Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027, det interinstitutionella avtalet, EU:s återhämtningsinstrument och förordningen om rättsstatsprincipen (2020/2923(RSP)

P9_TA(2020)0360 B9-0428/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 14, 15, 16 och 17 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 295, 310, 311, 312 och 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av den politiska överenskommelse som nåddes den 5 november 2020 om Europaparlamentets och rådets förordning om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget (förordningen om rättsstatsprincipen),

–  med beaktande av de politiska överenskommelser, däribland gemensamma och ensidiga förklaringar, som nåddes den 10 november 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027, det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel, och förordningen om Europeiska unionens återhämtningsinstrument,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 21 juli 2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 juli 2020,

–  med beaktande av Europaparlamentets skrivelse av den 26 augusti 2020 om rättsstatsprincipen från gruppledarna till Angela Merkel, Förbundsrepubliken Tysklands förbundskansler och ordförande för Europeiska unionens råd, och Ursula von der Leyen, kommissionens ordförande,

–  med beaktande av Europaparlamentets uttalande av den 18 november 2020 från talmanskonferensen om EU:s långtidsbudget och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 11 december 2020,

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen är en värdeunion i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget.

B.  Covid-19-utbrottet har krävt tusentals liv i Europa och världen och har lett till en kris som saknar motstycke, med katastrofala konsekvenser för människor, arbetstagare och företag, vilket kräver aldrig tidigare skådade åtgärder, i synnerhet efter den andra vågen av covid-19-pandemin och fram till dess att pandemin är helt över.

C.  Den politiska debatten i Europeiska rådet ledde till att hela processen försenades, vilket innebar att förhandlingarna, antagandet och genomförandet av den fleråriga budgetramen, det interinstitutionella avtalet, återhämtningsinstrumentet och förordningen om rättsstatsprincipen försenades.

D.  En effektiv förordning om rättsstatsprincipen och införandet av nya egna medel var en förutsättning för att Europaparlamentet skulle godkänna paketet om den fleråriga budgetramen.

E.  Unionens medlagstiftare har kunnat uppnå överenskommelser utan motstycke under 2020.

1.  Europaparlamentet välkomnar de politiska överenskommelser, däribland gemensamma och ensidiga förklaringar, som nåddes av medlagstiftarna den 5 november 2020 om förordningen om rättsstatsprincipen och den 10 november 2020 om den fleråriga budgetramen, det interinstitutionella avtalet och återhämtningsinstrumentet. Parlamentet betonar att dessa historiska politiska överenskommelser bland annat omfattar följande:

2.  Europaparlamentet påminner om paketets historiska betydelse och dess potential att säkerställa en snabb återhämtning från covid-19-pandemin och dess socioekonomiska effekter och att hantera unionens utmaningar under de kommande sju åren, inbegripet den gröna given, den digitala omställningen och skyddet av unionens värden och av EU-skattebetalarnas pengar.

3.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets godkännande av ovannämnda politiska överenskommelser vid mötet den 10–11 december 2020. Parlamentet gläder sig över att stats- och regeringscheferna har nått en överenskommelse så att den fleråriga budgetramen, det interinstitutionella avtalet, EU:s återhämtningsinstrument och förordningen om rättsstatsprincipen kan träda i kraft den 1 januari 2021. Parlamentet gläder sig över att lagtexterna förblir oförändrade.

4.  Europaparlamentet beklagar dock djupt att antagandet av hela paketet, inklusive de nya EU-programmen för perioden 2021–2027, på grund av regeln om enhällighet i rådet orsakar onödiga förseningar för hela processen. Parlamentet påminner om att innehållet i Europeiska rådets slutsatser om förordningen om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget är överflödigt. Parlamentet påminner om att förordningen om rättsstatsprincipens tillämplighet, syfte och tillämpningsområde tydligt definieras i lagtexten i den nämnda förordningen.

5.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska rådet i enlighet med artikel 15.1 i EU‑fördraget inte ska ha någon lagstiftande funktion. Parlamentet anser därför att en eventuell politisk förklaring från Europeiska rådet inte kan anses utgöra en tolkning av lagstiftningen, eftersom det är Europeiska unionens domstols (EU-domstolen) uppgift att tolka lagstiftningen.

6.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen och dess ordförande väljs av Europaparlamentet. Parlamentet påminner om att kommissionen i enlighet med artikel 17.1 i EU-fördraget ska säkerställa tillämpningen av fördragen och av de åtgärder som institutionerna antar i enlighet med fördragen. Parlamentet konstaterar därför att kommissionen alltid och under alla omständigheter ska följa lagen, dvs. principen dura lex, sed lex (lagen är sträng, men den är lag).

7.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i enlighet med artikel 17.3 i EU‑fördraget ska vara fullständigt oavhängig.

8.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i enlighet med artikel 17.8 i EU‑fördraget ska vara ansvarig inför Europaparlamentet. Parlamentet påminner om att det har flera rättsliga medel till sitt förfogande för att se till att kommissionen respekterar sin fördragsenliga skyldighet, inbegripet förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, för att bedöma om unionens medel förvaltas korrekt. Parlamentet betonar dessutom att det har flera rättsliga och politiska medel till sitt förfogande för att se till att lagen verkställs av alla och i första hand av EU-institutionerna. Parlamentet betonar att Europeiska rådets slutsatser inte kan göras bindande för kommissionen vid tillämpningen av rättsakter.

9.  Europaparlamentet betonar att medlagstiftarna har enats om att förordningen om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget ska tillämpas från och med den 1 januari 2021 och att den ska tillämpas på alla åtaganden och betalningar. Parlamentet påminner om att tillämpningen av denna förordning inte kan underställas antagandet av riktlinjer, eftersom den överenskomna texten är tillräckligt tydlig och inga genomförandeinstrument har planerats. Parlamentet förväntar sig att kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, ser till att förordningen är fullt tillämplig från och med det datum som medlagstiftarna fastställt, och påminner om att endast domstolen kan ogiltigförklara förordningen eller en del av den. Parlamentet bekräftar att om en medlemsstat begär att förordningen eller delar av den ska ogiltigförklaras kommer parlamentet att försvara dess giltighet inför domstolen och förväntar sig att kommissionen ingriper till stöd för parlamentets ståndpunkt. Parlamentet betonar i detta fall att parlamentet kommer att begära att domstolen inleder ett påskyndat förfarande. Parlamentet påminner om artikel 265 i EUF-fördraget och förklarar sig beredd att använda den.

10.  Europaparlamentet anser att behovet av parlamentets fulla deltagande i driften av Next Generation EU måste erkännas. Parlamentet betonar att det pågående trepartsmötet måste ge ett tillfredsställande resultat på denna punkt.

11.  Europaparlamentet anser att undanröjandet av de hinder som kravet på enhällighet i rådet innebär när det gäller antagandet av den fleråriga budgetramen och beslutet om egna medel bör tas upp i flera sammanhang, bland annat vid den kommande konferensen om Europas framtid.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska rådet och kommissionen.

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om genomförandet av Dublin III-förordningen (2019/2206(INI))

P9_TA(2020)0361 A9-0245/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 78.2 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 80 i EUF-fördraget om principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna,

–  med beaktande av artiklarna 1, 2, 3, 4, 18, 19 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 5, 8 och 13 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artikel 14 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling 1948,

–  med beaktande av FN:s globala flyktingpakt,

—  med beaktande av konventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, samt av protokollet till den från 1967 (Genèvekonventionen),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (Dublin III-förordningen)(1).

—  med beaktande av rådets beslut (EU) 2015/1523 av den 14 september 2015(2) och (EU) 2015/1601 av den 22 september 2015(3) om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0270) om en reform av Dublin III-förordningen,

–  med beaktande av det förhandlingsmandat som antogs av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor den 19 oktober 2017 och som godkändes i kammaren den 16 november 2017 och bekräftades av talmanskonferensen den 17 oktober 2019,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(4),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar beträffande förordning (EU) nr 604/2013, särskilt C-695/15 PPU Mirza (ECLI:EU: C:2016 :188), C‑63/15 Ghezelbash (stora avdelningen) (*) (ECLI:EU:C:2016:409), C-155/15, Karim (ECLI:EU:C:2016:410), C-578/16 PPU C.K. m.fl. (*) (ECLI:EU:C:2017:127), C‑528/15 Al Chodor (ECLI:EU:C:2017:213), C-36/17 Ahmed (beslut) (ECLI:EU:C:2017:273), C-490/16 A.S. (stora avdelningen) (ECLI:EU:C:2017:585), C‑646/16 Jafari (stora avdelningen) (*) (ECLI:EU:C:207:586), C-670/16 Mengesteab (stora avdelningen) (ECLI:EU:C:2017:587), C-60/16 Khir Amayri, ECLI:EU:C:2017:675, C-201/16 Shiri, (ECLI:EU:C:2017:805), C-360/16 Hasan (ECLI:EU:C:2018:35), C-647/16 Hassan (ECLI:EU:C:2018:368), C-213/17 X (ECLI:EU:C:2018:538), C-56/17 Fathi (ECLI:EU:C:2018:803), C-47/17 X (stora avdelningen) (ECLI:EU:C:2018:900), C-661/17 M.A. m.fl. (stora avdelningen) (*) (ECLI:EU:C:2019:53), C-163/17 Jawo (stora avdelningen) (*) (ECLI:EU:C:2019:218), C-582/17 H. (stora avdelningen) (*) ECLI:EU:C:2019:280 samt C-715/17, C-718/17 och C-719/17, kommissionen mot Polen, Ungern och Tjeckiska republiken,

—  med beaktande av Europadomstolens domar beträffande förordning (EU) nr 604/2013, särskilt Sharifi mot Österrike av den 5 december 2013 (kammarens beslut), Mohammadi mot Österrike av den 3 juli 2014 (kammarens beslut), Sharifi m.fl. mot Italien och Grekland av den 21 oktober 2014 (kammarens beslut) och Tarakhel mot Schweiz av den 4 november 2014 (stora kammarens beslut) samt Europadomstolens dom i målet M.S.S. mot Belgien och Grekland (stora kammaren) (ansökan nr 30696/09), dom av den 21 november 2011 avseende förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 (Dublin II),

—  med beaktande av kommissionens europeiska agenda om migration av den 13 maj 2015 (COM(2015)0240),

—  med beaktande av den s.k. Maltaförklaringen av september 2019,

—  med beaktande av studien från FN:s flyktingkommissarie från augusti 2017, med titeln ”Left in Limbo”, om genomförandet av Dublin III-förordningen,

—  med beaktande av 2015 års utvärdering av Dublin III-förordningen och 2016 års utvärdering av genomförandet av Dublin III-förordningen, som utfördes på kommissionens vägnar av ICF International,

—  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport 2019/24 från november 2019 med titeln ”Asylum, relocation and return of migrants: time to step up action to address disparities between objectives and results”,

—  med beaktande av kommissionens meddelande ”Covid-19: Vägledning om genomförandet av relevanta EU-bestämmelser på området asyl- och återvändandeförfaranden samt om vidarebosättning” (2020/C 126/02),

—  med beaktande av rapporten från Europeiska stödkontoret för asylfrågor av den 2 juni 2020 om nödåtgärder i asyl- och mottagningssystemen med anledning av covid‑19,

–  med beaktande av årsrapporten om asylsituationen i Europeiska unionen från Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) från juni 2020,

—  med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts (EPRS) bedömning av genomförandet av Dublinförordningen från januari 2019, utarbetad av Dr Amandine Scherrer vid enheten för efterhandsutvärdering inom parlamentets direktorat för konsekvensbedömningar och europeiskt mervärde (första delen), och av forskningsteamet vid Europeiska rådet för flyktingar och fördrivna (ECRE), på begäran av enheten för efterhandsutvärdering (andra delen),

—  med beaktande av andra studier som beställts av Europaparlamentet, särskilt utredningstjänstens utvärdering av genomförandet av Dublinförordningen och asylförfarandena i Europa av Gertrud Malmersjo och Milan Remáč från 2016, studien från utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor (generaldirektoratet för EU-intern politik) om reformen av Dublin III-förordningen av Francesco Maiani från juni 2016, utredningstjänstens studie ”The Cost of Non-Europe in Asylum Policy” av Wouter van Ballegooij och Cecilia Navarra från oktober 2018, och utredningstjänstens studie om reformen av Dublinsystemet av Anja Radjenovic från mars 2019,

—  med beaktande av utfrågningen den 19 februari 2020 i utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE),

—  med beaktande av svaren från medlemsstaternas parlament om deras arbete med Dublin III-förordningen via det automatiserade systemet inom Europeiska centrumet för parlamentarisk forskning och dokumentation,

—  med beaktande av Tysklands svar på en förteckning med fem frågor från LIBE‑utskottets ordförande och föredraganden till alla de nationella myndigheter som är inblandade i Dublinförfarandet,

—  med beaktande av föredragandens informationsuppdrag till Bochum (Tyskland), Ter Apel (Nederländerna), Bukarest (Rumänien) och Lampedusa (Italien),

–  med beaktade av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0245/2020), och av följande skäl:

A.  Under 2015 sökte 1 393 920 asylsökande internationellt skydd i länder som ingår i EU+, och under 2016 var siffran 1 292 740 personer, vilket är fyra gånger så många asylsökande som 2012 (373 375 ansökningar) och 2013 (464 515 ansökningar). Antalet ansökningar om internationellt skydd i länder som ingår i EU+ ökade igen mellan 2018 (665 920) och 2019 (738 425), motsvarande 0,13 procent av EU:s totala befolkning 2019.

B.  Barn står för nästan hälften av de asylansökningar som lämnats in i EU, och omkring 17 700 ensamkommande barn lämnade in en ansökan om internationellt skydd 2019. Av dem var 86 procent pojkar och 90 procent var mellan 14 och 18 år gamla.

C.  En medlemsstat som utfärdar en visering till en tredjelandsmedborgare är ansvarig för att pröva ansökan om internationellt skydd enligt artikel 12 i Dublin III-förordningen. I artikel 14 i Dublin III-förordningen anges att om en tredjelandsmedborgare eller en statslös person reser in på en medlemsstats territorium där han eller hon inte behöver visering ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av dennes ansökan.

D.  Under 2019 fattades 145 000 beslut om framställningar som gjorts i enlighet med Dublinförordningen. Acceptansgraden för beslut om sådana Dublinframställningar var 62 procent 2019.

E.  En tredjedel av medlemsstaterna tog emot 90 procent av de asylsökande mellan 2008 och 2017.

F.  Kriterierna för att fastställa en medlemsstats ansvar för en asylansökan är, i rangordning, familjesammanhållning, utfärdande av uppehållstillstånd eller viseringar, inresa eller vistelse utan tillstånd och inresa efter upphävt viseringskrav. Om inget av dessa kriterier är tillämpbart är det den medlemsstat där en asylansökan först gjorts som blir den ansvariga medlemsstaten enligt artikel 3.2. Den oproportionerliga användningen av artikel 13, som lägger ansvaret för att pröva en asylansökan på den första inresemedlemsstaten, gör att ansvaret inte fördelas jämnt mellan EU:s medlemsstater. Flera medlemsstater som är ”första inreseland” i Medelhavsområdet (Grekland, Italien, Malta, Cypern och Spanien) har tagit emot av en stor del av förstagångsansökningarna, särskilt under krisen 2015–2016.

G.  Under 2018 tog Tyskland (med 82,8 miljoner invånare motsvarande 18,6 procent av EU:s totala befolkning) emot flest ansökningar (184 180 ansökningar, dvs. 28 procent av det totala antalet), följt av Frankrike (66,9 miljoner invånare motsvarande 15 procent av EU:s totala befolkning) som tog emot 120 425 ansökningar (19 procent av det totala antalet ansökningar, motsvarande 0,18 procent av befolkningen), Grekland (med 10,74 miljoner invånare, dvs. 2,4 procent av EU:s totala befolkning) som tog emot 66 695 ansökningar (11 procent av det totala antalet ansökningar, motsvarande 0,62 procent av befolkningen), Italien (60,48 miljoner invånare, 13,6 procent av EU:s totala befolkning) som tog emot 59 950 ansökningar (10 procent av det totala antalet ansökningar, motsvarande 0,01 procent av befolkningen) och Spanien (46,66 miljoner invånare, 10,49 procent av EU:s totala befolkning) med 52 700 ansökningar (vilket motsvarar 9 procent av det totala antalet ansökningar och 0,11 procent av befolkningen).

H.  Europaparlamentet understryker att mellan 2016 och 2019 var Tyskland och Frankrike de två länder som gjorde klart flest Dublinframställningar (68 procent av det totala antalet i EU), medan Spanien, Estland, Litauen, Lettland, Slovakien, Bulgarien, Polen och Tjeckien gjorde få framställningar. Spanien utfärdade nästan inga Dublinframställningar alls, trots ett stort och växande antal asylansökningar. Parlamentet understryker att det finns stora skillnader mellan olika länder; till exempel utfördes 54,6 procent av överföringarna från Grekland, 42,2 procent från Sverige, 11,2 procent från Tyskland, 6,7 procent från Frankrike och 1,6 procent från Italien mellan 2016 och 2019. Stora informationsbrister noteras för ett antal länder.

I.  Dublinförordningen är baserad på det helt centrala antagandet att asylsökande ges lika rättigheter i alla medlemsstater, och att varje ansökan får en rättvis prövning, oavsett var i EU den lämnas in. Detta är långt ifrån en realitet i EU.

J.  Medlemsstaterna har endast i mycket begränsad utsträckning utnyttjat klausulen om personer i beroendeställning (artikel 16) eller den humanitära klausulen/klausulen om diskretionär bedömning (artikel 17) i förordningen. Dessa klausuler erbjuder rimliga lösningar för familjeåterförening eller omplacering, även efter landsättningar av migranter.

K.  I de flesta Dublinförfaranden tillämpas inte bestämmelserna om rangordning av kriterier och fastställda tidsfrister på ett korrekt sätt, och överföringar genomförs inte. När barn och familjer är inblandade kan dessa brister få särskilt stora negativa konsekvenser för barnets bästa och de asylsökandes rätt till familjeåterförening.

L.  Uppgifter och studier om genomförandet av Dublin III-förordningen visar på ett rutinmässigt åsidosättande av familjebestämmelser och en felaktig tillämpning av principen om barnets bästa. Kriteriet om sammanhållning av familjer åberopades till exempel i 5 procent av framställningarna om övertagande av ansvar i Frankrike (av 12 000), i 3,7 procent av fallen i Tyskland (av 17 500) och ännu mer sällan i Belgien, Sverige och Schweiz. I Grekland utgick däremot 79,3 procent av framställningarna om övertagande av ansvar under 2018 från kriteriet om att familjer ska hållas samman. Ansökningar om familjeåterförening accepteras mindre ofta (48 procent av fallen) jämfört med den genomsnittliga acceptansen för alla förfaranden (67,6 procent). Om artiklarna 16 och 17 i förordningen verkligen genomfördes skulle de asylsökandes rätt till familjeliv och familjesammanhållning kunna säkerställas i praktiken.

M.  Stora brister i genomförandet av Dublin III-förordningen kan konstateras under migrationskrisen 2015 och under covid 19-krisen, vilket har undergrävt förtroendet mellan medlemsstaterna och rätten till internationellt skydd samt lett till kränkningar av grundläggande rättigheter. Dublin III-reglerna har visat sig vara olämpliga för att hantera betydande tillströmningar av migranter, vilket har lett till ett system som lägger alltför stort ansvar och bördor på ett fåtal medlemsstater.

N.  Den tillfälliga solidaritetsmekanismen för sök- och räddningsinsatser i Medelhavet, som överenskoms i Maltaförklaringen och undertecknades den 23 september 2019 av Tyskland, Frankrike, Italien och Malta, gällde under en tidsperiod om minst sex månader. Ingen annan medlemsstat anslöt sig till detta ad hoc-avtal.

O.  Dublin III-förordningens bestämmelser om förebyggande åtgärder (artikel 33) har aldrig tillämpats.

P.  Enligt artikel 28 i Dublinförordningen är det tillåtet att hålla en person i förvar som exceptionell åtgärd ”i syfte att säkerställa överföringsförfarandena” när det finns en ”betydande risk” för att den asylsökande avviker. Definitionen av detta är fortfarande för vag och tolkningen varierar mellan medlemsstaterna.

Q.  Efterlevnaden av förfarandegarantier och rättssäkerhetsgarantier för asylsökande, särskilt för barn, har brister. Förfarandenas längd och avsaknaden av förutsebara resultat, i kombination med dåliga mottagningsförhållanden och prekära sociala förhållanden, påverkar de asylsökandes välmående, och i många fall har de redan varit med om traumatiska händelser i sina hemländer och/eller på vägen mot EU.

R.  Genomförandet av Dublin III-förordningen hör nära samman med genomförandet av andra delar av den europeiska asyl- och migrationspolitiken. Inte minst har brister i genomförandet av det omarbetade direktivet om asylförfaranden (2013/32/EU), det omarbetade direktivet om mottagande (2013/33/EU) och det omarbetade skyddsdirektivet (2011/95/EU) påverkat genomförandet av Dublin III-förordningen. Kommissionen bör göra mer för att säkerställa att medlemsstaterna efterlever dessa direktiv, även genom att använda överträdelseförfaranden.

S.  Vissa brister är en inneboende del av Dublinförordningens utformning och kan inte lösas enbart genom bättre tillämpning eller genomförande.

T.  Informationsluckor gör att det inte är möjligt att göra en helhetsutvärdering av genomförandet av Dublin III-förordningen. Statistiska uppgifter tillhandahålls inte systematiskt och konsekvent av medlemsstaterna, och inte med samma detaljnivå eller lika ofta. De främsta informationsluckorna gäller skälen för ansökningarna, förfarandenas varaktighet, resurser, återtagna ansökningar, misslyckade överföringar, överklaganden och förvar.

U.  Den 6 november 2017 antog parlamentet med två tredjedels majoritet en lagstiftningsresolution om förslaget till omarbetning för Dublin IV.

Integrering av en solidaritetsprincip i det gemensamma europeiska asylsystemet

1.  Europaparlamentet anser att den nuvarande Dublinförordningen lägger ett oproportionerligt ansvar på en minoritet av medlemsstaterna, särskilt när en stor mängd asylsökande anländer. Genom sitt geografiska läge och kriteriet i Dublin III‑förordningen om första inreseland får länderna i frontlinjen bära en unik och oproportionell börda när det gäller registrering och mottagande av asylsökande. Dublin III-förordningen har, sådan den är utformad och såsom den genomförs, misslyckats med att garantera sitt huvudsyfte, det vill säga att snabbt avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för en asylansökan och därigenom säkerställa en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna och en effektiv och snabb tillgång till asylförfaranden.

2.  Europaparlamentet betonar att införandet av särskilda hotspot-områden med mottagningscentrum, tillsammans med det tillfälliga omplaceringsprogrammet enligt kommissionens förslag 2015, hade till syfte att underlätta hanteringen av asylansökningar när de sökande reser in på EU:s territorium, och var ett pragmatiskt förhållningssätt som kunde släta över de brister i Dublin III-förordningen som då började bli uppenbara. Parlamentet påminner vidare om bidraget från EU-organ såsom Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) och Frontex för att stödja medlemsstater som utsätts för alltför stor belastning vid genomförandet av asylregelverket, och betonar behovet av att förbättra samarbetet mellan dessa byråer.

3.  Europaparlamentet betonar att en olämplig tillämpning av rangordningen av kriterier, särskilt en överdriven användning av kriteriet om första inreseland och ett ineffektivt genomförande av överföringar, har ökat det oproportionerliga ansvar som vissa medlemsstater måste bära, särskilt de medlemsstater som ligger i frontlinjen. Parlamentet anser att EU därför behöver en hållbar solidaritetsmekanism som fastställer rättvisa regler för ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna, i enlighet med artikel 80 i EUF-fördraget och med full respekt för den grundläggande rätten till säkerhet och skydd för asylsökande.

4.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att tillhandahålla mer resurser och kapacitet till medlemsstater i främsta linjen, till exempel via Easo, så länge som Dublinsystemet inte förändras.

5.  Europaparlamentet påminner om att asylrätten är en grundläggande rättighet. Parlamentet betonar att asylförfarandet syftar till att pröva ansökningar och bevilja internationellt skydd till sökande som uppfyller kraven, samtidigt som man ombesörjer ett snabbt och rättvist beslut för dem som inte gör det.

6.  Europaparlamentet noterar att enligt artikel 24.4 i Dublin III-förordningen får medlemsstaterna antingen begära återtagande av en person eller genomföra ett återvändandeförfarande för en person vars ansökan om internationellt skydd har avslagits genom ett slutligt beslut i en medlemsstat. Parlamentet betonar att i samband med tillämpningen av artikel 24.4 skulle ett återvändande av personer som inte uppfyller kraven för internationellt skydd kunna bidra till att EU:s migrationspolitik fungerar, särskilt om återvändandet sker frivilligt.

7.  Europaparlamentet är positivt till rådets omplaceringsbeslut från 2015 och 2016, som antogs som en brådskande solidaritetsåtgärd. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över att medlemsstaterna inte uppfyller åtagandena om solidaritet och ansvarsfördelning, samtidigt som vissa medlemsstaters positiva bidrag är värt ett erkännande. Det är beklagligt att kommissionen inte uppfyllt det önskemål som parlamentet framförde i sin resolution av den 18 maj 2017 om att föreslå förlängning av omplaceringsåtgärderna fram till dess att man antagit ett förslag om att förändra Dublin III-förordningen. Parlamentet understryker att ad hoc-avtal om omplacering inte kan ersätta ett harmoniserat och hållbart gemensamt europeiskt asylsystem (Ceas).

8.  Europaparlamentet beklagar att rådet, till skillnad från parlamentet, inte antagit någon ståndpunkt avseende förslaget till omarbetning för att skapa en Dublin IV-förordning, och därför blockerar försöken att bygga om Dublin III-förordningen, trots dess väldokumenterade brister. Parlamentet anser att denna blockering kan ses som en kränkning av den princip om ömsesidigt och lojalt samarbete mellan EU-institutionerna som fastställs i artikel 13.2 i EU-fördraget, även med tanke på att rådet alltid har eftersträvat enhälligt samtycke trots att det i fördragen endast föreskrivs kvalificerad majoritet. Parlamentet finner det särskilt beklagligt att unionen fortfarande har samma uppsättning regler som visat sig så bristfälliga för hanteringen av ett stort antal ankommande migranter. Parlamentet manar till en snabb förändring av Ceas.

9.  Europaparlamentet noterar att mekanismen för tidig varning, beredskap och krishantering i artikel 33 ännu inte har tillämpats, inte ens under perioden med ett stort antal anländande 2015–16. Parlamentet noterar vidare att bestämmelserna i direktivet om tillfälligt skydd, som syftar till att hantera frågan om tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer som inte kan återvända till sitt ursprungsland, ännu inte har åberopats.

10.  Europaparlamentet anser att en solidaritetsbaserad mekanism i EU bör inrättas för att säkerställa kontinuitet för den grundläggande asylrätten i EU, i syfte att säkerställa tillgång till asyl och ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna. Parlamentet understryker att skyddet av asylsökande personers grundläggande rättigheter alltid bör ligga i fokus för den här mekanismen. Parlamentet anser att en sådan mekanism bör tillåta deltagande av civilsamhällesorganisationer som erbjuder professionellt stöd till personer i behov av internationellt skydd, särskilt bistånd av juridiskt slag.

11.  Europaparlamentet understryker att klausulen om diskretionär bedömning i artikel 17, som gör det möjligt för en medlemsstat att ta ansvar för en asylansökan även om den inte har utsetts som ansvarig medlemsstat enligt Dublin III-förordningen, används sällan och på olika sätt samt endast av ett fåtal medlemsstater. Parlamentet konstaterar att Tyskland, Nederländerna och Frankrike stod för de flesta fallen 2018. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att bättre utnyttja klausulen om diskretionär bedömning i artikel 17 för att hantera svåra situationer och humanitära nödlägen så länge det inte finns någon permanent solidaritetsmekanism. Parlamentet anser att klausulen om diskretionär bedömning i artikel 17 bör användas som ett solidariskt verktyg för ansvarsfördelning, särskilt i situationer med ett stort antal ankomster land- och sjövägen, eller för att överföra asylsökande som nu vistas på de platser där de först togs emot under omänskliga, förnedrande, ohälsosamma och osäkra förhållanden och utan tillräcklig tillgång till stöd i fråga om fysisk och psykisk hälsa.

12.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna avseende sammanhållning av familjer, som står överst i rangordningen av kriterierna för att fastställa ansvaret, bör tillämpas effektivt, och att bestämmelserna om personer i beroendeställning (artikel 16) och diskretionär bedömning (artikel 17) skulle kunna användas i större omfattning för att stödja sammanföring av familjer.

13.  Europaparlamentet framhåller att genomförandet av Dublin III-förordningen innebär många utmaningar. Parlamentet noterar Easos betydande operativa och tekniska stöd till medlemsstaternas myndigheter i genomförandet av Dublinförfarandena, särskilt i så kallade hotspot-områden.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta arbetet för Easos personal genom att tillåta att intervjuer av asylsökande sker på ett annat språk än det som talas i landet, samtidigt som det säkerställs att de sökande erbjuds tolkning på ett språk som de förstår. Parlamentet betonar att Easo i sitt operativa arbete måste följa de högsta normerna och sätta intresset hos asylsökande som är i behov av internationellt skydd i fokus för sitt arbete, liksom barnets bästa. Parlamentet efterlyser inrättande av en europeisk asylbyrå, med tillräckliga ekonomiska och personalmässiga resurser, för att bistå medlemsstaterna med Dublinförfaranden. Parlamentet efterlyser en fullgod organisation och bemanning av de europeiska Dublinenheterna för att effektivisera och snabba på genomförandet av Dublinrelaterade förfaranden, och särskilt för att säkra en korrekt tillämpning av kapitel III i Dublin III-förordningen, som knyter en asylsökande till en viss medlemsstat.

Skydd av de grundläggande rättigheterna

15.  Europaparlamentet påpekar att skyddet av grundläggande rättigheter måste stå i centrum för alla åtgärder som vidtas för att genomföra Dublin III-förordningen, även skyddet av barn och offer för människohandel, hbti-personer samt andra personer som befinner sig i en utsatt situation. Parlamentet påpekar de mänskliga kostnader som bristerna i det gemensamma europeiska asylsystemet orsakar asylsökande vars psykiska hälsa redan har försvagats genom de trauman de upplevt i sitt ursprungsland och eventuellt längs migrationsrutterna.

16.  Europaparlamentet påminner om att asylsökande har rätt att få fullständig information om förfarandena, och beklagar att den informationsnivå som erbjuds asylsökande skiljer sig rejält mellan de olika medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att underåriga får anpassad, barnvänlig information och specifikt stöd. Rättsligt bistånd och tolkning måste tillhandahållas för att säkerställa asylsökandes rätt till information.

17.  Europaparlamentet påpekar att överföringar av asylsökande, särskilt utsatta personer, barn och familjer, kan leda till att deras mänskliga rättigheter åsidosätts. Parlamentet upprepar att principen om non refoulement och brott mot de mänskliga rättigheterna är skäl nog att stoppa en överföring, även om destinationslandet inte uppvisar systembrister. Medlemsstaterna uppmanas att göra en korrekt bedömning av de risker som den asylsökande skulle exponeras för i destinationsmedlemsstaten. Parlamentet betonar särskilt att överföringar måste ske på ett sätt som under inga omständigheter exponerar enskilda för en risk att återsändas till ett land där de har anledning att frukta förföljelse.

18.  Europaparlamentet erinrar om att enligt artikel 28 får förvar av asylsökande inom ramen för Dublinförfarandet endast tillämpas som en sista utväg och endast om förvaret är förenligt med proportionalitetsprincipen och det inte går att vidta andra och mindre ingripande åtgärder som kan säkerställa överförandeförfarandet på ett verkningsfullt sätt, samt om det finns en betydande risk att personen avviker. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra konkreta ansträngningar för att hitta lämpliga alternativ till förvar.

19.  Europaparlamentet anser att placering i förvar ska pågå så kort tid som möjligt och inte längre än den tid som skäligen behövs för att fullgöra nödvändiga administrativa förfaranden med omsorg i väntan på att överföringen enligt denna förordning har genomförts. Parlamentet betonar att medlemsstaterna har antagit olika och ibland kontroversiella kriterier eftersom det inte finns några harmoniserade kriterier för att fastställa risken för avvikande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att klargöra exakt vad som menas med en ”betydande risk för avvikande”

20.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att klargöra att hållande i förvar aldrig kan anses vara barnets bästa.

21.  Europaparlamentet påminner om att det enligt Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna(5) är olagligt att fatta beslut om att en underårig ska hållas i förvar utan att ta hänsyn till barnets bästa, barnets individuella situation som ensamkommande i förekommande fall, eller utan en proportionalitetsbedömning eller alternativ till förvar.

22.  Europaparlamentet betonar att det yttersta syftet med att skydda barn, till exempel mot människohandel, alltid ska ha företräde för att säkerställa att migrerande barn snabbt får tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård och lämpligt boende. Ensamkommande barn bör erbjudas lämpliga skyddsåtgärder, däribland ett ändamålsenligt förmyndarskap.

23.  Europaparlamentet påpekar att det finns många och systematiska brister i efterlevnaden av rangordningen av kriterier. Parlamentet betonar att sammanhållning av familjer är långt ifrån det oftast tillämpade kriteriet, trots att det rangordnas överst i hierarkin enligt kapitel III i förordningen. Parlamentet anser att medlemsstaterna, på grundval av principen om ömsesidigt samarbete, bör hjälpa behöriga myndigheter och tredjelandsmedborgare att förbättra sitt arbete med att fastställa att det finns bevisad familjeanknytning, i förfarandet då man ska fatta beslut om ansvarig medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att rangordningen av kriterier respekteras fullt ut.

24.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att klargöra villkoren för tillämpning av familjekriterierna, och att ge företräde, vilket fastställs i artikel 7.3 i förordningen, åt tillämpning av artiklarna 8, 10 och 16 som de viktigaste kriterierna för att fastställa vilken medlemsstat som ska ansvara för att pröva en asylansökan, i syfte att säkerställa att rätten till familjesammanhållning förverkligas och snabbare kunna genomföra beslut om familjeåterförening. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera sina normer avseende vilka bevis som krävs för familjeåterförening, i riktning mot mer uppnåeliga normer och krav. Parlamentet påpekar att tolkningar av vad som utgör en ”familj” varierar mellan medlemsstaterna, vilket bidrar till den bristande efterlevnaden av rangordningen av kriterier och till att systemet inte fungerar som det ska. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att noggrant övervaka att medlemsstaterna korrekt tillämpar de familjerelaterade definitionerna, i enlighet med artikel 3 i förordningen.

25.  Europaparlamentet påminner om att förordningen anger att barnets bästa bör komma i första hand i alla Dublinförfaranden och beslut avseende barn. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna tillämpar olika tolkningar av vad som är barnets bästa eller vad som ligger i barnets intresse.

26.  Europaparlamentet beklagar djupt att otillräckliga identifieringsmekanismer och ibland felaktiga metoder för åldersbedömning ofta gör situationen för barn ännu svårare, eftersom de orsakar förseningar eller påverkar utgången av Dublinförfarandena negativt. Parlamentet konstaterar att en god praxis har utvecklats i vissa medlemsstater, däribland användning av specialiserad personal för ensamkommande barn eller en strategi för åldersbedömning som inbegriper specialister på olika områden.

27.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att praktiska problem i många medlemsstater gör att utnämningen av en person som ska företräda och bistå ensamkommande barn i Dublinförfaranden ofta försenas eller inte garanteras. Parlamentet noterar också att dessa företrädare i vissa länder har otillräcklig information om Dublinförfaranden, och att ensamkommande barn inte får något barnvänligt stöd.

Förenklade förfaranden, kraftigt förkortade handläggningstider och upprätthållande av rätten till effektiva rättsmedel

28.  Europaparlamentet understryker att antalet överföringsförfaranden ökade kraftigt under 2016 och 2017 vilket orsakat betydande mänskliga, materiella och ekonomiska kostnader. Parlamentet beklagar dock att överföringar endast gjordes i elva procent av fallen, vilket är ytterligare en bidragande orsak till att asylsystemen ofta överbelastas och tydligt visar att förordningen inte är effektiv. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att man strävar efter att säkerställa tillgång till information och snabba förfaranden för familjeåterförening och överföring av asylsökande.

29.  Europaparlamentet poängterar att Europadomstolen och EU-domstolen under de senaste åren skapat en viktig rättspraxis som har klargjort tillåtliga skäl för att neka Dublinöverföringar, och särskilt lyft fram varje källa till risk för den enskilda individen. Parlamentet noterar ett ökande antal beslut från europeiska och nationella domstolar om att ställa in överföringar till medlemsstater där en asylsökande orättfärdigt skulle nekas internationellt skydd (indirekt avvisning/refoulement) eller nekas sina rättigheter i Dublinförfarandet. Parlamentet beklagar djupt att asylsökande utsätts för omänsklig eller förnedrande behandling i vissa medlemsstater.

30.  Europaparlamentet noterar att brister när det gäller strukturell organisation och funktionssätt inom nationella asylmyndigheter, tillsammans med bristande resurser, har bidragit till att fördröja Dublinförfaranden och förhindrat tillämpningen av förordningen. De flesta länder har utsett en specialiserad myndighet för asylfrågor, men vissa medlemsstater har valt att dela upp ansvaret mellan olika myndigheter och därigenom i vissa fall skapat praktiska svårigheter för asylsökande och skillnader i tillämpningen av förordningen.

31.  Europaparlamentet betonar att Dublinförfarandenas effektivitet även beror på varje nationell asylmyndighets kvalitet och på hur stor personal den har. Parlamentet noterar viktiga skillnader mellan asylmyndigheterna när det gäller antalet anställda per asylsökande. Parlamentet betonar att de nationella Dublinenheterna är underbemannade samtidigt som de upplever stora ökningar av sin arbetsbelastning. Medlemsstaterna uppmanas att öka de resurser som behövs för att Dublin III ska kunna fungera i praktiken, särskilt antalet asyltjänstemän.

32.  Europaparlamentet understryker att samarbetet och informationsutbytet mellan medlemsstaterna brister, vilket aktivt undergräver principen om solidaritet inom EU och direkt bidrar till överbelastningen av systemen i vissa medlemsstater.

33.  Europaparlamentet betonar att den överdrivna och delvis olämpliga tillämpningen av kriteriet om otillåten gränspassage lägger en oproportionellt stor börda på de stater som är första inreseländer och som ofta saknar resurser och kapacitet att ta emot och registrera asylsökande. Parlamentet noterar att framställningar om återtagande har varit den dominerande formen av Dublinförfaranden på senare år, vilket innebär att de flesta personer som placeras i ett Dublinförfarande redan har sökt asyl i en annan medlemsstat. Parlamentet konstaterar att lämpliga åtgärder för att förhindra sekundära förflyttningar bör tillämpas på de medlemsstater som ingår i Schengensamarbetet, men även utanför Schengenområdet.

34.  Europaparlamentet påminner om att tidsfristerna i varje steg i Dublinförfarandet är avsedda att hålla förfarandet kort och möjliggöra ett snabbt tillträde till asylprövning. Parlamentet noterar att det fortfarande finns variationer mellan medlemsstaterna och en brist på tydlighet när det gäller beräkningen av tidsfrister och den tidpunkt då klockan börjar ticka för varje förfarande. Parlamentet föreslår förtydligande och harmonisering av de villkor som kan utlösa överföringsförfaranden.

35.  Europaparlamentet anser att reglerna för ansvarsöverföring enligt Dublin III‑förordningen i vissa fall undergräver asylförfarandenas effektivitet och verkställandet av överföringar genom att öka faran för att de asylsökande avviker. Parlamentet beklagar djupt de skenargument som ofta anförs av medlemsstaterna för att neka överföringar. Parlamentet anser att dessa faktorer bland annat har bidragit till ökningen av antalet sekundära förflyttningar genom att asylsökande uppmuntras att hålla sig utanför systemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över reglerna för att förbättra verkställandet av överföringar och avskaffa ansvarsöverföringen i de fall då en asylsökande avviker, att arbeta för att skapa förtroende mellan medlemsstaterna och övervaka situationen samt att vid behov utdöma påföljder för medlemsstater som vägrar göra överföringar.

36.  Europaparlamentet konstaterar att den felaktiga tillämpningen av reglerna om rangordning av kriterier, särskilt när det gäller familjeåterförening och situationen för ensamkommande barn, samt den oproportionerliga användningen av kriteriet om första land för otillåten inresa också undergräver asylförfarandena. Parlamentet konstaterar att dessa brister i genomförandet kan uppmuntra asylsökande att hålla sig utanför systemet. Parlamentet betonar att ytterligare harmonisering av medlemsstaternas asylsystem är en nyckelfaktor för att få Dublin III-förordningen att fungera och för att förhindra sekundära förflyttningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett system som tar vederbörlig hänsyn till om en asylsökande bevisligen har meningsfull anknytning till en medlemsstat, såsom tidigare laglig vistelse eller utbildningsbevis, och som säkerställer en relativt sett lika behandling av asylsökande i hela EU.

37.  Europaparlamentet anser att tillgång till juridiskt bistånd för asylsökande i samband med Dublinförfaranden, särskilt på mottagningscentrum i hotspot-områden, är grundläggande för att se till att de asylsökande får information om sina rättigheter och skyldigheter under asylprocessen. Parlamentet betonar att detta skulle öka förfarandets rättsenlighet, förenkla Dublinförfarandena och förbättra beslutsfattandet. Ett juridiskt ombud kan säkerställa att varje ärendehandling är fullständig och korrekt, och bidra till att minska antalet överklaganden samt skydda varje persons rätt att inte återsändas till ett land där han eller hon riskerar förföljelse (non-refoulement). Parlamentet noterar med oro att vissa specifika problem kvarstår på nationell nivå, till exempel distansasylcentrum med begränsad tillgång till oberoende juridiska ombud, låg ekonomisk ersättning för rättslig hjälp, brist på tillfredsställande hjälpmedel för förberedande och privata intervjuer, och otillräckligt tillhandahållande av juridiskt bistånd till asylsökande som är placerade i förvarsanläggningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka de medel som finns tillgängliga för tillhandahållande av juridiskt bistånd under Dublinförfarandet.

38.  Europaparlamentet betonar att vare sig informationsmängden eller kvaliteten på den information som ges till de sökande under Dublinförfarandena är tillfredsställande, och varierar starkt mellan olika länder och i vissa fall även inom länder. Parlamentet konstaterar att olika faktorer påverkar efterlevnaden av rätten till information, däribland informationens kvalitet och tydlighet, tillgången till en tolk, tillgången till översatta handlingar och tillgången till information i rätt tid. Parlamentet påminner om att rätten till information enligt artikel 4 i förordningen är grundläggande mot bakgrund av Dublinförfarandenas komplicerade art, och även för att garantera tillgång till en rättvis prövning av asylansökan i EU. Parlamentet understryker att bristerna på det här området hör samman med bristande resurser, men de är också en följd av avsiktliga politiska val i vissa länder där mycket få juridiska ombud har utsetts. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att med stöd från kommissionen och Easo förbättra den information som erbjuds asylsökande om krångliga Dublinförfaranden, och se till att var och en får tillgång till och kan förstå informationen, i synnerhet vad gäller familjeåterförening, i enlighet med artiklarna 4 och 26 i förordningen, samt får tillgång till ett effektivt rättsmedel och rättsligt bistånd i enlighet med artikel 27.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av det övergripande genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet och av eventuella luckor och brister i Dublin III-förordningen som leder till att länderna vid EU:s yttre gränser åläggs en oproportionerlig ansvarsbörda.

Ett enhetligt och rättighetsinriktat genomförande av Dublinarrangemang i asylärenden i EU

40.  Europaparlamentet betonar att principen om en enda asylansökan i EU inte kan upprätthållas, vilket skapar en situation som strider mot själva syftet med Dublin III‑förordningen. Parlamentet konstaterar att tillämpningen av denna princip hindras av olika faktorer, och att det därför finns många skäl till att människor lämnar in flera asylansökningar efter varandra. Parlamentet anser att de behöriga nationella myndigheterna bör dela relevant information i en europeisk databas som Eurodac, utan att tumma på skyddet av personuppgifter och framför allt när det gäller beviljande av och avslag på asylansökningar, för att påskynda ärendehanteringen och förhindra att en person inger flera asylansökningar. Att registrera alla sökande och alla migranter som otillåtet passerar gränserna är en prioritet.

41.  Europaparlamentet konstaterar att skyddsnivån för asylsökande av vissa nationaliteter varierar betydligt mellan medlemsstaterna, och att detta kan bidra till att de sökande fortsätter till ett annat land. Om det i samband med Dublinförfaranden togs hänsyn till den sökandes individuella behov skulle antalet sekundära förflyttningar minska. Parlamentet anser att beaktande av bevisad meningsfull anknytning till en viss medlemsstat är en effektiv strategi för att minska sekundära förflyttningar, och begär att detta ska inkluderas som ett kriterium för omplacering.

Förstärkta styrelseformer och konvergens mellan medlemsstaterna

42.  Europaparlamentet betonar att kommissionens nätverk för medlemsstaternas Dublinenheter endast träffats en eller två gånger på år och inte haft en operativ roll. Parlamentet konstaterar att den icke-samordnade användningen av Easos nätverk för Dublinenheter hindrar Dublin III-förordningen från att fungera effektivt. Parlamentet noterar emellertid att Easos Dublinnätverk har varit mer aktivt och att Easo har utfört ett antal nyttiga uppdrag till stöd för medlemsstaternas genomförande av Dublinförordningen, exempelvis utarbetande av vägledande dokument och analyser, organisation av utbildning eller utplacering av personal. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan nationella asylmyndigheter för att utbyta information, främja utveckling av enhetlig och bästa praxis, rationalisera överföringarna och bidra till att förhindra att fler än en ansökan lämnas in. Parlamentet föreslår att Easo ska ges i uppgift att inrätta en stärkt förvaltning av Dublin III-förordningens tillämpning, inklusive en månatlig operativ dialog mellan de nationella myndigheterna samt en plattform för utbyte och delning av information och bästa praxis.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bland de källor som används för att kontrollera genomförandet av förordningen inbegripa trovärdig och aktuell information från icke-statliga aktörer, i synnerhet internationella och icke‑statliga organisationer.

44.  Europaparlamentet noterar att ett betydande antal asylansökningar lämnades in mellan 2008 och 2017 av tredjelandsmedborgare som rest utan visum eller som haft visering för kortare vistelse för att resa in i Schengenområdet(6). Parlamentet noterar vidare att vissa av dessa ansökningar lämnades in i en annan medlemsstat än den för vilken viseringen hade utfärdats. Parlamentet understryker att det för efterföljande Dublinförfaranden har bevisats att bestämmelserna i artiklarna 12 och 14 inte är tillräckligt tydliga, vilket är ett hinder för fastställandet av ansvarig medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra hur artiklarna 12 och 14 i förordningen bör tillämpas när det ska fastställas vilken medlemsstat som ska ansvara för en asylansökan. Parlamentet föreslår att ett av de rangordnade kriterierna ska vara en utvärdering av vilka konsekvenser viseringsfria ansökningar om inresa kan få för Dublinsystemets funktion.

45.  Europaparlamentet konstaterar att bilaterala avtal har ingåtts mellan medlemsstaterna för att förbättra Dublinförfarandenas effektivitet eller säkerställa överföring av asylsökande. Parlamentet understryker dock att avtalen också visat sig ha motsatt negativ effekt, och i vissa fall har gjort det svårare att uppnå förordningens mål på EU‑nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och alla medlemsstater att snarare finna och analysera de faktorer som bidrar till ökad effektivitet, att vidta gemensamma och samordnade åtgärder för att optimera ett effektivt genomförande av Dublin III‑förordningen och att arbeta för att harmonisera genomförandet av förordningen.

46.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna får utarbeta förebyggande handlingsplaner, med stöd av och i samordning med kommissionen, då tillämpningen av förordningen kan äventyras på grund av en betydande risk för stora påfrestningar på medlemsstaternas asylsystem och/eller på grund av funktionsproblem i en medlemsstats asylsystem, i enlighet med artikel 33. Parlamentet noterar att dessa förebyggande åtgärder kan ta hänsyn till information från kommissionen och Easo och leda till verklig och praktisk solidaritet i enlighet med artikel 80 i EUF-fördraget, dels med medlemsstater som är utsatta för särskilda påfrestningar på sina asylsystem i allmänhet, även till följd av blandade migrationsströmmar, dels med sökande, vilket kan göra det möjligt att skapa bättre beredskap i händelse av en potentiell asylkris.

47.  Europaparlamentet anser att genomförandet av Dublin III-förordningen uppenbarligen inte fungerar, eftersom förordningens primära mål inte uppfylls, det vill säga ett snabbt och rättvist avgörande av vilken medlemsstat som ansvarar för en ansökan om internationellt skydd. Parlamentet påminner om att betydande brister i genomförandet har identifierats för ett antal Dublinbestämmelser. Parlamentet betonar att genomförandet av förordningen är mycket ineffektivt i förhållande till de insatser, de mänskliga resurser och den personal som medlemsstaterna avsatt.

48.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anta bestämmelser om omröstning med kvalificerad majoritet för ändringar av Dublin III-förordningen och då rådet agerar i frågor som rör artikel 78.2 i EUF-fördraget.

49.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen alltjämt inte har offentliggjort sin utvärderingsrapport i enlighet med artikel 46. Kommissionen uppmanas att säkerställa att Dublin III-förordningen genomförs mer effektivt.

o
o   o

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och de nationella parlamenten.

(1) EUT L 180, 29.6.2013, s. 31. (2) EUT L 239, 15.9.2015, s. 146. (3) EUT L 248, 24.9.2015, s. 80. (4) EUT C 58, 15.2.2018, s. 9. (5) EDAL, Europadomstolen - Rahimi mot Grekland, ansökan nr 8687/08, dom av den 5 juli 2011: https://www.asylumlawdatabase.eu/en/content/ecthr-rahimi-v-greece-application-no-868708-1. (6) Europeiska kommissionen, Europeiska migrationsnätverket, studie från mars 2019 om hur viseringsliberalisering inverkar på destinationsländerna: Impact of Visa Liberalisation on Countries of Destination: https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/homeaffairs/files/00_eu_visa_liberalisation_2019_synthesis_report_en_0.pdf

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om genomförandet av återvändandedirektivet (2019/2208(INI))

P9_TA(2020)0362 A9-0238/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling 1948,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av konventionen från 1951 och protokollet från 1967 angående flyktingars status (Genève-konventionen), särskilt rätten till ”non-refoulement”,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 4, 6, 7, 18, 19, 20 och 47,

–  med beaktande av den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration, som antogs av FN:s generalförsamling den 19 december 2018,

–  med beaktande av de tjugo principer för påtvingat återvändande som antogs av Europarådets ministerkommitté den 4 maj 2005,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna(1) (återvändandedirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna(2) (SIS återvändande),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/851 av den 18 juni 2020 om ändring av förordning (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd(3),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar i samband med direktiv 2008/115/EG, inklusive målen C-357/09 Kadzoev(4), C-61/11 El Dridi(5), C‑534/11 Arslan(6), C-146/14 Mahdi(7), C-554/13 Z. Zh.(8), C-47/15 Sélina Affum(9), C-82/16 K.A. m.fl.(10) och C-181/16 Gnandi(11),

–  med beaktande av domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i samband med direktiv 2008/115/EG, inklusive Amie m.fl. mot Bulgarien (ansökan nr 58149/08), N.D. och N.T. mot Spanien (ansökningarna nr 8675/15 och 8697/15) och Haghilo mot Cypern (ansökan nr 47920/12),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 mars 2014 om EU:s återvändandepolitik (COM(2014)0199),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2015 En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets toppmöten i oktober 2016 och juni 2018,

–  med beaktande av rådets icke-bindande gemensamma normer av den 11 maj 2016 för program för stöd till frivilligt återvändande (och återanpassning) som tillämpas av medlemsstaterna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2017 om en effektivare återvändandepolitik inom Europeiska unionen – en förnyad handlingsplan (COM(2017)0200),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/432 av den 7 mars 2017 om effektivare återvändanden vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG(12),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/2338 av den 16 november 2017 om upprättande av en gemensam ”Handbok om återvändande” som ska användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter när de utför uppgifter i samband med återvändande(13),

–  med beaktande av det europeiska migrationsnätverkets sammanfattande rapport från 2017 The effectiveness of return in EU Member States: challenges and good practices linked to EU rules and standards,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 september 2018 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (omarbetning) (COM(2018)0634),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 december 2018 Migrationshantering i alla dess aspekter: framstegen inom den europeiska migrationsagendan (COM(2018)0798),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 april 2020 Covid-19: Vägledning om genomförandet av relevanta EU-bestämmelser på området asyl- och återvändandeförfaranden samt om vidarebosättning (C(2020)2516),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017 om åtgärder för att hantera flykting- och migrationsflöden: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar(15),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Asyl- och migrationsfonden(16),

—  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2019 från november 2019 Asyl, omplacering och återvändande när det gäller migranter: dags att intensifiera åtgärderna för att få bukt med skillnaderna mellan mål och resultat,

–  med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts (EPRS) alternativa konsekvensbedömning från mars 2019 om det föreslagna omarbetade återvändandedirektivet,

–  med beaktande av EPRS europeiska utvärdering från juni 2020, med en utvärdering av genomförandet av återvändandedirektivet och av återvändandedirektivets externa dimension,

–  med beaktande av Frontex utvärderingsrapport av den 15 juni 2020 om återvändandeinsatser andra halvåret 2019,

–  med beaktande av den 4:e årsrapporten från Europols europeiska centrum för bekämpning av människosmuggling av den 15 maj 2020,

–  med beaktande av de rapporter om tillämpningen av Schengenregelverket inom området återvändanden som utarbetats i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen(17),

–  med beaktande av Europarådets handbok av den 17 september 2019 Practical Guidance on Alternatives to Immigration Detention: Fostering Effective Results,

–  med beaktande av den analys som Europarådets styrkommitté för mänskliga rättigheter lade fram den 7 december 2017 om rättsliga och praktiska aspekter av effektiva alternativ till förvar i samband med migration,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om tolkningen och genomförandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(19),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0238/2020), och av följande skäl:

A.  Kommissionen har utvärderat genomförandet av återvändandedirektivet bara en gång (2014), trots den rättsliga skyldigheten enligt artikel 19 i direktivet att rapportera om dess tillämpning vart tredje år, från och med 2013. 2015 offentliggjorde kommissionen ett meddelande med en handlingsplan för återvändande. 2017 utfärdade kommissionen en rekommendation om effektivare återvändanden vid tillämpningen av återvändandedirektivet och offentliggjorde en handbok om återvändande. Kommissionen lade i september 2018, utan att utföra någon konsekvensbedömning, fram ett förslag till omarbetning av återvändandedirektivet för att uppnå en mer verkningsfull och konsekvent återvändandepolitik. Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) gav EPRS i uppdrag att lägga fram en alternativ konsekvensbedömning om förslaget till omarbetning. Den bedömningen pekar på bristande belägg för att förslaget till omarbetning skulle leda till mer effektiva återvändanden.

B.  återvändandedirektivets tvåfaldiga mål är att fastställa gemensamma regler för effektivt återvändande i överensstämmelse med grundläggande rättigheter och proportionalitetsprincipen. I sin rekommendation om effektivisering av återvändanden fokuserar kommissionen på antalet återvändanden som den främsta indikatorn på återvändandedirektivets effektivitet, och rekommenderar åtgärder som kan få en oönskad verkan i form av begränsningar av vissa garantier i det direktivet, såsom rätten att överklaga och att utnyttja längre förvarsperioder. Hållbara återvändanden och framgångsrik återintegrering är viktiga indikatorer vid bedömning av effektiviteten hos återvändandena. Övervakningen efter återvändande är för närvarande inte tillräckligt omfattande och noggrann. Det har framkommit uppgifter som visar att inte alla återvändanden är hållbara, särskilt när det gäller ensamkommande barn, på grund av avsaknad av personliga planer för återintegrering eller stöd vid återvändandet.

C.  Kommissionen har noterat att medlemsstaterna står inför flera hinder för effektiva återvändanden, av förfarandemässig, teknisk och operativ karaktär, bl.a. nivån på samarbetet mellan alla berörda parter, inbegripet med tredjeländer. Identifiering av återvändande personer och behovet att skaffa nödvändiga handlingar från tredjeländer, har av kommissionen identifierats som ett av de viktigaste skälen till att personer inte återvänder.

D.  Bristen på harmonisering har en stor inverkan på praxis för återvändande bland medlemsstaterna. I de utvärderingar som kommissionen utförde i samband med offentliggörandet av rekommendationen om att effektivisera återvändandena framkom det att ”det handlingsutrymme återvändandedirektivet ger medlemsstaterna har lett till ett inkonsekvent införlivande i nationell lagstiftning, vilket har påverkat effektiviteten i unionens återvändandepolitik på ett negativt sätt” och att ”ett effektivare genomförande av det direktivet skulle minska möjligheterna till missbruk av förfaranden och avlägsna effektivitetsbrister, samtidigt som det säkerställde skyddet av grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”.

E.  I sin handlingsplan om återvändande, som offentliggjordes 2015, framhöll kommissionen att frivilligt återvändande, när detta är möjligt, är den lösning som bör föredras. Kommissionen anger även följande i sin handlingsplan: ”År 2013 beräknar man att cirka 40 procent av alla som återvände gjorde detta frivilligt, vilket kan jämföras med 14 procent frivilliga återvändande år 2009”. Kommissionen uppskattar att 300 000 personer per år inte kan återvända på grund av administrativa hinder, hälsoproblem eller risk för ”refoulement”. Man bör ta itu med deras situation, t.ex. genom att bevilja dem rättslig status av humanitära skäl.

F.  Data med anknytning till genomförandet av återvändandedirektivet är offentligt tillgängliga via Eurostat, men är inte alltid disaggregerade och jämförbara. Mer information kan komma att tillhandahållas genom genomförandet av förordning (EU) 2018/1860 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (SIS återvändande) och genom förordning (EU) 2020/851 om ändring av förordning (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd.

G.  Mellan 2014 och 2018 minskade antalet irreguljära gränspassager från 1,82 miljoner till 142 000. Medlemsstaterna utfärdade omkring 3 miljoner första uppehållstillstånd 2019. Antalet asylansökningar minskade från 1,29 miljoner 2015 till 698 000 under 2019. Under 2018 utfärdade medlemsstaterna 283 880 beslut om återvändande, varav 147 815 personer återvände.

H.  Medlemsstaterna utbyter inte systematiskt information om beslut om återvändande eller inreseförbud som de utfärdar, vilket i praktiken omöjliggör ett ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande som utfärdats av medlemsstater, och deras verkställighet inom hela unionen. Formella EU-avtal bör ha företräde framför bilaterala avtal mellan medlemsstater och tredjeländer, för att öka återtagandenas effektivitet och säkerställa att återvändanden sker på ett enhetligt sätt på europeisk nivå.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet noterar att kommissionen inte har gjort någon bedömning av genomförandet och uppmanar kommissionen att göra en sådan bedömning, som skulle ha gjorts 2017, i enlighet med artikel 19 i återvändandedirektivet och i linje med principen om bättre lagstiftning.

2.  Europaparlamentet upprepar vikten av en evidensbaserad gemensam strategi för att vägleda ett samstämt politiskt beslutsfattande och en välinformerad offentlig debatt, och uppmanar kommissionen att med eftertryck uppmana medlemsstaterna att samla in och offentliggöra kvalitativa och kvantitativa data om genomförandet av återvändandedirektivet och stödja dem i detta avseende, särskilt data om inreseförbud och förvar eftersom dessa utgör de kategorier som i nuläget inte samlas in av Eurostat, genom att använda i synnerhet de nya tillgängliga instrumenten, såsom SIS återvändande och förordning (EU) 2020/851 om ändring av förordning (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in statistik på grundval av förordning (EU) 2020/851 så snart som möjligt och att delta i de därmed sammanhängande pilotstudierna. Parlamentet noterar med oro bristen på tillgängliga data, däribland data uppdelade efter kön och ålder, om genomförandet av återvändandedirektivet.

3.  Europaparlamentet är bekymrat över att antalet verkställda beslut om återvändande har minskat sedan 2015, och konstaterar att detta antal inte nödvändigtvis motsvarar en ökning eller minskning av antalet irreguljära inresor. Parlamentet betonar att en effektiv återvändandepolitik är en av de viktiga delarna av en välfungerande asyl- och migrationspolitik för EU. Parlamentet konstaterar att andelen återvändanden enligt kommissionens uttalande minskade från 46 % 2016 till 37 % 2017 och att detta kanske inte ger en fullständig bild, på grund av det givna utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har vid genomförandet av återvändandedirektivet, framför allt svårigheter i samarbetet med tredjeländer, det faktum att vissa medlemsstater utfärdar mer än ett beslut om återvändande till en person, att beslut inte dras tillbaka om återvändandet inte äger rum av humanitära skäl, att vissa personer inte kan återvända eftersom deras återvändande skulle strida mot principen om ”non-refoulement” eller att vissa personer återvänder frivilligt utan att deras återvändande registreras. Parlamentet understryker att inte alla beslut om återvändande följs av snabba återvändande- och återtagandeförfaranden, på grund av praktiska och juridiska hinder, och konstaterar med oro att detta kan orsaka stor belastning, inte bara för lokala anläggningar utan också för involverade människor.

4.  Europaparlamentet står bakom kommissionens mål att effektivisera såväl genomförandet av återvändandedirektivet som återvändandeförfarandena i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden i fall där sådana är motiverade. Parlamentet betonar att återvändandedirektivets effektivitet bör mätas genom att man hänvisar till antalet återvändanden samt återvändandenas hållbarhet och genomförandet av garantier för grundläggande rättigheter, respekten för förfarandegarantier och effektiviteten i frivilliga återvändanden. Parlamentet betonar att mätningen av effektiviteten i genomförandet av återvändandedirektivet bör förbättras ytterligare och rationaliseras ytterligare bland medlemsstaterna, för att göra uppgifterna mer transparenta och jämförbara.

5.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har uppgett att brist på identifiering och återtagande av återvändande personer i tredjeländer är ett av de viktigaste skälen till att personer inte återvänder. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att föra en konstruktiv och jämlik dialog om migration med tredjeländer för att förbättra förbindelserna, i syfte att säkerställa ett ömsesidigt fördelaktigt samarbete för effektiva och hållbara återvändanden.

6.  Europaparlamentet noterar det informella samarbetet med tredjeländer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med kraft uppmana kommissionen, och göra det möjligt för den, att ingå formella EU-återtagandeavtal kopplade till EU:s parlamentariska granskning och rättsliga tillsyn. Parlamentet betonar att incitament bör erbjudas för att underlätta samarbete. Parlamentet noterar att de bilaterala återtagandeavtal som används enligt artikel 6.3 i återvändandedirektivet inte erbjuder adekvata rättssäkerhetsgarantier, t.ex. underrättelser till berörda personer om en enskild åtgärd och information om tillgängliga och effektiva rättsmedel och möjligheter till överklagande. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna ställs inför utmaningar när det gäller att regelbundet säkerställa full beläggning av alla säten som är tillgängliga för återvändande personer vid återvändandeinsatser genom charterflygningar som samordnas av Frontex. Parlamentet noterar med oro att alternativet att genomföra gemensamma återvändandeinsatser med Frontex i vissa fall utesluts genom bilaterala avtal mellan organiserande eller deltagande medlemsstater och destinationsländer utanför EU.

7.  Europaparlamentet betonar att det krävs mer samarbete i återvändandefrågor mellan medlemsstaterna, inbegripet informationsutbyte och tillämpningen av direktiv 2001/40/EG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land, i överensstämmelse med garantier för grundläggande rättigheter. Parlamentet understryker behovet av stöd, även operativt stöd, från berörda unionsbyråer. Parlamentet betonar att medlemsstaterna och Frontex behöver öka sitt samarbete.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att allokera tillräcklig kapacitet, däribland personal och tillräcklig utbildning, till de myndigheter som är ansvariga för att fatta beslut om återvändande och genomföra besluten i fråga, och därvid att investera i kvaliteten i beslutsprocesserna och genomförandet.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av rättvisa, snabba och effektiva förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på unionens territorium, inbegripet sådana vars ansökningar har avslagits, med samtidig respekt för de berörda personernas grundläggande rättigheter.

Beslut om återvändande och frivillig avresa

10.  Europaparlamentet framhåller att det i återvändandedirektivet måste säkerställas att migranter följer de beslut om återvändande som fattas, och erinrar om den centrala princip som föreskrivs i det direktivet att frivilliga återvändanden bör prioriteras framför påtvingade återvändanden när det inte finns någon allvarlig anledning att tro att detta skulle underminera syftet med ett återvändandeförfarande, eftersom frivilliga återvändanden är mer hållbara, mindre kostsamma och otympliga för stater och mer lämpade att respektera den berörda personens grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att betrakta frivilligt återvändande som den lösning som föredras framför påtvingat återvändande, och att uppmuntra medlemsstaterna att ta fram en effektiv ram för tillgång till program för frivilligt återvändande.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt tillhandahålla finansiering och öka de tillgängliga medlen för program för stöd vid frivilligt återvändande i syfte att uppmuntra användningen av sådana program, med det slutgiltiga målet att säkerställa ett hållbart återvändande och en hållbar återanpassning.

12.  Europaparlamentet framhåller att ett beslut om återvändande enligt artikel 7 i återvändandedirektivet som en allmän regel ska fastställa en lämplig tidsfrist för frivillig avresa på mellan 7 och 30 dagar, som medlemsstaterna vid behov ska förlänga, med beaktande av de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet. Parlamentet framhåller de undantag som anges i artikel 7.4 i återvändandedirektivet. Parlamentet noterar att medlemsstaternas nationella program för stöd vid frivillig avresa ibland är otillräckliga med avseende på tillämpningsområde och tillvägagångssätt. Parlamentet påminner om att medlemsstater som erbjuder denna tidsfrist för frivillig avresa endast till följd av en ansökan måste informera de berörda tredjelandsmedborgarna om möjligheten att lämna in en sådan ansökan.

13.  Europaparlamentet välkomnar de bestämmelser i flera medlemsstater som möjliggör vederbörligt beaktande av enskilda omständigheter och beviljande av förlängningar av en tidsfrist för frivillig avresa. Parlamentet påminner om att artikel 14.2 i återvändandedirektivet, i sådana fall där återvändandedirektivet kräver att medlemsstaterna skjuter upp verkställigheten av avlägsnandet, såsom när det skulle strida mot principen om ”non-refoulement”, kräver att medlemsstaterna ska ge de berörda personerna en skriftlig bekräftelse på att verkställigheten av beslutet om återvändande har skjutits upp.

14.  Europaparlamentet betonar att en bred definition av risken för avvikande kan leda till att medlemsstaterna avstår från att bevilja en tidsfrist för frivillig avresa. Parlamentet påminner om att avskaffande av tidsfristen för frivillig avresa också leder till införande av ett inreseförbud, vilket ytterligare kan undergräva en frivillig avresa. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att förbättra genomförandet av den nuvarande rättsliga ramen för att öka antalet framgångsrika frivilliga återvändanden.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Frontex att utbyta information och bästa praxis om framgångsrika och värdiga frivilliga återvändanden och på begäran tillhandahålla operativt stöd bland medlemsstaterna för att stärka och förbättra den operativa effektiviteten hos frivilliga återvändanden.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla individuell ärendehantering och motsvarande stöd, anpassade efter den återvändande personens enskilda omständigheter och utsikter, med särskild inriktning på ensamkommande barn.

Rättssäkerhetsgarantier

17.  Europaparlamentet betonar att återvändandedirektivet kräver att beslut om återvändande och inreseförbud samt beslut om avlägsnande individanpassas och tydligt motiveras med en redovisning av de rättsliga och de faktiska omständigheterna. Detta bör göras skriftligen och inbegripa information om tillgängliga rättsmedel och relevanta tidsfrister. Parlamentet betonar vikten av att denna information tillhandahålls på ett språk som personen förstår. Parlamentet uttrycker oro över bristen på tillräckligt detaljerade uppgifter och motiveringar i beslut om återvändande.

18.  Europaparlamentet anser att ensamkommande barn inte bör återvända såvida det inte kan påvisas att det är det bästa för barnet, och att barn bör ges information om sina rättigheter och tillgängliga rättsmedel på ett barnvänligt sätt och på ett språk som de förstår.

19.  Europaparlamentet påminner om att principen om ”non-refoulement” är bindande för alla medlemsstater under alla omständigheter, även för återvändandeförfaranden som inte omfattas av tillämpningsområdet för återvändandedirektivet.

20.  Europaparlamentet noterar att det förekommer betydande skillnader mellan medlemsstaterna i rätten att överklaga, särskilt vad gäller typen av överklagandeorgan och tidsfristerna för överklagandet. Parlamentet framhåller behovet av att garantera rätten till effektiva rättsmedel, också genom att ge korrekt och tillgänglig information och rättshjälp, inbegripet lämpliga medel för tillhandahållande av rättslig hjälp.

21.  Europaparlamentet noterar att användningen av den frivilliga klausulen i artikel 2.2 a kan leda till ett minskat genomförande av garantier vid gränserna jämfört med det normala återvändandeförfarandet. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa rättssäkerhetsgarantier och respekt för de mänskliga rättigheterna och att tillämpa återvändandedirektivet på gränssituationer.

22.  Europaparlamentet framhåller att återvändandedirektivet möjliggör ett tillfälligt uppskjutande av verkställigheten av ett avlägsnande i avvaktan på prövning av ett beslut om återvändande. Parlamentet understryker behovet att säkerställa ett sådant uppskjutande i fall där det finns en risk för refoulement. Parlamentet konstaterar att överklaganden av återvändandet inte automatiskt får uppskjutande verkan i de flesta länder, vilket kan minska skyddet. Parlamentet betonar att ett automatiskt uppskjutande rättsmedel skulle säkerställa att människor inte blir föremål för återvändande innan ett slutligt beslut om återvändandeförfarandet har fattats. Parlamentet betonar att barnets bästa måste sättas i främsta rummet vid alla beslut som gäller barn, inbegripet i avvaktan på beslut om återvändande.

23.  Europaparlamentet påminner om att artikel 6.4 i återvändandedirektivet ger medlemsstaterna möjlighet att av ömmande skäl eller av humanitära eller andra skäl bevilja ett självständigt uppehållstillstånd till en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium. Parlamentet betonar vikten av att framgångsrikt uttömma alternativen enligt återvändandedirektivet för att verkställa beslut om återvändande, med särskild betoning på frivilligt återvändande. Parlamentet noterar dock den begränsade användningen av artikel 6.4 i återvändandedirektivet och uppmuntrar medlemsstaterna att utöka användningen av denna klausul. Parlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna inte har utfärdat ett tillfälligt uppehållstillstånd där återvändande inte har visat sig vara möjligt, vilket i många fall resulterar i att migranter som inte kan återvända lämnas utan möjligheter att utöva sina grundläggande rättigheter. Parlamentet understryker att beviljande av uppehållstillstånd för personer som inte kan återvända till sitt ursprungsland skulle kunna bidra till att förhindra utdragna olagliga vistelser och minska sårbarheten för arbetskraftsexploatering samt kan underlätta personernas sociala inkludering och deras möjligheter att bidra till samhället. Parlamentet konstaterar att detta också skulle hjälpa människor att ta sig ur det administrativa limbo där de eventuellt har fastnat. Parlamentet betonar samtidigt att samordning inom unionen är nödvändig för att förhindra vidare irreguljära förflyttningar för personer som är föremål för ett beslut om återvändande.

Inreseförbud

24.  Europaparlamentet noterar med oro det omfattande automatiska införandet av inreseförbud, som i vissa medlemsstater verkställs tillsammans med frivillig avresa. Parlamentet betonar att denna strategi riskerar att minska incitamenten till frivilligt återvändande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra skyldigheten enligt återvändandedirektivet att överväga att upphäva ett inreseförbud, eller besluta att det tills vidare inte ska gälla, i sådana fall där en tredjelandsmedborgare kan visa att han eller hon har lämnat en medlemsstats territorium.

25.  Europaparlamentet noterar att den situation som en person befinner sig i kan variera under den tidsperiod som omfattas av inreseförbudet och att en person kan riskera förföljelse i det land som han eller hon har återvänt till. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sådana fall häva inreseförbudet utgående från humanitära överväganden. Parlamentet upprepar att ett inreseförbud inte bör tillämpas automatiskt, utan i stället bör baseras på en individuell bedömning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa effektiva förfaranden för att begära att ett inreseförbud hävs, där en individuell bedömning garanteras och där barnets bästa sätts i främsta rummet, med respekt för rätten till familjeliv, rätten till familjeåterförening och principen om proportionalitet.

26.  Även om hotet om införande av ett inreseförbud kan tjäna som ett incitament att lämna ett land inom tidsfristen för frivillig avresa konstaterar Europaparlamentet att inreseförbud kan minska incitamentet att följa ett beslut om återvändande och öka risken för avvikande när de väl har införts. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att välja rätt tidpunkt för införande av inreseförbud för att framgångsrikt verkställa beslut om återvändande. Parlamentet betonar att återvändandedirektivet innehåller regler som tillåter att inreseförbud hävs, och uppmanar medlemsstaterna att vid behov tillämpa dessa.

27.  Europaparlamentet betonar att inreseförbud kan drabba särskilt familjer och barn oproportionellt hårt. Parlamentet välkomnar det alternativ som införts av vissa medlemsstater att undanta barn från införandet av ett inreseförbud, men betonar att barnets bästa bör sättas i främsta rummet även när man fattar beslut om (hävande av) inreseförbud för deras föräldrar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa familjeåterförening och respekt för rätten till familjeliv, bland annat genom att tillämpa detta som en grund för att avstå från införande av inreseförbud.

Förvar och risken för avvikande

28.  Europaparlamentet påminner om att artikel 3.7 i återvändandedirektivet anger att ”risk för avvikande” innebär att det i det enskilda fallet, och på grundval av objektiva kriterier fastställda genom lag, finns anledning att anta att en tredjelandsmedborgare som är föremål för förfaranden för återvändande kan komma att avvika. Parlamentet noterar skillnader i införlivandet i nationell lagstiftning av definitionen av ”risk för avvikande”. För att kraven i artikel 3.7 i återvändandedirektivet ska uppfyllas framhåller parlamentet att vederbörlig hänsyn måste tas till de enskilda omständigheterna för den berörda personen när man fastställer risk för avvikande för att motivera förvar.

29.  Europaparlamentet är oroat över att lagstiftningen i flera medlemsstater innehåller omfattande och i vissa fall avvikande förteckningar över ”objektiva kriterier” för att fastställa risk för avvikande, bland annat allmänna kriterier såsom brist på pengar. Parlamentet är oroat över att skiftande definitioner av de objektiva kriterierna för att bedöma risken för avvikande i nationell lagstiftning i medlemsstaterna kan leda till att förvar tillämpas inkonsekvent runt om i unionen. Parlamentet beklagar att dessa kriterier ofta tillämpas på ett mer eller mindre automatiskt sätt, medan enskilda omständigheter beaktas marginellt. Parlamentet betonar att detta resulterat i att förvar införs på ett systematiskt sätt i många medlemsstater. Parlamentet understryker att det behövs en harmonisering i fastställandet och genomförandet av objektiva kriterier för att fastställa risken för avvikande.

30.  Europaparlamentet betonar att förvar, i linje med internationell människorättslagstiftning, fortsatt måste utgöra en sista utväg, föreskrivas i lag och vara nödvändigt, rimligt och proportionellt i förhållande till de mål som ska uppnås, och vara så kortvarigt som möjligt, och att ett beslut om att tillämpa förvar under alla omständigheter måste bygga på en bedömning av de enskilda omständigheterna i vilken den berörda personens intressen beaktats.

31.  Europaparlamentet upprepar att längre förvar inte automatiskt ökar sannolikheten för återvändande och att det generellt är mer kostsamt än alternativen till förvar, och framhåller även att stater inte automatiskt bör tillämpa förvar under den maximala tid som medges enligt återvändandedirektivet, och att de dessutom bör säkerställa att alla villkor för lagligt förvar är uppfyllda under hela förvarsperioden.

32.  Europaparlamentet noterar att det i återvändandedirektivet fastställs under vilka omständigheter personer som ska återvända får förvaras lagligt. Parlamentet noterar att förvar är möjligt endast om andra tillräckliga men mindre ingripande åtgärder inte kan tillämpas verkningsfullt i det konkreta fallet. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna i praktiken tar fram och tillämpar mycket få hållbara alternativ till förvar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast erbjuda hållbara, samhällsbaserade alternativ till förvar, som har mindre negativ inverkan på migranterna, särskilt barn och utsatta personer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att redogöra för de åtgärder som de vidtar som alternativ till försvar.

33.  Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna bör respektera mandaten för relevanta och behöriga nationella och internationella organ, såsom nationella människorättsinstitutioner, ombudsmannainstitutioner och nationella förebyggande mekanismer, som utför oberoende tillsyn av förhållandena vid förvar.

34.  Europaparlamentet konstaterar att ett betydande antal barn fortfarande hålls i förvar i Europeiska unionen som en del av återvändandeförfarandena, och ställer sig bakom FN:s kommitté för barnets rättigheter, som har klargjort att barn aldrig bör hållas i förvar i samband med invandringsärenden. Förvar kan heller aldrig motiveras som det bästa för barnet, i enlighet med New York-deklarationen om flyktingar och migranter av den 19 september 2016. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla adekvata, humana och icke-frihetsberövande alternativ till försvar.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna och Frontex har övervakningsorgan med rätt mandat, kapacitet och kompetens, en hög grad av oberoende och expertis och öppna förfaranden. Parlamentet betonar att övervakning av återvändande bör omfatta alla faser av återvändandeinsatserna, med tillräckliga resurser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda sig av befintliga oberoende övervakningsorgan, såsom nationella och internationella organisationer och nationella människorättsinstitutioner, genom att samarbeta med dem eller utse dem till system för övervakning av påtvingade återvändanden. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa inrättande av en mekanism för övervakning efter återvändande för att förstå återvändarnas öde, när det är juridiskt och praktiskt möjligt, med särskild inriktning på utsatta grupper, däribland ensamkommande barn och familjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra ett vederbörligt överlämnande av tjänster för vård om barn bland nationella myndigheter för att säkerställa att barn som återvänder tas om hand och får tillgång till nationella tjänster för vård om barn. Parlamentet understryker behovet att följa upp återvändande personers planer för återintegrering för att säkerställa ett effektivt genomförande av dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbytet av god praxis mellan medlemsstaterna i fråga om övervakning efter återvändande och avsätta tillräckliga medel för detta ändamål.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att återvändandedirektivet genomförs på ett korrekt sätt i alla dess aspekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka detta genomförande och vidta åtgärder vid bristande efterlevnad.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98. (2) EUT L 312, 7.12.2018, s. 1. (3) EUT L 198, 22.6.2020, s. 1. (4) ECLI:EU:C:2009:741. (5) ECLI:EU:C:2011:268. (6) ECLI:EU:C:2013:343. (7) ECLI:EU:C:2014:1320. (8) ECLI:EU:C:2015:377. (9) ECLI:EU:C:2016:408. (10) ECLI:EU:C:2018:308. (11) ECLI:EU:C:2018:465. (12) EUT L 66, 11.3.2017, s. 15. (13) EUT L 339, 19.12.2017, s. 83. (14) EUT C 58, 15.2.2018, s. 9. (15) EUT C 298, 23.8.2018, s. 39. (16) Antagna texter, P8_TA(2019)0175. (17) EUT L 295, 6.11.2013, s. 27. (18) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (19) EUT C 76, 9.3.2020, s. 86.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 december 2020 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) vad gäller samarbete med Europeiska åklagarmyndigheten och effektiviteten i Olafs utredningar (10008/1/2020 – C9-0393/2020 – 2018/0170(COD))

P9_TA(2020)0363 A9-0263/2020

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (10008/1/2020 – C9‑0393/2020),

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 8/2018(1),

–  med beaktande av kommissionens yttrande (COM(2020)0805),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0338),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från budgetkontrollutskottet (A9-0263/2020).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 42, 1.2.2019, s. 1. (2) Antagna texter 16.4.2019, P8_TA(2019)0383.

Europaparlamentets ändringar antagna den 17 december 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085 – C8-0034/2017 – 2017/0035(COD))(1)

P9_TA(2020)0364 A9-0187/2020

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 2 (2)  Det system som inrättades genom förordning (EU) nr 182/2011 har på det hela taget visat sig fungera väl i praktiken och en lämplig institutionell balans har kunnat nås mellan kommissionens och de övriga inblandade aktörernas roll. Systemet bör därför inte ändras, med undantag för vissa riktade ändringar av specifika delar av förfarandet i omprövningskommittén. Dessa ändringar syftar till att säkerställa ett större politiskt ansvarstagande och ägarskap vad gäller politiskt känsliga genomförandeakter, utan att det rättsliga eller institutionella ansvaret för genomförandeakter enligt förordning (EU) nr 182/2011 för den skull ändras. (2)  Förordning (EU) nr 182/2011 har på det hela taget visat sig fungera på ett ändamålsenligt sätt i praktiken, och en lämplig institutionell balans har kunnat nås mellan kommissionens och de övriga inblandade aktörernas roll. De huvudsakliga delarna av systemet kan därför behållas oförändrade. Det mervärde som förordning (EU) nr 182/2011 ger när det gäller en lämplig beslutsprocess har dock inte varit helt tillfredsställande. Vissa riktade ändringar av specifika delar av förfarandet i omprövningskommittén förefaller därför nödvändiga. Dessa ändringar syftar till att säkerställa ett större politiskt ansvarstagande och ägarskap vad gäller politiskt känsliga genomförandeakter, utan att det rättsliga eller institutionella ansvaret för genomförandeakter enligt förordning (EU) nr 182/2011 för den skull ändras. Det ytterligare målet med denna ändringsakt är att öka unionsmedborgarnas medvetenhet om förfaranden som hör samman med genomförandeakter. För att öka förtroendet för unionens institutioner och organ är det viktigt att inte bara informera unionsmedborgarna om beslutsfattande utan också förklara skälen till dessa institutioners och organs beslut. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 3 (3)  I vissa särskilda fall föreskrivs i förordning (EU) nr 182/2011 hänskjutande till en omprövningskommitté. I praktiken har ärenden hänskjutits till omprövningskommittén när varken en kvalificerad majoritet för eller emot har uppnåtts i granskningskommittén och inget yttrande sålunda avgetts. I de flesta fall skedde detta i samband med genetiskt modifierade organismer, genetiskt modifierade livsmedel och foder samt växtskyddsmedel. (3)  I vissa särskilda fall föreskrivs i förordning (EU) nr 182/2011 hänskjutande till en omprövningskommitté. I praktiken har ärenden hänskjutits till omprövningskommittén, särskilt när det gäller genetiskt modifierade organismer, genetiskt modifierade livsmedel och foder samt växtskyddsmedel, när varken en kvalificerad majoritet för eller emot har uppnåtts i granskningskommittén och inget yttrande sålunda avgetts. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 3a (nytt) (3a)  Det är viktigt att påpeka att det endast är ett mycket begränsat antal fall som har hänskjutits till omprövningskommittén i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011 och som därför berörs av denna ändringsakt. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 4 (4)  Erfarenheten har visat att i de flesta fall upprepas resultatet från granskningskommittén i omprövningskommittén, och inget yttrande avges. Omprövningskommittén har sålunda inte bidragit till att klargöra medlemsstaternas ståndpunkter. (4)  Erfarenheten har visat att i de flesta fall upprepas resultatet från granskningskommittén i omprövningskommittén, och inget yttrande avges. Omprövningskommittén har sålunda inte bidragit till att klargöra medlemsstaternas ståndpunkter eller till att komma till rätta med frånvaron av yttranden i granskningsförfarandet. Enligt förordning (EU) nr 182/2011 kan kommissionen i sådana fall anta utkastet till genomförandeakt, och överlåta åt kommissionen att på medlemsstaternas vägnar fastställa behovet av, och metoden för, att säkerställa ett effektivt genomförande av lagstiftningen. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 5 (5)  Enligt förordning (EU) nr 182/2011 kan kommissionen i sådana fall anta utkastet till genomförandeakt, och kommissionen ges därigenom utrymme för skönsmässig bedömning. utgår Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 6 (6)  Detta utrymme för skönsmässig bedömning begränsas emellertid avsevärt när det gäller godkännande av produkter eller ämnen, t.ex. genetiskt modifierade livsmedel och foder, eftersom kommissionen måste anta ett beslut inom en rimlig tidsfrist och inte kan avstå från att fatta ett beslut. (6)  Detta utrymme för skönsmässig bedömning begränsas emellertid avsevärt när det gäller godkännande av produkter eller ämnen, t.ex. genetiskt modifierade livsmedel och foder, eftersom kommissionen måste anta ett beslut inom en rimlig tidsfrist och inte kan avstå från att fatta ett beslut. I detta avseende påpekade Europeiska ombudsmannen i sitt beslut om ärende 1582/2014 att kommissionen måste respektera gällande rättsliga bestämmelser beträffande de fastställda tidsfristerna för godkännande av genetiskt modifierade organismer. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 7 (7)  Även om kommissionen har befogenhet att fatta beslut i dessa fall bör också medlemsstaterna, på grund av frågornas mycket känsliga natur, ta sitt fulla ansvar i beslutsprocessen. Det här är emellertid inte fallet när medlemsstaterna inte kan uppnå en kvalificerad majoritet, bl.a. på grund av nedlagda röster eller frånvaro vid omröstningen. (7)  Även om kommissionen har befogenhet att fatta beslut i dessa fall bör också medlemsstaterna, på grund av frågornas mycket känsliga natur, ta ett större ansvar i beslutsprocessen. Om den grundläggande akten avser skydd av människors, djurs eller växters hälsa eller säkerhet och medlemsstaterna inte kan uppnå en kvalificerad majoritet för det förslag till genomförandeakt som föreskriver godkännande av en produkt eller ett ämne, bör detta godkännande anses ha avslagits. Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 8 (8)  För att omprövningskommittén ska kunna tillföra något mer bör dess roll därför stärkas genom att göra det möjligt att anordna ytterligare ett möte i omprövningskommittén när inget yttrande avges. Detta ytterligare möte i omprövningskommittén bör anordnas på ministernivå för att säkerställa en politisk diskussion. För att ytterligare ett möte ska kunna anordnas bör omprövningskommitténs tidsfrist för att avge ett yttrande förlängas. (8)  För att omprövningskommittén ska kunna tillföra något mer bör dess roll därför stärkas genom att göra det möjligt att anordna ytterligare ett möte i omprövningskommittén när inget yttrande avges. Detta ytterligare möte i omprövningskommittén bör anordnas på en tillräckligt hög politisk nivå, till exempel på ministernivå, för att säkerställa en politisk diskussion. För att ytterligare ett möte ska kunna anordnas bör omprövningskommitténs tidsfrist för att avge ett yttrande förlängas. En sådan förlängning bör dock endast gälla en kort period. Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 10 (10)  I särskilda fall bör kommissionen kunna be rådet om synpunkter och vägledning om de mer långtgående konsekvenserna av att ett yttrande inte avges, inklusive de institutionella, rättsliga, politiska och internationella konsekvenserna. Kommissionen bör ta hänsyn till alla ståndpunkter som rådet lämnat inom tre månader från hänskjutandet. I väl motiverade fall kan kommissionen ange en kortare tidsfrist vid hänskjutandet. (10)  I särskilda fall bör kommissionen kunna be Europaparlamentet och rådet att ange sina ståndpunkter och ge vägledning om de mer långtgående konsekvenserna av att ett yttrande inte avges, inklusive de institutionella, rättsliga, ekonomiska, politiska och internationella konsekvenserna. Kommissionen bör ta hänsyn till alla ståndpunkter som Europaparlamentet och rådet lämnat inom tre månader från hänskjutandet. I väl motiverade fall kan kommissionen av brådskande skäl ange en kortare tidsfrist vid hänskjutandet. De ståndpunkter som uttryckts av Europaparlamentet och rådet bör också utan onödigt dröjsmål översändas till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europaparlamentet och rådet, beroende på vad som är lämpligt. Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 10a (nytt) (10a)  När det förefaller vara svårt att få positiva yttranden från medlemsstaterna i förhållande till flera liknande förslag till genomförandeakter, bör man överväga att se över de genomförandebefogenheter som tilldelats kommissionen i de relevanta grundläggande akterna. Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 11 (11)  Insynen i hur företrädarna för medlemsstaterna röstar i omprövningskommittén bör öka och enskilda företrädares röster bör offentliggöras. (11)  Insynen i hur företrädarna för medlemsstaterna röstar under alla skeden inom det rådgivande förfarandet och granskningsförfarandet bör öka, och enskilda företrädares röster bör offentliggöras. Om akten rör särskilt känsliga områden, såsom konsumentskydd, människors, djurs eller växters hälsa eller säkerhet, eller miljöskydd, bör varje medlemsstats företrädare utförligt motivera röster och nedlagda röster i varje enskilt fall. Kommissionen bör också tillhandahålla information om kommittéernas sammansättning, inbegripet vilka de närvarande personerna är och de myndigheter och organisationer som dessa personer tillhör, samt om dagordningarna för mötena och de dokument och utkast till texter som diskuteras. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 11a (nytt) (11a)  För att öka unionsmedborgarnas medvetenhet om och förståelse för förfarandet och göra det mer synligt bör varje medlemsstats företrädare motivera sin röst eller nedlagda röst eller eventuella frånvaro. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 11b (nytt) (11b)  Tillgången till registret bör ökas ytterligare och dess innehåll bör ändras för att säkerställa större insyn i beslutsprocessen, särskilt genom att lägga till mer information om denna process. Centralt i detta avseende vore att förbättra registrets sökfunktioner genom att möjliggöra sökningar som begränsas till ett politikområde. Ändring 14 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1 Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 3 – punkt 7 – stycke 6 ”Om inget yttrande avges i omprövningskommittén i enlighet med artikel 6.3 andra stycket får ordföranden besluta att omprövningskommittén ska anordna ytterligare ett möte på ministernivå. I sådana fall ska omprövningskommittén yttra sig inom tre månader från den ursprungliga dagen för hänskjutandet. ” ”Om inget yttrande avges i omprövningskommittén i enlighet med artikel 6.3 andra stycket får ordföranden eller en enkel majoritet av medlemsstaterna besluta att omprövningskommittén ska anordna ytterligare ett möte på en tillräckligt hög nivå, till exempel på ministernivå. I sådana fall ska omprövningskommittén yttra sig inom tre månader från den ursprungliga dagen för hänskjutandet.” Ändring 15 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2 – led b Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 6 – punkt 3a ”3a. Om inget yttrande avges i omprövningskommittén kan kommissionen hänvisa ärendet till rådet för synpunkter och vägledning om de mer långtgående konsekvenserna av att ett yttrande inte avges, inklusive de institutionella, rättsliga, politiska och internationella konsekvenserna. Kommissionen ska ta hänsyn till alla synpunkter som rådet lämnat inom tre månader från hänskjutandet. I väl motiverade fall kan kommissionen ange en kortare tidsfrist vid hänskjutandet.” ”3a. Om inget yttrande avges i omprövningskommittén kan kommissionen hänvisa ärendet till Europaparlamentet och rådet för yttranden som anger deras synpunkter och vägledning om de mer långtgående konsekvenserna av att ett yttrande inte avges, inklusive de institutionella, rättsliga, ekonomiska, politiska och internationella konsekvenserna av resultatet från omröstningen i omprövningskommittén. Kommissionen ska ta hänsyn till alla synpunkter som Europaparlamentet och rådet lämnat inom tre månader från hänskjutandet. I väl motiverade fall kan kommissionen av brådskande skäl ange en kortare tidsfrist vid hänskjutandet. De synpunkter som uttryckts av Europaparlamentet och rådet ska också utan onödigt dröjsmål översändas till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europaparlamentet och rådet, beroende på vad som är lämpligt.” Ändring 16 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2 – led ba (nytt) Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 6 – punkt 4a (ny) ba)   Följande punkt ska införas: ”4a. Genom undantag från punkt 3 ska detta godkännande – om den grundläggande akten avser skydd av människors, djurs eller växters hälsa eller säkerhet och förslaget till genomförandeakt föreskriver att godkännande ska beviljas för en produkt eller ett ämne – beviljas endast om omröstningen i enlighet med punkt 1 leder till ett positivt yttrande. Det första stycket ska inte påverka kommissionens rätt att lägga fram ett ändrat utkast till genomförandeakt om samma ämne.” Ändring 17 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2 – led bb (nytt) Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 6 – punkt 4b (ny) bb)   Följande punkt ska införas: ”4b. Företrädarna för medlemsstaterna ska motivera sina röster eller nedlagda röster enligt punkt 1 eller sin frånvaro från omröstningen. Om akten rör särskilt känsliga områden, såsom konsumentskydd, människors, djurs, växters hälsa eller säkerhet, eller miljön, ska varje företrädare för medlemsstaterna utförligt motivera sina röster och nedlagda röster i varje enskilt fall. Ändring 18 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3 – led -a (nytt) Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 10 – punkt 1 – led b -a)   I punkt 1 ska led b ersättas med följande: b)  dagordningarna för kommittémötena, ”b) föredragningslistorna för kommittémötena, inbegripet utkast till texter som är föremål för beslut och handlingar som diskuteras.”. Ändring 19 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3 – led -aa (nytt) Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 10 – punkt 1 – led c -aa)  I punkt 1 ska led c ersättas med följande: c)  sammanfattningar, tillsammans med förteckningar över de myndigheter eller organ som medlemsstaternas företrädare är knutna till, ”c) sammanfattningar, tillsammans med förteckningar över de personer som närvarar vid mötet och de myndigheter eller organ som dessa företrädare för medlemsstaterna är knutna till,” Ändring 20 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3 – led a Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 10 – punkt 1 – led e ”e) omröstningsresultaten, i fråga om omprövningskommittén även inklusive vilka röster som företrädarna för varje medlemsstat avgett, ” ”e) omröstningsresultaten, inbegripet de röster som avgetts av varje företrädare för medlemsstaterna och eventuella nedlagda röster, tillsammans med en motivering av rösten eller den nedlagda rösten samt skälen till frånvaro från omröstningen, och, om akten rör särskilt känsliga områden, såsom konsumentskydd, människors, djurs eller växters hälsa eller säkerhet eller miljön, en för varje enskilt fall åtföljande utförlig motivering till rösten eller den nedlagda rösten,” Ändring 21 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3 – led aa (nytt) Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 10 – punkt 3 aa)  Punkt 3 ska ersättas med följande: 3.   Europaparlamentet och rådet ska ha tillgång till den information som avses i punkt 1 i enlighet med tillämpliga regler. ”3. Europaparlamentet och rådet ska ha tillgång till den information som avses i punkt 1 i enlighet med tillämpliga regler och utan onödigt dröjsmål.” Ändring 22 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3 – led b Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 10 – punkt 5 ”5. Referenserna för alla dokument som avses i punkt 1 a–d och f–g liksom den information som avses i punkt 1 e och h ska offentliggöras i registret.” ”5. Alla dokument och all information som avses i punkt 1 ska offentliggöras i registret.” Ändring 23 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3 – led ba (nytt) Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 10 – punkt 5a (ny) ba)  Följande punkt ska läggas till: ”5a. Sökfunktionerna för registret ska möjliggöra sökningar som begränsas till ett politikområde.” Ändring 24 Förslag till förordning Artikel 1 – led 3a (nytt) Förordning (EU) nr 182/2011 Artikel 11 3a.  Artikel 11 ska ersättas med följande: Artikel 11 ”Artikel 11 Europaparlamentets och rådets rätt till kontroll Europaparlamentets och rådets rätt till kontroll I de fall där en grundläggande akt har antagits inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet får Europaparlamentet och rådet när som helst meddela kommissionen att de anser att ett utkast till genomförandeakt överskrider de genomförandebefogenheter som anges i den grundläggande akten. Kommissionen ska då, med hänsyn till de ståndpunkter som framförts, se över utkastet till genomförandeakt och informera Europaparlamentet och rådet om huruvida den avser att gå vidare med, ändra eller dra tillbaka utkastet till genomförandeakt. I de fall där en grundläggande akt har antagits inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet får Europaparlamentet och rådet när som helst meddela kommissionen att de anser att ett utkast till genomförandeakt överskrider de genomförandebefogenheter som anges i den grundläggande akten eller strider mot målen i den grundläggande akten. Kommissionen ska då, med hänsyn till de ståndpunkter som framförts, se över utkastet till genomförandeakt och informera Europaparlamentet och rådet om huruvida den avser att gå vidare med, ändra eller dra tillbaka utkastet till genomförandeakt. Om Europaparlamentet eller rådet anser att det vore lämpligt att se över tilldelningen av genomförandebefogenheter till kommissionen i den grundläggande akten, får de dessutom när som helst uppmana kommissionen att lägga fram ett förslag om ändring av den grundläggande akten.” Ändring 25 Förslag till förordning Artikel 2 Denna förordning ska inte tillämpas på pågående förfaranden som omprövningskommittén redan har avgett ett yttrande om den dag då denna förordning träder i kraft. Denna förordning ska tillämpas på förfaranden som inletts efter den dag då den träder i kraft.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0187/2020).

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 × MON 87701 × MON 87708 × MON 89788, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D069145/02 – 2020/2891(RSP))

P9_TA(2020)0365 B9-0411/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 × MON 87701 × MON 87708 × MON 89788, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D069145/02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

–  med beaktande av omröstningen av den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 25 september 2019, och som offentliggjordes den 11 november 2019(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om invändningar mot godkännande av genetiskt modifierade organismer(4),

–  med beaktande av artiklarna 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  Den 17 december 2015 lämnade Monsanto Europe N.V., för företaget Monsanto, Förenta staterna, in en ansökan till den nationella behöriga myndigheten i Nederländerna (ansökan), i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om tillstånd att släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 × MON 87701 × MON 87708 × MON 89788, på marknaden. Ansökan avsåg även utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 × MON 87701 × MON 87708 × MON 89788 (den staplade genetiskt modifierade sojabönan), för annan användning än som livsmedel och foder, med undantag för odling.

B.  Den staplade genetiskt modifierade sojabönan härrör från en korsning av fyra genetiskt modifierade transformationshändelser för sojaböna (MON 87751 × MON 87701 × MON 87708 × MON 89788), ger tolerans mot herbicider som innehåller glyfosat, glufosinat och dikamba och producerar tre insektsdödande proteiner (Cry1A.105, Cry2Ab2 och Cry1Ac, (så kallade Bt-toxiner) som är giftiga för vissa fjärils- och mallarver(5).

C.  Tidigare bedömningar av de fyra enskilda transformationshändelserna av den staplade genetiskt modifierade sojabönan, som redan har godkänts, användes som grund för bedömningen av den genetiskt modifierad sojabönan med fyra staplade transformationshändelser(6).

D.  Den 25 september 2019 antog Efsa ett positivt yttrande, som offentliggjordes den 11 november 2019(7).

Medlemsstaternas synpunkter och ytterligare punkter

E.  Medlemsstaternas behöriga myndigheter lämnade in många kritiska synpunkter till Efsa under den tre månader långa samrådsperioden(8). Dessa kritiska synpunkter omfattar farhågor om att ingen analys har gjorts av glyfosatrester eller glyfosatmetaboliter på den staplade genetiskt modifierade sojabönan, att det inte har gjorts några tester av eventuella synergistiska eller antagonistiska effekter av Bt-toxiner med herbicidrester, att frågor som rör säkerheten hos den staplade genetiskt modifierade sojabönan och livsmedel och foder som härrör från sådan sojaböna fortfarande inte har besvarats, att livsmedlets eller fodrets eventuella långsiktiga effekter på förökning eller utveckling inte har bedömts och att säkerheten hos den staplade genetiskt modifierade sojabönan inte kan bedömas fullt ut på grund av att information saknas.

F.  En oberoende vetenskaplig analys har visat att det bland annat inte går att dra några slutgiltiga slutsatser om säkerheten hos den staplade genetiskt modifierade sojabönan, att den toxikologiska bedömningen och miljöriskbedömningen inte är godtagbara och att riskbedömningen inte uppfyller kraven för att bedöma riskerna för immunsystemet(9).

Kompletterande herbicider

G.  Det har visat sig att odlingen av herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en ökad användning av herbicider, till stor del på grund av att det uppstår herbicidtolerant ogräs(10). Som en följd av detta kan man förvänta sig att grödor av den staplade genetiskt modifierade sojabönan kommer att exponeras för både högre och upprepade doser av de kompletterande herbiciderna (glufosinat, dikamba och glyfosat), vilket kan leda till en högre resthalt i skörden.

H.  Glufosinat klassificeras som ett reproduktionstoxiskt ämne i kategori 1B och omfattas därför av uteslutningskriterierna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009(11). Godkännandet av glufosinat för användning i unionen löpte ut den 31 juli 2018(12).

I.  En sakkunnigbedömd studie visade att glyfosat ackumuleras i genetiskt modifierade sojabönor, med en motsvarande negativ inverkan på näringssammansättningen jämfört med icke genetiskt modifierade sojabönor(13). Vid ett pilotprojekt som genomfördes i Argentina hittade man förvånansvärt höga resthalter av glyfosat på genetiskt modifierade sojabönor(14).

J.  Frågetecken kvarstår kring huruvida glyfosat är cancerframkallande. Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. Däremot meddelade 2015 Världshälsoorganisationens särskilda cancerorgan, Internationella centret för cancerforskning, att de klassade glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor. Ett antal nyligen genomförda expertgranskade studier bekräftar den cancerframkallande potentialen hos glyfosat(15).

K.  En vetenskaplig studie som offentliggjordes i augusti 2020 visade att användningen av dikamba kan öka risken för levercancer och intrahepatisk gallgångscancer(16).

L.  I genetiskt modifierade växter kan det sätt på vilket kompletterande herbicider bryts ned av växten samt nedbrytningsprodukternas (metaboliternas) sammansättning och därmed toxicitet styras av själva den genetiska modifieringen(17).

M.  Efsa uppger visserligen i sitt yttrande att bedömningen av herbicidrester som är relevanta för denna ansökan har undersökts av Efsas bekämpningsmedelsenhet, men det är inte tillräckligt, eftersom man inte har tagit i beaktande de kompletterande herbicidernas och nedbrytningsprodukternas kombinatoriska toxicitet samt deras potentiella interaktion med själva den staplade genetiskt modifierade sojabönan.

N.  Bristen på analys av herbicidrester på genetiskt modifierade grödor och potentiella hälsorisker togs upp av många medlemsstaters behöriga myndigheter i deras synpunkter på Efsas riskbedömning.

Brist på gränsvärde för högsta tillåtna resthalter och tillhörande kontroller

O.  Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005(18), som syftar till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå med avseende på gränsvärden för högsta tillåtna resthalter, bör resthalterna på importerade grödor av verksamma ämnen som inte är godkända för användning inom unionen, såsom glufosinat, noga kontrolleras och övervakas(19).

P.  Enligt det senaste samordnade fleråriga kontrollprogrammet för unionen (för 2020, 2021 och 2022) är medlemsstaterna inte skyldiga att mäta rester av glufosinat på några produkter alls, inbegripet sojabönor(20).

Bt-proteiner

Q.  Flera studier visar att det efter exponering för Bt-proteiner har observerats biverkningar som kan påverka immunsystemet, och att vissa Bt-proteiner kan ha adjuvansegenskaper(21), vilket innebär att de kan öka de allergiframkallande egenskaperna hos andra proteiner som de kommer i kontakt med.

R.  I en reservation som uttryckts av en medlem av Efsas GMO-panel i samband med bedömningen av en staplad genetiskt modifierad majs och dess klyvningsprodukter konstaterades att oavsiktliga effekter på immunsystemet visserligen aldrig har identifierats i någon tillämpning där Bt-proteiner uttrycks, men att de inte kunde observeras i de toxikologiska studier som för närvarande rekommenderas och utförs för säkerhetsbedömning av genetiskt modifierade växter vid Efsa, eftersom de inte inkluderar lämpliga tester för detta ändamål(22).

S.  Det går inte att säga att det är säkert för människors och djurs hälsa att konsumera den staplade genetiskt modifierade sojabönan.

Odemokratisk beslutsprocess

T.  Vid omröstningen den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att godkännandet inte fick stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna.

U.  Kommissionen erkänner att det är problematiskt att den fortsätter att anta beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer utan stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, vilket verkligen tillhör undantagen för produktgodkännanden i allmänhet men har blivit norm för beslut om godkännande för genetiskt modifierade livsmedel och foder.

V.  Under den åttonde valperioden antog Europaparlamentet sammanlagt 36 resolutioner med invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer för livsmedel och foder (33 resolutioner) och mot odling av genetiskt modifierade organismer i unionen (3 resolutioner). Hittills har parlamentet antagit elva invändningar under sin nionde valperiod. Det fanns inte en kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna till stöd för godkännandet av någon av dessa genetiskt modifierade organismer. Trots att kommissionen själv erkänner de demokratiska bristerna, det bristande stödet från medlemsstaterna och parlamentets invändningar fortsätter kommissionen att godkänna genetiskt modifierade organismer.

W.  Enligt förordning (EU) nr 182/2011 får kommissionen besluta att inte godkänna en genetiskt modifierad organism när det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén(23). Det behövs ingen lagändring i detta avseende.

Upprätthållande av unionens internationella åtaganden

X.  I förordning (EG) nr 1829/2003 fastställs att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionsrätten och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan vid utarbetandet av beslutet. Sådana legitima faktorer bör inbegripa unionens åtaganden enligt FN:s mål för hållbar utveckling, Parisavtalet om klimatförändringar och FN:s konvention om biologisk mångfald.

Y.  En aktuell rapport från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat visar att farliga bekämpningsmedel har katastrofala hälsoeffekter, särskilt i utvecklingsländerna(24). Delmål 3.9 för hållbar utveckling syftar till att senast 2030 väsentligt minska antalet döds- och sjukdomsfall till följd av skadliga kemikalier samt föroreningar och kontaminering av luft, vatten och mark(25).

Z.  Efsa konstaterade att den uppskattade användarexponeringen för glufosinat, som klassas som reproduktionstoxiskt, vid ogräsbekämpning i genetiskt modifierad majs överskred den godtagbara användarexponeringen, även när personlig skyddsutrustning användes(26). Risken för ökad användarexponering är särskilt oroande när det gäller herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor, med tanke på de stora mängder herbicider som används.

AA.  Avskogning är en starkt bidragande orsak till att den biologiska mångfalden minskar. Utsläpp från markanvändning och förändrad markanvändning, främst på grund av avskogning, är den näst största orsaken till klimatförändringarna efter förbränning av fossila bränslen(27). Parisavtalet och den globala strategiska planen för biologisk mångfald för 2011–2020, som antogs inom ramen för mångfaldskonventionen, och Aichimålen för biologisk mångfald främjar hållbart skogsbruk och insatser för skydd och återställande av skog(28). Mål 15 för hållbar utveckling inbegriper delmålet att stoppa avskogningen senast 2020(29). Skogen spelar en mångfunktionell roll som stöder uppnåendet av de flesta av målen för hållbar utveckling(30).

AB.  Sojaproduktion är en av de viktigaste faktorerna bakom avskogningen i Amazonas, Cerrado och Gran Chaco i Sydamerika. 97 respektive 100 procent av den soja som odlas i Brasilien och Argentina är genetiskt modifierad soja(31).

AC.  Den övervägande delen av genetiskt modifierade sojabönor som är godkända för odling i Brasilien och Argentina är också godkända för import till unionen(32). Den staplade genetiskt modifierade sojabönan är redan godkänd för odling i Brasilien(33).

AD.  Kommissionens analys visade att soja historiskt sett har varit unionens främsta bidragande orsak till global avskogning och därmed sammanhängande utsläpp, och står för nästan hälften av den konkretiserade avskogningen i all import till unionen(34).

AE.  En färsk sakkunnigbedömd vetenskaplig studie visade att unionen är det område som har det största koldioxidavtrycket i världen förbundet med sojaimport från Brasilien, 13,8 % större än Kina, som är den största importören av soja, till följd av en större andel utsläpp från konkretiserad avskogning(35). En annan färsk studie visade att ungefär en femtedel av den soja som exporteras till unionen från Amazonas och Cerrado i Brasilien, främst för djurfoder, kan vara kopplad till olaglig avskogning(36).

AF.  Skogsbränderna i Amazonas orsakas av omfattande avskogning. I sitt meddelande från 2019 uttryckte kommissionen sin ambition att skydda och återställa världens skogar(37). Det globala skyddet av biologisk mångfald, inklusive skogar, är ett centralt mål i kommissionens nyligen offentliggjorda EU-strategi för biologisk mångfald(38).

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(39), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i en skrivelse av den 11 september 2020 till ledamöterna slutligen erkände behovet av att ta hänsyn till hållbarhet när det gäller beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer(40). Parlamentet uttrycker dock sin stora besvikelse över att kommissionen den 28 september 2020 godkände ytterligare en genetiskt modifierad sojaböna för import(41) trots att parlamentet och en majoritet av medlemsstaterna invände mot det.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt gå vidare med utvecklingen av hållbarhetskriterier, med parlamentets fulla deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla information om hur denna process kommer att genomföras och inom vilken tidsram.

6.  Europaparlamentet uppmanar än en gång med eftertryck kommissionen att beakta unionens skyldigheter enligt internationella avtal, såsom Parisavtalet om klimatförändringar, FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att sluta godkänna genetiskt modifierade organismer, oavsett om de är avsedda för odling eller som livsmedel och foder, när medlemsstaterna inte avger något yttrande i omprövningskommittén, i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011.

8.  Europaparlamentet upprepar sina uppmaningar till kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor utan att det gjorts en fullständig undersökning av hälsoriskerna förenade med restsubstanserna i varje enskilt fall, vilket kräver en fullständig bedömning av resterna från besprutning av sådana genetiskt modifierade grödor med kompletterande herbicider, en bedömning av herbicidnedbrytningsprodukterna och eventuella kombinatoriska effekter, som inkluderar den genetiskt modifierade växten i fråga.

9.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att inte godkänna import, för vare sig livsmedels- eller foderändamål, av någon genetiskt modifierad växt som har gjorts tolerant mot en herbicid som inte är godkänd för användning i unionen.

10.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Efsa att vidareutveckla och systematiskt tillämpa metoder som gör det möjligt att identifiera oavsiktliga effekter av staplade transformationshändelser, till exempel i fråga om Bt-toxinernas adjuvansegenskaper.

11.  Europaparlamentet upprepar sin bestörtning över att unionens stora beroende av import av djurfoder i form av sojabönor orsakar avskogning i tredjeländer(42).

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande av ett lagstiftningsförslag om åtgärder för att minimera utsläppandet på EU-marknaden av produkter som är förknippade med avskogning eller skogsförstörelse, som ska läggas fram senast i juni 2021. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen, med tanke på hur brådskande det är att ta itu med avskogningen i Amazonas, Cerrado och Gran Chaco och det faktum att unionens efterfrågan på genetiskt modifierade sojabönor bidrar till avskogningen i denna region, att omedelbart avbryta importen av genetiskt modifierade sojabönor som odlas i Brasilien och Argentina, vid behov med hjälp av artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002, till dess att effektiva rättsligt bindande mekanismer har införts för att förhindra att produkter som är kopplade till avskogning och därtill knutna människorättskränkningar släpps ut på unionsmarknaden.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1. (2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (3) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer över bedömningen av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 × MON 87701 × MON 87708 × MON 89788 för livsmedels- och foderändamål i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-NL-2016-128), EFSA Journal, vol.17(2019):11, artikelnr 5847, https://doi.org/10.2903/j.efsa.2019.5847. (4) ––––––––––– Under sin åttonde valperiod antog parlamentet 36 resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer. Parlamentet har dessutom antagit följande resolutioner under sin nionde valperiod:Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MZHG0JG (SYN‑ØØØJG-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0028).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan A2704-12 (ACS-GMØØ5-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0029).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 × DAS-40278-9 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 89034, 1507, MON 88017, 59122 och DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0030).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS-GHØØ1-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0054).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 89788 (MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0055).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 × 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och klyvningsprodukterna MON 89034 × NK603 × DAS‑40278-9, 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och NK603 × DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0056).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × MIR604 × 1507 × 5307 × GA21 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre, fyra eller fem av de enskilda transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604, 1507, 5307 och GA21 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0057).Europaparlamentets resolution av den 14 maj 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0069).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och NK603, och om upphävande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1111 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0291).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan SYHT0H2 (SYN-ØØØH2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0292).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 87460 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 87460, MON 89034, MIR162 och NK603 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0293). (5) Efsas yttrande, s. 11, https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.2903/j.efsa.2019.5847. (6) Efsas yttrande, s. 3, https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.2903/j.efsa.2019.5847. (7) Idem. (8) Medlemsstaternas synpunkter: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2016-00009. (9) Kommentar från Testbiotech om Efsas bedömning av den genetiskt modifierade sojabönan MON87751 x MON87701 x MON87708 x MON89788 för livsmedels- och foderändamål i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-NL-2016-128 av Bayer/Monsanto), december 2019, https://www.testbiotech.org/sites/default/files/Testbiotech_Comment_MON87751%20x%20MON87701%20x%20MON87708%20x%20MON89788_fin.pdf. (10) Se till exempel Bonny S., Genetically Modified Herbicide-Tolerant Crops, Weeds, and Herbicides: Overview and Impact, Environmental Management, januari 2016/57 (1), s. 31–48, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26296738, Benbrook, C.M., Impacts of genetically engineered crops on pesticide use in the U.S. - the first sixteen years, Environmental Sciences Europe 24, 2012/24, https://enveurope.springeropen.com/articles/10.1186/2190-4715-24-24, och Schütte, G., Eckerstorfer, M., Rastelli, V. m.fl., Herbicide resistance and biodiversity: agronomic and environmental aspects of genetically modified herbicide-resistant plants, Environmental Sciences Europe 29, 2017/5, https://enveurope.springeropen.com/articles/10.1186/s12302-016-0100-y. (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1). (12) https://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/eu-pesticides-database/active-substances/index.cfm?event=as.details&as_id=79 (13) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24491722. (14) https://www.testbiotech.org/sites/default/files/TBT_Background_Glyphosate_Argentina_0.pdf. (15) Se t.ex. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1383574218300887 https://academic.oup.com/ije/advance-article/doi/10.1093/ije/dyz017/5382278 https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0219610 och https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6612199/. (16) https://academic.oup.com/ije/advance-article-abstract/doi/10.1093/ije/dyaa066/5827818?redirectedFrom=fulltext. (17) Detta är också fallet för glyfosat, enligt Efsas bedömning av de befintliga gränsvärdena för glyfosatrester i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005, EFSA Journal, 2018/16(5), artikelnr 5263, s. 12, https://www.efsa.europa.eu/fr/efsajournal/pub/5263. (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1). (19) Se skäl 8 i förordning (EG) nr 396/2005. (20) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/533 av den 28 mars 2019 om ett samordnat flerårigt kontrollprogram för unionen för 2020, 2021 och 2022 för att säkerställa att gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester följs och för att bedöma konsumenternas exponering för bekämpningsmedelsrester i och på livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 88, 29.3.2019, s. 28). (21) För en bedömning, se Rubio Infante, N., och Moreno-Fierros, L., An overview of the safety and biological effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in mammals, Journal of Applied Toxicology, maj 2016, 36(5), s. 630−648, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jat.3252/full. (22) Ansökan EFSA-GMO-DE-2010-86 (majsen Bt11 × MIR162 × 1507 × GA21 och tre klyvningsprodukter, oavsett deras ursprung), reservation av Wal, J.M., medlem av Efsas GMO-panel, EFSA Journal, 2018/16(7), artikelnr 5309, s. 34, https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.2903/j.efsa.2018.5309. (23) Om det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén ”får”, inte ”ska”, kommissionen gå vidare med godkännandet, enligt artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011. (24) https://www.ohchr.org/EN/Issues/Environment/ToxicWastes/Pages/Pesticidesrighttofood.aspx. (25) https://www.un.org/sustainabledevelopment/health/. (26) Efsas slutsats om expertgranskningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet glufosinat, EFSA Journal, vol. 27(2005):1–81, s. 3, https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/pdf/10.2903/j.efsa.2005.27r. (27) Kommissionens meddelande av den 23 juli 2019 Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar, COM(2019)0352, s.1. (28) Idem, s. 2. (29) Se delmål 15.2: https://www.un.org/sustainabledevelopment/biodiversity/. (30) Kommissionens meddelande av den 23 juli 2019 Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar, COM(2019)0352, s. 2. (31) International Service for the Acquisition of Agri-biotech Applications, Global status of commercialized biotech/GM crops in 2017: Biotech Crop Adoption Surges as Economic Benefits Accumulate in 22 Years, ISAAA Brief nr. 53 (2017), s. 16 och 21, http://www.isaaa.org/resources/publications/briefs/53/download/isaaa-brief-53-2017.pdf. (32) Genom en dubbelkontroll av två databaser i oktober 2020 (Gemenskapsregistret över genetisk modifierade livsmedel och foder (https://webgate.ec.europa.eu/dyna/gm_register/index_en.cfm) och databasen för GMO‑godkännanden vid ISAAA (http://www.isaaa.org/gmapprovaldatabase/)) är det möjligt att räkna ut hur många grödor av genetiskt modifierade sojabönor som är godkända för odling i Brasilien och Argentina också är godkända för import till unionen. Brasilien: Av de 17 genetiskt modifierade sojabönor som är godkända för odling är för närvarande 12 godkända för import till unionen, medan tillstånd för import ännu inte har beviljats för tre av de genetiskt modifierade sojabönorna. Argentina: Av de totalt 15 genetiskt modifierade sojabönor som är godkända för odling är för närvarande 10 godkända för import till unionen, medan tillstånd för import ännu inte har beviljats för tre av de genetiskt modifierade sojabönorna. (33) https://www.isaaa.org/gmapprovaldatabase/event/default.asp?EventID=438&Event=MON87751%20x%20MON87701%20x%20MON87708%20x%20MON89788. (34) Kommissionens tekniska rapport - 2013 - 063 The impact of EU consumption on deforestation: Comprehensive analysis of the impact of EU consumption on deforestation, studie finansierad av Europeiska kommissionen, GD Miljö, och genomförd av VITO, IIASA, HIVA och IUCN NL, http://ec.europa.eu/environment/forests/pdf/1.%20Report%20analysis%20of%20impact.pdf, s. 23–24: Mellan 1990 och 2008 importerade unionen vegetabiliska och animaliska produkter som stod för en avskogning på 90 000 km². Växtprodukter stod för 74 000 km² (82 %) av detta, varav oljegrödor låg bakom den största andelen (52 000 km²). Sojabönor och sojakraftfoder stod för 82 procent av denna andel (42 600 km²), vilket motsvarar 47 procent av unionens totala import av konkretiserad avskogning. (35) Escobar, N., Tizado, E.J., zu Ermgassen, E.K., Löfgren, P., Börner, J., & Godar, J. Spatially-explicit footprints of agricultural commodities: Mapping carbon emissions embodied in Brazil’s soy exports. Global Environmental Change, volym 62, maj 2020, 102067, https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0959378019308623. (36) Rajão, R., Soares-Filho, B., Nunes, F., Börner, J., Machado, L., Assis, D., Oliveira, A., Pinto, L., Ribeiro, V., Rausch, L., Gibbs, H., Figueira, D., The rotten apples of Brazil’s agribusiness, Science 17 juli 2020, volym 369, utgåva 6501, s. 246–248, https://science.sciencemag.org/content/369/6501/246. (37) Europeiska kommissionens meddelande Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52019DC0352&from=SV. (38) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 Ge naturen större plats i våra liv, maj 2020, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A52020DC0380. (39) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). (40) https://tillymetz.lu/wp-content/uploads/2020/09/Co-signed-letter-MEP-Metz.pdf. (41) MON 87708 × MON 89788 × A5547-127, https://webgate.ec.europa.eu/dyna/gm_register/gm_register_auth.cfm?pr_id=100. (42) Idem.

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × MON 87411 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och MON 87411, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D069146/02 – 2020/2892(RSP))

P9_TA(2020)0366 B9-0413/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × MON 87411 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och MON 87411, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D069146/02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

–  med beaktande av omröstningen den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 26 september 2019, och som offentliggjordes den 7 november 2019(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer(4),

–  med beaktande av artiklarna 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  Den 24 maj 2017 lämnade Monsanto Europe N.V., för företaget Monsanto, Förenta staterna, in en ansökan till den nationella behöriga myndigheten i Nederländerna (ansökan), i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om tillstånd att släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × MON 87411 på marknaden (den staplade genetiskt modifierade majsen). Ansökan gällde även utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av den staplade genetiskt modifierade majsen för andra ändamål än livsmedel och foder, med undantag av odling.

B.  Dessutom gällde ansökan utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av tio klyvningsprodukter av de enskilda transformationshändelser som utgör den staplade genetiskt modifierade majsen.

C.  Fyra klyvningsprodukter av den staplade genetiskt modifierade majsen har redan godkänts. Utkastet till kommissionens genomförandebeslut omfattar de resterande sex klyvningsprodukterna.

D.  Den staplade genetiskt modifierade majsen härrör från en korsning av fyra genetiskt modifierade transformationshändelser för majs (MON 87427, MON 89034, MIR162 och MON 87411), ger tolerans mot herbicider som innehåller glyfosat och producerar fyra insektsdödande proteiner (Cry1A.105, Cry2Ab2, Vip3Aa20 och Cry3Bb1), som också kallas för Bt-proteiner och som är giftiga för vissa fjärilsarter (fjärilar och malar) och växtskadegörande insekter(5).

E.  Tidigare bedömningar av de fyra enskilda transformationshändelserna och fyra av klyvningsprodukterna av den staplade genetiskt modifierade majsen, som redan har godkänts, användes som grund för bedömningen av den genetiskt modifierad majsen med fyra staplade transformationshändelser och de återstående sex klyvningsprodukterna.

F.  Den 26 september 2019 antog Efsa ett positivt yttrande över denna ansökan. Det offentliggjordes den 7 november 2019.

G.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges det att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionsrätten och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan vid utarbetandet av beslutet.

Medlemsstaternas farhågor och avsaknad av försöksdata om klyvningsprodukter

H.  Medlemsstaterna lämnade in många kritiska synpunkter till Efsa under den tre månader långa samrådsperioden(6). Dessa kritiska synpunkter omfattar farhågor om att ingen analys har gjorts av glyfosatrester eller glyfosatmetaboliter på den staplade genetiskt modifierade majsen, att det inte har gjorts några tester av eventuella synergistiska eller antagonistiska effekter av Bt-proteiner och herbicidrester, att frågor som rör säkerheten hos den staplade genetiskt modifierade majsen och livsmedel och foder som härrör från sådan majs fortfarande inte har besvarats, att livsmedlets eller fodrets eventuella långsiktiga effekter på förökning eller utveckling inte har bedömts och att säkerheten hos den genetiskt modifierade majsen inte kan bedömas fullt ut på grund av att information saknas.

I.  En oberoende vetenskaplig analys har visat att det bland annat inte går att dra några slutgiltiga slutsatser om säkerheten hos den staplade genetiskt modifierade majsen, att den toxikologiska bedömningen och miljöriskbedömningen inte är godtagbara och att riskbedömningen inte uppfyller kraven för att bedöma riskerna för immunsystemet(7).

J.  Inga försöksdata tillhandahölls av sökanden för de sex i dagsläget icke godkända klyvningsprodukterna av den staplade genetiskt modifierade majsen(8).

Avsaknad av bedömning av herbicidrester och nedbrytningsprodukter

K.  Flera studier visar att herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en ökad användning av ”kompletterande” herbicider, till stor del på grund av uppkomsten av herbicidtolerant ogräs(9). Till följd av detta måste man räkna med att den staplade genetiskt modifierade majsen kommer att utsättas för både högre och upprepade doser av glyfosat, och att det således kan finnas högre resthalter i skörden. Den staplade genetiskt modifierade majsen uttrycker två glyfosattoleranta proteiner, vilket gör den ännu mer tolerant mot högre doser och upprepad besprutning.

L.  Frågetecken kvarstår kring huruvida glyfosat är cancerframkallande. Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. Däremot meddelade 2015 Världshälsoorganisationens särskilda cancerorgan, Internationella centret för cancerforskning, att de klassade glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor.

M.  I sitt vetenskapliga yttrande av den 26 september 2019 anger Efsas panel för genetiskt modifierade organismer (Efsas GMO-panel) att bedömningen av herbicidrester i herbicidtoleranta majsgrödor som är relevanta för denna ansökan har undersökts av Efsas enhet för bekämpningsmedel(10). Enligt ett yttrande från Efsas enhet för bekämpningsmedel är emellertid uppgifterna om resthalter av glyfosat på genetiskt modifierad majs med EPSPS-förändringar(11) otillräckliga för att härleda gränsvärden för bekämpningsmedelsrester och värden för riskbedömning(12).

N.  Återigen enligt Efsas enhet för bekämpningsmedel saknas toxikologiska uppgifter som gör det möjligt att göra en konsumentriskbedömning av flera nedbrytningsprodukter av glyfosat som är relevanta för genetiskt modifierade glyfosattoleranta grödor(13).

O.  En bedömning av herbicidrester och herbicidnedbrytningsprodukter på genetiskt modifierade växter, samt deras eventuella växelverkan med Bt-proteiner, anses inte omfattas av behörighetsområdet för Efsas GMO-panel, och görs därför inte som en del i godkännandeförfarandet för genetiskt modifierade organismer. Detta är problematiskt, eftersom det sätt på vilket kompletterande herbicider bryts ned av den genetiskt modifierade växten i fråga samt nedbrytningsprodukternas (”metaboliternas”) sammansättning och därmed toxicitet kan styras av själva den genetiska modifieringen(14).

Bt-proteiner

P.  Flera studier visar att det efter exponering för Bt-proteiner har observerats biverkningar som kan påverka immunsystemet, och att vissa Bt-proteiner kan ha adjuvansegenskaper(15), vilket innebär att de kan öka de allergiframkallande egenskaperna hos andra proteiner som de kommer i kontakt med.

Q.  I en reservation som uttryckts av en medlem av Efsas GMO-panel i samband med bedömningen av en annan staplad genetiskt modifierad majs och dess klyvningsprodukter konstaterades att oavsiktliga effekter på immunsystemet visserligen aldrig har identifierats i någon tillämpning där Bt-proteiner uttrycks, men att de inte kunde observeras i de toxikologiska studier som för närvarande rekommenderas och utförs för säkerhetsbedömning av genetiskt modifierade växter vid Efsa, eftersom de inte inkluderar lämpliga tester för detta ändamål(16).

R.  Det går inte att dra slutsatsen att det är säkert för människors och djurs hälsa att konsumera den staplade genetiskt modifierade majsen eller dess klyvningsprodukter.

Odemokratisk beslutsprocess

S.  Vid omröstningen den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att godkännandet inte fick stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna.

T.  Kommissionen erkänner att det är problematiskt att kommissionen fortsätter att anta beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer utan stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, något som verkligen tillhör undantagen för produktgodkännanden i allmänhet men som har blivit norm för beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder.

U.  Under den åttonde valperioden antog Europaparlamentet sammanlagt 36 resolutioner med invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer för livsmedel och foder (33 resolutioner) och mot odling av genetiskt modifierade organismer i unionen (3 resolutioner). Hittills har parlamentet antagit elva invändningar under sin nionde valperiod. Det fanns inte en kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna till stöd för godkännandet av någon av dessa genetiskt modifierade organismer. Trots att kommissionen själv erkänner de demokratiska bristerna, det bristande stödet från medlemsstaterna och parlamentets invändningar fortsätter kommissionen att godkänna genetiskt modifierade organismer.

V.  Enligt förordning (EU) nr 182/2011 får kommissionen besluta att inte godkänna en genetiskt modifierad organism när det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén(17). Det behövs ingen lagändring i detta avseende.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(18), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i en skrivelse av den 11 september 2020 till ledamöterna slutligen erkände behovet av att ta hänsyn till hållbarhet när det gäller beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer(19). Parlamentet uttrycker dock sin stora besvikelse över att kommissionen den 28 september 2020 godkände ytterligare en genetiskt modifierad sojaböna för import(20) trots att parlamentet invände mot det och en majoritet av medlemsstaterna röstade emot.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt gå vidare med utvecklingen av hållbarhetskriterier, med parlamentets fulla deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla information om hur denna process kommer att genomföras och inom vilken tidsram.

6.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck åter kommissionen att beakta unionens skyldigheter enligt internationella avtal, såsom Parisavtalet om klimatförändringar, FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att sluta godkänna genetiskt modifierade organismer, oavsett om de är avsedda för odling eller som livsmedel och foder, när medlemsstaterna inte avger något yttrande i omprövningskommittén, i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011.

8.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor utan att det gjorts en fullständig undersökning av de hälsorisker som är förenade med restsubstanserna i varje enskilt fall, vilket kräver en fullständig bedömning av resterna från besprutning av sådana genetiskt modifierade grödor med kompletterande herbicider, en bedömning av herbicidnedbrytningsprodukterna och eventuella kombinatoriska effekter, som inkluderar den genetiskt modifierade växten i fråga.

9.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att inte godkänna några klyvningsprodukter av staplade genetiskt modifierade transformationshändelser om de inte har utvärderats noggrant av Efsa på grundval av fullständiga uppgifter som sökanden lämnat.

10.  Europaparlamentet anser i synnerhet att ett godkännande av sorter som det inte har lämnats några säkerhetsuppgifter om och som inte har testats eller ens skapats än strider mot principerna i den allmänna livsmedelslagstiftningen, som anges i förordning (EG) nr 178/2002.

11.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Efsa att vidareutveckla och systematiskt tillämpa metoder som gör det möjligt att identifiera oavsiktliga effekter av staplade genetiskt modifierade transformationshändelser, till exempel i fråga om Bt-proteinernas adjuvansegenskaper.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1. (2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (3) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer över bedömningen av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × MON 87411 och klyvningsprodukter, för livsmedels- och foderändamål, i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-NL-2017-144), EFSA Journal, 2019/17(11), artikelnr 5848, https://doi.org/10.2903/j.efsa.2019.5848. (4) ––––––––––– Under sin åttonde valperiod antog parlamentet 36 resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer. Parlamentet har dessutom antagit följande resolutioner under sin nionde valperiod:Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MZHG0JG (SYN-ØØØJG-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0028).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan A2704-12 (ACS-GMØØ5-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0029).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 × DAS-40278-9 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 89034, 1507, MON 88017, 59122 och DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0030).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS-GHØØ1-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0054).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 89788 (MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0055).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 × 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och klyvningsprodukterna MON 89034 × NK603 × DAS-40278-9, 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och NK603 × DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0056).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × MIR604 × 1507 × 5307 × GA21 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre, fyra eller fem av de enskilda transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604, 1507, 5307 och GA21 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0057).Europaparlamentets resolution av den 14 maj 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0069).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och NK603, och om upphävande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1111 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0291).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan SYHT0H2 (SYN-ØØØH2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0292).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 87460 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 87427, 87460, MON 89034, MIR162 och NK603 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0293). (5) Efsas yttrande, s. 11. (6) Medlemsstaternas synpunkter: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2017-00442 (7) Kommentar från Testbiotech om Efsas bedömning av den genetiskt modifierade majsen MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × MON 87411 och klyvningsprodukter, för livsmedels- och foderändamål, i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-NL-2017-144), från Bayer/Monsanto, december 2019, https://www.testbiotech.org/sites/default/files/Testbiotech_Comment_MON87427%20x%20MON89034%20x%20MIR%20162%20x%20MON87411.pdf. (8) Efsas yttrande, s. 26. (9) Se till exempel Bonny S., ”Genetically Modified Herbicide-Tolerant Crops, Weeds, and Herbicides: Overview and Impact”, Environmental Management, januari 2016/57(1), s. 31, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26296738, Benbrook, C.M., ”Impacts of genetically engineered crops on pesticide use in the U.S. - the first sixteen years”, Environmental Sciences Europe 24, 2012/24, https://enveurope.springeropen.com/articles/10.1186/2190-4715-24-24 och Schütte, G., Eckerstorfer, M., Rastelli, V. m.fl., ”Herbicide resistance and biodiversity: agronomic and environmental aspects of genetically modified herbicide-resistant plants”, Environmental Sciences Europe 29, 2017/5, https://link.springer.com/article/10.1186/s12302-016-0100-y. (10) Efsas yttrande, s. 8. (11) Den staplade genetiskt modifierade majsen innehåller en EPSPS-förändring. (12) Efsas bedömning av de befintliga gränsvärdena för glyfosat i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005 – reviderad version för att ta hänsyn till utelämnade data, EFSA Journal, 2019/17(10), artikelnr 5862, s. 4, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5862. (13) Efsas slutsatser om expertgranskningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet glyfosat, EFSA Journal, 2015/13(11), artikelnr 4302, s. 3, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/4302. (14) Detta är också fallet för glyfosat, enligt Efsas bedömning av de befintliga gränsvärdena för glyfosatrester i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005, EFSA Journal, 2018/16(5), artikelnr 5263, s. 12, https://www.efsa.europa.eu/fr/efsajournal/pub/5263. (15) För en bedömning, se Rubio Infante, N., och Moreno-Fierros, L., ”An overview of the safety and biological effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in mammals”, Journal of Applied Toxicology, maj 2016/36(5), s. 630, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jat.3252/full. (16) Ansökan EFSA-GMO-DE-2010-86 (majsen Bt11 × MIR162 × 1507 × GA21 och tre klyvningsprodukter, oavsett deras ursprung), reservation av Wal, J.M., medlem av Efsas GMO-panel, EFSA Journal, 2018/16(7), artikelnr 5309, s. 34 https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.2903/j.efsa.2018.5309. (17) Om det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén ”får”, inte ”ska”, kommissionen gå vidare med godkännandet, enligt artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011. (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). (19) https://tillymetz.lu/wp-content/uploads/2020/09/Co-signed-letter-MEP-Metz.pdf (20) MON 87708 × MON 89788 × A5547-127, https://webgate.ec.europa.eu/dyna/gm_register/gm_register_auth.cfm?pr_id=100

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MIR604 (SYN‑IR6Ø4-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D069147/02 – 2020/2893(RSP))

P9_TA(2020)0367 B9-0414/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MIR604 (SYN-IR6Ø4-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D069147/02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 11.3 och 23.3,

–  med beaktande av omröstningen av den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 2 juli 2009, och som offentliggjordes 21 juli 2009(3),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Efsa den 25 september 2019, och som offentliggjordes den 7 november 2019(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om invändningar mot godkännande av genetiskt modifierade organismer(5),

–  med beaktande av artiklarna 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  Genom kommissionens beslut 2009/866/EG(6) godkändes utsläppandet på marknaden av livsmedel och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MIR604. Godkännandet gäller även utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av den genetiskt modifierade majsen MIR604 för andra ändamål än livsmedel och foder, med undantag av odling.

B.  Den 26 juli 2018 lämnade innehavaren av godkännandet, Syngenta Crop Protection NV/SA, för Syngenta Crop Protection AG, in en ansökan till kommissionen, i enlighet med artiklarna 11 och 23 i förordning (EG) nr 1829/2003, om förlängning av detta godkännande.

C.  Den 2 juli 2009 antog Efsa ett positivt yttrande om den ursprungliga ansökan om godkännande. Det offentliggjordes den 21 juli 2009.

D.  Den 25 september 2019 antog Efsa ett positivt yttrande om ansökan om förlängning. Det offentliggjordes den 7 november 2019.

E.  De möjliga användningsområdena för den genetiskt modifierade majsen MIR604 omfattar produktion av djurfoder och livsmedel, såsom stärkelse, sirap och oljor(7).

F.  Den genetiskt modifierade majsen MIR604 har skapats för att producera mCry3A, ett syntetiskt insektsdödande protein (även kallat Bt-toxin) med ökad toxicitet (jämfört med de naturliga bakterier som det härrör från) för bekämpning av majsrotbagge (Diabrotica virgifera) och andra relaterade växtskadegörande skalbaggar, såsom Diabrotica barberi. Dessutom skapades den genetiskt modifierade majsen MIR604 med en gen av phosphomannose isomerase (PMI) från Escherichia coli (E. coli), som uttrycker enzymet PMI som en selektionsmarkör.

G.  Kombinationen av de två genkonstruktionerna härrörde från genstapling, men ingen bedömning gjordes av de enskilda moderväxterna, i strid med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013(8).

H.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges det att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionsrätten och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan vid utarbetandet av beslutet.

Medlemsstatens betänkligheter kring Efsas yttranden

I.  Under samrådsperioden i samband med den ursprungliga ansökan om godkännande hade medlemsstaterna många kritiska kommentarer till Efsas utkast till yttrande(9). Dessa kritiska kommentarer omfattar farhågor över att en ökning av allergiframkallande aktivitet på grund av innehållet av mCry3A-protein från den genetiskt modifierade majsen MIR604 i livsmedel och foder inte kan uteslutas, att data från fältstudier inte kan anses vara tillräckliga för ett utsläppande på marknaden, att OECD:s riktlinjer för testning inte följdes i de toxikologiska studierna, vilket Efsa rekommenderade, och att utfodringsstudien med råttor och fjäderfä med hela MIR604-majsplantan, som syftade till att påvisa toxikologisk säkerhet, inte använde toxikologiska resultatmått.

J.  Under samrådsperioden i samband med ansökan om förlängning hade medlemsstaterna på nytt många kritiska kommentarer till Efsas utkast till yttrande(10). Dessa kritiska kommentarer inbegriper farhågor över att den övervakningsmetod som den sökande har genomfört inte helt överensstämmer med kraven i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG(11) och med Efsas rekommendationer, att påståendet att den genetiskt modifierade majsen MIR604 är lika säker som konventionell majs inte har styrkts och att den föreslagna allmänna övervakningen av förväntade negativa effekter inte är tillräckligt detaljerad, liksom kommentaren om att unionen har ratificerat FN:s konvention om biologisk mångfald, som klargör att både exporterande och importerande länder har internationellt ansvar för biologisk mångfald.

Ogiltiga toxicitetsstudier

K.  För studierna om akut toxicitet och nedbrytning i digestionsvätskor användes mCry3A‑ och PMI-proteiner som skapats i en rekombinant stam av E. coli. Både mCry3A-proteinet och PMI-proteinet som skapats i E. coli-bakterier skiljer sig åt från genetiskt modifierade växtbaserade protein(12), vilket skapar tvivel om dessa toxicitetsstudiers giltighet. Flera medlemsstater tog upp detta som en källa till oro(13).

L.  Endast liten betydelse kan i allmänhet fästas vid toxicitetsstudier som utförs med isolerade proteiner, eftersom effekterna av proteinet i kombination med själva växten inte beaktas.

M.  Till exempel producerar vissa växter, däribland majs, på naturlig väg proteinashämmare som har visat sig sakta ner nedbrytningen av Bt-toxiner. Detta leder till mycket högre toxicitet för Bt-toxinet om det intas tillsammans med växtvävnaden, jämfört med toxinet isolerat. En studie från 1990 som genomfördes av forskare vid Monsanto visade att även förekomsten av extremt låga halter av proteinashämmare ökade den insekticida verkan hos Bt-toxiner upp till 20 gånger(14). Denna interaktion har aldrig utvärderats eller nämnts av Efsa i dess riskbedömningar av genetiskt modifierade Bt-växter.

N.  Det har påvisats att faktorer som ökar Bt-proteinernas toxicitet också kan påverka deras selektivitet(15). Om Bt-toxinets effekt på målorganismer ökar kan dess selektivitet också minskas och ett större urval icke-målorganismer kan påverkas. Även om det hittills inte har gjorts någon systematisk forskning, visar flera studier på effekterna av proteinashämmare i kombination med Bt-toxiner på icke-målinsekter(16).

O.  Risken för högre toxicitet för människor och däggdjur, på grund av interaktionen mellan proteinashämmare och Bt-toxiner i genetiskt modifierade växter, är inte känd.

Frågor om Bt-proteinernas adjuvansförmåga

P.  Flera studier visar att det efter exponering för Bt-proteiner har observerats biverkningar som kan påverka immunsystemet, och att vissa Bt-proteiner kan ha adjuvansförmåga(17), vilket innebär att de kan öka de allergiframkallande egenskaperna hos andra proteiner som de kommer i kontakt med.

Q.  Efsa erkänner att Cry1Ac(18) har visat sig verka som adjuvans, men drar slutsatsen att eftersom majs inte är ett vanligt allergiframkallande livsmedel är det osannolikt att den adjuvanseffekt av Cry-protein som observerats efter intragastrisk eller intranasal administrering i hög dos ger anledning till oro när det gäller allergiframkallande förmåga(19). Efsa tar dock inte hänsyn till det faktum att majs producerar proteinashämmare(20) och att en mycket långsammare nedbrytning av Bt-proteinet måste förutsättas om det förtärs med växtmaterialet, jämfört med dess isolerade form. Denna skillnad kan också öka dess allergiframkallande förmåga och innebär att studier baserade på isolerat protein blir ogiltiga. Inga empiriska studier gjordes för att undersöka den faktiska immunogeniciteten hos Bt-toxin som produceras av den genetiskt modifierade växten. Nedbrytningen i digestionsvätskorna testades med isolerat Bt-protein.

BT-grödor: effekter på icke-målorganismer och ökad resistens

R.  Till skillnad från användningen av insekticider, där exponeringen sker vid besprutningen och under en begränsad tid därefter, leder användningen av Bt-grödor till kontinuerlig exponering av målorganismer och icke-målorganismer för Bt-toxiner. Med undantag för pollen finns mCry3A-proteiner i alla delar av den genetiskt modifierade majsen MIR604(21).

S.  mCry3A-genen uttryckt som genetiskt modifierad majs MIR604 har modifierats för att öka toxiciteten för målinsekter(22), men inga effekter på icke-målorganismer utvärderades i riskbedömningen. En medlemsstat påpekar att eftersom det inhemska Cry3A-toxinet är aktivt mot Chrysomelidae(23) bör som minimikrav negativa effekter på icke-målarter av Chrysomelidae inkluderas i riskbedömningen, och att eftersom import, transport och bearbetning av MIR604-majs kan leda till oavsiktlig förekomst eller utsättning av MIR604-majs i miljön måste potentiella negativa effekter av den genetiskt modifierade majsen på icke-målorganismer beaktas(24).

T.  Antagandet att Bt-toxiner uppvisar en enda målspecifik verkningsmekanism kan inte längre anses vara korrekt och effekter på icke-målorganismer kan inte uteslutas(25). Allt fler icke-målorganismer rapporteras vara påverkade på många sätt. 39 fackgranskade publikationer som rapporterar betydande negativa effekter av Bt-toxiner på många arter utanför målgruppen nämns i en färsk översikt(26).

U.  Kombinatoriska effekter, t.ex. en kombination med proteinashämmare, kan i hög grad bidra till Bt-toxinernas toxicitet. Frågan om selektivitet är särskilt relevant för syntetiska Bt-toxiner, såsom mCry3A, som kan uppvisa lägre selektivitet i kombination med högre toxicitet. Efsa anser fortfarande att Bt-toxiner endast påverkar ett begränsat antal icke-målorganismer, utan att beakta några kombinatoriska effekter. Fler icke-målorganismer kan exponeras för Bt-toxiner via spill, avfall och gödsel.

V.  Vid riskbedömningen beaktades inte utvecklingen av resistens hos skadegöraren mot mCry3A-protein, vilket skulle kunna leda till en användning av mindre miljösäkra bekämpningsmedel eller större doser och fler antal användningar av genetiskt modifierade grödor i odlingslandet. Förenta staternas miljövårdsmyndighet föreslår att man fasar ut många befintliga Bt-majshybrider liksom vissa Bt-bomullssorter under de kommande tre till fem åren på grund av insekternas ökade resistens mot dessa grödor(27).

W.  Det har hävdats att användningen av Bt-grödor leder till minskad användning av insekticider, men en nyligen offentliggjord studie i Förenta staterna(28) visar att flera undersökningar av Bt-grödornas inverkan på användningsmönstren för bekämpningsmedel inte förefaller ha beaktat behandlingen av utsäde och därmed kan ha överskattat minskningarna av användningen av insekticider (i synnerhet ”behandlat område”) i förbindelse med Bt-grödor. I samma studie konstateras att betning med neonikotinoider ofta sker i kombination med Bt-majs och Bt-sojabönor, att detta användningsmönster kan få oavsiktliga konsekvenser, nämligen resistens hos målskadedjur, utbrott av skadegörare som inte är målarter och föroreningar med skadliga effekter på vilda djur och växter och att vissa av dessa effekter redan har uppstått. EU har förbjudit utomhusbruk av tre neonikotinoider, inbegripet för betning, på grund av deras inverkan på honungsbin och andra pollinerande insekter(29).

Odemokratisk beslutsprocess

X.  Vid omröstningen den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att godkännandet inte fick stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna.

Y.  Kommissionen erkänner att det är problematiskt att kommissionens själv fortsätter att anta beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer utan stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, vilket verkligen tillhör undantagen för produktgodkännanden i allmänhet men har blivit norm för beslut om godkännande för genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Z.  Under den åttonde valperioden antog Europaparlamentet sammanlagt 36 resolutioner med invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer för livsmedel och foder (33 resolutioner) och mot odling av genetiskt modifierade organismer i unionen (3 resolutioner). Hittills har parlamentet antagit elva invändningar under sin nionde valperiod. Det fanns inte en kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna till stöd för godkännandet av någon av dessa genetiskt modifierade organismer. Trots att kommissionen själv erkänner de demokratiska bristerna, det bristande stödet från medlemsstaterna och parlamentets invändningar fortsätter den att godkänna genetiskt modifierade organismer.

AA.  Enligt förordning (EU) nr 182/2011 får kommissionen besluta att inte godkänna en genetiskt modifierad organism när det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén(30). Det behövs ingen lagändring i detta avseende.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(31), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i en skrivelse av den 11 september 2020 till ledamöterna slutligen erkände behovet av att ta hänsyn till hållbarhet när det gäller beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer(32). Parlamentet uttrycker dock sin stora besvikelse över att kommissionen den 28 september 2020 godkände ytterligare en genetiskt modifierad sojaböna för import(33) trots att parlamentet invände mot det och en majoritet av medlemsstaterna röstade emot.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt gå vidare med utvecklingen av hållbarhetskriterier, med parlamentets fulla deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla information om hur denna process kommer att genomföras och inom vilken tidsram.

6.  Europaparlamentet uppmanar än en gång med eftertryck kommissionen att beakta unionens skyldigheter enligt internationella avtal, såsom Parisavtalet om klimatförändringar, FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling i förfarandet för godkännande.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att sluta godkänna genetiskt modifierade organismer, oavsett om de är avsedda för odling eller som livsmedel och foder, när medlemsstaterna inte avger något yttrande inom ramen för omprövningskommittén, i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011.

8.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att slutligen godta de stora skillnaderna mellan inhemska Bt-proteiner och proteiner som uttrycks av syntetiska transgener i genetiskt modifierade grödor, och att bredda sin riskbedömning för att fullt ut beakta alla interaktioner och kombinatoriska effekter mellan Bt-toxiner, genetiskt modifierade växter och deras beståndsdelar, rester från besprutning med kompletterande herbicider, miljön samt inverkan på hälsa och livsmedelssäkerhet.

9.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att inte längre godta toxicitetsstudier baserade på isolerade proteiner som sannolikt kommer att skilja sig åt i struktur och biologiska effekter jämfört med proteiner som produceras av själva växten, och att kräva att alla tester utförs med vävnad från den genetiskt modifierade växten.

10.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att säkerställa att data från fältstudier eller växthus täcker ett tillräckligt brett urval av jordbruks- och miljöförhållanden för att bedöma effekterna av alla stressfaktorer som måste förväntas under odlingen på genuttryck och växtsammansättning.

11.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att säkerställa att data från fältstudier eller växthus täcker ett tillräckligt brett urval av olika sorter för att bedöma effekterna av olika genetiska bakgrunder på genuttryck och växtsammansättning.

12.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att begära data om hur konsumtionen av livsmedel och foder från genetiskt modifierade växter påverkar tarmmikrobiomet.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1. (2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (3) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer om ansökan (referens EFSA‑GMO-UK-2005-11) om utsläppande på marknaden av insektsresistent genetiskt modifierad majs (transformationshändelse MIR604) för användning som livsmedel och foder, import och bearbetning enligt förordning (EG) nr 1829/2003 från Syngenta Seeds S.A.S för Syngenta Crop Protection AG:s räkning, EFSA Journal, vol. 7(2009):7, artikelnr 1193, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1193. (4) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer över bedömningen av genetiskt modifierad majs MIR604 för förlängning av godkännande i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-RX-013), EFSA Journal, vol. 17(2019):11, artikelnr 5846, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5846. (5) ––––––––––– Under sin åttonde valperiod antog parlamentet 36 resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer. Parlamentet har dessutom antagit följande resolutioner under sin nionde valperiod:Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MZHG0JG (SYN-ØØØJG-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0028).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan A2704-12 (ACS‑GMØØ5-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0029).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 × DAS-40278-9 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 89034, 1507, MON 88017, 59122 och DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0030).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS-GHØØ1-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0054).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 89788 (MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0055).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 × 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och klyvningsprodukterna MON 89034 × NK603 × DAS-40278-9, 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och NK603 × DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0056).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × MIR604 × 1507 × 5307 × GA21 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre, fyra eller fem av de enskilda transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604, 1507, 5307 och GA21 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0057).Europaparlamentets resolution av den 14 maj 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0069).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och NK603, och om upphävande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1111 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0291).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan SYHT0H2 (SYN-ØØØH2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0292).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 87460 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 87427, MON 87460, MON 89034, MIR162 och NK603 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0293). (6) Kommissionens beslut 2009/866/EG av den 30 november 2009 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MIR604 (SYN-IR6Ø4-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 314, 1.12.2009, s. 102). (7) Efsas yttrande 2009, s. 11. (8) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 av den 3 april 2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/2006 (EUT L 157, 8.6.2013, s. 1). (9) Medlemsstaternas kommentarer: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2005-046 (10) Medlemsstaternas kommentarer: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2018-00644. (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1). (12) Efsas yttrande 2009, s. 12. (13) Medlemsstaternas kommentarer, s. 8 och 14: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2005-046. (14) MacIntosh, S.C., Kishore, G.M., Perlak, F.J., Marrone, P.G., Stone, T.B., Sims, S.R., Fuchs, R.L., ”Potentiation of Bacillus thuringiensis insecticidal activity by serine protease inhibitors”, Journal of Agricultural and Food Chemistry 1990, 38, s. 1145–1152. (15) Se t.ex. Then, C., ”Risk assessment of toxins derived from Bacillus thuringiensis - synergism, efficacy, and selectivity”, Environmental Science and Pollution Research 2010, 17, s. 791–797, https://doi.org/10.1007/s11356-009-0208-3. (16) Se t.ex. Han, P., Niu, C.Y., Lei, C.L., Cui, J.J., Desneux, N., ”Quantification of toxins in a Cry1Ac + CpTI cotton cultivar and its potential effects on the honey bee Apis mellifera L.”, Ecotoxicology 2010, 19, s. 1452–1459, https://doi.org/10.1007/s10646-010-0530-z; Babendreier, D., Kalberer, N.M., Romeis, J., Fluri, P., Mulligan, E., Bigler, F., ”Influence of Bt-transgenic pollen, Bt-toxin and protease inhibitor (SBTI) ingestion on development of the hypopharyngeal glands in honeybees”, Apidologie 2005, 36(4), s. 585–594, https://doi.org/10.1051/apido:2005049; och Liu, X.D., Zhai, B.P., Zhang, X.X., Zong, J.M., ”Impact of transgenic cotton plants on a non-target pest, Aphis gossypii Glover”, Ecological Entomology, 30(3), s. 307–315, https://doi.org/10.1111/j.0307-6946.2005.00690.x. (17) För en bedömning, se Rubio-Infante, N., Moreno-Fierros, L., ”An overview of the safety and biological effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in mammals”, Journal of Applied Toxicology 2016, 36(5), s. 630–648, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jat.3252/full. (18) Cry1Ac är ett av endast ett fåtal Bt-toxiner som har undersökts ingående av Efsa. (19) Efsas yttrande 2009, s. 16. (20) Se skäl M. (21) Efsas yttrande 2009, s. 8. (22) Efsas yttrande 2009, s. 7. (23) Skalbaggar, vanligen kallade bladbaggar. (24) Se medlemsstaternas kommentarer, s. 24. http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2005-046. (25) Se t.ex. Hilbeck, A., Otto, M., ”Specificity and combinatorial effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in the context of GMO environmental risk assessment”, Frontiers in Environmental Science 2015, 3:71, https://doi.org/10.3389/fenvs.2015.00071. (26) Hilbeck, A., Defarge, N., Lebrecht, T., Bøhn, T., ”Insecticidal Bt crops - EFSA’s risk assessment approach for GM Bt plants fails by design”, RAGES 2020, s. 4, https://www.testbiotech.org/sites/default/files/RAGES_report-Insecticidal%20Bt%20plants.pdf. (27) https://www.dtnpf.com/agriculture/web/ag/crops/article/2020/09/29/epa-proposes-phasing-dozens-bt-corn. (28) Douglas, M.R., Tooker, J.F., ”Large-Scale Deployment of Seed Treatments Has Driven Rapid Increase in Use of Neonicotinoid Insecticides and Preemptive Pest Management in U.S. Field Crops”, Environmental Science and Technology 2015, 49, 8, s. 5088–5097, https://pubs.acs.org/doi/10.1021/es506141g. (29) Neonikotinoider, https://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/approval_active_substances/approval_renewal/neonicotinoids_en. (30) Om det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén ”får”, inte ”ska”, kommissionen gå vidare med godkännandet, enligt artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011. (31) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). (32) https://tillymetz.lu/wp-content/uploads/2020/09/Co-signed-letter-MEP-Metz.pdf. (33) MON 87708 × MON 89788 × A5547-127, https://webgate.ec.europa.eu/dyna/gm_register/gm_register_auth.cfm?pr_id=100.

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 88017 (MON-88Ø17-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 D069148/02 – 2020/2894(RSP))

P9_TA(2020)0368 B9-0415/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 88017 (MON-88Ø17-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D069148/02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 11.3 och 23.3,

–  med beaktande av omröstningen den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, då inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog den 21 april 2009 och som offentliggjordes den 6 maj 2009(3),

–  med beaktande av det yttrande som Efsa antog den 29 januari 2020 och som offentliggjordes den 11 mars 2020(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet har invänt mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer(5),

–  med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  Genom kommissionens beslut 2009/814/EG(6) godkändes utsläppandet på marknaden av livsmedel och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 88017. Godkännandet gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av den genetiskt modifierade majsen MON 88017, för samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag av odling.

B.  Den 10 juli 2018 lämnade Monsanto Europe N.V., för innehavaren av godkännandet Monsanto Company, in en ansökan till kommissionen, i enlighet med artiklarna 11 och 23 i förordning (EG) nr 1829/2003, om förlängning av detta godkännande.

C.  Den 21 april 2009 antog Efsa ett positivt yttrande över den ursprungliga ansökan om godkännande, vilket offentliggjordes den 6 maj 2009.

D.  Den 29 januari 2020 antog Efsa ett positivt yttrande över denna ansökan om förlängning, vilket offentliggjordes den 11 mars 2020.

E.  Den genetiskt modifierade majsen MON 88017 har tagits fram för att producera Cry3Bb1, ett syntetiskt insektsdödande protein (även känt som Bt-toxin) med högre toxicitet, jämfört med de naturliga bakterier som proteinet härrör från, mot skadedjur av ordningen skalbaggar och CP4 EPSPS-protein, som ger tolerans mot glyfosat(7).

F.  Kombinationen av de två genkonstruktionerna framställs genom stapling, men det har inte gjorts någon bedömning av de enskilda moderväxterna vilket strider mot kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013(8).

G.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges det att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön och att kommissionen vid utarbetandet av beslutet ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionsrätten och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan.

Medlemsstaternas farhågor beträffande Efsas yttranden

H.  Under samrådsperioden i samband med den ursprungliga ansökan om godkännande lämnade medlemsstaterna många kritiska synpunkter på Efsas förslag till yttrande.(9) Dessa kritiska synpunkter handlar bland annat om att de akuta toxikologiska undersökningar som utförts på isolerade proteiner (alltså inte på hela den genetiskt modifierade växten) inte kan tillmätas någon större betydelse, att den föreslagna miljöövervakningen efter utsläppandet på marknaden är för inexakt för en plan för övervakning av oavsiktliga effekter på människors och djurs hälsa och miljön, att undersökningar av bakteriesurrogatproteiner inte bör ersätta undersökningar av proteinuttrycket i växten, att antalet fältsäsonger och fältplatser inte var adekvat med tanke på den kommersiella användningen av den genetiskt modifierade organismen, att det behövs mer information för att det ska gå att dra slutsatser av riskbedömningen och att det inte går att utesluta att mCry3Bb1-protein i livsmedel och foder som kommer från den genetiskt modifierade majsen MON 88017 ger upphov till ökad allergen aktivitet. En medlemsstat ifrågasatte oberoendet i studierna som utfördes som grund för riskbedömningen eftersom de var utförda av det ansökande företaget Monsanto.

I.  Under samrådsperioden i samband med förlängningsansökan gav medlemsstaterna återigen många kritiska synpunkter på Efsas förslag till yttrande.(10) Dessa kritiska synpunkter handlar bland annat om att övervakningsplanen som grundar sig på samtycke som ges genom beslut 2009/814/EG och övervakningsrapporterna innehåller grundläggande brister och inte följer Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG(11) eller relevanta Efsa-riktlinjer, att undersökningarna inte är tillräckligt omfattande och att det behövs ytterligare experiment för att man ska kunna avgöra exponeringen och de effekter och risker för icke-målorganismer som uppstår till följd av exponering för Bt-proteiner via gödsel eller avloppsvatten samt att det på grund av brist på information inte går att göra någon fullständig bedömning av miljösäkerheten hos den genetiskt modifierade majsen MON 88017.

Kompletterande herbicider och bristande analys av resthalter

J.  Det har visat sig att odlingen av herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en ökad användning av herbicider, vilket till stor del beror på att det uppstår herbicidtolerant ogräs.(12) Till följd av detta måste man räkna med att den genetiskt modifierade majsen kommer att utsättas för både högre och upprepade doser av glyfosat, vilket kan leda till högre resthalter i skörden.

K.  Frågetecknen kvarstår kring huruvida glyfosat är cancerframkallande. Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. Tvärtemot detta meddelade 2015 Världshälsoorganisationens särskilda cancerorgan, Internationella centret för cancerforskning, att de klassade glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor. Ett antal nyligen genomförda expertgranskade studier bekräftar den cancerframkallande potentialen hos glyfosat(13).

L.  Enligt ett yttrande från Efsas enhet för bekämpningsmedel är uppgifterna om resthalter av glyfosat i genetiskt modifierad majs med EPSPS-förändringar(14) otillräckliga för att härleda gränsvärden för bekämpningsmedelsrester och värden för riskbedömning.(15)

M.  Efsas enhet för bekämpningsmedel menar också att det saknas toxikologiska uppgifter som gör det möjligt att göra en konsumentriskbedömning av flera nedbrytningsprodukter av glyfosat som är relevanta för genetiskt modifierade glyfosattoleranta grödor.(16)

N.  Bedömning av herbicidrester och herbicidnedbrytningsprodukter i genetiskt modifierade växter samt deras växelverkan med Bt-toxiner anses inte omfattas av behörighetsområdet för Efsas GMO-panel, varför det inte görs någon sådan bedömning som ett led i godkännandeförfarandet för genetiskt modifierade organismer. Detta är problematiskt, eftersom det sätt på vilket den genetiskt modifierade växten i fråga bryter ner kompletterande herbicider, samt nedbrytningsprodukternas (”metaboliternas”) sammansättning och därmed toxicitet, kan styras av den genetiska modifieringen i sig.(17)

Ogiltiga toxicitetsstudier

O.  För studierna om akut toxicitet och nedbrytning i digestionsvätskor användes Cry3Bb1- och CP4 EPSPS-proteiner framställda i en rekombinant kolibakteriestam.

P.  I allmänhet kan toxikologiska undersökningar som utförs med isolerade proteiner tillmätas endast liten betydelse eftersom effekterna av proteinet i kombination med själva växten inte beaktas.

Q.  Till exempel producerar vissa växter, bland annat majs, naturliga proteinashämmare som har visat sig sakta ned nedbrytningen av Bt-toxiner. Detta resulterar i mycket högre toxicitet i Bt-toxinet, om det intas tillsammans med växtvävnaden, än i det isolerade toxinet. En studie från 1990 utförd av forskare på Monsanto visade att till och med förekomsten av extremt låga nivåer av proteinashämmare gjorde Bt-toxinernas insektsdödande aktivitet upp till 20 gånger intensivare.(18) Efsa har aldrig utvärderat, eller omnämnt, denna interaktion sina riskbedömningar av genetiskt modifierade Bt-växter.

R.  Det har visats att faktorer som förstärker Bt-toxinernas toxicitet också kan påverka deras selektivitet.(19) Om Bt-toxinets effektivitet på målorganismerna ökar kan dess selektivitet också minska och ett större antal icke-målarter kan bli mottagliga. Ingen systematisk forskning har hittills utförts, men flera studier indikerar effekterna av proteinashämmare i kombination med Bt-toxiner på icke-målinsekter(20).

S.  Risken för högre toxicitet för människor och däggdjur, på grund av samverkan mellan proteinashämmare och Bt-toxiner i genetiskt modifierade växter, är okänd.

Frågor om Bt-toxiners adjuvans

T.  Flera studier visar att biverkningar som kan påverka immunsystemet har observerats efter exponering för Bt-toxiner och att vissa Bt-toxiner kan ha adjuvansegenskaper(21), vilket innebär att de kan öka de allergiframkallande egenskaperna hos andra proteiner som de kommer i kontakt med.

U.  I sin riskbedömning tar Efsa inte hänsyn till det faktum att majs producerar proteinashämmare(22) och att en mycket långsammare nedbrytning av Bt-toxinerna därför måste antas om de intas tillsammans med växtmaterialet jämfört med om de intas i isolerad form. Denna skillnad kan också förstärka toxinets adjuvans och gör att studier där isolerade proteiner används inte är giltiga. Inga empiriska studier har utförts för att undersöka den faktiska immunogeniciteten hos de Bt-toxiner som produceras av den genetiskt modifierade växten. Nedbrytningen i digestionsvätskor, som kan inverka på toxiciteten och adjuvansen, undersöktes med isolerat Bt-toxin.

Bt-grödor: effekter på icke-målorganismer och ökad resistens

V.  Till skillnad från användningen av insektsmedel, där exponering sker vid tidpunkten för besprutning och en begränsad tid därefter, innebär användningen av Bt-grödor att mål- och icke-målorganismer kontinuerligt exponeras för Bt-toxiner.

W.  Antagandet att Bt-toxiner uppvisar ett enskilt målspecifikt beteende kan inte längre anses vara korrekt, och effekter på icke-målorganismer kan inte uteslutas(23). Ett ökande antal icke-målorganismer rapporteras ha påverkats på flera olika sätt. I en nyligen sammanställd översikt omnämns 39 expertgranskade publikationer där betydande negativa effekter av Bt-toxiner rapporteras på många arter ”utanför räckvidden”(24).

X.  Effekter på grund av kombinationer, såsom kombination med proteinashämmare, kan signifikant bidra till Bt-toxinernas toxicitet. Frågan om selektivitet är särskilt relevant för syntetiska Bt-toxiner såsom Cry3Bb1, som kan uppvisa lägre selektivitet i kombination med högre toxicitet. Efsa anser fortfarande att Bt-toxiner endast påverkar ett begränsat antal icke-målorganismer och tar inte hänsyn till kombinatoriska effekter. Fler icke‑målorganismer kan vara exponerade för Bt-toxiner genom utsläpp, avfall och gödsel.

Y.  I riskbedömningen togs ingen hänsyn till utvecklingen av resistens mot Bt-toxiner hos målskadedjuren, vilket skulle kunna resultera i användning av mindre miljösäkra bekämpningsmedel eller ökade doser och ökat antal appliceringar på den genetiskt modifierade grödan i odlingslandet. Förenta staternas miljövårdsmyndighet föreslår utfasning av många av dagens Bt-majshybrider, liksom av vissa Bt-bomullshybrider, under de kommande tre till fem åren på grund av den ökade resistensen hos insekter mot sådana grödor(25).

Z.  Det har påståtts att användningen av Bt-grödor leder till minskad användning av insektsmedel, men i en ny studie publicerad i USA(26) konstateras att man i flera analyser av hur Bt-grödor påverkar användningen av bekämpningsmedel inte verkar ha tagit hänsyn till utsädesbehandling, och minskningarna i användningen av bekämpningsmedel (i synnerhet i det behandlade området) kopplad till Bt-grödor kan därmed ha överskattats. I samma studie konstateras att utsädesbehandling med neonikotinoider ofta används tillsammans med Bt-majs och Bt-soja att detta användningsmönster kan ha oavsiktliga konsekvenser, nämligen resistens hos målskadedjur, angrepp av icke-målskadedjur och föroreningar med skadliga effekter som sprids bland vilda djur. I studien konstateras även att vissa av dessa effekter redan har kunnat observeras. EU har förbjudit utomhusbruk av tre neonikotinoider, inbegripet för betning, på grund av deras inverkan på honungsbin och andra pollinerande insekter(27).

AA.  EU är part i FN-konventionen om biologisk mångfald, enligt vilken både exporterande och importerande länder måste ta hänsyn till biologisk mångfald.

Odemokratisk beslutsprocess

AB.  Vid omröstningen den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att godkännandet inte fick stöd av en kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna.

AC.  Kommissionen erkänner att det är problematiskt att den fortsätter att anta beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer utan stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, vilket i allra högsta grad tillhör undantagen för produktgodkännanden i allmänhet men som har blivit norm för beslut om godkännande för genetiskt modifierade livsmedel och foder.

AD.  Under den åttonde valperioden antog Europaparlamentet sammanlagt 36 resolutioner med invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer för livsmedel och foder (33 resolutioner) och mot odling av genetiskt modifierade organismer i unionen (tre resolutioner). Under sin nionde valperiod har parlamentet hittills antagit elva invändningar. Det fanns ingen kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna till stöd för godkännandet av någon av dessa genetiskt modifierade organismer. Trots att kommissionen själv erkänner de demokratiska bristerna, och trots det bristande stödet från medlemsstaterna och parlamentets invändningar, fortsätter kommissionen att godkänna genetiskt modifierade organismer.

AE.  Enligt förordning (EU) nr 182/2011 får kommissionen besluta att inte godkänna en genetiskt modifierad organism när det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén.(28) Det behövs ingen lagändring i detta avseende.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med syftet med förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(29), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i en skrivelse av den 11 september 2020 till ledamöterna slutligen erkände behovet av att ta hänsyn till hållbarhet när det gäller beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer.(30) Parlamentet uttrycker dock sin stora besvikelse över att kommissionen den 28 september 2020 godkände ytterligare en genetiskt modifierad sojaböna för import(31) trots att parlamentet invände mot det och en majoritet av medlemsstaterna röstade emot.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt gå vidare med utvecklingen av hållbarhetskriterier, med parlamentets fulla deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla information om hur denna process kommer att genomföras och inom vilken tidsram.

6.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck åter kommissionen att i godkännandeförfarandet beakta unionens skyldigheter enligt internationella avtal, såsom Parisavtalet om klimatförändringar, FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att sluta godkänna genetiskt modifierade organismer, oavsett om de är avsedda för odling eller som livsmedel och foder, när medlemsstaterna inte avger något yttrande i omprövningskommittén, i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011.

8.  Europaparlamentet upprepar sina uppmaningar till kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor utan att det gjorts en fullständig undersökning av hälsoriskerna förenade med restsubstanser i varje enskilt fall, vilket kräver en fullständig bedömning av resterna från besprutning av sådana genetiskt modifierade grödor med kompletterande herbicider, en bedömning av herbicidnedbrytningsprodukterna och eventuella kombinatoriska effekter, även i den genetiskt modifierade växten själv.

9.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att till slut erkänna att det finns väsentliga skillnader mellan naturliga Bt-toxiner och de som uttrycks genom syntetiska transgener i genetiskt modifierade växter samt att utvidga sin riskbedömning så att man tar hänsyn till alla interaktioner och kombinatoriska effekter mellan Bt-toxiner, de genetiskt modifierade växterna och deras beståndsdelar, rester från besprutning med kompletterande herbicider och miljön samt konsekvenserna för hälsan och livsmedelssäkerheten.

10.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att inte längre godta toxicitetsstudier som utförs endast på isolerade proteiner, som sannolikt är annorlunda vad gäller uppbyggnad och biologiska effekter än de som växten själv producerar, och att ställa krav på att alla undersökningar görs med vävnad från den genetiskt modifierade växten.

11.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att se till uppgifterna från fältförsök och växthus omfattar ett tillräckligt stort antal olika odlings- och miljöförhållanden så att man kan undersöka vilka effekter alla stressfaktorer som kan förväntas uppstå vid odling har på genuttryck och växtens sammansättning.

12.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att se till uppgifterna från fältförsök och växthus omfattar ett tillräckligt stort antal olika sorter så att man kan undersöka vilka effekter olika genetisk bakgrund har på genuttryck och växtens sammansättning.

13.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att begära uppgifter om vilken effekt intag av livsmedel och foder som härrör från genetiskt modifierade växter har på tarmfloran.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1. (2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (3) https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1075. (4) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer över bedömningen av den genetiskt modifierade majsen MON 88017 för förlängt godkännande enligt förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA‐GMO‐RX‐014), EFSA Journal, vol. 18(2020):3, artikelnr 6008, https://doi.org/10.2903/j.efsa.2020.6008. (5) ––––––––––– Under sin åttonde valperiod antog Europaparlamentet 36 resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer. Parlamentet har dessutom antagit följande resolutioner under sin nionde valperiod:Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MZHG0JG (SYN-ØØØJG-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0028).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan A2704-12 (ACS-GMØØ5-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0029).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 × DAS-40278-9 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 89034, 1507, MON 88017, 59122 och DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0030).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS-GHØØ1-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0054).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 89788 (MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0055).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 × 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och klyvningsprodukterna MON 89034 × NK603 × DAS-40278-9, 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och NK603 × DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0056).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × MIR604 × 1507 × 5307 × GA21 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre, fyra eller fem av de enskilda transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604, 1507, 5307 och GA21 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0057).Europaparlamentets resolution av den 14 maj 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0069).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och NK603, och om upphävande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1111 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0291).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan SYHT0H2 (SYN-ØØØH2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0292).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 87460 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 87460, MON 89034, MIR162 och NK603 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0293). (6) Kommissionens beslut 2009/814/EG av den 30 oktober 2009 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 88017 (MON-88Ø17-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 289, 5.11.2009, s. 25). (7) Efsas yttrande, s. 7, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1075. (8) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 av den 3 april 2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/2006 (EUT L 157, 8.6.2013, s. 1). (9) Den första uppsättningen synpunkter från medlemsstaterna finns här: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2005-280. (10) Den andra uppsättningen synpunkter från medlemsstaterna finns här: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2018-00672. (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG – Kommissionens uttalande (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1). (12) Se t.ex. Bonny, S., ”Genetically Modified Herbicide-Tolerant Crops, Weeds, and Herbicides: Overview and Impact”, Environmental Management, januari 2016;57(1), s. 31–48, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26296738 och Benbrook, C.M., Impacts of genetically engineered crops on pesticide use in the U.S. - the first sixteen years, Environmental Sciences Europe 24, 24 (2012), https://enveurope.springeropen.com/articles/10.1186/2190-4715-24-24 samt Schütte, G., Eckerstorfer, M., Rastelli, V. et al., Herbicide resistance and biodiversity: agronomic and environmental aspects of genetically modified herbicide-resistant plants, Environmental Sciences Europe 29, 5 (2017), https://enveurope.springeropen.com/articles/10.1186/s12302-016-0100-y. (13) Se t.ex. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1383574218300887, https://academic.oup.com/ije/advance-article/doi/10.1093/ije/dyz017/5382278, https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0219610 och https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6612199/. (14) Den staplade genetiskt modifierade majsen innehåller en EPSPS-förändring. (15) Efsas bedömning av de befintliga gränsvärdena för glyfosat i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005 – reviderad version för att ta hänsyn till utelämnade data, EFSA Journal 2019;17(10):5862, s. 4, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5862. (16) Efsas slutsats om expertgranskningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet glyfosat, EFSA Journal 2015;13(11):4302, s. 3, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/4302. (17) Detta är också fallet för glyfosat, enligt Efsas bedömning av de befintliga gränsvärdena för glyfosatrester i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005, EFSA Journal, 2018;16(5):5263, s. 12, https://www.efsa.europa.eu/fr/efsajournal/pub/5263. (18) MacIntosh, S.C., Kishore, G.M., Perlak, F.J., Marrone, P.G., Stone, T.B., Sims, S.R., Fuchs, R.L, Potentiation of Bacillus thuringiensis insecticidal activity by serine protease inhibitors, J Agric Food Chem, 1990, 38, s. 1145–1152. (19) Se t. ex. Then, C. Risk assessment of toxins derived from Bacillus thuringiensis: synergism, efficacy, and selectivity, Environ Sci Pollut Res Int, 2010, 17, s. 791–797. (20) Se t. ex. Han P, Niu CY, Lei CL, Cui JJ, Desneux N, Quantification of toxins in a Cry1Ac + CpTI cotton cultivar and its potential effects on the honey bee Apis mellifera L.” Ecotoxicology, 2010, 19, s. 1452–1459, https://link.springer.com/article/10.1007/s10646-010-0530-z, Babendreier, D., Kalberer,N.M., Romeis, J. Fluri, P., Mulligan, E. och Bigler, F., Influence of Bt-transgenic pollen, Bt-toxin and protease inhibitor (SBTI) ingestion on development of the hypopharyngeal glands in honeybees, Apidologie, 2005, 36 4, s. 585–594, https://doi.org/10.1051/apido:2005049, och Liu, X.D., Zhai, B.P., Zhang, X.X., Zong, J.M. Impact of transgenic cotton plants on a non-target pest, Aphis gossypii Glover, Ecological Entomology, 30(3), s. 307–315. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.0307-6946.2005.00690.x (21) För en bedömning, se Rubio Infante, N., och Moreno-Fierros, L., An overview of the safety and biological effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in mammals, Journal of Applied Toxicology, maj 2016/36(5), s. 630–648, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jat.3252/full. (22) Se skäl Q. (23) Se t.ex. Hilbeck, A. och Otto, M., Specificity and combinatorial effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in the context of GMO risk assessment, Frontiers Environmental Science, 2015, 3:71. (24) Hilbeck, A., Defarge, N., Lebrecht, T., Bøhn, T., Insecticidal Bt crops. EFSA’s risk assessment approach for GM Bt plants fails by design, Rages, 2020, s. 4, https://www.testbiotech.org/sites/default/files/RAGES_report-Insecticidal%20Bt%20plants.pdf (25) https://www.dtnpf.com/agriculture/web/ag/crops/article/2020/09/29/epa-proposes-phasing-dozens-bt-corn (26) Douglas, M.R., Tooker, J.F., Large-Scale Deployment of Seed Treatments Has Driven Rapid Increase in Use of Neonicotinoid Insecticides and Preemptive Pest Management in U.S. Field Crops, Environmental Science and Technology, 2015, 49, 8, s. 5088–5097, https://pubs.acs.org/doi/10.1021/es506141g. (27) Neonikotinoider: https://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/approval_active_substances/approval_renewal/neonicotinoids_en (28) Om det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén ”får”, inte ”ska”, kommissionen gå vidare med godkännandet enligt artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011. (29) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). (30) https://tillymetz.lu/wp-content/uploads/2020/09/Co-signed-letter-MEP-Metz.pdf. (31) MON 87708 × MON 89788 × A5547-127, https://webgate.ec.europa.eu/dyna/gm_register/gm_register_auth.cfm?pr_id=100.

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 89034 (MON-89Ø34-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D069149/02 – 2020/2895(RSP))

P9_TA(2020)0369 B9-0416/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 (MON-89Ø34-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D069149/02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 11.3 och 23.3,

–  med beaktande av omröstningen den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 3 december 2008, och som offentliggjordes den 18 december 2008(3),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Efsa den 25 september 2019, och som offentliggjordes den 7 november 2019(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet har invänt mot godkännande av genetiskt modifierade organismer(5),

–  med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  Genom kommissionens beslut 2009/813/EG(6) godkändes utsläppande på marknaden av livsmedel och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034. Godkännandet gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter (än livsmedel och foder) som innehåller eller består av den genetiskt modifierade majsen MON 89034, för samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag av odling.

B.  Den 3 augusti 2018 lämnade Monsanto Europe N.V., för Monsanto Company, in en ansökan till kommissionen, i enlighet med artiklarna 11 och 23 i förordning (EG) nr 1829/2003, om förlängning av detta godkännande.

C.  Den 3 december 2008 antog Efsa ett positivt yttrande om denna ansökan. Det offentliggjordes den 18 december 2008.

D.  Den 25 september 2019 antog Efsa ett positivt yttrande om denna ansökan om förlängning. Det offentliggjordes den 7 november 2019.

E.  Den genetiskt modifierade majsen MON 89034 har tagits fram för att producera Cry1A.105 och Cry2Ab2, syntetiskt insektsdödande protein (även kända som Bt‑toxiner) med ökad toxicitet jämfört med de naturliga bakterier de härrör från, för att skydda dem mot vissa skadedjur av ordningen fjärilar(7).

F.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges det att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionsrätten och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan vid utarbetandet av beslutet.

Medlemsstaternas farhågor beträffande Efsas yttranden

G.  Under samrådsperioden i samband med den ursprungliga ansökan om godkännande lämnade medlemsstaterna många kritiska synpunkter på Efsas utkast till yttrande(8). De kritiska synpunkterna var bland annat farhågor över att foderstudien med slaktkycklingar inte är lämplig för att bedöma toxikologisk säkerhet eftersom den inte beaktar toxikologiska resultatmått, att sökandens föreslagna miljöövervakningsplan inte uppfyller de mål som fastställs i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG(9), att de kombinerade effekterna av båda toxinerna inte hade studerats, att en ökning av allergen aktivitet på grund av Cry1A.105-protein och Cry2Ab2-protein i livsmedel och foder från genetiskt modifierad majs MON 89034 inte kan uteslutas och att slutsatsen avseende huvudsaklig motsvarighet mellan genetiskt modifierad majs MON 89034 och konventionell majs är förhastad.

H.  Under samrådsperioden i samband med förlängningsansökan lämnade medlemsstaterna återigen många kritiska synpunkter på Efsas utkast till yttrande(10). Dessa kritiska synpunkter gällde bland annat observationen att man i de senaste årliga övervakningsrapporterna inte nämner något om det faktum att vilda populationer av teosintväxter som har förmågan att korsa sig med majs nyligen har rapporterats i Europa (i Frankrike) och att övervakningsplanen som baseras på medgivandet i kommissionens beslut 2005/635/EG(11) och övervakningsrapporterna (2010 till 2018) har många brister och varken är förenliga med direktiv 2001/18/EC och relaterade riktlinjer eller med Efsas riktlinjer om miljöövervakning efter utsläppandet på marknaden. Många medlemsstater upprepade också sina farhågor gällande Efsas ursprungliga riskbedömning(12).

Ogiltiga toxicitetsstudier

I.  Säkerhetsstudier för att bedöma akut toxicitet och nedbrytning i digestionsvätskor genomfördes med Cry1A.105-protein och Cry2Ab2-protein framställda i en stam av E.coli. En behörig myndighet i en medlemsstat uttryckte oro över bristen på motsvarighet mellan de proteiner som uttrycks i E.coli och dem i MON 89034(13), vilket ger upphov till tvivel om giltigheten för dessa toxicitetsstudier.

J.  I allmänhet kan toxikologiska undersökningar som utförs med isolerade proteiner inte tillmätas stor betydelse eftersom effekterna av proteinet i kombination med själva växten inte beaktas.

K.  Till exempel producerar vissa växter, däribland majs, naturligt proteinashämmare som har visats sakta ned nedbrytningen av Bt-toxiner. Detta resulterar i mycket högre toxicitet av Bt-toxin om det intas tillsammans med växtvävnaden, jämfört med det isolerade toxinet. En studie från 1990 utförd av forskare på Monsanto visade att även förekomsten av extremt låga nivåer av proteinashämmare förstärkte Bt-toxinernas insektsdödande aktivitet upp till 20 gånger(14). Denna interaktion har Efsa aldrig utvärderat eller nämnt i sina riskbedömningar av genetiskt modifierade Bt-växter.

L.  Det har visats att faktorer som förstärker Bt-toxinernas toxicitet också kan påverka deras selektivitet(15). Om Bt-toxinets effektivitet på målorganismerna ökar kan dess selektivitet också minska och ett större antal icke-målarter kan bli mottagliga. Ingen systematisk forskning har hittills utförts, men flera studier indikerar vilka effekter proteinashämmare i kombination med Bt-toxiner har på icke-målinsekter(16).

M.  Risken för högre toxicitet för människor och däggdjur, på grund av samverkan mellan proteinashämmare och Bt-toxiner i genetiskt modifierade växter, är okänd.

Frågor om Bt-toxiners adjuvans

N.  Flera studier visar att det efter exponering för Bt-toxiner har observerats biverkningar som kan påverka immunsystemet, och att vissa Bt-toxiner kan ha adjuvansegenskaper(17), vilket innebär att de kan öka de allergiframkallande egenskaperna hos andra proteiner som de kommer i kontakt med.

O.  Efsa erkänner visserligen att Cry1Ac(18) har konstaterats agera som en adjuvant men drar slutsatsen att eftersom majs inte är ett livsmedel som vanligtvis framkallar allergi är det osannolikt att Cry-proteinernas adjuvanseffekt, observerade efter att en hög dos administrerats intragastriskt eller intranasalt, kommer att orsaka bekymmer avseende allergenicitet(19). Efsa tar dock inte hänsyn till det faktum att majs producerar proteinashämmare(20) och att en mycket långsammare nedbrytning av Bt-toxinerna därför måste antas om de intas tillsammans med växtmaterialet jämfört med om de intas i isolerad form. Denna skillnad kan också förstärka toxinets adjuvans och gör att studier där isolerade proteiner används inte är giltiga. Inga empiriska studier har utförts för att undersöka den faktiska immunogeniciteten hos de Bt-toxiner som produceras av den genetiskt modifierade växten. Nedbrytning av proteinerna i digestionsvätskor, vilket också är relevant för bedömningen av potentiell allergenicitet, testades genom användning av proteiner framställda i E.coli i isolering.

Bt-grödor: effekter på icke-målorganismer och ökad resistens

P.  Till skillnad från användningen av insektsmedel, där exponering sker vid tidpunkten för besprutning och en begränsad tid därefter, innebär användningen av genetiskt modifierade Bt-grödor att mål- och icke-målorganismer kontinuerlig exponeras mot Bt‑toxiner.

Q.  Antagandet att Bt-toxiner uppvisar ett enskilt målspecifikt beteende kan inte längre anses vara korrekt och effekter på icke-målorganismer kan inte uteslutas(21). Ett ökande antal icke-målorganismer rapporteras ha påverkats på många olika sätt. I en nyligen sammanställd översikt omnämns 39 expertgranskade publikationer där betydande negativa effekter av Bt-toxiner rapporteras på många arter ”utanför räckvidden”(22).

R.  Kombinerade effekter såsom kombination med proteinashämmare kan bidra signifikant till Bt-toxinernas toxicitet. Frågan om selektivitet är särskilt relevant för syntetiska Bt‑toxiner såsom Cry1A.105 och Cry2Ab2, som kan uppvisa lägre selektivitet i kombination med högre toxicitet. Efsa anser fortfarande att Bt-toxiner endast påverkar ett begränsat antal icke-målorganismer och tar inte hänsyn till kombinerade effekter. Ett bredare spektrum av icke-målorganismer kan vara exponerade mot Bt-toxiner genom utsläpp, avfall och gödsel.

S.  Inga effekter på icke-målorganismer utvärderades i riskbedömningen. En behörig myndighet i en medlemsstat kommenterade att ”studierna är inte tillräckliga för att dra slutsatsen att miljöns exponering för och därmed effekterna på icke-målorganismer kommer att vara försumbar” och att ”experimentella bevis från det fåtal studier som finns tillgängliga visar att Bt-toxiner kommer att finnas i avföring från djur som utfodrats med Bt-grödor. För all användning på marknaden av Bt-grödor bör följaktligen experiment presenteras för att slutsatser ska kunna dras om sidoeffekter och risker för icke-målorganismer”(23).

T.  I riskbedömningen togs ingen hänsyn till utvecklingen av resistens mot Bt-toxiner hos målskadedjuren, vilket skulle kunna resultera i användning av mindre miljösäkra bekämpningsmedel eller ökade doser och ökad användning av den genetiskt modifierade grödan i odlingslandet. Förenta staternas miljövårdsmyndighet föreslår utfasning av många av dagens Bt-majshybrider, liksom av vissa Bt-bomullshybrider, under de kommande tre till fem åren på grund av den ökade resistensen hos insekter mot sådana grödor(24).

U.  Det har påståtts att användningen av Bt-grödor leder till minskad användningen av insektsmedel, men i en ny studie publicerad i USA(25) konstateras att ”i flera analyser av Bt-grödors påverkan på mönster för användningen av bekämpningsmedel har hänsyn inte tagits till utsädesbehandling och minskningarna när det gäller användning av bekämpningsmedel (i synnerhet ”behandlat område”) kopplad till Bt-grödor kan därmed ha överskattats”. I samma studie konstateras att utsädesbehandling med neonikotinoider ofta används tillsammans med grödorna Bt-majs och Bt-soja, att ”[d]etta användningsmönster kan ha oavsiktliga konsekvenser, nämligen resistens hos målskadedjur, angrepp av icke-målskadedjur och föroreningar med skadliga effekter som sprids bland vilda djur” och att ”vissa av dessa effekter redan har påträffats”. EU har förbjudit utomhusbruk av tre neonikotinoider, inbegripet för betning, på grund av deras inverkan på honungsbin och andra pollinerande insekter(26).

V.  EU är part i FN-konvention om biologisk mångfald, av vilken det framgår tydligt att både exporterande och importerande länder har ett internationellt ansvar när det gäller biologisk mångfald.

Litteraturöversikt

W.  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013(27) föreskriver att sökanden ska genomföra en litteraturöversikt för ansökan om förlängning. I en litteratursökning identifierades 285 publikationer, ändå valde sökanden bara ut fem stycken, efter att ha tillämpat sina egna kriterier för godtagbarhet/inkludering som den ansåg var relevanta för att bedöma foder- och livsmedelssäkerhet eller molekylär karakterisering. En behörig myndighet i en medlemsstat påpekade att litteratursökningen inte på ett adekvat sätt avvärjde de potentiella skadliga effekterna på människors och djurs hälsa eftersom följande termer inte ingick i sökningen: ”toxicitet”, ”toxisk”, ”djurförsök”, ”toxiska effekter”, ”skadliga effekter” och ”hälsoeffekter”(28). I allmänhet håller de litteraturöversikter som genomförs av sökande för ansökningar om förlängning av GMO-tillstånd inte hög kvalitet.

Odemokratisk beslutsprocess

X.  Vid omröstningen den 26 oktober 2020 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att godkännandet inte fick stöd av en kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna.

Y.  Kommissionen erkänner att det är problematiskt att den fortsätter att anta beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer utan stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, vilket verkligen tillhör undantagen för produktgodkännanden i allmänhet men har blivit norm för beslut om godkännande för genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Z.  Under den åttonde valperioden antog Europaparlamentet sammanlagt 36 resolutioner med invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer för livsmedel och foder (33 resolutioner) och mot odling av genetiskt modifierade organismer i unionen (tre resolutioner). Under sin nionde valperiod har parlamentet hittills antagit elva invändningar. Det fanns ingen kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna till stöd för godkännandet av någon av dessa genetiskt modifierade organismer. Trots att kommissionen själv erkänner de demokratiska bristerna, och trots det bristande stödet från medlemsstaterna och parlamentets invändningar, fortsätter kommissionen att godkänna genetiskt modifierade organismer.

AA.  Enligt förordning (EU) nr 182/2011 får kommissionen besluta att inte godkänna en genetiskt modifierad organism när det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén(29). Det behövs ingen lagändring i detta avseende.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(30), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i en skrivelse av den 11 september 2020 till ledamöterna slutligen erkände behovet av att ta hänsyn till hållbarhet när det gäller beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer(31). Parlamentet uttrycker dock sin stora besvikelse över att kommissionen den 28 september 2020 godkände ytterligare en genetiskt modifierad sojaböna för import(32) trots att parlamentet invände mot det och en majoritet av medlemsstaterna röstade emot.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt gå vidare med utvecklingen av hållbarhetskriterier, med parlamentets fulla deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla information om hur denna process kommer att genomföras och inom vilken tidsram.

6.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck åter kommissionen att i godkännandeförfarandet beakta unionens skyldigheter enligt internationella avtal, såsom Parisavtalet om klimatförändringar, FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att sluta godkänna genetiskt modifierade organismer, oavsett om de är avsedda för odling eller som livsmedel och foder, när medlemsstaterna inte avger något yttrande i omprövningskommittén, i enlighet med artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011.

8.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att äntligen erkänna att det är väsentliga skillnader mellan naturliga Bt-toxiner och de som uttrycks genom syntetiska transgener i genetiskt modifierade växter och att utvidga sin riskbedömning så att hänsyn tas till alla interaktioner och kombinatoriska effekter mellan Bt-toxiner, de genetiskt modifierade växterna och deras beståndsdelar, rester från besprutning med kompletterande herbicider, miljön, liksom konsekvenserna för hälsa och livsmedelssäkerhet.

9.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att inte längre godta toxicitetsstudier som baserats på isolerade proteiner vilka sannolikt har en struktur och biologiska effekter som skiljer sig från dem som produceras av växten själv, och att kräva att alla tester utförs med vävnad från den genetiskt modifierade växten.

10.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att se till att data från fältförsök eller växthus omfattar ett brett spektrum av odlings- och miljöförhållanden för att bedöma effekterna av alla stressfaktorer som måste förväntas under odling på genuttryck och växtsammansättning.

11.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att se till att datan från fältförsök eller växthus omfattar ett brett spektrum av olika sorter för att bedöma effekterna av olika genetisk bakgrund på genuttryck och växtsammansättning.

12.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att begära uppgifter om vilken effekt intag av livsmedel och foder som härrör från genetiskt modifierade växter har på tarmfloran.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1. (2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (3) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer avseende Application (Reference EFSA‐GMO‐NL‐2007‐37) for the placing on the market of the insect‐resistant genetically modified maize MON89034, for food and feed uses, import and processing under Regulation (EC) No 1829/2003 from Monsanto, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/909. (4) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer avseende Assessment of genetically modified maize MON 89034 for renewal authorisation under Regulation (EC) No 1829/2003 (application EFSA-GMO-RX-015), EFSA Journal 2019, vol. 17, nr 11:5845, https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.2903/j.efsa.2019.5845. (5) ––––––––––– Under sin åttonde valperiod antog Europaparlamentet 36 resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer. Parlamentet har dessutom antagit följande resolutioner under sin nionde valperiod:Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MZHG0JG (SYN-ØØØJG-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0028).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan A2704-12 (ACS-GMØØ5-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0029).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 × DAS-40278-9 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 89034, 1507, MON 88017, 59122 och DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0030).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS-GHØØ1-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0054).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 89788 (MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0055).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 × 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och klyvningsprodukterna MON 89034 × NK603 × DAS-40278-9, 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och NK603 × DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0056).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × MIR604 × 1507 × 5307 × GA21 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre, fyra eller fem av de enskilda transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604, 1507, 5307 och GA21 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0057).Europaparlamentets resolution av den 14 maj 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0069).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och NK603, och om upphävande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1111 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0291).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan SYHT0H2 (SYN-ØØØH2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0292).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 87460 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 87460, MON 89034, MIR162 och NK603 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0293). (6) Kommissionens beslut 2009/813/EG av den 30 oktober 2009 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 (MON-89Ø34-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 289, 5.11.2009, s. 21). (7) Efsas yttrande, s. 21, https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.2903/j.efsa.2019.5845. (8) Medlemsstaternas synpunkter http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2007-042. (9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG - Kommissionens uttalande (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1). (10) Medlemsstaternas synpunkter http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2018-00673. (11) Kommissionens beslut 2005/635/EG av den 31 augusti 2005 om utsläppande på marknaden i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av en rapsprodukt (Brassica napus L., linje GT73) som modifierats genetiskt för tolerans mot herbiciden glyfosat (EUT L 228, 3.9.2005, s. 11). (12) Se skäl G. (13) Se Medlemsstaternas kommentarer, s. 7: https://doi.org/10.2903/j.efsa.2009.1193 och medlemsstaternas kommentarer s. 27: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2018-00673. (14) MacIntosh, S.C., Kishore, G.M., Perlak, F.J., Marrone, P.G., Stone, T.B., Sims, S.R., Fuchs, R.L., ”Potentiation of Bacillus thuringiensis insecticidal activity by serine protease inhibitors”, Journal of Agricultural and Food Chemistry 1990, 38, s. 1145–1152. (15) Se t.ex. Then, C., ”Risk assessment of toxins derived from Bacillus thuringiensis: synergism, efficacy, and selectivity”, Environmental Science Pollution Research 2010, 17, s. 791–797. (16) Se t.ex. Han, P., Niu, C.Y., Lei, C.L., Cui, J.J., Desneux, N., ”Quantification of toxins in a Cry1Ac + CpTI cotton cultivar and its potential effects on the honey bee Apis mellifera L.”, Ecotoxicology 2010,19, s.1452–1459, https://link.springer.com/article/10.1007/s10646-010-0530-z; Babendreier, D., Kalberer, N.M., Romeis, J., Fluri, P., Mulligan, E. och Bigler, F., ”Influence of Bt-transgenic pollen, Bt-toxin and protease inhibitor (SBTI) ingestion on development of the hypopharyngeal glands in honeybees”, Apidologie 2005, vol. 36, nr 4, s. 585–594, https://doi.org/10.1051/apido:2005049; och Liu, X.D., Zhai, B.P., Zhang, X.X., Zong, J.M., ”Impact of transgenic cotton plants on a non-target pest, Aphis gossypii Glover”, Ecological Entomology, vol. 30, nr.3, s. 307–315, https://doi.org/10.1111/j.0307-6946.2005.00690.x. (17) För en översyn, se Rubio-Infante, N., Moreno-Fierros, L., ”An overview of the safety and biological effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in mammals”, Journal of Applied Toxicology, maj 2016, vol. 36 nr 5, s. 630–648, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jat.3252/full. (18) Cry1Ac är endast en av flera Bt-toxiner som undersökts i detalj av Efsa. (19) Efsas första yttrande, s. 16, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/909. (20) Se skäl K. (21) Se t.ex. Hilbeck, A. och Otto, M. ”Specificity and combinatorial effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in the context of GMO risk assessment”, Frontiers in Environmental Science 2015, 3:71. (22) Hilbeck, A., Defarge, N., Lebrecht, T., Bøhn, T., ”Insecticidal Bt crops. EFSA’s risk assessment approach for GM Bt plants fails by design”, RAGES 2020, s. 4, https://www.testbiotech.org/sites/default/files/RAGES_report-Insecticidal%20Bt%20plants.pdf. (23) Medlemsstaternas kommentarer, s. 16: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2018-00673. (24) https://www.dtnpf.com/agriculture/web/ag/crops/article/2020/09/29/epa-proposes-phasing-dozens-bt-corn. (25) Douglas, M.R., Tooker, J.F., ”Large-Scale Deployment of Seed Treatments Has Driven Rapid Increase in Use of Neonicotinoid Insecticides and Preemptive Pest Management in U.S. Field Crops”, Environmental Science and Technology 2015, 49, 8, s. 5088–5097, https://pubs.acs.org/doi/10.1021/es506141g. (26) Neonikotinoider, https://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/approval_active_substances/approval_renewal/neonicotinoids_en. (27) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 av den 3 april 2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/2006 (EUT L 157, 8.6.2013, s. 1). (28) Medlemsstaternas kommentarer, s. 1: http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2018-00673. (29) Om det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén ”får”, inte ”ska”, kommissionen gå vidare med godkännandet, enligt artikel 6.3 i förordning (EU) nr 182/2011. (30) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). (31) https://tillymetz.lu/wp-content/uploads/2020/09/Co-signed-letter-MEP-Metz.pdf. (32) MON 87708 × MON 89788 × A5547-127, https://webgate.ec.europa.eu/dyna/gm_register/gm_register_auth.cfm?pr_id=100.

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om det europeiska medborgarinitiativet ”Minority SafePack – en miljon underskrifter för mångfald i Europa” (2020/2846(RSP))

P9_TA(2020)0370 B9-0403/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det europeiska medborgarinitiativet ”Minority SafePack – en miljon underskrifter för mångfald i Europa” (ECIXXXX),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 2, 3.3 och 11.4,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 19, 24, 53.1, 63, 79.2, 107.3 e, 108.4, 109, 118, 165.4, 167.5, 173.3, 177, 178 och 182.1,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/788 av den 17 april 2019 om det europeiska medborgarinitiativet(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt artiklarna 10, 21, 22 och 51,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser från den 21–22 juni 1993, där det fastställdes vilka krav som ett land måste uppfylla för att kunna bli medlem i Europeiska unionen (Köpenhamnskriterierna),

–  med beaktande av artikel 27 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som båda antogs av FN:s generalförsamling den 16 december 1966,

–  med beaktande av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk samt relevanta övervakningsorgans yttranden,

–  med beaktande av 1990 års Köpenhamnsdokument från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och de många tematiska rekommendationer och riktlinjer om minoriteters rättigheter som utfärdats av OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter och OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 november 2018 om minimistandarder för minoriteter i EU(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om skydd och icke-diskriminering av minoriteter i EU:s medlemsstater(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om likabehandling av språk i den digitala tidsåldern(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU(5),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 maj 2019 om en övergripande strategi för språkundervisning och språkinlärning(6),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols beslut och rättspraxis, i synnerhet mål T-646/13 (Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe mot kommissionen)(7), och mål T-391/17 (Rumänien mot kommissionen)(8),

–  med beaktande av kommissionens beslut (EU) 2017/652 av den 29 mars 2017 om det föreslagna medborgarinitiativet med rubriken Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe(9),

–  med beaktande av den offentliga utfrågning om det europeiska medborgarinitiativet Minority SafePack som anordnades den 15 oktober 2020 av utskottet för kultur och utbildning, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för framställningar,

–  med beaktande av förslaget i det europeiska medborgarinitiativet Minority SafePack gällande de rättsakter som förväntas av kommissionen på grundval av medborgarinitiativet, framlagt för kommissionen efter det att underskrifterna lämnats in och framlagt för parlamentet under den offentliga utfrågningen,

–  med beaktande av artikel 222.8 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I artikel 2 i EU-fördraget föreskrivs att ”unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter”.

B.  Enligt artikel 3.3 i EU-fördraget är unionens mål att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, solidaritet mellan medlemsstaterna, respekt för rikedomen hos unionens kulturella och språkliga mångfald samt skydd och utveckling av Europas kulturarv.

C.  Artikel 6 i EUF-fördraget föreskriver att unionen på områdena kultur och utbildning ska ha befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder. Kommissionen bör aktivt samarbeta med medlemsstaterna inom dessa politikområden, som också är av stor betydelse för personer som tillhör minoriteter.

D.  I enlighet med artikel 10 i EUF-fördraget ska unionen söka bekämpa all diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet.

E.  I artikel 21.1 i stadgan fastslås att all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden.

F.  I artikel 22 i stadgan framhålls att unionen ska respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden.

G.  Respekten för kulturell mångfald fastslås i artikel 167 i EUF-fördraget.

H.  Ungefär 8 procent av EU-medborgarna tillhör en nationell minoritet, och ungefär 10 procent talar ett regionalt språk eller ett minoritetsspråk. Med sina unika språk och kulturer utgör de en väsentlig del av unionens kulturella rikedom.

I.  Det allmänna begreppet minoriteter i Europa omfattas av ett brett spektrum av juridiska och akademiska termer. Dessa samhällsgrupper kallas ofta omväxlande nationella minoriteter, etniska grupper, traditionella eller inhemska minoriteter, nationaliteter, invånare i konstitutionella regioner, språkliga minoriteter, grupper som talar mindre använda språk, språkgrupper osv. För att komma förbi problemet med olika termer i Europa använder Europarådet i sin ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, som fortfarande utgör den högsta internationella standarden för skydd av minoriteter i Europa, termen ”nationell minoritet”. Medborgarinitiativet Minority SafePack använder termen ”nationella och språkliga minoriteter” för sådana minoritetsgrupper.

J.  Det finns en växande tendens med assimilering och språkförluster bland många nationella och språkliga minoriteter, vilket leder till språklig och kulturell utarmning inom EU och förlust av mångfald, något som EU ska skydda enligt fördragen. Utbildning är det viktigaste verktyget för att vitalisera och bevara minoritetsspråk.

K.  I Unescos atlas över världens hotade språk är 186 språk i EU:s medlemsstater listade som sårbara eller hotade och ytterligare tre språk som utdöda.

L.  Det europeiska medborgarinitiativet Minority SafePack lämnades in till kommissionen den 15 juli 2013 med uppmaning till EU-insatser till stöd för nationella och språkliga minoriteter på elva områden.

M.  Den 13 september 2013 fann inte kommissionen initiativet tillräckligt underbyggt för att registrera det. Organisatörerna av medborgarinitiativet överklagade till Europeiska unionens domstol och den 3 februari 2017 meddelade tribunalen att den ogiltigförklarade kommissionens beslut.

N.  För att efterleva tribunalens dom har kommissionen vidtagit nödvändiga åtgärder och omprövat medborgarinitiativets rättsliga tillåtlighet och genom antagandet av beslut (EU) 2017/652 registrerat initiativet på nio områden av de ursprungliga elva.

O.  I enlighet med artikel 15 i förordningen om medborgarinitiativet följs kommissionens kontroll av den juridiska tillåtligheten av en undersökning av medborgarinitiativets innehåll efter en framgångsrik insamling av underskrifter. Kommissionen lägger fram sina juridiska och politiska slutsatser om initiativet på grundval av EU-fördragen.

P.  I sin dom av den 24 september 2019 i mål T-391/17 bekräftade Europeiska unionens tribunal kommissionens beslut att registrera det europeiska medborgarinitiativet Minority SafePack.

Q.  Mellan den 3 april 2017 och den 3 april 2018 samlades 1 123 422 bestyrkta underskrifter in i EU, och den nationella minimitröskeln nåddes i 11 medlemsstater.

R.  Det europeiska medborgarinitiativet är det första instrumentet för gränsöverskridande deltagandedemokrati i världen, som ger medborgarna möjlighet att ta direkt kontakt med EU-institutionerna.

S.  Minority SafePack är det femte framgångsrika europeiska medborgarinitiativet av totalt sex hittills.

T.  Enligt artikel 14 i förordning (EU) 2019/788 ska parlamentet, efter anordnandet av en offentlig utfrågning, bedöma det politiska stödet för enskilda medborgarinitiativ. Parlamentet höll en offentlig utfrågning den 15 oktober 2020, i enlighet med artikel 222 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för det europeiska medborgarinitiativet som instrument och menar att dess potential måste utnyttjas fullt ut. Medborgarinitiativet ger medborgarna en enastående möjlighet att fastställa och formulera sina förväntningar och kräva åtgärder från EU:s sida. Att medborgarna får delta aktivt i politiska processer som påverkar dem är mycket viktigt för att föra det europeiska integrationsprojektet närmare medborgarna.

2.  Europaparlamentet påpekar att den nya förordningen om det europeiska medborgarinitiativet trädde i kraft den 1 januari 2020, och att det är det avgörande att de europeiska och nationella institutionerna gör sitt yttersta för att detta nya europeiska deltagandeinstrument ska bli framgångsrikt. Kommissionen bör ta vederbörlig hänsyn till de önskemål som mer än 1,1 miljoner EU-medborgare framför genom Minority SafePack-initiativet.

3.  Europaparlamentet påminner om att skyddet av personer som tillhör minoriteter är ett uttryckligt grundläggande värde för EU jämte demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget.

4.  Europaparlamentet påminner om att enligt artikel 3.3 i EU-fördraget ska unionen respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas. Parlamentet betonar att minoritetsspråk och minoritetskulturer är en integrerad och oförytterlig del av unionens kultur och arv. Parlamentet understryker att unionen bör uppmuntra medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa skyddet av rättigheterna för personer som tillhör minoriteter.

5.  Europaparlamentet uppmanar på nytt(10) kommissionen att i enlighet med subsidiaritetsprincipen utarbeta en gemensam ram med EU-minimistandarder för skydd av rättigheter för personer som tillhör minoriteter, väl förankrade i en rättslig ram som garanterar demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter i hela EU.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder och att upprätthålla rättigheterna för personer som tillhör minoriteter och se till att dessa rättigheter respekteras fullt ut.

7.  Europaparlamentet anser att språkliga rättigheter måste respekteras i samhällen med fler än ett officiellt språk, utan att en grupp får sina rättigheter beskurna jämfört med ett annan, i enlighet med varje medlemsstats konstitutionella ordning och nationella rätt. Främjandet av regionala språk och skyddet av språkgemenskaper bör respektera alla personers grundläggande rättigheter.

8.  Europaparlamentet anser att EU bör fortsätta att öka medvetenheten om flerspråkighet i hela Europa genom EU-program och aktivt främja fördelarna med flerspråkighet.

9.  Europaparlamentet påminner om att det inte finns någon gemensam definition av vem som kan anses tillhöra en nationell eller språklig minoritet i EU. Parlamentet understryker att alla minoriteter, oavsett definition, måste skyddas och betonar att alla definitioner bör tillämpas på ett flexibelt sätt samtidigt som principerna om subsidiaritet, proportionalitet och icke-diskriminering respekteras.

10.  Europaparlamentet efterlyser ett ömsesidigt förstärkande samarbete mellan EU och Europarådet vad gäller skyddet av nationella och språkliga minoriteters rättigheter. Ett sådant samarbete skulle ge EU möjlighet att bygga vidare på Europarådets insatser och erfarenheter och samtidigt ge Europarådet möjlighet att öka effektiviteten av genomförandet av dess rekommendationer, som utfärdats i samband med ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra och ratificera ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.

Medborgarinitiativets nio förslag

11.  Europaparlamentet erkänner att det är medlemsstaternas myndigheter som främst ansvarar för skyddet av nationella och språkliga minoriteter. Unionen spelar emellertid en viktig roll genom stödet till medlemsstaternas myndigheter i detta arbete. Parlamentet påpekar att ett antal medlemsstater utgör framgångsrika exempel på en respektfull och harmonisk samexistens mellan olika befolkningsgrupper, även när det gäller strategier för återupplivande av språk och kultur. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis om skydd av och stöd till rättigheter för personer som tillhör minoriteter, och uppmanar EU att underlätta sådana utbyten.

12.  Europaparlamentet anser att aktiva åtgärder för bevarande av den kulturella och språkliga identiteten till gagn för personer som tillhör nationella och språkliga minoriteter måste till, däribland inom områdena utbildning, kultur och offentliga tjänster.

13.  Europaparlamentet uttrycker oro över den alarmerande ökningen av hatbrott och hatpropaganda som motiveras av rasism, främlingsfientlighet eller intolerans mot personer som tillhör nationella och språkliga minoriteter i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda kampanjer mot hatpropaganda samt att bekämpa rasism och främlingsfientlighet mot personer som tillhör nationella och språkliga minoriteter.

14.  Europaparlamentet erkänner de nationella och språkliga minoriteternas bidrag till EU:s kulturarv och framhåller mediernas roll.

15.  Europaparlamentet framhåller att språklig mångfald är en värdefull del av Europas kulturella rikedom som bör skyddas för att regionala språk eller minoritetsspråk ska kunna överföras från generation till generation. Parlamentet uttrycker stor oro över regionala språk eller minoritetsspråk som riskerar att utrotas, och understryker att fler åtgärder behöver vidtas på detta område. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att främja språkinlärning i hela EU, inbegripet inlärning av minoritetsspråk. I medborgarinitiativet framförs önskemålet om ett europeiskt centrum för språklig mångfald för att skydda den rika mångfalden av europeiska språk.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ta hänsyn till nationella eller språkliga minoriteters behov vid utformningen av finansieringsprogram. Skyddet av flerspråkighet och kulturell mångfald är en drivkraft för regional utveckling och innovation och man bör i samband med de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Sammanhållningsfonden ta hänsyn till detta. Finansiering från Horisont Europa för studier av kulturell och språklig mångfald och dess inverkan på den ekonomiska utvecklingen i EU:s regioner skulle möjliggöra en bättre inriktning av den offentliga politiken för nationella och språkliga minoriteter.

17.  Europaparlamentet erkänner språkets roll i kulturen och oroar sig över att kulturaktörer som är aktiva på regionala språk eller minoritetsspråk kan ha svårare att nå ut till en bred publik och få tillgång till ekonomiska och administrativa resurser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till regionala förhållanden och vidta åtgärder som ger kulturaktörerna kulturell yttrandefrihet, oavsett deras språkliga eller andra särdrag.

18.  Europaparlamentet anser att alla EU-medborgare bör kunna njuta av kultur och underhållning på sitt eget språk. De språkliga minoriteterna är ofta för små eller saknar institutionellt stöd för att bygga upp ett eget omfattande medietjänstsystem. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att göra en bedömning och vidta de lämpligaste åtgärderna för att stödja utvecklingen av sådana medietjänster. Parlamentet konstaterar att sedan Minority SafePack-initiativet lades fram för kommissionen 2013 har viktiga förslag som rör upphovsrätt och audiovisuella medietjänster redan antagits av medlagstiftarna. Parlamentet noterar kommissionens nyligen antagna meddelande om den första kortsiktiga översynen av förordningen om geoblockering (COM(2020)0766), där kommissionen föreslår en ingående lägesbedömning 2022, när man kan se de fulla effekterna av förordningen. Parlamentet välkomnar kommissionens plan att inleda en dialog med berörda parter om audiovisuellt innehåll som en del av dess handlingsplan för medier och audiovisuella sektorn. Parlamentet betonar att man måste säkerställa att hänsyn tas till minoritetsspråken i framtida lagstiftning.

19.  Europaparlamentet påpekar att ett stort antal statslösa personer i Europeiska unionen tillhör nationella och språkliga minoriteter. Parlamentet menar att med vederbörlig hänsyn till medlemsstaternas suveränitet och befogenheter skulle positiva åtgärder kunna vidtas i detta hänseende. Parlamentet påpekar att beviljande eller återkallande av medborgarskap är en nationell behörighet.

20.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för det europeiska medborgarinitiativet ”Minority SafePack – en miljon underskrifter för mångfald i Europa”. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera i enlighet med detta och att föreslå rättsakter på grundval av fördragen, förordningen om det europeiska medborgarinitiativet och i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet påpekar att det initiativ som kommissionen registrerat efterlyser lagstiftningsförslag på nio olika områden, och påminner om att man i initiativet begär att varje enskilt förslag ska granskas och bedömas separat.

o
o   o

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 130, 17.5.2019, s. 55. (2) EUT C 363, 28.10.2020, s. 13. (3) EUT C 463, 21.12.2018, s. 21. (4) EUT C 433, 23.12.2019, s. 42. (5) EUT C 93, 9.3.2016, s. 52. (6) EUT C 189, 5.6.2019, s. 15. (7) ECLI:EU:T:2017:59. (8) ECLI:EU:T:2019:672. (9) EUT L 92, 6.4.2017, s. 100. (10) Europaparlamentets resolution av den 13 november 2018 om minimistandarder för minoriteter i EU (EUT C 363, 28.10.2020, s. 13).

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (2020/2084(INI))

P9_TA(2020)0371 A9-0233/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 3 och 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 9, 151, 152, 153, 156, 157, 162 och 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av protokoll 1, 8 och 28 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt avdelning IV (Solidaritet),

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som proklamerades av Europeiska rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen i november 2017,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av Parisavtalet från COP21 2015, särskilt ingressen, där parterna med kraft uppmanas att vid genomförandet av sin politik och sina åtgärder främja en rättvis omställning av arbetskraften och skapande av anständigt arbete och arbetstillfällen av hög kvalitet i enlighet med nationellt fastställda prioriteringar och strategier för utveckling,

–  med beaktande av ILO:s konventioner och rekommendationer, särskilt 1947 års konvention om yrkesinspektion (nr 81), ILO:s hundraårsdeklaration (2019) och ILO:s riktlinjer från februari 2016 för en rättvis omställning till miljömässigt hållbara ekonomier och samhällen för alla,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 1, 3, 4, 5, 8, 10 och 13,

–   med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som trädde i kraft i EU den 21 januari 2011 i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–   med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(1) (direktivet om likabehandling i arbetslivet),

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426) och parlamentets ståndpunkt av den 2 april 2009 om detta förslag(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 januari 2020 Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (COM(2020)0014),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020 EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020 EU-budgeten som motor i den europeiska återhämtningsplanen (COM(2020)0442),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020 Kommissionens justerade arbetsprogram för 2020 (COM(2020)0440),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 28 maj 2020 till rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens återhämtningsinstrument för att stödja återhämtningen efter covid-19-pandemin (COM(2020)0441),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen(4),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 17 juni 2020 om de demografiska förändringarnas konsekvenser (COM(2020)0241),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska regionkommittén av den 18 januari 2017 EU:s svar på den demografiska utmaningen (2017/C017/08),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 1 juli 2020 till rådets rekommendation om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (COM(2020)0275),

–  med beaktande av det arbetsdokument av den 1 juli 2020 från kommissionens avdelningar som åtföljer förslaget till rådets rekommendation om en väg till jobb – en förstärkt ungdomsgaranti (SWD(2020)0124),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 10 juli 2020 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(5),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 8 juli 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller medlen för den särskilda tilldelningen för sysselsättningsinitiativet för unga(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2019 om sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet(7),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(8),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga strategin för hållbar tillväxt 2020,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 december 2019 om den årliga strategin för hållbar tillväxt 2020 (COM(2019)0650),

–  med beaktande av det utkast till gemensam sysselsättningsrapport av den 17 december 2019 från kommissionen och rådet som åtföljer meddelandet om den årliga strategin för hållbar tillväxt 2020,

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2019/1181 av den 8 juli 2019 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2019 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2019(10),

–  med beaktande av de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission 2019–2024, En ambitiösare union, som lades fram av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen,

–  med beaktande av yttrandet av den 23 januari 2019 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Social dialog för innovation i den digitala ekonomin(11),

–  med beaktande av kommissionens ekonomiska vårprognos 2020 av den 6 maj 2020,

–  med beaktande av yttrandet av den 18 september 2020 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Rimliga minimilöner i Europa,

–  med beaktande av yttrandet av den 15 juli 2020 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Den europeiska återhämtningsplanen och den fleråriga budgetramen 2021–2027,

–  med beaktande av yttrandet av den 11 december 2019 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Gemensamma miniminormer för arbetslöshetsförsäkring i EU-medlemsstaterna – ett konkret steg i riktning mot ett effektivt genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter(12),

–  med beaktande av studien från Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) COVID-19: Policy responses across Europe (Covid-19: politiska åtgärder i hela Europa),

–  med beaktande av det gemensamma forskningscentrumets tekniska rapport The COVID confinement measures and EU labour markets (Isoleringsåtgärderna i samband med covid-19 och EU:s arbetsmarknader), som offentliggjordes 2020, särskilt dess analys av de senaste tillgängliga uppgifterna om mönstren för distansarbete i EU,

–  med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan och Turinprocessen, som inleddes 2014 i syfte att stärka den europeiska sociala stadgans fördragssystem inom Europarådet och dess förhållande till EU-rätten,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9-0233/2020), och av följande skäl:

A.  Hållbar utveckling är ett väsentligt mål för Europeiska unionen. Den sociala marknadsekonomin bygger på två kompletterande pelare, nämligen genomförandet av konkurrens och kraftfulla socialpolitiska åtgärder, som bör leda till uppnåendet av full sysselsättning och sociala framsteg. De tre pelarna för hållbar utveckling är den ekonomiska pelaren, den sociala pelaren och miljöpelaren. Hållbar utveckling bygger bland annat på full sysselsättning och sociala framsteg. Detta är ett grundläggande mål för Europeiska unionen som fastställs i artikel 3.3 i EU‑fördraget. Hittills har ekonomisk och miljömässig hållbarhet prioriterats.

B.  Europa står inför nya utmaningar, såsom en ökande ojämlikhet mellan generationer, minskade sociala, hälsorelaterade, ekonomiska och miljömässiga möjligheter och resurser, territoriella skillnader och ojämlik tillgång till grundläggande sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, arbetstillfällen och affärsmöjligheter samt social infrastruktur. Att minska ojämlikheten är ett delat ansvar mellan EU och medlemsstaterna. Ojämlikheten (i inkomst och möjligheter) har ökat i de flesta medlemsstater sedan den ekonomiska krisen 2008, och utmanar både hållbarhets- och delaktighetsaspekten av tillväxten och den sociala sammanhållningen, och mot bakgrund av detta har det varit svårt att göra framsteg mot EU:s mål för 2020.

C.  Det finns i Europa och världen ett starkt och förmodat behov av en rättvis omställning till hållbart utnyttjande av resurser, sänkta koldioxidutsläpp och ett starkt miljöskydd för att skydda försörjningen, tryggheten, hälsan och välståndet för framtida generationer. Omställningen till en stabil och hållbar grön och miljövänlig ekonomi och social dimension kommer att kräva samarbete mellan offentliga och privata aktörer, och måste åtföljas av en process med återindustrialisering, modernisering av den industriella basen och förstärkning av den inre marknaden. De gröna, digitala och demografiska omställningarna påverkar Europas regioner, sektorer, arbetstagare och befolkningsgrupper på olika sätt, och dessa omställningar kommer att kräva betydande kompetensutveckling och omfördelning av arbetskraft för att förhindra förlust av arbetstillfällen i de berörda sektorerna.

D.  De europeiska regioner där behovet av en hållbar omställning är störst är vanligen också de som har högst nivåer av fattigdom och utestängning. Det behövs kraftfulla åtgärder och investeringar för en snabb återhämtning, som bör fokusera på att mildra de ekonomiska och sociala effekterna av pandemin, starta om den ekonomiska verksamheten, främja hållbar utveckling, den gröna omställningen och den digitala omvandlingen och genomföra principerna för den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att uppnå effektivare och starkare välfärdsstater. Ett internationellt konkurrenskraftigt Europa måste bygga på ett starkt socialt Europa för att skapa en väg mot hållbar tillväxt, arbetstillfällen av hög kvalitet och kraftfulla sociala välfärdssystem för alla.

E.  Eurofounds forskning visar hur komplex den sociala dimensionen i Europeiska unionen är och talar för att den sociala resultattavla som åtföljer den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör kompletteras med ytterligare indikatorer som omfattar arbetstillfällenas kvalitet, social rättvisa och lika möjligheter, kraftfulla sociala välfärdssystem och rättvis rörlighet.

F.  Europa 2020-strategin lanserades 2010 för att främja smart, hållbar och inkluderande tillväxt. Hållbarhet och delaktighet borde ha prioriterats i större utsträckning, snarare än tillväxt, vid genomförandet av Lissabonstrategin.

G.  I enlighet med artikel 151 i EUF-fördraget ska unionens och medlemsstaternas mål, med beaktande av sådana grundläggande sociala rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, vara att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkoren och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utestängning. Initiativ från den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett ansvar som delas mellan EU och medlemsstaterna, som har olika sociala system och traditioner. Sådana initiativ bör därför skydda nationella system för förhandling om kollektivavtal, som erbjuder högre skyddsnivåer. De grundläggande rättigheterna, proportionalitetsprincipen, rättslig säkerhet, likhet inför lagen och subsidiaritetsprincipen är allmänna principer i EU-rätten och måste därför respekteras.

H.  Kvinnor är underrepresenterade i det ekonomiska och politiska ledarskap som fattar besluten om de politiska covid-19-åtgärderna. Kvinnor bör involveras i beslutsfattandet så att de kan bidra med bredare perspektiv, kunskaper och erfarenheter, vilket skulle ge bättre politiska resultat.

I.  Sociala välfärdssystem bidrar till att garantera ett anständigt liv. Dessa system omfattar social trygghet, hälso- och sjukvård, utbildning, bostäder, sysselsättning, rättsväsende och sociala tjänster för missgynnade grupper och spelar en nyckelroll när det gäller att uppnå en hållbar social utveckling, främja jämlikhet och social rättvisa och säkerställa rätten till socialt skydd, i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948). Politiken för socialt skydd är en viktig del av nationella utvecklingsstrategier för att minska fattigdomen och utsattheten i hela livscykeln och för att stödja en inkluderande och hållbar tillväxt.

J.  Social dialog och förhandlingar om kollektivavtal är viktiga instrument för arbetsgivare och fackföreningar för att skapa rättvisa löner och arbetsvillkor, och starka kollektivförhandlingssystem ökar medlemsstaternas motståndskraft i ekonomiska kristider. Samhällen med starka system för förhandling om kollektivavtal är ofta mer välmående och jämlika. Rätten till förhandlingar om kollektivavtal är en fråga som rör alla europeiska arbetstagare och som även kan ha avgörande konsekvenser för demokratin och rättsstatsprincipen, inbegripet respekten för de grundläggande sociala rättigheterna. Förhandlingsrätten är en grundläggande rättighet i Europa, och EU-institutionerna är enligt artikel 28 i stadgan om de grundläggande rättigheterna skyldiga att respektera den. I detta sammanhang är en politik som respekterar, främjar och stärker kollektivförhandlingar och arbetstagarnas ställning i lönesättningssystemen avgörande för att skapa goda arbetsvillkor.

K.  Förhandlingar om kollektivavtal är ett viktigt instrument för att främja rättigheter i arbetslivet. Enligt uppgifter från OECD har både den fackliga anslutningsgraden och andelen arbetstagare som omfattas av kollektivavtal minskat betydligt de senaste årtiondena. Andelen arbetstagare som omfattas av kollektivavtal har varit på nedgång i 22 av EU:s 27 medlemsstater sedan 2000. Arbetstillfällenas och arbetsmiljöns kvalitet är i genomsnitt högre i länder där arbetsmarknadens parter är väl organiserade och där en stor andel av arbetstagarna omfattas av kollektivavtal. Förhandlingar om kollektivavtal främjar goda resultat på arbetsmarknaden, under förutsättning att kollektivavtalen omfattar en stor andel arbetstagare och är väl samordnade.

L.  Enligt Eurofound har förhandlingar om kollektivavtal hamnat under press och recessionen 2008 ledde till att förhandlingarna decentraliserades. Det uppskattas att var sjätte arbetstagare i EU omfattas av ett kollektivt löneavtal, men det är svårt att få tillförlitliga belägg i form av mer djupgående uppgifter om andelen arbetstagare i hela EU som omfattas av kollektivavtal och av förhandlingar om dem. Enligt uppgifter från Europeiska fackföreningsinstitutet ligger den genomsnittliga fackliga anslutningsgraden i hela EU på omkring 23 procent, med stora skillnader i den fackliga anslutningsgraden mellan medlemsstaterna, från 74 procent till så lite som 8 procent. Även medlemskapen i arbetsgivarorganisationer och den andel av marknaderna som de företräder varierar avsevärt.

M.  Sociala investeringar handlar om att investera i människor för att förbättra deras levnadsvillkor. Centrala politikområden för sociala investeringar omfattar social trygghet, hälso- och sjukvård, långtidsvård, utbildning, bostäder, sysselsättning, rättsväsende och sociala tjänster för missgynnade grupper. En väl utformad socialpolitik bidrar starkt till hållbar utveckling och tillväxt och till att skydda människor från fattigdom och fungerar som en ekonomisk stabilisator.

N.  Fattigdomen förväntas öka som en av covid-19-pandemins effekter. Kvinnor, ungdomar, äldre personer, personer med funktionsnedsättning och stora familjer är mer utsatta för risk på grund av den här utvecklingen. Antalet enpersonshushåll och äldre personer som lever ensamma ökar. Enpersonshushåll löper större risk att drabbas av fattigdom och social utestängning, och särskilt äldre kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom än äldre män om de lever ensamma. Hushåll med ensamstående föräldrar löper stor risk att drabbas av fattigdom och utsatthet och har svårt att få sina budgetar att gå ihop på grund av att de har en enda inkomst och lägre sysselsättningsgrad. Ett ökande antal unga vuxna förlitar sig numera på att föräldrahemmet skyddar dem från fattigdom, men 29 procent av alla hushåll med tre generationer riskerar att drabbas av fattigdom och 13 procent är allvarligt utsatta.

O.  Könsdiskriminering i hemmet och på arbetsmarknaden kan leda till en ojämlik resursfördelning som gör att kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom och social utestängning än män. Kvinnor som blir fattiga har sämre möjligheter att ta sig ur fattigdomen.

P.  Det finns fortfarande en betydande horisontell och vertikal segregering på arbetsmarknaden i EU, och kvinnor är överrepresenterade inom mindre lönsamma sektorer. Kvinnor med otrygga anställningsavtal har drabbats särskilt hårt av covid-19-pandemin, eftersom det var de som först förlorade sina jobb, vilket har fått ekonomiska konsekvenser för deras familjer och deras ekonomiska oberoende och medfört att de inte omfattas av ett tillräckligt socialt skydd i kristider.

Q.  Nästan 109 miljoner människor riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning i EU-27 under 2018, vilket motsvarar 21,7 procent av den totala befolkningen, varav 23 miljoner är barn(13). EU uppnådde inte sitt mål om att fram till 2020 minska antalet människor som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner. Antalet människor som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning kommer sannolikt att öka inom unionen till följd av covid-19-krisen. Hemlösheten har kontinuerligt ökat med 70 procent i de flesta medlemsstater under det senaste årtiondet, och minst 700 000 personer saknar tak över huvudet varje natt i EU. Covid-19 har visat att hemlösheten är både en social kris och en folkhälsokris(14). Omkring en femtedel av alla personer i EU riskerar att bli allvarligt skuldsatta och många får inte de sociala förmåner som de har rätt till enligt sina nationella system.

R.  En av fem arbetstagare i EU har ett arbete av låg kvalitet. Sysselsättningspolariseringen och atypiska anställningsformer förväntas öka ytterligare under det kommande årtiondet och det kommer att finnas fler arbetstillfällen inom de högre och lägre ändarna av kompetensspektrumet(15). Tekniska förändringar och användning av artificiell intelligens kan förändra arbetsmarknaden avsevärt. Det leder till ytterligare inkomstskillnader. Efterfrågan på arbetskraft har konsekvent varit lägst i mitten av löneskalan, särskilt under perioderna av recession och minskad sysselsättning mellan 2008 och 2013, delvis på grund av att sysselsättningen gick över från tillverknings- och byggsektorn till tjänster. Den här tendensen kommer sannolikt att förstärkas ytterligare av pandemin. Lågkvalificerade arbeten kommer alltid att vara viktiga för samhällena och måste erbjuda anständiga löner och villkor. Digitaliseringen kan skapa möjligheter och tillfällen till kompetensutveckling, men förbättrar inte nödvändigtvis arbetsvillkoren eller skapar nya arbetstillfällen av hög kvalitet för alla.

S.  Det sker knappt någon övergång från visstids- till tillsvidareanställningar. Av alla arbetstagare är 60 procent ofrivilligt fast i visstidsanställningar. Övergångsgraden är särskilt låg i länder med många visstidsanställningar. Även offentliga förvaltningar har alltför ofta använt sig av tillfälligt anställda, med mer otrygga arbetsvillkor, för att ersätta tjänstemän.

T.  Eurofounds forskning om nya anställningsformer visar att nya och allt viktigare anställningsformer som avviker från de traditionella förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare och/eller kännetecknas av icke-traditionell arbetsorganisation och icke-traditionella arbetsmönster brukar omfattas i mindre utsträckning av socialt skydd, social dialog och förhandlingar om kollektivavtal. Eftersom sådana anställningsformer också används mer intensivt under tider av ekonomiska utmaningar, bör man överväga insatser mot den förväntade krisen på arbetsmarknaden till följd av covid-19-pandemin.

U.  Arbetslösheten är över 7 procent och ungdomsarbetslösheten har gått upp till 17 procent och förväntas öka ytterligare till följd av covid-19-krisen(16) och särskilt drabba kvinnor och arbetstagare med lågkvalificerade jobb. Arbetslösheten i euroområdet förväntas öka från 8,3 procent under 2020 till cirka 9,3 procent under 2021, med stora skillnader mellan medlemsstaterna(17). Arbetslösheten bland särskilda grupper, såsom personer med funktionsnedsättning, etniska minoriteter såsom romer, ungdomar och äldre människor, kan vara betydligt högre. Enligt Eurofounds undersökning Leva, arbeta och covid-19 hade covid-19-krisen en dramatisk påverkan på arbetsmarknaden, där 8 procent av alla anställda och 13 procent av alla enskilda egenföretagare har blivit arbetslösa sedan pandemin började. Även de som fanns kvar på arbetsmarknaden påverkades av krisens konsekvenser, med en betydande minskning av antalet arbetstimmar, vilket avspeglades i inkomstförluster och oro över det framtida deltagandet på arbetsmarknaden och ekonomisk osäkerhet.

V.  Enligt Eurostat fanns det 2018 i EU-28 8,3 miljoner undersysselsatta deltidsarbetande arbetstagare, 7,6 miljoner personer som stod till arbetsmarknadens förfogande men som inte sökte arbete och ytterligare 2,2 miljoner personer som sökte arbete utan att kunna börja arbeta inom en kort tidsperiod. Totalt 18,1 miljoner människor upplevde någon form av arbetslöshet i EU-28 under 2018.

W.  Kampen mot ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten bland äldre är fortfarande en av de största utmaningarna på regional nivå i EU.

X.  Covid-19-krisen har avslöjat kränkningar av gränsöverskridande arbetstagares, gränsarbetares och säsongsarbetares rättigheter och visat hur utsatt deras situation är, med låga nivåer av socialt skydd och samordning av de sociala trygghetssystemen. Det krävs därför kraftfullare reglering, effektivare övervakning och effektiv tillämpning av anständiga arbetsvillkor samt bostadsförhållanden och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag måste förbättras i detta avseende.

Y.  Skillnaden mellan kvinnor och män när det gäller deltagandet i arbetslivet var 11,7 procent 2019. Denna skillnad har en enormt hög ekonomisk kostnad för EU, motsvarade 320 miljarder euro per år eller 2,37 procent av EU:s BNP. Covid-19-krisen påverkar i oproportionerligt hög grad kvinnors arbetssituation och sociala situation, då 26,5 procent av alla kvinnor har otrygga anställningar, vilket motsvarar 60 procent av de som arbetar deltid. Kvinnor drabbas hårdare än män av svårigheterna till följd av covid-19-pandemin på grund av de anställningssektorer som är kvinnodominerade och bördan av omsorgen om barn och äldre, som fortfarande vilar särskilt tung på deras axlar.

Z.  Personer med funktionsnedsättning och äldre personer är särskilt känsliga för effekterna av covid-19-krisen. De kommer sannolikt att drabbas oproportionerligt hårt och ha särskilda stödbehov som måste beaktas redan från början vid insatser mot pandemin, och forskning visar att dessa grupper löper stor risk att drabbas av psykisk ohälsa.

AA.  Europas regioner står inför långsiktiga demografiska utvecklingar, från längre förväntad livslängd till lägre födelsetal, åldrande samhällen, krympande arbetskraft, mindre hushåll och ökande urbanisering. Europas minskande andel av världens befolkning, som förväntas utgöra mindre än 4 procent 2070, kommer att medföra utmaningar. Landsbygdsområden och perifera områden påverkas kraftigt av de demografiska förändringarna.

AB.  Pandemin har drabbat de äldre särskilt hårt, och ibland förvärrat situationen för isolerade personer. Äldre personer löper störst risk att bli utan tillgång till internet och modern teknik och löper därför större risk för utestängning, även digital utestängning.

AC.  Krisen har lett till ökad fattigdom i städerna, vilket påverkar fler hushåll med medelinkomst och skapar nya riskgrupper, leder till djupare territoriell ojämlikhet, förvärrar de sociala nackdelarna i fattiga stadsdelar och den ojämlika tillgången till offentliga tjänster och ökar efterfrågan på sociala tjänster och social infrastruktur på lokal nivå i en tid då de lokala budgetarna är överbelastade.

AD.  Forskning baserad på 2015 års europeiska undersökning om arbetsvillkor visar att dubbelt så många av dem som regelbundet arbetar hemifrån rapporterar att de arbetar mer än de 48 timmar per vecka som föreskrivs i EU-lagstiftningen och vilar mindre än elva timmar mellan arbetsdagar, jämfört med personer som arbetar i sin arbetsgivares lokaler. Nästan 30 procent av dessa distansarbetare rapporterar att de arbetar på sin fritid varje dag eller flera gånger i veckan, jämfört med mindre än 5 procent av arbetstagarna som arbetar på kontor. Det är också mer sannolikt att personer som regelbundet arbetar på distans rapporterar att de lider av arbetsrelaterad stress, sömnrubbningar och svårigheter att förena arbete och familjeansvar.

AE.  Till följd av covid-19 och de åtgärder som vidtagits för att bekämpa pandemin, det vill säga isolering och distansarbete, har kvinnor som lever i våldspräglade förhållanden blivit ständigt utsatta för våld, vilket har lett till ett ökat antal fall av våld mot kvinnor. En av konsekvenserna av isoleringsåtgärderna är att könsrelaterat våld och våld inom familjen har ökat explosionsartat med cirka 30 procent i vissa europeiska länder. Sammanlagt har över 243 miljoner kvinnor i världen i åldrarna 15–49 år utsatts för sexuellt och/eller fysiskt våld under de senaste 12 månaderna.

AF.  Trycket på kvinnorna har ökat ytterligare. De nya flexibla former av arbete som införts, som kan utvidgas och som sker på bekostnad av åtskillnaden mellan arbete och privatliv, har lett till en explosion av nya former av psykologiska och sexuella trakasserier, både på och utanför nätet, under nedstängningen. En överväldigande majoritet av företagen och regeringarna har underlåtit att vidta åtgärder mot dessa företeelser.

1.  Europaparlamentet framhåller att EU har inlett en omställning till en koldioxidsnål, klimatneutral, resurseffektiv och cirkulär ekonomi som måste säkerställa högsta nivå i fråga om social rättvisa, ökad välfärd, sociala framsteg, säkerhet, välstånd, jämlikhet och delaktighet och inte lämna någon på efterkälken. Parlamentet anser att hållbar utveckling är djupt rotad i det europeiska projektet och de europeiska värdena, och att social hållbarhet är en grundläggande förutsättning för en rättvis och inkluderande grön, digital och demografisk omställning. Parlamentet insisterar på att dessa processer måste ske inom ramen för en omställning som kan erbjuda sociala möjligheter och delat välstånd för att man ska kunna minska ojämlikheten. Parlamentet betonar att social rättvisa, anständigt arbete med en lön som det går att leva på, lika möjligheter, rättvis rörlighet och kraftfulla välfärdssystem är avgörande delar i en rättvis omställning till ett hållbart och socialt Europa.

2.  Europaparlamentet anser att denna återhämtningsperiod måste vara rätt tid för reformer som fullt ut stödjer genomförandet av FN:s Agenda 2030 och dess 17 mål för hållbar utveckling och som bygger på solidaritet, integration, social rättvisa, en rättvis fördelning av välståndet, jämställdhet, högkvalitativa offentliga välfärdssystem, sysselsättning av hög kvalitet och hållbar tillväxt – en modell som säkerställer jämlikhet och socialt skydd, tar hänsyn till utsatta gruppers behov, förbättrar deltagandet och medborgarskapet och höjer levnadsstandarden för alla. Parlamentet anser att det här är det bästa sättet för EU att komma ut ur den här krisen som en mer hållbar, mer motståndskraftig och rättvisare union för nästa generation.

3.  Europaparlamentet betonar att framsteg mot ett hållbart, rättvist och inkluderande socialt Europa kräver ett starkt gemensamt engagemang för både främjandet av FN:s Agenda 2030 och genomförandet och förverkligandet av principerna och rättigheterna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet framhåller att det måste utformas en ambitiös politisk agenda med identifierbara, genomförbara, hållbara, tydliga och obligatoriska mål och indikatorer för social hållbarhet. Parlamentet påpekar att EU:s nästa sociala toppmöte, som planeras äga rum i maj 2021 i Porto, skulle vara ett utmärkt tillfälle för ledarna för de 27 medlemsstaterna samt Europeiska rådet, Europaparlamentet och kommissionen att anta denna agenda på högsta politiska nivå. Parlamentet efterlyser medverkan från arbetsmarknadens parter under hela processen.

Styrningsram för sociala framsteg

4.  Europaparlamentet anser att Portoagendan bör ha en dubbel inriktning, dvs. att den bör fokusera på delen om social hållbarhet i EU:s agenda för hållbar utveckling fram till 2030, samtidigt som den banar väg för förverkligandet av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter genom antagandet av en handlingsplan samt att den bör fungera som en uppföljning av Lissabonstrategin och fastställa ambitiösa och obligatoriska mål och instrument som fastställer vägen till sociala framsteg och hållbarhet. Parlamentet anser att denna agenda skulle kunna innehålla den strategiska ramen för ett hållbart, rättvist och inkluderande socialt Europa till 2030.

5.  Europaparlamentet betonar att målen för en ny agenda för ett starkt socialt Europa måste fokusera på att skydda alla, särskilt de mest utsatta, och på att göra återhämtningen inkluderande och socialt rättvis och att dessa mål måste stärkas genom obligatoriskt genomförande som tar hänsyn till nationella särdrag och behov och återspeglar ekonomiska och miljömässiga skyldigheter vars efterlevnad är kopplad till tillgången till EU-medel. Parlamentet anser i detta avseende att EU:s och medlemsstaternas politiska åtgärder, program och reformer bör utformas på ett sätt som skulle bidra till uppnåendet av dessa obligatoriska mål och att det rättsliga skyddet bör innebära att åtgärder, politik, program eller reformer som skulle kunna få en negativ inverkan på eller hämma framstegen med att uppnå dessa mål bör förhindras.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att en styrningsram för ett socialt och hållbart Europa bör förankras i följande reformer: integrering av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och ett protokoll om sociala framsteg i fördragen som skyddar sociala rättigheter på samma nivå som ekonomiska friheter på den inre marknaden och antagande av en pakt för hållbar utveckling och sociala framsteg som gör sociala och hållbara mål obligatoriska, i syfte att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling. Parlamentet anser dessutom att processen med planeringsterminen bör följa gemenskapsmetoden och avtalas mellan rådet och Europaparlamentet, samtidigt som fler socialpolitiska områden bör omfattas av beslutsförfarandet med kvalificerad majoritet, särskilt icke-diskriminering, socialt skydd av arbetstagare (utom i gränsöverskridande situationer), skydd av arbetstagare vars anställningsavtal har sagts upp, representation och kollektivt försvar av arbetstagares och arbetsgivares intressen samt anställningsvillkor för tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i EU.

Ekonomiska medel för ett starkt socialt och hållbart Europa

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja den finanspolitiska flexibiliteten i tillämpningen av EU:s regler om offentliga finanser och finanspolitik för att ta hänsyn till exceptionella utgifter, i syfte att förebygga och mildra de sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin, stärka de sociala välfärdssystemen och finansiera arbetstillfällen av hög kvalitet, offentliga tjänster, kampen mot fattigdom och den gröna och digitala omställningen. Parlamentet välkomnar EU:s återhämtningsplan NextGenerationEU. Parlamentet betonar att en rättvis grön och digital omställning endast kan uppnås med lämpligt stöd till utbildning och social omsorg och hälso- och sjukvårdsinfrastruktur, så att man säkerställer social rättvisa, social sammanhållning och välstånd för alla. Parlamentet är bekymrat över att de sociala välfärdssystemen under den rådande krisen är mer pressade än någonsin och att de relaterade offentliga utgifterna kommer att öka exponentiellt. Parlamentet understryker att utgifterna för krisåtgärderna inte bör ske på bekostnad av dem som har det sämst ställt, utan bäras på ett rättvist sätt. Parlamentet betonar därför att EU:s investeringar genom återhämtningsplanen – för att kunna driva på återhämtningen – måste ha en stark social dimension som stärker de sociala välfärdssystemen och investerar i social trygghet, tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning, bostäder till ett överkomligt pris, sysselsättning, rättsväsende och sociala tjänster för utsatta grupper för att bekämpa de sociala konsekvenserna av krisen. Parlamentet anser att investeringar i utbildning, väl utformade progressiva skatte- och bidragssystem, sociala investeringar och tillhandahållande av offentliga och sociala tjänster av hög kvalitet är nödvändiga för att förhindra att nackdelar förs vidare från en generation till nästa. Parlamentet betonar vikten av att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter i samband med den europeiska återhämtningsplanen och faciliteten för återhämtning och resiliens på samma nivå som den gröna given och den digitala omställningen. Parlamentet vill därför att de kommande reformerna i anslutning till återhämtningspaketet ska innefatta uppåtgående social konvergens som ett av huvudmålen för de nationella reformprogrammen, bland annat genom ekonomiskt stöd. I detta avseende anser parlamentet att de nya Porto-målen för 2030 bör stödjas i återhämtningsplanen tillsammans med de ekonomiska och miljömässiga målen.

8.  Europaparlamentet framhåller att sociala investeringar i återhämtningspaketet bör ha samma ambitionsnivå som Portoagendans mål, i syfte att även tillhandahålla nödvändigt ekonomiskt stöd. Parlamentet anser att särskilda planer för sociala framsteg bör beskriva hur målen i Portoagendan och principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter kommer att genomföras, storleken på de sociala investeringarna, de aktuella områdena och de positiva resultat som man siktar på.

9.  Europaparlamentet påminner om att system för korttidsarbete är ett effektivt verktyg för att skydda arbetstillfällen under en ekonomisk kris. Parlamentet välkomnar instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) som en nödåtgärd för att stödja medlemsstaternas system för korttidsarbete i samband med covid-19-krisen. Parlamentet understryker att detta är ett viktigt instrument för att stödja nationella system för korttidsarbete och därmed göra det möjligt att skydda arbetstillfällen och kompetens och att bevara en stor andel av lönerna och inkomsterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera resultaten av detta tillfälliga instrument och att undersöka möjligheten att införa ett permanent specialinstrument i detta avseende, som kan aktiveras – på medlemsstaternas begäran – i händelse av en oväntad kris som leder till att utgifterna för systemen med korttidsarbete och liknande åtgärder ökar stadigt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att ekonomiskt stöd endast tillhandahålls till företag som inte är registrerade i de länder som förtecknas i den gemensamma EU-förteckningen över tredjeländers skattejurisdiktioner eller i bilaga I till rådets slutsatser om den reviderade EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att stödmottagarna respekterar de grundläggande värden som fastställs i fördragen och att företag som får offentligt ekonomiskt stöd skyddar arbetstagarna, garanterar anständiga arbetsvillkor, respekterar fackföreningar och tillämpliga kollektivavtal, betalar sin skatt och avstår från aktieåterköp eller utbetalning av bonusar till chefer eller utdelningar till aktieägare. Parlamentet betonar vikten av att kombinera program för korttidsarbete med utbildning och yrkesutbildning för de berörda arbetstagarna.

10.  Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet från kommissionens ordförande av ett förslag till ett EU-system för arbetslöshetsåterförsäkring, och uppmanar kommissionen att lägga fram sitt förslag. Parlamentet vill att detta instrument ska skydda alla typer av arbetstagare, minska belastningen från externa chocker på de offentliga finanserna och skydda nationella system för arbetslöshetsersättning under kriser som leder till en plötslig ökning av utgifterna. Parlamentet vill att detta förslag ska omfatta EMU-länder, med möjlighet för icke-EMU-länder att ansluta sig.

11.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av fonden för en rättvis omställning. Parlamentet betonar att bred social acceptans av miljöskydds- och klimatåtgärder är avgörande för att de ska kunna genomföras på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att på ett effektivt sätt involvera arbetsmarknadens parter, regionala och lokala myndigheter och civilsamhället i utarbetandet av territoriella planer för en rättvis omställning. Parlamentet påminner om att klimatförändringarna och de påföljande strukturförändringarna redan har fått allvarliga konsekvenser för många europeiska regioner och deras invånare. Parlamentet betonar att skapandet av gröna och anständiga arbetstillfällen är avgörande för att man ska uppnå en inkluderande och balanserad arbetsmarknad som åtföljer den rättvisa omställningen till en mycket resurs- och energieffektiv cirkulär och koldioxidneutral ekonomi som bygger på förnybar energi och för att se till att ingen hamnar på efterkälken. Parlamentet insisterar på att öka det belopp för fonden för en rättvis omställning som kommissionen lade fram i maj 2020 i sitt ändrade förslag. Parlamentet begär att fonden ska ha tillräckliga ekonomiska medel för att kunna stödja regionerna i deras omställning och för att säkerställa att nya arbetstillfällen av hög kvalitet skapas och att social sammanhållning är den vägledande principen för tillhandahållande av stöd från fonden. Parlamentet betonar att den reviderade Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter är avgörande för att stödja sociala planer för arbetstagare som drabbas av omstruktureringen och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att enas om en väsentligt ökad budget för detta instrument som en del av det bredare ekonomiska stödet inom ramen för den europeiska fonden för en rättvis omställning. Parlamentet begär att de tillgängliga medlen används på ett hållbart och ambitiöst sätt i syfte att stödja de regioner som är mest utsatta och som släpar efter, genom att vid behov använda övergångsåtgärder. Parlamentet påminner om vikten av att stödberättigade projekt är förenliga med målet om klimatneutralitet 2050, dess delmål fram till 2030 och den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

12.  Europaparlamentet framhåller de förändringar som en rättvis omställning innebär på arbetsmarknaden och fördelningen av de nya gröna arbetstillfällena. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta strategier för att säkerställa kvinnors tillgång till nya gröna arbetstillfällen och minska skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män inom sektorn för förnybar energi.

13.  Europaparlamentet påminner om att mer än 100 miljoner européer före covid-19-pandemin kämpade varje dag med fattigdom och materiell fattigdom och att situationen kommer att försämras ytterligare till följd av krisen. Parlamentet inser den avgörande roll som alla EU-medel och EU-program kan spela på det sociala området och den ännu viktigare roll som den framtida Europeiska socialfonden+ och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att spela under de följande sju åren. Parlamentet betonar att återhämtningsinsatserna bör ge ett uppsving åt sysselsättningen och tillväxten och åt resiliensen och rättvisan i våra samhällen och bör kompletteras med en stark social dimension som hanterar social och ekonomisk ojämlikhet och behoven hos dem som har drabbats hårdast av krisen, särskilt utsatta och missgynnade grupper, exempelvis personer i fattigdom, arbetslösa, äldre, ungdomar, personer med funktionsnedsättning, ensamstående föräldrar, mobila arbetstagare och migranter. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att hantera effekterna av covid-19-krisen på social och ekonomisk nivå, och betonar att det kommer att krävas tillräcklig finansiering under de kommande åren om denna fond utvidgas till att även omfatta den digitala och gröna omställningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av denna fond för att stödja de arbetstagare som blivit uppsagda under de här omställningarna.

14.  Europaparlamentet är bekymrat över att behovet av att bekämpa fattigdom, inbegripet barnfattigdom, kommer att bli överhängande under de kommande åren i samband med återhämtningen efter covid-19-utbrottet. Parlamentet understryker att medlemsstaterna bör avsätta minst 5 procent av medlen från Europeiska socialfonden (ESF+) inom ramen för delad förvaltning för att stödja verksamhet inom ramen för den europeiska barngarantin. Parlamentet betonar att det är avgörande att en separat budget på 3 miljarder euro skapas för dess första genomförandeår, när EU lider av konsekvenserna av covid-19-pandemin, som kommer att få allt större konsekvenser för barn, som är den mest utsatta gruppen bland de mest missgynnade, och att sammanlagt minst 20 miljarder euro investeras i den europeiska barngarantin under perioden 2021–2027. Parlamentet kräver att detta kompletteras med en heltäckande strategi mot fattigdom som omfattar åtgärder för att säkerställa anständiga bostäder till överkomliga priser och komma tillrätta med hemlösheten. Parlamentet påminner om att varje strategi för att utrota barnfattigdom måste ta hänsyn till verkligheten för ensamstående föräldrar och familjer med många barn, med tanke på att hushåll med ensamstående föräldrar och hushåll med många barn hör till samhällets utsatta grupper. Parlamentet understryker också att medlemsstaterna bör avsätta minst 3 procent av medlen från ESF+ inom ramen för delad förvaltning till att hantera livsmedelsbrist och materiell fattigdom samt till stöd för social delaktighet från dem som har det sämst ställt.

15.  Europaparlamentet framhåller att covid-19-krisen redan har gjort många människor arbetslösa, särskilt ungdomar som oftare har osäkra anställningar. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens planer på att stärka den europeiska ungdomsgarantin och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera kampen mot ungdomsarbetslösheten. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna måste fortsätta att investera tillräckliga medel från ESF+ i åtgärder till stöd för ungdomars sysselsättning och att de därför måste anslå minst 15 procent av sina ESF+-medel inom ramen för delad förvaltning till riktade åtgärder och strukturreformer för att stödja sysselsättning av hög kvalitet för ungdomar. Parlamentet påminner om behovet av en bindande, mer effektiv och inkluderande ungdomsgaranti som erbjuder avlönade lärlings- och praktikplatser för alla grupper av människor som varken arbetar eller studerar, inom en tydlig ram av kvalitetskriterier som styr ungdomsgarantin. Parlamentet fördömer systemet med obetalda praktikplatser som inte är avsedda för uppnåendet av utbildningskvalifikationer, då detta utgör en form av utnyttjande av unga arbetstagare och kränker deras rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rättslig ram för ett effektivt och verkställbart förbud mot sådana oavlönade praktik- och lärlingsplatser.

Portoagendan: mål och förslag

16.  Europaparlamentet anser att Portoagendan som en agenda för ett starkt socialt Europa för hållbar utveckling bör inbegripa ekonomiska, sociala och miljömässiga välfärdsindikatorer och bör omfatta följande områden: anständigt arbete, social rättvisa och lika möjligheter, kraftfulla sociala välfärdssystem och rättvis rörlighet. Parlamentet anser att denna nya agenda bör kombinera kvantitativa och kvalitativa mål och vara förankrad i en rättighetsbaserad strategi för att uppnå mer påtagliga resultat.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt hantera den digitala klyftan när det gäller tillgången till offentliga tjänster, varav många har digitaliserats under covid-19, genom att säkra EU:s ekonomiska stöd för social innovation på lokal nivå för att göra offentliga tjänster mer lättillgängliga, inbegripet kapacitetsuppbyggnad och ökning av innovativa nedifrån-och-upp-initiativ för e‑integration och datakompetens för att säkerställa att alla medborgare har tillgång till högkvalitativa, tillgängliga och användarvänliga tjänster av allmänt intresse.

1.Anständigt arbete och hållbara och inkluderande arbetsmarknader

18.  Europaparlamentet konstaterar att anständiga löner är en nyckelfaktor för rättvisa arbetsvillkor och en blomstrande social marknadsekonomi, och att lönerna bör ge arbetstagarna möjlighet att uppfylla sina och sina familjers behov. Parlamentet anser att varje arbetstagare i EU bör få en lön som säkerställer åtminstone en rimlig levnadsstandard. Parlamentet anser att stärkta kollektivförhandlingar är det bästa sättet att främja anständiga löner i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera hinder för kollektivförhandlingar i EU och noterar förslaget till direktiv om minimilöner och kollektivförhandlingar. Parlamentet understryker att detta direktiv bör bidra till att utrota fattigdom bland förvärvsarbetande och främja kollektivförhandlingar, i linje med nationella traditioner och med vederbörlig respekt för nationella arbetsmarknadsparters oberoende och välfungerande modeller för kollektivförhandlingar. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att genomföra en studie om ett index för en lön som det går att leva på för att kunna beräkna levnadsomkostnaden och den ungefärliga inkomst som behövs för att uppfylla ett hushålls grundläggande behov i varje medlemsstat och region, eftersom detta skulle kunna fungera som referensverktyg för arbetsmarknadens parter. Parlamentet insisterar på att lagstadgade minimilöner bör fastställas på en nivå över tröskeln för det som är anständigt, med full involvering av arbetsmarknadens parter, eftersom detta bidrar till att utrota fattigdom bland förvärvsarbetande och garanterar en inkomst över fattigdomsnivån för varje arbetstagare och tar hänsyn till variationer i levnadsomkostnader i medlemsstaterna. Parlamentet vill se en samordnad strategi på EU-nivå för att uppnå en reallöneökning, undvika en nedåtgående spiral av osund konkurrens med arbetskraftskostnader och öka den uppåtgående sociala konvergensen för alla.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med arbetsmarknadens parter förbinda sig att uppnå en kollektivförhandlingstäckning på 90 procent senast 2030 i de nationella system som kombinerar lagstadgad reglering och arbetsmarknadens parters reglering av anställnings- och arbetsvillkor. Parlamentet betonar att kollektivförhandlingar bidrar till den sociala marknadsekonomin, i enlighet med det mål som anges i Lissabonfördraget. Parlamentet upprepar att EU-fördragen, som uttryckligen skyddar oberoendet för arbetsmarknadens parter, och de självregleringssystem som finns i vissa medlemsstater måste skyddas för att arbetsmarknadens parter ska behålla makten att reglera självständigt, vilket säkerställer en stark legitimitet och en större andel arbetstagare som omfattas av kollektivavtal. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa nationell lagstiftning som hämmar kollektivförhandlingar, bland annat genom att säkerställa att fackförbund har tillgång till arbetsplatser i organisationssyfte. Parlamentet understryker att reformer i medlemsstaterna inte får påverka kollektivförhandlingar negativt och att kollektivförhandlingar måste främjas på sektorsnivå, inklusive uppbyggnad av kapacitet för arbetsmarknadens parter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut involvera arbetsmarknadens parter i EU-politiken, även i processen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet anser att de föreslagna målen skulle bidra till att utrota fattigdomen bland förvärvsarbetande och säkerställa rättvisa löner för arbetstagare i EU.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU-direktivet om offentlig upphandling för att etablera preferensbehandling för företag som uppfyller kollektivavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att också stärka den sociala klausulen och undanta anbud från företag som har ägnat sig åt brottslig eller antifacklig verksamhet eller vägrat att engagera sig i kollektivförhandlingar, för att säkerställa att offentliga medel används för att investera i företag som är engagerade i rättvisa omställningar, med målet att främja kollektivavtal och öka den fackliga anslutningsgraden. Parlamentet anser också att allt ekonomiskt EU-stöd till företag bör ges på villkoret att de uppfyller gällande arbets- och anställningsvillkor och/eller arbetsgivarens skyldigheter till följd av relevanta kollektivavtal. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att se till att inrättningar som tillhandahåller offentliga tjänster av allmänt intresse, oavsett om de är privata eller offentliga, säkerställer anständiga arbetsvillkor för sin personal och i synnerhet respekterar friheten att förhandla och ingå kollektivavtal på sektors- eller bolagsnivå och rätten till en tillräcklig lön.

21.  Europaparlamentet noterar med stor oro den höga ungdomsarbetslösheten i ett antal medlemsstater och de bräckliga anställningsavtal som unga arbetstagare har, särskilt i sektorer som är hårt drabbade av covid-19. Parlamentet efterlyser ett stärkt ungdomsgarantiinstrument i syfte att minska långtids- och ungdomsarbetslösheten med minst 50 procent till 2030, inklusive kriterier för att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet i enlighet med mål 8 för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030. Parlamentet anser att det är dags att göra ungdomsgarantin både bindande för alla medlemsstater och inkluderande, inbegripet genom aktiva åtgärder för att nå ut till långtidsarbetslösa som varken arbetar eller studerar och ungdomar med missgynnad socioekonomisk bakgrund, såsom ungdomar med funktionsnedsättning och unga romer.

22.  Europaparlamentet betonar att en europeisk agenda för kvalitetsarbeten inte bara är en fråga om anständighet utan även gynnar ekonomin genom att förbättra produktiviteten och öka den inhemska efterfrågan. Parlamentet anser att ett kvalitetsarbete måste inbegripa en lön som det går att leva på, anställningstrygghet och tillgång till socialt skydd, möjligheter till livslångt lärande, goda arbetsvillkor på säkra och sunda arbetsplatser, skäliga arbetstider med en god balans mellan arbete och familjeliv samt facklig representation och förhandlingsrättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med det övergripande målet att höja arbetskvaliteten på europeisk nivå i planeringsterminen och den sociala resultattavlan, i syfte att vägleda och bedöma bidraget från medlemsstaternas sysselsättningspolitik till genomförandet av målen för hållbar utveckling och den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge de sociala och sysselsättningsrelaterade landsspecifika rekommendationerna, särskilt dem som utfärdats till följd av covid-19-krisen, lika stor vikt som medlemsstaterna tillmäter rekommendationerna om ekonomi och budget.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s sysselsättningsriktlinjer ses över senast ett år efter att de antagits 2020, för att hänsyn ska kunna tas till covid-19-krisen och dess sociala och sysselsättningsrelaterade konsekvenser, och att bemöta liknande kriser i framtiden på ett bättre sätt. Parlamentet insisterar på att Europaparlamentet måste medverka på lika villkor som rådet vid fastställandet av de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning för att det demokratiska beslutsfattandet ska stärkas. Parlamentet uppmanar Eurofound att bidra till mätningen av arbetskvalitet i olika anställningsmiljöer och tillhandahålla politiskt relevanta analyser för att bidra till att förbättra arbetskvaliteten och göra arbete hållbart.

24.  Europaparlamentet är bekymrat över det ökade antalet arbetstagare i osäkra och atypiska anställningsformer, falskt egenföretagande och arbetstagare med nolltimmesavtal, även inom de nationella offentliga förvaltningarna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för målet att avskaffa de ofrivilliga tillfälliga anställningarna och de ofrivilliga deltidsanställningarna senas 2030, och för målet att över 80 procent av de arbetstillfällen som skapas bör vara medel- eller högavlönade och koncentrerade till hållbara sektorer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att avskaffa praxis med nolltimmesavtal och falskt egenföretagande.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbinda sig att utrota arbetsrelaterade dödsfall och minska arbetsrelaterade hälsoproblem senast 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny strategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som tar itu med arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa för att uppnå detta mål. Parlamentet anser att denna strategi måste omfatta en översyn av ramdirektivet om hälsa och säkerhet för att skydda arbetstagare i nödsituationer som pandemier samt ambitiösa lagstiftningsförslag om muskuloskeletala och stressrelaterade sjukdomar, i samarbete med arbetsmarknadens parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att uppdatera direktivet om carcinogener och mutagena ämnen och föreslå bindande gränsvärden för yrkeshygienisk exponering för minst 50 ytterligare ämnen senast 2024 och inkludera ämnen som har skadliga effekter för reproduktionsorganen i direktivet samt införa striktare gränsvärden för skadliga ämnen såsom cancerframkallande ämnen och mutagener. Parlamentet betonar att EU måste följa upp den europeiska ramen för åtgärder för psykisk hälsa. Parlamentet noterar att ett av målen också är att förebygga cancer, eftersom 40 procent av cancerfallen anses kunna förebyggas. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös plan för att bekämpa cancer, för att bidra till en minskning av det lidande som sjukdomen för med sig. Parlamentet efterlyser en stärkt roll för Europeiska arbetsmiljöbyrån i syfte att främja hälsosamma och säkra arbetsplatser i hela unionen och ytterligare utveckla initiativ för att förbättra förebyggande åtgärder på arbetsplatsen inom alla verksamhetssektorer.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en strategisk EU-agenda för vård såsom ett steg vidare i riktning mot kvalitativt främjande av hälso- och sjukvårdssektorn i EU, inbegripet arbetstagare inom hushållstjänster och personliga tjänster. Parlamentet upprepar att vårdagendan också måste återspegla situationen för de 100 miljoner anhörigvårdare i EU som tillhandahåller 80 procent av långtidsvården men sällan får något erkännande. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samordning med medlemsstaterna utarbeta ett regelverk som garanterar vårdtjänster av hög kvalitet, inbegripet bedömning av nya möjligheter inom hälso- och sjukvårdssektorn som gynnar konsumenter och patienter, samtidigt som man respekterar offentliga och privata institutioners roll i tillhandahållandet av tjänster till medborgarna och säkerställer anständiga arbetsvillkor för anhörigvårdare.

27.  Europaparlamentet erkänner att rättvist, socialt hållbart arbete och verklig arbetstagarmedverkan i utformningen av arbetsvillkor är viktigare än någonsin på digitala plattformar och i alla andra sektorer, och att arbetstagare måste ha möjlighet att demokratiskt inverka på styrningen av arbetet. Parlamentet understryker att fördelarna med digitaliseringen måste fördelas brett och rättvist, och att arbetstagare i den digitala sektorn måste åtnjuta samma rättigheter och arbetsvillkor som arbetstagare inom andra sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om anständiga arbetsvillkor och rättigheter i den digitala ekonomin som omfattar alla arbetstagare, även arbetstagare med atypiska anställningsformer, arbetstagare i plattformsföretag och egenföretagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta direktiv se till att plattformsföretag efterlever befintlig nationell lagstiftning och unionslagstiftning, förtydligar plattformsbaserade arbetstagares anställningsstatus genom ett motbevisbart antagande att det föreligger ett anställningsförhållande och skyddar deras arbetsvillkor, sociala trygghet samt hälsa och säkerhet, liksom deras rätt att organisera sig, företrädas av fackföreningar och förhandla om kollektivavtal, även för egenföretagare. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram en riktad översyn av EU:s konkurrenslagstiftning för att möjliggöra kollektiv prissättning för egenföretagare i osäker ställning, i syfte att säkerställa en bättre balans i förhandlingskraften och en rättvisare inre marknad.

28.  Europaparlamentet betonar att covid-19-pandemin har understrukit betydelsen av digitala lösningar, särskilt distansarbete. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att lägga fram ett direktiv om miniminormer och villkor för rättvist distansarbete, för att skydda arbetstagares hälsa och säkerhet och säkerställa anständiga arbetsvillkor, inklusive dess frivilliga karaktär, med respekt för arbetstider, ledighet, en balans mellan arbete och privatliv och andra digitala rättigheter såsom rätten att inte vara uppkopplad, skyddet av arbetstagares integritet, bland annat mot fjärrövervakning eller någon annan form av spårning, och förbudet mot implantering av mikrochips i arbetstagare och mot användning av artificiell intelligens i rekryteringsprocesser, samtidigt som man beaktar de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt ramdirektiv för europeiska företagsformer när det gäller information till, samråd med och medverkan för arbetstagare, inbegripet underleverantörskedjor och franchiseavtal, och för företag som använder europeiska styrmedel för rörlighet, i syfte att fastställa miniminormer, bland annat om planering för förändringar och omstruktureringar, särskilt på företagsnivå. Parlamentet efterlyser också en översyn av direktivet om europeiska företagsråd för att bland annat säkerställa en korrekt tillämpning, tillgång till rättslig prövning och effektiva påföljder för överträdelser av reglerna och för att förbättra det särskilda förhandlingsorganets funktionssätt, inbegripet en gränsöverskridande informations- och samrådsprocess, som ska genomföras och slutföras på ett korrekt sätt innan några beslut fattas. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja anställdas aktieinnehav som ett verktyg för att öka arbetstagarnas deltagande genom att stärka demokratin på arbetsplatsen samtidigt som man minskar ojämlikheten och risken för förluster av arbetstillfällen vid nedgångar.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa nödvändiga villkor och krav för att minst 80 procent av företagen ska omfattas av avtal om hållbar företagsstyrning senast 2030, som inrättar strategier som avtalats med arbetstagare för att på ett positivt sätt påverka den miljömässiga, sociala och ekonomiska utvecklingen genom styrningspraxis och marknadsnärvaro, förbättra direktörernas redovisningsskyldighet när det gäller att integrera hållbarhet i företags beslutsfattande och främja praxis för företagsstyrning som bidrar till företags hållbarhet, bland annat när det gäller företagsrapportering, styrelsearvoden, största skillnad mellan löner, styrelsens sammansättning samt medverkan av berörda parter.

31.  Europaparlamentet efterlyser ett direktiv om bindande mänskliga rättigheter, tillbörlig aktsamhet och ansvarsfullt företagande, däribland arbetstagares rättigheter såsom föreningsfriheten, rätten till kollektiva förhandlingar sam rätten till hälsa och säkerhet, socialt skydd och skäliga arbetsvillkor, för att inrätta obligatorisk tillbörlig aktsamhet som omfattar företagens verksamhet och affärsförbindelser, inklusive leverans- och underleverantörskedjor. Parlamentet betonar att detta direktiv bör säkerställa att fackföreningar och arbetstagarrepresentanter deltar fullt ut i hela processen för tillbörlig aktsamhet och bör garantera rätten att förhandla fram kollektivavtal på relevanta nivåer avseende strategier för tillbörlig aktsamhet. Parlamentet understryker att både nationella yrkesinspektioner och Europeiska arbetsmyndigheten måste kunna genomföra gemensamma inspektioner längs hela kedjan, vara öppna för att ta emot klagomål och kunna erbjuda stöd för uppfyllandet av kraven, med avseende på alla EU-företag och företag som vill få tillträde till den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att insistera på att alla EU:s handelspartner ska ratificera ILO-konventionerna nr 81 om yrkesinspektion och nr 129 om yrkesinspektion i jordbrukssektorn.

32.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att beakta den specifika karaktären hos företag inom den sociala ekonomin, som under pandemin visar sig vara mycket viktiga för samhället, och utvärdera utvecklingen av särskilda program och finansieringsinstrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sin ram för inrättande och utveckling av kooperativ och sociala företag, som på grund av sin natur lägger större tonvikt vid rättvisa arbetsvillkor och självbestämmande för arbetstagare.

33.  Europaparlamentet understryker att effektiv tillsyn är avgörande för att skydda arbetstagarna och genomföra sociala rättigheter. Parlamentet beklagar att de flesta medlemsstater sackar efter med sina åtaganden enligt ILO:s konvention om yrkesinspektion när det gäller antalet arbetsmiljöinspektörer. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska öka sin tillsynskapacitet för att uppnå en kvot på minst en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda senast 2030.

2.Social rättvisa och lika möjligheter

34.  Europaparlamentet betonar att det måste vara en av EU:s främsta prioriteringar att utrota barnfattigdomen och säkerställa barns välbefinnande och lika möjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda antagandet och genomförandet av den europeiska barngarantin så att alla barn i EU senast 2030 har fullständig tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, utbildning och barnomsorg av hög kvalitet, lever i en anständig bostad och får tillräcklig näring. Parlamentet konstaterar att denna politik måste integreras med andra åtgärder som inriktas på fattigdom och familjepolitik för att kunna leda till väl avvägd politisk planering som kan erbjuda barn och deras familjer möjligheter till social delaktighet, däribland nationella och lokala strategier för att bekämpa barnfattigdom, med beaktande av de särskilda problem som olika grupper av behövande barn konfronteras med på lokal nivå.

35.  Parlamentet fördömer att vissa regeringar utnyttjar pandemin som en förevändning för att försämra vissa grundläggande rättigheter för arbetstagare och kvinnor. Parlamentet påminner om den oförytterliga rätten till hälso- och sjukvård och rätten till självbestämmande över den egna kroppen. Parlamentet understryker därför att rätten till reproduktiv hälso- och sjukvård, preventivmedel och abort måste tryggas, bland annat genom förlängning av den lagliga tidsramen för abort.

36.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser om förstärkning av minimiinkomstskyddet för att bekämpa fattigdom och social utestängning. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla dessa slutsatser genom att föreslå en ram för minimiinkomstsystem, i syfte att skydda rätten till ett anständigt liv och utrota fattigdom samt ta itu med frågorna om tillräcklighet och omfattning, inbegripet en klausul om bevarande av skyddsnivån. Parlamentet understryker att varje människa i EU bör omfattas av ett minimiinkomstsystem och att pensioner bör säkerställa en inkomst över fattigdomsgränsen.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att åta sig att undanröja lönegapet mellan könen, som för närvarande är 16 procent – och den därav följande pensionsklyftan – med ett mål på 0 procent till 2030, genom att förespråka principen om lika lön för kvinnor och män för likvärdigt arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram en rättslig ram för insyn i lönesättningen, vilket ursprungligen utlovades för de första 100 dagarna, inklusive rapportering om insyn i lönesättningen och information om lönenivåer. Parlamentet upprepar att pensionsklyftan mellan könen också är en följd av otillräckliga pensionssystem som inte tar vederbörlig hänsyn till mamma- eller föräldraledighetsperioder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta långsiktiga åtgärder för att minska den stora arbetslösheten bland kvinnor och säkerställa kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, säkerställa lika deltagande och lika möjligheter för kvinnor och män på arbetsmarknaden och att ta initiativ för att främja kvinnors tillgång till finansiering, kvinnligt entreprenörskap och kvinnors ekonomiska oberoende.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa konkreta åtgärder som gäller för både den offentliga och den privata sektorn, med vederbörlig hänsyn till små och medelstora företags särdrag, såsom tydligt fastställda kriterier för att bedöma arbetets värde, system för könsneutral arbetsutvärdering och yrkesklassificering, granskningar av löneskillnader mellan könen och rapporter för att garantera lika lön, arbetstagares rätt att begära fullständig löneinformation och rätt till prövning samt tydliga mål för företagens jämställdhetsarbete. Parlamentet vill även att tillgången till rättslig prövning förbättras och att starkare processuella rättigheter införs för att bekämpa lönediskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja den roll som arbetsmarknadens parter och kollektivavtal spelar på alla nivåer (nationell, sektoriell, lokal och inom företag) i den kommande lagstiftningen om insyn i lönesättningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera kraftfulla verkställighetsåtgärder för dem som inte följer reglerna, såsom påföljder och sanktioner för arbetsgivare som åsidosätter rätten till lika lön.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bryta dödläget kring direktivet om kvinnor i styrelser och anta en ambitiös ståndpunkt i rådet för att ta itu med den stora obalansen mellan kvinnor och män i beslutsprocesser på högsta nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åta sig att undanröja glastakseffekten inom börsnoterade företags styrelser genom att införa målet att uppnå en kvinnlig representation på minst 40 procent i ledande befattningar.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en handikappstrategi för EU efter 2020 som omfattar alla bestämmelser i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och som innehåller ambitiösa, tydliga och mätbara mål, planerade åtgärder med tydliga tidsramar och särskilda resurser samt backas upp av en lämplig övervakningsmekanism med tillräckliga resurser och med tydliga riktmärken och indikatorer som också betonar behovet av att uppnå full tillgänglighet för varor och tjänster, inklusive den bebyggda miljön, inkluderande utbildning och arbetsmarknaden samt utnyttjandet av artificiell intelligens, för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att delta fullt ut i samhällslivet, samt ett åtagande att slutföra processen för avinstitutionalisering av inrättningarna för långtidsvård. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda tillgängliga medel från Sammanhållningsfonden och Eruf, liksom i synnerhet ESF, för att göra offentliga utrymmen mer tillgängliga för personer med särskilda behov, inklusive personer med funktionsnedsättning, personer med barn samt äldre, som fortfarande drabbas av social utestängning.

41.  Europaparlamentet insisterar på att ett jämställdhetsperspektiv måste integreras i den kommande strategin om funktionsnedsättning och lika möjligheter 2021, med vederbörlig hänsyn till förbättrat tillträde till arbetsmarknaden genom riktade åtgärder och insatser.

42.  Europaparlamentet stöder främjandet av inkluderande och tillgänglig utbildning, däribland bredbandsuppkoppling, yrkesutbildning och digital utbildning, även för utsatta grupper och personer med funktionsnedsättning, särskilt för att lågkvalificerade och äldre arbetstagare ska kunna omskola sig och tillägna sig nya färdigheter. Parlamentet stöder skapandet av unionsomfattande möjligheter till lärlingsutbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att ytterligare integrera personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden genom att undanröja hinder med hjälp av de möjligheter som digitalt arbete erbjuder när det gäller att inkludera dem och skapa incitament för att anställa dem. Parlamentet påminner om att uppgifter från Eurofound visar att bara en av tre arbetstagare med en begränsande kronisk eller sällsynt sjukdom får sin arbetsplats anpassad på lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta sitt arbete för att främja möjligheterna för personer med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar i Europa att få sysselsättning, stanna i arbetslivet eller återintegreras på arbetsmarknaden.

43.  Europaparlamentet välkomnar EU:s nya kompetensagenda. Parlamentet betonar vikten av tillgång till utbildning och omskolning av arbetstagare i industrier som måste genomgå grundläggande förändringar med tanke på den gröna och digitala omställningen. Parlamentet understryker att kvalifikationer och certifierade behörigheter ger arbetstagarna mervärde, förbättrar deras ställning på arbetsmarknaden och kan överföras vid omställningar på arbetsmarknaden. Parlamentet efterlyser en offentlig politik för kompetens som inriktas på certifiering och validering av kvalifikationer och meriter. Parlamentet betonar att kompetensbaserade ersättningssystem bör inrättas i företag som får offentliga medel för kompetensutveckling av arbetstagarna, vilket bör ske enligt överenskommelse med arbetstagarnas representanter, eftersom detta system skulle säkerställa en avkastning på denna offentliga investering. Parlamentet betonar att EU:s kompetensstrategi för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft måste garantera rätten till livslångt lärande för alla och på alla områden.

3.Kraftfulla sociala välfärdssystem

44.  Europaparlamentet konstaterar att de nuvarande investeringarna i social infrastruktur i EU uppskattas uppgå till cirka 170 miljarder euro per år och att det enligt kommissionen krävs investeringar på 192 miljarder euro i social infrastruktur, varvid hälso- och sjukvård och långtidsvård utgör 62 procent av de nödvändiga investeringarna (bostäder till rimliga priser 57 miljarder euro, hälsa 70 miljarder euro, långtidsvård 50 miljarder euro samt utbildning och livslångt lärande 15 miljarder euro). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsätta en andel av faciliteten för återhämtning och resiliens som motsvarar investeringarna i miljömässiga och digitala prioriteringar för genomförandet av principerna för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet insisterar på att jämställdhet måste beaktas vid tilldelning av medel ur faciliteten för återhämtning och resiliens.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka den europeiska jämställdhetsstrategin (2020–2025) och uppmanar medlemsstaterna att anta nationella jämställdhetsstrategier baserade på den europeiska strategin såsom en viktig del av de samhällsekonomiska åtgärder som vidtas till följd av covid-19-krisen.

46.  Europaparlamentet framhåller vidare att kommissionen och medlemsstaterna måste samla in bättre och mer harmoniserade uppgifter om antalet hemlösa i Europa, eftersom detta utgör grunden för all ändamålsenlig offentlig politik.

47.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater har en skyldighet att säkerställa allmän tillgång till anständiga och säkra bostäder till rimliga priser i enlighet med FN:s Agenda 2030, särskilt mål 11, och i enlighet med grundläggande rättigheter såsom de som fastställs i artiklarna 16, 30 och 31 i den europeiska sociala stadgan och den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera den reviderade europeiska sociala stadgan. Parlamentet betonar att investeringar i subventionerat, anständigt och rimligt prissatt boende är avgörande för att säkerställa och förbättra livskvaliteten för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att maximera insatserna för att investera i bostäder till rimliga priser för att täcka låg- och medelinkomstgruppernas bostadsbehov (de tre lägsta kvintilerna) och se till att minst 30 procent av alla nybyggda bostäder är överkomliga för bägge inkomstgrupper, samt att avskaffa energifattigdomen senast 2030 genom att stödja låginkomsthushålls investeringar i energieffektivitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera renovering i sina planer för återhämtning och resiliens. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att lägga fram en ambitiös handlingsplan för att stegvis utrota hemlösheten senast 2030, däribland en EU-omfattande strategi som i första hand prioriterar boende. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en EU-ram för nationella strategier mot hemlöshet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa miniminormer för kvalitetsboende för gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare utan koppling till deras lön, och att säkerställa anständiga utrymmen, skydd av hyrestagarens integritet och skriftliga hyresavtal vars efterlevnad kontrolleras av yrkesinspektionerna, samt att fastställa standarder i detta avseende.

48.  Europaparlamentet insisterar på att alla arbetstagare ska omfattas av socialförsäkringssystem och ha rätt till arbetslöshetsersättning, betald sjukledighet, mammaledighet, pappaledighet och föräldraledighet, olycksfallsförsäkring och skydd mot ogrundad uppsägning.

49.  Europaparlamentet är bekymrat över den obalans i kvaliteten på och tillgången till hälso- och sjukvård i hela EU som covid-19-krisen har avslöjat. Parlamentet påminner om att fattiga människor i snitt brukar leva sex år kortare än rikare människor, och att personer med funktionsnedsättning ofta har svårt att få tillgång till hälso- och sjukvård. Parlamentet understryker behovet av att man tar itu med de sociala, ekonomiska och miljörelaterade hälsofaktorerna för att bekämpa denna hälsomässiga ojämlikhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla gemensamma indikatorer och metoder för att övervaka hälsa samt vårdsystemens resultat och tillgänglighet för att minska ojämlikheten samt kartlägga och prioritera områden där det behövs förbättringar och mer finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur de olika nationella systemen för social trygghet täcker behoven av social välfärd under den rådande krisen, i syfte att identifiera starka och svaga sidor när det gäller tillgång till och tillhandahållande av tjänster och socialt skydd, och att säkerställa en mekanism för övervakning och utvärdering av de sociala välfärdssystemen i Europa för att kontrollera deras motståndskraft när de genomgår chocker av olika svårighetsgrad och undersöka hur de kan göras mer motståndskraftiga och kraftfulla inför framtida kriser.

50.  Europaparlamentet framhåller att alla måste ha tillgång till allmänna, solidaritetsbaserade och tillräckliga förtids- och ålderspensioner. Parlamentet inser vilka utmaningar medlemsstaterna står inför när det gäller att stärka pensionssystemens hållbarhet, men betonar betydelsen av att slå vakt om solidariteten inom pensionssystemen genom att stärka inkomstsidan. Parlamentet understryker vikten av system för statliga pensioner och tjänstepensioner som ger en tillräcklig pensionsinkomst över fattigdomsgränsen och gör det möjligt för pensionärer att bibehålla sin levnadsstandard. Parlamentet anser att det bästa sättet att säkerställa hållbara, säkra och tillräckliga pensioner för kvinnor och män är att öka den allmänna sysselsättningsgraden och antalet kvalitetsarbeten för alla åldrar, förbättra arbets- och anställningsvillkoren samt avsätta ytterligare offentliga medel. Parlamentet anser att reformer av pensionssystemen bör fokusera på bland annat den faktiska pensionsåldern och spegla tendenser på arbetsmarknaden, födelsetalet, hälsoläget och välståndet, arbetsvillkoren och försörjningskvoten. Parlamentet anser att dessa reformer också måste beakta situationen för de miljontals arbetstagare i Europa, framför allt kvinnor och unga samt egenföretagare, som påverkas negativt av osäkra, atypiska anställningar och perioder med ofrivillig arbetslöshet och reducerade arbetstider. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till den särskilda situationen för äldre arbetstagare på arbetsmarknaden och att intensifiera sina insatser för ett aktivt och hälsosamt åldrande genom att motverka diskriminering av äldre i arbetslivet och utveckla program för inkludering på arbetsmarknaden för medborgare över 55 år, med livslångt lärande som en huvudprioritering.

51.  Europaparlamentet är oroat över hur covid-19-pandemin ytterligare har förvärrat den äldre befolkningens sårbarhet och isolering samt ökat risken för att personer i denna grupp ska råka ut för fattigdom eller social utestängning. Parlamentet betonar att pandemin har visat på behovet av en EU-modell som främjar och garanterar äldres värdighet och grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en plan för att säkerställa människors – däribland äldre personers – psykiska hälsa, värdighet och välbefinnande genom att stödja lämpliga hälso- och sjukvårdstjänster och omsorgstjänster, investera i samhällsbaserade tjänster, förebyggande hälsovård och främjande av hälsa, social trygghet samt anständigt boende och infrastruktur till ett överkomligt pris, och genom att stödja projekt för social ekonomi såsom kollektivt boende och kooperativa bostadsprojekt, program för hälsa och välbefinnande, dagcenter för vuxna och långtidsvård, samt genom att skydda omsorgsgivares roll och arbetsvillkor och främja solidaritet mellan generationerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge lika tillgång till överkomlig, förebyggande vård och medicinsk behandling av god kvalitet i enlighet med den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inbegripet hälso- och sjukvård samt omsorg och vårdinrättningar där det inte förekommer diskriminering på grund av ålder.

52.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens färska rapport om de demografiska förändringarnas konsekvenser för olika samhällsgrupper och för områden och regioner som påverkas i oproportionerligt hög grad i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för Eruf avsätta mer av de tillgängliga resurserna för att förbättra transport- och telekommunikationsinfrastrukturen i områden med en åldrande befolkning, och i första hand landsbygdsområden och avfolkningsområden.

4.Rättvis rörlighet

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag i syfte att inrätta en rättslig ram för att säkerställa anständiga arbetsvillkor och likabehandling av säsongsarbetare inom EU och mobila arbetstagare som har tidsbegränsade anställningsavtal med bemanningsföretag eller någon annan typ av arbetsförmedling, däribland rekryteringsföretag. Parlamentet uppmanar medlemsstater att stärka tillsynen och bekämpa metoderna på arbetsförmedlingar med ont uppsåt. Parlamentet betonar att denna rättsliga ram skulle kunna omfatta följande: ett förbud mot mellanhänder på den inre arbetsmarknaden vilka inte efterlever direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, en garanterad minimilön enligt kollektivavtal eller enligt lag, ett garanterat minsta antal arbetstimmar per vecka respektive månad som arbetsgivaren inte på någon som helst grund kan dra av från minimilönen eller löner som fastställs genom kollektivavtal, inga avdrag från löner i samband med deltidskontrakt, garanterad likabehandling för alla personer som i den berörda medlemsstaten är skyddade som arbetstagare som arbetar inom samma företag respektive sektor, ett krav på att alla bemanningsföretag som är verksamma på den inre marknaden ska förtecknas i ett europeiskt register och vara certifierade för att bedriva verksamhet på den inre marknaden, påföljder mot företag som tillämpar bedrägliga rekryteringsförfaranden och människohandel för arbetskraftsexploatering samt tillgång till information om anställningsavtal och arbetstagarrättigheter på ett språk som arbetstagaren förstår. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sätta stopp för direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken till mottagare som inte efterlever nationell och europeisk arbetsrätt, ILO-konventioner eller gällande kollektivavtal.

54.  Europaparlamentet betonar att arbetstagares fria rörlighet i EU är en grundläggande frihet och en integrerad del av framgångarna med den inre marknaden. Parlamentet betonar att fri rörlighet för tjänster måste uppnås utan att undergräva arbetstagarnas rättigheter och de sociala rättigheterna. Parlamentet anser att den fria rörligheten för tjänster går hand i hand med fri och rättvis rörlighet för arbetstagare som tillhandahåller dessa tjänster, och att den inre marknaden gynnas när arbetsvillkoren upprätthålls och de mobila arbetstagarnas hälsa och säkerhet skyddas. Parlamentet noterar att det finns gråzoner och rättsliga kryphål och att vissa arbetstagare utövar denna frihet under otrygga förhållanden och ofta via bedrägliga rekryteringsföretag och arbetsförmedlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa anständiga arbetsvillkor och likabehandling för alla mobila arbetstagare i EU.

55.  Europaparlamentet efterlyser en EU-strategi för att sätta stopp för konkurrens om arbetskraftskostnaderna och öka den uppåtgående sociala konvergensen för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa rättvisa och anständiga arbetsvillkor för mobila arbetstagare, gränspendlare och säsongsarbetare i EU och se till att de har lika tillgång till sysselsättning och möjligheter i andra medlemsstater och åtnjuter likvärdiga nivåer av socialt skydd i enlighet med artikel 45.2 i EUF-fördraget. Parlamentet vill att hänsyn även tas till praxis som rör utstationerade arbetstagare. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa lämplig samordning av de sociala trygghetssystemen, bland annat genom översyn av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(18), och genom ökade möjligheter att överföra rättigheter. Parlamentet vill att digitaliseringen av de sociala trygghetssystemen ska främjas ytterligare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att alla berörda arbetstagare skyddas vid företagsöverlåtelser och att bedöma behovet av en översyn av direktivet om överlåtelse av företag.

56.  Europaparlamentet understryker att praxis att etablera dotterbolag eller inrätta underleverantörskedjor i syfte att undvika arbetsgivarens skyldigheter och minska socialförsäkringsavgifterna utan att skapa ett effektivt socialförsäkringsskydd i praktiken inverkar negativt på både arbetstagarskyddet och välfärdssystemens hållbarhet och måste åtgärdas av kommissionen och medlemsstaterna. För att skapa rättvisa på den inre marknaden uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att vidta lagstiftningsåtgärder för att sätta stopp för missbruk av underentreprenader samt säkerställa ett allmänt solidariskt ansvar i hela underleverantörskedjan i syfte att skydda arbetstagarnas rättigheter och deras anspråk i ärenden såsom eftersläpningar i utbetalning av löner, utebliven betalning av socialförsäkringsavgifter, konkurs, försvinnanden och underleverantörer som består av brevlådeföretag som inte betalar enligt avtal.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kraftfullt tillämpa den sociala klausulen i EU:s gällande direktiv om offentlig upphandling och utreda behovet av att se över det direktivet i syfte att stärka sociala klausuler i offentliga upphandlingskontrakt så att ekonomiska aktörer och underleverantörer åläggs att fullt ut respektera arbetstagares rätt till kollektiva förhandlingar, och för att fastställa villkor för ett fullständigt genomförande av de tillämpliga sektoriella kollektivavtalen och de arbetsvillkor som beskrivs i dem, samtidigt som nationella arbetsmarknadstraditioner och -modeller respekteras. Parlamentet vill att denna översyn ska undanta samtliga sociala tjänster och välfärdstjänster från kraven på upphandling, och inrätta en europeisk uteslutningsmekanism för att utesluta primära entreprenörer och underleverantörer som upprepade gånger ägnar sig åt illojal konkurrens och skattebedrägerier. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa efterlevnad, kontroll och upprätthållande.

58.  Parlamentet är bekymrat över de stora skatteintäkter som faller bort på grund av storskalig skatteflykt. Parlamentet uppmanar rådet att påskynda förhandlingarna om lagstiftning som rör offentlig rapportering land för land och ett gemensamt konsoliderat bolagsskatteunderlag, och att se över kriterierna för både uppförandekodgruppen för företagsbeskattning och EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner.

59.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Europeiska arbetsmyndigheten. Parlamentet uppmanar arbetsmyndigheten att bli fullständigt funktionsduglig så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar arbetsmyndigheten att fortlöpande utbyta information om bästa praxis med medlemsstaternas respektive arbetsmyndigheter och genomföra preliminära inspektioner. Parlamentet betonar att för att Europeiska arbetsmyndigheten effektivt ska kunna bekämpa olagliga metoder samt exploatering och utnyttjande av arbetstagare bör den ges möjlighet att utföra kontroller och ålägga påföljder och straff mot företag som inte följer reglerna. Parlamentet understryker att detta också kräver att myndighetens mandat breddas så att det omfattar EU-rättsakter, exempelvis Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG(19), 2014/36/EU(20) och 2009/52/EG(21) samt relevant unionslagstiftning om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet anser att Europeiska arbetsmyndigheten och de nationella inspektionerna bör åläggas att genomföra en gemensam eller samordnad inspektion när en nationell arbetsmarknadspart delger den fall av missbruk. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att inkludera dessa aspekter i den utvärdering av Europeiska arbetsmyndighetens mandat som planeras till 2024 och att involvera intressenter med djupgående kunskaper om olika arbetsmarknadsmodeller i arbetet med och utvärderingarna av Europeiska arbetsmyndigheten. Parlamentet anser dessutom att förvaltningen av Europeiska arbetsmyndigheten bör följa samma trepartsstruktur som andra byråer, och således göra det möjligt för arbetsmarknadsparter att i högre grad vara företrädda, och med rösträtt, i styrelsen.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utifrån en ingående konsekvensbedömning lägga fram ett förslag till ett digitalt europeiskt socialförsäkringsnummer, såsom den aviserade 2018, för att främja och skydda arbetstagares rörlighet och som även har potential att införa en kontrollmekanism som gör det möjligt både för enskilda personer och berörda myndigheter att säkerställa att arbetstagare omfattas och att socialförsäkring betalas i enlighet med skyldigheterna, såsom ett personligt arbetstagarkort, och att EU:s regler om arbetskraftens rörlighet och samordning av de sociala trygghetssystemen tillämpas rättvist och effektivt. Parlamentet anser dessutom att arbetstagare och deras företrädare och inspektioner måste ha aktuell tillgång till information om sina arbetsgivare, sina löner och arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter, i enlighet med det sektorsspecifika kollektivavtalet eller i tillämpliga fall nationell lagstiftning och i enlighet med dataskyddskriterierna.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka utsikterna att göra det möjligt för arbetstagare i tredjeländer att få arbetstillstånd i EU, under förutsättning att alla skyddsåtgärder i nationell och europeisk arbetsrätt effektivt säkerställer skydd och anständiga arbetsvillkor även för tredjelandsmedborgare och att detta inte kommer att leda till snedvridning på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en omfattande undersökning av tendenserna när det gäller arbetsvillkoren för utstationerade tredjelandsmedborgare, och framhåller att det mot bakgrund av undersökningsresultaten kan behövas eventuella politiska åtgärder på EU-nivå eller nationell nivå. Parlamentet är djupt oroat över den nuvarande ökningen av andelen tredjelandsmedborgare inom sektorer som är kända för otrygga arbetsvillkor och fall av missbruk. Parlamentet understryker att tredjelandsmedborgare ofta är mer utsatta för exploatering och därför behöver skydd. Parlamentet betonar att detta inkluderar otillbörliga metoder såsom falsk utstationering, falskt egenföretagande, bedrägliga underentreprenader och bedrägliga rekryteringsföretag, brevlådeföretag och odeklarerat arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att tillämpliga lagar och bestämmelser om anställningsvillkor följs när det gäller tredjelandsmedborgare, i syfte att avskaffa missbruk, och uppmanar medlemsstaterna att genomföra skyddsbestämmelserna i direktiv 2009/52/EG och uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns tillgängliga och effektiva klagomålsmekanismer som gör det möjligt att på ett effektivt sätt återkräva utestående löner och socialförsäkringsavgifter.

o
o   o

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16. (2) EUT L 180, 19.7.2000, s. 22. (3) EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 68. (4) Antagna texter, P9_TA(2020)0176. (5) Antagna texter, P9_TA(2020)0194. (6) Antagna texter, P9_TA(2020)0180. (7) Antagna texter, P9_TA(2019)0033. (8) Antagna texter, P8_TA(2019)0337. (9) EUT L 185, 11.7.2019, s. 44. (10) Antagna texter, P8_TA(2019)0202. (11) EUT C 159, 10.5.2019, s. 1. (12) EUT C 97, 24.3.2020, s. 32. (13) https://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/10163468/3-16102019-CP-EN.pdf/edc3178f-ae3e-9973-f147-b839ee522578 (14) https://www.feantsa.org/public/user/Resources/resources/Rapport_Europe_2020_GB.pdf (15) Eurofound (2018), Upward convergence in the EU: Concepts, measurements and indicators (Uppåtgående konvergens i EU: Koncept, mätningar och indikatorer), Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg. Eurofound (2017), Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor – översiktsrapport (uppdatering 2017), Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg. (16) Arbetslöshetsstatistik: Eurostat, juli 2020. (17) Europeiska ekonomiska prognosen, hösten 2020, Europeiska kommissionen, https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/economy-finance/ip136_en.pdf (18) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1. (19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, 5.12.2008, s. 9). (20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (EUT L 94, 28.3.2014, s. 375). (21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (EUT L 168, 30.6.2009, s. 24).

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om hållbar bolagsstyrning (2020/2137(INI))

P9_TA(2020)0372 A9-0240/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter från 2011(1),

–  med beaktande av målen för hållbar utveckling(2),

–  med beaktande av riktlinjerna för multinationella företag från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)(3),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfullt företagande(4) och om ansvarsfullt företagande för institutionella investerare(5),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och socialpolitik(6),

–  med beaktande av Parisavtalet som antogs den 12 december 2015(7),

–  med beaktande av den särskilda rapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) 2018 om en global uppvärmning på 1,5 °C(8),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 4 mars 2020 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordning (EU) 2018/1999 (Europeisk klimatlag) (COM(2020)0080),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006(9),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (COM(2018)0097),

–  med beaktande av den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av kommissionens justerade arbetsprogram för 2020 (COM(2020)0440),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG(10) (”redovisningsdirektivet”),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy(11) (”direktivet om icke-finansiell rapportering”),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs(12) (”direktivet om företagshemligheter”),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang(13) (direktivet om aktieägares rättigheter),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn(15) (”upplysningsförordningen”),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088(16) (”taxonomiförordningen”),

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer för icke-finansiell rapportering (metod för rapportering av icke-finansiell information)(17) och kommissionens riktlinjer för icke-finansiell rapportering: Tillägg avseende rapportering av klimatrelaterad information(18),

–  med beaktande av slutrapporten från högnivåforumet om kapitalmarknadsunionen, A New Vision for Europe’s Capital Markets(19),

–  med beaktande av den studie som utarbetades för kommissionens räkning i juli 2020 om styrelseledamöters skyldigheter och hållbar bolagsstyrning,

–  med beaktande av FN:s ram för företag och mänskliga rättigheter, med titeln Protect, Respect and Remedy från 2008(20),

–  med beaktande av den studie som utarbetades för kommissionen i maj 2020 med titeln Improving financial security in the context of the Environmental Liability Directive(21),

–  med beaktande av Osloprinciperna om globala skyldigheter att minska klimatförändringarna(22),

–  med beaktande av rekommendationerna från arbetsgruppen för klimatrelaterade finansiella informationskrav från juni 2017,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0240/2020), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen vilar på de värden som anges i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, och dess miljöpolitik baserar sig på försiktighetsprincipen enligt artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  I ett företagssammanhang innebär en hållbarhetsstrategi att företagen vederbörligen beaktar allmänna samhälleliga och miljömässiga frågor, såsom deras anställdas rättigheter och respekt för planetens gränser, för att hantera de mest akuta riskerna som deras verksamhet medför för dessa frågor.

C.  De många internationella initiativen för att främja hållbar bolagsstyrning är enbart frivilliga icke-bindande instrument och har till stor del visat sig vara verkningslösa för att förändra företagens beteende när det gäller hållbarhet. I den studie som utarbetats för kommissionen om styrelseledamöters skyldigheter och hållbar bolagsstyrning i enlighet med handlingsplanen för hållbar finansiering understryks fördelarna med att klargöra styrelseledamöternas skyldigheter när det gäller hållbarhet och långsiktiga överväganden. Europaparlamentet framhåller problemen med kortsiktighet och påminner om att företagen måste ta med långsiktiga intressen för att EU ska kunna uppfylla sina egna hållbarhetsåtaganden. Studien pekar tydligt på behovet av att anta EU-lagstiftning i detta avseende.

D.  Under den senaste valperioden tog EU ett antal initiativ för att främja transparens och långsiktighet i finansiell och ekonomisk verksamhet, såsom direktivet om aktieägares rättigheter, handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt, upplysningsförordningen och taxonomiförordningen. Denna trend inleddes, bland annat, genom antagandet av direktivet om icke-finansiell rapportering. Redovisning av icke-finansiell information är nödvändig för att mäta, övervaka och hantera företagens resultat och deras långsiktiga inverkan på samhället och miljön.

E.  Direktivet om icke-finansiell rapportering är sammanflätat med hållbar bolagsstyrning och har varit ett viktigt steg framåt när det gäller att främja icke-finansiell rapportering i EU. Det har emellertid allvarliga brister som måste åtgärdas för att det ska bli mer användbart för investerare och intressenter.

F.  I enlighet med den europeiska gröna given måste företag och finansinstitut utöka sin redovisning av klimat- och miljödata så att investerare får fullständig information om hållbarheten i sina investeringar. Kommissionen har åtagit sig att se över direktivet om icke-finansiell rapportering i detta syfte. Enligt sitt justerade arbetsprogram för 2020 avser kommissionen att lägga fram ett förslag om översyn av direktivet om icke-finansiell rapportering under första kvartalet 2021.

G.  Intressenterna har ofta uttryckt att den icke-finansiella information som tillhandahålls av företag i enlighet med direktivet om icke-finansiell rapportering är otillräcklig, otillförlitlig och oanvändbar för jämföranden. De personer som fått i uppdrag att sammanställa denna information har uttryckt sin förvirring över det stora antalet frivilliga ramar för rapportering och har efterlyst ett rättsligt klargörande och en rättslig standardisering. Det är nödvändigt att offentliggöra mer fullständig och tillförlitlig information för att minska all potentiellt negativ inverkan på klimatet, miljön och samhället. Förbättringar i den icke-finansiella rapporteringen skulle kunna öka företagens ansvarsskyldighet liksom förtroendet för dem. Dessa förbättringar bör inte skapa orättvisa konkurrensmässiga obalanser. Kraven på offentliggörande bör därför ta hänsyn till administrativa kostnader, stå i proportion till företagets storlek och vara förenliga med annan lagstiftning som är tillämplig på affärsverksamhet, såsom respekten för företagshemligheter och skyddet av visselblåsare.

H.  Den studie som utarbetats för kommissionens räkning om styrelseledamöters skyldigheter och hållbar bolagsstyrning visar på den ökande tendensen bland börsnoterade företag i EU att fokusera på aktieägarnas kortsiktiga intressen. I studien föreslås flera lagstiftningsalternativ på EU-nivå som avsevärt skulle förbättra företagens hållbarhet. Det finns ett behov av att anta en rättslig ram för europeiska företag, med full respekt för proportionalitetsprincipen och utan en alltför stor administrativ börda för de europeiska företagen. Denna ram måste säkerställa iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen och förbättra rättssäkerheten på den inre marknaden och bör inte skapa konkurrensnackdelar.

I.  En hållbarhetsstrategi för bolagsstyrning omfattar både mänskliga rättigheter och miljöskydd. Ett rättsligt krav på att lämna ut information om miljörelaterade, sociala och personalrelaterade frågor samt mänskliga rättigheter, mutor och korruption bör betraktas som en aspekt av ”företagens ansvar att respektera” enligt definitionen i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

J.  Parisavtalets mål är att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen väl under 2 °C i förhållande till förindustriella nivåer och att fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5°C i förhållande till förindustriella nivåer.

K.  Den ökade globala konkurrensen om naturtillgångar leder ofta till en ohållbar exploatering från företagens sida av den naturliga och den mänskliga miljön.

L.  Bolagsstyrning spelar en mycket viktig roll för EU:s åtaganden att genomföra FN:s mål för hållbar utveckling och Parisavtalet.

M.  Klimatförändringarna utgör allvarliga risker för livsmedelsförsörjningen, särskilt när det gäller tillgången till livsmedel, livsmedelstillgängligheten, livsmedelsutnyttjandet och stabiliteten i livsmedelssystemen. Kvinnliga jordbrukare står nu för 45–80 % av all livsmedelsproduktion i utvecklingsländerna, som drabbas i oproportionerligt hög grad av klimatförändringar och miljöförstöring.

N.  I Århuskonventionen fastställs ett antal miljörelaterade rättigheter för allmänheten och för sammanslutningar, däribland rätten till tillgång till miljöinformation, rätten att delta i beslut som gäller miljöfrågor och rätten till tillgång till rättslig prövning.

O.  2017 fann FN:s kommitté för efterlevnad av Århuskonventionen att EU bröt mot konventionen genom att inte låta allmänheten bestrida beslut av EU-institutionerna inför EU:s domstolar.

P.  Kommissionen har höjt ambitionerna för perioden 2019–2024 genom att sätta upp en agenda för en europeisk grön giv där det heter att ”Europa måste leda övergången till en välmående planet”.

Q.  Styrelseledamöterna har en rättslig och lagstadgad skyldighet att agera i sitt företags intresse. Denna skyldighet har tolkats på olika sätt i olika jurisdiktioner och företagets intressen har ofta likställts med aktieägarens finansiella intressen. Vad som anses vara företagets intresse bör också omfatta relevanta intressenters intressen, däribland de anställdas, och samhällsintressen i vidare bemärkelse. En snäv tolkning av denna skyldighet med en överdriven inriktning på kortsiktig vinstmaximering är skadlig för företagets långsiktiga resultat och hållbarhet, och därmed för aktieägarnas långsiktiga intressen.

R.  För att uppnå konsekvens i EU:s lagstiftning om hållbar bolagsstyrning bör man fastställa konkreta skyldigheter och incitament att agera och inte bara att rapportera information. Det behövs därför ytterligare en ram som definierar bolagsstyrelsernas skyldigheter i fråga om hållbarhet.

S.  För att göra bolagsstyrningen i EU mer hållbar, transparent och ansvarsskyldig bör kommissionen, utöver förslagen om översyn av direktivet om icke-finansiell rapportering, införa ny lagstiftning om tillbörlig aktsamhet och styrelseledamöters skyldigheter. Skyldigheterna när det gäller tillbörlig aktsamhet och styrelseledamöternas skyldigheter ska ingå i en enda rättsakt, men de bör vara tydligt åtskilda i två olika delar. Dessa skyldigheter kompletterar varandra men är inte utbytbara, och den ena är inte underordnad den andra.

Skyldigheter i fråga om icke-finansiell rapportering

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när den föreslår nya åtgärder på området för bolagsrätt och bolagsstyrning göra en lämplig avvägning mellan å ena sidan behovet av att minska det kortsiktiga trycket på företagsledare och främja integreringen av hållbarhetsfrågor i företagens beslutsfattande, och å andra sidan behovet av tillräcklig flexibilitet, samtidigt som harmonisering säkerställs. Parlamentet betonar vikten av att stärka styrelseledamöternas roll när det gäller att tillvarata företagens långsiktiga intressen i framtida åtgärder på EU-nivå och att skapa en kultur inom företagens styrande organ som tar hänsyn till och tillämpar en hållbar bolagsstyrning.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att se över direktivet om icke-finansiell rapportering. Parlamentet betonar att en sådan översyn bör vara helt förenlig med kraven i upplysningsförordningen och taxonomiförordningen. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till de rekommendationer som ingår i denna resolution.

3.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om en utvidgning av tillämpningsområdet för direktivet om icke-finansiell rapportering till att omfatta alla börsnoterade och icke börsnoterade stora företag som är etablerade på EU:s territorium, enligt definitionen i artikel 3.4 i redovisningsdirektivet. Parlamentet betonar att för att skapa lika spelregler bör kraven avseende icke-finansiell rapportering även gälla för företag utanför EU som är verksamma på EU:s marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera högrisksektorer med ekonomisk verksamhet som har betydande konsekvenser för hållbarhetsfrågor så att små och medelstora företag i dessa sektorer kan inbegripas i tillämpningsområdet för direktivet om icke-finansiell rapportering. Parlamentet anser i detta avseende att kommissionen bör utnyttja extern oberoende expertis för att tillhandahålla en vägledande, icke-uttömmande och regelbundet uppdaterad förteckning över konfliktdrabbade områden och högriskområden samt särskild vägledning för små och medelstora företag. Parlamentet anser i synnerhet att man särskilt bör fokusera på investeringar och sektorer som ofta är kopplade till olaglig affärsverksamhet, såsom miljöbrott, olaglig handel med vilda djur och växter, korruption eller ekonomisk brottslighet. Parlamentet betonar att en översyn av direktivet om icke-finansiell rapportering också behövs för att ge finansmarknadsaktörer tillgång till relevanta uppgifter så att de kan fullgöra skyldigheterna i upplysningsförordningen.

4.  Europaparlamentet betonar att hållbar bolagsstyrning utgör en viktig pelare som gör det möjligt för EU att säkra en ekonomi som är både resilient och hållbar, skapa mer likvärdiga spelregler i syfte att upprätthålla och stärka EU-företagens internationella konkurrenskraft och skydda EU:s arbetstagare och företag mot illojal konkurrens från tredjeländer, och kan därför vara till nytta för EU:s handels- och investeringspolitik, förutsatt att tillämpningen är välavvägd och proportionerlig.

5.  Europaparlamentet noterar att covid-19-pandemin har uppdagat sårbarheterna i globala leveranskedjor och visat att enbart frivilliga regler inte är tillräckligt, vilket till exempel har konstaterats i klädsektorn där produktionen avbröts under krisen, vilket fick negativa effekter i hela leveranskedjan. Parlamentet konstaterar att företag med bättre definierad praxis på miljöområdet, i sociala frågor och för bolagsstyrningen och med bättre riskbegränsningsprocesser kan hantera krisen på ett bättre sätt. Parlamentet bekräftar att OECD har förklarat(23) att företag som vidtar proaktiva åtgärder för att hantera riskerna med anknytning till covid-19-krisen på ett sätt som lindrar de negativa effekterna för arbetstagare och leveranskedjor sannolikt kan bygga upp mer långsiktigt värde och resiliens och förbättra sin livskraft på kort sikt och sina utsikter till återhämtning på medellång till lång sikt.

6.  Europaparlamentet konstaterar att taxonomiförordningen fastställer en rad miljömål, särskilt om klimatförändringar, användning och skydd av vatten och marina resurser, övergången till en cirkulär ekonomi, förebyggande och kontroll av föroreningar samt biologisk mångfald och ekosystem. Parlamentet anser att begreppet miljöfrågor i direktivet om icke-finansiell rapportering bör tolkas i linje med taxonomiförordningen och inbegripa alla typer av föroreningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta rekommendationerna från arbetsgruppen för klimatrelaterad finansiell information och främja utvecklingen av innovativa redovisningstekniker som återspeglar ekosystemens värde. Parlamentet anser att det är lika viktigt att exakt definiera de övriga hållbarhetsfrågor som direktivet om icke-finansiell rapportering hänvisar till, såsom begreppen sociala frågor och personalfrågor, respekt för mänskliga rättigheter samt bekämpning av korruption och mutbrott. Parlamentet anser att personalfrågor skulle kunna omfatta offentliggörande av företagens lönepolitik, vilket skulle kunna inbegripa att visa löner efter inkomstdecil och löneskillnader mellan könen.

7.  Europaparlamentet anser att en hållbar bolagsstyrning är nyckeln till företagens långsiktiga inriktning på att anpassa sin verksamhet till EU:s övergripande miljömål, så som dessa fastslås i den europeiska gröna given, liksom EU:s åtagande att minska sina utsläpp av växthusgaser på vägen mot målet om klimatneutralitet 2050. Parlamentet understryker att alla sektorer bör bidra till att nå detta mål.

8.  Europaparlamentet anser att definitionen av väsentlighet bör avse alla relevanta miljömässiga, människorättsrelaterade och styrningsmässiga konsekvenser för samhället som helhet, utöver värdeskapande och frågor som rör företagens rent finansiella resultat. Parlamentet vill att denna definition ses över i linje med principen om dubbel väsentlighet som infördes genom direktivet om icke-finansiell rapportering och som förklaras närmare i kommissionens riktlinjer för rapportering av klimatrelaterad information. Parlamentet anser att väsentlighetsbedömningen bör göras med deltagande av relevanta intressenter.

9.  Europaparlamentet konstaterar att direktivet om icke-finansiell rapportering ger företag som omfattas av direktivet stor flexibilitet att lämna ut relevant information på det sätt de anser vara mest användbart. Parlamentet konstaterar att företagen för närvarande kan förlita sig på ett antal olika ramar efter eget gottfinnande. Parlamentet konstaterar att de fortfarande är osäkra på hur de bäst kan uppfylla sina upplysningskrav. Parlamentet anser att det, med vederbörligt beaktande av proportionalitetsprincipen, är nödvändigt att inrätta en övergripande EU-ram som täcker samtliga hållbarhetsfrågor som är relevanta för en heltäckande icke-finansiell rapportering. Parlamentet betonar i detta avseende att EU:s lagstiftningsram bör säkerställa att informationen är tydlig, balanserad, begriplig, jämförbar mellan företag inom en sektor, kontrollerbar och objektiv och att den inbegriper tidsbundna hållbarhetsmål. Parlamentet betonar att denna ram även bör omfatta obligatoriska standarder, både allmänna och sektorsspecifika. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens åtagande att stödja en process för att utveckla EU-standarder för icke-finansiell rapportering. Parlamentet betonar att särskilda obligatoriska rapporteringsskyldigheter och standarder bör fastställas i samband med översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering, med lämpligt deltagande av alla berörda intressenter, såsom det civila samhället, miljöorganisationer och arbetsmarknadens parter.

10.  Europaparlamentet anser att icke-finansiella rapporter bör ingå i de årliga förvaltningsrapporterna för att undvika ytterligare bördor för företagen. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande i sin handlingsplan för kapitalmarknadsunionen (COM(2020)0590) att senast under det tredje kvartalet 2021 lägga fram ett lagstiftningsförslag om en allmänt tillgänglig, EU-omfattande digital onlineplattform som ger fri tillgång till både finansiell och icke-finansiell information som rapporteras av företagen. Parlamentet anser att denna plattform bör göra det möjligt för användarna att jämföra de uppgifter som lämnas ut av företagen, genom att inkludera kategorier såsom inriktning, sektorer, länder, omsättning och antal anställda.

11.  Europaparlamentet noterar att direktivet om icke-finansiell rapportering utesluter icke-finansiella rapporter från det krav på kvalitetssäkring av innehållet som företag i övrigt omfattas av. Parlamentet anser att icke-finansiella rapporter bör bli föremål för en obligatorisk revision, beroende på det berörda företagets storlek och verksamhetsområde. Parlamentet anser att leverantörer av kvalitetssäkringstjänster, med förbehåll för krav på objektivitet och oberoende, bör utföra sin revision i enlighet med den framtida EU-ramen. Parlamentet betonar mot bakgrund av ovanstående behovet av att ta itu med de felaktiga incitamenten inom den lagstadgade revisionen genom att se över direktivet om lagstadgad revision(24). Parlamentet anser att detta också skulle vara ett tillfälle att ta itu med den monopolställning som innehas av de fyra stora revisionsföretagen, som vanligtvis granskar de största börsnoterade företagen.

12.  Europaparlamentet betonar att arbetstagarrepresentanterna bör involveras i utformningen av processen för rapportering av icke-finansiell information och i kontrollen av information, särskilt när det gäller målen för social hållbarhet och frågor som rör leveranskedjan, inbegripet utkontraktering och underentreprenader.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att införa en skyldighet för vissa EU-företag att årligen utarbeta en landsspecifik rapport för varje skattejurisdiktion där de är verksamma. Parlamentet uppmanar rådet att anta sin allmänna riktlinje snarast för att kunna inleda förhandlingarna med parlamentet om kommissionens förslag till direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information (COM(2016)0198).

14.  Europaparlamentet anser att EU bör göra sitt yttersta för att säkerställa att de frihandelsavtal som de förhandlar om innehåller klausuler som ålägger partnerstaterna att fastställa jämförbara skyldigheter för sina företag, i syfte att undvika alla nya sätt att snedvrida konkurrensen.

Styrelseledamöternas aktsamhetsplikt och ytterligare åtgärder för att göra bolagsstyrningen mer inriktad på hållbarhet

15.  Europaparlamentet betonar vikten av mångfald och delaktighet i företagen, vilket leder till bättre affärsresultat. Parlamentet uppmanar rådet att anta sin allmänna riktlinje så snart som möjligt för att inleda förhandlingar med parlamentet om förslaget om kvinnor i styrelser(25), som syftar till att få ett slut på den genomgripande obalansen mellan kvinnor och män på högsta beslutsnivåer i företagen. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka ytterligare förslag för att förbättra könsfördelningen bland högre chefer och personer som innehar inflytelserika befattningar i företag.

16.  Europaparlamentet understryker behovet av större arbetstagarinflytande i företagens beslutsprocesser för att bättre integrera företagens långsiktiga mål och inverkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att revidera direktivet om europeiska företagsråd(26) och inrätta en ny ram för information till, samråd med och medverkan av arbetstagare i europeiska företag.

17.  Europaparlamentet betonar att den ekologiska omställningen och den ökande digitaliseringen kommer att få djupgående återverkningar på arbetskraften. Parlamentet anser därför att en hållbar bolagsstyrning bör erkänna och på ett verkningsfullt sätt garantera de anställdas rätt till fortlöpande fortbildning och livslångt lärande på arbetstid.

18.  Europaparlamentet noterar att företagen inte är abstrakta enheter som är frikopplade från dagens miljömässiga och sociala utmaningar. Parlamentet anser att de bör bidra mer aktivt till hållbarhet eftersom deras långsiktiga resultat, resiliens och till och med överlevnad kan vara beroende av att de reagerar på miljömässiga och sociala frågor på ett lämpligt sätt. Parlamentet betonar i detta avseende att styrelseledamöternas aktsamhetsplikt gentemot företaget bör fastställas inte bara i förhållande till kortsiktig vinstmaximering i form av aktievärde, utan även i förhållande till hållbarhetsfrågor. Parlamentet konstaterar de verkställande direktörernas viktiga roll när det gäller att fastställa ett företags strategi och övervaka dess verksamhet. Parlamentet anser att verkställande direktörers rättsliga skyldigheter att agera i företagets intresse bör ses som en skyldighet att integrera långsiktiga intressen och hållbarhetsrisker, konsekvenser, möjligheter och beroendeförhållanden i företagets övergripande strategi. Parlamentet betonar att denna prioriteringsplikt skulle kunna innebära en övergång till hållbara investeringar från icke-hållbara investeringar.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att säkerställa att styrelseledamöternas uppdrag inte kan misstolkas som att endast utgöra en kortsiktig maximering av aktieägarnas värde, utan i stället måste inbegripa företagets långsiktiga intressen och samhällsintressen i vidare bemärkelse, liksom de anställdas och andra relevanta intressenters intressen. Parlamentet anser vidare att ett sådant förslag bör säkerställa att ledamöterna i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan, inom ramen för de befogenheter som de tilldelats genom nationell lagstiftning, har kollektivt ansvar för att fastställa, offentliggöra och övervaka en strategi för företagens hållbarhet.

20.  Europaparlamentet betonar när det gäller den pågående översynen av direktivet om miljöansvar(27) att företag bör ha finansiella säkerheter för miljöansvar för miljöskador som drabbar individer och ekosystem.

21.  Europaparlamentet anser att företagens hållbarhetsstrategier, i enlighet med deras skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet, bör identifiera och åtgärda å ena sidan väsentliga frågor i linje med kraven avseende icke-finansiell rapportering, och å andra sidan de betydande effekter som dessa företag skulle kunna ha på miljö, klimat, sociala frågor och personalfrågor, och konsekvenserna när det gäller mänskliga rättigheter, mutor och korruption till följd av deras affärsmodeller, verksamheter och leveranskedjor, inklusive utanför EU. Parlamentet anser att den aktsamhetsplikt som styrelseledamöterna har gentemot företaget också inbegriper skyldigheten att inte skada ekosystemen och att skydda intressena för relevanta intressenter, däribland anställda, som kan påverkas negativt av företagets verksamhet.

22.  Europaparlamentet anser att den framtida lagstiftningens tillämpningsområde bör omfatta alla börsnoterade och icke börsnoterade stora företag som är etablerade på EU:s territorium, enligt definitionen i artikel 3.4 i redovisningsdirektivet. Parlamentet betonar att för att skapa lika spelregler bör denna lagstiftning även gälla för företag utanför EU som är verksamma på EU:s marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera högrisksektorer med ekonomisk verksamhet som har betydande konsekvenser för hållbarhetsfrågor som skulle kunna motivera att lagstiftningen tillämpas på små och medelstora företag i dessa sektorer. Parlamentet anser vidare att hållbarhetsstrategierna, efter den konsekvensbedömning som kommissionen för närvarande genomför, bör omfatta mätbara, specifika, tidsbundna och vetenskapligt baserade mål samt omställningsplaner som är anpassade till EU:s internationella åtaganden i fråga om miljö och klimatförändringar, särskilt Parisavtalet, konventionen om biologisk mångfald och internationella avtal om avskogning. Parlamentet anser att strategierna även skulle kunna omfatta en intern politik för en rättvis lön baserad på en lön som det går att leva på per land, en jämställdhetspolitik och en politik som säkerställer att arbetstagarnas rättigheter integreras bättre i affärsverksamheten. Parlamentet understryker att innehållet i denna interna politik bör fastställas av företagen själva, med vederbörlig hänsyn till och i samråd med deras anställda. Parlamentet anser att denna politik bör beakta sektorsspecifika och/eller geografiska frågor och rättigheterna för personer som tillhör särskilt utsatta grupper eller samhällen. Parlamentet anser att en koppling mellan den rörliga delen av de verkställande direktörernas ersättning och uppnåendet av de mätbara målen i strategin skulle bidra till att anpassa styrelseledamöternas intressen till företagens långsiktiga intressen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare främja sådana ersättningssystem för de högsta chefstjänsterna.

23.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater har infört begreppet ”lojalitetsaktier” i sin lagstiftning, vilket innebär att långsiktigt aktieinnehav belönas genom rösträtter och skatteförmåner. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa nya mekanismer för att främja hållbar avkastning och företagens långsiktiga resultat. Parlamentet framhåller att balanserade vinstmedel kan bidra till att bygga upp tillräckliga reserver.

24.  Europaparlamentet anser att direktivet om aktieägares rättigheter också bör ändras för att ge incitament till ”tålmodiga” aktieägare, särskilt genom att belöna långsiktigt aktieinnehav genom rösträtter och skatteförmåner.

25.  Europaparlamentet uttrycker oro över att vissa internationella investeringsavtal, såsom energistadgefördraget, sätter multinationella bolags finansiella intressen över miljö- och klimatprioriteringar. Kommissionen uppmanas kraftfullt att agera snabbt för att säkerställa att befintliga och framtida handels- och investeringsavtal är helt förenliga med EU:s miljö- och klimatmål, och att lägga fram förslag för att motverka markrofferi och skogsskövling av företag inom ramen för den kommande översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering.

26.  Europaparlamentet anser att företagen i samband med fastställandet och övervakningen av sina hållbarhetsstrategier bör vara skyldiga att informera och samråda med relevanta intressenter. Parlamentet anser att begreppet intressent bör ges en vid tolkning och omfatta alla personer vars rättigheter och intressen kan påverkas av företagets beslut, såsom anställda, fackföreningar, lokalsamhällen, ursprungsbefolkningar, medborgarorganisationer, aktieägare, det civila samhället och miljöorganisationer. Parlamentet anser dessutom att det är viktigt att samråda med nationella och lokala offentliga myndigheter som arbetar med den ekonomiska verksamhetens hållbarhet, särskilt de som ansvarar för den offentliga sysselsättnings- och miljöpolitiken.

27.  Europaparlamentet anser att detta engagemang, beroende på det berörda företagets storlek och verksamhetsområde och med undantag för små och medelstora företag som inte är verksamma inom högrisksektorer (sektorer som bör definieras av kommissionen), bör ske genom rådgivande kommittéer som omfattar intressenternas företrädare eller talespersoner, däribland anställda och oberoende experter, vars övergripande syfte ska vara att ge råd om hållbarhetsstrategins innehåll och genomförande. Parlamentet anser att dessa rådgivande kommittéer bör ha rätt att begära, om det stöds av en stor majoritet, en oberoende revision om rimliga farhågor väcks avseende det korrekta genomförandet av hållbarhetsstrategin.

28.  Europaparlamentet anser att företag som får statligt stöd, EU-finansiering eller andra offentliga medel, eller företag som genomför uppsägningsplaner, bör sträva efter att bevara arbetstagarnas jobb och erbjuda dem skydd, anpassa ersättningen till styrelseledamöterna därefter, betala sin skäliga andel av skatterna, genomföra sin hållbarhetsstrategi i linje med målet att minska företagets koldioxidavtryck och avstå från att betala ut utdelningar eller erbjuda återköpsprogram för aktier i syfte att ersätta aktieägare.

o
o   o

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) https://www.ohchr.org/documents/publications/guidingprinciplesbusinesshr_en.pdf (2) https://www.un.org/sustainabledevelopment/sustainable-development-goals/ (3) http://mneguidelines.oecd.org/guidelines/ (4) https://www.oecd.org/investment/due-diligence-guidance-for-responsible-business-conduct.htm (5) https://mneguidelines.oecd.org/RBC-for-Institutional-Investors.pdf (6) https://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---ed_emp/---emp_ent/---multi/documents/publication/wcms_094386.pdf (7) https://unfccc.int/files/essential_background/convention/application/pdf/english_paris_agreement.pdf (8) https://www.ipcc.ch/2018/10/08/summary-for-policymakers-of-ipcc-special-report-on-global-warming-of-1-5c-approved-by-governments/ (9) EUT L 150, 20.5.2014, s. 195. (10) EUT L 182, 29.6.2013, s. 19. (11) EUT L 330, 15.11.2014, s. 1. (12) EUT L 157, 15.6.2016, s. 1. (13) EUT L 132, 20.5.2017, s. 1. (14) EUT L 305, 26.11.2019, s. 17. (15) EUT L 317, 9.12.2019, s. 1. (16) EUT L 198, 22.6.2020, s. 13. (17) EUT C 215, 5.7.2017, s. 1. (18) EUT C 209, 20.6.2019, s. 1. (19) https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/business_economy_euro/growth_and_investment/documents/200610-cmu-high-level-forum-final-report_en.pdf (20) http://www.undocs.org/A/HRC/8/5 (21) https://ec.europa.eu/environment/legal/liability/pdf/Final_report.pdf (22) https://climateprinciplesforenterprises.files.wordpress.com/2017/12/osloprincipleswebpdf.pdf (23)  http://www.oecd.org/coronavirus/policy-responses/covid-19-and-responsible-business-conduct-02150b06/#:~:text=A%20responsible%20business%20conduct%20(RBC,both%20government%20and%20business%20response (24) EUT L 158, 27.5.2014, s. 196. (25) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 november 2012 om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (COM(2012)0614). (26) EUT L 122, 16.5.2009, s. 28. (27) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om rådets rekommendation om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (2020/2767(RSP))

P9_TA(2020)0373 B9-0400/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14 om rätten till utbildning,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, särskilt mål 4 och dess delmål,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av rådet, parlamentet och kommissionen i november 2017, särskilt dess första och fjärde princip om utbildning och livslångt lärande respektive aktiva arbetsmarknadsåtgärder,

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation av den 1 juli 2020 om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (COM(2020)0275) och av det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2020)0123),

–  med beaktande av kommissionen rapport från oktober 2017 Mapping of VET graduate tracking measures in EU Member States,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 om inrättandet av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (Eqavet)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 om inrättande av ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET)(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 juni 2020 om arbetet för att bekämpa covid-19-krisen på utbildningsområdet,

–  med beaktande av rådets resolution av den 8 november 2019 om vidareutveckling av det europeiska området för utbildning som stöd för framtidsorienterade utbildningssystem(3),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juli 2020 om en europeisk kompetensagenda för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (COM(2020)0274) och av det åtföljande arbetsdokumentet (SWD(2020)0121) och (SWD(2020)0122),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juli 2020 Stöd till ungdomssysselsättning: en väg till jobb för nästa generation (COM(2020)0276),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation av den 1 juli 2020 om en väg till jobb – en förstärkt ungdomsgaranti och om ersättande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (COM(2020)0277),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2020 om att skapa ett europeiskt utbildningsområde senast 2025 (COM(2020)0625) och av det arbetsdokument som åtföljer detta (SWD(2020)0212),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2020 Handlingsplan för digital utbildning 2021–2027 – Ställa om utbildningen till den digitala tidsåldern (COM(2020)0624) och det åtföljande arbetsdokument (SWD(2020)0209),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 januari 2018 om handlingsplanen för digital utbildning (COM(2018)0022),

–  med beaktande av den politiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020),

–  med beaktande av den europeiska ramen för nyckelkompetenserna personlig kompetens, social kompetens och kompetensen att lära sig att lära (LifeComp),

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten från Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) av den 15 april 2020 om hur Europas länder hanterar praktikplatserna i samband med covid-19-krisen, som bygger på information från Cedefops nätverk av praktikantexperter,

–  med beaktande av Cedefops rapport Vocational education and training in Europe, 1995-2035 – Scenarios for European vocational education and training in the 21st century från 2020,

–  med beaktande av de sju forskningsrapporterna The changing nature and role of vocational education and training in Europe från Cedefop,

–  med beaktande av Cedefops publikation Benefits of vocational education and training in Europe for people, organisations and countries från 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2020 om att inrätta en ungdomsgaranti(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2018 om modernisering av utbildningen i EU(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om en ny kompetensagenda för Europa(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om kompetenshöjande åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslöshet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 Erasmus+ och andra verktyg för att främja rörligheten inom yrkesutbildningen – ett upplägg för livslångt lärande(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om EU-samarbete inom yrkesutbildning för att stödja Europa 2020-strategin(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 maj 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om upphävande av rådets beslut 85/368/EEG om jämförbarhet av yrkesutbildningsmeriter mellan medlemsstaterna inom EG(11),

–  med beaktande av undersökningen från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling av den 6 maj 2020, VET in a time of crisis: Building foundations for resilient vocational education and training systems,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen angående rådets rekommendation om rådets rekommendation om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (O‑000068/2020 – B9‑0027/2020 och O‑000069/2020 – B9‑0028/2020),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

A.  Yrkesutbildning är en grundläggande del av de europeiska systemen för utbildning och livslångt lärande samt bidrar till att ge ungdomar och vuxna de kunskaper och färdigheter som de behöver på arbetsmarknaden. Omkring hälften av de gymnasieutbildade i EU har gått en yrkesutbildning. Yrkesutbildning skulle kunna vara avgörande för att ta itu med de utmaningar som följer av den allt snabbare utvecklingen på makronivå och framtida omställningar och skulle kunna vara centrala för att åtgärda den allt större kompetensbristen på EU:s arbetsmarknad.

B.  Enligt Cedefop anser cirka två tredjedelar av européerna (68 %) att yrkesutbildning på gymnasienivå har ett gott anseende i deras land, medan strax under en fjärdedel (23 %) anser att den har dåligt anseende(12).

C.  Utbildning spelar även en central roll i att integrera människor i samhället och främja deltagande i den politiska processen och bidrar därmed till inkludering samt demokratiskt och aktivt medborgarskap.

D.  Yrkesutbildning kan främja elevers och studenters samt arbetstagares professionella utveckling, företagens resultat, konkurrenskraften, forskning och innovation samt är en central aspekt för en framgångsrik sysselsättnings- och socialpolitik.

E.  Yrkesutbildningen i Europa är mycket varierande och inte lika attraktiv för alla studerande. Nationella system och initiativ behöver bli mer kompatibla och sammankopplade på EU-nivå. Kommissionen och EU:s politik kan spela en viktig roll i att stödja och samordna medlemsstaternas åtgärder på yrkesutbildningsområdet på EU-nivå. Transnationella och nationella nätverk och partnerskap för anordnande av yrkesutbildning har en avgörande roll för att få ut information om agendan för yrkesutbildningspolitiken och EU:s bästa praxis.

F.  Grundläggande yrkesutbildning betraktas inte längre endast som en yrkesinriktad utbildning utan som en alternativ väg till en akademisk examen som innehåller många element av en akademisk utbildning som i slutänden kan leda till en högskole- eller universitetsutbildning. I länder med ett väl etablerat dubbelt system har yrkesinriktad utbildning alltid kombinerat praktisk erfarenhet på arbetsplatsen med akademiska studier i klassrummet.

G.  Yrkesfortbildning är avgörande för att uppnå EU:s sociala och ekonomiska mål. Yrkesfortbildning förbättrar vuxnas deltagande i livslångt lärande, stärker deras anställbarhet och ökar sysselsättningen i Europa.

H.  De europeiska yrkesutbildningssystemen står inför stora utmaningar. Dessa system måste ges kapacitet att anpassa sig till den snabba gröna och digitala omställningen, den tekniska utvecklingen, sysselsättningsförändringar och utvecklingen mot mer högkvalificerade yrken, förändrade arbetsmarknadsbehov, och hantera aktuella kompetensbrister och förhindra att sådana uppstår i framtiden, nya affärsmodeller, nya former av arbetsorganisation, demografiska tendenser, sammanhållning och infrastrukturmässig utveckling. Medlemsstaterna och EU:s institutioner måste intensifiera sina insatser och sitt stöd för att skapa bästa möjliga villkor för yrkesutbildning för att snabbt anpassa sig till arbetsmarknadens utmaningar och kompetensbehov.

I.  Det är lättare för länder med väl utformade yrkesutbildningsprogram att undvika ungdomsarbetslöshet, även i kristider. Enligt en analys av IZA Institute of Labor Economics har länder med ett dubbelt yrkesutbildningssystem hanterat den ekonomiska krisen 2008 och dess effekter på unga människor på arbetsmarknaden bättre. Ungdomsarbetslösheten ökade vid den här tiden avsevärt i länder som saknade ett dubbelt yrkesutbildningssystem(13).

J.  Trots att åtgärder har vidtagits för att ta fram en samordnad europeisk referensram för kvalifikationer och trots utarbetandet av nationella kvalifikationsramar har många mobila arbetstagare i EU svårt att få sin kompetens och sin utbildning erkänd samt att hitta motsvarande sysselsättning i en annan medlemsstat.

K.  Systemet som varvar teori med praktik gör att man oftast inte kan fortsätta utbildningen på alla nivåer. Systemet som varvar teori med praktik måste vara flexibelt och kunna anpassa sig till förändringarna på arbetsmarknaden och till nya, ännu okända arbeten.

L.  Praktikplatser och yrkesutbildning hos utländska arbetsgivare inom ramen för Erasmus+-programmet har en betydande effekt när det gäller att stödja elever och studenter samt utexaminerade från yrkesskolor och tekniska skolor i att hitta arbete och utveckla de färdigheter som krävs på arbetsmarknaden, däribland språkkunskaper, yrkesmässiga språkkunskaper och social kompetens.

M.  Covid-19-pandemin har medfört stora påfrestningar för både yrkesutbildning och övrig utbildning och inneburit avbrott i utbildningar såväl på arbetsplatser som i klassrum. Pandemin har framför allt fått stora konsekvenser för den arbetsplatsbaserade utbildningen, däribland praktikplatser och utbildningssystem, där närvaron samt antalet erbjudanden och nya studenter ofta minskar kraftigt. Följderna av covid-19-krisen innebär också en möjlighet till en digital och teknisk revolution inom yrkesutbildningen, vilken kan bryta ned fysiska barriärer där så är möjligt och betydligt öka dess räckvidd och inverkan på förväntade resultat.

N.  Inom många sektorer påverkas lärlingsutbildningen kraftigt av nedläggningen av företag och korttidsarbete.

O.  Det är troligt att unga människor kommer att drabbas oproportionerligt mycket av effekterna av den ekonomiska kris som covid-19-pandemin har medfört när det gäller sysselsättning. I augusti 2020 uppgick ungdomsarbetslösheten till 17,6 % i EU och 18,1 % i euroområdet (jämfört med 14,1 % respektive 15,4 % i augusti 2019) efter att ha stigit kraftigt under de föregående månaderna och den förväntas öka ytterligare inom den närmaste framtiden och medföra att många unga människor fastnar i osäkra och atypiska anställningsformer eller inaktivitet med otillräckligt socialt skydd. EU måste göra ungdomsarbetslösheten och unga som varken arbetar eller studerar till en av de viktigaste politiska prioriteringarna för att undvika ytterligare en ”förlorad generation” till följd av denna kris som också kommer att ha en skadlig effekt på miljontals unga människors mentala hälsa och liv. Yrkesutbildning är en viktig faktor för att förbereda studerande för demokratiska samhällen och framgångsrikt ta sig in och delta på arbetsmarknaden.

P.  Den senaste tidens socioekonomiska utveckling och covid-19-krisen har ökat sociala ojämlikheter och förstärkt behovet av att göra yrkesutbildningssystemen inte bara mer effektiva utan även mer tillgängliga och inkluderande för utsatta grupper och människor på landsbygden och i avlägsna områden. Lika möjligheter för alla är avgörande. Tillgången till datorer, bredbandsuppkoppling, digitalt stöd och andra tekniska lärandeverktyg är avgörande, inte bara för anordnare av yrkesutbildning utan även för studerande, för att undvika växande ojämlikheter och säkerställa att ingen hamnar på efterkälken.

Q.  60 miljoner vuxna i EU är lågutbildade. Enligt Cedefop finns det 128 miljoner vuxna i EU med en låg utbildningsnivå, låg digital kompetens eller låga kognitiva färdigheter, eller vuxna med en medelhög utbildningsnivå vars kompetens dock riskerar att gå förlorad eller bli föråldrad och därför behöver kompetensutveckling och omskolning. Välutformade och inkluderande yrkesutbildningssystem är strategiskt viktiga för att öka alla studerandes kompetens och färdigheter samt för att stödja möjligheter till jobb av hög kvalitet.

R.  Under 2017 studerade 4,3 % av högstadieeleverna i EU yrkesutbildningsprogram. Denna andel var 47,8 % på gymnasienivå och 92 % på eftergymnasial nivå (ej högskolenivå). Under 2017 var 46,7 % av alla utexaminerade elever från yrkesutbildningsprogram på gymnasienivå i EU kvinnliga(14).

S.  Inom såväl yrkesutbildningen som annan utbildning har covid-19-krisen visat på distansundervisningens problem och begränsningar på det tekniska och innehållsrelaterade området.

T.  Distansundervisning riskerar att öka andelen avhopp bland elever/studerande från utsatta grupper och måste därför förbli ett komplement snarare än ett alternativ till konventionell utbildning.

U.  Det finns varken en överenskommen definition av eller en gemensam uppfattning om vad mikromeriter är inom yrkesutbildningen på EU-nivå. Mikromeriter ska ses som komplement till fullständiga kvalifikationer och erkännas som bevis för meningsfulla och högkvalitativa prestationer baserade på standarder för genomförandemodell, bedömningsförfarande och varaktighet.

V.  År 2015 tillhandahöll nästan en tredjedel (30,5 %) av alla företag med minst tio anställda i EU-28:s företagsekonomi grundläggande yrkesutbildning, även om denna andel varierade stort mellan medlemsstaterna(15).

W.  År 2015 tillhandahöll 72,6 % av de företag som sysselsatte minst tio personer i EU-28 fortsatt yrkesutbildning till sin personal. Detta innebar en ökning från 2005 och 2010 då motsvarande andelar uppgick till 59,7 % respektive 65,7 %(16).

X.  Den grundläggande yrkesutbildningens och den fortsatta yrkesutbildningens inverkan på arbetsmarknadsresultat avspeglar ofta direkt eller indirekt aggregerade effekter med avseende på den individuella produktiviteten. De huvudsakliga resultat som framhölls av länderna var högre deltagande på arbetsmarknaden, lägre arbetslöshet, möjligheten att erhålla en kvalifikation för alla kategorier som tidigare inte hade någon och möjligheten att avancera i yrkeslivet. Genom livslångt lärande kan individer förbättra sina sysselsättningsmöjligheter och sin utbildningsnivå, vilket leder till högre lön samt bättre ekonomiska och sociala resultat, såsom ekonomisk oberoende, och det kan även förbättra det psykiska välbefinnandet(17).

Y.  Grundläggande yrkesutbildning och fortsatt yrkesutbildning har en direkt inverkan på generationsväxlingarna och familjers situationer.

Z.  Grundläggande yrkesutbildning och fortsatt yrkesutbildning hjälper till att effektivisera företag och innovation.

1.  Europaparlamentet understryker att yrkesutbildning, särskilt genom sitt fokus på praktik och arbetsplatsförlagd utbildning, spelar en central roll på en arbetsmarknad som är inriktad på en rättvis omställning och ständigt förändras. Parlamentet understryker att yrkesutbildning, om den är kvalitetsinriktad, kan erbjuda relevant och högkvalitativa kunskaper, färdigheter och kompetenser på alla nivåer inom företag av alla storlekar och inom alla sektorer samt för människor inom både grund- och vidareutbildning som anpassas till deras individuella behov. Parlamentet betonar att yrkesutbildning är viktigt för att åtgärda luckor på EU:s arbetsmarknad, förse unga studerande med den kompetens som de behöver för att få arbete samt för kompetensutveckling och omskolning av arbetstagare för att anpassa deras kompetens till arbetsgivares behov, vilket är särskilt viktigt för små och medelstora företag samt nya investeringar i ekonomin. Parlamentet betonar dessutom behovet av att främja färdigheter för personlig utveckling för att hjälpa individer att växa både på ett personligt och professionellt plan för att de bäst ska kunna utnyttja sin potential.

2.  Europaparlamentet kräver att yrkesutbildningen samordnas med formella och traditionella utbildningssystem och integreras som ett politikområde inom ramen för all utbildningspolitik på EU-nivå och medlemsstatsnivå utan att hamna i bakgrunden eller behandlas som en sekundär prioritering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att yrkesutbildning och klassisk utbildning kompletterar varandra och ges lika prioritering.

3.  Europaparlamentet påminner dessutom om betydelsen av att hantera yrkesutbildning som ett grundläggande verktyg för att främja integrering och inkludering för att skapa ett mer sammanhållet samhälle.

4.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att modernisera och avsevärt utvidga yrkesutbildningspolitiken för att göra den mer inkluderande, tillgänglig, motståndskraftig, attraktiv och effektiv när det gäller att stödja rättvis sysselsättning, utveckling av humankapital och aktivt deltagande i samhället. Parlamentet anser att yrkesutbildningspolitiken bör ge människor god grundläggande kompetens och viktiga färdigheter för att de ska kunna anpassa sig till den nuvarande och framtida socioekonomiska utvecklingen och arbetsmarknadsutvecklingen samt de möjligheter och utmaningar som följer av den digitala och gröna omställningen, demografiska förändringen och alla andra tendenser på makronivå samt bör uppfylla målen i den europeiska gröna given. Parlamentet betonar den viktiga roll som yrkesutbildningspolitiken spelar för kompetensutvecklingen och omskolningen av alla arbetstagare för att hantera dessa viktiga omställningar på ett bättre sätt.

5.  Europaparlamentet påminner om att yrkesutbildning bidrar till konkurrenskraften och den sociala sammanhållningen. Parlamentet understryker att det är viktigt att öka investeringarna i humankapital och kompetens samt att åstadkomma en kunskapsbas som är relevant för arbetslivet.

6.  Europaparlamentet påminner om att de begränsande åtgärder som har införts för att minska spridningen av covid-19-pandemin har försatt yrkesutbildningssystemen samt dess studerande i en svår situation. Parlamentet betonar att svårigheterna för yrkesutbildningen förvärrar den befintliga ojämlikheten i utbildning genom att minska möjligheterna för många av samhällets mest utsatta som behöver stöd genom hållbar investering och effektiva icke-ekonomiska åtgärder inom sektorn. Parlamentet betonar således att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa lika tillgång till högkvalitativ yrkesutbildning, bland annat på landsbygden och i avlägsna områden där distansutbildning kan hindras av bristande möjligheter till internetanslutning.

7.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att tillhandahålla nödvändiga ekonomiska medel, tekniskt stöd och vägledning för att säkerställa tillgången till digitala enheter och lösningar för e-lärande för anordnare av samt lärare, utbildare och studerande inom yrkesutbildning. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja flexibla utbildningsmodeller och flexibelt utbildningsstöd för distansstuderande genom bland annat e-resurser, e-material, kostnadsfri onlineutbildning och framför allt utrustning och bredbandsanslutning för alla skolor och hushåll. Parlamentet betonar att offentliga myndigheter bör ägna särskild uppmärksamhet åt och skapa incitament för lösningar för hushåll som inte har tillgång till datorer och bra bredbandsuppkoppling för att förhindra en digital klyfta och ökade ojämlikheter inom en utbildningssektor där många mindre gynnade elever studerar.

8.  Europaparlamentet fruktar en dramatisk minskning av antalet lärlingsplatser nästa höst mot bakgrund av den potentiella minskningen av utbildningsverksamhet inom många sektorer, vilket covid-19-krisen kan medföra. Parlamentet understryker att denna brist på utbildningsmöjligheter för unga även skulle kunna leda till att bristen på kvalificerad arbetskraft ökar inom vissa områden på medellång sikt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att överväga hur alternativ gemensam företagsutbildning skulle kunna utvidgas på ett rimligt sätt för att åtgärda den hotfulla bristen på lärlingsplatser.

9.  Europaparlamentet efterlyser en kvalitetsgaranti som innebär att personer som har slutfört sin utbildning under covid-19-krisen kan fylla i eventuella luckor i sin utbildning genom att gå (eller gå om) praktik- och/eller lärlingskurser även efter att de ha fått sin slutliga examen och/eller har avslutat sin praktik- eller lärlingsperiod, om dessa ställdes in, förkortades eller inskränktes på något annat sätt när covid-19-åtgärderna vidtogs.

10.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om rådets rekommendation om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft. Parlamentet stöder förslagets övergripande mål att modernisera EU:s yrkesutbildningspolitik och bekräfta yrkesutbildningens centrala roll inom livslångt lärande och inom den snabba anpassningen till en snabbt föränderlig arbetsmarknad. Parlamentet välkomnar insatserna för att förenkla styrningen av yrkesutbildningen, ta fram en internationaliseringsstrategi samt säkerställa mer europeiskt samarbete och fler rörlighetsmöjligheter för studerande och lärare. Parlamentet betonar hur viktigt det är att kompetensen når alla typer av arbetstagare i samband med omställningen till en grön och digital ekonomi.

11.  Europaparlamentet välkomnar förslagets kvantitativa mål, dvs. att fram till 2025 bör andelen utexaminerade med anställning vara minst 82 %, att 60 % av dem som nyligen har avslutat en yrkesutbildning bör ha fått delta i arbetsplatsförlagd utbildning under sin yrkesutbildning samt att 8 % av eleverna inom yrkesutbildningen bör ha fått delta i utbildning utomlands. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till möjligheter till lärande som inbegriper arbetsplatsförlagd utbildning. Parlamentet påminner om att man genom specifika mål kan hjälpa medlemsstaterna att sätta delmål och göra yrkesutbildningspolitiken mer inkluderande och anpassad till arbetsmarknadens behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet och rådet om genomförandet av rekommendationen vart femte år.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka de givande rörlighetsprogrammen för lärlingar, såsom Erasmus Pro, genom att stärka synergierna mellan Europeiska socialfonden+ (ESF+) och Erasmus+-programmen, samt genom att säkerställa tillräckliga resurser under programperioden 2021–2027. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa ett mer ambitiöst mål för utbyte i utbildningssyfte utomlands för yrkesutbildningselever. Parlamentet påminner om att rörlighetsmålet för utexaminerade från högre utbildning fastställdes till 20 % för 2020 för liknande initiativ inom ramen för Utbildning 2020 och Erasmusprogrammet för högre utbildning. Parlamentet understryker att de ökade möjligheterna till rörlighet kan hjälpa till att utvidga lärlingars personliga, utbildningsmässiga och professionella nätverk och göra yrkesutbildningar mer attraktiva i stället för att betraktas som ett andrahandsval samt frigöra yrkesutbildningens rörlighetspotential, vilken i sin tur kan bidra till det framtida Erasmus+-programmets framgång.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en indikator om kompetensbrist på den sociala resultattavlan, vilket skulle kunna vara användbart för beslutsfattare på nationell nivå inom yrkesutbildning för att se var det krävs fler insatser och för att bättre samordna på EU-nivå, spåra uppkomsten och utvecklingen av kompetensbrist samt ge incitament till en uppåtgående konvergens inom EU.

14.  Europaparlamentet betonar att välinriktade upplysningskampanjer och ungdomsvänliga kommunikationskanaler, såsom sociala medier, kan spela en avgörande roll i att nå ut till unga för att höja yrkesutbildningens profil och göra den mer attraktiv. Parlamentet understryker skolornas, särskilt grundskolans, viktiga roll när det gäller att upplysa om de möjligheter som en yrkesutbildning erbjuder, göra yrkesutbildning mer attraktiv och göra mer för att ge unga elever vägledning om dessa yrkesvägar.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbete med berörda parter för att ta fram en EU-onlineplattform för yrkesutbildning, som efterfrågades av många anordnare av yrkesutbildning och beslutsfattare i en nyligen genomförd EU-enkät(18), som bör främjas så snart som möjligt. Parlamentet stöder idéen om att en sådan plattform skulle kunna erbjuda möjligheter till nätverkande och utbyte av bästa praxis samt skulle kunna tillhandahålla digitala lösningar, bland annat för arbetsplatsförlagd utbildning, och allt tillgängligt material för onlineutbildning i en säker, kvalitetssäkrad och flerspråkig miljö. Parlamentet understryker att yrkesutbildningsplattformar kan utgöra en länk mellan plattformarna för kompetenscentrum för yrkesutbildning på EU-nivå. Parlamentet föreslår att plattformarna bör kopplas till en EU-webbportal för yrkesutbildning som är öppen för bidrag från berörda parter för att synliggöra aktiviteter och tjänster som tillhandahålls av kompetenscentrum för yrkesutbildning till deras ekosystem, för att visa på den mängd möjligheter som en yrkesutbildning erbjuder studerande på nationell och europeisk nivå och att öka kommunikationsinsatserna och yrkesutbildningars attraktionsförmåga.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka idéen om en EU-webbjobbportal särskilt avsedd för praktikplatser och lärlingsplatser i hela EU som samlar alla liknande befintliga EU-initiativ på ett mer synligt, övergripande och användarvänligt sätt. Parlamentet anser att detta instrument, om det ges tillräcklig publicitet genom lämpliga kanaler, skulle kunna bli en kontaktpunkt för unga européer, utbildningsinstitutioner och företag i hela EU. Parlamentet anser att portalen skulle kunna kopplas till yrkesutbildning, hjälpa till att vägleda unga talanger när arbetsmarknadens behov kräver detta som mest, öka rörligheten inom EU, komma till rätta med ungdomsarbetslösheten och överbrygga befintliga och framtida kompetensbrister. Parlamentet anser att sådana initiativ skulle kunna stödjas genom ungdomsgaranti- och Erasmus+-programmen för att förstärka effekten av dessa program och skulle kunna kompletteras av och kopplas till andra EU-initiativ såsom europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet (Eures), Europass och en framtida EU-portal för yrkesutbildning.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att analysera och tillhandahålla stöd och lösningar för de förfrågningar som gjordes av berörda parter inom yrkesutbildning i den senaste EU-enkäten som genomfördes av kommissionen mellan mars och maj 2020 om utmaningarna för och effekterna på yrkesutbildningen till följd av covid-19-pandemin. Parlamentet stöder särskilt, utöver inrättandet av en gemensam EU-plattform för yrkesutbildning, utvecklingen av simuleringssystem för virtuell verklighet och andra digitala verktyg för yrkesutbildning med hjälp av forskningsprojekt och testfaser, inrättandet av öppna onlinekurser för yrkesutbildning, virtuella europeiska projekt såsom virtuell Erasmus, en YouTube-kanal för EU om yrkesutbildning för allmänheten, europeiska utbildningsveckor och att dessutom göra ESF och ESF+ mer flexibla och ge dem möjlighet att finansiera utbildningsteknik, utbildning för lärare och utbildare samt tillämpningen av e-lärande.

18.  Europaparlamentet understryker att de avbrott i yrkesutbildningen som covid-19-pandemin har medfört har haft en betydande utbildningsmässig och social inverkan på studerande i yrkesutbildningar, i synnerhet med missgynnad bakgrund, och innebär svåra utmaningar för studerande som arbetar bäst under direkt vägledning av och med en lärare närvarande. Parlamentet betonar att detta inte endast bör betraktas som ett problem utan att det även innebär en unik möjlighet att modernisera yrkesutbildningssystemen genom tekniska innovationer på områden såsom virtuell verklighet, artificiell intelligens, Industri 4.0 och sakernas internet samt ökad användning av online- och distansundervisning, lärlingsutbildningar och alternativ bedömning. Parlamentet understryker att sådana reformer i slutändan kan bidra till att göra yrkesutbildningssystemen starkare, mer flexibla och mer motståndskraftiga än före covid-19-krisen och förbereda studerande samt arbetstagare inför morgondagens färdigheter och arbetstillfällen. Parlamentet noterar samtidigt att avancerad digital kompetens för lärare, utbildare och studenter är en avgörande förutsättning för högkvalitativ onlineutbildning.

19.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av att vidta alla nödvändiga åtgärder för att minska antalet studieavhopp från yrkesutbildningar, stärka yrkesutbildningens kvalitet och inkludering, säkerställa lika tillgång till lärlingsplatser av god kvalitet för alla unga och vuxna studerande samt garantera lika tillgång till och rätten till personalutbildning för alla arbetstagare på alla företag av alla storlekar och inom alla sektorer, med särskilt fokus på små och medelstora företag.

20.  Europaparlamentet välkomnar idéen om att utveckla möjligheter till virtuell rörlighet för att övervinna hindren på grund av covid-19 och uppmuntrar medlemsstaterna och anordnare av yrkesutbildning att underlätta utbildningsmöjligheterna utan fast plats, även i framtiden, för att ge studerande i avlägsna områden och på landsbygden tillgång till kurser i hela EU utan geografisk begränsning där så är möjligt.

21.  Europaparlamentet påpekar att om alla relevanta aktörer involveras i arbetet med att utforma och genomföra yrkesutbildningspolitiken blir det lättare att anpassa yrkesutbildningen till de kunskapsbehov som finns på arbetsmarknaden och att genomföra politiken. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att samarbeta nära med alla relevanta berörda parter såsom arbetsmarknadens parter, företag, inklusive mikroföretag samt små och medelstora företag, företag inom den sociala ekonomin, såsom kooperativ och ideella organisationer, anordnade av yrkesutbildning och deras sammanslutningar, studerande inom yrkesutbildning, studentföreningar för yrkesutbildningsstuderande, forskningscentrum, organisationer i det civila samhället, offentliga och privata arbetsförmedlingar, yrkesvägledare samt lokala och regionala myndigheter för att samordna på EU-nivå för bättre kopplingar mellan olika system och för att utbyta bästa praxis. Parlamentet efterlyser lokala ekosystem som inkluderar ovan nämna berörda parter för att stärka yrkesutbildningens kvalitet, kvantitet, inkludering och rykte som ett bra val. Parlamentet understryker behovet av att aktivt främja sysselsättningsmöjligheter med koppling till yrkesutbildning bland potentiella sökande, och vägleda studenter till sektorer som saknar personal med yrkesutbildningskvalifikationer. Parlamentet understryker att det måste finnas starka kopplingar mellan yrkesutbildningen och arbetslivet. Parlamentet betonar att den utbildning som erbjuds bör tillgodose de lokala utmaningarna och behoven.

22.  Europaparlamentet vidhåller att en gedigen utbildningsgrund som ger studenterna bred kunskap och grundläggande färdigheter i läs- och skrivkunnighet, räkning och kommunikation, digital kompetens och mjuka färdigheter, såsom kritiskt tänkande, problemlösning och emotionell intelligens, tjänar som grund för fortsatt lärande och arbetsplatsanknuten utbildning och är avgörande för ungdomars framtid som både arbetstagare och individer, så att de kan anpassa sig till föränderliga behov under loppet av deras yrkesliv.

23.  Europaparlamentet betonar att det behövs en transparent gemensam definition av mikromeriter. Parlamentet anser att mikromeriter endast kan utgöra ett komplement till fullständiga kvalifikationer och måste kvalitetssäkras, ackrediteras och grundas på en standardiserad genomförandemodell, ett standardiserat bedömningsförfarande och en standardiserad varaktighet. Parlamentet understryker den yttersta vikten av väldefinierade kvalitetskrav för tillhandahållare av mikromeriter.

24.  Europaparlamentet påminner om utbildningens egenvärde utöver dess roll gentemot arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga mer vikt på utbildningens roll utöver arbetsmarknadens behov med beaktande av utvecklingen av kunskap och färdigheter som stöder personlig utveckling, välbefinnande och aktivt medborgarskap.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med arbetsmarknadens parter utforma inkluderande och högkvalitativa yrkesutbildningssystem samt en vuxenutbildningspolitik som syftar till att förbättra färdigheterna och kompetensen hos lågkvalificerade vuxna, såväl arbetstagare som arbetslösa, som är i akut behov av kvalitetssysselsättning.

26.  Europaparlamentet stöder inrättandet och främjandet av representativa strukturer på alla nivåer för studerande som går en yrkesutbildning för att ge dem en röst när det gäller hanteringen av yrkesutbildningssystem och därmed hjälpa till att förbättra kvaliteten på yrkesutbildningsprogrammen.

27.  Europaparlamentet stöder förslaget om att främja kompetenscentrum för yrkesutbildning för att sammanföra ett brett spektrum av olika intressenter och lokala parter på området. Parlamentet understryker att sådana centrum kan bli drivkrafter för innovation, kvalitet och inkludering samt underlätta utbytet av god praxis, främja ömsesidigt lärande och bidra till att förbättra kvaliteten och genomförandet av yrkesutbildningen över hela EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa solida investeringar i utvecklingen av sådana centrum och alla yrkesutbildningsinstitutioner samt påminner om att stödet till kompetenscentrum för yrkesutbildning genom Erasmus+-programmet kräver en ambitiös programbudget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att sammanföra och involvera relevanta berörda parter för att hjälpa till att öka relevansen för och kvaliteten på utbildningen vid sådana centrum och för att bättre anpassa den till tillgången och efterfrågan på kompetens samt hjälpa arbetsgivare att hitta facilitetslösningar för yrkesutbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra kompetenscentrum för yrkesutbildning till en drivkraft för utvecklingen av gemensamma europeiska kvalifikationer, läroplaner och examensbevis inom ramen för yrkesutbildning. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att främja regionala samarbetsstrategier i syfte att ta fram gränsöverskridande program med syftet att underlätta studerande och arbetstagares rörlighet samt förbättra det territoriella och regionala samarbetet, bland annat genom den europeiska referensramen för kvalifikationer.

28.  Europaparlamentet är fast övertygat om att alla studenter bör ha tillgång till en balanserad, grundlig och kognitivt krävande kunskapsbaserad läroplan, eftersom detta är den bästa förberedelsen för både en yrkesutbildning och en akademisk utbildning, som garanterar att unga personer som har valt ett yrkesutbildningsprogram gör det av egen vilja snarare än på grund av låg prestation eller oförmåga att fortsätta med en akademisk utbildning. Parlamentet understryker att digital och grön kompetens bör integreras i hela läroplanen för att erkänna att de utgör grundläggande färdigheter för alla studerande. Parlamentet påminner om Cedefops försäkran att det är bättre att anpassa läroplaner så att de inbegriper miljömedvetenhet samt förståelse för hållbar utveckling och företags effektivitet än att ta fram helt nya utbildningsprogram.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillräcklig finansiering för yrkesutbildningspolitiken på både nationell och europeisk nivå för att garantera de investeringar som behövs för att göra yrkesutbildningen mer modern, motståndskraftig, attraktiv och inkluderande. Parlamentet understryker behovet av ökad finansiering för rörlighet inom yrkesutbildningen för både elever och lärare, bland annat inom Erasmus+. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta initiativ för att hjälp små och medelstora företag att uppmuntra studerande inom yrkesutbildning att delta i den europeiska rörligheten. Parlamentet understryker behovet av ökad finansiering för utbildningscentrum för att finansiera särskilda team med uppdrag att praktiskt organisera rörligheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att anordna en EU-omfattande kampanj med inriktning på små och medelstora företag för att understryka fördelarna med ingående och utgående yrkesmässig rörlighet för deras framgång.

30.  Europaparlamentet understryker behovet av att ta fram fler program som e-Twinning och webbplattformen för vuxenutbildning i Europa (Epale), som syftar till att främja nätverkande och samarbete mellan skolor. Parlamentet påminner om att dessa projekt kan bidra till genomförandet av grundläroplanen samt få studenter som är motvilliga till att studera på distans att delta.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att specifikt fokusera på fortbildning och yrkesutveckling för lärare inom yrkesutbildning för att ge dem möjlighet att uppfylla sina allt mer multifunktionella roller och ansvarsområden då detta driver på kvaliteten och innovationen inom utbildningen. Parlamentet påpekar att det är viktigt att yrkeslärarna har grundliga digitala kunskaper och rätt teknisk utrustning till sitt förfogande, så att de till fullo kan ta tillvara möjligheterna med digital utbildning och hjälpa till att ge eleverna de färdigheter de behöver för den digitala omställningen. Parlamentet understryker att företrädarna för de branscher och företag som samarbetar inom ramen för yrkesutbildning måste ha pedagogiska färdigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att på ett bättre sätt ge lärare inom yrkesutbildning möjlighet att även bedriva forskning under sin karriär eftersom detta skulle kunna göra det möjligt för dem att utbyta och främja bästa praxis samt hjälpa till att förverkliga det europeiska forskningsområdets fulla potential.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja den yrkesutbildningsmodell där teori varvas med praktik, som skulle kunna göra det mycket enklare för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden, särskilt jämfört med allmän utbildning, eftersom utbildning som kombinerar strukturerat arbetsplatsförlagt lärande med teori leder till certifierade färdigheter som är relevanta för arbetsgivare och överförbara till arbetsmarknaden. Parlamentet understryker i detta hänseende potentialen hos digitala lösningar som kan bidra på ett positivt sätt till ett effektivt varvat system.

33.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att vid utformningen av yrkesutbildning bättre utnyttja utvecklingen av arbetstillfällen inom den gröna sektorn för att skapa högkvalificerade lärlingsutbildningar för unga människor med specialistkunskap och specialistutbildning samt för att hjälpa till att hantera den höga ungdomsarbetslösheten.

34.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att i systemen för yrkesutbildning och allmän utbildning ta med kompetens och färdigheter från områdena hållbar utveckling och miljö, i synnerhet genom att stärka systemen för yrkesutbildning och främja forskningscentrumens möjligheter att utveckla teknik, projekt och patent för grön produktion i samarbete med nya gröna företag. Parlamentet uppmuntrar till utbyten mellan olika forskningscentrum och nätverk av företag och yrkesverksamma. Parlamentet påminner om hur viktigt det är med kompetens inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och om behovet av att se till att fler kvinnor studerar sådana ämnen.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sina system för att prognostisera kompetensbehov och därmed bättre kunna identifiera kommande förändringar och framtida behov, så att yrkesutbildningssystemen får bättre information om vilka kunskaper man behöver investera i och blir bättre på att anpassa sig till nya behov på arbetsmarknaden samt säkerställa att alla har rätt till utbildning och livslångt lärande. Parlamentet betonar att yrkesutbildningen skulle bli mer effektiv om den grundade sig på solida kompetensprognoser som förutsåg kommande och identifierade kompetensbrister, och som anpassade yrkesutbildningsprogram och program för livslångt lärande till en framtidsinriktad arbetsmarknad. Parlamentet anser att yrkesutbildningsprogrammen bör vara mer flexibla och kunna anpassas så att de överensstämmer med och kan stå emot fluktuationer på arbetsmarknaden samt möjliggöra intelligent och riktad vägledning för studerande inom yrkesutbildning, för såväl grundläggande utbildning som kompetensutveckling och omskolning för vuxna studerande, för att minska kompetensglapp och föråldrad kompetens.

36.  Europaparlamentet uppmanar till införandet av strategier för betald studieledighet i linje med ILO:s konvention om betald ledighet för studier som gör det möjligt för arbetstagare att delta i utbildningsprogram på arbetstid utan kostnad för dem själva för att främja det livslånga lärandet.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionala självstyrelseorgan och lokala myndigheter att tillsammans med arbetsmarknadens parter och utbildningsanordnare anta och genomföra strategier för kompetensutveckling och strategier för att förutse framtida kompetensbehov, med målsättningen att förbättra allmän, sektorsspecifik och yrkesspecifik kompetens. Parlamentet konstaterar att dessa strategier bör omfatta en grundlig bedömning av vilken typ av jobb som ska skapas och på vilken nivå, samt av vilken kompetens och vilka kunskaper som krävs, som leder till föregripande och kartläggning av kompetensluckor samt målinriktade program för yrkesutbildning och livslångt lärande med fokus på att matcha kompetens och arbetstillfällen i syfte att öka sysselsättningen.

38.  Europaparlamentet välkomnar rekommendationen om att yrkesutbildare bör ges ett tillräckligt mått av autonomi, flexibilitet, hjälp och finansiering. Parlamentet påminner om att finansiering och strategiskt oberoende för yrkesutbildare är viktigt för att de snabbt ska kunna anpassa sig till förändrade kompetensbehov och till de möjligheter och utmaningar som den digitala och gröna omställningen medför. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser för att ta fram kvalificerade utbildningsprogram i sektorer som saknar tillräcklig personal, såsom hälso- och omsorgssektorn, jordbruket, miljösektorn och den cirkulära ekonomin.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fästa större vikt vid att göra yrkesutbildningssystemen mer inkluderande och tillgängliga för alla under hela deras arbetsliv, inklusive utsatta grupper såsom personer med funktionsnedsättning, unga som varken arbetar eller studerar, äldre arbetstagare, långtidsarbetslösa, lågkvalificerade vuxna och vuxna med låg kompetens, arbetstagare som blivit uppsagda, minoriteter och etniska grupper, personer med invandrarbakgrund, flyktingar och personer med färre möjligheter på grund av sitt geografiska läge. Parlamentet efterlyser konkreta åtgärder för att säkerställa att personer med mindre gynnad socioekonomisk bakgrund, som ofta hamnar i en ond cirkel av fattigdom, får tillgång till yrkesutbildning i linje med den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som står inför en demografisk nedgång att säkerställa att ungdomar utnyttjar yrkesutbildningsprogram i synnerhet som en väg till sysselsättning av god kvalitet. Parlamentet understryker att förebyggande åtgärder som bedömning av färdigheter samt karriärs- och yrkesvägledning kan minska antalet unga som varken arbetar eller studerar på lång sikt och tillgodose behoven bland företag och sektorer som saknar kompetens.

40.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att yrkesutbildningssystemen bör spela en lika viktig roll för vuxna i behov av fortsatt kompetensutveckling eller omskolning. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en holistisk strategi när det gäller yrkesutbildning och lärande för vuxna som innefattar formell, icke-formell och informell utbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra yrkesutbildning attraktivare och tillgängligare för vuxna studerande och att skapa starkare kopplingar och närmare samarbete mellan yrkesutbildning för vuxna och icke-formell utbildning för vuxna för att främja huvudkompetenser, däribland goda grundkunskaper, digitala färdigheter samt transversala, gröna och andra livskompetenser som skapar en stabil grund för resiliens, livslång sysselsättning, social inkludering, aktivt medborgarskap och personlig utveckling. Parlamentet betonar att insatserna för att förbättra yrkesutbildningsprogrammens anseende och inkludering behöver åtföljas av insatser för att stärka deras utbildningsvärde och för att öka kvaliteten på och respekten för lärlingars sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter.

41.  Europaparlamentet betonar vikten av att nå människor på landsbygden och i avlägsna områden och göra yrkesutbildning mer tillgänglig och anpassad för personer som arbetar inom jordbruk, fiske, skogsbruk och andra yrken i dessa regioner, och att ge dem alla nödvändiga färdigheter, däribland grön och digital kompetens, för att bättre ta tillvara aktuella och framtida möjligheter som erbjuds av den gröna och blå ekonomin samt att ge dem möjlighet att ge ett viktigt bidrag till bevarandet av miljön.

42.  Europaparlamentet understryker att arbetsplatsförlagd utbildning samt främjandet och genomförandet av ett yrkesutbildningssystem som varvar teori och praktik bör prioriteras inom ramen för det nya Erasmusprogrammet.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i linje med EU:s strategi för jämställdhet fortsätta att ta itu med könsrelaterad snedvridning och könsstereotypiska val genom att säkerställa och uppmuntra deltagande på lika villkor för kvinnor i yrkesutbildning inom vad som oftast betraktas som ”manliga” yrken och för män inom ”kvinnliga” yrken. Parlamentet uppmanar till att stärka jämställdhetsaspekten i insatserna för att modernisera yrkesutbildningssystemen och för att göra lärande både i och utanför arbetet mer tillgängligt för kvinnliga arbetstagare och personer med familjeomsorgsansvar, inte minst inom sektorer där kvinnor är underrepresenterade, i synnerhet inom den digitala och gröna sektorn samt sektorn för vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, för att bekämpa könssegregeringen inom utbildning och sysselsättning samt för att bekämpa könsstereotyper.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samband med omställningen till en grön ekonomi ta hänsyn till att kvinnor och flickor behöver få bättre tillgång till livslångt lärande, särskilt inom områden med stor grön jobbpotential, såsom naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst eller ny och digital teknik, med målsättningen att stärka kvinnornas ställning i samhället, bekämpa könsstereotyper och skapa arbetstillfällen som till fullo motsvarar kvinnors särskilda behov och möjligheter.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja deltagande i yrkesutbildning genom kampanjer som lyfter fram fördelarna för individen och arbetsgivaren samt genom att tillhandahålla incitament, däribland långsiktiga incitament, för att täcka vissa av arbetsgivarnas kostnader för lärlingsplatser. Parlamentet erkänner betydelsen av initiativ såsom WorldSkills-tävlingar som har en viktig inverkan när det gäller yrkesutbildningars goda anseende, att främja nya arbetstillfällen och nya färdigheter, locka ungdomar till yrkesutbildningskarriärer, anpassa yrkesutbildningssystemen till den moderna ekonomin samt främja samarbete mellan utbildning, arbetsgivare och arbetsmarknaden.

46.  Europaparlamentet välkomnar syftet med det europeiska utbildningsområdet att skapa ett genuint europeiskt utbildningsområde där högkvalitativ och inkluderande utbildning inte längre hindras av gränser. Parlamentet anser att rekommendationen bör uppfylla detta syfte.

47.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att stärka yrkesutbildningsprogrammens flexibilitet, använda mikromeriter och öka genomtränglighet med avseende på andra utbildningssektorer, eftersom denna ökade flexibilitet gör det möjligt att skräddarsy yrkesutbildningsprogram efter individuella behov samtidigt som fullständiga kvalifikationer respekteras. Parlamentet noterar att detta initiativ även gör det möjligt att överföra erkännanden och ackumulera läranderesultat. Parlamentet välkomnar i detta hänseende idéen om europeiska kärnprofiler i yrkesutbildning och integreringen i Europassplattformen, bland annat när det gäller framtida individuella utbildningskonton, som ska underlätta erkännandet av kvalifikationer och rörligheten. Parlamentet understryker att läroplanerna måste fastställa grunden för att ge människor möjlighet att förflytta sig mellan den akademiska och yrkesinriktade banan, inklusive de kompetenser som de förvärvar. Parlamentet betonar att kvalifikationsstrukturen måste tillåta jämförbarhet. Parlamentet understryker att läroplanerna även måste säkerställa individens anställningsbarhet i framtiden genom att förutse kompetensbehoven på medellång och lång sikt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till ytterligare modulering av yrkesutbildningen för att skapa mer broar mellan utbildningssystem. Parlamentet betonar betydelsen av ECVET-systemet, som har tillhandahållit bättre erkännande av inlärningsresultat som erhållits under rörlighetsperioder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att ta fram ett ECTS-poängsystem för yrkesutbildningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att yrkesutbildningsprogram kan medföra högre kompetensnivåer.

48.  Europaparlamentet välkomnar rambestämmelserna i Eqavet och efterlyser en bedömning av genomförandet av dem. Parlamentet välkomnar integreringen av Eqavet-ramen och Eqavet-elementen som tar itu med bristerna i genomförandet av den i rekommendationen, särskilt med avseende på kvalitetsstandarder, och inkluderingen av viktiga principer i ECVET till stöd för flexibilitet och rörlighet, som har tagits fram inom ramen för andra instrument såsom Erasmus+.

49.  Europaparlamentet välkomnar alla möjliga synergier och en större roll för yrkesutbildning inom ungdomsgarantin med hänsyn till dess effektivitet när det gäller att underlätta övergången till arbetsmarknaden för unga personer som riskerar arbetslöshet och social utestängning.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka språkinlärningen inom ramen för yrkesutbildningssystemen eftersom bristande kunskaper på detta område utgör ett stort hinder för rörlighet medan goda kunskaper i flera språk ger mervärde på arbetsmarknaderna.

51.  Europaparlamentet understryker att alla förbättringar inom yrkesutbildningen bör åtföljas av bättre tillgång till information, bättre rådgivning och bättre vägledning i tillgängliga format för alla studenter och vuxna elever från en tidig ålder.

52.  Europaparlamentet betonar att lärlingsutbildningar utgör en viktig del av yrkesutbildningsprogrammen. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa högkvalitativa, diversifierade och skräddarsydda lärlingsplatser, samt skälig ersättning, som är i linje med principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, i synnerhet rätten till rättvis och lika behandling när det gäller arbetsvillkor, och däribland säkerställandet av att arbetsmiljön är anpassad till behoven hos personer med funktionsnedsättning, tillgången till socialt skydd och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta hänseende se över den europeiska ramen för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till rörlighet inom yrkesutbildningen genom att underlätta nationella administrativa förutsättningar för utländska yrkesutbildningsstudenter. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att inrätta en europeisk lärlingsutbildningsstadga.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa att målen med rekommendationen är i linje med den nuvarande politiken och det nuvarande regelverket inom ramen för återhämtningsplanen för Europa, med särskild hänsyn till investeringar i kompetens och utbildning genom faciliteten för återhämtning och resiliens samt React-EU och den europeiska kompetensagendan, handlingsplanen för digital utbildning, det europeiska utbildningsområdet, Erasmus+ och ungdomsgarantin.

54.  Europaparlamentet understryker behovet av att förbättra uppföljningen av personer med examen från en yrkesutbildning eftersom en bättre förståelse för hur de presterar på arbetsmarknaden är ett av de viktigaste sätten att bedöma och förbättra yrkesutbildningens kvalitet och relevans för arbetsmarknaden, tillsammans med prognoser över tillgången och efterfrågan på kompetens.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka resurserna till digitaliseringen av yrkesutbildningsprogram och uppföljning av personer med yrkesutbildning.

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 155, 8.7.2009, s. 1. (2) EUT C 155, 8.7.2009, s. 11. (3) EUT C 389, 18.11.2019, s. 1. (4) EUT C 153, 2.5.2018, s. 1. (5) Antagna texter, P9_TA(2020)0267. (6) EUT C 28, 27.1.2020, s. 8. (7) EUT C 337, 20.9.2018, s. 135. (8) EUT C 11, 12.1.2018, s. 44. (9) EUT C 58, 15.2.2018, s. 65. (10) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 67. (11) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 119. (12) Cedefop, European public opinion survey on vocational education and training, 2017. (13) Eichhorst, W., Does vocational training help young people find a (good) job? IZA Institute of Labor Economics. (14) Eurostat, Vocational education and training statistics, uppgifterna inhämtades i september 2020. (15) Eurostat, Vocational education and training statistics, uppgifterna inhämtades i september 2020. (16) Eurostat, Vocational education and training statistics, uppgifterna inhämtades i september 2020. (17) Cedefop, The benefits of vocational education and training, 2011. (18) Kommissionsenkät för Europeiska veckan för yrkeskompetenser 2020, den 9–13 november 2020.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 december 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 445/2014/EU om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033 (COM(2020)0384 – C9-0275/2020 – 2020/0179(COD))

P9_TA(2020)0374 A9-0201/2020

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0384),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 167.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0275/2020),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet i enlighet med artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 november 2020 att godkänna den ståndpunkten i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0201/2020),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 december 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/… om ändring av beslut nr 445/2014/EU om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2020/2229.)

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om tvångsarbete och uigurernas situation i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang (2020/2913(RSP))

P9_TA(2020)0375 RC-B9-0432/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt de av den 19 december 2019 om situationen för uigurerna i Kina (”China Cables”)(1), den 18 april 2019 om Kina, särskilt situationen för religiösa och etniska minoriteter(2), den 4 oktober 2018 om utbredda godtyckliga frihetsberövanden av uigurer och kazaker i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang(3), den 12 september 2018 om läget i förbindelserna mellan EU och Kina(4), den 15 december 2016 om fallen med det tibetanska buddhistinstitutet Larung Gar och med Ilham Tohti(5), den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, Kina)(6) samt den 26 november 2009 om Kina: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2020 om översynen av EU:s handelspolitik(8),

–  med beaktande av att 2019 års Sacharovpris tilldelades Ilham Tohti, en uigurisk ekonom som kämpar på fredlig väg för Kinas uiguriska minoritets rättigheter,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2020/1998(9) och rådets beslut (Gusp) 2020/1999 av den 7 december 2020 om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna(10),

–  med beaktande av uttalandet av kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borell, efter rådets (utrikes frågor) möte den 7 december 2020,

–  med beaktande av rådet slutsatser av den 1 december 2020 om mänskliga rättigheter och anständigt arbete i globala leveranskedjor,

–  med beaktade av kommentarerna av Europeiska rådets ordförande Charles Michel efter mötet mellan EU:s och Kinas ledare den 14 september 2020,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av ordförande Michel och ordförande von der Leyen om försvar av EU:s intressen och värderingar i ett komplext och viktigt partnerskap efter det 22:a toppmötet mellan EU och Kina den 22 juni 2020,

–  med beaktande av FN-experternas vädjan av den 26 juni 2020 om beslutsamma åtgärder för att skydda de grundläggande rättigheterna i Kina,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det 21:a toppmötet mellan EU och Kina den 9 april 2019,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 mars 2019 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik med titeln EU och Kina – En strategisk hållning (JOIN(2019)0005),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 24 juni 2013,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 oktober 2018 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om situationen i Xinjiang,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 mars 2019 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik med titeln EU och Kina – En strategisk hållning (JOIN(2019)0005),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det anges att ”ingen får hållas i slaveri eller träldom” och att ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller påtvingat arbete,

–  med beaktande av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati av den 25 juni 2012, som sätter skyddet och övervakningen av de mänskliga rättigheterna i centrum för all EU-politik,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr och annan grym behandling, om yttrandefrihet online och offline och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas konstitution, som garanterar alla medborgare rätten till religionsfrihet, och artikel 4, som värnar om nationella minoriteters rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966, som Kina undertecknade 1998 men aldrig har ratificerat,

–  med beaktande av 2014 års protokoll till Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om tvångsarbete från 1930, som inte har undertecknats av Kina,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter från 2011,

–  med beaktande av rapporterna från Australiens institut för strategisk politik (ASPI) Uyghurs for sale – ’Re-education’, forced labour and surveillance beyond Xinjiang och Cultural raasure – Tracing the destruktion of Uyghur and Islamic spaces in Xinjiang, som offentliggjordes 2020, samt dess Xinjiang Data Project,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Främjandet av och respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen bör fortsätta att stå i fokus för de mångåriga förbindelserna mellan EU och Kina, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värden i sin externa verksamhet och Kinas visade intresse för att respektera dem i sin egen utveckling och sitt internationella samarbete.

B.  Situationen i Xinjiang, där det bor över 10 miljoner muslimska uigurer och kazaker, har snabbt försämrats, särskilt sedan den kinesiska ledningen 2014 drog igång sin kampanj ”Krafttag mot våldsterror”. Uigurer och andra primärt muslimska etniska minoriteter i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang har utsatts för godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, upprörande begränsningar av religionsutövning och kultur samt ett digitaliserat övervakningssystem som är så genomgripande att alla aspekter av det dagliga livet övervakas – med hjälp av kameror med ansiktsigenkänning, skanningar av mobiltelefoner, storskalig olaglig insamling, sammanställning och behandling av personuppgifter och en omfattande och påträngande polisnärvaro. Den kinesiska regimen har rent allmänt stärkt sitt grepp och blivit tuffare i behandlingen av minoriteter, särskilt uigurer, tibetaner och mongoler, i syfte att assimilera dem genom att pådyvla dem den kinesiska majoritetsbefolkningens livsstil och den kommunistiska ideologin. Plattformar för prediktivt polisarbete, såsom plattformen för integrerade gemensamma operationer, har använts brett av polisen för att spåra misstänkta individer baserat på helt lagliga och fredliga vardagshandlingar.

C.  Det finns trovärdiga rapporter om att över en miljon människor sitter eller har suttit frihetsberövade i vad som kallas ”politiska omskolningsläger” inom ramen för det i dag största massfängslandet av en etnisk minoritet i världen. Interneringslägersystemet i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang är under utbyggnad; över 380 misstänkta förvarsenheter har byggts upp eller byggts ut sedan 2017 och minst 61 förvarsanläggningar har byggts upp eller byggts ut under perioden juli 2019–juli 2020.

D.  Uigurernas lidande når också den yngre generationen. Det finns rapporter om att småbarn har sänts till statliga barnhem även om bara en av deras föräldrar hålls frihetsberövad i interneringsläger. Enligt nya forskningsresultat hade över 880 000 uiguriska barn placerats i barnhem i slutet av 2019. Trovärdig forskning visar att de kinesiska myndigheterna har infört ett officiellt system med riktade åtgärder mot barnafödande bland uiguriska kvinnor i ett försök att minska de uiguriska födelsetalen. Som ett led i detta system utsätter de kinesiska myndigheterna systematiskt uiguriska kvinnor i fertil ålder för tvångsaborter, intrauterina injektioner och sterilisering. 80 % av alla nya inlägg av intrauterina spiraler i Kina 2018 gjordes i den uiguriska regionen, trots att befolkningen där bara utgör 1,8 % av hela den kinesiska befolkningen. Sådana åtgärder, som syftar till att förhindra födslar i den uiguriska befolkningen, kan uppfylla kriterierna för att räknas bland de värsta brotten mot mänskligheten.

E.  I augusti 2018 invände FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering mot den kinesiska regeringens övergrepp i Xinjiang, bland annat inrättandet av massinterneringsläger för godtyckligt frihetsberövade. I september 2018 noterade FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, under sitt allra första tal i denna roll, de ”djupt oroande påståendena om storskaliga godtyckliga frihetsberövanden av uigurer och andra muslimska grupper i så kallade omskolningsläger i Xinjiang”.

F.  De nya religionsbestämmelserna i Kina, som började gälla den 1 februari 2018, är mer restriktiva gentemot religiösa grupper och verksamheter och tvingar dem att i högre grad följa partiets politik. Religionsfriheten och samvetsfriheten har nått ett nytt lågvattenmärke sedan de ekonomiska reformerna inleddes och Kina började öppna upp i slutet av 1970-talet. Kina hör till de länder som har flest personer fängslade på religiösa grunder. Trovärdiga rapporter har avslöjat en avsiktlig och systematisk förstörelse av moskéer, kyrkor och andra helgedomar, mestadels sedan 2017, vars antal nu är det lägsta sedan kulturrevolutionen.

G.  Kina har ännu inte ratificerat fyra av ILO:s grundläggande konventioner, nämligen konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, konvention nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, konvention nr 29 om tvångsarbete och konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete. Kina har ratificerat konvention nr 111 om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning och konvention nr 100 om lika lön. WHO:s avtal medger åtgärder avseende produkter tillverkade av fångar.

H.  Parallellt med kampanjen ”Krafttag mot våldsterror” har programmen för arbetskraftsförflyttning byggts ut sedan 2014, vilket tyder på att de har blivit en politisk prioritering för det kinesiska styret som ett verktyg för fattigdomsminskning i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang. Det finns flera trovärdiga rapporter om uiguriska tvångsarbetare i produktionskedjorna inom beklädnads-, teknologi- och bilindustrin, t.ex. ASPI:s rapport från mars 2020, som pekade ut 27 fabriker i 9 kinesiska provinser som använder minst 80 000 uiguriska arbetstagare som förflyttats från Xinjiang mellan 2017 och 2019. Dessa fabriker levererar till minst 82 globala märken, bland annat sådana som ägs av många europeiska multinationella bolag.

I.  Kina är en av världens största bomullsproducenter, och Uiguriska autonoma regionen Xinjiang står för över 20 % av den globala bomullsproduktionen. Kina är den största producenten och exportören av garn och den största producenten och exportören av textilier och kläder. Det kinesiska styret planerar att fördubbla tillverkningskapaciteten i Uigurregionen till 2025, och i den planen är kläder och textilier ett av nyckelinslagen. Enbart under 2018 hade tre uiguriska regioner minst 570 000 personer sysselsatta inom bomullsplockning genom regeringens system för påtvingad arbetskraftsutbildning och -förflyttning. Den totala arbetskraftsförflyttningen till bomullsplockning bland etniska minoriteter i Xinjiang överstiger sannolikt den siffran med flera hundra tusen, vilket gör tvångsarbete till ett inneboende och allmänt kännetecken för bomullsskördandet i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang. 84 % av den kinesiska bomullen kommer från Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, vilket innebär att det finns en utomordentligt stor risk för att garn, textilier och kläder från kinesisk bomull besudlats av tvångs- och fångarbete, vare sig tillverkningen sker i Kina eller någon annanstans i världen.

J.  Över 80 internationella varumärkesföretag uppges ha dragit direkt eller indirekt nytta av uiguriskt tvångsarbete i sina leveranskedjor. Den rådande kontexten med förtryck förhindrar oberoende utredningar och revisioner i Uigurregionen.

K.  Det finns inga tillförlitliga sätt för företag att kontrollera att någon arbetsplats i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang är fri från tvångsarbete eller att förebygga tvångsarbete på arbetsplatser i linje med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt normerna för tillbörlig aktsamhet vad gäller mänskliga rättigheter.

L.  Enligt gällande EU-lagstiftning (antingen på EU-nivå eller nationellt) har företag ingen juridisk skyldighet att agera för att förhindra att de själva bidrar till människorättskränkningar i sina leveranskedjor. EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering innehåller en rapporteringsskyldighet för företag men ålägger dem inte att agera för att förhindra skada i sina leveranskedjor och innebär inte att de kan hållas ansvariga.

M.  I samband med sin utfrågning i utskottet för internationell handel sade verkställande vice ordförande Dombrovskis att kampen mot tvångsarbete är en prioritering för EU och att EU-investeringar, även inom ramen för det övergripande investeringsavtalet mellan EU och Kina, kommer att behöva vara förenliga med ILO:s konventioner om tvångsarbete.

N.  Utskottet för rättsliga frågor arbetar för närvarande på ett initiativ om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet. Den 1 december 2020 offentliggjorde rådet sina slutsatser om mänskliga rättigheter och anständigt arbete i globala leveranskedjor och uppmanade där kommissionen att lägga fram ett förslag till EU-rättslig ram för hållbar företagsstyrning, som inbegriper sektorsöverskridande skyldigheter vad gäller företagens tillbörliga aktsamhet i globala leveranskedjor. Kommissionen tillkännagav att den kommer att lägga fram ett lagstiftningsförslag om hållbar företagsstyrning under andra kvartalet 2021, där behovet av tillbörlig aktsamhet vad gäller mänskliga rättigheter i globala leveranskedjor kommer att tas upp.

O.  Rådet har antagit ett beslut och en förordning om inrättande av EU:s globala ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna, som ger EU möjlighet att införa riktade restriktiva åtgärder mot individer, enheter och organ, däribland stater och icke-statliga aktörer, som ansvarar för, deltar i eller har anknytning till allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna i hela världen, däribland slaveri.

P.  USA:s kongress antog 2019 lagen om en politik för uigurers mänskliga rättigheter. Den 22 september 2020 antog USA:s representanthus lagen om förebyggande av tvångsarbete för uigurer, som inför olika restriktioner gentemot Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, bland annat genom förbud mot viss import från Xinjiang och sanktioner mot individer och enheter som ansvarar för människorättskränkningar där.

Q.  Kina har gjort framsteg på de ekonomiska och sociala områdena men har sorgligt svårt att garantera grundläggande internationella normer för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

R.  I sin strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati har EU gjort utfästelser om att mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen kommer att främjas på alla områden av EU:s yttre åtgärder och om att göra mänskliga rättigheter till en central del av sina förbindelser med alla tredjeländer, inbegripet dess strategiska partner.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt det regeringsledda systemet med tvångsarbete, särskilt utnyttjandet av uiguriska, etniska kazakstanska och kirgizistanska minoritetsgrupper och andra muslimska minoritetsgrupper i fabriker både inom och utanför interneringsläger i Xinjiang, samt överföringen av tvångsarbetare till andra kinesiska administrativa avdelningar, och att välkända europeiska varumärken och företag har dragit nytta av användningen av tvångsarbete. Parlamentet uppmanar relevanta aktörer från den privata sektorn att se över sina affärsengagemang i Xinjiang, att utöva sitt företagsansvar och att genomföra oberoende granskningar av efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna genom hela leveranskedjan, och att avsluta affärsförbindelserna om detta konstateras ha koppling till kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller om det är omöjligt att fastställa om det har skett kränkningar, antingen direkt eller indirekt, genom någon av deras leverantörers verksamhet eller genom affärsförbindelser i deras värdekedja i Kina.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över den allt mer förtryckande regim som de många religiösa och etniska minoriteterna utsätts för, i synnerhet uigurer och kazaker, som kränker deras människovärde och deras rätt till kulturella uttryck, religionsfrihet, samt yttrandefrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet. Parlamentet beklagar djupt den försämrade människorättssituationen på hela det kinesiska fastlandet och i Hongkong, och kräver att de kinesiska myndigheterna respekterar de grundläggande friheterna.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt de pågående förföljelserna och de allvarliga och systematiska människorättskränkningar som utgör brott mot mänskligheten. Parlamentet uppmanar med kraft Kinas regering att omedelbart upphöra med godtyckliga frihetsberövanden utan åtal, rättegång eller fällande dom för brott, av personer som tillhör uiguriska och andra muslimska minoriteter, att stänga alla läger och förvarsenheter, och att omedelbart och villkorslöst frige de personer som har frihetsberövats. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att upphöra med statsunderstödda program för tvångsarbete och massterilisering. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna i den uiguriska autonoma regionen Xinjiang att lämna information om var de frihetsberövade befinner sig och om deras medicinska tillstånd samt att omedelbart frige dem om det inte finns bevis för faktiskt brottslig verksamhet.

4.  Europaparlamentet fördömer skarpt den omfattande användningen av digital övervakningsteknik för att övervaka och kontrollera befolkningen i Xinjiang och de senast avslöjade testerna av programvara för ansiktsigenkänning som skulle kunna sända ”uigurlarm” till statliga myndigheter när dess kamerasystem identifierar personer som hör till den uiguriska minoriteten. Parlamentet beklagar att Kina inte uppfyller sina egna åtaganden som den ingått genom att följa Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD:s principer om människocentrerad artificiell intelligens, och genom att ansluta sig till G20-förklaringen från juni 2019, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att uppmana Kina att leva upp till sina egna åtaganden i detta avseende.

5.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att tillåta fritt, meningsfullt och obehindrat tillträde till Xinjiangprovinsen och obegränsat tillträde till interneringslägren för journalister och internationella observatörer, även för EU-tjänstemän, efter president Xi Jinpings inbjudan vid toppmötet mellan EU och Kina den 14 september 2020 till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och mandatinnehavarna för särskilda förfaranden inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att insistera på att det inrättas ett FN-undersökningsuppdrag i Xinjiang och att ett särskilt sändebud utses.

6.  Europaparlamentet uppmanar Kina att tillåta en tjänsteresa från Europaparlamentet till Xinjiang, och ge delegationen fritt och obegränsat tillträde, samtidigt som man garanterar lokalbefolkningens sekretess och säkerhet.

7.  Europaparlamentet fördömer skarpt det kinesiska kommunistpartiets rapporterade massiva kampanj för att sänka födelsetalen för uigurer i Xinjiang, och uppmanar de kinesiska myndigheterna att omedelbart upphöra med alla åtgärder som syftar till att förhindra födslar bland den uiguriska befolkningen, inbegripet påtvingade steriliseringar, aborter eller sanktioner mot kränkningar av födelsekontrollen.

8.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att ratificera och genomföra ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete, ILO:s konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete, ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och ILO:s konvention nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. Parlamentet uppmanar med kraft Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

9.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över rapporterna om de kinesiska myndigheternas trakasserier av uigurer utomlands, som har till syfte att tvinga dem att fungera som informanter gentemot andra uigurer, att återvända till Xinjiang eller att tiga om situationen där, i vissa fall genom att hålla deras familjemedlemmar frihetsberövade. Parlamentet uppmanar kommissionen och alla EU:s medlemsstater att skyndsamt undersöka dessa rapporter för att säkerställa skyddet av personer i Xinjiang-diasporan, och att skynda på asylförfarandena för uigurer och andra turkmuslimer. Parlamentet välkomnar Tysklands och Sveriges beslut att skjuta upp återsändandet av alla etniska uigurer, kazaker eller andra turkmuslimer till Kina med tanke på risken för godtyckliga frihetsberövanden, tortyr eller annan misshandel.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en dialog med stater där uigurerna riskerar att utvisas till Kina för att förhindra sådana utvisningar. Parlamentet uppmanar rådets medlemmar att upphäva sina utlämningsavtal med Folkrepubliken Kina för att förhindra att uigurer, Hongkongbor, tibetaner eller kinesiska dissidenter i Europa utlämnas och ställs inför rätta för en politisk rättegång i Folkrepubliken Kina.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att proaktivt arbeta för en oberoende FN-utredning om Kina i syfte att säkerställa ansvarsskyldighet för de brott som begåtts.

12.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den kinesiska statens åtgärder för att säkerställa omfattande övervakning av Xinjiang genom installationen av det elektroniska övervakningssystem ”Skynet” i större stadsområden, installationen av GPS-spårare i alla motorfordon, användningen av skannrar för ansiktsigenkänning vid kontrollpunkter, tågstationer och bensinstationer med hjälp av programvara som bygger på kamerasystem för artificiell intelligens för att identifiera uigurer och andra personer som tillhör etniska minoritetsgrupper, samt den kampanj som polisen i Xinjiang genomför för att samla in blod i syfte att utöka Kinas DNA-databas ytterligare. Parlamentet uttrycker djup oro över de senaste avslöjandena som gäller en förteckning över mer än 2 000 uigurfångar som hölls i prefekturen Aksu mellan 2016 och 2018. Parlamentet oroas över att Kina exporterar sådan teknik till auktoritära regimer runt om i världen. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att övervaka förvärv och utveckling av denna teknik och deras leverantörers verksamhet, och att avstå från att ge dem tillträde till EU-finansiering och nationell offentlig finansiering samt offentlig upphandling.

13.  Europaparlamentet kritiserar parlamentets och kommissionens upphandling av värmekameror från Hikivision. Parlamentet insisterar på att det införs en genomtänkt upphandlingspolitik som tar vederbörlig hänsyn till människorättsfrågor. Parlamentet uppmanar med kraft parlamentets administration och talman att omedelbart bryta alla direkta eller indirekta affärsförbindelser med Hikivision, och att förbättra transparensen i sin upphandlingsverksamhet.

14.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige den uiguriska akademikern och 2019 års Sacharovpristagare Ilham Tohti, och att under tiden se till att han har regelbunden och obegränsad tillgång till sin familj och de advokater han valt och att han inte utsätts för tortyr eller annan misshandel. Parlamentet kräver en omedelbar, effektiv och opartisk utredning av påståendena om att Ilham Tohti torterats och att de ansvariga ställs inför rätta.

15.  Europaparlamentet välkomnar införandet i kommissionens arbetsprogram för 2021 av ett lagstiftningsinitiativ som gäller lagstiftning om obligatorisk tillbörlig aktsamhet vad gäller mänskliga rättigheter i leveranskedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta relevanta lagstiftningsförslag senast under andra kvartalet 2021, som planerat, bestående av tre separata men ömsesidigt förstärkande förslag om direktörernas skyldigheter och hållbar företagsstyrning, om tillbörlig aktsamhet för företag när det gäller mänskliga rättigheter och miljö, samt om reformen av direktivet om icke-finansiell rapportering. Parlamentet anser att för att på ett effektivt sätt ta itu med frågan om tvångsarbete och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna i företagens leveranskedjor bör sådan lagstiftning även innehålla ett förbud mot utsläppande av sådana varor på EU-marknaden. Parlamentet påminner i detta avseende om sin ståndpunkt i sin nyligen antagna resolution om översynen av EU:s handelspolitik, där man efterlyste kompletterande åtgärder, såsom förbud mot import av produkter som är kopplade till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom tvångsarbete eller barnarbete.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsländerna att, i enlighet med sina befogenheter och nationella förhållanden, öka sina insatser för att effektivt genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, bl.a. genom nya eller uppdaterade nationella handlingsplaner bestående av en blandning av frivilliga och obligatoriska åtgärder.

17.  Europaparlamentet anser att det övergripande avtalet om investeringar med Kina måste innehålla lämpliga åtaganden om att respektera internationella konventioner mot tvångsarbete. Parlamentet anser i synnerhet att Kina därför bör ratificera ILO-konventionerna 29 och 105.

18.  Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som medlagstiftarna nyligen nådde om reformen av EU:s förordning om produkter med dubbla användningsområden med hänsyn till nationell säkerhet och mänskliga rättigheter.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förmå den kinesiska regeringen att stänga lägren och att upphöra med alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Xinjiang och på andra platser, såsom Tibet. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att upprepa detta budskap till den kinesiska regeringen vid varje tillfälle som ges och på högsta nivå. Parlamentet beklagar att EU:s tillvägagångssätt och redskap hittills inte har resulterat i några konkreta framsteg med avseende på mänskliga rättigheter i Kina, utan att situationen bara har blivit sämre under det senaste decenniet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och genomföra en helhetsstrategi för EU i syfte att säkerställa verkliga framsteg med mänskliga rättigheter i Kina. Parlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att fortsätta genomföra de nationella reformer som behövs för att landet ska kunna ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken undertecknades av Kina 1998, och att genomföra rekommendationerna från FN:s människorättsorgan.

20.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av det globala EU-systemet för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna den 7 december 2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att snabbt utvärdera antagandet av sanktioner mot kinesiska tjänstemän och statsledda enheter, såsom Xinjiang Production and Construction Corporation, som ansvarar för att utforma och genomföra politiken för massgripanden av uigurer och andra turkmuslimer i Xinjiang, för användningen av tvångsarbete och för att orkestrera den allvarliga kränkningen av religionsfriheten, den fria rörligheten och av andra grundläggande rättigheter i regionen och på andra platser, såsom Tibet.

21.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att genomföra det åtgärdspaket som man enades om i juli, inbegripet inrättandet av ett ”livbåtssystem” för förtryckta personer i Kina, efter den fortsatta försämringen av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

22.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för den kommande dialogen mellan EU och Förenta staterna om Kina, och kräver att mänskliga rättigheter ska stå högt på dagordningen. Parlamentet efterlyser större samordning mellan demokratierna vid genomförandet av sanktioner och andra åtgärder för att ta itu med kränkningar av de mänskliga rättigheterna på det kinesiska fastlandet och i Hongkong samt Folkrepubliken Kinas geopolitiska utmaningar.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) Antagna texter, P9_TA(2019)0110. (2) Antagna texter, P8_TA(2019)0422. (3) EUT C 11, 13.1.2020, s. 25. (4) EUT C 433, 23.12.2019, s. 103. (5) EUT C 238, 6.7.2018, s. 108. (6) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 185. (7) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 80. (8) Antagna texter, P9_TA(2020)0337. (9) EUT L 410I, 7.12.2020, s. 1. (10) EUT L 410I, 7.12.2020, s. 13.

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om Iran, särskilt fallet med 2012 års Sacharovpristagare, Nasrin Sotoudeh (2020/2914(RSP))

P9_TA(2020)0376 RC-B9-0440/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt resolutionen av den 13 december 2018 om Iran, särskilt fallet Nasrin Sotoudeh(1), och av den 17 september 2019 om situationen för kvinnorättsförsvarare och fängslade EU-medborgare med dubbla medborgarskap(2),

–  med beaktande av uttalandet av den 9 december 2020 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om Iran, med en begäran om att Nasrin Sotoudeh ska friges,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 december 2020 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om avrättningen av Ruhollah Zam,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 november 2020 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter där Iran uppmanas att stoppa avrättningen av Ahmadreza Djalali,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 oktober 2020 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran med krav på ansvarsskyldighet för de våldsamma protestaktionerna, och hans rapport av den 21 juli 2020 om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran,

–  med beaktande av den femte högnivådialogen mellan EU och Iran av den 9 december 2020,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr och om yttrandefrihet,

–  med beaktande av att Sacharovpriset för tankefrihet 2012 tilldelades Nasrin Sotoudeh,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Nasrin Sotoudeh, som tilldelades Sacharovpriset för tankefrihet 2012, är en iransk advokat, människorättsaktivist och politisk fånge som under de senaste 15 åren har kämpat för kvinnors, barns, religiösa minoriteters, journalisters och konstnärers rättigheter, liksom för dem som riskerar dödsstraff, och hon har därför ständigt förföljts och trakasserats av de iranska myndigheterna samt gripits och fängslats flera gånger. Åtalet och anklagelserna mot henne visar hur långt det iranska rättsväsendet är berett att gå i sin kriminalisering av människorättsaktivister.

B.  Nasrin Sotoudeh har suttit godtyckligt fängslad sedan den 13 juni 2018 för att ha representerat kvinnor som protesterat mot Irans hijabtvång och i mars 2019 dömdes hon i sin frånvaro till 33 års fängelse och 148 piskrapp. FN-experter har vid flera tillfällen uttryckt allvarlig oro över hennes nuvarande godtyckliga frihetsberövande och krävt att hon ska friges.

C.  Nasrin Sotoudeh frigavs tillfälligt den 7 november 2020 efter att ha testats positivt för covid-19. Den 2 december 2020 beordrades hon tillbaka till Qarchak-fängelset, ett kvinnofängelse i Teheran som är känt för sina grymma och omänskliga förhållanden. De iranska myndigheternas beslut kan få livshotande konsekvenser för henne och ytterligare förlänga hennes godtyckliga fängslande, i strid med Irans skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning.

D.  De iranska myndigheterna har förföljt Nasrin Sotoudehs familj, släktingar och vänner, särskilt hennes make Reza Khandan, med syftet att tysta dem och stoppa alla kampanjer för att få Nasrin Sotoudeh frigiven.

E.  Gripande av henne är ett led i de allt hårdare tagen mot personer som försvarar kvinnors rättigheter i Iran. Försvarare av kvinnors rättigheter som aktivt har kämpat för att stärka kvinnors inflytande och deras rättigheter har utsatts för trakasserier, godtyckliga gripanden och frihetsberövanden, och deras rätt till en rättvis rättegång och ett korrekt rättsförfarande har åsidosatts.

F.  Ahmadreza Djalali, en iransk-svensk läkare, akademiker och professor vid VUB-universitet i Belgien och Universita degli Studi del Piemonte Orientale i Italien, dömdes i oktober 2017 till döden efter att på falska grunder ha anklagats för spioneri, och har nu enligt uppgift förts till en isoleringscell inför sin avrättning, trots att det flera gånger har konstaterats att hans rättegång var grymt orättvis och att hans fällande dom grundades på att man med tortyr tvingat fram en bekännelse. Iranska tjänstemän har hotat att döda honom och hans familj i Sverige och Iran. I en skrivelse från Evinfängelset för politiska fångar skrev han att skälet till hans frihetsberövande var att han vägrade spionera på EU:s institutioner för Irans räkning. Den 24 november 2020 underrättades Djalali om att hans avrättning var nära förestående.

G.  Den 12 december 2020 avrättades journalisten Ruhollah Zam genom hängning efter ett snabbt beslut av högsta domstolen den 8 december 2020 om att stå fast vid dödsstraffet, baserat på vaga anklagelser om ”korruption på jorden”, som byggde på framtvingade erkännanden. Zam, som hade beviljats asyl i Frankrike 2009 och hade en populär Telegramkanal som var kritisk mot de iranska myndigheterna, lurades till Irak och kidnappades och fördes till Iran av iranska myndigheter. Han avrättades för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet, en avrättning som är en flagrant kränkning av internationell människorättslagstiftning.

H.  EU-medborgaren och den framträdande fransk-iranska akademikern, en forskningschef vid universitetet Sciences Po i Paris, Fariba Adelkhah, har suttit godtyckligt fängslad i Evinfängelset sedan i juni 2019.

I.  Personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran fortsätter att gripas, och därefter följer långvarig isolering och förhör, utan ett korrekt rättsförfarande, utan tillgång till en rättvis rättegång och med långa fängelsestraff på grundval av vaga eller ospecificerade anklagelser om ”nationell säkerhet” och ”spionage”. Iran erkänner inte dubbelt medborgarskap och inskränker därmed utländska ambassaders möjlighet att träffa sina medborgare med dubbelt medborgarskap som sitter frihetsberövade i landet.

J.  Iranska domstolar lyckas inte tillhandahålla korrekta rättsprocesser och rättvisa rättegångar och nekar de berörda tillgång till juridisk rådgivning, särskilt under utredningen, samt besök från konsulat, FN eller humanitära organisationer. Domar som utfärdas av det iranska rättsväsendet baseras ofta på vaga eller ospecificerade anklagelser rörande nationell säkerhet och spionage. Det finns inga oberoende mekanismer som säkerställer ansvarsutkrävande inom rättsväsendet, och allvarliga farhågor kvarstår om politiseringen av domare.

K.  Det civila samhällets protester i Iran mot fattigdom, inflation, korruption och ett auktoritärt politiskt system har bemötts med hårt förtryck av de iranska myndigheterna. Irans underrättelsetjänst har ökat tillslagen mot personer som arbetar i det civila samhället och människorättsförsvarare, advokater, miljöaktivister, försvarare av kvinnors rättigheter, studerande, journalister, lärare, lastbilschaufförer och fredliga aktivister.

L.  FN:s människorättsexperter har uppmanat Iran att garantera rättigheterna för människorättsförsvarare och advokater som har fängslats för att offentligt ha stött protester mot hijabtvånget i Iran, och har upprepat sin djupa oro över de fortsatta avrättningarna av ungdomsbrottslingar i Iran.

M.  Det har kommit åtskilliga rapporter om omänskliga och förnedrande förhållanden i fängelser och nekad tillgång till läkarvård under frihetsberövanden i syfte att skrämma, straffa eller undertrycka fångar, vilket strider mot FN:s enhetliga minimiregler för behandling av fångar.

N.  Dussintals människorättsförsvarare, journalister, advokater och aktivister sitter fortfarande fängslade för fredlig aktivism och omfattas inte av de åtgärder som vidtagits under covid-19-pandemin, vilka inneburit att fångar benådats eller tillfälligt frigivits för att minska överbeläggningen i fängelserna.

O.  I sin årsrapport till FN:s generalförsamling den 21 juli 2020 uttryckte FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran bestörtning över Irans fortsatta användning av dödsstraff och landets höga avrättningstal, och bekräftade att dessa rapporter visar på en fortsatt tendens att begränsa yttrandefriheten och på en pågående diskriminering av minoriteter och kvinnor.

P.  I samma rapport bekräftar FN:s särskilda rapportör att de iranska myndigheterna, trots tydliga bevis för att iranska säkerhetsstyrkor i samband med protesterna i november 2019 använde överdrivet och dödligt våld som ledde till att över 300 människor dödades, däribland kvinnor och barn, har misslyckats med att genomföra en utredning som uppfyller internationella normer.

Q.  Dödsdomarna mot demonstranter har ökat, och det finns ett mönster av så kallade erkännanden som framtvingats under tortyr, varefter demonstranter avrättas utan att deras advokater eller familjemedlemmar informeras, vilket var fallet med brottarstjärnan Navid Afkari, som mördades genom avrättning den 12 september 2020 för anklagelser som han helt och hållet nekade till. Hans bröder sitter fortfarande i fängelse med mycket långa straff för att ha deltagit i protester mot regeringen.

R.  Europaparlamentet antog en resolution där man efterlyste inrättandet av en StratCom-enhet för Mellanöstern vid Europeiska utrikestjänsten, särskilt för Iran.

S.  Massövervakningsteknik används för att kväva demonstrationer på internet och på gatorna, bland annat genom censur på internet. Statliga medier har genomfört desinformationskampanjer mot demonstranter och människorättsförsvarare, där nationellt ledande personer deltagit, i syfte att snedvrida protesterna från november 2019.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftigt de godtyckliga frihetsberövandena, domarna och nyligen att den kvinnliga människorättsförsvararen och advokaten Nasrin Sotoudeh har återförts till fängelset, och uppmanar myndigheterna i Islamiska republiken Iran att omedelbart och villkorslöst frige henne, och låta henne få den vård hon behöver.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt avrättningen den 12 december 2020 av den franskbaserade journalisten Ruhollah Zam, redaktör för kanalen Amad News Telegram, och den 12 september 2020 av brottaren Navid Afkari. Parlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande med deras familjer, vänner och kolleger. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstaters institutioner att bättre skydda iranska medborgare som är bosatta i EU och som utsätts för trakasserier och hot från iranska underrättelsetjänsten.

3.  Iran uppmanas att omedelbart avbryta den nära förestående avrättningen av den svensk-iranske akademikern Ahmadreza Djalali, att frige och kompensera honom och att sluta hota hans familj i Iran och Sverige. Parlamentet fördömer dessutom med kraft att han torterats, godtyckligt frihetsberövats och dömts till döden. Parlamentet noterar att Djalali den 24 november 2020 informerades om att åklagarmyndigheten hade utfärdat ett beslut om att verkställa domen och att han flyttades till en isoleringscell i Evinfängelsets avdelning 209. Parlamentet upprepar sina krav på ett snabbt ingripande från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och EU:s medlemsstater för att stoppa alla planer på att avrätta Ahmadreza Djalali, upphäva hans dödsdom och se till att han omedelbart friges.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater till gemensamma offentliga uttalanden och till diplomatiska initiativ för att övervaka orättvisa rättegångar och besöka fängelser där människorättsförsvarare och andra samvetsfångar hålls fängslade, inbegripet EU-medborgare i Iran, i enlighet med EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare.

5.  Europaparlamentet uppmanar Irans regering att omedelbart och villkorslöst frige de hundratals människor som godtyckligt frihetsberövats för att fredligt ha utövat sin rätt till åsikts- och yttrandefrihet, bland annat demonstranter, journalister, mediearbetare, politiska dissidenter, konstnärer, författare och människorättsförsvarare, däribland advokater, kvinnorättsaktivister, arbetsrättsaktivister, minoritetsrättsaktivister, miljöaktivister, aktivister mot dödsstraff och andra, inbegripet dem som kräver sanning, rättvisa och gottgörelse för de utomrättsliga avrättningarna på 1980-talet. Parlamentet betonar att de iranska myndigheterna, i avvaktan på att de friges, måste garantera deras fysiska och mentala hälsa.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Iran att omedelbart dra tillbaka alla anklagelser och häva alla reserestriktioner mot alla med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som utsätts för godtyckliga frihetsberövanden och andra restriktiva åtgärder, såsom i fallen med Fariba Adelkhah, Nahid Taghavi, Kameel Ahmady och Nazanin Zaghari-Ratcliffe. Parlamentet upprepar sitt krav på ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av Kamran Ghaderi, Massoud Mossaheb och Morad Tahbaz, som för närvarande hålls fängslade i iranska fängelser, och fördömer än en gång det iranska rättsväsendet för att det efter orättvisa rättegångar fortsätter att döma personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran till fängelse, och för att det saknas tillgång till konsulärt stöd.

7.  Europaparlamentet uttrycker oro över den fysiska attacken på den kvinnliga människorättsförsvararen Golrokh Iraee och tvångsförflyttningen av henne till Evinfängelset som ägde rum den 13 december 2020. Parlamentet efterlyser ett omedelbart klargörande av hennes situation och upprepar sitt krav på att hon ska friges.

8.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag angreppen på rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster. Parlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att säkerställa ett fullständigt genomförande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som landet är part i, och att säkerställa rätten för alla frihetsberövade till ett korrekt rättsförfarande och en rättvis rättegång, inbegripet rätten att företrädas av en advokat som de själva valt.

9.  Europaparlamentet fördömer inskränkningarna av det civila utrymmet, användningen av dödsstraffet som ett vapen för politiskt förtryck, de amputationer, spöstraff och andra grymma och omänskliga straff som ingår i Irans strafflag, de grymma och omänskliga fängelseförhållanden, de bekännelser som erhållits genom tortyr eller misshandel och rättegångar mot civila inför revolutionsdomstolar. Parlamentet fördömer användningen av dödsstraff som en avskräckande faktor mot fredlig systemkritisk människorättsaktivism och mot rätten att utöva yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar Irans regering att omedelbart utfärda ett moratorium för alla pågående avrättningar i syfte att till fullo avskaffa dödsstraffet.

10.  Europaparlamentet noterar de framsteg som iranska kvinnor har gjort på områdena utbildning, vetenskap och forskning, vilket bland annat framgår av att majoriteten av studenterna på iranska universitet är kvinnor. Parlamentet uppmanar med kraft Islamiska republiken Iran att i lag och i praktiken undanröja alla former av diskriminering och andra kränkningar av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter. Parlamentet stöder helhjärtat de iranska kvinno- och människorättsförsvarare som fortsätter att stå upp för de mänskliga rättigheterna trots alla svårigheter och de personliga följderna.

11.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att ta itu med alla former av diskriminering mot personer som tillhör etniska och religiösa minoriteter, däribland kristna och bahaier, och hbti-personer, och att omedelbart och villkorslöst frige alla som fängslats för att ha utövat sin rätt till religions- eller trosfrihet eller sexuell läggning.

12.  Europaparlamentet efterlyser en FN-ledd utredning av de internationella brott och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begicks under protesterna i november 2019 och januari 2020. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att anta riktade restriktiva åtgärder mot de tjänstemän som är ansvariga för dessa övergrepp.

13.  Europaparlamentet stöder fullt ut de iranska medborgares strävan som vill leva i ett fritt, stabilt, inkluderande och demokratiskt land som respekterar sina nationella och internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att säkerställa oberoende och opartiska utredningar av alla dödsfall vid dessa protester, av alla som misstänks bära straffrättsligt ansvar för att demonstranter dödades och av alla de fall då personer utsätts för påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Parlamentet uppmanar vidare de iranska myndigheterna att gräva upp och återlämna offrens kvarlevor till deras familjer, att identifiera och åtala förövarna och att tillhandahålla effektiva rättsmedel för offren.

14.  Europaparlamentet välkomnar rådets antagande av mekanismen för globala sanktioner mot människorättskränkningar, den så kallade Magnitskijlistan, som ett viktigt EU-instrument för att bestraffa personer som kränker de mänskliga rättigheterna. Parlamentet efterlyser riktade åtgärder mot iranska tjänstemän som har begått allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat de nyligen verkställda avrättningarna av Ruhollah Zam och Navid Afkari, och de godtyckliga frihetsberövandena av medborgare med dubbelt medborgarskap och av utländska medborgare i Iran, och mot dem som är inblandade i grova människorättskränkningar, däribland domare som har dömt journalister, människorättsförsvarare, politiska dissidenter och aktivister till döden.

15.  Europaparlamentet anser att ytterligare riktade sanktioner kommer att behövas om de iranska myndigheterna inte friger Djalali, såsom EU och dess medlemsstater begär.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ta upp människorättskränkningar som en central del i sitt bilaterala samarbete med Iran, i linje med det gemensamma uttalande som vice ordföranden/den höga representanten och Irans utrikesminister enades om i april 2016. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att fortsätta inkludera mänskliga rättigheter, särskilt situationen för människorättsförsvarare, i högnivådialogen mellan EU och Iran, och uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att upphöra med alla hot och repressalier mot de människorättsförsvarare som kommunicerar med EU- och FN-tjänstemän.

17.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och EU:s medlemsstater att fullt ut stödja Sacharovpristagarna genom sina diplomatiska och konsulära beskickningar och genom att inrätta en intern interinstitutionell arbetsgrupp till stöd för utsatta Sacharovpristagare. Parlamentet anser att EU:s delegationer bör öka stödet för de pristagare som befinner sig i riskzonen.

18.  Europaparlamentet begär att utrikestjänsten stärker sin kapacitet att motverka iransk inblandning och desinformation på europeisk mark. Parlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att häva censuren av onlinetjänster och onlineinnehåll och att avstå från att stänga ned internet, vilket är oförenligt med internationella mänskliga rättigheter.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att hantera kvinnliga människorättsförsvarares särskilda utsatthet genom att vidta lämpliga åtgärder som skyddar dem från de specifika och könsrelaterade risker som de utsätts för.

20.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att gå ut med en stående inbjudan till ett besök av de särskilda förfarandena vid FN:s människorättsråd och att samarbeta proaktivt. Parlamentet uppmanar dem att framför allt se till att FN:s särskilda rapportör för människorättssituationen i Islamiska republiken Iran tillåts resa in i landet.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, den högste ledaren i Islamiska republiken Iran, presidenten i Islamiska republiken Iran samt ledamöterna av det iranska Majlis.

(1) EUT C 388, 13.11.2020, s. 127. (2) Antagna texter, P9_TA(2019)0019.

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om genomförandet av EU:s vattenlagstiftning (2020/2613(RSP))

P9_TA(2020)0377 B9-0401/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 191,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(1) (ramdirektivet om vatten),

–  med beaktande av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse(2) (avloppsvattendirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring(3) (grundvattendirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker(4) (översvämningsdirektivet),

–  med beaktande av rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket(5) (nitratdirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(6) (direktivet om miljökvalitetsnormer),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/741 av den 25 maj 2020 om minimikrav för återanvändning av vatten(7),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektivet om en marin strategi)(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG(9) (Reachförordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)(10),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 10 december 2019 om kontrollen av vattenramdirektivets och översvämningsdirektivets ändamålsenlighet och sammanfattningen av den med samma datum,

–  med beaktande av kommissionens utvärdering av den 13 december 2019 av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och sammanfattningen av den med samma datum,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 1 februari 2018 till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning) (COM(2017)0753),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet för perioden 2021–2027 och upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (programmet EU för hälsa) (COM(2020)0405,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget(11),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019 The European environment ‒ state and outlook 2020: Knowledge for transition to a sustainable Europe,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 En ny industristrategi för EU och särskilt avsnitt 2.2 En industri som bryter väg för klimatneutralitet (COM(2020)0102),

–  med beaktande av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2030(12),

–  med beaktande av EU:s strategi från jord till bord(13),

–  med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet(14),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Investeringsplanen för ett hållbart Europa – Investeringsplanen inom den gröna given, av den 14 januari 2020 (COM(2020)0021),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2020 En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin. För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020)0098),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020 EU vid ett vägskäl: bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2019 Europeiska unionens strategi om läkemedel i miljön (COM(2019)0128),

–  med beaktande av Parisavtalet,

–  med beaktande av studien från kommissionen och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) från maj 2020 Financing Water Supply, Sanitation and Flood Protection - Challenges in EU Member States and Policy Options,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, i synnerhet mål nr 6 om rent vatten och sanitet(15) och av mål 14 för bevarande och hållbart utnyttjande av hav, sjöar och marina resurser,

–  med beaktande av den globala bedömningsrapporten från maj 2019 om biologisk mångfald och ekosystemtjänster från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

–   med beaktande av kommissionens rapport från november 2019 Evaluation of the Impact of the CAP on Water,

–  med beaktande av FN:s resolution 64/292 av den 28 juli 2010, som erkänner den mänskliga rättigheten till vatten och sanitet,

–  med beaktande av domstolens dom av den 28 maj 2020 i mål C-535/18, IL med flera, mot Land Nordrhein-Westfalen,

–  med beaktande av domstolens dom av den 1 juli 2015 i mål C-461/13, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland e.V, mot Förbundsrepubliken Tyskland (Wesermålet),

–  med beaktande av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water och Europaparlamentets betänkande om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 2 juli 2020 över kontrollen av ändamålsenligheten av ramdirektivet om vatten, grundvattendirektivet, direktivet om miljökvalitetsnormer och översvämningsdirektivet(16),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018 över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om minimikrav för återanvändning av vatten (löpande programmet)(17),

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om genomförandet av EU:s vattenlagstiftning (O-000077/2020 – B9‑0077/2020 och O-000078/2020 – B9‑0078/2020),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  Vatten är livsnödvändigt och vattenvården är ytterst viktig för bevarandet av EU:s ekosystemtjänster, liksom även för resursanvändning och ekonomisk produktion. EU måste ta fram effektiva svar på dagens utmaningar i fråga om vatten och förvalta befintliga vattenresurser på ett ändamålsenligt sätt, eftersom de direkt påverkar folkhälsan, miljön och dess kvalitet, ekosystemen, energiproduktionen, jordbruket och livsmedelstryggheten.

B.  Vatten bildar ett väsentligt inslag i näringsväven. Grundvatten och ytvatten måste hålla god kvalitet och finnas att tillgå i tillräckliga mängder för att man ska nå fram till ett rättvisare, hälsosammare, miljövänligare och mer hållbart livsmedelssystem, såsom det beskrivs i från jord till bord-strategin. Rent och tillräckligt vatten är väsentligt för att man ska kunna nå fram till och förverkliga en genuint cirkulär ekonomi inom EU.

C.  Vatten representerar ett stort värde för EU:s ekonomi och EU:s vattenberoende sektorer genererar 26 % av EU:s årliga bruttoförädlingsvärde, vilket innebär att det är mycket viktigt att säkerställa fortsatt tillgång på vatten av god kvalitet, i tillräckliga mängder för alla användningsändamål.

D.  I ramdirektivet om vatten inrättades en ram för skydd av 110 000 ytvattenförekomster i EU, med syfte att senast 2015 uppnå ”god ekologisk och kemisk status”, samt 13 400 grundvattenförekomster i EU, med syfte att uppnå ”god kvantitativ och kemisk status” senast samma tidsfrist, samt att skydda resurserna för dricksvatten i enlighet med artikel 7.2. Vid kontrollen av ändamålsenligheten framkom avsevärda brister i genomförandet av EU:s vattenlagstiftning, vars mål knappast kommer att ha uppnåtts vid utgången av tidsfristen 2027 om man inte i medlemsstaterna genast börjar göra allt som behövs för att den ska genomföras och om inte sektorspolitiken med anknytning till vatten sammanjämkas med kraven i ramdirektivet om vatten. Planering och åtgärdsprogram för vattenvård bör fortsätta efter tidsfristen 2027 och leda till ytterligare förbättring av vattnets kvalitet och kvantitet.

E.  74 % av grundvattenförekomsterna har god kemisk status och 89 % har god kvantitativ status. Bruttokvävebalansen i EU minskade med 10 % mellan 2004 och 2015(18).

F.  God kemisk status har uppnåtts för bara 38 % av ytvattnen, och endast 40 % av dem har god ekologisk status eller kan få det, medan status för 16 % av ytvattnen fortfarande är okänd på grund av brist på uppgifter. 81 % av ytvattnet skulle uppnå god kemisk status om det inte förorenades av allmänt förekommande långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen (PBT-ämnen), såsom kvicksilver. Av de fyra sötvattenindikatorerna som har analyserats av Europeiska miljöbyrån har endast en visat på framsteg under de senaste 10–15 åren(19).

G.  Enligt principen ”sämst styr” anses vattenkvaliteten vara god endast om alla aspekter av den som bedöms anses vara goda, så att det alltså inte framgår om någon enskild parameter för vattenkvaliteten blivit bättre. God status beror inte bara på begränsningsåtgärd till skydd mot aktuella belastningar, utan även på återställningsåtgärder för att ta itu med tidigare belastningar och på förebyggande åtgärder i rätt tid mot nya framväxande hot(20).

H.  Om ramdirektivet om vatten ska bli effektivt och dess mål ska uppnås beror av hur ramdirektivet genomförs och verkställs av medlemsstaternas behöriga myndigheter, samt på att det anslås tillräckliga medel, också genom EU:s finansieringsinstrument, liksom också på genomförandet av andra delar av unionsrätten och på att målen i fråga om vatten integreras bättre i annan politik. Medverkan från berörda parters sida är väsentlig för ett effektivt genomförande.

I.  I artikel 7.3 i ramdirektivet om vatten föreskrivs att medlemsstaterna måste säkerställa skydd för dricksvattentäkter, i syfte att undvika försämring av deras kvalitet. Kontrollen av ändamålsenligheten anger tydligt att endast ett fåtal framsteg har gjorts när det gäller skyddade områden för dricksvatten.

J.  Kemiska och andra orsaker till föroreningar av ytvatten och grundvatten måste åtgärdas redan vid källan, eftersom detta är det mest hållbara, verkningsfulla och kostnadseffektiva sättet, jämsides med att man tillämpar principen om att förorenaren betalar.

K.  Ramdirektivet om vatten anger behovet av att skydda vatten som används för uttag av dricksvatten. Dricksvattenverk bör ha tillgång till högkvalitativa vattenresurser så att medborgare inte behöver betala för kostsamma reningsprocesser. Det är därför nödvändigt att minska föroreningar vid källan.

L.  I den globala utvärderingsrapporten från 2019 från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster utpekas vattenföroreningar som ett betydande hot mot den globala biologiska mångfalden. Den biologiska mångfalden i sötvatten är en av de mest hotade i Europa, och vattenföroreningar skadar växt- och djurlivet. Europas våtmarker, som fungerar som naturliga kolsänkor, har minskat med 50 % sedan 1970 och sötvattensarterna har minskat med 83 % sedan dess.

M.  Klimatförändringar är ett stort hot mot världens vattenresurser, vilket kan ta sig uttryck i form av att vattenmängderna blir antingen för stora eller för små. Sunda och motståndskraftiga sötvattensekosystem klarar bättre av att begränsa klimatförändringarnas effekter och anpassa sig till dem.

N.  Ramdirektivet om vatten omfattar inte några särskilda bestämmelser mot effekterna av klimatförändringar. I sitt meddelande om den europeiska gröna given erkänner dock kommissionen att grund- och ytvattnets naturliga funktioner måste återställas. Vid kontrollen av ändamålsenligheten framkom det att ramdirektivet om vatten har tillräckligt normerande verkan med tanke på de belastningar som ska åtgärdas, men likväl medger tillräcklig handlingsfrihet för att man vid behov ska kunna genomföra det med större kraft mot framväxande utmaningar som det inte sägs något om i det direktivet, såsom klimatförändringar, vattenbrist och nya riskämnen.

O.  Stadsområdena växer ständigt och ökar trycket på reningsverken. Utsläpp av orenat eller otillräckligt renat avloppsvatten från tätbebyggelse och/eller av industriellt avloppsvatten är den huvudsakliga punktkällan till vattenförorening i EU, och för dem finns delvis inga rättsbestämmelser. Avloppsvattendirektivet utformades inte inledningsvis med tanke på insatser mot utsläpp av kemiska ämnen, läkemedelsrester eller mikroplast i vattenförekomster. Med hjälp av avloppsvattendirektivet kunde man effektivt minska utsläppen av specifika förorenande ämnen i vattenförekomsterna genom att få ner belastningarna av biokemisk syreförbrukning, kväve och fosfor i renat avloppsvatten runt om i EU. Mer uppmärksamhet bör dock ägnas åt både befintliga och framväxande föroreningskällor. Jordbruket är en annan stor källa till diffus förorening, till följd av sina utsläpp av närsalter, bekämpningsmedel, antibiotika och andra förorenande ämnen i avrinningsområden och floder. Den nuvarande gemensamma jordbrukspolitikens vattenrelaterade bestämmelser har varit otillräckliga för att bidra till uppnåendet av målen i ramdirektivet om vatten. Diffus förorening hindrar genomförandet av principen om att förorenaren betalar.

P.  En tredjedel av Europas länder lider av vattenbrist, vilket innebär att de har mindre än 5 000 m3 vatten per capita att tillgå årligen(21). Vid konflikter om fördelningen av vattenresurser måste värnandet av den mänskliga rättigheten till vatten prioriteras. 13 medlemsstater har förklarat sig vara i riskzonen för ökenspridning enligt definitionen i FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning(22).

Q.  EU:s vattenförekomster belastas avsevärt av vattenuttag. Omkring en fjärdedel av allt vatten som bortleds från miljön i EU går till jordbruket. En överenskommelse har uppnåtts om den nya förordningen om minimikrav för återanvändning av vatten, och detta kommer att göra det lättare att använda renat avloppsvatten från tätbebyggelse för bevattning inom jordbruket.

R.  Det händer ibland att de enheter som svarar för vattenvården finansieras av verksamhet som leder till sämre kemisk och ekologisk status för vattenförekomster, något som hindrar uppnåendet av målen i ramdirektivet om vatten. I sådana situationer är det svårt att undvika intressekonflikter, och det skapas en ond cirkel där de vattenvårdande enheterna blir beroende av verksamheter som försämrar vattenkvaliteten.

S.  60 % av avrinningsområdena sträcker sig över nationella gränser, och ett effektivt gränsöverskridande samarbete är därför avgörande. Tjugo europeiska länder är beroende av andra länder för mer än 10 % av sina vattenresurser, medan fem länder får över 75 % av sina resurser från andra länder via floder. Bristande efterlevnad av avloppsvattendirektivet i gränsregioner försämrar gränsöverskridande vattenförekomster, så att det blir omöjligt att uppnå målen för ramdirektivet om vatten i den mottagande medlemsstaten.

T.  Flodernas konnektivitet, från de små vattendragen till flodernas mynningar och deltan, är avgörande för vandrande fiskarter, vars levnadsstadier är en hörnsten i respektive ekosystem och i näringskedjan, och får allt större sociokulturellt värde i fiskarsamhällen.

U.  Den sammanlagda energiförbrukningen inom vattensektorn i EU är betydande och sektorn måste bli energieffektivare för att kunna bidra till målen i Parisavtalet och EU:s klimatmål för 2030 och till att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050.

V.  Vattenkraft kan i viss mån göra elproduktionen fossilbränslefri och kan därför bidra till uppnåendet av EU:s klimat- och energimål enligt Parisavtalet. Vattenkraften måste ses ur ett helhetsperspektiv, så att också dess inverkan på hydromorfologiska förhållanden och livsmiljöer beaktas. Jämfört med vind- och solkraft är vattenkraft en mindre intermittent energikälla och bidrar därför till en konstant strömförsörjning och nätstabilitet. Pumpkraft står för mer än 90 %(23) av EU:s energilagringskapacitet. Europeiska unionen bör stödja medlemsstater som går in för miljövänliga vattenkraftprojekt som inte innebär några hot mot lokalbefolkningarnas hälsa.

W.  Strukturella ändringar av vattenförekomster utgör de huvudsakliga belastningarna för förekomsternas status(24). Hydromorfologiska faktorer påverkar 40 % av ytvattenförekomsterna och består av fysiska förändringar (26 %), dammar, fördämningar och slussar (24 %), hydrologiska förändringar (7 %) eller andra hydromorfologiska förändringar (7 %). I dag finns det över 21 000 vattenkraftverk i Europa. EU har inte vidtagit några heltäckande åtgärder för avlägsnande av föråldrade dammar och fördämningar trots bevis på att EU-samordning i denna fråga skulle ge mervärde.

X.  Den mänskliga rättigheten till vatten och sanitet erkändes som en mänsklig rättighet av FN:s generalförsamling den 28 juli 2010.

Y.  Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och konventionen om barnets rättigheter, liksom andra internationella konventioner och avtal, erkänner uttryckligen rättigheten till vatten och sanitet och ålägger partsstaterna att vidta lämpliga åtgärder i detta avseende.

Z.  En miljon människor i Europa saknar tillgång till vatten och 8 miljoner saknar tillgång till avloppssystem(25), och globalt saknar 844 miljoner människor säker tillgång till säkert dricksvatten(26) och en tredjedel av världens befolkning saknar grundläggande sanitet. Det europeiska medborgarinitiativet Right2Water fick över 1,8 miljoner underskrifter i mars 2014. I Right2Water påyrkades att alla i EU och över hela världen skulle kunna garanteras vatten och sanitet, tillsammans med bättre dricksvattenförsörjning för allmänheten och bättre insyn i vattenkvaliteten, och dessutom att rätten till vatten skulle inskrivas i unionslagstiftningen. I mars 2014 antog kommissionen sitt meddelande som svar på Right2Water-initiativet(27). I sin resolution av den 8 september 2015 om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water kritiserade Europaparlamentet kommissionen för att den inte hade uppfyllt initiativets krav och uppmanade kommissionen att erkänna universell tillgång till vatten och den mänskliga rättigheten till vatten(28).

AA.  Studier visar att testning av avloppsvatten kan fungera som ett system för tidig varning för att förutse eller lokalisera utbrott av covid-19 och således spela en viktig roll i kampen mot pandemin.

1.  Europaparlamentet välkomnar att man med hjälp av ramdirektivet om vatten kunnat få till stånd en lämplig styrningsram för integrerad vattenförvaltning och förbättra vattenkvaliteten eller, i några fall, åtminstone bromsa försämringen av vattenkvaliteten.

2.  Europaparlamentet avvisar alla försök att kommersialisera vatten (som t.ex. handeln med vattenresursterminer på New York-börsen). Parlamentet fördömer konsekvenserna av kommersialiseringen av naturen, som öppnar upp grundläggande och kollektiva nyttigheter för spekulation, vilket innebär ett förnekande av den universella rättigheten att åtnjuta dem.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bedömning om att ramdirektivet om vatten är ändamålsenligt, men konstaterar att genomförandet av det behöver förbättras och påskyndas genom att medlemsstaternas relevanta behöriga myndigheter får medverka och genom att ramdirektivets mål ytterligare integreras inom sektorspolitiken, särskilt inom jordbruks-, transport- och energipolitik, för att säkerställa god status för alla yt- och grundvattenförekomster senast 2027.

4.  Parlamentet betonar att det inte behövs någon översyn av ramdirektivet om vatten. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara att ramdirektivet om vatten inte kommer att revideras, för att få ett slut på den rättsliga osäkerheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå uppdateringar av bilagorna vid behov,

5.  Europaparlamentet beklagar livligt att hälften av EU:s vattenförekomster fortfarande inte uppvisar god status och att målen för ramdirektivet om vatten ännu inte uppnåtts, huvudsakligen till följd av att finansieringen varit otillräcklig, genomförandet gått särdeles trögt, övervakningen av efterlevnaden inte räckt till, försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar inte genomförts tillräckligt och undantag från direktivet kommit till flitigt bruk i många medlemsstater. Likaså beklagar parlamentet att miljömål inte i tillräckligt grad integrerats inom sektorspolitiken.

6.  Europaparlamentet betonar att vattenkvaliteten måste återställas och förbättras. Parlamentet noterar att en förbättrad status för vattenförekomster ovillkorligen förutsätter att samhällsinstanser och myndigheter på alla nivåer medverkar och samarbetar för att integrera de mål som anges i ramdirektivet om vatten i politik, lagstiftning och de åtgärder som vidtas enligt direktivet. Parlamentet påminner om icke-försämringsprincipen, enligt vilken medlemsstaterna måste genomföra nödvändiga åtgärder för att förhindra att vattenförekomsternas status försämras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ramdirektivet om vatten genomförs, verkställs och följs, bland annat genom de tredje förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt, vilka medlemsstaterna ska anta under 2021. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater och regionala myndigheter att säkerställa att nästa uppsättning förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt antas i tid och att kraven om offentligt samråd därvid uppfylls. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka tillgången på finansiering och ge medlemsstaterna nödvändigt stöd för att genomföra ramdirektivet om vatten.

7.  Europaparlamentet framhåller den OECD-studie som beräknar att det behövs utgifter på ytterligare 253 miljarder euro inom EU:s vattensektor fram till 2030 för att man ska bibehålla eller uppnå full efterlevnad av relevant vattenlagstiftning(29). Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet, medlemsstaterna och, i förekommande fall, de regionala myndigheterna, att ta reda på var de penningmedel och finansieringsinstrument finns som behövs för infrastruktur som varken skadar miljön eller påverkar folkhälsan negativt, och säkerställa dessa medel och instrument, och dessutom att ta reda på sådan infrastruktur som fungerar dåligt och inte lever upp till standarderna, samt att åtgärda frågan om nya riskämnen och andra samhällsutmaningar. Parlamentet betonar att det behövs ekonomiskt stöd till hållbara och innovativa metoder, och framför allt till naturbaserade lösningsmodeller, såsom reningsinfrastruktur med koldioxidneutral rening eller öppna bassänger, återställande av våtmarker och svämplan, samt återvätning av dränerade torvmarker, varvid vederbörlig uppmärksamhet bör ägnas åt offentlig-privata partnerskap. Parlamentet framhåller vikten av att justera befintliga finansieringsflöden relaterade till vattenvård och andra relaterade markanvändningar såsom jordbruk, inklusive subventioner, bort från traditionella tekniska åtgärder mot naturbaserade lösningar.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder, inklusive säkerställande av nödvändiga medel, mänskliga resurser och erforderlig sakkunskap, för att så fort som möjligt och i ingen händelse senare än 2027 nå fram till att ramdirektivet om vatten fullständigt följs. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda rekommendationer till medlemsstaterna för att säkerställa att tidsfristen 2027 följs. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas genomförande av vattendirektiven, med hjälp av tekniskt bistånd, lämplig utbildning samt delning av god praxis och sakkunskap för att säkerställa att målen i ramdirektivet om vatten uppnås samt genom att främja program för utbyte av yrkeskunskap mellan medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge vägledning om vilka konsekvenser domstolens dom i mål C-461/13 får för genomförandet av ramdirektivet om vatten. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge tydlig vägledning om tillämpningen efter 2027 av undantag av det slag som medges i artikel 4.4 c.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se efter vilka genomförandeåtgärder som behövs för att säkerställa god status för vattenförekomsterna och utforma åtgärdsprogrammen på grundval av bästa tillgängliga bevis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att offentliggöra medlemsstaternas åtgärdsprogram samt de respektive bedömningarna av dessa för att förbättra delandet av god praxis och strategier och förbättra allmänhetens tillgång till information.

10.  Europaparlamentet anser att principen om ”sämst styr” bör få kvarstå oförändrad. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta kompletterande rapporteringsmetoder (såsom rapportering om hur mycket som återstår att göra innan målen uppnåtts samt om vilka åtgärder som genomförts och vilka framsteg som gjorts med enskilda parametrar) så att man bättre kan bedöma vilka framsteg som gjorts med uppnåendet av god vattenstatus. Parlamentet framhåller att allmänheten måste få insyn i vattenkvaliteten och vattenmängden i EU och heltäckande information om dessa.

11.  Europaparlamentet beklagar djupt att det med knapphändig motivering beviljats undantag för över hälften av Europas vattenförekomster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppdatera vägledningsdokumenten för beviljandet av undantag, för att undantag ska komma i fråga bara när de är fullständigt motiverade, så att de inte längre förhindrar att miljömålen i ramdirektivet om vatten uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt och systematiskt driva överträdelseförfaranden när undantag inte är motiverade.

12.  Europaparlamentet beklagar att principen om kostnadstäckning, som går ut på att alla som använder vatten ska bidra på ett effektivt och proportionerligt sätt till att täcka kostnaderna för vattentjänsterna, fortfarande knappast eller inte alls tillämpas i ett flertal medlemsstater, särskilt på hushållen, industrin och jordbruket. Parlamentet betonar att vattenanvändningen i vissa delar av Europa hotar vattenförekomsternas kvantitativa status bortom nivån för ett bibehållet ekologiskt flöde. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras regionala myndigheter att genomföra en adekvat politik för prissättning av vatten och fullständigt tillämpa principen om kostnadstäckning för både miljö- och resurskostnader, i linje med ramdirektivet om vatten, samt att också tillämpa principen om att förorenaren betalar. Parlamentet erinrar om att man vid tillämpningen av principen om kostnadstäckning får hänsyn till de sociala, miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna samt de geografiska och klimatmässiga förhållandena i de berörda regionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra denna princip. Parlamentet framhåller dock att rätten till vatten och sanitet måste säkerställas, så att alla får tillgång till vattentjänster till överkomligt pris och av god kvalitet.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rigoröst och skyndsamt ingripa mot medlemsstaters överträdelser för att säkerställa att alla medlemsstater så fort som möjligt och senast 2027 fullständigt följer vattenlagstiftningen och särskilt ramdirektivet om vatten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att också agera rigoröst och skyndsamt i pågående överträdelseförfaranden om systemsatta överträdelser av EU:s vattenlagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sina resurser i överträdelseförfaranden i allmänhet, och särskilt i dem som gäller överträdelser av EU:s miljölagstiftning.

14.  Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarna åsamkat och kommer att åsamka stora skador på källor till sötvatten, i och med att flodernas vattenföring minskar till följd av torka, så att föroreningarna blir mer koncentrerade, bland annat i ”slutna” vattenområden, och slagregn ökar avrinningen från tätbebyggelserna och jordbruket. Parlamentet erinrar om att salthalten i söt- och kustvatten ökar eftersom det blivit vanligare med extrema klimatfenomen som cykloner och stormar. Parlamentet framhåller att med ökande värme följer ökad vattenstress, vilket påverkar miljön och ett flertal ekonomiska sektorer, som är beroende av rikligt vattenuttag och riklig vattenanvändning, liksom också livskvaliteten. Parlamentet understryker att man i den kommande EU-strategin för klimatanpassning vederbörligen bör beakta de akvatiska ekosystemens motståndskraft, liksom också översvämningar, vattenbrist och deras inverkan på livsmedelsproduktionen, i enlighet med artikel 2.1 b i Parisavtalet, och att allt detta också bör beaktas vid genomförandet av ramdirektivet om vatten (förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt).

15.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen stöder medlemsstaterna när det gäller att dela och underlätta kunskap och bästa praxis i samband med de olika klimatanpassningsinsatserna på regional och lokal nivå i EU.

16.  Europaparlamentet understryker att floder och våtmarker är de mest hotade områdena, trots att de anser vara de viktigaste tillhandahållarna av ekosystemtjänster. Parlamentet påminner om att våtmarker, liksom havs- och kustekosystem, spelar en grundläggande roll för vatten- och klimatregleringen och gör nytta genom sina naturliga ekosystem, sina resurser och utvecklingen av ekonomiska eller kulturella verksamheter, som alla är beroende av att vattentillgångarna är i gott ekologiskt skick. Parlamentet betonar att våtmarker är kolsänkor och stabiliserar klimatet på global nivå, spelar en avgörande roll för att minska inverkan av översvämningar och torka, tillhandahåller rent vatten, skyddar kusterna, fyller på grundvattnet, bevarar en stor geologisk mångfald, spelar en viktig roll för landskapet och möjliggör frilufts- och kulturaktiviteter för hela samhället. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska grundvattenuttaget, att inte förlägga stadsbebyggelse i översvämningsområden och att respektera floders och våtmarkers biologiska mångfald.

17.  Europaparlamentet betonar att en effektiv vattenanvändning är ett viktigt bidrag till EU:s klimatmål eftersom det kan spara på den energi som används för pumpning av vatten, minska mängden vattenreningskemikalier och minska vattenstressen. Parlamentet noterar det kraftiga utläckaget från vissa medlemsstaters ledningar, vilket inte är acceptabelt med tanke på klimatförändringsmålen och resurseffektivitetsinsatserna. Parlamentet välkomnar att kommissionen, enligt det nya dricksvattendirektivet, kommer att bedöma utläckaget och fastställa tröskelvärden som kommer att utlösa åtgärder i de berörda medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar även den nya skyldigheten för stora vattenleverantörer att lämna ut läckagesiffror.

18.  Europaparlamentet noterar att över hela EU är de vattenförekomster som används för att producera dricksvatten utsatta för nya och gamla belastningar, så att vattenleverantörerna måste rena det mer än tidigare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullständigt genomföra artikel 7.3 i ramdirektivet om vatten och att göra allt för att stoppa försämringen av dricksvattentäkter.

19.  Europaparlamentet välkomnar att direktiven lett till minskad kemikalieförorening av EU:s vatten. Parlamentet anser dock att förbättringsbehovet är akut inom området kemikalier. Parlamentet noterar att kommissionen identifierat oväntade skillnader mellan medlemsstaterna, huvudsakligen i fråga om hur förteckningen över prioriterade ämnen uppdateras och hur man tar hänsyn till de kombinerade effekterna av blandningar. Parlamentet noterar dessutom att direktivet om prioriterade ämnen hittills knappt inkluderar ämnen som är relevanta med tanke på dricksvattenförsörjningen. Parlamentet påtalar att de betydande skillnaderna mellan klassificerings-, bedömnings- och rapporteringsmetoderna gör EU-omfattande jämförelser och analyser komplicerade.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppnå god kemisk status och vidta beslutsamma EU-omfattande åtgärder när medlemsstaterna inte lyckas uppfylla miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen som omfattas av EU:s lagstiftning. Parlamentet betonar att ämnen som är relevanta för produktion av dricksvatten, såsom perfluoralkylerade och polyfluoralkylerade ämnen (PFAS) och relevanta läkemedel, bör läggas till i förteckningen över prioriterade ämnen. Parlamentet anser att nya riskämnen och blandningars toxicitet kan och bör behandlas i ramdirektivet om vatten och dess dotterdirektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att i bilagorna till direktivet om prioriterade ämnen och grundvattendirektivet uppdatera förteckningarna över aktuella ämnen och utöka dem med relevanta ämnen, för att målen i ramdirektivet om vatten ska kunna uppnås och dricksvattenresurser kunna skyddas bättre. Parlamentet uppmanar kommissionen att sammanjämka genomförandet av vattenlagstiftningen med kemikaliestrategin för hållbarhet och med strategin för biologisk mångfald, så att sötvattenförekomster med tillhörande ekosystem får tillräckligt skydd, och att sätta en tidsgräns då all icke nödvändig användning av PFAS ska vara utfasad samt att stimulera utvecklingen av säkra och icke långlivade alternativ till alla användningsområden för PFAS. Parlamentet uppmanar kommissionen att finansiera forskning och utveckling av strategier för att ta itu med allmänt förekommande beständiga, bioackumulativa och giftiga ämnen (PBT-ämnen), med målet att förbättra vattenförekomsternas kvalitet och minska riskerna för djurs och människors hälsa och för miljön. Parlamentet rekommenderar att det tas fram nya riktlinjer för bättre övervakningsmetoder och rapportering av kemiska blandningar såväl som cocktaileffekter. Parlamentet efterlyser mer omfattande användning av bevakningslistan för att övervaka möjliga förorenande ämnen i vatten och fastställa vilken risk de innebär för vattenmiljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att skynda på sitt arbete om utveckling av metoder för bedömning och hantering av kemiska blandningar och att komplettera sitt arbete genom att införa en bedömningsfaktor för blandningar.

21.  Europaparlamentet noterar att mikroplast bedömts vara beständig i hundratals år i sötvatten och att nuvarande vattenreningsverk inte filtrerar dessa partiklar fullständigt. Parlamentet välkomnar därför beslutet att utveckla en metod för övervakning av mikroplast i det reviderade dricksvattendirektivet, jämte upprättandet av en bevakningslista i det direktivet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att öka sina åtgärder för källkontroll för att uppnå en giftfri miljö och cirkulär ekonomi. Parlamentet betonar att en minskning av utsläpp vid källan skulle minska trycket på ekosystemen och sänka vattenreningskostnaderna. Parlamentet vill att man på unions-, medlemsstats- och regional nivå tar krafttag mot nya riskämnen såsom PFAS, mikroplast, hormonstörande ämnen och läkemedel genom ett helhetsperspektiv som börjar med åtgärder för kontroll vid källan och innefattar lösningar i slutet på kedjan såsom en sistahandsutväg. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo tillämpa en livscykelstrategi för förorenande ämnen och samtidigt genomföra principen om att förorenaren betalar, också genom innovativa instrument såsom system för utökat producentansvar, för att finansiera reningslösningar.

22.  Europaparlamentet framhåller vikten av utökade åtgärder mot eutrofieringen av både sötvatten och saltvatten till följd av kväve och fosfor från alla källor, bland annat jordbruket och orenat eller olämpligt renat avloppsvatten. Parlamentet påminner om att eutrofieringen försämrar vattenförekomsternas miljöstatus och gör dem mer utsatta för invasiva främmande arter. Parlamentet uppmanar med kraft alla jordbrukare att använda verktyget för hantering av näringsämnen för ett hållbart jordbruk, eftersom det underlättar en bättre miljövård och minskar utläckage av näringsämnen i grund- och ytvatten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i tillräcklig utsträckning identifiera områden som är sårbara för nitratföroreningar och fullständigt genomföra och verkställa de åtgärder som vidtagits enligt nitratdirektivet.

23.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna bör ta full hänsyn till den nuvarande krisen för den biologiska mångfalden när de genomför sin vattenpolitik, för att minimera stressfaktorer för vattenekosystem och återställa skadade ekosystem. Parlamentet understryker betydelsen av den nya strategin för biologisk mångfald 2030. Parlamentet påminner om att vid genomförandet av ramdirektivet om vatten bör full samstämmighet säkerställas med den nya strategin för biologisk mångfald, fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet samt annan miljölagstiftning.

24.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande i strategin för biologisk mångfald 2030 att återställa 25 000 km vattendrag till fritt strömmande vattendrag genom avlägsnande av fördämningar och återställande av svämplan och våtmarker och att ta fram en EU-övergripande metod och bestämmelser för att kartlägga och bedöma ekosystemen och säkerställa ett gott tillstånd för dem. Parlamentet konstaterar att det för närvarande finns 21 000 vattenkraftverk i EU och att vattenkraftverk och små vattenkraftanläggningar ger den största andelen av EU:s förnybara energi. Parlamentet noterar att det utvecklats vattenkraft med låg miljöpåverkan. Parlamentet påpekar dock att dammbyggen kan påverka livsmiljöer negativt och sätta stort tryck på ytvatten. Parlamentet erinrar om att ramdirektivet om vatten uppställer strikta kriterier för skyddet av hydromorfologiska förhållanden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att det görs strikta bedömningar av hur vattenkvaliteten, vattenmängderna och ekosystemen påverkas av de förändringar som dammbyggen för med sig och att målen i ramdirektivet om vatten respekteras i alla befintliga och eventuella nya vattenkraftsprojekt. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att samråda med alla relevanta generaldirektorat, inbegripet generaldirektoratet för energi, vid bedömningen av vattenkraftverkens miljöpåverkan, och att ta deras rekommendationer i beaktande.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att minimera belastningarna på ytvattenförekomster, i syfte att återställa flodernas naturliga funktioner och skydda ekosystem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att varken bygga vattenkraftverk i skyddade områden eller genomföra andra byggprojekt som medför betydande hydromorfologiska påfrestningar på vattnet i dessa områden. Parlamentet anser att EU-subventioner och offentlig finansiering inom andra områden än skyddade områden bör beviljas endast till sådana nya vattenkraftverk, vilka ur helhetssynvinkel betraktat ger klart större fördelar än nackdelar.

26.  Europaparlamentet uttalar sitt beröm över det som står i den tionde, vartannat år utkommande rapporten om medlemsstaternas genomförande av avloppsvattendirektivet(30), nämligen att insamlingen och reningen av avloppsvatten från tätorter förbättrats inom EU under de senaste tio åren och att avloppsvattendirektivet lyckats med att minska föroreningsbelastningen, och således gett oss bättre vattenkvalitet. Parlamentet beklagar dock att man ännu inte uppnått fullständig efterlevnad av avloppsvattendirektivet, i och med att vissa medlemsstater har långt kvar tills de uppnått sina mål. Parlamentet instämmer i kommissionens åsikt om att mer behöver göras mot återstående föroreningar, nya riskämnen, energianvändning och slamhantering samt olika styrningsfrågor. Parlamentet beklagar dessutom att man vid utvärderingen av det direktivet inte sett efter hur ändamålsenligt det är att industriellt avloppsvatten släpps ut i ledningsnät och till reningsverk.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta detta vid översynen av avloppsvattendirektivet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja medlemsstaternas genomförande av direktivet genom att möjliggöra finansiering av hållbara vattenprojekt och uppmuntra utveckling och ibruktagande av innovativ avloppsvattenteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka hur kraven i avloppsvattendirektivet om utformning, anläggande och utbyggnad av avloppsreningsverk i alla stadier av den tekniska utvecklingen samverkar med skyldigheten till icke-försämring enligt ramdirektivet om vatten, för att säkerställa att reningen av avloppsvatten från tätbebyggelse sker i överensstämmelse med dessa två lagstiftningsakter och samtidigt bevara alla incitament att vidta korrekta tekniska reningsåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lagstiftningsåtgärder vid behov. Parlamentet betonar att åtgärder som framför allt syftar till att avhjälpa problem vid källan är väsentliga för att man ska kunna hantera nya riskämnen. Parlamentet betonar att man vid en framtida översyn av avloppsvattendirektivet även bör beakta dessa nya utmaningar som följer av nya riskämnen.

28.  Europaparlamentet påpekar att det inte räcker med avloppsvattendirektivet och ramdirektivet om vatten för att man ska kunna åtgärda de problem som klimatförändringarna för med sig, såsom bräddning, dagvattenavrinning i stadsmiljöer och översvämning i tätbebyggelse, och inte heller kan man med deras hjälp få bukt med de konsekvenser som otillräckligt renat avloppsvatten får för den mottagande vattenförekomsten. Parlamentet anser att övervakningen och kontrollen av effekten av ökad bräddning och dagvattenavrinning i stadsmiljöer bör hanteras bättre av EU, dess medlemsstater och regional myndigheter, eftersom detta förorenar mottagande yt- och grundvattenförekomster betydligt.

29.  Europaparlamentet insisterar på att ett helhetsperspektiv behövs när man bedömer miljöpåverkan av vattenkraftanläggningar, varvid hänsyn bör tas till samhällsnyttan med utsläppsfri el och vattenkraftens och pumpkraftens bidrag till en tryggad elförsörjning, liksom också till skadeeffekterna på ytvatten och livsmiljöer. Parlamentet betonar här det bidrag som vattenkraften kan ge till uppnåendet av EU:s klimat- och energimål och uppfyllandet av EU:s åtaganden enligt Parisavtalet, men anser att detta inte bör ske till priset av försämrade ytvatten och sämre skydd av livsmiljöer. Parlamentet erkänner att det finns sätt och teknik för att minska påverkan på miljön och på den naturliga vattenfaunan och vattenvegetationen. Parlamentet betonar att det finns stor potential för att öka effektiviteten hos befintliga flodkraftverk.

30.  Europaparlamentet konstaterar att omläggningen av godstransporter från vägar till inre vattenvägar bör överensstämma helt med icke-försämringsprincipen i ramdirektivet om vatten samt med annan miljölagstiftning, inklusive fågeldirektivet och habitatdirektivet, och beledsagas av stöd till hållbara alternativa bränslen och former av teknik för sjöfarten på inre vattenvägar, såsom landström, för att utsläppen av växthusgaser och andra föroreningar ska minska och för att varken vattenförekomsternas ekologiska och kemiska status eller luftkvaliteten ska försämras, samt för att belastningar på vattenekosystem ska undvikas, den biologiska mångfalden skyddas och en föroreningsfri miljö eftersträvas.

31.  Europaparlamentet noterar den höga energiförbrukningen inom vattensektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga energieffektiva åtgärder och möjligheten att använda renat avloppsvatten som en källa för förnybar energi på platsen. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja energieffektiva förbättringar i avloppsreningsverk, för att erkänna och utnyttja energisparpotentialen hos denna sektor. Parlamentet betonar att enligt kommissionens bedömning av avloppsvattendirektivet uppgår de potentiella energibesparingarna till mellan 5 500 GWh och 13 000 GWh årligen.

32.  Europaparlamentet erkänner att det totala vattenuttaget i Europa har minskat med mer än 20 % under de senaste 15 åren. Parlamentet noterar dock att åtta länder, som har 46 % av Europas befolkning, kan anses vara vattenstressade(31) och att antalet vattenstressade länder ständigt ökar, samt att omkring en fjärdedel av allt vatten som tas från miljön i EU används för jordbruksändamål(32). Parlamentet noterar hur återanvändning av vatten kan åstadkomma en cirkulär ekonomi för vattenresurser och minska det direkta uttaget från vattenförekomster och grundvatten. Parlamentet välkomnar överenskommelsen om Europaparlamentets och rådets nya förordning om minimikrav för återanvändning av vatten, som kommer att göra det lättare att använda renat avloppsvatten från tätbebyggelse för jordbruksbevattning. Parlamentet stöder en ständig modernisering av bevattningsinfrastrukturen genom innovation och ny teknik.

33.  Europaparlamentet understryker vikten av att finna synergier mellan bedömningarna av översvämningsrisker och katastrofförebyggandet och beredskapsplaneringen i samband med unionens civilskyddsmekanism. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och, i förekommande fall, de regionala myndigheterna, att, såsom ett led i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt och planerna för hantering av översvämningsrisker, ta fram strategier för hantering av torka, framför allt för att trygga dricksvattenförsörjningen och livsmedelsproduktionen, och låta dem innefatta digitaliserade system för övervakning och kontroll av hur det står till med växtligheten och hur den klarar torkan, samt system för tidig varning i detta sammanhang, eftersom detta blir till stöd för effektiva och databaserade beslut om skydds-, svars- och kommunikationsåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att låta återställandet av svämplan och våtmarker, samt skyddet av grundvattenförekomster, stå i centrum för dessa planer eftersom vattenförekomster och ekosystem i gott tillstånd är väsentliga för att minska de negativa effekterna av torka eller översvämning.

34.  Europaparlamentet noterar att ett område där ramdirektivet om vatten uppfattades som ineffektivt av berörda parter är hanteringen av effekterna av torka(33). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att åtgärda klimatförändringarna och de nya problem med (alltför stort) vattenuttag som kan uppstå i avrinningsområden, också i sådana som tidigare inte haft problem med vattenuttaget(34). Parlamentet noterar att ett helhetsperspektiv på vattenvård och klimatanpassning skulle kunna göra svarsåtgärderna effektivare och dämpa konsekvenserna av extrema händelser. Parlamentet efterlyser en fullständig integrering av klimatförändringsöverväganden i genomförandet av direktivet och framhåller även naturbaserade lösningars potential i detta avseende. Parlamentet upprepar att tillräckligt med allmänna medel bör säkerställas med tanke på målen i ramdirektivet om vatten och de anpassningar som krävs.

35.  Europaparlamentet menar att torka och vattenbrist bör åtgärdas genom att man prioriterar vattenuttag för produktion av dricksvatten framför andra användningar, för att säkerställa att den mänskliga rättigheten till vatten uppfylls, och genomför lösningar för att samla upp regnvatten och svämvatten för senare användning, bland annat i form av att man låter projekt för regnvattenuppsamling ingå i utformningen av byggnader och infrastruktur, anlägger lagringsbassänger under mark och dubbla system för vattenförsörjning i bostadsområden och genomför projekt för återanvändning av nedlagda stenbrott, när det är lämpligt. Parlamentet uppmuntrar till forskning om och investeringar i åtgärder som bidrar till att bekämpa torka och vattenbrist.

36.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), dricksvattendirektivet(35), nitratdirektivet, förordningen om växtskyddsmedel(36) och Reach måste anpassas till ramdirektivet om vatten, mot bakgrund av att det behövs ökade vattenskyddsåtgärder och en effektivare vattenanvändning inom jordbruket. Parlamentet understryker att det behövs åtskilligt större anslag till miljö- och klimatförändringsåtgärder inom GJP:s båda pelare, tillsammans med ytterligare finansiering av riktade miljöåtgärder i samband med översynen av GJP, för att en hållbar vattenvård ska säkerställas och markkvaliteten förbättras. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i sina strategiska GJP-planer integrera och genomföra en minskad användning av gödselmedel samt minska användningen av bekämpningsmedel och riskerna med dem och att genomföra vattenrelaterade inslag i sina villkorlighetssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera sötvattenföroreningar och överuttag i de GJP-relaterade rekommendationerna till medlemsstaterna och i översynen av de strategiska GJP-planerna. Parlamentet uppmanar slutligen kommissionen att se till att ramdirektivet om vatten också genomförs via sammanhållningspolitiken (förordningen om gemensamma bestämmelser(37), Europeiska regionala utvecklingsfonden/Sammanhållningsfonden(38)) och i överensstämmelse med politiskt mål 2 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

37.  Europaparlamentet välkomnar målet om att fram till 2030 minska användningen av och riskerna med bekämpningsmedel med 50 %, och minska förlusterna av näringsämnen från gödningsmedel, såsom det fastställs i strategin Från jord till bord, och strategin för biologisk mångfald. Parlamentet välkomnar likaså att det beslutats om en översyn av direktivet om en hållbar användning av bekämpningsmedel samt om att förbättrad näringsämneshantering ska tas med bland målen för de nya strategiska GJP-planerna och för de två nyssnämnda strategierna. Parlamentet yrkar på att både ovannämnda mål och den kommande nollutsläppsplanen omsätts i form av lagstiftning. Parlamentet understryker det brådskande behovet av att minska effekterna av bekämpningsmedel på dricksvattenresurser genom att fullständigt åtgärda skyddet av dessa resurser vid (förnyat) godkännande av verksamma ämnen och (förnyat) godkännande av bekämpningsmedel.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i grundvattendirektivet göra normerna enhetligare och minska det stora antalet olika gränsvärden inom medlemsstaterna.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra synergierna mellan vattenpolitiken och politiken för biologisk mångfald genom att införa lämpliga åtgärder för att bättre skydda smärre vattenförekomster och grundvattenekosystem i samband med förvaltning av avrinningsdistrikt, inklusive rapporteringskrav, vägledning och projekt.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre integrera översvämningsdirektivet i politiken för att prioritera naturbaserade lösningar och anpassa finansieringsflödena därefter. Parlamentet understryker vikten av att avrinningsområden förvaltas allsidigt och med blick för helheten

41.  Europaparlamentet begär, med tanke på att 97,3 % av jordens vattentillgångar finns i haven, och att grundvatten, inlandsvatten, övergångsvatten, kustvatten och havsvatten är sammanbundna genom vattnets kretslopp och bandet mellan jord och hav, att kommissionen och medlemsstaterna inför ett helhetsperspektiv utgående från ramdirektivet för vatten och ramdirektivet om en marin strategi.

42.  Europaparlamentet efterlyser ökade åtgärder med tillräcklig finansiering för att förbättra fiskvandringen i hela EU. Parlamentet vill att flodernas konnektivitet i förekommande fall tas med bland de tekniska granskningskriterier som utvecklas i samband med EU:s gröna taxonomi och att energi- och transportrelaterade projekt anses vara hållbara endast när de omfattar naturliknande fisktrappor.

43.  Europaparlamentet noterar att ”hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser” är ett av de sex miljömålen i EU:s taxonomi för hållbar finansiering. Parlamentet uppmuntrar därför till att detta mål används för styrning av offentliga och privata investeringar för att säkerställa skydd av vattenförekomster.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att under nästa hydrologiska planeringscykel vidta alla nödvändiga åtgärder för att det ska gå lättare att bevara och återställa akvatiska ekosystem, främja naturbaserade lösningar, låta finanssektorn medverka genom främjande av hållbara investeringar och verka för kapacitetsuppbyggnad och utbildning om miljömässigt hållbar tillväxt.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå och stödja medlemsstaterna vid gränsöverskridande samordning beträffande vattenförekomster som omfattas av ramdirektivet om vatten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera åtgärderna i ramdirektivet om vatten och genomförandet av avloppsvattendirektivet i gränsöverskridande regioner och att förbättra samarbetet i internationella avrinningsområden.

46.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att effektivisera och förbättra systemen för övervakning av vattenkvalitet och miljöföroreningar genom att bland annat samla in data samla in data om de viktigaste källorna till utsläpp av farliga ämnen, däribland radioaktiva återstoder, bekämpningsmedelsrester, metaboliter, biocider, läkemedelsrester, ämnen som inger betänkligheter (såsom PFAS), mikroplast och andra nya riskämnen i EU:s vattenförekomster och därvid använda den nyaste och effektivaste teknik som finns att tillgå. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anta riktlinjer för harmoniserade standarder för övervakningsnätverk och rapportering av uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin nollutsläppsplan underlätta användningen av icke-invasiva övervakningsmetoder och bioindikatorer för att minimera människors och vilda djurs exponering för föroreningar i luft, jord och vatten. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utnyttja sina övervakningsnätverk fullständigt vid sin rapportering av uppgifter till kommissionen.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och vattenleverantörer att integrera digitalisering och förbättra användningen av förvaltnings- och mätdata för evidensbaserat beslutsfattande både på regleringsmässig nivå och på förbrukningsnivå. Parlamentet efterlyser digital vattenteknik för att möjliggöra övervakning och rapportering på distans om vattenkvalitet, läckor, användning och resurser.

48.  Europaparlamentet noterar digitaliseringens och den artificiella intelligensens potential för att förbättra skötseln och övervakningen av vattenförekomster, skapa bättre data och analysera bevis till stöd för beslutsfattare, eftersom denna teknik skulle kunna bidra kraftigt till att snabbt identifiera små förändringar i vattnets kvalitet som kan utgöra ett hot mot vattenförekomsten, utvärdera bästa praxis och identifiera de mest kostnadseffektiva åtgärderna.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa rättsliga ramar för att inte vattenvårdande enheter ska finansieras genom verksamheter som försämrar vattenförekomsternas kemiska och ekologiska status. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tydligt särskilja mellan vattenvårdande enheter och enheter med ansvar för att bedöma vattenförekomsternas status.

50.  Europaparlamentet understryker behovet av att förenhetliga vattendata och skapa obligatoriska rapporteringsstandarder för medlemsstaterna för att förbättra datatransparensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att förbättra vatteninformationssystemet för Europa (WISE) så att det blir ett användarvänligt informationsverktyg för alla i EU, som tillhandahåller information om vattenresursernas mängd, kvalitet och tillgänglighet och även ställer upp riktmärken för vattenvården.

51.  Europaparlamentet noterar att det enligt ändamålsenlighetsrapporten finns utrymme för förbättringar både av tillgången till information om vattenpolitiken och av hur ingående informationen är. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att åtgärda detta och ge unionsinvånarna tydlig, omfattande och lättillgänglig information. Parlamentet efterlyser dessutom ökad insyn och därför avsevärda förbättringar både av det offentliga samrådet och av allmänhetens medvetenhet om vatten och kopplingarna mellan vatten, ekosystem, sanitet, hälsa, livsmedelssäkerhet, livsmedelstrygghet och katastrofförebyggande, jämte bättre upplysning till allmänheten om dessa frågor, varjämte parlamentet också efterlyser dels stimulans till en sektorsövergripande dialog mellan ekonomiska aktörer, vattenleverantörer, allmänheten, myndigheter och organisationer från det civila samhället, dels att möjligheter till rättslig prövning med stöd av direktivet om miljökonsekvensbedömning (MKB-direktivet) och ramdirektivet om vatten säkerställs, i linje med domstolens rättspraxis.

52.  Europaparlamentet välkomnar att EU delvis bemött medborgarinitiativet Right2Water genom att omarbeta dricksvattendirektivet om kvaliteten på dricksvatten genom att infoga en ny artikel om tillgången till vatten och ökad insyn i vattenkvaliteten, av omsorg om bättre hälsa och en bättre miljö. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullständigt genomföra och verkställa ramdirektivet om vatten för att säkerställa att alla får tillgång till vatten och för att fullständigt bemöta Right2Water.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och vattenleverantörer att systematiskt använda testning av covid-19 i avloppsvatten som ett system för tidig varning för att stödja kampen mot pandemin.

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. (2) EGT L 135, 30.5.1991, s. 40. (3) EUT L 372, 27.12.2006, s. 19. (4) EUT L 288, 6.11.2007, s. 27. (5) EGT L 375, 31.12.1991, s. 1. (6) EUT L 348, 24.12.2008, s. 84. (7) EUT L 177, 5.6.2020, s. 32. (8) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19. (9) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1. (10) EUT L 334, 17.12.2010, s. 17. (11) Antagna texter, P9_TA(2019)0078. (12) Kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380). (13) Kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020)0381). (14) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser, EUT L 354, 28.12.2013, s. 171, (15) Ingår i FN:s generalförsamlings resolution 70/1 av den 25 september 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling. (16) EUT C 324, 1.10.2020, s. 28. (17) EUT C 110, 22.3.2019, s. 94. (18) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Agri-environmental_indicator_-_gross_nitrogen_balance. (19) Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019 The European environment ‒ state and outlook 2020: Knowledge for transition to a sustainable Europe. (20) Kommissionens sammanfattning av den 10 december 2019 av kontrollen av ändamålsenligheten av ramdirektivet om vatten och översvämningsdirektivet. (21) https://www.eea.europa.eu/publications/92-9167-025-1/page003.html. (22) Europeiska revisionsrättens bakgrundsdokument från juni 2018 Desertification in the EU. (23) Kommissionens studie från mars 2020 om energilagring: Contribution to the security of the electricity supply in Europe, s. 20. (24) https://ec.europa.eu/info/news/implementation-report-water-framework-directive-and-floods-directive-questions-and-answers-2019-feb-26_en. (25) https://www.right2water.eu/documents (26) Världshälsoorganisationen och FN:s barnfond: Progress on Drinking Water, Sanitation and Hygiene: 2017 Update and SDG Baselines, Världshälsoorganisationen och FN:s barnfond, Genève, 2017, s. 3. (27) Kommissionens meddelande av den 19 mars 2014 om det europeiska medborgarinitiativet ”Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara!”. COM(2014)0177. (28) EUT C 316, 22.9.2017, s. 99. (29) http://www.oecd.org/environment/financing-water-supply-sanitation-and-flood-protection-6893cdac-en.htm. (30) Tionde rapporten, av den 10 september 2020, om situationen för genomförandet och programmen för genomförande (COM(2020)0492). (31) https://www.eea.europa.eu/archived/archived-content-water-topic/water-resources/water-abstraction. (32) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Archive:Agri-environmental_indicator_-_water_abstraction. (33) Se kontrollen av ändamålsenligheten av ramdirektivet om vatten och översvämningsdirektivet, s. 66. (34) Se kontrollen av ändamålsenligheten av ramdirektivet om vatten och översvämningsdirektivet, s. 199. (35) Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (EUT L 330, 5.12.1998, s. 32). (36) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1). (37) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320). (38) Kommissionens förslag av den 29 maj 2018 till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (COM(2018)0372).

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om strategin för EU:s säkerhetsunion (2020/2791(RSP))

P9_TA(2020)0378 B9-0421/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 2 och 3, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 4, 16, 67, 70–72, 75, 82–87 och 88,

–  med beaktande av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 7, 8, 11, 14, 21 och 24,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2020 Strategi för EU:s säkerhetsunion (COM(2020)0605),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2020 EU-strategi för en effektivare bekämpning av sexuella övergrepp mot barn (COM(2020)0607),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2020 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med skjutvapen 2020–2025 (COM(2020)0608),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2020 EU:s agenda och handlingsplan för narkotika 2021–2025 (COM(2020)0606),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 december 2020 A Counter-Terrorism Agenda for the EU: Anticipate, Prevent, Protect, Respond (COM(2020)0795) (inte översatt till svenska),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om läget i genomförandet av EU:s lagstiftning mot penningtvätt(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2020 om en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism – kommissionens handlingsplan och annan utveckling på senare tid(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2018 om slutsatser och rekommendationer från särskilda utskottet för terrorismfrågor(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om protesterna mot rasism till följd av George Floyds död(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2019 om barnets rättigheter med anledning av 30-årsjubileet för konventionen om barnets rättigheter(6),

–  med beaktande av domstolens dom av den 6 oktober 2020 i de förenade målen C‑511/18, La Quadrature du Net m.fl., C-512/18, French Data Network m.fl. och C‑520/18, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl.,

–  med beaktande av domstolens rättspraxis om massövervakning och lagring av uppgifter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2018 Ett EU som skyddar: ett initiativ för att utsträcka Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter till att även omfatta gränsöverskridande terroristbrott (COM(2018)0641),

–  med beaktande av de senaste rapporterna från Europol(7),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och av följande skäl:

A.  Unionens säkerhetspolitik måste förbli förankrad i de värden som EU vilar på och som stadgas i artikel 2 i EU-fördraget, inbegripet principerna om demokrati, individens friheter och rättsstaten samt stadgan om de grundläggande rättigheterna. Rätten till säkerhet enligt vad som fastställs i artikel 6 i stadgan hänvisar till säkerhet från oskäliga gripanden, oskälig husrannsakan och andra statliga ingripanden. Det europeiska projektet bygger på idén om ett öppet samhälle. Varje begränsning i utövandet av dessa rättigheter och friheter ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i de rättigheterna och friheterna. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

B.  Den nya strategin för EU:s säkerhetsunion bör omfatta lämpliga åtgärder för att på ett effektivt sätt bemöta befintliga och framväxande utmaningar i ett snabbt föränderligt landskap av säkerhetshot i EU. Kommissionen har som de största utmaningarna pekat ut it-brottslighet, inbegripet identitetsstöld, och it-säkerhet, hybridhot, desinformation, terrorattentat och organiserad brottslighet, som omfattar allt från människohandel och handel med skjutvapen till narkotikahandel och finansiell, ekonomisk och miljörelaterad brottslighet.

C.  Under 2019 minskade antalet terrorattentat i EU, men EU har nyligen drabbats av nya attentat. Flera attentat som begåtts av högerextremister har inte officiellt erkänts som terrordåd(8). Hotet från jihadistisk terrorism är fortfarande stort, och hotet från högerextremistisk terrorism har ökat under de senaste åren. Hotet från vänsterextremistisk terrorism fortsätter att vara en realitet i vissa medlemsstater. Terrorism i alla dess former och yttringar måste fördömas och bekämpas. Internet är ett av de redskap som terroristorganisationer oftast använder för att sprida terrorisminnehåll(9), rekrytera nya medlemmar och uppvigla till våld.

D.  Enligt en rapport som kommissionen offentliggjorde den 30 september 2020(10) har stora luckor i genomförandet av direktiv (EU) 2017/541(11) rapporterats i flertalet medlemsstater.

E.  Nya former av organiserad brottslighet som utnyttjar sårbarheter i samhället vilka ständigt förändras fortsätter att växa fram i Europa, och de flesta organiserade kriminella grupper är inblandade i många olika brottsliga aktiviteter. De organiserade kriminella gruppernas vinster uppskattas till 110 miljarder euro per år i EU, men endast omkring en procent av dessa vinster beslagtas(12). Det finns en stark koppling mellan organiserad brottslighet och korruption.

F.  Under 2019 inledde kommissionen överträdelseförfaranden mot 23 medlemsstater för bristande efterlevnad av direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi(13). Medlemsstaterna har gjort framsteg i genomförandet av direktivet, men utmaningar kvarstår, särskilt när det gäller förebyggande arbete, straffrätt samt skydd, stöd och hjälp till offren. Sexuellt tvång och utpressning av barn på nätet, liksom sexuell exploatering på grundval av explicit material som barnen själva framställt, underlättas av den utbredda tillgången till internetteknik. Allt fler barn och tonåringar utsätts för gromning på nätet.

G.  Sexuell exploatering kvarstår som det vanligaste syftet med människohandel i EU, samtidigt som en ökning av människohandel för arbetskraftsexploatering har rapporterats i flera medlemsstater(14). Antalet fällande domar och åtal är fortfarande lågt i förhållande till det rapporterade antalet brottsoffer. Digital teknik, sociala medier och internettjänster är de mest använda verktygen för att rekrytera offer för människohandel.

H.  Enligt rapporter från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) och Europol omsätter den illegala marknaden för narkotika i EU, som blir alltmer komplex, anpassningsbar och innovativ, uppskattningsvis omkring 30 miljarder euro per år, och handeln med olaglig narkotika utgör en viktig inkomstkälla för organiserade kriminella grupper, med kopplingar till annan olaglig verksamhet och terrorism. Handeln med olaglig narkotika håller på att bli en drivkraft för ökat våld och korruption och kan få omfattande negativa konsekvenser för samhället. Antalet narkotikarelaterade dödsfall i Europa ser ut att vara stabilt och ligger på mer än 9 000 dödsfall varje år(15), och narkotikamissbruk är fortfarande en viktig folkhälsofråga.

I.  Under 2019 fortsatte Europol att förse medlemsstaterna med operativa analyser och behandling av bidrag, liksom proaktivt stöd till uppmärksammade utredningar inom de tre områden som utgör ett kontinuerligt hot mot unionens inre säkerhet, nämligen it‑brottslighet, grov och organiserad brottslighet samt terrorism.

J.  2019 fanns det i Prümnätverket över 9,2 miljoner dna-profiler tillgängliga för jämförelse i alla databaser i medlemsstaterna, och mer än 2,2 miljoner dna-sökningar gjordes det året. Vidare gjordes det nästan 400 000 fingeravtryckssökningar, vilket renderade i 10 000 verifierade träffar, liksom mer än 16 miljoner sökningar på uppgifter ur fordonsregister(16).

K.  Det straffrättsliga samarbetet är en av grundvalarna för unionens område med frihet, säkerhet och rättvisa och bygger på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden. Ömsesidigt erkännande måste bygga på ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Utredningen av många brott kräver elektroniskt lagrad bevisning (”e-bevisning”). De behöriga myndigheterna stöter ofta på praktiska svårigheter med att få tillgång till relevanta uppgifter från tjänsteleverantörer i gränsöverskridande utredningar för att de befintliga instrumenten, såsom avtal om ömsesidig rättslig hjälp och den europeiska utredningsordern, inte är ändamålsenliga. De befintliga förfarandena kan dra ut på tiden, och de eftersökta uppgifterna har ofta hunnit raderas när begäran väl når tjänsteleverantören. Medlagstiftarna diskuterar för närvarande ett lagstiftningspaket om e-bevisning.

L.  Genomförandet av direktivet om rättssäkerhetsgarantier(17), vars syfte att säkerställa rättvisa straffrättsliga förfaranden, har inte varit tillfredsställande, vilket skadar det ömsesidiga förtroendet och samarbetet mellan rättsliga myndigheter.

M.  Domstolen har åtskilliga gånger slagit fast att generell lagring av uppgifter och massövervakning av elektronisk kommunikation eller av reseuppgifter inte är förenligt med stadgan om de grundläggande rättigheterna. I sin dom i de förenade målen C‑511/18, C-512/18 och C520/18 höll domstolen fast vid sin rättspraxis från målet Tele2 om att endast riktad lagring av uppgifter som begränsas till specifika personer eller ett specifikt geografiskt område är tillåten. Domstolen preciserade dock också att ip-adresser som tilldelats en kommunikationskälla kan bli föremål för generell och odifferentierad lagring i syfte att bekämpa grov brottslighet och allvarliga hot mot den allmänna säkerheten, under förutsättning att strikta skyddsåtgärder vidtas.

N.  Genomförandet av direktivet om brottsoffers rättigheter(18) har inte varit tillfredsställande, i synnerhet på grund av ofullständigt och/eller felaktigt genomförande(19).

O.  Covid-19-krisen har avsevärt förvärrat vissa brott, såsom framställning och spridning av material med sexuella övergrepp mot barn på nätet, och det finns rapporter där det uppskattas att sådant material har ökat med 25 procent i vissa medlemsstater. Mellan 70 och 85 procent av de drabbade barnen känner förövaren, och de allra flesta utsätts för övergrepp av människor de litar på. Våldet inom familjen, särskilt mot kvinnor och barn, har ökat markant under perioden. Pandemin har visat sig ha en avsevärd inverkan på den grova och organiserade brottsligheten i hela Europa på områden som it‑brottslighet, varuförfalskning, bedrägerier och organiserade egendomsbrott(20). Krisen orsakar förseningar och hindrar tillgången till rättvisa, bistånd och stöd samt förvärrar fängelseförhållandena. Krisen har förvärrat situationen för migranter och gjort dem mer sårbara för att utnyttjas av brottslingar och har fått till följd att smugglingsvägarna har flyttat.

1.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av den nya strategin för EU:s säkerhetsunion och framhåller att befintlig EU-lagstiftning på området måste genomföras och utvärderas på ett effektivt sätt. Parlamentet håller med kommissionen om att det behövs uppföljning i form av lagstiftningsinitiativ och andra initiativ där luckor i lagstiftnings- och verkställighetsramarna har identifierats. Vidare måste åtgärderna inom ramen för strategin för säkerhetsunionen vara tillräckligt flexibla för att svara mot omständigheter som konstant förändras och kriminella organisationer som ändrar sitt arbetssätt.

2.  Europaparlamentet betonar att alla nya lagstiftningsförslag måste åtföljas av en grundlig och heltäckande konsekvensbedömning som omfattar inverkan på de grundläggande rättigheterna och risker för diskriminering. Parlamentet framhåller den nyckelroll som EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) spelar för att utvärdera respekten för de grundläggande rättigheterna.

3.  Europaparlamentet betonar att terrorismen i alla dess former har som mål att hota de demokratiska samhällena i Europa och att dess måltavla är de europeiska värdena. Parlamentet beklagar djupt de många offren för i synnerhet jihadistattacker och högerextremism under de senaste åren. Parlamentet betonar de brottsbekämpande myndigheternas viktiga arbete, som har bidragit till att många attentat har kunnat avvärjas, men konstaterar att terroristhotet i EU fortfarande är stort. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att säkerställa ett fullständigt och skyndsamt genomförande av direktiv (EU) 2017/541 om bekämpande av terrorism i alla medlemsstater. Parlamentet välkomnar den nya EU-agenda för terrorismbekämpning som kommissionen lade fram den 9 december 2020 och som främjar en samordnad strategi baserad på befintligt arbete och de nya initiativ som tillkännages i agendan för att förutse, förhindra, skydda mot och reagera på terrorhot med olika drivkrafter, såsom de som nämns i Europols rapport TE-SAT 2020. Parlamentet anser att de åtgärder och insatser som finns med i agendan – i synnerhet de för samordning, intensifierat samarbete på nationell, regional och internationell nivå samt utbyte av information mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter om finansiering av terrorism, motverkande av radikalisering på och utanför nätet, förebyggande och utbildning, bekämpning av hatpropaganda, rasism och intolerans och om skydd, hjälp och stöd till offer för terrorism – kommer att bidra till att motverka hotet från terrorismen på ett effektivare sätt i framtiden.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta ett helhetsgrepp på förebyggandet och motverkandet av radikalisering, vilket bör kombinera säkerhets-, utbildnings-, social-, kultur- och antidiskrimineringspolitik och involvera alla berörda aktörer, bland annat nätverket för kunskapsspridning om radikalisering (RAN), gräsrotsinitiativ och lokalt arbete på gräsrotsnivå, närpolisarbete, integration av språk och värderingar samt livslångt lärande. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att använda EU-medel mer effektivt i detta syfte och att utveckla metoder för att bedöma de berörda programmens genomslagskraft.

5.  Europaparlamentet betonar att utbildning, inbegripet utveckling av kritiskt tänkande, digitala färdigheter och kunskaper om säkerhet på nätet, är avgörande för förebyggande på medellång och lång sikt och en nyckel till att minska radikalisering och utanförskap, som leder till kriminalitet.

6.  Europaparlamentet upprepar att terrorisminnehåll på nätet visserligen inte är den enda faktorn, men har visat sig vara en katalysator för radikalisering av enskilda personer och i synnerhet ungdomar, av vilka somliga har begått terroristbrott enligt definitionen i direktiv (EU) 2017/541. Kampen mot sociala orättvisor är avgörande för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till radikalisering. Terrorisminnehåll på nätet måste snabbt kunna identifieras och fullständigt avlägsnas på grundval av tydliga rättsliga bestämmelser, inbegripet mänsklig tillsyn och lämpliga och kraftfulla skyddsåtgärder för att säkerställa fullständig respekt för grundläggande rättigheter och konstitutionella normer. Även om vissa framsteg har gjorts i detta avseende måste företagen vara mycket mer engagerade i denna process. Parlamentet efterlyser transparenta mekanismer som gör det möjligt att snabbt identifiera och rapportera terrorisminnehåll på nätet och för allmänheten i EU att flagga sådant innehåll. Parlamentet anser att förslaget till förordning om förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online(21), som parlamentet och rådet nyligen kommit överens om, är ett viktigt instrument i detta avseende och begär att det genomförs fullt ut så snart det börjar tillämpas. Kapaciteten för Europols EU-enhet för anmälan av innehåll på internet (EU IRU) behöver också stärkas.

7.  Europaparlamentet påminner om att religionsfrihet och yttrandefrihet är grundläggande rättigheter som fastställs i artiklarna 10 och 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. EU och dess medlemsstater uppmanas att upprätthålla dessa grundläggande rättigheter mot bakgrund av den senaste tidens religiöst motiverade terrordåd.

8.  Europaparlamentet välkomnar den agenda för bekämpning av organiserad brottslighet som kommissionen aviserat. Parlamentet upprepar sina tidigare krav på en revidering av rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet(22) och behovet att fastställa en gemensam definition av organiserad brottslighet. Denna gemensamma definition bör också beakta kriminella gruppers utövande av våld, korruption eller hot för att ta kontroll över ekonomisk verksamhet eller offentliga upphandlingar eller för att påverka demokratiska processer. Organiserade kriminella grupper kan upplösas på ett effektivare sätt genom att de berövas sin vinning av brott. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det behövs ytterligare åtgärder för att frysa och beslagta tillgångar, inbegripet tillgångar utan koppling till fällande domar. Medlemsstaterna uppmanas att intensifiera samarbetet och informationsutbytet i detta avseende. Framväxande brottsliga aktiviteter såsom miljöbrott, organiserade egendomsbrott eller olaglig handel med kulturföremål bör inte förbises, eftersom de ofta finansierar annan brottslig verksamhet.

9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 7 maj 2020 om en handlingsplan för en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, som innehåller ytterligare förbättringar av EU:s reaktion på dessa brott, särskilt när det gäller verkställigheten och genomförandet av befintlig lagstiftning. Parlamentet upprepar att det behövs ett bättre samarbete mellan administrativa, rättsliga och brottsbekämpande myndigheter inom EU, särskilt medlemsstaternas finansunderrättelseenheter (FIU), även genom FIU.net. Man bör öka synligheten för befintliga samarbetsmodeller på säkerhetsområdet, såsom Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact). Parlamentet anser att EU bör ta täten för de välbehövliga reformerna av arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) och att penningtvättsdirektivet måste utvärderas grundligt och vid behov ses över.

10.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU-institutionerna och medlemsstaterna att beslutsamt bekämpa systemkorruption och ta fram effektiva instrument för att förhindra, motverka och bestraffa korruption och bekämpa bedrägerier, liksom att regelbundet övervaka användningen av offentliga medel. Kommissionen uppmanas därför att omedelbart återuppta sin årliga övervakning av och rapportering om insatserna mot korruption, som bör omfatta alla medlemsstater och EU:s institutioner, byråer och organ. Parlamentet betonar att EU-finansiering inom ramen för den nya fleråriga budgetramen och återhämtningsplanen på ett verkningsfullt sätt måste skyddas från korruption och bedrägerier från organiserade kriminella gruppers sida.

11.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstater som har ordningar med uppehållstillstånd och medborgarskap i utbyte mot investeringar ofta underlättar korruption och penningtvätt och därmed importerar säkerhetsrisker till unionen. Parlamentet välkomnar de överträdelseförfaranden som kommissionen inlett(23) i detta avseende. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att till fullo utnyttja sin initiativrätt på lagstiftningsområdet för att lägga fram ett lagstiftningsförslag om att förbjuda eller reglera dessa ordningar.

12.  Europaparlamentet betonar behovet att intensifiera insatserna på unionsnivå och nationell nivå för att ta itu med det växande fenomenet med sexuella övergrepp mot barn på och utanför nätet, bland annat för att förhindra, upptäcka och rapportera sexuella övergrepp mot barn, ta bort material med sexuella övergrepp mot barn på nätet och förbättra utredning och lagföring av relaterade brott. Parlamentet noterar kommissionens meddelande av den 24 juli 2020 om en EU-strategi för en effektivare bekämpning av sexuella övergrepp mot barn. Parlamentet noterar vidare kommissionens avsikt att före juni 2021 lägga fram ett nytt omfattande lagstiftningsförslag med krav på att tjänsteleverantörer ska upptäcka och rapportera sexuella övergrepp mot barn på nätet. Parlamentet förväntar sig att detta förslag till fullo respekterar de grundläggande rättigheterna och åtföljs av en grundlig konsekvensbedömning.

13.  Europaparlamentet betonar att dessa åtgärder måste kompletteras med en informationskampanj för allmänheten som utformas i samarbete med alla berörda aktörer, däribland organisationer för barns rättigheter, och som upplyser barn, föräldrar och lärare om farorna på nätet. Parlamentet efterlyser bättre skydd av barn, bland annat deras personuppgifter och integritet, på internet och uppmanar medlemsstaterna att stödja befintliga nätverk och pågående kampanjer på området.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2011/93/EU och att tillhandahålla lämpliga personalresurser och ekonomiska resurser för att det ska kunna tillämpas fullt ut så snart som möjligt. Parlamentet beklagar djupt att strafflagen i flera medlemsstater föreskriver mycket lindriga påföljder för sexuellt umgänge med barn vilka inte utgör ett effektivt avskräckande medel(24). Medlemsstaterna uppmanas att ompröva dessa påföljder och att göra nödvändiga lagändringar för att skyndsamt anpassa sina lagtexter efter bestämmelserna i direktiv 2011/93/EU. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att bedöma om detta direktiv behöver stärkas genom att det inkluderas bestämmelser om skydd och stöd för brottsoffer samt förhindrande av dessa brott.

15.  Europaparlamentet påminner kommissionen om sin uppmaning att utse en EU‑företrädare för barns rättigheter som bör fungera som referenspunkt för alla frågor och politikområden inom EU som rör barn. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att i EU-strategin av den 24 juli 2020 för en effektivare bekämpning av sexuella övergrepp mot barn ta med inrättandet av ett europeiskt centrum för förebyggande och motverkande av sexuella övergrepp mot barn, så som parlamentet begärde i sin resolution av den 26 november 2019 om barnets rättigheter, som en central punkt i en samordnad europeisk flerpartsstrategi som inbegriper brottsbekämpning, förebyggande arbete och stöd till offer för sexuella övergrepp mot barn.

16.  Europaparlamentet betonar att totalsträckskryptering bidrar till medborgarnas personliga integritet, inbegripet skyddet av barn på internet, bidrar till it-systemens säkerhet och är oumbärligt för bland annat undersökande journalister och visselblåsare som vill rapportera om missförhållanden. Parlamentet påpekar att bakdörrar allvarligt kan äventyra krypteringens styrka och effektivitet och kan missbrukas av brottslingar och externa statliga aktörer utanför EU som försöker destabilisera vårt samhälle. Brottslingar anpassar sig snabbt efter utvecklingen och utnyttjar ny teknik för olagliga ändamål, och därför uppmanar parlamentet medlemsstaterna och EU:s byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) att tillhandahålla brottsbekämpande myndigheter utbildning av hög kvalitet på relevanta områden. Kommissionen uppmanas att bedöma om en regleringslösning skulle kunna hittas för att brottsbekämpande myndigheter ska kunna få laglig och riktad tillgång till uppgifter som de behöver på ett sätt som respekterar de grundläggande rättigheterna.

17.  Europaparlamentet framhåller att desinformation, särskilt när den förstärks av ny teknik såsom artificiell intelligens och deepfake, och oavsett om den sprids av statliga eller icke-statliga aktörer, kan utgöra ett hot mot demokratin och säkerheten. Kommissionen uppmanas att göra kampen mot desinformation till en integrerad del av vår strategi för en säkerhetsunion, bland annat genom att anslå tillräckliga medel. Parlamentet noterar den europeiska handlingsplanen för demokrati, som tar upp utmaningen med desinformation som ett potentiellt hot mot den inre säkerheten. Parlamentet påminner om vikten av upplysningskampanjer för att informera allmänheten om användningen av sådan desinformationsteknik.

18.  Europaparlamentet framhåller att stävjandet av hybridhot som syftar till att försvaga den sociala sammanhållningen och urholka förtroendet för institutionerna, liksom stärkandet av EU:s resiliens, är viktiga inslag i strategin för en säkerhetsunion. Parlamentet betonar i detta avseende att det behövs starkare samarbete mellan medlemsstaterna och bättre samordning på EU-nivå mellan samtliga aktörer för att motverka dessa hot. Parlamentet välkomnar de nyckelåtgärder för att motverka hybridhot som kommissionen fastställt och betonar behovet att beakta hybridhot i det bredare beslutsfattandet.

19.  Europaparlamentet betonar att ny teknik som hela tiden utvecklas genomsyrar alla säkerhetsaspekter och skapar nya utmaningar och hot på säkerhetsområdet. Det är viktigt att säkra kritisk infrastruktur, inbegripet digital infrastruktur och kommunikationsinfrastruktur. Kommissionen uppmanas att proaktivt planera för forskning, utveckling och införande av ny teknik för att säkerställa EU:s interna säkerhet, med full respekt för de grundläggande rättigheterna och EU:s värden. Parlamentet understryker att EU inte får finansiera teknik som kränker grundläggande rättigheter.

20.  Europaparlamentet betonar att 5G-infrastruktur är en strategisk del av den framtida säkerheten i Europa och en nyckelkomponent i Europas strategiska resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en plan för att bygga europeisk 5G, inklusive finansiering av dess utveckling i Europa och en plan för att fasa ut och ersätta 5G-teknik från tredjeländer som inte respekterar de grundläggande rättigheterna och EU:s värden.

21.  Europaparlamentet konstaterar att organiserad människosmuggling ofta är sammanflätad med andra former av organiserad brottslighet. Parlamentet förväntar sig att EU-handlingsplanen mot smuggling av migranter för 2021–2025 kommer att innehålla förslag om åtgärder för att förbättra kapaciteten att förebygga, identifiera, utreda och lagföra nätverk av människosmugglare. En av de viktigaste aspekterna av handlingsplanen bör vara att ta itu med användningen av sociala medier och meddelandetjänster via nätet som smugglare utnyttjar för att göra reklam för sina tjänster och rekrytera kunder. Särskild uppmärksamhet bör ägnas ensamkommande barn, som utgör en mycket sårbar grupp och utsätts för olika risker, bland annat våld, övergrepp och exploatering längs migrationsvägarna till och inom EU(25). Parlamentet noterar den roll som EU:s byråer och enheter spelar, särskilt Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling (EMSC) inom Europol. Medlemsstaterna uppmanas att följa internationell rätt när de hanterar humanitärt bistånd till människor i sjönöd i linje med kommissionens riktlinjer från 2020.

22.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s handlingsplan mot olaglig handel med skjutvapen 2020–2025, som inbegriper lämpliga indikatorer och rapporteringsbestämmelser och omfattar partnerna i sydöstra Europa (västra Balkan, Moldavien och Ukraina), samtidigt som samarbetet med länderna i Mellanöstern och Nordafrika intensifieras. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa systematisk och harmoniserad insamling av uppgifter om beslagtagande av skjutvapen.

23.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av den förberedande åtgärd som föreslagits av parlamentet om effektiv övervakning av darknet på EU-nivå, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att titta på ytterligare åtgärder för att förhindra olaglig handel med skjutvapen på darknet.

24.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att genom antagandet av en ny EU-agenda om narkotika för de kommande fem åren bekräfta unionens och medlemsstaternas föresats att skydda människors hälsa och säkerhet mot narkotikarelaterade hot. Unionens narkotikapolitik bör fortsätta att följa en integrerad, balanserad, tvärvetenskaplig, evidensbaserad och människorättsbaserad strategi och nära samordnas med unionens yttre åtgärder. Parlamentet insisterar på att unionen i sina åtgärder mot olaglig narkotika måste ägna lika mycket uppmärksamhet och resurser åt utbuds- som åt efterfrågesidan, och efterlyser ett ökat fokus på rehabilitering och förebyggande i EU:s handlingsplan, även genom informationskampanjer som särskilt riktar sig till barn och ungdomar.

25.  Europaparlamentet stöder det civila samhällets och andra berörda parters deltagande i de pågående diskussionerna om kommissionens meddelande om EU:s agenda och handlingsplan för narkotika 2021–2025. Unionens och medlemsstaternas bemötande av narkotikarelaterade utmaningar bör utformas med bredast möjliga medverkan av dem som berörs, däribland narkotikamissbrukare. Parlamentet efterlyser en utvidgning av ECNN:s mandat så att det omfattar beroende av flera substanser.

26.  Europaparlamentet noterar kommissionens lagstiftningsförslag av den 9 december 2020(26) om att stärka Europols mandat inom ramen för byråns uppdrag och uppgifter i enlighet med fördraget, i syfte att göra det möjligt för byrån att bättre fullgöra sin roll som nav för utbyte av information om brottsbekämpning och för samarbete i kampen mot terrorism och grov och organiserad brottslighet i EU, och om att förse Europol med relevanta verktyg för ett effektivare samarbete med alla relevanta partner. Förändringarna bör gå hand i hand med utökad politisk ansvarsskyldighet och förbättrad rättslig kontroll och parlamentarisk granskning, med ett starkt fokus på ansvarsskyldighet, transparens och respekt för de grundläggande rättigheterna. Revideringen av Europols mandat bör utmynna i en fullständig anpassning av byråns ordning för uppgiftsskydd till förordning (EU) 2018/1725(27). Parlamentet begär att utvärderingen av de nuvarande rättsliga ramarna för Europols mandat läggs fram i enlighet med artikel 68 i den befintliga Europolförordningen.

27.  Europaparlamentet noterar att lagstiftningsramen för Prümbesluten kan komma att moderniseras. Det finns brister och utrymmen för förbättringar som identifierats av olika experter och som bland annat tillskrivs otillräcklig datakvalitet. Parlamentet påminner om vikten av offentligt tillgängliga och korrekta uppgifter om användningen av Prümsystemet, och uppmanar kommissionen att samla in dessa uppgifter från alla deltagande medlemsstater för att göra en ordentlig utvärdering av den nuvarande Prümramen och möjliggöra meningsfull demokratisk granskning. Parlamentet begär att ett eventuellt nytt förslag ska innehålla en skyldighet för medlemsstaterna att förse kommissionen med dessa uppgifter, som sedan ska ligga till grund för regelbundna och offentligt tillgängliga granskningsrapporter. Parlamentet begär vidare att förslaget ska åtföljas av en grundlig konsekvensbedömning som omfattar konsekvenserna för de grundläggande rättigheterna och som bör påvisa huruvida det skulle finnas ett mervärde med ett automatiskt utbyte av uppgifter och huruvida det behövs ytterligare kategorier av biometriska uppgifter. Varje ny lösning måste respektera principerna om nödvändighet och proportionalitet och EU:s samlade regelverk om dataskydd samt omfatta kraftfulla skyddsåtgärder för de grundläggande rättigheterna.

28.  Europaparlamentet framhåller att direktivet om förhandsinformation om passagerare (API-direktivet)(28) har bidragit till effektivare gränskontroller och identifiering av personer som utgör säkerhetshot. Parlamentet noterar kommissionens avsikt att föreslå en ny version av API-direktivet som ska vara förenlig med bestämmelserna i Lissabonfördraget och det samlade regelverket om dataskydd. Parlamentet förväntar sig att denna revidering åtföljs av en grundlig konsekvensbedömning, även när det gäller konsekvenserna för de grundläggande rättigheterna.

29.  Europaparlamentet påminner om att viktiga EU-lagstiftningsinitiativ har slutförts under senare år för att brottslingar ska upptäckas vid EU:s yttre gränser och för att polissamarbetet ska effektiviseras, med målet att bidra till en hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen. Parlamentet påminner vidare om att dessa initiativ inbegriper en ny struktur för EU:s informationssystem och deras interoperabilitet och att uppmärksamheten nu bör riktas mot att genomföra dem i tid, med full respekt för de grundläggande rättigheterna.

30.  Europaparlamentet betonar att tillräcklig kapacitet för brottsbekämpande myndigheters behandling av information är en vital del av hela kedjan av säkerhetsinsatser i unionen som helhet. Parlamentet påpekar att otillräcklig kapacitet i en eller flera medlemsstater allvarligt försvagar slagkraften för EU:s säkerhetspolitik. Kommissionen uppmanas att göra allt som dess befogenheter tillåter för att säkerställa tillräcklig kapacitet för informationsbehandling i medlemsstaterna.

31.  Europaparlamentet erkänner Eurojusts arbete med att stödja och samordna de nationella rättsliga myndigheternas arbete med att utreda och lagföra gränsöverskridande brottslighet. Parlamentet efterlyser ökade insatser för att främja ömsesidigt förtroende mellan de rättsliga myndigheterna – bland annat genom ett verkningsfullt genomförande av direktiven om färdplanen för processuella rättigheter – och för att underlätta och påskynda informationsutbyte och kommunikation inom rättsväsendet i EU. Parlamentet betonar att det straffrättsliga samarbetet släpar efter i digitaliseringen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ge de rättsliga myndigheterna ekonomiskt stöd för att säkerställa adekvata analytiska standarder och lämpliga digitala verktyg, underlätta och påskynda samarbetet dem emellan samt möjliggöra ett säkert informationsutbyte. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 2 december 2020 om digitalisering av rättsväsendet i EU och förslaget till förordning om ett datoriserat kommunikationssystem i gränsöverskridande civil- och straffrättsliga förfaranden (systemet e-Codex).

32.  Europaparlamentet påpekar att det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna och det ömsesidiga erkännandet av rättsliga avgöranden och domar bör förbättras, bland annat genom ett snabbt och korrekt genomförande av instrumenten för straffrättsligt samarbete. Vissa förändringar i rättsstatssituationen i flera medlemsstater har påverkat detta informationsutbyte och det polisiära och rättsliga samarbetet i allmänhet. Parlamentet betonar i detta avseende att ömsesidigt förtroende bygger på en gemensam förståelse av EU:s värden, som stadgas i artikel 2 i EU-fördraget, inbegripet rättsstaten, där oberoende rättsväsenden och kampen mot korruption är väsentliga beståndsdelar.

33.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om ytterligare åtgärder för att förbättra utbildningen för brottsbekämpande myndigheter i strategier för att bekämpa rasism och diskriminering och för att förebygga, identifiera och förbjuda rasprofilering och etnisk profilering samt våld med rasistiska och etniska förtecken. Medlemsstaterna uppmanas att investera på detta område och samarbeta med Cepol och det europeiska nätverket för rättslig utbildning. Parlamentet understryker att det finns ett fortsatt behov av utbildning om trender inom radikalisering, terrorism och penningtvätt.

34.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo). Parlamentet begär att myndighetens oberoende ska bevaras och att dess faktiska funktion i nationella rättsliga förfaranden ska säkerställas. Parlamentet är bekymrat över att kommissionen har gjort sig skyldig till en stor försummelse genom att inte beakta Eppos roll i stärkandet av vår säkerhetsunion. Parlamentet efterlyser en bedömning av en eventuell utvidgning av Eppos mandat i enlighet med artikel 83 i EUF-fördraget, så snart myndigheten har inlett sin verksamhet fullt ut.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt och korrekt genomförande av direktivet om brottsoffers rättigheter och andra EU‑bestämmelser om brottsoffers rättigheter. Parlamentet välkomnar antagandet av strategin för brottsoffers rättigheter och inrättandet av befattningen kommissionens samordnare för brottsoffers rättigheter. Parlamentet upprepar sin begäran om att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt utsatta brottsoffer och möjligheten att betala ut ersättning genom att utnyttja beslagtagna och förverkade tillgångar och vinning av brott. Parlamentet upprepar sin begäran om att hållbar finansiering av stödtjänster för brottsoffer ska säkerställas.

36.  Europaparlamentet upprepar att det behövs effektivt skydd och stöd till utsatta offer för människohandel, däribland en återintegrering av dem i samhället, med särskild uppmärksamhet riktad mot ensamkommande barn. Personal inom brottsbekämpande myndigheter måste utbildas i de psykologiska aspekterna av människohandel och att det behövs en jämställdhetsbaserad och barnvänlig strategi som innebär att lagstiftningen mot diskriminering genomförs.

37.  Europaparlamentet betonar att jämställdhet är en avgörande aspekt för att bekämpa radikalisering, minska våld i hemmet och förebygga sexuella övergrepp och övergrepp mot barn. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med åtgärder som stöder jämställdhet som en viktig förebyggande del i sin säkerhetsstrategi, och uppmanar rådet att aktivera övergångsklausulen genom att anta ett enhälligt beslut om att fastställa våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) som ett av de brottsområden som definieras i artikel 83.1 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera kampen mot våld i hemmet genom att tillhandahålla stödtjänster, inrätta specialiserade brottsbekämpande enheter och lagföra dessa brott. Kommissionen och medlemsstaternas uppmanas att tillhandahålla uppdaterade uppgifter om detta. EU och medlemsstaterna uppmanas att ratificera Istanbulkonventionen.

38.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna systematiskt inte genomför EU:s säkerhetsåtgärder fullt ut och i tid. Säkerhetsåtgärder måste genomföras inte bara enligt lagens ordalydelse, utan även i dess anda. Om säkerhetsåtgärderna systematiskt inte genomförs fullt ut och i tid riskerar de att bli verkningslösa, leder kanske inte till ökad säkerhet och uppfyller därmed inte längre kraven på nödvändighet och proportionalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden omedelbart efter att tidsfristen för införlivande löpt ut eller efter att en överträdelse har konstaterats.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av bevis för att EU:s nuvarande säkerhetsåtgärder har effekt. Parlamentet påpekar att den utsträckning i vilken en inskränkning av de grundläggande rättigheterna kan anses vara nödvändig och proportionerlig beror på hur effektiva dessa åtgärder är, vilket måste styrkas genom offentligt tillgängliga kvantitativa och kvalitativa bevis. Det är beklagligt att kommissionen hittills bara har framlagt anekdotiska bevis för säkerhetsåtgärdernas effekt, men inga kvantitativa bevis.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet utvärdera aktuella åtgärder och avtal på säkerhetsområdet och vid behov anpassa dem till domstolens rättspraxis. Avtalen om passageraruppgifter (PNR-uppgifter) med USA och Australien måste ändras omgående så att de överensstämmer med domstolens rättspraxis, och anser att kommissionens vägran att agera i enlighet med detta är en allvarlig försummelse.

41.  Europaparlamentet är bekymrat över utkontrakteringen av viss verksamhet från brottsbekämpande organ till den privata sektorn, och efterlyser bättre tillsyn över allt offentlig-privat samarbete på säkerhetsområdet. Parlamentet beklagar bristen på insyn i EU:s finansiering av privata företag som inrättar säkerhetssystem eller delar av dessa.

42.  Europaparlamentet är djupt oroat över de bristande resurser som tilldelas vissa EU‑byråer som är verksamma på området rättsliga och inrikes frågor för att de ska kunna fullgöra sitt mandat fullt ut. Parlamentet efterlyser ordentlig finansiering och bemanning av EU:s byråer och organ på området rättsliga och inrikes frågor, så att EU kan förverkliga strategin för säkerhetsunionen.

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P9_TA(2019)0022. (2) Antagna texter, P9_TA(2020)0204. (3) EUT C 388, 13.11.2020, s. 42. (4) Antagna texter, P9_TA(2019)0021. (5) Antagna texter, P9_TA(2020)0173. (6) Antagna texter, P9_TA(2019)0066. (7) Rapport om situationen och tendenserna i fråga om terrorism i EU (TE-SAT) 2020, offentliggjord den 23 juni 2020; Europols hotbildsbedömning av internetstödd organiserad brottslighet (Iocta) 2020, offentliggjord den 5 oktober 2020; Exploiting isolation: Offenders and victims of online child sexual abuse during the Covid-19 pandemic (”Förövare av och offer för sexuella övergrepp mot barn på nätet under covid-19-pandemin”), offentliggjord den 19 juni 2020. (8) Europol, TE-SAT 2020, s. 66. (9) På grundval av Europol TE-SAT 2020, s. 24. (10) Kommissionens rapport av den 30 september 2020 på grundval av artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism (COM(2020)0619). (11) EUT L 88, 31.3.2017, s. 6. (12) Strategin för EU:s säkerhetsunion, s. 19. (13) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1. (14) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer tredje rapporten om framsteg i kampen mot människohandel (2020) i enlighet med artikel 20 i direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer, s. 3 (SWD(2020)0226). (15) ECNN, European Drug Report 2020: Trends and Developments (”Europeisk narkotikarapport 2020: trender och utveckling”), september 2020, s. 66. (16) Deloitte Consulting & Advisory CVBA, Study on the Feasibility of Improving Information Exchange under the Prüm Decisions (”Studie om möjligheter till förbättrat informationsutbyte inom ramen för Prümbesluten”), maj 2020, s. 7. (17) EUT L 132, 21.5.2016, s. 1. (18) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57. (19) Kommissionens rapport av den 11 maj 2020 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF, s. 9 (COM(2020)0188). (20) Europol, How COVID-19-related crime infected Europe during 2020, 12 november 2020. (21) COM(2018)0640. (22) EUT L 300, 11.11.2008, s. 42. (23) Överträdelseförfaranden mot Cypern och Malta av den 20 oktober 2020 avseende deras ordningar för medborgarskap för investerare, även kallat ”gyllene pass”. (24) Kommissionens rapport av den 16 december 2016 med en utvärdering av i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi, s. 8 (COM(2016)0871). (25) Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling (Europol), fjärde årliga verksamhetsrapporten, 2020. (26) Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council amending Regulation (EU) 2016/794, as regards Europol’s cooperation with private parties, the processing of personal data by Europol in support of criminal investigations, and Europol’s role on research and innovation (COM(2020)0796) (inte översatt till svenska). (27) EUT L 295, 21.11.2018, s. 39. (28) Rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare (EUT L 261, 6.8.2004, s. 24).

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om behovet av en särskild rådskonstellation för jämställdhet (2020/2896(RSP))

P9_TA(2020)0379 B9-0402/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 8, 10, 19, 153.1 i, 157 och 236 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 2.1 i rådets arbetsordning,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 2 juli 2008 till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (antidiskrimineringsdirektivet)(COM(2008)0426),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(1),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 mars 2012 om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser) (COM(2012)0614),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), som trädde i kraft den 1 augusti 2014,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 4 mars 2016 till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (COM(2016)0109),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 januari 2020 om lönegapet mellan kvinnor och män(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2020 om jämställdhet inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om protesterna mot rasism till följd av George Floyds död(5),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE) jämställdhetsindex 2020, offentliggjort den 28 oktober 2020,

–  med beaktande av EIGE:s rapport av den 19 november 2020 Gender inequalities in care and pay in the EU,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2019 Jämställda ekonomier i EU: vägen framåt,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 2 december 2020 om åtgärder mot lönegapet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och särskilt dess principer 2, 3, 9 och 15,

–  med beaktande av FN:s globala mål för hållbar utveckling, som man enades om 2015, särskilt mål 5 och 8,

–  med beaktade av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020 En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 25 november 2020 EU:s handlingsplan för jämställdhet III: En ambitiös agenda för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2020)0017),

–  med beaktade av kommissionens meddelande av den 12 november 2020 En jämlikhetsunion: hbtqi-jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0698),

–  med beaktade av kommissionens meddelande av den 18 september 2020 En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 (COM(2020)0565),

–  med beaktade av kommissionens meddelande av den 7 oktober 2020 En jämlikhetsunion: EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och delaktighet (COM(2020)0620),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen,

A.  Jämställdhet är ett grundläggande värde och ett centralt mål för EU. Rätten till likabehandling och icke-diskriminering är en grundläggande rättighet som fastställs i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och den bör respekteras till fullo.

B.  Artikel 8 i EUF-fördraget fastställer principen om jämställdhetsintegrering enligt vilken unionen i all sin verksamhet bör syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem.

C.  Diskriminering på grund av kön och könsidentitet sammanfaller ofta med diskriminering på andra grunder, såsom ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, vilket ger upphov till diskriminering på dubbla eller flera grunder. Ett horisontellt intersektionellt perspektiv och jämställdhetsintegrering i EU:s politik är avgörande för att uppnå jämställdhet och jämlikhet i allmänhet.

D.  Ett övergripande intersektionellt förhållningssätt är viktigt inom all jämställdhetspolitik för att erkänna och motverka alla dessa risker för diskriminering. Hittills har det inte funnits något intersektionellt förhållningssätt i EU:s politik utan fokus har främst legat på den individuella dimensionen av diskriminering, och inte angripit dess institutionella, strukturella och historiska dimensioner. En intersektionell analys gör det inte bara möjligt för oss att förstå strukturella hinder, den ger oss också underlag utifrån vilket vi kan fastställa måttstockar och välja en strategisk och effektiv politik som motverkar systematisk diskriminering, utestängning och bristande jämställdhet.

E.  Enligt EIGE:s jämställdhetsindex 2020 har ännu inget EU-land åstadkommit full jämställdheten mellan kvinnor och män. Det går fortfarande långsamt framåt för EU när det gäller jämställdhet, och indexpoängen förbättras med i genomsnitt 1 poäng vartannat år. Med den takten kommer det att ta över 60 år för EU att uppnå jämställdhet.

F.  Könsrelaterat våld i alla dess former utgör diskriminering och en kränkning av de mänskliga rättigheterna som grundar sig i bristande jämställdhet, vilket det bidrar till att upprätthålla och förstärka. Könsrelaterat våld är ett av de största hindren för att uppnå jämställdhet. En undersökning som EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) gjorde 2014 visade att var tredje kvinna hade utsatts för fysiskt eller sexuellt våld sedan 15 års ålder, att 55 % av kvinnorna hade utsatts för en eller flera former av sexuella trakasserier och att i genomsnitt en kvinna dör med två och en halv dags mellanrum till följd av våld i hemmet. Ett liv utan våld är en förutsättning för jämställdhet. Varje år är det omkring 3 500 kvinnomord i EU som kopplas till våld i hemmet(6). Könsuppdelade och könsspecifika uppgifter av jämförbar karaktär är avgörande för att återge det könsrelaterade våldets omfattning, synliggöra ojämlikheter och skapa riktade strategier. Könsuppdelade och könsspecifika data saknas fortfarande inom olika områden av EU:s och medlemsstaternas politik.

G.  Enligt de senaste siffrorna från kommissionen är gapet mellan kvinnor och män i EU när det gäller timlön 16 % även om det varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Lönegapet mellan kvinnor och män ökar till 40 % om man tar med sysselsättningsgraden och det totala deltagandet på arbetsmarknaden. Situationen blir ännu värre för kvinnor när de pensionerar sig eftersom deras pension är ungefär 37 % lägre än mäns, bland annat till följd av lönegapet mellan könen. Sysselsättningsgraden i EU, som varierar kraftigt mellan medlemsstaterna, var 2018 fortfarande högre för män (79 %) än för kvinnor (67,4 %). Under 2018 arbetade 31,3 % av de yrkesverksamma kvinnorna i åldern 20–64 år deltid, jämfört med 8,7 % av männen. Kvinnor är överrepresenterade i den informella ekonomin, i ofrivilligt deltidsarbete och i otrygga och lågavlönade arbeten.

H.  Oavlönat omsorgs- och hushållsarbete utförs främst av kvinnor, vilket påverkar sysselsättningen och karriärutvecklingen samt bidrar till skillnader i sysselsättning, lön och pensioner mellan kvinnor och män. Beräkningar visar att 80 % av tjänsterna i vård- och omsorgssektorn tillhandahålls av informella omsorgsgivare, främst kvinnor (75 %), däribland invandrarkvinnor.

I.  Kvinnor är därför fortfarande underrepresenterade och utsätts för olika former av diskriminering på arbetsmarknaden, och målet är att ge dem samma möjligheter på arbetsplatsen som män för att minska dessa klyftor.

J.  Enligt kommissionens meddelande av den 14 januari 2020 om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (COM(2020)0014), är bättre barnomsorg och bättre långvarig vård och omsorg ett sätt att se till att omsorgsansvaret fördelas mer lika mellan kvinnor och män, i syfte att göra det lättare för kvinnor att delta på arbetsmarknaden på lika villkor med män.

K.  Det finns fortfarande könsklyftor och strukturella hinder på många områden, vilket hänvisar kvinnor och män till deras traditionella roller och minskar kvinnors möjligheter att fullt ut utnyttja sin grundläggande rätt till jämställdhet i fråga om sysselsättning, arbete och lön.

L.  Kvinnor är underrepresenterade på beslutsfattande positioner, även inom den ekonomiska sektorn, och man är långt ifrån att uppnå en jämn könsfördelning i valda organ. Enligt EIGE är mindre än en tredjedel av alla parlamentsledamöter i EU kvinnor. I de flesta beslutsfattande organ saknas expertkunskap om jämställdhet.

M.  Stereotypa uppfattningar om könsroller bidrar till bristande jämställdhet och gör att könsrelaterat våld kan fortsätta. Det ligger i hela samhällets intresse att motverka bristande jämställdhet, och det är helt avgörande att män deltar i insatserna för att motverka bristande jämställdhet och könsrelaterat våld.

N.  Tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är avgörande för att uppnå jämställdhet. Att neka någon sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en form av könsrelaterat våld. Parlamentet har tagit upp sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sitt nyligen antagna program EU för Hälsa, för att säkerställa snabb tillgång till produkter som behövs för ett säkert tillhandahållande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

O.  Positiva framsteg har gjorts i EU, men det finns fortfarande utrymme för förbättring, eftersom vi i dag ser ett allvarligt bakslag för jämställdheten och kvinnors rättigheter, bland annat på området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Denna tillbakagång måste motverkas och man måste värna om jämställdhet och kvinnors rättigheter på högsta politiska nivå.

P.  Covid-19-pandemin har haft en oproportionerligt stor inverkan på kvinnor och flickor som en följd av befintliga ojämlikheter, vilket bland annat lett till en exponentiell ökning av könsrelaterat våld och till att fler lämnar arbetsmarknaden. Det är mycket viktigt att integrera ett jämställdhetsperspektiv i varje steg i insatserna mot covid‑19‑krisen.

Q.  Eftersom kvinnor har de mest otrygga anställningarna i vårt samhälle har de också drabbats hårdast under covid-19-pandemin – de har blivit partiellt arbetslösa, riskerar att förlora sina jobb och tvingas distansarbeta på grund av bristande barnomsorg. En femtedel av kvinnorna i EU riskerade redan innan att drabbas av fattigdom eller social utestängning(7). Kvinnor utgör också 85 % av gruppen ensamstående föräldrar, som löper ännu större risk att drabbas av otrygghet och ökad fattigdom. Under de kommande månaderna förväntas 500 miljoner människor(8) världen över att drabbas av fattigdom, främst kvinnor. Fattigdom och social utestängning har strukturella orsaker som det är nödvändigt att undanröja och vända, särskilt genom politiska åtgärder för sysselsättning, bostäder, rörlighet och tillgång till offentliga tjänster.

R.  Covid-19-krisen har visat på vikten av EU-integration samt av ett ökat samarbete och en stärkt dialog mellan medlemsstaterna, av att dela lösningar och genomföra insatser och samordnade åtgärder på EU-nivå, bland annat på jämställdhetsområdet.

S.  För första gången någonsin kommer jämställdhetsintegrering att vara en övergripande prioritering i den fleråriga budgetramen för 2021–2027 efter en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, och den bör kombineras med konsekvensbedömningar av alla lagstiftningsförslag och politiska förslag samt en jämställdhetsmedveten övervakning och utvärdering av programmen, bland annat genom att spåra medel som är avsedda för jämställdhet. Genomförandet av jämställdhetsbudgetering bör också övervakas på högsta politiska nivå inom faciliteten för återhämtning och resiliens och inom EU:s viktigaste finansieringsprogram. Jämställdhet och förverkligande av kvinnors och flickors rättigheter är förutsättningar för en ekonomisk återhämtning och en hållbar utveckling för alla.

T.  Åtta år efter att Istanbulkonventionen godkändes har den ännu inte ratificerats av alla medlemsstater, och inte heller av EU. Istanbulkonventionen är det viktigaste internationella verktyg som finns för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld.

U.  I flera resolutioner, såsom sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld, uppmanade parlamentet rådet att aktivera den övergångsklausul som anges i artikel 83.1 i EUF-fördraget för att inkludera könsrelaterat våld i förteckningen över ”eurobrott”. Parlamentet har vid många tillfällen efterlyst ett direktiv för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld.

V.  Sju år efter att kommissionen lade fram sitt förslag och parlamentet antog sin ståndpunkt vid första behandlingen har ännu ingen överenskommelse nåtts om direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser), och förslaget har blockerats i rådet alltsedan dess.

W.  Tolv år efter kommissionens förslag har ännu ingen överenskommelse nåtts om rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, och förslaget har blockerats i rådet sedan dess.

X.  I sina slutsatser av den 10 december 2019 Jämställda ekonomier i EU: vägen framåt betonade rådet att ”gamla utmaningar kvarstår medan nya håller på att växa fram. Mål för jämställdhet har inte uppnåtts till fullo”, och uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att ”stärka jämställdheten [...] genom att aktivt främja politisk dialog på hög nivå om jämställdhetsfrågor på EU-nivå, och på högsta politiska nivå”.

Y.  En politisk högnivådialog och en dialog på EU-nivå har visat sig effektivt när det gäller att minska skillnaderna mellan medlemsstaterna och främja den europeiska integrationen på de flesta politikområdena. En strukturerad dialog på högsta politiska nivå är avgörande för att värna om och främja kvinnors rättigheter och jämställdhet genom att man antar jämställdhetsanpassad unionslagstiftning.

Z.  Rådets roll som medlagstiftare för EU är av avgörande betydelse. Rådskonstellationerna måste vara utformade för att möta aktuella politiska utmaningar och prioriteringar. Avsaknaden av en särskild rådskonstellation för jämställdhet ökar risken för att en könsblind lagstiftning antas.

AA.  Den nuvarande kommissionen har i kommissionsordförandens politiska riktlinjer och genom efterföljande åtgärder visat ett starkt engagemang att vilja främja jämställdhet.

AB.  Jämställdhetsfrågor hanteras för närvarande i rådet för sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor, vilket inte på ett korrekt sätt återspeglar alla frågor som måste behandlas.

AC.  Parlamentet har redan efterlyst inrättandet av en ny rådskonstellation med ministrar och statssekreterare med ansvar för jämställdhet.

AD.  Flera ordförandeskap i rådet har på ett positivt sätt bidragit till att anordna informella möten för ministrar och statssekreterare med ansvar för jämställdhet och till att föra upp jämställdhetsfrågor på programmens agendor. Denna praxis måste institutionaliseras genom ett permanent särskilt forum.

AE.  Det är viktigt med en samlad insats för att i uppåtgående riktning konvergera och harmonisera kvinnors rättigheter i Europa genom en stark pakt mellan medlemsstaterna, där man delar och genomför den mest ambitiösa unionslagstiftningen och den bästa praxis som för närvarande tillämpas i EU.

AF.  Det finns en kommissionsledamot som enbart ansvarar för jämlikhet och parlamentet har ett utskott som ägnar sig åt kvinnors rättigheter och jämställdhet, men det finns ingen specifik rådskonstellation för jämställdhet, och de ministrar och statssekreterare som ansvarar för jämställdhet har inget särskilt och formaliserat diskussionsforum.

AG.  Europeiska rådet har rätt att med kvalificerad majoritet anta (eller ändra) förteckningen över andra rådskonstellationer än allmänna frågor och utrikes frågor.

1.  Europaparlamentet beklagar att ministrarna och statssekreterarna med ansvar för jämställdhet inte har något särskilt institutionellt forum som säkerställer att medlemsstaternas företrädare regelbundet träffas, diskuterar, lagstiftar, fattar politiska beslut och utbyter bästa praxis. Parlamentet betonar att genom att sammanföra ministrar och statssekreterare med ansvar för jämställdhet kommer ett mer fokuserat och effektivt forum för samarbete skapas, vilket säkerställer en starkare jämställdhetsintegrering i EU:s strategier och politiska processer, en konsekvent strategi och en samordning av all relaterad politik.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av att samla ministrar och statssekreterare med ansvar för jämställdhet i ett särskilt formellt forum för att få fram gemensamma och konkreta åtgärder och lagstiftning som hanterar utmaningar avseende kvinnors rättigheter och jämställdhet och ser till att jämställdhetsfrågor diskuteras på högsta politiska nivå, med beaktande av de olika former av diskriminering som rasifierade kvinnor, kvinnor som tillhör etniska, religiösa och språkliga minoriteter, äldre kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, romska kvinnor, hbti-kvinnor, flyktingkvinnor och invandrarkvinnor och kvinnor som riskerar social utestängning, utsätts för.

3.  Europaparlamentet betonar betydelsen av den politiska signal som man sänder genom att inrätta en rådskonstellation för jämställdhet. Parlamentet bekräftar att en särskild rådskonstellation för jämställdhet, som gör det möjligt för ministrar och statssekreterare med ansvar för jämställdhet att regelbundet träffas och diskutera, kommer att stärka jämställdhetsintegreringen i unionslagstiftningen samt dialogen och samarbetet mellan medlemsstaterna, utbytet av bästa praxis och lagstiftning samt förmågan att hitta gemensamma lösningar på problem som rör hela EU, och kommer att bidra till att minska skillnaderna mellan medlemsstaterna och harmonisera skyddet av kvinnors rättigheter och jämställdhet i Europa genom en intersektionell strategi.

4.  Europaparlamentet understryker att en särskild rådskonstellation för jämställdhet skulle vara en viktig faktor när det gäller att återuppta förhandlingarna om de viktigaste jämställdhetsfrågorna, nämligen ratificeringen av Istanbulkonventionen, antagandet av direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser) och av rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (antidiskrimineringsdirektivet), och när det gäller att främja andra könsrelaterade frågor som bör tas upp under de närmaste åren, såsom att i förteckningen över ”eurobrott” lägga till könsrelaterat våld och anta ett framtida direktiv om könsrelaterat våld.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet och Europeiska rådet att inrätta en rådskonstellation för jämställdhet för att underlätta en jämställdhetsintegrering i all EU-politik och EU‑lagstiftning.

6.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att besluta med kvalificerad majoritet och ändra förteckningen över rådskonstellationer i enlighet med artikel 236 i EUF‑fördraget och artikel 2.1 i rådets arbetsordning.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. (2) Antagna texter, P9_TA(2019)0080. (3) Antagna texter, P9_TA(2020)0025. (4) Antagna texter, P9_TA(2020)0286. (5) Antagna texter, P9_TA(2020)0173. (6) https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/BRIE/2018/630296/EPRS_BRI(2018)630296_EN.pdf (7) Eurostat, 2018. (8) Enligt icke-statliga organisationer (Oxfam) och FN.

Europaparlamentets beslut av den 17 december 2020 om ändringar av arbetsordningen för att säkerställa parlamentets funktion under extraordinära omständigheter (2020/2098(REG))

P9_TA(2020)0380 A9-0194/2020

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artiklarna 236 och 237 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A9‑0194/2020).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändring i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet betonar att den sanitära kris som covid-19-pandemin orsakat har avslöjat att parlamentets arbetsordning behöver välutvecklade förfaranden för att säkerställa parlamentets oinskränkta funktion under olika typer av extraordinära omständigheter.

3.  Europaparlamentet understryker vikten av de tillfälliga åtgärder som vidtagits i enlighet med rättsstatliga principer av dess talman och styrande organ under den nuvarande sanitära krisen för att hantera sådana extraordinära omständigheter. Parlamentet betonar att det inte fanns några alternativ till dessa åtgärder för att garantera kontinuiteten i parlamentets verksamhet i enlighet med fördragen, och att de gjorde det möjligt för parlamentet att stifta lagar, fastställa budgeten och utöva politisk kontroll under krisen i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i fördragen.

4.  Europaparlamentet betonar att dessa tillfälliga åtgärder var helt och hållet motiverade och att de säkerställde att alla omröstningar var giltiga under tillämpningsperioden.

5.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att efter bästa förmåga säkerställa skälig anpassning för ledamöter med funktionsnedsättning och deras personal medan parlamentet arbetar under extraordinära omständigheter.

6.  Europaparlamentet anser att nedanstående ändringsförslag bör antas med hjälp av det alternativa elektroniska omröstningssystemet i enlighet med de nuvarande tillfälliga åtgärder som vidtagits av parlamentets talman och styrande organ för att det ska kunna fungera under den sanitära kris som covid-19-pandemin orsakat.

7.  Europaparlamentet beslutar att dessa ändringar ska träda i kraft den 1 januari 2021, men att de ska tillämpas först från och med den 18 januari 2021, så att talmannen och talmanskonferensen får den rättsliga grunden för att i förväg anta och godkänna ett beslut enligt den nya artikeln 237a.2 första stycket, så att de nya bestämmelserna kan tillämpas fullt ut från och med deras första tillämpningsdag, närmare bestämt när den första ordinarie sammanträdesperioden 2021 inleds.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Nuvarande lydelse   Ändring Ändring 1 Europaparlamentets arbetsordning Avdelning XIIIa (ny) Avdelning XIIIa: EXTRAORDINÄRA OMSTÄNDIGHETER Ändring 2 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 237a (ny) Artikel 237a Extraordinära åtgärder 1.  Denna artikel är tillämplig på situationer där parlamentet, på grund av exceptionella och oförutsebara omständigheter som ligger utanför dess kontroll, hindras från att utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter enligt fördragen, och där ett tillfälligt undantag från parlamentets vanliga förfaranden, som fastställs på annat håll i denna arbetsordning, är nödvändigt för att vidta extraordinära åtgärder, för att parlamentet ska kunna fortsätta att utföra dessa uppgifter och utöva dessa befogenheter. Sådana extraordinära omständigheter ska anses föreligga om talmannen, på grundval av tillförlitliga belägg som i förekommande fall bekräftats av parlamentets avdelningar, drar slutsatsen att det av säkerhetsskäl eller till följd av bristande tillgång till tekniska hjälpmedel är, eller kommer att bli, omöjligt eller farligt för parlamentet att sammanträda i enlighet med dess vanliga förfaranden, som fastställs på annat håll i denna arbetsordning och i parlamentets antagna sammanträdeskalender. 2.  Om villkoren i punkt 1 är uppfyllda får talmannen efter godkännande av talmanskonferensen besluta att tillämpa en eller flera av de åtgärder som avses i punkt 3. Om det på grund av tvingande, brådskande skäl är omöjligt för talmanskonferensen att sammanträda fysiskt eller virtuellt får talmannen besluta att tillämpa en eller flera av de åtgärder som avses i punkt 3. Ett sådant beslut ska upphöra att gälla fem dagar efter det att det har antagits, såvida det inte har godkänts av talmanskonferensen inom denna period. Efter det att talmannen har fattat ett beslut som godkänts av talmanskonferensen, får ledamöter eller en politisk grupp eller politiska grupper som uppnår minst det medelhöga tröskelvärdet när som helst begära att vissa eller samtliga av de åtgärder som föreskrivs i detta beslut läggs fram var för sig för parlamentet för godkännande utan debatt. Omröstningen i kammaren ska tas upp på föredragningslistan till det första sammanträdet efter det att begäran lagts fram. Inga ändringsförslag får inges. Om en åtgärd inte får en majoritet av de avgivna rösterna ska den upphöra efter det att sammanträdesperioden avslutats. En åtgärd som godkänts av kammaren får inte vara föremål för ytterligare en omröstning under en och samma sammanträdesperiod. 3.  Det beslut som avses i punkt 2 får innehålla bestämmelser om alla lämpliga åtgärder för att hantera de extraordinära omständigheter som avses i punkt 1, och då särskilt följande åtgärder: a)  att skjuta upp en planerad sammanträdesperiod eller ett planerat sammanträde eller utskottssammanträde till ett senare datum och/eller att ställa in eller begränsa sammanträden för interparlamentariska delegationer och andra organ, b)  att flytta en sammanträdesperiod, ett sammanträde eller ett utskottssammanträde från parlamentets säte till en av dess arbetsorter eller en extern ort eller från en av dess arbetsorter till parlamentets säte, en av parlamentets andra arbetsorter eller en extern ort, c)  att hålla en sammanträdesperiod eller ett sammanträde i parlamentets lokaler, helt eller delvis i separata sammanträdesrum för att möjliggöra lämplig fysisk distansering, d)  att hålla en sammanträdesperiod, ett sammanträde eller ett sammanträde för parlamentets organ inom ramen för det system för distanssammanträden som fastställs i artikel 237c, e)  att de politiska grupperna i ett utskott, ifall den tillfälliga ersättningsmekanism som fastställs i artikel 209.7 inte räcker för att hantera de berörda extraordinära omständigheterna, tillfälligt får ersätta en ledamot i ett utskott, såvida den berörda ledamoten inte motsätter sig detta. 4.  Ett beslut som avses i punkt 2 ska vara tidsbegränsat och ange de skäl som det grundar sig på. Det ska träda i kraft efter det att det offentliggjorts på parlamentets webbplats eller, om omständigheterna förhindrar ett sådant offentliggörande, efter det att det offentliggjorts på bästa tillgängliga alternativa sätt. Samtliga ledamöter ska också utan dröjsmål underrättas personligen om beslutet. Beslutet får förlängas av talmannen en eller flera gånger under en begränsad tid, i enlighet med förfarandet i punkt 2. Ett beslut om förlängning ska motiveras. Talmannen ska återkalla ett beslut som antagits enligt denna artikel så snart de extraordinära omständigheter som avses i punkt 1, och som ledde till dess antagande, inte längre föreligger. 5.  Denna artikel ska endast tillämpas som en sista utväg, och endast åtgärder som är strikt nödvändiga för att hantera de gällande extraordinära omständigheterna ska väljas ut och tillämpas. Om denna artikel tillämpas ska vederbörlig hänsyn tas i synnerhet till principen om representativ demokrati, principen om likabehandling av ledamöter, ledamöternas rätt att utöva sitt parlamentariska mandat utan inskränkningar, inbegripet deras rättigheter enligt artikel 167 och deras rätt att avge sina röster fritt, var för sig och personligen, samt till protokoll nr 6 om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner och vissa av deras organ, byråer och enheter, som fogats till fördragen. Ändring 3 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 237b (ny) Artikel 237b Störningar av den politiska jämvikten i parlamentet 1.  Talmannen får efter godkännande av talmanskonferensen vidta de åtgärder som krävs för att underlätta ledamöters eller en berörd politisk grupps deltagande om talmannen, på grundval av tillförlitliga belägg, drar slutsatsen att den politiska jämvikten i parlamentet är kraftigt rubbad på grund av att ett betydande antal ledamöter eller en politisk grupp, av säkerhetsskäl eller till följd av bristande tillgång till tekniska hjälpmedel, inte kan delta i parlamentets överläggningar i enlighet med dess vanliga förfaranden, som fastställs på annat håll i denna arbetsordning. Det enda syftet med sådana åtgärder ska vara att möjliggöra distanssammanträden för berörda ledamöter genom att tillämpa utvalda tekniska hjälpmedel, enligt artikel 237c.1, eller andra lämpliga hjälpmedel för samma ändamål. 2.  Åtgärder enligt punkt 1 får vidtas till förmån för ett betydande antal ledamöter om exceptionella och oförutsebara omständigheter, som ligger utanför deras kontroll och som uppstår i ett regionalt sammanhang, får till följd att de inte kan delta. Åtgärder enligt punkt 1 får också vidtas till förmån för ledamöter i en politisk grupp om denna grupp har begärt dessa åtgärder, om en grupps frånvaro beror på exceptionella och oförutsebara omständigheter som ligger utanför den gruppens kontroll. 3.  Det andra och tredje stycket i artikel 237a.2 och de bestämmelser och principer som fastställs i artikel 237a.4 och 237a.5 ska tillämpas i enlighet med detta. Ändring 4 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 237c (ny) Artikel 237c System för distanssammanträden 1.  Om talmannen i enlighet med artikel 237a.3 d beslutar att tillämpa systemet för distanssammanträden får parlamentet genomföra sina överläggningar på distans, bland annat genom att tillåta samtliga ledamöter att utöva vissa av sina parlamentariska rättigheter på elektronisk väg. Om talmannen i enlighet med artikel 237b beslutar att utvalda tekniska hjälpmedel ska användas inom ramen för systemet för distanssammanträden, ska denna artikel endast tillämpas i den utsträckning som krävs och endast gälla för de ledamöter som berörs. 2.  Systemet för distanssammanträden ska se till att: –  ledamöterna kan utöva sitt parlamentariska mandat, särskilt rätten att yttra sig i kammaren och i utskotten, att rösta och lägga fram texter utan inskränkningar, –  alla röster avges av ledamöterna var för sig och personligen, –  distansröstningssystemet gör det möjligt för ledamöterna att avge ordinarie röster samt hålla omröstningar med namnupprop och slutna omröstningar och kontrollera att deras röster räknas som avgivna, –  ett enhetligt omröstningssystem tillämpas för samtliga ledamöter, oavsett om de är närvarande i parlamentets lokaler eller inte, –  artikel 167 tillämpas så långt det är möjligt, –  de it-lösningar som görs tillgängliga för ledamöterna och deras personal är s.k. teknikneutrala, –  ledamöternas deltagande i parlamentets debatter och omröstningar sker med hjälp av säkra elektroniska hjälpmedel som hanteras och övervakas direkt och internt av parlamentets avdelningar. 3.  När talmannen fattar det beslut som avses i punkt 1 ska han eller hon avgöra huruvida detta system endast ska tillämpas på utövandet av ledamöternas rättigheter i kammaren eller om det även ska tillämpas på utövandet av ledamöternas rättigheter i parlamentets utskott och/eller andra organ. Talmannen ska också i sitt beslut avgöra hur rättigheter och förfaranden som inte kan utövas på ett lämpligt sätt utan ledamöternas fysiska närvaro ska anpassas under den tid som systemet används. Dessa rättigheter och förfaranden gäller bland annat: –  det sätt på vilket närvaro anges vid ett sammanträde, –  villkoren för att göra en begäran om att fastställa beslutsförhet, –  ingivandet av texter, –  begäranden om delad och särskild omröstning, –  tilldelningen av talartid, –  planeringen av debatter, –  framläggande av och invändningar mot muntliga ändringsförslag, –  omröstningsordningen, –  tidsfrister för fastställande av dagordningen och för procedurfrågor. 4.  Vid tillämpningen av arbetsordningens bestämmelser om beslutsförhet och omröstning i kammaren ska de ledamöter som deltar på distans anses vara fysiskt närvarande i kammaren. Genom undantag från artikel 171.11 får ledamöter som inte yttrat sig under en debatt, en gång per sammanträde, lämna in en skriftlig förklaring som ska bifogas protokollet från debatten. Talmannen ska när så krävs avgöra hur kammaren får användas av ledamöterna vid tillämpningen av systemet för distanssammanträden, och i synnerhet hur många ledamöter som maximalt kan vara fysiskt närvarande. 5.  Om talmannen i enlighet med punkt 3 första stycket beslutar att tillämpa systemet för distanssammanträden i utskott eller andra organ, ska punkt 4 första stycket gälla i tillämpliga delar. 6.  Presidiet ska i enlighet med de krav och regler som anges i punkt 2 vidta åtgärder avseende driften och säkerheten för de elektroniska hjälpmedel som används enligt denna artikel. Ändring 5 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 237d (ny) Artikel 237d Anordnande av en sammanträdesperiod eller ett sammanträde i separata sammanträdesrum Om talmannen i enlighet med artikel 237a.3 c beslutar att tillåta att en sammanträdesperiod eller ett sammanträde i parlamentet helt eller delvis hålls i mer än ett sammanträdesrum, inbegripet i förekommande fall i plenisalen, ska följande bestämmelser gälla: –  De sammanträdesrum som används i detta sammanhang ska tillsammans anses utgöra kammaren. –  Talmannen får vid behov avgöra hur respektive sammanträdesrum kan användas för att säkerställa att kraven om fysisk distansering iakttas.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 december 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa aspekter av järnvägssäkerhet och järnvägsförbindelser med avseende på den gränsöverskridande infrastruktur som förbinder unionen och Förenade kungariket genom den fasta förbindelsen under Engelska kanalen (COM(2020)0782 – C9-0379/2020 – 2020/0347(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0782),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artikel 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0379/2020),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 2 december 2020 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 163 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 december 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… om vissa aspekter av järnvägssäkerhet och järnvägsförbindelser med avseende på den gränsöverskridande infrastruktur som förbinder unionen och Förenade kungariket genom den fasta förbindelsen under Engelska kanalen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2020/2222.)

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om EU:s strategi för klimatanpassning (2020/2532(RSP))

P9_TA(2020)0382 B9-0422/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av det avtal som antogs vid UNFCCC:s 21:a partskonferens (COP21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

–  med beaktande av EU:s strategi för klimatanpassning från april 2013 och åtföljande arbetsdokument,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 12 november 2018 om genomförandet av EU-strategin för klimatanpassning (COM(2018)0738),

–  med beaktande av rapporten från FN:s miljöprogram (Unep) Adaptation Gap Report 2018,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 4 mars 2020 till förordning om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordning (EU) 2018/1999 (Europeisk klimatlag) (COM(2020)0080),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 Från jord till bord‑strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020)0381),

–  med beaktande av den särskilda rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om global uppvärmning på 1,5 °C, dess femte utvärderingsrapport (AR5) och dess sammanfattande rapport om detta samt dess särskilda rapport om klimatförändringarna och marken och dess särskilda rapport om havet och kryosfären i ett förändrat klimat,

–  med beaktande av den globala bedömningsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster som den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IBPES) offentliggjorde den 31 maj 2019,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 33/2018 Ökenspridning i EU: ett växande hot som kräver ökade insatser,

–  med beaktande av flaggskeppsrapporten från 2019 från den globala kommissionen för anpassning Adapt Now: A Global Call for Leadership on Climate Resilience,

–  med beaktande av EU:s sjunde miljöhandlingsprogram till 2020 och unionens vision för 2050,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget(3),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns (EEA) rapport av den 25 januari 2017 Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2016,

–  med beaktande av EEA:s indikatorbedömning av den 2 april 2019 Economic losses from climate-related extremes in Europe,

–  med beaktande av EEA:s rapport av den 4 september 2019 Climate change adaptation in the agriculture sector in Europe,

–  med beaktande av EEA:s rapport av den 4 december 2019 The European environment  state and outlook 2020: knowledge for transition to a sustainable Europe,

–  med beaktande av det vetenskapliga yttrandet av den 29 juni 2020 från kommissionens oberoende grupp av vetenskapliga chefsrådgivare om anpassning till klimatförändringarnas hälsoeffekter,

–  med beaktande av EEA:s rapport av den 8 september 2020 Healthy environment, healthy lives: how the environment influences health and well-being in Europe,

–  med beaktande av FN:s Sendai-ramverk för katastrofriskreducering 2015–2030,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/741 av den 25 maj 2020 om minimikrav för återanvändning av vatten(5),

–  med beaktande av Cancunramverket för anpassning,

–  med beaktande av Internationella Warszawamekanismen för förluster eller skador från konsekvenserna av klimatförändringen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water(7),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 33/2018 Ökenspridning i EU: ett växande hot som kräver ökade insatser,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 25/2018 Översvämningsdirektivet: framsteg har gjorts vad gäller riskbedömningar, men planeringen och genomförandet måste förbättras,

–  med beaktande av kommissionens rapporter Projections of Economic impacts of climate change in Sectors of the EU based on bottom-up Analysis (PESETA-rapporterna), i synnerhet rapporterna PESETA III och IV från 2018 och 2020,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om EU:s strategi för klimatanpassning (O-000075/2020 – B9‑0075/2020),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  De klimatförändringar vi ser har redan nu omfattande konsekvenser för ekosystemen (och den biologiska mångfalden i synnerhet), sociala och ekonomiska sektorer (med ökad ojämlikhet) och människors hälsa. Det är viktigt att förebygga framträdandet av de många och ofta samverkande hoten mot ekosystemen och naturen, däribland förlust och försämring av livsmiljöer. Klimatförändringarnas effekter fortsätter att registreras globalt och i EU, och det finns ytterligare belägg för att framtida klimatförändringar kommer att öka antalet extrema klimatrelaterade händelser i många EU-regioner, liksom i tredjeländer, och leda till invasioner av smittbärare som kan leda till att infektionssjukdomar som tidigare varit utplånade i EU uppkommer på nytt. Anpassning till klimatförändringarna ligger inte bara i EU:s ekonomiska intresse utan är också nödvändigt för allmänhetens välbefinnande.

B.  Medlemsstater, regioner och sektorer i EU påverkas, och väntas påverkas, olika av klimatförändringarna. Kust- och öområden är särskilt utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser. Anpassningskapaciteten skiljer sig avsevärt mellan EU-regionerna, och i EU:s öområden och yttersta randområden är anpassningskapaciteten begränsad. Anpassningsstrategier bör också uppmuntra till ett skifte till hållbar utveckling i utsatta områden såsom öar, och bygga på miljövänliga och naturbaserade lösningar. Medelhavsområdet kommer att drabbas mer av konsekvenser såsom värmerelaterad mänsklig dödlighet, vattenbrist, ökenspridning, förlust av livsmiljöer samt skogsbränder.

C.  Korallrev och mangrove, som är nödvändiga naturliga kolsänkor, är utsatta för risk på grund av klimatförändringarna.

D.  Markhälsa är en avgörande faktor i begränsandet av effekterna av ökenspridning eftersom mark är det största kolförrådet och ryggraden i alla ekosystem och odlingar. Marken har en betydande vattenbindningsförmåga och spelar en viktig roll i att stärka samhällets motståndskraft mot miljöförändringar.

E.  Vattensektorn, jordbruket och fisket, skogsbruket och den biologiska mångfalden på land och i vattnet är starkt kopplade till varandra men även till förändringar i markanvändningsmönster och befolkningsförändringar. Konsekvenserna av klimatförändringarna i andra delar av världen kan påverka EU genom handel, internationella finansiella flöden, folkhälsa, migration och säkerhet.

F.  Den allmänna energiförbrukningen inom vattensektorn i EU är betydande och behöver bli mer effektiv för att bidra till målen i Parisavtalet och EU:s klimatmål för 2030 och till att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050.

G.  Ramdirektivet om vatten innehåller inga särskilda bestämmelser för att hantera klimatförändringarnas konsekvenser. I sitt meddelande om den europeiska gröna given erkänner dock kommissionen att grund- och ytvattnets naturliga funktioner måste återställas.

H.  Byggnader står för cirka 40 % av energiförbrukningen och 36 % av koldioxidutsläppen i EU, och det är därför avgörande att de totalrenoveras, även etappvis, för att EU:s mål om nettonollutsläpp av växthusgaser 2050 ska uppnås.

I.  EEA har uppskattat att extrema väder- och klimatförhållanden stod för 426 miljarder euro i monetära förluster under perioden 1980–2017 i EU:s 28 medlemsstater, och uppger att kostnaderna för skador till följd av klimatförändringarna förväntas bli höga, även om Parisavtalet genomförs. Dessa kostnader bör tas i beaktande i lönsamhetsanalysen av de åtgärder som ska genomföras. Klimatresilienta investeringar kan begränsa klimatförändringarnas negativa effekter och på så sätt minska kostnaden för anpassningen. Klimatförändringarnas konsekvenser utanför EU kommer sannolikt att få ekonomiska, sociala och politiska återverkningar på EU på åtskilliga sätt, däribland genom handel, internationella finansiella flöden, klimatorsakade förflyttningar och säkerhet. De nödvändiga investeringarna i anpassningen till klimatförändringarna har ännu inte bedömts eller införlivats i klimatsiffrorna i den fleråriga budgetramen.

J.  Klimatförändringarna och konsekvenserna av dem kan avsevärt minskas genom en ambitiös global begränsningspolitik, som är förenlig med Parisavtalets begränsningsmål. De nuvarande åtagandena om utsläppsminskning är inte tillräckliga för att målen i Parisavtalet ska uppnås och kommer att leda till en global uppvärmning på mer än 3 °C över förindustriella nivåer.

K.  Klimatanpassningen är nödvändig för att vi ska kunna föregripa och hantera klimatförändringarnas negativa effekter nu och i framtiden och förebygga eller minska riskerna till följd av klimatförändringarna på kort, medellång och lång sikt. En robust EU-strategi för anpassning är avgörande för att förbereda utsatta regioner och sektorer. Gemensamma internationella insatser för bland annat hållbar utveckling, biologisk mångfald och katastrofriskreducering bör införlivas bättre i den nya strategin.

L.  Mekanismer för finansiering av anpassningsåtgärder för att hantera förluster och skador eller klimatorsakade förflyttningar kommer att vara mer ändamålsenliga om kvinnor, inklusive på gräsrotsnivå, har möjlighet att delta fullt ut i utformningen, beslutsfattandet och genomförandet. Om kvinnors kunskaper, bland annat lokal och ursprunglig kunskap, beaktas kan det förbättra katastrofhanteringen, öka den biologiska mångfalden, förbättra vattenförvaltningen, öka livsmedelstryggheten, förhindra ökenspridningen, skydda skogar, säkerställa en snabb omställning till förnybar energiteknik och stödja folkhälsan.

M.  Hälsorisker kopplade till klimatförändringarna kommer att drabba människor, i synnerhet vissa utsatta grupper (äldre, barn, utomhusarbetare och hemlösa). Dessa risker är bland annat ökad sjukdomsfrekvens och dödlighet på grund av extrema väderhändelser (värmeböljor, stormar, översvämningar, skogsbränder) och framträdande smittsamma sjukdomar (vars spridning, tillfälle för utbrott och intensitet påverkas av förändringar av temperatur, fukt och regnmängd). Förändringar i ekosystemen kan också öka risken för infektionssjukdomar.

N.  Enligt Världshälsoorganisationen kommer de beräknade klimatförändringarna att orsaka cirka 250 000 ytterligare dödsfall om året år 2030.

O.  Att återställa ekosystem, till exempel skogar, gräsmarker, torvmossar och våtmarker, medför en positiv förändring i koldioxidbalansen i respektive markanvändningssystem och är både en begränsnings- och anpassningsåtgärd.

P.  Investeringar i att förebygga miljökatastrofer kan i praktiken förbättra anpassningen till klimatförändringarna och medföra att klimatrelaterade extrema väderhändelser inträffar mindre ofta och blir mindre intensiva.

Q.  Att bevara ekosystem som lagrar stora mängder koldioxid har enligt IPCC:s särskilda rapport om klimatförändringar och mark från 2019 en omedelbar positiv inverkan sett till klimatförändringarna, medan de positiva effekterna av återställande och andra åtgärder i markanvändningssystemen inte är omedelbara.

R.  Målet att uppnå god ekologisk status i vattenförekomster är av yttersta vikt för anpassningen, då vattenförekomsternas ekologiska status utsätts för allt större press på grund av det förändrade klimatet.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet betonar att en anpassning är nödvändig för unionen som helhet och för alla länder och regioner, för att vi ska kunna minimera de negativa och oåterkalleliga konsekvenserna av klimatförändringarna, och samtidigt införa tidsmässigt ambitiösa begränsningsåtgärder för att driva på arbetet med att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 °C jämfört med förindustriella nivåer, fullt ut utnyttja möjligheterna till en klimatresilient tillväxt och hållbar utveckling och maximera sidofördelarna med annan miljöpolitik och miljölagstiftning. Parlamentet betonar i detta sammanhang sitt orubbliga engagemang för det globala anpassningsmålet såsom det definieras i Parisavtalet.

2.  Europaparlamentet erkänner att EU:s städer och regioner redan står inför brett omfattande negativa effekter av klimatförändringarna, såsom extrema regnmängder, översvämningar och torka, och att dessa fenomen utgör risker för miljön, ekonomin och säkerheten för lokala samhällen och företag. Parlamentet anser att den kommande strategin bör återspegla detta akutläge och innehålla förslag på lämpliga åtgärder i detta avseende.

3.  Europaparlamentet föreslår att den reaktiva karaktären hos Europeiska unionens solidaritetsfond kompletteras med proaktivt planerad klimatanpassning, vilket gör EU‑territoriet och dess invånare mindre sårbara genom att det ökar anpassningsförmågan och minskar känsligheten.

4.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd till den globala kommissionen för anpassning för dess arbete med att rikta uppmärksamhet mot anpassningen.

5.  Europaparlamentet efterlyser ett förnyat och förbättrat fokus på anpassning och gläder sig därför åt att kommissionen ska lägga fram en ny strategi som en viktig del av EU:s klimatpolitik och uppmanar kommissionen att lägga fram strategin utan dröjsmål. Parlamentet ser det som ett tillfälle att visa att EU är en global ledare i fråga om att bygga upp global klimatresiliens såväl genom höjd finansiering som genom att lyfta fram dess vetenskap, tjänster, teknik och praxis för anpassning. Parlamentet anser att den nya strategin bör vara en integrerad del av den europeiska gröna given, med målet att skapa ett motståndskraftigt EU genom att skapa och upprätthålla system med hög anpassnings- och hanteringskapacitet i ett snabbt föränderligt klimat genom att stimulera en hållbar ekonomisk utveckling, slå vakt om kvaliteten på liv och folkhälsa, säkerställa vatten- och livsmedelstrygghet, respektera och skydda den biologiska mångfalden, övergå till rena energikällor och säkerställa klimatmässig och social rättvisa. Parlamentet välkomnar det förbättrade styrsystemet för anpassning inom ramen för den europeiska klimatlagen.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utvärdering av EU:s strategi för klimatanpassning från november 2018, och noterar dess slutsats att strategins omfattande mål inte har uppfyllts fullständigt, men att framsteg har gjorts i fråga om samtliga enskilda åtgärder. Parlamentet anser i detta avseende att målen i den nya strategin behöver vara mer ambitiösa för att EU ska kunna vara förberett på de beräknade negativa effekterna av klimatförändringarna.

7.  Europaparlamentet begär att klimatanpassning ska beaktas vid uppbyggnad och renovering av befintlig infrastruktur, inom alla sektorer och i fysisk planering, och efterlyser ändamålsenlig klimatsäkring av fysisk planering, byggnader, all relevant infrastruktur och andra investeringar, i synnerhet genom en förhandsgranskning för att bedöma hur väl projekten kan hantera de medellång- till långsiktiga klimatkonsekvenserna i olika globala temperaturökningsscenarier, för att man ska kunna veta om de är berättigade till unionsstöd och för att säkerställa att EU:s medel används effektivt i långvariga, klimatkompatibla projekt. Parlamentet vill att ingenjörsvetenskapliga standarder och metoder reformeras i hela EU så att fysiska klimatrisker integreras.

8.  Europaparlamentet betonar att grön infrastruktur bidrar till klimatanpassning genom skydd av naturkapital, bevarande av naturliga livsmiljöer och arter, god ekologisk status, vattenförvaltning och livsmedelstrygghet.

9.  Europaparlamentet beklagar att 2013 års strategi inte tar tillräcklig hänsyn till det brådskande behovet av att genomföra anpassningsåtgärder. Parlamentet välkomnar den stärkta styrningen för anpassningsåtgärder som en del av den europeiska klimatlagen, och begär att den nya strategin ska innehålla bindande och kvantifierbara mål på både EU-nivå och medlemsstatsnivå, identifiering av prioriteringsområden och investeringsbehov, inbegripet en bedömning av i hur hög grad EU:s investeringar bidrar till att minska unionens övergripande sårbarhet för olika klimatförhållanden, ett mer frekvent översynsförfarande, med tydliga mål, en ordentlig bedömning och indikatorer som bygger på den senaste vetenskapen för att mäta framstegen i genomförandet. Parlamentet inser att åtgärder och planer behöver hållas kontinuerligt uppdaterade i en värld som förändras på ett aldrig förut skådat sätt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att regelbundet se över och uppdatera den nya strategin i linje med de relevanta bestämmelserna i den europeiska klimatlagen.

10.  Europaparlamentet noterar också att framstegen när det gäller antalet lokala och regionala anpassningsstrategier har varit mer begränsade än väntat, och att det råder skillnader mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ge regionerna incitament till och assistera dem med att genomföra anpassningsplaner och vidta åtgärder. Parlamentet understryker att det i anpassningsstrategierna bör tas vederbörlig hänsyn till territoriella särdrag och lokala kunskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU:s alla regioner är redo att tackla klimatförändringarnas effekter genom anpassning. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang värdet av borgmästaravtalet, som har ökat samarbetet om anpassning på lokal nivå, och de permanenta nationella klimat- och energidialogerna på flera nivåer, som sker i enlighet med förordningen om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder. Parlamentet vill att anpassning ges större utrymme i den europeiska klimatpakten.

11.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att hantera fysiska klimatrisker och begär att obligatoriska klimatriskbedömningar integreras i EU:s strategi för klimatanpassning, inklusive i de nationella anpassningsplanerna.

12.  Europaparlamentet vill att offentlig upphandling ska tjäna som förebild för användning av klimatvänliga material och tjänster.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att ytterligare främja klimatanpassning i regioner och städer i den nya strategin, till exempel genom att främja lagstiftningsramar som kräver adekvata anpassningsstrategier och övervakning på regional nivå och stadsnivå efter vederbörligt samråd med relevanta berörda parter, bland annat det civila samhället och ungdomsorganisationer, fackföreningar och lokala företag, tillsammans med finansiella incitament för att stötta deras genomförande. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förbättra beredskapen och anpassningsförmågan i de mest utsatta geografiska områdena, såsom kustområden, öar och de yttersta randområdena, som drabbas särskilt hårt av klimatförändringarna till följd av naturkatastrofer och extrema väderstörningar. Parlamentet beklagar den tydliga bristen på jämställdhetsperspektiv i kommissionens anpassningsstrategi 2013, och insisterar på ett jämställdhetsperspektiv där det tas fullständig hänsyn till kvinnors och flickors utsatthet, och där ett jämställt deltagande också upprätthålls.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra gränsöverskridande samarbete och samordning om klimatanpassning och även i samband med snabba insatser vid klimatkatastrofer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att stödja medlemsstaterna när det gäller att utbyta kunskap och bästa praxis i samband med de olika klimatanpassningsinsatserna på regional och lokal nivå.

15.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna, regionerna och städerna behöver bygga upp sin anpassningsförmåga för att minska sårbarheten och de sociala konsekvenserna av klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU:s organ att tillhandahålla den nödvändiga kapacitetsuppbyggnaden och utbildningen samt en ram för ordentligt utbyte av information och bästa praxis på de lokala, subnationella och nationella myndigheterna.

16.  Europaparlamentet betonar att anpassningsstrategier också bör uppmuntra till byte av modell i utsatta områden såsom öar, utgående från miljövänliga och naturbaserade lösningar, samt stärka deras självförsörjning för att säkerställa bättre levnadsförhållanden, däribland hållbara och lokala jordbruks- och fiskemetoder, hållbar vattenförvaltning, större användning av förnybar energi osv. i linje med målen för hållbar utveckling, och på så vis främja deras resiliens och skyddet för deras ekosystem.

17.  Europaparlamentet noterar att det vidare behövs en kartläggning av klimatförändringarnas konsekvenser, till exempel i händelse av naturkatastrofer. Parlamentet välkomnar därför det redan påbörjade projektet Climate-Adapt från det europeiska klimatförändrings- och hälsoobservatoriet (EU Observatory for Climate Change and Health), och uppmuntrar kommissionen att vidareutveckla och utöka detta så att det omfattar fler sektorer.

18.  Europaparlamentet framhåller de viktiga synergierna och möjliga kompromisserna mellan begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Parlamentet betonar att det i utvärderingen av den nuvarande anpassningsstrategin fastställs att mer tonvikt behöver läggas på kopplingen mellan anpassning och begränsning i politiska åtgärder och planer. Parlamentet noterar att det är nödvändigt med synergistiska angreppssätt på dessa problem, både på grund av att klimat- och miljökriserna är akuta och för behovet av att skydda människors hälsa och stärka de ekologiska och sociala systemens resiliens och se till att ingen lämnas utanför. Parlamentet betonar att det, samtidigt som det är avgörande med gemensamma insatser för att säkerställa en ändamålsenlig åtgärd för begränsning på grund av klimatförändringarnas globala och gränsöverskridande karaktär, också måste ägnas särskild uppmärksamhet åt deras konsekvenser och anpassningskostnaderna för dem i varje region, i synnerhet de regioner som står inför den dubbla utmaningen att både bidra till den globala begränsningsinsatsen och ta de ökande kostnader som klimatrelaterade konsekvenser för med sig.

19.  Europaparlamentet anser att de negativa effekterna av klimatförändringarna möjligen kan överstiga medlemsstaternas anpassningsförmåga. Parlamentet är därför av uppfattningen att medlemsstaterna och unionen bör arbeta tillsammans för att förhindra, minimera och hantera förluster och skador som hänför sig till klimatförändringarna, såsom föreskrivs i artikel 8 i Parisavtalet. Parlamentet erkänner att det behöver tas fram ytterligare åtgärder för att hantera förluster och skador.

20.  Europaparlamentet inser att klimatförändringarnas konsekvenser är gränsöverskridande till sin natur och berör till exempel handel, migration och säkerhet. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen kommissionen att säkerställa att den nya strategin är heltäckande och omfattar alla slags klimatkonsekvenser.

21.  Europaparlamentet betonar att EU måste vara redo för klimatorsakade förflyttningar och bekräftar att adekvata åtgärder behöver vidtas för att slå vakt om de mänskliga rättigheterna för de befolkningsgrupper som hotas av klimatförändringarnas effekter.

Naturbaserade lösningar och grön infrastruktur

22.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna och konsekvenserna av dem drabbar inte bara människorna, utan även den biologiska mångfalden och marina och landbaserade ekosystem. Enligt den banbrytande rapporten från den mellanstatliga vetenskapspolitiska plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) är klimatförändringarna just nu den tredje största direkta orsaken till förlust av biologisk mångfald världen över, och hållbara försörjningsmöjligheter kommer att bli avgörande för begränsningen av den farliga antropogena inverkan på klimatsystemet och anpassningen till den. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa större samstämdhet mellan genomförandet av anpassningsåtgärder och de åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden som härrör från strategin för biologisk mångfald för 2030.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar till utveckling av ett verkligt sammanhängande och resilient transeuropeiskt naturnätverk, bestående av ekologiska korridorer för att förhindra genetisk isolering, underlätta arters migration och bevara och förbättra välfungerande ekosystem, samtidigt som det blir möjligt att utveckla traditionell men ändå klimatsäkrad infrastruktur.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av att använda hållbara naturbaserade anpassningslösningar samt åtgärder som syftar till att bevara och återställa de marina och landbaserade ekosystemen, som samtidigt kan bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, skydda den biologiska mångfalden och bekämpa olika typer av föroreningar. Parlamentet begär att den nya strategin ska innehålla ambitiösa planer för att öka användningen av dessa lösningar, med tillräcklig finansiering, bland annat från den fleråriga budgetramen, InvestEU och faciliteten för återhämtning och resiliens, och föreslår en närmare titt på portföljerna med tillgängliga finansiella produkter och att finansieringsvillkoren förbättras för att åtgärda den aktuella suboptimala investeringssituationen. Parlamentet vill att LIFE-programmet ska komma till god användning och fungera som katalysator för innovation inom anpassning och bli en plats där man kan experimentera, utveckla och pilottesta lösningar för att bygga upp unionens resiliens mot klimatrisken.

25.  Europaparlamentet betonar behovet av att bedöma och bättre utnyttja skogarnas, trädens och den gröna infrastrukturens potential när det gäller klimatanpassning och tillhandahållande av ekosystemtjänster, såsom exempelvis träd i stadsområden, som förutom att ge andra fördelar såsom förbättrad luftkvalitet, kan jämna ut extrema temperaturer. Parlamentet begär att fler träd planteras i städerna, att stöd ges till hållbar skogsförvaltning och att samordnade åtgärder vidtas mot skogsbränder, däribland exempelvis adekvat utbildning för de brandmän som är involverade i släckningsarbetet, i syfte att skydda EU:s skogar mot förstörelse till följd av extrema klimathändelser. Parlamentet betonar att alla anpassningsåtgärder för återbeskogning och jordbruk bör baseras på de senaste vetenskapliga rönen och genomföras med full respekt för ekologiska principer.

26.  Europaparlamentet noterar att en av prioriteringarna i EU:s andra miljöhandlingsprogram från 1977 var att identifiera de skogsområden som förblivit närmast sitt naturliga tillstånd och därför bör ges särskilt skydd. Parlamentet noterar vidare att EU, då ingen åtgärd vidtagits ännu, gjorde detta till en prioritering även i strategin för biologisk mångfald för 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att anpassa EU:s framtida strategi för klimatanpassning till EU:s strategi för biologisk mångfald, i synnerhet avseende det strikta skyddet av all naturskog och dess mål för bevarande och återställande.

27.  Europaparlamentet betonar den roll som intakta skogsekosystem(8) spelar för att övervinna miljömässiga stressfaktorer, bland dem klimatförändringar, tack vare sina inneboende egenskaper som gör att de kan maximera sin anpassningsförmåga, till exempel evolutionära linjer som är unikt lämpade att överleva större årstidsbundna temperaturförändringar och störningar på landskapsnivå över tid.

28.  Europaparlamentet understryker att det finns mycket teknik som möjliggör omplantering av träd. Parlamentet är medvetet om att byggnadsarbeten som utförs i städer i vissa fall kan medföra förstörelse av grönområden, och stöder i detta sammanhang omplantering av träden, så att de får nytt liv på nya och väl utformade platser.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att klassificera grön infrastruktur i kategorin kritisk infrastruktur när det gäller programplanering, finansiering och investeringar.

30.  Europaparlamentet noterar att vissa komponenter av grön infrastruktur också påverkas negativt av höjd värme och andra stressförhållanden, och att vi måste förse dem med gynnsamma förhållanden, jord och fukt för att de ska frodas i stadsområden och kunna skapa inte bara fysiska utan också fysiologiska avsvalningseffekter. Parlamentet framhåller därför betydelsen av en ordentlig grön stadsplanering som tar hänsyn till behoven hos de olika komponenterna av grön infrastruktur och inte bara planteringen av träd.

31.  Europaparlamentet vill lyfta fram oceanernas roll i klimatanpassningen och betonar att det är nödvändigt att säkerställa och främja sunda och motståndskraftiga hav och oceaner. Parlamentet påminner om att det i IPCC:s särskilda rapport om havet och kryosfären i ett förändrat klimat anges att klimatmekanismerna är beroende av hälsotillståndet för de ekosystem i oceanerna och haven som nu påverkas av global uppvärmning, förorening, överexploatering av havens biologiska mångfald, försurning, syreminskning och erosion utmed kusterna. Parlamentet understryker att IPCC också påpekar att haven är en del av lösningen när det gäller att begränsa effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem, samt att både växthusgasutsläppen och föroreningen i ekosystemen måste minskas och de naturliga kolsänkorna förbättras.

32.  Europaparlamentet påpekar att försämringen av kusternas och havens ekosystem hotar de lokala samhällenas fysiska och ekonomiska trygghet och livsmedelstrygghet samt ekonomin i stort, och försämrar deras förmåga att tillhandahålla kritiska ekosystemtjänster såsom livsmedel, koldioxidlagring och syrebildning och att stödja naturbaserade klimatanpassningslösningar.

33.  Europaparlamentet varnar för att vissa kustområden kan utsättas för stora påfrestningar på grund av stigande havsnivåer och inflödet av saltvatten i både kustakviferer som används för uttag av dricksvatten och i avlopp, samt på grund av extrema väderförhållanden, vilket kan få konsekvenser såsom missväxt, förorening av vattenförekomster, skador på infrastrukturen och tvångsförflyttningar. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av grön infrastruktur i kuststäder, som i allmänhet ligger nära våtmarker, för att bevara den biologiska mångfalden och kustekosystemen och även stärka den hållbara utvecklingen av ekonomin, turismen och kustlandskapen, vilket också medför förbättrad resiliens mot klimatförändringarna i dessa utsatta områden som är särskilt drabbade av de stigande havsnivåerna.

34.  Europaparlamentet stöder initiativ där man bland annat utvecklar stadsstrategier och bättre fysisk planering för att utnyttja potentialen i tak och annan infrastruktur, såsom parker, stadsträdgårdar, gröna tak och väggar, luftfilteranordningar, nedkylande vägbeläggningar, genomtränglig betong och andra åtgärder som kan bidra till nedkylning av höga temperaturer i städerna, vattenhållning och återanvändning av regnvatten samt livsmedelsproduktion samtidigt som man minskar luftföroreningarna, förbättrar livskvaliteten i städerna, minskar risken för människors hälsa och skyddar den biologiska mångfalden, inklusive pollinatörer. Parlamentet anser att infrastruktur såsom vägar, parkeringsplatser, järnvägsspår, kraftsystem, avloppssystem och annat måste säkras med avseende på biologisk mångfald och klimat.

35.  Europaparlamentet konstaterar att om de offentliga myndigheterna gör bedömningar av hur fysiska planer och stadsutveckling påverkar vattensystemet, skulle de planerande myndigheterna kunna få den rådgivning de behöver om hur man bygger utan att ställa till problem i vattensystemet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta med sådana bedömningar i sina strategier. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta kartor över översvämningshotade områden och översvämningsrisker i enlighet med artikel 6 i direktiv 2007/60/EG om bedömning och hantering av översvämningsrisker, för att minska effekterna av översvämningar.

36.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringar påverkar både vattnets kvantitet och kvalitet, då lägre flöde i vattenförekomsterna innebär mindre utspädning av farliga ämnen som hotar den biologiska mångfalden, människors hälsa och dricksvattenförsörjningen. Parlamentet efterlyser därför en bättre vattenförvaltning i stads- och landsbygdsområdena, bland annat skapande av hållbara dräneringar genom förbättrad markplanering, som skyddar och återställer naturliga flödessystem samt naturliga vattenhållningsåtgärder för att avhjälpa måttlig översvämning och torka, underlätta grundvattenbildning och säkerställa tillgången till vattenresurser för framställning av dricksvatten. Parlamentet betonar att anpassningsåtgärder för vattenförvaltning bör vara förenliga med åtgärder för att stärka hållbarhet och cirkularitet inom jordbruket, främja energiomställningen och bevara och återställa ekosystemen och den biologiska mångfalden. Parlamentet vill i detta sammanhang se en stark koppling mellan den kommande handlingsplanen för nollföroreningar för luft, vatten och mark och den nya EU-strategin för klimatanpassning.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fullt ut genomföra direktiv 2000/60/EG, som fastställer en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, för att förbättra kvaliteten på vatten uppströms. Parlamentet noterar att åtgärder för att hålla kvar och avleda vatten från vattenförekomster uppströms påverkar vattenförekomster nedströms – även över gränserna – vilket kan hämma den ekonomiska utvecklingen i områden nedströms och begränsa tillgången till dricksvattenresurser. Parlamentet efterlyser sammanhängande politiska åtgärder över områdena för att kunna nå som minst god ekologisk status för vattenförekomsterna i EU, och betonar den avgörande betydelsen av att säkerställa ekologiska flöden i överensstämmelse med ramdirektivet om vatten och en avsevärd förbättring av sötvattnets ekologiska konnektivitet.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare främja återanvändning av vatten för att undvika konflikter vid fördelning mellan olika användningsområden för vatten, och samtidigt tillhandahålla tillräcklig tillgång till vattenresurser för framställning av dricksvatten, vilket är nödvändigt för att uppfylla den mänskliga rättigheten till vatten.

39.  Europaparlamentet noterar den höga energiförbrukningen inom vattensektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga energieffektiva åtgärder och möjligheten att använda renat avloppsvatten som en källa till förnybar energi på platsen. Parlamentet noterar att det nuvarande direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse inte har reviderats sedan det antogs 1991. Parlamentet uppmanar kommissionen att revidera direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse så att det helt säkert bidrar positivt till unionens klimat- och miljömål.

Anpassningsåtgärder och förenlighet

40.  Europaparlamentet betonar behovet av att integrera klimatanpassning i, och maximera sidofördelarna med, all relevant EU-politik för en mer hållbar framtid, såsom jordbruk och livsmedelsproduktion, skogsbruk, transport, handel, energi, miljö, vattenförvaltning, byggnader, infrastruktur, industri-, sjöfarts- och fiskeripolitik, sammanhållningspolitik och lokal utveckling samt socialpolitik, och behovet av att säkerställa att andra initiativ inom ramen för den europeiska gröna given är förenliga med åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma alla relevanta lagstiftnings- och budgetförslags klimat- och miljömässiga konsekvenser och att säkerställa att de är fullt anpassade till målet om att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 °C.

42.  Europaparlamentet beklagar att EU:s politik under perioden 2014–2020 möjliggjorde klimat- och miljöfarliga subventioner som bidrog till minskad resiliens för EU:s ekosystem. Parlamentet kräver att de tillämpliga bestämmelserna i alla politikområden måste förhindra sådan användning av offentliga medel.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inta en ambitiös hållning till den kommande renoveringsvågen och anta ordentliga initiativ som säkerställer etappvisa totalrenoveringar med stark inriktning på kostnadseffektivitet. Parlamentet välkomnar mot denna bakgrund kommissionsordförande Ursula von der Leyens ambition att inrätta ett ”europeiskt Bauhaus” som sammanför ingenjörer, arkitekter och annan personal från byggnadssektorn, vilket hon betonade i sitt tal om tillståndet i unionen den 16 september 2020 i Europaparlamentet.

44.  Europaparlamentet begär att den nya strategin ska vara förenlig med globala åtgärder och avtal såsom Parisavtalet, målen för hållbar utveckling och konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den nya strategin fastställa åtgärder som främjar och underlättar anpassningen utanför EU, i synnerhet i de minst utvecklade länderna och små östater som är dem som drabbas hårdast av klimatförändringar och stigande havsnivåer, samt att utöka sitt tekniska bistånd till och utbytet av bästa praxis med utvecklingsländer som en del av sina yttre åtgärder.

45.  Europaparlamentet vill att den nya anpassningsstrategin främjar och utvecklar anpassningslösningar med tredjeländer, i synnerhet i de delar av världen som är mest utsatta för och drabbas hårdast av klimatförändringarna. Parlamentet betonar dessutom behovet av ändamålsenlig och riktad kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer, spridning av teknik för klimatanpassning och de ansvar som finns längs hela försörjningskedjan.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett adekvat sätt omgående ta itu med ökenspridning och markförstöring – problem som redan drabbar de flesta länder i unionen och har framträtt som en de mest synliga konsekvenserna av klimatförändringarna – och att ta fram en metod och indikatorer för att bedöma omfattningen av dem. Parlamentet framhåller också behovet av att ta itu med hårdgörning av marken. Parlamentet påminner om resultaten i revisionsrättens särskilda rapport Ökenspridning i EU: ett växande hot som kräver ökade insatser, i synnerhet behovet av att stärka EU:s rättsliga ram för markfrågor, öka ansträngningarna för att infria medlemsstaternas åtagande om att uppnå markförstöringsneutralitet i EU till 2030, och bättre gripa sig an de underliggande orsakerna till ökenspridning, särskilt ohållbara jordbruksmetoder. Parlamentet beklagar att det saknas specifik EU-politik eller specifika EU-åtgärder i frågan. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en EU-strategi för att bekämpa ökenspridning inom ramen för anpassningsstrategin. Parlamentet vill att tillräckliga medel anslås för att bekämpa ökenspridning och markförstöring.

47.  Europaparlamentet bekräftar att klimatförändringarnas konsekvenser är ojämlikt fördelade, och att de negativa konsekvenserna kommer att variera inte bara mellan medlemsstater, utan framför allt mellan regioner, vilket påverkar deras respektive behov av anpassningsåtgärder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utveckla en vägledning för medlemsstaterna och regionerna så att de får hjälp att rikta in sina anpassningsåtgärder på det bäst fungerande sättet.

48.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra beredskapen och anpassningskapaciteten i geografiska områden med hög exponering för klimatförändringar, såsom EU:s öar och yttersta randområden.

49.  Europaparlamentet inser att klimatförändringarnas negativa konsekvenser framför allt kommer att drabba samhällets fattiga och missgynnade grupper, då de brukar ha mer begränsad anpassningsförmåga och är mer beroende av klimatkänsliga resurser. Parlamentet betonar att man i klimatanpassningsinsatser behöver gripa sig an sambandet mellan klimatförändringar och de mycket omfattande socioekonomiska upphoven till utsatthet, däribland fattigdom och bristande jämställdhet.

50.  Europaparlamentet efterlyser stärkta sociala trygghetssystem för att skydda de mest utsatta regionerna och människorna mot klimatförändringarnas negativa konsekvenser, och begär att utsatta grupper identifieras när det utformas rättvis anpassningspolitik på alla relevanta förvaltningsnivåer.

51.  Europaparlamentet framhåller att valet av anpassningsåtgärder bör göras utifrån en analys med många kriterier såsom effektivitet, ändamålsenlighet, ekonomisk kostnad, förenlighet med begränsning av klimatförändringar, storstadsperspektiv osv. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en definition av klimatsäkring som ett sätt att säkerställa att alla åtgärder är effektiva och ändamålsenliga.

52.  Europaparlamentet framhåller risken med en misslyckad klimatanpassning och de tillhörande kostnaderna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram indikatorer för att mäta om unionen håller på att klara målen för anpassning, utifrån de beräknade konsekvenserna.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar till utveckling av gemensamma metoder och tillvägagångssätt för att övervaka och utvärdera anpassningsåtgärdernas ändamålsenlighet, och konstaterar samtidigt att klimatförändringarnas konsekvenser och anpassningsåtgärderna är lokala och specifika för varje kontext.

Finansiering

54.  Europaparlamentet begär att man ökar finansieringen på alla förvaltningsnivåer och mobiliserar offentliga och privata investeringar för anpassning. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt enligt vilken målet för klimatrelaterade utgifter bör utgöra 30 % och målet för utgifter relaterade till biologisk mångfald 10 % i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027 och Next Generation EU, vilket bör bidra till både begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Parlamentet begär att klimatresiliens ska ses som ett centralt kriterium i all relevant EU-finansiering. Parlamentet anser att Europeiska investeringsbanken (EIB), som klimatbank, också bör finansiera klimatanpassningsåtgärder(9). Parlamentet uppmanar EIB, som EU:s klimatbank, att vederbörligen tillhandahålla EU-finansieringen för klimatanpassning och åta sig en ökad ambitionsnivå för anpassning i sin färdplan för klimatbanken, och efterlyser ökade incitament för små och medelstora företag, som kan spela en central roll i att utveckla innovativa hållbara anpassningslösningar. Parlamentet betonar att nästa fleråriga budgetram och återhämtningsfonden varken bör leda till ökat tryck på ekosystemen eller till att deras konnektivitet minskar eller till att de överexploateras, då det bara är genom hållbar användning av naturen som unionen kan anpassa sig till och begränsa farlig antropogen inverkan på klimatsystemet(10). Parlamentet efterlyser tillräckligt finansiellt stöd för att genomföra skydds- och återställandemålen i EU:s strategi för biologisk mångfald. Parlamentet betonar att finansieringen av klimatanpassningen måste bli inkluderande och ha ett jämställdhetsperspektiv.

55.  Europaparlamentet beklagar att EU:s metod för spårning av klimatfinansiering inte skiljer mellan begränsning av och anpassning till klimatförändringar, och att öronmärkningen för klimatet har varit svår att spåra, då den används mer som ett redovisningsverktyg än som ett faktiskt stöd för politisk planering. Parlamentet begär att systemet för öronmärkning för klimatet ska vara politikområdespecifikt och innefatta övervakningskriterier som möjliggör jämförelser mellan EU-fonderna samt gör åtskillnad mellan begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i alla EU:s budgetinstrument.

56.  Europaparlamentet uppmuntrar till bättre användning av EU:s solidaritetsfond som en finansieringsmekanism enligt principen ”bygga upp bättre”, som även ger incitament till anpassning och framåtblickande planering.

57.  Europaparlamentet inser att anpassningen har ett pris. Parlamentet noterar dock att kostnaden för att inte vidta åtgärder förväntas bli mycket högre. Parlamentet insisterar på vikten av att investera i anpassning, eftersom förebyggande åtgärder – utöver att de räddar liv och skyddar miljön – kan vara mer kostnadseffektiva. Parlamentet betonar principen om förebyggande åtgärder och uppmanar kommissionen att utarbeta strategier för att säkerställa att kostnader som uppstår till följd av underlåtenhet att vidta anpassningsåtgärder inte leder till att den breda allmänheten får bära kostnaderna, och att säkerställa att principen om att ”förorenaren betalar” efterlevs så att förorenaren får ansvar för anpassning. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att säkerställa att offentliga investeringar är klimatsäkra och att samtidigt ge incitament till gröna och hållbara privata investeringar som kan fungera som katalysatorer för systemförändringar. Parlamentet anser att principen om att ”inte orsaka skada” bör anges uttryckligen i den kommande anpassningsstrategin, särskilt för att förebygga negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden och misslyckad anpassning.

58.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att utvidga tillämpningsområdet för EU:s solidaritetsfond så att den täcker in folkhälsonödlägen såsom pandemier.

Ökad medvetenhet, kunskap om anpassning och forskning

59.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka medvetenheten om klimatförändringarnas effekter, såsom extrema väderhändelser, bland annat på hälsan och miljön, och om behovet av anpassning samt dess fördelar – inte bara bland beslutsfattarna, utan även genom lämplig och fortlöpande informations- och utbildningsverksamhet i alla skeden och områden av livet. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att budgetnedskärningar gjorts i viktiga program såsom EU för hälsa och Erasmus.

60.  Europaparlamentet erkänner att de prioriterade kunskapsluckorna inte har åtgärdats och att nya luckor har framträtt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ytterligare identifiera och åtgärda kunskapsluckorna även beträffande de kritiska sektorerna, i syfte att säkerställa ett välgrundat beslutsfattande, genom vidareutveckling av verktyg såsom Climate-Adapt och EIT:s kunskaps- och innovationsgrupp för klimat (EIT Climate‑KIC). Parlamentet betonar i detta avseende betydelsen av ett bättre kunskapsutbyte mellan medlemsstater, något som fortfarande är otillräckligt, och av ett förbättrat samarbete i frågor såsom internationella avrinningsområden, översvämningsskydd, byggnadsregler och byggprojekt i potentiella högriskzoner. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett forum för analys och modellering av anpassningen, för att förbättra användningen av modeller för klimatförändringarnas konsekvenser och anpassning till dem i politiska beslut.

61.  Europaparlamentet framhåller den omfattande mängd innovation som underbygger projekt och åtgärder för klimatanpassning, såsom teknisk utveckling, digitala tjänster osv., och betonar att EU behöver stödja utvecklingen och driftsättningen av dessa initiativ.

62.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja forskning och innovation genom Horisont Europa-programmet och andra finansieringsmekanismer inom klimatanpassning, naturbaserade lösningar, grön teknik och andra lösningar som kan bidra till kampen mot klimatförändringar och extrema väderfenomen. Parlamentet påminner också om Horisont Europas potential att främja klimatresiliensen bland EU:s medborgare och därigenom bidra till anpassning även genom samhällsomvandling. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att massiva budgetnedskärningar gjorts på området forskning och innovation i program såsom Horisont Europa, eftersom dessa nedskärningar kommer att minska EU:s konkurrenskraft inom spjutspetsteknik och spjutspetslösningar för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Parlamentet påminner om forskarnas mycket viktiga roll i kampen mot den globala uppvärmningen och betonar, i detta avseende, vikten av ett nära vetenskapligt samarbete mellan internationella partner. Parlamentet noterar att det europeiska innovationspartnerskapet för jordbruk (EIP-AGRI) kan vara ett viktigt verktyg för att utveckla ny teknik och praxis för klimatanpassning i jordbruksbaserade livsmedelssystem.

63.  Europaparlamentet betonar vikten av att anpassningsåtgärderna baseras på de senaste vetenskapliga rönen och den senaste tillgängliga datan. Parlamentet noterar i detta sammanhang det arbete som redan utförts av EU-program såsom Copernicus, och betonar den roll som obligatorisk datainsamling spelar för att säkerställa så exakta prognoser som möjligt. Parlamentet efterlyser en ökning av forskning och utveckling för att hitta innovativa anpassningslösningar samt riktat stöd till digitala innovationer som utnyttjar digitaliseringens kraft för en hållbar omställning.

64.  Europaparlamentet noterar att klimatförändringarnas effekter på hälsan kommer att öka och att dessa effekter, enligt Europeiska miljöbyråns (EEA) rapport om hälsa och klimatförändringar, och Lancet Countdown, först nu börjar beaktas. Parlamentet betonar därför vikten av att närmare undersöka klimatförändringarnas effekter på människors hälsa och efterlyser investeringar i forskning på detta område, sektorsövergripande samarbete om riskbedömning och övervakning, ökad medvetenhet och kapacitet inom hälso- och sjukvården – även på lokal nivå – samt utbyte av bästa praxis och den senaste kunskapen om de risker som klimatförändringarna medför för människors hälsa, genom EU-program såsom Horisont Europa och Life-programmet. Parlamentet begär att den insamlade datan kanaliseras till det europeiska hälsodataområdet.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin strategi ta hänsyn till behovet av att säkerställa att medlemsstaterna har klimatresilienta hälso- och sjukvårdssystem, med kapacitet att förutse och reagera på klimatförändringarnas konsekvenser för människors hälsa, särskilt de mest utsatta, genom att göra de yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården fullt delaktiga i utformningen av instrumenten för anpassning. Parlamentet betonar att detta bör inbegripa förebyggande program, planer för anpassningsåtgärder och informationskampanjer om klimatförändringarnas hälsoeffekter, såsom dödsfall, skador, ökad risk för livsmedels- och vattenburna sjukdomar till följd av extrema temperaturer, översvämningar och bränder samt effekter till följd av störda ekosystem som medför risker för sjukdomar, förändrade pollensäsonger och allergier. Parlamentet uppmanar kommissionen att även tillhandahålla de resurser som krävs för att upprätthålla och vidareutveckla nätverket för övervakning av vektorburna sjukdomar och entomologisk övervakning och för ett ordentligt genomförande av det i medlemsstaterna.

Tidig varning och snabba insatser

66.  Europaparlamentet begär att den nya strategin ska fokusera mer på krisförebyggande och beredskapsplanering samt på krishantering och katastrofinsatser – inbegripet i händelse av pandemier – och utnyttja alla synergier med den förstärkta civilskyddsmekanismen för unionen samt med aktivt deltagande av EU-organ såsom EEA och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC). Parlamentet anser att medlemsstaterna bör samordna utarbetandet av dessa beredskapsplaner med unionens civilskyddsmekanism via dess centrum för samordning av katastrofberedskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för nödlägen i samband med värmebölja i städer och att uppmuntra till utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna.

67.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att utarbeta adekvata planer för förebyggande och snabba insatser vid klimatkatastrofer såsom värmeböljor, översvämningar och torka, som tar hänsyn till särdragen i regionerna, till exempel gräns- och kustregioner, och inbegriper mekanismer för gränsöverskridande åtgärder som säkerställer delat ansvar och solidaritet mellan medlemsstaterna och med tredjeländer. Parlamentet insisterar på att det behövs en anpassningsstrategi för territorier och städer som är exponerade för klimatförändringarnas konsekvenser, grundad på en ny innovativ ekosystembaserad strategi för förebyggande och hantering av risker, i synnerhet genom att man identifierar reservområden, buffertområden mot översvämningar, naturliga skydd och, i de fall där det är nödvändigt, artificiella skydd.

68.  Europaparlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna att i god tid upprätta system för tidig varning och att utarbeta lämpliga verktyg för att hantera extrema väderhändelser och andra negativa konsekvenser av klimatförändringarna samt pandemier.

o
o   o

69.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0015. (2) Antagna texter, P9_TA(2020)0005. (3) Antagna texter, P9_TA(2019)0078. (4) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. (5) EUT L 177, 5.6.2020, s. 3. (6) EUT L 288, 6.11.2007, s. 27. (7) EUT C 316, 22.9.2017, s. 99. (8) Watson, J. E. M. et al., ”The exceptional value of intact forest ecosystems”, Nature, Ecology and Evolution, vol. 2, nr 4, Macmillan Publishers Limited, London, 2018. (9) Europaparlamentets resolution av den 23 juli 2020 om slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 17−21 juli 2020, Antagna texter, P9_TA(2020)0206. (10) IPBES, Global Assessment Report on Biodiversity and Ecosystem Services, 2019.

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om resultatet av överläggningarna i utskottet för framställningar under året 2019 (2020/2044(INI))

P9_TA(2020)0383 A9-0230/2020

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om resultatet av överläggningarna i utskottet för framställningar,

–  med beaktande av artiklarna 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 24 och 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som återspeglar den vikt som fördraget lägger vid rätten för unionsmedborgare och invånare i EU att framföra sina problem och göra Europaparlamentet uppmärksamt på dem,

–  med beaktande av artikel 228 i EUF-fördraget om Europeiska ombudsmannens roll och uppgifter,

–  med beaktande av artikel 44 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om rätten att göra framställningar till Europaparlamentet,

–  med beaktande av bestämmelserna i EUF-fördraget om överträdelseförfarandet, särskilt artiklarna 258 och 260,

–  med beaktande av artiklarna 54 och 227.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A9-0230/2020), och av följande skäl:

A.  Efter valet till Europaparlamentet, som hölls den 23–26 maj 2019, och det nya parlamentets konstituerande sammanträde den 2 juli 2019, höll utskottet för framställningar sitt konstituerande sammanträde den 10 juli 2019.

B.  2019 tog parlamentet emot 1 357 framställningar, vilket innebär en ökning med 11,23 procent jämfört med de 1 220 framställningar som lämnades in 2018, och visar att unionsmedborgarna och EU:s invånare, trots uppehållet i samband med valet till Europaparlamentet, fortsatte att utöva sin rätt att göra framställningar.

C.  Under 2019 ökade antalet användare som stödde en eller flera framställningar på parlamentets webbportal för framställningar jämfört med 2018. Antalet uppgick till totalt 28 075. Antalet klick till stöd för framställningar uppgick till 31 679.

D.  Av de framställningar som lämnades in under 2019 undertecknades 41 av ytterligare en eller flera personer, 8 av fler än 100 ytterligare personer och 3 av fler än 10 000 ytterligare personer.

E.  Antalet mottagna framställningar var fortsatt lågt i förhållande till EU:s totala folkmängd. Det sammanlagda antalet mottagna framställningar tyder på att det krävs större insatser och lämpliga åtgärder för att öka medborgarnas medvetenhet om rätten att göra framställningar. När medborgarna utövar sin rätt att göra framställningar förväntar de sig att EU-institutionerna kommer att tillföra ett mervärde när det gäller att finna en lösning på deras problem.

F.  Av de 1 357 framställningar som lämnades in 2019 förklarades 938 tillåtliga och 406 otillåtliga medan 13 drogs tillbaka. Den relativt stora andelen (30 procent) otillåtliga framställningar under 2019 visar att det fortfarande råder en utbredd brist på klarhet om EU:s verksamhetsområde. På så vis är det nödvändigt att ta itu med detta problem genom informationskampanjer i syfte att klargöra unionens befogenheter och förfarandet för att inge framställningar till Europaparlamentet.

G.  Kriterierna för framställningars tillåtlighet fastställs i artikel 227 i EUF-fördraget och i artikel 226 i parlamentets arbetsordning, där det föreskrivs att framställningar får lämnas in av unionsmedborgare eller invånare i EU i en fråga som direkt berör framställaren och som hör till Europeiska unionens verksamhetsområde.

H.  En av unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter är rätten att göra en framställning till Europaparlamentet. Rätten att göra framställningar utgör för unionsmedborgarna och EU:s invånare en öppen, demokratisk och insynsvänlig mekanism för att direkt vända sig till de folkvalda. Denna rätt är därför ett viktigt inslag för ett aktivt medborgardeltagande inom EU:s verksamhetsområde.

I.  Demokratiska styrelseformer baserade på öppenhet, effektivt skydd av de grundläggande rättigheterna och inkludering av unionsmedborgarnas önskemål i EU:s politiska agenda behövs för att öka medborgarnas direkta deltagande och förbättra kvaliteten på EU:s beslutsprocess. Demokratiska och öppna styrelseformer bör också ses som en hörnsten i insatserna för att öka effektiviteten och medborgarvänligheten i det arbete som utskottet för framställningar utför.

J.  Rätten att göra framställningar bör öka parlamentets lyhördhet för klagomål och farhågor i fråga om respekten för EU:s grundläggande rättigheter och efterlevnaden av EU-lagstiftningen i medlemsstaterna. Framställningar är bland annat en mycket användbar källa till information om fall av bristfällig tillämpning eller överträdelser av unionsrätten. Framställningar gör det möjligt för parlamentet och andra EU‑institutioner att bedöma införlivandet och tillämpningen av unionsrätten och dess konsekvenser för EU:s medborgare och invånare, och att upptäcka brister och inkonsekvenser i unionsrätten som undergräver målet att säkerställa ett fullständigt skydd för medborgarnas grundläggande rättigheter.

K.  Medborgarna vänder sig vanligtvis till utskottet för framställningar som en sista utväg när andra organ och institutioner inte anses kunna lösa deras problem.

L.  Europaparlamentet har länge gått i täten för utvecklingen av framställningsprocessen internationellt sett och har det mest öppna och insynsvänliga framställningsförfarandet i Europa, vilket gör det möjligt för framställarna att delta i institutionens verksamhet.

M.  Varje framställning granskas ingående av utskottet för framställningar. Alla framställare har rätt att inom rimlig tid få ett svar med information om det beslut om tillåtlighet och uppföljande åtgärder som utskottet har fattat. Svaret ska ges på deras eget språk eller på det språk som använts i framställningen.

N.  Verksamheten i utskottet för framställningar bygger på de synpunkter och bidrag som inkommit från framställare. Informationen från framställarna i kombination med sakkunskaper från kommissionen, medlemsstaterna och andra organ är av avgörande betydelse för utskottets arbete. Tillåtliga framställningar utgör ofta värdefulla bidrag till arbetet i andra parlamentsutskott och tvärpolitiska grupper.

O.  Ett stort antal framställningar diskuteras offentligt vid sammanträden i utskottet för framställningar. Framställarna bjuds ofta in att presentera sina framställningar och delta fullt ut i diskussionen. De bidrar därigenom aktivt till utskottets arbete. Under 2019 höll utskottet för framställningar 9 ordinarie utskottssammanträden, där 250 framställningar diskuterades med 239 närvarande framställare, varvid 126 framställare deltog aktivt genom att yttra sig. Utskottets roll när det gäller att öka unionsmedborgarnas inflytande är ett viktigt bidrag till att stärka parlamentets anseende och auktoritet.

P.  De vanligaste ämnen som togs upp i framställningarna under 2019 hänförde sig till miljöfrågor (särskilt frågor som rör föroreningar, skydd och bevarande samt avfallshantering), grundläggande rättigheter (särskilt barns rättigheter, rösträtt och unionsmedborgarnas rättigheter, särskilt i samband med brexit), konstitutionella frågor (särskilt frågor med anknytning till valet till Europaparlamentet och Förenade kungarikets utträde ur EU), hälsa (särskilt frågor som rör hälso- och sjukvård och konsekvenserna av faror och giftiga ämnen), transport (framför allt flyg- och tågpassagerares rättigheter, gränsöverskridande förbindelser och säsongsbaserade tidsomställningar), den inre marknaden (särskilt frågor som rör konsumenternas rättigheter och den fria rörligheten för personer), sysselsättning (särskilt tillträde till arbetsmarknaden samt otrygga anställningsavtal) och kultur och utbildning (särskilt tillgång till utbildning för barn med funktionsnedsättning samt trakasserier i skolan), utöver många andra verksamhetsområden.

Q.  Av de framställningar som mottogs (1 003 framställningar) under 2019 lämnades 73,9 procent in via parlamentets webbportal för framställningar, jämfört med 70,7 procent (863 framställningar) under 2018.

R.  Under 2019 vidareutvecklades webbportalen för framställningar till en webbversion som svarar till användarnas behov och överensstämmer med den nya utformningen av Europaparlamentets webbplats (Europarl). Den har därmed blivit mer användarvänlig och tillgänglig för medborgarna, som nu kan använda den på alla typer av enheter, och den har optimerats för att europeisk standard EN 301 549 ska kunna tillämpas. Den överensstämmer också delvis med AA-standarden i riktlinjerna för tillgängligt webbinnehåll 2.1. De nya reglerna för skydd av personuppgifter har laddats upp i alla språkversioner i e-postmallarna och på registreringssidan, och det ljudbaserade robotfiltret för registrering av användarkonton har aktiverats. Webbportalen för framställningar och ePetition har integrerats ytterligare genom en förbättring av deras synkroniseringsmekanism. Ett stort antal individuella förfrågningar om tekniskt stöd har hanterats med framgång.

S.  Det är värt att notera att det på grund av uppehållet i samband med valet till Europaparlamentet inte ägde rum några undersökningsresor för framställningar som behandlades under 2019. Utskottet gjorde uppföljande bedömningar med avseende på ett antal tidigare undersökningsresor, och antog rapporter om två undersökningsresor som ägt rum under 2018. Ett antal undersökningsresor har planerats för 2020.

T.  Utskottet för framställningar anser att det europeiska medborgarinitiativet är ett viktigt verktyg för deltagandedemokrati. Detta verktyg gör det möjligt för medborgarna att delta aktivt i utformningen av unionens politik och lagstiftning. Det har saknats effektiv kommunikation om medborgarinitiativet.

U.  Medierna spelar en nyckelroll i alla demokratiska system och ger större insyn i de arbetsprocesser som pågår i utskottet för framställningar. Högkvalitativ press utgör en mycket viktig del för hela Europeiska unionen. Det råder förvirring i vissa europeiska medier när det gäller den funktion och de befogenheter som utskottet för framställningar har.

V.  Enligt arbetsordningen ansvarar utskottet för framställningar för förbindelserna med Europeiska ombudsmannen, som undersöker klagomål om administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner och organ. Under 2019 spelade utskottet för framställningar en nyckelroll i anordnandet av valet av Europeiska ombudsmannen genom att hålla en offentlig utfrågning av kandidaterna i enlighet med artikel 231 i arbetsordningen. Den 18 december 2019 omvaldes Emily O’Reilly till befattningen som Europeisk ombudsman för valperioden 2019–2024.

W.  I sin resolution av den 17 januari 2019 om ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ(1) uttryckte parlamentet sitt stöd för ombudsmannens undersökning och uppmanade rådet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att så snabbt som möjligt genomföra ombudsmannens rekommendationer. Rådet har inte svarat vare sig till ombudsmannen eller på parlamentets resolution och har inte heller vidtagit några åtgärder för att få till stånd ett genomförande.

X.  2019 stärktes förbindelserna mellan utskottet för framställningar och Europeiska ombudsmannen, vilket framgår av ombudsmannens aktiva deltagande i utskottets sammanträden. Till följd sin resolution av den 12 februari 2019 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(2) deltog Emily O’Reilly i utskottets sammanträde den 2 april 2019 för en diskussion om ombudsmannens nya befogenheter enligt förslaget. O’Reilly lade även fram sin årsrapport för 2018 för utskottet för framställningar vid dess sammanträde den 4 september 2019.

Y.  Utskottet för framställningar är medlem i Europeiska ombudsmannanätverket, som också omfattar Europeiska ombudsmannen, nationella och regionala ombudsmän och liknande organ i medlemsstaterna, kandidatländerna och andra länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och som syftar till att främja informationsutbytet om unionsrätten och EU:s politik och att utbyta bästa praxis.

Z.  Verksamheten inom nätverket för framställningar bör förbättras genom att man säkerställer ett effektivare samarbete mellan de utskott som behandlar framställningar. Nätverket för framställningar bör stärka dialogen och samarbetet med kommissionen och andra EU-institutioner i syfte att garantera att frågor som tas upp av medborgarna i framställningar behandlas och löses på lämpligt sätt.

AA.  I sina politiska riktlinjer för Europeiska kommissionen 2019–2024 åtog sig ordförande von der Leyen att svara med en rättsakt på parlamentets resolutioner enligt artikel 225 i EUF-fördraget, i syfte att ge parlamentet en starkare roll när det gäller att ta initiativ till EU-lagstiftning. Utskottet för framställningar bör spela en strategisk roll när det gäller att skapa en direkt koppling mellan parlamentets rätt till lagstiftningsinitiativ och de frågor som tas upp av medborgarna inom ramen för framställningar.

1.  Europaparlamentet påminner om att utskottet för framställningar, som enda utskott med direkt kommunikation gentemot medborgarna, måste stärka sin centrala roll när det gäller att inom ramen för utskottets befogenheter försvara och främja rättigheterna för EU:s medborgare och invånare och se till att framställarnas problem och klagomål behandlas i tid och löses, genom ett öppet, demokratiskt, smidigt och insynsvänligt framställningsförfarande och ett stärkt samarbete och en utökad dialog med andra EU‑institutioner och nationella, regionala och lokala myndigheter, och genom att undvika såväl partiska som politiserade svar till framställarna.

2.  Europaparlamentet beklagar att framställare fortfarande inte erhåller tillräcklig information om varför deras framställning förklarats otillåtlig. Parlamentet betonar vikten av en fortlöpande informationskampanj och offentlig debatt om unionens verksamhetsområden som syftar till att öka allmänhetens medvetenhet om rätten att göra framställningar till Europaparlamentet samt ge tydligare och mer detaljerad information om EU:s befogenheter. Parlamentet betonar behovet att snarast vidta alla nödvändiga åtgärder för att på EU-nivå genomföra demokratiska styrelseformer som bygger på öppenhet, ökat skydd av de grundläggande rättigheterna och direkt inkludering av medborgarna i EU:s beslutsprocesser. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att hitta ett sätt att bättre främja rätten att göra framställningar och att göra medborgarna medvetna om denna rätt. Parlamentet föreslår att informationskampanjerna inom Europeiska unionen intensifieras i syfte att se till att unionsmedborgarna får bättre kunskaper om EU:s befogenheter och klargöra allmänhetens bild av den funktion som utskottet för framställning utövar.

3.  Europaparlamentet efterlyser en aktivare press- och kommunikationstjänst och en mer aktiv närvaro på sociala medier för att ytterligare synliggöra utskottets arbete och öka dess lyhördhet för allmänhetens oro och EU:s debatter, genom att även belysa de fall och framgångshistorier där en fråga som tagits upp av en framställare lösts med stöd av utskottet för framställningar.

4.  Europaparlamentet föreslår att man genomför kampanjer och uppsökande evenemang riktade till journalister och medier för att förhindra oklar information och på så sätt förbättra förbindelserna mellan utskottet för framställningar och medierna. Parlamentet understryker att medierna spelar en mycket viktig roll i arbetet med att nå ut till unionsmedborgarna när det gäller det dagliga arbetet i utskottet för framställningar och att de genom sin verksamhet kan bidra till att förbättra unionsmedborgarnas kunskaper om arbetet i utskottet för framställningar. Parlamentet betonar att det är EU:s uppgift att uppmuntra tillhandahållande av korrekt information till unionsmedborgarna.

5.  Europaparlamentet framhåller att framställningar ger parlamentet och de övriga EU‑institutionerna möjlighet att föra en direkt dialog med unionsmedborgare och personer lagligen bosatta i unionen som påverkas av bristfällig tillämpning eller överträdelser av unionsrätten eller av inkonsekvent EU-lagstiftning, och att lösa problem som framkommit. Parlamentet välkomnar därför det faktum att framställningarna utgör en ingång till EU-institutionerna för medborgarnas del. Parlamentet betonar behovet av ökat samarbete mellan utskottet för framställningar och de ansvariga utskotten, EU-institutionerna och nationella, regionala och lokala myndigheter gällande frågor eller förslag med avseende på genomförandet och efterlevnaden av unionsrätten.

6.  För att säkerställa att framställningar vidarebefordras till relevanta och behöriga myndigheter framhåller Europaparlamentet att det är nödvändigt att förbättra samarbetet med de nationella parlamenten, medlemsstaternas regeringar, relevanta nationella institutioner och ombudsmän.

7.  Europaparlamentet påminner om att framställningarna utgör ett värdefullt bidrag till kommissionens roll som fördragens väktare. Parlamentet upprepar att ett gott samarbete mellan utskottet för framställningar och kommissionen är avgörande och att snabbare svar från kommissionen är mycket viktiga för behandlingen av framställningar. Parlamentet välkomnar i detta avseende det åtagande som gjordes av kommissionens vice ordförande med ansvar för kontakter mellan institutionerna och framtidsfrågor, Maroš Šefčovič, då han utfrågades som nominerad kommissionsledamot, om att ytterligare förbättra kommissionens hantering av framställningar och se till att korrekta svar lämnas inom tidsfristen på tre månader. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att säkerställa insyn och tillgång till handlingar inom ramen för EU Pilot-förfaranden avseende mottagna framställningar och EU Pilot-förfaranden och överträdelseförfaranden som redan har avslutats.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att engagera sig mer aktivt gentemot utskottet för framställningar för att se till att framställarna erhåller precisa svar på sina begäranden och klagomål i fråga om unionsrättens genomförande.

9.  Europaparlamentet anser att kommissionen inte bör lägga ansvaret att agera uteslutande på framställarna när det framkommer problem med tillämpningen, eller överträdelser, av unionsrätten. Parlamentet anser att kommissionen måste kontrollera huruvida de nationella myndigheterna vidtar åtgärder för att lösa de problem som tas upp i framställningarna och vara beredd att ingripa om de nationella myndigheternas åtgärder visar sig vara ineffektiva.

10.  Europaparlamentet betonar att grundregeln bör vara att det ska råda öppenhet och att allmänheten ska ha tillgång till samtliga EU-institutioners handlingar, inbegripet rådets handlingar, i syfte att säkerställa högsta möjliga skyddsnivå för medborgarnas demokratiska rättigheter. Parlamentet påpekar att nuvarande förordning (EG) nr 1049/2001(3) inte längre återspeglar den faktiska situationen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till omarbetning av 2001 års förordning i syfte att öka öppenheten och ansvarsskyldigheten genom att främja god administrativ praxis.

11.  Europaparlamentet noterar att utskottet för framställningar ofta tar emot klagomål om vissa myndigheters kränkningar av rättsstatsprincipen. Parlamentet påminner om att säkerställandet av en effektiv, jämlik och enhetlig tillämpning av unionsrätten är helt avgörande för att upprätthålla rättsstaten, som utgör ett av unionens och medlemsstaternas grundläggande värden enligt artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att – med samtidig respekt för subsidiaritetsprincipen – respektera de åtaganden som gjordes i dess meddelande av den 17 juli 2019 Att stärka rättsstatsprincipen inom unionen, En åtgärdsplan (COM(2019)0343), för att främja en kultur av respekt för rättsstatsprincipen, stärka samarbetet med nationella myndigheter och säkerställa ett effektivt gemensamt svar på faktiska hot inom unionen.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att tolkningen av tillämpningsområdet för artikel 51 är så konsekvent och bred som möjligt. Parlamentet påminner om att de flesta framställare har förväntningar på sina rättigheter enligt stadgan som är högt ställda och överskrider nuvarande tillämpningsområde.

13.  Europaparlamentet anser att samarbete med parlamentets övriga utskott är avgörande för att framställningarna ska behandlas på ett grundligt sätt. Parlamentet noterar att 65 framställningar översändes till andra utskott för yttrande och 351 för kännedom under 2019, och att 38 yttranden mottogs från andra utskott, jämte 9 erkännanden av att framställningar beaktats i respektive utskotts arbete. Parlamentet noterar samtidigt att 47 framställningar översändes till andra utskott för yttrande och 660 för kännedom under 2018, och att 30 yttranden mottogs från andra utskott, jämte 38 erkännanden av att framställningar beaktats i respektive utskotts arbete. Parlamentet påminner om att framställarna informeras om beslut om att begära yttranden från andra utskott inom ramen för behandlingen av deras framställningar. Parlamentet understryker därför vikten av bidrag från de övriga utskotten, för att parlamentet snabbare och effektivare ska kunna ta itu med de frågor som medborgarna tar upp.

14.  Europaparlamentet är övertygat om att nätverket för framställningar är ett användbart verktyg för att öka medvetenheten om de frågor som tas upp i framställningar och underlätta behandlingen av framställningar i andra utskott som de översänds till för yttrande eller för kännedom. Parlamentet konstaterar att det finns ett behov av att säkerställa en adekvat uppföljning av framställningar i det parlamentariska arbetet och lagstiftningsarbetet. Parlamentet betonar att nätverket för framställningar skulle kunna betraktas som ett strategiskt verktyg för att främja Europaparlamentets rätt till lagstiftningsinitiativ enligt artikel 225 i EUF-fördraget, och på så sätt avhjälpa de brister och inkonsekvenser i unionsrätten som lyfts fram i framställningar för att säkerställa ett fullständigt skydd av medborgarnas rättigheter. Parlamentet anser att regelbundna möten i nätverket för framställningar är avgörande för att stärka samarbetet mellan parlamentsutskotten genom utbyte av information och bästa praxis mellan nätverkets medlemmar. Parlamentet betonar att en närmare samverkan mellan utskotten också kan öka effektiviteten avseende planeringen av utfrågningar och parlamentariska studier på samma områden. Parlamentet förespråkar framtagande av en mekanism som gör det möjligt för utskottet för framställningar att delta direkt i lagstiftningsprocessen.

15.  Europaparlamentet uppmärksammar de mycket viktiga årliga rapporter som utskottet för framställningar antog 2019, särskilt den årliga rapporten om verksamheten i utskottet för framställningar under 2018(4) och den årliga rapporten om Europeiska ombudsmannens arbete under 2018(5).

16.  Europaparlamentet noterar att utskottet för framställningar har yttrat sig om viktiga frågor som tagits upp i framställningar genom att bidra till betänkanden som avser lagstiftning och andra betänkanden från parlamentet, särskilt om genomförandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i EU:s institutionella ram(6) och om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avskaffande av säsongsbaserade tidsomställningar och om upphävande av direktiv 2000/84/EG(7).

17.  Europaparlamentet understryker att många framställningar har lett till lagstiftningsåtgärder eller politiska åtgärder, genom betänkanden eller resolutionsförslag, eller till förhandsavgöranden eller överträdelseförfaranden.

18.  Europaparlamentet konstaterar att miljön var den främsta anledningen till oro för framställarna under 2019. Parlamentet framhåller i detta sammanhang det resolutionsförslag om avfallshantering som i enlighet med artikel 227.2 antogs av utskottet för framställningar den 21 mars 2019 och i kammaren den 4 april 2019(8). Parlamentet betonar att avfallshantering är en av de största globala socioekonomiska och miljömässiga utmaningarna, och efterlyser på nytt åtgärder för att maximera förebyggande åtgärder, återanvändning, separat insamling och återvinning och därmed främja övergången till en cirkulär ekonomi. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att utnyttja den fulla potentialen hos systemet för tidig varning i enlighet med de reviderade avfallsdirektiven. Parlamentet uppmärksammar slutrapporten från undersökningsresan till Valledora (Italien), som antogs den 11 april 2019, och uppmanar de behöriga nationella, regionala och lokala myndigheterna att säkerställa ett fullständigt och konsekvent genomförande av alla rekommendationer i rapporten.

19.  Europaparlamentet uppmärksammar den utfrågning om förnekande av klimatförändringar som utskottet för framställningar höll den 21 mars 2019 tillsammans med utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Parlamentet anser att utskottet för framställningar fortsatt måste motverka förnekande av klimatförändringar, bland annat genom att främja antagande av effektiva och avskräckande sanktioner mot intressegrupper som bedriver lobbyverksamhet gentemot EU-institutionerna och vars verksamhet har en direkt eller indirekt anknytning till förnekande av klimatförändringar. Parlamentet betonar att det är av yttersta vikt att se till att det framtida arbetet i utskottet för framställningar garanterar ett särskilt fokus på klimatförändringarna i syfte att stärka EU-institutionernas övergripande åtgärder för att konsekvent genomföra den europeiska gröna given och Parisavtalet.

20.  Europaparlamentet hänvisar till studien om gränsöverskridande kärnsäkerhet samt ansvar och samarbete på detta område inom Europeiska unionen (Cross-border nuclear safety, liability and cooperation in the European Union) och studien om hormonstörande ämnen samt vetenskapliga belägg och åtgärder för skydd av människors hälsa i detta sammanhang (Endocrine Disruptors: From Scientific Evidence to Human Health Protection), som utskottet för framställningar beställt för att följa upp ett betydande antal framställningar som gett uttryck för oro över dessa frågor. Nämnda studier presenterades vid utskottets sammanträden den 20 februari 2019 och den 2 april 2019. Parlamentet beklagar att miljöreglerna inte alltid genomförs korrekt i medlemsstaterna, så som det beskrivs i framställningarna. Parlamentet betonar vikten av att tillgodose unionsmedborgarnas förväntningar i fråga om miljöskydd, och uppmanar därför eftertryckligen kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna se till att EU-lagstiftningen på detta område genomförs på ett korrekt sätt. Parlamentet anser bestämt att kommissionen måste intensifiera sitt arbete för att se till att de miljöbedömningar som utförs av medlemsstaterna för godkännande av infrastrukturprojekt där framställarna har påtalat allvarliga risker för människors hälsa och miljön baseras på korrekta och heltäckande analyser helt i överensstämmelse med unionsrätten.

21.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över de allvarliga hälsoskador som drabbat medborgare – den största negativa effekten har registrerats bland barn – bosatta i områden där stora mängder cancerframkallande ämnen produceras. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att kommissionen fullt ut måste utnyttja och konsekvent genomföra bestämmelserna i bilaga XIV till förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach) om ämnen för vilka det krävs tillstånd eftersom de är cancerframkallande, långlivade och bioackumulerande, samt se till att de ersätts med alternativa, icke-toxiska ämnen, bland annat genom att främja industriella processer i detta syfte.

22.  Europaparlamentet uppmärksammar det stora antalet framställningar om brexit som lämnades in under 2019, framför allt med krav på skydd av unionsmedborgarnas rättigheter före och efter brexit. Parlamentet välkomnar det utmärkta arbete som utförts av utskottet för framställningar. Utskottet har, genom att ge uttryck åt de farhågor som tagits upp av framställarna i fråga, bidragit till att säkerställa att medborgarnas rättigheter kvarstår som en av parlamentets huvudprioriteringar i förhandlingarna om brexit. Parlamentet betonar att det finns många medborgare – både inom EU och i Förenade kungariket – som, med tanke på osäkerheten kring en avtalslös brexit, har vänt sig till utskottet för framställningar av rädsla för att deras rättigheter ska äventyras till följd av avsaknaden av avtal. För att bevara rättigheterna för unionsmedborgare bosatta i en annan medlemsstat än sin egen påpekar parlamentet att det kan vara till hjälp att ha lämplig lagstiftning att tillgå om medlemsstaten ändrar sin status i förhållande till EU.

23.  Europaparlamentet påminner om den särskilda skyddande roll som utskottet för framställningar har i EU i samband med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet pekar på utskottets viktiga pågående arbete i samband med framställningar som rör frågor med anknytning till funktionsnedsättning. Parlamentet noterar att antalet framställningar om funktionsnedsättning minskade under 2019 jämfört med föregående år. Parlamentet noterar dock samtidigt att tillgänglighet och diskriminering kvarstår bland de främsta utmaningarna för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet påminner om att utskottet för framställningar under 2019 ägnade särskild uppmärksamhet åt att diskutera framställningar om integrering av barn med funktionsnedsättningar i skolan. Parlamentet efterlyser en ny kompetensagenda och vill att den ska inta en helt central position i Europa, samt efterlyser konkreta förslag om hur man kan främja delaktighet och underlätta erkännande och överföring av kompetens inom Europa.

24.  Europaparlamentet välkomnar att utskottet för framställningar under 2019 tog itu med medborgarnas oro på områdena öppenhet och ansvarsskyldighet inom EU‑institutionerna. Denna fråga togs upp i ett antal framställningar. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att utskottet vid sitt sammanträde den 2 april 2019 anordnade en workshop om intressekonflikter, integritet, ansvarsskyldighet och öppenhet inom EU:s institutioner och byråer, där man granskade de resultat som uppnåtts i fråga om intressekonflikter, integritet, ansvarsskyldighet, öppenhet, uppförandekoder och svängdörrsproblematik inom EU:s institutioner och byråer. Parlamentet framhåller det viktiga bidraget till diskussionen från Europeiska ombudsmannen, som höll ett huvudanförande om uppnådda resultat och utmaningar för EU-institutionerna.

25.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt antagande av rättsliga reformer i syfte att hantera bristen på öppenhet i EU:s beslutsprocess, intressekonflikter och alla etiska problem på EU-nivå som påverkar lagstiftningsprocessen när det gäller frågor som tagits upp av medborgarna genom framställningar.

26.  Europaparlamentet uppmärksammar sin kammares majoritetsstöd för resolutionen av den 17 januari 2019 om ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ(9). Parlamentet påminner om att rådet, i egenskap av medlagstiftare, är en oumbärlig institution för unionsmedborgarna. Parlamentet beklagar att åtskilliga diskussioner och möten i rådet fortfarande äger rum inom stängda dörrar. Parlamentet uppmanar rådet att genomföra en politik för större öppenhet för att öka medborgarnas förtroende för offentliga institutioner. Parlamentet uppmuntrar rådet att offentliggöra vissa möten och handlingar i större utsträckning för att få till stånd en bättre kommunikation med unionsmedborgarna och de nationella parlamenten.

27.  Europaparlamentet noterar resultatet av den offentliga utfrågning om Förenta staternas Foreign Account Tax Compliance Act (FATCA) och dess extraterritoriella inverkan på unionsmedborgarna som utskottet för framställningar höll den 12 november 2019. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen och rådet tycks värdesätta internationella förbindelser med Förenta staterna mer än unionsmedborgarnas rättigheter och intressen, särskilt när det gäller FATCA, och uppmanar dem att ta sitt ansvar och vidta omedelbara och meningsfulla åtgärder till stöd för de berörda medborgarna, vilket parlamentet efterlyste i sin resolution av den 5 juli 2018 om de negativa effekterna av Förenta staternas Foreign Account Tax Compliance Act för EU-medborgare(10).

28.  Europaparlamentet framhåller det viktiga pågående arbetet i utskottet för framställningar för att säkerställa skyddet för djurs välbefinnande i EU. Vikten av denna fråga framgår av det stora antalet framställningar om detta ämne som diskuterades vid utskottets sammanträden under 2019. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att införa en ny strategi på EU-nivå om djurs välbefinnande för att täppa till alla befintliga luckor och säkerställa ett fullständigt och effektivt skydd av djurs välbefinnande genom en tydlig och heltäckande lagstiftningsram som till fullo uppfyller kraven i artikel 13 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmärksammar den gemensamma offentliga utfrågning om en omvärdering av vargbeståndet i EU som utskottet för framställningar höll tillsammans med utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, i samarbete med utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, den 5 december 2019 i syfte att ge uttryck för medborgarnas oro över det rättsliga ramverket till skydd för vargen samt den inverkan som vargen och andra stora rovdjur, till exempel brunbjörnsbeståndet, har på miljön och landsbygdssamhällen. Parlamentet betonar att stora rovdjur inom ramen för habitatdirektivet utgör skyddade arter i de flesta medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja verktygen i den befintliga EU-lagstiftningen för att ta itu med eventuella konflikter när det gäller bevarandet av stora rovdjur som utgör skyddade arter. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram uppdaterade EU-riktlinjer för reglerna om artskydd för att uppnå en tillfredsställande samexistens mellan människor och stora rovdjur i drabbade områden.

29.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att medborgarna kan delta direkt i arbetet med att ta initiativ till lagstiftningsförslag. Parlamentet betonar att det europeiska medborgarinitiativet är ett helt grundläggande verktyg för aktivt medborgarskap och allmänhetens deltagande. Parlamentet välkomnar de nya regler för det europeiska medborgarinitiativet som antogs den 17 april 2019 och som medför ett antal strukturella och tekniska förbättringar i syfte att göra detta verktyg användarvänligare och tillgängligare samt bidra till att öka unionsmedborgarnas deltagande i unionens lagstiftningsprocess. Parlamentet noterar det betydande antalet nya europeiska medborgarinitiativ som registrerades av kommissionen under 2019. Detta visar att medborgarna tar vara på möjligheten att använda verktyg för deltagande i syfte att påverka politikens och lagstiftningens utformning. Parlamentet efterlyser fler informationskampanjer om medborgarinitiativets funktion för att främja unionsmedborgarnas användning av denna resurs. Parlamentet beklagar att de flesta framgångsrika medborgarinitiativ hittills inte har avslutats med ett lagstiftningsförslag från kommissionen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att bemöta medborgarinitiativ så öppet och lyhört som möjligt för att göra detta instrument till en verklig framgång för den europeiska deltagandedemokratin i medborgarnas ögon. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att gå vidare med ett lagstiftningsförslag på grundval av varje framgångsrikt medborgarinitiativ som erhållit Europaparlamentets stöd.

30.  Europaparlamentet påminner om att förbindelserna med Europeiska ombudsmannen enligt parlamentets arbetsordning är ett av ansvarsområdena för utskottet för framställningar. Parlamentet välkomnar sitt givande samarbete med Europeiska ombudsmannen och sitt engagemang i Europeiska ombudsmannanätverket. Parlamentet understryker även de utmärkta förbindelserna mellan Europeiska ombudsmannen och utskottet för framställningar. Parlamentet noterar den nyckelroll som utskottet för framställningar spelade för att se till att de offentliga utfrågningarna av kandidaterna inom ramen för valet av Europeiska ombudsmannen 2019 genomfördes på ett öppet och effektivt sätt.

31.  Europaparlamentet uppskattar Europeiska ombudsmannens regelbundna bidrag till arbetet i utskottet för framställningar under hela året. Det är parlamentets bestämda uppfattning att unionens institutioner, organ och byråer måste säkerställa en konsekvent och ändamålsenlig uppföljning av ombudsmannens rekommendationer.

32.  Europaparlamentet påminner om att webbportalen för framställningar är ett viktigt verktyg för att säkerställa en smidig, effektiv och öppen framställningsprocess. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang dess anpassning till utformningen av Europaparlamentets webbplats (Europarl). Parlamentet påminner om att handlingar såsom föredragningslistor, protokoll och meddelanden från utskottet för framställningar sedan slutet av 2017 automatiskt har laddats upp på portalen, så att medborgarna fått en mer lyhörd, öppen och lättillgänglig portal. Parlamentet betonar att det fortsatt måste till insatser för att göra portalen mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, bland annat genom vidareutveckling som gör det möjligt för framställarna att inge framställningar på de nationella teckenspråken inom EU, så att alla unionsmedborgare kan utöva sin rätt att göra framställningar till Europaparlamentet i enlighet med artiklarna 20 och 24 i EUF-fördraget och artikel 44 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet föreslår att man säkerställer ökad synlighet för webbportalen för framställningar på Europaparlamentets webbplats. Parlamentet anser att rätten att göra framställningar är direkt kopplad till institutionens verksamhet och förtjänar en synlig och lättillgänglig plats på Europaparlamentets webbplats. Parlamentet vill att man undersöker hur användning av stulna eller falska identiteter kan förhindras.

33.  Även om antalet personer som stöder en eller flera framställningar på parlamentets webbportal för framställningar har ökat jämfört med 2018 understryker Europaparlamentet att vissa framställare fortfarande rapporterar om tekniska problem när det gäller att stödja flera framställningar.

34.  Europaparlamentet understryker att instrumentet ePetition utgör en viktig databas för arbetet i utskottet för framställningar, men efterlyser förbättringar och en modernisering av gränssnittet för att göra det lättare att använda och göra det mer tillgängligt.

35.  Europaparlamentet lovordar sekretariatet för utskottet för framställningar för dess effektiva och mycket omsorgsfulla hantering av framställningar, i överensstämmelse med utskottets riktlinjer och arbetsgången för framställningar i Europaparlamentets administration.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas utskott för framställningar och ombudsmän eller liknande behöriga organ.

(1) EUT C 411, 27.11.2020, s. 149. (2) EUT C 449, 23.12.2020, s. 182. (3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43). (4) Rapport antagen den 22 januari 2019. (5) Rapport antagen den 12 november 2019. (6) Yttrande antaget den 21 januari 2019. (7) Yttrande antaget den 20 februari 2019. (8) Antagna texter, P8_TA(2019)0338. (9) Antagna texter, P8_TA(2019)0045. (10) EUT C 118, 8.4.2020, s. 141.