Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2020 2020 års meddelande om EU:s utvidgningspolitik (COM(2020)0660) och den åtföljande rapporten för 2020 om Turkiet (SWD(2020)0355),

–  med beaktande av förhandlingsramen för Turkiet av den 3 oktober 2005 och det faktum att Turkiet, precis som alla kandidatländer, helt och hållet måste uppfylla Köpenhamnskriterierna för att få ansluta sig till EU, samt vikten av att normalisera dess förbindelser med samtliga EU-medlemsstater, inklusive Republiken Cypern,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 maj 2019 2019 års meddelande om EU:s utvidgningspolitik (COM(2019)0260) och den åtföljande rapporten för 2019 om Turkiet (SWD(2019)0220),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2020 Förbättra anslutningsprocessen – Ett trovärdigt EU-perspektiv för västra Balkan (COM(2020)0057),

–  med beaktande av den förklaring som Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater utfärdade den 21 september 2005, efter Turkiets förklaring efter undertecknandet av Ankaraprotokollet den 29 juli 2005, inbegripet en bestämmelse där det anges att ett erkännande av alla medlemsstater är en nödvändig del i anslutningsprocessen, samt vikten av att Turkiet normaliserar sina förbindelser med samtliga medlemsstater och till fullo genomför tilläggsprotokollet för att utvidga Ankaraavtalet till att omfatta samtliga medlemsstater genom att undanröja alla hinder för den fria rörligheten för varor, inbegripet restriktioner för transportmedel, utan fördomar eller diskriminering,

–  med beaktande av artikel 46 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, enligt vilken de fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig efter slutgiltiga domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i alla mål där de är parter, samt därmed av Turkiets skyldighet att genomföra alla domar från de europeiska domstolarna, inklusive Europadomstolen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 juni 2018 och den 18 juni 2019 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen, rådets slutsatser av den 15 juli och 14 oktober 2019 om Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet, Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019 och den 1–2 och 15–16 oktober 2020, uttalandet från EU:s utrikesministrar den 15 maj 2020 och deras videokonferens den 14 augusti 2020 om situationen i östra Medelhavet, resultatet av det informella mötet mellan EU:s utrikesministrar (Gymnich) den 27–28 augusti 2020 och alla tidigare relevanta slutsatser från rådet och Europeiska rådet,

–  med beaktande av Unescos uttalande den 10 juli 2020 om Hagia Sofia (Istanbul),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 22 mars 2021 Läget i de ekonomiska och politiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Turkiet (JOIN(2021)0008),

–  med beaktande av rapporten av den 19 februari 2020 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter efter hennes besök i Turkiet den 1–5 juli 2019,

–  med beaktande av de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd om Cypern, däribland resolution 550 (1984) och resolution 789 (1992),

–  med beaktande av uttalandet från EU och Turkiet den 18 mars 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 april 2020 Fjärde årsrapporten om faciliteten för flyktingar i Turkiet (COM(2020)0162),

–  med beaktande av 2020 års globala pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser, som rankade Turkiet på 154:e plats av 180 länder, samt Bertelsmann Transformation Index’ landsrapport 2020 för Turkiet,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet(1),

–   med beaktande av yttrandena från Europarådets Venedigkommission, särskilt yttrandena av den 10–11 mars 2017 om de ändringar av konstitutionen som antogs av nationalförsamlingen den 21 januari 2017 och skulle bli föremål för en nationell folkomröstning den 16 april 2017, om åtgärderna enligt den senaste tidens undantagslagar beträffande mediernas frihet och om skyldigheterna, befogenheterna och funktionerna för ”brottmålsdomarna för fred”, av den 6−7 oktober 2017 om bestämmelserna i undantagslag nr 674 av den 1 september 2016 om utövande av lokal demokrati i Turkiet, av den 9–10 december 2016 om undantagslagarna nr 667–676, som antogs efter det misslyckade kuppförsöket den 15 juli 2016, samt av den 14–15 oktober 2016 om strykningen av andra stycket i artikel 83 i konstitutionen (om parlamentets okränkbarhet),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet, särskilt resolutionerna av den 13 mars 2019 om kommissionens rapport för 2018 om Turkiet(2), av den 19 september 2019 om situationen i Turkiet, särskilt avsättandet av valda borgmästare(3), av den 24 oktober 2019 om Turkiets militära operationer i nordöstra Syrien och konsekvenserna av dessa(4), av den 17 september 2020 om förberedelse av Europeiska rådets extra möte med fokus på den farliga upptrappningen och Turkiets roll i östra Medelhavet(5) samt av den 26 november 2020 om ökande spänningar i Varosha efter Turkiets olagliga agerande och det brådskande behovet av återupptagna samtal(6),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för framställningar,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0153/2021), och av följande skäl:

A.  Turkiet har varit kopplat till EU genom ett associeringsavtal sedan 1964(7), och en tullunion inrättades 1995. Europeiska rådet beviljade Turkiet status som kandidatland i december 1999, och anslutningsförhandlingarna inleddes 2005. Sedan 1999 åtnjuter Turkiet följaktligen den mest ambitiösa och ömsesidigt mest krävande modellen för förbindelser som EU kan erbjuda ett land, det vill säga statusen som kandidatland för att bli EU-medlem. Som kandidatland och som viktig partner till EU förväntas Turkiet respektera och uppfylla Köpenhamnskriterierna samt upprätthålla de strängaste normerna med avseende på demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, inbegripet efterlevnad av de internationella konventioner som EU anslutit sig till. Detta förutsätter att landet inom ramen för den pågående anslutningsprocessen konkret åtar sig att genomföra de reformer som krävs inom de olika kapitel som öppnas och att det därmed gradvis anpassar sig till EU:s regelverk och i alla avseenden närmar sig EU:s värden, intressen, normer och politik. Att vara ett kandidatland innebär att goda grannförbindelser måste eftersträvas och upprätthållas med EU och dess medlemsstater, utan åtskillnad. Som kandidatland och inom ramen för anslutningsprocessen har Turkiet genomfört en rad viktiga reformer som under en tid gav hopp om att landet gjorde framsteg i riktning mot att uppnå EU-medlemskap. Under alla dessa år har EU gett anslutningsprocessen sitt starka stöd, både politiskt och ekonomiskt.

B.  Respekten för rättsstatsprincipen och principerna enligt internationell rätt, i synnerhet maktfördelningsprincipen och kampen mot korruption och organiserad brottslighet, föreningsfrihet och rätten till fredliga protester, yttrandefrihet och rättigheterna för etniska minoriteter och andra minoriteter och grupper, är en nödvändig förutsättning för goda förbindelser mellan EU och Turkiet.

C.  En analys av kommissionens rapporter om Turkiet sedan 2014, särskilt rapporterna från 2019 och 2020, visar att Turkiets regering dessvärre i allt högre grad och i rask takt har distanserat sig från EU:s värden och normativa ram, i motsats till vad som skulle förväntas av ett kandidatland, inte bara genom den inhemska demokratiska tillbakagången, utan även genom sina aggressiva utrikespolitiska åtgärder, däribland olagliga handlingar mot EU‑medlemsstater. Enligt dessa rapporter genomförde Turkiet inte rekommendationerna från de tidigare rapporterna, vilket pekar på ett bristande åtagande från Turkiets sida och innebär att landets önskan om anslutning måste ifrågasättas. Farhågor kring och kritik mot den allmänna tillbakagången i Turkiet har även framförts av andra relevanta internationella organisationer såsom Europarådet och av internationella människorättsorganisationer. Detta återspeglas även av det ökande antalet mål i och kritiska domar från Europadomstolen. Denna tillbakagång har observerats på tre huvudområden: en försämring vad gäller rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, den institutionella ramen och relaterade reformer samt utrikespolitiken, som är allt mer konfliktbenägen och tenderar att inbegripa militära medel i stället för dialog och diplomati. Inom alla dessa tre områden har det förekommit tydliga avvikelser från EU:s normer, politik och intressen.

D.  I sin förra årsrapport betonade parlamentet sin oro över utvecklingen i Turkiet och den allvarliga tillbakagången och uppmanade Turkiet att avstå från alla handlingar som skulle innebära kränkningar av EU-medlemsstaternas suveränitet och suveräna rättigheter, liksom alla provokationer som skulle försämra utsikterna till en konstruktiv och uppriktig dialog, samt uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att formellt avbryta anslutningsförhandlingarna med Turkiet i enlighet med förhandlingsramen. Parlamentet är fortsatt fast beslutet att föra en demokratisk och politisk dialog med Turkiet. Parlamentet påminner om att det upprepade gånger har krävt att kapitel 23 om rättsväsendet och grundläggande rättigheter och kapitel 24 om rättvisa, frihet och säkerhet ska öppnas vid en tidpunkt då den turkiska regeringen har åtagit sig att genomföra seriösa reformer. Europaparlamentet har gjort betydande nedskärningar i föranslutningsstödet till Turkiet, med anledning av den demokratiska tillbakagången och oförmågan att handla i enlighet med rättsstatsprincipen. När det gäller finansiella resurser för program i Turkiet har kommissionen uppgett att EU nu erbjuder ett absolut minimum av stöd till det civila samhället och berörda aktörer, såsom journalister och människorättsförsvarare.

E.  Trots denna principiella hållning från parlamentets sida och alla rådande omständigheter erbjöd Europeiska rådet i sina slutsatser av den 1–2 oktober 2020 Turkiet en förnyad och bred positiv agenda, förutsatt att Turkiet fortsätter sina konstruktiva insatser för att stoppa olagliga verksamheter gentemot Grekland och Cypern, ömsesidiga eftergifter görs, spänningarna minskas och det aggressiva beteendet upphör, i ytterligare ett försök att återupprätta våra förbindelser. I samma slutsatser betonade Europeiska rådet att EU, i händelse av förnyade ensidiga åtgärder eller provokationer från Turkiets sida i strid med internationell rätt, kommer att använda sig av alla instrument och alternativ som står till dess förfogande, också i enlighet med artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, för att försvara sina och medlemsstaternas intressen, samt fatta lämpliga beslut. Turkiet har nyligen gått med på att återuppta sonderande samtal med Grekland för att försöka ta itu med de kvarstående frågor som påverkar förbindelserna mellan Turkiet och Grekland och som rör Greklands suveräna rättigheter. Detta är en positiv utveckling som skulle kunna markera inledningen av en ny period av dialog och samarbete mellan Turkiet och EU och dess medlemsstater. Fler positiva steg och initiativ, och framför allt faktiska åtgärder som går utöver förklaringar, från Turkiets sida skulle i hög grad bidra till förnyat samförstånd om framtiden för de bilaterala förbindelserna. Under dessa omständigheter är det viktigt att främja förtroendeskapande åtgärder och bredare diskussioner om de framtida förbindelserna mellan Turkiet och EU och låta diplomatin uppnå resultat vad gäller ambitionerna och förväntningarna i fråga om förbindelserna mellan EU och Turkiet, samtidigt som man i allra högsta grad är fortsatt vaksam och för en dialog om människorättssituationen i Turkiet.

Allmän bedömning av anslutningsprocessen

1.  Europaparlamentet noterar med stor oro att Turkiets regering, trots landets kandidatstatus, under de senaste åren stadigt och i allt större utsträckning har distanserat sig från EU:s värden och normer. Utöver detta konstaterar parlamentet att ensidiga åtgärder i östra Medelhavet samt starka och ibland provokativa uttalanden mot EU och dess medlemsstater har fört förbindelserna mellan EU och Turkiet till en historiskt låg nivå. Förbindelserna har försämrats till den grad att båda parter nu måste göra en grundlig omprövning av den nuvarande situationen för dessa förbindelser och deras ramar, i syfte att återupprätta dialogen inom ramen för ömsesidigt förtroende och samarbete och effektivt lösa de bakomliggande orsakerna till de pågående konflikterna.

2.  Europaparlamentet konstaterar att Turkiets brist på politisk vilja att genomföra de reformer som krävs inom ramen för anslutningsprocessen och landets underlåtenhet att bemöta EU:s allvarliga oro över situationen med avseende på rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna har fått en djupgående, negativ inverkan på anslutningsprocessen och utsikterna för den och har lett till att förbindelserna mellan EU och Turkiet gradvis har blivit alltmer transaktionsbaserade och styrda av omständigheter som knappast återspeglar det ursprungliga planerade formatet med gradvis och ökande anpassning till förutbestämda riktmärken. Inom ramen för anslutningsförhandlingarna har, som ett resultat av detta, bara 16 av de 35 kapitlen öppnats, och förhandlingarna har avslutats provisoriskt om bara ett kapitel. Parlamentet betonar därför att Turkiets anslutningsförhandlingar under nuvarande omständigheter på ett beklagligt sätt har stannat av i praktiken.

3.  Europaparlamentet är djupt oroat över att bristen på framsteg i Turkiets konvergens genom åren har omvandlats till ett fullständigt tillbakadragande kännetecknat av en kraftig tillbakagång på tre huvudområden, närmare bestämt i) en tillbakagång i fråga om rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, ii) antagande av regressiva institutionella reformer och iii) bedrivande av en konfrontativ och fientlig utrikespolitik, även gentemot EU och dess medlemsstater, särskilt Grekland och Cypern. Parlamentet är dessutom oroat över att denna tillbakagång i allt högre grad har åtföljts av uttryckliga och, vid vissa tillfällen, aggressiva EU-fientliga visioner som uttryckts av höga regeringstjänstemän, inbegripet presidenten, och förstärkts av landets regeringsvänliga medier. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang Turkiet att på nytt reflektera över och på ett trovärdigt sätt visa på uppriktigheten i sitt engagemang för närmare förbindelser och en anpassning till Europeiska unionen och EU-vägen, eftersom detta utgör en oumbärlig del av hela anslutningsprocessens genomförbarhet.

4.  Europaparlamentet betonar att inga incitament som EU skulle kunna erbjuda någonsin kan ersätta den politiska vilja som krävs i Turkiet för att säkerställa respekten för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter och i slutändan uppnå EU-medlemskap. Parlamentet påminner om att anslutningsprocessen är en meritbaserad process som är beroende av objektiva framsteg och ett konkret engagemang för Köpenhamnskriterierna, för goda grannförbindelser med EU:s medlemsstater och för EU:s värden. Parlamentet erkänner den orubbliga strategi av öppenhet och god vilja som EU har tillämpat och som senast kom till uttryck genom den förnyade positiva agenda som Europeiska rådet presenterade i oktober 2020. Parlamentet erkänner vidare EU:s pågående diplomatiska insatser för att blåsa nytt liv i möjligheterna till en verklig och effektiv dialog med Turkiet.

5.  Europaparlamentet konstaterar att bristen på resultat i den alltmer stagnerande anslutningsprocessen har bidragit till märkbar trötthet på båda sidor och en tilltagande brist på engagemang och ökande nonchalans hos de turkiska myndigheterna när det gäller resultaten i kommissionens förfarande för övervakning av framstegen och parlamentets resolutioner. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att rådet fortsatte att blockera öppnandet av kapitel 23 om rättsväsendet och grundläggande rättigheter och kapitel 24 om rättvisa, frihet och säkerhet vid en tidpunkt då den turkiska regeringen hade åtagit sig att genomföra seriösa reformer (även om dessa aldrig genomfördes) och kunde fått användning för klara riktmärken. Parlamentet betonar dock att rådets blockering inte kan användas som en ursäkt för de senaste årens tillbakagång. Parlamentet anser att anslutningsprocessen har kommit att bli ett självändamål.

6.   Europaparlamentet beklagar att situationen långt ifrån har förbättrats och rentav har försämrats ytterligare när det gäller inrikespolitik, institutionell politik och utrikespolitik sedan parlamentets senaste betänkande. Om den nuvarande negativa trenden inte omedelbart vänder på ett konsekvent sätt insisterar parlamentet därför bestämt på att kommissionen, i enlighet med förhandlingsramen från oktober 2005, bör rekommendera ett formellt avbrytande av anslutningsförhandlingarna med Turkiet, så att båda sidor på ett realistiskt sätt och genom en strukturerad och heltäckande högnivådialog kan se över den nuvarande ramens lämplighet och dess möjligheter till framgång, eller, vid behov, undersöka möjliga nya modeller för de framtida förbindelserna. Parlamentet konstaterar att förhandlingarna under alla omständigheter bör föras på ett sätt som präglas av god vilja, och att man inte bör låta dem spåra ur eller kantra enbart på grundval av kulturella eller religiösa motiv.

7.  Europaparlamentet beklagar den nuvarande bristen på förståelse mellan EU och Turkiet, men bekräftar på nytt sin fasta övertygelse att Turkiet är ett land av strategisk betydelse ur politisk, ekonomisk och utrikespolitisk synvinkel, en partner som är avgörande för stabiliteten i regionen i stort och en allierad med vilken EU önskar upprätthålla bästa möjliga förbindelser, även inom Nato, också i syfte att skapa en stabil och säker miljö i östra Medelhavsområdet på grundval av god dialog, engagemang, respekt och ömsesidigt förtroende. Parlamentet bekräftar på nytt sitt intresse av strategisk anpassning och konstruktivt samarbete baserat på gemensamma värden och intressen på områden som utrikespolitik och säkerhet, ekonomi, handel, migration, klimatförändringar och digitalisering. Parlamentet är besviket över att alla utsikter till positiva förbindelser nu motverkas av den politik som förs av de ledande i Turkiet, bland annat i form av Turkiets destabiliserande hållning i regionen och landets ensidiga åtgärder i strid med internationell rätt.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin vilja att stärka och fördjupa den ömsesidiga kunskapen och förståelsen mellan samhällena i Turkiet och EU-medlemsstaterna, för att främja kulturell tillväxt och sociokulturella utbyten och bekämpa alla yttringar av sociala, religiösa, etniska eller kulturella fördomar och tillhörande intolerans. Parlamentet upprepar bestämt att Europeiska unionen och dess medlemsstater först och främst utgör vänner och partner till Turkiet och Turkiets befolkning, till vilka EU har starka kommersiella, kulturella och historiska band. Parlamentet ger uttryck för sitt fulla åtagande att fortsatt stödja Turkiets oberoende civila samhälle under alla omständigheter och oavsett vilka ramar för förbindelserna som framtiden kan komma att medföra. Parlamentet anser dock att anslutningsprocessen fortfarande är det mest kraftfulla verktyget för att utöva normativa påtryckningar på och föra en konstruktiv dialog med Turkiets regering och att den också är den bästa ramen för att upprätthålla det turkiska samhällets demokratiska och proeuropeiska strävanden och främja konvergens med EU och dess medlemsstater när det gäller politik och normer, bland annat avseende grundläggande rättigheter och demokratiska värden. Parlamentet betonar att rent transaktionsbaserade förbindelser knappast kommer att bidra till framsteg för Turkiet i riktning mot en mer demokratisk modell, och att det sistnämnda kommer att kräva politisk vilja på högsta politiska nivå.

9.  I detta sammanhang betonar Europaparlamentet vikten av att säkerställa nära och välfungerande förbindelser med det turkiska samhället, parallellt med en kapacitet för dialog på institutionell nivå. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att prioritera det dynamiska civila samhället i Turkiet och dess demokratifrämjande insatser, och att fortsätta att stödja det turkiska civila samhällets organisationer genom relevanta finansieringsinstrument, inbegripet instrumentet för stöd inför anslutningen, eftersom dessa organisationer skulle kunna bidra till att skapa den politiska vilja som krävs för att bygga upp en stark grund för EU:s integrationsprocess. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sitt krav på att IPA-finansieringen av politiska reformer i Turkiet ska förvaltas av EU och fortsätta att fokusera på att främja dialog och ge stöd till det civila samhället, icke-statliga aktörer och direkta personkontakter, så länge landet inte gör några framsteg när det gäller demokrati, rättsstatlighet och mänskliga rättigheter. Parlamentet vill se en ny, omedelbar mekanism för konstruktiv dialog med det turkiska civilsamhället för att bygga upp ett ömsesidigt förtroende och upprätthålla det turkiska samhällets demokratiska och proeuropeiska strävanden, genom att stödja utbyte i synnerhet med avseende på demokratisering, mänskliga rättigheter, rättsstatlighet, god samhällsstyrning, hållbar utveckling samt grön och digital omställning, varvid adekvat EU-finansiering är en förutsättning för att effektiva resultat ska uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att fortsätta att stödja unga i Turkiet genom relevanta finansieringsinstrument och genom att utöka deltagandet i Erasmus+-programmet och Jean Monnet-stipendierna, i syfte att stödja bland annat forskningssamarbete och den gemensamma kampen mot klimatförändringar, miljöskydd och kvinnors egenmakt i samhället och näringslivet.

Rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter

10.  Europaparlamentet är djupt oroat över den allvarliga tillbakagången i fråga om grundläggande friheter, vilken visar på den mycket svåra människorättssituationen i Turkiet och den fortsatta urholkningen av demokratin och rättsstatsprincipen, i strid med Köpenhamnskriterierna.

11.  Europaparlamentet anser att det avgörande området grundläggande rättigheter och friheter, som står i centrum för anslutningsprocessen, inte kan frikopplas och isoleras från de allmänna förbindelserna och att det fortfarande utgör det största hindret för framsteg inom varje form av positiv agenda som skulle kunna erbjudas Turkiet. En sådan agenda bör också villkoras med upprätthållande av fullständig respekt för internationell rätt och den grundläggande principen om goda grannförbindelser och regionalt samarbete.

12.   Europaparlamentet betonar att den försämrade situationen för de grundläggande friheterna i Turkiet uppstod före det undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket 2016, som parlamentet på nytt fördömer starkt. Parlamentet anser att extraordinära åtgärder kan vara motiverade under exceptionella omständigheter, såsom ett kuppförsök, men att de måste vara proportionella och begränsas tidsmässigt och i omfattning. Trots att undantagstillståndet formellt upphävdes i juli 2018 noterar parlamentet med djup oro att ett stort antal rättsliga bestämmelser och restriktiva inslag från tiden för undantagstillståndet införlivats i gällande lagstiftning och att undantagstillståndets inverkan på demokratin och de grundläggande rättigheterna därför är fortsatt kraftig, trots att det existentiella hotet för länge sedan försvunnit, lyckligtvis.

13.  Europaparlamentet beklagar djupt att denna repressiva form av styre nu har kommit att omvandlas till en överlagd, obeveklig och systematisk politik från statligt håll gentemot alla kritiska aktiviteter, såsom fredlig politisk aktivism i frågor som är viktiga för kurder och aleviter och fredliga protester och demonstrationer genomförda av tidigare offentliganställda, kvinnorättsaktivister och hbti-aktivister samt offer för undantagstillståndet, eller till och med händelser som ägde rum före kuppförsöket, till exempel demonstrationerna i Geziparken.

14.  Europaparlamentet beklagar att de nuvarande, alltför vittomfattande bestämmelserna mot terrorism samt missbruket av antiterroråtgärder har kommit att utgöra grundstommen i denna politik från statligt håll med förtryck av mänskliga rättigheter och av alla kritiska röster i landet, och med medverkan av ett rättsväsen utan förmåga eller vilja att sätta stopp för kränkningar av den konstitutionella ordningen. Parlamentet beklagar att denna breda definition av terrorism strider mot den grundläggande principen om individuellt ansvar, genom kollektiva, allmänna anklagelser. Parlamentet noterar med stor oro det fortsatta massfängslandet av personer, däribland journalister, människorättsförsvarare och politiska motståndare, som dömts eller hålls frihetsberövade i avvaktan på rättegång på grund av terrorismrelaterade anklagelser – särskilt för påstått medlemskap i en terroristorganisation – baserat på knappa bevis. Parlamentet är mycket oroat över att Turkiets myndigheter, såsom angavs vid antagandet av den allmänna återkommande utvärderingen, inte har några planer på att se över antiterrorlagen ytterligare. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen Turkiet att anpassa sin antiterrorismlagstiftning till internationella normer för att säkerställa ett effektivt skydd av grundläggande rättigheter och friheter samt proportionalitet och likhet inför lagen. Parlamentet erkänner att Turkiet har legitima säkerhetsproblem och har rätt att bekämpa terrorism. Parlamentet betonar dock att detta måste göras med fullständig respekt för rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet upprepar sitt bestämda och otvetydiga fördömande av de våldsamma terroristattacker som utförts av Kurdistans arbetarparti (PKK), som sedan 2002 ingår i EU:s förteckning över terroristorganisationer. Parlamentet uttrycker sitt uppriktiga deltagande med den turkiska allmänheten och i synnerhet familjerna till de 13 turkiska medborgare som dödades i terrorattacken i Gara (Irak) i februari 2021.

15.  Europaparlamentet beklagar djupt att Turkiets bestämmelser och åtgärder mot terrorism fortsatt inbegriper ett antal inskränkningar från tiden för undantagstillståndet och således fortsätter att få negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, bland annat genom att begränsa garantierna om ett korrekt rättsförfarande, förlänga tiden för frihetsberövande i avvaktan på rättegång och tillåta uppsägningar av tjänstemän på grund av påstådda kopplingar till terroristorganisationer.

16.  Europaparlamentet är mycket oroat över att den rasistiska högerextrema Ülkücü-rörelsen, som är känd som Grå vargarna och har nära kopplingar till det regerande, nationalistiska koalitionspartiet MHP, sprids inte bara inom Turkiets gränser, utan även i EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att undersöka möjligheten att föra upp Grå vargarna på EU:s förteckning över terroristorganisationer, att förbjuda rörelsens föreningar och organisationer i EU-länder, att noga övervaka dess verksamhet och att bekämpa dess inflytande, som särskilt hotar medborgare med kurdisk, armenisk eller grekisk bakgrund och alla som den betraktar som motståndare.

17.  Europaparlamentet anser att urholkningen av rättsstatsprincipen och den systematiska bristen på oberoende inom rättsväsendet fortsätter att utgöra två av de mest akuta och oroande frågorna. Parlamentet fördömer den ökade övervakningen från den verkställande maktens sida och de politiska påtryckningarna avseende domares, åklagares, advokaters och advokatsamfunds arbete. Parlamentet är djupt oroat över de allt värre strukturella problemen när det gäller rättsväsendets bristande institutionella oberoende i förhållande till den verkställande makten. Parlamentet påpekar att rättsväsendets bristande oberoende och den förlamande effekten av regeringens massuppsägningar de senaste åren utgör allvarliga hot mot rättsstaten och undergräver kapaciteten hos rättsväsendet i sin helhet att tillhandahålla effektiva rättsmedel vid kränkningar av mänskliga rättigheter, både när det gäller de åtgärder som vidtogs under undantagstillståndet och i allmänhet. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att strategin för reform av rättsväsendet och de tre efterföljande lagstiftningspaketen inte kommer att kunna uppnå de fastställda målen, särskilt om de inte leder till faktiska förändringar i de allmänna åklagarnas beteende och om domstolsbesluten fortsätter att strida mot internationella normer. Parlamentet betonar att det akut behövs en seriös reform av den lagstiftande och den dömande makten för att förbättra tillgången till rättsväsendet, öka dess effektivitet och bättre skydda rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid.

18.  Europaparlamentet fördömer att cirka 30 procent av de turkiska domarna och åklagarna sagts upp, blivit föremål för omfattande omplaceringar eller avsatts, vilket gett upphov till oroväckande nivåer av hot, självcensur och en allmän försämring av kvaliteten på rättsliga avgöranden. Parlamentet påminner om att alla uppsägningar och utnämningar inom rättsväsendet bör granskas särskilt noggrant, att det bör vara förbjudet för den verkställande makten att blanda sig i eller försöka påverka rättsväsendets arbete och att man vid utnämning av domare bör respektera principerna om oberoende och opartiskhet. Parlamentet beklagar djupt att Turkiet, vid antagandet av resultatet från den allmänna återkommande utvärderingen i oktober 2020, vägrade att godta rekommendationerna om att införa en ändring i konstitutionen för att göra rådet för domare och åklagare (HSK) oberoende av den verkställande makten. Parlamentet efterlyser åtgärder för att ta itu med bristerna i strukturen och processen för utnämning av medlemmar till detta råd i syfte att säkerställa dess oberoende och få ett stopp på dess godtyckliga beslut.

19.  Europaparlamentet är djupt oroat över advokaternas situation i Turkiet, eftersom hundratals under de senaste åren har utsatts för, och fortsatt utsätts för, trakasserier, gripanden, lagföring och fällande domar i samband med sin yrkesverksamhet och för att ha företrätt sina klienter. Parlamentet delar de farhågor som lyfts fram i Venedigkommissionens yttrande från oktober 2020 över ändringarna från juli 2020 av 1969 års lag om advokater, särskilt när det gäller bildande av flera advokatsamfund i samma stad. Parlamentet betonar att detta kommer att leda till ytterligare politisering av advokatyrket, vilket i sin tur resulterar i oförenlighet med kravet på opartiskhet för advokater och äventyrar advokaternas oberoende. Parlamentet anser att denna rättsreform skulle kunna utgöra ytterligare ett slag mot rättsväsendets funktion och ett försök att minska de befintliga advokatsamfundens inflytande och undanröja återstående kritiska röster. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att respektera advokaternas oberoende och låta dem utföra sitt arbete fritt i överensstämmelse med internationella människorättsnormer. Parlamentet efterlyser ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av alla advokater som hålls frihetsberövade enbart på grund av att de utövat advokatyrket.

20.  Europaparlamentet beklagar djupt advokaten Ebru Timtiks död efter 238 dagars hungerstrejk för en rättvis rättegång efter hennes dom för påstått medlemskap i en terroristorganisation, medan hennes överklagande väntade på ett avgörande av kassationsdomstolen. Parlamentet påminner om att hon var den fjärde fånge – efter Helin Bölek och İbrahim Gökçek, två musiker från bandet Grup Yorum, samt Mustafa Koçak – som dog 2020 efter att ha hungerstrejkat för en rättvis rättegång. Parlamentet förväntar sig att den pågående rättegången mot tre poliser som åtalats för mordet på den kurdiske människorättsadvokaten Tahir Elçi i slutändan kommer att avslöja de fullständiga omständigheterna kring hans död och bringa rättvisa i fallet.

21.  Europaparlamentet är djupt oroat över det turkiska rättsväsendets och den turkiska regeringens åsidosättande av Europadomstolens domar och de lägre domstolsinstansernas i allt högre grad bristande efterlevnad av författningsdomstolens utslag. Parlamentet erkänner att det har förekommit fall där det turkiska rättsväsendet har genomfört nya rättegångar mot fångar efter beslut av Europadomstolen. Parlamentet beklagar dock att dessa nya rättegångar ofta inte uppfyller internationellt erkända normer för en rättvis rättegång, såsom i målet İlhan Sami Çomak. Parlamentet uppmanar Turkiet att säkerställa full respekt för den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och följa de relevanta domarna från Europadomstolen samt samarbeta med Europarådet i syfte att stärka rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet hoppas att Europadomstolen kommer att kunna prioritera och påskynda sina domar i de många turkiska mål som ännu inte har avgjorts av domstolen, inbegripet målet med journalisten Hanım Büşra Erdal. Parlamentet välkomnar Europadomstolens nyligen avkunnade dom i målet med den framstående författaren Ahmet Altan, vilket hade väntat på ett avgörande sedan 2017, där det bland annat fastställdes att hans rätt till frihet och säkerhet samt yttrandefrihet hade kränkts. Parlamentet välkomnar hans frigivning från fängelset efter att den turkiska kassationsdomstolen upphävde domen mot honom, och uppmanar än en gång de berörda turkiska myndigheterna att genast tillämpa alla övriga domar från Europadomstolen. Parlamentet konstaterar att det turkiska rättsväsendet också nonchalerar beslut som antagits av FN‑mekanismer såsom FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna och arbetsgruppen mot godtyckliga frihetsberövanden.

22.  Europaparlamentet fördömer fängelseförhållandena för Fabien Azoulay, en fransk medborgare som gripits och dömts i Turkiet och som har hållits fängslad i mer än fyra år, senast i Giresunfängelset, där han utsatts för fysiskt våld och upprepad misshandel samt försök att tvinga honom att konvertera till islam. Parlamentet fördömer kraftfullt de homofobiska och antisemitiska motiven bakom den upprepade misshandeln av honom. De turkiska myndigheterna uppmanas kraftfullt att utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skydd av honom samt en överföring till hans hemland.

23.  Europaparlamentet beklagar djupt bristen på effektiva rättsmedel i samband med massuppsägningarna av ett stort antal människor, däribland över 152 000 offentliganställda, till exempel lärare, läkare, akademiker, advokater, domare och åklagare, som sades upp och permanent förbjöds att arbeta inom den offentliga sektorn eller till och med inom sitt yrke helt och hållet. Parlamentet betonar att många av dessa uppsägningar fortsätter att få förödande konsekvenser för de berörda och deras familjer, också i form av en bestående social och yrkesrelaterad stigmatisering. Parlamentet uttrycker allvarliga tvivel om huruvida undersökningskommissionen för åtgärder i samband med undantagstillståndet fungerar på ett ändamålsenligt sätt, som ett internt rättsmedel, på grund av bristen på oberoende, opartiskhet och effektivitet. Parlamentet noterar att de godtyckliga passindragningarna, trots vissa gradvisa förbättringar, fortsatt utgör en allvarlig och omotiverad inskränkning av rörelsefriheten för de berörda. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att respektera rätten till försvar för de uppsagda och att säkerställa ett granskningsförfarande i enlighet med internationella normer.

24.  Europaparlamentet är bestört över uttalandena från höga företrädare för den verkställande makten och den regerande koalitionen om ett eventuellt återinrättande av dödsstraffet, som Turkiet avskaffade 2004. Parlamentet varnar för att en sådan beklaglig åtgärd inte bara skulle strida mot Turkiets nuvarande internationella åtaganden, utan även skulle vara oförenlig med processen för anslutning till EU.

25.  Europaparlamentet upprepar vikten av mediernas frihet och oberoende som ett av EU:s grundläggande värden och en hörnsten i varje demokrati. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över de oproportionella och godtyckliga åtgärder som inskränker yttrandefriheten, mediefriheten och tillgången till information i Turkiet, där antiterrorlagstiftning ofta missbrukas i syfte att tysta kritik, i en kvävande brist på mediepluralism. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Turkiet att garantera mediefrihet och yttrandefrihet på sociala medier som en prioriterad fråga, bland annat genom att reformera artikel 299 i landets strafflag (om förolämpning av presidenten), som konsekvent missbrukas för att förfölja författare, reportrar, kolumnister och redaktörer, och att omedelbart frige och frikänna alla journalister, författare, medieanställda och användare av sociala medier som frihetsberövats på olagliga grunder för att ha utövat sitt yrke och sina medborgerliga rättigheter. Även om antalet fängslade journalister har minskat från 160 till drygt 70 under det senaste året konstaterar parlamentet att det fortfarande rör sig om ett mycket stort antal, att detta fortsatt är en källa till allvarlig oro och att människor alltför ofta fängslas av omotiverade skäl. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att visa nolltolerans mot alla fall av fysiska eller verbala kränkningar eller hot mot journalister och att låta medieföretag som godtyckligt stängts återuppta sin verksamhet. Parlamentet är djupt oroat över beslutet av den 20 oktober 2020 från Istanbuls provinsdomstol att upphäva det tidigare frikännandet och på nytt pröva Erol Önderoğlu, företrädare för reportrar utan gränser i Turkiet, människorättsförsvararen Şebnem Korur Fincancı och författaren och journalisten Ahmet Nesin, som anklagas för flera brott, bland annat spridning av terroristpropaganda, på grund av sitt deltagande i en solidaritetskampanj med en tidning, och riskerar fängelsestraff på upp till 14,5 år.

26.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över den negativa inverkan som lagen om reglering av internetpublikationer och bekämpande av brott som begås genom sådana publikationer (från juli 2020) kommer att få på yttrandefriheten, eftersom den inför nya, ytterst stränga skyldigheter för leverantörer av sociala medier, ger regeringen omfattande befogenheter att censurera innehåll på nätet och tillhandahåller ytterligare grunder för åtal mot användare av sociala medier. Parlamentet noterar upphävandet av förbudet mot Wikipedia men betonar att över 400 000 webbplatser fortfarande är blockerade och att ett antal restriktioner för användningen av sociala medier fortsätter att gälla.

27.  Europaparlamentet är djupt oroat över bristen på oberoende och opartiskhet hos offentliga organ såsom det högsta rådet för radio och television (RTÜK) och pressreklambyrån (BİK), vilka används som ett verktyg för att godtyckligt suspendera, förbjuda, bötfälla eller ekonomiskt kväva medieföretag som anses vara kritiska mot regeringen, med nästan fullständig kontroll över massmedierna. Parlamentet beklagar att presidentens kommunikationsdirektorat 2019 annullerade mer än 700 presslegitimationer, och beklagar även de svårigheter som lokala och internationella journalister stöter på i sitt arbete.

28.   Europaparlamentet lovordar Turkiets dynamiska, pluralistiska, engagerade och heterogena civilsamhälle, eftersom det – trots de massiva politiska tillslagen – utgör en av de få återstående kontrollinstanserna gentemot den turkiska regeringen och har potential att hjälpa landet att bemöta sina stora politiska och sociala utmaningar. Parlamentet är djupt oroat över den stadiga tillbakagång som påverkar mötesfriheten och föreningsfriheten och fördömer den godtyckliga nedstängningen av organisationer i det civila samhället, däribland framstående icke-statliga människorättsorganisationer och medier. Parlamentet fördömer i detta sammanhang den nya lagen om förhindrande av finansiering av spridning av massförstörelsevapen från december 2020, som ger det turkiska inrikesministeriet och presidenten omfattande befogenheter att begränsa verksamheten för icke-statliga organisationer, företagspartnerskap, oberoende grupper och sammanslutningar och som verkar syfta till att ytterligare begränsa, inskränka och kontrollera det civila samhället. Parlamentet stöder bestämt uppmaningen från flera av FN:s särskilda representanter till Turkiets regering om att se över denna lagstiftning för att säkerställa att landet fullgör sina internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Turkiet att se kritiska eller avvikande röster, inklusive människorättsförsvarare, akademiker och journalister, som värdefulla bidragsgivare till en samhällsdialog, snarare än som destabiliserande krafter.

29.  Europaparlamentet beklagar djupt den massiva försämringen av den akademiska friheten i Turkiet, i synnerhet de ständiga kränkningarna av fredsforskares rättigheter trots författningsdomstolens beslut från juli 2019, och ändringarna av den turkiska lagen om rådet för högre utbildning, genom vilka ytterligare inskränkningar införs utöver dem som redan är i kraft.

30.  Europaparlamentet fördömer de turkiska myndigheternas brutala undertryckande av demonstrationerna i samband med regeringens utnämning av rektorn för Boğaziçiuniversitetet. Parlamentet är bestört över massgripandena av studenter, polisens övervåld mot fredliga demonstrationer, beslutet av Istanbuls guvernör att selektivt förbjuda alla slags möten och demonstrationer i området kring universitetet, beskrivningen av demonstranter – dvs. studenter, alumner och akademiker – som terrorister samt angreppen mot hbti-grupper. Parlamentet uppmanar Turkiet att avskriva anklagelserna och frige dem som godtyckligt frihetsberövats för att ha utövat sin rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster.

31.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Turkiet att avstå från att frihetsberöva och lagföra journalister och människorättsförsvarare som ett sätt att skrämma dem eller avskräcka dem från att fritt rapportera om problem på människorättsområdet. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att skyndsamt och oberoende utreda rapporterade fall av hotelser och trakasserier mot människorättsförsvarare, journalister, akademiker och aktivister från det civila samhället och att ställa dem som är ansvariga för sådana övergrepp till svars.

32.  Europaparlamentet är djupt oroat över de ständiga angreppen och påtryckningarna mot oppositionspartierna i Turkiet, inbegripet domarna mot medlemmar av oppositionen och den sittande regeringens missbruk av ekonomiska resurser och statens administrativa befogenheter, som undergräver det demokratiska systemets sätt att fungera ändamålsenligt. Parlamentet uppmanar Turkiets största partier att med lagliga medel och i överensstämmelse med landets författning fortsätta sina demokratiska och parlamentariska ansträngningar att främja Turkiets EU-väg.

33.  Europaparlamentet noterar med stor oro hur de turkiska myndigheterna specifikt och genomgående har gjort Folkets demokratiska parti (HDP), inklusive dess ungdomsorganisationer, till måltavla för sina angrepp. Parlamentet fördömer skarpt den åtalsakt som åklagaren vid Turkiets kassationsdomstol lämnat in till författningsdomstolen för att få till stånd en upplösning av HDP och ett förbud mot politisk verksamhet riktat mot mer än 600 medlemmar i HDP. Parlamentet betonar att detta – förutom att utgöra ett stort politiskt misstag på medellång sikt – skulle innebära ett oåterkalleligt slag mot pluralismen och demokratiska principer, med miljontals av Turkiets väljare lämnade utan företrädare. Parlamentet fördömer skarpt det fortsatta frihetsberövandet, sedan november 2016, av de tidigare medordförandena för HDP Figen Yüksekdağ och Selahattin Demirtaş, oppositionsledare och före detta presidentkandidat, och av Gülten Kışanak, före detta borgmästare i Diyarbakır. Parlamentet påminner om Europadomstolens dom av den 20 november 2018 i målet Demirtaş, som bekräftades av dess stora kammare den 22 december 2020 och där de turkiska myndigheterna uppmanas att omedelbart frige honom. Parlamentet är bestört över den fortsatta underlåtenheten att följa denna bindande dom från Europadomstolen. Parlamentet fördömer det beslut som nyligen fattades av Istanbuls 46:e brottmålsdomstol i första instans, i Bakırköy, att döma Selahattin Demirtaş till tre och ett halvt års fängelse för påstådd förolämpning av presidenten, dvs. ett av de strängaste straff som någonsin utdömts för sådana anklagelser. Parlamentet beklagar att den 22:a domstolen för grövre brott, i Ankara, den 7 januari 2021 godtog ytterligare ett åtal mot sammanlagt 108 politiker, däribland Demirtaş och Yüksekdağ för deras påstådda roll under demonstrationerna i Kobane i oktober 2014, trots att det grundar sig på samma sakförhållanden och händelser som av den stora kammaren redan fastställts utgöra otillräcklig grund för frihetsberövande av honom. Parlamentet fördömer även att den parlamentariska statusen för parlamentsledamöter från oppositionen återkallats vid upprepade tillfällen. Detta skadar allvarligt parlamentets anseende som demokratisk institution. Parlamentet är oroat över att Ankaras chefsåklagare förbereder utredningar i syfte att upphäva den parlamentariska immuniteten för ytterligare nio företrädare för HDP – däribland nuvarande medordförande för HDP Pervin Buldan, Meral Danış Beştaş, Hakkı Saruhan Oluç, Garo Paylan, Hüda Kaya, Sezai Temelli, Serpil Kemalbay Pekgözegü, Pero Dündar och Fatma Kurtulan – för att de ska kunna åtalas för sin påstådda roll under demonstrationerna i Kobane 2014. Parlamentet framhåller fallet med Cihan Erdal, medlem i ungdomsgrenen av Turkiets gröna/vänsterparti, som – när han tillfälligt besökte Turkiet för att träffa sin familj – greps och frihetsberövades den 25 september 2020 av den enda anledningen att han hade varit medlem i HDP sex år före gripandet. Parlamentet fördömer beslutet att frånta parlamentsledamot Ömer Faruk Gergerlioğlu (HDP) hans parlamentariska plats och parlamentariska immunitet och det efterföljande gripandet av honom i den turkiska nationalförsamlingens lokaler. Parlamentet anser att detta beslut utgör vedergällning för hans människorättsaktivism, till exempel det faktum att han i parlamentet redogjort för utbredda påståenden om kroppsvisitation och trakasserier i fängelser och under polisens kvarhållande samt inlett en kampanj på sociala medier mot dessa metoder.

34.  Europaparlamentet är djupt oroat över det gradvis ökande trycket på det främsta oppositionspartiet (CHP) och dess ledare, Kemal Kılıçdaroğlu, inklusive konfiskeringen av partibroschyrer enligt domstolsorder, begäran om upphävande av ledarens immunitet på grundval av dennes politiska uttalanden samt de offentliga hoten mot honom eller rentav fysiska angrepp. Parlamentet upprepar sin djupa oro över de fortsatta politiska och rättsliga trakasserierna mot Canan Kaftancıoğlu, CHP:s ordförande i Istanbulprovinsen, som i september 2019 dömdes till uppemot 10 års fängelse i ett politiskt motiverat mål – där beslut av högsta domstolen ännu inte har avkunnats – och som i december 2020 åtalades i ett nytt politiskt mål, som samtidigt dessutom berör fyra journalister från dagstidningen Cumhuriyet och där han riskerar ett fängelsestraff på ytterligare 10 år. Parlamentet välkomnar att parlamentsledamot Enis Berberoğlu (CHP) återfått sin plats och sin parlamentariska immunitet till följd av en andra dom från författningsdomstolen den 21 januari 2021, efter att dess tidigare dom åsidosatts av lägre domstolsinstanser.

35.  Europaparlamentet uppmanar Turkiets relevanta myndigheter att frige alla fängslade människorättsförsvarare, journalister, advokater, akademiker och andra som har frihetsberövats efter att ogrundade anklagelser riktats mot dem och att göra det möjligt för dem att under alla omständigheter utföra sitt arbete obehindrat och utan risk. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt skydd för och stöd till utsatta människorättsförsvarare i Turkiet, bland annat genom nödbidrag. Parlamentet fördömer beslutet av Istanbuls regionala appellationsdomstol att bekräfta de långa fängelsestraffen mot fyra människorättsförsvarare i Büyükadamålet på grund av terrorismrelaterade anklagelser, trots avsaknaden av varje form av bevis för brottslig verksamhet och trots att anklagelserna mot dem upprepade gånger hade vederlagts, också genom statens egen bevisning. Parlamentet ser detta fall som ytterligare ett exempel på hur den fientliga miljön för organisationer i det civila samhället och den återkommande påverkan från hätska politiska debatter leder till partiska rättsliga beslut. Parlamentet fördömer att författaren Ahmet Altan greps på nytt i november 2019 bara en vecka efter det att han släppts ur fängelset efter mer än tre års frihetsberövande i avvaktan på rättegång. Parlamentet är djupt oroat över trakasserierna mot Öztürk Türkdoğan, välkänd människorättsaktivist och medordförande för İnsan Hakları Derneği (İHD, organisation för de mänskliga rättigheterna), som nyligen greps under en räd i hemmet i samband med en sekretessbelagd utredning och senare släpptes.

36.  Europaparlamentet fördömer skarpt det nya gripandet av Osman Kavala – en framstående och respekterad ledande person i det civila samhället – endast några timmar efter frikännandet i februari 2020, liksom det fortsatta frihetsberövandet av honom, som nu pågått i över tre år på falska grunder och som utgör en flagrant vägran att rätta sig efter den slutgiltiga domen från Europadomstolen och de efterföljande uppmaningarna från Europarådets ministerkommitté. Parlamentet anser att det nya målet och åtalet mot honom och den amerikanske akademikern Henry Barkey – för påstått spioneri och försök att störta Turkiets konstitutionella ordning – är ogrundat, saknar bevis och därför är politiskt motiverat. Parlamentet är djupt chockerat över de senaste domstolsavgörandena, såsom domen av Istanbuls appellationsdomstol av den 22 januari 2021 som upphävde den tidigare domen om frikännande och beslutet i den förnyade rättegången i Geziparksmålet samt beslutet av Istanbuls domstol av den 5 februari 2021 om att slå samman detta nyligen återupptagna mål med det andra målet om spioneri, helt i strid med Europadomstolens dom. Parlamentet framhåller att Europadomstolen redan har avkunnat en dom i Gezimålet och att sammanslagningen av de båda målen därför gör det än mer absurt och olagligt att fortsätta med häktningen. Parlamentet är bestört över beslutet från rådet för domare och åklagare (HSK) att utreda de tre domarna i Istanbuls 30:e domstol för grövre brott, som i februari 2020 frikände Kavala och de övriga tilltalade i Geziparksmålet på grund av brist på bevis. Parlamentet är bestört över att se hur å andra sidan den tidigare biträdande allmänne åklagaren i Istanbul, Hasan Yılmaz, ansvarig för det andra åtalet mot Kavala, därefter har utnämnts till biträdande justitieminister.

37.  Europaparlamentet är djupt oroat över de fortsatta anklagelserna om våldsamma gripanden, misshandel, tortyr och grym och omänsklig eller förnedrande behandling i polishäkten, militära häkten och fängelser, över fallen av påtvingade försvinnanden under de senaste fyra åren, över åklagarnas underlåtenhet att genomföra meningsfulla utredningar av sådana anklagelser och över den genomgripande kulturen av straffrihet för inblandade medlemmar av säkerhetsstyrkorna och offentliga tjänstemän. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att klargöra vad som hänt med de hundratals försvunna personerna och att slutligen ge ett svar till Cumartesi Anneleri (Lördagsmödrarna), som nu har samlats mer än 800 gånger för att kräva rättvisa. De turkiska myndigheterna uppmanas kraftfullt att utreda återkommande och trovärdiga rapporter om tortyr och misshandel i häkten och ställa de ansvariga till svars. Parlamentet uppmanar Turkiet att tillämpa en nolltoleranspolitik mot tortyr och att upphöra med allt frihetsberövande under isolering och frihetsberövande på inofficiella förvarsplatser. Parlamentet är bestört över det rapporterade bruket att gripa gravida kvinnor och kvinnor som nyligen fött barn och uppmanar eftertryckligen Turkiet att frige sådana kvinnor och att upphöra med bruket att gripa kvinnor precis före eller omedelbart efter en förlossning. Parlamentet pekar på försvinnandet av den tidigare offentliganställde Yusuf Bilge Tunç, som anmäldes försvunnen i augusti 2019. Parlamentet är mycket oroat över de allt fler rapporterna om det systematiska och kränkande bruket av förödmjukande kroppsvisitering på förvarsplatser och i fängelser, särskilt på kvinnliga misstänkta och frihetsberövade.

38.  Europaparlamentet är oroat över den nya lagstiftning enligt vilken den turkiska polisen kommer att tillåtas att använda militär utrustning, inklusive tunga vapen och utrustning för underrättelsetjänsten, för att hantera offentliga incidenter och händelser som hotar den nationella säkerheten, utan vidare förfaranden.

39.  Europaparlamentet noterar att ett kontroversiellt lagstiftningspaket, mot bakgrund av covid-19-pandemin, möjliggjort en villkorlig förtida frigivning av upp till 90 000 fångar, dock med undantag – på ett diskriminerande sätt – för personer som sitter häktade för påstådda terrorismrelaterade brott, däribland advokater, journalister, politiker och människorättsförsvarare, som inte är berättigade till förtida frigivning enligt dessa åtgärder.

40.  Europaparlamentet fördömer alla påtvingade utlämningar, kidnappningar eller bortföranden av turkiska medborgare som är bosatta utanför Turkiet av politiska skäl i strid med rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över den turkiska regeringens användning av sitt inflytande på Balkan för att få till stånd påtvingade återvändanden av sina medborgare i strid med internationell rätt, i vissa fall genom att undergräva de inhemska rättsliga förfarandena för utlämning, och uppmanar kraftfullt EU att ta sig an denna fråga. Parlamentet fördömer alla försök att använda våld mot, trakassera eller sätta press på oppositionsmedlemmar och politiker av turkiskt ursprung, liksom intellektuella, politiker och aktivister i allmänhet i Europa.

41.  Europaparlamentet är oroat över att ombudsmannen och institutionen för mänskliga rättigheter och jämlikhet i Turkiet inte uppfyller kriterierna i Parisprinciperna eller de allmänna politiska rekommendationerna nr 2 och 7 från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans i fråga om stadgar, struktur, funktion, verksamhet, finansiellt och operativt oberoende, styrelseledamöternas oberoende samt behörighet och medlemskap.

42.  Europaparlamentet noterar den nyligen antagna handlingsplanen för mänskliga rättigheter, som ska genomföras under en tvåårsperiod. Denna utlovar ett antal rättsliga reformer och innehåller 9 huvudsyften, 50 mål och nästan 400 åtgärder, som varierar från specifika och tekniska åtaganden till i stor utsträckning allmänna och tvetydiga uttalanden. Parlamentet framhåller att handlingsplanen visserligen tar upp centrala frågor såsom rättsväsendets oberoende, yttrande- och föreningsfriheten och skyddet av utsatta grupper, men att den inte tar upp de viktigaste bristerna när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten i Turkiet, eftersom den inte omfattar åtgärder som syftar till att avskaffa missbruket av terrorismrelaterade anklagelser, sätta stopp för godtyckliga frihetsberövanden eller säkerställa efterlevnad av Europadomstolens domar, bland andra centrala frågor. Parlamentet anser att en handlingsplan kommer att erbjuda en möjlighet att förbättra den övergripande situationen bara om den omsätts i verkliga och trovärdiga åtgärder som tar itu med alla utmaningar på området för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten. Parlamentet uppmuntrar Turkiets regering att tillhandahålla en tydligare tidsplan för det faktiska genomförandet och att involvera det civila samhällets organisationer och berörda parter i utformningen av all relevant politik i denna fråga.

43.  Europaparlamentet är bekymrat över den utbredda korruptionen i Turkiet. Parlamentet betonar att det i kommissionens rapporter konstateras att inga framsteg har gjorts i fråga om de många bristerna i de turkiska ramarna för korruptionsbekämpning. Parlamentet uppmanar Turkiet att lägga fram en verkningsfull strategi och handlingsplan mot korruption. Parlamentet konstaterar att de offentliga institutionernas ansvarsskyldighet och transparens behöver förbättras, och att Turkiet har gjort begränsade framsteg i kampen mot organiserad brottslighet. Parlamentet uppmanar Turkiet att anpassa sin dataskyddslagstiftning till EU:s normer för att möjliggöra samarbete med Europol och att förbättra bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt, finansiering av terrorism och it-brottslighet.

44.  Europaparlamentet är fortfarande djupt oroat över situationen i sydöstra Turkiet och den kurdiska frågan, som inte får den uppmärksamhet som skulle behövas, särskilt när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna, det politiska deltagandet, yttrandefriheten och religionsfriheten. Parlamentet är oroat över inskränkningarna av rättigheterna för journalister och människorättsförsvarare som arbetar med den kurdiska frågan och de fortsatta påtryckningarna på kurdiska medier, kulturella och språkliga institutioner och yttringar runt om i landet, vilket leder till ett ytterligare krympande av de kulturella rättigheterna. Parlamentet är oroat över att hatpropaganda och hot mot medborgare av kurdiskt ursprung fortfarande är ett allvarligt problem. Parlamentet betonar hur brådskande det är att återuppta en trovärdig politisk process som omfattar alla berörda parter och demokratiska krafter och som leder till en fredlig lösning på den kurdiska frågan. Parlamentet är särskilt oroat över den ihållande ogynnsamma situationen för kurdiska kvinnor, vilken förvärras av fördomar om deras etniska och språkliga identitet, vilket leder till att de marginaliseras ytterligare med avseende på sina medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet uppmanar Turkiet att säkerställa fullständig tillgång till lika rättigheter och möjligheter för kurdiska kvinnor. Parlamentet uppmanar Turkiet att skyndsamt utreda alla allvarliga anklagelser om kränkningar av mänskliga rättigheter, mord och påtvingade försvinnanden och att låta internationella observatörer genomföra oberoende övervakning. Parlamentet är oroat över de massräder och massgripanden i Diyarbakır som nyligen drabbade advokater, politiker och medborgarrättsaktivister, och över att fem personer från det civila samhället fängslats, däribland dr Șeyhmus Gökalp, hedersstyrelseledamot i den turkiska läkarföreningen (TTB). Turkiet uppmanas eftertryckligen att se till att en snabb, oberoende och opartisk utredning genomförs av anklagelserna om tortyr av två bybor i Van, Servet Turgut och Osman Şıban, efter att de gripits av gendarmeriet den 11 september 2020, vilket ledde till att den förstnämnde dödades och den sistnämnde fick svåra skador.

45.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Turkiets regering att skydda rättigheterna för minoriteter och utsatta grupper, däribland kvinnor och barn, hbti-personer, flyktingar, etniska minoriteter såsom romer, turkiska medborgare av grekisk och armenisk härkomst samt religiösa minoriteter såsom kristna, judar eller aleviter. Parlamentet uppmanar därför Turkiet att skyndsamt införa omfattande antidiskrimineringslagstiftning, inbegripet ett förbud mot diskriminering på grund av etniskt ursprung, religion, språk, medborgarskap, sexuell läggning och könsidentitet samt åtgärder mot rasism, homofobi och transfobi.

46.  Europaparlamentet fördömer skarpt den turkiska regeringens beslut att dra sig ur Istanbulkonventionen, som får till följd att Turkiet avlägsnar sig ytterligare från EU:s och internationella normer och allvarligt ifrågasätter landets åtaganden att förhindra våld mot kvinnor och främja kvinnors rättigheter, vilket är ett tydligt tecken på den allvarliga försämringen av de mänskliga rättigheterna i landet. Parlamentet finner detta beslut obegripligt, eftersom konventionen inte har ändrats sedan Turkiet var det allra första landet som undertecknade och ratificerade den, och även farligt, i en tid av ökande våld mot kvinnor under pandemin och med tanke på det höga antalet kvinnomord i landet. Parlamentet uppmanar Turkiets regering att skyndsamt upphäva beslutet. Parlamentet begär att alla nya relationer med Turkiet ska bygga på grundläggande demokratiska värderingar, inbegripet respekt för kvinnors rättigheter. Parlamentet fortsätter att vara oroat över det utbredda och allvarliga våldet mot kvinnor i det turkiska samhället, inklusive så kallade hedersmord, olagliga barnäktenskap och sexuella övergrepp, och över de turkiska myndigheternas ovilja att straffa dem som gjort sig skyldiga till könsrelaterat våld. Parlamentet förkastar alla rättsliga bestämmelser som i framtiden skulle kunna medge våldtäktsmän villkorliga domar för sexualbrott mot barn om de gifter sig med sitt offer. De turkiska myndigheterna uppmanas eftertryckligen att öka sina insatser för att bekämpa barnarbete, som har minskat under de senaste åren men fortfarande är betydande i Turkiet, liksom alla former av övergrepp mot barn. Parlamentet beklagar den fortsatt mycket låga andelen kvinnor i regeringen och parlamentet – endast 17,3 % – samt på lokal nivå och i allmänhet i beslutsfattande ställning.

47.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över kränkningarna av hbti-personers mänskliga rättigheter, i synnerhet fysiska angrepp, de långvariga förbuden mot prideparader över hela landet samt inskränkningarna av mötes-, förenings- och yttrandefriheten. Parlamentet påminner om att Turkiet är ett av de länder där det förekommer flest mord på transpersoner. Parlamentet fördömer det homofobiska språkbruket och hatpropagandan från högt uppsatta regeringstjänstemän, däribland chefen för direktoratet för religiösa frågor (Diyanet), ombudsmansinstitutionen och ordföranden för Röda halvmånen i Turkiet. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att öka sina ansträngningar för att förhindra hatbrott, fördomar och bristande social jämlikhet mellan könen. Parlamentet påminner om att Turkiets lagstiftning om hatpropaganda inte är förenlig med Europadomstolens rättspraxis.

48.  Europaparlamentet beklagar djupt omvandlingen av det historiska och religiösa monumentet Hagia Sophia till en moské utan föregående dialog, vilket skulle kunna strida mot Unescos konvention om skydd för världens kultur- och naturarv, som Turkiet har undertecknat. Parlamentet uppmanar Turkiets regering att ompröva och upphäva detta beslut i syfte att fullt ut respektera den historiska och kulturella karaktären hos kulturella och religiösa monument och symboler, särskilt Unescos världsarv. Parlamentet påminner om att Hagia Sophia är en plats öppen för alla folkgrupper och religioner, och uppmanar Unesco att vidta lämpliga åtgärder för att skydda detta världsarv. Parlamentet betonar att beslutet om Hagia Sofia undergräver ansträngningar för dialog och samarbete mellan religiösa samfund samt Turkiets pluralistiska och mångkulturella sociala struktur. Parlamentet beklagar att även Moni tis Choras (Chora-kyrkan) har omvandlats från museum till moské under de senaste månaderna.

49.  Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att främja positiva och verkningsfulla reformer på området tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet genom att göra det möjligt för religiösa samfund att bli juridiska personer och genom att tillämpa Venedigkommissionens rekommendationer om religiösa samfunds status, alla relevanta domar från Europadomstolen samt Europarådets resolutioner, inbegripet om den grekisk‑ortodoxa befolkningen på öarna Gökçeada (Imbros) och Bozcaada (Tenedos). Parlamentet beklagar åtgärderna mot munkarna i Mor Gabriel och andra kloster i sydöstra Turkiet, och upprepar sin uppmaning till Turkiet att respektera den betydelse som det ekumeniska patriarkatet har för ortodoxa kristna över hela världen och att erkänna dess status som juridisk person och den offentliga användningen av den ekumeniske patriarkens kyrkliga titel. Parlamentet betonar behovet att avskaffa begränsningarna för utbildning, utnämning och succession av präster, att tillåta att Halkiseminariet öppnar på nytt och att upphäva alla hinder för dess verksamhet.

50.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att samarbeta med de relevanta internationella organisationerna, särskilt Europarådet, för att förebygga och bekämpa olaglig handel och förstörelse av kulturarvet. Parlamentet betonar vikten av att fortsätta dialogen med relevanta internationella organisationer och EU om bevarandet av det kulturella och religiösa arvet.

51.  Europaparlamentet uttrycker oro över att uigurer som bor i Turkiet i allt högre grad riskerar att gripas och deporteras till andra länder som sedan kan komma att utlämna dem till Kina, där de sannolikt kommer att utsättas för allvarlig förföljelse.

52.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av den andra handlingsplanen och den nationella strategin för romer, med en mer inkluderande strategi gentemot det civila samhället, ett förstärkt jämställdhetsperspektiv, förbättrat samarbete med lokala myndigheter samt tilldelning av nödvändiga resurser.

53.  Europaparlamentet påpekar att fackföreningsfrihet och social dialog är avgörande för utvecklingen av ett mångfaldspräglat samhälle. Parlamentet beklagar i detta avseende de lagstiftningsrelaterade bristerna i fråga om arbetstagares och fackföreningars rättigheter och betonar att organisationsrätten, rätten till kollektivförhandlingar och strejkrätten är grundläggande rättigheter för arbetstagare. Parlamentet är oroat över den fortsatt starka diskrimineringen mot fackföreningar av arbetsgivare och över de uppsägningar, trakasserier och frihetsberövanden som chefer och medlemmar i vissa fackföreningar fortsätter att utsättas för. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att följa Internationella arbetsorganisationens grundläggande arbetsnormer, som landet har förpliktat sig till.

54.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att fortsätta att göra framsteg med anpassningen till EU:s direktiv och regelverk på miljö- och klimatområdet och att ratificera Parisavtalet om klimatförändringar. Parlamentet lovordar det arbete som utförs av miljörättsförsvarare i Turkiet och varnar för miljökonsekvenserna av de större offentliga infrastrukturprojekt som genomförts under de senaste åren, däribland Istanbuls tredje och största flygplats och den tredje bron över Bosporen. Parlamentet är särskilt oroat över den potentiella ekologiska förstörelse som det planerade Istanbulkanalprojektet skulle kunna orsaka. Parlamentet framhåller att flera rättsprocesser har inletts mot den positiva miljökonsekvensbedömningen av detta projekt, och efterlyser oberoende miljökonsekvensbedömningar, tillsammans med transparenta förfaranden för offentlig upphandling och inkluderande och lämpliga offentliga samråd. Parlamentet uppmanar Turkiet att slutföra sin anpassning till EU:s direktiv om bedömning av inverkan på miljön(8), inbegripet de bestämmelser som skulle kräva att landet genomför gränsöverskridande samråd med grannländerna. Parlamentet upprepar sin uppmaning till den turkiska regeringen att ställa in sina planer för kärnkraftverket Akkuyu, som kommer att ligga i en region som med risk för allvarliga jordbävningar, och därmed utgöra ett allvarligt hot inte bara mot Turkiet utan även mot hela Medelhavsområdet. Parlamentet begär följaktligen att den turkiska regeringen ansluter sig till konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Esbokonventionen), enligt vilken konventionsparterna måste underrätta och samråda med varandra om större planerade projekt som sannolikt kommer att få betydande negativa miljökonsekvenser över nationsgränser. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att i detta syfte involvera eller åtminstone samråda med regeringarna i grannländerna i samband med all vidare utveckling av Akkuyuprojektet.

Institutionella ramar

55.  Europaparlamentet är oroat över konsolideringen av den auktoritära tolkningen av presidentsystemet. Parlamentet är djupt oroat över den fortsatta hypercentraliseringen av makten till presidenten – på bekostnad inte bara av parlamentet utan även av själva regeringen – enligt den reformerade konstitutionen, som inte säkerställer en sund och ändamålsenlig maktdelning mellan den verkställande och den lagstiftande makten och rättsväsendet. Parlamentet noterar i detta avseende Venedigkommissionens farhågor beträffande maktdelningen i dess yttrande över ändringarna av Turkiets konstitution. Parlamentet beklagar de nuvarande begränsningarna av de kontroller och motvikter som behövs för en ändamålsenlig demokratisk ansvarsskyldighet för den verkställande makten, och i synnerhet bristen på ansvarsskyldighet för presidentämbetet. Parlamentet är bekymrat över presidentämbetets ökande inflytande över statliga institutioner och tillsynsmyndigheter som bör förbli oberoende. Parlamentet är särskilt oroat över marginaliseringen av parlamentet, vars lagstiftande funktion och tillsynsfunktion till stor del har undergrävts och befogenheter återkommande överträtts genom presidentdekret. Parlamentet efterlyser en översyn av det nuvarande presidentsystemet och ett genomförande i linje med de principer om demokrati som avses i rekommendationerna från Europarådets Venedigkommission 2017.

56.  Europaparlamentet påminner om att tioprocentspärren – den högsta bland Europarådets medlemmar – strider mot Europadomstolens rättspraxis och minskar representationsmöjligheterna för stora grupper av väljarkåren. Parlamentet är oroat över de offentliga uttalandena om möjliga valreformer som ytterligare skulle kunna hindra politiska partiers inträde och deltagande i parlamentet och det slutliga bildandet av parlamentariska majoriteter. Parlamentet uppmanar Turkiet att förbättra det allmänna klimatet för val på alla nivåer i landet, säkerställa en rättvis och fri spelplan för alla kandidater och partier och anpassa sig till rekommendationerna från Venedigkommissionen och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) om att ta itu med bristerna i valsystemet samt deras uppmaning att upphäva beslut som inte är förenliga med internationella bestämmelser och normer.

57.  Europaparlamentet noterar med oro att den offentliga förvaltningen fortsätter att präglas av partiintressen och politisering och att detta, tillsammans med den överdrivna presidentkontrollen på varje nivå i statsapparaten, har lett till en allmän försämring av den offentliga förvaltningens effektivitet, kapacitet och kvalitet. Parlamentet uppmanar Turkiet att vidta åtgärder för att återupprätta ett meritbaserat konkurrenspräglat befordringssystem och att säkerställa transparens och ansvarsskyldighet i förvaltningen.

58.  Europaparlamentet är oroat över den allt vanligare användningen av ett ultranationalistiskt och provocerande språkbruk hos den styrande eliten – som är allmänt spritt över hela det politiska spektrumet i landet – eftersom detta i allt högre grad ger upphov till motsättningar mot EU, dess medlemsstater och andra grannländer. Parlamentet är oroat över den djupa polariseringen av den turkiska politiken, som accentueras av det nya presidentsystemet, och den ökande användningen av polariserande populistiska budskap som ytterligare splittrar det turkiska samhället och hämmar dialog och försoning mellan partierna. Parlamentet är oroat över den religiösa konservatismens ökande inflytande i det politiska livet, i kontrast med den sedan länge etablerade sekulära traditionen i landet. Parlamentet är i detta avseende oroat över den allt viktigare rollen och de ökade resurserna för direktoratet för religiösa frågor (Diyanet) inom alla områden av det turkiska offentliga livet, bland annat utbildning, tillsammans med en märkbar närvaro i Europa.

59.  Europaparlamentet är djupt oroat över de allvarliga konsekvenserna för den lokala politiken och den lokala demokratin av beslut som nyligen fattats av de turkiska myndigheterna. Parlamentet fördömer kraftfullt att minst 47 demokratiskt valda borgmästare (bland annat borgmästarna i Diyarbakir, Van, Mardin och mer nyligen Kars) har tvingats att avgå och fängslats på grundval av tvivelaktiga bevis och i synnerhet att de godtyckligt ersatts av icke valda förvaltare utsedda av centralregeringen. Parlamentet är fast övertygat om att dessa olagliga beslut utgör direkta angrepp på demokratins mest grundläggande principer och berövar miljontals väljare deras demokratiskt valda företrädare. Parlamentet uppmanar Turkiet att återinsätta de avsatta borgmästarna i sina ämbeten.

60.  Europaparlamentet noterar de politiska, lagstiftande, finansiella och administrativa åtgärder som vidtagits av regeringen för att lamslå kommuner som styrs av borgmästare från oppositionspartier i Istanbul, Ankara, Izmir och den sydöstra delen av landet. Parlamentet fördömer beslutet från det högsta valrådet (YSK) att göra om borgmästarvalet i Istanbuls storstadsområde och dess vägran att bevilja borgmästarmandat till segrande HDP-kandidater till förmån för AKP-kandidater som kommit på andra plats, vilket undergräver respekten för valprocessernas lagenlighet och integritet och institutionens oberoende från politisk inblandning.

De vidare förbindelserna mellan EU och Turkiet samt Turkiets utrikespolitik

61.  Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som Turkiet spelat och fortfarande spelar genom att ta emot nästan fyra miljoner flyktingar – varav uppskattningsvis 3,6 miljoner är syriska flyktingar och omkring 360 000 är registrerade flyktingar och asylsökande från andra länder enligt uppgifter från FN:s flyktingkommissariat – och påminner om att detta är den största flyktingbefolkningen i världen. Parlamentet konstaterar att utmaningarna med att hantera denna kris har ökat på grund av covid-19-pandemin. Parlamentet hyllar de insatser som gjorts av alla berörda myndigheter, särskilt kommunerna, för att förbättra integrationen av flyktingbefolkningen. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att ge nödvändigt stöd till syriska flyktingar och värdsamhällen i Turkiet, bland annat genom fortsatt stöd till relevanta FN-program för flyktinggrupper i landet. Parlamentet ställer sig bakom en objektiv bedömning, inklusive en bedömning av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna, av uttalandet från EU och Turkiet och av samarbetet kring flyktingar, asylsökande och migration, och understryker att båda parter måste uppfylla sina respektive åtaganden och respektera de grundläggande rättigheterna som en del av genomförandeprocessen. Parlamentet betonar att utnyttjandet av migranter och flyktingar som ett verktyg för politiska påtryckningar och utpressning inte kan accepteras. Parlamentet fördömer i detta avseende starkt Turkiets utnyttjande av migrationstrycket för politiska ändamål i mars 2020, när de turkiska myndigheterna genom vilseledande information aktivt uppmuntrade migranter, flyktingar och asylsökande att ta landvägen till Europa via Grekland. I avvaktan på ett fullständigt och faktiskt genomförande av återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet(9) i förhållande till alla medlemsstater bör befintliga bilaterala återtagandeavtal och bestämmelser i liknande avtal och arrangemang med EU-medlemsstater genomföras på lämpligt vis. Parlamentet påminner om att syriska flyktingar bör återsändas till Syrien bara om de väljer att resa frivilligt och kan återvända till sina ursprungliga samhällen.

62.  Europaparlamentet bekräftar uppmaningen i sin resolution av den 15 april 2015 och uppmuntrar återigen Turkiet att erkänna det armeniska folkmordet för att på så sätt bana väg för en verklig försoning mellan de turkiska och armeniska folken. Parlamentet uppmanar i detta avseende Turkiet att avhålla sig från all antiarmenisk propaganda och hatpropaganda och att fullt ut respektera sina skyldigheter att skydda armeniskt och annat kulturarv.

63.  Europaparlamentet är fast övertygat om att covid-19-pandemin kan hanteras endast genom globalt samarbete. Parlamentet anser att samarbetet mellan EU och Turkiet skulle kunna fördjupas ytterligare i detta avseende, bland annat när det gäller inrättandet av hållbara leveranskedjor. Parlamentet välkomnar Turkiets positiva bidrag med att förse ett antal medlemsstater och andra länder med skyddsutrustning. Parlamentet är oroat över missbruket av presidentdekret och ministerbeslut, som ytterligare urholkar legalitetsprincipen i beslut som fattas för att hantera covid-19-pandemin. Parlamentet kritiserar de turkiska myndigheternas angrepp på den turkiska läkarföreningen (TTB) i syfte att tysta alla kritiska frågor om regeringens hantering av covid-19-pandemin. Parlamentet fördömer utnyttjandet av rättsväsendet, olaga frihetsberövanden, trakasserier och grundlösa brottsutredningar mot journalister som har rapporterat om bekymmer när det gäller Turkiets hantering av covid‑19‑pandemin. Parlamentet konstaterar att covid-19-pandemin snabbt har ökat arbetslösheten och fattigdomen i Turkiet.

64.  Europaparlamentet betonar att en modernisering av tullunionen skulle vara till nytta för båda parter och hålla Turkiet ekonomiskt och normativt förankrat i EU, utöver att skapa en förnyad möjlighet till positiv dialog och samarbete, tillhandahålla ett bättre regelverk för investeringar från EU i Turkiet, inbegripet en tvistlösningsmekanism, och fungera som en katalysator för skapandet av fler arbetstillfällen i både EU och Turkiet och för projekt för samarbete inom den europeiska gröna given. Parlamentet framhåller att det under nuvarande omständigheter – inbegripet den växande listan över Turkiets avvikelser från sina aktuella skyldigheter, det faktum att EU och Turkiet för närvarande befinner sig i en tvist inför Världshandelsorganisationen eller oacceptabla uppmaningar om att bojkotta medlemsstater i EU – verkar vara särskilt svårt att modernisera tullunionen, men anser att en dörr bör lämnas öppen för att underlätta konstruktiva insatser och förnyad dialog om alla kvarstående frågor och undersöka förutsättningarna för en modernisering av tullunionen. Parlamentet upprepar att denna modernisering skulle behöva baseras på en stark villkorlighet i fråga om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i enlighet med Köpenhamnskriterierna, på goda grannförbindelser med EU och alla dess medlemsstater och på ett icke-diskriminerande genomförande av den. Parlamentet påminner i detta avseende om att den nuvarande tullunionen inte kommer att nå sin fulla potential förrän Turkiet fullt ut har genomfört tilläggsprotokollet om att utvidga Ankaraavtalet till alla medlemsstater utan förbehåll och på ett icke-diskriminerande sätt i förhållande till alla medlemsstater, och förrän alla befintliga handelshinder har åtgärdats.

65.  Europaparlamentet kommer att fortsätta att stödja viseringsliberaliseringen så snart de fastställda villkoren är uppfyllda. Parlamentet påpekar att viseringsliberalisering skulle utgöra ett viktigt steg mot att underlätta kontakter mellan människor och konstaterar att detta är mycket viktigt, särskilt för studerande, akademiker, företrädare för näringslivet och personer med familjeband i EU:s medlemsstater. Parlamentet välkomnar presidentcirkuläret från maj 2019, där man efterlyser påskyndade åtgärder, men betonar att det har skett mycket få verkliga framsteg när det gäller de sex återstående riktmärken som Turkiet fortfarande ännu inte har uppnått. Parlamentet uppmanar Turkiets regering att fullt ut uppnå dessa riktmärken på ett icke-diskriminerande sätt, bland annat med avseende på samtliga EU-medlemsstater, och att särskilt fokusera på antiterrorlagen och dataskyddslagen.

66.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt för såväl Turkiet som EU och dess medlemsstater att upprätthålla nära dialog och samarbete i utrikespolitik och säkerhetsfrågor. Parlamentet erkänner att Turkiet, så som varje suveränt land har rätt till, kan bedriva sin egen utrikespolitik i enlighet med sina intressen och mål. Parlamentet anser dock att Turkiet, i egenskap av kandidatland för anslutning till EU, bör sträva efter att i allt högre grad anpassa sin utrikespolitik till EU:s inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Parlamentet beklagar djupt att Turkiet tvärtom återkommande har beslutat att agera ensidigt och att konsekvent gå stick i stäv med EU:s prioriteringar i ett stort antal utrikespolitiska frågor, och att graden av Turkiets anpassning till Gusp som ett resultat av detta för närvarande är så låg som 14 %. Parlamentet uppmuntrar Turkiet att fortsätta sitt nära samarbete och sin ytterligare anpassning till EU i frågor som rör utrikespolitik, försvar och säkerhet, inbegripet samarbete för att bekämpa terrorism. Parlamentet påminner om att Turkiet sedan länge är medlem i Natoalliansen och ligger i ett område av central geostrategisk betydelse för att upprätthålla den regionala säkerheten och stärka Europas säkerhet. Turkiet är en Natoallierad och bör uppmuntras att agera i överensstämmelse med Natofördraget, som stadgar att medlemmarna i sina internationella förbindelser bör avhålla sig från hot om eller användning av våld på ett sätt som är oförenligt med FN:s syften. Parlamentet noterar vidare att medlemsstater i EU och Turkiet fortsätter att samarbeta i frågor av (militär) strategisk betydelse inom ramen för Nato. Parlamentet påminner vidare om att EU och Nato fortfarande är Turkiets mest pålitliga långsiktiga partner i det internationella säkerhetssamarbetet, och uppmanar Turkiet att upprätthålla politisk konsekvens på områdena utrikespolitik och säkerhetspolitik med tanke på landets roll som Natomedlem och EU-kandidatland och att på nytt gå in för Nato som sin enda säkerhetsgarant. Parlamentet efterlyser en transatlantisk dialog om förbindelserna med Turkiet med den nya amerikanska regeringen i syfte att anta en gemensam politik gentemot och med Turkiet, i syfte att stärka vårt samarbete och vår konvergens när det gäller värden och intressen.

67.  Europaparlamentet betonar att Turkiets anspråk – vilka de än må vara – bör försvaras genom diplomati och dialog på grundval av internationell rätt, och att alla försök att utöva påtryckningar på andra länder genom användning av maktmedel, hot eller fientlig och förolämpande retorik, särskilt gentemot EU och dess medlemsstater, är oacceptabla och opassande för ett land som är kandidat till EU. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att inta en fast hållning i fråga om allt kränkande språkbruk mot EU och dess medlemsstater från företrädare för den turkiska regeringen.

68.  Europaparlamentet är djupt oroat över Turkiets exempellösa olagliga beteende i östra Medelhavsområdet – som uppvisas av ett EU-kandidatland mot medlemsstater i EU – och över de därmed sammanhängande farorna för säkerhet och stabilitet. Parlamentet fördömer skarpt Turkiets olagliga aktiviteter på grekiskt och cypriotiskt vatten, liksom landets kränkningar av Greklands nationella luftrum – inbegripet överflygningarna av bebodda områden – och dess territorialvatten, som kränker både en EU-medlemsstats suveränitet och suveräna rättigheter och internationell rätt. Parlamentet uttrycker sin fulla solidaritet med Grekland och Republiken Cypern. Parlamentet bekräftar på nytt Republiken Cyperns rätt att ingå bilaterala avtal om sin exklusiva ekonomiska zon och att utforska och utnyttja sina naturresurser i full överensstämmelse med relevant internationell rätt. Parlamentet uttrycker sin allvarliga oro över den olagliga turkiska fiskeverksamheten på grekiskt territorialvatten i Egeiska havet och turkiska fiskeflottors oreglerade och orapporterade fiskeverksamhet på internationellt vatten i Egeiska havet och östra Medelhavet. Turkiet och alla berörda parter uppmanas kraftfullt att delta i den fredliga tvistlösningen i ärligt uppsåt och att avstå från alla ensidiga och olagliga åtgärder eller hot. Parlamentet betonar att en hållbar lösning på konflikten kan uppnås enbart genom dialog, diplomati och förhandlingar i en anda av god vilja och i enlighet med internationell rätt. Parlamentet uppmanar alla sidor att i ett verkligt kollektivt engagemang förhandla om avgränsningen av exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsockeln i ärligt uppsåt, med full respekt för internationell rätt och principen om goda grannförbindelser. Parlamentet beklagar att det casus belli som den turkiska nationalförsamlingen tillkännagav mot Grekland 1995 ännu inte har dragits tillbaka. Parlamentet välkomnar den nya omgången sonderande samtal mellan Grekland och Turkiet efter ett fem år långt avbrott, vilka bland annat syftar till att dryfta avgränsningen av kontinentalsockeln och den exklusiva ekonomiska zonen i enlighet med internationell rätt. Parlamentet upprepar sin uppmaning till den turkiska regeringen att underteckna och ratificera FN:s havsrättskonvention, som är en del av EU:s regelverk. Parlamentet välkomnar och stöder helhjärtat Europeiska rådets förslag om en multilateral konferens om östra Medelhavet i syfte att tillhandahålla en plattform för tvistlösning genom dialog, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att lansera konferensen så snart som möjligt. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att vara redo att ta fram en förteckning över ytterligare restriktiva sektorsspecifika och riktade åtgärder i avsaknad av betydande framsteg eller förnyade utsikter till samarbete med Turkiet. Parlamentet konstaterar att rådets slutsatser av den 15 juli 2019, mot bakgrund av Turkiets fortsatta och nya olagliga borrningsverksamhet, att tills vidare inte hålla möten i associeringsrådet eller ytterligare möten i högnivådialogerna mellan EU och Turkiet, tillsammans med rådets beslut (Gusp) 2019/1894 av den 11 november 2019 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet(10), är de första exemplen på att sådana reaktioner ansetts nödvändiga på grund av ett kandidatlands uppträdande. Turkiet uppmanas eftertryckligen att medverka i fredlig tvistlösning och att avstå från ensidiga och olagliga åtgärder eller hot, eftersom detta har en negativ inverkan på goda grannförbindelser med EU och dess medlemsstater. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att överväga att utse ett särskilt EU-sändebud för östra Medelhavet i syfte att underlätta diplomatiska kontakter med Turkiet.

69.  Europaparlamentet fördömer skarpt det uttalande från talmannen i den turkiska nationalförsamlingen enligt vilket Turkiet genom ett enkelt presidentdekret skulle kunna dra sig ur Montreuxkonventionen, ett viktigt internationellt avtal som reglerar den fria internationella sjöfarten i Dardanellerna och Bosporen. Parlamentet konstaterar att detta uttalande följer på tidigare turkiska försök att ifrågasätta giltigheten av fredsfördraget i Lausanne och därmed undergräva internationell fred och stabilitet i det vidare området, däribland i synnerhet Turkiets grannländer.

70.  Europaparlamentet fördömer skarpt det partiella olagliga återöppnandet av Varosha i staden Famagusta, som undergräver det ömsesidiga förtroendet och därmed utsikterna att återuppta direkta samtal om en övergripande lösning på Cypernfrågan, genom att förändra situationen på plats i negativ riktning, fördjupa splittringen och förankra en permanent delning av Cypern. Parlamentet varnar för varje förändring av status quo i Varosha i strid med resolutionerna från FN:s säkerhetsråd. Parlamentet uppmanar Turkiet att upphäva denna åtgärd och att undvika alla andra ensidiga åtgärder som skulle kunna ge upphov till ytterligare spänningar på ön, i enlighet med FN:s säkerhetsråds uppmaning nyligen. Parlamentet uppmanar Turkiet att dra tillbaka sina trupper från Cypern, att överföra Varoshaområdet till dess rättmätiga invånare under tillfällig FN-förvaltning i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 550 (1984) och att avstå från åtgärder som förändrar den demografiska balansen på ön genom en politik med olagliga bosättningar. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att gå in för och bidra till en övergripande lösning i linje med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, bland annat om återlämnande av egendom och bevarande av religiösa platser. Parlamentet beklagar att de högsta turkiska myndigheterna har ställt sig bakom tvåstatslösningen av politiska och nationalistiska skäl, och uppmanar eftertryckligen Turkiets regering att konkret förbinda sig till FN:s generalsekreterares uppmaning om förnyade förhandlingar. De berörda parterna uppmanas kraftfullt att så snart som möjligt återuppta förhandlingarna om Cyperns återförening under överinseende av FN:s generalsekreterare, från den punkt där de avbröts och med utgångspunkt i de avtal som redan uppnåtts som en del av Crans–Montana-processen 2017. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att spela en mer aktiv roll för att förhandlingarna ska lyckas. Parlamentet upprepar sitt stöd för en rättvis, övergripande och genomförbar lösning som bygger på en federation av två folkgrupper och två områden med en enda internationell rättskapacitet, en enda suveränitet och ett enda medborgarskap och med politisk jämbördighet mellan de båda folkgrupperna enligt definitionen i de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd, i överensstämmelse med folkrätten och EU:s regelverk och på grundval av respekt för de principer som unionen vilar på. Parlamentet är fast övertygat om att en hållbar lösning på konflikten kan uppnås enbart genom dialog, diplomati och förhandlingar i en anda av god vilja och i enlighet med internationell rätt. Parlamentet är fast övertygat om att en hållbar lösning på Cypernfrågan skulle gynna alla länder i regionen. Parlamentet betonar att EU:s regelverk måste tillämpas på hela ön när Cypernfrågan har lösts och att det är viktigt att samarbeta med de demokratiska krafterna inom den turkcypriotiska befolkningen. Parlamentet hyllar det viktiga arbete som utförs av den kommitté med företrädare för båda befolkningsgrupperna som arbetar för att ta reda på vad som hänt saknade personer, både turk- och grekcypriotiska, och upprepar sin uppskattning över att större tillträde till relevanta platser, inbegripet militära områden, redan har beviljats under några år. Turkiet uppmanas att bistå denna kommitté genom att tillhandahålla information från sina militära arkiv. Parlamentet beklagar Turkiets fortsatta vägran att följa luftfartslagstiftningen och upprätta en kommunikationskanal mellan flygtrafikledningscentraler i Turkiet och Republiken Cypern, vilket innebär verkliga säkerhetsrisker och faror, så som pekats ut av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet och Internationella pilotfederationen. Parlamentet anser att detta skulle kunna bli ett område där Turkiet visar sitt engagemang för förtroendeskapande åtgärder, och uppmanar Turkiet att samarbeta genom att fullt ut genomföra EU:s luftfartslagstiftning. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt enligt tidigare resolutioner om ett initiativ i rådet för alla EU-medlemsstater för att stoppa licensieringen av vapenexport till Turkiet i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp.

71.  Europaparlamentet fördömer skarpt Turkiets militära ingripanden i Syrien, som utgör allvarliga kränkningar av internationell rätt och riskerar att undergräva stabiliteten och säkerheten i regionen som helhet. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att upphöra med sin olagliga ockupation av norra Syrien och Afrin och att dra tillbaka sina militära och paramilitära ställföreträdande styrkor. Parlamentet upprepar att säkerhetsproblem inte kan rättfärdiga ensidiga militära insatser i ett annat land. Parlamentet påminner om att det inte kan finnas någon hållbar militär lösning på Idlibfrågan, utan endast en politisk lösning. Parlamentet uttrycker stor oro över och fördömer skarpt överföringen av stridande och legosoldater från jihadistgrupper i norra Syrien till Libyen och till konflikten i Nagorno-Karabach. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att skapa de rätta förutsättningarna för att fördrivna folkgrupper inne i Syrien ska kunna återvända till sina hem och låta dem göra det.

72.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att stå fast vid sitt engagemang för en fredlig lösning av konflikten i Libyen under FN:s överinseende och att fullt ut ansluta sig till det vapenembargo som införts av FN:s säkerhetsråd. Parlamentet lovordar det arbete som utförs av Europeiska unionens marina styrka – Medelhavsinsatsen Irini (Eunavfor MED Irini) och ansträngningar för att upprätthålla det föreskrivna vapenembargot och förhindra människo- och narkotikasmuggling. Parlamentet beklagar att Turkiet i minst två fall har vägrat att låta personal från Eunavfor MED Irini inspektera fartyg som seglar från Turkiet till Libyen. Parlamentet uppmanar därför Turkiet att samarbeta fullt ut med Eunavfor MED Irini, som verkar i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolutioner 2292 och 2526, som är bindande för alla FN:s medlemsstater, inbegripet Republiken Turkiet. Parlamentet uppmanar rådet att påbörja ett samarbete mellan Eunavfor MED Irini och Natos insats Sea Guardian för att se till att Eunavfor MED Irini rustas med de resurser och den personal som krävs för att effektivt kunna utföra sin huvuduppgift att övervaka land-, sjö- och flygtrafiken och bidra till att vapenembargot genomförs fullt ut av alla länder. Parlamentet understryker att vapenvilan måste upprätthållas och att alla utländska styrkor och legosoldater omedelbart och villkorslöst måste dras tillbaka från Libyens hela territorium, i enlighet med resolutionerna från FN:s säkerhetsråd. Parlamentet fördömer skarpt undertecknandet av de två samförståndsavtalen mellan Turkiet och Libyen om ett omfattande säkerhetssamarbete och militärt samarbete och om avgränsning av havsområden, som är kopplade till varandra och utgör uppenbara kränkningar av både internationell rätt och relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd.

73.  Europaparlamentet fördömer att Turkiet – i stället för att kräva ett slut på våldet och ett återupptagande av fredliga förhandlingar till stöd för de ansträngningar som gjorts av medordförandena för OSSE:s Minskgrupp – har beslutat att villkorslöst bistå och stödja Azerbajdzjans militära agerande i den senaste konflikten i Nagorno-Karabach genom provocerande retorik och därigenom underblåsa spänningar i stället för att minska dem. Parlamentet fördömer överföringen av utländska stridande från Syrien och andra länder till Nagorno-Karabach, enligt vad som bekräftats av medordförandeländerna för OSSE:s Minskgrupp, och uppmanar Turkiet att avstå från all verksamhet och retorik som ytterligare skulle kunna förvärra spänningarna i Sydkaukasien och att stödja den internationella dialogen och fredsprocessen under överinseende av OSSE:s Minskgrupp.

74.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänstens StratCom-avdelning att dokumentera misstankar om turkisk desinformation riktad mot EU, särskilt i Afrika och Mellanöstern, och att rapportera sina rön till Europaparlamentet.

Vägen framåt för förbindelserna mellan EU och Turkiet

75.  Europaparlamentet anser att det är hög tid att på allvar reflektera över läget för EU:s förbindelser med Turkiet och att utarbeta en övergripande, enhetlig och konsekvent strategi bland samtliga EU-institutioner och medlemsstater på medellång och lång sikt. Parlamentet uppmanar Turkiet att inleda en konstruktiv och uppriktig dialog – bland annat om utrikespolitiska frågor där Turkiet och EU har stått på motsatta sidor – i syfte att på nytt finna en gemensam grund och en samsyn med EU, återuppta dialogen och samarbetet för goda grannförbindelser samt återuppliva reformprocessen i Turkiet, särskilt när det gäller området grundläggande rättigheter. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att eftersträva alla tänkbara tillfällen till dialog, samsyn och samstämmighet med Turkiet, men upprepar att EU – om detta inte är möjligt, och i händelse av förnyade ensidiga åtgärder eller provokationer som strider mot internationell rätt – bör använda alla verktyg och alternativ som står till unionens förfogande, inbegripet riktade sanktioner som en sista utväg – vilka dock inte bör få negativa konsekvenser för det turkiska folket, det civila samhället eller flyktingar i Turkiet.

76.  Europaparlamentet anser att EU inte bör blanda ihop Turkiet med den politik som förs av landets nuvarande regering, och understryker därför att EU bör stå fast vid sitt åtagande att stödja Turkiets civila samhälle med målet att skydda och främja demokratiska värden och principer, mänskliga rättigheter och rättsstaten, med beaktande av det turkiska samhällets starka proeuropeiska strömningar och europeiska identitet i stort. Parlamentet uppmanar i detta hänseende alla EU-institutioner, särskilt rådet, att sätta människorättsdimensionen och situationen för de grundläggande friheterna och rättsstaten i Turkiet i centrum för sina åtgärder gentemot landet. Parlamentet noterar det nyligen offentliggjorda gemensamma meddelandet om läget i de politiska, ekonomiska och handelsrelaterade förbindelserna mellan EU och Turkiet (JOIN (2021)0008) som en kortfattad sammanfattning av den aktuella situationen. Parlamentet beklagar att tillbakagången för demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna i Turkiet inte behandlades tillräckligt i Europeiska rådets slutsatser från mars 2021. Parlamentet understryker att rättsstats- och människorättsdimensionen bör stå i centrum för bedömningen av vår politik gentemot Turkiet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att införa dimensionen mänskliga rättigheter och rättsstatlighet som ett av de centrala kriterierna vid utformningen av nästa möjliga steg i förbindelserna mellan EU och Turkiet. Parlamentet framhåller att detta skulle kunna bidra till att vända den tillbakagång i de grundläggande friheterna som observerats på senare tid i Turkiet och sända ett uppmuntrande budskap till den stora proeuropeiska och prodemokratiska delen av det turkiska samhället.

77.  Europaparlamentet anser att både EU och Turkiet är medvetna om att det är nödvändigt och avgörande med en konstruktiv och respektfull attityd i sina förbindelser och att förbättrad kommunikation och dialog på alla nivåer är avgörande för att återupprätta ett ömsesidigt förtroende mellan EU och Turkiet som kan utgöra en stabil och varaktig grund för en fortsatt konstruktiv utveckling, en kontinuerlig förbättring av människors liv och upprätthållande av fred. Parlamentet anser att andra kommunikationskanaler bör stärkas, däribland bland kommuner – till stöd för det relevanta arbete som utförs av Regionkommittén – och inom den akademiska världen, kulturen och journalistiken. Parlamentet efterlyser en gemensam insats från alla EU-institutionerna, begär att medlemsstaterna vidtar konkreta åtgärder i detta avseende och uppmanar kommissionen att rapportera om dessa åtgärder i sin nästa rapport om förbindelserna mellan EU och Turkiet. Parlamentet noterar att den senaste gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet höll sitt 78:e möte i Ankara den 19–20 december 2018. Parlamentet beklagar denna period av omotiverad inaktivitet i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet, och uttrycker därför sin förhoppning om ett snabbt återupptagande av mötena mellan Turkiets nationalförsamling och Europaparlamentet inom ramen för den gemensamma parlamentarikerkommittén, som en viktig ram för diskussion och nedtrappning.

78.  Europaparlamentet efterlyser ett möte mellan ledarna för EU och Turkiet efter en genuin nedtrappningsprocess, i syfte att se över de nuvarande ramarna för förbindelserna eller utforska nya, mer ändamålsenliga, modeller för förbindelserna mellan EU och Turkiet.

79.  Som ett nödvändigt steg för att förbättra förbindelserna i allmänhet anser Europaparlamentet att båda sidor måste använda ett respektfullt språkbruk, vinnlägga sig om att bekämpa befintliga fördomar och missuppfattningar och försöka uppnå en mer objektiv och fullständig förståelse för den andra sidan i sin respektive folkopinion, för att motverka den försämrade bilden av de andra. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lansera en kommunikationsstrategi gentemot det turkiska samhället i syfte att öka medvetenheten om EU, tillhandahålla objektiv information om dess politik och återupprätta den turkiska allmänhetens uppfattning om EU. Parlamentet betonar att en stridslysten och aggressiv retorik bara stärker extrema ståndpunkter på båda sidor och att en uteslutande konfrontativ strategi spelar i händerna på dem som försöker skapa en splittring mellan Turkiet och EU.

o
o   o

80.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet och kommissionen samt till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament och Republiken Turkiets president, regering och parlament, och uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att översätta kommissionens rapport om Turkiet 2020 och denna resolution till turkiska och att skicka en kopia till parlamentet.

(1) EUT C 328, 6.9.2016, s. 2. (2) EUT C 23, 21.1.2021, s. 58. (3) Antagna texter, P9_TA(2019)0017. (4) Antagna texter, P9_TA(2019)0049. (5) Antagna texter, P9_TA(2020)0230. (6) Antagna texter, P9_TA(2020)0332. (7) Avtal av den 12 september 1963 om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet (EGT L 361, 31.12.1977, s. 29); svensk specialutgåva, område 11, volym 4, s. 46. (8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1). (9) Avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om återtagande av personer utan uppehållstillstånd (EUT L 134, 7.5.2014, s. 3). (10) EUT L 291, 12.11.2019, s. 4.