Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2021 om en ny EU–Afrika-strategi – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling (2020/2041(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25, 26 och 27 september 2015 och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015, Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, liksom de 17 målen för hållbar utveckling,
– med beaktande av Addis Abeba-agendan från 2015 om utvecklingsfinansiering,
– med beaktande av det nya europeiska samförståndet om utveckling Vår värld, vår värdighet, vår framtid, som undertecknades den 7 juni 2017,
– med beaktande av Parisavtalet från 2015 om klimatförändring (Parisavtalet),
– med beaktande av Agenda 2063, som Afrikanska unionen (AU) antog den 31 januari 2015 vid det 24:e ordinarie sammanträdet för Afrikanska unionens stats- och regeringschefer i Addis Abeba,
– med beaktande av den gemensamma Afrika–EU-strategin, som antogs i Lissabon den 9 december 2007,
– med beaktande av Abidjanförklaringen, resultatet av det fjärde ungdomstoppmötet mellan Afrika och Europa, som antogs den 11 oktober 2017,
– med beaktande av slutsatserna från det femte toppmötet mellan Afrikanska unionen och Europeiska unionen i Abidjan den 29–30 november 2017,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2018 med titeln Meddelande om en ny allians mellan Afrika och EU för hållbara investeringar och arbetstillfällen: Nästa steg i vårt partnerskap för investeringar och arbetstillfällen (COM(2018)0643),
– med beaktande av slutsatserna från de fyra arbetsgrupper för den digitala ekonomin, energi, transporter respektive jordbruk som inrättats inom ramen för den nya alliansen,
– med beaktande av den gemensamma kommunikén av den 27 februari 2020 från det tionde sammanträdet med ledamöterna från Europeiska kommissionen och Afrikanska unionens kommission,
– med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 9 mars 2020 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik med titeln Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004) och rådets slutsatser i ärendet av den 30 juni 2020,
– med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter och Maputoprotokollet,
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av den internationella konventionen om barnets rättigheter av den 20 november 1989,
– med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020‑2024,
– med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning av den 13 december 2006,
– med beaktande av EU:s handikappstrategi för 2010–2020 och EU:s förstärkta agenda om rättigheter för personer med funktionsnedsättning för 2020–2030,
– med beaktande av Afrikanska unionens strategi för jämställdhet och kvinnors egenmakt för 2018–2028, som antogs i juli 2016,
– med beaktande av EU:s andra handlingsplan för jämställdhet (GAP II – Jämställdhet och kvinnors egenmakt: Förändra flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser 2016–2020),
– med beaktande av avtalet om upprättande av det kontinentala frihandelsområdet i Afrika,
– med beaktande av 2019 års rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation med titeln The State of the World’s Biodiversity for Food and Agriculture, och dess rapport om tillståndet för världens skogar från 2016,
– med beaktande av den globala bedömningsrapporten från maj 2019 från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) om biologisk mångfald och ekosystemtjänster,
– med beaktande av Sendai-ramverket för katastrofriskreducering för 2015–2030, som antogs av FN den 18 mars 2015,
– med beaktande av de särskilda rapporterna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om global uppvärmning på 1,5 °C, om klimatförändringar och mark och om havet och kryosfären i ett föränderligt klimat,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),
– med beaktande av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2030, som offentliggjordes den 20 maj 2020,
– med beaktande av FN:s förklaring om jordbrukares och andra lantarbetares rättigheter,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings beslut att utropa åren 2019–2028 till decenniet för familjejordbruk,
– med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 2 maj 2017, Digital4Development: mainstreaming digital technologies and services into EU Development Policy (SWD(2017)0157),
– med beaktande av FN:s globala flyktingpakt, som antogs den 17 december 2018,
– med beaktande av FN:s globala pakt för säker, ordnad och reguljär migration, som antogs den 19 december 2018,
– med beaktande av Afrikanska unionens konvention om skydd och stöd till internflyktingar i Afrika (Kampalakonventionen),
– med beaktande av det internationella årtiondet för människor av afrikansk härstamning (2015–2024) som har proklamerats av FN, och i synnerhet pelaren ”erkännande”,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 maj 2013 Ökad egenmakt för partnerländernas lokala myndigheter i syfte att förbättra samhällsstyrningen och resultaten på utvecklingsområdet (COM(2013)0280),
– med beaktande av Europeiska unionens råds årsrapport 2019 till Europeiska rådet om EU:s mål för utvecklingsbiståndet,
– med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 med titeln EU–Afrika-strategin: en satsning på utveckling(1),
– med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2015 om de lokala myndigheternas roll i utvecklingsländer när det gäller utvecklingssamarbete(2),
– med beaktande av sin resolution av den 13 november 2018 om digitalisering för utveckling: minska fattigdomen med hjälp av teknik(3),
– med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om protesterna mot rasism till följd av George Floyds död(4),
– med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI)(5),
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om förbindelserna mellan EU och staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna), särskilt resolutionerna från den 4 oktober 2016(6), den 14 juni 2018(7) och den 28 november 2019(8),
– med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,
– med beaktande av yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt utskottet för kultur och utbildning,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A9-0017/2021), och av följande skäl:
A. Det kommande toppmötet mellan EU och AU bör innebära en nystart för partnerskapet och leda till en gemensam strategi tillsammans med konkreta åtgärder inför våra gemensamma utmaningar och möjligheter i linje med de internationella åtaganden som gjorts inom ramen för Agenda 2030 och Parisavtalet.
B. Det är avgörande att länderna investerar mer i systematisk insamling av korrekta och jämförbara disaggregerade uppgifter, i syfte att ta reda på var och vilka intersektionaliteter som finns, för att fastställa hur de ska hanteras, och att analysera huruvida resultaten av de genomförda åtgärderna inom ramen för den här strategin har en positiv inverkan på alla, inbegripet dem som har halkat efter mest. I linje med mål 17.18 för hållbar utveckling bör data delas upp efter inkomst, kön, ålder, ras, etnicitet, migrantstatus, funktionsnedsättning och geografiskt läge.
C. Afrikas intressen och prioriteringar, som uttrycks bland annat inom ramen för Agenda 2063, måste spela en central roll i omformningen av våra förbindelser.
D. I Afrika bor världens yngsta befolkning och där finns några av världens mest bräckliga stater. Varje månad kommer omkring en miljon afrikaner in på arbetsmarknaden.
E. Det mervärde som EU tillför i sitt partnerskap med Afrika är beroende av EU:s förmåga att kombinera interkontinental dialog med ett kontextkänsligt tillvägagångssätt som tar hänsyn till de olika lokala och regionala särdragen, partnerländernas behov och befintliga sociala strukturer samt unionens vilja att tillsammans med Afrika bygga upp en långsiktig vision som bygger på delade värden, ömsesidiga intressen och en vitalisering av multilateralismen.
F. Lokalt är tillgång till anständiga arbets- och levnadsvillkor viktig för att minska trenden att migrera.
G. 2018 utgjorde råvaror 49 % av EU:s totala import från Afrika. Utvinningssektorn är den viktigaste för utländska direktinvesteringar i Afrika.
H. Säkerhet, rättsstatliga principer och god samhällsstyrning är förutsättningar för ekonomisk tillväxt och investeringar. Den ekonomiska tillväxten och investeringarna måste vara hållbara och gå hand i hand med en bekämpning av klyftorna genom omfördelningspolitik, förstärkning av humankapitalet, rättvisa, politiskt deltagande, sociala trygghetssystem och åtgärder för att genomföra målen för hållbar utveckling.
I. Fred och säkerhet är viktiga förutsättningar för att uppnå långsiktig hållbar utveckling samt främja stabilisering och starka institutioner på lokal, regional och nationell nivå, och krävs för att förbättra levnadsvillkoren samt uppnå målen för hållbar utveckling.
J. Statsbyggande är prioriterat i politiskt bräckliga och administrativt svaga afrikanska stater, vilket innebär uppbyggnad av deras finanspolitiska kapacitet.
K. 94 miljoner barn under fem års ålder har aldrig registrerats i Afrika söder om Sahara, därav 51 miljoner i östra och södra Afrika samt 43 miljoner i Väst- och Centralafrika. Rätten att bli erkänd som en person i lagens mening är ett avgörande steg mot att säkerställa livslångt skydd och en förutsättning för utövande av alla andra rättigheter. En födelseattest är ett bevis på en människas juridiska identitet och förhindrar risken för statslöshet samt möjliggör för innehavaren att söka skydd mot våld och utnyttjande.
L. Jämställdhet måste vara en prioritering för det framtida partnerskapet mellan EU och Afrika och måste därför integreras i EU–Afrika-strategin. Kvinnor och ungdomar hindras ofta från att realisera sin fulla potential, vilket återspeglas i den ökade bördan i form av sexuellt och könsrelaterat våld, hivinfektioner, oavsiktliga graviditeter, avhopp från skolan och begränsad tillgång till finansiering och entreprenörskap.
M. I Afrika lever för närvarande 390 miljoner människor under fattigdomsgränsen, mot bakgrund av en brist på delaktighet som stimulerar ojämlikhet. Covid-19-pandemin har förvärrat Afrikas sårbarhet avseende dålig ekonomisk diversifiering, låga nivåer av mobilisering av inhemska resurser, olagliga finansiella flöden, stort beroende av export av råvaror och volatila råvarupriser. Den nya ekonomiska krisen till följd av covid-19-pandemin kommer sannolikt att öka ojämlikheten och fattigdomen, och de indirekta följderna utgör redan en tung belastning, i synnerhet vad gäller osäker livsmedelsförsörjning, förlorade inkomster, förlorade remitteringar och försörjningsmöjligheter samt en överhängande skuldkris.
N. Covid-19 har belyst klyftorna i hälso- och sjukvårdssystemen samt livsmedelssystemen och det brådskande behovet att skapa människocentrerade, allmänna och resilienta hälso- och sjukvårdssystem samt livsmedelssystem som är förankrade i mänskliga rättigheter. Sådana kriser kan mångdubblas under de kommande årtiondena till följd av klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald. Pandemin hotar att sätta stopp för eller till och med vända framstegen med tre befintliga och stora epidemier, nämligen hiv, tuberkulos och malaria, vilket kräver att innovativa integrerade strategier antas, med deltagande från de samhällen som påverkas och egenmakt för det civila samhället, för att nå ut till dem som är i behov av livräddande tjänster.
O. Kontakterna mellan de två kontinenterna bör uppmuntras på alla nivåer och mellan alla delar av samhället.
P. AU:s freds- och säkerhetsråd kallade klimatförändringarna för ett stort säkerhetshot 2019.
Q. Den afrikanska kontinenten är särskilt påverkad av de negativa effekterna av klimatförändringarna och de olika källorna till föroreningar av luft, mark och vatten. Afrika behöver investeringar i anpassning till klimatkrisen, medan det gemensamma meddelandet av den 9 mars 2020 fokuserar på att begränsa klimatförändringarna. En framgångsrik allians mellan AU och EU kring klimatförändringar skulle kunna bli en ny drivkraft i den globala klimatdiplomatin.
R. Den 20 december 2017 antog FN:s generalförsamling en resolution där 2019–2028 förklarades som årtiondet för familjejordbruk.
S. I Afrika söder om Sahara är andelen som har tillgång till energi lägst i världen. Bara ungefär hälften av befolkningen har tillgång till el och bara en tredjedel till ren matlagning. Omkring 600 miljoner människor saknar el och 890 miljoner människor lagar mat med traditionella bränslen.
T. Privat finansiering är också avgörande för att tillhandahålla decentraliserade förnybara alternativ. Privata investeringar, decentraliserade förnybara energikällor och skräddarsydda affärsmodeller för konsumentfinansiering (t.ex. via löpande betalningar och mobila pengar) har potential att ge tillgång till energi i stora delar av Afrika, i synnerhet Afrika söder om Sahara, där andelen som har tillgång till energi är lägst i världen.
U. Skydd, bevarande och uppskattning av kulturarv samt de kulturella och kreativa sektorerna kan stimulera arbetstillfällen, ge ungdomar och kvinnor egenmakt samt bidra till ett resilient och tolerant samhälle som respekterar kulturella skillnader och minskar ojämlikheten genom att bygga broar mellan olika samhällen.
Mot en omstöpt strategi med Afrika
1. Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet av den 9 mars 2020 och ser det som ett steg mot ett verkligt geopolitiskt partnerskap. Parlamentet understryker att Europa och Afrika befinner sig geografiskt nära varandra och har starka historiska, kulturella och socioekonomiska band, som stärks genom att de gemensamma utmaningarna och strategiska intressena ökar. Parlamentet betonar att EU och dess medlemsstater utgör Afrikas största partner på alla områden när det gäller handel, investeringar, offentligt utvecklingsbistånd, humanitärt bistånd och säkerhet.
2. Europaparlamentet påminner om att Afrika är hem till över en miljard människor och att mer än hälften av världens befolkningstillväxt fram till 2050 förväntas äga rum i Afrika, medan sex av de tio snabbast växande ekonomierna i världen är afrikanska. Parlamentet betonar att EU:s förbindelser med Afrika är av yttersta vikt för båda kontinenternas framtid och att de två kontinenternas välstånd är nära sammanlänkat. Parlamentet understryker att mänsklig utveckling, uppnåendet av målen för hållbar utveckling och utrotning av fattigdom måste förbli kärnan i relationerna mellan EU och Afrika.
3. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till ett verkligt interkontinentalt partnerskap mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen. Parlamentet betonar att det kommande toppmötet mellan EU och AU 2021 bör lägga grunden för ett strategiskt och resultatorienterat partnerskap som båda parter vinner på och som återspeglar båda sidors intressen och stärker banden mellan de två kontinenterna.
4. Europaparlamentet vill se ett verkligt partnerskap mellan jämlikar som bygger på internationell lagstiftning och internationella konventioner, avtal och standarder samt som handlar om mer än bara givare och mottagare. Parlamentet understryker vikten av en samsyn med våra afrikanska partner, inbegripet det afrikanska civila samhället och den afrikanska diasporan, och en tydlig definition av ramarna för genomförandet och bådas ansvar, på grundval av en tydlig utvärdering av genomförandet av tidigare gemensamma avtal.
5. Europaparlamentet konstaterar att Afrikas potential drar till sig ökat intresse från många aktörer på världsscenen, och uttrycker oro över att Afrika på många områden har blivit en ny arena för stormaktsrivalitet. Parlamentet betonar att det främst är EU som hjälper den afrikanska kontinenten medan andra aktörers destruktiva politik missgynnar afrikanska nationer, vilket också har negativa konsekvenser för EU. Parlamentet framhåller att främjande av grundläggande rättigheter, tillhandahållande av stöd till demokratiska institutioner och upprätthållande av den demokratiska ansvarsskyldigheten är själva kärnan av EU:s drivkraft i unionens politiska och ekonomiska förbindelser med tredjeländer. Parlamentet anser att tredjeländer, såsom Kina, har andra målsättningar som, ibland, ger anledning till oro. Parlamentet betonar att vårt mål är att stärka motståndskraften och oberoendet hos våra afrikanska partner. Parlamentet beklagar därför att andra aktörers, i synnerhet Kinas och Rysslands, handlingar främjar deras geopolitiska intressen och är fokuserade på en ökande unilateralism, och betonar att deras vinster sker på bekostnad av afrikanska länders suveränitet och Europas säkerhet. Parlamentet uppmanar EU att samordna med varje land som verkligen är intresserat av en blomstrande och positiv långsiktig utveckling av den afrikanska kontinenten, på grundval av fullständig respekt för mänskliga rättigheter, mediefrihet och ansvarighet, öppen och anpassningsbar förvaltning och kampen mot korruption, vilka är avgörande för att säkerställa en stabil och inkluderande politisk, social och ekonomisk miljö i Afrika. Parlamentet uppmanar EU att utveckla ett strategiskt och långsiktigt svar på det kinesiska initiativet ”Ett bälte, en väg” som bör vägledas av våra gemensamma värden samt de prioriteringar och behov som våra afrikanska grannar uttrycker. Parlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste bli en källa till stabilitet och tillförlitlighet i regionen. Parlamentet anser att Europeiska unionen måste spela en större geopolitisk roll i Afrika och bygga förbindelser som främjar allas bästa.
6. Europaparlamentet anser att de nordafrikanska ländernas roll i partnerskapet bör uppvärderas och att trepartssamarbetet bör främjas för att ge nytt bränsle åt nord–syd- och syd–syd-samarbetet och stärka den kontinentala strategins samstämmighet.
7. Europaparlamentet kräver att partnerskapet beaktar de afrikanska ländernas nya prioriteringar till följd av utbrottet av covid-19-pandemin. Parlamentet stöder EU:s svar på krisen genom ”Team Europe”-strategin och ser det som ett verkligt tecken på global solidaritet och europeiska värden.
8. Europaparlamentet betonar att de skadliga effekterna av coronakrisen måste föra samman båda parter i ett partnerskap som fullt ut beaktar krisens konsekvenser och möjliggör en hållbar och inkluderande återhämtning med inriktning på mänsklig utveckling, i synnerhet utbildning och starkare hälso- och sjukvårdssystem för att förebygga, upptäcka och reagera på framväxande pandemier och påskynda reaktionen på pågående sådana, mänsklig utveckling, livsmedelssystem som bygger på småskaliga agroekologiska familjejordbruk och territoriella marknader och en snabbare takt i omställningar såsom den gröna respektive den digitala omställningen.
9. Europaparlamentet påminner om det internationella samfundets åtagande att uppnå de sjutton målen för hållbar utveckling med respekt för principerna i Agenda 2030. Parlamentet anser att partnerskapet mellan Afrika och EU kommer att ha ett avgörande inflytande på fullgörandet av detta åtagande och bör baseras på en tvärgående och integrerad strategi för alla målen för hållbar utveckling som erkänner samspelet mellan målen.
10. Europaparlamentet påminner om att AU och EU tillsammans står för en politisk tyngd på 81 länder och betonar betydelsen av partnerskapet inom det multilaterala systemet. Parlamentet uppmanar båda parterna att stärka sitt samarbete i multilaterala forum och efterlyser en nära, inkluderande och systematisk samordning av alla större händelser i fråga om det globala styret.
11. Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som Afrikanska unionen och de afrikanska staterna spelar i multilaterala organisationer, särskilt Förenta nationerna, där de afrikanska staterna står för 28 % av medlemskapen. Parlamentet understryker att EU:s mål att stärka det internationella regelbaserade systemet och det multilaterala systemet innefattar att stödja ökad rättvisa och jämlikhet när det gäller Afrikas representation i globala styrande organ. I synnerhet uppmanar parlamentet EU att stödja Afrikas begäran att utöka FN:s säkerhetsråd i syfte att inkludera permanent representation från kontinenten.
12. Europaparlamentet betonar att de yttersta randområdena i såväl Atlanten som Indiska oceanen har bidragit till EU:s framgång, och att dessa områden historiskt, ekonomiskt och kulturellt är kopplade till flera afrikanska länder. Parlamentet efterlyser därför en bättre integrering av de yttersta randområdena i deras regionala omgivningar och ett utökat samarbete med de afrikanska länderna om gemensamma intressen, särskilt miljö- och migrationsfrågor.
13. Europaparlamentet betonar behovet att bygga vidare på lärdomarna från den gemensamma Afrika–EU-strategin och av att säkerställa fullständig överensstämmelse och komplementaritet mellan den ”afrikanska pelaren” i det framtida avtalet efter Cotonou och annan befintlig EU-politik i syfte att uppnå mer samstämmighet i EU:s utvecklingspolitik. Parlamentet påminner om behovet att se till att det interkontinentala partnerskapet genomförs i enlighet med lokala, nationella och regionala sammanhang och särskilda behov.
14. Europaparlamentet anser att ett interkontinentalt helhetsinriktat partnerskap också bör möjliggöra ytterligare regionalisering. Parlamentet upprepar EU:s fortsatta stöd för regional integration (i ett sammanhang där covid-19-pandemin har belyst sårbarheten i den globala leveranskedjan) och regionala organisationer i Afrika. Parlamentet stöder uppfattningen att EU måste upprätthålla flexibla mellanstatliga och subregionala strategier som anpassar unionens engagemang och stöd efter de särskilda behoven och förhållandena i varje land inom de fem regionerna i Afrika. Parlamentet efterlyser en uppdatering av EU:s olika regionala politik för de afrikanska regionerna. Parlamentet beklagar att man fortfarande, 25 år efter att Barcelonaprocessen inleddes, är långt ifrån att skapa ett område med delat välstånd, stabilitet och frihet med medelhavsländerna i det södra grannskapet.
15. Europaparlamentet betonar AU:s betydelse för integrationen av den afrikanska kontinenten, särskilt när det gäller behovet att främja handeln inom Afrika. Parlamentet understryker att den här integrationen tydligt bör definieras och baseras på de afrikanska samhällenas behov. Parlamentet påminner om att ett starkt partnerskap inte bara kräver ett starkt EU utan även ett starkt AU. Parlamentet uppmanar EU att stödja integrationsinsatserna på regional och kontinental nivå samt institutionaliseringen och stärkandet av Afrikanska unionen genom att minska dess beroende av extern finansiering och förbättra dess styrningsstruktur samt genom utbyte av bästa praxis och tekniskt och finansiellt stöd. Parlamentet välkomnar förslaget till ett panafrikanskt program inom ramen för det nya instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI), som syftar till att ta itu med de utmaningar som den afrikanska kontinenten i sin helhet står inför.
16. Europaparlamentet välkomnar varmt kommissionens ordförande Ursula von der Leyens signaler om att hon ämnar göra förbindelserna med Afrika till en grundsten i sitt mandat. Parlamentet välkomnar de besök som ledarna för EU:s institutioner nyligen gjorde i Addis Abeba. Parlamentet anser att dessa kontakter bör stärkas och göras mer regelbundna på högsta politiska nivå. Parlamentet anser att regelbundna gemensamma anföranden av AU:s och EU:s ledare skulle stärka partnerskapets synlighet och öka allmänhetens medvetande om det i våra respektive nationella medier samt vittna om dess höga prioritet på de båda kontinenternas politiska dagordningar. Parlamentet anser att sådana anföranden bör rymma redogörelser för genomförandet av partnerskapet, inkluderingen av berörda parter i processen och framsteg vad gäller målen för hållbar utveckling samt diskussioner om viktiga gemensamma utmaningar för de båda kontinenterna.
17. Europaparlamentet betonar behovet att involvera de afrikanska och europeiska civilsamhällena, inbegripet icke-statliga organisationer, lokala myndigheter, den privata sektorn, diasporan, parlamentariker i båda regionerna samt ungdomar, minoriteter och religiösa samfund, i fastställandet och utvärderingen av nya och befintliga strategier, i syfte att skapa ett partnerskap som sätter människan i centrum samt är inkluderande och tillgängligt för alla.
18. Europaparlamentet understryker att EU:s insatser för att delta i civilsamhället måste genomföras på ett öppet sätt och erbjuda de möjligheter, ekonomiska resurser och ramar som krävs för att ge representanter från det civila samhället på alla nivåer möjlighet att delta, inbegripet lokala aktörer och gräsrotsaktörer. Parlamentet betonar att för att skapa ett partnerskap som sätter människan i centrum är inte bara sådant deltagande från det civila samhället avgörande, utan också EU:s åtagande att bekämpa all slags rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och tillhörande intolerans, inom och bortom dess gränser.
19. Europaparlamentet efterlyser en systematisk, transparent och evidensbaserad övervakning från alla berörda parters sida, inbegripet de europeiska och de afrikanska civila samhällena och samfunden, lokala myndigheter och nationella parlament, av genomförandet av strategin och respekten för principerna om en konsekvent politik för utveckling och en konsekvent politik för hållbar utveckling.
20. Europaparlamentet framhåller vikten av parlamentarisk diplomati och anser att parlamentariska församlingar såsom den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och Panafrikanska parlamentet spelar en grundläggande roll i att stärka den politiska dialogen mellan EU och Afrika. Parlamentet betonar sin egen roll i att övervaka och se över effektivt genomförande av partnerskapet. Parlamentet påminner om de många parlamentariska möten och uppdrag som parlamentet har genomfört, och efterlyser en förstärkning av den parlamentariska dimensionen i förbindelserna mellan EU och AU genom regelbundna uppdrag för att göra det möjligt för centrala utskott i parlamentet att träffa och diskutera med sina afrikanska motparter.
21. Europaparlamentet anser att diasporans roll är grundläggande för att bygga broar och främja den ömsesidiga förståelsen mellan de två kontinenterna genom kunskapsöverföring, investeringar och remitteringar och att EU bör göra det möjligt för diasporan att delta i beslutsfattandet genom att främja strukturer för att säkerställa diasporagruppers deltagande i det samhälleliga och politiska livet. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man bäst ska samarbeta med diasporan som en del av den övergripande strategin för Afrika, inbegripet genom att utnyttja synergieffekter mellan interna och externa finansieringsinstrument vid hantering av gemensamma utmaningar.
22. Europaparlamentet påminner om att diasporans remitteringar är avgörande för de lokala ekonomierna. Parlamentet varnar för att remitteringarna till Afrika enligt Världsbanken förväntas minska med cirka 20 % under 2020 på grund av covid-19-krisen, i synnerhet i de minst utvecklade länderna där de utgör en viktig inkomstkälla för fattiga hushåll. Parlamentet uppmanar därför EU och de afrikanska länderna att arbeta för att minska remitteringskostnaderna till mindre än 3 % fram till 2030 i linje med mål 10.c för hållbar utveckling.
23. Europaparlamentet påminner om att partnerskapets framgång kommer att vara beroende av de anslag som det får. Parlamentet efterlyser ett massivt stöd till Afrika inom ramen för det framtida NDICI, samtidigt som man framhåller att EU fortsätter att vara den största givaren i Afrika. Parlamentet beklagar djupt att många medlemsstater inte har lyckats nå målet på 0,7 % av bruttonationalinkomsten till offentligt utvecklingsbistånd och att vissa till och med har minskat sina bidrag.
24. Europaparlamentet betonar att för att relationerna mellan EU och Afrika ska röra sig bort från dynamiken givare–mottagare och ge de afrikanska länderna egenmakt att uppfylla målen om hållbar utveckling måste ramen för ett förnyat partnerskap inbegripa konkreta åtgärder till stöd för ökad inhemsk resursmobilisering i de afrikanska länderna, såsom stöd till kampen mot korruption och utvecklingen av rättvisa och effektiva skattesystem samt hantering av skatteflykt och skatteundandragande.
25. Europaparlamentet begär att utvecklingssamarbetet får förfoga över ytterligare medel i EU:s budget, vilka bör finansieras av nya egna medel, bland annat en skatt på finansiella transaktioner.
26. Europaparlamentet påminner om att principen om ländernas egenansvar innebär att utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram kan bli framgångsrika endast om de leds av utvecklingsländerna själva och om de är skräddarsydda efter landsspecifika situationer och behov. Parlamentet lyfter fram behovet att arbeta tillsammans med det civila samhället och lokalsamhällen i detta avseende för att se till att människors behov tillgodoses och deras sårbarheter beaktas.
27. Europaparlamentet begär att en övervakningsmekanism ska utvecklas och full insyn och redovisningsskyldighet råda i EU:s finansiering.
28. Europaparlamentet framhåller med eftertryck att EU:s bistånd inte bör förlänga konflikter eller underlätta rovgiriga beteenden från autokratiska regimer, vilket ligger bakom många av Afrikas socioekonomiska problem och politiska konflikter. Parlamentet betonar att strävan efter gemensamma intressen och samarbete måste vara förenlig med internationell rätt, EU:s grundläggande värden och målen att stödja demokrati, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter.
29. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att vara en mer konsekvent och enad aktör i förbindelserna med den afrikanska kontinenten och att alltid samordna sin politik samt fokusera sina insatser på att skapa ramar för ekonomiska möjligheter och arbetstillfällen.
30. Europaparlamentet anser att alla 27 länder i EU och alla 55 länder i AU bör ingå i partnerskapet. Parlamentet begär att alla medlemsstater i EU ska delta fullt ut för att öka synligheten och främja partnerskapets värde bland européer och partnerländer, och därigenom möjliggöra bättre kommunikation om gemensamma åtgärder och ambitioner.
Partner för mänsklig och ekonomisk utveckling
31. Europaparlamentet kräver att den mänskliga utvecklingen sätts i centrum för strategin för att säkerställa att ingen hamnar på efterkälken, med prioritet att bekämpa fattigdom, ojämlikhet och diskriminering och säkerställa demokrati, rättsstatliga principer, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter för alla, med särskilt fokus på de mest marginaliserade och sårbara befolkningsgrupperna, såsom personer med funktionsnedsättningar. Parlamentet understryker att man även bör prioritera tillgång till grundläggande sociala tjänster såsom livsmedel, vatten och sanitet, till hälso- och sjukvårdssystem av god kvalitet, till utbildning av god kvalitet, till socialt skydd och till miljöskydd.
32. Europaparlamentet anser att det är grundläggande att säkerställa anständiga arbetsvillkor, stärka de sociala rättigheterna, förbättra den sociala dialogen och arbetsdialogen, utrota barnarbete och tvångsarbete samt förbättra villkoren för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.
33. Europaparlamentet understryker med eftertryck den viktiga roll som fungerande statsinstitutioner, myndigheter och infrastrukturer spelar och anser att en frånvaro av dessa kan utgöra ett betydande hinder för utveckling, framsteg och fred. Parlamentet understryker att säkerhet, stabilitet och i slutänden välstånd och hållbar utveckling enbart kommer att uppnås i de berörda regionerna om en allomfattande strategi följs. Parlamentet understryker vikten av demokratiska reformer, god samhällsstyrning och statsbyggande för hållbar utveckling. Parlamentet framhåller att främjandet av rättsstaten, bekämpning av korruption och stöd till tillgång till rättslig prövning avsevärt skulle bidra till att genomföra medborgarnas grundläggande rättigheter på båda kontinenterna.
34. Europaparlamentet betonar att medan ett antal länder fortsätter att brottas med korruption, brist på god samhällsstyrning och sociala och politiska friheter har många länder påbörjat övergången till reform och demokrati. Parlamentet påminner om att övergångsländer är särskilt sårbara och bör kunna räkna med EU när de begär stöd. Parlamentet efterlyser därför ett väl samordnat stöd och bistånd till dessa länder för att bygga upp mer motståndskraftiga stater och samhällen för att upprätthålla och stödja de aspirationer till positiva förändringar som deras folk uttrycker. Parlamentet föreslår att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik inrättar särskilda tillfälliga kontaktgrupper för att effektivisera och underlätta EU-omfattande stöd till enskilda övergångsländer. Parlamentet anser att fler insatser bör göras för att främja inkluderande flerpartipolitiska system och ansvarig, demokratisk samhällsstyrning i Afrika, särskilt i instabila stater, genom att underlätta arbetsgrupper bestående av medborgare och myndigheter samt parlamentarisk tillsyn – inbegripet genom användning av teknikplattformar – för att samla in medborgarnas synpunkter på politiska frågor och främja bästa praxis genom utbyten mellan kollegor för att öka regeringens ansvarsskyldighet och lyhördhet, vilket är grundläggande för att uppnå hållbar utveckling, ta itu med globala utmaningar och minska risken för att instabiliteten ökar.
35. Europaparlamentet understryker att det är viktigt att stödja fria, rättvisa och konkurrensutsatta val och trovärdiga valprocesser. Parlamentet stöder en samordning mellan EU och AU vad gäller valobservatörsuppdrag och stöd för att förbättra AU:s kapacitet att genomföra långsiktiga valobservationer, och göra dessa i enlighet med internationella standarder, liksom bilateralt samarbete med respektive länder och deras civila samhällen, i en insats för att uppnå inkluderande, transparenta och trovärdiga val i Afrika. Parlamentet pekar därför på de många valobservatörsuppdrag som genomförs av EU och som får starkt stöd av Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar EU, europeiska icke-statliga organisationer, politiska partier och det civila samhället att samarbeta nära med sina afrikanska motsvarigheter, inklusive offentliga tjänstemän, för att skapa en verklig politisk dialog genom utveckling av sakfrågebaserad politik, främja en stark praxis för demokratisk samhällsstyrning, öka representationen och inkluderingen av marginaliserade befolkningsgrupper och främja ett meningsfullt deltagande av det civila samhället och medborgarna i det offentliga livet på alla nivåer.
36. Europaparlamentet uppskattar de ansträngningar som gjorts för att stärka de afrikanska mekanismerna och bestämmelserna om skydd av de mänskliga rättigheterna, såsom den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och tillhörande protokoll, den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning, Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter samt Afrikanska domstolen för mänskliga och folkens rättigheter. Parlamentet uppskattar att sådana mekanismer och bestämmelser fortsätter att hjälpa afrikanska partner att anpassa sina egna instrument och mekanismer för mänskliga rättigheter till internationellt erkända principer, lagar och standarder.
37. Europaparlamentet påminner om hur viktig Internationella brottmålsdomstolens (ICC) roll är för att bekämpa straffrihet och upprätthålla värdena fred, säkerhet, jämlikhet, rättvisa och skadestånd. Parlamentet uppmanar EU och de afrikanska staterna att fortsätta att stödja Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmanar alla afrikanska stater som inte ännu undertecknat och ratificerat Romstadgan att göra detta.
38. Europaparlamentet betonar vikten av att sätta barnets bästa i främsta rummet och av att främja rätten till en fridfull barndom och välbefinnande för alla barn. Parlamentet begär en omedelbar behandling av frågan om barns svåra och marginaliserade situation, särskilt i Afrika söder om Sahara och i flera andra områden som präglas av konflikter eller extrem fattigdom, vilka alltför ofta utsätts för kränkningar av sina grundläggande rättigheter, till exempel tillgången till utbildning och grundläggande hälso- och sjukvård och, mer generellt, barnets rättigheter. Parlamentet kräver därför att konventionen om barnets rättigheter genomförs fullt ut.
39. Europaparlamentet påminner om att den afrikanska befolkningen har dubblerats de senaste 30 åren och att denna kraftiga befolkningsökning förväntas fortsätta under de kommande decennierna. Parlamentet betonar därför vikten av att placera barn och ungdomar i centrum för partnerskapet genom utarbetandet av en gemensam AU‑EU‑strategi som beaktar slutsatserna från ungdomstoppmötet 2017.
40. Europaparlamentet understryker att det bästa sättet att ge ungdomar egenmakt är att utveckla och främja möjligheter för dem att utvecklas, i synnerhet genom möjligheter till sysselsättning och företagande samt möjligheter att delta i demokratiska processer och beslutsfattande. Parlamentet anser att denna strategi i synnerhet bör stärka möjligheterna till utbyten och volontärarbete för unga och att de kontakter och projekt som föreslås bör vara inriktade på de 17 målen för hållbar utveckling.
41. Europaparlamentet uppmanar EU:s och AU:s institutioner att skapa möjligheter till praktikplatser för unga européer i länderna i Afrikanska unionen och unga afrikaner i EU, för att utbilda dem i respektive unions integrationsprocess.
42. Europaparlamentet uppmanar EU att främja allmän tillgång för alla ungdomar, i all deras mångfald, inbegripet tonårsflickor och flickor med funktionsnedsättningar, till ungdomsvänliga hälso- och sjukvårdstjänster, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och hiv-relaterade tjänster, som är rättvisa, tillgängliga, ekonomiskt överkomliga och behovsbaserade, inbegripet i konfliktsituationer och humanitära miljöer.
43. Europaparlamentet påpekar att vissa afrikanska länder inte har någon tillförlitlig folkbokföring, vilket gör att många av deras medborgare i rättslig mening saknar officiell existens och därmed berövas sina medborgerliga rättigheter och inte kan delta i demokratiska processer eller rösta. Parlamentet påpekar att detta leder till brist på tillförlitlig och relevant demografisk statistik.
44. Europaparlamentet betonar vikten av att investera i konkreta EU-initiativ som syftar till att stärka Afrikas nationella folkbokföringssystem och säkerställa att dessa tjänster är tillgängliga och konfidentiella samt av att stödja afrikanska regeringar i att investera i säkra och innovativa tekniska lösningar för att underlätta födelseregistrering i linje med mål 16.9 för hållbar utveckling.
45. Europaparlamentet anser att jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt måste prioriteras och integreras i alla dimensioner av partnerskapet. Parlamentet uppmanar därför motparterna att aktivt främja kvinnors roll i och bidrag till ekonomin och samhället och att även erkänna deras medborgerliga och juridiska rättigheter, däribland rätten att äga egendom och rätten att verka inom flera ekonomiska och politiska sektorer. Parlamentet välkomnar den ökade kvinnliga politiska representationen i vissa afrikanska nationer. Parlamentet konstaterar dock att kvinnor fortfarande är dåligt representerade i ett antal länder på den afrikanska kontinenten. Parlamentet betonar att respekt för och det fullständiga förverkligandet av mänskliga rättigheter för kvinnor utgör grunden för ett demokratiskt samhälle. Parlamentet anser därför att dessa grundläggande rättigheter och mål måste uppnås för att bygga ett verkligt demokratiskt samhälle.
46. Europaparlamentet begär att den nyligen lanserade tredje handlingsplanen för jämställdhet stärker insatserna, i synnerhet för att undanröja våld, kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa synergieffekter mellan partnerskapet mellan EU och Afrika och den tredje handlingsplanen för jämställdhet för att uppnå jämställdhet. Parlamentet uppmanar till att man i partnerskapet mellan EU och Afrika lägger tonvikten på kvinnors deltagande i beslutsfattandet. Parlamentet begär att en gemensam färdplan tas fram för de mål som ska uppnås när det gäller kvinnors rättigheter.
47. Europaparlamentet betonar att omfattande sexualundervisning i synnerhet är avgörande för att förbättra jämställdheten, förändra skadliga könsnormer och förhindra sexuellt och könsrelaterat våld samt våld i hemmet liksom oavsiktliga graviditeter och hivinfektioner.
48. Europaparlamentet betonar att tillgång till och respekt för sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter är en central komponent i partnerskapet mellan EU och Afrika. Parlamentet noterar det brådskande behovet att ta itu med det faktum att följderna av coronakrisen ytterligare har begränsat tillgången till tjänster och utbildning rörande sexuell och reproduktiv hälsa och förvärrat problemet med diskriminering och våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter i det nya partnerskapet mellan EU och Afrika och att åta sig att främja, skydda och förverkliga alla personers rätt att utöva full kontroll över och besluta fritt och ansvarsfullt i frågor som rör deras sexualitet och sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, utan diskriminering, tvång eller våld.
49. Europaparlamentet konstaterar att personer med funktionsnedsättning fortfarande faller offer för flera olika former av diskriminering. Parlamentet efterlyser integrering av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i Afrika i hela strategin och i alla finansieringsinstrument som mobiliseras, och efterlyser att dessa personer deltar aktivt i samhället samt deltar systematiskt i utarbetandet och genomförandet av strategier som syftar till att främja deras inkludering, särskilt när det gäller utbildning, entreprenörskap och digital omvandling. Parlamentet anser att detta endast kan uppnås genom meningsfullt deltagande från organisationer i det civila samhället, inbegripet organisationer för personer med funktionsnedsättningar.
50. Europaparlamentet oroas över att våldet och diskrimineringen mot hbti-personer består, särskilt vad gäller tillgång till hälso- och sjukvård, och uppmanar de båda kontinenterna att intensifiera sina insatser för att skydda dessa personers rättigheter.
51. Europaparlamentet påminner om att det civila samhället, inbegripet lokala icke-statliga organisationer, och yttrandefriheten spelar en väsentlig roll för välfungerande demokratier. Parlamentet påminner om behovet att erkänna och främja de många funktioner och sätt att bidra som organisationer i det civila samhället står för. Parlamentet uppmanar de två kontinenterna att fastställa en ram för att det civila samhällets organisationer ska kunna delta i utformandet och utvärderingen av politiken på olika beslutsnivåer.
52. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som en fri och livskraftig medie- och pressektor spelar och påminner om att detta är avgörande för att säkerställa en välinformerad allmänhet som kan definiera sina egna prioriteringar och ökar motståndskraften mot falska nyheter. Parlamentet uppmuntrar fortsatta afrikanska insatser när det gäller mediefrihet och stöd till journalister och understryker den viktiga roll som en fri press spelar när det gäller kampen mot korruption, övervakning av offentliga myndigheter och offentliga myndigheters ansvarsskyldighet.
53. Europaparlamentet erinrar om att hälsa är en nödvändig förutsättning för mänsklig utveckling och att rätten till hälsa är en grundläggande rättighet. Parlamentet understryker att full hänsyn bör tas till att hälsan är flerdimensionell. Parlamentet betonar vikten av en säker miljö för att skydda människors hälsa och att One Health-modellen bör integreras i det framtida partnerskapet.
54. Europaparlamentet insisterar på behovet att bygga upp ett verkligt partnerskap på hälsoområdet som syftar till att stärka hälso- och sjukvårdssystemen genom att stärka samhällenas roll. Parlamentet understryker att uppbyggnad av ländernas kapacitet måste utgöra grunden för att främja allmän tillgång till adekvat, tillgänglig och överkomlig hälso- och sjukvård för alla genom att stärka det offentliga tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster.
55. Europaparlamentet betonar dessutom att detta partnerskap bör fokusera på global forskning och utveckling inom hälsa, utökning av samarbetet mellan EU och Afrika kring forskning och innovation inom hälsa, och därigenom gemensamt främjande av den lokala afrikanska och den europeiska produktionskapaciteten för hälsoprodukter, hälsoutrustning och läkemedel. I detta syfte uppmanar parlamentet EU att stödja afrikanska länder, i synnerhet de minst utvecklade länderna, i effektivt genomförande av flexibiliteter för att skydda folkhälsan i enlighet med avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips), såsom obligatorisk licensiering och parallell import. Parlamentet uppmuntrar nätverksbyggande mellan de afrikanska och europeiska vetenskapliga samfunden och utbyten av sakkunskaper och erfarenheter och insisterar på behovet att bekämpa fenomenet med falska läkemedel.
56. Europaparlamentet betonar att tillgången till vattenförsörjning, vattenrening och renhållning är en grundläggande förutsättning för alla åtgärder som syftar till att förbättra folkhälsan och bekämpa sjukdomsspridning och bör utgöra ett väsentligt element i samarbetet mellan EU och Afrika. Parlamentet insisterar på behovet att öka ansträngningarna på områdena vattenförvaltning, tillhandahållande av infrastruktur samt hygienfrämjande och hygienutbildning. Parlamentet begär att förbättringen av tillgången till dessa tjänster framför allt inriktas på de mest sårbara befolkningarna och de som är utsatta för diskriminering.
57. Europaparlamentet understryker hälsofördelarna med att fortsätta med rutinmässig immunisering av barn och efterlyser ytterligare införande av immuniseringsrelaterade program. Parlamentet betonar att coronakrisen påminner oss om nödvändigheten av att säkra tillgången på vaccin och vård och uppmanar de båda kontinenterna att samarbeta nära för att garantera en allmän tillgång.
58. Europaparlamentet är bekymrat över att kriserna, oavsett om det rör sig om hälso-, livsmedels-, miljö- eller säkerhetskriser, blir allt fler och sammanflätas, och förväntas förvärras genom klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald, och påminner därför om vikten av att på ett övergripande sätt stärka befolkningens och ekosystemets motståndskraft samt av sektorsövergripande krisförebyggande, beredskap, övervakning samt förvaltnings- och insatskapacitet i den framtida strategin och den kombinerade strategin för framtida svar på globala pandemier. Parlamentet efterlyser en mer omfattande reflektion kring modellerna för socialt skydd, medborgarlön och formaliseringen av den informella ekonomin och betonar vikten av att stödja anständigt arbete och social dialog. Parlamentet uppmanar till att stödja tillgång till utbildning och sysselsättning i sårbara situationer, kriser och utdragna kriser, som nyckelfaktorer för stabilitet och säkerställda försörjningsmöjligheter.
59. Europaparlamentet påminner om att inkluderande och tillgänglig utbildning av god kvalitet är en grundläggande rättighet och en förutsättning för i synnerhet skyddet av barn och stärkandet av flickornas ställning, inbegripet i nödsituationer.
60. Europaparlamentet erinrar om att Afrika har en av världens yngsta befolkningar, vilket utgör en stor utmaning vad gäller utbildning, men samtidigt en tillgång för kontinentens framtida utveckling. Parlamentet påminner om vikten av utbildning för att forma medborgarnas roll i samhället och stimulera hållbar ekonomisk tillväxt och hållbart skapande av arbetstillfällen. Parlamentet betonar att analfabetism samt brist på utbildning av god kvalitet och utbildad arbetskraft utgör ett hinder för hållbar utveckling. Parlamentet betonar att utbildning för alla är en horisontell och övergripande fråga som påverkar alla dimensioner av målen för hållbar utveckling. Parlamentet framhåller mål 4.1 för hållbar utveckling, som avser en avgiftsfri och högkvalitativ grundskole- och gymnasieutbildning på tolv år för alla.
61. Europaparlamentet anser att utbildning bör utgöra en prioritering inom utvecklingsbistånd, särskilt i de minst utvecklade länderna, och en hörnsten i partnerskapet mellan Afrika och EU. Parlamentet uppmanar det nya partnerskapet att prioritera lärarutbildning och stärkande av utbildningsstrukturer, i synnerhet i bräckliga och konfliktdrabbade länder. Parlamentet begär att avhopp från skolan bekämpas, särskilt i landsbygdsområden, bland annat genom att säkerställa lämplig matservering i skolor och hälsovård. Parlamentet uppmuntrar till uppvärdering av yrkesutbildning. Parlamentet uppmanar staterna att investera stort i infrastruktur och digitalisering för att möjliggöra en integration av så många barn från både stads- och landsbygdsområden som möjligt i skolsystemet.
62. Europaparlamentet betonar behovet att ta itu med de hinder som flickor ställs inför när det gäller tillgång till säker och inkluderande utbildning av god kvalitet på alla nivåer och i alla sammanhang, inbegripet i konfliktsituationer och humanitära miljöer. Parlamentet betonar att inkluderande utbildning innebär att alla barns rätt till lika tillgång till utbildning respekteras fullt ut oavsett kön, socioekonomisk status, kulturell bakgrund och religion, med ett särskilt fokus på marginaliserade samhällen och barn med funktionsnedsättningar.
63. Europaparlamentet betonar behovet av starkare kopplingar mellan utbildning, kompetensutveckling och sysselsättning för att göra det möjligt för ungdomar att delta fullt ut på arbetsmarknaden, särskilt genom att integrera digitala och gröna färdigheter i skolornas läroplaner. Parlamentet understryker att teknisk utbildning och yrkesutbildning av god kvalitet spelar en avgörande roll för ungdomars sysselsättning och bör uppmuntras. Parlamentet efterlyser stöd till dialogen med den privata sektorn för att uppmuntra anpassningen av utbildningar till arbetsmarknadens behov.
64. Europaparlamentet efterlyser nätverksbyggande mellan afrikanska och europeiska universitet och ett snabbare kunskapsutbyte. Parlamentet efterlyser ökad rörlighet mellan Nord och Syd och Syd och Nord på områdena för yrkesutbildning, stipendier och akademiska utbytesprogram mellan ungdomar i Afrika och EU via exempelvis Erasmus och Erasmus för unga företagare, som syftar till att hjälpa nya företagare att förvärva relevant kompetens för att sköta ett företag.
65. Europaparlamentet beklagar att kommissionens meddelande förbiser den utländska kulturpolitikens dimension och den lovande potentialen som ett fördjupat europeiskt–afrikanskt kulturellt samarbete erbjuder. Parlamentet påminner om vikten av kulturell dialog mellan Europa och Afrika och anser att kulturella förbindelser och interkulturell dialog kan bidra till att skapa tillit och främja en gemensam känsla av tillhörighet i ett partnerskap. Parlamentet efterlyser samordning bland medlemsstaternas diplomatiska och konsulära representationer, EU:s delegationer, europeiska och lokala aktörer samt EU:s nätverk av nationella kulturinstitut, för att genomföra gemensamma projekt och gemensamma åtgärder i tredjeländer baserat på principerna för kulturella förbindelser som fokuserar på att bygga ömsesidigt förtroende och ömsesidig förståelse genom personkontakter mellan Europa och Afrika.
66. Europaparlamentet erinrar om att kulturellt samarbete inom EU och med EU:s partnerländer gynnar en världsordning som bygger på fredsbevarande och bekämpning av extremism och radikalisering genom interkulturell och interreligiös dialog om demokratin, rättsstatsprincipen, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och grundläggande värden.
67. Europaparlamentet betonar vikten av att ta till vara det afrikanska arvet och den afrikanska kulturella identiteten, historien och konsten. Parlamentet uppmuntrar till återlämnande av kulturföremål till afrikanska länder och till inrättande av villkor för att permanent återlämna det afrikanska kulturarvet till Afrika. Parlamentet uppmanar EU och Afrika att inrätta en ”kultur av hågkomst” som gör det möjligt för båda kontinenterna att identifiera lämningar av det koloniala styret i de nuvarande relationerna och förhandla om lämpliga åtgärder för att motverka dessa.
68. Europaparlamentet påminner om den rika språkliga mångfalden på den afrikanska kontinenten. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att bevara den i de framtida relationerna. Parlamentet upprepar behovet att ha ett nära samarbete med Unesco för att säkerställa bevarandet av kulturell och språklig mångfald och av att finna en gemensam grund för samarbete.
Partner för en hållbar tillväxt för alla
69. Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen har viktiga ekonomiska band till afrikanska stater och att dessa band bör stärkas ytterligare i framtiden för att säkerställa en produktiv omvandling av regionen och uppbyggnad av motståndskraft. Parlamentet betonar att Kina har intensifierat sin närvaro i Afrika, samtidigt som EU:s medlemsstater endast har visat ett mycket selektivt intresse för handel med och investeringar i de afrikanska staterna, vilket är orsaken till att handelsvolymen mellan EU och de flesta afrikanska staterna fortfarande är relativt liten. Parlamentet understryker att EU behöver en helt ny grund för sitt ekonomiska partnerskap med Afrika, vilket innebär att en ny verklighet måste komma till stånd, där EU och Afrika utvecklar ett hållbart partnerskap till gagn för båda parter, omformar de ekonomiska och kommersiella förbindelserna samt handelsförbindelserna i riktning mot solidaritet och samarbete samt säkerställer rättvis och etisk handel. Parlamentet betonar att en betydande fortsatt hållbar utveckling i alla afrikanska stater är en förutsättning för detta partnerskap. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet att tillhandahålla investeringar och riktat stöd och att respektera principen om en konsekvent politik för utveckling.
70. Europaparlamentet understryker sin uppfattning att Afrika, såsom en resursrik kontinent med dynamiska och utvecklande ekonomier som uppvisar hög tillväxt, en växande medelklass och en ung och kreativ befolkning, är en kontinent med många möjligheter som vid ett flertal tillfällen har visat att ekonomiska framsteg och utveckling är möjliga.
71. Europaparlamentet betonar vikten av att beakta alla strukturella orsaker och externa faktorer bakom osäkerhet och fattigdom i Afrika genom att ta itu med de grundläggande orsakerna till konflikter, svält, klimatförändringar, ojämlikhet, brist på grundläggande tjänster och olämpliga jordbruksmodeller samt genom att främja politiska och inkluderande lösningar på konflikter och genomföra en omfattande strategi med fokus på att minska lidandet för de mest sårbara delarna av befolkningen.
72. Europaparlamentet framhåller vikten av att främja inhemsk produktion och produktionskapacitet, vilket skulle bidra till att minska beroendet av utländsk import. Parlamentet understryker att Afrika behöver omvandla industrin och infrastrukturen på ett sätt som endast är möjligt genom stora hållbara investeringar där offentlig-privata metoder utgör ett genomförbart alternativ för att främja utveckling. Parlamentet påminner om att Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) bör finansiera investeringar som främjar en hållbar ekonomisk och social utveckling för alla, som baseras på tillgänglighet och design och samtidigt erkänner dess tillkortakommanden i de minst utvecklade länderna.
73. Europaparlamentet betonar att investeringar i den privata sektorn bör tjäna den lokala marknaden och befolkningen samt vända sig till dem med liten tillgång till finansiering och garantera ekonomisk inkludering av marginaliserade grupper, till exempel via direkta investeringar i lokala mikroföretag, små och medelstora företag samt socialekonomiska affärsmodeller, i synnerhet familjeföretag.
74. Europaparlamentet efterlyser starka övervaknings- och utvärderingsmekanismer för att säkerställa efterlevnad av dessa mål. Parlamentet understryker att en central aspekt av EU:s politik gentemot och med de afrikanska staterna handlar om att stärka det civila samhället och därmed inkludera en social motpart i investeringar.
75. Europaparlamentet upprepar att resultaten av den nyligen gjorda utvärderingsrapporten om EFHU visar på en brist på bevis för blandmekanismers utvecklingspotential, additionalitet och egenansvaret för länder.
76. Europaparlamentet välkomnar initiativet G20-pakten med Afrika, som lanserades 2017 för att främja privata investeringar i Afrika, inklusive i infrastruktur, och ser det som en bra plattform för främjandet av övergripande, samordnade och landsspecifika reformagendor. Parlamentet välkomnar det faktum att tolv afrikanska länder hittills har anslutit sig till initiativet.
77. Europaparlamentet anser vidare att handeln och det ekonomiska samarbetet mellan EU och Afrika bör prioritera regional integration på den afrikanska kontinenten. Parlamentet uppmanar unionen att stärka sitt stöd till Afrikas integrationsstrategier och se till att det är konsekvent mellan de kontinentala, regionala och nationella nivåer där det genomförs.
78. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja Afrika i dess strävan efter ett kontinentalt frihandelsområde. Parlamentet välkomnar lanseringen av det kontinentala frihandelsområdet i Afrika och understryker dess enorma potential som ett styrmedel för att främja handelsintegration och regional integration inom Afrika samt främja Afrikas tillgång till globala marknader. Parlamentet betonar att det kontinentala frihandelsområdet i Afrika bör möjliggöra en integration som gynnar alla afrikanska befolkningsgrupper, även de mest marginaliserade. Parlamentet erinrar om att det finns skillnader i utvecklingen mellan afrikanska länder, vilket måste beaktas i syfte att inte öka ojämlikheten. Parlamentet anser att EU:s stöd till det kontinentala frihandelsområdet i Afrika bör fokusera på utveckling av rättsliga ramar för att förhindra en kapplöpning mot botten för sociala och miljörelaterade standarder. Parlamentet anser att det kontinentala frihandelsområdet i Afrika och de pågående regionala integrationsinsatserna ger en god möjlighet att ombalansera den internationella investeringsordningen så att den blir ansvarstagande, rättvis och befrämjande för hållbar utveckling.
79. Europaparlamentet betonar att det finns ett behov i Afrika av att upprätta och diversifiera intrakontinentala värdekedjor för att skapa ett större mervärde inom de afrikanska staterna själva. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att ge tekniskt bistånd när det gäller gränssamarbete och andra tekniska frågor för att regionala värdekedjor ska kunna utvecklas. Parlamentet konstaterar att det fortfarande finns betydande hinder för sådan handel på grund av bland annat tullar, bristfällig infrastruktur och höga överföringskostnader. Parlamentet påpekar därför behovet att investera betydligt i transportinfrastrukturen för att underlätta handeln inom Afrika.
80. Europaparlamentet betonar att EU och Afrikanska unionen har ett gemensamt intresse av ett stabilt och regelbaserat multilateralt handelssystem med Världshandelsorganisationen (WTO) som bas.
81. Europaparlamentet påminner om att en av de största utmaningarna för utvecklingsländerna är att komma högre upp i de globala värdekedjorna genom ekonomisk diversifiering. Parlamentet uppmanar EU att inte föra en handelspolitik som förbjuder utvecklingsländerna att ta ut exportavgifter på råvaror som en allmän regel, i den mån detta är förenligt med WTO:s bestämmelser.
82. Europaparlamentet påminner om att fri och rättvis handel med den afrikanska kontinenten är viktigt för att stödja hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att engagera det civila samhället på alla nivåer i den politiska dialogen, särskilt när handelsavtal utarbetas, övervakas och utvärderas. Parlamentet betonar att avtalen om ekonomiskt partnerskap och det allmänna preferenssystemet är viktiga instrument i handelsförbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att erkänna de delade åsikterna om avtalen om ekonomiskt partnerskap och hitta konkreta lösningar som svar på de afrikanska ländernas problem, i synnerhet avseende deras prioritering att bygga regionala värdekedjor och främja handel inom Afrika. Parlamentet upprepar sin begäran om en djupgående analys av effekterna av avtalen om ekonomiskt partnerskap.
83. Europaparlamentet efterlyser ett systematiskt inkluderande av bindande och genomförbara mekanismer för genomförandet av kapitlen om handel och hållbar utveckling när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsnormer och miljönormer i alla nuvarande och framtida avtal om ekonomiskt partnerskap, samtidigt som det betonas att avtalen måste vara samstämda med utvecklingspolitiken och målen för hållbar utveckling, särskilt med avseende på deras inverkan på avskogningen, klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald.
84. Europaparlamentet noterar att afrikanska länder, trots att de utgör mer än 50 % av förmånsländerna inom det allmänna preferenssystemet, endast står för mindre än 5 % av EU:s import inom ramen för det allmänna preferenssystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja de ekonomiska aktörerna i förmånsländerna när det gäller efterlevnaden av ursprungsregler och övervinnande av tekniska hinder. Parlamentet beklagar att det allmänna preferenssystemet hittills inte har bidragit till ekonomisk diversifiering i de afrikanska förmånsländerna. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att överväga en utvidgning av förteckningen över produkter som omfattas av förordningen om det allmänna preferenssystemet(9).
85. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med tanke på den dokumenterade ökade risken för spridning av zoonotiska patogener i Afrika, främja striktare standarder i afrikanska länder när det gäller sanitära och fytosanitära åtgärder och djurskydd genom regleringssamarbete och dialog.
86. Europaparlamentet påminner om att privata investeringar och offentlig-privata partnerskap är viktiga för att uppnå målen för hållbar utveckling och för utvecklingen av den lokala privata sektorn, och att de måste vara förenliga med de mänskliga rättigheterna, anständiga arbetsvillkor och miljönormer samt internationella klimatmål och den gröna omställningen och att de i första hand bör tillgodose mikroföretagens och de små och medelstora företagens behov av finansiering. Parlamentet välkomnar i ljuset av detta kommissionens avsikt att göra alliansen mellan Afrika och Europa till en central pelare i de ekonomiska förbindelserna mellan de två kontinenterna.
87. Europaparlamentet konstaterar att små och medelstora företag och familjeföretag spelar en viktig roll i utvecklingen av lokala ekonomier. Parlamentet poängterar att små och medelstora företag är viktiga drivkrafter bakom jobbskapande och utgör 95 % av företagen i Afrika. Parlamentet anser att strategin bör prioritera företagande och tillgång till finansiering, samtidigt som den skapar en tillförlitlig affärsmiljö. Parlamentet anser även att stödet till den lokala privata sektorn kommer att vara avgörande för återhämtningen efter covid-19. Parlamentet pekar på möjligheterna som EU:s genomförandeorgan för små och medelstora företag (Easme) har att främja samarbeten mellan företag samt samriskföretag och afrikanska företag, vilket dessutom inte bara skulle öka affärsmöjligheters synlighet utan även främja den välbehövliga tillgången till finansiering och tillgången till teknik genom överföring av know-how.
88. Europaparlamentet betonar att ett partnerskap mellan Afrika och EU om den privata sektorn bör innefatta kraftiga bestämmelser om ansvarsfull finansiering. Parlamentet påminner om att avsevärda framsteg fortfarande krävs för att undvika övergrepp från företag och betonar därför att säkerställande av respekten för principerna om företagens sociala ansvar, mänskliga rättigheter och tillbörlig aktsamhet i miljöfrågor bör fastställas tydligt som en viktig prioritering i partnerskapet mellan EU och Afrika.
89. Europaparlamentet betonar att europeiska företag har ett ansvar för sina leveranskedjor. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med ett ambitiöst lagstiftningsförslag om obligatoriska skyldigheter avseende mänskliga rättigheter, sociala rättigheter och tillbörlig aktsamhet i miljöfrågor för EU-företag. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att vid utarbetandet av sådana förslag se till att de tillämpas längs med hela leveranskedjan och uppfyller OECD:s riktlinjer om socialt ansvar och mänskliga rättigheter inom handeln och är förenliga med WTO:s regler, och att förslagen efter noggrann bedömning anses vara funktionella och tillämpliga på alla marknadsaktörer, inbegripet små och medelstora företag, och inkluderar bestämmelser som underlättar för skadelidande parter att få tillgång till rättslig prövning.
90. Europaparlamentet betonar att privata hävstångsinvesteringar bör utgöra ett tillägg till, snarare än ersätta, de utvecklade ländernas åtagande om att avsätta 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till offentligt utvecklingsbistånd, där 0,15–0,2 % av BNI reserveras för de minst utvecklade länderna.
91. Europaparlamentet anser att EU–Afrika-strategin även bör inbegripa åtgärder för att stödja afrikanska länder i omvandlingen av deras mineraltillgångar till verkliga utvecklingsresultat och efterlyser en översyn av de befintliga åtgärdernas effektivitet, även med avseende på Kinas och Rysslands tvivelaktiga utnyttjande av Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU:s afrikanska partner att på ett smidigt sätt genomföra de åtgärder som krävs enligt förordningen om konfliktmineraler(10) och att utan dröjsmål offentliggöra förteckningen över företag utanför EU som inte uppfyller kraven i den förordningen. Parlamentet betonar Europas starka sidor (dvs. transparens, högkvalitativa varor och tjänster samt demokratisk samhällsstyrning) och litar på att dragningskraften hos dessa grundläggande värden är ett övertygande alternativ till auktoritära modeller.
92. Europaparlamentet konstaterar vikten av att genomföra den afrikanska gruvvision som antogs 2009 av de afrikanska stats- och regeringscheferna för att säkerställa ett transparent, rättvist och optimalt utnyttjande av mineralresurser.
93. Europaparlamentet påminner om att utvinningssektorn spelar en viktig roll i många afrikanska länders ekonomier och är kopplad till ett ojämlikt ömsesidigt resursberoende med Europa, vilket bör åtgärdas genom att ta itu med problemet med olagliga utflöden av skatteintäkter och royaltyer inom utvinningssektorn genom insynsdirektivet(11) och redovisningsdirektivet(12).
94. Europaparlamentet uttrycker sin oro över det ökande antalet fall av tvistlösning mellan investerare och stat som inletts mot afrikanska stater, särskilt av europeiska företag. Parlamentet uppmanar regeringar och företag i EU att avstå från att använda tvistlösning mellan investerare och stat och att sätta stopp för de många fall av tvistlösning mellan investerare och stat som inletts mot afrikanska länder.
95. Europaparlamentet anser att partnerskapet bör stödja kvinnors och ungdomars företagande på landsbygden och i städerna och att detta är avgörande för att stödja lika tillgång till ekonomiska och produktiva resurser såsom ekonomiska tjänster och markrättigheter. Parlamentet uppmanar till utveckling av utbyten mellan afrikanska och europeiska kvinnliga företagare med hjälp av plattformar som gör det möjligt att bygga nätverk, utbyta erfarenheter och utarbeta gemensamma projekt.
96. Europaparlamentet påminner om att kvinnors ställning kan stärkas genom kraftfulla bestämmelser om kön och handel i handelsavtal. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att hjälpa Afrikanska unionen att genomföra sin strategi för jämställdhet och kvinnors egenmakt och att inkludera åtgärder som bidrar till att uppnå jämställdhet i sina handelsavtal med afrikanska länder.
97. Europaparlamentet belyser Afrikas stora finanspolitiska begränsningar när det gäller att hantera de socioekonomiska följderna av pandemin. Parlamentet påminner om att vissa afrikanska länder lägger mer pengar på skuldåterbetalningar än på hälso- och sjukvårdstjänster. Parlamentet efterlyser omfattande reflektion kring lättnader av den ohållbara skuldbördan som leder till stora förluster av offentliga tjänster och välfärdsåtgärder. Parlamentet noterar meddelandet från G20 om ett tillfälligt moratorium för skuldåterbetalningar för de svagaste utvecklingsländerna som ett första steg i rätt riktning. Parlamentet upprepar sin uppmaning till privata långivare att delta i initiativet på jämförbara villkor, och uppmanar G20, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken samt de multilaterala utvecklingsbankerna att gå längre med skuldlättnaderna och ytterligare utforska möjligheterna att skjuta upp skuldbetalningarna. Mer allmänt vill parlamentet att det skapas en multilateral skulduppgörelsemekanism för att ta itu med både krisens konsekvenser och finansieringskraven i Agenda 2030 för hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet att koppla åtgärder för skuldlättnader till ytterligare mobilisering av offentligt utvecklingsbistånd och av att prioritera bidragsbaserad finansiering som standardalternativ, i synnerhet för de minst utvecklade länderna.
98. Europaparlamentet betonar vikten av att stödja afrikanska länder i att öka deras kapacitet att mobilisera inhemska resurser i syfte att öka investeringarna i grundläggande offentliga tjänster. Parlamentet påminner om att olagliga finansiella flöden står för dubbelt så stora belopp som det offentliga utvecklingsbiståndet som afrikanska länder mottar, årligen ungefär 50 miljarder dollar, och har en dramatisk påverkan på kontinentens utveckling och styrning. Parlamentet uppmanar EU att ytterligare stödja sina afrikanska partner i att förbättra styrningen, bekämpa korruption, öka insynen i finans- och skattesystemen och inrätta lämpliga reglerings- och övervakningsmekanismer.
99. Europaparlamentet rekommenderar EU och AU att bättre genomföra och verkställa befintliga nationella och internationella instrument mot korruption och att använda ny teknik och digitala tjänster. Parlamentet uppmanar EU att anta ett strikt regelverk mot korruption.
Partner för en grön giv mellan AU och EU
100. Europaparlamentet påminner om att de afrikanska länderna och deras befolkningar påverkas särskilt av de negativa effekterna av klimatförändringarna. Parlamentet påminner om att nästan 16,6 miljoner afrikaner, enligt centrumet för forskning om epidemiologi vid katastrofer (CRED) påverkades av extrema väderhändelser 2019 – 195 % fler än under 2018. Parlamentet betonar behovet att sätta klimat- och miljöskyddet i centrum för partnerskapet i linje med EU:s åtagande enligt Parisavtalet och konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet påminner om att det har begärt att 45 % av anslaget till det framtida NDCI ska ägnas åt dessa mål.
101. Europaparlamentet uttrycker oro över hur klimatförändringarna skulle kunna vända mänsklig utveckling och undergräva utsikterna till utveckling i bräckliga afrikanska länder med låga inkomster, och betonar att det är en riskfaktor för destabilisering, våld och konflikter. Parlamentet betonar att EU bör tillhandahålla konkret, förutsägbart, ansvarsfullt och långsiktigt ekonomiskt och tekniskt stöd till afrikanska länder för att likaså stärka deras strategier för anpassning till (t.ex. genom projekt med fokus på hållbart jordbruk, ekosystembaserad anpassning och hållbara städer) och begränsning av klimatförändringar, med särskilt fokus på förebyggande av katastrofrisker och på missgynnade samhällen.
102. Europaparlamentet understryker den avgörande roll som vattendiplomati spelar eftersom vatten, till följd av klimatförändringarna, riskerar att bli en alltmer bristfällig resurs. Parlamentet understryker behovet av en effektivare klimatdiplomati för att främja kopplingarna mellan inhemsk, utländsk och internationell klimatpolitik.
103. Europaparlamentet efterlyser EU-stöd för att hjälpa afrikanska länder att genomföra och öka ambitionen med sina nationellt fastställda bidrag inom ramen för Parisavtalet och Sendai-ramverket, och se till att de har tillräckliga medel för anpassning, begränsning, förlust och skada samt sina nationella strategier och handlingsplaner för biologisk mångfald. Parlamentet betonar att för att sådant stöd ska vara effektivt måste det framtida partnerskapet mellan EU och Afrika för en omställning utgå från principerna om gemensamt men differentierat ansvar och en konsekvent politik för hållbar utveckling, samtidigt som en grön omställning som är rättvis och inkluderande säkerställs.
104. Europaparlamentet betonar att anpassningsstrategier bör uppmuntra till en ny modell i de afrikanska länderna, som bygger på naturbaserade lösningar. Parlamentet efterlyser främjande av ett inkluderande deltagande för de berörda parterna i att utveckla och genomföra bland annat nationellt fastställda bidrag, nationella handlingsplaner och nationella investeringsplaner för jordbruket.
105. Europaparlamentet betonar det unika perspektiv och de unika behov som små östater under utveckling har avseende begränsning av och anpassning till klimatförändringar.
106. Europaparlamentet insisterar även på nödvändigheten av att inkludera en genusdimension i klimatåtgärderna, med tanke på klimatförändringarnas och miljöförsämringarnas särskilda konsekvenser för kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar de afrikanska och europeiska partnerna att i det framtida partnerskapet mellan EU och Afrika bättre belysa den roll som kvinnor kan spela i att leda sina samhällen mot en mer hållbar praxis och i att delta i beslutsfattande om anpassning till och begränsning av klimatförändringar.
107. Europaparlamentet begär ett snabbt införande av en ”gröna given-diplomati”, med inrättandet av en arbetsgrupp för den externa dimensionen av den europeiska gröna given som ger rekommendationer till en grön giv mellan AU och EU, med deltagande från lokala myndigheter och organisationer i det civila samhället, med en flernivå- och flerpartsstrategi. Parlamentet anser att denna giv i synnerhet bör främja att regelverk för omställningen till en grön ekonomi, utvecklingen av en cirkulär ekonomi och skapandet av arbetstillfällen i hållbara sektorer antas.
108. Europaparlamentet betonar vikten av regionalt samarbete och samarbete genom tekniskt bistånd, informationsutbyte och god praxis. Parlamentet vidhåller vikten av bättre kommunikation om framtida klimat- och katastrofrisker och av att främja laglig överföring av klimatvänlig teknik. Parlamentet uppmanar därför EU att främja antagandet av en förklaring om immateriella rättigheter och klimatförändringar, som är jämförbar med Dohaförklaringen från 2001 om Trips-avtalet och folkhälsa.
109. Europaparlamentet understryker behovet av hållbara innovationsstrategier och projekt som gör det möjligt för afrikanska stater att ta ett stort steg bort från äldre och mer förorenande teknik, med det specifika målet ekologisk och social hållbarhet, och efterlyser i detta avseende en undersökning av hur leapfroggning kan bidra till dessa mål i de afrikanska länderna.
110. Europaparlamentet påminner om att Afrika rymmer en exceptionell biologisk mångfald. Parlamentet uttrycker djup oro över överutnyttjandet av naturresurser och den minskade biologiska mångfaldens effekter på motståndskraften. Parlamentet uttrycker särskild oro över att avskogningen i Afrika går allt fortare. Parlamentet påminner om att förstörelsen av tropiska regnskogar i Afrika är en oåterkallelig förlust av biologisk mångfald och kolbindningsförmåga samt av hem och levnadssätt för de ursprungsbefolkningar som lever i skogarna. Parlamentet påminner om att skogar avsevärt bidrar till att uppnå klimatmål och skydda den biologiska mångfalden samt till att stoppa ökenspridningen och extrem jorderosion.
111. Europaparlamentet begär att kopplingen mellan folkhälsa och biologisk mångfald ska beaktas, i enlighet med One health-modellen. Parlamentet välkomnar tillkännagivandet av initiativet NaturAfrika, som syftar till att skydda vilda djur och ekosystem, och ändringen av handlingsplanen för handeln med vilda djur. Parlamentet betonar att initiativet NaturAfrika bör utvecklas i samråd med alla berörda parter, med särskild tonvikt på lokalsamhällens, urbefolkningars och kvinnors rättigheter. Parlamentet understryker att det bör stödja afrikanska regeringar och lokalbefolkningar i att hantera stora orsaker bakom förlusten av biologisk mångfald och miljöförstöring på ett övergripande och systematiskt sätt, inbegripet stöd till välskötta nät av skyddade områden. I detta syfte uppmanar parlamentet EU och Afrika att erkänna och skydda urbefolkningars rätt till sedvanerättsligt ägande och kontroll över sin mark och sina naturresurser i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och Internationella arbetsorganisationens konvention 169 och att efterleva principen om fritt, välinformerat samtycke som ges i förhand.
112. Europaparlamentet begär att tillräckliga medel tilldelas för att genomföra rekommendationerna i kommissionens studie från 2015 Larger than elephants. Inputs for an EU strategic approach for African Wildlife Conservation och från 2019 Study on the interaction between security and wildlife conservation in Sub-Saharan Africa.
113. Europaparlamentet anser att insatserna för bevarande av bland annat skogar, vilda djur samt marina ekosystem och kustekosystem måste stärkas genom regelverk, tillräckliga medel och vetenskapliga uppgifter samt åtföljas av åtgärder för att återställa och förvalta ekosystem. Parlamentet uppmanar EU och Afrika att spela en ledande roll för ingåendet av en ambitiös global överenskommelse vid den femtonde partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald.
114. Europaparlamentet påminner om att haven är världens största proteinkälla. Parlamentet påminner om vikten av att arbeta för en bättre förvaltning av haven, bland annat i fråga om utvecklingen av ett hållbart fiske och vattenbruk och en blå ekonomi, som är viktiga för utvecklingen. Parlamentet betonar att kampen mot illegalt, orapporterat och oreglerat fiske bör prioriteras för att begränsa miljökonsekvenserna och skydda fiskbeståndens hållbarhet och fiskarnas inkomster.
115. Europaparlamentet uppmanar uttryckligen kommissionen att övervaka aktiviteterna kopplade till industrifisket, eftersom de kan utgöra hot mot lokalbefolkningars försörjning av traditionella fiskeresurser men även riskerar att destabilisera fiskebeståndens goda miljöstatus.
116. Europaparlamentet påminner om att Afrika är den minst elektrifierade regionen i världen och betonar att tillgången till energi inte är homogen på den afrikanska kontinenten. Parlamentet påminner om att tillgång till tillförlitlig, hållbar och modern energi till rimligt pris är ett väsentligt verktyg för ekonomisk och social utveckling, bland annat i landsbygdsområden. Parlamentet efterlyser en uppvärdering av den afrikanska kontinenten när det gäller produktion av förnybar energi.
117. Europaparlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att främja och stärka samarbetet med de afrikanska partnerna på energi- och klimatområdet i överensstämmelse med målen i den europeiska gröna given. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en ambitiös plan för att genomföra ett partnerskap för hållbar energi och påminner i detta avseende om att förnybar energi och energieffektivitet är avgörande delar för att överbrygga klyftan i fråga om energitillgång på den afrikanska kontinenten och samtidigt säkerställa den nödvändiga koldioxidminskningen. Parlamentet uppmanar EU och de respektive afrikanska länderna att utnyttja möjligheter till ömsesidigt fördelaktiga energipartnerskap för produktion av väte med hjälp av förnybara energikällor.
118. Europaparlamentet betonar betydelsen av att slussa investeringarna mot en koldioxidfri ekonomi genom att utveckla förnybara energikällor och underlätta tekniköverföring, inbegripet decentraliserad energiproduktion, småskalig förnybar energi och solkraftsteknik som tillgodoser lokala energibehov, inbegripet med avseende på infrastruktur och konnektivitet.
119. Europaparlamentet betonar att urbaniseringen av den afrikanska kontinenten utgör en möjlighet att ompröva stadsplaneringen och införa hållbara stadslösningar och att den bör bli föremål för en intensifierad dialog med lokala och regionala myndigheter samt samarbete och utbyte av bästa praxis mellan de två kontinenterna, särskilt när det gäller grön infrastruktur, ekosystembaserade metoder, avfallshantering och sanitära system, och med särskilda insatser för att involvera ungdomar och marginaliserade grupper. Parlamentet uppmanar till stöd av utvecklingen av hållbara stadstransporter i syfte att öka inkluderingen av samhällena och tillgängligheten, inbegripet transport till skolor och vårdinrättningar.
Partner för ett hållbart och motståndskraftigt jordbruk
120. Europaparlamentet framhåller jordbruks- och livsmedelssektorernas betydelse i ekonomin för att skapa anständiga och hållbara arbetstillfällen i landsbygdsområden. Parlamentet understryker att detta i de flesta fall gäller småjordbruk och familjejordbruk. Parlamentet konstaterar att det är viktigt att främja och förbättra åtgärder och verktyg till stöd för mer diversifierade produkter av högre kvalitet, en hållbar modernisering av jordbruksmetoder och en säker arbetsmiljö samt åtgärder för att stärka motståndskraften hos jordbrukare. Parlamentet anser att utvecklingen av en hållbar jordbrukssektor och av landsbygdsområden bör stå i centrum för förbindelserna mellan EU och Afrika.
121. Europaparlamentet välkomnar att det nya partnerskapet mellan Afrika och EU förespråkar utveckling av miljövänliga jordbruksmetoder. Parlamentet påminner om att agroekologins förmåga att sammanföra de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna av hållbarhet har erkänts av viktiga rapporter från IPCC och den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster samt Världsbanken och den FAO-ledda globala jordbruksbedömningen (IAASTD). Parlamentet betonar att det är viktigt att främja agroekologi, skogsbruk, lokal produktion och hållbara livsmedelssystem som fokuserar på utvecklingen av korta leveranskedjor i den nationella politiken, men även inom internationella forum, i syfte att säkerställa livsmedels- och nutritionstrygghet för alla och att öka jordbrukssektorns produktivitet på ett hållbart sätt, liksom dess motståndskraft mot klimatförändringarna.
122. Europaparlamentet uppmanar EU att följa slutsatserna från arbetsgruppen för Afrikas landsbygd att om behovet av investeringar i afrikanska livsmedelskedjor med inriktning mot förädlade varor. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att aktivt samarbeta med afrikanska partner för att skapa synergieffekter mellan EU–Afrika-strategin och den gröna given, i synnerhet den externa dimensionen av strategin för jordbruk till gaffel.
123. Europaparlamentet understryker att användningen av bekämpningsmedel inom intensivt jordbruk i Afrika kan påverka hälsan hos arbetstagare som har mycket liten tillgång till hälso- och sjukvård, och att bekämpningsmedlen därutöver orsakar skador på miljön. Parlamentet efterlyser utbildning i hållbara växtskyddsmetoder och alternativ till bekämpningsmedel och en minimering av exponeringen för farliga ämnen. Parlamentet fördömer den dubbelmoral som EU uppvisar i fråga om bekämpningsmedel genom att tillåta att farliga ämnen som förbjudits i EU exporteras till afrikanska länder och andra tredjeländer, och efterfrågar en ändring av de nuvarande EU-bestämmelserna för att avskaffa denna inkonsekvens i lagstiftningen, eftersom bestämmelserna inte är förenliga med Rotterdamkonventionen från 1998 och den gröna given.
124. Europaparlamentet är djupt bekymrat över de afrikanska staternas stora beroende av importerade livsmedel, särskilt från EU, i synnerhet när dessa importer består av subventionerade produkter vars låga pris innebär skadlig konkurrens för småskaliga jordbruk i Afrika.
125. Europaparlamentet ser med oro på exporten av europeiskt mjölkpulver till Västafrika som stöds av den gemensamma jordbrukspolitiken, med tanke på att exporten som tredubblats sedan EU upphävde mjölkkvoterna 2015 har haft förödande konsekvenser för lokala herdar och jordbrukare som inte kan konkurrera. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta på lösningar tillsammans med afrikanska regeringar och berörda parter.
126. Europaparlamentet påminner om att svält och osäker livsmedelsförsörjning åter igen ökar i världen och att de kommer att fortsätta att öka om inte snabba åtgärder vidtas, och om att Afrika är på helt fel väg när det gäller att uppnå målet om ingen hunger (mål 2 för hållbar utveckling) senast 2030. Parlamentet påminner om att utrotande av undernäring i alla dess former och uppnående av mål 2 för hållbar utveckling bör ses som prioriteringar inom det nya partnerskapet, med särskilt fokus på människor i de mest utsatta situationerna.
127. Europaparlamentet betonar att covid-19 och den ekonomiska krisen samt de stängda gränserna, gräshoppsinvasionen och ökenspridningen har försämrat den redan svåra situationen vad gäller tryggad livsmedelsförsörjning i Afrika och belyst sårbarheterna i det globala livsmedelssystemet. Parlamentet betonar de lokala och regionala marknadernas potential att hantera aktuella misslyckanden i livsmedelssystemet.
128. Europaparlamentet uppmanar partnerskapet mellan Afrika och EU att på jordbruksområdet inrikta sina insatser på att slå vakt om afrikanska länders rätt till livsmedelssuveränitet, på att öka deras livsmedelstrygghet som en prioritering och stärka deras förmåga att tillgodose befolkningens näringsbehov.
129. Europaparlamentet påminner om betydelsen av omställningen på landsbygden och stärkandet av lokala, regionala och öppna värdekedjor för att skapa hållbara arbetstillfällen, undvika människorättskränkningar och mildra klimatförändringar. Parlamentet insisterar på behovet att stödja ungdomar och kvinnor genom bland annat utbildning, tillgång till lån och tillträde till marknader. Parlamentet begär att de ska knytas till utformningen av jordbrukspolitiken och att kollektiv handling ska stödjas genom organisationer för småskaliga producenter.
130. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som kvinnor på landsbygden i Afrika spelar i jordbruks- och landsbygdsekonomierna på den afrikanska kontinenten, särskilt när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet påminner om att nästan hälften av jordbruksarbetet i Afrika utförs av kvinnor, medan kvinnliga jordbrukare oftast är småbrukare eller ägnar sig åt självhushållsjordbruk och saknar nödvändig tillgång till information, krediter, mark, resurser eller teknik. Parlamentet uppmuntrar till främjande av arvsrättigheter för kvinnor och flickor och uppmanar EU att stödja partnerländer, särskilt när det gäller erkännandet av kvinnors fulla rätt till markrättigheter.
131. Europaparlamentet betonar att kvinnor, som arbetar inom självhushållsjordbruk, ställs inför ytterligare hinder för säkerställandet av livsmedelssuveräniteten på grund av det starka skyddet av nya växtsorter inom ramen för den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter, vilken ingår i handelsavtal.
132. Europaparlamentet påminner om vikten av att stödja små jordbruk och betesbruk samt andra traditionella/lokala livsmedelssystem för att stärka deras resiliens och uppmuntra deras bidrag till tryggad livsmedelsförsörjning, hållbar resursförvaltning och bevarande av den biologiska mångfalden.
133. Europaparlamentet efterlyser åtgärder mot de sociala spänningarna mellan fast boende jordbruksbefolkning och nomadiska pastorala samhällen, i synnerhet i regioner där etniska och religiösa konflikter överlappar.
134. Europaparlamentet understryker vikten av forskning och innovation för att främja hållbara jordbruksmetoder och produktiva jordbruksekosystem samt livsmedelssystem i torra områden. Parlamentet efterlyser i detta avseende mer tillit till bidragen från afrikansk traditionell kunskap till en rättvis övergång, i synnerhet inom jordbrukspraxis, fiskenäring och skogsskydd för att på så sätt ge det afrikanska folket och lokalsamhällena egenmakt.
135. Europaparlamentet uppmuntrar till utbyte av kunskap och bästa praxis mellan europeiska och afrikanska jordbrukare och särskilt kontakter mellan unga jordbrukare, kvinnor och företrädare för landsbygdssamhällen rörande hållbara produktionsmetoder och skydd av den biologiska mångfalden, även inom ramen för sammanslutningar.
136. Europaparlamentet välkomnar förslaget från arbetsgruppen för Afrikas landsbygd om att inrätta ett Twinning-program för Europa och Afrika, som utvidgas till att omfatta förbindelser mellan jordbruksorgan i EU-medlemsstater och partnerländer i Afrika, i syfte att utbyta hållbar bästa praxis och främja förbindelser mellan starkt engagerade och likartade samarbetspartner.
137. Europaparlamentet betonar vikten av att i partnerskapet mellan EU och Afrika inkludera skydd och främjande av lokalsamhällens rätt att få tillgång till och styra naturresurser såsom land och vatten. Parlamentet fördömer omfattningen på markrofferiet i Afrika. Parlamentet påminner om att markrofferi är en brutal praxis som undergräver livsmedelssuveräniteten och äventyrar de afrikanska landsbygdssamhällenas överlevnad. Parlamentet betonar vikten av att inleda en inkluderande process som syftar till att säkerställa effektivt deltagande från organisationer i det civila samhället och lokalsamhällen i utveckling, genomförande och övervakning av politik och åtgärder som avser markrofferi. Parlamentet kräver att de fakultativa riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning beaktas i samtliga projekt som främjar säkrandet av markrättigheter, även inom handeln, och efterlyser även åtgärder för att se till att projekt inte hotar småskaliga jordbrukares markrättigheter.
138. Europaparlamentet beklagar att betesmarkernas strategiska betydelse inte erkänns, trots att betesmarker täcker runt 43 % av Afrikas landyta och därför utgör viktiga kolsänkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med lokalsamhällen och lokala intressenter utarbeta en strategi för att på bästa sätt tillvarata denna potential genom hållbart bruk av betesmark, såsom pastoralism.
139. Europaparlamentet fastställer att exempelvis betesrätter och kollektiva betesmarker utgör traditionella markanvändningsrättigheter, som vilar på sedvanerätt och inte på bekräftad äganderätt. Parlamentet understryker trots detta den grundläggande betydelsen av att skydda denna sedvanerätt för landsbygdsbefolkningen.
Partner för att göra digitaliseringen till en språngbräda för delaktighet och utveckling
140. Europaparlamentet betonar att den digitala omvandlingen utgör en enorm språngbräda för utveckling när det gäller tillgång till utbildning, sysselsättning och hälsa, liksom för moderniseringen av jordbrukssektorn, den offentliga sektorns kapacitet att tillhandahålla digitala tjänster såsom elektroniska id-kort, e-hälsa eller e-förvaltning, och deltagande i politiskt beslutsfattande, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, men att den också kan medföra en risk för att undergräva demokratin, äventyra medborgerliga och mänskliga rättigheter och öka ojämlikheterna. Parlamentet betonar att den digitala omvandlingen måste stödja överkomlig, jämlik och inkluderande tillgång till internet samt användning och skapande av digitala tjänster som följer relevanta internationella och nationella standarder och riktlinjer.
141. Europaparlamentet betonar att den digitala klyftan bör beaktas och övervägas på lämpligt sätt. Parlamentet understryker behovet att prioritera tillgång till internetanslutning för majoriteten av de marginaliserade afrikanska samhällena i syfte att undvika att det uppstår en stor klyfta mellan befolkningen på landsbygden och i städerna. Parlamentet anser att den digitala könsklyftan måste överbryggas för en verkligt inkluderande digital omvandling. Parlamentet uppmuntrar kvinnor och flickor att utveckla sin potential på området ny teknik.
142. Europaparlamentet påminner om den negativa inverkan som våld mot kvinnor och flickor på nätet samt sexistisk hatpropaganda, nätmobbning, främlingsfientlighet, desinformation och stigmatisering kan ha på den sociala integrationen och uppmanar afrikanska och europeiska partner att ta itu med sådana frågor i partnerskapet mellan EU och Afrika. Parlamentet betonar behovet att se till att digital utbildning och kompetens är övergripande, inbegripet mjuka och övergripande färdigheter såsom kritiskt tänkande och interkulturell förståelse.
143. Europaparlamentet betonar att genereringen av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning i världen innebär utmaningar för genomförandet av Agenda 2030, särskilt när det gäller hälsan och miljön. Parlamentet uppmanar EU och Afrika att intensifiera sina ansträngningar för att utveckla ansvarsfulla investeringar i syfte att bidra till att minimera avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning, förhindra olaglig dumpning och felaktig hantering av sådant avfall, främja effektiv användning av resurser och återvinning samt skapa arbetstillfällen i renoverings- och återvinningssektorerna.
144. Europaparlamentet stöder digitalisering och modernisering av de afrikanska ländernas offentliga förvaltning, särskilt för att utveckla en tillförlitlig folkbokföring, tillhandahålla säkra identitetshandlingar och främja utbyte av uppgifter. Parlamentet betonar att alla uppgifter som utbyts måste omfattas av relevanta lagar om uppgiftsskydd och integritet. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med de afrikanska länderna för att verka för en global dataskyddsstandard, vilket i sin tur kommer att bidra till brottsbekämpningen och ett ömsesidigt stärkande av ekonomierna.
145. Europaparlamentet betonar att innovation är nödvändig för att uppnå målen för hållbar utveckling och den gröna omställningen. Parlamentet insisterar på att partnerskapet ska uppmuntra forskning och innovation samt tillgängligheten till och nyttan med digitala tjänster i syfte att främja social sammanhållning och delaktighet. Parlamentet påminner emellertid om att den digitala omställningen inte kan genomföras utan tillgång till energi och att oregelbunden energiförsörjning i landsbygdsområden utgör ett avsevärt hinder för tillgång till digitala tjänster.
146. Europaparlamentet betonar att covid-19-krisen har bidragit till att den digitala omvandlingen i Afrika har ökat takten. Parlamentet välkomnar AU:s vilja att bygga upp en inre digital marknad. Parlamentet uppmanar EU att stödja en afrikansk digital industri och ett lämpligt regelverk för att utveckla e-handel och dataskydd på grundval av de högsta befintliga standarderna genom att tillhandahålla tekniskt bistånd, främja investeringar i digitala infrastrukturer och företagande samt stärka partnerskap med aktörer på regeringsnivå, ekonomiska aktörer, akademiska aktörer, forskare och aktörer i det civila samhället.
147. Europaparlamentet påpekar att enligt rapporten om FN:s mål för hållbar utveckling (2019) kvarstår många utmaningar om målen för hållbar utveckling ska uppnås, i synnerhet i Afrika, vad gäller tillgången till livsmedel, energi, vatten och sanitet, utbildning och hälsa. Parlamentet anser att ekonomiskt stöd och investeringar främst bör syfta till att uppfylla dessa grundläggande mänskliga behov, som fortfarande är en förutsättning för att utrota fattigdom och öka människors välbefinnande, i synnerhet i en tid då offentliga resurser blir allt mer ansträngda i och med konkurrerande behov såsom hälsa och utbildning.
148. Europaparlamentet betonar vikten av att samla in korrekta och jämförbara disaggregerade uppgifter och göra statistiska analyser, med respekt för uppgiftsskydd och rätten till integritet, för att fatta välgrundade beslut, särskilt på områdena jordbruk, förvaltning av naturresurser samt samhällsstyrning och hälsa på nationell och decentraliserad nivå.
149. Europaparlamentet understryker behovet att dra nytta av den digitala omvandlingen för att främja utbytet mellan de båda kontinenterna, i synnerhet mellan de unga och det civila samhället genom plattformar.
150. Europaparlamentet uppmanar EU och de afrikanska länderna att öka sina gemensamma insatser för att se till att den digitala ekonomin är socialt och miljömässigt hållbar och att bidra till målet att upprätta en modern, rättvis och effektiv skattestandard för den digitala ekonomin.
Partner för en rörlighet och migration som gynnar båda parter
151. Europaparlamentet erkänner de komplexa utmaningar och möjligheter som migrationsrörelser utgör i både Europa och Afrika för båda kontinenternas välstånd och utveckling och betonar behovet att stärka samarbetet på detta område. Parlamentet påminner om att migrationsfrågan under de senaste åren har dominerat förbindelserna mellan Afrika och EU och att detta kan ha haft en negativ inverkan på hur man uppfattar varandra på de båda kontinenterna. Parlamentet betonar att migration utgör ett ömsesidigt verktyg för hållbar utveckling för båda regionerna.
152. Europaparlamentet påminner om att upp till 80 % av alla internationella migranter som kommer från afrikanska länder flyttar inom den afrikanska kontinenten. Parlamentet konstaterar att de afrikanska länderna hyser en stor andel av det totala antalet flyktingar och internflyktingar i världen, och dessas utsatta situation har förvärrats ytterligare av covid-19-krisen. Parlamentet efterlyser en global ansvarsfördelning för flyktingar.
153. Europaparlamentet anser att den mänskliga dimensionen av migration bör framhävas och att man särskilt bör uppmärksamma de mest missgynnade migrantgrupperna. Parlamentet efterlyser ett antagande av ett partnerskap mellan EU och Afrika avseende migration och rörlighet som sätter mänsklig värdighet för flyktingar och migranter i centrum och som bygger på principerna om solidaritet, delat ansvar och respekt för mänskliga rättigheter samt internationell och nationell rätt, EU-rätt och flyktingrätt.
154. Europaparlamentet påminner om att specifika åtgärder bör vidtas för att skydda migranter från dödsfall, försvinnande och familjeseparation och för att förhindra kränkningar av deras rättigheter, inbegripet åtgärder för att upprätthålla principen om ”non-refoulement” och barnets bästa.
155. Europaparlamentet understryker behovet att genom lämplig finansiering ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttningar, såsom politisk instabilitet, fattigdom, bristande säkerhet och livsmedelstrygghet, våld och de negativa effekterna av klimatförändringarna.
156. Europaparlamentet anser att ett framgångsrikt partnerskap kommer att uppnås genom en avsevärd förstärkning av möjligheterna till rörlighet mellan de olika delarna av de afrikanska och europeiska samhällena och att partnerskapet bör utformas på ett hållbart sätt för att skapa kompetensinflöde snarare än kompetensflykt. Parlamentet anser att en mer effektiv viseringspolitik och ökad finansiering av Erasmus+-programmet skulle vara ett effektivt bidrag för att uppnå detta.
157. Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla en verklig politik för cirkulär migration som gör det möjligt för kvalificerade och okvalificerade arbetstagare att dra nytta av ett utbyte av yrkeskunskaper och rörlighet mellan EU och Afrika, så att det blir enklare för människor att återvända till sina ursprungsländer. Parlamentet stöder en prioritering av giltiga ansökningar till EU om arbetstillstånd från ursprungs- och transitländer (t.ex. via ambassader eller på nätet) för att avskräcka migranter från att ta till irreguljära migrationsvägar och minska bördan på asyl- och migrationssystemen.
158. Europaparlamentet påminner om att arbetskraftens rörlighet kan utgöra en av lösningarna på demografiska utmaningar, arbetsmarknadsbrist och kompetensglapp. Parlamentet begär att vägar för säker och laglig migration ska utvecklas och att en mer harmoniserad, omfattande och långsiktig strategi för arbetsrelaterad migration ska främjas på europeisk nivå, baserat på en partnerskapsstrategi som kan gynna båda parter på lång sikt. Parlamentet betonar vikten av att stärka dialogen om migration och rörlighet mellan EU och Afrika och partnerskapet mellan EU och Afrika om migration, rörlighet och sysselsättning.
159. Europaparlamentet fördömer eftertryckligen människosmuggling och människohandel. Parlamentet begär att insatserna för att spåra och bekämpa kriminella nätverk med smugglare ska förstärkas och eftersträvar samarbete med afrikanska länder för att bekämpa detta. I detta avseende efterlyser parlamentet omfattande och sektorsövergripande insatser och samordning på alla nivåer i samarbete med lokala myndigheter, inbegripet samarbete inom internationell brottsbekämpning. Parlamentet anser att kampen mot smugglare och människohandlare måste föras gemensamt av båda parter och med stöd av bland annat Europol.
160. Europaparlamentet uppmanar EU och de afrikanska länderna att samarbeta för att ta fram en effektiv och bred informationskampanj om de risker och faror som människohandel och smuggling av migranter utgör, i syfte att förhindra att människor utsätter sig för livsfara för att ta sig in i EU på ett irreguljärt sätt.
161. Europaparlamentet betonar behovet av ett sammanhängande EU-engagemang som säkerställer att samarbete för att bekämpa irreguljär migration eller kring integrerad gränsförvaltning inte har någon negativ inverkan på befintliga ramar för regional rörlighet på den afrikanska kontinenten eller på mänskliga rättigheter. Parlamentet erinrar om behovet att ett partnerskap avseende migration och rörlighet måste beakta de två globala pakterna om migration och flyktingar (den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration och den globala flyktingpakten).
162. Europaparlamentet anser att uppsplittringen av de nationella bestämmelserna om yrkesrelaterad migration i EU, tillsammans med förfarandenas komplexa och starkt byråkratiska karaktär, gör att människor avskräcks från att använda EU:s lagliga migrationsvägar. Parlamentet rekommenderar att det inrättas ett harmoniserat och icke‑byråkratiskt ansökningsförfarande inom ramen för partnerskapet mellan EU och Afrika.
163. Europaparlamentet påminner om behovet att inrätta en särskild och gemensam europeisk civil sök- och räddningsinsats för att få ett slut på förlusten av människoliv till havs.
164. Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sina åtaganden om vidarebosättning och andra lagliga vägar för personer i behov av internationellt skydd och att också intensifiera de politiska och ekonomiska åtagandena för att hjälpa afrikanska partner att utveckla hållbara strategier för flyktingar, internflyktingar och statslösa personer, i synnerhet genom samarbete med Internationella organisationen för migration och andra FN-organ för att stärka utvecklingssamarbetet och tillhandahålla direkt stöd till flyktingar i närheten av det hem de flytt från.
165. Europaparlamentet rekommenderar en harmonisering av de regionala mekanismerna för skydd av människor som flyr undan katastrofer och klimatförändringar i enlighet med agendan för skydd av personer som tvingas fly över gränser på grund av katastrofer och klimatförändringar samt plattformen för tvångsförflyttning som orsakas av katastrofer och Kampalakonventionen.
166. Europaparlamentet understryker behovet att säkerställa rättvisa och tillgängliga asylförfaranden för människor i behov av internationellt skydd både i Europeiska unionen och med afrikanska länder och av att respektera principen om ”non-refoulement” i linje med internationell rätt och EU-rätt. Parlamentet anser att alla avtal med ursprungs- och transitländer bör säkerställa fullständigt skydd av människors liv och värdighet samt mänskliga rättigheter.
167. Europaparlamentet understryker vikten av att säkerställa effektivitet, rättvisa och korrekta rättsförfaranden i samband med återvändandepolitiken, utfärdandet av konsulära laissez-passer-handlingar och ingåendet av återtagandeavtal, med frivilligt återvändande som förstahandsval och med säkerställande av att individernas rättigheter och värdighet skyddas och respekteras fullt ut. Parlamentet efterlyser ett starkt EU-engagemang under perioderna före och efter återvändandet för att underlätta hållbar återintegrering av återvändare.
168. Europaparlamentet uppmanar till fortsatt samarbete med IOM och andra FN-organ för att ge ytterligare stöd till flyktingar och internflyktingar.
169. Europaparlamentet konstaterar att hänvisningarna till migration har mångdubblats, i synnerhet avseende att minska den irreguljära migrationen, i EU:s förhandlingsmandat i avtalet efter Cotonou, medan AVS-gruppens förhandlingsmandat lägger fokus på att utrota fattigdom, främja laglig migration, vikten av remitteringsflöden, behovet att återvändande och återtagande är frivilligt och förbehåll för att använda utvecklingsbistånd för att förhandla om restriktiva gränskontroller. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de afrikanska ländernas prioriteringar avseende migration i syfte att skapa ett verkligt partnerskap mellan jämlikar.
Partner i säkerhet
170. Europaparlamentet konstaterar att hantering av utdragna konflikter kräver att gemensamma åtgärder vidtas av aktörer och partner på det humanitära området och utvecklingsområdet, med stor lokal legitimitet och trovärdighet. Parlamentet uppmanar därför till att främja sambandet mellan utveckling och det humanitära i EU:s reaktion med stark lokal förankring.
171. Europaparlamentet välkomnar att EU anser att fred och säkerhet i Afrika är ett viktigt villkor för hållbar utveckling, och att unionen har åtagit sig att ”väsentligt öka sitt stöd till Afrika i samarbete med det internationella samfundet”. Parlamentet delar åsikten att frågan om säkerhet i Afrika är av stor betydelse för kontinentens utveckling, med stöd från regionala och internationella organisationer, medan de afrikanska staterna är de främsta garantigivarna för sin egen säkerhet. Parlamentet uppmanar därför EU att fortsätta sina ansträngningar för att samarbeta med unionens afrikanska partner i vidareutvecklingen av den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen för att åstadkomma fred och stabilitet på lång sikt och övervinna kriser och konflikter på den afrikanska kontinenten med en integrerad strategi som använder alla tillgängliga verktyg, inklusive stöd till utvecklandet av den afrikanska kapaciteten på säkerhets- och försvarsområdet och de afrikanska militära insatserna, civila uppdragen, fredsbyggande och demilitariseringsprojekt med respekt för den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter och humanitär rätt samt de afrikanska ländernas oberoende och suveränitet, och stöd för initiativ från AU och regionala organisationer såsom Ecowas och G5 Sahel. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att delta i EU:s uppdrag och insatser och välkomnar bilaterala insatser som bidrar till fred och stabilitet, och uppmanar i detta sammanhang rådet att snarast godkänna den europeiska fredsfaciliteten i syfte att ge ett mer övergripande bistånd till afrikanska partner i konflikthärjade regioner. Parlamentet betonar vikten av multilateralt samarbete inom triangeln AU–EU–FN när det gäller lokal, regional och internationell säkerhet och den roll som aktörer i det civila samhället spelar i fredsbevarande och fredsbyggande insatser. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att reformer av säkerhetssektorn och rättsväsendet, god samhällsstyrning, demokratisk ansvarsskyldighet och skyddet av civila är en förutsättning för att befolkningarna ska ha förtroende för sina regeringar och säkerhetsstyrkor. Parlamentet understryker vidare kopplingen mellan det civila och det militära och behovet att effektivisera båda komponenterna i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens uppdrag (GSFP-uppdragen) bättre. Parlamentet stöder den alltmer proaktiva strategi som samarbetande regionala säkerhetsorganisationer tillämpar för att fullt ut förverkliga den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen, som förser Afrikanska unionen och regionala organisationer med de verktyg som behövs för att förebygga, hantera och lösa konflikter. Parlamentet hyllar särskilt initiativ såsom G5 Sahel med tanke på dess allt viktigare roll när det gäller beslutsamma åtgärder som vidtas av afrikanska nationer för att säkerställa fred och säkerhet i sitt eget grannskap och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det politiska, finansiella, operativa och logistiska stödet till G5 Sahel. Parlamentet betonar att afrikanska länder måste ha tillräcklig kapacitet inom alla väsentliga sektorer, framför allt när det gäller säkerhet och försvar, för att säkerställa lämpliga nivåer av säkerhet och utveckling. Parlamentet uppmanar EU att samordna de utvecklings- och säkerhetsinitiativ som unionen deltar i på den afrikanska kontinenten som ett led i en integrerad strategi som inbegriper god samhällsstyrning, demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatliga principer och jämställdhet, med särskilt fokus på de regioner där mest sårbarheter och spänningar förekommer. Parlamentet välkomnar samarbetet som inletts mellan EU och Afrika i kampen mot terrorism och väpnade grupper, i enlighet med internationell lagstiftning. Parlamentet efterlyser, i samband med politiken för terrorismbekämpning, mer transparenta beslutsprocesser, en ökad efterlevnad av en människorättsbaserad strategi och mer engagemang i de samhällen som påverkas av dessa åtgärder.
172. Europaparlamentet understryker den viktiga roll som Sahel spelar ur strategisk och säkerhetsmässig synvinkel. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang varmt inrättandet av G5 Sahel 2014 och den gemensamma G5-styrkan, som skapades 2017 för att bekämpa säkerhetshoten i regionen.
173. Europaparlamentet betonar det akuta behovet att EU tar itu med det eskalerande terroristupproret i norra Moçambique, som redan har orsakat mer än 1 000 dödsfall och tvingat ca 200 000 människor att fly sina hem, och som utgör en allvarlig risk för att sprida sig över södra Afrika. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att erbjuda EU:s stöd till Moçambique och dess medborgare. Parlamentet betonar att om EU inte reagerar kan andra internationella aktörer inta den ledande roll som EU strävar efter att uppnå på kontinenten.
174. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Botswana, Ghana, Uganda och Zimbabwe ingår i EU:s uppdaterade svarta lista över länder som har strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och uppmanar dessa länder att omedelbart vidta nödvändiga åtgärder för att följa kraven i och genomföra lagstiftningen (dvs. kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/855(13)). Parlamentet välkomnar det faktum att Etiopien och Tunisien har tagits bort från svarta listan efter att ha genomfört ett antal reformer.
175. Europaparlamentet understryker att mandaten för GSFP-uppdraget är omfattande och bland annat syftar till att främja reformer av säkerhetssektorn och rättsväsendet, stärka den militära och polisiära utbildningen och främja tillsynen. Parlamentet understryker det akuta behovet att förbättra kommunikationspolitiken för GSFP-uppdrag samt EU:s övergripande strategiska planering för att öka synligheten för EU:s åtgärder och dess mål av skydda säkerheten och välfärden för den afrikanska befolkningen.
176. Europaparlamentet framhåller den särskilda roll som religiösa enheter spelar i Afrika, vilka regelbundet har en medlande roll i konflikter och med vilka dialog och samarbete behövs, särskilt i konfliktområden eftersom interreligiös dialog kan bidra till fred och försoning.
177. Europaparlamentet konstaterar att syftet med det gemensamma meddelandet är att fördjupa EU:s stöd till afrikanska fredsinsatser genom en mer strukturerad och strategisk form av samarbete som fokuserar på de regioner i Afrika där spänningarna är som störst och efterlyser att särskilda strategier i konfliktregioner prioriteras. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att dela bördan med internationella organisationer och partner, inbegripet de allierade och afrikanska stater som fungerar som pålitliga bundsförvanter i kampen mot terrorism, såsom Kenya, Marocko, Nigeria, Ghana och Etiopien. Parlamentet uppmanar till att stärka EU:s förbindelser med dessa viktiga stater. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att hjälpa afrikanska partner att bygga upp kapaciteten hos sina styrkor och säkerhetsinstitutioner för att tillhandahålla effektiva och hållbara säkerhetstjänster och brottsbekämpande tjänster till sina medborgare, bland annat genom den europeiska fredsfaciliteten och dess GSFP-uppdrag, och uppmanar EU att fokusera på en integrerad strategi för konflikter och kriser, där man agerar i alla skeden av konfliktcykeln, från konfliktförebyggande via svar och till hantering och lösning.
178. Europaparlamentet framhåller att målet med EU:s stöd till den afrikanska säkerhetssektorn är att uppmuntra afrikanskt egenansvar för säkerhets- och försvarsfrågor. Parlamentet anser att Afrikanska unionen och de afrikanska staterna är viktiga aktörer med vilka EU meningsfullt samverkar för att gemensamt uppnå mål för hållbar utveckling och mänsklig säkerhet. Parlamentet välkomnar i detta avseende varmt Afrikanska unionens planer på att skicka 3 000 soldater till stöd för G5 Sahel och ser det som ett tecken på att AU och EU verkligen eftersträvar liknande säkerhetsmål baserade på delade mål och delat ansvar. Parlamentet välkomnar i detta avseende synpunkterna från vice ordföranden/den höga representanten Josef Borrell till FN:s säkerhetsråd den 28 maj 2020 när han talade om att hitta afrikanska lösningar på afrikanska problem.
179. Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till FN:s fredsbevarande uppdrag på den afrikanska kontinenten och uppmanar viktiga aktörer, särskilt Förenta staterna, Ryssland, Kina och Förenade kungariket, att ansluta sig till EU:s insatser för att medla och främja samarbete och hållbar fred över hela den afrikanska kontinenten. Parlamentet upprepar i detta avseende EU:s vilja att öka sitt stöd till FN:s uppdrag och att främja samordningen mellan de diverse FN- och EU-uppdragen.
180. Europaparlamentet välkomnar den kraftiga minskningen av piratdåd utanför kusten i både östra och västra Afrika, vilket är en följd av internationella insatser för sjöfartsskydd som tjänar som föregångsexempel för europeiskt, afrikanskt och transatlantiskt säkerhetssamarbete.
181. Europaparlamentet anser att det är viktigt att EU fortsätter ansträngningarna för att bygga upp mer motståndskraftiga stater och samhällen genom kapacitetsuppbyggnad och reformer av säkerhetssektorn, bland annat genom den europeiska fredsfaciliteten och sina GSFP-uppdrag, och fokuserar på en integrerad strategi för konflikter och kriser, där man agerar i alla skeden av konfliktcykeln.
182. Europaparlamentet påminner om det hot som gränsöverskridande organiserad brottslighet, civil oro och nationell brottslighet utgör för instabila stater och stater efter konflikter, som kämpar för att ge sina medborgare den säkerhet som krävs. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av en välutbildad nationell och regional polisstyrka. Parlamentet konstaterar dock att polisstyrkorna ofta saknar både lämplig utbildning och utrustning och, vilket är avgörande, inte alltid har den lämpliga kopplingen till lokalbefolkningen eller dess förtroende. Parlamentet understryker därför vikten av att stärka och bygga upp professionella polisstrukturer och efterlyser därför bland annat ett intensifierat konceptuellt, logistiskt och administrativt stöd till Afrikanska unionens mekanism för polissamarbete, med bas i Alger, som lanserades 2014. Parlamentet anser att ett samarbete på detta område även kommer att bidra till att främja kapaciteten hos fredsbevarande uppdrag och främja poliskomponenten i den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen.
183. Europaparlamentet konstaterar att informationssfären i Afrika i ökande grad påverkas av EU:s globala motståndare. Parlamentet uppmanar i detta avseende utrikestjänsten och kommissionen att aktivt ta itu med problemet med bristen på europeiska röster inom afrikanska samhällen och att motverka falska budskap och bättre främja det europeiska tillvägagångssättet och demokratiska värden för den afrikanska befolkningen. Parlamentet konstaterar att detta kräver bättre strategisk kommunikation som är inriktad på viktiga regioner och länder och att det inrättas en särskild enhet med ansvar för sådana åtgärder, som skulle arbeta i nära samarbete med EU:s delegationer.
184. Europaparlamentet understryker farorna med spridningen av olagliga handeldvapen och påminner om att dessa odokumenterade vapen, som till största delen innehas olagligt, inte bara hotar säkerheten och tryggheten i samhällena utan även används av farliga gränsöverskridande kriminella nätverk som ägnar sig åt olika former av smuggling, inklusive av vapen, människor och olagliga droger.
185. Europaparlamentet uppmanar till fortsatta årliga gemensamma samrådsmöten för Europeiska unionens kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik och Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd i syfte att utvidga samarbetet till att omfatta gemensamma fältbesök, gemensamma sessioner, utveckling av gemensam förståelse och analyser av krissituationer samt undersökning av möjligheter till gemensamma tidiga åtgärder, vilket är det bästa sättet att upprätta livskraftiga strategiska partnerskap.
186. Europaparlamentet påminner om att Afrika har det högsta antalet fredsfrämjande insatser i världen och är den största bidragsgivaren av trupper och polis. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att anpassa de fredsfrämjande insatserna i Afrika till den nya verkligheten i samband med covid-19 för att skydda både medborgarna och personalen i de fredsfrämjande insatserna på lämpligt sätt. Parlamentet framhåller att det är nödvändigt att säkerställa tillräcklig finansiering för uppdragen med tanke på rädslan för en överhängande ekonomisk kris och en minskning av den tillgängliga finansieringen.
187. Europaparlamentet uppmanar EU att se till att GSFP-uppdragen planeras på ett effektivt, ansvarsfullt och robust sätt med effektiva insatser och starkare mandat knutna till en verklig politisk vilja som strävar efter att lösa konflikter i stället för att frysa dem.
188. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att öka sin närvaro med EU-delegationer på hela kontinenten, särskilt i viktiga AU-medlemsstater, i syfte att främja EU:s bilaterala och regionala förbindelser ytterligare och säkerställa lämpligt utbyte med relevanta intressenter. Parlamentet understryker att sådana nära band utgör grunden för att säkerställa lämpliga och välstrukturerade globala partnerskap samt skräddarsydda svar. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att förbättra sin medie- och kommunikationsstrategi betydligt, inte bara för att främja medvetenheten om EU:s insatser i respektive regioner, utan även för att öka medvetenheten och stödet bland EU:s medborgare för ökat samarbete mellan EU och Afrika.
189. Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att samordna EU–Afrika-strategin med FN, Nato, OSSE och andra likasinnade länder, såsom Förenta staterna, Kanada, Förenade kungariket, Australien och Japan.
o o o
190. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (EUT L 130, 19.5.2017, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/855 av den 7 maj 2020 om ändring av den delegerade förordningen (EU) 2016/1675 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849, för att lägga till Bahamas, Barbados, Botswana, Kambodja, Ghana, Jamaica, Mauritius, Mongoliet, Myanmar/Burma, Nicaragua, Panama och Zimbabwe till tabellen i punkt I i bilagan och stryka Bosnien och Hercegovina, Etiopien, Guyana, Demokratiska folkrepubliken Laos, Sri Lanka och Tunisien från denna tabell (EUT L 195, 19.6.2020, s. 1).