Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020, EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given (COM(2019)0640) och av sin resolution av den 15 januari 2020 om samma ämne(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 Från jord till bord-strategin – för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020)0381),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 februari 2016 EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2016)0087),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 2 oktober 2015 om halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015)0478),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2019 om intensifierade EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352) och parlamentets resolution av den 16 september 2020 om intensifierade EU-insatser för att skydda och återställa världens skogar(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020, Att leva gott inom planetens gränser(3) och förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut av den 14 oktober 2020 om ett nytt allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (COM(2020)0652),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi)(4),

–  med beaktande av den globala bedömningsrapporten av den 31 maj 2019 om biologisk mångfald och ekosystemtjänster från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES),

–  med beaktande av FN-konventionen om biologisk mångfald och partskonferensens kommande 15:e möte (COP15),

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av bedömningsrapporten Global Biodiversity Outlook 5 av den 15 september 2020 från sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald,

–  med beaktande av rapporterna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar, särskilt den särskilda rapporten av den 24 september 2019 om havet och kryosfären i ett förändrat klimat, den särskilda rapporten av den 8 augusti 2019 om klimatförändringar och mark och den särskilda rapporten av den 8 oktober 2018 om global uppvärmning på 1,5 °C,

–  med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites),

–  med beaktande av konventionen om skydd av flyttande vilda djur,

–  med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention,

–  med beaktande av konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening, konventionen om skydd av Svarta havet mot föroreningar, Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö och konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten,

–  med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportör av den 24 januari 2018 och av den 15 juli 2020 om mänskliga rättigheter avseende åtnjutandet av en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö,

–  med beaktande av FN-ledarnas löfte om naturen av den 28 september 2020 om att stå enade för att vända förlusten av biologisk mångfald senast 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019, The European environment ‒ state and outlook 2020, Knowledge for a transition to a sustainable Europe,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 19 oktober 2020, State of nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013–2018,

–  med beaktande av rapporten Global Resources Outlook 2019 från FN:s miljöprograms internationella resurspanel,

–  med beaktande av rapporten från IPBES-workshoppen om biologisk mångfald och pandemier av den 29 oktober 2020,

–  med beaktande av 2020 års rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) om situationen för världens fiske och vattenbruk,

–  med beaktande av det gemensamma forskningscentrumets rapport av den 13 oktober 2020, Mapping and Assessment of Ecosystems and their Services: An EU ecosystem assessment,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter av den 5 februari 2020, Hållbar användning av växtskyddsmedel: begränsade framsteg med att mäta och minska risker, av den 5 juni 2020, Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen, av den 9 juli 2020, Skydd av vilda pollinatörer i EU – kommissionens initiativ har inte burit frukt, och av den 26 november 2020, Den marina miljön: EU:s skydd är brett men saknar djup,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns briefing av den 6 oktober 2020, Management effectiveness in the EU’ s Natura 2000 network of protected areas,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns briefing av den 11 januari 2021, Growth without economic growth,

–  med beaktande av resultatet från den särskilda tekniska expertgruppen om konventionen om biologisk mångfald om riskbedömning av den 15 april 2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om den årliga strategiska rapporten om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om Japans beslut om att återuppta valfisket under säsongen 2015–2016(10) och av den 12 september 2017 om valjakt i Norge(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2020 om en kemikaliestrategi för hållbarhet(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2020 om Europaåret för grönare städer 2022(13),

–  med beaktande av artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för utrikesfrågor samt fiskeriutskottet,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0179/2021), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet har utlyst klimat- och miljönödläge och har förpliktat sig att skyndsamt vidta de konkreta åtgärder som behövs för att bekämpa och begränsa detta hot innan det är för sent(14). Förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna är sammanlänkade och förstärker varandra(15) och utgör lika stora hot mot livet på vår planet och bör därför skyndsamt hanteras tillsammans.

B.  Naturen försämras i en takt och omfattning som aldrig tidigare har skådats i människans historia. Globalt riskerar uppskattningsvis en miljon arter i världen att utrotas(16), medan bara 23 % av arterna och 16 % av livsmiljöerna i EU:s naturdirektiv har gynnsam status(17).

C.  EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 och det kommande internationella avtalet inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald ska lägga fast EU:s ramar och de globala ramarna för biologisk mångfald fram till 2030.

D.  2021 kommer att vara ett avgörande år för den biologiska mångfalden och 15:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald (COP15) bör få samma betydelse för den biologiska mångfalden som Parisavtalet för klimatet. COP15 och COP26 från FN:s ramkonvention om klimatförändringar ger en unik möjlighet att växla från en reaktiv modell till en proaktiv, försiktig modell och skapa de djupgående förändringar som krävs.

E.  EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 är ett av nyckelinitiativen inom den europeiska gröna given. EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 och Från jord till bord-strategin kommer tillsammans med andra strategier att forma förändringen för att skydda naturen och bevara livsmiljöer och arter.

F.  Tillgängliga rön tyder på att det inte är för sent att stoppa och vända den pågående trenden med minskad biologisk mångfald(18). Detta kommer emellertid att kräva omfattande förändringar.

G.  Människan är en del av naturen och naturen har ett inneboende värde. Biologisk mångfald utgör en integrerad del av världsarvet.

H.  Utrotning av arter är bestående, hotar ekosystem och tillhandahållande av ekosystemtjänster samt utgör ett hot mot människors välbefinnande och överlevnad. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har förklarat att 160 arter har utrotats enbart under det senaste årtiondet.

I.  IPBES beräknar att 90 % av marken kommer att ha förändras betydligt till 2050 och att 75 % av marken redan har förändrats betydligt. 85 % av våtmarksområdena har redan försvunnit.

J.  Biologisk mångfald är avgörande för livsmedelssäkerheten, människors välbefinnande och utvecklingen världen över.

K.  EU måste utnyttja möjligheterna att införliva de lärdomar som har dragits av covid-19-pandemin i sin politik och i sina mål.

L.  70 % av de sjukdomar och pandemier som uppkommer har sitt ursprung bland djur(19). Covid-19-pandemin har visat att metoder som belastar den biologiska mångfalden kan medföra ökade risker för människors och djurs hälsa.

M.  Förstörelsen av livsmiljöer och handel med vilda djur ökar kontakterna mellan människor och vilda djur och kommer att vara en viktig faktor för framtida uppkomst och spridning av virussjukdomar(20).

N.  Den biologiska mångfalden bidrar positivt till människans hälsa, mot bakgrund av att upp till 80 % av de läkemedel som människan använder har naturligt ursprung(21).

O.  EU har fler skyddade områden än någon annan region i världen(22). Det nuvarande nätverket av rättsligt skyddade områden, inklusive områden som omfattas av strikt skydd, är inte tillräckligt för att skydda den biologiska mångfalden(23).

P.  EU står fortfarande inför stora brister när det gäller genomförandet för att hantera Natura 2000-nätverket på ett effektivt sätt.

Q.  Natura 2000 bidrar till att bevara arter, men många hotade arter skyddas inte av detta nätverk(24).

R.  Natura 2000 har beräknats stödja 52 000 direkta och indirekta arbetstillfällen i bevarandet och 3,1 miljoner (en fjärdedel) av arbetstillfällena inom turism har kopplingar till skyddsområden(25). Utökningen av skyddsområdena har till syfte att skydda den biologiska mångfalden, men bidrar även till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och genererar betydande avkastning genom investeringar och skapandet av arbetstillfällen.

S.  Europeiska revisionsrätten har belyst allvarliga brister i EU:s politiska strategier för att skydda eller återställa den biologiska mångfalden, inbegripet, men inte begränsat till, otillräckliga åtgärder för att skydda eller återställa den biologiska mångfalden, bristande genomförande och finansiering och olämpliga indikatorer för att mäta framstegen(26). EU bör avhjälpa och ta i tu med dessa brister i sin framtida politik.

T.  Ungefär 75 % av världens livsmedelsgrödor är beroende av insektspollinatörer(27) och antalet pollinatörer har minskat dramatiskt under de senaste årtiondena. Bevarandet av den biologiska mångfalden och bevarandet av insekter är direkt kopplade till varandra.

U.  Det vägledande dokumentet om bin från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har ännu inte antagits och dess översyn har inte slutförts.

V.  Europaparlamentet har antagit en resolution om EU-initiativet om pollinatörer den 18 december 2019(28), vilken bekräftar dess starka ställningstagande för att pollinatörer måste skyddas.

W.  Ramen för åtgärderna inom det nuvarande EU-initiativet för pollinatörer kräver förstärkning och integrering i all EU:s sektorspolitik.

X.  Övervakning, forskning och annan aktivitet som hör samman med insektsskydd är fragmenterade samt är ofta otillräckliga och underfinansierade eller obefintliga på nationell nivå.

Y.  Det föreligger en koppling mellan förlust av biologisk mångfald och ekonomiska verksamheter. Ekonomiska verksamheter bör respektera planetens gränser.

Z.  Bevarandet av biologisk mångfald och ekosystem har direkta och indirekta ekonomiska fördelar för de flesta sektorer i ekonomin och främjar att våra ekonomier och samhällen fungerar. Alla företag är antingen direkt eller indirekt beroende av ekosystemtjänster. En bättre politik för biologisk mångfald som omfattar effektiva åtgärder kan stärka ekonomin och tillhandahålla nya sysselsättningsmöjligheter.

AA.  De viktigaste direkta orsakerna till förlusten av biologisk mångfald är förändrad mark- och havsanvändning, utvinning av naturresurser, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter(29). Utöver bevarande och återställande av natur är åtgärder för mångfaldsförlustens drivkrafter, särskilt i de sektorer som nyttjar marken och omvandlar livsmedel, avgörande för en effektiv strategi för biologisk mångfald efter 2020(30).

AB.  Jord är en gemensam resurs(31) och markens biologiska mångfald är under ökande press. Övervakningen av markens biologiska mångfald i hela EU, inbegripet trender när det gäller bredd och volym, bör på lång sikt komplettera regelbundna statistiska ramundersökningar av markanvändning och marktäckning med avseende på fysiokemiska parametrar.

AC.  Den biologiska mångfalden i jordbruket omfattar alla delar av den biologiska mångfalden som är relevanta för livsmedel och jordbruk och alla delar av den biologiska mångfalden som jordbrukens ekosystem, även kallade agroekosystem, består av, inbegripet mångfald och variationer vad gäller djur, växter och mikroorganismer på genetisk nivå samt art- och ekosystemnivå som är nödvändiga för att upprätthålla agroekosystemets huvudsakliga funktioner, dess struktur och processer.

AD.  Av den långsiktiga utvecklingen bland populationer av ängsfjärilar och allmänt förekommande fåglar på jordbruksmark och skogsmark framgår det att odlingslandskapets biologiska mångfald i EU har minskat kraftigt(32). Detta beror främst på förlust, fragmentering och förstöring av naturliga ekosystem, som främst orsakas av ett intensifierat jordbruk, intensivt skogsbruk, nedläggning av jordbruksmark och stadsutbredning(33).

AE.  Hållbar förvaltning av jordbruksmark kan bidra till bredare ekosystemfunktioner såsom skydd av biologisk mångfald, koldioxidbindning, bibehållande av vatten- och luftkvalitet, bevarande av markfuktighet genom minskad avrinning, möjligheter till infiltration av vatten i marken och erosionskontroll.

AF.  På grundval av biomassa uppskattas merparten av alla jordens däggdjur utgöra boskap och endast en liten andel vilda djur. Dessutom föreligger det en oroande låg nivå av genetisk mångfald bland fåglarna(34).

AG.  Fiskeri-, vattenbruks- och beredningssektorerna kan bidra till att FN:s mål för hållbar utveckling uppnås.

AH.  Vetenskapliga undersökningar har väckt oro för de omfattande långsiktiga negativa effekter som användningen av vissa fångstmetoder kan få på havens biologiska mångfald och den marina miljön.

AI.  Fiskare kan bidra till att förhindra miljöförstöring och bevara den marina miljön genom att använda hållbara metoder och hållbar teknik.

AJ.  Vissa fiskarter såsom stören har nästan utrotats till följd av att deras livsmiljöer försämrats och deras vandringsvägar avbrutits samt överexploatering genom bland annat fiske.

AK.  Trots vissa bekräftade förbättringar vad gäller hållbarheten vid utnyttjandet av marina resurser i vissa havsområden är situationen fortfarande prekär i andra havsområden, särskilt i Medelhavet.

AL.  EU har fastställt vissa mål i ramdirektivet om en marin strategi. Det krävs fortfarande åtgärder för att uppnå målet om god miljöstatus hos vattenförekomster.

AM.  Europeiska revisionsrätten har uppgett(35) att även om det finns en ram för att skydda den marina miljön har EU:s skyddsregler inte medfört tillräckligt skydd av ekosystem och livsmiljöer och att dagens marina skyddsområden endast ger ett begränsat skydd.

AN.  Skogen och hela den skogsbaserade värdekedjan är grundläggande för vidareutvecklingen av den cirkulära bioekonomin, eftersom de skapar arbetstillfällen, säkerställer ekonomisk välfärd i landsbygds- och stadsområden, bidrar till begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna, erbjuder hälsovinster, skyddar den biologiska mångfalden och framtidsutsikterna i bergs-, ö- och landsbygdsregioner och motverkar ökenspridning.

AO.  Skogarna utgör 43 % av EU:s markareal och innehåller 80 % av dess landbaserade biologiska mångfald(36). Skogsbruk är den näst största kategorin med rapporterade påfrestningar för arter(37), som särskilt påverkar leddjur, däggdjur och icke-vaskulära växter. Många skogsberoende arter påverkas negativt av avlägsnandet av döda, döende och gamla träd(38), minskning av naturskogar och vissa skogsbruksmetoder, såsom kalhuggning.

AP.  Skogarna hyser mer än 75 % av världens landbaserade biologiska mångfald(39). Parlamentet har lämnat rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning och försämring av skogar och ekosystem som drivs av EU(40).

AQ.  En god miljöstatus och sunda ekosystem är avgörande vid bekämpningen av klimatförändringarna, eftersom ekosystemen spelar en grundläggande roll för begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna. Klimatförändringarna påverkar den biologiska mångfalden i och med att klimatvariabler avgör till stor del den geografiska spridningen av arter. I områden där klimatet inte längre är lämpligt ändrar vissa arter sitt geografiska område och andra blir utrotade lokalt.

AR.  Naturbaserade lösningar och ekosystembaserade strategier har potential att ge en stark politisk koppling mellan de tre Riokonventionerna och hantera klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald på ett integrerat sätt.

AS.  Enligt IPBES är föroreningar en av de fem orsakerna till förlusten av biologisk mångfald. Det beräknas att det finns gedigen information om cirka 500 kemikalier, medan Europeiska kemikaliemyndigheten i april 2019 ansåg att 450 ämnen var tillräckligt reglerade. Ytterligare 10 000 substanser anses ha relativt väl beskrivna risker, medan det finns begränsad riskinformation för cirka 20 000 ämnen . För majoriteten, omkring 70 000 ämnen , finns det knappt någon information om risker vad gäller faror eller exponeringar. Stora kunskapsluckor när det gäller alla konsekvenser av kemikalier på den biologiska mångfalden och miljön måste skyndsamt stängas.

AT.  Ljusföroreningar förändrar de naturliga nattljusnivåerna för människor, djur och växter, och påverkar därmed den biologiska mångfalden negativt, bland annat genom att rubba balansen för djurs migrerande, nattliga och reproduktiva aktivitet, vilket också leder till förlust av insekter och pollinatörer, som med dödlig effekt dras till artificiellt ljus.

AU.  Enligt det gemensamma forskningscentrumets rapport 2020(41) finns invasiva främmande arter nu i alla ekosystem och hotar ekosystem i städer och särskilt gräsmarker.

AV.  De rådande negativa trenderna inom biologisk mångfald och ekosystem kommer inte bara att undergräva framstegen när det gäller miljömålen för hållbar tillväxt, utan även vad gäller de mål för hållbar tillväxt som hör samman med fattigdom, svält, hälsa, vatten, städer och klimat. Förlusten och försämringen av den biologiska mångfalden måste därför betraktas inte bara som en miljöfråga, utan även som en utvecklingsmässig, ekonomisk, social och moralisk fråga.

AW.  Nästan 80 % av den biologiska mångfalden i EU finns för närvarande i de yttersta randområdena och utomeuropeiska länder och territorier(42).

AX.  EU och dess medlemsstater måste fullgöra sina internationella skyldigheter i fråga om biologisk mångfald och mänskliga rättigheter, utöver sina skyldigheter om politisk samstämmighet i de yttre åtgärderna, i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt stadgan att integrera en hög miljöskyddsnivå och förbättringen av miljöns kvalitet i EU:s politik, och i överensstämmelse med principen om hållbar utveckling.

AY.  Det arbete som FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter och miljö utför kan bana väg för utformningen av en rättslig ram för skyldigheter på människorättsområdet avseende bevarande och hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden. Antalet människorättsförsvarare som arbetar med miljö- och markfrågor och har utsatts för angrepp har ökat avsevärt världen över under de senaste åren.

AZ.  Urbefolkningar och lokalsamhällen äger, förvaltar, använder eller utnyttjar uppskattningsvis minst en fjärdedel av världens landareal. FN:s deklaration om urfolks rättigheter erkänner urbefolkningars kollektiva och individuella rättigheter. Urfolk och lokalsamhällen spelar en viktig roll för att bevara världens biologiska mångfald och de globala målen för biologisk mångfald kan inte uppnås utan att deras rättigheter erkänns.

BA.  Både den olagliga och den lagliga handeln med och användningen av vilda djur bidrar i betydande utsträckning till minskningen av biologisk mångfald och förstörelsen av naturliga livsmiljöer, och exploateringen av vilda djur bidrar till uppkomsten och spridningen av infektionssjukdomar(43).

BB.  Enligt IPBES och FN:s klimatpanel är havens biologiska mångfald allvarligt hotad(44). Europeiska miljöbyrån har utfärdat varningar om hur Europas marina miljö i dag är förstörd och påpekat att våra marina ekosystem snabbt måste återställas genom åtgärder mot påverkan från mänsklig verksamhet på den marina miljön(45). Platser med stor biologisk mångfald till havs, exempelvis korallrev, mangroveskog och sjögräsbäddar, är kraftigt försämrade och hotade av klimatförändringar och föroreningar.

BC.  Havet bildar en helhet och det är viktigt med en god miljöstatus för att säkerställa resiliens och fortsatt tillhandahållande av ekosystemtjänster såsom koldioxidupptagning och syreproduktion. Klimatmekanismerna beror på hälsotillståndet för de ekosystem i oceanerna och haven som nu påverkas av global uppvärmning, förorening, överexploatering av havens biologiska mångfald, försurning, syreminskning och erosion utmed kusterna. FN:s klimatpanel påminner om att havet är en del av lösningen när det gäller att begränsa klimatförändringarnas effekter och anpassa sig till dem(46).

BD.  80 % av det marina skräpet är landbaserat och 150 ton plast har samlats i våra hav(47) och 80 % av städernas avlopp släpps ut i havet. Den sammanlagda mängden av allt skräp som flyter omkring på havsytan utgör endast 1 % av den plast som dumpas i havet(48).

BE.  Den blå ekonomin utgör en möjlighet till hållbar utveckling av havs- och kustaktiviteter.

BF.  Gemensamma initiativ mellan människor, kommuner, föreningar, företag, utbildningsinstitutioner och andra berörda parter inom samhället om skydd och återställande av biologisk mångfald bör uppmuntras.

BG.  För att strategin ska kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt krävs det ett effektivt samarbete på EU-nivå och medlemsstatsnivå som omfattar alla berörda parter.

Biologisk mångfald – aktuell status

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s nya strategi för biologisk mångfald 2030 och dess ambitionsnivå.

2.  Europaparlamentet välkomnar vidare den övergripande ambitionen att senast 2050 säkerställa att alla världens ekosystem har återställts, är motståndskraftiga och skyddas i tillräcklig utsträckning. Parlamentet betonar att alla åtgärder bör vidtas för att uppnå detta mål så snart som möjligt.

3.  Europaparlamentet anser att överensstämmelse bör säkerställas vid genomförandet av strategin med andra strategier från den europeiska gröna given, såsom Från jord till bord-strategin. Parlamentet framhåller vikten av de tre dimensionerna av hållbar utveckling: miljömässig, ekonomisk och social. Parlamentet erinrar om att den miljömässiga dimensionen, inbegripet biologisk mångfald och bevarande av ekosystem, främjar de andra två dimensionerna och utgör grunden för hållbar utveckling och uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

4.  Europaparlamentet erinrar om att man skyndsamt måste stärka visionen för haven i Europeiska unionens nya strategier, särskilt i uppföljningen av den gröna given för Europa, strategin för biologisk mångfald samt Från jord till bord-strategin.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att basera varje lagförslag på en heltäckande konsekvensbedömning som beaktar de samlade effekterna, konsekvenserna för de berörda sektorernas sociala och ekonomiska hållbarhet samt för livsmedelstryggheten och livsmedelspriserna, jämte risken för att förlusterna av biologisk mångfald kan komma att flyttas ut till tredjeländer genom att lokal produktion ersätts med import och kostnaderna både för att vidta åtgärder och för att inte vidta åtgärder när det gäller omedelbara och långsiktiga effekter.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera det enda verktyg som för närvarande används för att bedöma miljöaspekter när den genomför en konsekvensbedömning med verktyg genom vilka konsekvenser för biologisk mångfald, resursanvändning och föroreningar undersöks.

7.  I detta sammanhang konstaterar Europaparlamentet att samtidig fokusering på skogsbrukets sociala, miljömässiga och ekonomiska fördelar kan bidra till att säkerställa skogarnas motståndskraft och anpassningsförmåga, och även till att uppnå omställningen till en cirkulär bioekonomi och förbättra skyddet av den biologiska mångfalden. Parlamentet anser att målen och genomförandet måste ta hänsyn till de exakta förhållandena och möjligheterna i varje land och leda till positiva effekter på skogens och skogsbrukets villkor, försörjningsmöjligheterna på landsbygden och skogarnas biologiska mångfald i EU.

8.  Europaparlamentet erinrar om slutsatserna i IPBES-rapporten från 2019, enligt vilka naturen globalt förstörs i en takt som saknar motstycke i människans historia och runt en miljon arter är utrotningshotade av de uppskattade totalt över åtta miljoner arterna.

9.  Europaparlamentet konstaterar att detta är den tredje strategin för biologisk mångfald som syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald i EU. Parlamentet beklagar emellertid att den biologiska mångfalden i EU fortfarande minskar och beklagar djupt att EU inte har uppnått målen i strategin för biologisk mångfald 2020 eller de globala Aichimålen.

10.  Europaparlamentet betonar att målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 måste uppnås fullt ut. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att förplikta sig att vidta betydande och ytterligare åtgärder för att bevara och återställa den biologiska mångfalden för att fullt ut uppnå de nya målen, vilka bör definieras tydligt och vara mätbara.

11.  Europaparlamentet betonar att covid-19-pandemin än en gång har tydliggjort betydelsen av ”One health”-principen i beslutsfattandet, varav framgår att människors, djurs och miljöns hälsa är sammanlänkade och att det omedelbart krävs djupgående förändringar i hela samhället. Parlamentet understryker kommissionens viktiga roll för att samordna och stödja One Health-strategin i EU och verka för den i alla internationella forum. Parlamentet manar till nytänkande och en snabb, fullständig anpassning av EU:s nuvarande politik till de nödvändiga förändringarna.

12.  Europaparlamentet konstaterar att de bakomliggande orsakerna till pandemier omfattar samma globala miljöförändringar som driver på förluster av biologisk mångfald och klimatförändringar(49) såsom ändrad markanvändning och laglig och olaglig handel med och förtäring av vilda djur. Europaparlamentet påpekar att risken för pandemier kan minskas avsevärt genom att man skär ner på de mänsklig aktiviteter som ger upphov till förlust av biologisk mångfald och att det kostar uppskattningsvis 100 gånger mindre att minska pandemiriskerna än att hantera pandemier(50).

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fullt ut beakta vetenskapliga belägg, rapporter och rekommendationer om zoonoser och pandemier, inbegripet rapporten från IPBES arbetsseminarium om biologisk mångfald och pandemier(51), rapporten från FN:s miljöprogram av den 6 juli 2020, Preventing the next pandemic – Zoonotic diseases and how to break the chain of transmission(52), och trepartskonceptdokumentet från världshälsoorganisationen (WHO), FAO och Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) från april 2010, Sharing responsibilities and coordinating global activities to address health risks at the animal-human-ecosystems interfaces partnership, to combat human-animal-environment health risks(53).

14.  Europaparlamentet välkomnar den planerade förstärkningen av EU:s åtgärder mot pandemier och andra hot mot hälsan som del av den europeiska hälsounionen(54), inbegripet fastställandet av en hälsokris i EU och en pandemiplan såsom föreskrivs i kommissionens nya förslag om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa(55), vilket bör omfatta pandemier med zoonotiskt ursprung.

Skydd och återställande

15.  Europaparlamentet uttrycker starkt stöd för EU:s mål om skydd för minst 30 % av EU:s havs- och landområden, som omfattar en mångfald av ekosystem såsom skogar, våtmarker, torvmarker, gräsmarker och kustekosystem och strikt skydd för minst 10 % av EU:s havs- och landområden, däribland alla kvarvarande ur- och natururskogar och andra koldioxidrika ekosystem. Parlamentet betonar att dessa mål bör vara bindande och bör genomföras av medlemsstaterna på nationell nivå, i samarbete med regionala och lokala myndigheter, i överensstämmelse med vetenskapligt baserade kriterier och mångfaldsbehov, med beaktande av skillnader när det gäller storlek och andel av naturområden i varje medlemsstat och regionala och lokala omständigheter.

16.  Europaparlamentet betonar att det genom dessa skyddade områden bör skapas ett ekologiskt sammanhängande och representativt nätverk som bygger på befintliga skyddsområden. Parlamentet understryker att man utöver att utöka skyddsområdena även måste säkerställa deras kvalitet, inbegripet genom tillräcklig finansiering och tillämpning av tydliga och effektiva bevarandeplaner, korrekt förvaltning, tillfredsställande övervakning och utvärdering och effektivt verkställande av relevant lagstiftning.

17.  Europaparlamentet påminner om att enligt internationella rekommendationerna från Internationella naturvårdsunionen bör miljöskadlig industriverksamhet och infrastrukturutveckling vara förbjuden i alla kategorier av skyddsområden(56).

18.  Europaparlamentet betonar att en tydlig definition av strikt skydd måste fastställas. Parlamentet noterar rådets slutsatser av den 16 oktober 2020 om biologisk mångfald, där det framhålls att den striktare skyddsnivån kan medge viss mänsklig verksamhet som är förenlig med det skyddade områdets bevarandemål. Parlamentet anser att sådan mänsklig verksamhet som är förenlig med skyddsmålen eller rentav bidrar positivt till den biologiska mångfalden bör vara tillåten i strikt skyddade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna klargöra vilka former av mänsklig verksamhet som eventuellt kan anses tillåtna enligt strikt skyddsstatus när de inte medför någon väsentlig inverkan på naturliga processer och är förenliga med områdets ekologiska krav, på grundval av en bedömning i varje enskilt fall som baseras på bästa tillgängliga vetenskap.

19.  Europaparlamentet understryker att förstörelsen av EU:s kvarvarande havs- och landområden även behöver förhindras för att målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 ska uppnås. Parlamentet efterlyser åtgärder för att hantera förlust av biologisk mångfald utanför skyddade områden. Parlamentet konstaterar att återställande av natur och ekosystem i skyddsområden inte kompenserar för fortsatt förlust av biologisk mångfald och försämring av ekosystem inom andra områden.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av att utomeuropeiska länder och territorier inkluderas vid insatser för återställande och bevarande.

21.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att beakta biogeografiska regioner och anta en strategi för skyddsområden som inbegriper hela statsförvaltningen där medlemsstaterna utvärderar behovet av ekonomiskt stöd och kompensationsåtgärder i samband med att skyddsområden utses. Parlamentet betonar att alla berörda parter måste involveras, inbegripet markägare.

22.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av Natura 2000-skogsområdena för att bevara skogens biologiska mångfald. Parlamentet konstaterar dock att förvaltningen av dem och genomförandet av åtgärderna kräver tillräckliga ekonomiska resurser.

23.  Europaparlamentet understryker vikten av att stärka hållbart skogsbruk på ett balanserat sätt med tanke på skogsekosystemens hälsa, klimatresiliens och livslängd och bevarandet av skogarnas multifunktionella roll, bland annat för att bevara skogarnas biologiska mångfald, uppnå målen för hållbar utveckling och genomföra den europeiska gröna given. Parlamentet framhåller värdet av att man vid skogsplantering tar hänsyn till genetisk mångfald, eftersom detta begränsar risken för skadedjursangrepp och spridningen av sjukdomar samt lokala/inhemska arter.

24.  Europaparlamentet påminner om att EU har det största samordnade nätverket av skyddsområden i världen.

25.  Europaparlamentet noterar åtagandet att säkerställa att bevarandetrenderna inte försämras samt gynnsam status för alla skyddade livsmiljöer och arter senast 2030 och att säkerställa att minst 30 % av arterna och livsmiljöerna på medlemsstatsnivå vars status för närvarande inte är gynnsam ska tillhöra denna kategori eller uppvisa en stark positiv trend. Parlamentet anser emellertid att gynnsam bevarandestatus bör uppnås så snart som möjligt för alla skyddade arter och livsmiljöer enligt fågel-(57) och livsmiljödirektiven(58). Parlamentet understryker att det finns befintliga skyldigheter att säkerställa att bevarandestatusen för arter inte försämras. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europeiska miljöbyrån fastställa en tydlig utgångspunkt, säkerställa harmoniserad och regelbunden rapportering och ta i tu med brister när det gäller den nuvarande metoden för trenduppskattningar.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kvaliteten och fullständigheten hos sina övervakningssystem för Natura 2000-nätverket, inbegripet övervakning av förvaltningens effektivitet. Parlamentet betonar vikten av specialiserade förvaltningsorgan och områdesförvaltningsplaner. Europaparlamentet erinrar om att enligt Europeiska miljöbyråns briefing(59) har de som svarar för det praktiska arbetet otillräckligt med kunskaper och bristande förståelse för de befintliga standarderna för förvaltningens effektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en mer riktad kapacitetsuppbyggnad och ge bättre vägledning om effektiv förvaltning när det gäller bedömningen och förbättringen av förvaltningen av Natura 2000, bland annat genom att använda globala standarder vid utvärderingen huruvida förvaltningen av skyddsområden är effektiv, såsom Internationella naturvårdsunionens Green List of Protected and Conserved Areas. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att uppdatera den anpassningsbara förvaltningsvägledningen i Natura 2000, vilket innefattar hänsyn till potentiell påverkan av klimatförändringarna på arter och ekosystem.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda den genetiska mångfalden bland vilda arter genom lämpliga bevarandeåtgärder.

28.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har uppnått målet för 2020 om god miljöstatus för havsvatten i enlighet med det marina strategiska ramdirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka nätverket av skyddade havsområden genom ökad konnektivitet, bättre förvaltning, starkare fysisk planering och systematiska utvärderingar och verkställande.

29.  Europaparlamentet uttrycker oro över ekosystem och arter i sötvatten och noterar att mellan 1970 och 2016 har nedgången i Europa varit allvarligast i världen, med 93 %(60).

30.  Europaparlamentet understryker att en majoritet av den landbaserade biologiska mångfalden finns i skogsområden och noterar att små förbättringar har uppnåtts i fråga om bevarandestatusen för ett fåtal skogstyper(61), men att bevarandestatusen för skogshabitat och skogsarter som omfattas av EU:s naturlagstiftning inte visar några betydande tecken på förbättring(62). Parlamentet betonar att mellan 2011 och 2020 bedömdes nästan en tredjedel av EU:s skogar ha en dålig bevarandestatus (31 %) och över hälften bedömdes ha en otillräcklig bevarandestatus (54 %)(63).

31.  Europaparlamentet understryker de europeiska skogarnas dåliga status och betonar att i vissa biogeografiska regioner har så lite som 5 % av skogshabitaten i bilaga I gynnsam bevarandestatus(64). Parlamentet understryker att det enligt strategin för biologisk mångfald krävs att medlemsstaterna säkerställer att bevarandetrenderna inte försämras och att status bevaras för alla skyddade livsmiljöer och arter. Parlamentet noterar betydande nivåer av ytterligare försämring av skogsekosystem med ogynnsam bevarandestatus i de flesta biogeografiska regioner(65).

32.  Europaparlamentet noterar med oro de stora förlusterna av skogsarter och livsmiljöer som har rapporterats. Parlamentet påminner om att fem skogsträdarter är utrotade i vilt tillstånd, 42 skogsträdarter är kritiskt hotade och 107 skogsträdarter är hotade i Europa.

33.  Europaparlamentet anser att det är viktigt och brådskande att säkerställa strikt skydd av alla kvarvarande ur- och natururskogar och betonar att ”proforestation”, nämligen att naturliga skogar tillåts att bli äldre är avgörande för att öka ytan med naturskogar. Parlamentet välkomnar de pågående deltagarprocesserna för att definiera, kartlägga och övervaka primär- och naturskogar.

34.  Europaparlamentet understryker att skogar, särskilt urskogar, är av särskild betydelse för skyddet av den biologiska mångfalden och kräver att de skyddas. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att införa en definition av naturskog som ska utarbetas av Ständiga kommittén för skogsbruk som en del av EU:s framtida skogsstrategi.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra den nationella lagstiftningen för att stärka skyddet mot olaglig avverkning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera sina befintliga uppgifter för att fylla i luckorna när det gäller ur- och naturskogarnas placering, skapa en databas med alla potentiella platser som uppfyller kriterierna för ur- och naturskogar retroaktivt 2020 och införa ett tillfälligt moratorium på avverkning av alla respektive platser för att förhindra deras avsiktliga förstörelse, och lagligen och utan dröjsmål säkerställa att de platser som bekräftats fridlyses från alla ingrepp.

36.  Europaparlamentet välkomnar eftertryckligen åtagandet att utarbeta ett lagstiftningsförslag om EU-planen för återställande av natur, inbegripet bindande mål för återställande, och upprepar sitt krav på ett återställandemål på minst 30 % av EU:s land- och havsområden(66), som varje medlemsstat bör genomföra fullt ut på hela sitt territorium, inom och utanför skyddade områden, på grundval av de behov som föreligger med hänsyn till landets särskilda egenskaper avseende biologisk mångfald och ekosystem. Parlamentet betonar att bindande mål för återställande bör grundas på EU:s befintliga lagstiftning och att insatser för återställande i den utsträckning det är möjligt bör stödja den naturliga återväxten.

37.  Europaparlamentet anser att lagstiftningsförslaget om EU-planen för återställande av natur utöver ett samlat återställandemål även bör omfatta särskilda mål för ekosystem, livsmiljöer och arter på EU-nivå och medlemsstatsnivå på grundval av deras ekosystem, med särskild tonvikt på ekosystem avsedda för de dubbla ändamålen återställande av biologisk mångfald samt begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Parlamentet betonar att instrumentet bör omfatta skogar, gräsmarker, våtmarker, torvmarker, pollinatörer, friflytande floder, kustområden och havsekosystem. Parlamentet betonar att det efter återställandet inte bör vara tillåtet med någon ekosystemförstörelse. Parlamentet anser att det krävs en regelbunden bedömning både på EU-nivå och medlemsstatsnivå av framstegen i samband med målen för återställande, inbegripet genom användning av delmål mot målen för 2030.

38.  Europaparlamentet understryker att positiva incitament och deltagandeprocesser bör utvecklas för att öka åtagandena för återställande av biologisk mångfald.

39.  Europaparlamentet belyser vikten av att fullt ut integrera EU:s mål för återställande av natur i annan relaterad politik och strategier och upprepar sitt krav på bindande mål för återställandet av skogar(67), bland annat genom att öka och återställa konnektiviteten mellan skogar. Parlamentet kräver att återställande av minst 25 000 km friflytande floder i EU genom att avlägsna hinder och återställa flodslätter intas i planen för återställande av natur.

40.  Europaparlamentet beklagar djupt det minskande antalet pollinatörer, som är en viktig indikator på miljöns hälsa. Parlamentet betonar att den här minskningen inte bara innebär en förlust av biologisk mångfald, utan också ett hot mot livsmedelstryggheten. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt från resolutionen om EU-initiativet om pollinatörer och manar till en brådskande översyn av initiativet. Parlamentet framhåller att det reviderade initiativet bör omfatta en ny EU-omfattande övervakningsram för pollinatörer, med stabila åtgärder, tydligt tidsbundna målsättningar och indikatorer, inbegripet effektindikatorer, och nödvändig kapacitetsuppbyggnad.

41.  Europaparlamentet erinrar om sin invändning från den 23 oktober 2019 vad gäller bedömningen av effekten av växtskyddsmedel på honungsbin(68) och beklagar att Efsas vägledande dokument om bin inte formellt har antagits av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att översynen av Efsas vägledande dokument om bin och kommande genomförandeakter minst säkerställer samma skyddsnivå som fastställdes 2013 och behandlar både akut och kronisk toxicitet samt toxicitet för larver och även omfattar vilda pollinatörer. Parlamentet betonar behovet av ökad insyn vid översynen och konstaterar att Efsa arbetar med att ta fram ett eget modelleringssystem, ApisRAM, som förväntas överensstämma bättre med honungsbins biologi än BeeHAVE och vara mindre öppet för intressekonflikter.

42.  Europaparlamentet betonar vikten av landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald i jordbruksmiljöer och skydd och återställande av pollinatörer, samt biodlarnas roll. Parlamentet framhåller att en ökning av grönytor i stadsområden även kan bidra till dessa mål och uppmanar medlemsstaterna att i sina utkast till strategiska planer inkludera åtgärder som riktar sig mot olika grupper av pollinatörer.

Mångfaldsförlustens drivkrafter

43.  Europaparlamentet understryker att åtgärderna i strategin för biologisk mångfald för 2030 på ett adekvat sätt måste ta itu med alla de fem största direkta drivkrafterna bakom förändringarna i naturen, förändrad mark- och havsanvändning, direkt utnyttjande av organismer, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter. Parlamentet framhåller att man även bör ta i tu med underliggande orsaker till förändring eller indirekta drivkrafter, såsom ohållbara produktions- och konsumtionsmönster, befolkningsdynamik, handel, teknisk innovation och styrningsmodeller.

Förändrad mark- och havsanvändning

44.  Europaparlamentet framhåller att markens biologiska mångfald tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster och lindrar klimatförändringarna, vilket gör att den är en viktig del av de markbundna kolsänkor som finns. Parlamentet noterar bekymrat den tilltagande markförstörelsen och bristen på specifik EU-lagstiftning inom detta område. Parlamentet medger att det finns vissa bestämmelser i olika lagar som indirekt bidrar till markskydd, men anser att detta har lett till ett partiellt skydd och en mycket splittrad styrning i EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om inrättande av en gemensam ram, med fullständig respekt för subsidiaritetsprincipen, för skydd och hållbar användning av mark och för effektiv integrering av detta skydd i all relevant EU-politik.

45.  Europaparlamentet betonar att denna gemensamma ram för mark bör behandla alla de viktigaste hoten mot marken, bland annat förlust av biologisk mångfald i marken, förlust av organiskt material i marken, kontaminering, försaltning, försurning, ökenspridning, erosion och hårdgörning av marken. Parlamentet understryker behovet av att inkludera gemensamma definitioner, klara mål och en övervakningsram och stöder även fastställandet av ett särskilt dekontamineringsmål.

46.  Europaparlamentet understryker att frisk jord, inbegripet bördighet och struktur, är avgörande för jordbrukssektorn. Parlamentet framhåller att bland annat ohållbart jordbruk och ohållbara jordbruksmetoder, ändrad markanvändning, byggverksamhet, hårdgörning och industriutsläpp har negativa inverkan på marken. Parlamentet betonar att man bör tillämpa skogsavverknings- och jordbruksmetoder som är mindre skadliga för marken.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp(69) och direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin(70) för att hantera markförstöring genom industri- och gruvverksamhet på ett bättre sätt. Parlamentet påminner om sitt krav på ett materialåtervinningsmål för uppgrävd jord(71).

48.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att, i enlighet med försiktighetsprincipen och principen om att förebyggande åtgärder bör vidtas, och med hänsyn till de risker och de negativa konsekvenser för klimat, miljö och biologisk mångfald, som hydraulisk spräckning för utvinning av okonventionellt kolväte innebär, inte godkänna någon ny hydraulisk spräckningsverksamhet i EU och stoppa all befintlig verksamhet.

49.  Europaparlamentet erinrar om att EU har förbundit sig att uppnå markförstörelseneutralitet(72) senast 2030 enligt Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD) men att detta mål sannolikt inte kommer att nås enligt slutsatserna i revisionsrättens särskilda rapport(73). Parlamentet beklagar att kommissionen inte på ett effektivt sätt tar itu med ökenspridning, trots det hot som den utgör mot den biologiska mångfalden, jordens bördighet, markens naturliga motståndskraft, livsmedelsproduktion eller vattenkvalitet och trots att 13 medlemsstater har förklarat sig vara drabbade av ökenspridning enligt UNCCD. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vara mer ambitiös och utan dröjsmål lägga fram en strategi på EU-nivå om ökenspridning och markförstörelse.

50.  Europaparlamentet konstaterar att urbanisering och fritidsaktiviteter i EU står för 13 % av alla rapporterade belastningar på naturen och 48 % av alla marina belastningar(74). Parlamentet framhåller att urbana grönområden och grön infrastruktur kan tillhandahålla ekosystemtjänster som stöder biologisk mångfald och bidra till befolkningens fysiska och psykiska välbefinnande.

51.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att inrätta en plattform för miljöanpassning av städer i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa särskilda ambitiösa bindande mål för städers biologiska mångfald, naturbaserade lösningar, ekosystembaserade strategier och grön infrastruktur som gynnar båda människor och vilda djur och bidrar till de samlade målen för biologisk mångfald. Parlamentet betonar att det finns ett behov av att inkludera åtgärder såsom en minsta andel gröna tak på nya byggnader, stödjande av jordbruk i städerna, inbegripet användning av fruktträd, vid behov, säkerställande att det inte används några kemiska bekämpningsmedel och minskad användning av gödselmedel i EU:s urbana grönområden, samt ett ökat antal grönytor i förhållande till antalet invånare, samtidigt som man tar i tu med ojämlikheter när det gäller tillgång till grönytor. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att utöka landbaserade och marina ekologiska korridorer i stadsområden, bland annat genom att utveckla ett transeuropeiskt nätverk för grön infrastruktur (TEN-G) kopplat till det transeuropeiska naturnätverket (TEN-N).

Direkt utnyttjande av organismer

52.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för 2030-målen om att minst 25 % av jordbruksmarken ska underställas ekologisk jordbruksförvaltning, vilket bör utökas på medellång till lång sikt. Parlamentet välkomnar eftertryckligen målet att säkerställa att minst 10 % av jordbruksmarken ska bestå av landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald, något som bör genomföras på lämplig nivå för att åstadkomma ekologisk konnektivitet för livsmiljöer belägna i och mellan jordbrukslandskap. Parlamentet betonar att båda målen bör införlivas i EU:s lagstiftning och genomföras av varje medlemsstat, även inom de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

53.  Europaparlamentet noterar med stor oro att enligt revisionsrättens rapport om biologisk mångfald i odlingslandskapet har antalet och variationen av arter på jordbruksmarken i EU kontinuerligt minskat. Parlamentet beklagar att det i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 inte hade fastställts mätbara mål och åtgärder för jordbruk, vilket gör det svårt att bedöma framstegen. Parlamentet erinrar om att spårningen av utgifter för biologisk mångfald inom den gemensamma jordbrukspolitiken har varit opålitlig och att samordningen mellan EU:s politik och strategier har varit bristfällig, vilket bland annat har medfört att de inte har tagit i tu med den minskade genetiska mångfalden(75). Parlamentet uppmanar kommissionen att följa revisionsrättens rekommendationer om biologisk mångfald i odlingslandskapet och att bygga vidare på dessa lärdomar i strategin för biologisk mångfald 2030(76).

54.  Europaparlamentet betonar att biologisk mångfald är utslagsgivande för livsmedelstryggheten i EU. Parlamentet framhåller hur viktig EU:s jordbrukssektor är för produktionen av sunda, säkra och överkomligt prissatta livsmedel. Parlamentet betonar att jordbrukarna är viktiga för att man ska lyckas med strategin och att strategin bör anpassas till åtgärder och mål i strategin Från jord till bord.

55.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att EU:s jordbruk omvandlas för att göra det hållbart och säkerställa höga djurskyddsstandarder, i överensstämmelse med den ekologiska omställningen och klimatomställningarna, och att användningen av fossila och kemiska ämnen samt antibiotikabehandlingar minimeras. Parlamentet betonar att jordbruket bör bidra till att skydda och återställa den biologiska mångfalden.

56.  Europaparlamentet anser att det, med hänsyn till potentiella socioekonomiska effekter, är nödvändigt att jordbrukare får stöd, inklusive ekonomiskt stöd, och utbildning när det gäller omställningen till hållbara jordbrukssystem, för att främja agroekologiska och andra innovativa hållbara metoder. Parlamentet lyfter därför fram vikten av att säkerställa att stödet är väldefinierat och tillräckligt, inbegripet inom ramen för den fleråriga budgetramen, för att hjälpa till att uppnå dessa mål och uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att använda de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och deras gröna komponenter för dessa ändamål samtidigt som de utvecklar lösningar för skyddet av biologisk mångfald som gynnar alla.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en strategi för att stödja lokala värdekedjor att uppnå de föreslagna målen och framhåller att småskaliga jordbruksföretag behöver särskilt stöd för att kunna bidra till strategin.

58.  Europaparlamentet välkomnar erkännandet av ekologiskt jordbruk som starka inslag i EU:s utveckling i riktning mot mer hållbara livsmedelssystem, särskilt när det gäller frågor som rör biologisk mångfald, och uppnåendet av målen för den offentliga politiken som rör ekonomisk utveckling, sysselsättning på landsbygden, miljöskydd och klimatåtgärder. Parlamentet betonar vikten av den europeiska handlingsplanen för ekologiskt jordbruk för att öka andelen ekologiskt jordbruk.

59.  Europaparlamentet understryker att utvecklingen av ekologisk livsmedelsproduktion måste åtföljas av marknadsstyrd utveckling och utveckling av försörjningskedjan samt åtgärder som stimulerar efterfrågan på ekologiska livsmedel, bland annat genom offentlig upphandling och en bred uppsättning av olika säljfrämjande åtgärder, forskning, innovation, utbildning och vetenskaplig kunskapsöverföring, i syfte att stödja stabiliteten på marknaden för ekologiska produkter, skälig ersättning till jordbrukare och att främja åtgärder till stöd för unga ekologiska jordbrukare. Parlamentet betonar behovet av att parallellt utveckla hela den ekologiska livsmedelskedjan för att möjliggöra lokal bearbetning och distribution av EU:s ekologiska produktion.

60.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna kommer att bidra på olika sätt till dessa unionsomfattande mål beroende på hur utvecklad deras ekologiska sektor är, och uppmanar därför att det fastställs nationella mål. Parlamentet framhåller att dessa mål inte kommer att kunna uppfyllas utan starkt finansiellt stöd, stabila utbildningsprogram och rådgivningstjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med detta och kommissionen att säkerställa att planerna klarar uppgiften.

61.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av att uppmuntra ett kollektivt tillvägagångssätt och utnyttja dess multiplikatoreffekt för att främja åtgärder inom ramen för strategin för biologisk mångfald, och uppmanar kommissionen att främja och stödja kooperativa företag, såsom jordbrukskooperativ, i genomförandet av åtgärder som skyddar den biologiska mångfalden på ett kollektivt sätt.

62.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som den gemensamma jordbrukspolitiken bör spela för skyddet och främjandet av jordbruksmarkens biologiska mångfald, tillsammans med andra politiska strategier i den gröna given. Parlamentet beklagar att den gemensamma jordbrukspolitiken inte har varit effektiv när det gäller att vända den minskning av den biologiska mångfalden som har pågått i årtionden och påminner om att jordbrukets produktivitet och motståndskraft är beroende av en biologisk mångfald som är avgörande för att garantera långsiktigt hållbara och motståndskraftiga livsmedelssystem och livsmedelstrygghet. Parlamentet anser att de små ändringar som införts genom olika GJP-reformer inte har skickat någon stark signal till jordbrukare att ändra sina metoder och anser att det krävs en betydande ändring som utgår från erfarenheter av och prognoser om klimatkrisen och krisen med den biologiska mångfalden.

63.  Europaparlamentet upprepar att den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara fullt förenlig med EU:s höjda mål när det gäller klimat och biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att använda de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken för att genomföra målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 och strategin Från jord till bord, inbegripet integrering av metoder som gynnar biologisk mångfald och ekologiska jordbruksmetoder och uppmanar medlemsstaterna att fastställa lämpliga baslinjer för hållbarhet och biologisk mångfald när de definierar villkorsstandarder och säkerställa en ambitiös och snabb utveckling och användning av åtgärder, särskilt miljösystem och åtgärder som rör jordbruk/miljö/klimat inom ramen för landsbygdsutveckling. Parlamentet betonar att tillräckliga finansiella resurser bör öronmärkas för återställande och uppmanar medlemsstaterna att bygga vidare på kommissionens rekommendationer i detta avseende.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder när det gäller landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald, i synnerhet i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken, exempelvis genom att använda häckar eller buffertzoner, vilket även bör syfta till att främja ekologisk sammanlänkning mellan livsmiljöer och skapandet av gröna korridorer.

65.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka ramen för övervakning inom den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegripet genom utvecklingen av mer tillförlitliga indikatorer för att mäta dess effekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en oberoende bedömning av de nationella strategiska planernas sammanlagda förväntade effekter när de väl har godkänts. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder på de punkter där insatserna för att uppnå målen i den gröna given är otillräckliga enligt denna analys, såsom att be medlemsstaterna att ändra sina strategiska planer eller se över förordningen om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken som en del av halvtidsöversynen.

66.  Europaparlamentet understryker vikten av en välbalanserad kost och anser att kommissionen och medlemsstaterna bör underlätta hälsosamma och välbalanserade kostvanor, och samtidigt införa lämpliga åtgärder för att hjälpa jordbrukarna med denna omställning, varvid vederbörlig hänsyn bör tas till behovet att värna den ekonomiska hållbarheten för jordbruken inom EU.

67.  Europaparlamentet beklagar att jordbruksproduktionen och -konsumtionen i allt högre grad fokuserar på ett begränsat antal jordbruksgrödor och ibland dessa endast använder begränsade sorter och genotyper. Parlamentet understryker att en förbättrad och bevarad genetisk variation genom naturliga medel är avgörande för att främja mångfalden i jordbrukens ekosystem och bevarandet av lokala genetiska resurser, särskilt som ett förråd av lösningar för att bemöta kommande miljö- och klimatutmaningar. Parlamentet betonar vikten av att använda sig av lokala raser och varianter som är bäst lämpade för det lokala ekosystemet.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida utvecklingen av redovisning av naturkapital kan begränsa och rationalisera utnyttjandet och inverkan på ekosystem och därmed bidra till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet uttrycker dock reservation vad gäller genomförbarheten av att korrekt mäta naturens värde i kvantitativa termer och betonar att naturen har ett inneboende värde. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att tillhandahålla mer information om det möjliga internationella initiativet för redovisning av naturkapital.

69.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nödvändiga åtgärder inom ramen för sina strategiska GJP-planer för att främja områden med rik biologisk mångfald, inbegripet landskapselement, i syfte att uppnå en areal på minst 10 % av de områden med omfattande mångfald som är gynnsamma för den biologiska mångfalden, t.ex. häckar, buffertzoner, områden där inga kemikalier används och tillfällig mark i träda, samt extensiv jordbruksmark som är avsedd för biologisk mångfald på lång sikt, och främjande av sammanlänkning mellan livsmiljöer och skapandet av gröna korridorer så mycket som möjligt för att maximera potentialen för biologisk mångfald.

70.  Europaparlamentet noterar att pälsproduktion som inbegriper hållning av tusentals vilda djur med liknande genotyp nära varandra under kroniskt stressiga förhållanden avsevärt kan äventyra djurens välbefinnande och ökar deras sårbarhet för infektionssjukdomar, inbegripet zoonoser, såsom har skett med covid-19 hos minkar.

71.  Europaparlamentet beklagar att EU:s åtagande att till fullo respektera maximalt hållbar avkastning (MSY) senast 2020, ett centralt mål för den gemensamma fiskeripolitiken, inte har uppnåtts. Parlamentet betonar att alla fiskbestånd bör återställas till nivåer som överskrider de som kan producera maximalt hållbar avkastning samtidigt som försiktighetsprincipen respekteras och det säkerställs att de uppvisar en ålders- och storleksfördelning som vittnar om ett friskt bestånd. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål göra ett åtagande i fråga om fullständigt återställande av marina livsmiljöer och fiskbestånd med respekt för maximalt hållbar avkastning och med användning av en strategi för fiskeriförvaltningen som utgår från ekosystemen, att förbättra selektiviteten och icke-målarters överlevnad och minska fiskets inverkan på de marina ekosystemen i tillämpningen av denna strategi, inbegripet genom att begränsa de metoder och användningar som har skadlig inverkan.

72.  Europaparlamentet påminner också om att kommissionen enligt den nya förordningen om tekniska åtgärder(77) ska lägga fram en rapport för parlamentet och rådet senast den 31 december 2020, och att kommissionen får föreslå åtgärder om det finns belägg för att målen inte har uppnåtts.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med försämringen, övergödningen och försurningen av haven genom att lägga fram en ambitiös handlingsplan för att skydda de marina ekosystemen och bevara fiskeresurserna. Parlamentet anser att alla åtgärder, inbegripet lagstiftning, bör antas för att minska potentiell negativ inverkan på ekonomisk och annan verksamhet i marina livsmiljöer.

74.  Europaparlamentet betonar vikten av att upprätta återhämtningsområden för fiskbestånden eller fiskefria områden för att fiskbestånden ska kunna återhämta sig, inbegripet i uppväxt- och lekområden. Parlamentet betonar vikten av att förbjuda allt fiske och annan utvinningsverksamhet i fiskefria områden.

75.  Europaparlamentet stöder helhjärtat målet om nolltolerans för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske), och påpekar att IUU-fiske har en extremt negativ inverkan på tillståndet för bestånden, de marina ekosystemen, den biologiska mångfalden och konkurrenskraften för fiskare i EU. Parlamentet efterlyser mer enhetlighet mellan EU:s handels- och fiskeripolitik för att säkerställa att IUU-fisket verkligen hanteras.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en ekosystembaserad strategi för alla drivkrafter bakom förlusten av marin biologisk mångfald, som beaktar fiskets belastning på bestånden, den biologiska mångfalden och de marina ekosystemen, samt även andra faktorer, såsom föroreningar och klimatförändringar, sjöfart, verksamhet utmed kusterna och i kustvatten, inbegripet genom ekosysteminriktade konsekvensbedömningar av all fiskeverksamhet och annan marin verksamhet, med beaktande av ekosystemens kapacitet att bidra till klimatanpassning och begränsning av klimatförändringarna samt samspelet mellan predatorer och bytesdjur.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja utvecklingen och främjandet av varsammare metoder för fångst, landning och slakt av fisk baserat på bästa tillgängliga vetenskap.

78.  Europaparlamentet anser det vara viktigt att säkerställa att metoder inom fiskodling är hållbara och baseras på en hög nivå av fiskars välbefinnande. Parlamentet anser att vattenbruksproduktionen bör grundas på användning av hållbara produktionsmetoder, såsom extensiva metoder och användning av alg-, mussel- och dammodlingar och vattenbruk i laguner, som kan tillhandahålla viktiga ekosystemfunktioner och -tjänster, inbegripet bevarandet av våtmarkshabitat, och minska belastningen på resurser och den biologiska mångfalden, utöver att de har lägre koldioxidutsläpp och producerar näring. Parlamentet uttrycker oro över fångst av fisk med det enda syftet att mata köttätande odlad fisk och anser att denna fiskfångst bör fasas ut och ersättas med hållbara alternativ. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att administrativa förfaranden kopplade till vattenbruk är tydliga och kan genomföras till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sina riktlinjer om vattenbruk och om nödvändigt Natura 2000-områdena.

79.  Europaparlamentet noterar med oro att utbredda fysiska störningar av havsbotten fortgår i EU:s kustvatten, särskilt till följd av bottentrålning(78), vilket har identifierats av FAO som det redskap som bidrar mest till de årliga mängderna av fisk som kastas överbord och har en mycket skadlig inverkan på havsbotten, beroende på fisket och särdragen i de områden där fiske bedrivs(79). Parlamentet påminner om att bottentrål är ett av de vanligaste fiskeredskapen i EU(80). Parlamentet påminner om det befintliga kravet att sluta fiska med bottenkontaktredskap under 400 m i områden där man vet att det finns eller där det sannolikt finns känsliga marina ekosystem. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt och effektivt genomförande av förordning (EU) 2016/2336(81), även i fråga om havsbotten. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att, efter begränsningar i Medelhavet(82), där det är nödvändigt begränsa användningen av bottentrålning i andra kustområden, inbegripet i sin kommande handlingsplan för att bevara fiskeresurserna och skydda marina ekosystem, för att säkerställa de mest hållbara och minst skadliga metoderna.

80.  Europaparlamentet betonar att man i fiskeriförvaltningsplanerna bör beakta resultaten av vetenskapliga undersökningar av fångstmetoders påverkan på arter, livsmiljöer, havens biologiska mångfald och de marina miljöerna och bidra till lösningar på frågor om konstaterade skadeverkningar, bland annat genom att begränsa användningen av dessa fångstmetoder eller införa nya tekniska lösningar i skadebegränsande syfte. Parlamentet betonar vidare att bifångster av känsliga arter bör undanröjas eller minskas till en nivå som möjliggör fullständig återhämtning och att skador på havsbottnens livsmiljöer bör minimeras.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en definition av supertrålare och överväga åtgärder som begränsar deras verksamhet i EU:s vatten, i synnerhet ett förbud mot deras verksamhet i skyddade områden.

82.  Europaparlamentet anser det vara avgörande att upprätta ett gott samarbete med länder utanför EU, särskilt grannländer, inbegripet att främja övervakningen av fiskeresurserna i vatten utanför EU på ett likvärdigt sätt för att säkerställa ett sunt ekosystem i marina livsmiljöer över gränserna.

83.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma fiskeripolitiken och fiskekontrollförordningen(83) ger EU ett regelverk med särskilda verktyg för fiske. Parlamentet uttrycker behovet av att säkerställa socioekonomisk hållbarhet för fiskare som påverkas av övergången till ekologiska metoder inom den blå ekonomin, inbegripet i fråga om tillhörande utbildningsbehov. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa tillräcklig finansiering för dessa ändamål från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden och Horisont Europa.

84.  Europaparlamentet uppmanar rådet att proaktivt offentliggöra alla handlingar kopplade till de antagna bestämmelserna för total tillåten fångstmängd, i enlighet med Europeiska ombudsmannens rekommendation i ärende 640/2019/FP.

85.  Europaparlamentet rekommenderar att uppgifter samlas in kontinuerligt så att man bättre kan utvärdera hållbarhetskriterierna och förhindra att fiskezoner etableras där känsliga marina ekosystem har konstaterats föreligga.

86.  Europaparlamentet insisterar på att prioriteringen för skyddsområden måste vara bevarande och återställande av miljön och att ingen verksamhet i dessa områden får urholka det målet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbjuda skadlig mänsklig verksamhet inom marina skyddsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att arters och livsmiljöers känslighet för mänskliga belastningar i alla havsområden tas upp i nationella planer för fysisk planering i kust- och havsområden.

87.  Europaparlamentet understryker vikten av att stärka och effektivt genomföra de marina skyddsområden som finns, särskilt när det gäller områden med stor biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera utarbetandet av särskilda förvaltningsplaner för dessa områden och upprätta tydliga bevarandemål och effektiva åtgärder för övervakning, tillsyn och kontroll. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att arbeta snabbare med att ta fram och lägga fram gemensamma rekommendationer för fiskeförvaltningen i sina marina skyddsområden, i enlighet med artikel 11 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet anser att klimatförändringens effekter på marina arter bör beaktas fullt ut. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, lägga fram kriterier och riktlinjer för en lämplig planering av förvaltningen av utsedda marina skyddsområden, inbegripet i ekologiska korridorer, som bygger på bästa tillgängliga vetenskap, och att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera marina skyddsområden i internationella mål först när de förvaltas på ett lämpligt sätt.

89.  Europaparlamentet anser att de nya marina skyddsområdena bör ingå i Natura 2000-ramen och främja ekologisk konnektivitet.

90.  Europaparlamentet betonar att marina skyddsområden, när de är framgångsrika, erbjuder avsevärda socioekonomiska fördelar, särskilt för kustsamhällen och fiske- och turismsektorn, och att marina skyddsområden kan fylla viktiga ekologiska funktioner för återställandet av fiskbestånden och förbättra deras motståndskraft.

91.  Europaparlamentet understryker att EU:s nya skogsstrategi måste anpassas till och vara förenlig med den europeiska klimatlagen och mångfaldsstrategin för 2030. Parlamentet understryker att det krävs en heltäckande och konsekvent skogsstrategi som stärker skogarnas och skogsindustrins olika roller i EU och främjar den omfattande nytta som skogarna ger miljön, samhället och ekonomin, med full respekt för unionens klimat- och miljömål. Parlamentet betonar att det behövs tydliga prioriteringar i EU:s nya skogsstrategi, där skydd och återställande av klimatet och av den biologiska mångfalden görs till centrala mål med inbördes koppling. Parlamentet vill att det i planen för återställande av natur arbetas in särskilda bindande mål för återställande och efterföljande skydd av skogens ekosystem, som även bör införlivas i EU:s skogsstrategi. Parlamentet anser att de olika omständigheterna på lokal, regional och medlemsstatsnivå bör beaktas.

92.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt från den 8 oktober 2020 om EU:s skogsstrategi, nämligen att den bör fungera som en bro mellan nationella skogsstrategier och skogsjordbruksstrategier och EU:s mål för skogen och skogsjordbruken, med beaktande av behovet av att dels respektera nationella befogenheter, dels bidra till mer övergripande EU-mål. Parlamentet betonar därför behovet av att man i EU:s skogsstrategi respekterar subsidiaritetsprincipen och erkänner EU:s befogenheter på miljöskyddsområdet. Parlamentet påminner om att EU:s miljöpolitik enligt artikel 191 i EUF-fördraget bland annat måste bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön, och till att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt. Parlamentet påminner om att flera EU-rättsakter berör skogar och skogsbruk.

93.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att säkerställa de striktaste reglerna för miljöskydd av skogar i deras inre och yttre politik.

94.  Europaparlamentet betonar att man i EU:s nya skogsstrategi bör främja hållbart skogsbruk och understryker vikten av att stärka hållbart skogsbruk på ett balanserat sätt med tanke på skogsekosystemens hälsa, klimatresiliens och livslängd och bevarandet av skogarnas multifunktionella roll. Parlamentet noterar att bevarande av våra skogar och hållbart skogsbruk i dem är avgörande för vårt allmänna välbefinnande, då skogen är en plats för allmännyttiga fritids-, hälso- och utbildningsaktiviteter, och inser att hållbart skogsbruk främjar skyddet av biologisk mångfald i EU:s skogar. Parlamentet understryker att EU och dess medlemsstater har åtagit sig att tillämpa definitionen av och principerna för hållbart skogsbruk.

95.  Europaparlamentet understryker skogarnas roll i att bidra till EU:s klimatmål. Parlamentet anser att den cirkulära och självförstärkande användningen av skogar och andra biomassresurser, som inte kompromissar med vetenskapligt underbyggda skydds- och återställandeåtgärder eller klimatåtgärder, bör prioriteras. Parlamentet anser att användningen av trä som byggnadsmaterial är ett bra exempel.

96.  Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av skogsjordbruk och beskogning inom GJP och uppmuntrar till kontinuitet i skogsbruksåtgärderna, i linje med EU:s skogsstrategi.

97.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt med motståndskraftiga och friska skogsekosystem, inbegripet djur och växter, för att upprätthålla och förbättra tillhandahållandet av de många olika ekosystemtjänster som skogen erbjuder, till exempel biologisk mångfald, ren luft, vatten, frisk jord, trä och andra råvaror. Parlamentet påpekar att vi aldrig kommer att uppnå EU:s miljö- och klimatmål och mål för biologisk mångfald om vi inte har långsiktigt multifunktionella, friska och hållbart förvaltade skogar och skogsindustrier.

98.  Europaparlamentet påpekar att man behöver utveckla en konsekvent strategi för att förena skyddet av biologisk mångfald och klimatskyddet med en välmående skogsbaserad sektor och hållbar bioekonomi.

99.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av att använda trä från hållbart förvaltade skogar och trävaror för att bidra till övergången till en koldioxidneutral ekonomi och utvecklingen av den cirkulära bioekonomin.

100.  Europaparlamentet understryker behovet av att se över EU:s regler om användning av biomassa för energiproduktion och anpassa dem till målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 och den europeiska klimatlagstiftningen, särskilt som en del av direktivet om förnybar energi och de delegerade akterna enligt taxonomiförordningen.

101.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet att plantera minst tre miljarder ytterligare träd i EU. Parlamentet betonar att EU:s trädplanteringsinitiativ bör baseras på tydliga miljöprinciper, ”proforestation”, hållbar återbeskogning, miljöanpassning av stadsområden och stadsnära områden, återställande, förbättring av konnektivitet och skogsjordbruk, i enlighet med de senaste vetenskapliga rönen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa initiativ endast genomförs på ett sätt som är förenligt med och bidrar till målen för biologisk mångfald, och att se till att denna plantering inte ersätter befintliga urskogar med biologisk mångfald, och bidra till att säkerställa att skogarna är motståndskraftiga, blandade och friska.

102.  Europaparlamentet påminner om sina ståndpunkter i sin resolution om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU, Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag till en EU-rättslig ram på grundval av obligatoriska krav på tillbörlig aktsamhet som säkerställer att värdekedjor är hållbara och att produkter eller varor som släpps ut på EU-marknaden inte leder till eller härrör från avskogning, skogsförstörelse, förändrade eller försämrade ekosystem eller kränkningar av mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att en sådan EU-rättslig ram även bör utvidgas till att omfatta andra ekosystem med stora kollager och stor biologisk mångfald, utöver skogar, särskilt havs- och kustekosystem, våtmarker, torvmarker och savanner, för att undvika att trycket flyttas över till dessa landskap.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en rättslig ram, i första hand inom Världshandelsorganisationen (WTO), som möjliggör ett förbud mot handel med vissa råvaror, produkter och tjänster som äventyrar den biologiska mångfalden.

104.  Europaparlamentet betonar att miljöavtrycket från EU:s produktion och konsumtion snarast bör minskas för att hålla sig inom planetens gränser. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå bindande mål för EU för 2030 för att betydligt minska EU:s materiella och konsumtionsrelaterade avtryck och få dem att före 2050 hålla sig inom planetens gränser(84). Parlamentet stöder kommissionen i användandet av ett livscykelperspektiv i fråga om mätandet av produkters och organisationers miljöavtryck. Parlamentet anser att produktionen och användningen av plast bör minskas. Parlamentet betonar att ekonomisk verksamhet som påverkar och utnyttjar ekosystem och deras biologiska mångfald bör inkorporera alla möjliga skyddsåtgärder för att lindra sina negativa effekter på dessa ekosystem.

Klimatförändringar

105.  Europaparlamentet uttrycker oro över att merparten av de landlevande arternas utbredningsområden kommer att minska betydligt i ett 1,5–2-gradersscenario för den globala uppvärmningen och att de marina arterna kommer att vara lika hotade, i synnerhet som dessa temperaturökningar med största sannolikhet kommer att överskridas med de nuvarande takterna. Parlamentet upprepar därför behovet av att avsevärt öka EU:s ambitioner, prioritera naturbaserade lösningar och ekosystembaserade strategier i uppnåendet av begränsningsmålen och i anpassningsstrategierna och att stärka skyddet av naturliga kolsänkor såväl på land som i havet i EU som en kompletterande åtgärd för att minska utsläppen av växthusgaser.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma klimatförändringarnas inverkan på kvantiteterna och den geografiska fördelningen av arter, att beakta denna bedömning vid genomförandet av strategin för biologisk mångfald för 2030 och att hjälpa medlemsstaterna att införliva resultaten i sin nationella politik och i framtida rapportering enligt naturdirektiven.

107.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som sunda havsekosystem spelar för att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och för att minska klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser bevarande och återställande av koldioxidrika livsmiljöer i havet för att förbättra koldioxidlagringen, kustskyddet och motståndskraften hos marina arters och inom fiskenäringen mot klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser vidare att de inkluderas i effektivt förvaltade marina skyddsområden.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, efter antagandet av den europeiska klimatlagen(85) och med beaktande av den viktiga roll som naturliga kolsänkor spelar för att uppnå klimatneutralitet, föreslå ett ambitiöst vetenskapligt baserat EU-mål för 2030 för upptag av växthusgasutsläpp i naturliga kolsänkor, vilket bör vara förenligt med strategin för biologisk mångfald för 2030 och fastställas genom lagstiftning. Parlamentet påminner dessutom om att en snabb minskning av utsläppen måste förbli en prioritet.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en långsiktig EU-handlingsplan för klimat och biologisk mångfald, inbegripet om de respektive målen, som förbättrar samordningen säkerställer samstämmighet, hållbarhet och sammanlänkningar mellan framtida åtgärder och inkluderar åtaganden enligt den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020, Parisavtalet, dess nationellt fastställda bidrag och målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker vikten av att så snart som möjligt formellt samordna övervakningen, rapporteringen och översynen av planer för klimatet och biologisk mångfald. Parlamentet betonar att motståndskraftiga och friska ekosystem är avgörande för hanteringen av och anpassningen till klimatförändringarna och att synergier mellan biologisk mångfald och klimatpolitik bör säkerställas i åtgärderna inom ramen för den europeiska klimatpakten.

110.  Europaparlamentet välkomnar EU:s nya strategi för klimatanpassning. Parlamentet anser att de åtgärder som vidtas inom ramen för anpassningsstrategin bör vara fullt anpassade efter strategin för biologisk mångfald för 2030 och med åtgärderna för förebyggande av och beredskap inför naturkatastrofer inom ramen för unionens civilskyddsmekanism.

111.  Europaparlamentet ställer sig även bakom de ekosystembaserade strategier som definieras i konventionen om biologisk mångfald, som erbjuder en holistisk strategi för integrerad förvaltning av mark, vatten och levande resurser som främjar bevarande och hållbar användning på ett jämlikt sätt.

112.  Europaparlamentet betonar att termen ”naturbaserade lösningar” bör definieras på ett bättre sätt och att denna definition bör säkerställa att den biologiska mångfaldens och ekosystemens integritet inte äventyras. Parlamentet efterlyser därför en tydligare definition på EU-nivå liksom riktlinjer och verktyg för användningen av naturbaserade lösningar för att maximera kopplingen till naturen liksom fördelar och synergier mellan bevarandet av den biologiska mångfalden och begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

113.  Europaparlamentet noterar att naturbaserade lösningar fortfarande saknas i många nationella klimatstrategier. Parlamentet anser att en plattform som samlar intressenter för naturbaserade lösningar skulle kunna hjälpa till att stärka synergierna mellan multilaterala internationella konventioner om biologisk mångfald och klimatkonventioner stödja uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

Föroreningar

114.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens mål om att minska användningen a farligare och kemiska bekämpningsmedel med 50 % och näringsläckaget från gödselmedel med 50 %, vilket leder till att användningen av gödselmedel kommer att minska med 20 % senast 2030, och att alla dessa bör fastställas i lagstiftning och ses över för perioden efter 2030 för att fortsätta minskningarna och ingå långsiktiga åtaganden. Parlamentet efterlyser en effektiv bedömning av dessa mål på grundval av specifika milstolpar.

115.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa tydliga och ambitiösa referensscenarier för dessa mål, tillsammans med medlemsstaterna, och att för varje medlemsstat fastställa rättvisa bidrag till de EU-omfattande målen som speglar deras olika utgångslägen och omständigheter. Parlamentet insisterar på att varje medlemsstat bör vidta robusta åtgärder för att uppfylla sina mål.

116.  Europaparlamentet motsätter sig ett förnyat godkännande av den aktiva substansen glyfosat efter den 31 december 2022. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att utföra relevant förberedande arbete för att kunna förse alla jordbrukare med livskraftiga alternativa lösningar efter förbudet mot glyfosat.

117.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 16 januari 2019 om unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel(86) och förväntar sig att kommissionen och medlemsstaterna tar itu med alla dess uppmaningar utan dröjsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin översyn av växtskyddsmedelramens genomförandeåtgärder införliva bestämmelser för att stödja målet om ett EU-omfattande mål om minskning av växtskyddsmedel, till exempel genom att stärka och förtydliga miljökriterierna för att bevilja växtskyddsmedel marknadstillträde. Parlamentet betonar att när Efsa slår fast att miljöpåverkan är oacceptabel bör produkten inte godkännas. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra uppgifter om tillsynsrisker mer transparenta och tillgängliga.

118.  Europaparlamentet anser att undantaget enligt artikel 53.1 i förordning (EG) nr 1107/2009(87) bör förtydligas och endast tillämpas av hälso- och miljöskäl. Parlamentet beklagar att detta undantag används för att undergräva förbudet om allt utomhusbruk av tre neonikotinoider.

119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt slutföra översynen av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel(88), inklusive dess mål om minskning av bekämpningsmedel, och att vidta alla åtgärder för att säkerställa att medlemsstaterna åtar sig att genomföra detta, inklusive deras nationella handlingsplaner.

120.  Europaparlamentet konstaterar att den utbredda användningen av bekämpningsmedel leder till att de blir resistenta, vilket är ett stort problem som försämrar bekämpningsmedlens effektivitet. Parlamentet påpekar att en ökad användning och ett större beroende av bekämpningsmedel medför stora kostnader för jordbrukarna. Parlamentet konstaterar att man för att undvika förluster av biologisk mångfald och resistenta skadegörare bör följa en åtgärdshierarki i linje med de åtta principerna för integrerat växtskydd i bilaga III till direktiv 2009/128/EG, som fastställer vilka kemiska bekämpningsmedel som endast får användas som en sista utväg.

121.  Europaparlamentet beklagar att bedömningen av hur kemikalier påverkar miljön och den biologiska mångfalden tenderar att underskattas och vara undervärderad i den socioekonomiska analysen under tillståndsförfarandet enligt Reach. Parlamentet oroas över den kontinuerliga användningen och godkännandet av farliga kemikalier med negativ miljöpåverkan eller i situationer när säkerhetsdata saknas om endpoints för miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin roll som riskförvaltare ta mer hänsyn till kemikaliernas inverkan, även deras kroniska och långsiktiga effekter, på miljön och den biologiska mångfalden.

122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa likvärdiga standarder och effektiva kontroller av jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer.

123.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester(89) för att införa djurhälsa och miljörisker som kriterier i lagstiftningen.

124.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen har åtagit sig att arbeta tillsammans med medlemsstater och intressenter för att se till att de nationella strategiska planerna för jordbruk, redan från början, till fullo speglar ambitionen i den europeiska gröna given och från jord till bord-strategin, som inbegriper en högre ambitionsnivå för att påtagligt minska användningen av och riskerna med kemiska bekämpningsmedel, liksom användningen av gödselmedel och antibiotika. Parlamentet framhåller vikten av att eftersträva dessa mål på holistiska och cirkulära sätt, såsom genom antagna agroekologiska strategier som integrerat jordbruk och ekologisk odling, inklusive växelbruk. Parlamentet betonar också bidraget från precisionsjordbruk, digitaliseringen och andra verktyg för att minska och effektivisera användningen av bekämpningsmedel, gödselmedel och näringsämnen.

125.  Europaparlamentet betonar att jordbrukarna för att reducera behovet av bekämpningsmedel och ytterligare minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och de därmed förknippade riskerna behöver en större verktygslåda med alternativa, effektiva, överkomliga och miljömässigt säkra lösningar och metoder för skydd av grödor. Parlamentet föreslår att detta skulle kunna inbegripa ett ökat införande av teknik för odlingsrelaterad, fysisk och biologisk kontroll, nya bekämpningsmedel med låg risk och biologiska bekämpningsmedel, effektivare spridningsteknik som underlättas av verktyg såsom digitalt jordbruk och precisionsjordbruk, epidemiologiska modeller, ett bredare och bättre utbud av resistenta sorter som kräver färre insatser samt förstärkta utbildnings- och rådgivningssystem när det gäller forskning och innovation, även om ekologiska jordbruksmetoder.

126.  Europaparlamentet understryker att EU:s jordbruks-, fiske- och skogssektorer spelar en viktig roll i skyddet och återställandet av naturen och måste vara helt delaktiga i genomförandet av strategin för biologisk mångfald för 2030. Parlamentet betonar att genomförandeåtgärderna bör åtföljas av väldefinierat stöd, utbildningsprogram och en verktygslåda med hållbara, säkra, effektiva och överkomliga lösningar och alternativ, liksom tillgång till den senaste kunskapen, teknik och rådgivningstjänster. Parlamentet understryker dessutom det bidrag som positiva incitament och utbytet av bästa praxis kan lämna till genomförandet av strategin.

127.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att målen i strategin för biologisk mångfald för 2030 helt och hållet speglas i genomförandet av från jord till bord-strategin, kemikaliestrategin för hållbarhet och i den kommande handlingsplanen för nollföroreningar, som också bör ta upp ljusföroreningar och buller, även undervattensbuller. Parlamentet betonar vikten av att ta itu med föroreningar vid källan som en prioriterad fråga samtidigt som man säkerställer bästa tillgängliga teknik.

128.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ett ambitiöst minskningsmål för 2030 om användningen av artificiell belysning utomhus och att föreslå riktlinjer om hur medlemsstaterna kan minska sin artificiella belysning nattetid.

129.  Europaparlamentet betonar behovet av att strategin för biologisk mångfald för 2030 ska inkludera särskilda åtgärder för att minska föroreningar som har en direkt påverkan på den biologiska mångfalden och hälsan, såsom plast, mikroplast och kemiska föroreningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett skyndsamt genomförande av alla åtgärder i den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och tillhörande lagstiftning.

Invasiva främmande arter

130.  Europaparlamentet uttrycker oro över det faktum att invasiva främmande arter utgör ett allvarligt hot mot miljön, försörjningsmöjligheterna och livsmedelstryggheten, då de skadar skyddade områden och deras biologiska mångfald på ett oåterkalleligt sätt, och att detta förvärras av klimatförändringarna.

131.  Europaparlamentet beklagar att förteckningen över invasiva främmande arter av unionsbetydelse utgör mindre än 6 % av de invasiva främmande arter som finns i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera åtgärderna och säkerställa att invasiva främmande arter som påverkar hotade arter tas upp i förteckningen. Parlamentet ber dessutom kommissionen att förbättra det förebyggande arbetet genom att införa obligatoriska riskbedömningar innan den första importen av främmande arter och genom att föreslå EU-omfattande vita listor över arter som får importeras, hållas, avlas och köpas och säljas som husdjur på grundval av en vetenskaplig riskbedömning och de ekologiska egenskaperna i EU så snart som möjligt.

132.  Europaparlamentet belyser att handeln med exotiska husdjur är ett av de huvudsakliga sätt som invasiva främmande arter introduceras på och att introduktionen av invasiva främmande arter också har koppling till andra stressfaktorer som land- och sjötransport och marin nedskräpning. Parlamentet ber om att det ska utvecklas ytterligare åtgärder på EU-nivå om förebyggande, kontroll och utrotning av invasiva främmande arter, inklusive utarbetande av specifika planer för sådana som påverkar kritiskt utrotningshotade arter. Parlamentet betonar behovet av tillräckliga mänskliga, tekniska och finansiella resurser för att stödja det förebyggande arbetet och hjälpa påverkade områden att hantera befintliga och nyligen introducerade invasiva främmande arter.

133.  Europaparlamentet beklagar att endast en marin art finns upptagen på förteckningen över invasiva främmande arter av unionsbetydelse(90). Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med detta oproportionerligt låga antal marina invasiva främmande arter för att säkerställa en korrekt anpassning efter förordning (EU) nr 1143/2014(91).

Finansiering, integrering och styrning

134.  Europaparlamentet belyser att de samhälleliga och miljömässiga fördelarna av förebyggande och återställande överskrider investeringskostnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att biologisk mångfald integreras och säkras på ett effektivt sätt i alla EU:s utgifter och program på grundval av EU:s taxonomi. Parlamentet efterlyser en effektiv tillämpning av principen om att inte orsaka betydande skada i alla EU:s utgifter och program. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en omfattande bedömning av hur de 20 miljarder euro som minst behövs för naturen varje år skulle kunna mobiliseras, att lägga fram förslag om detta till EU:s årsbudget och att studera behovet av ett särskilt finansieringsinstrument för TEN-N. Parlamentet noterar överenskommelsen om att integrera utgifterna för biologisk mångfald på 7,5 % från 2024 och 10 % från och med 2026. Parlamentet anser att ansträngningar bör göras för att komma upp i åtminstone 10-procentiga utgifter för biologisk mångfald varje år i den fleråriga budgetramen så snart som möjligt och från och med 2021. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa samstämmighet mellan medel till klimatet och den biotiska mångfalden. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inkludera åtgärder till förmån för biologisk mångfald i planerna för återhämtning och resiliens. Parlamentet insisterar på att EU-utgifter med koppling till biologisk mångfald bör spåras i enlighet med en effektiv, transparent och omfattande metod som ska fastställas av kommissionen, i samarbete med Europaparlamentet och rådet.

135.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2022 bedöma vilka subventioner som är skadliga för miljön, i syfte att fasa ut dem utan ytterligare dröjsmål. Parlamentet ber om en omriktning av de finansiella incitamenten mot investeringar som påverkar den biologiska mångfalden positivt och av beskattningssystemen mot en ökad användning av miljöskatter och miljöintäkter.

136.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att nå målen i Parisavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sätta stopp för alla indirekta och direkta ut bidrag till fossila bränslen så tidigt som möjligt och senast 2025.

137.  Europaparlamentet anser att utfasningen av bidrag till fossila bränslen och andra miljöskadliga subventioner också bör stödjas globalt genom EU:s handelspolitik och gröna diplomati, även genom en överenskommelse om en färdplan med milstolpar för varje handelspartner.

138.  Europaparlamentet påminner om att OECD har beräknat att världens regeringar lägger omkring 500 miljarder US-dollar per år på stöd som kan vara skadligt för den biologiska mångfalden, det vill säga fem till sex gånger mer än de totala utgifterna för biologisk mångfald(92).

139.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tydliga riktlinjer och incitament för att mobilisera privat finansiering för den biologiska mångfalden och att anpassa investeringarna efter målen i den europeiska gröna given och strategin för biologisk mångfald för 2030. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att tillhandahålla en ambitiös och framåtblickande ram som integrerar lagstiftningsåtgärder och finansiella incitament för både den offentliga och privata sektorn för att stödja uppnåendet av målen och målsättningarna inom ramen för strategin för biologisk mångfald för 2030 som en del av den kommande förnyade strategin för hållbar finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa hållbara privata upphandlingar.

140.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa politisk samstämmighet och anpassa EU-politiken och den nationella politiken med strategin för biologisk mångfald för 2030. Parlamentet ber därtill om att alla principer i fördraget ska upprätthållas i all EU-politik, i synnerhet försiktighetspolitiken och principen om att förorenaren betalar.

141.  Europaparlamentet lyfter fram behovet av en rättsligt bindande ram för styrningen av biologisk mångfald – en lag för biologisk mångfald – efter en omfattande konsekvensbedömning som stakar ut vägen mot 2050 med en uppsättning mål, däribland delmål för 2030 och COP15-åtagandena, och som inrättar en övervakningsmekanism med SMART-indikatorer, inom och bortom skyddade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta under 2022. Parlamentet betonar att det kommer att vara avgörande att man säkrar tillräckliga mänskliga och finansiella resurser för en effektiv styrning.

142.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en oberoende vetenskaplig panel för biologisk mångfald eller ett liknande organ för att bedöma som EU:s åtgärder överensstämmer med ambitionen i strategin för biologisk mångfald för 2030 och att lämna politiska rekommendationer i enlighet därmed, genom att undvika alla potentiella överlappningar med Europeiska miljöbyråns eller andra EU-organs och internationella organs policyer.

143.  Europaparlamentet erinrar om att artikel 37 i stadgan speglar principen om att säkerställa miljöskyddet i EU-lagstiftningen. Parlamentet anser att rätten till en sund miljö bör erkännas i stadgan och att EU även bör leda initiativet för att erkänna liknande rättighet på internationell nivå.

Forskning, innovation och utbildning

144.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den biologiska mångfalden i unionens ungdomsprogram, t.ex. Europeiska volontärtjänsten, och att dra igång ett grönt Erasmusprogram som en del av det övergripande Erasmusprogrammet, med inriktning på utbyte av kunskap, studenter och yrkespersoner inom området återställande och bevarande.

145.  Europaparlamentet belyser behovet av en djupare förståelse för den biologiska mångfaldens sammansättning, dess påverkan på ekosystemens funktion och ekosystemens motståndskraft. Parlamentet anser att man bör öka både den grundläggande och tillämpade forskningen om biologisk mångfald och understryker att tillräcklig finansiering bör säkras för detta ändamål. Parlamentet ber om att forskning om biologisk mångfald ska inkluderas i olika finansieringsprogram på EU-nivå och nationell nivå. Parlamentet upprepar sitt krav att ett särskilt uppdrag ska avsättas för biologisk mångfald inom EU:s forskningsprogram. Parlamentet understryker att finansieringen av offentlig forskning måste öka avsevärt.

146.  Europaparlamentet betonar betydelsen av mer forskning om biogeografiska regioner och taxonomin för organismer, liksom om hur avskogningen och förlusten av biologisk mångfald påverkar samhällsviktiga tjänster, såsom livsmedelsförsörjningen. Parlamentet understryker behovet av att förbättra kunskapen om kopplingarna mellan nya sjukdomar å ena sidan, och den lagliga och olagliga handeln med vilda djur, bevarande och förstörelse av ekosystem å andra sidan.

147.  Europaparlamentet framhåller att ytterligare forskning bör bedrivas om haven, med tanke på att de till stor del fortfarande är outforskade. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att spela en viktig roll i FN:s årtionde för havsforskning och att följa rekommendationerna från Mission Starfish 2030: Restore our Ocean and Waters. Parlamentet anser att finansiering också bör säkerställas för havens ekosystem och biologiska mångfald.

148.  Europaparlamentet uppmuntrar forskning om innovation, teknik och produktionsmetoder och -praxis avseende hållbart jordbruk för jordbrukare som förbättrar den biologiska mångfalden och ekosystemens hälsa, även om digitalisering, hållbart trädskogsbruk, biologiska lågriskalternativ till kemiska bekämpningsmedel och bekämpningsmedelsfritt jordbruk.

149.  Europaparlamentet anser att den ökade forskningen också bör omfatta bevarandepolitikens sociala och ekonomiska följder och möjligheter, biologisk mångfald i marken och smältande glaciärer och permafrost.

150.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kunskapscentrumet för biologisk mångfald och det nya EU-observationsorganet för markskydd.

151.  Europaparlamentet understryker vikten av att tilldela tillräckliga resurser för datainsamling och utveckla indikatorer för att stödja kapacitetsuppbyggnad och stärka samarbetet om biologisk mångfald bland intressenterna. Parlamentet erkänner den potential som finns hos digitalisering, stordata och AI för att förbättra vår förståelse för och kunskap om biologisk mångfald.

152.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja små och medelstora företags deltagande i forsknings- och innovationsåtgärder för att bidra till målen i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030.

153.  Europaparlamentet anser att miljökunskap bör utgöra ett väsentligt inslag i all utbildning. Parlamentet stöder inrättandet av skyddade områden även för utbildningsändamål. Parlamentet betonar att medborgarforskning och medvetandehöjande åtgärder bör stödjas, bland annat för att visa samhället behovet av att skydda och återställa den biologiska mångfalden.

Global ram för biologisk mångfald, internationella åtgärder, handel och havsförvaltning efter 2020

154.  Europaparlamentet erinrar om den ståndpunkt som den intog i sin resolution om COP15 när det gäller biologisk mångfald och behovet av ett bindande multilateralt avtal liknande Parisavtalet efter 2020 för att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald senast 2030, med SMART-mål och indikatorer, en robust genomföranderam och en vetenskapligt baserad, oberoende och transparent översynsmekanism. Parlamentet anser att 2021 utgör en vändpunkt för den biologiska mångfalden i världen och att EU bör agera som en global ledare och kräva en hög ambitionsnivå, som matchar eller överskrider EU:s egen ambitionsnivå, under förhandlingarna, som inbegriper rättsligt bindande globala återställande- och skyddsmål på minst 30 % senast 2030. Parlamentet välkomnar i detta avseende åtagandet från koalitionen för höga ambitioner för natur och människor om att skydda 30 % av marken och haven världen över. Parlamentet understryker behovet av att stödja låginkomstländer under genomförandet av denna nya ram. Parlamentet betonar vikten av ytterligare åtaganden från den privata sektorns sida för att skydda och återställa den biologiska mångfalden.

155.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter ambitiösa och tydliga globala mål på lång sikt. Parlamentet framhåller på nytt sin ståndpunkt om att EU under förhandlingarna potentiellt bör begära att halva planeten ska vara skyddad 2050(93).

156.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av ett internationellt fördrag om pandemier inom ramen för Världshälsoorganisationen (WHO) för att stärka motståndskraften mot framtida pandemier. Parlamentet noterar att en av rekommendationerna från IPBES-workshoppen om biologisk mångfald och pandemier är att det bör inrättas ett mellanstatligt råd på hög nivå för förebyggande av pandemier som skulle underlätta samarbetet mellan regeringar, även genom att tillhandahålla politiskt relevant vetenskaplig information och samordna utformningen av en övervakningsram, och lägga grunden för potentiella mål genom att arbeta i skärningspunkten mellan de tre Riokonventionerna. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att främja inrättandet av ett sådant råd under COP15, som bör arbeta i synergi med befintliga organ såsom WHO.

157.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att begära en särskild rapport från FN:s klimatpanel om biologisk mångfald och klimatförändringar.

158.  Europaparlamentet oroas över de nya utmaningar med koppling till lagstiftning, miljö, biosäkerhet och styrning som kan uppstå från utsläpp av genmodifierade gendrivare i miljön, även för naturskyddsändamål. Parlamentet framhåller resultatet från den särskilda tekniska expertgruppen för konventionen om biologisk mångfald om gendrivare och levande modifierade fiskar(94), som väcker farhågor om svårigheterna att förutspå deras behov, bedöma deras risker och kontrollera dem efter utsläppandet. Parlamentet noterar att gendrivare själva skulle kunna bli invasiva arter. Parlamentet anser att vägledande material om och verktyg för riskbedömningar på global nivå och EU-nivå samt en miljöövervakningsram, liksom tydlig global styrning och effektiva mekanismer för att kontrollera och vända effekterna av gendrivare, bör utvecklas till fullo, och att det krävs mer forskning om gendrivares hälsomässiga, miljörelaterade, ekologiska, etiska och övriga följder för att förstå deras potentiella effekter på ett bättre sätt. Parlamentet anser därför att genmodifierade gendrivare inte bör få släppas ut, inte ens för naturskyddsändamål, i linje med försiktighetsprincipen(95).

159.  Europaparlamentet framhåller potentialen hos att använda sig av grön diplomati, handelspolitik och multilaterala åtgärder för att främja skyddet av den biologiska mångfalden utanför Europa. Parlamentet uttrycker sitt stöd för FN:s årtionde för återställande av ekosystem (2021–2031) och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera skyddet av miljön och den biologiska mångfalden i alla yttre åtgärder på ett effektivt sätt.

160.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leda insatserna för en internationell överenskommelse om naturresursförvaltning för att hålla sig inom planetens gränser för användning av naturresurser.

161.  Europaparlamentet betonar att förstörelsen av och trycket på ekosystemen är till skada för de övergripande insatserna för hållbar utveckling och hindrar uppnåendet av de flesta av 2030-målen för hållbar utveckling, särskilt målen om att avskaffa fattigdom och svält, säkerställa tillgång till vatten och sanitet, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och säkerställa hälsosamma liv samt minska den socioekonomiska ojämlikheten inom och mellan länder.

162.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna och miljöförstöringen i allt större utsträckning samverkar med orsakerna till mänsklig förflyttning, eftersom människor tvingas lämna sina hem på grund av konsekvenserna av klimatförändringar, miljöförstöring och miljökatastrofer. Parlamentet framhåller att sådana kriser, på grund av klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald, kommer att mångdubblas under kommande årtionden om inte snabba och effektiva åtgärder vidtas nu. Parlamentet betonar att EU måste vara redo för klimatbetingad förflyttning och förflyttning på grund av miljöförstöring och miljökatastrofer och erkänner att adekvata åtgärder behöver vidtas för att slå vakt om de mänskliga rättigheterna för drabbade befolkningsgrupper.

163.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i synnerhet underlätta kapacitetsuppbyggnad, inklusive kunskapsöverföring, teknikutbyte och kompetensutveckling, i mottagarländerna så att de kan genomföra konventionen om biologisk mångfald, konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) och andra konventioner och avtal som är viktiga för skyddet av biologisk mångfald inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) och Aid for Trade. Parlamentet insisterar på behovet av att stärka samarbetsprogram med länder utanför EU för att bevara deras inhemska biologiska mångfald, inbegripet interparlamentarisk dialog, och för att hjälpa utvecklingsländer att genomföra dem. Parlamentet efterlyser dessutom en förbättring av gemensam förvaltning av gränsöverskridande ekosystem samt migrationsvägar och migrerande arter och en minskning av potentialen att risker för förlust av biologisk mångfald överförs till andra delar av världen.

164.  Europaparlamentet välkomnar initiativ såsom den afrikanska ”stora gröna muren” och uppmanar kommissionen att utveckla liknande initiativ för andra regioner och stödja internationella initiativ för att återställa biologisk mångfald världen över, samtidigt som viktiga områden med biologisk mångfald utökas i syfte att främja utvecklingsländers motståndskraft mot klimatförändringar. Parlamentet anser att nya NDICI skulle kunna fungera som en viktig drivkraft bakom förändring för återställande och bevarande av biologisk mångfald världen över. Parlamentet anser att ett betydande bidrag från budgeten i nya NDICI bör användas för återställande och bevarande av biologisk mångfald, vilket skulle bidra till det övergripande målet om att integrera biologisk mångfald.

165.  Europaparlamentet anser att inhemsk och lokal kunskap är avgörande för att effektivt skydda biologisk mångfald och erinrar om att den särskilda rapporten om klimatförändringar och mark från IPCC erkänner den avgörande roll som urbefolkningar och lokalsamhällen spelar i att bevara miljön. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att arbeta med det internationella samfundet för att erkänna deras bidrag till skyddet av biologisk mångfald, garantera deras rättigheter och stödja deras deltagande i beslutsprocesser. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att utan dröjsmål ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om ursprungsfolk och stamfolk från 1989 (ILO-konvention nr 169).

166.   Europaparlamentet välkomnar att FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljö arbetar för att ta fram riktlinjer om skyldigheter på människorättsområdet avseende miljö, ekosystem och biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och institutioner att stödja och verka för det globala genomförandet av 2018 års ramprinciper om de mänskliga rättigheterna och miljön som FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljö har lagt fram. Parlamentet uppmanar även EU att stödja initiativet om miljörättigheter inom FN:s miljöprogram.

167.  Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att främja erkännandet av miljömord som ett internationellt brott inom ramen för Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

168.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtaganden att se till att bestämmelserna om biologisk mångfald i alla EU:s handelsavtal genomförs och efterlevs fullt ut och att bättre bedöma deras inverkan på den biologiska mångfalden. Parlamentet välkomnar dessutom det faktum att den nya handelsstrategin ”kräver en närmare politisk integration mellan handelspolitik och intern EU-politik”, och noterar att ”bevarandet av den biologiska mångfalden är en global utmaning som kräver globala insatser”(96). Parlamentet understryker att handelns bidrag till den dramatiska förlusten av biologisk mångfald har hanterats på ett mycket otillfredsställande sätt av både strukturen i befintliga frihandelsavtal och de nuvarande WTO-reglerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utan dröjsmål överväga specifika och konkreta åtgärder för att säkerställa att EU:s handelsavtal inte orsakar eller hotar att orsaka förlust av biologisk mångfald, och att i praktiken anpassa EU:s handelspolitik till dess strategi för biologisk mångfald 2030.

169.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att säkerställa att alla nya och framtida handels- och investeringsavtal överensstämmer helt och hållet med den europeiska gröna given, Parisavtalet, EU:s åtaganden om biologisk mångfald och målen för hållbar utveckling, innehåller bindande och verkställbara kapitel om handel och hållbar utveckling samt innefattar garantier och effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner för bristande efterlevnad, inbegripet möjligheten att återinföra tullar. Parlamentet uppmanar också kommissionen att främja liknande åtgärder i befintliga handels- och investeringsavtal.

170.  Europaparlamentet betonar att man i alla bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling systematiskt måste lägga en dimension av biologisk mångfald till den ekonomiska och sociala dimensionen, och att bedömningarna måste följa en mer gedigen metod än tidigare, i enlighet med vad som föreslås i tillgängliga studier från kommissionen, samt konsekvent beakta frågor som rör biologisk mångfald. Parlamentet begär att dessa konsekvensbedömningar ska utföras som en del av sonderingsfasen för framtida frihandels- och investeringsavtal. Parlamentet begär att konsekvensbedömningarna regelbundet ska uppdateras i takt med att förhandlingarna framskrider, så att man så tidigt som möjligt kan identifiera, utvärdera och hantera eventuella risker för den biologiska mångfalden i den berörda regionen och i EU, och att de ska ligga till grund för utformningen av relevanta bilaterala åtaganden som utstakas i förhandlingarna.

171.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att kapitel om handel och hållbar utveckling innehåller en färdplan med konkreta och verifierbara åtaganden som framstegen i andra kapitel kan utgå från. Parlamentet betonar att man systematiskt behöver genomföra regelbundna efterhandsutvärderingar av hållbarheten och konsekvensbedömningar av handelsavtal för att säkerställa samstämmighet med EU:s internationella åtaganden om biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera befintliga kapitel i handels- och investeringsavtal genom att i rätt tid använda aktiva översynsklausuler för att säkerställa att befintliga frihandelsavtal anpassas till den europeiska gröna given så tidigt som möjligt, och att lägga fram resultaten och planerade justeringar för parlamentet.

172.  Europaparlamentet begär att rådet i sitt utkast till mandat för framtida avtal och vid översynen av befintliga avtal gör konventionen om biologisk mångfald till en väsentlig del av frihandelsavtalen, förutsatt att man enas om obligatoriska mekanismer för översyn av nationella mål. Parlamentet uppmanar rådet att också göra Cites och Parisavtalet till väsentliga delar i frihandelsavtal, och att betona behovet av att de genomförs effektivt. Parlamentet belyser vikten av den kommande reformen av förordningen om det allmänna preferenssystemet för att åstadkomma ett effektivt genomförande av de multilaterala konventioner om klimat- och miljöaspekter som omfattas av förordningen, inbegripet konventionen om biologisk mångfald.

173.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att importerade produkter efterlever samma standarder som krävs av europeiska producenter, i syfte att skydda miljön och den biologiska mångfalden, och säkerställa att mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter respekteras. Parlamentet betonar behovet av att främja globalt likvärdiga förutsättningar och vidta åtgärder för att förhindra att förlust av biologisk mångfald eventuellt förflyttas till utlandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en undersökning av hur EU:s exportvaror och produktionsmetoderna för att framställa dem påverkar den biologiska mångfalden.

174.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att förbjuda export från EU av farliga ämnen som är förbjudna i EU, i linje med principen om att inte orsaka skada, Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel och den europeiska gröna given.

175.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess vilja att i internationella diskussioner om handel och miljö öka medvetenheten om och främja en tolkning av relevanta WTO-bestämmelser som erkänner medlemmarnas rätt att reagera ändamålsenligt på globala miljöutmaningar, framför allt klimatförändringarna och skyddet av biologisk mångfald, i synnerhet genom användning av icke-produktrelaterade process- och produktionsmetoder. Parlamentet anser dessutom att EU bör arbeta för att inkludera bindande skyddsnivåer för den biologiska mångfalden i det kommande arbetet med WTO-reformen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att överväga att inkludera sakkunskap om handel och miljö i tvister som uppstår till följd av konflikter mellan handelsåtaganden och miljöskyddsundantag. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förespråka detta förslag i samband med sitt initiativ för klimat och handel i WTO. Parlamentet efterlyser en oberoende djupanalys av effekterna på den biologiska mångfalden av de resterande bestämmelserna om tvistlösning mellan investerare och stat och investeringsdomstolssystemet i handelsavtal.

176.  Europaparlamentet beklagar bristerna i genomförandet av EU:s bestämmelser om handel med vilda djur och växter eftersom de inte innefattar alla kritiska arter och inte ger samma skydd för djur födda i fångenskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att gemensamt ta itu med laglig kommersiell handel och olaglig handel vid översynen av EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter, som bör vara helt i linje med strategin för biologisk mångfald 2030 och få lämplig finansiering, inbegripet stöd till länder utanför EU samt räddningscentrum för vilda djur och djurskyddsområden. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att föreslå lagstiftning för att säkerställa att import, omlastning, inköp och försäljning av vilda djur och växter som fångats respektive skördats, bearbetats, transporterats eller sålts i strid med lagstiftningen i ursprungslandet förbjuds.

177.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att leda insatserna för att få ett slut på kommersiell handel med utrotningshotade arter och delar av dessa. Parlamentet betonar vikten av att ta fram SMART-mål i detta syfte. Parlamentet upprepar sitt krav på att kommersiell handel med samt export eller återexport inom eller utanför EU av elfenben(97) ska förbjudas fullt ut och omedelbart på EU-nivå, också vad gäller elfenben från tiden före konventionen – samtidigt som begränsade undantag bör förbli möjliga för import och export för vetenskapliga ändamål, för musikinstrument som förvärvats lagligt före 1975 och för handel med artefakter och antikviteter som tillverkats före 1947, förutsatt att de har ett giltigt intyg – och parlamentet begär liknande begränsningar för andra utrotningshotade arter såsom tigrar och noshörningar. Parlamentet begär att ett sådant förbud genomförs utan ytterligare dröjsmål under 2021.

178.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bistå det globala samfundet med att bedöma de risker som är kopplade till kommersiell handel och försäljning av vilda djur. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda de regleringsdialoger som föreskrivs i frihandelsavtal för att främja EU:s stränga sanitära och fytosanitära standarder och djurskydd, i syfte att minimera riskerna för framtida epidemier och pandemier. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att, vid behov, överväga antagandet av ett moratorium för import av vilda djur eller andra arter från områden som utgör nya centrum för infektionssjukdomar, för att hantera eventuella säkerhetsproblem.

179.  Europaparlamentet konstaterar med djup oro att de marina plastföroreningarna har tiodubblats sedan 1980 och direkt drabbat minst 267 arter samt människors hälsa. Parlamentet uttrycker oro över de föroreningar som orsakas av mikroplaster och nanoplaster och hur de påverkar den marina biologiska mångfalden. Parlamentet understryker behovet av synergier mellan handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och strategin för biologisk mångfald 2030.

180.  Europaparlamentet uppmanar EU att leda förhandlingar om ett globalt avtal om plast, inbegripet plastfria hav senast 2030, med bindande mål.

181.  Europaparlamentet noterar att WTO:s medlemmar har misslyckats med att slutföra förhandlingarna om fiskerisubventioner i slutet av 2020. Parlamentet beklagar djupt att man misslyckats med att uppnå åtagandet inom ramen för målen för hållbar utveckling (mål 14.6) om att fasa ut skadliga fiskerisubventioner senast 2020. Parlamentet stöder begäran om ett globalt avtal om att förbjuda skadliga fiskerisubventioner. Parlamentet uppmanar därför EU att inta en mer framträdande roll i förhandlingarna och kommissionen att garantera att bestämmelser om fiske i handelsavtal är förenliga med skyddet av marin biologisk mångfald.

182.  Europaparlamentet betonar att haven bör erkännas på internationell nivå som en global gemensam resurs med avsikt att säkerställa att de skyddas. Parlamentet uppmanar dessutom EU att verka för antagandet av ett ambitiöst globalt havsfördrag för att skydda marin biologisk mångfald i områden bortom nationell jurisdiktion världen över vid nästa regeringskonferens om biologisk mångfald bortom nationell jurisdiktion och för en mellanstatlig panel för hav.

183.  Europaparlamentet betonar behovet av att uppnå en integrerad havspolitisk ram för EU som säkerställer konsekvens mellan marin biologisk mångfald, klimatpolitik och den gemensamma fiskeripolitiken.

184.  Europaparlamentet betonar att djuphaven tros ha jordens största biologiska mångfald och tillhandahåller viktiga miljötjänster, såsom långsiktig avskiljning av koldioxid. Parlamentet poängterar att djuphavsbrytning högst sannolikt kommer att orsaka oundviklig och permanent förlust av biologisk mångfald. Parlamentet betonar att försiktighetsprincipen måste gälla den framväxande sektorn för djuphavsbrytning. Parlamentet påminner om sin resolution av den 16 januari 2018 om internationell världshavsförvaltning(98) och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ett moratorium, inbegripet vid Internationella havsbottenmyndigheten, för djuphavsbrytning tills effekterna av djuphavsbrytning på den marina miljön, den biologiska mångfalden och den mänskliga verksamheten till havs har studerats och undersökts i tillräcklig grad och djuphavsbrytning kan hanteras för att säkerställa att ingen marin biologisk mångfald går förlorad och marina ekosystem inte förstörs. Parlamentet betonar behovet av att kommissionen upphör med att finansiera utveckling av teknik för djuphavsbrytning i linje med en cirkulär ekonomi som bygger på att minimera, återanvända och återvinna mineraler och metaller.

185.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning(99) till medlemsstaterna och kommissionen om att arbeta genom Internationella havsbottenmyndigheten för att säkerställa insyn i dess arbetsmetoder samt effektivt skydd av den marina miljön mot skadliga effekter och skydd och bevarande av den marina miljön enligt kraven i delarna XI och XII i FN:s havsrättskonvention, och uppmanar medlemsstaterna att anta en proaktiv och allt större roll inom internationella organ i syfte att föreslå insynsreformer och öka den allmänna miljöambitionen i de åtgärder som vidtas.

186.  Europaparlamentet noterar valbeståndens avgörande betydelse för de marina ekosystemen och för att binda koldioxid. Parlamentet påminner om sitt starka stöd för att det globala moratoriet för kommersiell valfångst ska finnas kvar, liksom för ett förbud mot internationell kommersiell handel med valprodukter(100). Parlamentet beklagar att Japan dragit sig ur Internationella valfångstkommissionen. Parlamentet uppmanar med kraft Norge och Japan att upphöra med sin valfångstverksamhet. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att yrka på att Internationella valfångstkommissionen formellt tar upp frågan om Norges kommersiella valfångstverksamhet.

187.  Europaparlamentet uppmanar Färöarna att upphöra med sin kontroversiella årliga jakt på grindvalar, som även kallas Grindadràp. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kontinuerligt ta upp frågan med Färöarna i syfte att avskaffa denna praxis.

Genomförande och tillämpning av naturvårdslagstiftningen

188.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra och efterleva skyldigheterna i EU:s befintliga miljölagstiftning till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbare, effektivare och mer transparent, inbegripet genom regelbunden uppföljning av fall, inleda överträdelseförfaranden för att åtgärda alla fall av bristande efterlevnad, och att senast 2022 förbättra sin offentliga databas för att de steg som har tagits av medlemsstater och kommissionen som svar på överträdelser av miljölagstiftningen ska kunna spåras på ett lättförståeligt och tillgängligt sätt. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att anslå tillräckliga resurser för att komma till rätta med rådande förseningar. Parlamentet anser att en tillräcklig nivå av kvalificerad personal och resurser är avgörande för att EU:s politik ska kunna genomföras och verkställas på ett framgångsrikt sätt.

189.  Mer specifikt uppmanar Europaparlamentet kommissionen att snabbt inleda överträdelseförfaranden för fall med olaglig avverkning, i samarbete med andra europeiska organisationer såsom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), och för bristande efterlevnad av ramdirektivet för vatten(101) och ramdirektivet om en marin strategi(102) i syfte att efterleva kraven för att uppnå god miljöstatus för europeiska hav och andra vatten.

190.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, inbegripet regionala och lokala myndigheter, att påskynda genomförande och verkställande, samt uppmanar medlemsstaternas regeringar att uppdatera sina nationella strategier för biologisk mångfald och att lämna in tvååriga genomföranderapporter till kommissionen om strategin för biologisk mångfald 2030 på nationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en halvtidsutvärdering och att se över strategin vid behov.

191.  Europaparlamentet betonar att genomförande och verkställande av EU-lagstiftning i medlemsstaterna också är viktigt för att tillhandahålla ett stabilt och transparent regelverk för berörda parter, inbegripet ekonomiska aktörer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att uppnå målen i strategin för biologisk mångfald 2030 på det mest effektiva sättet, samtidigt som onödiga administrativa bördor undviks.

192.  Europaparlamentet anser att kampen mot miljöbrott måste stärkas i medlemsstaterna och över deras gränser. Parlamentet anser att det finns stora skillnader i EU:s medlemsstater som förhindrar att miljöbrottslagstiftningen blir effektiv. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att se över miljöbrottsdirektivet(103) för att få bukt med dessa skillnader. Parlamentet begär att miljöbrott och miljööverträdelser, såsom olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, och artskyttsbrott erkänns som allvarliga brott som bör bestraffas på lämpligt sätt med mycket avskräckande faktorer, särskilt när det rör sig om organiserade brott. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att undersöka möjligheten att lägga till ett protokoll om artskyttsbrott till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

193.  Europaparlamentet betonar vikten av ansvar vid lagöverträdelser eller skador på miljön. Parlamentet vill att miljöansvarsdirektivet(104) revideras så snart som möjligt och omvandlas till en fullt ut harmoniserad förordning.

194.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över situationen för miljöförsvarare och miljöaktivister, särskilt i utvecklingsländer, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja dem världen över.

195.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fastställa en särskild skydds- och stödstrategi för lokalsamhällen och människorättsförsvarare inom miljö- och markrättighetsområdet, som bör samordnas i alla externa stödprogram. Parlamentet efterlyser också ökat stöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar för att skydda miljön och den biologiska mångfalden, särskilt genom upprättande av partnerskap och kapacitetsuppbyggnad för att försvara urbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter.

196.  Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna måste säkerställa att Natura 2000-områden bevaras och att gynnsam bevarandestatus för skyddade arter och livsmiljöer upprätthålls eller återställs. Parlamentet vill att habitatdirektivet genomförs till fullo och att bevarandeåtgärder anpassas till de senaste tekniska och vetenskapliga framstegen. Parlamentet är medvetet om de problem som uppstår genom samexistens mellan animalieproduktion och stora köttätare i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att hantera socioekonomiska konflikter som är kopplade till samexistens med stora rovdjur, såsom förebyggande och kompenserande åtgärder, för att säkerställa att de skyddas. Parlamentet noterar att det finns tydliga riktlinjer för att genomföra dessa åtgärder, i enlighet med direktiv 92/43/EEG, inbegripet vad gäller hybridisering av varg.

197.  Europaparlamentet understryker att ett lyckat genomförande av strategin är avhängigt av att alla relevanta aktörer och sektorer görs delaktiga. Parlamentet understryker behovet av att göra dessa aktörer och sektorer delaktiga och ge dem incitament för att främja målen i strategin för biologisk mångfald 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en diskussionsplattform för de olika berörda parter och samhällen som är representerade och att säkerställa en inkluderande, jämlik och rättvis omställning. Parlamentet anser att plattformen bör underlätta aktivt och representativt deltagande av samhällen och berörda parter i beslutsprocessen.

198.  Europaparlamentet betonar att det är avgörande att den kommande översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering innefattar krav som omfattar både klimat och biologisk mångfald.

o
o   o

199.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0005. (2) Antagna texter, P9_TA(2020)0212. (3) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171. (4) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19. (5) Antagna texter, P9_TA(2020)0015. (6) Antagna texter, P9_TA(2019)0078. (7) EUT C 23, 21.1.2021, s. 130. (8) Antagna texter, P9_TA(2020)0285. (9) EUT C 356, 4.10.2018, s. 38. (10) EUT C 101, 16.3.2018, s. 123. (11) EUT C 337, 20.9.2018, s. 30. (12) Antagna texter, P9_TA(2020)0201. (13) Antagna texter, P9_TA(2020)0241. (14) Antagna texter, P9_TA(2019)0078. (15) Karlsruher Institut für Technologie, Climate change exacerbates biodiversity loss: Post-2020 biodiversity targets will have to consider global warming, ScienceDaily, Rockville, 2020. (16) Summary for policymakers of the IPBES global assessment report on biodiversity and ecosystem services. (17) State of Nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013-2018. (18) Global Biodiversity Outlook 5. (19) Daszak, P. m.fl., Workshop Report on Biodiversity and Pandemics, Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services, Bonn, 2020. (20) Ibid. (21) Durant, O., Natural Medicine: Past to Present, University College of London, London, 2018. (22) Europeiska miljöbyråns rapport av den 23 november 2020, An introduction to Europe’s Protected Areas. (23) Management effectiveness in the EU’s Natura 2020 network of protected areas. (24) ten Brink, P. m.fl, Natura 2000 – Jobs Scoping Study (Executive summary), Institute for European Environmental Policy, Bryssel, 2017. (25) Ibid. (26) Revisionsrättens särskilda rapport av den 21 februari 2017: Mer behöver göras för att Natura 2000 ska genomföras till sin fulla potential. (27) FAO:s rapport av den 20 maj 2018, Why Bees Matter. (28) Antagna texter, P9_TA(2019)0104. (29) IPBES, Global Assessment Report of 31 May 2019 on Biodiversity and Ecosystem Services. (30) Leclère, D. m.fl, ”Bending the curve of terrestrial biodiversity needs an integrated strategy”, Nature, vol. 585, Nature Research, London, 2020, s. 551–556. (31) Europaparlamentets resolution av den 28 april 2021 om markskydd (Antagna texter, P9_TA(2021)0143). (32) Revisionsrättens särskilda rapport, Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen. (33) Europeiska miljöbyråns rapport, The European environment – state and outlook 2020: knowledge for transition to a sustainable Europe. (34) Bar-On, Y.M., Phillips, R. och Milo, R., ”The biomass distribution on Earth”, Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, vol. 115, nr 25, National Academy of Sciences, Washington, D.C., 2018. (35) Revisionsrättens särskilda rapport, Den marina miljön: EU:s skydd är brett men saknar djup. (36) Europaparlamentets artikel av den 9 december 2020, Sustainable forestry: Parliament’s work to fight deforestation. (37) Kommissionens rapport av den 15 oktober 2020, Tillståndet för naturen i Europeiska unionen – status och trender 2013–2018 för arter och livsmiljötyper som skyddas av fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet (COM(2020)0635). (38) Ibid. (39) Rapport av den 22 maj 2020 från FAO och FN:s miljöprogram, The State of the World’s Forests – Forests, biodiversity and people. (40) Resolution med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU. (41) Rapporten från kommissionens gemensamma forskningscentrum av den 13 oktober 2020, Mapping and Assessment of Ecosystems and their Services: An EU ecosystem assessment (bilaga) och best-initiativet från kommissionens generaldirektorat för miljö (frivilligt system för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i EU:s yttersta randområden och utomeuropeiska länder och territorier). (42) Best-initiativet. (43) Summary for policymakers of the IPBES global assessment report on biodiversity and ecosystem services. (44) IPBES, Global Assessment Report on Biodiversity and Ecosystem Services och Global Biodiversity Outlook 5. (45) Europeiska miljöbyråns rapport av den 25 juni 2020, Marine messages II: Navigating the course towards clean, healthy and productive seas through implementation of an ecosystem-based approach. (46) FN:s klimatpanels särskilda rapport av den 24 september 2019 om havet och kryosfären i ett föränderligt klimat. (47) Kommissionens generaldirektorat för miljö, Deskriptor 10: Marint avfall. (48) Ibid. (49) Europeiska miljöbyråns rapport, State of nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013–2018. (50) Rapporten från IPBES arbetsseminarium om biologisk mångfald och pandemier av den 29 oktober 2020. (51) Ibid. (52) Rapport från FN:s miljöprogram av den 6 juli 2020, Preventing the next pandemic – Zoonotic diseases and how to break the chain of transmission. (53) Trepartskonceptdokumentet från FAO-OIE-WHO från april 2010, Sharing responsibilities and coordinating global activities to address health risks at the animal-human-ecosystems interfaces. (54) Kommissionens meddelande av den 11 november 2020, Skapande av en europeisk hälsounion: förstärkning av EU:s resiliens mot gränsöverskridande hot mot människors hälsa (COM(2020)0724). (55) Förslag av den 11 november 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 1082/2013/EU (COM(2020)0727). (56) Internationella naturvårdsunionens rekommendation av den 10 september 2016, Protected areas and other areas important for biodiversity in relation to environmentally damaging industrial activities and infrastructure development. (57) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7). (58) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7). (59) Europeiska miljöbyråns briefing, Management effectiveness in the EU’s Natura 2020 network of protected areas. (60) Pressmeddelande från World Fish Migration Foundation av den 28 juli 2020, Massive decline in migratory freshwater fish populations could threaten livelihoods of millions, warns new report. (61) State of Nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013-2018. (62) Kommissionens rapport av den 2 oktober 2015, Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015)0478). (63) State of Nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013-2018. (64) Den boreala biogeografiska regionen med 4,84 % och den atlantiska biogeografiska regionen med 4,94 % i gynnsam status, enligt uppgifter (2019) som har rapporterats i enlighet med artikel 17 i habitatdirektivet för tidsperioden 2013–2018. (65) Uppgifter (2019) som har rapporterats i enlighet med artikel 17 i habitatdirektivet för tidsperioden 2013–2018. (66) Resolution om COP15 för konventionen om biologisk mångfald. (67) Resolution om intensifierade EU-insatser för att skydda och återställa världens skogar. (68) Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2019 om utkastet till kommissionens förordning om ändring av förordning (EU) nr 546/2011 vad gäller bedömningen av effekten av växtskyddsmedel på honungsbin (antagna texter, P9_TA(2019)0041). (69) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17). (70) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG - Förklaring av Europaparlamentet, rådet och kommissionen (EUT L 102, 11.4.2006, s. 15). (71) Europaparlamentets resolution av den 10 februari 2021 om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (Antagna texter, P9_TA(2021)0040). (72) Markförstöringsneutralitet har definierats av parterna till UNCCD på följande sätt: Ett förhållande där mängden av och kvaliteten på de markresurser som är nödvändiga för att stödja ekosystemfunktioner och stärka livsmedelssäkerheten förblir stabila eller ökar inom vissa angivna tidsmässiga och rumsliga skalor och ekosystem. (73) Revisionsrättens särskilda rapport av den 18 december 2018, Ökenspridning i EU: ett växande hot som kräver ökade insatser. (74) State of Nature in the EU – Results from reporting under the nature directives 2013-2018. (75) Revisionsrättens särskilda rapport av den 5 juni 2020, Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen. (76) Se ovan. (77) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 av den 20 juni 2019 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder (EUT L 198, 25.7.2019, s. 105). (78) EEA:s rapport Marine Messages II, s. 34. (79) FAO:s tekniska dokument om fiske och vattenbruk av den 19 februari 2019 A third assessment of global marine fisheries discards. (80) Revisionsrättens särskilda rapport Biologisk mångfald i odlingslandskapet: GJP:s bidrag har inte hejdat minskningen. (81) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2336 av den 14 december 2016 om upprättande av särskilda villkor för fiske efter djuphavsbestånd i Nordostatlanten och bestämmelser för fiske i Nordostatlantens internationella vatten samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2347/2002 (EUT L 354, 23.12.2016, s. 1). (82) Rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11.). (83) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1). (84) Resolution om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin. (85) Preliminär överenskommelse om Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordning (EU) 2018/1999 (Europeisk klimatlag) (COM(2020)0080 – C9-0077/2020 – 2020/0036(COD)). (86) EUT C 411, 27.11.2020, s. 48. (87) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1). (88) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71). (89) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1). (90) Tsiamis, K. et al., Prioritizing marine invasive alien species in the European Union through horizon scanning, Aquatic Conservation – Marine and Freshwater Ecosystems, vol. 30, nr 4, John Wiley & Sons Ltd, Chichester, 2020. (91) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35). (92) OECD:s rapport från april 2020, A Comprehensive Overview of Global Biodiversity Finance. (93) Resolution om COP15 för konventionen om biologisk mångfald. (94) Rapport från den särskilda tekniska expertgruppen om konventionen om biologisk mångfald av den 15 april 2020 om riskbedömning. (95) Ibid. (96) Kommissionens meddelande av den 18 februari 2021 Översyn av handelspolitiken – En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik (COM(2021)0066). (97) Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (EUT C 224, 27.6.2018, s. 117). (98) Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2018 om Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid i samband med målen för hållbar utveckling till 2030 (EUT C 458, 19.12.2018, s. 9). (99) Resolution om Internationell världshavsförvaltning. (100) Resolution om valfångst i Norge. (101) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1). (102) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19). (103) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 328, 6.12.2008, s. 28). (104) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).