Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2019/2236 av den 16 december 2019 om fastställande för 2020 av de fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd som är tillämpliga i Medelhavet och Svarta havet(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken(2),

–  med beaktande av FN:s mål 14 för hållbar utveckling ”Hav och marina resurser”,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektivet om en marin strategi)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/982 av den 5 juni 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1343/2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet)(4),

–  med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet)(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden(7) (EHFF),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden och om ändring av förordning (EU) 2017/1004,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 11 mars 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1224/2009, och om ändring av rådets förordningar (EG) nr 768/2005, (EG) nr 1967/2006, och (EG) nr 1005/2008 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 vad gäller fiskerikontroll(8),

–  med beaktande av AKFM:s strategi på medellång sikt (2017–2020) för ett hållbart fiske i Medelhavet och Svarta havet och dess beslut om en ny strategi för 2021–2025,

–  med beaktande av AKFM:s beslut om att tillsammans utarbeta en ny strategi för fiske och vattenbruk i Medelhavet och Svarta havet för 2021–2025, som fattades under högnivåmötet den 3 november 2020,

–  med beaktande av kommissionens förslag avseende den europeiska gröna given och EU:s strategi för biologisk mångfald 2030,

–  med beaktande av ministerförklaringarna om en gemensam havsagenda för Svarta havet, antagna vid mötena i Burgas den 31 maj 2018 och i Bukarest den 9 maj 2019, vilka har undertecknats av alla sex kuststater vid Svarta havet,

–  med beaktande av stadgan för Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet, som har till syfte att förbättra den politiska dialogen och flera strategier i fråga om miljöskydd och utbyte av statistiska uppgifter,

–  med beaktande av den strategiska forsknings- och innovationsagendan för Svarta havet, som lanserades 2019 och som syftar till att främja en gemensam vision om en produktiv, sund, motståndskraftig och hållbar Svartahavsregion senast 2030,

–  med beaktande av förklaringarna från högnivåkonferenserna om fiske och vattenbruk i Svarta havet som ägde rum i Bukarest 2016 och i Sofia 2018 (ministerförklaringen från Sofia),

–  med beaktande av högnivåkonferenserna för berörda parter i Svartahavsregionen om den blå ekonomin som ägde rum i Bukarest (2014), Sofia (2015), Odessa (2016) och Batumi (2017),

–  med beaktande av 1992 års konvention om skydd av Svarta havet mot föroreningar (Bukarestkonventionen) och dess protokoll, som Bulgarien och Rumänien är part i och i vilka EU har ställning som observatör, och med beaktande också av Svartahavskommissionens arbete på grundval av denna konvention,

–  med beaktande av ministerförklaringen om skydd av Svarta havet av den 7 april 1993,

–  med beaktande av Svartahavskommissionens program för integrerad övervakning och bedömning av Svarta havet för åren 2017–2022 (BSIMAP 2017-2022),

–  med beaktande av projektet BlackSea4Fish, som får ekonomiskt stöd från EU och som har en årlig budget på cirka 1 100 000 euro för att säkerställa en hållbar förvaltning av fiskbestånden i Svarta havet,

–  med beaktande av AKFM:s rekommendation från 2018 om ett regionalt forskningsprogram avseende fiske efter snäckan Rapana venosa i Svarta havet, som har som syfte att bedöma utbredningen, förekomsten, storleken och åldersstrukturen hos populationen av Rapana venosa i de deltagande länderna (Bulgarien, Rumänien, Turkiet, Georgien och Ukraina),

–  med beaktande av rapporten från kommissionens vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskerinäringen av den 11 december 2020 om bedömningen av balansindikatorer för viktiga flottsegment och granskningen av nationella rapporter om medlemsstaternas ansträngningar för att uppnå balans mellan flottkapacitet och fiskemöjligheter,

–  med beaktande av 2010 års rapport från Europaparlamentets utredningsavdelning B om fisket i Svarta havet (”Fisheries in the Black Sea”),

–  med beaktande av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations uppförandekod från 1995 för ett ansvarsfullt fiske,

–  med beaktande av rapporterna från EU:s och FN:s utvecklingsprograms regionala initiativ (Emblas-I- och Emblas-II-projekten), som bidragit till att stärka tre länders kapacitet (Georgien, Ukraina och Ryssland) att på biologisk och kemisk väg övervaka vattenkvaliteten i Svarta havet i enlighet med EU:s vattenlagstiftning och som genomfördes mellan 2013 och 2014 (Emblas-I) och mellan 2014 och 2018 (Emblas-II),

–  med beaktande av AKFM:s rekommendation från 2009 om upprättande av en förteckning över fartyg som förmodas ha bedrivit olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) i AKFM:s tillämpningsområde,

–  med beaktande av AKFM:s regionala databas för nationell lagstiftning (GFCM-Lex), en onlineplattform som för närvarande omfattar nationell lagstiftning om bevarande av marina levande resurser och ekosystem i tre AKFM-länder och som AKFM har för avsikt att utvidga så att den i framtiden täcker in hela AKFM:s område (inklusive Svarta havet),

–  med beaktande av konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö från 1979 (Bernkonventionen), konventionen om skydd av flyttande vilda djur från 1979, konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter från 1973, konventionen om biologisk mångfald från 1992 och den paneuropeiska handlingsplanen för skydd av stör från 2018, som antagits inom ramen för Bernkonventionen,

–  med beaktande av AKFM:s rapport från 2020 om tillståndet för fisket i Medelhavet och Svarta havet,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om nuvarande och framtida förvaltning av fisket i Svarta havet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om mer fisk i haven – för att främja återhämtning av bestånd över maximal hållbar avkastning, inbegripet återhämtningsområden för fisk och marina skyddsområden(10),

–  med beaktande av stödmekanismen för Svarta havet, som syftar till att ge vägledning och stöd till regeringar, privata investerare, handels- och industriorganisationer, forskningsinstitut, universitet och allmänheten när det gäller möjligheterna att delta i havsrelaterad verksamhet inom den blå ekonomin i Svartahavsområdet,

–  med beaktande av EU:s initiativ för svartahavssynergin och de tre rapporterna från kommissionen om genomförandet av svartahavssynergin av den 19 juni 2008 (COM(2008)0391), den 20 januari 2015 (SWD(2015)0006) och den 5 mars 2019 (SWD(2019)0100),

–  med beaktande av EU-strategin för Donauområdet, som bland annat syftar till att underlätta och samordna viktiga frågor, såsom biologisk mångfald och socioekonomisk utveckling i länderna i Donaubäckenet,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A9-0170/2021), och av följande skäl:

A.  Svarta havet är ett halvslutet hav som endast förbinds med en ocean genom Medelhavet, via Marmarasjön och Egeiska havet, och som omges av sex länder (Bulgarien, Rumänien, Turkiet, Georgien, Ukraina och Ryssland), av vilka bara två är medlemsstater i EU (Bulgarien och Rumänien).

B.  Svarta havet har sedan 1960-talet genomgått dramatiska miljöförändringar till följd av påfrestningar såsom eutrofiering, introduktionen av invasiva arter och överfiske.

C.  De miljörelaterade systemskiftena i Svarta havet utlöstes av att toppredatorerna i den pelagiska näringsväven försvann och av att förekomsten av planktonätande fisk därefter minskade.

D.  I en stor del av Svarta havet råder syrebrist (87 %) och den syrehaltiga delen av havet har reducerats med 20–25 meter under de 20 senaste åren. Mänsklig verksamhet, såsom föroreningar, förstörelse av livsmiljöer och överfiske, ledde till en allvarlig försämring av ekosystemen i Svarta havet under 1980-talet. Med undantag för ett fåtal anaeroba bakterier finns det inget liv i havet på 50–200 meters djup.

E.  Åtta arter som fiskas i Svarta havet är av stort intresse för fiskerinäringen (ansjovis (Engraulis encrasicolus), skarpsill (Sprattus sprattus), taggmakrill (Trachurus mediterraneus), piggvar (Scophthalmus maximus), vitling (Merlangius merlangus), röd mulle (Mullus barbatus), snäckan Rapana venosa (Rapana venosa) och pigghaj (Squalus acanthias)), och av dessa tillhör de flesta gemensamma bestånd, medan två arter är föremål för kvoter, nämligen skarpsill, som har en autonom kvot, och piggvar, som har en kvot för total tillåten fångstmängd som fastställs av AKFM. Andra arter, såsom pigghaj, vitling och ansjovis, åtnjuter fortfarande inget skydd. Kvoten för skarpsill för 2020–2022 är densamma som 2011 med 11 445 ton per år för EU (8 032,5 ton för Bulgarien och 3 442,5 ton för Rumänien), medan EU:s kvot för piggvar har höjts från 114 ton till 150 ton per år och är jämnt fördelad mellan Bulgarien och Rumänien.

F.  Ett system med maximal hållbar avkastning för de ekonomiskt viktiga arterna i Svartahavsländerna kommer att gynna den biologiska mångfalden, liksom fiskerisektorns hållbarhet på medellång och lång sikt. Rumänien har infört en nationell kvot för andra arter än de två som är kvotbelagda på EU-nivå – såsom snäckan Rapana venosa (Rapana venosa), medelhavsblåmussla (Mytilus galloprovincialis), smörbult (Ponticola cephalargoides), randig venusmussla (Chamelea gallina), vitling och pigghaj.

G.  Enligt siffror från 2018 ligger den årliga konsumtionen av fisk per invånare i Bulgarien (7,00 kg) och i Rumänien (7,99 kg) långt under genomsnittet i EU (24,36 kg), vilket kan ses som en tillväxtmöjlighet för den lokala fiskerisektorn.

H.  I genomsnitt består fiskeflottan i samtliga sex Svartahavsländer till 91 procent av små fartyg. Nästan 95 procent av den bulgariska flottan och 87 procent av den rumänska flottan faller inom denna kategori.

I.  Enligt AKFM har den småskaliga sektorn i Svarta havet betydande bifångster av sårbara arter av hajar och rockor och marina däggdjur, såsom delfiner och tumlare.

J.  Småskaligt fiske är kännetecknande för Svartahavsområdet och nedre Donauområdet.

K.  I Svarta havet finns det fartyg som ägnar sig åt IUU-fiske, och kuststaterna har begränsad kapacitet att kontrollera fiskeinsatserna. Enligt de senast tillgängliga uppgifterna från AKFM av den 4–8 november 2019 har 65 fartyg identifierats som IUU-fiskefartyg.

L.  EHFF har anslagit över 88 miljoner euro till Bulgarien och över 168 miljoner euro till Rumänien för perioden 2014–2020. Enligt den senast tillgängliga informationen från den 31 december 2020 är utnyttjandegraden i båda länderna fortfarande en av de lägsta i EU; Bulgarien hade endast utnyttjat 36,34 procent av de anslagna medlen och Rumänien endast 33,72 procent. Lägre utnyttjandegrader skulle kunna innebära förlorade möjligheter för fiskesamhällena i dessa länder.

M.  Den rådgivande nämnden för Svarta havet är operationell och deltar i utformningen av EU:s strategier för fiske i Svarta havet. AKFM är det organ som handhar fiskeriförvaltningen för Svarta havet.

N.  Svartahavskommissionen agerar på uppdrag av Svartahavsländerna (Bulgarien, Georgien, Rumänien, Ryssland, Turkiet och Ukraina) som har undertecknat och kort därefter ratificerat Bukarestkonventionen. Enligt denna konvention är alla avtalsslutande parter skyldiga att förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar i Svarta havet för att skydda och bevara denna marina miljö.

O.  Klimatförändringarna bidrar till en höjning av lufttemperaturen i Svartahavsregionen, vilket påverkar temperaturen i havet och följaktligen påverkar den biologiska mångfalden och de marina arterna. Denna förändring påverkar fiskerisektorn eftersom de resurser den är beroende av påverkas.

P.  Europeiska kommissionen har föreslagit den europeiska gröna given och EU:s strategi för biologisk mångfald 2030, som ligger till grund för lagstiftningspaket som ändrar gemenskapens regelverk på miljöområdet. Detta skulle kunna skapa nya möjligheter och åtgärder för att bättre integrera miljöfrågorna i sektorspolitiken, liksom för återställa arter och livsmiljöer och främja mer miljövänliga investeringar och strategier.

Q.  Svarta havets särdrag, såsom dess stora avrinningsområde, gör det till ett särskilt känsligt område för föroreningar i form av marint skräp och ansamling av mikroplast. Enligt den rapport som utarbetades som en del av projektet Emblas-Plus om Svarta havet finns det nästan dubbelt så mycket avfall i detta hav som i Medelhavet, vilket utan tvekan får konsekvenser för den biologiska mångfalden, fiskbestånden och fiskerisektorn.

R.  I Svarta havet finns det tre inhemska underarter av val, nämligen sadeldelfin, underarten i Svarta havet (Delphinus delphis ponticus), öresvin, underarten i Svarta havet (Tursiops truncatus ponticus) och tumlare, underarten i Svarta havet (Phocoena phocoena relicta), vilka alla klassificeras som utrotningshotade, och två av dem, nämligen öresvin, underarten i Svarta havet och tumlare, underarten i Svarta havet, omfattas av habitatdirektivet. Alla är köttätare och livnär sig huvudsakligen på fisk.

S.  Snäckan Rapana venosa betraktas som en invasiv art utan naturliga fiender i Svarta havet som utgör ett allvarligt hot mot bestånden av andra organismer. Samtidigt har den blivit en viktig inkomstkälla och är också en art som är föremål för kommersiellt fiske.

T.  Svarta havets ekosystem är beroende av flera av de stora europeiska floderna såsom Donau för vattentillrinningen. Detta beroende skapar en nära koppling mellan å ena sidan Donaus och andra floders ekologiska status och å andra sidan Svarta havets ekologiska status. Dessa floder transporterar stora mängder naturligt och antropogent skräp från inlandskällor. Både Donau och Svarta havet är hem för vissa arter, inklusive stör (Acipenseriformes) och svartahavsstaksill (Alosa immaculata).

U.  Försämring av dessa arters livsmiljö, störning av deras vandringsvägar, överexploatering av dem för kaviarframställning och för deras kötts skull samt föroreningar har nästintill utrotat stören från Donau och Svarta havet. Till följd av den kraftiga minskningen av antalet störar med fortplantningsförmåga kan denna art nuförtiden endast mycket sällan reproducera sig i vilt tillstånd. Både Donau och Svarta havet hade tidigare stora störbestånd.

V.  Den kraftiga nedgången i antalet lekmogna fiskar, vilket är en följd av minskade bestånd, leder till att störens naturliga fortplantning misslyckas genom att sannolikheten minskar för att de få återstående hanarna och honorna ska träffas och leka.

W.  Uppgifter från olika forskningsinstitut visar att populationerna av störarter är fragmenterade och att vissa generationer saknas, att störens naturliga fortplantning är otillräcklig, att antalet vuxna som migrerar till Donau för fortplantning är extremt lågt och att fem störarter (sterlett (Acipenser ruthenus), rysk stör (Acipenser gueldenstaedtii), stjärnstör (Acipenser stellatus), europeisk stör (Acipenser sturio) och belugastör (Huso huso)) är på väg att dö ut, medan arten glattdick (Acipenser nudiventris) redan anses vara utdöd.

X.  EU:s fiskerisektor tillämpar redan nu höga standarder, som måste ses över och anpassas för att säkerställa miljömässig och social hållbarhet längs hela värdekedjan, inbegripet arbetstagares rättigheter och djurs hälsa och välbefinnande, och för att tillhandahålla fiskeriprodukter av hög kvalitet.

Y.  Fritidsfisket kan erbjuda möjligheter, såsom verksamhets- eller inkomstdiversifiering, samtidigt som det är förenligt med miljömålen, med tanke på att fritidsfiske är en mycket selektiv form av fiske.

Z.  Covid-19-pandemin har fått allvarliga konsekvenser för fiskerisektorn i Svarta havet. Undersökningar visar att fiskerisektorn i Svarta havet har drabbats hårt under pandemin, i och med att de aktiva fartygens verksamhet har minskat med upp till 80 procent och att produktionen inledningsvis minskade med omkring 75 procent.

AA.  Covid-19-krisen har framhävt fiskets och vattenbrukets betydelse för att säkerställa tillgången till mat.

Tillståndet för de artbestånd i Svarta havet som har stor ekonomisk betydelse

1.  Europaparlamentet understryker de stora strategiska och geopolitiska intressen som står på spel i Svartahavsområdet, på grund av bl.a. de mycket speciella miljöförhållandena, som särskilt måste uppmärksammas och som kräver en skräddarsydd strategi, långtgående miljöstandarder och gemensamma åtgärder för att få till stånd en hållbar blå ekonomi och tillväxt. Parlamentet betonar behovet av att ytterligare stärka och fördjupa samarbetet mellan Svartahavsländerna för att få till stånd en effektiv förvaltning av fiskbestånden och hantera utmaningarna, inklusive genom AKFM. Parlamentet efterlyser i detta avseende en regional kapacitetsplan, som säkerställer en lämplig balans mellan tillgängliga naturresurser, miljösäkerhet och upprätthållandet av samtliga Svartahavsländers flottkapacitet.

2.  Europaparlamentet betonar att det redan i ministerförklaringen från Sofia av den 7 juni 2018 trycktes på behovet av en gemensam strategi för att hantera fiskeproblematiken i Svarta havet, såsom de marina resursernas hållbarhet, bättre datainsamling och bekämpning av IUU-fiske. Parlamentet uppmanar kommissionen att publicera en rapport om genomförandet av ministerförklaringen från Sofia.

3.  Europaparlamentet framhäver att det krävs samarbete på lika villkor inom fiskeriförvaltningen i Svartahavsregionen på grund av de gemensamma bestånden och de globala utmaningarna, som inte stannar vid de nationella gränserna.

4.  Beträffande Medelhavet och Svarta havet framhäver Europaparlamentet att alla utom ett av de 65 flottsegment för vilka den så kallade indikatorn för hållbart nyttjande kunde beräknas uppvisade ett resultat som inte var i balans 2018.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja åtgärder för att stödja insamlingen och behandlingen av vetenskapliga uppgifter.

6.  Europaparlamentet förespråkar enträget att alla Svartahavsländer ska inkluderas i GFCM-Lexprojektet för att främja den gemensamma förvaltningen av fiskbestånden och bättre och snabbare samordna den.

7.  Europaparlamentet är bekymrat över att många decennier av allt större påverkan från mänsklig verksamhet på Svarta havets och Donaus ekosystem och fiskeresurser har lett till att bara ett bestånd (skarpsill) enligt de senaste uppgifterna anses vara hållbart nyttjat och att andra bestånd är överfiskade, i så stor utsträckning att några av dem är på väg att utarmas. Parlamentet noterar att det har skett en viss positiv utveckling under de senaste åren för vissa bestånd, t.ex. piggvar, vars kvot för total tillåten fångstmängd har höjts för 2020–2022, men att det rent allmänt inte har skett någon betydande förbättring hittills för Svarta havet. Parlamentet betonar att all utveckling av bestånden av piggvar och skarpsill i Svarta havet måste åtföljas av fortsatta skyddsåtgärder, såsom förvaltningsplaner.

8.  Europaparlamentet erkänner den roll som innehas av myndigheterna i hela Svartahavsområdet, vilka har olika strategier, genomför övervakning, kontroll och hållbar förvaltning och bidrar till att förbättra fiskerisektorns hållbarhet.

9.  Europaparlamentet uppmanar de bulgariska och rumänska myndigheterna att hjälpa sektorn genom att säkerställa resurser som är specifikt inriktade på att förbättra fiskefartygens selektivitet genom nät med bättre maskor. Parlamentet anser att en sådan skräddarsydd åtgärd kommer att minska de oavsiktliga bifångsterna och leda till att färre sorter berörs.

10.  Europaparlamentet förespråkar att Svartahavsländernas institutionella kapital och humankapital ska sammanföras för gemensam forskning och tillämpad verksamhet i syfte att förbättra Svarta havets biologiska resurser och bestånden av ekonomiskt viktiga arter.

11.  Europaparlamentet betonar att avsaknaden av tillräcklig information om fiskeverksamheten, fångstmängder, fångstsammansättning och fiskets påverkan på fiskbeståndens aktuella tillstånd är en avgörande fråga för Svartahavsregionen. Parlamentet understryker därför att det är nödvändigt att anslå tillräcklig finansiering till forskningsorgan som studerar fiskbestånd i Svarta havet, inbegripet vandrande arter som stör, svartahavsstaksill, utrotningshotade valar och andra bestånd än fisk (snäckan Rapana venosa, musslor etc.), liksom de parametrar som är knutna till det marina ekosystemet. Parlamentet efterlyser större samarbete mellan medlemsstaterna om kontrollfrågor med användning av relevant digital teknik och specifika obligatoriska vetenskapliga instrument, såsom kameror ombord eller obligatorisk närvaro av observatörer ombord, där så är tillämpligt och om det är förenligt med tillämplig EU‑lagstiftning.

12.  Europaparlamentet välkomnar det regionala forskningsprogram om beståndet av snäckan Rapana venosa som har inletts av AKFM eftersom det kommer att göra det lättare att nå ett samförstånd om arten. Parlamentet anser att detta kommer att bidra till att det utvecklas ett vetenskapligt grundat nyttjande, som skulle kunna föra med sig socioekonomiska fördelar för samhällena och miljöfördelar för Svarta havets ekosystem genom att begränsa påverkan av denna invasiva art.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att införa en nolltoleranspolitik beträffande IUU‑fiske i Svarta havet. Parlamentet välkomnar AKFM:s insatser i detta avseende och uppmanar enträget alla kuststater att sätta in och kombinera insatser för att sätta stopp för IUU-fiske i sina vatten.

14.  Europaparlamentet uppmanar enträget alla kuststater att främja hållbart fiske, vilket bl.a. inbegriper att bekämpa överfiske och/eller att helt stoppa bifångsterna av utrotningshotade arter, såsom stör, svartahavsstaksill m.fl.

15.  Europaparlamentet uppmanar enträget alla mellanstatliga institutioner och organ, tillsammans med bl.a. samtliga kuststater runt Svarta havet, att främja och övervaka sina fiskeresurser och att i linje med sina åtaganden utbyta data om dessa resurser på ett detaljerat och inkluderande sätt för att säkerställa att dessa marina livsmiljöers ekosystem är friska.

16.  Europaparlamentet påminner om att tillförlitlig officiell statistik, som regelbundet samlas in genom en harmoniserad metod i alla kuststater, regelbunden övervakning och gemensamma regleringsåtgärder är avgörande för att med goda resultat bedriva en passande fiskeriförvaltning för Svarta havet. Parlamentet uppmanar i detta avseende de respektive myndigheterna både i medlemsstaterna och i de samarbetande länderna att bedriva regelbunden och grundlig forskning om fiskeresurserna, för vilken nationell finansiering och nationellt stöd är avgörande.

17.  Europaparlamentet betonar att det krävs samarbete i kommunikationsfrågor på lokal och regional nivå i de olika kuststaterna runt Svarta havet, så att man får till stånd en gemensam och samstämd strategi för förvaltningen av fiskbestånden.

18.  Europaparlamentet erinrar om den nya teknikens potential och det stora mervärde den kan skapa för forskningen och för planeringen av fiskeriförvaltningen. Parlamentet påminner om att EHFF finansierar projekt som bl.a. syftar till att kartlägga havsbottnen och dess utforskning liksom förekomsten av plast där.

19.  Europaparlamentet uppmanar enträget Svartahavsländerna att investera i digitaliseringen av statistik och data om fiskbestånden i Svartahavsområdet så att det blir möjligt att förvalta dessa bestånd på ett bättre och mer hållbart sätt. Parlamentet efterlyser en gemensam metod för att lägga fram och använda sådana data.

20.  Europaparlamentet uppmanar fiskerinäringen i regionen att överväga att begagna sig av de underskattade och inte använda fiskbestånden, som också utgör proteinkällor.

21.  Europaparlamentet uppmanar forskarsamhällena i medlemsstaterna att undersöka potentialen i en syrelös miljö.

22.  Europaparlamentet framhäver den icke-statliga sektorns roll i beslutsfattandet avseende Svarta havet. Parlamentet rekommenderar att man inrättar en mekanism för att involvera den icke-statliga sektorn i denna process.

23.  Europaparlamentet välkomnar det stöd som fiskeri- och vattenbrukssektorerna har fått genom EHFF-programmen för att mildra de skadliga effekterna av covid-19-pandemin för den lokala fiskerisektorn. Parlamentet påminner emellertid om att alla berörda parter inte hade möjlighet att utnyttja detta stöd på grund av administrativa krav och hinder, vilket har gjort att vissa har hamnat i ett mer ofördelaktigt läge än andra.

24.  Europaparlamentet understryker det viktiga arbete som den rådgivande nämnden för Svarta havet gör på både regional nivå och EU-nivå genom att tillhandahålla sakkunskap om fiskerisektorn och om de tendenser som påverkar den. Parlamentet uppmanar i detta avseende de bulgariska och rumänska myndigheterna att se till att nämnden kan bedriva sin verksamhet för att hjälpa den att fullgöra sina uppgifter och även göra det möjligt för alla berörda parter, inbegripet småskaliga fiskare, att delta i nämndens arbete och beslutsfattande.

Kommersiella aspekter

25.  Europaparlamentet understryker att det genom fiskerisektorn är möjligt att erbjuda produkter från havet på de lokala marknader där konsumtionen av sådana produkter är låg. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i Bulgarien och Rumänien att hjälpa fiskeri- och vattenbrukssektorerna att öka medvetenheten om lokal konsumtion och om de ackumulerade positiva effekter som ett hållbart fiske och vattenbruk har för den lokala ekonomin.

26.  Europaparlamentet konstaterar och understryker att Svartahavsfisket i betydande utsträckning bidrar till den regionala och lokala ekonomin genom att generera direkta intäkter och inkomster, stimulera mer allmänna utgifter och tillhandahålla viktiga arbetstillfällen, antingen på egen hand eller genom samarbete med andra sektorer, såsom turism och transport. Parlamentet efterlyser ett förstärkt samarbete mellan alla sektorer som utnyttjar den marina miljön, i syfte att uppnå bättre resultat och en bättre balans mellan miljöintressen, näringens intressen och de småskaliga yrkesfiskarnas intressen.

27.  Europaparlamentet påminner om att importerade produkter har minskat de traditionellt tillverkade produkternas popularitet och lett till att priset på dem sjunkit under gränsen för vad som är lönsamt, vilket har äventyrat de traditionella företagsmodeller som bygger på fiske.

28.  Europaparlamentet påminner om att fiskeflottan i Svarta havet till största del består av småskaliga fiskefartyg, vilket understryker behovet av fler skräddarsydda angreppssätt och strategier för denna del av fiskerisektorn. Parlamentet oroar sig för att småskaliga fiskare har instabilare och lägre inkomster jämfört med dem som arbetar i andra sektorer, vilket gör dem mer utsatta för oförutsägbara händelser och kriser. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna vid Svarta havet att involvera företrädare för den småskaliga fiskerisektorn i utarbetandet av strategier och i diskussioner på ett transparent och inkluderande sätt.

29.  Europaparlamentet påminner om att den globala efterfrågan på proteiner ökar och att både fiskeri- och vattenbrukssektorn i stor utsträckning kan bidra till att denna efterfrågan tillmötesgås. Parlamentet anser att stöd för havsbruk skulle kunna hjälpa sektorn att utvecklas och växa under de kommande åren och att detta även skulle kunna minska trycket på de vilda fiskbestånden. Parlamentet anser att ett hållbart vattenbruk även skulle behöva ytterligare vetenskaplig forskning om frågor som densitet och sidoeffekter, som måste beaktas när man utformar strategier för vattenbrukssektorn i Svarta havet.

30.  Europaparlamentet uppmanar de lokala fiskesamhällena att överväga att införa ursprungsbeteckningar för produkter från Svarta havet som kommer från områden av regional eller lokal betydelse. Parlamentet uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att hjälpa dessa samhällen i deras arbete med detta.

En riktad politik för sektorn

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i regionen att överväga att hjälpa sektorn genom att inkludera den i sina nationella program för 2021–2027 eller andra nationella instrument och anslag för kampanjer för att förmedla fördelarna med att äta fisk och betydelsen av ett hållbart fiske, att hjälpa sektorn genom att skapa lokala livsmedelskedjor för att underlätta marknadstillträdet, särskilt för småskaliga fiskare, och att utveckla, förbättra och främja uppförandet av fiskeriinfrastruktur (t.ex. fiskmarknader eller fiskauktioner) där så är tillämpligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna i regionen att investera mera i genomförandet, övervakningen och upprätthållandet av EU:s miljö- och fiskerilagstiftning.

32.  Europaparlamentet uppmanar enträget de behöriga myndigheterna i Rumänien och Bulgarien att i sina respektive operativa program inom ramen för Europeiska havs-, fiskeri-och vattenbruksfonden för 2021–2027 inkludera ett anslag för ett riktat system för unga fiskare i syfte att locka yngre människor till sektorn, inbegripet bidrag för fiskare som för första gången förvärvar ett fiskefartyg, och också åtgärder för att minska föroreningarna genom att stöd utgår för ersättandet av gamla fiskefartygsmotorer med nya mer miljövänliga motorer.

33.  Europaparlamentet understryker att fiskeri- och vattenbrukssektorerna inte ensamma bör bära bördan av anpassningen till nya utmaningar, eftersom de redan tillämpar höga miljöstandarder och sociala standarder. Parlamentet betonar därför att man även bör koncentrera sig på andra marina verksamheter, såsom fritidsfiske, kustturism, hamn- och sjöfartsverksamhet samt resursutvinningsverksamhet, vilka måste höja sina standarder för att en lyckad övergång till den blå ekonomin ska kunna säkerställas.

34.  Europaparlamentet understryker den roll som de lokala aktionsgrupperna inom fisket spelar för utbytet och främjandet av bästa praxis som är av intresse för forskningen, lokala berörda aktörer och näringen bland medlemmarna av de respektive fiskarsamhällena, och även genom internationellt samarbete. Parlamentet uppmanar enträget de behöriga myndigheterna i Bulgarien och Rumänien att på nationell nivå stödja utbytet av bästa praxis med övriga Svartahavsländer, som tillämpar god praxis vad gäller förvaltningen av bestånden av ekonomiskt viktiga arter, exempelvis piggvar.

35.  Europaparlamentet noterar behovet av att bevara god praxis i fiskerinäringen genom att minska de ekonomiska bördorna för småskaliga fiskare och deras organisationer.

36.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att göra såväl högstadie- och gymnasieutbildning som högre utbildning inom sektorn mer attraktiv, t.ex. genom målinriktade informationskampanjer och öppet hus-dagar för blivande studenter i samarbete med den offentliga och privata sektorn.

37.  Europaparlamentet påminner om att den låga utbildningsnivån bland yrkesfiskare (11 procent av de bulgariska yrkesfiskarna och 53 procent av de rumänska yrkesfiskarna har inte någon gymnasieexamen) kräver proaktiva åtgärder på olika nivåer för att säkerställa en kompetent och välutbildad arbetskraft, som är insatt i nödvändiga tekniska, sociala och miljömässiga standarder och som kan bidra till att förbättra beståndens hållbarhet. Parlamentet efterlyser en stark samhällsdimension inom ramen för den hållbara blå tillväxten i Svartahavsregionen vad gäller några av de centrala principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt med avseende på arbetstagare med otrygga, säsongsbundna och odeklarerade anställningar och kvinnors tillträde till sektorn.

38.  Europaparlamentet välkomnar insatserna för att inrätta demonstrationscentrum i Rumänien, Turkiet och Bulgarien i samarbete med AKFM, vilka har potential att öka fiskets attraktionskraft för lokala företag och berörda aktörer.

39.  Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt och snabbt genomförande av ramdirektivet om en marin strategi.

Miljö, biologisk mångfald och klimatförändringar

40.  Europaparlamentet efterlyser riktade åtgärder och tillräckliga resurser för att minska föroreningarna och bifångsterna av känsliga hajar och rockor (såsom pigghaj) och marina däggdjur, och en snabb intensifiering av insatserna för att skydda miljön och den biologiska mångfalden i hela Svartahavsområdet med hjälp av gemensamma program och budgetar, i synnerhet genom att utnyttja de ekonomiska resurser som är tillgängliga genom Europeiska havs-, fiskeri-och vattenbruksfonden. Parlamentet efterlyser omfattande forskning om och uppskattningar av plastföroreningarna och plastens och andra föroreningars påverkan på de levande organismerna i Svarta havet. Parlamentet efterlyser systematiska mätningar av kväveföroreningarna i Svartahavsområdet. Parlamentet efterlyser vidare områdestäckande undersökningar för att möjliggöra jämförelser inom och mellan länder av vad det marina skräpet består av och i vilka mängder det förekommer.

41.  Europaparlamentet påminner om att fiskeri- och vattenbrukssektorerna inte förorsakar temperaturhöjningar och klimatförändringar, utan snarare är offer för konsekvenserna av dem, såsom högre lufttemperatur, vilket ökar temperaturen i havets övre vattenskikt.

42.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt inrättande av övervakningsnätverk och övervakningsprogram som systematiskt mäter miljösituationen i Svarta havet, vilket är ett krav enligt Bukarestkonventionen.

43.  Europaparlamentet betonar vikten av åtgärder för att förhindra IUU-fiske. Parlamentet uppmanar kuststaterna att skärpa insatserna mot IUU-fisket i Svarta havet.

44.  Europaparlamentet uppmanar Svartahavsländerna att investera i vetenskaplig forskning och datainsamling med avseende på klimatförändringarnas konsekvenser för ekosystemen i Svarta havet och nedre Donau. Parlamentet påminner om att detta bör inbegripa att forskarsamhället får tillräckliga resurser för att kunna bedriva forskning på plats om vandringsvägar, övervintring, föda och könsmognad, vilket också kommer att inverka på beståndens egenskaper och tillgången på dem.

45.  Europaparlamentet betonar att det är avgörande att minska föroreningarna från landbaserade källor för att minska både eutrofieringen och förekomsten av skadliga ämnen som påverkar de marina levande resursernas status.

46.  Europaparlamentet betonar de marina skyddsområdenas betydelse för att bevara den biologiska mångfalden och hejda den pågående förlusten i den marina miljön eller återställa den, och understryker att marina skyddsområden är utformade för att skydda ekologiskt värdefulla livsmiljöer. För att sådana områden ska kunna avsättas betonar parlamentet att det behövs socioekonomiska studier och kompensatoriska lösningar för de boende i kustsamhällena. Parlamentet anser att genomförandet av marina skyddsområden bör bygga på bästa tillgängliga kunskap i samordning med alla berörda aktörer, såsom lokala myndigheter, forskarsamhället och yrkesfiskares organisationer.

47.  Europaparlamentet är mycket oroat över den faktiska risken för att de återstående fem störarterna i Svarta havet och Donaus delta ska dö ut. Parlamentet konstaterar de insatser som gjorts av myndigheterna i Bulgarien och Rumänien, vilka införde ett totalförbud för störfiske i Svarta havet 2008 och i Donau 2011, ett förbud som just har förlängts med ytterligare fem år (till 2026). Parlamentet välkomnar de insatser för återinsättning av stör i dessa områden som har genomförts och understötts av experter från icke-statliga och statliga organisationer och som kontinuerligt bör övervakas. Parlamentet anser att insatserna även bör omfatta vattenbruksanläggningar. Parlamentet uppmanar samtliga kuststater att införa stränga bevarandeåtgärder för stör och återinsättningsprogram för hela Svarta havet.

48.  Europaparlamentet är bekymrat över att det inte forskas tillräckligt om klimatförändringarna och deras effekter på Svarta havet, trots att forskningen kommer att vara avgörande även under de kommande åren. Parlamentet uppmanar kuststaterna att finansiera sådan forskning, som omfattar fiskarter (deras fysiologi, vandringsvägar och fortplantning) och förändringar i deras näringskedja, vilket påverkar bestånden.

49.  Europaparlamentet anser att det behövs regelbundna mätningar av förändringarna i bestånden för att lämpliga förvaltningsåtgärder ska kunna utformas. Parlamentet påminner om att, på grund av överfiske och antropogena påfrestningar, är bestånden av ekonomiskt viktiga arter mer känsliga och utsatta för klimatförändringarna.

50.  Europaparlamentet uppmanar enträget de respektive kontrollmyndigheterna att noggrant övervaka Natura 2000-områden och marina skyddsområden i Svarta havet.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla ex situ-uppfödningen av stör, som har till syfte att återställa den lokala populationen för icke-kommersiella ändamål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda omskolningsprogram och andra försörjningsformer för störfiskare i syfte att minska de olagliga fångsterna.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja uppförandet av fisktrappor för att stör och andra vandrande arter ska kunna ta sig förbi dammarna vid Porțile de Fier (Järnporten) och Gabčíkovo.

53.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att inrätta områden där vilda bestånd av stör, svartahavsstaksill och andra fiskarter kan återhämta sig. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna att lägga fram förslag i detta avseende, som både gynnar bevarandet av den biologiska mångfalden och fiskeriförvaltningen.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjligheten att bli parter i Barcelonakonventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion, i syfte att anpassa målen för skydd av arter och livsmiljöer i denna konvention till målen i Bukarestkonventionen.

55.  Europaparlamentet påminner om att det behövs ytterligare vetenskaplig forskning om vissa blötdjurspopulationer, såsom randig venusmussla (Chamelea gallina), i syfte att bättre kartlägga utbredningen av denna art och även undersöka möjligheten att använda den inom havsbruket.

56.  Europaparlamentet uppmanar kuststaterna runt Svarta havet att utveckla en gemensam strategi för att hjälpa valarna att nå stabila populationsnivåer och förbättra deras bevarandestatus. Parlamentet efterlyser riktade åtgärder, såsom ljudskrämmare och andra lämpliga resurser för att förbättra statusen för utrotningshotade arter i Svarta havet, såsom delfiner.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de behöriga myndigheterna i Bulgarien och Rumänien att finansiera forskning om statusen för svartahavsstaksill (Alosa spp.) som för närvarande är förtecknad i bilaga V till habitatdirektivet, inklusive vetenskapliga och socioekonomiska analyser för att bedöma behovet av att flytta den till detta direktivs bilaga 2 eller till och med bilaga 1, om nödvändiga villkor är uppfyllda.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål överväga att överföra stör, som för närvarande är förtecknad i bilaga V till habitatdirektivet, till direktivets bilaga 2 eller till och med bilaga 1.

Konkreta åtgärder

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en flerårig förvaltningsplan för Svarta havet i likhet med dem som finns för andra havsområden.

60.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen varje år i sitt meddelande om läget avseende den gemensamma fiskeripolitiken och samrådet om fiskemöjligheterna rapporterar att bestånden i Svarta havet överfiskas. Parlamentet anser således att det är mycket brådskande att agera för att förbättra situationen.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera läget avseende genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken i Svarta havet och att särskilt uppmärksamma hur de medlemsstater som ligger vid Svarta havet har använt EHFF 2014–2020 för att säkerställa en hållbar förvaltning av bestånden och förbättra den biologiska mångfalden.

o
o   o

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ukrainas, Ryska federationens, Georgiens, Turkiets regeringar och parlament, Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet och Svarta havet, Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet och Svartahavskommissionen.

(1) EUT L 336, 30.12.2019, s. 14. (2) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22. (3) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19. (4) EUT L 164, 20.6.2019, s. 1. (5) EUT L 206, 22.7.1992, s. 7. (6) EUT L 257, 28.8.2014, s. 135. (7) EUT L 149, 20.5.2014, s. 1. (8) Antagna texter, P9_TA(2021)0076. (9) EUT C 51E, 22.2.2013, s. 37. (10) Antagna texter, P9_TA(2021)0017.