % för de politiska partiernas kandidatlistor. Det behövs ytterligare insatser för att främja målen i den nationella jämställdhetsstrategin för 2017–2021, inbegripet lämplig finansiering och starkare genomförandemekanismer.

Q.  Trots alla ekonomiska framsteg har effekten av det ekonomiska stödet och reforminsatserna varit tämligen marginell. Republiken Moldavien är fortfarande ett av Europas fattigaste länder och står inför en negativ social situation med avfolkade byar och extrem fattigdom. År 2018 var 38,5 % av arbetstagarna i Republiken Moldavien informellt anställda och utan tillgång till någon form av socialt skydd.

R.  Sedan 1989 har Republiken Moldaviens befolkning krympt med nästan en tredjedel. I demografiska termer är detta de sämsta siffrorna i hela Europa. Moldaver lämnar landet för högre lön, bättre utbildning och faciliteter. En sådan utveckling har djupa och bestående politiska, ekonomiska och sociala konsekvenser. Republiken Moldavien står inför arbetskraftsbrist och brist på yrkesutövare såsom sjuksköterskor och läkare. De äldre, av vilka en stor andel är beroende av penningförsändelser, är Republiken Moldaviens mest utsatta människor och sårbara för fattigdom.

S.  Republiken Moldaviens problem kan inte lösas utanför landet, och det är nödvändigt att stärka det moldaviska folkets egenansvar för att möta landets utmaningar. Det är fortsättningsvis viktigt att hantera de största utmaningarna, såsom kampen mot korruption och oligarkiska strukturer, efterlevnaden av demokratiska standarder, behovet av att lösa de mångfasetterade sociala problemen, säkerställa mediemångfalden och att ta itu med fattigdom och utvandring.

Gemensamma värden och allmänna principer

1.  Europaparlamentet påminner om att de gemensamma värderingar som EU bygger på – nämligen demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt rättsstatsprincipen – också ligger till grund för den politiska associeringen och den ekonomiska integrationen mellan EU och Republiken Moldavien. Parlamentet bekräftar på nytt unionens åtagande att stödja Republiken Moldaviens väg mot EU-medlemskap genom politisk associering, ekonomisk integration och respektive reformer. Parlamentet noterar att associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet fortfarande är av största vikt för utvecklingen av Republiken Moldavien, särskilt i dessa exceptionella tider, och berömmer det moldaviska samhällets och de moldaviska myndigheternas varaktiga engagemang i denna process. Parlamentet påminner dock om att ytterligare framsteg måste göras när det gäller genomförandet av avtalet för att uppnå dess fulla potential och fördelar, särskilt genom att fokusera på de statliga institutionernas oberoende, deras motståndskraft mot oligarkers inflytande, korruptionsbekämpningen, rättskipningen och stärkandet av rättsstatsprincipen och på förbättringar av medborgarnas levnadsstandard. Parlamentet understryker att associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet var det huvudsakliga verktyget för att uppmuntra och stödja processen för strukturreformer, demokrati och rättsstatsprincipen.

2.  Europaparlamentet välkomnar alla avsikter i riktning mot en närmare politisk, mänsklig och ekonomisk integration med unionen i linje med principen om differentiering och i enlighet med de resultat som Republiken Moldaviens myndigheter och samhälle uppnått, liksom deras ambitioner.

3.  Europaparlamentet noterar slutsatserna från IMF:s artikel IV-samråd i mars 2020 och IMF-styrelsens sjätte och slutliga översyn av Republiken Moldaviens ekonomiska resultat inom ramen för den utvidgade kreditfaciliteten och den utvidgade finansieringsfaciliteten, med särskild hänsyn till återställandet av Republiken Moldaviens banksystem och förstärkningen av styrningen av finanssektorn.

4.  Europaparlamentet välkomnar utbetalningen av den andra delbetalningen av unionens makroekonomiska stöd. Parlamentet erkänner Republiken Moldaviens reforminsatser inom bland annat kampen mot korruption, stärkandet av regelverket för penningtvättsbekämpning och antagandet av en ny lag om icke-statliga organisationers verksamhet, och noterar att Republiken Moldavien har gått med i OECD:s program för inbördes utvärdering inom korruptionsbekämpning (Istanbulhandlingsplanen).

5.  Europaparlamentet anser att utbetalningen av den andra delen av EU:s makroekonomiska stödprogram för 2017–2020 bör följas av ansträngningar från de moldaviska myndigheternas sida, för att uppfylla de relevanta villkoren inom områden som rör förstärkning av regelverket för penningtvättsbekämpning, där man bör åstadkomma konkreta och bestående resultat, och när det gäller en förstärkning av oberoendet för landets centralbank.

6.  Europaparlamentet uppmanar den moldaviska regeringen och EU att samarbeta för att motverka covid-19-krisens negativa konsekvenser för den sociala och ekonomiska utvecklingen.

7.  Europaparlamentet välkomnar resultatet av förhandlingarna om samförståndsavtalet om EU:s nya program för exceptionellt makroekonomiskt stöd som syftar till att motverka de negativa ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin.

Vikten av genomförandet av associeringsavtalet för den pågående politiska utvecklingen och inför presidentvalet den 1 november

8.  Europaparlamentet noterar att Republiken Moldaviens verksamhetsprogram från november 2019 är mindre ambitiöst än den tidigare regeringens globala agenda för 2030, och är bekymrat över att politisk instabilitet och ständiga regeringsskiften påverkar genomförandet av bestämmelserna i associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet och bromsar reformtakten. Parlamentet stöder kopplingen mellan nästa associeringsagenda och det nya associeringsavtalet och betonar vikten av ett snabbt antagande av den nya agendan som ett instrument för att påskynda genomförandet av associeringsavtalet och uppdatera dess prioriteringar med aktivt parlamentariskt deltagande och bidrag från det civila samhället och andra berörda parter i EU och Republiken Moldavien. Parlamentet insisterar på att fortsatt politiskt och ekonomiskt stöd från EU:s sida ska fortsätta att vara beroende av konkreta reformer, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen och rättsväsendet. Parlamentet upprepar här vikten av att genomföra alla prioriterade reformer som avtalats i associeringsagendan och att uppfylla de villkor som avtalats för utbetalningen av andra och tredje delen av det makroekonomiska stödet.

9.  Europaparlamentet välkomnar Republiken Moldaviens konstruktiva bidrag till samarbetet inom det östliga partnerskapet, och uppmuntrar till ett permanent och intensifierat politiskt utbyte mellan de länder som ingått associeringsavtal/djupgående och omfattande frihandelsavtal och kommissionen om associeringsrelaterade reformer. Kommissionen uppmanas att på rätt sätt använda de befintliga mekanismerna för att fortsätta att övervaka det konkreta genomförandet av reformer och ta fram en villkorsmekanism, inklusive tydliga riktmärken, med ett meningsfullt deltagande av det civila samhället, särskilt på lokal nivå. Parlamentet anser i detta sammanhang att det är ytterst viktigt att öka det ekonomiska stödet till det civila samhällets organisationer, som spelar en avgörande roll när det gäller att främja deltagande i offentliga debatter och övervaka såväl de moldaviska myndigheternas åtgärder som effektiviteten i unionens politik gentemot landet. Parlamentet föreslår dessutom att man utnyttjar erfarenheterna från stödgruppen för Ukraina för att skapa en liknande struktur för Republiken Moldavien, i syfte att göra unionens stöd effektivare och synligare.

10.  Europaparlamentet understryker att situationen i Republiken Moldavien bör övervakas noga på lång sikt, också under perioden före valet, i enlighet med OSSE/ODIHR:s normala praxis och standarder, särskilt under innevarande krisperiod, eftersom det kommande presidentvalet kommer att sätta demokratin och rättsstatsprincipen på prov i landet.

11.  Europaparlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att säkerställa ett fritt och rättvist presidentval den 1 november 2020, och uppmanar eftertryckligen de moldaviska myndigheterna att ytterligare förbättra vallagstiftningen för att säkerställa en effektiv rösträtt, rättvisa valkampanjer, insyn i lagstiftningsprocessen och demokratisk tillsyn, så att en adekvat offentlig granskning av regeringens och parlamentets verksamhet möjliggörs. Parlamentet kräver att de moldaviska myndigheterna avstår från att ändra regler och föreskrifter för politisk vinning. Sådana ändringar kommer nämligen alltid att resultera i politisk oro och instabilitet som påverkar engagemanget för strukturreformer. Parlamentet understryker, med tanke på framtida val, vikten av regeringens demokratiska legitimitet, transparens vid koalitionsbyggen, respekt för väljarnas vilja, och vikten av att en regeringsmajoritet speglar folkets röst.

12.  Europaparlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att stärka de demokratiska mekanismerna, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem, och att säkerställa fria, oberoende och pluralistiska medier samt rättvis tillgång till finansiering och medier. Parlamentet kräver i detta sammanhang att de moldaviska myndigheterna stärker motståndskraften mot desinformation och informationsmanipulation från inhemska och utländska aktörers sida, både på och utanför internet, och vidtar åtgärder för att tillgodose det ännu mer akuta behovet av att ta itu med röstköp, hot mot valobservatörer, mutor i samband med val och annan korruption samt missbruk av statliga resurser, eftersom dessa metoder undergräver och förstör alla demokratiska insatser som görs av politiska aktörer i Republiken Moldavien.

13.  Europaparlamentet understryker behovet av en stark och rättvis politisk rivalitet mellan presidentkandidaterna, och påpekar att en sådan rivalitet inte skulle vara möjlig utan ett sunt och öppet system för partifinansiering och kampanjfinansiering för presidentval.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Republiken Moldaviens regering att införa alla nödvändiga åtgärder för att se till att moldaviska medborgare bosatta i Transnistrien och utanför Republiken Moldavien kan delta i val på ett inkluderande, transparent och rättvist sätt, fritt från utländsk inblandning.

Reformer och institutionell ram

15.  Europaparlamentet välkomnar de reformer som lett till införandet av en viseringsfri ordning med unionen. Programmet har använts i stor utsträckning av Republiken Moldaviens medborgare och är ett mycket gott exempel på hur genomförandet av associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet berör medborgarnas liv genom att främja direkta personkontakter med andra européer. Parlamentet uppmanar unionen och Republiken Moldavien att ytterligare förbättra kontakter och utbyten mellan människor i syfte att skapa ömsesidigt positiva bilder av varandra bland befolkningen.

16.  Europaparlamentet välkomnar att mer än 2,3 miljoner moldaviska medborgare har utnyttjat den viseringsfria ordningen sedan 2014, och noterar att kommissionens senaste rapport anger att Republiken Moldavien fortsätter att uppfylla viseringsliberaliseringens krav, och att viseringsfri rörlighet alltjämt medför ekonomiska, sociala och kulturella fördelar både för unionen och för Republiken Moldavien. Parlamentet uppmuntrar båda sidor att upprätthålla den fria rörligheten för personer även under kriser.

17.  Europaparlamentet erkänner de åtgärder som de moldaviska myndigheterna vidtagit för att genomföra rekommendationerna i de årliga rapporterna om upphävandemekanismen för viseringar. Parlamentet rekommenderar ett fortsatt genomförande av riktmärkena i samband med politiken för viseringsliberalisering, och uppmanar myndigheterna att fullfölja dessa ansträngningar för att uppfylla riktmärkena för viseringsliberalisering, särskilt inom korruptionsbekämpning, att stärka rättsväsendet, tillämpa lagstiftningen mot penningtvätt samt att vidta konkreta åtgärder för att ta itu med det ökande antalet ogrundade asylansökningar. Parlamentet är här bekymrat över ökningen av antalet moldaviska medborgare som befunnits vistas olagligt i Schengen+-området (en ökning på 47 %) och över ökningen av antalet asylansökningar (en ökning på 48 %). Parlamentet uppmanar eftertryckligen de moldaviska myndigheterna att fortsätta att genomföra de åtaganden som gjorts i samband med den liberaliserade viseringsordningen för Schengenområdet inom området effektiv migrationshantering och säkerställa asylrättigheter för sökande från tredjeländer i Republiken Moldavien.

18.  Europaparlamentet gläds åt att Republiken Moldaviens parlament har antagit många rättsakter i linje med landets åtaganden enligt associeringsavtalet, nämligen i fråga om offentlig förvaltning, förvaltning av de offentliga finanserna samt reformer av rättsväsendet. Parlamentet understryker vikten av ett fullständigt genomförande av dessa rättsakter, bland annat genom antagande av sekundärlagstiftning.

19.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts när det gäller förvaltningen av de offentliga finanserna, och uppmanar de moldaviska myndigheterna att påskynda genomförandet av andra reformer av associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsområdet som bygger på en förbättring av rättsstatsprincipen.

20.  Europaparlamentet erkänner Republiken Moldaviens viktiga åtgärder för att få den offentliga förvaltningen att prestera bättre. Parlamentet uppmanar i detta syfte den moldaviska regeringen att säkerställa att reformen av den offentliga förvaltningen för 2016–2020 genomförs fullständigt och i enlighet med de principer för offentlig förvaltning som fastställts av OECD/Sigma. Parlamentet uppmuntrar dessutom de moldaviska myndigheterna att öka insynen och bekämpa den utbredda korruptionen inom den offentliga förvaltningen samt att inrätta en nationell skola för offentlig förvaltning.

21.  Europaparlamentet understryker att ett mer effektivt och hållbart genomförande av associeringsavtalet är hänger samman med en opartisk och professionell förvaltning av statliga institutioner och organ. Parlamentet upprepar här sin oro över bristen på kontinuerligt engagemang för förbättringar i den offentliga sektorn, vilket avskräcker kompetenta människor från att skapa sig en karriär inom offentlig förvaltning. Parlamentet betonar behovet av att utveckla en professionell offentlig förvaltning och uppmuntra unga människor att satsa på en karriär inom offentlig sektor, för att skapa en mer öppen förvaltning där nepotism och favorisering inte leder till kronisk politisering.

22.  Europaparlamentet är mycket angeläget om att det så snart som möjligt ska inledas en mer omfattande decentraliseringsreform, inbegripet reformen av Republiken Moldaviens administrativ-territoriala system, regionala utveckling och administrativa decentralisering, med möjlighet att generera lokala skatter. Parlamentet understryker här att det behövs ett mer djupgående och bredare samarbete mellan lokala myndigheter, och att antalet lokala myndigheter bör minska. Parlamentet anser att det behöver vidtas fler åtgärder för att säkerställa deras större oberoende och minska deras driftkostnader. Parlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att upprätthålla principerna för lokal demokrati och lokal autonomi i enlighet med den europeiska stadgan om lokalt självstyre genom att tillhandahålla rätt kompetenser och tillräcklig finansiering för de lokala myndigheterna och genom att säkerställa att de fungerar effektivt.

23.  Europaparlamentet är bekymrat över att medie- och reklamsektorerna är mycket koncentrerade och politiserade, vilket medför att allmänhetens förtroende för medierna är lågt. Parlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att fortsätta reformen av mediesektorn och att i högre grad involvera det civila samhället i processen. Republiken Moldavien uppmanas särskilt att se över den audiovisuella koden och liberalisera reklammarknaden i enlighet med europeiska standarder för mediefrihet och mediepluralism, något som rekommenderats av kommissionen och Venedigkommissionen, för att säkerställa full insyn i ägandet i medierna och reklammarknaden.

24.  Europaparlamentet anser att insatser för att stärka mediernas mångfald och oberoende bör vara en prioritet för unionen och Republiken Moldavien i deras partnerskapsförbindelser, och att detta bör avspeglas på lämpligt sätt också i de finansiella anslagen. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till oberoende medier, även i regionerna. Parlamentet uppmanar med kraft de moldaviska myndigheterna att avstå från att utnyttja covid-19-pandemin för att vidta åtgärder som inskränker yttrandefriheten och begränsar mediernas möjligheter att rapportera om den fulla dimensionen av coronakrisens konsekvenser för samhället på ett oberoende och opartiskt sätt. Parlamentet uttrycker oro över spridningen av falska nyheter och desinformation i Republiken Moldavien under coronakrisen, och påpekar behovet av att både de lokala myndigheterna och unionen utvecklar särskilda program som främjar mediekompetens, bekämpar desinformation och stöder faktagranskat medieinnehåll av god kvalitet.

25.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de moldaviska myndigheterna att främja fria och oberoende medier och säkerställa, bland annat genom att utföra en oberoende revision, att det audiovisuella rådet fungerar effektivt som en oberoende tillsynsmyndighet och bekämpar de pågående hoten mot journalister, politiseringen av och bristen på transparens i offentliga institutioner och tillsynsinstitutioner och allmänhetens bristfälliga tillgång till information och medieinnehåll av hög kvalitet samt säkerställer insyn i medieägandet.

26.  Europaparlamentet understryker att EU är den största givaren av bistånd till Republiken Moldavien. Parlamentet noterar med stor oro de styrande politikernas kontinuerliga propaganda, desinformationskampanjer och nedvärderande budskap mot unionen, vilka målar upp en förvrängd och orealistisk bild på public service-tv och i medierna. Parlamentet beklagar sådana offentliga attacker mot unionens stöd och anseende, eftersom de undergräver genomförandet av associeringsavtalet och förbindelserna mellan EU och Republiken Moldavien. Parlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att upphöra med de desinformationskampanjer och EU-fientliga propagandakampanjer som de moldaviska medborgarna i allmänhet är exponerade för, och att öka stödet i kampen mot falska nyheter, hybridkrigföring i kommunikation, riktade desinformationskampanjer och försämringen av medieprogram. Parlamentet understryker att politisk inblandning i massmedier strukturellt undergräver grundläggande friheter och tillgång till information.

27.  Europaparlamentet beklagar djupt att den nuvarande regeringen i Chișinău successivt fjärmar sig från Europa, vilket hotar landets demokratiska strävanden, och uppmanar med kraft alla proeuropeiska politiska partier att finna lösningar genom dialog, för att säkerställa kontinuiteten i Republiken Moldaviens europeiska integrationsprocess, och till fullo dra nytta av alla fördelar med associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet.

28.  Europaparlamentet uppmanar Republiken Moldaviens myndigheter att öka sina ansträngningar för att säkerställa att de möjligheter som härrör från associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet samt EU:s stöd och program når den lokala nivån, också i avlägsna delar av landet, i synnerhet på landsbygden, så att det blir möjligt för invånarna att verka för positiva förändringar i sina samhällen, särskilt de som är mer sårbara för postsovjetiska attityder och rysk manipulation.

29.  Europaparlamentet anser att myndigheterna bör lämna transparent information om det externa stöd som de har för avsikt att ansöka om, och att finansiering från Ryska federationen bör diskuteras öppet i parlamentet och med sakkunniga och det civila samhället, inbegripet när det gäller de geostrategiska villkor och de långsiktiga konsekvenser för ekonomin som denna typ av finansiering medför. Parlamentet anser att myndigheterna också bör ge allmänheten nödvändiga förklaringar när det gäller villkor i samband med ekonomiskt stöd från EU. Parlamentet understryker att EU:s villkor är att betrakta som möjligheter att genomföra nödvändiga reformer.

30.  Europaparlamentet understryker behovet av att bekämpa rysk desinformation genom faktabaserad och tillgänglig kvalitetsinformation, samt genom offentliga kampanjer som syftar till att öka allmänhetens medvetenhet. Parlamentet uppmuntrar Republiken Moldaviens myndigheter att sträva efter att fördjupa samarbetet med unionen och dess medlemsstater för att förbättra genomförandet av god praxis och lösningar för att motverka desinformation, propaganda, manipulation och fientligt inflytande av externa krafter med syfte att splittra, destabilisera och undergräva integriteten för de interna politiska processerna och för förbindelserna med EU.

31.  Europaparlamentet erkänner de framsteg som gjorts när det gäller det moldaviska parlamentets antagande av den nya lagen om icke-kommersiella organisationer, som ett led i villkoren för att erhålla makroekonomiskt stöd från EU. Parlamentet förväntar sig att ett snabbt och effektivt genomförande kommer att främja full respekt för det civila samhällets och de icke-statliga organisationernas rättigheter och friheter samt föreningsfriheten, och efterlyser mer stöd från den moldaviska regering i utvecklingen av det civila samhället. Parlamentet påpekar de icke-statliga organisationernas centrala roll i varje demokratiskt samhälle, och hoppas att den nya lagen kommer att öka insynen i det offentliga beslutsfattandet och ge ett moderniserat regelverk för det civila samhällets funktion i landet. De moldaviska myndigheterna uppmanas med kraft att avstå från att utöva påtryckningar på icke-statliga organisationer och andra samhällsaktörer. Parlamentet beklagar att politiska tjänstemän generellt visar misstro och fientlighet mot det civila samhället. Parlamentet uppmanar med kraft till ett mer meningsfullt och aktivt deltagande från det civila samhällets sida i beslutsfattandet och genomförandeprocessen, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. På detta område skulle icke-statliga organisationer kunna fungera som väktare och ställa respektive statliga institutioner till svars. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ge det civila samhället politiskt, tekniskt och ekonomiskt stöd, och uppmanar eftertryckligen EU-institutionerna att fastställa tydliga regler som bidrar till att undvika att bidrag beviljas till icke-statliga organisationer som inrättats av och finansieras av stater genom informella kanaler.

32.  Europaparlamentet uppmanar Republiken Moldaviens myndigheter att främja öppenhet i det offentliga beslutsfattandet och säkerställa ett lämpligt deltagande av och samråd med berörda parter och det civila samhället i alla faser, vilket också kommer att öka den offentliga granskningen och den samhälleliga acceptansen av de reformer som genomförs.

33.  Europaparlamentet välkomnar de ändringar av vallagstiftningen som antogs i augusti 2019 och den moldaviska författningsdomstolens avgörande från februari 2020 om territoriella krav för bildande av politiska partier.

34.  Europaparlamentet påpekar att covid-19-krisen har belyst det faktum att hälso- och sjukvårdssystemet i Republiken Moldavien är underutvecklat och har svårt att klara av den senaste tidens ökning av antalet fall. Kommissionen, medlemsstaterna och Republiken Moldavien uppmanas eftertryckligen att utöka samarbetet kring folkhälsans motståndskraft, utbyta bästa praxis och samarbeta med det civila samhället, näringslivet och små och medelstora företag för att inrätta epidemistrategier som är inriktade på samhällets mest utsatta grupper. Parlamentet uppmanar den moldaviska regeringen att stärka hälso- och sjukvårdssystemet, förbättra sanitetsstandarden, särskilt på sjukhus, samt att på ett öppet och inkluderande sätt ge sin befolkning all relevant information om pandemin.

Samarbete på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och framsteg när det gäller att lösa konflikten i Transnistrien

35.  Europaparlamentet välkomnar Republiken Moldaviens deltagande i uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), utredningar när det gäller it-säkerhet och it-brottslighet samt Republiken Moldaviens samarbete med Nato och anpassning till EU:s förklaringar i Gusp-frågor. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att inkludera Republiken Moldavien i nya former för samarbete när det gäller it-säkerhet, hybridhot och it-brottsutredningar.

36.  Europaparlamentet inser vikten av Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag för Moldavien och Ukraina (EU BAM) för att harmonisera systemet för gränsförvaltning och tullar med EU:s system, även när det gäller lösningen av frågan om Transnistrien.

37.  Europaparlamentet erkänner Republiken Moldaviens unika erfarenhet och sakkunskap och dess bidrag till unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, och uppmuntrar till ett fördjupat samarbete inom EU-relaterad försvarspolitik, inbegripet deltagande i det permanenta strukturerade samarbetet så snart frågan om tredjeländers deltagande har klargjorts.

38.  Europaparlamentet vidhåller EU:s stöd för Republiken Moldaviens suveränitet och territoriella integritet och för ansträngningarna inom ramen för 5+2-förhandlingsprocessen för att nå en fredlig, varaktig, övergripande och politisk lösning av konflikten i Transnistrien, grundad på respekt för Republiken Moldaviens suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser, med en särskild status för Transnistrien som säkerställer skyddet av de mänskliga rättigheterna även på de territorier som för närvarande inte kontrolleras av konstitutionella myndigheter. Parlamentet påminner om att FN:s generalförsamling den 22 juni 2018 antog en resolution där Ryska federationen uppmanas att ovillkorligen dra tillbaka sina styrkor och sin krigsmateriel från Republiken Moldaviens territorium, och bekräftar än en gång sitt stöd för omedelbart genomförande av resolutionen.

39.  Europaparlamentet uppmuntrar den moldaviska regeringen att fortsätta att främja en gynnsam miljö för konfliktlösning, och stödja verksamheter som ökar förtroendet och de direkta personkontakterna bland samhällen som splittrats av konflikter.

40.  Europaparlamentet erkänner det ökade ömsesidiga beroendet mellan Republiken Moldavien och dess region Transnistrien i fråga om säkerhet, och bådas stabilitet, som den viktigaste faktorn för att förebygga och lösa säkerhetsutmaningar såsom hybridhot, cyberangrepp, valinblandning på nätet, desinformations- och propagandakampanjer, och inblandning av tredje part i politiska processer, valprocesser och andra demokratiska processer.

41.  Europaparlamentet välkomnar den moldaviska regeringens ansträngningar för att utvidga fördelarna med det djupgående och omfattande frihandelsavtalet och det viseringsfria systemet till regionen Transnistrien, vilket möjliggjorde en betydande ökning av rörligheten och handeln med regionen samt all verksamhet som stärker det ekonomiska samarbetet och ökar utbytet av varor och tjänster mellan Republiken Moldavien och Transnistrien.

42.  Europaparlamentet anser att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet resulterade i en massiv svängning av handelns riktning från Eurasiska ekonomiska unionen till EU, genom att garantera tullfri tillgång till EU:s marknad för transnistriska företag som är registrerade på den västra stranden av floden Dniester och som omfattas av kontroller av moldaviska tulltjänstemän. Parlamentet uppmuntrar de moldaviska myndigheterna att gå vidare mot handel och samarbete med EU-marknaden, för att förbättra marknadstillträdet, öppenheten och goda affärsmetoder, samt minska oligarkernas möjligheter till marknadsmanipulation och monopolisering.

43.  Europaparlamentet understryker att varje lösning på frågan om Transnistrien måste respektera Republiken Moldaviens suveräna rätt att välja sin egen försvars- och utrikespolitik.

44.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Republiken Moldaviens myndigheter att utveckla och genomföra det lagstiftningspaket om konfliktförebyggande och krishantering som ingick i associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Moldavien under perioden 2017–2019.

Rättsstatliga principer och god samhällsstyrning

45.  Europaparlamentet är oroat över den långsamma takten i fråga om reformer som rör rättsstatsprincipen och de demokratiska institutionerna. Parlamentet uppmanar med kraft Republiken Moldaviens regering att utan dröjsmål slutföra de rättsliga reformerna för att säkerställa rättsväsendets oberoende, opartiskhet och effektivitet samt specialiserade korruptionsbekämpande institutioner. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang Republiken Moldaviens regering att säkerställa en öppen process för utarbetandet av ändringarna av den moldaviska författningen avseende högsta rättsrådet och för deras antagande, med hjälp av internationella prejudikat och god praxis, i överensstämmelse med Venedigkommissionens rekommendationer och i samråd med experter från Europarådet och EU, det civila samhället och andra berörda aktörer. Parlamentet beklagar att ändringsförslagen om utnämning av medlemmar av högsta rättsrådet har behandlats i all hast av parlamentet. Parlamentet understryker behovet av att garantera högsta rättsrådets oberoende, och uppmanar de moldaviska myndigheterna att säkerställa att domare väljs och befordras utifrån sina meriter.

46.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att fortsätta de verkningsfulla samråden för att anta ett koncept och en handlingsplan för reform av rättsväsendet utifrån en omfattande analys, i brett samförstånd med berörda aktörer och i full överensstämmelse med den moldaviska författningen och europeiska normer.

47.  Europaparlamentet är oroat över den låga nivån på förtroendet för rättsväsendets integritet och effektivitet, och över den dömande maktens mottaglighet för politiska påtryckningar som hindrar dess oberoende. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Republiken Moldavien att säkerställa öppenhet under utnämningsförfaranden inom rättsväsendet och att se till att riksåklagaren, hans personal och allmänna åklagare i allmänhet arbetar självständigt och iakttar de högsta standarderna för professionalism och integritet.

48.  Europaparlamentet påpekar i detta avseende att bristen på resurser och bristande kunskap om god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter genomsyrar och inverkar negativt på den moldaviska förvaltningens effektiva funktion. Kommissionen uppmanas att öka finansieringen genom de tillgängliga instrumenten för budgetstöd och tekniskt stöd för att stärka rättsliga och brottsbekämpande myndigheters kapacitet och effektivitet, med beaktande av de framsteg som gjorts med genomförandet av reformerna.

49.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Republiken Moldaviens myndigheter att stärka författningsdomstolens fulla oberoende och att säkerställa att den inte blir föremål för någon politisk inblandning. Parlamentet förkastar med eftertryck varje försök till hotelser eller påtryckningar riktade mot författningsdomstolens domare, och fördömer de enorma påtryckningar, utpressningsförsök och trakasserier som domstolens domare fick utstå innan de meddelade avgörandet om det ryska lånet. Parlamentet beklagar djupt försöken att politisera författningsdomstolen, och den passivitet som åklagarväsendet och centrumet för korruptionsbekämpning visat i fråga om att försvara författningsdomstolens oberoende.

50.  Europaparlamentet är oroat över den ihållande långsiktiga trenden av bristande framsteg beträffande korruption i Republiken Moldavien, och uppmanar därför eftertryckligen regeringen att intensifiera kampen mot korruption och state capture, liksom mot penningtvätt, smuggling och organiserad brottslighet, inklusive människohandel. Republiken Moldaviens regering uppmanas att vidta konkreta åtgärder för att stärka oberoendet, integriteten och effektiviteten för det nationella centrumet för korruptionsbekämpning och åklagarmyndigheten för korruptionsfrågor, samt säkerställa avpolitiseringen av offentliga korruptionsbekämpande institutioner och brottsbekämpande organ. Parlamentet påpekar behovet av varaktiga och konsekventa ansträngningar för att förebygga och lagföra organiserad brottslighet och korruption på hög nivå. Parlamentet anser att detta är det enda sättet att återupprätta de moldaviska medborgarnas förtroende och säkerställa att varaktiga reformer genomförs i Republiken Moldavien. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge mycket mer konsekvent stöd till de civilsamhällesorganisationer som övervakar bedrägerier och penningtvätt.

51.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att utöka sitt arbete med att bekämpa organiserad brottslighet och upplösa kriminella arrangemang.

52.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av lagen om påföljder för penningtvätt den 21 maj 2020 och efterlyser ett snabbt utarbetande av riktlinjer för tillämpning av den nya lagstiftningen, samt specialiserad utbildning för de berörda myndigheterna. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att upprätthålla konsekventa insatser för att bekämpa smuggling och penningtvätt, upplösa kriminella nätverk och minska oligarkernas inflytande. Parlamentet efterlyser ett utökat samarbete med Europol, Interpol och tullorganisationer såsom Världstullorganisationen och OECD:s nätverk för korruptionsbekämpning.

53.  Europaparlamentet noterar med oro slutsatserna i kommissionens och Europeiska utrikestjänstens rapport från 2019 om genomförandet av Moldaviens associering, där det framgår att arbetet med att inrätta instrument och organ för att förhindra bedrägerier och penningtvätt har gått trögt. Parlamentet förväntar sig att den nya regeringen ska bygga vidare på de åtgärder som nyligen vidtagits av den föregående regeringen i fråga om att bekämpa korruption och avslöja kriminella arrangemang och arrangemang för penningtvätt.

54.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som vidtagits för att lagföra det omfattande bankbedrägeri som uppdagades 2014 och andra penningtvättsfall. Parlamentet upprepar dock sin oro över det fortsatta misslyckandet med att på ett transparent sätt åtala alla ansvariga för det bankbedrägeri som uppdagades 2014, liksom över den långsamma återvinningen av stulna tillgångar. Parlamentet upprepar sin oro över att ingen betydande återvinning av tillgångar hittills har gjorts, och betonar att ytterligare åtgärder behöver vidtas i denna riktning. Parlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att påskynda lagföringsprocessen, att utan ytterligare dröjsmål ställa alla ansvariga inför rätta, och att återvinna förskingrade medel. Medlemsstaterna uppmanas att erbjuda Republiken Moldaviens myndigheter ett starkt stöd i utredningen av fallet om de efterfrågar detta.

55.  Europaparlamentet välkomnar antagandet den 18 juni 2020 av den nya lagen om att avskaffa programmet för medborgarskap för investerare från och med den 1 september 2020, dvs. i slutet av det nuvarande moratoriet. Parlamentet anser att detta är ett viktigt steg för att minska risken för korruption, skatteundandragande och penningtvätt i Republiken Moldavien. Parlamentet noterar att endast de redan inkomna ansökningarna kommer att behandlas tills programmet är avskaffat, och uppmanar kommissionen att noga övervaka hur detta görs.

56.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Republiken Moldaviens myndigheter att öka insynen i finansieringen av politiska partier och att undersöka alla oegentligheter på ett rättvist och opartiskt sätt. Parlamentet betonar behovet av att bekämpa korruption i Moldaviens politiska klass. Parlamentet är djupt oroat över den senaste tidens misstankar om att parlamentsledamöter mutats att byta politisk tillhörighet, liksom över misstankarna om kidnappning, hotelser och påtryckningar mot valda företrädare. Parlamentet påpekar att dessa misstankar måste undersökas och att sådant beteende inte är förenligt med de värden som ligger till grund för associeringsavtalet med Republiken Moldavien. Parlamentet framhåller också de politiska partiernas ansvar att bekämpa korruption inom de egna leden. Parlamentet uppmanar dessutom myndigheterna att se till att inga medel från välgörenhetsorganisationer används för valkampanjer. Parlamentet kräver att myndigheterna förbjuder användning av anslag för administration till gagn för den styrande politiska klassen under valkampanjen.

Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

57.  Europaparlamentet erkänner att lagstiftningen om skydd av mänskliga rättigheter har förbättrats, särskilt till följd av den nya handlingsplanen för mänskliga rättigheter 2018–2022. Parlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att avsevärt öka insatserna och anta genomförandeåtgärder och sekundärlagstiftning för att upprätthålla dessa rättigheter och grundläggande friheter, särskilt för minoriteter och utsatta grupper, såsom kvinnor och barn som utnyttjas av människohandlare, språkliga minoriteter, personer med funktionsnedsättning, romer och hbt+-personer, och därmed erkänna respekten för mänskliga rättigheter som ett avgörande kriterium och en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Parlamentet är bekymrat över att betydande människorättsproblem fortfarande är olösta och ostraffade, såsom påtryckningar och politiskt motiverade åtal och frihetsberövanden, tortyr, godtyckliga frihetsberövanden, hårda och livshotande fängelseförhållanden, godtycklig eller olaglig inblandning i privatlivet, användning av tvångsarbete eller obligatoriskt barnarbete.

58.  Europaparlamentet ser med djup oro på situationen för de moldaver som fastnat i EU:s medlemsstater på grund av covid-19-krisen utan något socialt skydd. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samband med covid-19 se till att säsongsarbetare från tredjeländer behandlas på samma sätt som EU-medborgare i enlighet med direktiv 2014/36/EU(8), och erinrar om att sådana arbetstagare har samma arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter som EU-medborgare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa kvalitetsboende för gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare utan koppling till deras lön och att säkerställa anständiga faciliteter, skydd av hyrestagarens privatliv och skriftliga hyresavtal vars efterlevnad kontrolleras av yrkesinspektionerna, samt att fastställa standarder i detta avseende.

59.  Europaparlamentet konstaterar med oro det begränsade genomförandet av åtagandena enligt associeringsavtalet på det sociala området, särskilt vad gäller arbetsplatsinspektioner, åtgärder mot diskriminering samt social dialog. Parlamentet är bekymrat över att framstegen i fråga om att hantera makroekonomiska brister fortfarande inte är tillräckliga för att i någon betydande omfattning förbättra levnadsstandarden, och nu äventyras av covid-19-krisens konsekvenser. Parlamentet insisterar på obligatoriskt deltagande av fackföreningar, liksom det civila samhällets organisationer, när associeringsavtalen genomförs.

60.  Europaparlamentet understryker att unionen bör kunna avkräva Republiken Moldavien räkenskap för dess åtaganden med tanke på den sociala dimensionen i associeringsavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram årliga detaljerade lägesrapporter om genomförandet av sociala och arbetsrelaterade frågor gällande associeringsavtalet, som inte endast analyserar införlivandet av relevanta unionsdirektiv och normer, utan också det faktiska genomförandet av dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta till sig arbetsmarknadsexperters förslag att införa en mekanism för att beivra överträdelser av avtalade standarder. Parlamentet föreslår att utbetalningen av makroekonomiskt stöd ska användas som en hävstång eller ett villkor för att tvinga Republiken Moldavien att förbättra arbetsvillkoren för sin arbetskraft.

61.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för respekten för mänskliga rättigheter i Transnistrien, särskilt mot bakgrund av covid-19-pandemin.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppgradera försummade områden av associeringsavtalen, vilka inbegriper viktiga politikområden, såsom jämställdhet, den gröna given och förebyggande av hälsokriser.

63.  Europaparlamentet understryker att jämställdhet är en central förutsättning för en hållbar och inkluderande utveckling. Parlamentet uppmanar med kraft den moldaviska regeringen och de moldaviska myndigheterna att genomföra åtgärder för att ytterligare stärka kvinnors representation och lika behandling av kvinnor på alla nivåer i politiken och samhället. Parlamentet begär att kommissionen ska integrera jämställdhetsfrågorna i alla sina policyer, program och verksamheter som har att göra med Republiken Moldavien. Parlamentet uppmuntrar Republiken Moldaviens myndigheter att främja program som innefattar en konsekvent jämställdhetsdimension, erbjuda mer stöd till samhällets mest missgynnade och utsatta grupper, och genomföra lagstiftning för att bekämpa hatpropaganda och fysiskt våld mot de mer utsatta grupperna.

64.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de moldaviska myndigheterna att ratificera Istanbulkonventionen, som Republiken Moldavien undertecknade den 6 februari 2017, men som inte har ratificerats trots att denna ratificering nämns som ett uttryckligt mål för den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter för 2018–2022 och den nationella strategin för förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet för 2018–2023. Parlamentet påminner om att våld mot kvinnor och flickor är vanligt i Republiken Moldavien och att två av fem kvinnor har upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld från en partners eller icke-partners sida efter 15 års ålder.

65.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att genomföra den nationella lagstiftningen om förebyggande och bekämpande av människohandel och en betydande ökning av kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls offren samt mer skydd, stöd och stöd till brottsoffer, särskilt barn, under utredningar och efter det rättsliga förfarandet. Parlamentet efterlyser dessutom mer stöd under den sociala återintegreringen av offren. Parlamentet efterfrågar ökat samarbete mellan de rättsliga myndigheterna och de brottsbekämpande organen i Republiken Moldavien och medlemsstaterna, för att minska den gränsöverskridande brottsligheten, särskilt människohandel och smuggling av olagliga droger.

66.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att garantera rätten till en rättvis rättegång och respekten för mänskliga rättigheter i häkten och fängelser, bland annat genom att ta itu med otillräckligt tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att tillhandahålla en säker miljö för fångar. Parlamentet efterlyser därutöver åtgärder för att undvika selektiv och politiskt motiverad rättskipning.

67.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de moldaviska myndigheterna att säkerställa att alla begäranden om utlämning från tredjeländer handläggs på ett öppet sätt och efter juridiska förfaranden helt i linje med europeiska principer och standarder.

68.  Europaparlamentet uppmanar till konkreta åtgärder för att förbättra häktningsförhållandena och sätta stopp för att personer med funktionsnedsättning interneras på mentalsjukhus mot sin vilja. Parlamentet efterlyser ett fullständigt avskaffande av tortyr och misshandel i fängelser som en metod för att utöva påtryckningar på fängslade eller häktade politiska motståndare.

69.  Europaparlamentet erkänner de åtgärder som vidtagits på nationell nivå för att förhindra och bekämpa tortyr, men understryker att Republiken Moldavien fortfarande ofta fördöms i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna för tortyr och misshandel. Parlamentet begär därför eftertryckligen att man inrättar ett helt oberoende organ särskilt för utredning av anklagelser om tortyr och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts av polis och andra brottsbekämpande tjänstemän.

70.  Europaparlamentet är oroat över att hatpropaganda fortsatt förekommer i den offentliga debatten, också från politiker, lokala beslutsfattare och religiösa ledare. Parlamentet betonar i detta sammanhang att i synnerhet kvinnor och hbt+-personer angripits. Parlamentet uppmanar offentliga tjänstemän att avstå från att ägna sig åt hatpropaganda och att offentligt ta avstånd från hatpropaganda när det än förekommer, och uppmanar myndigheterna att finjustera den rättsliga och institutionella ramen för bekämpning av hatpropaganda, för att motverka fenomenet med alla tillgängliga mekanismer.

71.  Europaparlamentet påminner om att ett lagförslag som inrättar lagstiftning av Magnitskijtyp redan införts i det moldaviska parlamentet. Parlamentet uppmuntrar den lagstiftande församlingen att gå vidare med undersökningen av denna lag som, om den antas, skulle bidra till att bekämpa kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt korruption och penningtvätt.

Handel och ekonomiskt samarbete

72.  Europaparlamentet anser att EU-stödet till Republiken Moldavien bör fortsätta att prioritera förbättringar av medborgarnas levnadsstandard, och inrikta sig på sådana områden som att underlätta utvecklingen av små och medelstora företag, hjälpen till de unga, samt den allmänna reformen av sektorerna för utbildning och hälso- och sjukvård.

73.  Europaparlamentet välkomnar entreprenörsinitiativ som syftar till att utveckla det lokala nyföretagandet i Moldavien. Parlamentet är dock medvetet om att det behövs ytterligare reformer av den offentliga sektorn, samt ekonomiskt stöd, för att skapa fler sysselsättningsmöjligheter och därigenom locka tillbaka unga människor och kvalificerade arbetstagare till ursprungslandet.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att ta itu med de ekonomiska utmaningar som unga i Republiken Moldavien står inför, genom att investera i program som gynnar ungdomar och socialt entreprenörskap, och stärka sambandet mellan reformen av utbildningssystemet och arbetsmarknadens efterfrågan. Parlamentet understryker vikten av att satsa på program som riktar in sig på unga människor från landsbygden, eftersom denna kategori är en av de mest sårbara och saknar socioekonomiska möjligheter, i jämförelse med unga från stadsområden.

75.  Europaparlamentet konstaterar att fenomenet ”kompetensflykt” – som ofta orsakas av bristande förtroende för rättsväsendet, nepotism och avsaknad av ordentliga reformer i landet – utgör ett allvarligt hot mot Republiken Moldaviens framtid, och är bekymrat över den storskaliga utvandringen av moldaviska medborgare, vilken accentuerar de negativa demografiska trenderna. Den moldaviska regeringen uppmuntras att vidta ytterligare åtgärder för att förebygga och motverka ett sådant fenomen, särskilt genom att skapa möjligheter och förbättra villkoren och lönerna för unga arbetstagare i hemlandet, så att de kan återvända hem efter att ha studerat eller utbildat sig utomlands, och genom att stödja ungt företagande. Kommissionen uppmanas att fokusera på denna fråga i sina program.

76.  Europaparlamentet välkomnar diversifieringen av den moldaviska ekonomin och den betydande ökningen av handeln mellan Republiken Moldavien och EU samt det faktum att EU är den största investeraren i landet. Parlamentet välkomnar också det faktum att unionen under 2018 stod för 70 % av Republiken Moldaviens totala export och 56 % av landets sammanlagda handel. Parlamentet uppmuntrar ytterligare framsteg inom områden såsom tullkoden, skydd av immateriella rättigheter inklusive geografiska beteckningar, förbättring av sanitära och fytosanitära standarder, förbättring av marknadsvillkoren inom områdena energi, offentlig upphandling och tillgången till finansiering för små och medelstora företag.

77.  Europaparlamentet uppmuntrar till ett fullständigt genomförande av det djupgående och omfattande frihandelsavtalet för att ytterligare öka de bilaterala handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Republiken Moldavien, bland annat genom att undanröja icke-tariffära handelshinder, underlätta tillträdet till den inre marknaden och göra framsteg när det gäller att integreras i denna marknad. Parlamentet påminner om att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet med Republiken Moldavien måste respektera reglerna i kapitlen om hållbar utveckling, i överensstämmelse med internationella åtaganden, särskilt Parisavtalet, och WTO:s regler.

78.  Europaparlamentet välkomnar det moldaviska parlamentets antagande av den europeiska Leadermodellen som grund för landets nationella landsbygdspolitik. Parlamentet uppmuntrar emellertid Republiken Moldavien att, bland annat genom särskilda åtgärder i nästa nationella strategi för jordbruk och landsbygdsutveckling, till fullo utnyttja tillfällen till förmånsexport till EU genom mer effektiv och hållbar odling av jordbruksmark, liksom mer demokratisk tillgång till och användning av mark, och på så sätt producera jordbruksprodukter som förstärker Republiken Moldaviens relativa fördelar i fråga om jordbruk.

79.  Europaparlamentet välkomnar lagstiftningens tillnärmning till EU:s regelverk, och uppmuntrar kommissionen att tillhandahålla Republiken Moldaviens institutioner och offentliga förvaltning tekniskt och ekonomiskt stöd för denna strävan och det efterföljande genomförandet. Parlamentet betonar att sådant stöd bör användas för att öka kunskapen om mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, och uppmanar de moldaviska myndigheterna att göra snabbare framsteg när det gäller tillnärmningen till associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, även när det gäller standarder för djurhälsa och livsmedelssäkerhet.

80.  Europaparlamentet välkomnar den nationella strategin Digitala Moldavien 2020, men kräver att kommissionen stöder och bidrar till program och reformer som gäller medie- och informationskompetens för att spegla den digitala tidsåldern och uppgradera det sektorsvisa samarbetet i den digitala ekonomin. Republiken Moldavien uppmanas att bygga upp en tillförlitlig digital marknadsekonomi som ökar behovet av framsteg när det gäller öppna data, utvidgar tillträdet till digitala system och ökar medborgarnas tillgång till elektroniska tjänster och olika kommunikationslösningar.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja investeringar i sektorer med potential för utveckling, tillväxt och konkurrenskraft i EU, särskilt inom de tre sektorerna av strategisk betydelse (dvs. hållbar energi och klimat, den digitala inre marknaden och it-säkerhet samt transport).

82.  Europaparlamentet uppmanar den moldaviska regeringen att även fokusera på handelns sociala dimension och på hållbar utveckling genom att respektera och verkställa arbetsnormer, ratificera och fullt ut genomföra alla ILO-konventioner, och avskaffa kvarstående brister i yrkesinspektionssystemet. och genom att åtgärda begränsningarna och bristerna i yrkesinspektionssystemet och problemen med rättsväsendet, vilka har en negativ inverkan på tillämpningen av arbetsnormerna.

83.  Europaparlamentet uppmanar Moldaviens myndigheter att anta och genomföra en politik som syftar till att reglera deltagande av enheter från jurisdiktioner som inte tillämpar internationella öppenhetsstandarder (offshorejurisdiktioner) eller företag som direkt eller indirekt kontrolleras av sådana företag genom handel med offentliga myndigheter (offentlig upphandling, privatisering, koncessioner och offentlig-privata partnerskap).

84.  Europaparlamentet uppmanar EU att överväga möjligheten för länder med associeringsavtal/djupgående och omfattande frihandelsavtal med EU att ansluta sig till det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa), eftersom detta skulle gynna medborgarna och skapa nya utvecklingsmöjligheter för små och medelstora företag.

Energi, miljö och klimatförändringar

85.  Europaparlamentet uppmanar den moldaviska regeringen att genomföra ytterligare reformer av energisektorn för att öka motståndskraften, öka öppenheten i fråga om kostnader och avtal inom sektorn, och stärka energioberoendet och energieffektiviteten, i synnerhet genom att öka energisammanlänkningen med unionen, diversifiera energikällorna, och minska beroendet av fossila bränslen. Parlamentet betonar att alla dessa aspekter är av central betydelse för att förbättra landets energisäkerhet.

86.  Europaparlamentet välkomnar åtgärder för att stärka den institutionella kapaciteten och oberoendet för energitillsynsmyndigheten och uppmuntrar till vidtagande av nödvändiga och brådskande åtgärder för genomförandet av det tredje energipaketet, i synnerhet inom området naturgas, och för att säkerställa full efterlevnad av energigemenskapens regelverk. Parlamentet uppmanar särskilt Republiken Moldaviens nationella byrå för energireglering att godkänna energimarknadens regler som bygger på rättvis konkurrens och säkerställa att alla marknadsaktörer, även statsägda handlare, följer dem.

87.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka infrastruktursamarbetet i regionen, också i syfte att diversifiera Republiken Moldaviens energiförsörjning, och förbättra anslutningsbarheten i Republiken Moldaviens energisektor och samtidigt säkerställa miljömässig hållbarhet.

88.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med en diversifiering av Republiken Moldaviens elsystem. Parlamentet uppmanar med kraft de moldaviska myndigheterna att se till att projektet för sammanlänkning av Republiken Moldaviens och Rumäniens elsystem genomförs i rätt tid, genom att tillhandahålla det stöd och de resurser som behövs.

89.  Europaparlamentet uppmanar de moldaviska myndigheterna att fortsätta insatserna för att stärka landets energisäkerhet, och välkomnar färdigställandet av gasledningen från Ungheni till Chișinău före utgången av 2020. Kommissionen uppmanas dessutom att inkludera Republiken Moldavien i de stresstester som utförs för den inre energimarknaden.

90.  Europaparlamentet berömmer de arrangemang som Republiken Moldavien, Ukraina och Rumänien enades om i december 2019 för att möjliggöra överföring av gas till Ukraina och Republiken Moldavien via Transbalkan-ledningen, och lovordar handlingsplanen från februari 2020 för att säkerställa oberoendet för den systemansvarige för överföringssystemet Moldovatransgaz.

91.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits för att asynkront sammanlänka Republiken Moldaviens elsystem med EU genom Rumänien, eftersom detta är ett stort steg på vägen mot att stärka och diversifiera Republiken Moldaviens energiinfrastruktur. Parlamentet uppmanar alla myndigheter att uppfylla målet att ansluta Republiken Moldavien till Rumäniens elnät senast 2024 med stöd från EU.

92.  Europaparlamentet välkomnar Republiken Moldaviens paket från februari 2019 om klimat och miljö, och dess nationella svar, vilket innebar att Moldavien som fjärde land i världen lämnade in sitt uppdaterade nationellt fastställda bidrag, inbegripet höjda ambitioner att minska växthusgasutsläppen, till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Parlamentet efterlyser ökade insatser för de nationella åtagandena i samband med Parisavtalet från 2015 för att bekämpa klimatförändringarna, och genomförande av integrering av klimatfrågor inom alla områden för beslutsfattande.

93.  Europaparlamentet uppmanar Republiken Moldavien att ytterligare stärka sitt engagemang i kampen mot klimatförändringar, framför allt vid avfallshantering och förvaltningen av vattnet i floden Nistru, och uppmanar kommissionen att underlätta Republiken Moldaviens deltagande i den europeiska gröna given och se till att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet inte strider mot de miljömål och initiativ som där fastställs.

94.  Europaparlamentet erkänner vikten av att ytterligare modernisera utbildningssystemet i Republiken Moldavien, liksom av den allt större rollen som ungdomarna spelar i alla sektorer av livet, och uppmanar EU att erbjuda ytterligare stöd, särskilt inom yrkesutbildning, för att tillgodose arbetsmarknadens behov. Parlamentet understryker behovet av att främja möjligheter till frivilligarbete och medborgarengagemang för ungdomar, och satsa mer på unga människor genom att öka finansieringen till och deltagandet i de befintliga rörlighetsprogrammen, såsom Erasmus+, Kreativa Europa och Horisont 2020.

95.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att genomföra ett samråd och att förbereda och skapa skräddarsydda program för medborgare, inklusive direkt kontakt med mottagarna genom internetplattformen för att lämna ansökningar och rapportera om hur medlen i programmen använts. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till att man ska beakta ändamålet med den gröna given samt de dagliga behoven för medborgarna i Republiken Moldavien.

Institutionella bestämmelser

96.  Europaparlamentet betonar att ingen verklig och bestående utveckling är möjlig om inte den politiska klassen är fast besluten om att reformera landet och verkligen genomföra associeringsavtalet med EU. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende alla landets politiska aktörer och politiska krafter att bidra och inleda format med flera parter och samarbete i god tro kring Republiken Moldaviens strategiska mål och på det sättet bidra till demokratins kvalitet och förbättrade levnadsvillkor för människorna. Med detta i åtanke uppmuntrar parlamentet de moldaviska myndigheterna att använda en Jean Monnet-dialog för att stödja dialogen mellan partierna och den parlamentariska kapacitetsuppbyggnaden.

97.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstaterna att i nära samarbete med Republiken Moldaviens myndigheter bättre informera medborgarna i Republiken Moldavien om fördelarna med associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet och med EU:s bistånd.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka Europeiska unionens delegation i Republiken Moldavien, förbättra övervakningen och stärka projektgruppen i Chișinău för att hjälpa Moldavien att på ett effektivt sätt förmedla sin tillnärmning till EU-lagstiftningen, bekämpa desinformation och främja positiva bilder av EU och Republiken Moldavien till alla berörda parter.

o
o   o

99.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Republiken Moldaviens president, regering och parlament.

(1) Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1). (2) Antagna texter, P8_TA(2018)0458. (3) EUT C 118, 8.4.2020, s. 109. (4) EUT C 356, 4.10.2018, s. 130. (5) EUT C 334, 19.9.2018, s. 199. (6) EUT C 11, 12.1.2018, s. 82. (7) EUT L 165, 27.5.2020, s. 31. (8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (EUT L 94, 28.3.2014, s. 375).