Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings högnivåmöte om hiv/aids, som är planerat att äga rum i New York den 8–10 juni 2021,

–  med beaktande av den politiska förklaringen om hiv och aids: On the Fast Track to Accelerating the Fight Against HIV and to Ending the AIDS Epidemic by 2030, som antogs av FN:s generalförsamling den 8 juni 2016,

–  med beaktande av den politiska förklaringen från högnivåmötet om allmän hälso- och sjukvård, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 oktober 2019,

–  med beaktande av Unaids Global AIDS Update 2020 med titeln Seizing the Moment – Tackling entrenched inequalities to end epidemics,

–  med beaktande av årsrapporten för 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter som en del av åtgärderna mot hiv,

–  med beaktande av Abuja-förklaringen om hiv/aids, tuberkulos och andra relaterade infektionssjukdomar av den 27 april 2001, den gemensamma afrikanska ståndpunkten som lades fram vid 2016 års högnivåmöte och 2016 års katalytiska ram för att utrota aids, tuberkulos och malaria i Afrika senast 2030,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, som antogs i New York i september 2015,

–  med beaktande av handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling samt resultaten från deras översynskonferenser,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet,

–  med beaktande av EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet för 2021–2025,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för 2020–2024,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling: vår värld, vår värdighet, vår framtid,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 8 juli 2010 om en rättighetsbaserad strategi för EU:s åtgärder mot hiv/aids(1) och av den 5 juli 2017 om EU:s åtgärder mot hiv/aids, tuberkulos och hepatit C(2),

–  med beaktande av frågan till kommissionen Påskynda framstegen och åtgärda ojämlikheterna för att utrota aids som ett folkhälsohot senast 2030 (O-000027/2021 – B9‑0015/2021),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling, och av följande skäl:

A.  Närmare 76 miljoner människor har smittats och närmare 36 miljoner människor har dött av aidsrelaterade orsaker sedan epidemin bröt ut 1981. Hiv-epidemin är fortfarande en global kris och totalt 38 miljoner människor lever med hiv. 2019 smittades 1,7 miljoner människor av hiv.

B.  Under 2109 fick 12 miljoner människor som levde med hiv inte livräddande antiretroviral behandling och närmare 700 000 personer dog av aidsrelaterade orsaker världen över.

C.  Allmän tillgång till antiretroviral hiv-behandling och hiv-vård minskar avsevärt risken för vidare smittspridning och gör att människor som lever med hiv har fått en nästan normal förväntad livslängd och en jämförbar livskvalitet.

D.  De ojämlikheter som ligger till grund för hiv-epidemin, inbegripet kränkningar av mänskliga rättigheter och av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inom ramen för handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling samt resultaten från deras översynskonferenser, liksom stigmatisering och diskriminering, har ökat och har ytterligare förvärrats av covid-19.

E.  Män som har sex med män, transpersoner, sprutnarkomaner, sexarbetare och deras kunder samt fångar (målgrupper) löper större risk att drabbas av hiv än andra grupper. Det är viktigt att dessa grupper involveras i åtgärderna mot hiv.

F.  159 länder har minst en diskriminerande eller repressiv lag som hämmar åtgärderna mot hiv. Kriminaliseringen av människor som lever med eller som risker att smittas av hiv underblåser stigmatisering och diskriminering, minskar utnyttjandet av tjänster för förebyggande och behandling och ökar förekomsten av hiv.

G.  Klyftan mellan könen, ojämlik tillgång till utbildning och tjänster och information avseende sexuell och reproduktiv hälsa samt sexuellt och könsrelaterat våld ökar kvinnors och flickors utsatthet för hiv, och aidsrelaterade sjukdomar är några av de främsta dödsorsakerna bland kvinnor i fertil ålder världen över.

H.  Befintliga metoder för förebyggande har inte gjort tillräckligt för att hejda spridningen av hiv, särskilt bland kvinnor, som i oproportionerligt stor utsträckning är drabbade av epidemin, i synnerhet i Afrika söder om Sahara. Det krävs investeringar i forskning och innovation för att ta fram nya och bättre verktyg för att förebygga, diagnosticera och behandla hiv och aids, inbegripet verktyg som beaktar kön, och nya behandlingsalternativ för att hantera uppkomsten av hiv-läkemedelsresistens.

I.  Unga människor mellan 15 och 27 år står för över en tredjedel av alla nya smittfall bland vuxna och de aidsrelaterade dödsorsakerna ökar bland ungdomar. Många unga människor har begränsad tillgång till socialt skydd, sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård och program som stärker deras möjlighet att skydda sig själva mot hiv.

J.  Det är viktigt med obligatorisk mångsidig sexualundervisning i skolsystemen för att hindra spridningen av aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

K.  Människor som befinner sig i svåra humanitära situationer och i informella och instabila miljöer, personer med funktionsnedsättning, ursprungsbefolkningar, hbtqi-personer samt migranter och rörliga befolkningsgrupper löper stor risk att smittas av hiv, och det är en enorm utmaning för dem att få tillgång till hiv-tjänster.

L.  Afrika söder om Sahara är fortsatt det område som drabbats värst; där återfinns 57 % av alla nya hiv-infektioner och 84 % av hiv-infektionerna bland barn (upp till 14 år), med en mycket större förekomst av hiv bland kvinnor än bland män, och varje vecka smittas 4 500 flickor och unga kvinnor (15–24 år) av hiv och 25,6 miljoner människor lever med hiv.

M.  Covid-19-pandemin innebär ytterligare utmaningar för arbetet med att bekämpa aids och har omintetgjort några av de framsteg som hittills har gjorts, och flera länder har inte uppnått sina mål för 2020. Detta äventyrar uppnåendet av målet för hållbar utveckling om att senast 2030 utrota aids som ett folkhälsohot.

N.  Det är nödvändigt att stärka motståndskraftiga och hållbara hälso- och sjukvårdssystem som en del av den allmänna hälso- och sjukvården, samtidigt som man upprätthåller de framsteg som har gjorts i arbetet med att bekämpa aids.

O.  Uppnåendet av rätten till hälsa förutsätter att man tar itu med den ojämlika tillgången till tjänster och att livskvaliteten och välbefinnandet för människor som lever med eller som riskerar att smittas av hiv främjas så länge de lever.

P.  Lokalsamhällen och lokalt ledda insatser, som är avgörande i arbetet för att bekämpa hiv, fortsätter att undergrävas till följd av akut finansieringsbrist, ett minskande utrymme för det civila samhället och det faktum att de inte är fullt involverade och integrerade i åtgärderna på nationell nivå.

Q.  Flera medelinkomstutvecklingsländer har svårt att importera eller själva producera generiska versioner av antiretrovirala läkemedel till följd av patentskydd. Multinationella läkemedelsföretag utestänger i allt större utsträckning medelinkomstutvecklingsländer från donationer, prisnedsättningar och frivilliga licenser och hämmar därmed deras möjlighet att få tillgång till rimligt prissatta generiska läkemedel.

R.  Den mänskliga rättigheten till hälsa har företräde framför bestämmelserna om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips). Dohadeklarationen om Trips-avtalet och folkhälsa bekräftar utvecklingsländers rätt att fullt ut nyttja flexibilitetsbestämmelserna i Trips-avtalet för att skydda folkhälsan och i synnerhet tillhandahålla läkemedel för alla.

S.  Globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria, som inrättades efter det globala utbrottet av hiv/aids, har spelat en viktig roll för att bekämpa hiv/aids.

1.  Europaparlamentet betonar vikten av att FN:s högnivåmöte om hiv/aids, som ska hållas den 8–10 juni 2021, ger ett positivt resultat. Parlamentet begär att rådet ska bidra till antagandet av en uppsättning framåtblickande och ambitiösa åtaganden i den politiska förklaringen.

2.  Europaparlamentet intygar på nytt att alla har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa liksom jämlikhet som bidrar till ett värdigt liv.

3.  Europaparlamentet lovordar EU för dess roll i det sektorsövergripande globala arbetet med att bekämpa aids och uppmanar kommissionen att behandla aids som en global folkhälsokris och påskynda alla insatser för att uppfylla målen för 2025, bl.a. genom att öka investeringarna till Unaids och Globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria.

4.  Europaparlamentet trycker på att Globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria behöver tillräckliga medel för att kunna bidra på ett avgörande sätt till bekämpningen av hiv/aids.

5.  Europaparlamentet understryker att det globala arbetet med att bekämpa aids kräver ett sektorsövergripande tillvägagångssätt och samarbete på flera nivåer som sätts in i rätt tid, är omfattande och inkluderande och som bygger på partnerskap och innovation.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att planeringen av NDICI stöder partnerländernas insatser för att bygga upp kraftfulla och motståndskraftiga hälso- och sjukvårdssystem, inbegripet forskning inom hälsa och sjukvård och regelverk och lokala hälso- och sjukvårdssystem som kan tillhandahålla en allmän hälso- och sjukvård som även omfattar hiv.

7.  Europaparlamentet begär att Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna ska utnyttja genomförandet av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet för att ta itu med de människorättsrelaterade faktorer och faktorer som bottnar i bristande jämställdhet som ligger till grund för hiv/aids, genom att prioritera kampen mot stigmatisering och diskriminering, sexuellt och könsrelaterat våld, kriminalisering av samkönade relationer och andra repressiva och diskriminerande lagar och strategier, i syfte att bidra till allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, tillgång till kvalitetsutbildning, inbegripet omfattande sexualundervisning, rättvis och rimligt prissatt tillgång till hälso- och sjukvård, tillträde till arbetsmarknaden och berörda gruppers deltagande i alla delar av det offentliga livet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta med partnerländerna för att införa obligatorisk omfattande sexualundervisning i deras nationella kursplaner i syfte att hindra spridningen av aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar, särskilt i de länder som har de högsta smittalen.

9.  Europaparlamentet erinrar om att hälsa är en nödvändig förutsättning för mänsklig utveckling. Parlamentet begär att kommissionen ska prioritera hälsa som en del av EU:s strategi för Afrika, vilket innebär mobilisering av ytterligare offentliga medel för att säkerställa allmän hälso- och sjukvård, inbegripet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, hiv, tuberkulos och malaria, samt fokus på global forskning och utveckling inom hälsofrågor, utökning av samarbetet mellan EU och Afrika kring forskning och innovation inom hälsofrågor samt gemensamt främjande av den afrikanska och den europeiska produktionskapaciteten vad gäller hälsoprodukter, hälsoutrustning och läkemedel. Parlamentet understryker att utvecklingsbiståndet i första hand bör användas för att tillhandahålla ett övergripande hälso- och sjukvårdssystem med allmän täckning genom en heltäckande och rättighetsbaserad strategi som bland annat tar full hänsyn till att hälsan är flerdimensionell (med nära kopplingar till kön, tryggad livsmedelsförsörjning och näringstillgång, vatten och sanitet, utbildning och fattigdom) i linje med One Health-modellen. Parlamentet förespråkar särskilt att man ska främja investeringar i integrerade hiv-rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, med fokus på kvinnor och flickor, sexarbetare, transpersoner, sprutnarkomaner, människor som sitter i fängelse och andra sårbara grupper.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med den bedrövligt låga täckningen vad gäller behandling av barn som lever med hiv och att säkerställa att gravida kvinnor och ammande mödrar har tillgång till hiv-tjänster, i syfte att undvika att hiv överförs från mamman till barnet.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa den utgiftsnivå och resursmobilisering som krävs för att uppnå målen för 2025 i samtliga EU-medlemsstater.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att prioritera ett integrerat förhållningssätt till global hälsosäkerhet som innefattar bekämpning både av befintliga pandemier, såsom hiv, och nya sådana, som en del av agendan för allmän hälso- och sjukvård.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inta en framträdande politisk roll i dialogen med EU:s partnerutvecklingsländer, inbegripet grannländerna, och se till att det finns planer för en hållbar övergång till inhemsk finansiering, så att hiv-programmen förblir effektiva och inte avbryts och kan byggas ut efter det att de internationella givarnas stöd har upphört. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fortsätta att ha ett nära samarbete med dessa länder för att säkerställa att de övertar ansvaret för arbetet med att bekämpa hiv.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att inrätta en tydlig och samstämd global EU-strategi för vaccination mot covid-19, med fokus på att säkerställa rättvis och överkomlig tillgång i rätt tid till vaccination för människor i utvecklingsländerna, särskilt för sårbara grupper och högriskgrupper, inbegripet människor som smittats av hiv/aids. Parlamentet uppmanar därför EU att stödja det förslag som Indien och Sydafrika lämnat in till Världshandelsorganisationen om ett tillfälligt upphävande av immaterialrätten för vaccin, utrustning och läkemedel mot covid-19, och uppmanar enträget läkemedelsföretagen att dela med sig av sin kunskap och sina data genom Världshälsoorganisationens plattform för tillgång till teknik som rör covid-19 (C-TAP).

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att de globala åtgärderna mot covid-19 inkluderar lärdomar från bekämpningen av hiv, såsom skydd av mänskliga rättigheter och motverkande av stigmatisering och diskriminering, särskilt bland målgrupper och andra sårbara befolkningsgrupper; bekämpning av könsrelaterade hinder för hälsa; stöd till vårdpersonal och forskare, särskilt i miljöer med få resurser; samhällsengagemang på lokal nivå i arbetet och rättvis fördelning av begränsade resurser och nya verktyg så att ingen hamnar på efterkälken.

16.  Europaparlamentet uppmanar enträget EU att inrätta en omfattande global strategi och en färdplan för att uppnå målen för hållbar utveckling, inbegripet de mål som avser hälsa och målen för att minska förekomsten av hiv/aids. Parlamentet noterar att denna strategi särskilt bör beakta påverkan av covid-19, eftersom det är viktigt att uppnå målen för hållbar utveckling för att säkerställa vår beredskap inför framtida pandemier och andra chocker, bl.a. för hälso- och sjukvårdssystemen. Parlamentet efterlyser en effektiv och långsiktig global EU-hälsostrategi. Parlamentet insisterar på att kommissionen måste fördubbla sina insatser och stärka sitt arbete för att få till stånd ändamålsenliga globala hälsoprogram som är inriktade på hälso- och sjukvårdssystemen i utvecklingsländerna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att stödja tjänster som tillgodoser behoven hos målgrupper och andra prioriterade befolkningsgrupper som har enorma svårigheter att få tillgång till hiv-tjänster, inbegripet genom att tillhandahålla tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa för unga människor som är utformade efter deras behov.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att främja och förespråka större åtaganden för tillhandahållande av hiv-behandling i alla konfliktområden och sätta stopp för hiv-relaterad diskriminering mot flyktingar, särskilt med avseende på rättvis tillgång till antiretroviral behandling och hälso- och sjukvårdstjänster i värdländerna.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att öka stödet för socialt skydd, inbegripet för tryggad livsmedelsförsörjning och näringstillgång för sårbara befolkningsgrupper, särskilt personer med funktionsnedsättning, äldre människor som lever med hiv och barn som har förlorat sina föräldrar till följd av aids.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att stödja och investera i samhällsengagemang och lokalt ledda insatser som viktiga komponenter för effektiva åtgärder mot hiv/aids och i bekämpningen av stigmatisering och diskriminering med koppling till hiv/aids, samt att integrera hiv-förebyggande åtgärder och hiv-vård i andra erbjudanden om lokala hälso- och sjukvårdstjänster som en gemensam kontaktpunkt för information, utbildning och kommunikation om hiv.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja investeringar i datainsamling i realtid och i utarbetandet av en stadig uppsättning potentiella diagnos- och behandlingsverktyg och vacciner – som är överkomliga och tillgängliga och som beaktar könsaspekter – beträffande hiv och andra fattigdomsrelaterade och försummade infektionssjukdomar och att stärka den regionala och interregionala kapaciteten och samarbetet inom vetenskap, forskning och innovation. Parlamentet uppmanar enträget EU att erbjuda utvecklingsländerna särskilt stöd, i synnerhet de minst utvecklade länderna, för att effektivt tillämpa den flexibilitet som Trips-avtalet erbjuder för skydd av folkhälsan, i synnerhet avseende tvångslicenser och parallellimport, och att optimera användningen av frivilliga mekanismer för licensiering och teknikutbyte för att uppfylla folkhälsomålen genom att insistera på att multinationella läkemedelsbolag måste inkludera medelinkomstutvecklingsländer i sådana mekanismer och erbjuda överkomlig hiv-behandling i de länderna. Mer allmänt förordar parlamentet att utgifter för forskning och utveckling ska frånkopplas från priset på läkemedel, t.ex. genom användning av patentpooler, forskning med hjälp av öppna källor, bidrag och subventioner, i syfte att säkerställa konsekvent åtkomst, överkomlighet, tillgänglighet och tillgång till behandling för alla behövande.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte gå med på att Trips-plusåtgärder införs i frihandelsavtal med medelinkomstutvecklingsländer, i syfte att säkerställa att alla antiretrovirala hiv-behandlingar är överkomliga, med full respekt för Dohaförklaringen om Trips-avtalet och folkhälsa.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, ordföranden för FN:s generalförsamling och Unaids.

(1) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 95. (2) EUT C 334, 19.9.2018, s. 106.