Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av målet om sammanhållning, vilket inrättats i enlighet med artikel 3 i EU-fördraget, i synnerhet den uppåtgående sociala konvergensen,

–  med beaktande av den övergripande sociala klausulen i artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av socialpolitiken enligt artikel 151 och följande artiklar i EUF‑fördraget,

–  med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som avses i artikel 6 i EU-fördraget,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och särskilt dess principer 5 och 6,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner och rekommendationer,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och av dess ikraftträdande i Europeiska unionen den 21 januari 2011 enligt rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(3),

–  med beaktande av Ursula von der Leyens politiska riktlinjer,

–  med beaktande av kommissionens justerade arbetsprogram för 2020,

–  med beaktande av det mål för fattigdom och social utestängning som fastställts i Europa 2020-strategin,

–  med beaktande av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om minimiinkomstens roll när det gäller att bekämpa fattigdom och främja ett samhälle som är öppet för alla i Europa(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om yrkesinspektioner för att förbättra arbetsförhållandena i Europa(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 Ett könsperspektiv på fattigdom(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 november 2018 om situationen för kvinnor med funktionsnedsättning(10),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex,

–  med beaktade av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020 En jämlikhetsunion jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om minimiinkomstpolitik som ett sätt att bekämpa fattigdom(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställningar(13),

–  med beaktande av Internationella fackliga samorganisationens (IFS) globala rättighetsindex(14),

–  med beaktande av rapporterna från Europeiska nätverket mot fattigdom och de relevanta rapporterna från Europeiskt handikappforum och European Roma Grassroots Organisations Network,

–  med beaktande av de målsättningar som fastställts i den europeiska gröna given för att uppnå en rättvis omställning genom att ge tillgång till omskolningsprogram och arbetstillfällen i de nya ekonomiska sektorerna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 januari 2020 Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (COM(2020)0014),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9‑0006/2021), och av följande skäl:

Ökad ojämlikhet och fattigdom

A.  En av EU:s styrkor är dess sociala modell. Den tekniska utvecklingen och den globala trenden med ökande ojämlikhet kräver att denna sociala modell omprövas och anpassas till vår moderna, snabba, komplicerade och oförutsägbara globala miljö.

B.  Enligt Eurostats definition riskerar förvärvsarbetande att hamna i fattigdom när de arbetar över hälften av året och deras årliga disponibla inkomst per konsumtionsenhet är under 60 % av den nationella medianinkomsten för hushåll (efter sociala transfereringar). Enligt de senaste siffrorna från Eurostat riskerade 9,4 % av europeiska arbetstagare att drabbas av fattigdom under 2018(15).

C.  Det finns ojämlikhet inom och mellan medlemsstaterna och den varierar kraftigt. Klyftan i nettoförmögenhet mellan den rikaste percentilen och alla andra ökar. Medan nettotillgångarna per hushåll för de svagaste 20 procenten i länderna i Eurogruppen sjönk 2017 ökade de relativt kraftigt för de starkaste 20 procenten(16), och de svagaste 20 procenten av hushållen hade en nettoskuld på i genomsnitt 4 500 euro medan de rikaste 10 procenten hade nettotillgångar på 1 189 700 euro(17).

D.  De faktorer som bidrar till fattigdom och de ökande skillnaderna i nettoförmögenhet är komplexa och sammanlänkade, och omfattar framför allt löneskillnader, klyftan mellan könen, bristen på bostäder till rimliga priser, diskriminering, låga utbildningsnivåer, tekniska förändringar i arbetslivet och strukturella förändringar på arbetsmarknaden. Produktivitetsökningar utan motsvarande löneökningar gör också att de ekonomiska skillnaderna inom och mellan medlemsstaterna ökar.

E.  Risken att fenomenet med inkomstexkludering ökar bland arbetstagare har framför allt påverkat lågutbildade personer, men även nyutexaminerade (däribland från universitet och högskolor) som ska in på arbetsmarknaden. Inkomstklyftan mellan dem som tjänar mest och minst kommer att öka.

F.  En av sex arbetstagare i EU har låglönejobb, dvs. de tjänar mindre än två tredjedelar av den nationella medianlönen, och denna andel ökar ständigt. De låga lönerna har inte hållit jämna steg med övriga löner i många medlemsstater, vilket har ökat inkomstskillnaderna och förvärrat fattigdomen bland förvärvsarbetande samt minskat låginkomsttagares förmåga att hantera ekonomiska svårigheter.

G.  Nedgången på arbetsmarknaden under den föregående krisen ökade dramatiskt antalet ofrivilligt deltidsanställda, som ofta arbetar i serviceyrken och sektorer på en låg eller lägre tjänstenivå med mycket hög risk för att bli arbetande fattiga.

H.  Jämställdhet mellan kvinnor och män och icke-diskriminering är ett grundläggande värde för Europeiska unionen enligt EU-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

I.  I EU-27 tjänar kvinnor i genomsnitt 15 % mindre än män(18), 9,38 % efter justering för olika orsaker(19). Flera decennier av löneskillnader mellan kvinnor och män har inneburit en pensionsklyfta på 37 % – en situation som skapar en ojämlikhet i ekonomiskt oberoende mellan äldre kvinnor och män.

J.  Den ojämna fördelningen av omsorgsansvar i EU, där kvinnor bär en oproportionerligt stor börda som primära vårdgivare i familjen, kombinerat med begränsad tillgång till barnomsorg och äldreomsorg i vissa medlemsstater, leder till perioder av frånvaro från arbetsmarknaden och därmed till löne- och pensionsklyftor mellan könen. Denna ojämna fördelning av omsorgsansvar och ojämlika löner för arbete som oftast utförs av kvinnor, och den inverkan som avbrott i yrkeslivet har för karriären och pensionen, är alla faktorer som leder till fattigdom bland kvinnor.

K.  År 2017 var risken för fattigdom och socialt utanförskap 23,3 % för kvinnor, högre än för män (21,6 %)(20).

L.  Lönegapet mellan kvinnor och män är i allmänhet mindre för dem som är nya på arbetsmarknaden(21). Lika möjligheter bör fortsätta att främjas för att ytterligare minska ojämlikheten mellan kvinnor och män.

M.  Kvinnor arbetar i betydligt större utsträckning i tjänstesektorn än i industrin, främst inom hälso- och sjukvårdssektorn och den sociala sektorn samt i detaljhandels-, tillverknings-, utbildnings- och affärssektorn, och en allt större andel kvinnor arbetar deltid och har tillfälliga anställningar.

N.   Jämställdhetsintegrering är ett viktigt verktyg i integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i alla EU:s politikområden, åtgärder och insatser, bland annat i arbetsmarknadsåtgärder och sociala åtgärder för att främja lika möjligheter och bekämpa alla former av diskriminering mot kvinnor.

O.   Den europeiska pelaren för sociala rättigheter innehåller rekommendationer om jämställdhet, lika möjligheter och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

P.  I princip 6 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter fastslås att fattigdom bland förvärvsarbetande måste förhindras och att tillräckliga minimilöner måste säkerställas så att arbetstagarnas och deras familjers behov tillgodoses, med hänsyn till nationella ekonomiska och sociala förhållanden, samtidigt som tillgången till sysselsättning och incitament att söka arbete upprätthålls. När en princip i den europeiska pelaren för sociala rättigheter hänvisar till arbetstagare gäller den alla sysselsatta, oberoende av anställningens status, form eller varaktighet.

Q.  Ungdomar har svårt att hitta ett stabilt jobb av god kvalitet med tillsvidareanställning och upplever ofta perioder av långtidsarbetslöshet. I många medlemsstater får arbetsgivare ge yngre arbetstagare lägre lön, vilket diskriminerar yngre arbetstagare. Ungdomar har ofta obetalda praktikplatser utan möjlighet till anställning.

R.  Osäkra anställningar drabbar vissa grupper i större utsträckning än andra, där vissa befolkningsgrupper, såsom romer, har varit överrepresenterade när det gäller atypiska och osäkra låglönejobb. 80 % av romerna och deras barn lever på en inkomst som ligger under respektive nationell gräns för fattigdomsrisk(22), oavsett om de arbetar eller inte. Romerna har drabbats hårt av pandemin och av åtgärderna för att begränsa spridningen(23).

S.  95 miljoner människor (21,7%) i EU riskerar fattigdom och social utestängning, vilket gör att den ekonomiska överlevnaden, den sociala delaktigheten och livskvaliteten(24) för var femte person i världens tredje största ekonomi är hotad. 85,3 miljoner människor (16,9 %) i EU har drabbats av fattigdom eller social utestängning efter sociala transfereringar.

T.  EU:s fattigdomsstatistik visar på stora skillnader när det gäller hur medlemsstaterna lyckats uppnå målet att minska fattigdom och social utestängning.

U.  8,2 miljoner människor har tagit sig ur de kategorier som riskerar fattigdom eller social utestängning jämfört med referensscenariot för 2008, till stor del tack vare att arbetsmarknadsförhållandena förbättrats, att den allvarliga materiella fattigdomen minskat(25) och att färre människor lever i hushåll med mycket låg arbetsintensitet(26) i vissa medlemsstater.

V.  Trots att situationen i vissa medlemsstater har förbättrats avsevärt har EU missat Europa 2020-strategins mål att minska antalet människor (i absoluta tal) som riskerar fattigdom med 20 miljoner fram till 2020 jämfört med 2008.

W.  Vissa kategorier arbetstagare, såsom säsongsarbetare eller vissa gränsarbetare löper särskilt stor risk att bli fattiga förvärvsarbetande och drabbas av social utestängning, och är ofta anställda på kort tid med liten eller ingen anställningstrygghet, inga arbetstagarrättigheter eller inget socialt skydd.

X.  Det finns olika ekonomiska och sociala konsekvenser av otrygga levnads- och arbetsvillkor och av att vara fattig förvärvsarbetande, bland annat sämre subjektivt psykiskt välbefinnande, problem med boende och livsmiljö, dåliga relationer och känsla av social utestängning(27).

Y.  Förvärvsarbetande som drabbas av fattigdom har ofta arbeten med oacceptabla arbetsförhållanden, såsom arbete utan kollektivavtal, överskridande av arbetstiden (28) och arbetsmiljörisker.

Z.  I tider av ekonomisk nedgång har sådana arbetstagare en ännu svagare ställning på arbetsmarknaden.

AA.  Deltidsanställda, och särskilt ofrivilligt deltidsanställda, löper överlag högre risk att drabbas av fattigdom när man kombinerar olika riskfaktorer, däribland att ha låg lön, instabil anställning, vara ensamstående inkomsttagare och ha beroende hushållsmedlemmar(29).

AB.  5,8 % av befolkningen i EU-27 levde i allvarlig materiell fattigdom 2019 och extrem fattigdom förekommer i flera regioner och samhällsgrupper. Denna andel kommer sannolikt att öka markant mot bakgrund av covid-19-pandemin, vilket gör det till ett ännu mer akut problem.

AC.  Energifattigdom är ett särskilt utbrett problem i Europa, där mellan 50 och 125 miljoner människor inte har råd med ordentlig värmekomfort inomhus(30). 11 % av hushållen i EU har inte tillgång till internet(31).

AD.  Fattigdom(32) i hushåll minskar(33) långsamt: Vart fjärde barn under 18 riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning och är således fast i en ond cirkel där generation efter generation missgynnas(34). Ensamstående föräldrar (34,2 %) och storfamiljer drabbas särskilt hårt(35). Familjer med ett barn eller en släkting med funktionsnedsättning löper större risk att drabbas av fattigdom.

AE.  Hyrorna ökar konstant i de flesta medlemsstater. Den alltför höga boendekostnaden(36) i EU är 9,6 %, vilket innebär att människor som bor i dessa hushåll lägger 40 % eller mer av sin disponibla inkomst per konsumtionsenhet på boendet(37). I vissa medlemsstater är boendekostnaderna så höga som 50–90 %(38). Låginkomsthushåll i EU som hyr sin bostad har en medianbostadskostnad på mellan 20 % och 45 % av deras disponibla inkomster.

AF.  En av de största orsakerna till skillnaderna i nettoförmögenhet är förändringar i bostadspriserna. Bristen på bostäder till rimliga priser håller på att bli den största orsaken till ojämlikhet i många medlemsstater.

AG.  Hemlösheten ökar runtom i Europa, där omkring 700 000 personer uppskattas ha varit hemlösa under 2019(39): 70% mer än för tio år sedan(40).

AH.  År 2017 uppskattade man att andelen unga i åldern 18–24 år i Europeiska unionen som riskerade fattigdom trots att de hade anställning låg på 11 % och så högt som 28,2 % i Rumänien(41).

AI.  Fattigdomen bland äldre fortsätter att öka. Fattigdomsrisken bland personer över 65 låg i genomsnitt på 16,1 % (EU-27). Denna andel kommer att fortsätta öka främst beroende på de osäkra och atypiska anställningar som är särskilt vanliga bland äldre(42).

AJ.  Fattigdom bland förvärvsarbetande gör att arbetet förlorar sin grundläggande mening, dvs. att ge de anställda och deras familjer ett anständigt liv, eftersom de hindras från att bli ekonomiskt oberoende.

AK.  I artikel 4 i Europarådets europeiska sociala stadga föreskrivs att alla arbetstagare har rätt till en rättvis lön som är tillräcklig för att de och deras familjer ska ha en rimlig levnadsstandard.

Täckningsgraden för kollektivavtal minskar

AL.  Täckningsgraden för kollektivavtal i OECD-länderna har minskat under de senaste tre årtiondena, från i genomsnitt 46 % till 32 %. I minst 14 EU-medlemsstater arbetar 50% av de anställda utan kollektivavtal. I bara sju medlemsstater är täckningsgraden för kollektivavtal över 80% (43). Nedgången var snabbast i de länder som genomförde strukturella reformer riktade mot kollektivavtal(44).

AM.  Välsamordnade system för kollektivavtal med omfattande täckningsgrad ger goda resultat på arbetsmarknaden, och arbetstagare som omfattas av kollektivavtal har vanligtvis bättre arbetsvillkor och en bättre arbetsmiljö än de som inte gör det.

AN.  Antalet länder runt om i världen där arbetstagare inte har rätt att starta eller ansluta sig till en fackförening ökade från 92 till 107 länder mellan åren 2018 och 2019. Den största ökningen skedde i Europa. 40 % av Europas länder tillåter inte att arbetstagare ansluter sig till fackföreningar, och 68 % bröt mot strejkrätten, medan 50 % bröt mot rätten till kollektiva förhandlingar(45).

AO.  För arbetstagare på landsbygden är det svårare att få facklig representation och förhandla fram lokala och sektoriella kollektivavtal, vilket också beror på sektorn.

AP.  Löneökningen för euroområdet låg under produktionsökningen mellan 2000 och 2016(46). Löneökningen har inte hållit takten med det ökade mervärdet, vilket har befäst den ojämlikhet som redan finns.

AQ.  Kollektiva förhandlingar och sektorsvisa kollektivavtal reglerar både lönenivåer och arbetsförhållanden såsom arbetstid, betald ledighet, semester och möjligheter till kompetensutveckling.

AR.  Starka arbetsmarknadsparter och kollektiva förhandlingar kan ha en positiv inverkan på de allmänna lönenivåerna i Europa, bland annat på minimilönen och medianlönen. Kollektiva förhandlingar säkerställer att arbetstagare blir hörda och respekteras. Det finns bevis för ett positivt samband mellan arbetstagares delaktighet på arbetsplatsen och företagets resultat och intäkter(47).

Fler atypiska och osäkra anställningar

AS.  Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning (50,6 %) var 2017 betydligt lägre än den totala sysselsättningsgraden (74,8 %)(48).

AT.  Personer med funktionsnedsättning löper därför större risk att drabbas av fattigdom som förvärvsarbetande (11 % jämfört med EU-genomsnittet på 9,1 %)(49).

AU.  Endast 20,7 % av kvinnor med funktionsnedsättning och 28,6 % av män med funktionsnedsättning har en heltidsanställning(50).

AV.  I vissa medlemsstater förlorar personer med funktionsnedsättning ofta sina rättigheter till funktionsnedsättning när de börjar arbeta, vilket ökar risken att bli arbetande fattig.

AW.  I vissa medlemsstater har personer med funktionsnedsättning som arbetar i skyddade verkstäder inte nödvändigtvis anställningsstatus, arbetstagarrättigheter eller garanterad minimilön(51).

AX.  Att få personer med funktionsnedsättning in på arbetsmarknaden har visat sig vara ännu svårare i kölvattnet av den ekonomiska krisen(52).

AY.  Andelen arbetstagare som lever i ett hushåll som riskerar fattigdom har ökat från 8 % till 9,4 % på tio år, dvs. med 20,5 miljoner människor(53).

AZ.  Man har sett ett samband mellan ökningen av atypiska anställningsformer och den ökande andelen européer som riskerar att bli arbetande fattiga(54). 16,2 % av dem som arbetar deltid eller har visstidsanställning löper större risk att bli arbetande fattiga än de som har fast anställning (6,1%).

BA.  Utbildningsnivån har stor betydelse för risken att bli arbetande fattig. Risken att drabbas av fattigdom som förvärvsarbetande är betydligt högre för lågutbildade arbetstagare. I vissa medlemsstater riskerar till och med högutbildade arbetstagare att bli arbetande fattiga(55).

BB.  Lönesättningen varierar inom EU.

BC.  Systemen för minimilöner – där sådana finns – varierar kraftigt i omfattning och täckning mellan medlemsstaterna(56). Minimilönesystemen varierar också när det gäller deras absoluta och relativa nivå, och det finns stora luckor i fråga om täckning och tillräcklighet för att säkerställa en rimlig levnadsstandard. Även om dessa skillnader minskar så fort prisskillnaderna har tagits med i beräkningen, så är skillnaderna i köpkraft fortfarande stora(57). Andelen personer med minimilön varierar också kraftigt mellan medlemsstaterna.

BD.  I bara tre medlemsstater ligger minimilönen genomgående över den fastställda fattigdomsgränsen (60 % av bruttomedianen), och i övriga medlemsstater utgör den inget skydd mot fattigdom. Ibland är vissa sektorer, grupper av arbetstagare och arbetsformer inte inkluderade i eller täckta av minimilönesystemen eller kollektivavtal.

BE.  Arbetstagare med minimilön har ofta svårt att få ekonomin att gå ihop. Sju av tio arbetstagare med minimilön har åtminstone ”vissa” svårigheter att få ekonomin att gå ihop jämfört med fem av tio övriga arbetstagare, med stora skillnader mellan medlemsstaterna(58).

BF.  Nedgången i sysselsättning under finanskrisen 2008 ledde till en dramatisk ökning av antalet personer med atypiskt arbete, korttidsarbete och deltidsarbete, inklusive ofrivilligt deltidsarbete(59). Ofrivilliga deltidsanställda arbetar vanligtvis i serviceyrken och sektorer på en låg eller lägre tjänstenivå och tillhör dem som löper störst risk att bli arbetande fattiga. Mer än en tredjedel av de deltidsanställda arbetar ofrivilligt deltid, och varannan har korttidsarbete(60).

BG.  Vanliga tillsvidareanställningar på heltid står för 59 % av den totala sysselsättningen i EU, medan atypiska, och ofta men inte alltid osäkra, anställningar fortsätter att öka(61).

BH.  Korttidsarbete bidrar inte till en utveckling, fortbildning och anpassning av de anställdas kompetenser som stämmer överens med det föränderliga arbetslivet.

BI.  Det är stora skillnader i antalet arbetstagare med otrygga anställningar i EU inom parti- och detaljhandeln, transportsektorn, hotellindustrin, catering(62) samt kultur- och evenemangssektorn.

BJ.  Fattigdom bland förvärvsarbetande kan även drabba unga yrkesverksamma med hög utbildningsnivå, i synnerhet i medlemsstater med hög ungdomsarbetslöshet. Andelen unga med universitetsexamen som är arbetande fattiga är visserligen lägre än bland lågutbildade unga, men andelen är ändå fortsatt hög i vissa medlemsstater. Dessa unga vuxna måste ofta nöja sig med låga löner, orättvisa arbetsvillkor, falskt egenföretagande, atypiska anställningsavtal och till och med odeklarerat arbete(63).

BK.  De främsta skälen till att arbeta via digitala plattformar tycks vara extrainkomster, mer flexibilitet, att få erfarenhet, locka till sig fler kunder och att det saknas möjligheter på den traditionella arbetsmarknaden. Arbete via digitala plattformar är generellt sett positivt när det gäller att integreras på arbetsmarknaden(64). Arbete via digitala plattformar är heterogent och leder till en universallösning som skulle undergräva framväxten av viktiga arbetsformer(65).

BL.  Europeiska arbetsmyndigheten inrättades i juli 2019 i syfte att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att effektivt tillämpa och verkställa den unionsrätt som rör arbetskraftens rörlighet och samordningen av den sociala tryggheten. Europeiska arbetsmyndigheten förväntas nå full operativ kapacitet 2024.

BM.  Trots att kommissionen har meddelat sin avsikt att lägga fram ett förslag om ett europeiskt socialförsäkringsnummer har ännu inget konkret förslag lagts fram.

BN.  Andelen vuxenstuderande i EU var 11,1 % 2018. Målet för 2020 var 15 %(66). Teknik och innovation har stor potential att öppna upp möjligheter, men trots det har mer än 40 % av de vuxna i EU inte grundläggande digitala färdigheter.

De ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin

BO.  Såväl arbetslösheten som osäkra och atypiska anställningar ökade kraftigt under finanskrisen 2008, och även under covid-19-krisen ligger fokus på sociala frågor som förlorade arbetstillfällen, korttidsarbete och hot mot exempelvis små och medelstora företags, små hantverksföretags samt små detaljhandlares och gränsarbetares ekonomiska överlevnad. Medelklassen krymper, klyftan mellan fattiga och rika växer och obalanserna inom och mellan medlemsstaterna förvärras av covid-19-krisen.

BP.  I april 2020, under covid-19-pandemin, minskades arbetstiden för 50 % av arbetstagarna i EU, och mer än en tredjedel (34 %) av dem som arbetade uppgav att den hade minskat ”mycket” och 16 % uppgav att den hade minskat ”lite”(67).

BQ.  75 % av EU:s medborgare anser att deras nuvarande ekonomiska situation är sämre än före covid-19-pandemin, och 68 % rapporterar svårigheter att få ekonomin att gå ihop och 68 % kan inte upprätthålla sin levnadsstandard i mer än tre månader utan inkomst. 16 % av arbetstagarna i EU tror att de antagligen kommer att förlora sina jobb inom kort(68).

BR.  Den ekonomiska kris som orsakats av covid-19-pandemin kan få allvarliga och långvariga konsekvenser på arbetsmarknaden, särskilt för de unga eller för sårbara arbetstagare, eftersom den kan tvinga dem att ta osäkra och atypiska anställningar, vilket kraftigt kommer att försämra arbetsvillkoren och förstärka den befintliga ojämlikheten.

BS.  Covid-19-pandemin kommer därför med största sannolikhet att ha en direkt inverkan genom att den ökar fattigdomen och fattigdomen bland förvärvsarbetande(69), särskilt bland de mest utsatta grupperna i samhället.

BT.  Covid-19-pandemin har visat på behovet av ett mer inkluderande socialt skydd som omfattar alla typer av arbetstagare, särskilt egenföretagare och plattformsarbetare.

BU.  Låglönejobben och höglönejobben fortsätter att öka i antal, samtidigt som antalet medellönejobben minskar. Låglönejobb innebär inte låga kvalifikationer, särskilt inte för plattformsarbetare. Efterfrågan på högutbildade arbetstagare ökar, även för låglönejobben.

1.  Europaparlamentet betonar att EU i enlighet med artikel 31 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har en skyldighet att säkerställa att alla arbetstagare har hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden och vill att man uppmärksammar att fattigdom och utestängning från arbetsmarknaden och samhället förvärrar ojämlikheten och segregeringen. Parlamentet påminner om att kommissionen och medlemsstaterna vid genomförandet av sin politik bör stärka EU:s sociala modell ytterligare och beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för en rimlig levnadsstandard och ett fullgott socialt skydd för alla, samt kampen mot fattigdom och social utestängning.

2.  Europaparlamentet betonar att det i EU-fördraget fastställs att unionen har en grundläggande skyldighet att verka för en hållbar utveckling i Europa som bland annat bygger på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt en hög skyddsnivå. Parlamentet betonar att EU bör bekämpa social utestängning och diskriminering och främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

3.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att inkomstskillnaderna i EU som världsregion är lägre än i vissa andra stora, utvecklade ekonomier, men att de fortfarande utgör ett problem. Parlamentet betonar att stor ojämlikhet är oroande ur rättvisesynpunkt, eftersom djupt rotad ojämlikhet kan leda till ojämlika möjligheter och minska den potentiella tillväxten. Parlamentet understryker att relativt stor ojämlikhet kan kopplas till större fattigdomsrisk, mer uttalad social utestängning och fler personer i ekonomiska svårigheter, och därmed leda till minskad social sammanhållning(70).

4.  Europaparlamentet konstaterar att fattigdomen bland kvinnor varierar avsevärt från en medlemsstat till en annan, men att risken för fattigdom och social utestängning är hög bland äldre kvinnor, ensamstående kvinnor, kvinnor med barn och ensamstående mödrar, flykting- och migrantkvinnor, färgade kvinnor, kvinnor från etniska minoriteter, homosexuella, bisexuella och transsexuella kvinnor samt kvinnor med funktionsnedsättning. Den allmänna trenden är att kvinnor löper större risk att hamna i fattigdom och social utestängning än män (22,8 % i EU under 2018). Parlamentet konstaterar att intersektionella riskfaktorer såsom inaktivitet, brist på barnomsorg och beroende familjemedlemmar gör att vissa kategorier kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom än andra.

5.   Europarlamentet betonar att en av två personer med utomeuropeisk bakgrund löper risk att drabbas av fattigdom och social utestängning, att det är särskilt vanligt med osäkra arbeten bland migrant- och flyktingkvinnor och att fattigdomen bland kvinnor i beroendeställning eller med irreguljär status är extremt hög. Parlamentet betonar att fyra av fem i den romska befolkningsgruppen har inkomster under fattigdomsgränsen och att färre än var femte romsk kvinna (16 år och äldre) yrkesarbetar. Parlamentet betonar att diskriminering i tillgången till och kvaliteten på utbildning och sysselsättning bidrar till denna situation. Parlamentet uppmanar EU att arbeta med medlemsstaterna för att säkerställa ett fullständigt genomförande av europeiska och nationella anställningsnormer, utan någon form av diskriminering, bland annat genom mekanismer för övervakning, klagomål och prövning som är effektiva, oberoende och tillgängliga för alla arbetstagare.

6.  Europaparlamentet påpekar att enligt Eurostat finns det för närvarande 64,6 miljoner kvinnor och 57,6 miljoner män som lever i fattigdom i EU:s medlemsstater, vilket visar att fattigdomen bland kvinnor och män skiljer sig åt. Parlamentet konstaterar att dessa siffror bara visar hur många kvinnor som påverkas och måste utvärderas tillsammans med andra indikatorer, till exempel ålder, förväntad livslängd, inkomstskillnader, lönegap mellan könen, hushållstyp och sociala transfereringar för att förstå dem fullt ut. Parlamentet betonar att kvinnors risk för fattigdom sannolikt underskattas och uppmanar medlemsstaterna att samla in uppgifter om fattigdom på ett sätt som återspeglar en persons hushåll och individuella situation, tillsammans med relevanta jämställdhetsuppgifter, och att göra jämställdhetsanalyser av fattigdomsstatistik och åtgärder mot fattigdom, eftersom man inte kan förutsätta att resurserna är jämt fördelade mellan kvinnor och män i hushållen.

Åtgärder mot ojämlikhet

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppnå målet om jämförbara levnadsvillkor genom uppåtgående social och ekonomisk konvergens, att motverka den ökande ojämlikheten inom och mellan medlemsstaterna och att öka solidariteten. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stärka systemen för kollektivavtal och säkerställa ett socialt minimiskydd och ett socialt trygghetssystem för alla åldersgrupper. Parlamentet betonar att dessa mål kan uppnås genom instrument som inbegriper men inte är begränsat till minimiinkomst, minimilöner och minimipensioner inom den första pelaren(71) i enlighet med varje medlemsstats befogenheter och lagstiftning, och med respekt för Europeiska unionens alla allmänna principer, inbegripet grundläggande rättigheter, proportionalitet, rättssäkerhet, likhet inför lagen och subsidiaritet.

8.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att arbetet för att förhindra och hantera fattigdom bland förvärvsarbetande måste vara en del av det övergripande målet att utrota fattigdomen i Europeiska unionen.

9.  Europaparlamentet anser att tillgången till ekonomiskt rimliga och tillgängliga tjänster (särskilt offentliga tjänster) av god kvalitet är nödvändig för att minska ojämlikheter och fattigdomsnivån. Parlamentet anser därför att medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att garantera tillgång till tjänster av god kvalitet och därmed allmän tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, bostäder till rimliga priser, energiförsörjning och socialt skydd.

10.  Europaparlamentet är övertygat om att principen ”arbete är det bästa skyddet mot fattigdom” inte alltid gäller i dag med låglönesektorer och osäkra arbetsvillkor (inklusive vissa former av atypiskt arbete) som påverkar de sociala trygghetssystemens hållbarhet och tillräcklighet. Parlamentet anser dessutom att effektiva kollektivavtal och effektiva lagstadgade minimilöner, i förekommande fall, är viktiga instrument för att bekämpa fattigdom.

11.  Europaparlamentet påminner om att tillväxt är avgörande för att bekämpa otrygghet och fattigdom. Parlamentet är övertygat om att entreprenörskap måste främjas, inbegripet bland kvinnor och ungdomar. Parlamentet påminner om att små och medelstora företag, som skapar sysselsättning och välstånd och utgör själva ryggraden i den europeiska ekonomin, måste stödjas. Parlamentet påminner om att de ger livskraft till bygder och bidrar till innovation och till skapandet av en konkurrenskraftig, diversifierad och hållbar arbetsmarknad. Parlamentet understryker att EU-lagstiftning bör gynna företag, i synnerhet små och medelstora företag.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja kollektivavtal på grundval av sina skyldigheter enligt ILO-konventionerna och den reviderade europeiska sociala stadgan och sina åtaganden inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sin nationella lagstiftning om den hindrar kollektiva förhandlingar och rätten att organisera sig, förhandla om och sluta kollektivavtal samt att respektera och upprätthålla rätten till rättvisa minimilöner, i förekommande fall.

13.  Europaparlamentet understryker att den tekniska utvecklingen och förändringarna i ekonomins struktur leder till att den ekonomiska verksamheten och de högkvalificerade jobben allt oftare koncentreras till storstadsområden, vilket spär på den sociala och geografiska ojämlikheten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka investeringarna i digital teknik i landsbygdsområden för att stärka de offentliga tjänsterna, förbättra deras kvalitet och effektivitet och skapa nya sätt att leverera tjänster till avlägsna och missgynnade regioner, för att hantera ojämlikhet och skapa bättre arbetstillfällen.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om kompetensagendan. Parlamentet framhåller att en låg utbildningsnivå är en av de underliggande orsakerna till fattigdomen bland förvärvsarbetande, och måste åtgärdas.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera lika tillgång till inkluderande utbildning för alla och att göra mer för att antalet elever med högst grundskoleutbildning ska minska.

16.  Europaparlamentet understryker att högkvalitativ utbildning från tidig ålder, yrkesutbildning, omskolning och kompetenshöjning är avgörande för att minska ojämlikhet och öka arbetstagarnas förmåga att anpassa sig till det föränderliga arbetslivet och underlätta en framgångsrik övergång till arbete.

17.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna till ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare, företag och andra berörda aktörer för att stärka och förbättra utbildningssystemen och deras kvalitet och relevans för arbetsmarknaden och den personliga utvecklingen, bland annat för att ge människor tillgång till livslångt lärande.

18.  Europaparlamentet betonar att den digitala omvandlingen och det ökande antalet högkvalificerade yrken kräver riktade investeringar i livslångt lärande. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda konsekvent och omfattande stöd för att utveckla den digitala kompetens som krävs, även för äldre arbetstagare. Parlamentet efterlyser därför riktade investeringar i digital omskolning och kompetenshöjning för att arbetstagare ska kunna anpassa sig till förändringar och höja sina löner.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda unga en adekvat utbildningsnivå som gör det möjligt för dem att matcha behoven och utmaningarna på arbetsmarknaden, och informera dem om deras arbetsrättsliga och sociala rättigheter så att de inte hamnar i atypiska och osäkra arbeten.

20.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen och medlemsstaterna att i händelse av en konflikt mellan grundläggande ekonomiska friheter och grundläggande sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter, de sistnämnda behandlas på samma sätt som de ekonomiska friheterna på den inre marknaden.

21.  Europaparlamentet efterlyser en övergripande europeisk strategi mot fattigdom med ambitiösa mål för att minska fattigdomen och utrota den extrema fattigdomen i Europa före 2030, i linje med principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och med hänsyn till målen för hållbar utveckling.

22.  Europaparlamentet begär också att kommissionen och medlemsstaterna använder sig av finansiella instrument som ungdomsgarantin och EU-program för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, förbättra ungdomars anställbarhet och uppmuntra dem att ta stabila och säkra arbeten.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta krafttag mot skatteflykt och skattebedrägeri som ett viktigt sätt att minska ekonomisk ojämlikhet i medlemsstaterna och underlätta skatteuppbörden.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sin ram för inrättande och utveckling av kooperativ och sociala företag, som automatiskt lägger större tonvikt vid rättvisa arbetsförhållanden och egenmakt för arbetstagarna.

25.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa initiativ för att främja kvinnors egenmakt genom utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande samt genom tillgång till finansiering, kvinnligt entreprenörskap och kvinnors närvaro i framtidsinriktade branscher för att säkerställa tillgången till högkvalitativ sysselsättning. Parlamentet efterlyser framför allt mer främjande av STEM-ämnen, digital utbildning, artificiell intelligens och finansiella kunskaper för att motverka rådande stereotyper och säkerställa att fler kvinnor kommer in i dessa sektorer och bidrar till utvecklingen av dem.

26.   Europaparlamentet lyfter fram den regelbundna dialogen mellan kvinnor som hotas av fattigdom och beslutsfattare via forum på nationell och regional nivå samt EU-nivå för att övervaka hur effektiva de nuvarande åtgärderna/tjänsterna är och föreslå lösningar.

27.   Europaparlamentet understryker vikten av att säkerställa tillräckliga medel för icke-statliga organisationer och betona deras behov av tillgång till EU-medel för att få till stånd innovativa och effektiva tjänster och bekämpa fattigdom.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att utan dröjsmål lägga fram en barngaranti(72) .

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillgång till godtagbara, tillgängliga, energieffektiva och hälsosamma bostäder till rimliga priser för alla och att göra mer för att främja subventionerat boende, inklusive offentligägda bostäder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka utbytet av bästa praxis kring en effektiv politik för subventionerat boende.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och lokala myndigheter att anta tillfredsställande bostadspolitiska åtgärder, att skapa förutsättningar och stöd för investeringar i subventionerade och bostäder till rimliga priser, och att hantera energifattigdom.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en strategisk EU-ram för nationella strategier mot hemlöshet med tanke på kopplingen mellan fattigdom bland förvärvsarbetande och hemlöshet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta brådskande åtgärder för att förebygga och bekämpa hemlöshet och förhindra tvångsavhysningar.

32.  Europaparlamentet understryker vikten av att öka finansieringen till dem som har det sämst ställt inom ramen för Europeiska socialfonden+, som ett centralt inslag i den europeiska solidariteten och som ett sätt att bidra till kampen mot de värsta formerna av fattigdom i EU, t.ex. livsmedelsbrist och barnfattigdom.

Minimiskydd för levnads- och arbetsvillkoren

33.  Europaparlamentet anser att ett regelverk som syftar till att reglera villkoren för distansarbete i hela EU behövs för att säkerställa rimliga arbets- och anställningsvillkor i den digitala ekonomin, och därigenom bidra till minskad ojämlikhet och hantera problemet med fattigdom bland förvärvsarbetande.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en EU-ram om minimiinkomst.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i aktiva arbetspolitiska åtgärder så att de europeiska arbetstagarna och ekonomierna blir mer motståndskraftiga och arbetstagarna får värdefull kompetens.

36.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till EU-direktiv för att se till att arbetstagare i EU skyddas av adekvata minimilöner som möjliggör en rimlig levnadsstandard.

37.  Europaparlamentet betonar att direktivet bör innehålla tydliga skyddsåtgärder i de medlemsstater där lönerna i regel följer de kollektivavtal som förhandlats fram av arbetsmarknadens parter.

38.  Europaparlamentet påminner om de åtgärder som föreslås i kommissionens politiska riktlinjer för 2019–2024(73), vilka syftar till att säkerställa att arbetstagare i unionen har en skälig minimilön som möjliggör en rimlig levnadsstandard, oavsett var de arbetar.

39.  Europaparlamentet påminner om att det, i enlighet med principen om upprätthållande av skyddsnivån och mer förmånliga bestämmelser, föreskrivs minimistandarder i direktiven om arbetstagares rättigheter, och att det står enskilda medlemsstater fritt att tillhandahålla högre skyddsnivåer och standarder.

40.  Europaparlamentet anser att detta direktiv genom kollektivavtal och lagstadgade minimilöner bör säkerställa att inga arbetstagare eller deras familjer riskerar att drabbas av fattigdom och att alla kan försörja sig på sitt arbete och delta i samhället.

41.  Europaparlamentet understryker att det slutliga direktivet bör garantera att lagstadgade minimilöner – i tillämpliga fall – alltid sätts över fattigdomsgränsen.

42.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter säkerställer minimilöner, i enlighet med nationell praxis, och beaktar deras inverkan på konkurrenskraften, jobbskapandet och fattigdomen bland förvärvsarbetande.

43.  Europaparlamentet betonar att åtgärder måste vidtas för att säkerställa att de kostnader som är nödvändiga för att utföra arbetet inte dras ifrån minimilönerna av arbetsgivaren, såsom logi, kläder, verktyg, personlig skyddsutrustning och annan utrustning.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra den rättsliga ramen om minimiarbetsvillkor för alla arbetstagare, särskilt för arbetstagare med osäkra arbetsvillkor, vilket också ofta är fallet för atypiska arbetstagare i gigekonomin, och att förbättra denna ram genom att åtgärda luckor i lagstiftningen och förbättra befintliga direktiv(74) eller, i förekommande fall, genom att anta nya rättsakter.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa sociala trygghetssystem för alla arbetstagare och uppmanar kommissionen att komplettera och stödja medlemsstaternas insatser när det gäller social trygghet och socialt skydd för arbetstagare.

46.  Europaparlamentet understryker att rörlighet för arbetstagare är nödvändigt för att få ut så mycket som möjligt av de europiska medborgarnas begåvning och deras ambitioner, för att maximera företags och individers ekonomiska prestationer och framgångar och erbjuda många olika möjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avlägsna de befintliga hindren för rörlighet i Europeiska unionen.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att skälig anpassning erbjuds personer med funktionsnedsättning på arbetsplatsen(75).

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa strategier som ökar fattigdomen bland förvärvsarbetande, exempelvis odeklarerad övertid, opålitlig eller oförutsebar planerad arbetstid från arbetsgivarens sida, nolltimmesavtal, odeklarerad ekonomisk verksamhet och den grå ekonomin. Parlamentet påminner om att hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är arbetsgivarens ansvar och att arbetsrelaterad utbildning måste ske under arbetstid.

49.  Europaparlamentet noterar att kommissionens europeiska toppmöte om plattformsarbete, som skulle undersöka möjligheten att förbättra arbetsvillkoren för plattformsarbetare, sköts upp på grund av covid-19-krisen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att hålla detta möte så fort som möjligt.

50.  Europaparlamentet noterar de samhälleliga konsekvenserna av plattformsarbete, dvs. arbetstagare utan arbetstagarrättigheter och socialt skydd, och sociala avgifter och skatter som inte betalas in.

51.  Europaparlamentet noterar kommissionens plan att anta ett lagstiftningsförslag(76) om plattformsarbetare. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att anställningsförhållandet mellan plattformar och arbetstagare anpassas till den nya verkligheten med ett digitaliserat samhälle och en digital ekonomi, och att detta förtydligas genom att låta dessa arbetstagare omfattas av befintlig arbetsrätt och bestämmelser om social trygghet, för att förbättra plattformsarbetarnas arbetsvillkor, kompetens och utbildning och säkerställa förutsägbara arbetstider för dem.

52.  Europaparlamentet betonar att ett EU-lagstiftningsförslag bör säkerställa att plattformsarbetare kan bilda organ som representerar arbetstagarna och organisera sig i fackföreningar för att sluta kollektivavtal.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt införliva och fullt ut genomföra direktivet om balans mellan arbete och privatliv(77).

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa generell tillgång till barnomsorg av hög kvalitet till överkomligt pris, i synnerhet för ensamstående föräldrar, föräldrar till barn med funktionsnedsättning och föräldrar med stora familjer. Parlamentet påminner om att tillgången till barnomsorg är särskilt viktig för arbetssökande och arbetstagare i instabila anställningssituationer, oavsett typ av avtal, samt tillgången till omsorgstjänster för personer med funktionsnedsättning eller omsorgsberoende anhöriga, för att förhindra att arbetstagare med omsorgsansvar fastnar i osäkra arbeten, vilket ofta gör dem till arbetande fattiga.

55.  Parlamentet betonar att bättre alternativ för delad föräldraledighet kan ha positiva effekter på kvinnors sysselsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa att mottagare av ersättningen eller bidraget för föräldraledighet inte hamnar under fattigdomsstrecket.

56.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa överensstämmelse med reglerna om jämställdhet, att ta itu med alla former av diskriminering, särskilt när det gäller löner och arbetsvillkor, att skapa lika möjligheter och att täppa till luckor i lagstiftningen som drabbar missgynnade grupper. Parlamentet vill dessutom att dödläget kring det övergripande antidiskrimineringsdirektivet bryts.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja lika deltagande och lika möjligheter för kvinnor och män på arbetsmarknaden och att ta initiativ för att främja kvinnors tillgång till finansiering, kvinnligt entreprenörskap och kvinnors ekonomiska oberoende.

58.  Europaparlamentet understryker att åtgärder för att hantera löneklyftan mellan kvinnor och män och den efterföljande pensionsklyftan behövs för att hantera fattigdomen bland förvärvsarbetande kvinnor. Parlamentet noterar vikten av att det finns lämpligt ekonomiskt stöd för barnomsorg under mamma- och föräldraledigheten.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att låta ansvaret för vård av barn ingå i pensionssystemen när kvinnor inte kan arbeta och att lämpliga bidrag utbetalas under sådana perioder.

60.  Europaparlamentet betonar att åtgärder för insyn i lönesättningen bör syfta till att åstadkomma lika lön och göra det möjligt för arbetsmarknadens parter att ingå kollektivavtal för att uppnå detta mål.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en handikappstrategi efter 2020 för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning inkluderas fullt ut på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får den kompetens som behövs för ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, och att de omfattas av arbetsrätten, socialt skydd och minimilöner.

62.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta personer med funktionsnedsättning få behålla de bidrag som täcker de merkostnader som funktionsnedsättningen innebär när de kommer in på arbetsmarknaden eller när de överskrider en viss inkomstgräns, eftersom detta bidrar till fattigdom bland förvärvsarbetande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för att hjälpa personer med funktionsnedsättning att övervinna hinder.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att personer med funktionsnedsättning kan utöva sina arbetstagar- och fackföreningsrättigheter på samma sätt som andra.

64.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning(78) till kommissionen att utan dröjsmål lägga fram bindande åtgärder för insyn i lönesättningen i linje med sitt åtagande i jämställdhetsstrategin för 2020–2025(79). Parlamentet anser att dessa åtgärder bör respektera de nationella arbetsmarknadsparternas oberoende fullt ut.

65.  Europaparlamentet insisterar på att insyn i lönesättningen bör vara arbetsgivarens ansvar i både den offentliga och privata sektorn, med vederbörlig hänsyn till små och medelstora företags särdrag, samtidigt som man förhindrar all praxis som gör att principen om lika lön för lika arbete inte kan uppnås.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hantera den fattigdom bland förvärvsarbetande som rör ungdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder mot falskt egenföretagande och exploatering av unga arbetstagare genom låga löner och otydliga eller orättvisa arbetsvillkor, vilket kan leda till fattigdom bland förvärvsarbetande. Parlamentet bekräftar det brådskande behovet av att se över och stärka den europeiska kvalitetsramen för praktikplatser för att inkludera principen om ersättning för praktik bland kvalitetskriterierna, samt att säkerställa adekvat tillgång till sociala trygghetssystem. Parlamentet upprepar att anställning av ungdomar inte bör betraktas som ett sätt att få billig arbetskraft och att unga bör ges rättvisa arbetsvillkor och löner samt normala anställningsavtal, också i enlighet med deras erfarenheter och kvalifikationer.

67.  Europaparlamentet är bekymrat över att antalet atypiska och osäkra anställningar kan öka på grund av covid-19-krisen. Parlamentet betonar att lagstadgade minimilöner bör omfatta alla arbetstagare, inbegripet de kategorier av arbetstagare som för närvarande är exkluderade, exempelvis atypiska arbetstagare.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in mer detaljerad statistik om det ökade antalet osäkra arbeten och vissa former av atypiskt arbete på arbetsmarknaden, och att vidta motåtgärder genom att anpassa och modernisera befintlig arbetsrätt.

69.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas initiativ för att minska osäkra anställningar och få ett slut på bedrägliga metoder som syftar till att sänka löner och undvika sociala avgifter(80), och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag, inom ramen för sina befogenheter, i enlighet med fördragen.

70.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de offentliga arbetsförmedlingarna bör fortsätta att erbjuda så många möjligheter till kvalitativ sysselsättning som möjligt.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fasa ut användningen av nolltimmeavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åtgärda ofrivilligt deltidsarbete och att kämpa för att främja tillsvidareanställning och begränsa användningen av ständigt förnyade visstidsavtal.

72.  Europaparlamentet är övertygat om att arbetsgivare ska bära hela ansvaret för att ge anställda den utrustning, de kläder och den försäkring som de behöver för att utföra sina arbetsuppgifter, utan kostnad för arbetstagarna själva. Parlamentet betonar att arbetsgivare har det fulla ansvaret för de utgifter eller den utbildning som behövs för att de anställda ska kunna utföra sitt arbete.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att EU-lagstiftning om arbetskraftens rörlighet och om samordning av de sociala trygghetssystemen efterlevs, och att framför allt se till att arbetstagarna informeras om sina rättigheter, skyldigheter och rättssäkerhetsgarantier på ett språk som de förstår innan de undertecknar sina avtal(81). Parlamentet uppmanar Europeiska arbetsmyndigheten och medlemsstaterna att övervaka efterlevnaden av tillämplig arbets- och sociallagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta yrkesinspektioner och att involvera Europeiska arbetsmyndigheten i gränsöverskridande situationer.

74.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör säkerställa att de nationella yrkesinspektionerna genomför effektiva och adekvata kontroller och inspektioner, tillhandahåller lämpliga klagomålsmekanismer och upprätthåller rättigheterna för alla arbetstagare, särskilt de med osäkra anställningar och vissa former av atypiskt arbete, och se till att de får tillräcklig finansiering.

75.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det reviderade direktivet om utstationering av arbetstagare följs för att säkerställa ett verkligt skydd för arbetstagare i denna kategori.

76.  Europaparlamentet betonar att övervakning och kontroll är särskilt viktigt när det gäller tredjelandsmedborgare som arbetar inom unionen för att de ska skyddas och inte utsättas för övergrepp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna till ett intensivt samarbete med Europeiska arbetsmyndigheten i detta avseende.

77.  Europaparlamentet efterlyser verkliga kontrollbefogenheter för Europeiska arbetsmyndigheten för att effektivt bekämpa olagliga metoder samt exploatering av och övergrepp på arbetstagare.

78.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens riktlinjer av den 16 juli 2020 om skydd för säsongsarbetare och rådets slutsatser av den 9 oktober 2020 om säsongsarbetare.

79.  Europaparlamentet noterar det stora antal framställningar som utskottet för framställningar har tagit emot, där utskottet uppmärksammas på att avtal om visstidsanställning missbrukas i både den offentliga(82) och privata(83) sektorn, och konstaterar i detta avseende att osäkra anställningar är den vanligaste orsaken till arbetsrelaterad stress. Parlamentet uppmanar kommissionen att behandla dessa framställningar och vidta effektivare åtgärder, i enlighet med sina och medlemsstaternas befogenheter, för att mer ändamålsenligt komma till rätta med fattigdom bland förvärvsarbetande, social utestängning och osäkra anställningar.

80.   Europaparlamentet anser att prostitution är en allvarlig form av våld och exploatering som främst drabbar kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder för att bekämpa prostitutionens ekonomiska, sociala och kulturella orsaker, och att ge stöd åt prostituerade som underlättar deras återintegrering i samhället och arbetslivet.

81.  Europaparlamentet anser att mer tonvikt bör läggas vid värden och åtgärder som främjar arbete och dess samband med en förbättrad livskvalitet, och att sådana värden och åtgärder bör bidra till att förbättra människors sociala och fysiska miljö på ett meningsfullt sätt.

82.  Europaparlamentet välkomnar att mobilitetspaketet har antagits. Parlamentet anser att mobilitetspaketet är ett starkt verktyg som kan användas för att bekämpa social dumpning och fattigdom bland förvärvsarbetande i transportsektorn. Parlamentet efterlyser ett snabbt och fullständigt genomförande av förordning (EU) 2020/1054(84) om körtider, viloperioder och färdskrivare som gäller lastbilsförare i hela Europa. Parlamentet betonar att ytterligare och liknande initiativ måste tas för att hantera social dumpning och fattigdom bland förvärvsarbetande i andra branscher där social dumpning och dåliga arbetsförhållanden förekommer, exempelvis luft- och sjöfartsindustrin.

83.  Europaparlamentet anser att företag bör se praktikplatser som en investering och inte som gratis arbetskraft. Parlamentet påminner om att ungdomar sällan har andra inkomstkällor när de praktiserar. Parlamentet anser att praktikanternas bidrag är värdefullt och nödvändigt och att de förtjänar betalning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avskaffa oavlönade praktikplatser och att garantera praktikplatser av hög kvalitet med rimlig lön.

84.  Europaparlamentet anser att unga vuxna arbetstagare bör få lön som bygger på deras erfarenhet och att de inte bör diskrimineras genom att få betydligt lägre lön baserat enbart på deras ålder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att därför avskaffa lagstadgade löner under miniminivå för unga vuxna arbetstagare.

Kollektivavtal

85.  Europaparlamentet konstaterar att oberoende arbetsmarknadsparter är värdefullt och betonar behovet av att säkerställa detta i varje medlemsstat och att övervaka efterlevnaden på EU-nivå. Parlamentet noterar kommissionens förslag(85) att skydda och stärka systemen för kollektivavtal på nationell nivå, särskilt på sektorsnivå.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av ESF+ för att bygga upp arbetsmarknadens parters kapacitet med målet att öka kollektivavtalen i Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta de institutioner och mekanismer som behövs för att stödja kollektivavtal, med särskild fokus på sektorsvisa kollektivavtal. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samråda med och involvera nationella arbetsmarknadsparter i lagstiftningen när detta är relevant.

87.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att medlemsstaterna ska vidta åtgärder som skapar förutsättningar för kollektivavtal där täckningsgraden är mindre än 70 % (86) av arbetstagarna. Parlamentet betonar att arbetsmarknadens parter måste involveras i beslutsprocessen för att inleda sådana åtgärder. Parlamentet anser att åtgärder som vidtas i detta avseende inte får inkräkta på arbetsmarknadsparternas oberoende.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och medlemsstaterna att säkerställa arbetstagarnas rätt att organisera sig och förhandla om och sluta kollektivavtal, och att vidta omedelbara åtgärder när denna rätt åsidosätts.

89.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att fackföreningar har tillgång till arbetsplatsen, även vid distansarbete, i syfte att organisera sig, utbyta information och samråda.

90.  För att förhindra konkurrens på bekostnad av löner uppmanar Europaparlamentet med kraft kommissionen att förbättra direktiven om offentlig upphandling(87) så att endast de som inte undergräver befintliga kollektivavtal får lämna anbud. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa efterlevnad, kontroll och upprätthållande.

91.  Europaparlamentet noterar att digitaliseringen och globaliseringen har lett till att egenföretagande och olika former av atypiskt arbete har ökat betydligt. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att bedöma om det är nödvändigt att anta åtgärder på EU-nivå som gör det möjligt för enskilda egenföretagare att förena sig och sluta kollektivavtal, liksom dess åtagande att vid behov föreslå regeländringar, och det nyligen genomförda offentliga samrådet i detta avseende. Parlamentet väntar på att konsekvensbedömningen av de första alternativen för framtida åtgärder ska offentliggöras. Parlamentet betonar att detta inte får användas för att fördröja andra initiativ från kommissionen som syftar till att hantera falskt egenföretagande och säkra rättigheter för atypiska arbetstagare.

92.  Europaparlamentet anser att varje arbetstagare måste ha tillgång till en fullständig översikt över vem deras arbetsgivare är och vilka deras löne- och arbetsrelaterade rättigheter är, antingen i enlighet med sektorns kollektivavtal eller med nationell lagstiftning. Parlamentet anser att denna information bör vara tillgänglig för yrkesinspektionerna. Parlamentet menar att det skulle kunna vara i form av ett särskilt id-kort för gränsarbetare, vilket redan har visat sig vara effektivt i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta avseende att snabbt införa ett digitalt europeiskt socialförsäkringsnummer. Parlamentet anser att ett europeiskt socialförsäkringsnummer mycket väl skulle kunna fungera som en kontrollmekanism både för enskilda individer och berörda myndigheter, för att garantera att ersättningen från socialförsäkringen betalas ut i enlighet med reglerna, och för att bekämpa socialförsäkringsbedrägeri.

Sociala konsekvenser av covid-19-pandemin

93.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera på EU-nivå för att utöka stödet till de små och medelstora företag som leds av kvinnor under och efter krisen.

94.  Europaparlamentet framhåller att covid-19-krisen har fått stora konsekvenser för arbetstagare och missgynnade personer. Parlamentet understryker att de politiska reaktionerna på pandemin måste ha människan i fokus och bygga på global solidaritet. Parlamentet insisterar på att åtgärder för att bekämpa fattigdom och fattigdom bland förvärvsarbetande är särskilt viktiga och bör åstadkomma en snabb, rättvis och grön återhämtning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett tillfredsställande skydd för alla utsatta arbetstagare under pandemin och att arbeta tillsammans med arbetsmarknadens parter för att utveckla effektiva, praktiska och rättvisa lösningar på de utmaningar som pandemin har medfört. Parlamentet erinrar i detta avseende om att en tillräcklig andel av de ytterligare resurser som gjorts tillgängliga inom ramen för React-EU bör användas för att öka tillgängligheten till medel från fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) för att därmed hjälpa de mest behövande. Parlamentet understryker också vikten av att säkerställa att ESF+ tilldelas tillräckliga medel i den fleråriga budgetramen.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma de ekonomiska konsekvenserna av systemen för korttidsarbete för de personer som sägs upp eller permitteras, och de sociala konsekvenserna för personer i en otrygg situation. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att systemen för korttidsarbete inte är desamma i alla medlemsstater och att ersättningen varierar kraftigt, där anställda med låg ersättning löper särskild risk att bli arbetande fattiga. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att därför skydda arbetstagare så att de kan behålla sina arbeten, bland annat genom att tillhandahålla ekonomiskt stöd, t.ex. genom system för korttidsarbete, och stöd till personer med osäkra anställningar och vissa former av atypiskt arbete, och att överväga ekonomiskt stöd till vissa typer av enskilda egenföretagare som har förlorat sin ekonomiska bas på grund av krisen. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att skydda människor med en otrygg livssituation.

96.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreslå minimistandarder för sina respektive nationella arbetslöshetsförsäkringssystem och minimitrygghetssystem i form av rättsliga regelverk för en förbättrad social trygghet för Europas arbetstagare och invånare.

97.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att undvika att ofrivilliga deltidsanställningar ökar som en följd av covid-19-pandemin.

98.  Europaparlamentet påminner om de oroväckande rapporter om överträdelser av gränsarbetares och säsongsarbetares rättigheter i fråga om deras arbets- och levnadsvillkor, som har kommit under krisen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åtgärda missbruk och skydda de säsongsarbetares och gränsarbetares rättigheter som är anställda i underleverantörs- och försörjningskedjan. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att säkerställa bostäder till rimliga priser för arbetstagare, utan att kostnaderna för dessa dras från deras löner.

99.  Europaparlamentet betonar att covid-19-krisen har visat hur viktig sysselsättningen är inom de yrken som har identifierats som systemviktiga för vår ekonomi och vårt samhälle. Parlamentet påminner om att i vissa medlemsstater är många av de som arbetar i frontlinjen lågavlönade, undervärderade och underbetalda, och de får ofta stå ut med otrygga arbetsvillkor, delvis på grund av bristande hälsoskydd och socialt skydd. Parlamentet betonar att dessa yrken är kvinnodominerade. Parlamentet framhåller vikten av uppåtgående konvergens när det gäller vård och omsorg.

100.  Europaparlamentet betonar att för att hantera större chocker bör medlemsstaterna anta långsiktiga strategier som bevarar sysselsättningen och arbetstagarnas kompetens och minskar pressen på de nationella offentliga finanserna.

101.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en vårdstrategi för EU där man beaktar de sociala effekterna för dem med vårdansvar, som till oproportionerligt stor del är kvinnor. Parlamentet betonar att en sådan strategi bör kräva betydande investeringar i vårdekonomin, stärkta åtgärder för att balansera arbetsliv med vårdansvar under en persons hela liv samt lösningar på arbetskraftsbrister, i synnerhet genom utbildning, erkännande av färdigheter och bättre arbetsförhållanden i dessa sektorer.

102.  Europaparlamentet ser fram emot kommissionens kommande förslag om ett långsiktigt europeiskt system för arbetslöshetsåterförsäkring, med tanke på att uppsägningarna med största sannolikhet kommer att öka. Parlamentet begär att detta förslag ska omfatta länder i Ekonomiska och monetära unionen (EMU), och att de länder som inte ingår i EMU ska ges möjlighet att ansluta sig.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mildra de allvarligaste effekterna av covid-19 genom riktat stöd på EU-nivå och nationell nivå och att anslå tillräckliga medel. Parlamentet välkomnar i detta avseende skapandet av instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure) och uppmanar medlemsstaterna att snabbt genomföra det. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att ekonomiskt stöd inte ges till företag som är registrerade i de länder som anges i bilaga 1 till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att stödmottagarna respekterar de grundläggande värden som fastställs i fördragen och att företag som får offentligt ekonomiskt stöd skyddar arbetstagarna, garanterar rimliga arbetsvillkor, respekterar fackföreningar och tillämpliga kollektivavtal, betalar sin skatt och avstår från aktieåterköp eller utbetalning av bonusar till chefer eller utdelningar till aktieägare.

104.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att investera i ökad bredbandstillgång, distansutbildning och distanslärande i de landsbygdsområden som riskerar avfolkning och generationsfattigdom.

105.  Europaparlamentet föreslår att proaktiva åtgärder vidtas för att motverka en potentiellt hög arbetslöshet genom åtgärder på EU-nivå och nationell nivå och nationella sysselsättningsprogram, samt att främja en grön, digital, social, hållbar och rättvis omställning där ingen lämnas utanför, genom investeringar i nya, hållbara och tillgängliga arbetstillfällen av god kvalitet, omskolningsprogram, framtidsorienterad infrastruktur, innovation och digitalisering. Parlamentet anser att särskild hänsyn bör tas till främjande av ungdomars sysselsättning.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med krisens konsekvenser och att underlätta omställningen genom att ta hänsyn till regionala särdrag, och därmed garantera en snabb fördelning av tillgängliga medel, till exempel genom utbildning i framtidsorienterade jobb, kompetenshöjning och omskolning och genom att i detta syfte vidareutveckla ESF+ ekonomiskt.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att framför allt övervaka sektorer som kännetecknas av mycket otrygga anställningsförhållanden, för att förebygga att arbetstagare utnyttjas, exempelvis de med tillfällig anställning i jordbrukssektorn, där säsongsarbetare konfronteras med orimliga arbetsvillkor som i vissa fall strider mot arbetstagarrättigheterna, men även mot arbetstagarnas grundläggande rättigheter.

108.  Europaparlamentet betonar att låginkomsttagare löper högre risk att exponeras för covid-19 eftersom de arbetar i sektorer med betydligt mer mänsklig kontakt, exempelvis omsorgs- och transportsektorerna, eller börjar arbeta via digitala plattformar utan möjlighet till distansarbete. Parlamentet är starkt kritiskt till genomförandeperioden för klassificeringen av covid-19 i direktivet om biologiska agens(88). Parlamentet efterlyser en omedelbar översyn av direktivet om biologiska agens i syfte att anpassa det till globala pandemier och andra extraordinära omständigheter för att så snabbt som möjligt säkra ett fullständigt skydd av arbetstagare mot risken för exponering.

109.  Europaparlamentet understryker att låginkomsttagare ofta arbetar i sektorer med hög risk för fysiska skador, vilket långsiktigt kan påverka deras fysiska och psykiska välbefinnande och deras framtida försörjningsförmåga. Parlamentet anser att den nuvarande arbetsmiljölagstiftningen inte fokuserar tillräckligt på förebyggande av arbetsskador. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt föreslå en ny strategisk ram för arbetsmiljö efter 2020 och uppmanar kommissionen i detta avseende att identifiera de utmaningar som arbetstagare i låglönesektorer står inför och lägga fram instrument så att de kan hantera dem. Strategin måste innehålla ett fokus på plattformsarbetare och arbetstagare med olika former av atypiskt arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att ändra direktiv 2004/37/EG(89) för att se över och utvidga omfattningen av gränsvärdena för exponering på arbetsplatsen för ett antal carcinogener eller mutagena ämnen.

110.  Europaparlamentet understryker att arbetsrelaterad stress förekommer ofta i låginkomstsektorer. Parlamentet anser att arbetsrelaterad stress måste vara en huvudprioritering i den europeiska arbetsmiljölagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i nära samarbete med nationella arbetsmarknadsparter föreslå ett direktiv om arbetsrelaterad stress med riktlinjer för företag om hur de ska hantera arbetsrelaterade stressfaktorer och krav på att alla företag utarbetar en företagspolicy om arbetsrelaterad stress.

111.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att säkerställa att genomförandet av återhämtningsplanen för Europa syftar till att utrota fattigdom och socioekonomisk ojämlikhet och är baserad på en effektiv mekanism med mål och referensmått som gör att man på ett korrekt sätt kan mäta de framsteg som har gjorts. Parlamentet framhåller att Europaparlamentet måste involveras fullt ut i både förhands- och efterhandsgranskningar av återhämtningsplanen och att alla valda ledamöter måste ges en formell roll för att säkerställa en fullt demokratisk och öppen utvärderings- och genomförandeprocess.

o
o   o

112.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35. (2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (3) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (4) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 11. (5) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 8. (6) Antagna texter, P9_TA(2020)0176. (7) EUT C 366, 27.10.2017, s. 19. (8) EUT C 482, 23.12.2016, s. 31. (9) EUT C 76, 28.2.2018, s. 93. (10) EUT C 363, 28.10.2020, s. 164. (11) EUT C 346, 27.9.2018, s. 156. (12) Antagna texter, P9_TA(2020)0054. (13) EUT C 334, 19.9.2018, s. 88. (14) https://www.ituc-csi.org/ituc-global-rights-index-2019. (15) https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/sdg_01_41/default/table?lang=en (16) Household Finance and Consumption Network, The Household Finance and Consumption Survey: Results from the 2017 wave, ECB:s statistikdokument serie nr 36, mars 2020, s. 25. https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/scpsps/ecb.sps36~0245ed80c7.en.pdf?bd73411fbeb0a33928ce4c5ef2c5e872. (17) Household Finance and Consumption Network, The Household Finance and Consumption Survey: Wave 2017 – Statistical tables, juni 2020, s. 5. https://www.ecb.europa.eu/home/pdf/research/hfcn/HFCS_Statistical_Tables_Wave_2017.pdf?656f4e10de45c91c3c882840e9174eac. (18) https://www.europarl.europa.eu/news/sv/headlines/society/20200227STO73519/lonegapet-mellan-konen-i-europa-fakta-och-statistik-grafik. (19) Justering är en statistisk metod som gör det möjligt att jämföra befolkningsgrupper genom att hänsyn tas till skillnader i fördelningen av olika faktorer (verksamhetssektor, ålder, yrke osv.) mellan dessa befolkningsgrupper. Den ojusterade löneskillnaden mellan män och kvinnor beräknas som den relativa skillnaden mellan kvinnors och mäns genomsnittliga timlön. Den ger en enkel indikator på ojämlika löner, vilket förklarar varför politiska beslutsfattare använder den i så stor utsträckning Den ojusterade löneskillnaden mellan män och kvinnor omfattar emellertid både den eventuella diskrimineringen mellan män och kvinnor när det gäller ”ojämlik lön för lika arbete” och effekterna av skillnader i mäns och kvinnors genomsnittliga egenskaper på arbetsmarknaden.https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/aid_development_cooperation_fundamental_rights/report-gender-pay-gap-eu-countries_october2018_en_0.pdf. (20) https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/EDN-20181017-1?inheritRedirect=true (21) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Gender_pay_gap_statistics#Gender_pay_gap_much_lower_for_young_employees. (22) https://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/fra-2016-eu-minorities-survey-roma-selected-findings_sv.pdf. (23) http://ergonetwork.org/2020/04/eu-recovery-plan-the-case-of-roma/. (24) Livskvalitet är föreställningen om människors välfärd (välbefinnande) mätt utifrån sociala indikatorer snarare än kvantitativa mått av inkomst och produktion (källa: Eurostat). (25) Med materiell fattigdom avses ett tillstånd av ekonomisk påfrestning, definierat som den påtvingade oförmågan (snarare än valet att inte göra det) att betala oväntade utgifter eller ha råd med en veckas semester utanför hemmet, en måltid med kött, kyckling eller fisk varannan dag, lämplig uppvärmning av en bostad eller varaktiga varor som tvättmaskin eller färg-tv. Allvarlig materiell fattigdom å andra sidan avser oförmågan att ha råd med minst 4 av följande 11 kategorier: låne- eller hyreskostnader, hushållsräkningar, avbetalningar på köp eller betalningar på andra lån, en veckas årlig semester, måltider innehållande kött, fisk eller protein varannan dag, oförutsedda utgifter, telefon (inklusive mobiltelefon), färg-tv, tvättmaskin, bil, värme (https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Quality_of_life_indicators_-_material_living_conditions#General_overview). (26) Indikatorn ”Boende i hushåll med mycket låg arbetsintensitet” definieras som antalet personer som bor i ett hushåll där personerna i arbetsför ålder arbetat mindre än 20 % av sin totala potential under de föregående tolv månaderna. Arbetsintensiteten i ett hushåll är förhållandet mellan det totala antal månader som alla personer i arbetsför ålder i hushållet har arbetat under inkomstreferensåret och det totala antalet månader som samma personer teoretiskt sett skulle ha kunnat arbeta under samma period. En person i arbetsför ålder är en person i åldern 18–59 år, exklusive studerande mellan 18 och 24 år. Hushåll som endast består av barn, av studerande under 25 år och/eller personer över 60 år undantas helt från beräkningen av indikatorn. (27) Eurofound, In-work poverty in the EU, 5 september 2017. (28) Enligt definitionen i arbetstidsdirektivet, EUT L 299, 18.11.2003, s. 9. (29) Eurofound, In-work poverty in the EU, 5 september 2017. (30) https://ec.europa.eu/energy/content/introduction-5_en. (31) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Digital_economy_and_society_statistics_-_households_and_individuals/sv. (32) Ett hushåll definieras i samband med undersökningar om sociala villkor som en hushållsenhet eller, driftsmässigt, som en social enhet med gemensamma arrangemang, med delade hushållsutgifter eller dagliga behov, med ett delat gemensamt boende. Ett hushåll omfattar antingen en person som lever ensam eller en grupp människor, inte nödvändigtvis besläktade, som bor på samma adress och har ett gemensamt hushåll, dvs. som delar minst en måltid per dag eller delar ett vardagsrum. (33) https://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/10163468/3-16102019-CP-EN.pdf/edc3178f-ae3e-9973-f147-b839ee522578. (34) Eurostat, EU statistics on income and living conditions (EU-SILC) methodology – 2011 intergenerational transmission of disadvantages( https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/EU_statistics_on_income_and_living_conditions_(EU-SILC)_methodology_-_2011_intergenerational_transmission_of_disadvantages). (35) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Quality_of_life_indicators_-_material_living_conditions#General_overview. (36) Andelen invånare som bor i ett hushåll där de totala boendekostnaderna (netto efter bostadsbidrag) utgör mer än 40 % av hushållets totala disponibla inkomst (netto efter bostadsbidrag). (37) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Housing_statistics#Housing_affordability. (38) https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tessi163/default/table?lang=en. (39) https://www.europarl.europa.eu/news/en/agenda/briefing/2020-01-13/11/housing-urgent-action-needed- to-address-homelessness-in-europe. (40) https://www.feantsa.org/public/user/Resources/magazine/2019/Spring/Homeless_in_Europe_magazine_-_Spring_2019.pdf; https://www.feantsa.org/en/news/2020/07/23/fifth-overview-of-housing-exclusion-in-europe-2020. (41) https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/DDN-20190122-1?inheritRedirect=true. (42) https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tessi012/default/table?lang=en. (43) OECD, Visser (2016) ICTWSS- databasen. https://www.etuc.org/en/document/etuc-reply-first-phase-consultation-social-partners-under-article-154-tfeu-possible-action, s. 6, nr 15. (44) Eurofound, Industrial relations: Developments 2015-2019, 11 december 2020. (45) https://www.ituc-csi.org/IMG/pdf/2019-06-ituc-global-rights-index-2019-report-en-2.pdf. (46) OECD, Negotiating Our Way Up: Collective Bargaining in a Changing World of Work, 18 november 2019, Figur 3.10, s. 125. (47) Van den Berg, A., Grift, Y., van Witteloostuijn, A., The effect of employee workplace representation on firm performance: a cross-country comparison within Europe, forskningsrapport 2013-008, ACED 2013-016, Antwerpens universitet, april 2013. (48) https://www.europarl.europa.eu/news/sv/headlines/society/20200604STO80506/parlamentet-efterlyser-en-ambitios-ny-handikappstrategi. (49) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/pdfscache/34425.pdf. (50) Jämställdhetsindex 2019. (51) https://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2014_2019/documents/empl/dv/empl20141120-wss-people-disabilities-/empl20141120-wss-people-disabilities-en.pdf. (52) Eurostat, Statistics Explained, Europe 2020 indicators – poverty and social exclusion, 11 juni 2020 (https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Archive:Europe_2020_indicators_-_poverty_and_social_exclusion&oldid=394836). (53) https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=89&furtherNews=yes&langId=en&newsId=9378. (54) Eurofound, In-work poverty in the EU, 5 september 2017. (55) https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/ilc_peps04/default/table?lang=en. (56) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Minimum_wage_statistics. (57) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Minimum_wage_statistics#Minimum_wages_expressed_in_purchasing_power_standards. (58) Eurofound, Minimum wages in 2020: Annual review, 4 juni 2020. (59) ETUI, Benchmarking Working Europe 2019, kapitlet Labour market and social developments, 2019. https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=89&furtherNews=yes&langId=en&newsId=9378. (60) https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/587285/IPOL_STU%282016%29587285_‌EN.pdf. (61) Eurofound, In-work poverty in the EU, 5 september 2017 (https://www.eurofound.europa.eu/publications/report/2017/in-work-poverty-in-the-eu). (62) https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/DDN-20200511-1. (63) https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/DDN-20200511-1. (64) https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef18001en.pdf. (65) https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef18001en.pdf. (66) https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/DDN-20190517-1. (67) Eurofound, Living, Working and COVID-19 dataset, 28 september 2020 (http://eurofound.link/covid19data). (68) Eurofound, Living, Working and COVID-19 dataset, 28 september 2020 (http://eurofound.link/covid19data). (69) https://www.worldbank.org/en/topic/poverty/brief/projected-poverty-impacts-of-COVID-19. (70) Sysselsättning och social utveckling i Europa 2019 https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=8219). (71) Den ”första pelaren” i en typisk trepelarstrategi för pensioner består av lagstadgade offentliga pensioner som förvaltas av staten och som vanligtvis finansieras genom socialförsäkringsavgifter och/eller allmänna skatteintäkter på grundval av fördelningsnyckeln. Källa: Utredningstjänstens briefing, European Union pension systems: adequate and sustainable?, november 2015. (72) I enlighet med sin resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet med särskilt fokus på barnfattigdom (EUT C 366, 27.10.2017, s. 19), och Europeiska kommissionens politiska riktlinjer för 2019–2024: ”För att stödja alla barn som behöver det kommer jag att skapa den europeiska barngarantin, som bygger på en idé från Europaparlamentet”. (73) En ambitiösare union – Min agenda för Europa, Europeiska kommissionens politiska riktlinjer för 2019−2024. (74) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (EUT L 186, 11.7.2019, s. 105). (75) Tillhandahållandet av skälig anpassning är en skyldighet enligt EU-direktivet om likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16) och artikel 5 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. (76) Bilagor till kommissionens arbetsprogram 2021 (COM(2020)0690), politiskt mål nr 9 i avsnittet Europa rustat för den digitala tidsåldern. (77) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (EUT L 188, 12.7.2019, s. 79). (78) Resolution av den 30 januari 2020 om lönegapet mellan kvinnor och män, punkt 2 (Antagna texter, P9_TA(2020)0025). (79) Enligt strategin skulle kommissionen ha lagt fram bindande åtgärder för insyn i lönesättningen före utgången av 2020. (80) Till exempel att etablera dotterbolag (eller brevlådeföretag) och/eller bemanningsföretag i medlemsstater med lägre löner enbart i syfte att anlita utstationerade arbetstagare i stället för lokala. (81) I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (EUT L 186, 11.7.2019, s. 105). (82) Bland annat framställningarna nr 0240/18, 0328/18, 0365/18, 0374/18, 0396/18, 0419/18, 0829/2018, 0897/2018, 1161/2018, 0290/19, 0310/2019, 0335/2019, 0579/19, 0624/19, 0652/19, 0683/2019, 0737/2019, 1017/19, 1045/2019, 1241/2019, 1318/2019 och 0036/2020. (83) Bland annat framställningarna nr 1378/2013, 0019/2016, 0020/2016, 0021/2016, 0099/2017, 1162/2017, 0110/2018 och 0335/2019. (84) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1054 av den 15 juli 2020 om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (EUT L 249, 31.7.2020, s. 1). (85) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 28 oktober 2020 om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (COM(2020)0682). (86) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 28 oktober 2020 om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (COM(2020)0682). (87) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1). Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65). Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243). (88) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet (EGT L 262, 17.10.2000, s. 21). (89) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (EUT L 158, 30.4.2004, s. 50).