Europaparlamentets beslut av den 9 mars 2021 om begäran om upphävande av Carles Puigdemont i Casamajós immunitet (2020/2024(IMM))

P9_TA(2021)0059 A9-0020/2021

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av immunitet som mottogs den 13 januari 2020 och översändes av ordföranden för den spanska högsta domstolen (Tribunal Supremo) och som ingavs den 10 januari 2020 av ordföranden för den andra avdelningen vid Tribunal Supremo med anledning av det särskilda förfarandet nr 3/20907/2017, och av tillkännagivandet i kammaren den 16 januari 2020 av denna begäran om upphävande av immunitet,

–  efter att ha hört Carles Puigdemont i Casamajó i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011, 17 januari 2013 och 19 december 2019(1),

–  med beaktande av beslutet av den spanska valmyndigheten (Junta Electoral Central) av den 13 juni 2019(2),

–  med beaktande av tillkännagivandet i kammaren den 13 januari 2020 om att parlamentet efter Europeiska unionens domstols dom av den 19 december 2019 noterade valet av Carles Puigdemont i Casamajó till ledamot av Europaparlamentet med verkan från den 2 juli 2019,

–  med beaktande av artikel 71.1 och 71.2 i den spanska konstitutionen,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0020/2021), och av följande skäl:

A.  Ordföranden för den andra avdelningen vid Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) har begärt ett upphävande av immuniteten för Carles Puigdemont i Casamajó, ledamot av Europaparlamentet, med beaktande av artikel 9.1 b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier med anledning av det särskilda förfarandet nr 3/20907/2017 – det straffrättsliga förfarandet för ett påstått uppviglingsbrott enligt artiklarna 544 och 545 i den spanska strafflagen och ett brott som utgör förskingring av offentliga medel enligt artikel 432 jämförd med artikel 252 i den spanska strafflagen.

B.  De gärningar som åtalet gäller ska ha begåtts 2017. Åtalsbeslutet i detta ärende utfärdades den 21 mars 2018 och bekräftades genom senare beslut om avslag av överklaganden. Utredningen avslutades genom beslut av den 9 juli 2018 och bekräftades som slutgiltig den 25 oktober 2018. Genom beslut av den 9 juli 2018 förklarades Carles Puigdemont i Casamajó, bland andra personer, ha begått domstolstrots, och ett beslut fattades om att vilandeförklara målet med avseende på honom och andra personer till dess att de hade påträffats.

C.  Efter Europeiska unionens domstols dom av den 19 december 2019 noterade parlamentet valet av Carles Puigdemont i Casamajó till ledamot av Europaparlamentet med verkan från den 2 juli 2019.

D.  Ställningen som ledamot av Europaparlamentet förvärvades den 13 juni 2019. Begäran om upphävande av immuniteten rör därför omständigheter och åtal som föregår förvärvandet av denna ställning och därmed immuniteten som ledamot av Europaparlamentet.

E.  Utskottet för rättsliga frågor har tagit del av handlingar som Carles Puigdemont i Casamajó lagt fram för ledamöter av utskottet i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen och som han ansåg vara relevanta för förfarandet.

F.  Det är medlemsstaternas myndigheter som beslutar huruvida domstolsförfaranden är lämpliga.

G.  Det ankommer inte på Europaparlamentet att värdera nationella rättssystem och domstolsväsenden.

H.  Europaparlamentet saknar behörighet att bedöma eller ifrågasätta behörigheten för de nationella rättsliga myndigheter som ansvarar för det straffrättsliga förfarandet i fråga.

I.  I enlighet med spansk lag, såsom den tolkas av de nationella domstolarna och som meddelats Europaparlamentet av den berörda medlemsstaten, är det den andra straffrättsliga avdelningen vid Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) som är den behöriga myndigheten att begära upphävande av immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet.

J.  Förfarandet rör inte yttranden som gjorts eller röster som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  Enligt artikel 9 stycke 1 led a i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på sin egen stats territorium den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

L.  I artikel 71.1 och 71.2 i den spanska konstitutionen anges följande:

”1. Deputerade och senatorer åtnjuter okränkbarhet för de yttranden de gör under utövandet av sitt ämbete.

2. Under mandatperioden åtnjuter deputerade och senatorer även immunitet och får gripas endast om de tas på bar gärning. De kan inte anklagas eller åtalas utan föregående tillstånd från den berörda lagstiftande kammaren.”

M.  Med avseende på tillämpningen av artikel 71 i den spanska konstitutionen, närmare bestämt det skede i förfarandet då det inte längre är nödvändigt att begära tillstånd från parlamentet för att inleda ett straffrättsligt förfarande mot en tilltalad person som erhåller ställning som parlamentsledamot, upplyses det i begäran om upphävande av immuniteten att en begäran om upphävande inte är nödvändig i fall där ställningen som parlamentsledamot erhålls under det att en tidigare inledd rättegång pågår eller i fall där en parlamentsledamot tillträder sitt ämbete efter att formellt ha åtalats. Det är därför inte nödvändigt att begära ett upphävande av immuniteten enligt artikel 9 stycke 1 led a i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier för att åtgärder ska kunna vidtas på Spaniens territorium.

N.  Det ankommer inte på Europaparlamentet att tolka nationella bestämmelser om parlamentsledamöters immunitet och privilegier.

O.  Enligt artikel 9 stycke 1 led b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på alla andra medlemsstaters territorium immunitet mot alla former av kvarhållande och mot lagföring.

P.  Den 14 oktober 2019 beslutade den andra avdelningen vid Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) att, för att ett straffrättsligt förfarande ska kunna äga rum, beroende på vad som är lämpligt, utfärda: en nationell arresteringsorder, en europeisk arresteringsorder eller en internationell arresteringsorder om utlämning avseende Carles Puigdemont i Casamajó, som har bekräftats ha begått domstolstrots. Såsom förklaras i begäran om upphävande av immuniteten avslogs överklagandet av detta beslut den 10 januari 2020 med avseende på återkallandet av de berörda nationella eftersöknings-, arresterings- och häktningsorderna samt den internationella respektive den europeiska arresteringsordern och bifölls med avseende på beslutet av den 14 oktober 2019 och domen av den 18 oktober 2018 i enlighet med den tolkning som EU-domstolen gjorde i sin dom av den 19 december 2019 om erkännande av klagandenas immunitet och privilegier i enlighet med artikel 9 i protokoll nr 7 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i deras egenskap av ledamöter av Europaparlamentet. Man beslutade också att begära att Europaparlamentet skulle upphäva immuniteten för Carles Puigdemont i Casamajó så att verkställandet av den europeiska arresteringsorder som utfärdats skulle kunna fullföljas och att den verkställande myndigheten i Belgien skulle informeras om detta.

Q.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

R.  Enligt artikel 5.2 i arbetsordningen är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

S.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden som rör verksamhet som bedrivs inom ramen för utövandet av det parlamentariska ämbetet och som inte kan skiljas från detta.

T.  Det är uppenbart att anklagelsen inte rör Carles Puigdemont i Casamajós ställning som ledamot av Europaparlamentet utan hans tidigare ställning som ordförande för Generalitat de Catalunya (regionstyret i Katalonien).

U.  Carles Puigdemont i Casamajó är en av flera personer som befinner sig i en liknande situation av åtal för de berörda brotten, och den enda skillnaden är att han för närvarande åtnjuter immunitet i egenskap av ledamot av Europaparlamentet. Det bör därför erinras om att Carles Puigdemont i Casamajó inte är den enda åtalade personen i det aktuella fallet.

V.  De gärningar som läggs Carles Puigdemont i Casamajó till last begicks 2017 och det berörda straffrättsliga förfarandet inleddes 2018. På denna grund kan det inte hävdas att det rättsliga förfarandet inleddes i syfte att hindra Carles Puigdemont i Casamajós framtida politiska verksamhet som ledamot av Europaparlamentet, eftersom hans ställning som ledamot av Europaparlamentet vid den tidpunkten fortfarande var hypotetisk och låg i framtiden.

W.  I detta fall har parlamentet således inte funnit något belägg för fumus persecutionis, det vill säga faktiska omständigheter som tyder på att avsikten med det rättsliga förfarandet kan vara att skada ledamotens politiska verksamhet och därmed Europaparlamentet.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Carles Puigdemont i Casamajós immunitet enligt artikel 9 stycke 1 led b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de spanska myndigheterna och till Carles Puigdemont i Casamajó.

(1) Domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23, domstolens dom av den 19 december 2019, Jungqueras Vies, C-502/19, ECLI:EU:C:2019:1115. (2) Boletín Oficial del Estado, nr 142, 14 juni 2019, s. 62 477–62 478.

Europaparlamentets beslut av den 9 mars 2021 om begäran om upphävande av Antoni Comín i Oliveres immunitet (2020/2025(IMM))

P9_TA(2021)0060 A9-0021/2021

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av immunitet som mottogs den 13 januari 2020 och översändes av ordföranden för den spanska högsta domstolen (Tribunal Supremo) och som ingavs den 10 januari 2020 av ordföranden för den andra avdelningen vid Tribunal Supremo med anledning av det särskilda förfarandet nr 3/20907/2017, och av tillkännagivandet i kammaren den 16 januari 2020 av denna begäran om upphävande av immunitet,

–  efter att ha hört Antoni Comín i Oliveres i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011, 17 januari 2013 och 19 december 2019(1),

–  med beaktande av beslutet av den spanska valmyndigheten (Junta Electoral Central) av den 13 juni 2019(2),

–  med beaktande av tillkännagivandet i kammaren den 13 januari 2020 om att parlamentet efter Europeiska unionens domstols dom av den 19 december 2019 noterade valet av Antoni Comín i Oliveres till ledamot av Europaparlamentet med verkan från den 2 juli 2019,

–  med beaktande av artikel 71.1 och 71.2 i den spanska konstitutionen,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0021/2021), och av följande skäl:

A.  Ordföranden för den andra avdelningen vid Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) har begärt ett upphävande av immuniteten för Antoni Comín i Oliveres, ledamot av Europaparlamentet, med beaktande av artikel 9.1 b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier med anledning av det särskilda förfarandet nr 3/20907/2017 – det straffrättsliga förfarandet för ett påstått uppviglingsbrott enligt artiklarna 544 och 545 i den spanska strafflagen och ett brott som utgör förskingring av offentliga medel enligt artikel 432 jämförd med artikel 252 i den spanska strafflagen.

B.  De gärningar som åtalet gäller ska ha begåtts 2017. Åtalsbeslutet i detta ärende utfärdades den 21 mars 2018 och bekräftades genom senare beslut om avslag av överklaganden. Utredningen avslutades genom beslut av den 9 juli 2018 och bekräftades som slutgiltig den 25 oktober 2018. Genom beslut av den 9 juli 2018 förklarades Antoni Comín i Oliveres, bland andra personer, ha begått domstolstrots, och ett beslut fattades om att vilandeförklara målet med avseende på honom och andra personer till dess att de hade påträffats.

C.  Efter Europeiska unionens domstols dom av den 19 december 2019 noterade parlamentet valet av Antoni Comín i Oliveres till ledamot av Europaparlamentet med verkan från den 2 juli 2019.

D.  Ställningen som ledamot av Europaparlamentet erhölls den 13 juni 2019. Begäran om upphävande av immuniteten rör därför omständigheter och åtal som föregår erhållandet av denna ställning och därmed immuniteten som ledamot av Europaparlamentet.

E.  Utskottet för rättsliga frågor har tagit del av handlingar som Antoni Comín i Oliveres lagt fram för ledamöter av utskottet i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen och som han ansåg vara relevanta för förfarandet.

F.  Det är medlemsstaternas myndigheter som beslutar huruvida domstolsförfaranden är lämpliga.

G.  Det ankommer inte på Europaparlamentet att värdera nationella rättssystem och domstolsväsenden.

H.  Europaparlamentet saknar behörighet att bedöma eller ifrågasätta behörigheten för de nationella rättsliga myndigheter som ansvarar för det straffrättsliga förfarandet i fråga.

I.  I enlighet med spansk lag, såsom den tolkas av de nationella domstolarna och som meddelats Europaparlamentet av den berörda medlemsstaten, är det den andra straffrättsliga avdelningen vid Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) som är den behöriga myndigheten att begära upphävande av immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet.

J.  Förfarandet rör inte yttranden som gjorts eller röster som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  Enligt artikel 9 stycke 1 led a i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på sin egen stats territorium den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

L.  I artikel 71.1 och 71.2 i den spanska konstitutionen anges följande:

”1. Deputerade och senatorer åtnjuter okränkbarhet för de yttranden de gör under utövandet av sitt ämbete.

2. Under mandatperioden åtnjuter deputerade och senatorer även immunitet och får gripas endast om de tas på bar gärning. De kan inte anklagas eller åtalas utan föregående tillstånd från den berörda lagstiftande kammaren.”

M.  Med avseende på tillämpningen av artikel 71 i den spanska konstitutionen, närmare bestämt det skede i förfarandet då det inte längre är nödvändigt att begära tillstånd från parlamentet för att inleda ett straffrättsligt förfarande mot en tilltalad person som erhåller ställning som parlamentsledamot, upplyses det i begäran om upphävande av immuniteten att en begäran om upphävande inte är nödvändig i fall där ställningen som parlamentsledamot erhålls under det att en tidigare inledd rättegång pågår eller i fall där en parlamentsledamot tillträder sitt ämbete efter att formellt ha åtalats. Det är därför inte nödvändigt att begära ett upphävande av immuniteten enligt artikel 9 stycke 1 led a i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier för att åtgärder ska kunna vidtas på Spaniens territorium.

N.  Det ankommer inte på Europaparlamentet att tolka nationella bestämmelser om parlamentsledamöters immunitet och privilegier.

O.  Enligt artikel 9 stycke 1 led b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på alla andra medlemsstaters territorium immunitet mot alla former av kvarhållande och mot lagföring.

P.  Den 4 november 2019 beslutade den andra avdelningen vid Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) att, för att ett straffrättsligt förfarande ska kunna äga rum, beroende på vad som är lämpligt, utfärda: en eller flera nationella arresteringsorder, en eller flera europeiska arresteringsorder eller en eller flera internationella arresteringsorder om utlämning avseende bland andra Antoni Comín i Oliveres, som har bekräftats ha begått domstolstrots. Såsom förklaras i begäran om upphävande av immuniteten avslogs överklagandet av detta beslut den 10 januari 2020 med avseende på återkallandet av de berörda nationella eftersöknings-, arresterings- och häktningsorderna samt den internationella respektive den europeiska arresteringsordern och bifölls med avseende på beslutet av den 4 november 2019 i enlighet med den tolkning som EU-domstolen gjorde i sin dom av den 19 december 2019 om erkännande av klagandenas immunitet och privilegier i enlighet med artikel 9 i protokoll nr 7 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i deras egenskap av ledamöter av Europaparlamentet. Man beslutade också att begära att Europaparlamentet skulle upphäva immuniteten för Antoni Comín i Oliveres så att verkställandet av den europeiska arresteringsorder som utfärdats skulle kunna fullföljas och att den verkställande myndigheten i Belgien skulle informeras om detta.

Q.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

R.  Enligt artikel 5.2 i arbetsordningen är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

S.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden som rör verksamhet som bedrivs inom ramen för utövandet av det parlamentariska ämbetet och som inte kan skiljas från detta.

T.  Det är uppenbart att anklagelsen inte rör Antoni Comín i Oliveres ställning som ledamot av Europaparlamentet utan hans tidigare ställning som regionminister för hälso- och sjukvård i Govern de Catalunya (regionregeringen i Katalonien).

U.  Antoni Comín i Oliveres är en av flera personer som befinner sig i en liknande situation av åtal för de berörda brotten, och den enda skillnaden är att han för närvarande åtnjuter immunitet i egenskap av ledamot av Europaparlamentet. Det bör därför erinras om att Antoni Comín i Oliveres inte är den enda åtalade personen i det aktuella fallet.

V.  De gärningar som läggs Antoni Comín i Oliveres till last begicks 2017 och det berörda straffrättsliga förfarandet inleddes 2018. På denna grund kan det inte hävdas att det rättsliga förfarandet inleddes i syfte att hindra Antoni Comín i Oliveres framtida politiska verksamhet som ledamot av Europaparlamentet, eftersom hans ställning som ledamot av Europaparlamentet vid den tidpunkten fortfarande var hypotetisk och låg i framtiden.

W.  I detta fall har parlamentet således inte funnit något belägg för fumus persecutionis, det vill säga faktiska omständigheter som tyder på att avsikten med det rättsliga förfarandet kan vara att skada ledamotens politiska verksamhet och därmed Europaparlamentet.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Antoni Comín i Oliveres immunitet enligt artikel 9 stycke 1 led b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de spanska myndigheterna och till Antoni Comín i Oliveres.

(1) Domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23, domstolens dom av den 19 december 2019, Jungqueras Vies, C-502/19, ECLI:EU:C:2019:1115. (2) Boletín Oficial del Estado, nr 142, 14 juni 2019, s. 62 477–62 478.

Europaparlamentets beslut av den 9 mars 2021 om begäran om upphävande av Clara Ponsatí Obiols immunitet (2020/2031(IMM))

P9_TA(2021)0061 A9-0022/2021

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av immunitet som mottogs de 10 februari 2020 och översändes av ordföranden för den spanska högsta domstolen (Tribunal Supremo) och som ingavs den 4 februari 2020 av ordföranden för den andra avdelningen vid Tribunal Supremo med anledning av det särskilda förfarandet nr 3/20907/2017, och av tillkännagivandet i kammaren den 13 februari 2020 av denna begäran om upphävande av immunitet,

–  efter att ha hört Clara Ponsatí Obiols i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011, 17 januari 2013 och 19 december 2019(1),

–  med beaktande av beslutet av den spanska valmyndigheten (Junta Electoral Central) av den 23 januari 2020(2),

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut (EU) 2018/937 av den 28 juni 2018 om Europaparlamentets sammansättning(3) och Europeiska rådets beslut (EU) 2019/1810 antaget i samförstånd med Förenade kungariket av den 29 oktober 2019 om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget(4),

–  med beaktande av tillkännagivandet i kammaren den 10 februari 2020 om att parlamentet i enlighet med Europeiska rådets beslut av den 28 juni 2018 och efter Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen den 31 januari 2020 noterade valet av Clara Ponsatí Obiols till ledamot av Europaparlamentet med verkan från den 1 februari 2020,

–  med beaktande av artikel 71.1 och 71.2 i den spanska konstitutionen,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0022/2021), och av följande skäl:

A.  Ordföranden för den andra avdelningen vid Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) har begärt ett upphävande av immuniteten för Clara Ponsatí Obiols, ledamot av Europaparlamentet, med beaktande av artikel 9.1 b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier med anledning av det särskilda förfarandet nr 3/20907/2017 – det straffrättsliga förfarandet för ett påstått uppviglingsbrott enligt artiklarna 544 och 545 i den spanska strafflagen.

B.  De gärningar som åtalet gäller ska ha begåtts 2017. Åtalsbeslutet i detta ärende utfärdades den 21 mars 2018 och bekräftades genom senare beslut om avslag av överklaganden. Utredningen avslutades genom beslut av den 9 juli 2018 och bekräftades som slutgiltig den 25 oktober 2018. Genom beslut av den 9 juli 2018 förklarades Clara Ponsatí Obiols, bland andra personer, ha begått domstolstrots, och ett beslut fattades om att vilandeförklara målet med avseende på henne och andra personer till dess att de hade påträffats.

C.  Den 23 januari 2020 förklarades Clara Ponsatí Obiols vald av den spanska valmyndigheten (Junta Electoral Central). Efter Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen den 31 januari 2020 noterade parlamentet valet av Clara Ponsatí Obiols till ledamot av Europaparlamentet med verkan från den 1 februari 2020.

D.  Ställningen som ledamot av Europaparlamentet erhölls den 23 januari 2020. Begäran om upphävande av immuniteten rör därför omständigheter och åtal som föregår erhållandet av denna ställning och därmed immuniteten som ledamot av Europaparlamentet.

E.  Utskottet för rättsliga frågor har tagit del av handlingar som Clara Ponsatí Obiols lagt fram för ledamöter av utskottet i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen och som hon ansåg vara relevanta för förfarandet.

F.  Det är medlemsstaternas myndigheter som beslutar huruvida domstolsförfaranden är lämpliga.

G.  Det ankommer inte på Europaparlamentet att värdera nationella rättssystem och domstolsväsenden.

H.  Europaparlamentet saknar behörighet att bedöma eller ifrågasätta behörigheten för de nationella rättsliga myndigheter som ansvarar för det straffrättsliga förfarandet i fråga.

I.  I enlighet med spansk lag, såsom den tolkas av de nationella domstolarna och som meddelats Europaparlamentet av medlemsstaten, är det den andra straffrättsliga avdelningen vid Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) som är den behöriga myndigheten att begära upphävande av immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet.

J.  Förfarandet rör inte yttranden som gjorts eller röster som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  Enligt artikel 9 stycke 1 led a i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på sin egen stats territorium den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

L.  I artikel 71.1 och 71.2 i den spanska konstitutionen anges följande:

”1. Deputerade och senatorer åtnjuter okränkbarhet för de yttranden de gör under utövandet av sitt ämbete.

2. Under mandatperioden åtnjuter deputerade och senatorer även immunitet och får gripas endast om de tas på bar gärning. De kan inte anklagas eller åtalas utan föregående tillstånd från den berörda lagstiftande kammaren.”

M.  Med avseende på tillämpningen av artikel 71 i den spanska konstitutionen, närmare bestämt det skede i förfarandet då det inte längre är nödvändigt att begära tillstånd från parlamentet för att inleda ett straffrättsligt förfarande mot en tilltalad person som erhåller ställning som parlamentsledamot, upplyses det i begäran om upphävande av immuniteten att en begäran om upphävande inte är nödvändig i fall där ställningen som parlamentsledamot erhålls under det att en tidigare inledd rättegång pågår eller i fall där en parlamentsledamot tillträder sitt ämbete efter att formellt ha åtalats. Det är därför inte nödvändigt att begära ett upphävande av immuniteten enligt artikel 9 stycke 1 led a i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier för att åtgärder ska kunna vidtas på Spaniens territorium.

N.  Det ankommer inte på Europaparlamentet att tolka nationella bestämmelser om parlamentsledamöters immunitet och privilegier.

O.  Enligt artikel 9 stycke 1 led b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på alla andra medlemsstaters territorium immunitet mot alla former av kvarhållande och mot lagföring.

P.  Den 4 november 2019 beslutade den andra avdelningen vid Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) att, för att ett straffrättsligt förfarande ska kunna äga rum, beroende på vad som är lämpligt, utfärda: en eller flera nationella arresteringsorder, en eller flera europeiska arresteringsorder eller en eller flera internationella arresteringsorder om utlämning avseende bland andra Clara Ponsatí Obiols, som har bekräftats ha begått domstolstrots. Såsom förklaras i begäran om upphävande av immunitet upprätthölls den 3 februari 2020 beslutet med avseende på utfärdandet av den nationella eftersöknings-, arresterings- och häktningsordern liksom den europeiska arresteringsordern och den internationella eftersöknings- och arresteringsordern mot Clara Ponsatí Obiols i syfte att utlämna henne, och samtidigt gjordes en begäran om upphävande av hennes immunitet i syfte att gå vidare med verkställandet av den europeiska arresteringsorder som hade utfärdats.

Q.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

R.  Enligt artikel 5.2 i arbetsordningen är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

S.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden som rör verksamhet som bedrivs inom ramen för utövandet av det parlamentariska ämbetet och som inte kan skiljas från detta.

T.  Det är uppenbart att anklagelsen inte rör Clara Ponsatí Obiols ställning som ledamot av Europaparlamentet utan hennes tidigare ställning som regionminister för utbildning i Govern de Catalunya (regionregeringen i Katalonien).

U.  Clara Ponsatí Obiols är en av flera personer som befinner sig i en liknande situation av åtal för de berörda brotten, och den enda skillnaden är att hon för närvarande åtnjuter immunitet i egenskap av ledamot av Europaparlamentet. Det bör därför erinras om att Clara Ponsatí Obiols inte är den enda åtalade personen i det aktuella fallet.

V.  De gärningar som läggs Clara Ponsatí Obiols till last begicks 2017 och det berörda straffrättsliga förfarandet inleddes 2018. På denna grund kan det inte hävdas att det rättsliga förfarandet inleddes i syfte att hindra Clara Ponsatí Obiols framtida politiska verksamhet som ledamot av Europaparlamentet, eftersom hennes ställning som ledamot av Europaparlamentet vid den tidpunkten fortfarande var hypotetisk och låg i framtiden.

W.  I detta fall har parlamentet således inte funnit något belägg för fumus persecutionis, det vill säga faktiska omständigheter som tyder på att avsikten med det rättsliga förfarandet kan vara att skada ledamotens politiska verksamhet och därmed Europaparlamentet.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Clara Ponsatí Obiols immunitet enligt artikel 9 stycke 1 led b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de spanska myndigheterna och till Clara Ponsatí Obiols.

(1) Domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23, domstolens dom av den 19 december 2019, Jungqueras Vies, C-502/19, ECLI:EU:C:2019:1115. (2) Boletín Oficial del Estado, nr 21, 24 januari 2020, s. 7 441–7 442. (3) EUT L 165 I, 2.7.2018, s. 1. (4) EUT L 278 I, 30.10.2019, s. 1.

Europaparlamentets beslut av den 9 mars 2021 om begäran om upphävande av Valter Flegos immunitet (2020/2054(IMM))

P9_TA(2021)0062 A9-0023/2021

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Valter Flegos immunitet som översändes den 19 februari 2020 av ordföranden för distriktsdomstolen i Rijeka i Republiken Kroatien med anledning av ett pågående brottmålsförfarande i distriktsdomstolen i Rijeka och som tillkännagavs i kammaren den 26 mars 2020,

–  med beaktande av att Valter Flego avsagt sig sin rätt att höras i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011, 17 januari 2013 och 19 december 2019(1),

–  med beaktande av artikel 75 i Republiken Kroatiens konstitution och artiklarna 23–28 i det kroatiska parlamentets arbetsordning,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0023/2021), och av följande skäl:

A.  Rättens ordförande vid distriktsdomstolen i Rijeka har lämnat in en begäran om upphävande av Valter Flegos parlamentariska immunitet med anledning av ett pågående mål som inletts mot denne för brottet missbruk av tjänsteställning enligt artikel 291.1 och 291.2 i strafflagen(2).

B.  I sin egenskap av borgmästare i staden Buzet i Kroatien från den 1 april 2010 till den 30 maj 2013 påstås han ha medverkat till olagliga utbetalningar av lönetillägg till sig själv som borgmästare, till sin vice borgmästare, till direktören för borgmästarens kansli och till tre andra direktörer.

C.  Valter Flego valdes in i Europaparlamentet efter valet i maj 2019.

D.  Den påstådda överträdelsen rör inte yttranden som Valter Flego gjort eller röster som han avlagt under utövandet av sitt ämbete i enlighet med artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

E.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter på sin egen medlemsstats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas ledamöterna i den medlemsstatens parlament.

F.  Enligt artikel 75.2 och 75.3 i Republiken Kroatiens konstitution gäller följande:

”Ingen vald företrädare får åtalas, kvarhållas eller straffas för ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts i det kroatiska parlamentet.

Ingen vald företrädare får kvarhållas eller bli föremål för ett straffrättsligt förfarande utan det kroatiska parlamentets samtycke.”

G.  Den påstådda förseelsen har inget uppenbart eller direkt samband med Valter Flegos utövande av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet.

H.  Det är enbart Europaparlamentet som får besluta om immuniteten ska upphävas eller inte i det enskilda fallet. Parlamentet kan i rimlig utsträckning beakta ledamotens ståndpunkt vid beslutet om dennes immunitet ska upphävas eller inte(3).

I.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden som rör verksamhet som bedrivs inom ramen för utövandet av det parlamentariska ämbetet och som inte kan skiljas från detta.

J.  De överträdelser som Valter Flego anklagas för ägde rum innan han valdes in i Europaparlamentet.

K.  I detta fall har parlamentet inte funnit något belägg för fumus persecutionis, det vill säga att det finns faktiska omständigheter som tyder på att de berörda rättsliga åtgärderna har inletts i avsikt att skada ledamotens politiska verksamhet, inbegripet dennes verksamhet som ledamot av Europaparlamentet.

L.  Å ena sidan kan parlamentet inte likställas med en domstol, och å andra sidan kan parlamentsledamoten, inom ramen för ett förfarande för att upphäva immunitet, inte betraktas som ”anklagad”.(4)

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Valter Flegos immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de kroatiska myndigheterna och till Valter Flego.

(1) Domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23, domstolens dom av den 19 december 2019, Jungqueras Vies, C-502/19, ECLI:EU:C:2019:1115. (2) Kroatiens officiella tidning 125/11, 144/12, 56/15, 61/15, 101/17, 118/2018 och 126/2019. (3) Tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, punkt 28. (4) Tribunalens dom av den 30 april 2019, Briois/parlamentet, T-214/18, ECLI:EU:T:2019:266.

Europaparlamentets beslut av den 9 mars 2021 om begäran om upphävande av Nuno Melos immunitet (2020/2050(IMM))

P9_TA(2021)0063 A9-0024/2021

Europaparlamentet fattar detta beslut,

–  med beaktade av begäran om upphävande av immuniteten för João Nuno Lacerda Teixeira de Melo, som ingavs den 6 februari 2020 av Tribunal Judicial da Comarca de Braga, Juízo de Instrução Criminal de Guimarães, 2.º Juízo [distriktsdomstolen i Braga, förundersökningskammaren i Guimarães, andrakammaren], inom ramen för ett pågående straffrättsligt förfarande sedan enskilt åtal väckts vid samma domstol (förfarande nr 1039/17.2T9VNF), och som tillkännagavs i kammaren den 9 mars 2020,

–  efter att ha hört Nuno Melo i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011, 17 januari 2013 och 19 december 2019(1),

–  med beaktande av artikel 157.2 i Republiken Portugals konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0024/2021), och av följande skäl:

A.  Den i förfarandet behörige domaren har begärt upphävande av Europaparlamentsledamoten Nuno Melos immunitet för att denne ska kunna delta i egenskap av drabbad/målsägande i alla åtgärder som krävs för att fastställa sanningen i föreliggande mål eller i andra pågående eller kommande mål med anknytning till det föreliggande målet och med samma parter inblandade.

B.  Utredningen rör inte yttranden som Nuno Melo gjort eller röster som han avlagt under utövandet av sitt ämbete i enlighet med artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

C.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter på sin egen medlemsstats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas ledamöterna i den medlemsstatens parlament.

D.  Enligt artikel 157.2 i Republiken Portugals konstitution krävs församlingens godkännande för att en parlamentsledamot ska kunna höras som vittne eller misstänkt. I samma punkt preciseras emellertid att godkännandet ges automatiskt när det föreligger allvarliga och samstämmiga indicier på att ett uppsåtligt brott begåtts som bestraffas med mer än tre års fängelse.

E.  Nuno Melo inledde det föreliggande målet genom att väcka straffrättslig talan mot João Quadros för sakförhållanden som prima facie kan sammanföras som flera fall av förtal och förolämpning, straffbara gärningar enligt artiklarna 180.1, 181.1, 183.1 a och 183.2 i den portugisiska strafflagen.

F.  Enligt artikel 9.8 i arbetsordningen får utskottet för rättsliga frågor under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet för rättsliga frågor genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

G.  Enligt artikel 5.2 i arbetsordningen är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

H.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden som rör verksamhet som bedrivs inom ramen för utövandet av det parlamentariska ämbetet och som inte kan skiljas från detta.

I.  Parlamentet har i detta fall inte kunnat slå fast att det rör sig om fumus persecutionis, det vill säga faktiska omständigheter som visar att de ifrågavarande rättsliga åtgärderna har inletts i avsikt att skada ledamotens politiska verksamhet och, i och med detta, Europaparlamentets verksamhet.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Nuno Melos immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de portugisiska myndigheterna och till Nuno Melo.

(1) Domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23, domstolens dom av den 19 december 2019, Jungqueras Vies, C-502/19, ECLI:EU:C:2019:1115.

Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/95 av den 28 januari 2021 om ändring av delegerad förordning (EU) 2020/592 om tillfälliga undantagsåtgärder som avviker från vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 för att åtgärda de marknadsstörningar i frukt- och grönsakssektorn och vinsektorn som orsakats av covid-19-pandemin och åtgärder med anknytning till den (C(2021)00368 – 2021/2531(DEA))

P9_TA(2021)0064 B9-0157/2021

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/95(1),

–  med beaktande av skrivelsen av den 24 februari 2021 från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013(2), särskilt artiklarna 219.1 och 228,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 111.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 9 mars 2021, och av följande skäl:

A.  Mot bakgrund av de exceptionellt allvarliga marknadsstörningarna och ackumuleringen av svåra omständigheter bland annat inom vinsektorn, som har sitt ursprung i Förenta staternas införande (i oktober 2019) av tullar på import av viner från unionen och som nu fortsätter med effekterna från de pågående restriktionerna till följd av covid-19-pandemin, har situationen varit mycket svår för aktörer i alla medlemsstater när det gäller planering, genomförande och verkställande av insatser inom ramen för stödprogram.

B.  Med hänsyn till dessa kombinerade omständigheters exceptionella karaktär antog kommissionen den 30 april 2020 kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/592(3) om flexibilitet och om möjligheten att göra undantag från vissa bestämmelser i förordning (EU) nr 1308/2013 för att åtgärda de marknadsstörningar i frukt- och grönsakssektorn och vinsektorn som orsakats av covid-19-pandemin.

C.  Trots nyttan med dessa åtgärder har vinsektorn inte lyckats återupprätta balansen mellan utbud och efterfrågan och förväntas inte återupprätta den på kort till medellång sikt på grund av den pågående covid-19-pandemin.

D.  Eftersom covid-19-pandemin förväntas fortsätta under en stor del av budgetåret 2021 har kommissionen föreslagit i delegerad förordning (EU) 2021/95 att tillämpningen av de åtgärder som fastställts i delegerad förordning (EU) 2020/592 ska förlängas till den 15 oktober 2021.

E.  Ett snabbt genomförande av dessa fortsatta flexibilitetsmöjligheter och undantag är av största vikt för deras effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller att hantera de svårigheter som är kopplade till genomförandet av stödprogrammen, förhindra ytterligare ekonomiska förluster och hantera marknadssituationen och störningarna inom vinsektorn.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen (EU) 2021/95.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 31, 29.1.2021, s. 198. (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671). (3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/592 av den 30 april 2020 om tillfälliga undantagsåtgärder som avviker från vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 för att åtgärda de marknadsstörningar i frukt- och grönsakssektorn och vinsektorn som orsakats av covid-19-pandemin och åtgärder med anknytning till den (EUT L 140, 4.5.2020, s. 6).

Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 1 februari 2021 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/1366 vad gäller grunden för tilldelning av det finansiella bidraget inom biodlingssektorn (C(2021)00429 – 2021/2535(DEA))

P9_TA(2021)0065 B9-0158/2021

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2021)00429),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 12 februari 2021, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 24 februari 2021 från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013(1), särskilt artiklarna 56.1 och 227,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 111.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 9 mars 2021, och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2220(2) (övergångsförordningen), varigenom förordning (EU) nr 1308/2013 ändrades genom att tilldelningen av EU-bidrag till biodlingsprogrammen för åren 2021 och 2022 förlängdes, trädde i kraft först den 29 december 2020.

B.  För perioden 2021–2027 har kommissionen föreslagit att unionens bidrag till biodlingsprogrammen ska ökas till 60 0000 000 EUR per år. Medlemsstaternas anslag anges i bilaga VIII till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013(3). I det kommissionsförslaget baseras tilldelningen av unionsbidragen till medlemsstaterna på tilldelningen av unionsbidrag till biodlingsprogrammen 2017–2019, vilken i sin tur baserades på det antal bikupor som de olika medlemsstaterna år 2013 uppgav i sina biodlingsprogram för perioden 2014–2016.

C.  För att skapa överensstämmelse med kommissionens ovannämnda förslag COM(2018)0392 och för att säkerställa samstämmighet mellan 2021 och 2022 års anslag till biodlingsprogrammen och anslagen från 2023 och framåt, och för att skapa säkerhet för medlemsstaterna och underlätta godkännandet av biodlingsprogram, är det viktigt att denna delegerade förordning offentliggörs så snart som möjligt.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671). (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2220 av den 23 december 2020 om fastställande av vissa övergångsbestämmelser för stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) under åren 2021 och 2022 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1307/2013 vad gäller resurser och tillämpning under åren 2021 och 2022 och förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller resurser och fördelningen av sådant stöd under åren 2021 och 2022 (EUT L 437, 28.12.2020, s. 1). (3) COM(2018)0392.

Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 11 februari 2021 om ändring av delegerad förordning (EU) nr 1222/2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska tillsynsstandarder för specificering av metoden för att identifiera globala systemviktiga institut och för att fastställa underkategorier av globala systemviktiga institut (C(2021)0772 – 2021/2561(DEA))

P9_TA(2021)0066 B9-0168/2021

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2021)0772),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 18 februari 2021, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 mars 2021 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG(1) (kapitalkravsdirektivet), särskilt artiklarna 131.18 och 149,

–  med beaktande av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som lämnades till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten, nedan kallad EBA) den 4 november 2020 i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG(2),

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 111.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 9 mars 2021, och av följande skäl:

A.  Baselkommittén för banktillsyn offentliggjorde en reviderad metod för att bedöma globala systemviktiga banker i juli 2018. Dessa ändringar av metoden för att bedöma globala systemviktiga banker bör återspeglas i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1222/2014(3). Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878(4) ändrades artikel 131 i kapitalkravsdirektivet och dessa ändringar bör även återspeglas i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1222/2014.

B.  Ändringarna i kapitalkravsdirektivet trädde i kraft den 29 december 2020 men det finns inte någon tidsfrist för inlämning av den delegerade ändringsakten. EBA överlämnade förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen den 4 november 2020. Det är kommissionens mål att tillämpa den nya EU-metod som specificeras i de tekniska tillsynsstandarderna för de globala systemviktiga instituten (motsvarar globala systemviktiga banker i unionen) redan under den årliga identifieringen för 2021, som kommer att inledas av EBA i april 2021 (på grundval av uppgifter från slutet av 2020) och slutföras i november 2021.

C.  Den delegerade förordningen bör träda i kraft snarast för att kunna uppfylla kommissionens mål om att tillämpa den nya EU-metoden vid den första identifiering av globala systemviktiga institut som görs enligt det ändrade kapitalkravsdirektivet, vilket är identifieringen 2021. För att skapa rättssäkerhet för den identifiering som inleds i april 2021 måste den delegerade förordningen ha trätt i kraft till dess.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte har några invändningar mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 176, 27.6.2013, s. 338. (2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. (3) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1222/2014 av den 8 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska tillsynsstandarder för specificering av metoden för att identifiera globala systemviktiga institut och för att fastställa underkategorier av globala systemviktiga institut (EUT L 330, 15.11.2014, s. 27). (4) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder (EUT L 150, 7.6.2019, s. 253)

Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 11 februari 2021 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/2361 vad gäller villkoren för betalning av bidrag till den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter (C(2021)0766 – 2021/2562(DEA))

P9_TA(2021)0067 B9-0169/2021

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2021)0766),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 16 februari 2021, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 mars 2021 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010(1), särskilt artiklarna 65.5 och 93.6,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 111.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 9 mars 2021, och av följande skäl:

A.  Den gemensamma resolutionsnämnden (nämnden) stöder sig särskilt på de uppgifter om totala tillgångar och total riskexponering som Europeiska centralbanken (ECB) samlar in från de enheter som omfattas av den gemensamma resolutionsmekanismen för att beräkna de tillsynsavgifter som avses i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1163/2014(2) vid beräkningen av de enskilda årliga bidrag som avses i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2361(3). Förordning (EU) nr 1163/2014 har ändrats genom Europeiska centralbankens förordning (EU) 2019/2155(4), vilket innebär att uttagsmetoden har ändrats från en metod som föreskriver förskottsbetalning av de årliga tillsynsavgifterna till ECB, till en metod som föreskriver uttag av tillsynsavgifter först efter utgången av den relevanta avgiftsperioden.

B.  ECB:s ändringar kräver ändringar av tidsfristerna för överföring av uppgifter och för utfärdande av underrättelser om bidrag enligt delegerad förordning (EU) 2017/2361 för att upprätthålla samstämmigheten mellan nämndens system för förhandsuttag av bidrag och ECB:s nya system, och för att göra det möjligt för nämnden att fortsätta att i förväg beräkna och samla in de årliga bidragen.

C.  Den delegerade förordningen bör träda i kraft så snart som möjligt eftersom nämnden måste tillämpa övergångsordningen för att få in bidragen till sina administrativa utgifter för budgetåret 2021 så snart som möjligt efter årets början.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte har några invändningar mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 225, 30.7.2014, s. 1. (2) Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1163/2014 av den 22 oktober 2014 om tillsynsavgifter (ECB/2014/41) (EUT L 311, 31.10.2014, s. 23). (3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2361 av den 14 september 2017 om det slutliga systemet för bidrag till den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter (EUT L 337, 19.12.2017, s. 6). (4) Europeiska centralbankens förordning (EU) 2019/2155 av den 5 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1163/2014 om tillsynsavgifter (ECB/2019/37) (EUT L 327, 17.12.2019, s. 70).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 mars 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av InvestEU-programmet (COM(2020)0403 – C9-0158/2020 – 2020/0108(COD))

P9_TA(2021)0068 A9-0203/2020

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0403),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 173 och 175 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0158/2020),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 juli 2020(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 17 december 2020 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor, i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism,

–  med beaktande av ståndpunkterna i form av ändringsförslag från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9‑0203/2020).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 mars 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/… om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2021/523.)

(1) EUT C 364, 28.10.2020, s. 139. (2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 13 november 2020 (Antagna texter, P9_TA(2020)0306).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 mars 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (programmet EU för hälsa) (COM(2020)0405 – C9-0152/2020 – 2020/0102(COD))

P9_TA(2021)0069 A9-0196/2020

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0405),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 168.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0152/2020),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2020(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 14 oktober 2020(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 december 2020 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från budgetutskottet,

–  med beaktande av ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9–0196/2020).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 mars 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/… om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet (programmet EU för hälsa) för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2021/522.)

(1) EUT C 429, 11.12.2020, s. 251. (2) EUT C 440, 18.12.2020, s. 131. (3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 13 november 2020 (Antagna texter, P9_TA(2020)0304).