Europaparlamentet fattar detta beslut,

–  med beaktade av begäran om upphävande av immuniteten för João Nuno Lacerda Teixeira de Melo, som ingavs den 6 februari 2020 av Tribunal Judicial da Comarca de Braga, Juízo de Instrução Criminal de Guimarães, 2.º Juízo [distriktsdomstolen i Braga, förundersökningskammaren i Guimarães, andrakammaren], inom ramen för ett pågående straffrättsligt förfarande sedan enskilt åtal väckts vid samma domstol (förfarande nr 1039/17.2T9VNF), och som tillkännagavs i kammaren den 9 mars 2020,

–  efter att ha hört Nuno Melo i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011, 17 januari 2013 och 19 december 2019(1),

–  med beaktande av artikel 157.2 i Republiken Portugals konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0024/2021), och av följande skäl:

A.  Den i förfarandet behörige domaren har begärt upphävande av Europaparlamentsledamoten Nuno Melos immunitet för att denne ska kunna delta i egenskap av drabbad/målsägande i alla åtgärder som krävs för att fastställa sanningen i föreliggande mål eller i andra pågående eller kommande mål med anknytning till det föreliggande målet och med samma parter inblandade.

B.  Utredningen rör inte yttranden som Nuno Melo gjort eller röster som han avlagt under utövandet av sitt ämbete i enlighet med artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

C.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter på sin egen medlemsstats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas ledamöterna i den medlemsstatens parlament.

D.  Enligt artikel 157.2 i Republiken Portugals konstitution krävs församlingens godkännande för att en parlamentsledamot ska kunna höras som vittne eller misstänkt. I samma punkt preciseras emellertid att godkännandet ges automatiskt när det föreligger allvarliga och samstämmiga indicier på att ett uppsåtligt brott begåtts som bestraffas med mer än tre års fängelse.

E.  Nuno Melo inledde det föreliggande målet genom att väcka straffrättslig talan mot João Quadros för sakförhållanden som prima facie kan sammanföras som flera fall av förtal och förolämpning, straffbara gärningar enligt artiklarna 180.1, 181.1, 183.1 a och 183.2 i den portugisiska strafflagen.

F.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet för rättsliga frågor genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

G.  Enligt artikel 5.2 i arbetsordningen är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

H.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden som rör verksamhet som bedrivs inom ramen för utövandet av det parlamentariska ämbetet och som inte kan skiljas från detta.

I.  Parlamentet har i detta fall inte kunnat slå fast att det rör sig om fumus persecutionis, det vill säga faktiska omständigheter som visar att de ifrågavarande rättsliga åtgärderna har inletts i avsikt att skada ledamotens politiska verksamhet och, i och med detta, Europaparlamentets verksamhet.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Nuno Melos immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de portugisiska myndigheterna och till Nuno Melo.

(1) Domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23, domstolens dom av den 19 december 2019, Jungqueras Vies, C-502/19, ECLI:EU:C:2019:1115.