Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) uttalande av den 30 januari 2020, enligt vilket covid-19 klassas som ett internationellt hot mot människors hälsa,

–  med beaktande av de inledande orden från WHO:s generaldirektör vid pressbriefingen om covid-19 den 11 mars 2020, där han meddelade att covid-19 är en pandemi,

–  med beaktande av FN:s rapport från mars 2020 Shared Responsibility, Global Solidarity: Responding to the socio-economic impacts of COVID-19,

–  med beaktande av Världsbanksgruppens och Internationella valutafondens gemensamma uttalande av den 25 mars 2020 med en uppmaning till insatser i fråga om skulder för de länder som Internationella utvecklingsfonden arbetar med, och kommunikén från G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer av den 15 april 2020 om ett tidsbundet uppskov av skuldavbetalningar för de fattigaste länder som begär anstånd,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 74/270 av den 2 april 2020 om global solidaritet för att bekämpa sjukdomen covid-19,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 74/274 av den 20 april 2020 om internationellt samarbete för att säkerställa global tillgång till läkemedel, vaccin och medicinsk utrustning för att hantera covid-19,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 8 april 2020 om EU:s globala svar på covid-19-pandemin (JOIN(2020)0011),

–  med beaktande av den internationella givarkonferens som anordnades av EU tillsammans med WHO och andra partner den 4 maj 2020 och som samlade in 7,4 miljarder euro i inledande finansiering för att sätta fart på det globala forskningssamarbetet,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 28 maj 2020 till rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens återhämtningsinstrument för att stödja återhämtningen efter covid-19-pandemin (COM(2020)0441), i vilket det föreslås att upp till 5 miljarder euro i 2018 års priser ska avsättas för humanitärt bistånd utanför unionen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 8 juni 2020 om det globala Team Europe‑svaret på covid-19-pandemin,

–  med beaktande av förslaget i rådets utkast till slutsatser av den 10 juli 2020 om att tillhandahålla 5 miljarder euro till humanitärt bistånd via instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, inom ramen för instrumentet Next Generation EU,

–  med beaktande av rådets förslag i utkastet till slutsatser av den 10 juli 2020 om ett fastställande av tydliga kriterier och villkor för tilldelningen av anslaget till den nya reserven för solidaritet och katastrofbistånd,

–  med beaktande av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) komponent i 2020 års globala humanitära åtgärdsplan för covid-19, som presenteras i dokumentet Addressing the impacts of COVID-19 in food crises, April-December 2020,

–  med beaktande av FN:s barnfonds (Unicef) artikel Protecting the most vulnerable children from the impact of coronavirus: An agenda for action, som publicerades den 3 april 2020 och uppdaterades den 21 september 2020,

–  med beaktande av Världslivsmedelsprogrammets rapport av den 29 september 2020 WFP Global Response to Covid-19,

–  med beaktande av rapporten av den 20 april 2020 från nätverket för information om tryggad livsmedelsförsörjning 2020 Global Report on Food Crises 2020: Joint Analysis for Better Decisions,

–  med beaktande av rapporten av den 19 november 2020 från FN:s konferens om handel och utveckling Impact of the COVID-19 pandemic on trade and development: transitioning to a new normal,

–  med beaktande av rapporten från FAO, Internationella jordbruksutvecklingsfonden, Unicef, Världslivsmedelsprogrammet och WHO från 2020 The State of Food Security and Nutrition in the World 2020: Transforming food systems for affordable healthy diets,

–  med beaktande av diskussionsunderlaget från högnivåpanelen för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition i kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) från september 2020 Impacts of Covid-19 on food security and nutrition: developing effective policy responses to address the hunger and malnutrition pandemic,

–  med beaktande av Världshälsoförsamlingens resolution av den 28 maj 2019 om vatten, sanitet och hygien vid hälso- och sjukvårdsinrättningar,

–  med beaktande av lägesrapporten av den 23 november 2020 från Unaids programsamordningsstyrelse COVID-19 and HIV: Progress Report 2020,

–  med beaktande av FN:s politiska deklaration av den 23 september 2019 från generalförsamlingens högnivåmöte om allmän hälso- och sjukvård Universal Health Coverage: Moving together to build a healthier world ,

–  med beaktande av WHO:s rapport av den 15 oktober 2020 Global Tuberculosis Report 2020,

–  med beaktande av rekommendationerna av den 5 maj 2004 från WHO:s samråd om zoonoser,

–  med beaktande av EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet för 2021–2025 – en ambitiös agenda för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder,

–  med beaktande av policydokumentet av den 9 april 2020 från FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women) The Impact of COVID-19 on Women,

–  med beaktande av rapporten av den 27 april 2020 från FN: s befolkningsfond (UNFPA) Impact of the COVID-19 Pandemic on Family Planning and Ending Gender-based Violence, Female Genital Mutilation and Child Marriage,

–  med beaktande av UNFPA:s artikel av den 28 april 2020 Millions more cases of violence, child marriage, female genital mutilation, unintended pregnancy expected due to the COVID-19 pandemic,

–  med beaktande av WHO:s internationella hälsoreglemente från 2005,

–  med beaktande av det nya europeiska samförståndet om utveckling från 2018 Vår värld, vår värdighet, vår framtid,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd från 2008,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2015 om ebolakrisen: långsiktiga lärdomar och hur hälso- och sjukvårdssystemen i utvecklingsländerna kan stärkas för att förebygga framtida kriser(1),

–  med beaktande av professor Sabine Oertelt-Prigiones studie av den 27 maj 2020 The impact of sex and gender in the COVID-19 pandemic,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser(2),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A9-0151/2021), och av följande skäl:

A.  Covid-19 är en global pandemi som drabbar alla länder i världen.

B.  Enligt den särskilda rapporten från FN:s konferens för handel och utveckling Impact of the Covid-19 pandemic on trade and development: transitioning to a new normal från 2020 har de störningar som orsakats av covid-19 på ett verkligt och oproportionerligt sätt drabbat utsatta och missgynnade låginkomsthushåll, migranter, arbetstagare i den informella sektorn och ofta kvinnor, särskilt i utvecklingsländer, där befolkningarna inte omfattas av sociala skyddsnät men samtidigt drabbas särskilt hårt av den ökande arbetslösheten.

C.  Covid-19-pandemin har lett till ett ökat könsrelaterat våld och fler barnäktenskap samt förstorat existerande ojämlikheter, särskilt när det gäller tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, däribland tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och har redan raderat vissa av de framsteg som gjorts på jämställdhetsområdet under de senaste årtiondena.

D.  Det humanitära biståndet är kraftigt underfinansierat, vilket gör det svårt att hantera effekterna av covid-19-pandemin i utvecklingsländerna på ett adekvat sätt.

E.  De ekonomiska och sociala effekterna av covid-19-pandemin har känts av främst i utvecklingsländerna. Den globala extrema fattigdomen förväntas öka 2020 för första gången på mer än 20 år, och detta leder till att utsatta individer avyttrar sina tillgångar, ökar sin upplåning och använder sina besparingar.

F.  Kortsiktigt humanitärt bistånd måste kombineras med stöd för att hantera befintliga utmaningar som säkerhet, fattigdom, fred, demokrati och klimatförändringar, i syfte att stärka den långsiktiga resiliensen.

G.  Smittorisken är oproportionerligt hög för miljontals flyktingar i hela världen, som ofta bor i tätbefolkade flyktingläger och uppsamlingscentrum, där enbart antalet barn beräknas uppgå till ca 3,7 miljoner.

H.  Covid-19-pandemin har haft en enorm inverkan på tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, särskilt för kvinnor och unga människor, på grund av nedprioriteringen av och störningarna i tillhandahållandet av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt reserestriktioner och förändringar i beteende när det gäller att söka vård. 49 miljoner fler kvinnor har haft ett icke tillgodosett behov av moderna preventivmedel på grund av covid-19.

I.  Klimatförändringarna, den kontinuerliga globala förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av naturliga livsmiljöer ökar kraftigt risken för zoonotiska sjukdomar. Covid-19-pandemin får inte på något sätt användas som en ursäkt för att försena arbetet med att ta itu med klimat- och miljönödläget. Det finns ett akut behov av en grön, social återuppbyggnad av den globala ekonomin efter covid-19-pandemin.

J.  Covid-19-pandemin har avsevärt förvärrat utvecklingsländernas befintliga skuldproblem, och därmed ytterligare äventyrat deras ansträngningar för att mobilisera tillräckliga resurser i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling, samtidigt som den också har lett till kraftigt minskade globala remitteringar och utländska direktinvesteringar.

K.  Under Covid-19-pandemin har trycket på offentliga hälso- och sjukvårdssystem och nedstängningsåtgärderna gjort tillgången till tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ännu mer begränsad, vilket äventyrar kvinnors hälsa.

L.  Enligt Unicef berördes 1,6 miljarder barn och ungdomar över hela världen av skolstängningar när dessa kulminerade 2020, och många hade inte tillgång till internet hemma. Minst 24 miljoner elever kan komma att hoppa av skolan på grund av covid‑19‑pandemin.

M.  Covid-19-pandemin ökar behoven i samhällen som drabbats av extrema väderförhållanden, naturkatastrofer och klimatförändringar.

N.  Störningarna i utbildningssystem runt om i världen till följd av covid-19-pandemin saknar sannolikt motstycke i modern tid, och stängningarna av skolor och utbildningsinrättningar har enligt Unesco drabbat 94 % av världens elever och studenter, och riskerar att ge bestående konsekvenser för många unga människors, särskilt flickors, långsiktiga framtidsutsikter. Skolstängningar till följd av pandemin har berövat utsatta barn skolmåltider och näringstjänster som är grundläggande för deras hälsa, och därigenom ökat antalet barn som går hungriga med 36 miljoner under 2020, och dessutom gjort dem mer utsatta för våld och övergrepp.

O.  Pandemin har visat hur sköra de globala leveranskedjorna är, särskilt i livsmedels- och hälso- och sjukvårdssektorerna, och den har gjort de utvecklingsländer som är beroende av dem mer sårbara. Pandemin innebär en möjlighet att utveckla mer hållbara och resilienta leveranskedjor, bland annat regionala värdekedjor, och att främja regional integration. Osäker livsmedelsförsörjning och undernäring ökar som en sekundär effekt av pandemin.

P.  Utbildning är viktig för att bryta den onda cirkeln av fattigdom och minska ojämlikheterna. Mål nr 4 för hållbar utveckling är att säkerställa jämlik utbildning av hög kvalitet för alla och främja möjligheter till livslångt lärande för alla, och detta är en förutsättning för att andra mål för hållbar utveckling ska kunna uppnås. Kulturens bidrag till hållbar utveckling lyfts fram i flera mål för hållbar utveckling, särskilt i mål nr 4.

Q.  Pandemin kommer att få förödande konsekvenser för människor i länder med underfinansierade hälso- och sjukvårdssystem, särskilt kvinnor och flickor, och för människor som lever i konfliktdrabbade länder. Till följd av pandemin kommer över 47 miljoner kvinnor och flickor runt om i världen att falla under fattigdomsgränsen 2021.

R.  De ekonomiska konsekvenserna av de åtgärder som har vidtagits för att hantera covid‑19-pandemin i utvecklingsländerna kommer att förvärra befintliga ojämlikheter och sårbarheter, bland annat genom att ytterligare försvaga hälso- och sjukvårdsinfrastrukturen, försvåra livsmedelsförsörjningen, göra utbildningsklyftorna större och öka fattigdomen och det sociala utanförskapet.

S.  Omkring 1,8 miljarder människor löper en förhöjd risk att smittas av covid-19 och andra sjukdomar eftersom de använder eller arbetar i hälso- och sjukvårdsinrättningar som saknar grundläggande vattentjänster, enligt en rapport från WHO och Unicef från december 2020.

T.  Covid-19-pandemin har fått allvarliga konsekvenser för rutinmässiga immuniseringsprogram och andra grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster, vilket sätter människors liv på spel.

U.  Enligt aktuella uppgifter från FN:s befolkningsfond beräknas förseningar och avbrott i program för uppsökande verksamhet och utbildning om skadliga sedvänjor globalt leda till 2 miljoner ytterligare fall av kvinnlig könsstympning och 13 miljoner ytterligare barnäktenskap under det närmaste årtiondet jämfört med uppskattningarna före pandemin.

V.  Nedstängningarna har drabbat personer med fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar särskilt hårt.

W.  Det krävs bättre samordning, kapacitetsutbyte och samarbete i internationella insatser för att främja en effektiv och resilient koppling mellan humanitärt bistånd, utvecklingsåtgärder och fred.

X.  Under covid-19-pandemin har personer som lever med hiv, hbti-personer och andra utsatta grupper upplevt fler kränkningar av de mänskliga rättigheterna och en större stigmatisering och diskriminering, vilket visar att covid-19-åtgärder absolut måste vara fast förankrade i mänskliga rättigheter och jämlikhet, liksom vi har sett i hanteringen av hiv. Nyckelpopulationer har ibland nekats tillgång till tjänster eller utsatts för diskriminerande tillämpning av reglerna för covid-19-nedstängningar.

Y.  Konsekvenserna av covid-19 på medellång sikt kommer sannolikt att vara förödande, eftersom de raderar flera års utveckling, och kommer att kräva ett globalt samarbete på en aldrig tidigare skådad nivå.

Z.  Krisen till följd av pandemin har påskyndat den digitala omställningen och övergången till nya lärandeverktyg, såsom distansstudier och blandat lärande.

AA.  Vi måste återigen fastställa att för att uppnå målen för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet så måste vi investera i mänsklig utveckling och anta en rättighetsbaserad strategi, och samtidigt respektera Busanprinciperna för effektivt utvecklingssamarbete.

Team Europe-strategin

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s globala kamp mot covid-19-pandemin, som demonstrerar dess ambition att leda och visa solidaritet med alla partnerländer, även de som är drabbade av konflikter och humanitära kriser. Parlamentet påpekar dock att de nuvarande medlen i huvudsak omfördelas från andra budgetposter och att problemet med förhandstilldelning av bistånd måste lösas. Parlamentet begär att fördelningskriterierna för anslagen ska uppdateras i enlighet med hur pandemin har påverkat partnerländerna. Parlamentet efterlyser därför betydande nya flexibla medel som kan mobiliseras för att hjälpa utvecklingsländer i hela världen att hantera de direkta och indirekta konsekvenserna av covid-19-pandemin och tillgodose deras kritiska behov i samband med hälsoförvaltning och epidemiologisk övervakning. Parlamentet betonar att ett av de första stegen måste vara att göra säkra vacciner, behandlingar, utrustning, behandlingsmetoder och diagnostik tillgängliga globalt på ett snabbt, jämlikt och ekonomiskt överkomligt sätt. Parlamentet betonar dessutom att vaccin i första hand ska ges till hälso- och sjukvårdspersonal samt socialarbetare, och sedan till lärare och annan personal inom kritiska yrkesgrupper samt till de personer som löper högst risk för att drabbas av komplikationer till följd av covid-19. Parlamentet uppmanar med kraft givare att snabbt öka det officiella utvecklingsstödet för att komma upp till de nivåer som man har förbundit sig till tidigare men aldrig levererat.

2.  Europaparlamentet välkomnar i detta hänseende Covax, världens inrättning för att säkerställa rättvis och allmän tillgång till covid-19-vaccin, och det kraftfulla stödet från Team Europe, som är den största givaren och som hittills har anslagit över 850 miljoner euro till detta initiativ, och EU:s och tredjeländers tillkännagivande att de avser att donera sina vaccinöverskott via Covax. Parlamentet välkomnar WHO:s tillkännagivande att den globala leveransen till 91 berättigade länder påbörjades under det första kvartalet 2021 och att man hittills har levererat 2 miljarder vaccindoser. Parlamentet understryker att säkra vacciner bör göras allmänt tillgängliga, överkomliga och lättillgängliga för alla i syfte att tygla pandemin. Parlamentet betonar att hälso- och sjukvårdspersonal och de som är mest utsatta måste prioriteras.

3.  Europaparlamentet uppmanar Team Europe att stärka effektiva mekanismer för att säkerställa en konsekvent politik för hållbar utveckling, så att de används av alla EU-institutioner och medlemsstater på ett systematiskt och effektivt sätt. Parlamentet betonar att EU bör utföra bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling på alla politikområden, även för de åtgärder som har vidtagits för att hantera pandemin.

4.  Europaparlamentet insisterar på att den dynamik som har skapats genom den gemensamma Team Europe-strategin i fråga om gemensam analys, gemensam programplanering och gemensamt genomförande måste omsättas i en ny standard för samarbete på områdena humanitärt bistånd och utvecklingspolitik, både i lagstiftningen och i praktiken. Parlamentet anser att EU bör främja tanken på ett ökat samarbete, inte bara mellan medlemsstaterna utan även med givarländer utanför EU, för att göra det internationella samarbetet och det humanitära biståndet så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Parlamentet framhåller den betydelse som instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen har för att säkerställa finansiering för mänsklig utveckling, inbegripet hälso- och sjukvård, nutrition, vatten, sanitet och hygien (Wash), socialt skydd och skydd av barn samt till utbildningssektorn. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att prioritera mänsklig utveckling och hälsa i sin gemensamma programplanering. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att använda humanitära instrument och utvecklingsinstrument på ett flexibelt sätt, i linje med en integrerad strategi för kopplingen mellan säkerhet och utveckling, särskilt när det gäller finansiering och distribution av vaccin.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att lokala organisationer i det civila samhället och internationella icke-statliga organisationer som är verksamma i första ledet ges medel för att genomföra program och projekt för att hantera covid-19-pandemin och dess konsekvenser på lokalsamhällesnivå, för att nå de människor som har hamnat mest på efterkälken. Parlamentet understryker att man måste säkerställa att EU-medlen kompletterar varandra så mycket som möjligt, eftersom det inte finns några ytterligare resurser för insatser mot och återhämtning från covid-19, och eftersom de flesta medel går till geografiska anslag.

Finansiering av humanitärt bistånd

6.  Europaparlamentet varnar för att pandemin riskerar att utlösa en humanitär kris. Parlamentet är därför djupt oroat över underfinansieringen av EU:s budget för humanitärt bistånd, med tanke på de extra humanitära behov som uppstår i samband med pandemin. Parlamentet efterlyser en tydlig fördelning av anslaget till reserven för solidaritet och katastrofbistånd som bör syfta till att på ett balanserat sätt uppfylla reservens skyldigheter enligt följande: Insatser såväl i som utanför EU får tilldelas högst 60 % av reservens årliga belopp. Minst en fjärdedel av det årliga beloppet måste fortfarande finnas tillgängligt den 1 oktober varje år för att täcka behov som uppkommer fram till det årets slut. Från och med den 1 oktober får återstående medel utnyttjas för att täcka behov som uppstår fram till årets slut.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att tillhandahålla humanitärt bistånd, såsom personal och medicinsk utrustning, däribland personlig skyddsutrustning och testutrustning, till de mest utsatta befolkningsgrupperna. Parlamentet välkomnar i detta hänseende inrättandet av EU:s humanitära luftbro 2020.

8.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att tilldela ytterligare pengar till de länder som drabbas allra hårdast av pandemin för att hantera direkta och indirekta konsekvenser av den, och insisterar på att man behöver påskynda genomförandet av program för katastrofbistånd i form av livsmedel som riktar sig till dem som identifierats som utsatta redan före covid-19-krisen, och samtidigt driva igenom förfaranden för att minska risken för spridning.

Tryggad livsmedelsförsörjning

9.  Europaparlamentet betonar att pandemin hotar livsmedelstryggheten på landsbygden, i städer och i stadsnära områden. Parlamentet understryker att betesdjurhållning är en ekologiskt sund, miljövänlig och lokal livsmedelsproduktionsmetod som ingår i ett hållbart livsmedelssystem. Parlamentet påpekar att nomadiserande boskapsskötare är särskilt utsatta för störningar i livsmedelstryggheten och effekterna av klimatförändringarna. Parlamentet anser att man måste stödja nomadiserande boskapsskötare genom att se till att de ges säker tillgång till lokala marknader under pandemin, så att de kan fortsätta att förse lokalbefolkningen med proteinrika livsmedel, att gränsöverskridande rörlighet för personer och boskap tillåts, att deras besättningar har tillgång till vatten och bete och att lokala mobila One health-team övervakar situationen och ingriper i enskilda fall men också, vid behov, för att upprätthålla folkhälsan. Parlamentet efterlyser kontantöverföringar till nomadiserande boskapsskötare för att säkerställa att deras grundläggande behov, bland annat livsmedel och foder, tillgodoses, och efterlyser foderstöd till besättningar som en del av försörjningsstödet i form av humanitärt bistånd, när så behövs.

10.  Europaparlamentet understryker behovet av att stödja familjejordbruk och lokala små och medelstora företag, särskilt i den agroindustriella sektorn, för att öka livsmedelstryggheten och resiliensen.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av att stödja FN:s organs insatser, särskilt FAO:s och Världslivsmedelsprogrammets, Röda korsets och Röda halvmånens samt internationella icke-statliga organisationers insatser för att minska hunger, undernäring och förlust av försörjningsmöjligheter och bygga upp resilienta livsmedelssystem, såsom insatser för att inrätta en global datacentral för tillhandahållande av snabb information om humanitära behov, för att tillhandahålla stöd för livsmedelsproduktion och tillgång till livsmedel, organisera kontantöverföringar och kuponger eller livsmedelsdistribution in natura och skolmåltider, för att utveckla kopplingar till chockanpassade system för socialt skydd, stabilisera livsmedelssystemen och säkerställa att lokala livsmedelsmarknader, värdekedjor och system fungerar, samtidigt som man fokuserar på småbrukare och småskaliga fiskare genom att vidta sanitära åtgärder i syfte att förhindra spridningen av covid-19, och för att hantera andra kriser, ekonomiska nedgångar och konflikter såsom den kraftiga ökningen av ökengräshoppor i Östafrika. Parlamentet anser att den ekonomiska återhämtningsprocessen innebär en möjlighet att bättre integrera småbrukare och småproducenter i lokala och regionala marknader och att skapa mer hållbara försörjningsmöjligheter. Parlamentet betonar betydelsen av teknik och digitalisering i detta hänseende som ett medel för att främja marknadskännedom och tillträde till marknaden, samt expansion av små företag med hjälp av verktyg såsom mobila betaltjänster.

12.  Europaparlamentet påminner om att man till 2050 kommer att behöva tillhandahålla säkra och överkomliga livsmedel till en global befolkning på ca 10 miljarder människor, samtidigt som anständiga sysselsättnings- och försörjningsmöjligheter säkerställs i hela livsmedelsvärdekedjan, så att de mest utsatta i landsbygdsområden, såsom urbefolkningar, migranter och informella och tillfälliga arbetstagare, skyddas och extrem prisvolatilitet för livsmedel motverkas på nationella och internationella livsmedelsmarknader. Parlamentet konstaterar att nutrition spelar en avgörande roll för att stärka motståndskraften. Parlamentet efterlyser en mer integrerad strategi för att förebygga, diagnostisera och behandla hunger och undernäring i både humanitära insatser och utvecklingsinsatser, särskilt i de länder som är mest utsatta för klimatförändringar. Parlamentet betonar att det lokala jordbruket måste utvecklas för lokal konsumtion för att minska utvecklingsländernas beroende av import och export och eventuella störningar utmed livsmedelskedjan. Parlamentet understryker att uppnåendet av målen för hållbar utveckling nr 1 och 2 kräver ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt för att ställa om livsmedelssystemen i fråga om hur livsmedel produceras, bearbetas, konsumeras och handlas. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av en holistisk omställning för att påskynda rättvisa, säkra och hälsosamma livsmedelssystem, där FN:s toppmöte om livsmedelssystem 2021 behöver utgöra en vändpunkt utifrån vilken man kan bygga bättre system efter covid-19-krisen. Parlamentet uppmanar EU att främja hållbarhet utmed hela livsmedelsförsörjningskedjorna, från produktion till konsumtion, i linje med den europeiska gröna given och från jord till bord-strategin.

13.  Europaparlamentet påpekar att covid-19-pandemin försvårar den redan extremt allvarliga situationen för livsmedelstrygghet i Östafrika och Mellanöstern till följd av gräshoppsinvasionen, eftersom restriktioner försenar leveransen av bekämpningsmedel och utrustning för kontroll av gräshopporna. Parlamentet betonar att det behövs ett ökat samarbete för att hjälpa länder i Östafrika och Mellanöstern att klara av förlusten av grödor.

14.  Europaparlamentet påpekar att många olika globala bördor, såsom den snabba befolkningsökningen, klimatförändringarna, bristen på naturresurser och förändrade konsumtionsmönster, försvårar för våra livsmedelssystem att säkerställa livsmedelstrygghet och livsmedelstillgänglighet på ett socialt och miljömässigt hållbart sätt för alla.

15.  Europaparlamentet understryker att det krävs tillräckliga åtgärder för att förbättra den nuvarande situationen i afrikanska länder, som står inför en snabb befolkningsökning i kombination med osäkerhet om huruvida deras jordbrukssektorer har kapacitet att säkerställa livsmedelsproduktion och tillämpa åtgärder för anpassning till klimatförändringarna.

16.  Europaparlamentet anser att begränsad marktillgång, markförstöring, vattenbrist och begränsad livsmedelsproduktion utgör allvarliga hinder för ett ökat utbud av jordbruksprodukter och ökad jordbruksproduktivitet, och att detta är kopplat till socioekonomisk och institutionell osäkerhet i utvecklingsländerna.

Fattigdom och socialt skydd

17.  Europaparlamentet understryker att den extrema fattigdomen i världen förväntas öka dramatiskt under 2020 för första gången på över 20 år, särskilt för barn, då covid‑19‑pandemin förvärrar orsakerna bakom konflikter, undermålig samhällsstyrning och klimatförändringar och har en särskilt stor inverkan på kvinnor och flickor (ytterligare 47 miljoner människor förväntas leva i extrem fattigdom 2021), informella och migrerande arbetstagare (som utgör en fjärdedel av den globala arbetskraften), turismsektorn och Latinamerikas, Västindiens och Afrikas ekonomier. Mot bakgrund av denna extrema kris framhåller parlamentet vikten av ett universellt socialt skydd och dialog mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med partnerländerna utarbeta strategier för ekonomisk återhämtning och skapande av arbetstillfällen och för att förbättra de sociala trygghetssystemen i syfte att främja en utvidgning av det sociala skyddet till att omfatta informella arbetstagare i landsbygdssektorer.

18.  Europaparlamentet betonar att de mest utsatta drabbas hårdast av pandemin, särskilt flyktingar, internflyktingar och migranter som lever under otrygga förhållanden, som drabbas av tre kriser – en hälsokris, en socioekonomisk kris och en skyddskris. Parlamentet betonar att barn på flykt är särskilt utsatta på grund av att de har begränsade tillgång till grundläggande tjänster såsom rent vatten, sanitet och hygien, utbildning och hälso- och sjukvårdstjänster, vilket i hög grad äventyrar dessa barns utveckling, framtid och hälsa.

19.  Europaparlamentet betonar att konsekvenserna av covid-19-pandemin i oproportionerligt hög grad drabbar de fattigaste och personer i de mest missgynnade, marginaliserade och oskyddade samhällsklasserna, inklusive personer med fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar, personer med kroniska medicinska åkommor, personer med psykiska hälsoproblem och äldre personer, som redan har begränsad eller ingen tillgång till grundläggande hygien och behandling för sina hälsobehov och som har blivit ännu mer utsatta på grund av pandemin.

Flyktingar och fördrivna personer

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta itu med flyktingars, migranters och internflyktingars särskilda behov genom att upprätthålla folkhälsonätverkens vägledande princip om att ingen ska lämnas på efterkälken och avstå från att hindra biståndsarbetare i det främsta ledet från att ha direktkontakt med de människor som de hjälper. Parlamentet påminner med oro om att flyktingar, migranter och internflyktingar är några av de mest utsatta befolkningsgrupperna i denna hälsokris, eftersom de ofta lever under mer otrygga levnadsvillkor och tenderar att ha sämre tillgång till grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster än lokala befolkningsgrupper. Parlamentet betonar att alla drabbade personer behöver ha lika tillgång till covid‑19‑behandlingar och andra hälso- och sjukvårdstjänster och skyddsnätsprogram, oavsett deras nationalitet, rättslig status, ursprung, kön, sexuell läggning, könsidentitet eller andra egenskaper. Parlamentet betonar vikten av att stödja flyktingar och internflyktingar för att ta itu med den oproportionerliga socioekonomiska effekten av pandemin genom att stärka försörjningsstöd och inkomstbringande verksamhet, jämte deras tillgång till säkerhet. Parlamentet understryker att EU:s politik bör syfta till att stödja deras tillgång till sysselsättning, utbildning och medborgardokumentation. Parlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att skapa möjligheter för barn och ungdomar i flyktingläger att få tillgång till utbildning, bland annat möjligheter till distansstudier, särskilt för grundläggande utbildning.

Förstärkning av hälso- och sjukvårdssektorn

21.  Europaparlamentet understryker att covid-19-pandemin har förvärrat det ihållande problemet med läkemedelsbrister globalt, vilket får akuta konsekvenser för utvecklingsländerna. Parlamentet understryker att utvecklingsbistånd främst bör syfta till att tillhandahålla ett ”horisontellt” system för hälso- och sjukvård med allmän täckning genom en holistisk och rättighetsbaserad strategi, som bland annat tar full hänsyn till att hälsa är flerdimensionell (med nära kopplingar till kön, livsmedelstrygghet och nutrition, vatten och sanitet, utbildning och fattigdom). Parlamentet efterlyser särskilt en översyn av föreslagna eller befintliga strategier och partnerskap i syfte att ytterligare stärka och stödja offentliga hälso- och sjukvårdssystem i partnerländerna, särskilt när det gäller beredskap för pandemier och organisation och förvaltning av hälso- och sjukvårdssystem, inbegripet tillhandahållande av allmän hälso‑ och sjukvård, vaccinationer, hälsoövervakning och hälsoinformation (däribland övervakning av sjukdomar), utbildning, rekrytering och behållande av medicinsk personal, diagnostisk kapacitet och tillgång till läkemedel.

22.  Europaparlamentet påminner om att stärkandet av hälso- och sjukvårdssystem inte bara måste beakta de epidemiologiska effekterna av covid-19 på partnerländerna, utan även ta hänsyn till faktorer såsom behovet av att hantera den tilltagande undernäringen till följd av störningar i livsmedelsförsörjningskedjan eller de psykologiska effekterna av åtgärder för att begränsa covid-19-utbrotten.

23.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att EU:s väletablerade partnerorganisationer, bland annat Globala fonden, på ett värdefullt sätt bidrar till att snabbt skaffa fram och sätta in personlig skyddsutrustning, diagnostik och behandlingar för covid-19, samtidigt som de spelar en avgörande roll i att bygga upp och stärka hälso- och sjukvårdssystemen och tillhandahålla givare.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av att så snart som möjligt komma ikapp med rutinmässiga immuniseringsprogram och säkerställa att tillhandahållandet av andra grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster återupptas. Parlamentet efterlyser adekvat finansiering för initiativ såsom vaccinalliansen (Gavi) och Coalition for Epidemic Preparedness Innovations (Cepi). Parlamentet är bekymrat över de utkontrakterade, fragmenterade globala vaccinstyrningssystemen som har lett till konkurrens om vaccin, diagnostik och behandlingar snarare än samarbete. Parlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att leda krav på jämlik och överkomlig vaccintillgång i hela världen på grundval av principen om global solidaritet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s globala insatser mot covid-19-pandemin inte undergräver EU:s finansiering av andra livsviktiga hälsoprogram, inbegripet en minsta uppsättning tjänster som är tillgängliga inom sexuell och reproduktiv hälsa (Minimum Initial Services Package – MISP) och program som är inriktade på kvinnors och gravida kvinnors hälsa. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla medlemsstater och kommissionen att fortsätta att stödja partnerländerna i tillhandahållandet av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och att samtidigt säkerställa säkerheten för lokalsamhällen och vårdpersonal.

25.  Europaparlamentet påminner om att man måste genomföra viktiga lärdomar från tidigare hälsokriser, såsom ebolaepidemin. Parlamentet betonar i detta hänseende betydelsen av att arbeta med lokala ledare för att sprida viktiga folkhälsobudskap och mobilisera samhällen. Parlamentet understryker den viktiga roll som organisationer i det civila samhället och nationella och internationella icke-statliga organisationer spelar för att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster till de fattigaste samhällena. Parlamentet konstaterar att sådana organisationer kommer att vara mycket viktiga partner i distributionen av covid-19-vaccin. Parlamentet uppmanar EU att stödja kapacitetsuppbyggandet i dessa organisationer.

26.  Europaparlamentet understryker hälsoundervisningens roll för att förebygga och mildra effekten av pandemier och för beredskapen inför folkhälsonödlägen i framtiden. Parlamentet betonar fördelarna med idrott när det gäller att hantera fysiska och psykiska hälsokonsekvenser av förlängd begränsad rörelsefrihet och skolstängningar.

27.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att förbinda sig att göra pandemivaccin och pandemibehandlingar till en global kollektiv nyttighet som är tillgänglig för alla.

28.  Europaparlamentet betonar att kontinuiteten i de grundläggande hälso- och sjukvårdstjänsterna, bland annat nutrition, behövs i insatsen mot och återhämtningen från covid-19. Parlamentet understryker att nutritionstjänster av hög kvalitet bör tillhandahållas som en del av primärvården, däribland förebyggande, bedömning, diagnos och behandling av alla former av undernäring. Parlamentet konstaterar att hälsopersonal i lokalsamhällen spelar en viktig roll som arbetstagare i det främsta ledet, och att de behöver stödjas, bland annat med utbildning.

29.  Europaparlamentet understryker att forskning och innovation har spelat en mycket viktig roll i den globala hanteringen av covid-19, genom framtagandet av brådskande nödvändiga behandlingar, vaccin och diagnostik. Parlamentet betonar att forsknings‑ och innovationsverksamhet behöver inriktas på verktyg som fungerar i miljöer med små resurser för att verkligen kunna användas globalt. Parlamentet betonar att liknande insatser behövs för att ta itu med befintliga forsknings- och produktluckor för att bekämpa andra epidemier, i synnerhet fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar som drabbar miljarder människor i hela världen men som erbjuder begränsade marknadsincitament för investeringar från den privata sektorn, och för att sätta stopp för beroendet av rika länder när det gäller deras forskning om sjukdomar som inte direkt påverkar dem. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att öka möjligheterna för transnationellt samarbete mellan forskare och uppmuntra utvecklingen av den mänskliga forskningspotentialen i partnerländer, med särskilt fokus på kvinnor.

30.  Europaparlamentet stöder WHO:s viktiga arbete och framhåller dess centrala roll som ledande och samordnande myndighet för hanteringen av covid-19, samtidigt som man konstaterar att WHO behöver reformeras, bland annat, men inte enbart, genom reformen av det internationella hälsoreglementet, efter hanteringen av den akuta krisen.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av brådskande åtgärder, ökad finansiering och bättre samordning av insatserna för hygienvanor och hygienmetoder som ett av de viktigaste försvaren för att förebygga, begränsa och behandla covid-19. Parlamentet understryker behovet av tillförlitlig försörjning av rent vatten för att hålla bostäder och skolor liksom hälso- och sjukvårdsinrättningar rena, och betonar betydelsen av tillgången till infrastruktur, tjänster och artiklar för vatten, sanitet och hygien som är säkra, eftersom de är mycket viktiga för att bygga upp resiliens mot framtida sjukdomsutbrott. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att avsevärt öka sin finansiering av vatten, sanitet och hygien som en del av sin covid-19-insats och att stärka den globala resiliensen mot framtida kriser.

32.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som samhällsledda organisationer och organisationer i det civila samhället spelar för att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster till de mest marginaliserade och missgynnade samhällena. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa politiskt, ekonomiskt och tekniskt stöd till organisationer i det civila samhället som tillhandahåller samhällsbaserade tjänster för att se till att de som inte kan ta sig till sjukvårdskliniker får tillgång till särskilt anpassade och lämpliga tjänster.

33.  Europaparlamentet betonar att en mer rättvis distribution av vacciner runt om i världen är avgörande för att effektivt bekämpa spridningen av covid-19 och dess mutationer. Parlamentet påminner också om att medicinsk utrustning för covid-19 bör vara ekonomiskt överkomlig, säker, effektiv, lätt att administrera och allmänt tillgänglig, och att den bör betraktas som en global allmän nyttighet.

Mänskliga rättigheter, samhällsstyrning och demokrati

34.  Europaparlamentet är bekymrat över att många regeringar sedan covid-19-krisens början har utnyttjat nödläget för att rättfärdiga begränsningar av demokratiska processer och det medborgerliga utrymmet, bland annat begränsningar av tillträde för humanitärt bistånd, och för att förtrycka minoriteter. Parlamentet fördömer i synnerhet censur och gripanden av och hot mot journalister, oppositionspersoner, vårdpersonal och andra personer för att de kritiserar regeringarna, bland annat deras krishantering. Parlamentet uppmärksammar mer allmänt de allt större negativa effekterna av covid-19 på alla mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatsprincipen, och efterlyser därför en förstärkning av biståndet, den politiska dialogen och stödet till det civila samhället samt institutionsuppbyggnad på alla dessa områden, med särskild fokus på människorättsförsvarare och aktivister i civilsamhället.

35.  Europaparlamentet noterar att forskning globalt visar att stigmatisering och diskriminering fortsätter att påverka personer som lever med hiv, särskilt nyckelpopulationer och utsatta grupper. Parlamentet påminner om Unaids slutsatser att även personer och grupper som förknippas med covid-19 har mött negativa uppfattningar och handlingar. Parlamentet betonar att utsatta och marginaliserade befolkningsgrupper fortsätter att stigmatiseras, bland annat genom att förknippas med hiv och covid-19, som exempelvis personer som lever i fattigdom, hemlösa, flyktingar, migranter, sexarbetare, droganvändare, homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexpersoner.

36.  Europaparlamentet understryker att konsekvenserna av en hälsopandemi i kombination med en global recession allvarligt kommer att undergräva utvecklingsländernas, och särskilt de minst utvecklade ländernas, förmåga att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om FN:s begäran om ett coronaviruskrispaket på 2,5 biljoner US‑dollar till utvecklingsländer som lider en aldrig tidigare skådad ekonomisk skada till följd av covid-19-krisen. Parlamentet efterlyser långtgående politiska insatser på grundval av den centrala principen i Agenda 2030 om att ingen ska lämnas på efterkälken.

37.  Europaparlamentet understryker att undantagstillstånd har negativa effekter på de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och därför alltid måste tidsbegränsas, vederbörligen motiveras genom demokratiska och rättsliga förfaranden, stå i proportion till nödläget och respektera den konstitutionella ordningen och internationell människorättslagstiftning. Parlamentet insisterar på att hälsonödlägen aldrig ska användas som förevändning för att undergräva rättsstatsprincipen, demokratiska institutioner, demokratisk ansvarsskyldighet eller rättslig kontroll.

38.  Europaparlamentet är bekymrat över de våldsamma attackerna på humanitär och medicinsk personal och på humanitära och medicinska anläggningar, samt över byråkratiska hinder såsom otydliga, föränderliga tillträdeskrav eller begränsningar av antalet personal och fordon i partnerländer. Parlamentet understryker hur viktigt det är att man fortsätter att ta upp dessa attacker och hinder på både diplomatisk och politisk nivå.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja parlament eftersom de fortsätter att spela en aktiv roll i granskningen av statliga åtgärder för att begränsa covid-19-pandemin och i bedömningen av folkhälsoåtgärders konsekvenser för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att hälso- och sjukvårdssektorn i många länder är korruptionsbenägen och att ansvarsskyldigheten och tillsynen behöver stärkas.

40.  Europaparlamentet framhåller de särskilt allvarliga konsekvenserna av nedstängningarna i samband med covid-19 och de negativa bieffekter som kvinnor, flickor och barn har drabbats av, särskilt ökningen av könsrelaterat våld, inklusive kvinnlig könsstympning, det ökade antalet barnäktenskap, tidiga och oönskade graviditeter och begränsad tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, inbegripet tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, men även kvinnors exponering för covid-19 på grund av att kvinnor utgör en oproportionerligt hög andel av den globala hälso- och sjukvårdspersonalen. Parlamentet konstaterar att kvinnor i många partnerländer är anställda inom kvinnodominerade sektorer, såsom konfektionsindustrin, som har drabbats hårt. Parlamentet betonar att instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen behöver stimulera kvinnors möjligheter till sysselsättning efter krisen. Parlamentet efterlyser åtgärder för att uppväga den oproportionerliga omsorgsbörda som kvinnor bär och eventuella försämringar när det gäller säkerhet, hälsa, frigörelse, ekonomiskt oberoende och egenmakt samt utbildning, genom särskilda program såsom Spotlight-initiativet och den tredje handlingsplanen för jämställdhet, och genom att omorientera det europeiska stödet. Parlamentet begär större insatser för att bättre förebygga och ta itu med våld i hemmet. Parlamentet begär att kvinnor ska involveras på ett meningsfullt sätt i beslut som påverkar deras hälsa och arbetsliv. Parlamentet understryker behovet av att integrera ett jämställdhetsperspektiv i EU:s hantering av covid-19, verka för inkluderande beslutsfattande organ och samla in köns- och åldersuppdelade uppgifter för jämställdhetsanalys.

41.  Europaparlamentet påminner om att de ekonomiska och sociala effekterna av pandemin drabbar kvinnor oproportionerligt hårt och riskerar att rasera årtionden av framsteg för jämställdhet och kvinnors egenmakt. För att ta itu med denna utmaning och säkerställa en hållbar återhämtning uppmanar parlamentet eftertryckligen EU och dess medlemsstater att öka det externa stödet till insatser som syftar till att stärka kvinnors röst och deltagande i beslutsfattandet, förbättra utbildning för kvinnor, undanröja diskriminering när det gäller tillgång till kredit och verkställa lagar mot könsrelaterat våld.

Skuldbetalningar och sunda budgetar

42.  Europaparlamentet välkomnar det tillfälliga uppskov av skuldbetalningar för de fattigaste länderna som G20 har tillkännagivit, och ansluter sig till uppmaningen till privata fordringsägare och statsägda affärsbanker att följa detta exempel. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ett fullständigt genomförande av G20:s initiativ om uppskov av skuldavbetalningar och G20:s nya gemensamma ram för skuldhantering utöver initiativet om uppskov av skuldavbetalningar. Parlamentet understryker att omfattningen av den ekonomiska och sociala krisen i utvecklingsländerna kräver mer djupgående och långtgående åtgärder och uppmuntrar kommissionen att stödja internationella insatser i detta avseende. Parlamentet anser att den ränta som sparas in tack vare detta uppskov i stället bör investeras i hälso- och sjukvårdssektorn, som ofta är kraftigt underfinansierad i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen och medlemsstaterna att även stödja initiativ på internationell nivå som föreslår flexibla mekanismer för skuldminskning med koppling till inrättandet av motpartsmedel i lokal valuta för att främja investeringar som syftar till att uppnå målen för hållbar utveckling.

43.  Europaparlamentet påpekar att många utvecklingsländer redan före pandemin hade betydande skuldnivåer, vilket förhindrade adekvata investeringar i krisförebyggande, hälso- och sjukvårdssystem och socialt skydd. Parlamentet understryker att en hållbar skuldsättning i partnerländerna behöver tas upp som en prioriterad fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta nya initiativ för att ta itu med problemen med olagliga finansiella flöden, skatteundandragande och skattebedrägerier i syfte att förbättra utvecklingsländernas skattebaser. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU i detta avseende att säkerställa att dess handel, dubbelbeskattning och investeringsavtal är förenliga med målet att AVS-länderna ska mobilisera inhemska resurser, och omsätts i konkreta och hållbara utvecklingsresultat, i linje med principen om en konsekvent politik för utveckling såsom denna fastställs i artikel 208 i Lissabonavtalet. Parlamentet efterlyser mer allmänt ett inrättande av ett globalt skatteorgan på FN-nivå som ska hjälpa till att samordna skattepolitiken. Parlamentet begär dessutom att budgetstödet ska inriktas på grundläggande samhällstjänster, särskilt tillgång till grundläggande hälso‑ och sjukvårds-, vatten- och sanitetstjänster, och resiliens.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att planera mer stöd till de mest sårbara länderna för att hantera covid‑19-pandemin och ge tillgång till hälso- och sjukvård utan att bortse från befintliga utmaningar såsom extrem fattigdom, säkerhet, tillgång till utbildning och arbetstillfällen av god kvalitet, demokrati, lika möjligheter och klimatförändringar.

45.  Europaparlamentet betonar att det minskade inflödet av remitteringar i utvecklingsländerna kommer att försämra levnadsvillkoren för de hushåll som förlitar sig på denna inkomstkälla för att finansiera konsumtionen av varor och tjänster såsom livsmedel, hälso- och sjukvård samt utbildning. Parlamentet uppmanar därför med kraft EU och givarsamfundet att vidta beslutsamma åtgärder för att uppfylla sitt löfte om att bidra till att minska kostnaderna för remitteringsavgifter till nära noll, och åtminstone till 3 %, i enlighet med mål 10 för hållbar utveckling.

Utbildning och digitalisering

46.  Europaparlamentet understryker att covid-19-pandemin har lett till att ett rekordhögt antal elever missar månader av undervisning, vilket är ett stort bakslag för insatserna inom utbildningssektorn, särskilt när det gäller kvinnors, flickors och fördrivna personers utbildning. Parlamentet uppmanar med kraft regeringar att stänga skolor endast som en sista utväg i kampen mot pandemin. Parlamentet stöder kontinuiteten i och prioriteringen av investeringar i utbildning i krissituationer och andra humanitära miljöer. Parlamentet begär att utbildning ska förbli en utgiftsprioritet för EU:s utvecklingspolitik och att vederbörlig hänsyn tas till skolornas sociala och kulturella funktion. Parlamentet uppmanar med kraft regeringarna att i detta sammanhang prioritera stöd till de mest marginaliserade barnen och deras familjer, eftersom ekonomiska och sociala ojämlikheter är djupt kopplade till att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och dåliga resultat från tidig barndom, vilket äventyrar anställbarhetsutsikterna i vuxenlivet. Parlamentet betonar att de mest utsatta barnen, särskilt de som har en funktionsnedsättning och som bor i konfliktdrabbade områden, är de som har drabbats hårdast av denna pandemi. Parlamentet rekommenderar att EU stöder Unicefs insatser och att EU:s medlemsstater delar med sig av sina strategier för att hålla igång undervisning även i kristider, och uppmanar EU och dess medlemsstater att utnyttja potentialen i distansundervisning (appar offline, radio, tv, trycksaker) och digitalt lärande i sina internationella stödprogram så att inget barn står utan utbildning. Parlamentet stöder därför öppen, säker och överkomlig tillgång till internet (inbegripet mobildata) och lika tillgång till samt användning och utveckling av digital teknik för att överbrygga digitala klyftor, däribland digitala köns- och åldersklyftor, och insatser för att inkludera dem som missgynnas eller marginaliseras av den digitala omställningen.

47.  Europaparlamentet begär att kultur till följd av sitt inneboende värde ska beaktas som den hållbara utvecklingens fjärde fristående och övergripande pelare, tillsammans med sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner. Parlamentet uppmanar EU att integrera kulturell hållbarhet på alla nivåer av utvecklingssamarbetet och att systematiskt inkludera den kulturella dimensionen i förhandlingarna om associeringsavtal samt i alla externa relationer och utrikespolitiska instrument.

48.  Europaparlamentet betonar betydelsen av livslångt lärande och omskolning, även på lång sikt efter covid-19-pandemin, eftersom det inte bara kommer att vara allmän praxis utan också ett nödvändigt krav för arbetande medborgare, med tanke på hur snabbt tekniken utvecklas.

49.  Europaparlamentet understryker att behovet av att stödja och lyfta fram lärare, som spelar en avgörande roll i utbildning och för att bygga upp ett aktivt medborgarskap, har förtydligats ytterligare av pandemin. Parlamentet betonar vikten av att investera i lärarutbildningar för att på ett adekvat sätt förbereda lärare för nya lärandemodeller, såsom e-lärande och blandat lärande, som ett krav för att säkerställa fortsatt utbildning när det personliga lärandet äventyras.

50.  Europaparlamentet betonar oberoende mediers roll i främjandet av kulturell mångfald och interkulturell kompetens, och behovet av att stärka sådana medier i egenskap av källor till trovärdig information, särskilt i tider av kris och osäkerhet.

51.  Europaparlamentet uppmärksammar det höga pris som pandemin har kostat den kulturella och den kreativa sektorn, världsarvsplatser, immateriella kulturarv och kulturarvsturismen runt om i världen, särskilt i de minst utvecklade länderna, där dessa sektorer är särskilt sårbara. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ge ekonomiskt bistånd till dessa sektorer inom ramen för utvecklingssamarbete, genom särskilt avsatta medel med tematiska och geografiska prioriteringar, samt tekniskt stöd, bland annat initiativ för digitalt stöd för att mildra de negativa effekterna av nedstängningsåtgärderna, och att utnyttja synergieffekter mellan å ena sidan lokala förvaltningar, kulturorganisationer och icke-statliga organisationer och å andra sidan EU:s delegationer och medlemsstaternas kulturinstituts utländska filialer.

52.  Europaparlamentet påminner om att utbildningsandelen i det totala utvecklingsbiståndet har minskat stadigt det senaste årtiondet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera 10 % av sitt officiella utvecklingsstöd i utbildning senast 2024 och 15 % senast 2030, däribland investeringar i digital utbildning, infrastruktur och konnektivitet, för att hantera den digitala klyfta som förvärrar de socioekonomiska nackdelarna.

Resiliens

53.  Europaparlamentet understryker vikten av att utbyta bästa praxis med och bistå partnerländerna, (inbegripet kapacitetsuppbyggnad i deras lokala och regionala förvaltningar) och att utbyta bästa praxis med och bistå organisationer i det lokala civilsamhället för att identifiera sårbarheter, bygga upp mekanismer för krisförebyggande och krishantering samt skydda kritisk infrastruktur för att bättre kunna hantera framtida systemchocker av alla slag. Parlamentet understryker dessutom att en One Health-modell behöver antas på alla nivåer, från central förvaltning ner till samhällsnivå, för att förebygga eller bekämpa zoonoser.

54.  Europaparlamentet är oroat över att extrema väderförhållanden till följd av klimatförändringarna kommer att förvärra svårigheterna i samband med covid-19-krisen, så att ekonomier, staters förmåga att fungera och tillhandahållandet av humanitärt bistånd sätts under ännu större press. Parlamentet kräver därför att återhämtningsstrategin ska eftersträva målen i Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar. Parlamentet anser dessutom att ekonomiska stimulansåtgärder bör bana väg för en koldioxidfri och klimattålig framtid, och efterlyser stöd till bevarandet av frösorter inom ramen för det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk, i syfte att hjälpa samhällen att återinföra sorter efter katastrofer till följd av klimatförändringar.

55.  Europaparlamentet anser att pandemin utgör en möjlighet att bygga upp något bättre och att EU:s humanitära politik och utvecklingspolitik bör stödja detta mål i partnerländerna. Parlamentet betonar särskilt behovet av att stödja utvecklingsländer för att få till stånd framsteg i den digitala ekonomin på områden som hälsa, utbildning och andra offentliga tjänster. Parlamentet välkomnar lanseringen av plattformen för digitalisering för utveckling (D4D) i december 2020, och uppmuntrar EU att investera mer i digitaliseringsansträngningar i partnerländerna, bland annat genom att fungera som hävstång för investeringar från den privata sektorn.

56.  Europaparlamentet påminner om att resiliens i slutändan handlar om både allmän beredskap och en förmåga att anpassa sig till nya förhållanden. Parlamentet påminner i detta hänseende om att samhällen som genomför sina egna lösningar som är särskilt anpassade till deras specifika sammanhang är mer engagerade under hela återhämtningsprocessen, och i slutändan får till stånd en starkare återuppbyggnad. Parlamentet betonar att om vi övervinner denna kris i en anda av solidaritet med våra partner så kommer EU:s relationer med utvecklingsländerna att bli starkare och mer resilienta.

57.  Europaparlamentet påminner om att investeringar från den privata sektorn kan spela en viktig roll för den ekonomiska återhämtningen och uppnåendet av målen för hållbar utveckling, mot bakgrund av de ökade behoven till följd av pandemin. Parlamentet begär att den privata sektorns och blandfinansieringens roll ska utforskas ytterligare som en del av åtgärderna för återhämtning och resiliensuppbyggnad.

58.  Europaparlamentet påpekar att pandemier ofta är av zoonotiskt ursprung, Parlamentet understryker därför behovet av att stödja utbildningsprogram om farorna med jakt på och handel med vilda djur samt striktare skydd och återställande av ekosystem och livsmiljöer, och att ta itu med de utmaningar som följer av industriellt jordbruk. Parlamentet uppmanar till ett ökat stöd till partnerländerna i deras kamp mot tjuvjakt och handel med vilda djur, särskilt genom att lokalsamhällen involveras i naturskydd. Parlamentet anser att mer EU-medel behöver beviljas för föregripande forskning om kopplingarna mellan människors hälsa, djurhälsa och ekosystem för att öka beredskapen att ingripa vid framtida hälsokriser till följd av virusmutationer av zoonotiskt ursprung.

59.  Europaparlamentet anser att resiliens mot framtida folkhälsokriser även måste bygga på forskning om sjukdomar som orsakar regelbundna dödliga utbrott i utvecklingsländer. Parlamentet beklagar att det för närvarande inte finns tillräcklig forskning om framtagande av vacciner som effektivt förhindrar sjukdomar som återkommer i utvecklingsländer, såsom malaria och zika. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att finansiera mer forskning för att ta fram vacciner som förhindrar framtida utbrott av sådana sjukdomar.

60.  Europaparlamentet påpekar att även i kristider måste produktion och distribution av livsmedel vara en absolut prioritet. Parlamentet anser att beroendet av externa källor för livsmedel, växter, utsäde och gödningsmedel bör minskas, samtidigt som lokal och diversifierad jordbruksproduktion bör utökas. Parlamentet välkomnar i detta hänseende EU:s stöd till agroekologi, som behöver stärkas ytterligare. Parlamentet efterlyser stöd för att utbyta kunskap om nya, gamla och mer motståndskraftiga agroekologiska frön.

61.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingsländer historiskt sett är mer utsatta för externa chocker på grund av smala exportbaser och mindre diversifierade ekonomier. Parlamentet betonar därför att en av de viktigaste utmaningarna för utvecklingsländerna är att klättra upp i den globala värdekedjan med hjälp av ekonomisk diversifiering och att ställa om från en exportinriktad produktionsmodell till en utveckling som är baserad på inhemska och regionala marknader. Parlamentet betonar i detta hänseende den avgörande roll som det regionala ekonomiska samarbetet, den inhemska industripolitiken och främjandet av investeringar spelar för att öka den nationella och regionala autonomin i produktionen av nödvändiga varor och tjänster. Parlamentet anser mot bakgrund av detta att det är mycket viktigt att utnyttja finansierings- och företagsmetoder för att främja integreringen av hållbarhetsstandarder i hela investeringskedjan. Parlamentet upprepar att obligatorisk tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om mänskliga rättigheter och miljön är en nödvändig förutsättning för att man ska kunna förebygga och mildra framtida kriser och säkerställa hållbara värdekedjor.

62.  Europaparlamentet understryker att investeringar i återhämtningsåtgärder behöver vara ansvarsfulla, i linje med CFS fakultativa riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar mot bakgrund av den nationella livsmedelstryggheten och med dess principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruk och livsmedelssystem, för att mildra klimatförändringarna och göra utsatta befolkningsgrupper mer resilienta.

63.  Europaparlamentet uppmanar EU att på ett bättre sätt integrera barns rättigheter i kampen mot klimatförändringarna och i insatserna för att främja resiliens och katastrofberedskap direkt i sociala sektorer såsom utbildning, hälsa, vatten, sanitet och hygien, nutrition, socialt skydd och skydd av barn.

Kopplingen mellan humanitärt bistånd, utveckling och fred

64.  Europaparlamentet understryker att genomförandet av kopplingen mellan humanitärt bistånd, utveckling och fred måste prioriteras i programplaneringen inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen i sårbara länder. Parlamentet uppmanar kommissionens GD Europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder (Echo), GD Internationella partnerskap och GD Grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar att genomföra kompletterande program som är anpassade till lokala förhållanden och lokala möjligheter, när så är möjligt, för att ömsesidigt förstärka de olika aspekterna av kopplingen.

65.  Europaparlamentet understryker behovet av att arbeta tillsammans med lokalsamhällen och det civila samhällets organisationer i utformningen och genomförandet av insatserna i samband med covid-19-krisen. Parlamentet betonar Europeiska solidaritetskårens roll när det gäller att på plats stödja det civila samhällets organisationer som tillhandahåller stöd till behövande människor.

66.  Europaparlamentet begär att lokalsamhällen ska ges större egenmakt och möjlighet att delta i humanitära insatser och utvecklingsåtgärder, tillsammans med lokala civilsamhällesorganisationer, bland annat kyrkor, religiösa organisationer och andra lokala företrädare.

o
o   o

67.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, regeringarna och parlamenten i länderna i Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare och Världshälsoorganisationen.

(1) EUT C 355, 20.10.2017, s. 2. (2) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.