Index 
Antagna texter
Onsdagen den 21 oktober 2020 - Bryssel
Rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden/unionens höga representant om förbindelserna med Belarus
 Rekommendation till kommissionens vice ordförande/den höga representanten och rådet om förberedelsen av den tionde granskningskonferensen för icke-spridningsfördraget, kärnvapenkontroll och möjligheter till kärnvapennedrustning

Rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden/unionens höga representant om förbindelserna med Belarus
PDF 191kWORD 65k
Europaparlamentets rekommendation av den 21 oktober 2020 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om förbindelserna med Belarus (2020/2081(INI))
P9_TA(2020)0280A9-0167/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 8 samt avdelning V, särskilt artiklarna 21, 22, 36 och 37, i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), och femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 februari 2016 om Belarus,

–  med beaktande av lanseringen av det östliga partnerskapet i Prag den 7 maj 2009 som en gemensam satsning av EU och dess sex östliga europeiska partnerländer Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina,

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet i Prag 2009, Warszawa 2011, Vilnius 2013, Riga 2015, och Bryssel 2017 och videokonferensen 2020 mellan ledarna för det östliga partnerskapet,

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Belarus om återtagande av personer som vistas olagligt inom territoriet, som trädde i kraft den 1 juli 2020(1),

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Belarus om förenklat viseringsförfarande(2), som trädde i kraft den 1 juli 2020,

–  med beaktande av den sjätte omgången av den bilaterala människorättsdialogen mellan EU och Belarus den 18 juni 2019 i Bryssel,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från den höga representanten/vice ordföranden, Josep Borrell, och kommissionären för grannskap och utvidgning, Olivér Várhelyi, av den 10 augusti 2020, samt uttalandet av den 11 augusti 2020 på Europeiska unionens vägnar från den höga representanten om presidentvalet i Belarus,

–  med beaktande av uttalandet av den 19 juni 2020 från Europeiska utrikestjänsten om den senaste utvecklingen i Belarus och uttalandena av den 14 juli, 7 augusti och 17 augusti 2020 från den höga representanten/vice ordföranden, Josep Borrell, med avseende på valet i Belarus,

–  med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänsten talesperson om dödsstraffet i Belarus, i synnerhet av den 30 juli 2019, 28 oktober 2019, 20 december 2019, 11 januari 2020 och 7 mars 2020,

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om det östliga partnerskapet inför toppmötet i juni 2020,

–  med beaktande av rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 10 juli 2020 från den särskilda rapportören om situationen för de mänskliga rättigheterna i Belarus,

–  med beaktande av FN:s uttalanden om situationen i Belarus, i synnerhet de från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 12 augusti 2020, FN:s särskilda rapportörer för mänskliga rättigheter av den 13 augusti 2020 och talesmannen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 21 augusti 2020,

–  med beaktande av talmannens uttalande av den 13 augusti 2020 med uppmaning om ett upphörande av våldet i Belarus,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet om Belarus från de politiska ledarna för grupperna EPP, S&D, Renew Europe, Verts/ALE och ECR i Europaparlamentet av den 17 augusti 2020,

–  med beaktande av de viktigaste resultaten från det extra mötet i rådet (utrikes frågor) den 14 augusti 2020 och Europeiska rådets slutsatser av den 19 augusti 2020 om situationen i Belarus efter presidentvalet den 9 augusti 2020, samt slutsatserna från Europeiska rådets möte den 1 oktober 2020 och rådets (utrikes frågor) möte den 12 oktober 2020 om införande av restriktiva åtgärder mot personer som identifierats som ansvariga för förtryck och hot mot fredliga demonstranter, oppositionsmedlemmar och journalister efter 2020 års presidentval i Belarus, liksom för misskötsamhet i samband med val,

–  med beaktande av det öppna brevet om Diplomatic Watchs verksamhet under presidentvalet 2020 i Belarus (Minsk, 13 augusti 2020),

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av EU:s globala strategi och den reviderade europeiska grannskapspolitiken,

–  med beaktande av sina resolutioner om Belarus, särskilt av den 24 november 2016 om situationen i Vitryssland(3), av den 6 april 2017 om situationen i Vitryssland(4), av den 19 april 2018 om Vitryssland(5) av den 4 oktober 2018 om försämringen av mediefriheten i Vitryssland, särskilt fallet Charta 97(6) och av den 17 september 2020 om situationen i Belarus(7),

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0167/2020), och av följande skäl:

A.  Lukasjenkoregimens åtgärder är brottsliga och strider mot de europeiska värderingarna, principerna om demokrati och det belarusiska folkets vilja. Även om det fortfarande finns betydande begränsningar av de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna i Belarus, har EU:s politik som är inriktad på kritiskt engagemang med Belarus lett till en del resultat i form av undertecknade avtal och ökat samarbete på områden såsom miljö och konnektivitet, gränsöverskridande samarbete och gränsförvaltning, men otillräckliga resultat vad gäller regimens efterlevnad av grundläggande värderingar i det östliga partnerskapet. De olagliga handlingarna från den belarusiska regimens sida äventyrar dessa resultat, och förbindelserna mellan EU och Belarus måste bli föremål för en grundlig översyn mot bakgrund av regimens bristande efterlevnad av sina egna åtaganden inom ramen för internationell rätt och sina avtal med EU. De framtida förbindelserna mellan EU och Belarus kommer att fastställas i de partnerskapsprioriteringar som EU och det nya legitima, demokratiskt valda styret i Belarus ska komma överens om och bör baseras på de gemensamma värden som EU grundar sig på – demokratin, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

B.  Belarus befolkning delar ett gemensamt europeiskt arv och en gemensam europeisk kultur och gränsar direkt till tre EU-medlemsstater. Situationen i Belarus kan ha en direkt påverkan på EU.

C.  Inga av de parlamentsval eller presidentval som har hållits i Belarus från 1994 fram till i dag har varit fria och rättvisa, men trots dessa svåra odemokratiska villkor har det belarusiska folket klart röstat för en förändring efter mer än två årtionden av förtryck. Det senaste presidentvalet var varken fritt eller rättvist och utmärktes i ännu större utsträckning än de dessförinnan av att den grundläggande mötes-, förenings- och yttrandefriheten åsidosattes, och det hölls efter en begränsad valkampanj och i en extremt restriktiv miljö som kännetecknades av förtryck och i det stora hela inte gav utrymme för någon meningsfull eller faktisk politisk kamp om makten.

D.  De belarusiska myndigheterna uppfyllde inte de internationella miniminormerna för ett trovärdigt, öppet, fritt och rättvist presidentvalsförfarande.

E.  Presidentvalskampanjen utmärktes av omfattande byråkratisk inblandning till fördel för den sittande presidenten, skrämsel och förtryck som riktades mot andra kandidater, deras familjer och anhängare, nekande av registrering av kandidater som samlat in tillräckligt många underskrifter, ett flertal gripanden, försök att tysta oberoende journalister och bloggare samt stänga ned webbplatser för oliktänkande.

F.  Ett restriktivt och godtyckligt registreringsförfarande hindrade de flesta av kandidaterna från att delta, den huvudsakliga utmanaren till presidentposten, Viktar Babaryka greps, liksom Siarhej Tsichanouski, maken till en annan huvudkandidat, Svjatlana Tsichanouskaja, och den centrala valnämnden nekade registrering av en viktig kandidat från oppositionen, Valeryj Tsapkala, med hänvisning till ett otillräckligt antal giltiga underskrifter för kandidaturen utan möjlighet att överklaga för en ny bedömning av nekandet. Detta understryker de oproportionella och orimliga hindren för at få kandidera, i motsats till OSSE-åtaganden och andra internationella standarder. Ett sådant uteslutande av kandidater begränsade den belarusiska befolkningens möjlighet att välja sina kandidater.

G.  Human Rights Defenders for Free Elections (Människorättsförsvarare för fria val) har rapporterat om ytterligare åtgärder som missgynnade oppositionskandidaterna, såsom en begränsning av de platser där valverksamhet lagligen kan äga rum, kvarhållande av medlemmar i kandidaternas valkampanjgrupper och blockering av nästan alla oppositionens kandidater till de lokala valnämnderna, vilket ledde till att 1,1 % av det totala antalet valda kandidater kom från oppositionspartier och 96,7 % från regeringsvänliga partier.

H.  Belarus regering underlät att utfärda en inbjudan i god tid till OSSE/ODIHR för observation av presidentvalet den 9 augusti 2020, vilket innebar att det saknades oberoende internationella observatörer vid detta val.

I.  På grund av de restriktioner som den centrala valnämnden har infört i samband med coronaviruspandemin hindrades lokala valobservatörer från att till fullo utföra sina uppgifter under samtliga röstningsskeden, det vill säga förtidsröstning, röstning på valdagen och röstning hemifrån. Den belarusiska regimen använde förtidsröstning för att i hög grad driva upp antalet röster, och dessutom dokumenterades många fall av tvångsröstning hos vissa grupper av väljare, till exempel militär personal, offentliganställda, anställda vid statligt ägda företag och medborgare som bor i offentligägda bostäder. På valdagen hindrades lokala valobservatörer från att övervaka rösträkningen och antalet väljare och valresultatet som tillkännagavs av de lokala valnämnderna och den centrala valnämnden skilde sig avsevärt från deras observationer.

J.  Oberoende plattformar som har inrättats av civilsamhällesorganisationer i Belarus (såsom Golos – Belarus2020.org) genomförde oberoende vallokalsundersökningar och analyserade protokoll från över 200 lokala valnämnder, som tillkännagav riktiga resultat, som tydligt visar på att Svjatlana Tsichanouskaja fick en absolut majoritet av rösterna (mellan 71,1 % och 97,6 %).

K.  Den centrala valnämnden tillkännagav Aleksandr Lukasjenko som vinnare av valet. Han påstods ha fått 80,10 % av rösterna, medan hans huvudmotståndare Svjatlana Tsichanouskaja skulle ha fått 10,12 %. Oegentligheter under valdagarna rapporterades hela tiden, människor nekades ofta att rösta, och protokoll från lokala valnämnder förfalskades.

L.  Europeiska unionen och dess medlemsstater erkände inte resultatet av presidentvalet på grund av betydande tvivel beträffande hur rättvist valet var, fördömde den oproportionerliga, oacceptabla våldsanvändningen mot fredliga demonstranter och uttryckte sitt stöd för det belarusiska folkets rätt att besluta om sin framtid.

M.  Svjatlana Tsichanouskaja, den valda presidenten enligt det belarusiska folket, skrämdes och tvingades att lämna Belarus två dagar efter presidentvalet. Andra medborgerliga och politiska aktivister och fackliga företrädare lämnade också Belarus efter hot mot deras eller deras familjemedlemmars säkerhet.

N.  Den belarusiska regimen vägrar att inleda en nationell dialog med folket och erkänner inte det samordningsråd som initierades av Svjatlana Tsichanouskaja med det enda syftet att underlätta ett fredligt och ordnat maktöverlämnande genom dialog, utan försöker hota och skingra det genom att rikta in sig på medlemmarna och inleda åtal mot dem. Endast en presidiemedlem av samordningsrådet, Svetlana Aleksijevitj, är inte anhållen eller utförd med våld ur landet av de belarusiska myndigheterna.

O.  Det har varit landsomfattande fredliga demonstrationer utan motstycke i Belarus, där man kräver fria och rättvisa val efter presidentvalet den 9 augusti 2020 och tillkännagivandet av ett förfalskat resultat som gav segern åt den sittande presidenten. Protesterna ledde till ett våldsamt tillslag där tusentals belarusier greps, hundratals fördes till sjukhus, åtminstone sex bekräftats döda och dussintals fortfarande saknas.

P.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för det belarusiska folkets krav på fria och rättvisa val och möjligheten att fritt besluta om sitt lands framtid.

Q.  Europaparlamentet välkomnar och uppmuntrar till en fortsatt fredlig organisering av de landsomfattande protesterna, och lovordar de belarusiska kvinnornas roll och starka ledarskap.

R.  Vittnesmål från de belarusiska demonstranterna om de omänskliga förhållanden och den behandling de utsatts för under det olagliga frihetsberövandet av dem inbegriper rapporter om ändlös misshandel, våldtäkter, förnedrande behandling och omänskliga fängelseförhållanden i överfulla celler utan tillgång till vatten, mat, sanitära anläggningar eller sjukvård. Den belarusiska oppositionsledaren och politiska fången Pavel Sjevjarynets skar sig i handlederna i protest mot tortyr och omänskliga fängelseförhållanden. Efter frigivningen lades många personer in på sjukhus, vissa togs in för intensivvård, med skador såsom brutna ben, skallfrakturer, syn- och hörselskador, varav vissa, i kombination med psykiska trauman, kommer att få livslånga konsekvenser, bland annat infertilitet.

S.  Repressalier mot regimmotståndare, valobservatörer, journalister, bloggare, aktivister från det civila samhället och människorättsförsvarare, bland annat genom fysiskt våld, bortförande av okända personer utan identifieringsmärken, administrativa böter, hot om att berövas vårdnaden om barn, straffrättsliga förfaranden samt fysisk och psykisk tortyr har blivit vanligt förekommande i Belarus under de senaste månaderna.

T.  Det belarusiska folket är i brådskande behov av hjälp och stöd från det internationella samfundet.

U.  Situationen i Belarus kräver en brådskande internationell utredning av de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som har begåtts mot fredliga demonstranter och den belarusiska regimens övervåld.

V.  Klimatet för människorättsförsvarare, oppositionsföreträdare, det civila samhället och medierna har kontinuerligt försämrats, och de utsätts systematiskt för hot, trakasserier och begränsningar när det gäller grundläggande friheter. Människorättsorganisationer och andra organisationer i det civila samhället nekas systematiskt att registrera sig och det är förbjudet att ansluta sig till en icke-registrerad grupp och att ta emot utländska medel. Människorättsadvokater utesluts ur advokatsamfundet så att de inte kan försvara frihetsberövade medborgarrättsaktivister och politiska aktivister, som inte kan räkna med en rättvis rättegång.

W.  Den utbredda straffriheten för tjänstemän inom brottsbekämpningen bidrar till ännu fler kränkningar av de mänskliga rättigheterna och vedergällningar mot människorättsförsvarare.

X.  I rapporten från juli 2020 från den särskilda rapportören om situationen för de mänskliga rättigheterna i Belarus noteras inga större förbättringar av det rättsliga och lagstiftningsmässiga skyddet av de mänskliga rättigheterna i Belarus, och utöver de problem som framhålls ovan uppmärksammas i rapporten den fortsatta tillämpningen av dödsstraffet, den utbredda diskrimineringen av sårbara grupper, däribland kvinnor, personer med funktionsnedsättning, etniska och religiösa minoriteter och hbtqi‑personer, den fortsatta tillämpningen av tvångsarbete, tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av frihetsberövade personer samt diskriminering av personer som talar det belarusiska språket.

Y.  Enligt belarusiska människorättsorganisationer är omkring 100  personer frihetsberövade av politiska skäl i Belarus. Bland de fängslade belarusiska oppositionsmedlemmarna finns Mikalaj Statkevitj, en demokratisk utmanare i presidentvalet 2010 som var samvetsfånge mellan 2011 och 2017, en annan före detta samvetsfånge, Anatol Ljabedzka, presidiemedlemmarna i samordningsrådet i Belarus Maryja Kalesnikava, Lilija Ulasava och Maksim Znak, presidentutmanaren Viktar Babaryka och videobloggaren Siarhej Tsichanouski.

Z.  Europaparlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande med familjerna och hela den belarusiska nationen över Aljaksandr Tarajkouskis, Aljaksandr Vichors, Artsjom Parukous, Henadz Sjutaus och Kanstantsin Sjysjmakous död.

AA.  Den 14 augusti 2020 nekade den belarusiska regimen två ledamöter av Europaparlamentet – Robert Biedroń, ordförande för Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Belarus och Petras Auštrevičius, Europaparlamentets ständiga föredragande för Belarus, som skulle resa till Belarus på inbjudan av det belarusiska civilsamhället – att resa in i Belarus.

AB.  Sedan 2014 har 18 000 minderåriga i Belarus dömts till oproportionerligt långa fängelsestraff på mellan 8 och 15 år för icke-våldsamma drogrelaterade brott enligt artikel 328 i strafflagen. Under gripande och fängslande drabbas minderåriga i Belarus av många kränkningar av sina rättigheter, däribland fysiskt våld och tortyr, och de utsätts för arbetsförhållanden som är farliga för deras hälsa.

AC.  2016 upphävde EU de flesta sanktionerna mot Belarus, med undantag för ett vapenembargo och sanktioner mot fyra individer, men detta gjordes inte för att Belarus uppfyllde alla krav, utan i stället i hopp om att landet skulle fortsätta i riktning mot en förbättring av klimatet för politiskt och medborgerligt deltagande och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Inga framsteg har gjorts på områdena demokratiskt styre och mänskliga rättigheter, med ökande administrativt, ekonomiskt och fysiskt förtryck mot den demokratiska oppositionen, civilsamhällesorganisationer, journalister och bloggare samt vanliga människor.

AD.  2020 kom Europeiska rådet överens om att införa sanktioner mot ett betydande antal individer som gjort sig skyldiga till våld, förtryck och förfalskning av valresultatet i Belarus, och de är nu förbjudna att resa in i EU och deras ekonomiska tillgångar i EU har frusits.

AE.  Det är oacceptabelt om en medlemsstat inte otvetydigt fördömer förfalskningen av valresultat, våldet och förtrycket utan betraktar Lukasjenkos Belarus som en partnerstat, eftersom situationen i Belarus kräver att man antar en bestämd och principfast ståndpunkt och enas om en gemensam åtgärd från EU:s sida.

AF.  Eftersom de belarusiska myndigheterna förnekade att covid-19 hade spridits i landet förlorade man dyrbar tid som kunde ha använts för att förbereda och skydda landets befolkning och framför allt dess hälso- och sjukvårdspersonal. Man ställde heller inte in stora evenemang – särskilt militärparaden den 9 maj 2020 med tusentals deltagare och den årliga samhällsarbetsdagen som en fjärdedel av den belarusiska befolkningen deltog i – utan utövade i stället hot mot journalister, bloggare, den demokratiska oppositionen, organisationer i det civila samhället och vanliga människor som delade viktig information om pandemin och nödvändiga försiktighetsåtgärder, och som en följd av detta har Belarus ett av Europas högsta antal smittade av covid-19 per capita och utgör ett hälsohot mot regionen. Belarus regering och president underlät att tillhandahålla fakta om och reagera i tid på pandemin och spred i stället aktivt falsk information som äventyrade medborgarnas hälsa.

AG.  EU har stått solidariskt med folket i Belarus ända från utbrottet av covid-19-pandemin och har anslagit 60 miljoner EUR till landet för att lindra de omedelbara och direkta effekterna av utbrottet, följt av, som en reaktion på situationen efter valet i Belarus, ytterligare 53 miljoner EUR för att stödja det belarusiska folket. Belarus utforskar möjligheten att söka makroekonomiskt stöd från EU.

AH.  Covid-19-pandemin har visat det belarusiska samhällets motståndskraft, starka beslutsamhet och exempellösa självorganisering, i synnerhet mot bakgrund av myndigheternas senfärdiga reaktion och till och med förnekande av pandemin och dess konsekvenser.

AI.  Det finns inga självständiga belarusiska nyhetsbyråer registrerade i landet, och pressfriheten i Belarus har märkbart försämrats sedan 2015, vilket bekräftats av det årligen utkommande World Press Freedom Index, och situationen har förvärrats än mer sedan presidentvalet i augusti 2020. De få oberoende journalister, bloggare, fotografer eller medieföretag som kan verka i landet och fördöma kränkningar av de mänskliga rättigheterna utsätts för systematiska trakasserier och straffåtgärder, såsom gripanden eller inledda brottsutredningar, däribland åtal om olaglig framställning och spridning av information, extremism, misskreditering och förolämpning av presidenten eller huliganism, och antalet åtal för uttalanden på internet har ökat. 2000 och 2016 dödades två människorättsjournalister på grund av sin aktiva rapportering om kränkningar av de mänskliga rättigheterna och sin kritik mot Belarus auktoritära regerings repressiva politik.

AJ.  Efter presidentvalet stramade den belarusiska regimen åt sitt grepp om mediefriheten och människors rätt till tillgång och utbyte av information genom att blockera tillgången till internet, störa tryckningen av tidningar och gripa lokala journalister och utländska korrespondenter som bevakade eller rapporterade om demonstrationer, liksom de som har kritiserat statens miljöpolitik eller kommenterat covid-19-pandemin i Belarus, och utsätta dem för tortyr och omänsklig behandling. Journalister blev specifikt utsatta och flera skadades under rapporteringen om det av den belarusiska regimen godkända tillslaget mot fredliga demonstranter. De statligt ägda tv-stationerna rapporterar inte från de pågående protesterna eller de grymheter som begås av Lukasjenkoregimen, och utnyttjas för att sprida desinformation, angripa och misskreditera Svjatlana Tsichanouskaja, politiska aktivister och fredliga demonstranter. Efter att journalister vid de statligt ägda tv-stationerna sagt upp sig ersattes de av propagandaexperter från Ryssland.

AK.  Oberoende journalister som samarbetar med och arbetar för utländska medier åtalas enligt artikel 22.9 i lagen om administrativa brott, som innebär att det är olagligt att ta emot ekonomisk ersättning från medier som inte är vederbörligen registrerade och ackrediterade i Belarus. Tv-kanalen Belsat TV, som officiellt är registrerad i Polen, är inte registrerad i Belarus och dess verksamhet är under konstant press och attackeras ständigt, bland annat genom brutala frihetsberövanden av dess journalister och böter till deras bidragsgivare som uppgick till totalt 101 791 US-dollar den 18 juni 2020.

AL.  Ryssland har utsatt Belarus för exempellösa påtryckningar för att fördjupa landets integration i unionen mellan de båda länderna, vilket är till skada för Belarus suveränitet och har lett till bland annat den pågående konflikten över olje- och gasimporten från Ryssland.

AM.  Lukasjenkos 26 år vid makten har kännetecknats av en politik som har underminerat landets självständighet och oberoende och har försvagat Belarus identitet, arv och kultur.

AN.  Ur säkerhetssynpunkt är Belarus nära förbundet med och beroende av Ryssland, och landet deltar i insatser som utgör ett hot mot EU:s medlemsstater, till exempel den gemensamma militärövningen Zapad 2017, som genomfördes helt utan transparens, den planerade gemensamma militärövningen Zapad 2021 och uppförandet av osäkra kärnkraftsanläggningar.

AO.  Efter att massiva protester utbröt vände Aleksandr Lukasjenko sig till Ryssland för att få hjälp att säkerställa den belarusiska regimens överlevnad. Lukasjenko försöker rädda sin image och sitt stöd bland folket genom att skapa falska berättelser om yttre hot mot Belarus från utländska aktörer från väst och använda dem för att rättfärdiga den ökade aktiviteten och rörelserna av belarusiska militära styrkor i Hrodnaregionen vid gränsen till Polen och Litauen, vilket utgör ett direkt hot mot EU och dess medlemsstater.

AP.  Belarus håller tillsammans med det ryska företaget Rosatom på att bygga kärnkraftverket Astravjets på en omotiverad plats endast 20 km från EU:s yttre gräns och 45 km från Litauens huvudstad. Uppförandet av kärnkraftverket Astravjets har åtföljts av bristande respekt för internationella standarder för kärnsäkerhet, allvarliga säkerhetsöverträdelser och allvarliga incidenter, inbegripet fortsatt byggarbete på platsen trots covid-19-utbrottet. Den första reaktorn vid kärnkraftverket Astravjets planerades att tas i drift före presidentvalet i augusti 2020 och innan man till fullo hade genomfört rekommendationerna beträffande de stresstester som utförts av EU:s kärnsäkerhetsmyndigheter.

AQ.  Den svåra ekonomiska situationen, som kommer att förvärras till följd av de landsomfattande strejkerna och den belarusiska regimens vägran att inleda en nationell dialog med det belarusiska folket, tyder på att Belarus ekonomiska modell har nått sina begränsningar och att landet kan vara på väg in i en övergångsperiod under vilken EU kan spela en nyckelroll för att skapa balans.

AR.  Engagemanget för det belarusiska civilsamhället har ökat markant, bland annat genom EU-stödda aktiviteter och genom intensifiering av kontakter mellan människor.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

  

Situationen efter valet i Belarus

   a) att ge sitt starka stöd till EU:s och dess medlemsstaters beslut att inte erkänna de förfalskade valresultat som tillkännagavs av den belarusiska centrala valnämnden, på grund av omfattande tvivel kring rättvisan i valet, och att inte erkänna Aleksandr Lukasjenko som landets legitima president när hans nuvarande mandatperiod löper ut senast den 5 november 2020, att fördöma Aleksandr Lukasjenkos tilltag att utropa sig själv till Belarus president genom en illegitim invigningsceremoni som hölls i hemlighet den 23 september 2020, att uppmana honom att respektera det belarusiska folkets vilja och fredligt avgå, att uppmana samtliga medlemsstater att fördöma valfusket, förtrycket av oppositionen och det civila samhället, inskränkningarna av de mänskliga rättigheterna, yttrande- och mediefriheten samt brotten mot grundläggande demokratiska värden och rättsstatsprincipen,
   b) att insistera på att denna utveckling kommer att ha en negativ inverkan på förbindelserna mellan EU och Belarus,
   c) att otvetydigt stödja det belarusiska folket i deras legitima krav på ett nytt, fritt och rättvist val, som måste hållas så snart som möjligt under övervakning av OSSE och oberoende internationella observatörer, att betona behovet av en fredlig och demokratisk lösning på den nuvarande krisen, understödd av oberoende och fria medier och ett starkt civilsamhälle,
   d) att insistera på att valprocesserna i Belarus till fullo ska följa internationell standard, OSSE:s rekommendationer och Venedigkommissionens yttranden, och att begära att vallagstiftningen i republiken Belarus ändras så att den inkluderar omfattande rättssäkerhetsgarantier och rättsliga skyddsåtgärder som främjar inklusivitet, integritet och transparens under alla delar av valprocessen, och framför allt inför tydliga och rimliga kriterier och mekanismer för kandidatregistrering och signaturverifiering, säkerställer inkludering av företrädare för alla aktörer i valprocessen i valnämnder och ger alla deltagare jämlik tillgång till medierna,
   e) att begära att ett fritt och rättvist val äger rum före en transparent och inkluderande konstitutionell reformprocess, med förbehåll för ett offentligt samråd med alla berörda parter i det belarusiska samhället, som en avgörande möjlighet till verkliga förändringar, bland annat när det gäller grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter, som skulle komma till rätta med svagheterna i det nuvarande politiska systemet, säkerställa en transparent och pluralistisk valprocess och göra det möjligt för det belarusiska folket att representeras i ett demokratiskt valt parlament och delta aktivt i det politiska livet och de politiska processerna,
   f) att uppmana myndigheterna att öka öppenheten, avskaffa de godtyckliga hinder som har gjort att inget nytt politiskt parti har registrerats i Belarus sedan 2000 och göra det möjligt att registrera politiska partier, religiösa organisationer, organisationer i det civila samhället och oberoende fackföreningar samt sätta stopp för de restriktioner som tillämpas på etablerade organisationer och förföljelsen av regimens politiska motståndare,
   g) att konstatera att Svjatlana Tsichanouskaja, som enligt de oberoende sociologiska undersökningarna fick mer än hälften av rösterna i 2020 års presidentval, i det belarusiska folkets ögon är deras valda president,
   h) att erkänna det samordningsråd som Svjatlana Tsichanouskaja tog initiativ till som folkets legitima representant med krav på demokratisk förändring och frihet i Belarus och att insistera på att den belarusiska regimen inleder en dialog med detta, att djupt beklaga förföljelsen av medlemmarna i samordningsrådet och att kräva att alla rättsliga åtgärder som myndigheterna vidtagit mot dem läggs ned och att alla som gripits och frihetsberövats friges,
   i) att understödja samordningsrådets ansträngningar för ett fredligt och demokratiskt maktöverlämnande som resultat av en inkluderande nationell dialog mellan den belarusiska regeringen och oppositionen/civilsamhället/samordningsrådet, inklusive företrädare för kyrkorna som respekterade och neutrala medlare, att bidra med allt nödvändigt stöd för att stärka samordningsrådets organisation och funktion,
   j) att uppmuntra och stödja inrättandet av ett oberoende centrum för ett demokratiskt Belarus, i Bryssel, bland andra huvudstäder, i syfte att sprida information och verksamhet som rör demokratiska processer i Belarus,
   k) att insistera på att Aleksandr Lukasjenko accepterar erbjudandet från OSSE:s nuvarande och tillträdande ordförande att underlätta en nationell dialog för att lösa den politiska krisen och den spända situationen i landet, och att se till att EU bidrar med konkret hjälp till OSSE för dess förslag att inta en medlarroll,
   l) att kräva ett omedelbart upphörande av våldet, det grymma förtrycket, tortyren och tillslagen mot fredliga demonstranter, att fördöma sådana uttalanden som det som utfärdades den 12 oktober 2020 av Belarus inrikesministerium med hot om att använda särskild utrustning och dödliga vapen mot fredliga demonstranter, att begära en fullständig utredning av EU/det internationella samfundet om de brott som begåtts mot det belarusiska folket av de brottsbekämpande myndigheterna i Lukasjenkoregimen och att myndigheterna ska ge alla offer för människorättskränkningar tillgång till rättvisa och säkerställa deras rätt till ett effektivt rättsmedel,
   m) att se över och uppdatera bilaga III till rådets förordning (EG) nr 765/2006 av den 18 maj 2006(8) om restriktiva åtgärder mot Vitryssland, som innehåller förteckningen över utrustning som kan användas för internt förtryck i Belarus, bland annat genom ett tillägg av övervakningsdrönare till den förteckningen,
   n) att fördöma den belarusiska regimens taktik att upplösa samordningsrådet genom att hota dess medlemmar och utvisa dem, tillsammans med politiker och aktivister i oppositionen, från Belarus för att hålla dem på avstånd från de interna politiska processerna,
   o) att uppmana Belarus att omedelbart och ovillkorligt frige och lägga ned alla åtal mot alla politiska fångar och medlemmar av det civila samhället, journalister och andra som godtyckligt frihetsberövats före, under och efter valkampanjen, att kräva ett fullständigt återupprättande av och respekt för mänskliga fri- och rättigheter, inklusive pressfrihet, mötesfrihet och andra politiska och medborgerliga friheter i Belarus,
   p) att berömma de aktioner som vidtagits av arbetare vid flera fabriker och institutioner runt om i landet som anslöt sig till protesterna på olika sätt, bland annat genom att strejka, och att ge nödvändigt stöd till dem som bestraffats av regimen för att ha utövat sina demokratiska rättigheter,
   q) att ta itu med de problem som de oberoende fackföreningarna ställs inför, bland annat nekad registrering, politiskt motiverade åtal av deras ledare och påtvingat medlemskap för nyanställda i de statskontrollerade fackföreningarna,
   r) att fortsätta att vara vaksam när det gäller gripanden och försvinnanden av och trakasserier mot kandidater, demonstranter, aktivister och oberoende journalister, och att följa upp sådana fall med myndigheterna i Belarus,
   s) att fortsätta att noga följa fallen av gripanden och försvinnanden i Belarus, att uppmärksamma de belarusiska myndigheterna på dessa fall och att kräva att de vidtar riktiga och omedelbara åtgärder, att inleda ett riktat EU-stödprogram för att hjälpa offer för politiskt förtryck och polisvåld, i synnerhet med tillgång till juridiskt ombud, materiell och medicinsk hjälp samt rehabilitering,
   t) att insistera på en oberoende och faktisk utredning av de protestrelaterade dödsfallen rörande Aljaksandr Tarajkouski, Aljaksandr Vichor, Artsjom Parukou, Henadz Sjutau och Kanstantsin Sjysjmakou samt morden på oppositionspolitikerna Juryj Zacharenko, Anatolyj Krasovskyj och Viktor Hontjar, som ägde rum 1999, liksom av journalisten Dmitryj Zavadskis öde 2000,
   u) att uppmana Belarus att i sin strafflag införa en specifik definition av tortyr i linje med internationella människorättsnormer och att säkerställa att tortyr bestraffas med påföljder, liksom lagstiftningsändringar för att kriminalisera påtvingat försvinnande,
   v) att uppmana myndigheterna att förbättra tillgången och tillgängligheten till samt kvaliteten på hälso- och sjukvården i fängelser, i synnerhet med tanke på covid-19-pandemin, liksom sjukvårdspersonalens arbetsvillkor, mot bakgrund av rapporter om att polisen hindrar hjälp till skadade demonstranter och griper sjukvårdspersonal,
   w) att genomföra de sanktioner som EU:s utrikesministrar och Europeiska rådet enats om, så snart som möjligt och i meningsfull samordning med internationella partner,
   x) att utvidga sanktionerna genom att utöka gruppen av personer så att den omfattar Aleksandr Lukasjenko och ett betydande antal tjänstemän på hög och medelhög nivå, liksom medlemmar av den centrala valnämnden som är ansvariga för eller har bidragit till förfalskningen av resultatet av presidentvalet i Belarus och är ansvariga för eller har bidragit till kränkningar av medborgerliga och mänskliga rättigheter; denna lista bör tillämpas av EU som helhet och kontinuerligt uppdateras och utökas i enlighet med nivån på de brott som Lukasjenkoregimen begår,
   y) att införa visumförbud och ekonomiska sanktioner, inklusive frysta tillgångar för regimföreträdare, personer som omfattas av sanktioner och deras familjemedlemmar,
   z) att skyndsamt färdigställa och införa en EU-mekanism för sanktioner för människorättskränkningar som gör det möjligt att tillämpa sanktioner som liknar dem i den amerikanska Magnitskijlagen mot enskilda personer och företag som är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och som är ansvariga för andra brott, och att tillämpa dem på belarusiska tjänstemän, däribland utredare och domare som handlägger brottmål mot politiska fångar, och andra personer och företag som är inblandade i det våldsamma undertryckandet av fredliga möten för insamling av underskrifter och protester i Belarus genom bland annat tortyr och misshandel av gripna och politiska fångar,
   aa) att överväga sektorsspecifika sanktioner mot Belarus vilka skulle kunna öka trycket på regimen men inte bör medföra några långsiktiga negativa konsekvenser för befolkningen,
   ab) att engagera sig för Belarus oberoende, suveränitet och territoriella integritet, att kraftfullt förkasta alla former av dold eller öppen extern inblandning från någon tredje stat, inbegripet Ryska federationen, i synnerhet i belarusiska statliga medier och säkerhetsstyrkorna, att framhäva att de belarusiska protesterna är prodemokratiska och inte geopolitiska, att upprepa att Europeiska unionen skulle vara öppen för att vidareutveckla förbindelserna med landet – både bilateralt och inom ramen för det östliga partnerskapet – endast om Belarus uppfyller alla tidigare överenskomna villkor avseende demokrati, rättsstaten, fria och rättvisa val, folkrätten samt de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
   ac) att kraftfullt uppmana Ryska federationen att inte vidta några åtgärder som skulle hota Belarus suveränitet och territoriella integritet, att uttrycka oro över att Ryssland använder förhandlingar om fortsatt gas- och oljeförsörjning till Belarus som en metod för politiska påtryckningar, att offentligt nämna och fördöma den hybridinblandning som Ryska federationen utövar på olika sätt, till exempel genom att delegera så kallade medieexperter till belarusiska statliga medier och rådgivare till militära och brottsbekämpande organ, och att avskräcka från fortsatta sådana handlingar, att varna för alla försök att militarisera situationen och provocera fram spänningar med grannländerna,
   ad) att fördöma att Belarus åtalat Svjatlana Tsichanouskaja för att hon påstås ha kommit med offentliga uppmaningar om att skada landets säkerhet och gripa makten, och att fördöma Ryska federationens beslut att föra upp henne på den mellanstatliga förteckningen över efterlysta personer,
   ae) att betona att de belarusiska väpnade styrkornas militärövning i slutet av augusti 2020 vid gränsen till Litauen och Polen, som följdes av en fientlig och vilseledande informationskampanj, i onödan har ökat spänningen och misstron,
   af) att erkänna att den politik för kritiskt engagemang som fördes före det riggade presidentvalet den 9 augusti 2020 visserligen har lett till viss utveckling i de bilaterala förbindelserna, men att framstegen på de centrala områdena demokrati, rättsstatlighet, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter – inbegripet yttrandefrihet, mediefrihet och arbetstagarrättigheter – samt det civila samhället gick om intet under och efter detta val, att den socioekonomiska situationen kännetecknas av låga hushållsinkomster och hög arbetslöshet och att ekonomin stagnerar och kraftigt påverkas av statsägda företag och korruption, att, nu när EU antar en mer skräddarsydd strategi för det östliga partnerskapet och inleder en fullständig översyn av förbindelserna mellan EU och Belarus, överväga att tillämpa principen ”mindre för mindre” om situationen för de mänskliga rättigheterna försämras ytterligare, vilket inte bör påverka engagemanget för och stödet till det civila samhället, människorättsförsvarare, oberoende medier och det belarusiska folket, eftersom det politiska, ekonomiska, tekniska och informationsrelaterade stödet i stället behöver stärkas ytterligare för att följa principen ”mer för mer” och ett större deltagande av det civila samhället i initiativ och projekt i Belarus som stöds av EU, andra internationella organisationer och enskilda länder behöver uppmuntras,
   ag) att förbereda en omfattande översyn av sin politik gentemot Belarus, med särskild inriktning på EU:s stöd till det civila samhället och det belarusiska folket, med beaktande av olika scenarier för utvecklingen i landet, och att avbryta förhandlingarna om prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Belarus till dess att ett fritt och rättvist presidentval äger rum i Belarus, att insistera på att EU behöver vara enat och bestämt i sin reaktion på situationen i Belarus efter presidentvalet,
   ah) at välkomna uttalandet från rådet (utrikes frågor) av den 12 oktober 2020, där man uttryckte EU:s beredvillighet att stödja en fredlig övergång till demokrati och att använda en rad olika instrument i linje med det östliga partnerskapet, inbegripet lanseringen av en övergripande plan för ekonomiskt stöd
   ai) att stödja initiativet att inrätta ett högnivåuppdrag för Belarus bestående av tidigare stats- och regeringschefer, vars uppgift bör vara att bidra till att sätta stopp för våldet, ge stöd till att frige politiska fångar och gripna samt utforska alla vägar på nationell och internationell nivå för att skapa en gynnsam miljö för en inkluderande politisk dialog i Belarus,
   aj) att fördöma de belarusiska myndigheternas åtgärder mot de litauiska och polska ambassaderna i Minsk, närmare bestämt deras krav på att Litauens och Polens ambassadörer ska återkallas och deras ambassaders diplomatiska personal minskas, att säkerställa ett samordnat och enat svar från EU:s medlemsstater, att i detta sammanhang välkomna de solidariska gester som uttryckts av de medlemsstater som beslutade att återkalla sina egna ambassadörer för konsultationer,
   ak) att erbjuda alternativet ett förstärkt och mycket närmare samarbete med Belarus som också inbegriper ett avsevärt ökat ekonomiskt och tekniskt åtagande från EU:s sida om demokratiska förändringar, inklusive ett nytt val, skulle bli verklighet,
   al) att utveckla ett omfattande program för Belarus efter det nya presidentvalet och anordna en givarkonferens för det demokratiska Belarus, som skulle föra samman internationella finansinstitut, G7-länderna, EU:s medlemsstater och institutioner samt andra som är villiga att göra utfästelser om ett finansieringspaket på flera miljarder euro för att stödja framtida reformansträngningar och en omstrukturering av ekonomin,
   am) att omedelbart upphöra med alla utbetalningar av ekonomiskt stöd från EU till de illegitima belarusiska myndigheterna och att undvika att ge finansiering till regeringen och statligt kontrollerade projekt, inklusive projekten för partnersamverkan och gränsöverskridande samarbete, och att slussa bistånd eller finansiering som öronmärkts för det civila samhället genom dessa enheter, att fastställa tydliga villkor för att garantera att ekonomiskt stöd från EU till Belarus inte hamnar hos företrädare för regimen eller används för att legitimera regimens handlingar, såvida inte regimen upphör med allt förtryck, öppnar upp för dialog med medborgarna och tillåter ett nytt, fritt och rättvist val,
   an) att se till att det ytterligare stödet på 53 miljoner EUR möter det belarusiska folkets behov och därmed, utöver den covid-19-relaterade nödhjälpen, omfattar medicinsk behandling av belarusier som skadats och traumatiserats till följd av de brutala tillslagen mot demonstranter, och för de allvarligaste fallen underlättande av och stöd till behandling och återhämtning i EU-medlemsstater, att uttrycka sitt stöd för organisationer och aktivister i det civila samhället, inbegripet sådana som är verksamma i exil, för att göra det möjligt för organisationer och advokater att erbjuda juridiska tjänster åt den belarusiska regimens offer, för dokumentation och utredning av människorättskränkningarna, för de belarusiska arbetare som strejkar och de oberoende fackföreningarna samt för oberoende medier och undersökande journalistik,
   ao) att utarbeta en strategi för fördelning av EU-medel i samarbete med det civila samhället och demokratiska företrädare för det belarusiska folket, EU samt internationella organisationer och institutioner i det civila samhället med erfarenhet av att arbeta med Belarus,
   ap) att insistera på att stödprogram som genomförs via EIB, EBRD, Världsbanken, FN och andra internationella organisationer också måste villkoras med att situationen för mänskliga rättigheter och demokrati förbättras och att internationella standarder för kärnsäkerhet uppfylls, att notera och ta itu med situationen att de program som genomförs i samarbete mellan dessa internationella organisationer och statliga strukturer i Belarus för närvarande vanligtvis inte inbegriper oberoende aktörer i de styrande organen, vilket inte bara leder till att programmen endast får tvivelaktiga resultat, utan också bidrar till att organisationer i det civila samhället trängs undan från strukturen för samarbete med EU av de statsägda offentliga organisationerna (statligt organiserade icke‑statliga organisationer, s.k. GONGO),
   aq) att välkomna de många solidaritetshandlingarna med det belarusiska folket, däribland insamlings- och välgörenhetsaktioner och humanitär hjälp, att i detta avseende fördöma stoppandet av den transport av humanitärt stöd som anordnades av ”NSZZ Solidarnosc”,
   ar) att stödja det arbete som utförs av europeiska politiska stiftelser för att stärka medborgarnas utveckling och roll i samhällsutformningen och stärka framtida politiska ledare i Belarus,
   as) att påminna de belarusiska myndigheterna om att EU reagerade snabbt och svarade på landets brådskande behov under covid-19-pandemin och mobiliserade över 60 miljoner EUR för att hjälpa till att tillgodose omedelbara behov, såsom stöd till hälso- och sjukvårdssektorn och sårbara grupper, liksom kortsiktiga behov, till stöd för social och ekonomisk återhämtning,
   at) att insistera på att eventuellt framtida makroekonomiskt stöd från EU för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin är avhängigt av strikta politiska och ekonomiska kriterier, särskilt sådana som är kopplade till demokrati och mänskliga rättigheter, i synnerhet att upphöra med det politiska förtrycket och att frige alla politiska fångar, att notera de farhågor om kärnsäkerhet som vissa EU-medlemsstater gett uttryck för och de hot som det militära samarbetet mellan Belarus och Ryssland utgör, och att insistera på att lämpliga åtgärder måste vidtas för att bekämpa viruset och skydda befolkningen,
   au) att insistera på att sådant stöd måste övervakas noga för att förebygga missbruk av EU-medel som att bekosta experimentella mediciner eller vacciner,
   av) att betona behovet att bemöta den belarusiska regimens försök att sprida desinformation genom att framställa stöd från EU som stöd till regimen, att uttrycka oro över spridningen av falska nyheter och desinformation i Belarus under covid-19-pandemin, och att uppmuntra både de belarusiska myndigheterna och EU att utveckla specifika program för att bekämpa desinformation och propaganda,
   aw) att uppmana de belarusiska myndigheterna att offentligt erkänna det hot som covid-19-pandemin utgör, stärka hälso- och sjukvårdssystemet, förse medborgarna med relevant livräddande information och statistik om pandemin på ett transparent och inkluderande sätt, genomföra rekommendationerna från WHO:s expertbesök i Belarus i april 2020, förbättra sjukvårdspersonalens arbetsvillkor och förbättra tillgången och tillgängligheten till samt kvaliteten på hälso- och sjukvården, även i fängelserna,
   ax) att vidhålla att kärnsäkerheten fortfarande är en mycket angelägen fråga för EU eftersom en olycka skulle kunna få katastrofala följder för hela regionen, att behandla frågan om kärnkraftverket Astravjets skyndsamt eftersom det närmar sig driftsstarten, då den första leveransen av kärnbränsle har mottagits från Ryssland och redan laddats i den första reaktorn, medan ytterligare tekniska förberedelser pågår för att inleda elproduktionen i november 2020,
   ay) att begära att det planerade idrifttagandet av kärnkraftverket i Astravjets ska skjutas upp till dess att internationella kärnsäkerhetsnormer är uppfyllda, obligatoriska offentliga utfrågningar har hållits och den politiska situationen i Belarus har stabiliserats, med tanke på ett antal olösta kärnsäkerhetsproblem som konstaterats under stresstester, avsaknaden av en slutrapport om anläggningens säkerhet, otillräcklig lagringskapacitet för uttjänt kärnbränsle och för energireserver samt den för närvarande instabila situationen i Belarus, som komplicerar reaktionsåtgärderna i händelse av en olycka, som det finns en förhöjd risk för under uppstarten av reaktorn,
   az) att uttrycka sin oro över att Belarus inte fullt ut kommer att genomföra rekommendationerna från de stresstester som utförts av EU:s kärnsäkerhetsmyndigheter före idrifttagandet av den första reaktorn i kärnkraftverket Astravjets, och vidare notera att kärnkraftverket uppförs utan säkerställande av en sekundär kontrollreserv som krävs för att kärnkraftverket ska fungera på ett säkert sätt,
   ba) att insistera på fullständig respekt för internationella standarder för kärnsäkerhet och miljösäkerhet, ett transparent, inkluderande och konstruktivt samarbete med internationella myndigheter samt tillhandahållande av tillträdes- och övervakningskapacitet för oberoende miljöorganisationer i Belarus när det gäller kärnkraftverket Astravjets, och att koppla genomförandet av dessa till utbetalningen av ekonomiskt stöd från EU, att stödja insatser för att säkerställa europeisk solidaritet i fråga om förbudet mot import av energi från kärnkraftverket Astravjets till EU-marknaden,
  

Mänskliga rättigheter och mediefrihet

   bb) att hylla det belarusiska folket för deras mod och beslutsamhet och kraftfullt stödja deras önskan om demokratisk förändring, social rättvisa och frihet, med principerna om demokrati, rättsstatlighet och mänskliga rättigheter som grunden för sitt lands framtid, för att säkerställa Republiken Belarus frihet, oberoende, suveränitet och välstånd,
   bc) att insistera på behovet att ändra Republiken Belarus nationella lagstiftning för att säkerställa grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter, såsom mötes-, förenings-, yttrande- och åsiktsfrihet samt mediefrihet, och efterlevnad av internationella avtal och OSSE:s riktlinjer om friheten att delta i fredliga sammankomster, att uppmana Belarus att samarbeta fullt ut med FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i landet, inbegripet besök i Belarus, liksom med FN:s kommitté mot tortyr och FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, för att genomföra reformer som borde ha genomförts för länge sedan för att skydda de mänskliga rättigheterna, stärka demokratin och ta itu med frågan om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av frihetsberövade personer i Belarus,
   bd) att fördöma den fortsatta tillämpningen av dödsstraffet i Belarus och att fortsätta att arbeta med de belarusiska myndigheterna för ett moratorium som ett första steg mot ett permanent avskaffande och, i väntan på avskaffandet, arbeta för en faktisk rätt att överklaga dödsdomar, att uppmuntra en intensifierad offentlig debatt om avskaffandet av dödsstraffet, för att bana väg för en eventuell folkomröstning om frågan i framtiden,
   be) att fördöma de pågående hoten och förföljelserna mot människorättsförsvarare, oppositionsförträdare, inbegripet presidentkandidater, deras anhängare och familjemedlemmar, fredliga demonstranter, aktivister från det civila samhället, valobservatörer, miljörättsförsvarare, religiösa ledare, idrottare, studerande och forskare samt oberoende journalister och bloggare, särskilt den taktik med försvinnanden och höga böter som myndigheterna tillämpar, att uppmana Belarus att upphöra med detta förtryck och att garantera att dessa personer kan bedriva sin verksamhet utan rädsla för repressalier och fritt från alla begränsningar, att djupt beklaga nedtystandet av och hotelserna mot läkare, sjukvårdspersonal och andra som öppet talade om och varnade för spridningen av covid-19 i Belarus,
   bf) att uppmärksamma försöken att avbryta och begränsa verksamheten och tysta rapporteringen från medlemmarna i centrumet för mänskliga rättigheter Vjasna, framför allt Aljaksandr Burakou, Ales Burakou, Raman Kisljak, Uladzimir Vjalitjkin, Alena Masljukova, Andrej Mjadzvedzeu och Siarhej Lacinski, och att uppmana till ett upphörande av gripandet, åtalet och skrämseltaktiken mot dessa personer och deras familjemedlemmar,
   bg) att erkänna förtryckets nedkylande effekt på det civila samhället och människorättsförsvarares viktiga roll att säkerställa oberoende övervakning, särskilt under val,
   bh) att fördöma försök från den belarusiska regimens sida att neka inresa till landet för belarusier som är kritiska mot den, som ledaren för katolska kyrkan i Belarus, ärkebiskop Tadeusz Kondrusiewicz, samt oberoende journalister, människorättsaktivister och företrädare för det internationella samfundet, däribland Europaparlamentets ledamöter,
   bi) att utarbeta ett tydligt förfarande och tydliga kapaciteter bland EU:s medlemsstater för att påskynda övervägandet och utfärdandet av Schengenvisum och en humanitär korridor för belarusiska medborgare vid brådskande behov av medicinskt stöd och skydd,
   bj) att fördöma den fortsatta diskrimineringen och stigmatiseringen riktad mot personer med funktionsnedsättningar, personer med HIV, hbtqi-personer, och familjer till fängslade i Belarus, och uppmanar grundande av ett oberoende nationellt människorättsorgan och en ny plan för mänskliga rättigheter, och antagande av en omfattande lagstiftning mot diskriminering,
   bk) att påminna om att Belarus har undertecknat FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, i enlighet med att nationell lagstiftning måste garantera alla personers lika och effektiva skydd mot diskriminering av alla orsaker: dvs. ras, färg, kön, språk, religion, politiska eller andra övertygelser, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller övriga omständigheter, att uttrycka oro över att kännedom och kunskap om konventionen hos myndighetstjänstemän, domare, åklagare och advokater är begränsad, att uppmana belarusiska myndigheter att förbättra utbildningssystemet och sprida information i medierna för att främja en tolerant attityd gentemot sårbara grupper,
   bl) att kräva åtgärder för att effektivt motverka fortsatta fördomar och diskriminering som påverkar kvinnor genom att förbättra deras arbetsmiljö, ge tillgång till alla arbeten för kvinnor, minska löneklyftan mellan kvinnor och män och öka kvinnors politiska engagemang, bland andra åtgärder, att införliva könsjämlikhet inom EU:s relationer med Belarus,
   bm) att lyfta frågan om diskrimineringen av personer som talar belarusiska i Belarus och stödja initiativ som syftar till att främja ökad användning av det belarusiska språket i offentligheten, kulturlivet och medierna,
   bn) att beklaga förekomsten av tvångsarbete, som i oproportionerlig omfattning inriktas på sårbara grupper av människor, däribland anställda vid statligt ägda företag och administrationer, studenter, personer som hålls vid så kallade arbetsbehandlingscentrum, fångar och värnpliktiga, att uppmana Belarus att upphäva all lagstiftning som tillåter tvångsarbete och att Belarus befolkning inte bör tvingas att delta i den årliga samhällsarbetsdagen,
   bo) att åtgärda problemet kring oproportionerliga straff inom rättssystemet i Belarus, framför allt artikel 328 i straffbalken, under vilken minderåriga straffas för icke‑våldsamma drogrelaterade förbrytelser med oproportionerligt långa fängelsestraff,
   bp) att uppmuntra till fortsatta människorättsdialoger mellan EU och Belarus, men att betona att de endast gör verkliga nytta om de leder till verkliga och konkreta framsteg och inte bara kommer till uttryck i institutionella kontakter, vilket inte sker enligt de deltagande belarusiska civilsamhällesorganisationerna,
   bq) att övervaka den belarusiska situationen kring mediefrihet och att stödja och skapa en säker arbetsmiljö för oberoende medieföretag, bloggare och journalister, även de som arbetar som frilansare med oregistrerade utländska medier, även media baserat i Polen, som Belsat Tv, Europeiska radion för Belarus och Radio Racja, eftersom de utgör en viktig informationskälla både för och om Belarus och tillhandahåller en viktig kanal för alternativa uppfattningar,
   br) att kraftfullt fördöma nedstängningen av internet och medier, vägblockader och hot mot och indragna ackrediteringar för journalister för att stoppa flödet av information om situationen i landet samt nekandet av inresa till Belarus för internationella medier, parlamentsledamöter och regeringsmedlemmar från det demokratiska samfundet,
   bs) att fördöma det belarusiska utrikesministeriets beslut att dra in alla ackrediteringar av journalister som arbetar för utländska medieorganisationer och som har bevakat de pågående protesterna i landet, med hänvisning till en uppdatering av ackrediteringsförfarandena,
   bt) att lovorda också de insatser som journalister och anställda i statliga medier har gjort när de trots förtrycket och hoten mot dem har hållit fast vid sin journalistiska heder och fortsatt att stödja den demokratiska oppositionen trots att de därefter fick sparken, att erkänna de oberoende mediernas arbete, däribland Charta 97, Belsat, Radio Svoboda med flera, att använda det europeiska initiativet för demokrati och övriga instrument för att stödja dessa kanaler och journalister som pressas av regimen,
   bu) att vaksamt motverka propagandistiska budskap och desinformation som sprids av de belarusiska statliga medierna och som anklagar EU och dess medlemsstater för inblandning i de pågående processerna i Belarus och för att utgöra påstådda säkerhetshot mot landets territoriella integritet, liksom alla hybridhot från tredjepartsaktörer, att uppmana till avlägsnande av påstådda journalister som skickats från Ryssland för att ersätta de anställda som sade upp sig från belarusiska statsägda tv-stationer,
  

Ekonomiskt och sektoriellt samarbete

   bv) att erinra Belarus om att EU är landets näst största handelspartner och att en intensifiering av de ekonomiska förbindelserna skulle kunna skapa en välbehövlig balans för den belarusiska utrikeshandeln, som fortfarande är mycket beroende av Ryssland och Eurasiska ekonomiska unionen,
   bw) att betona vikten av att fortsätta processen att ansluta Belarus till Världshandelsorganisationen, då den uppmuntrar modernisering och diversifiering av ekonomin, bidrar till skapandet av en mer stabil affärsmiljö i landet och underlättar reglerad handel med EU,
   bx) att uppmärksamma att Kinas president var bland de första att gratulera Lukasjenko efter valet, att uttrycka oro över ökade kinesiska investeringar i strategisk infrastruktur och varna för beroendet detta kan skapa för Belarus,
   by) att uppmärksamma att den belarusiska ekonomin stagnerar och att mer än en femtedel av befolkningen lever i extrem fattigdom, med ökande antal p.g.a. covid‑19-krisen, att uppmärksamma att minimilönen i Belarus är 375 belarusiska rubel per månad eller 137 EUR och att landet står inför en demografisk kris i samband med att befolkningen i arbetsför ålder krymper och en stor arbetsutvandring från Belarus,
   bz) att uppmärksamma de skadliga effekterna för den belarusiska ekonomin från regimens vägran att föra dialog med folket, framför allt den pågående nationella strejken vid statligt ägda bolag och strejkerna av lärare och social- och kulturarbetare, att uppmärksamma de skadliga effekterna på it-sektorn, som kanske inte återhämtar sig till tidigare nivå,
   ca) att beklaga de belarusiska myndigheternas ovilja att följa rekommendationerna från internationella finansinstitut, såsom Världsbanken och IMF, eller att genomföra reformer för att minska det enorma antalet statsägda företag, reformera företagssektorn, uppmuntra till entreprenörskap, stödja små och medelstora företag, minska statsskulden, lägga de realistiska levnadsomkostnaderna på befolkningen och förbättra villkoren på arbetsmarknaden,
   cb) att uttrycka oro över statliga förordningar som är skadliga för den privata sektorn, särskilt kravet på att betala ut en minimilön som inte underskrider genomsnittslönen vid de tio mest framgångsrika statsägda företagen,
   cc) att uttrycka oro över den utbredda storskaliga systemkorruptionen i belarusiska offentliga institutioner och statsägda företag, att uppmuntra och stödja utredningar och informationskampanjer mot korruption, att framföra oro över trakasserier och förföljelse av journalister som rapporterar om korruptionsfall och att insistera på en säker miljö för undersökande journalister och visselblåsare,
   cd) att insistera på att en omfattande utredning genomförs av de finansiella flödena till och från Aleksandr Lukasjenkos familj och hans anförvanter, inbegripet belarusiska statliga företags verksamhet i offshoreområden, liksom korruptionsupplägg i belarusiska företag,
   ce) att välkomna och uppmuntra energidiversifieringen i Belarus och minskningen av landets beroende av Ryssland genom import av olja och gas från nya leverantörer via bland annat EU:s territorium, att även uppmuntra till förbättrad miljöhållbarhet och utveckling av alternativa energikällor,
   cf) att understryka vilken vikt EU fäster vid kampen mot klimatförändringarna, särskilt genom genomförandet av den europeiska gröna given och Parisavtalet från 2015, och att uppmuntra Belarus att fördjupa sitt samarbete med EU i miljöfrågor för en grön omställning, energieffektivitet, hållbarhet och klimatneutralitet samt att använda de möjligheter som det östeuropeiska partnerskapet för energi och miljö erbjuder, och att samtidigt insistera på att trakasserierna mot miljöaktivister måste upphöra, att uppmana Belarus att öka insatserna för att bekämpa klimatförändringarna och att integrera klimatfrågan i alla områden av beslutsfattandet,
   cg) att belysa initiativen inom ramen för partnerskapet för miljön inom den nordliga dimensionen, som syftar till att ta itu med de mest angelägna miljöproblemen i området,
  

Direkta personkontakter

   ch) att vidhålla att EU är intresserat av så breda direkta personkontakter som möjligt, eftersom det är det bästa sättet att föra EU och Belarus närmare varandra samt främja ömsesidig förståelse och utbyte av bästa praxis, att främja utbytesprogram med dokumenterade resultat, t.ex. MOST, och att påminna om att de förenklade viseringsförfarandena är ett påtagligt uttryck för denna policy,
   ci) att välkomna framstegen med att genomföra partnerskapet för rörlighet samt avtalen om förenklade viseringsförfaranden och återtagande som en del av en säker och välförvaltad rörlighet mellan EU och Belarus,
   cj) att erkänna och använda sig av det faktum att ökad rörlighet mellan EU och Belarus ökar medborgarnas exponering för europeiska värden och stöd till demokratisk omvandling,
   ck) att utforska möjligheterna till visumfria resor för belarusiska medborgare så att personkontakterna inte blir lidande på grund av de belarusiska myndigheternas odemokratiska principer,
   cl) att stödja gränsöverskridande samarbete och rörlighet mellan Belarus och de angränsande EU-medlemsstaterna, och att i synnerhet uppmana belarusiska myndigheter att genomföra systemet för lokal gränstrafik med Litauen, som skulle gynna de som bor inom en radie på 50 km på båda sidorna av gränsen,
   cm) att erkänna den belarusiska diasporans roll i det demokratiska uppvaknandet i Belarus och att engagera dess medlemmar i EU:s medlemsstater som viktiga aktörer i en nationell dialog i Belarus,
   cn) att stödja samarbete på kulturområdet genom program såsom Kreativa Europa och i synnerhet projekt som syftar till att främja kreativitet och involvera det civila samhällets organisationer och initiativ på lokal nivå, att främja och mobilisera europeisk solidaritet med samhället i Belarus genom kulturella uttryck,
   co) att intensifiera ansträngningarna för att se till att unga i Belarus kan dra nytta av utbildning av högre kvalitet tack vare framsteg i genomförandet av Bolognaprocessen och ökad akademisk rörlighet och större möjligheter att studera i EU via programmet Erasmus +, som på ett verkligt och långsiktigt sätt kan bidra till en attitydförändring i Belarus och till en naturlig överföring av europeiska värderingar till landet och dess demokratisering,
   cp) att stödja ungdomar i Belarus som på grund av sitt deltagande i de landsomfattande protesterna kommer att berövas utbildning i Belarus och ge dem stipendier för att studera vid utbildningsinrättningar i EU:s medlemsstater,
   cq) att upprätthålla ekonomiskt stöd från EU till European Humanities University (EHU), ett belarusiskt universitet i exil i Vilnius,
   cr) att ge stipendier till akademiker som har förlorat sina utbildnings- och forskningsställningar på grund av att de har deltagit i protesterna,
   cs) att ge akut humanitärt bistånd, inbegripet Schengenvisum och stipendier, till idrottare och deras familjemedlemmar som har berövats inkomster på grund av sitt politiska ställningstagande och som tvingats utstå fysiskt och psykiskt förtryck av Lukasjenkoregimen,
   ct) att stödja utbildningsprogram för omskolning av de belarusiska statstjänstemän som avskedats eller frivilligt lämnat den offentliga förvaltningen,
   cu) att stödja digitalisering av utbildningen efter covid-19-utbrottet i Belarus,
   cv) att erkänna att många av de som har gjort sina röster hörda under den pågående demokratiska revolutionen i Belarus har tagit examen vid universitet i EU:s medlemsstater och deltagit i olika EU-stödda program med syftet att förbättra deras yrkeskvalifikationer och möjliggöra yrkesverksamhet,
   cw) att uppmuntra vetenskapssamfundet i Belarus att öka samarbetet med sina europeiska motsvarigheter och utnyttja Horisont Europa fullt ut,
   cx) att stärka program för demokratistöd och strategisk kommunikation och stödja större kontakter med lokalsamhällen utöver de traditionella ”proeuropeiska” grupperna.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) EUT L 181, 9.6.2020, s. 3.
(2) EUT L 180, 9.6.2020, s. 3.
(3) EUT C 224, 27.6.2018, s. 135.
(4) EUT C 298, 23.8.2018, s. 60.
(5) EUT C 390, 18.11.2019, s. 100.
(6) EUT C 11, 13.1.2020, s. 18.
(7) Antagna texter, P9_TA(2020)0231.
(8) EUT L 134, 20.5.2006, s. 1.


Rekommendation till kommissionens vice ordförande/den höga representanten och rådet om förberedelsen av den tionde granskningskonferensen för icke-spridningsfördraget, kärnvapenkontroll och möjligheter till kärnvapennedrustning
PDF 157kWORD 58k
Europaparlamentets rekommendation av den 21 oktober 2020 till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende förberedelsen av den tionde granskningskonferensen för icke-spridningsfördraget, kärnvapenkontroll och möjligheter till kärnvapennedrustning (2020/2004(INI))
P9_TA(2020)0281A9-0020/2020

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2019 om INF-avtalets framtid och konsekvenserna för Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt av den 13 april 2000 om 2000 års utvärderingskonferens mellan parterna i Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen(2) och rådets gemensamma ståndpunkt av den 25 april 2005 om 2005 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen(3),

–  med beaktande av rådets beslut 2010/212/Gusp av den 29 mars 2010 om den ståndpunkt som Europeiska unionen ska inta vid 2010 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 april 2015 om den nionde utvärderingskonferensen mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen,

–  med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen av den 12 december 2003,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 4 februari 2019 om Iran,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/615 av den 15 april 2019 om unionsstöd till verksamheten inför den tionde granskningskonferensen mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen(5),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/938 av den 6 juni 2019 till stöd för en förtroendeskapande process för att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från kärnvapen och alla andra slags massförstörelsevapen(6),

–  med beaktande av den årliga lägesrapporten om genomförandet av Europeiska unionens strategi mot spridning av massförstörelsevapen (2018) av den 14 juni 2019,

–  med beaktande av åtagandena i icke-spridningsfördraget, enligt vilka alla stater som är parter i icke-spridningsfördraget åläggs att bedriva kärnvapennedrustning med ärligt uppsåt och att upphöra med kärnvapenkapprustningen,

–  med beaktande av fördraget om förbud mot kärnvapen, som antogs av FN den 7 juli 2017 och öppnades för undertecknande den 20 september 2017,

–  med beaktande av den kommuniké som antogs vid Natos toppmöte i Warszawa 2016,

–  med beaktande av Nordatlantiska rådets uttalande av den 20 september 2017 om fördraget om förbud mot kärnvapen,

–  med beaktande av Natos generalsekreterares uttalande av den 2 augusti 2019 om avtalet om medeldistanskärnvapen,

–  med beaktande av det nya Start-avtalet som undertecknades av Förenta staterna och Ryska federationen och som är i kraft sedan den 5 februari 2011,

–  med beaktande av det slutdokument som antogs vid 2000 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen,

–  med beaktande av det slutdokument som antogs vid 2010 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen,

–  med beaktande av det icke-officiella dokumentet från FN:s generalsekreterare från 2018, ”Securing Our Common Future: An Agenda for Disarmament”,

–  med beaktande av arbetsdokumentet ”Unlocking disarmament diplomacy through a ’stepping stone’ approach” (Frigöra nedrustningsdiplomati genom en stegvis strategi), som Sverige har lagt fram för den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets tionde granskningskonferens,

–  med beaktande av arbetsdokumentet ”Operationalising the Creating an Environment for Nuclear Disarmament (CEND) Initiative” (Operationalisering av initiativet till att skapa en miljö för kärnvapennedrustning), som Förenta staterna har lagt fram för den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets tionde granskningskonferens,

–  med beaktande av arbetsdokumentet ”The Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons at 50: a brief assessment by the European Union” (Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen 50 år efter dess ikraftträdande: Europeiska unionens kortfattade bedömning), som Europeiska unionen har lagt fram för den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets tionde granskningskonferens,

–  med beaktande av arbetsdokumentet ”Proposals by the Non-Proliferation and Disarmament Initiative to enhance transparency for strengthening the review process for the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons” (Förslag från initiativet för icke-spridning och nedrustning för att öka öppenheten och därigenom stärka granskningsprocessen av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen) som har lagts fram av medlemmarna i initiativet för icke-spridning och nedrustning (Australien, Chile, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Japan, Kanada, Mexiko, Nederländerna, Nigeria, Polen, Turkiet och Tyskland) till den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets tionde granskningskonferens,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 26 augusti 2020 från Internationella atomenergiorganets (IAEA) generaldirektör och vicepresidenten för Islamiska republiken Iran och chefen för Irans atomenergiorgan (AEOI),

–  med beaktande av IAEA:s rapporter av den 20 augusti 2018, den 19 augusti 2019 och den 3 september 2020 om tillämpningen av kärnämneskontroller i Demokratiska folkrepubliken Korea,

–  med beaktande av meddelandet av den 22 maj 2020 från Förenta staterna om dess beslut att frånträda fördraget om observationsflygningar,

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0020/2020), och av följande skäl:

A.  Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (icke-spridningsfördraget) har utan tvekan varit det viktigaste internationella instrumentet för att reglera kärnvapenordningen under de senaste femtio åren. Det utgör hörnstenen för den globala strategiska stabiliteten och är ett oersättligt bålverk mot risken för spridning av kärnvapen. Det har bidragit avsevärt till att minska kärnvapenarsenalen och underlätta en fredlig användning av kärnenergi. Det är ett moget och pragmatiskt fördrag, närapå universellt och i stort sett respekterat. 1995 kom de stater som är parter i icke‑spridningsfördraget överens om att förlänga fördraget på obestämd tid. Med tanke på att man inte kunde enas om ett slutdokument om de konkreta resultaten 2015, är det ytterst viktigt att den tionde granskningskonferensen blir en framgång.

B.  Sedan 1968 har icke-spridningsfördraget lett till att flera länder i Europa, Latinamerika, Afrika, Asien och Stillahavsområdet avstått från kärnvapen. Det har möjliggjort en fredlig utveckling av kärnenergi och med tiden lett till drastiska minskningar av kärnvapenarsenalerna efter kalla krigets slut. Endast ett fåtal stater har utvecklat arsenaler utanför icke-spridningsfördraget.

C.  De tre pelarna i icke-spridningsfördraget – icke-spridning, nedrustning och fredlig användning av kärnenergi – kompletterar varandra och är ömsesidigt förstärkande och oupplösligt sammankopplade. För alla framtida framsteg i fråga om nedrustning och ett totalt avskaffande av kärnvapen krävs därför att de befintliga normerna mot spridningen av sådana vapen bibehålls. Icke-spridningsfördraget har gjort att ett internationellt säkerhetssystem kunnat inrättas.

D.  Syftet med icke-spridningsfördragets regelbundet återkommande granskningskonferenser är att utvärdera genomförandet av icke-spridningsfördraget och att utarbeta en färdplan för att uppnå framsteg som bygger på en stegvis strategi. Granskningsprocessen ger de stater som är parter i fördraget möjlighet att upprätthålla och stärka systemet för icke-spridning av kärnvapen vart femte år.

E.  Vid 2010 års utvärderingskonferens upprepades att det slutliga målet är att stärka det globala icke-spridningssystemet, och de stater som är parter i icke-spridningsavtalet gjorde förnyade åtaganden avseende de grundläggande bestämmelserna i icke‑spridningsfördraget och antog en handlingsplan i 64 punkter som bland annat innehöll inslag som särskilda handlingsplaner för icke-spridning, nedrustning och fredlig användning av kärnenergi, vilka understöddes av konkreta och mätbara åtgärder som de stater som är parter i fördraget ska vidta för att stödja de tre pelarna.

F.  I avsnittet om kärnvapennedrustning har de stater som är parter i fördraget, däribland erkända kärnvapenstater, för första gången åtagit sig att påskynda de faktiska nedrustningsframstegen och att slutligen slutföra det fullständiga avskaffandet av sina kärnvapenarsenaler, såväl utplacerade som icke-utplacerade. Åtgärder som överenskommits inom ramen för pelaren ”icke-spridning” omfattar en lång rad frågor, t.ex. förstärkning av skyddsåtgärder, stöd till Internationella atomenergiorganet (IAEA), fysiskt skydd av kärnämne, ingående och ikraftträdande av tilläggsprotokoll, skyddsåtgärder för kärnrelaterad export, överföring av kärnteknik och nukleär terrorism.

G.  Principen om öppenhet är en oumbärlig del av kärnvapennedrustningen, eftersom den bidrar till att ge klarhet om befintliga arsenaler och förstärker kontrollförfarandet. Öppenhet och insyn bidrar till att bygga upp tillit och förtroende och att skapa en gemensam grund för dialog, vilket är en förutsättning för att minska och slutligen oskadliggöra kärnvapnen. Rapporter till IAEA:s styrelse är ett viktigt verktyg för att få insyn i hur kärnvapenfria stater fullgör icke-spridningsåtagandena.

H.  Genom icke-spridningsfördragets bestämmelser bekräftas staternas rätt att använda kärnenergi för fredliga ändamål och delta i utbyte av utrustning, material samt vetenskaplig och teknisk information om fredlig användning av kärnenergi, samtidigt som kärnvapenfria stater förmånsbehandlas och vederbörlig hänsyn tas till utvecklingsländers behov.

I.  Normen mot att utföra prov stöder både pelaren ”icke-spridning” och pelaren ”nedrustning”, och bidrar därmed också till att potentiella kärnvapenstater förhindras att försöka utveckla och förvärva kärnvapen. Stater som är parter i fördraget har åtagit sig att avstå från alla former av kärnsprängningar och all användning av ny kärnvapenteknik i avvaktan på att fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) träder i kraft. Alla kärnvapenstater har åtagit sig att utan dröjsmål ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar. Alla har också enats om att förhandlingar om ett fördrag om förbud mot framställning av klyvbart material för kärnvapen bör inledas utan ytterligare dröjsmål.

J.  Icke-spridningsavtalet har lagt grunden till att det upprättats kärnvapenfria zoner runt om i världen. Sedan lång tid tillbaka är ett av EU:s mål att skapa en kärnvapenfri zon i Mellanöstern EU har nyligen avsatt en budget för verksamhet som har till syfte att främja en inkluderande dialog mellan sakkunniga och beslutsfattare i syfte att främja åtagandet att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från massförstörelsevapen.

K.  I den politiska förklaring som antogs – med 28 nedlagda röster från EU:s medlemsstater – vid den första sessionen under konferensen om upprättandet av en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern, som hölls i New York i november 2019, åtog sig de återstående deltagarna att utarbeta ett rättsligt bindande fördrag för att upprätta en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern.

L.  Sedan icke-spridningsfördraget trädde i kraft 1970 har hälften av utvärderingskonferenserna inte kunnat enas om en konkret slutdeklaration, och den senaste slutdeklarationen antogs vid 2010 års utvärderingskonferens.

M.  Den tionde granskningskonferensen kommer att äga rum i en särskilt utmanande internationell säkerhetsmiljö på grund av de bristande framstegen i fråga om kärnvapennedrustningen på Koreahalvön, Förenta staternas tillbakadragande från den gemensamma övergripande handlingsplanen med Iran, Irans påstådda överträdelser och de formella klagomål som framförts av Frankrike, Förenade kungariket och Tyskland som en motreaktion för att utlösa tvistlösningsmekanismen inom denna handlingsplan, INF-avtalets sammanbrott och dödläget i förhandlingarna om en förlängning av Start‑avtalet mellan Ryssland och Förenta staterna. De nuvarande meningsskiljaktigheterna och motsättningarna mellan de 191 kärnvapenstater och kärnvapenfria stater som är parter i icke-spridningsfördraget i fråga om hur man på bästa sätt minskar och oskadliggör kärnvapen kommer att innebära ytterligare en utmaning för debatten.

N.  Flera kärnvapenstater har planer på eller håller för närvarande på att modernisera sina kärnvapen eller deras bärare, och några av dem håller på att sänka trösklarna för användningen av dem i sina nationella militära doktriner.

O.  1994 års samförståndsavtal från Budapest, som undertecknades av Ukraina, Ryssland, Förenta staterna och Förenade kungariket, gav säkerhetsgarantier för Ukrainas territoriella integritet och politiska oberoende avseende hot eller användning av våld i utbyte mot att landet avstod från sin kärnvapenarsenal och anslöt sig till icke-spridningsfördraget. Att Ryssland fullständigt underlåtit att iaktta de säkerhetsgarantier som Ukraina fått genom samförståndsavtalet från Budapest och att folkrätten åsidosatts har haft en nedbrytande effekt på klimatet kring kärnvapennedrustning och icke-spridningssamtal.

P.  Den försämrade globala säkerhetsmiljön förvärras ytterligare av en allt större misstro mellan länder, och moderniseringen av arsenalerna som påskyndats av ny teknik som ökar de globala säkerhetsriskerna, särskilt när det gäller eventuella it-angrepp mot kärnvapen, deras ledningssystem samt system för kontroll och tidig varning, liksom den allt större roll som kärnvapen spelar i nationell politik samt nationella strategier och doktriner, gör att vi riskerar att få en ny global kärnvapenkapprustning. Allt fler länder strävar efter att ha kärnvapen som kan användas i strid.

Q.  Det finns en betydande risk för att viktiga militärmakter inte längre kommer att sträva efter att bruka vapenkontroll och nedrustning för att minska internationella spänningar och förbättra den globala säkerhetsmiljön, vilket i slutändan åter placerar kärnvapnen i förgrunden för den strategiska balansen och därför leder till tilltagande nukleära risker världen över.

R.  I den globala kärnvapenarsenalen ingår det uppemot 14 000 kärnstridsspetsar, och Förenta staterna och Ryssland innehar över 90 procent av denna arsenal. Till och med en begränsad användning av kärnvapen skulle få katastrofala humanitära följder om ingen stat eller internationell organisation har kapacitet att hantera de omedelbara följderna av en sådan attack och ge offren lämpligt stöd.

S.  En förlängning av det bilaterala fördraget mellan Förenta staterna och Ryska federationen i form av det nya Start-avtalet, vars främsta mål bör vara att fortsätta att på ett verifierbart sätt minska lagren från kapprustningen under kalla kriget, och som begränsar antalet utplacerade strategiska kärnstridsspetsar för båda parter till 1 550 stycken till dess att avtalet löper ut i februari 2021, skulle vara av avgörande betydelse för att bevara den strategiska stabiliteten och tygla en ny kapprustning.

T.  Förenta staterna har tillkännagett sitt frånträde av fördraget om observationsflygningar, med verkan från och med den 22 november 2020. Fördraget om observationsflygningar har varit ett viktigt instrument för vapenkontroll som har bidragit till att skapa förtroende.

U.  Nato har uttryckt sitt starka stöd för ett fullständigt genomförande av icke‑spridningsfördraget och har – utifrån en strategi i flera steg – åtagit sig att skapa förutsättningar för en värld utan kärnvapen, i full överensstämmelse med icke‑spridningsfördragets bestämmelser.

V.  Det USA-ledda initiativet till att skapa en miljö för kärnvapennedrustning (CEND), som fastställer vilka uppgifter som måste utföras för att skapa förutsättningar för nedrustning, syftar till att gå utanför den traditionella strategin i flera steg för att hantera dagens försämrade säkerhetsmiljö.

W.  Den stegvisa strategi som lagts fram av Sverige inför stegvisa, mer lättuppnåeliga åtgärder på fyra huvudområden som syftar till att skapa samarbetsvanor, minska kärnvapenspridningen, öka öppenheten och minska de nukleära riskerna, vilket skulle göra det möjligt att uppfylla de befintliga nedrustningsmålen.

X.  Metoder i form av it-angrepp, såsom datamanipulering, digital störning och cyberspoofing, skulle kunna äventyra integriteten i kommunikationen och leda till ökad osäkerhet i beslutsfattandet. I kristider skulle sådana it-angrepp på kärnvapensystem kunna leda till en upptrappning, inbegripet oönskade kärnvapenuppskjutningar.

Y.  Multilateral dialog och diplomati har visat sig vara effektiva verktyg för att förhindra en spridningskris och en upptrappning av konflikter, vilket framgår av den gemensamma övergripande handlingsplanen, som betraktas som en historisk bedrift och ett viktigt bidrag till det globala icke-spridningssystemet.

Z.  Statusen i fråga om massförstörelsevapen för Demokratiska folkrepubliken Korea, som drog sig ur fördraget 2003 och förvärvade kapacitet att tillverka kärnvapen, trots kraftiga internationella sanktioner, förblir oförändrad. Enligt IAEA:s årsrapporter för 2018 och 2019 har Pyongyang fortsatt sin kärntekniska verksamhet. Under 2020 har det rapporterats om tecken på aktivitet vid Nordkoreas kärntekniska anläggningar. Nordkorea påstås ha utfört ett marktest av en stor vätskeraketmotor den 7 december 2019. Den 1 januari 2020 tillkännagav Nordkorea sin avsikt att upphäva moratoriet för uppskjutningar av interkontinentala ballistiska robotar och kärnvapenprov. Utsikterna till konkreta åtgärder för en kärnvapennedrustning i regionen på kort sikt är inte stora. Nordkorea utgör fortfarande ett kärnvapenhot och ett ballistiskt hot mot regionen och världen.

AA.  Under det senaste årtiondet har antalet atomdrivna fartyg ökat kraftigt inom polcirkeln. Förekomsten av radiologiska material och kärnämnen i Arktis innebär en risk för allvarliga tillbud eller olyckor.

AB.  På grund av covid-19-pandemin tvingades man skjuta upp icke-spridningsfördragets granskningskonferens 2020, som enligt ursprungsplanen skulle ägt rum den 27 april–den 22 maj 2020.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

   a) att upprepa att en effektiv multilateralism och en regelbaserad världsordning är en förutsättning för att bekämpa spridningen av kärnvapen och främja kärnvapennedrustningen; att återigen bekräfta att icke-spridningsfördraget är en hörnsten i systemet för icke-spridning och nedrustning av kärnvapen, ett nödvändigt bålverk mot faran för kärnvapenspridning och en oersättlig ram för att upprätthålla och stärka fred och säkerhet i hela världen,
   b) att återigen bekräfta EU:s och dess medlemsstaters fulla stöd för icke-spridningsavtalet och dess tre ömsesidigt förstärkande pelare ”icke-spridning”, ”nedrustning” och ”fredlig användning av kärnenergi”, och att bekräfta giltigheten hos den föregående strategin i flera steg, som bygger på åtaganden som gjorts under tidigare granskningsprocesser, särskilt åren 1995, 2000 och 2010; att betona att en balanserad strategi mellan de tre pelarna är avgörande för att den tionde granskningskonferensen ska ge ett positivt resultat och för att konkreta, effektiva och gemensamt överenskomna åtgärder ska antas som skulle göra det möjligt att bygga vidare på tidigare åtaganden; att betona EU:s viktiga roll när det gäller att underlätta en fredsorienterad politik och främja internationell stabilitet,
   c) att utan dröjsmål se till att ett rådsbeslut som formaliserar EU:s gemensamma ståndpunkt i samband med icke-spridningsfördragets granskningskonferens antas,
   d) att understryka att icke-spridningsfördraget har varit oundgängligt för freden och säkerheten i världen under fem årtionden,
   e) att ge fortsatt stöd till verksamheten inför den tionde granskningskonferensen genom ett ekonomiskt bidrag på 1,3 miljoner euro till utåtriktad verksamhet i form av tre temainriktade seminarier som omfattar pelarna ”nedrustning”, ”icke-spridning” och ”fredlig användning av kärnenergi” samt fyra regionala möten och två sidoevenemang; att fortsätta att upprätthålla de huvudsakliga målen för EU:s verksamhet, särskilt i fråga om att bygga upp tillit och förtroende, öka medvetenheten om hinder och potentiella områden för konvergens samt utarbeta underlag för en färdplan så att den tionde granskningskonferensen blir en framgång,
   f) att fortsätta att betona att om skillnaderna mellan staterna ökar ännu mer skulle det leda till en gradvis tilltagande misskreditering av icke-spridningsfördraget som ett tillförlitligt globalt rättsligt instrument och till en urholkning av det globala nedrustningsarbetet, och därigenom skulle risken för en ytterligare spridning av kärnvapen öka världen över; att med tanke på det bristande samförståndet vid både 2015 års utvärderingskonferens och i de förberedande kommittéerna varna de stater som är parter i fördraget för att icke-spridningsfördraget inte längre kan tas för givet om det saknas ett tydligt åtagande från parternas sida,
   g) att påminna de stater som är parter i fördraget om att femtioårsdagen av icke‑spridningsfördraget sammanfaller med den tionde granskningskonferensen och att det skulle kunna driva på arbetet för att skapa en uppriktig och resultatinriktad dialog för att återställa den ömsesidiga tilliten och det ömsesidiga förtroendet, med målet att utvidga områden som överlappar varandra och att hitta en gemensam grund att stå på för att komma vidare i diskussionerna samt att betona att det slutliga målet är att anta ett dokument som man enas gemensamt om och där man erkänner att kärnvapennedrustning och ett totalt avskaffande av kärnvapen är ett gemensamt mål, i enlighet med artikel VI i icke‑spridningsfördraget,
   h) att efterlysa ett starkt politiskt ledarskap till stöd för icke-spridningsfördragets granskningskonferens; att förmedla ett budskap till de stater som är parter i icke‑spridningsfördraget om att stats- och regeringschefernas deltagande vid konferensen skulle visa vilken betydelse staterna fäster vid icke‑spridningsfördraget och granskningsprocessen; att uppmana företrädarna för de stater som är parter i fördraget att ta tillfället i akt vid den tionde granskningskonferensen att återigen bekräfta att ”ett kärnvapenkrig inte kan vinnas och aldrig får utkämpas”,
   i) att betona att en selektiv tillämpning av icke-spridningsfördraget eller vissa parters bristande efterlevnad av memorandum till icke-spridningsfördraget undergräver förtroendet för hela fördragssystemet; att uppmana alla länder som undertecknat icke-spridningsfördraget att fullgöra de åtaganden de gjort,
   j) att glädjas åt att kärnvapen inte har använts på 72 år; att varna de stater som är parter i icke-spridningsfördraget för att en utveckling av de situationer där kärnvapen skulle kunna användas skulle kunna äventyra den globala strategiska stabiliteten och praxisen att inte använda kärnvapen allvarligt,
   k) att uppmana samtliga stater att, när det gäller kärnvapen och relaterad teknik för leverans, erkänna att system för kontroll, nedrustning och icke‑spridning är ytterst viktiga verktyg för att bygga upp tillit och på ett avgörande sätt bidra till att åtgärda den försämrade internationella säkerhetsmiljön och därmed förhindra ett större mellanstatligt krig och bevara fred och säkerhet,
   l) att betona att en effektiv kontroll av kärnvapennedrustningen är avgörande för att skapa en kärnvapenfri värld; att fortsätta och intensifiera sina ansträngningar, även i samarbete med internationella och regionala organisationer och det civila samhället, för att ta itu med de utmaningar som finns i fråga om kontroll av krav gällande skydd, säkerhet och icke-spridning; att bekräfta att endast en realistisk process för vapenbegränsning och förtroendeskapande åtgärder kommer att bidra till strategisk stabilitet och gemensam säkerhet,
   m) att med kraft uppmana de stater som är parter i icke-spridningsfördraget att göra sitt yttersta för att göra ytterligare framsteg i fråga om vapenkontroll och kärnvapennedrustningsprocesser, särskilt genom en total minskning av världens kärnvapenlager, och att se till att trenden att minska kärnvapenarsenalen sedan 1986, då antalet kärnvapen var som högst, inte slår om; att förmedla ett budskap om att icke-spridningsfördraget bör användas som en plattform för alla diplomatiska insatser i detta avseende,
   n) att med kraft uppmana Förenta staterna och Ryssland att öka den ömsesidiga tilliten och det ömsesidiga förtroendet i syfte att återuppta en dialog om hur man kan bygga upp ett nytt vapenkontrollförhållande; att betona att ett tydligt åtagande från Rysslands och Förenta staternas sida – före den tionde granskningskonferensen – om att förlänga det nya Start-avtalet före februari månad 2021, skulle utgöra ett viktigt bidrag till granskningskonferensen; att med kraft uppmana båda parter att förhandla fram ett nytt instrument som skulle omfatta både utplacerade och icke-utplacerade vapen samt strategiska och icke-strategiska vapen och som skulle omfatta Kina, mot bakgrund av landets enorma uppbyggnad av missiler; att uttrycka oro över att Ryssland nyligen placerat ut Avangard – hypersoniska återinträdesfarkoster – i regionen Orenburg; att påminna Ryssland om att det nya Start-avtalet, som begränsar antalet stridsspetsar till sammanlagt 1 550 stycken, och de tillhörande kontrollbestämmelserna kommer att gälla för Avangards alla utplacerade hypersoniska återinträdesfarkoster,
   o) att upprepa att EU djupt beklagar att avtalet om medeldistanskärnvapen (INF‑avtalet) nyligen bröt samman på grund av Rysslands utplacering av missilsystemet SSC-8 – som kan bestyckas med kärnvapen, som är mobilt, svårt att upptäcka och sänker tröskeln för användning av kärnvapen i väpnade konflikter – och samtidigt betona att detta har en betydande negativ inverkan på den europeiska säkerheten och på strukturen för kontroll av strategiska kärnvapen; att uppmana INF-avtalets båda signatärstater att återuppta dialogen om hur man kan införa ett nytt rättsligt bindande instrument för kort- och medeldistansrobotar; att stödja insatserna för att följa ett multilateralt angreppssätt i fråga om ett sådant instrument till att omfatta alla andra länder som äger denna typ av vapen, inklusive Kina,
   p) att uttrycka bestörtning över att INF-avtalet urholkats, även med tanke på att i synnerhet medeldistansrobotar lätt kan öka riskerna för en nukleär upptrappning på den europeiska kontinenten,
   q) att uppmuntra till samtal om möjligheten till ett multilateralt fördrag om ballistiska missiler, som sträcker sig längre än INF-avtalet mellan Förenta staterna och Ryssland, så att andra parter inkluderas,
   r) att uppmana både Förenta staterna och Ryssland att tillhandahålla alla övriga parter i icke-spridningsavtalet och FN:s säkerhetsråd en förklaring i vilken de anger vilka åtgärder de vidtar efter deras tillbakadragande från INF-avtalet för att säkerställa att de fullgör sina åtaganden enligt artikel VI i icke-spridningsavtalet; att på unionens vägnar vidta de åtgärder som krävs för detta ändamål,
   s) att uppmana Ryssland att stå fast vid sitt åtagande enligt samförståndsavtalet från Budapest och att respektera de säkerhetsgarantier som getts Ukraina,
   t) att betrakta ett tillbakadragande från eller ett sammanbrott av systemen för kontroll av kärnvapen som ett farligt prejudikat för icke-spridningsavtalet; att ha i åtanke att parterna i icke-spridningsfördraget skulle kunna betrakta sådana händelser som ett hot mot deras nationella säkerhet och att följderna av detta skulle kunna destabilisera icke-spridningsfördraget i sin helhet,
   u) att se till att dessa betänkligheter uppmärksammas vid den tionde granskningskonferensen mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen; att vidta nödvändiga diplomatiska och politiska åtgärder för att undanröja det direkta hot som medeldistanskärnvapen utgör för Europeiska unionen och dess medlemsstater,
   v) att lyfta fram Natoländernas bidrag i fullgörandet av sina åtaganden enligt icke‑spridningsfördraget när det gäller att minska antalet kärnvapen med 95 procent sedan kalla krigets slut genom kärnvapnens omriktning från sina mål, deras lägre beredskap och nedgraderade roll i försvaret; att uppmana Nato och icke-spridningsfördragets övriga signatärstater att fortsätta sina ansträngningar för att minska antalet kärnvapen ytterligare, i full överensstämmelse med icke‑spridningsfördraget, som bygger på den stegvisa strategin som främjar internationell stabilitet och säkerhet,
   w) att notera det faktum att 122 stater har antagit fördraget om förbud mot kärnvapen, som nu undertecknats av 84 stater och ratificerats av 47, och därför är att betrakta som ett önskemål om att nå målet om en kärnvapenfri värld; att understryka att kärnvapennedrustningen inte kan skiljas från den kollektiva säkerheten, att den kan göra framsteg bara om man tar hänsyn till den strategiska kontexten och att den måste ingå i en gradvis process som garanterar att säkerheten upprätthålls för alla och att det samtidigt inte blir några nya kapprustningar; att påminna om att fördraget om förbud mot framställning av klyvbart material för kärnvapen utgör en nödvändig och oersättlig etapp på vägen mot en kärnvapenfri värld, i och med att det förhindrar en ökning av kärnvapenarsenalerna,
   x) att bekräfta rätten för parterna i icke-spridningsfördraget till en fredlig användning av kärnenergi för att uppnå sina energikrav på längre sikt, i enlighet med bestämmelserna i icke-spridningsfördraget; att arbeta med länder som vill utveckla kapacitet på detta område i riktning mot en ansvarsfull användning av kärnenergi för uteslutande fredliga ändamål, under förutsättning att alla villkor gällande skydd, säkerhet och icke-spridning är uppfyllda; att överväga lämpliga åtgärder ifall sådana länder inte lyckas samarbeta och uppfylla alla villkor gällande skydd, säkerhet och icke-spridning; att tillhandahålla hjälp och samtidigt göra det obligatoriskt för länder som vill utveckla kapacitet för fredlig användning av kärnenergi att utveckla en stark kärnsäkerhetskultur samt att erkänna den roll och det värde som IAEA och dess säkerhetssystem spelar för att genomföra icke‑spridningsfördraget och stärka kärnsäkerhetsramen,
   y) att begränsa överföringen av spridningsrelaterad kärnteknik till de stater som är parter i icke-spridningsfördraget och som har anslutit sig till och tillämpar IAEA:s övergripande säkerhetskontroller, för att på så sätt stödja beslutet från 1995 års utvärderingskonferens om att nya försörjningsordningar för överföringen av känslig kärnteknik bör, som en nödvändig förutsättning, kräva en acceptans av IAEA:s övergripande säkerhetskontroller och internationella rättsligt bindande åtaganden om att inte förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar,
   z) att fortsätta sina ansträngningar för att upprätta en zon som är fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern i enlighet med resolutionen från 1995, att fullfölja de initiativ som verkar för att skapa förtroende genom åtgärder som syftar till att främja en inkluderande dialog mellan sakkunniga och beslutsfattare, med stöd av en finansieringsram på 2,86 miljoner euro för genomförandet av projekten,
   aa) att stödja den regionala strategin, som är en av de viktigaste möjligheterna att främja nedrustning och icke-spridning; att beakta resultatet från den första sessionen under konferensen om upprättandet av en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern; att uppmuntra alla deltagande stater att göra sitt yttersta för att fortsätta denna strävan vid konferensens andra session,
   ab) att upprätthålla förslaget om en stegvis strategi som har lagts fram av Sverige i syfte att skapa politiskt stöd för pragmatiska, kortsiktiga och uppnåbara åtaganden i fråga om det globala nedrustningsarbetet, vars övergripande mål är att återskapa tillit och förtroende, att ställa sig bakom åtgärder som är inriktade på att minska kärnvapenspridningen, att förbättra samarbetsvanorna mellan staterna, att minska de nukleära riskerna och att öka öppenhet och insyn, som mellanliggande steg för att göra det lättare för de stater som är parter i fördraget att fullgöra de befintliga åtagandena,
   ac) att uppmana de stater som är parter i fördraget att utarbeta och införa åtgärder som syftar till att minska riskerna i samband med användningen av kärnvapen, oavsett om de används avsiktligt eller oavsiktligt; att ange att åtgärderna skulle kunna handla om att förbättra kommunikationskanaler, protokoll och cybersäkerhet och att skapa en tydlig åtskillnad mellan konventionella och nukleära tillgångar samt att förbättra motståndskraften mot hybridhot och it-angrepp och att utöka beslutsprocessen vid en kris,
   ad) att stödja åtagandet att öka öppenheten och insynen från kärnvapenstaternas sida i enlighet med de tretton nedrustningsåtgärder som antogs vid 2000 års utvärderingskonferens; att påminna om att en systematiserad rapportering ger en ytterligare förbättrad rapporteringsmekanism, vilket skulle leda till att en lika hög grad av öppenhet uppnås bland dessa stater; att i detta sammanhang ägna särskild uppmärksamhet åt förslagen från initiativet för icke‑spridning och nedrustning för att öka öppenheten och insynen för att stärka icke-spridningsfördragets granskningsprocess,
   ae) att notera det förslag om att skapa en miljö för kärnvapennedrustning (CEND) som Förenta staterna har lagt fram för den förberedande kommittén inför icke-spridningsfördragets tionde granskningskonferens, i syfte att hitta och ta itu med de faktorer i den internationella säkerhetsmiljön som utgör hinder för ytterligare framsteg på nedrustningsområdet, och att införa en mer pragmatisk syn på nedrustning och att tillhandahålla positiva bidrag, så att den tionde granskningskonferensen blir en framgång; att föra fortsatta diskussioner om förslaget inom ramen för den tionde granskningskonferensen och därefter,
   af) att uppmana alla stater att utan ytterligare dröjsmål påbörja diskussioner om att inleda och slutföra en av de kvarstående prioriteringarna – fördraget om förbud mot framställning av klyvbart material för kärnvapen – som är helt nödvändigt för att risken för en ny kärnvapenkapprustning ska kunna uteslutas och en förutsättning för att kärnvapnen ska kunna avskaffas,
   ag) att se till att EU fortsätter att vara en stark förespråkare av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) och organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBTO); att också påminna om hur viktigt och brådskande ikraftträdandet av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar är för att undvika att nya vapen utvecklas,
   ah) att återigen bekräfta EU:s fortsatta ansträngningar för att den gemensamma övergripande handlingsplanen ska ses som det bästa tänkbara sättet att få en försäkran från Iran om en uteslutande fredlig användning av kärnenergi och som ett viktigt verktyg för att förbättra stabiliteten och säkerheten i Mellanöstern; att fortsatt understryka EU:s viktiga roll i att nå en väg framåt för att säkra kärnteknikavtalet; att upprepa att EU beklagar dels Förenta staternas tillbakadragande från den gemensamma övergripande handlingsplanen, dels återinförandet av sanktioner; att välkomna det motstånd som Frankrike, Tyskland och Förenade kungariket (E3) gett uttryck för i FN mot Förenta staternas förslag om att återinföra sanktioner mot Iran enligt FN:s säkerhetsråds resolution 2231, eftersom Förenta staterna inte längre är part i den gemensamma övergripande handlingsplanen; att välkomna det gemensamma uttalandet från AEOI och IAEA av den 26 augusti 2020 om en lösning, i ärligt uppsåt, på de frågor om genomförande av kärnämneskontroller som IAEA tagit upp, enligt vilket Iran ger IAEA tillträde till de två platser som anges av byrån samt underlättar IAEA:s kontrollverksamhet; att påminna om IAEA:s avgörande roll som den enda oberoende internationella organisationen med ansvar för övervakning och kontroll av åtaganden om icke-spridning av kärnvapen; att uppmana Iran att säkerställa fullständig efterlevnad av sina kärnteknikrelaterade åtaganden enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen och icke-spridningsfördraget,
   ai) att beklaga Irans stöd till våldsamma icke-statliga aktörer samt utvecklingen och användningen av kapacitet för ballistiska missiler som destabiliserar hela Mellanöstern,
   aj) att upprepa att EU ger sitt fulla stöd för målet att få till stånd en kärnvapennedrustning i Nordkorea på ett fullständigt, kontrollerbart och oåterkalleligt sätt i enlighet med alla relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd; att med kraft uppmana Nordkorea att överge sitt kärnvapenprogram och återgå till icke-spridningsfördraget och IAEA:s säkerhetskontroller; att ge den pågående dialogprocessen fortsatt stöd och samtidigt eftersträva en mer aktiv roll i förhandlingarna där man drar nytta av EU:s diplomatiska expertis; att påminna om att Nordkorea fortsätter att utgöra ett regionalt och internationellt kärnvapenhot och ballistiskt hot,
   ak) att fortsätta att stå fast vid och bevara icke-spridningsfördraget som ett viktigt multilateralt instrument till förmån för internationell fred och säkerhet, för att främja dess universalisering och stärka dess genomförande i alla dess tre lika viktiga och ömsesidigt förstärkande pelare; att uppmuntra alla stater som är parter i icke-spridningsfördraget att intensifiera sina insatser för att samarbeta med varandra och driva på arbetet med att göra ett förnyat åtagande om ett övergripande, fullständigt och balanserat genomförande av icke-spridningsfördraget,
   al) att uppmana alla stater som ännu inte har gjort det att underteckna och ratificera icke-spridningsfördraget som kärnvapenfria stater och, i avvaktan på anslutning, att tillämpa dess villkor och förbinda sig att uppfylla dess mål för icke-spridning och nedrustning, bland annat genom att lägga fram bevis för att de inte ägnar sig åt överföring av kärnteknik och genom att stärka konventionen om fysiskt skydd av kärnämne,
   am) att påminna om att kärnvapennedrustningen måste genomföras på ett realistiskt och progressivt sätt, med vederbörlig hänsyn till allas säkerhetsintressen, och att en minskning av de strategiska riskerna med koppling till kärnvapen bygger på tydlighet i kärnvapendoktrinerna, dialog mellan politiska och militära beslutsfattare, kriskommunikationsverktyg och förtroendeskapande åtgärder.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) Antagna texter, P8_TA(2019)0130.
(2) EUT L 97, 19.4.2000, s. 1.
(3) EUT L 106, 27.4.2005, s. 32.
(4) EUT L 90, 10.4.2010, s. 8.
(5) EUT L 105, 16.4.2019, s. 25.
(6) EUT L 149, 7.6.2019, s. 63.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy