Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2020/2010(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A9-0143/2021

Ingivna texter :

A9-0143/2021

Debatter :

PV 19/05/2021 - 9
CRE 19/05/2021 - 9

Omröstningar :

PV 20/05/2021 - 4
PV 20/05/2021 - 19

Antagna texter :

P9_TA(2021)0260

Antagna texter
PDF 168kWORD 56k
Torsdagen den 20 maj 2021 - Bryssel
Nya vägar för laglig arbetskraftsmigration
P9_TA(2021)0260A9-0143/2021

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om nya vägar för laglig arbetskraftsmigration (2020/2010(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 3.2, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 79,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 2 i protokoll nr 4,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 45,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artikel 13,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt principerna 5, 6, 10, 12 och 16,

–  med beaktande av de internationella arbetsnormer om arbetskraftsmigration som antagits av Internationella arbetskonferensen vid Internationella arbetsorganisationen (ILO) och den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2015 En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden av den 6 april 2016 För en reform av det gemensamma asylsystemet och ökade möjligheter till laglig inresa till Europa (COM (2016)0197) och av den 12 september 2018 Bättre lagliga migrationsvägar till Europa: en nödvändig del av en balanserad och övergripande migrationsstrategi (COM(2018)0635),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2020 om en ny migrations- och asylpakt (COM(2020)0609),

–  med beaktande av den handlingsplan och politiska förklaring som antogs vid migrationstoppmötet mellan EU och Afrika i Valletta den 11 och 12 november 2015, särskilt deras respektive delar om laglig migration och rörlighet,

–  med beaktande av den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration av den 10 december 2018,

–  med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(1),

–  med beaktande av sitt arbetsdokument av dem 15 januari 2016 om att utveckla adekvata kanaler för laglig ekonomisk migration(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2020 Handlingsplan för integration och inkludering för 2021–2027 (COM(2020)0758),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten(4),

–  med beaktande av studierna från utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor vid generaldirektoratet för EU-intern politik från september 2015 Exploring new avenues for legislation for labour migration to the European Union (”Nya vägar för lagstiftning för arbetskraftsmigration till EU”) och från oktober 2015 EU cooperation with third countries in the field of migration (”EU:s samarbete med tredjeländer på migrationsområdet”) samt utredningstjänstens studie från mars 2019 The cost of non-Europe in the area of legal migration (”Rapport om kostnaden för uteblivna EU-åtgärder på området för laglig migration”),

–  med beaktande av kommissionens kontroll av ändamålsenligheten av EU:s lagstiftning om laglig migration av den 29 mars 2019 (kontrollen av ändamålsenligheten),

–  med beaktande av kommissionens gemensamma forskningscentrums studie av den 23 april 2020 Immigrant key workers: Their contribution to Europe’s COVID-19 response (”Invandrare som nyckelarbetskraft: deras bidrag till insatserna mot covid-19 i Europa”) och dess tekniska rapport av den 19 maj 2020 A vulnerable workforce: Migrant workers in the COVID-19 pandemic (”Utsatt arbetskraft: migrerande arbetstagare under covid-19-pandemin”),

–  med beaktande av det europeiska migrationsnätverkets studier,

–  med beaktande av de studier som genomförts av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

–  med beaktande av det arbete som utförs av FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter och de rapporter som denne utarbetat,

–  med beaktande av Europarådets arbete, rapporter och resolutioner,

–  med beaktande av arbetet vid och rapporterna från Internationella organisationen för migration,

–  med beaktande av det EU-regelverk om laglig arbetskraftsmigration som utvecklades mellan 2004 och 2016, och som reglerar villkoren för inresa och vistelse och rättigheterna för arbetstagare som är tredjelandsmedborgare, vilket inbegriper

–  rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning(5) (blåkortsdirektivet),

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat(6) (direktivet om ett kombinerat tillstånd),

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning(7) (direktivet om säsongsarbetare),

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU av den 15 maj 2014 om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal(8) (direktivet om företagsintern förflyttning),

–  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete(9),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 7 juni 2016 till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkompetent anställning (COM(2016)0378) och de ståndpunkter som Europaparlamentet respektive rådet antog 2017,

–  med beaktande av de direktiv som reglerar villkoren för inresa och bosättning och rättigheterna för andra mer allmänna kategorier av tredjelandsmedborgare, såsom direktiven om rätt till familjeåterförening(10) och om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning(11),

–  med beaktande av de direktiv som reglerar villkoren för inresa och vistelse för kategorier av tredjelandsmedborgare som inte reser in i EU för att arbeta, men som har rätt att göra det, såsom de direktiv som ger personer som beviljats internationellt skydd rätt till tillträde till arbetsmarknaden och att bedriva verksamhet som egenföretagare efter att deras ställning erkänts, eller som ger personer som ansöker om internationellt skydd tillträde till arbetsmarknaden senast nio månader efter att deras ansökan lämnats in,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0143/2021), och av följande skäl:

A.  Unionens nuvarande lagstiftningsramar för laglig arbetskraftsmigration är splittrad och består av sektorsdirektiv som fastställer villkoren för inresa och bosättning för särskilda kategorier av tredjelandsmedborgare.

B.  Ett lapptäcke av regler som bygger på 27 nationella strategier gör unionen och dess medlemsstater till en oattraktiv destination för laglig migration.

C.  Trots avsikten i den europeiska migrationsagendan om ett helhetsgrepp har laglig migration knappt funnits med i utvecklingen av EU:s migrationspolitik sedan 2015.

D.  Den nya pakten för migration och asyl innehåller inga specifika förslag om laglig arbetskraftsmigration, trots att laglig arbetskraftsmigration är en ofrånkomlig del av en övergripande migrations- och asylpolitik.

E.  De nuvarande lagstiftningsramarna har en slagsida mot anställning antingen i multinationella företag (direktivet om företagsintern förflyttning av personal) eller i företag i högkvalificerade eller högavlönade sektorer på unionens arbetsmarknad (blåkortsdirektivet), och bara ett direktiv är inriktat på migration av lågavlönad arbetskraft (direktivet om säsongsarbetare).

F.  Det råder brist på arbetskraft i EU för specifika kompetensnivåer, sektorer och yrken, däribland för lågkvalificerade yrken(12). I sitt meddelande från 2018 om bättre lagliga migrationsvägar till Europa konstaterar kommissionen att det råder brist inom ”kvalificerade yrken” och ”yrken som inte kräver höga formella kvalifikationer”.

G.  Covid-19-pandemin har kastat ljus på vårt stora beroende av arbetstagare i frontlinjen och den nyckelroll som migrerande arbetstagare spelar för att tillhandahålla tjänster i frontlinjen i EU, där befolkningen snabbt åldras och i genomsnitt 13 procent av nyckelarbetskraften är invandrare(13). Covid-19 har avsevärt påverkat migranter, deras familjer, värdsamhällen och hemländer och har gjort migrerande arbetstagare och deras familjer än mer utsatta i hela EU, genom att pandemin hindrat deras rörlighet, tillträde till arbetsmarknaden, rätt till anständiga arbetsvillkor samt tillgång till social omsorg och hälso- och sjukvård.

H.  Den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration förbättrar samarbetet inom migration och erkänner alla staters delade ansvar att bemöta varandras behov och problem i fråga om migration och den övergripande skyldigheten att respektera, skydda och uppfylla alla migranters mänskliga rättigheter, oavsett deras migrationsstatus, samtidigt som man främjar alla samhällens säkerhet och välstånd.

1.  Europaparlamentet utgår från principen att migration är normalt och att människor alltid kommer att röra på sig. Parlamentet erkänner det bidrag som tredjelandsmedborgare ger till våra samhällen, ekonomier och kulturer och betonar att migration måste hanteras på ett ordnat, säkert och reguljärt sätt. För att skapa nya vägar för laglig arbetskraftsmigration bör EU fastställa ambitiösa och framtidssäkra mål och samtidigt på ett effektivt sätt använda sig av och förbättra de befintliga rättsliga och politiska ramarna.

De nuvarande lagstiftningsramarna i EU

2.  Europaparlamentet konstaterar att artikel 79 i EUF-fördraget föreskriver att den lagliga migrationen ska hanteras på unionsnivå och förpliktigar medlemsstaterna att utveckla en gemensam invandringspolitik, inbegripet gemensamma regler om villkor för inresa och bosättning för tredjelandsmedborgare och fastställande av de rättigheter de åtnjuter när de väl är lagligen bosatta i unionen, inbegripet villkor för rätten att röra sig fritt och att bosätta sig i andra medlemsstater. I artikel 79.5 i EUF-fördraget slås det fast att det är medlemsstaterna som har rätten att bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa till deras territorium för att söka sysselsättning.

3.  Europaparlamentet understryker de positiva effekter av EU:s ramar för laglig arbetskraftsmigration som kommissionen identifierat i sin kontroll av ändamålsenligheten. Det finns en viss grad av harmonisering när det gäller villkor, förfaranden och rättigheter, liksom ökad rättssäkerhet för tredjelandsmedborgare, arbetsgivare och lokala, regionala och nationella förvaltningar. Parlamentet konstaterar vidare fördelarna med denna harmonisering för konkurrensen på arbetsmarknaderna i EU.

4.   Europaparlamentet understryker att en EU-strategi för laglig arbetskraftsmigration inte automatiskt utesluter behovet av nationella lagstiftningsramar. Parlamentet påminner dock om att de befintliga unionsramarna som reglerar laglig migration till unionen är splittrade, fokuserar på specifika kategorier av arbetstagare, främst arbetstagare med anställning i höglönesektorer, inte behandlar dessa kategorier av arbetstagare på samma sätt – bland annat genom att föreskriva olika nivåer av rättigheter – samt tillåter förekomsten av parallella nationella lagstiftningsramar. Parlamentet betonar att det nuvarande asymmetriska lapptäcket av nationell lagstiftning och EU-lagstiftning, som visserligen återspeglar skillnader mellan de nationella arbetsmarknaderna, ställer dessa nationella lagstiftningsramar mot varandra och mot unionens regelverk, vilket i förlängningen innebär byråkratiska förfaranden för både presumtiva arbetstagare och arbetsgivare.

5.   Europaparlamentet anser att detta förhållningssätt endast tjänar till att tillgodose kortsiktiga behov och inte är förenligt med unionens mål att ha en övergripande strategi för migrationspolitiken. Laglig arbetskraftsmigration som utformas och hanteras väl kan bli en källa till välstånd, innovation och tillväxt, både för ursprungs- och mottagarländerna.

6.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i sin kontroll av ändamålsenligheten kom fram till en liknande slutsats och såg ett behov att åtgärda inkonsekvenser, luckor och brister genom en rad olika åtgärder, däribland lagstiftningsåtgärder. Parlamentet konstaterar vidare de positiva effekterna av nya vägar för laglig arbetskraftsmigration för att minska den irreguljära migrationen, som är riskfylld för tredjelandsmedborgare som söker anställning i unionen och som kan få negativa effekter på medlemsstaternas arbetsmarknader.

7.  Europaparlamentet är medvetet om att unionens nuvarande regelverk för laglig migration utvecklats delvis för att förhindra arbetskraftsexploatering och skydda tredjelandsmedborgares rättigheter. Parlamentet konstaterar dock att de befintliga direktiven endast haft en begränsad inverkan på förhindrandet av arbetskraftsexploatering och att migrerande arbetstagare fortfarande utsätts för ojämlik behandling och arbetskraftsexploatering. Parlamentet uppmanar unionen att vidta samordnade åtgärder för att komma till rätta med sådan ojämlik behandling och exploatering. Användningen av tidsbegränsade tillstånd i fall av exploatering är en god praxis som bör främjas i hela unionen. Det behövs åtgärder som förbättrar tillgängligheten och effektiviteten i övervakningen av arbetsplatsen. Det bör finnas verkningsfulla klagomålsmekanismer som skyddar alla migrerande arbetstagare mot exploatering, i linje med direktivet om sanktioner mot arbetsgivare från 2009(14), som i synnerhet bör garantera faktisk tillgång till rättvisa och rättslig prövning, och på så sätt säkerställa lika villkor.

Ett förenklat tillvägagångssätt

8.  Europaparlamentet påpekar att de nuvarande rättsliga ramarna och medlemsstaternas skiljaktiga genomförande av de befintliga direktiven har lett till många inkonsekvenser för tredjelandsmedborgare när det gäller likabehandling, villkor för inresa och återinresa, arbetstillstånd, ställning som bosatt, rörlighet inom EU, social trygghet, erkännande av kvalifikationer samt familjeåterförening. Dessa inkonsekvenser kan hindra integrationen. Parlamentet betonar dessutom att dessa inkonsekvenser också skapar svårigheter för företag som anställer tredjelandsmedborgare(15) och för lokala myndigheter som tillhandahåller integrationstjänster. Parlamentet efterlyser spridning på nationell nivå av relevant information till företag.

9.  Europaparlamentet betonar mervärdet av att ha en övergripande unionsram för laglig migration som en del av ett helhetsgrepp på migration, eftersom den erbjuder möjligheter genom lagliga och säkra vägar för arbetskraftsrelaterad migration, förbättrar tredjelandsmedborgares tillträde till unionens arbetsmarknad, uppmuntrar till en mer ordnad migration, lockar till sig arbetstagare, studerande och företag som EU:s arbetsmarknad och de nationella arbetsmarknaderna behöver, bidrar till att undergräva smugglarnas och människohandlarnas kriminella affärsmodell, säkerställer att tredjelandsmedborgare behandlas i enlighet med de grundläggande rättigheterna, förbättrar tillgången till anständiga arbetsvillkor och främjar integration på lika villkor för kvinnor och män. Ett sådant helhetsgrepp gynnar tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar, värdsamhällen och hemländer.

10.  Europaparlamentet upprepar att ett bättre och mer konsekvent genomförande av de nuvarande rättsliga ramarna, bättre efterlevnad av de rättigheter som fastställs i de befintliga direktiven och bättre spridning av information för att öka medvetenheten om de tillämpliga förfarandena är de första praktiska åtgärder som måste vidtas.

11.  Europaparlamentet rekommenderar att de rättsliga ramarna förenklas och harmoniseras genom en harmonisering av bestämmelserna i de olika befintliga direktiven om laglig migration beträffande ansökningsförfaranden, skäl för inresa och avslag, rättssäkerhetsgarantier, likabehandling, tillträde till arbetsmarknaden, inbegripet rätten att byta arbetsgivare, familjeåterförening i linje med Europeiska unionens domstols rättspraxis samt rörlighet inom EU.

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens planerade översyn av direktivet om ett kombinerat tillstånd. Parlamentet föreslår att direktivets räckvidd och tillämpning utökas så att det når en bredare kategori av arbetstagare. Parlamentet välkomnar vidare kommissionens planerade översyn av direktivet om varaktigt bosatta, som innebär en möjlighet att förbättra rörligheten och förenkla och harmonisera förfarandena. Parlamentet ser fram emot kommissionens kommande genomföranderapport om direktivet om säsongsarbetare, som i detalj bör undersöka bestämmelserna om ställning som bosatt, likabehandling och maximal vistelseperiod. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en lagstiftningsrevidering av detta direktiv efter utvärderingen. Kommissionen uppmanas att föreslå lämpliga lagstiftningsåtgärder för att förbättra de befintliga direktiven genom att anpassa dem efter de mest fördelaktiga bestämmelserna.

Förbättrad rörlighet inom EU

13.  Europaparlamentet betonar att tredjelandsmedborgares rörlighet inom EU är en central del av EU:s politik för laglig migration, eftersom den tillför ett tydligt mervärde som inte kan uppnås på medlemsstatsnivå. Parlamentet påminner om att den fria rörligheten för arbetstagare bidrar till att matcha efterfrågan med utbudet på EU:s arbetsmarknader och i kristider även kan bidra till justeringar på arbetsmarknaden och allmän ekonomisk tillväxt.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samordningen mellan nationella myndigheter när det gäller ordningar för tredjelandsmedborgares rörlighet inom EU. Parlamentet pekar på behovet att underlätta insamling av data, statistik och bevis och att förbättra informationsutbytet, samordningen och samarbetet mellan nationella myndigheter för att förbättra effektiviteten och ändamålsenligheten i regelverket och utnyttja det europeiska mervärdet till fullo.

15.  Europaparlamentet betonar att mer harmoniserade och flexibla regler som underlättar rörligheten inom EU skulle fungera som ett incitament för tredjelandsmedborgare, utgöra en positiv åtgärd för arbetsgivarna och hjälpa medlemsstaterna att fylla luckorna på sina arbetsmarknader och stärka sina ekonomier. Parlamentet betonar vidare att förbättrad rörlighet inom EU skulle göra det möjligt för tredjelandsmedborgare som redan befinner sig i unionen att förbättra sina integrationsutsikter.

16.  Europaparlamentet noterar att mer nyligen antagna direktiv om studerande, forskare och personer som är föremål för företagsintern förflyttning ger tredjelandsmedborgare mer långtgående rätt till rörlighet än direktiv om laglig migration som antagits tidigare, såsom det ursprungliga blåkortsdirektivet och direktivet om varaktigt bosatta.

17.  Som ett första steg mot förenkling rekommenderar Europaparlamentet att rätten till rörlighet inom EU stärks i alla de befintliga direktiven om laglig migration. Parlamentet upprepar att kommissionen bör föreslå lämpliga lagstiftningsåtgärder.

Inrättande av en begåvningsreserv

18.  Europaparlamentet understryker att det behövs nya verktyg som hjälper till att matcha arbetsgivare med presumtiva anställda, hantera brist på arbetskraft och underlätta erkännandet av formella kvalifikationer och färdigheter från tredjeländer på unionsnivå. Arbetsgivare och tredjelandsmedborgare behöver få bättre information om laglig migration till EU, och det behövs en mer omfattande strukturerad och meningsfull dialog med relevanta tredjeländer om laglig migration.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att man utvecklar en EU-plattform med en begåvningsreserv för matchning som ska fungera som en enda kontaktpunkt för tredjelandsmedborgare, arbetsgivare i EU och nationella förvaltningar. Parlamentet noterar kommissionens plan att undersöka utvecklingen av en sådan begåvningsreserv, och rekommenderar att den omfattar alla sysselsättningssektorer för låg-, medel- och högkvalificerade arbetstagare samt avlönad arbetskraft och egenföretagare, även i små och medelstora företag och nystartade företag. Ett deltagande av offentliga arbetsförmedlingar, även på lokal nivå, i en sådan plattform i både EU och ursprungsländerna skulle kunna bidra till att förbättra partnerskapen och bygga upp förtroendet mellan medlemsstater och tredjeländer, skapa ett gynnsamt investeringsklimat och bättre svara mot sysselsättningsbehov eller brist på arbetskraft. Parlamentet rekommenderar att tredjeländers deltagande i en sådan begåvningsreserv underlättas, till exempel online eller via EU:s och medlemsstaternas diplomatiska beskickningar.

20.  Europaparlamentet framhåller att en sådan begåvningsreserv för EU skulle kunna fungera som ett viktigt nytt verktyg för att förvalta kompetensutbudet och matcha det med de nationella arbetsmarknaderna, och att EU skulle kunna spela en viktig roll för att inrätta, övervaka och utöva tillsyn över ett sådant verktyg, bland annat genom finansiering och kunskapsdelning. Parlamentet rekommenderar att plattformen används för att förtydliga och bättre anpassa utbildningskraven mellan deltagande medlemsstater och tredjeländer. Harmoniserade ramar på EU-nivå för ansökningar, baserade på denna begåvningsreserv, skulle bidra till att minska byråkratin på medlemsstatsnivå. EU kan spela en viktig roll när det gäller förhandskontroll av kandidaternas kvalifikationer, språkkunskaper och kompetens. Parlamentet framhåller hur viktig riktad informationsspridning skulle vara för att främja plattformen med en begåvningsreserv för matchning i tredjeländer och deltagande medlemsstater.

21.  Europaparlamentet rekommenderar att bedömningen, det ömsesidiga erkännandet och certifieringen av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvalifikationer, inbegripet formellt och icke-formellt förvärvande av kompetens i tredjeländer, görs enklare, snabbare, rättvisare och enhetligare i alla medlemsstater genom att påskynda förfarandena och underlätta tillgången till information. Parlamentet anser att detta skulle stärka rörligheten inom EU, och betonar att den europeiska referensramen för kvalifikationer utgör en god grund för att koppla tredjeländers kvalifikationssystem till en gemensam EU-referensram.

22.  Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna omedelbart måste införa mekanismer och arrangemang för validering av yrkeserfarenhet och icke-formellt och informellt lärande i linje med rådets rekommendation från 2012(16). Parlamentet betonar att de nationella myndigheterna behöver utbyta bästa praxis. Parlamentet insisterar på vikten av att involvera relevanta organisationer i det civila samhället, arbetsmarknadens parter och diasporanätverk samt arbetstagare från tredjeländer själva, liksom lokala myndigheter och internationella organisationer (särskilt Internationella organisationen för migration, IOM, Internationella arbetsorganisationen, ILO och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD), i diskussionerna om definitionen av kompetens, som bör inbegripa arbetsplatsutbildning, informella kvalifikationer och arbetslivserfarenhet.

Stärkande av förbindelserna med tredjeländer och främjande av lagliga vägar

23.  Europaparlamentet betonar att program för arbetskraftens rörlighet, med tanke på EU:s åldrande befolkning och krympande arbetsstyrka, har potential att svetsa samman de europeiska arbetsmarknaderna och bidra till ekonomisk tillväxt.

24.  Europaparlamentet stöder globalt och regionalt samarbete om migration som ett sätt att öka tillgängligheten och flexibiliteten när det gäller vägar för reguljär migration. Parlamentet är fortfarande övertygat om att förbättrade kanaler för laglig migration skulle bidra till att få ner den irreguljära migrationen, undergräva människosmugglarnas affärsmodell, minska människohandeln och arbetskraftsexploateringen, stärka lika möjligheter för alla arbetstagare och erbjuda en laglig väg för den som överväger att migrera till unionen. Parlamentet uppmanar i det avseendet kommissionen att reglera rekryteringsbyråerna, eventuellt via Europeiska arbetsmyndigheten.

25.  Europaparlamentet anser att en bredare migrationsdialog, till exempel genom regelbundna toppmöten mellan EU och ett flertal tredjeländer, skulle kunna göra det lättare att uppfylla behoven på EU:s arbetsmarknader och utveckla balanserade partnerskap, även på initiativ av företag och det civila samhället, som kan bidra till att förbereda integrationen av tredjelandsmedborgare på arbetsmarknaden i mottagarlandet och främja en hållbar överföring av förvärvad kompetens mellan ursprungs- och mottagarländer. Parlamentet framhåller att man kan låta sig inspireras av befintliga kompetensbaserade avtal om utveckling av begåvningspartnerskap som gör det möjligt för mottagarlandet att vara direkt delaktigt i utformningen av kompetensprofilen för tredjelandsmedborgare som potentiellt är intresserade av att flytta till EU, bland annat genom att inrätta utbildningsmöjligheter och utbildningsprogram i tredjeländer och tillgodose behovet av insyn i partnerskap med tredjeländer, bland annat genom att involvera arbetsmarknadens parter.

26.  Europaparlamentet understryker penningöverföringarnas viktiga roll och fördelarna med en säker, reguljär och ordnad migration för både ursprungs- och mottagarländer. Parlamentet stöder insatser för att hantera frågorna om kompetensflykt och kompetensinflyttning genom en vidareutveckling av instrument som möjliggör cirkulär migration. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att analysera fördelarna och nackdelarna med befintliga modeller som tillämpas av andra länder, såsom poängbaserade system och modeller som bygger på intresseanmälningar. I syfte att underlätta cirkulär migration rekommenderar parlamentet ett införande av föredragen rörlighet och tillgång till förnybara tillstånd, rätt till återinresa och en förlängning av den tillåtna frånvarotiden för tredjelandsmedborgare så att de kan återvända till sina hemländer.

En utveckling av EU:s lagstiftningsramar

27.  Europaparlamentet påminner om att EU tappar fart i den globala kapplöpningen om begåvningar. Det enda förslag om laglig arbetskraftsmigration som lades fram av den förra kommissionen gällde en revidering av blåkortsdirektivet. Parlamentet är fortfarande fast beslutet att få till stånd en meningsfull och genomgripande revidering av blåkortsdirektivet för att skapa mervärde i fråga om harmonisering, erkännande av kompetens, förenklade förfaranden och förbättrad rörlighet inom EU.

28.  Europaparlamentet betonar behovet av en strukturerad dialog och samråd med berörda parter, inbegripet relevanta organisationer i det civila samhället, arbetsmarknadens parter och diasporanätverk, arbetstagare från tredjeländer själva samt lokala myndigheter och internationella organisationer (särskilt IOM, ILO och OECD) när man överväger den framtida utvecklingen av EU:s lagstiftningsramar.

29.  Europaparlamentet anser att EU:s politik och nationell politik om laglig migration bör inriktas på att hantera bristen på arbetskraft och kompetens. I detta syfte uppmanas kommissionen att analysera ineffektivitet i arbetsmarknadstester och system för arbetskraftsmigration som inte motsvarar de verkliga arbetsmarknadsbehoven. Parlamentet rekommenderar att unionen utvecklar sina lagstiftningsramar så att de i större utsträckning omfattar tredjelandsmedborgare som söker anställning som låg- eller medelkvalificerad arbetskraft(17).

30.  I detta sammanhang konstaterar Europaparlamentet att tredjelandsmedborgare ofta är anställda inom sektorn för hushållstjänster och omsorg i hemmet(18). Detta är en sektor där de flesta anställda är kvinnor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ratificera ILO:s konvention nr 189 om hushållsarbetare och att säkerställa fullständig tillämpning av anställningsnormerna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att överväga lagstiftningsåtgärder på detta område.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett EU-omfattande system för att locka till sig och underlätta gränsöverskridande verksamhet för egenföretagare, entreprenörer och nystartade företag – i syfte att främja innovation – samt yngre tredjelandsmedborgare utan formella kvalifikationer, till exempel genom arbetssökar- och utbildningsvisum, med beaktande av Europassplattformens tjänster i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/646(19).

32.  Europaparlamentet konstaterar att sektorsdirektiv inte är någon patentlösning för vare sig EU:s arbetsmarknadsbehov eller frågan om laglig migration mer generellt, och inser samtidigt att de flesta medlemsstater har nationella system för att locka till sig arbetskraftsinvandrare. På medellång sikt måste EU gå ifrån en sektorsbaserad strategi och anta en invandringskodex som fastställer allmänna regler för inresa och bosättning för alla tredjelandsmedborgare som söker arbete i unionen och som harmoniserar de rättigheter som dessa tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar åtnjuter.

33.  Europaparlamentet påpekar att ett sådant övergripande lagstiftningsinstrument skulle åtgärda det nuvarande lapptäcket av förfaranden, undanröja de skiljaktiga krav som fastställts runt om i medlemsstaterna och möjliggöra den nödvändiga förenklingen och harmoniseringen av reglerna utan att diskriminera någon sysselsättningssektor eller typ av arbetstagare. Parlamentet anser dessutom att ett sådant instrument skulle underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan EU och tredjeländer.

o
o   o

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 58, 15.2.2018, s. 9.
(2) PE573.223v01-00.
(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0176.
(4) EUT L 186, 11.7.2019, s. 21.
(5) EUT L 155, 18.6.2009, s. 17.
(6) EUT L 343, 23.12.2011, s. 1.
(7) EUT L 94, 28.3.2014, s. 375.
(8) EUT L 157, 27.5.2014, s. 1. Personer som är föremål för företagsintern förflyttning är utstationerade från ett företag med säte utanför EU till en enhet som tillhör samma företagskoncern med säte i EU.
(9) EUT L 132, 21.5.2016, s. 21.
(10) Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).
(11) Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44).
(12) Studier från utredningsavdelning C: Exploring new avenues for legislation for labour migration to the European Union (”Nya vägar för lagstiftning för arbetskraftsmigration till EU”) och EU cooperation with third countries in the field of migration (”EU:s samarbete med tredjeländer på migrationsområdet”).
(13) Fasani, F. och Mazza, J., Immigrant Key Workers: Their Contribution to Europe's COVID-19 Response (”Invandrare som nyckelarbetskraft: deras bidrag till insatserna mot covid-19 i Europa”), Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2020.
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (EUT L 168, 30.6.2009, s. 24).
(15) Vid kontrollen av ändamålsenligheten identifierades följande huvudområden lida som mest av intern inkonsekvens: ansökningsförfaranden, villkor för inresa och bosättning (inklusive skäl för avslag och återkallande), villkor för likabehandling, rörlighet inom EU och familjeåterförening.
(16) Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (EUT C 398, 22.12.2012, s. 1).
(17) Se t.ex. det europeiska migrationsnätverkets Determining labour shortages and the need for labour migration from third countries in the EU (”Fastställande av arbetskraftsbrist och behovet av arbetskraftsmigration från tredjeländer i EU”), Europeiska kommissionen, Bryssel, 2015.
(18) Se även Utredningstjänsten, The cost of non-Europe in the area of legal migration (”Rapport om kostnaden för uteblivna EU-åtgärder på området för laglig migration”), Europaparlamentet, Bryssel 2019, s. 21–22.
(19) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/646 av den 18 april 2018 om en gemensam ram för tillhandahållande av bättre tjänster för kompetens och kvalifikationer (Europass), (EUT L 112, 2.5.2018, s. 42).

Senaste uppdatering: 21 maj 2021Rättsligt meddelande - Integritetspolicy