Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2020/2116(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A9-0060/2021

Ingivna texter :

A9-0060/2021

Debatter :

PV 18/05/2021 - 8
CRE 18/05/2021 - 8

Omröstningar :

PV 19/05/2021 - 2
PV 19/05/2021 - 12

Antagna texter :

P9_TA(2021)0242

Antagna texter
PDF 177kWORD 61k
Onsdagen den 19 maj 2021 - Bryssel
Skydd av de mänskliga rättigheterna och EU:s externa migrationspolitik
P9_TA(2021)0242A9-0060/2021

Europaparlamentets resolution av den 19 maj 2021 om skydd av de mänskliga rättigheterna och EU:s externa migrationspolitik (2020/2116(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artiklarna 13 och 14,

–  med beaktande av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning och dess tilläggsprotokoll,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966 samt deras respektive tilläggsprotokoll,

–  med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering från 1966,

–  med beaktande av 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i synnerhet artikel 3 och dess tilläggsprotokoll,

–  med beaktande av 1989 års konvention om barnets rättigheter och dess tilläggsprotokoll,

–  med beaktande av 1990 års internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar,

–   med beaktande av den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden,

–  med beaktande av FN:s Palermoprotokoll om människohandel och människosmuggling,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 3 augusti 2015 om främjande av och skydd för de mänskliga rättigheterna, däribland migranters rättigheter,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 71/1 av den 19 september 2016 om New York-deklarationen om flyktingar och migranter,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 72/129 av den 19 december 2017 om skyddet för migranter,

–  med beaktande av arbetet inom olika internationella människorättsmekanismer, bland annat rapporterna från FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter, särskilt hans uppföljning av den regionala studien om förvaltningen av Europeiska unionens yttre gränser och dess inverkan på migranters mänskliga rättigheter av den 8 maj 2015, liksom rapporten om migranters föreningsfrihet från maj 2020, rapporterna från andra särskilda rapportörer, den allmänna återkommande utvärderingen och arbetet i andra konventionsorgan,

–  med beaktande av arbetet och rapporterna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, inbegripet de rekommenderade principerna och riktlinjerna avseende mänskliga rättigheter vid internationella gränser och rapporten om situationen för migranter i transit,

–  med beaktande av den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration och den globala flyktingpakten, vilka antogs av FN:s generalförsamling 2018,

–  med beaktande av den gemensamma vägledningen om covid-19-pandemins inverkan på migranters mänskliga rättigheter av den 26 maj 2020 från FN:s kommitté för skydd för alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter och FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Dhakaprinciperna om värdig migration,

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–   med beaktande av artiklarna 79 och 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser(1),

–  med beaktande av relevanta rapporter från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av den nya migrations- och asylpakten som kommissionen föreslog den 23 september 2020,

–  med beaktande av rådets slutsatser om EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 och bilagan med EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 som rådet enades om den 17 november 2020,

–  med beaktande av kommissionens gemensamma meddelande av den 25 mars 2020 till Europaparlamentet och rådet EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 (JOIN(2020)0005),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2011 En övergripande strategi för migration och rörlighet (COM(2011)0743),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 om en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan (COM(2016)0385),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 30 april 2014 om ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt för EU:s utvecklingssamarbete, med inbegripande av alla mänskliga rättigheter (SWD(2014)0152),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2020 om en ny migrations- och asylpakt (COM(2020)0609),

–  med beaktande av Maltaförklaringen, utfärdad den 3 februari 2017 av Europeiska rådets medlemmar, om de yttre aspekterna av migration: hantering av den centrala Medelhavsrutten,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 november 2020 till Europaparlamentet och rådet om EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet – en ambitiös agenda för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder (SWD(2020)0284),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 9 mars 2020 till Europaparlamentet och rådet Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

–  med beaktande av det gemensamma samarbetsavtalet om migrationsfrågor mellan Afghanistan och EU, som undertecknades den 3 oktober 2016,

–  med beaktande av uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016,

–  med beaktande av andra informella arrangemang, särskilt arrangemangen med Gambia (god praxis för identifiering och återvändande, som trädde i kraft den 16 november 2018), Bangladesh (standardrutiner, godkända i september 2017), Etiopien (inreseförfaranden, godkända den 5 februari 2018), Guinea (god praxis, i kraft sedan juli 2017) och Elfenbenskusten (god praxis, i kraft sedan oktober 2018),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om migrationsrelaterade frågor, i synnerhet resolutionen av den 25 oktober 2016 om de mänskliga rättigheterna och migration i tredjeländer(2), av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(3), av den 29 april 2015 om de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik(4), samt av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser(6),

–  med beaktande av olika rapporter från det civila samhällets organisationer om situationen för migranters mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2020 Kommissionens vägledning om genomförandet av EU-reglerna om definition och förebyggande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (C(2020)6470),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 november 2020 om förbättrad utvecklings- och biståndseffektivitet(7),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0060/2021), och av följande skäl:

A.  Migration är en global företeelse som förstärks av globalisering, ökande konflikter, ojämlikhet, klimatförändringar och miljöförstöring. En gradvis och normativ utveckling inom den moderna internationella människorättsramen för flyktingars och migranters rättigheter, oberoende av deras rättsliga status, utgör en källa till framsteg och kollektiv stolthet för mänskligheten. Migranter och i synnerhet tvångsfördrivna personer hör fortsättningsvis till de mest utsatta och missgynnade grupperna i världen och drabbas kontinuerligt av kränkningar av sina rättigheter. Kvinnor, barn, äldre personer och personer med funktionsnedsättning hör till de mesta utsatta migranterna. För många människor innebär migrationen fortsatt en mänsklig resa präglad av lidande, diskriminering och våld. Tusentals migranter har mist livet på sina migrationsrutter.

B.  För Europeiska unionen och dess medlemsstater har migrationen varit och fortsätter att vara en utmaning och en möjlighet. Medlemsstaterna i frontlinjen bär en oproportionerligt stor börda på grund av sitt geografiska läge. Ansvaret måste kombineras med solidaritet. Europeiska unionen är en historisk region med både utvandring och invandring, en gemenskap som förenas genom de grundläggande värdena människans värdighet, frihet och mänskliga rättigheter. Därför har unionen – som en av världens största givare när det gäller främjande av hållbar utveckling, stöd till fördrivna personer, åtgärder mot de bakomliggande orsakerna till migration och arbetet via multilaterala forum för att hitta hållbara lösningar – en särskild skyldighet att respektera, skydda och främja migranters rättigheter, särskilt i sina yttre förbindelser. Den mänskliga värdigheten för alla migranter måste stå i centrum för all EU-politik på detta område.

C.  En övergripande strategi för migration och asylsystemet inbegriper åtgärder för att ta itu med den yttre dimensionen av unionens migrationspolitik. Den yttre dimensionens effekter är i hög grad beroende av gemensamma insatser på EU-nivå och samordning av verksamhet med externa partner.

D.  Det europeiska samförståndet om utveckling som antogs i juni 2017 visar att välhanterad migration och rörlighet på ett positivt sätt kan bidra till tillväxt för alla och hållbar utveckling i linje med Agenda 2030.

E.  Människorättsbrott, kränkningar av internationell humanitär rätt och/eller flyktingrätt, såsom non-refoulement, avvisanden och våldsamma attacker mot migranter, godtyckliga och obestämda frihetsberövanden under omänskliga förhållanden, utnyttjande, tortyr och annan misshandel, inklusive våldtäkt, försvinnande och död, rapporteras allt oftare globalt, även vid EU:s yttre gränser. Medlemsstaterna har en skyldighet att respektera unionslagstiftningen, de mänskliga rättigheterna och folkrätten samt humanitär rätt och flyktingrätt. Kommissionen måste se till att medlemsstaterna fullgör sina humanitära och människorättsliga skyldigheter och måste inleda överträdelseförfaranden om de senare inte uppfylls. Kommissionen har ännu inte vidtagit åtgärder mot bevisade eller påstådda fall av avvisningar.

F.  Sjöräddning är en rättslig skyldighet enligt internationell rätt, särskilt enligt artikel 98 i FN:s havsrättskonvention, där det fastställs en skyldighet att bistå varje person som råkar i sjönöd. Stärkandet av gränsförvaltningskapaciteten och bekämpningen av smuggling och människohandel får inte användas för att kriminalisera migranter eller personer som bistår dem. Kommissionen har uppmanat de medlemsstater som ännu inte gjort det att tillämpa artikel 1.2 i direktiv 2002/90/EG(8) (direktivet om förenklade viseringsförfaranden).

G.  Kommissionens meddelande om den övergripande strategin för migration och rörlighet från 2011 avser en strategi som är inriktad på migranterna och där mänskliga rättigheter anses ha en central roll, med syftet att stärka ”respekten för migranternas grundläggande och mänskliga rättigheter i ursprungsländer, transitländer och destinationsländer”.

H.  I kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 om inrättande av en ny partnerskapsram med tredjeländer inom ramen för den europeiska migrationsagendan, som bygger på principerna i den övergripande strategin för migration och rörlighet, betonas det att migrationsfrågor står högst upp bland EU:s prioriteringar för yttre förbindelser. Denna ram kräver intensifierat samarbete med tredjeländer, särskilt i det europeiska grannskapet, genom ”partnerskap” som syftar till att säkerställa samarbete om migrationshantering, för att effektivt förebygga irreguljär migration och återta irreguljära migranter, bland annat med positiva och negativa incitament som härrör från olika politiska inslag inom EU:s behörighetsområde, däribland grannskapspolitik, utvecklingsstöd, handel, rörlighet, energi, säkerhet och digital politik, som alla inriktas på ett och samma mål. Alla sådana ”partnerskap” måste ha en tydlig rättslig grund.

I.  I sitt meddelande från 2016 skisserade kommissionen tre huvudmål för samarbetet med tredjeländer: rädda liv i Medelhavet, öka antalet återvändanden till ursprungs- och transitländer och göra det möjligt för migranter och flyktingar att stanna nära hemmet och undvika farliga resor. I meddelandet från 2016 nämns åtgärder mot irreguljär migration som en av unionens prioriteringar samt införs strategin ”mindre för mindre”. Kommissionen uttrycker även sin beredskap att tillämpa alla EU:s verktyg och instrument med undantag för humanitärt bistånd såsom incitament för att få tredjeländer att samarbeta inom återtagande och gränskontroll.

J.  Kampen mot smuggling av migranter är en gemensam utmaning som kräver samarbete och samordning med tredjeländer. EU:s nya handlingsplan mot smuggling av migranter syftar till att främja samarbetet mellan EU och tredjeländer genom riktade partnerskap för att bekämpa smuggling av migranter som en del av bredare partnerskap med viktiga tredjeländer. Europol spelar en nyckelroll i kampen mot smuggling av migranter.

K.  Samarbete med tredjeländer är avgörande för att förebygga och bekämpa människohandel. Migrationsvägarna kan utnyttjas av nätverk för människohandel. Människohandel har en oproportionerlig inverkan på kvinnor och flickor, som utgör den överväldigande majoriteten av offren för människohandel och som utsätts för våld och utnyttjande längs migrationsvägen. Åtgärder mot människohandel bör inte inverka negativt på de rättigheter som tillkommer offer för människohandel, migranter, flyktingar och personer i behov av internationellt skydd.

L.  EU och vissa enskilda medlemsstater har sedan 2016 mångfaldigat antalet informella avtal och arrangemang med tredjeländer i syfte att stärka deras operativa kapacitet när det gäller gränskontroll och gränsförvaltning samt kampen mot människohandel. Dessa informella avtal och arrangemang med tredjeländer omfattar även effektivt återvändande och återtagande, däribland gemensamma migrationsdeklarationer, samförståndsavtal, gemensamma samarbetsavtal, standardförfaranden och välbeprövade metoder samt avtal om polisiärt samarbete. I likhet med formella återtagandeavtal bekräftar sådana informella arrangemang staternas åtaganden att återta sina medborgare (eller andra) och fastställa förfaranden för att genomföra återvändanden i praktiken. Sedan 2016 har EU ingått minst 11 informella avtal, men endast ett nytt återtagandeavtal. Informella avtal mellan EU och tredjeländer ger inte någon förutsägbar politik eller några stabila och enhetliga rättsliga rambestämmelser om irreguljär migration.

M.  I sitt meddelande om den nya pakten för migration och asyl upprepade kommissionen att migrationens interna och externa dimension är oupplösligt sammanbundna, och att skräddarsydda, omfattande och balanserade migrationsdialoger och partnerskap med ursprungs- och transitländer är absolut nödvändiga för att ta itu med mål som är värdefulla för bägge sidor, såsom de bakomliggande orsakerna till migration, kampen mot människosmuggling, hjälp till flyktingar som bor i tredjeländer samt stöd till en väl hanterad laglig migration. Såsom det anges i kommissionens meddelande om den nya pakten är engagemang på regional och global nivå grundläggande för att komplettera sådana dialoger och partnerskap. Dessutom betonas det att man inom ramen för omfattande partnerskap med tredjeländer bör bygga in migration som en central fråga, kopplad till annan politik, exempelvis på områden som utvecklingssamarbete, säkerhet, viseringar, handel, jordbruk, investeringar och sysselsättning, energi, miljö och klimatförändringar samt utbildning.

N.  EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 ålägger EU och dess medlemsstater att ”förespråka det särskilda skydd som migranter, flyktingar, internflyktingar och statslösa personer har rätt till”. Denna handlingsplan ska ”främja icke-diskriminerande tillgång till sociala tjänster, inbegripet hälso- och sjukvård och utbildning av god kvalitet till överkomligt pris (även online), och bygga upp de yrkesverksammas kapacitet att tillgodose de särskilda behoven hos (...) migranter [och] flyktingar” och ”stödja en människorättsbaserad strategi för migrationsstyrning och stärka staternas, det civila samhällets och FN:s partners kapacitet att genomföra denna strategi”.

O.  Enligt FN:s flyktingkommissariat utgör kvinnor omkring 48 procent av världens flyktingbefolkning och en stor andel av alla utsatta asylsökande. I EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet förpliktigas EU att se till att ”kvinnliga migranter kan utöva sina rättigheter fullt ut, genom jämställdhetsintegrerade politiska åtgärder, program och lagar på migrationsområdet och förstärkt jämställdhetsintegrerad migrationsstyrning på global, regional och nationell nivå”. En genusmedveten migrationspolitik skulle säkerställa förverkligandet av kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter och ett skydd mot möjligen inträffande våld, trakasserier, våldtäkt och människohandel.

P.  FN:s tidigare särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter har i sin rapport från 2015 konstaterat brister i EU:s migrationsstrategi för dess brist på insyn och tydlighet och för den svaga statusen hos många av de avtal som ingåtts inom denna ram, som enligt honom generellt saknar övervaknings- och ansvarsåtgärder. Den särskilda rapportören drar även slutsatsen att det finns få tecken på att partnerskap för rörlighet har lett till ytterligare fördelar när det gäller mänskliga rättigheter eller utveckling, medan den övergripande inriktningen på säkerhet och bristen på politisk konsekvens inom strategin som helhet medför en risk för att eventuella fördelar med människorätts- och utvecklingsprojekt kan komma att överskuggas av de sekundära effekterna av den mer säkerhetsinriktade politiken.

Q.  FN:s människorättsexperter och organisationer i det civila samhället har varnat för att covid-19-pandemin har allvarliga och oproportionerliga effekter på migranter och deras familjer globalt. De har uppmanat stater att skydda migranters och deras familjers rättigheter, oberoende av deras migrationsstatus. Pandemin har förlängt perioden för prövning av asylansökningar.

R.  Den fria rörligheten och rätten att arbeta är avgörande för att migranterna ska bli självförsörjande och bidrar till deras integration. Migration inom regioner är en viktig del av dessa gränsöverskridande ekonomiska mönster.

I.Den migrationspolitiska ramen och dess externa dimension

1.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater – utöver den fördragsbaserade skyldigheten att upprätthålla värdena respekt för människans värdighet, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna och internationell rätt i alla yttre förbindelser – likaledes har människorättsrelaterade skyldigheter gentemot tredjelandsmedborgare när de samarbetar om migration med tredjeländer och andra aktörer utanför EU.

2.  Europaparlamentet betonar att dessa skyldigheter inte enbart kräver erkännande av de relevanta standardernas tillämplighet, utan även lämplig operationalisering genom detaljerade och specifika instrument som möjliggör ett effektivt skydd och skyddsåtgärder i praktiken samt genom en människorättsbaserad strategi för hela den migrationspolitiska cykeln, med särskilt fokus på migrantkvinnor och ensamkommande barn.

3.  Europaparlamentet är bekymrat över det ökande antalet – och bristen på skydd för – ensamkommande barn som reser via irreguljära migrationsrutter. Parlamentet framhåller särskilt bristen på effektiv övervakning och rapportering från EU-byråernas och medlemsstaternas sida när det gäller skyddet av ensamkommande barn. Parlamentet uppmanar EU att se till att medlemsstater och tredjeländer rapporterar om de mekanismer som tillämpas för att skydda barns rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter.

4.  Europaparlamentet påminner om att EU, enligt artiklarna 3.5 och 21 i EU-fördraget och stadgan, liksom medlemsstaterna, när de tillämpar unionsrätten, måste upprätthålla de mänskliga rättigheterna i sina yttre och extraterritoriella åtgärder, avtal och samarbete på områdena migration, gränser och asyl, inbegripet rätten till liv, frihet, rätten till asyl, inbegripet individuell bedömning av asylansökningar med lämpliga garantier i enlighet med internationell rätt, rätten till människans värdighet och säkerhet, skyddet mot påtvingade försvinnanden, förbudet mot misshandel, tortyr, slaveri och tvångsarbete, rätten till skydd av personuppgifter, skyddet vid avlägsnande, utvisning och utlämning, religionsfriheten, tankefriheten och samvetsfriheten liksom skyldigheten att sätta barnets bästa i främsta rummet och att anta en könsmedveten strategi. Parlamentet påminner vidare om att de måste säkerställa icke-diskriminering och förfarandegarantier, såsom rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten till familjeåterförening, och förhindra att barn skiljs från sina föräldrar eller vårdnadshavare.

5.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen ännu inte har utvärderat hur genomförandet av dess efterföljande migrationspolitiska ramar, särskilt den övergripande strategin för migration och rörlighet och den nya partnerskapsramen, påverkar de mänskliga rättigheterna för tredjelandsmedborgare eller hur EU:s samarbete med tredjeländer påverkar de mänskliga rättigheterna, däribland effekten av EU:s stöd till partnerländernas gräns- och säkerhetsstyrkor. Parlamentet insisterar på behovet av att genomföra en sådan utvärdering på ett systematiskt sätt och i ett omfattande, inkluderande och offentligt format för att säkerställa fullständig överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna inom EU:s externa migrationspolitik.

6.  Europaparlamentet noterar med stor oro att det i enskilda fall saknas operativa mekanismer, mekanismer för rapportering, övervakning, utvärdering och ansvarsutkrävande för att spåra och reagera på eventuella kränkningar, och att det saknas effektiva rättsmedel för personer vars rättigheter påstås ha kränkts till följd av EU:s informella avtal och ekonomiska samarbete.

7.  Europaparlamentet upprepar att för att unionens migrationspolitik ska fungera korrekt måste EU öka sitt externa samarbete med ursprungsländerna och arbeta för att säkerställa ett hållbart och effektivt återtagande av återvändande personer. Parlamentet uppmanar EU att se till att återtagandeavtal och avtal om gränsförvaltningssamarbete enbart ingås med tredjeländer som uttryckligen åtar sig att respektera de mänskliga rättigheterna, däribland principen om non-refoulement, och de rättigheter som fastställs i FN:s flyktingkonvention. Parlamentet uppmanar EU att se till att detta samarbete inte leder till kränkningar av dessa rättigheter och erbjuder operativa medel för att säkerställa ett effektivt ansvarsutkrävande om kränkningar sker.

8.  Europaparlamentet noterar att de flesta av de 18 officiella återtagandeavtal som EU hittills ingått inbegriper transitländers återtagande av tredjelandsmedborgare. Parlamentet understryker att återvändande till transitländer innebär en eventuell risk för att de återvändande personerna utsätts för människorättskränkningar. Parlamentet stöder rekommendationen i kommissionens utvärdering av återtagandeavtalen från 2011 om att EU alltid i första hand bör försöka återta en person till sitt ursprungsland, i den mån omständigheterna tillåter detta.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att oberoende EU-organ och experter såsom Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter gör insynsvänliga riskbedömningar av hur EU:s formella, informella eller ekonomiska samarbete med tredjeländer påverkar migranters och flyktingars, inklusive kvinnors, rättigheter, lokala människorättsförsvarare och det civila samhället som arbetar med att försvara dessa rättigheter och, i den mån det är möjligt, hur sådant samarbete skulle påverka den bredare befolkningen i det land som omfattas av det, med tanke på rättigheter, bidraget till mänsklig säkerhet och fred samt hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa genomföranderiktlinjer för EU:s byråer och medlemsstater innan de börjar samarbeta med tredjeländer. I detta avseende efterlyser parlamentet särskild vaksamhet i förhållande till länder med pågående eller frusna konflikter där riskerna för människorättskränkningar ökar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att allt EU-samarbete med tredjeländer formaliseras fullt ut så att avtal med tredjeländer kan övervakas på ett effektivt sätt.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en oberoende, insynsvänlig och effektiv övervakningsmekanism på grundval av folkrätten, stadgan och målen för hållbar utveckling, som inbegriper regelbundna rapporter om genomförandet av formella, informella och finansiella avtal som eventuellt kan påverka migranters och flyktingars rättigheter och arbetet bland människorättsförsvarare och det civila samhället som försvarar dessa rättigheter i tredjeländer, såsom migrationspartnerskap, återtagandeavtal och internationellt samarbete om migrationshantering och styrning, inbegripet direkt inriktning på utmaningar i samband med migration och tvångsförflyttning. Parlamentet betonar att en sådan övervakningsmekanism måste vara deltagarbaserad och offentlig. Parlamentet insisterar på behovet av att säkerställa medel för det civila samhället och andra berörda parter så att de kan bidra till mekanismens arbete. Parlamentet insisterar på att ett sådant system bör bidra till att säkerställa ansvarsskyldighet för eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland olagliga avvisningar som kränker principen om non-refoulement. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en uppföljningsmekanism som införlivar utvärderingsresultaten och expertrekommendationerna på vederbörligt sätt i det relevanta avtalet eller arrangemanget eller den relevanta åtgärden. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa parlamentarisk kontroll och demokratisk tillsyn.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att överväga olika möjligheter att säkerställa tillgång till rättslig prövning för personer som berörs av åtgärder för genomförande av samarbete om migration mellan unionen och tredjeländer, bland annat genom att inrätta en oberoende och tillgänglig mekanism för klagomål. Parlamentet efterlyser åtgärder för att se till att de som eventuellt utsätts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna får tillgång till effektiva rättsmedel och därmed kan få gottgörelse eller ersättning.

12.  Europaparlamentet noterar att genomförandet och finansieringen av EU:s externa migrationspolitik tilldelas olika generaldirektorat inom kommissionen och integreras i EU:s migrations- och asylpolitik samt utvecklings- och utrikespolitik. Parlamentet konstaterar med oro att denna kombination av verkställande ansvarsområden har lett till en brist på tillräcklig och konsekvent tillsyn över kommissionens verksamhet, en tillsyn som skulle göra det möjligt för parlamentet att utöva demokratisk kontroll över EU:s externa migrationspolitik. Parlamentet insisterar på vikten av att säkerställa samstämmighet, synergier och komplementaritet för att undvika överlappningar mellan de olika verktygen.

13.  Europaparlamentet betonar de praktiska människorättskonsekvenser som följer av det ökande antalet, och därmed den utomrättsliga karaktären hos, informella arrangemang om återvändande och återtagande, som ingås utan vederbörlig demokratisk och parlamentarisk kontroll och som inte är föremål för rättslig kontroll. Parlamentet konstaterar att asylsökandes rättigheter till sin natur är beroende av möjligheten att få kränkningar av de mänskliga rättigheterna bedömda av en domstol. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta en plan och vidta alla nödvändiga åtgärder för att inleda eller slutföra förhandlingar, och följaktligen underteckna återtagandeavtal, prioritera ingåendet av formella återtagandeavtal och därmed säkerställa full respekt för artikel 218.6 i EUF-fördraget, och att se till att formella återtagandeavtal utesluter informella avtal. Parlamentet anser att det måste granska informella avtal som inbegriper åtaganden i frågor som ingår i dess befogenheter, såsom återtagande, och att kommissionen måste vara redo att vidta ytterligare åtgärder, däribland upphävande, om dessa informella avtal förefaller oförenliga med fördragen. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en allmän ram för effektiv övervakning och utvärdering av genomförandet av alla nuvarande och framtida EU-återtagandeavtal och att i dessa införa särskilda bestämmelser om övervakning.

II. Överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna och EU-aktörer som genomför den externa migrationspolitiken

14.  Europaparlamentet framhåller Frontex utökade roll i praktiskt och operativt samarbete med tredjeländer, bland annat när det gäller återvändande och återtagande, bekämpning av människohandel, tillhandahållande av utbildning samt operativt och tekniskt stöd till myndigheter i tredjeländer för gränsförvaltning och gränskontroll, genomförande av insatser eller gemensamma insatser vid EU:s yttre gränser eller på tredjeländers territorier samt utplacering av sambandsmän och operativ personal i tredjeländer. Parlamentet efterlyser en regelbunden utvärdering av byråns behov för att säkerställa att den fungerar optimalt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en oberoende, insynsvänlig och effektiv övervakningsmekanism för all verksamhet som bedrivs av Frontex och som skulle komplettera den interna klagomålmekanism som redan finns.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av statusavtal för säkerheten vid EU:s yttre gränser och för att säkerställa en rättslig ram för samarbete mellan Frontex och tredjeländers gränsförvaltningsmyndigheter. Parlamentet påminner om att det krävs ad hoc‑statusavtal som ska godkännas av Europaparlamentet för utplacering av Frontex gränsförvaltningsenheter i ett tredjeland där enhetens medlemmar kommer att utöva verkställande befogenheter. Parlamentet beklagar att de två statusavtal som hittills ingåtts inte innehåller några specifika åtgärder för att göra mänskliga rättigheter operativa som en del av gränsförvaltningen och inte säkerställer att materiellt stöd och utbildning till tredjeländer inte ges till dem som kränker de mänskliga rättigheterna. Parlamentet beklagar att dessa avtal inte heller tydligt reglerar ansvarsutkrävande för eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och begär att sådana åtgärder ska ingå i alla framtida statusavtal.

16.  Europaparlamentet betonar att det i förordning (EU) 2019/1896(9) krävs att Frontex i god tid säkerställer konsekvent, transparent, fullständig och korrekt rapportering till parlamentet om sin verksamhet i samband med samarbete med tredjeländer, särskilt när det gäller tekniskt och operativt stöd på området gränsförvaltning och återvändande i tredjeländer, utplacering av sambandsmän och detaljerad information om respekten för de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar Frontex att regelbundet informera parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, utskottet för utrikesfrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om all verksamhet som inbegriper samarbete med myndigheter i tredjeländer, och i synnerhet om det operativa genomförandet av mänskliga rättigheter som en del av sådan verksamhet.

17.  Europaparlamentet betonar att förordning (EU) 2019/1240(10) ytterligare bör förbättra EU:s kapacitet för samordning, samarbete och informationsutbyte mellan sambandsmän för invandring stationerade i tredjeländer, kommissionen och EU:s byråer, i syfte att uppfylla EU:s prioriteringar inom området migration mer effektivt. Parlamentet betonar att en av de viktigaste uppgifterna för detta nätverks styrelse är att stödja utvecklingen av kapaciteten för sambandsmän för invandring, bland annat genom att ta fram riktlinjer för tillämpningen av mänskliga rättigheter som en del av deras verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål utarbeta sådana människorättsbaserade riktlinjer genom styrelsen.

18.  Europaparlamentet påminner om att andra EU-aktörer som genomför den externa migrationspolitiken inom ramen för exempelvis EU:s sjöstridsstyrkor också omfattas av tillämplig internationell lagstiftning och att vidarebefordran av information till myndigheter i tredjeländer som i sista hand leder till olagligt återsändande av migranter och flyktingar till osäkra länder skulle kunna betraktas som medhjälp till kränkningar av mänskliga rättigheter enligt internationell lagstiftning. Parlamentet betonar att EU:s externa migrationspolitik inte bör bli till stöd för prejningar till sjöss som skulle leda till att människor återförs till en osäker hamn.

19.  Europaparlamentet rekommenderar en utvidgning av mandatet, befogenheterna och budgeten för byrån för grundläggande rättigheter så att den effektivt kan övervaka den externa dimensionen av EU:s asyl- och migrationspolitik, bland annat genom att utfärda varningar till berörda myndigheter i fall av brister i de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar byrån att utveckla relevanta verktyg och riktlinjer.

20.  Europaparlamentet noterar med stor oro att det inte är möjligt att fastställa identiteten på majoriteten av de människor som dör när de försöker ta sig över Medelhavet. Parlamentet anser att det är nödvändigt att inrätta en samordnad europeisk strategi för att säkerställa snabba och effektiva identifieringsprocesser och att upprätta en databas över dem som dött på vägen till EU samt över deras tillhörigheter och personliga föremål, i syfte att informera deras familjer och släktingar och underlätta identifieringen av avlidna. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att på bättre sätt samordna och förbättra EU:s åtgärder för att säkerställa lämpliga och effektiva sök- och räddningsinsatser.

III.EU:s samarbete med och finansiellt stöd till tredjeländer när det gäller migration

21.  Europaparlamentet noterar att tillämpningen har ökat sedan 2016 av förbättrade villkor mellan utvecklingssamarbete och migrationshantering, inbegripet återvändande och återtagande. Parlamentet understryker att EU:s utvecklingssamarbete och bistånd måste vara anpassat till målen för hållbar utveckling, även när det gäller jämställdhetsåtgärder. Parlamentet betonar i detta sammanhang definitionen av offentligt utvecklingsbistånd från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd och OECD:s principer för biståndseffektivitet. Parlamentet framhåller att, enligt artikel 21 i EU-fördraget och artikel 208 i EUF-fördraget, det främsta målet för unionens politik för utvecklingssamarbete är att minska och på sikt utrota fattigdom, motverka ojämlikhet och utestängning, främja demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter samt stärka hållbar och inkluderande utveckling. Parlamentet understryker att sådana åtgärder tillsammans med utvecklingen av stabila institutioner är avgörande för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att säkerställa att politiken för utvecklingssamarbete, däribland utvecklingsstöd eller bilaterala respektive multilaterala partnerskap, inte strider mot principerna i artikel 208 i EUF-fördraget.

22.  Europaparlamentet efterlyser en behovsbaserad strategi för humanitärt bistånd som bör respektera de humanitära principerna, internationell människorättslagstiftning, internationell humanitär rätt och internationell flyktingrätt. Parlamentet betonar dock att det inte är kompatibelt med de humanitära principerna att göra humanitärt bistånd och katastrofbistånd avhängigt av migrationssamarbete med EU.

23.  Europaparlamentet konstaterar att det fortfarande saknas en fullständig, offentlig översikt över EU:s finansiering till tredjeländer för att underlätta samarbetet i migrationsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa fullständig insyn, bland annat genom att upprätta en tydlig översikt över alla instrument i EU-budgeten som används för att finansiera samarbete med tredjeländer på området migrationshantering, inbegripet information om belopp, syfte och finansieringskälla samt detaljerade uppgifter om alla andra potentiella stödåtgärder som tillhandahålls av EU:s byråer, såsom Frontex, för att säkerställa att parlamentet effektivt kan utöva sin institutionella roll att kontrollera genomförandet av EU:s budget.

24.  Europaparlamentet betonar de europeiska finansiella instrumentens mål att stödja tredjeländer i utvecklingen av den nödvändiga institutionella ramen och förmågan att hantera alla aspekter av migrationen samtidigt som man följer de europeiska och internationella normerna. Parlamentet betonar vikten av att avsätta en betydande del av EU:s framtida finansiering för migration till det civila samhället, icke-statliga och lokalt baserade grupper och statliga, mellanstatliga, regionala och lokala organisationer som är verksamma i tredjeländer för att ge stöd, skydda och övervaka migranters rättigheter samt stödja tvångsförflyttade personer och deras värdsamhällen. Parlamentet betonar betydelsen av att se till att en avsevärd del av EU:s medel anslås för att förbättra mänskliga rättigheter, internationellt skydd och flyktingars framtidsutsikter. Parlamentet efterlyser ekonomiskt stöd från EU för att skapa hållbara lösningar som tar itu med lokala och regionala utmaningar, särskilt de relaterade demokratiska processerna och rättsstatsprincipen, socioekonomisk utveckling, hälso- och sjukvård, utbildning, de bakomliggande orsakerna till fattigdom, ungdomssysselsättning i ursprungsländerna, social utestängning, jämställdhet, klimatförändringar, konflikter, tillgång till tjänster och för att främja flyktingars rättigheter och ökad självförsörjning.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet och offentligt rapportera till parlamentet om finansieringen av migrationsrelaterade samarbetsprogram i tredjeländer och deras inverkan på de mänskliga rättigheterna, samt de sätt på vilka sådan finansiering har använts av partnerländer, bland annat inom ramen för utrikesutskottets arbetsgrupp för finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder. Parlamentet beklagar djupt att det inte är involverat i granskningen av krisfonder, däribland EU:s förvaltningsfonder. Parlamentet begär att få en mer framträdande roll i övervakningen av hur användningen av EU:s ekonomiska bidrag påverkar de mänskliga rättigheterna i de berörda tredjeländerna.

26.  Europaparlamentet anser att det fullt ut måste utnyttja sina befogenheter när det gäller genomförande, granskning och budgetkontroll samt Europeiska revisionsrättens revisionsförfaranden för utvecklingsfonder, förvaltningsfonder, faciliteter och andra finansieringsinstrument som används för att uppfylla EU:s politiska migrationsmål, och se till att EU:s finansieringsbeslut och tillhörande anslag är förenliga med unionens principer om laglighet och sund ekonomisk förvaltning, i linje med EU:s budgetförordning(11).

27.  Parlamentet betonar att strategin som grundar sig på de mänskliga rättigheterna är tillämplig på alla pelare inom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, inbegripet krishantering i snabbinsatspelaren. Parlamentet betonar åter en gång att migrationsrelaterade utgifter inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete preliminärt bör vara 10 procent och att migrationsrelaterade verksamheter inom ramen för detta instrument bör inriktas på att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsfördrivningar samt på att stödja stärkt engagemang för att underlätta säker, ordnad, reguljär och ansvarsfull migration, liksom på genomförandet av planerad och välhanterad migrationspolitik och migrationsförvaltning. Parlamentet betonar att instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete är ett externt styrmedel och att det bör finnas en tydlig avgränsning mellan EU:s interna och externa migrationspolitik, migrationsinstrument och migrationsmedel. Parlamentet understryker att den slutliga överenskommelsen om migrationsrelaterad verksamhet inom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete bör samordnas horisontellt med interna EU-medel och instrumentet för stöd inför anslutningen i syfte att undvika överlappningar. Parlamentet konstaterar att migrationsrelaterade åtgärder i krissituationer genom snabbinsatspelaren särskilt bör ta itu med behov relaterade till tvångsförflyttningar bland annat genom att stödja värdsamhällen, i enlighet med internationell humanitär lagstiftning och internationella humanitära principer. Parlamentet insisterar i detta avseende på behovet av att säkerställa att den fleråriga budgetramen för 2021–2027 åtföljs av en solid människorättsram för identifiering, genomförande och övervakning av framtida samarbetsprogram på migrationsområdet för att koppla ekonomiska utbetalningar från EU till skyldigheterna beträffande mänskliga rättigheter.

IV.EU:s externa människorättspolitik och migrationsmål

28.  Europaparlamentet påminner om EU:s och dess medlemsstaters åtagande enligt den globala flyktingpakten att dela ansvaret för ett effektivt och övergripande skydd av flyktingar och att lätta trycket på värdländerna. Parlamentet betonar i detta avseende att EU och dess medlemsstater bör öka sina utfästelser om vidarebosättning och se till att vidarebosättning inte villkoras av att transitlandet samarbetar om återtagande eller gränskontroll, och att de bör effektivisera de säkra och lagliga rutterna och förhindra att flyktingar tvingas återvända från värdländerna. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bidra till en mer strukturell och omfattande finansiering för de regioner som tar emot flest flyktingar. Parlamentet upprepar vikten av att man fullt ut genomför de 23 målen i den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration. Parlamentet anser att det måste kontrollera EU:s genomförande av bägge pakterna på vederbörligt sätt.

29.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att föra en migrationspolitik som till fullo återspeglar migranters och flyktingars mänskliga rättigheter i enlighet med internationell, regional och nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med tredjeländer om migranters rättigheter som en integrerad del av EU:s människorättspolitik. Parlamentet insisterar på att sambandet mellan mänskliga rättigheter och migration bör behandlas på lämpligt sätt inom ramen för EU:s bilaterala människorättsdialoger med de berörda länderna. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer i dessa länder att ingående övervaka migranters rättigheter, särskilt i transitländer, liksom flyktingars och internflyktingars rättigheter. Parlamentet betonar det brådskande behovet av att man inrättar och stärker säkra och lagliga migrationsrutter för att garantera de mänskliga rättigheterna och undvika förlust av människoliv. Parlamentet insisterar på behovet av aktivt engagemang från EU:s sida i länder där människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället, inbegripet de som skyddar livet för riskutsatta migranter och asylsökande, hotas eller kriminaliseras på grund av sitt legitima arbete.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU att genomföra en global kampanj för att stödja en universell ratificering av Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning och dess protokoll från 1967. Parlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att föregå med gott exempel genom att ansluta sig till FN:s konvention om migrerande arbetstagares rättigheter, som är en av FN:s centrala människorättskonventioner.

31.  Europaparlamentet anser att EU måste inta en ledande roll för att stödja den politiska och normativa utvecklingen när det gäller migranters rättigheter i multilaterala forum. Parlamentet framhåller den centrala roll som spelas av internationella organisationer, regionala organ och icke-statliga organisationer, såsom Internationella rödakorskommittén, FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar i Mellanöstern (UNRWA), samt OHCHR och FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det ekonomiska och politiska stödet till dessa organisationer och enheter.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU att låta diasporagrupper, berörda befolkningsgrupper, flykting- och migrantledda organisationer, i synnerhet kvinnoledda organisationer, liksom företrädare för civilsamhället medverka vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av projekt som förverkligas i tredjeländer.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 189, 27.6.2014, s. 93.
(2) EUT C 215, 19.6.2018, s. 111.
(3) EUT C 294, 12.8.2016, s. 18.
(4) EUT C 346, 21.9.2016, s. 47.
(5) EUT C 58, 15.2.2018, s. 9.
(6) EUT C 101, 16.3.2018, s. 47.
(7) Antagna texter, P9_TA(2020)0323.
(8) Rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1240 av den 20 juni 2019 om inrättande av ett europeiskt nätverk av sambandsmän för invandring (EUT L 198, 25.7.2019, s. 88).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1),

Senaste uppdatering: 10 september 2021Rättsligt meddelande - Integritetspolicy