Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2019/2850(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0365/2021

Ingivna texter :

B9-0365/2021

Debatter :

PV 23/06/2021 - 25
CRE 23/06/2021 - 25

Omröstningar :

PV 24/06/2021 - 11
PV 24/06/2021 - 18

Antagna texter :

P9_TA(2021)0315

Antagna texter
PDF 186kWORD 61k
Torsdagen den 24 juni 2021 - Bryssel
25-årsdagen för den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD25) (toppmötet i Nairobi)
P9_TA(2021)0315B9-0365/2021

Europaparlamentets resolution av den 24 juni 2021 om 25-årsdagen för den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD25) (toppmötet i Nairobi) (2019/2850(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av 1994 års internationella konferens om befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo 1994, dess handlingsprogram samt resultaten från dess översynskonferenser,

–  med beaktande av princip 1 i ICPD-handlingsprogrammet, enligt vilken var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet,

–  med beaktande av uttalandet av den 1 november 2019 från toppmötet i Nairobi om ICPD25: Accelerating the Promise, och av de nationella åtaganden och partneråtaganden samt gemensamma insatser som tillkännagavs vid toppmötet i Nairobi,

–  med beaktande av handlingsplanen från Peking och resultaten från dess översynskonferenser,

–  med beaktande av åtagandeförklaringen från Ottawa, som antogs vid den sjunde internationella parlamentarikerkonferensen om genomförandet av ICPD, som ägde rum den 22 och 23 oktober 2018 i Ottawa (Kanada),

–  med beaktande av rapporten av den 5 oktober 1999 från FN:s generalsekreterare om den tjugoförsta extra sessionen i FN:s generalförsamling om en övergripande översyn och utvärdering av genomförandet av IPCD-handlingsprogrammet (femårsöversyn av framstegen med genomförandet av handlingsprogrammet),

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare om åtgärdsramen för uppföljningen av handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling efter 2014 (ICPD beyond 2014 Global Report),

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling, antagen i september 2015, som trädde i kraft den 1 januari 2016, i synnerhet dess mål 3 och 5 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av FN:s världstoppmöte om humanitära frågor som hölls i Istanbul den 23–24 maj 2016, och av den efterföljande rapporten från FN:s generalsekreterare (A/70/709), särskilt agendan för mänskligheten,

–  med beaktande av sin resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna (SWD(2015)0182) – Jämställdhet och kvinnors egenmakt: förändring av flickors och kvinnors liv med hjälp av EU:s yttre förbindelser 2016–2020(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2018 om de nästa stegen mot en extern EU-strategi för bekämpning av tidiga äktenskap och tvångsäktenskap(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(3),

–  med beaktade av sin resolution av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2021 om framtida utmaningar för kvinnors rättigheter i Europa: mer än 25 år sedan Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking(5),

–  med beaktande av FN:s befolkningsfonds (UNFPA) rapport om världens befolkningssituation 2019 Unfinished Business: the pursuit of rights and choices for all,

–  med beaktande av Euromapping-rapporten 2018 Accountability Guide for Reproductive, Maternal, New Born and Child Health and Family Planning,

–  med beaktande av 2017, 2018 och 2019 års Contraception Atlas som rangordnar tillgången till preventivmedel i Europa efter land och lyfter fram ojämlikheter i hela Europa samt det faktum att det icke tillgodosedda behovet av preventivmedel i vissa delar av Europa till stor del har gått obemärkt förbi,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2018 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2017 och Europeiska unionens politik på området(6),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av rådet den 7 mars 2011(7),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet,

–  med beaktande av EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet 2021-2025, som offentliggjordes den 25 november 2020 av kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (JOIN(2020)0017),

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid, som antogs i maj 2017,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om 25-årsdagen för den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD25) (toppmötet i Nairobi) (O-000020/2021 – B9‑0018/2021 och O-000021/2021 – B9‑0019/2021),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, och av följande skäl:

A.  År 2019 var det 25 år sedan den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) hölls i Kairo då ICPD-handlingsprogrammet antogs av 179 regeringar, med ett globalt åtagande för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, i enlighet med handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet i sig, och med det konsoliderade samförståndet att sätta individuella rättigheter och välbefinnande i centrum för agendan för reproduktiv hälsa och demografisk planering.

B.  I handlingsprogrammet togs familjeplanering upp i förbindelse med omfattande reproduktiv hälso- och sjukvård, och regeringarna uppmanades att ge tillgång till sådana tjänster som mödravård före och efter förlossningen, säker förlossning, infertilitetsbehandling, säkra aborter där det är lagligt, hantering av konsekvenserna av osäkra aborter och behandling av infektioner i fortplantningsorganen och sexuellt överförbara infektioner, bröstcancer och cancer i fortplantningsorganen samt tillgång till information, utbildning och rådgivning om sexualitet, reproduktiv hälsa och ansvarsfullt föräldraskap, samtidigt som det alltid medges att förebyggande av könsrelaterat våld och andra skadliga sedvänjor bör vara en integrerad del av primärvården.

C.  Sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet mödra- och spädbarnsdödlighet och hiv, ingår i mål 3 för hållbar utveckling, och könsrelaterat våld och skadliga sedvänjor ingår i mål 5 för hållbar utveckling.

D.  I målen för hållbar utveckling krävs också att man får till stånd ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem, särskilt genom att säkerställa tillgången till grundläggande hälso- och sjukvård av hög kvalitet och säkra, effektiva läkemedel och vacciner till överkomliga priser för alla. Att säkerställa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och kvinnors rättigheter samt friheten att bestämma över sin egen kropp och sitt liv är en viktig förutsättning för att de övriga målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås.

E.  25-årsdagen var ett tillfälle för regeringar och andra aktörer runt om i världen att återigen visa sitt engagemang för agendan för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, då dessa fortfarande förvägras i många länder. ICPD är ett universellt dokument, som måste genomföras både inom och utanför EU.

F.  Världens befolkning har aldrig ökat så snabbt som nu, och med nuvarande takt kommer den att fördubblas på bara 35 år.

G.  Den demografiska utvecklingen kommer att i grunden forma de framtida utvecklingsmöjligheterna. Främjandet av jämställdhet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt hållbara familjestorlekar går hand i hand.

H.  För att en sådan kraftig befolkningstillväxt ska kunna åtföljas av hållbar tillväxt och utveckling måste kvinnorna själva ha full kontroll över sina kroppar, sin hälsa och sin fertilitet och kunna definiera sin roll i samhället.

I.  Den ökande tillgången på preventivmedel och nya preventivmetoder har spelat en avgörande roll när kvinnor planerar sina graviditeter och således alla andra aspekter av sina liv.

J.  Innovation inom moderna preventivmetoder har gjort användningen av dem smidigare och minskat deras biverkningar. Det finns dock fortfarande betydande biverkningar och forskningen på området bör prioritera en minskning av dem.

K.  År 2015 gav 94 % av regeringarna stöd till familjeplanering.

L.  Mellan 1970 och 2015 ökade andelen kvinnor i parförhållande som uppgav att de använder preventivmedel globalt från 36 % till 64 %.

M.  Tillgång till reproduktiv hälso- och sjukvård är avgörande för att kvinnor ska kunna åtnjuta sina reproduktiva rättigheter. Tillgång innebär inte bara att resurser och tjänster finns tillgängliga, utan också att sociala, ekonomiska, rättsliga och andra hinder undanröjs, inklusive ideologiska hinder.

N.  I de flesta utvecklingsländerna är tillgången till nödvändig sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård (inklusive omfattande sexundervisning, familjeplanering, moderna preventivmedel, tillgång till säkra och lagliga aborter, lämplig mödravård före och efter förlossningen, stöd vid förlossningen) i dag i allmänhet lägst bland den fattigaste femtedelen av hushållen och högst bland den rikaste femtedelen av hushållen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) ville minst 214 miljoner kvinnor 2018 förhindra eller skjuta upp en graviditet, men hade inte tillgång till moderna preventivmetoder.

O.  Tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter varierar också kraftigt inom och mellan EU:s medlemsstater, och är svårast för människor som befinner sig i de mest utsatta situationerna. Analysen av länderna i 2019 års Contraception Atlas visar att mer behöver göras för att förbättra tillgången till information och preventivmedel, så att människorna har möjlighet att bestämma över sin reproduktion.

P.  I vissa länder finns det ett rättsligt krav på tillstånd från tredje part för att kvinnor eller tonåringar ska få tillgång till hälso- och sjukvård, och i vissa länder är samkönade relationer straffbelagda. Detta begränsar behövande människors tillgång till den information eller de tjänster som krävs.

Q.  Utvecklingsregionernas familjeplaneringsprogram tillgodosåg cirka 40 % av efterfrågan 1970 och tillgodoser i dagsläget cirka 77 % av efterfrågan. Under tre fjärdedelar av tiden tar familjeplaneringstjänsternas lager av vissa preventivmedel slut.

R.  Enligt Unescos internationella tekniska vägledning om sexualundervisning kan läroplansbaserade program med omfattande sexualundervisning (International Technical Guidance on Sexuality Education) ge barn och ungdomar möjlighet att utveckla adekvata kunskaper, en lämplig attityd och relevanta färdigheter, däribland respekt för de mänskliga rättigheterna, jämställdhet och mångfald, vilket bidrar till säkra, hälsosamma och respektfulla relationer. Sådan utbildning stärker barn och ungdomar eftersom den tillhandahåller evidensbaserad och åldersanpassad information om sexualitet, tar upp frågor om sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet men inte begränsat till: sexuell och reproduktiv anatomi och fysiologi, pubertet och menstruation, reproduktion, moderna preventivmedel, graviditet och förlossning, sexuellt överförbara infektioner, inklusive hiv och aids, samt skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap liksom kvinnlig könsstympning. De flesta tonåringar runt om i världen har inte tillgång till omfattande sexualundervisning.

S.  I handlingsprogrammet från 1994 uppmanades länderna att före 2000 halvera mödradödligheten jämfört med 1990 års nivå, och att halvera den ytterligare en gång före 2015, vilket skulle innebära en minskning av mödradödligheten med 75 %. Även om mödradödligheten globalt sett har minskat med omkring 44 % sedan 1995 och framsteg har gjorts i alla delar av världen, är tonårsgraviditeter fortfarande en stor bidragande faktor till mödradödlighet och sjuklighet, med omkring 70 000 tonårsflickor som årligen dör i samband med graviditet eller av förlossningsrelaterade skador, och mödradödligheten är fortfarande allra störst i områden med knappa resurser eller är en följd av intersektionell diskriminering. Mödradödligheten till följd av osäkra aborter, och mödradödligheten generellt sett, minskar när rättsliga begränsningar av tillgång till lagliga aborter tas bort.

T.  Kvinnor utan tillgång till tjänster såsom mödravård före förlossningen, stöd vid förlossningen och akut förlossningsvård löper större risk att drabbas av funktionsnedsättande hälsoeffekter. Trots att utvecklingsländerna står för 92 % av mödra- och spädbarnsdödligheten i världen, förfogar de endast över 42 % av världens medicinska personal, barnmorskor och vårdpersonal.

U.  Mer än 500 kvinnor och flickor dör varje dag till följd av en akut situation i samband med en graviditet eller förlossning, eftersom det saknas utbildad förlossningspersonal eller förlossningsvård eller på grund av osäkra aborter.

V.  Av alla aborter runt om i världen är endast 55 % säkra. Det innebär att omkring 25 miljoner osäkra aborter bedöms ha ägt rum varje år mellan 2010 och 2014 enligt WHO. Aborter är fortfarande helt olagliga i 26 länder, och abort på begäran är endast lagligt i 67 länder med varierande gestationsåldersgränser mellan länderna. Det har konstaterats ett oroande bakslag mot kvinnors rätt till sin egen kropp runt om i världen, i både utvecklingsländer och utvecklade länder, inklusive flera EU-medlemsstater.

W.  Var tredje kvinna i världen utsätts någon gång i livet för fysiskt eller sexuellt våld. Mer än 200 miljoner flickor och kvinnor har enligt FN tvingats genomgå kvinnlig könsstympning.

X.  Man uppskattar att 650 miljoner kvinnor var barn när de ingick äktenskap och att nio av tio födslar bland flickor under 18 år sker inom äktenskap. Enligt Unicef omfattar de negativa effekterna av barnäktenskap bland annat följande: separation från familj och vänner, ingen möjlighet att interagera med jämnåriga och delta i samhällsaktiviteter, minskade möjligheter till utbildning, sexuella övergrepp samt allvarliga hälsorisker såsom tidiga graviditeter, sexuellt överförbara infektioner och, allt oftare, hiv/aids. Barnäktenskap kan även leda till tvångsarbete, slaveri och prostitution.

Y.  Tvångsäktenskap är en av de vanligaste orsakerna till könsrelaterad förföljelse, vilket många kvinnor uppger när de söker asyl. Ett antal hinder kvarstår för att tvångsäktenskap ska erkännas som ett skäl att bevilja internationellt skydd, trots att det utgör en form av könsrelaterad förföljelse och en allvarlig och systematisk kränkning av de grundläggande rättigheterna, som leder till omänsklig och förnedrande behandling och kan utgöra tortyr.

Z.  Hbtqi-personer fortsätter att utsättas för diskriminering och våld både inom och utanför EU, och vissa länder har fortfarande lagar som kriminaliserar samkönade relationer.

AA.  Spotlight-initiativet förenar EU och FN i kampen mot sexuellt våld runt om i världen och är ett viktigt verktyg för att bekämpa sexuellt våld och skadliga sedvänjor, såsom kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap.

AB.  Finansieringsprioriteringarna vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har varit ojämna – offentligt finansierade hälso- och sjukvårdstjänster erbjuder i allmänhet viss familjeplanering samt hälso- och sjukvård för mödrar, nyfödda och barn, och hiv/aids-tjänster får stor uppmärksamhet från givare, medan tjänster för behandling av sexuellt våld, gynekologisk cancer och infertilitet eller säkra aborter tyvärr har underfinansierats.

AC.  Sedan 2015 har man inom ramen för den globala finansieringsmekanismen försökt få nationella regeringar att öka sina utgifter i linje med målen för hållbar utveckling på hälsoområdet. Återinrättandet och utvidgningen av den så kallade munkavleregeln har haft en mycket negativ inverkan på kvinnors och flickors tillgång till omfattande hälso- och sjukvård, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

AD.  Många utvecklingsländer har åtagit sig att genomföra handlingsprogrammet genom att anpassa nationella målsättningar och budgetar till programmet, men de flesta av dem är fortfarande beroende av givarstöd, vilket äventyrar stabiliteten i de nationella programmen.

AE.  För att de tjänster som behövs ska kunna tillhandahållas fortlöpande är det mycket viktigt att finansieringen av sexuell och reproduktiv hälsa är stabil och förutsägbar.

AF.  En global övervaknings- och utvärderingsmekanism är oumbärlig när det gäller att undersöka om regeringar fullgör sina åtaganden enligt handlingsprogrammet och från toppmötet i Nairobi under nästa period, och för att se till att de hälsorelaterade målen om hållbar utveckling uppnås senast 2030.

AG.  Det europeiska samförståndet om utveckling omfattar jämställdhet och mänskliga rättigheter för kvinnor och flickor samt deras egenmakt och skydd som centrala principer och prioriteringar inom alla områden för EU:s yttre åtgärder. I samförståndet betonades också att alla människor måste ges tillgång till omfattande information och utbildning avseende sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet omfattande sexualundervisning och hälso- och sjukvårdstjänster, av god kvalitet och till överkomliga priser, och man upprepade åtagandet att använda minst 20 % av EU:s bistånd till social delaktighet och mänsklig utveckling.

AH.  Genomförandet av EU:s andra handlingsplan för jämställdhet var ett utmärkt tillfälle att kanalisera ytterligare medel till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inom pelaren för fysisk och psykisk integritet.

AI.  År 2020 uppmärksammades 25-årsdagen för handlingsplanen från Peking. ICPD och handlingsplanen från Peking bör kopplas samman för att uppnå jämställdhet samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla.

AJ.  FN:s Women Generation Equality Forum i Mexico City och Paris 2020 skulle ha kunnat vara ett tillfälle för brådskande åtgärder och ansvarsskyldighet för jämställdhet, men forumet sköts upp till följd av covid-19-pandemins utbrott.

ICPD-handlingsprogrammet – sedan 1994

1.  Europaparlamentet lovordar de framsteg som hittills har gjorts på specifika områden, t.ex. att tillgången till preventivmedel har ökat, vilket har gjort att kvinnor fått större kontroll över sin fertilitet, och att mödra- och spädbarnsdödligheten har minskat. Parlamentet konstaterar dock att nationella regeringar och internationella organisationer måste intensifiera sina insatser betydligt, särskilt när det gäller innovation, samordning och att säkerställa tillgång, om man ska kunna uppnå programmets mål och skapa förutsättningar som främjar välbefinnande, egenmakt och självförverkligande för hälften av världens befolkning.

2.  Europaparlamentet välkomnar och stöder Nairobiuttalandet om ΙCPD+25: Accelerating the Promise, dess uppmaning att intensifiera ansträngningarna för att fullt ut, effektivt och snabbare genomföra och finansiera ICPD-handlingsprogrammet, och dess mål att skapa allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inom ramen för det allmänna hälso- och sjukvårdssystemet.

3.  Europaparlamentet välkomnar det mål som man enades om vid Nairobi-toppmötet om att mobilisera den politiska vilja och de ekonomiska åtaganden som så brådskande behövs för att slutgiltigt helt kunna tillgodose behovet av information om och tjänster för familjeplanering och stoppa all mödradödlighet som kan förebyggas, allt könsrelaterat våld och alla skadliga sedvänjor mot kvinnor och flickor. Parlamentet välkomnar de konkreta åtaganden – både ekonomiska och politiska – som gjorts av regeringar, givare, företag, icke-statliga organisationer, det civila samhället och andra aktörer för att stödja arbetet med ”de tre nollvisionerna” och bidra till att säkerställa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla senast 2030. Parlamentet välkomnar i synnerhet EU:s åtagande att inom ramen för det AVS-interna programmets årliga handlingsprogram 2018 avsätta 29 miljoner euro för att främja tonårsflickors hälsa och sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, och efterlyser ett fortsatt finansiellt och politiskt engagemang från EU:s sida för dessa frågor, både inom och utanför EU.

4.  Europaparlamentet bekräftar att en rättighetsbaserad strategi som sätter människan i centrum måste vara central i all demografisk politik och alla system för hälso- och sjukvård, utbildning och socialt skydd som syftar till att låta kvinnor själva bestämma sin roll i samhället och som respekterar deras värdighet och mänskliga rättigheter, och att kvinnor ska ha rätt att bestämma om, när och hur ofta de ska vara gravida. I detta sammanhang välkomnas särskilt att marginaliserade grupper, ungdomar och aktörer inom det civila samhället fick komma till tals och spela en viktig roll på toppmötet i Nairobi och att dessa aktörer kunde tala direkt med statsöverhuvuden och politiska beslutsfattare om hur alla människors rättigheter kan förverkligas och deras hälsa främjas.

5.  Europaparlamentet upprepar att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är förankrade i de mänskliga rättigheterna, utgör väsentliga delar av människans värdighet och är nödvändiga för att uppnå jämställdhet. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att erkänna kvinnors och flickors rätt till fysisk integritet och självständigt beslutsfattande. Parlamentet fördömer de ofta förekommande kränkningarna av kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, däribland förvägrad tillgång till omfattande sexualundervisning, familjeplanering, preventivmedel och mödravård samt säkra och lagliga aborter. Parlamentet efterlyser en tillräcklig budget för ovanstående ändamål.

6.  Europaparlamentet betonar att enligt mål 5 för hållbar utveckling bör bland annat rekommendationerna i ICPD-handlingsprogrammet inkluderas i nationella planer, strategier och program. Parlamentet betonar att uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling förutsätter allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa.

7.  Europaparlamentet påminner om att man för att fullgöra åtagandena i ICPD-handlingsprogrammet måste ifrågasätta diskriminerande könsnormer och få ett slut på sexuellt våld mot flickor och kvinnor samt stärka flickors och kvinnors möjlighet att agera och förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut om sin reproduktiva hälsa.

8.  Europaparlamentet bekräftar sitt engagemang för främjandet, skyddet och förverkligandet av allas rätt att ha full kontroll över sin sexualitet och sexuella och reproduktiva hälsa, att ha möjlighet att besluta fritt och ansvarsfullt i dessa frågor, och att leva utan att utsättas för diskriminering, tvång eller våld.

Till fullo tillgodosedda behov av familjeplanering

9.  Europaparlamentet påpekar att cirka 214 miljoner kvinnor i utvecklingsländerna saknar tillgång till effektiva preventivmedel, vilket leder till cirka 75 miljoner oplanerade graviditeter om året. Parlamentet är bekymrat över att tillgång till preventivmedel i vissa länder innebär tillgång till endast en preventivmetod. Kvinnor och tonårsflickor ska inte bara ha tillgång till säkra och moderna preventivmedel, utan de ska också kunna fatta välgrundade beslut om vilken metod de ska använda och ha tillgång till denna metod.

10.  Europaparlamentet är bekymrat över att tillgången till reproduktiva hälso- och sjukvårdstjänster i vissa länder allvarligt begränsas av exempelvis oskäliga kostnader, vård och/eller sjukvårdsinrättningar och sjukvårdsmateriel av bristande kvalitet, diskriminerande och tvingande lagar samt nedlåtande behandling, och att det framför allt är bland tonåringar, ogifta, hbtqi-personer, personer med funktionsnedsättning, etniska minoriteter och fattiga på landsbygden och i städer, som behoven av sexuella och reproduktiva hälso- och sjukvårdstjänster inte är tillgodosedda.

11.  Europaparlamentet påminner om att tjänster med anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bör vara jämställdhetsinriktade, rättighetsbaserade och ungdomsvänliga och tillgängliga för alla tonåringar och kvinnor, oavsett ålder och civilstånd, även vid konflikter och katastrofer. Dessutom bör dessa tjänster respektera integritet och iaktta konfidentialitet och inte kräva samtycke från rättsliga myndigheter, makar, föräldrar eller vårdnadshavare.

12.  Europaparlamentet lovordar de samordnade åtgärderna för att utöka familjeplanering till de kvinnor som är svårast att nå, och vill att dessa åtgärder ska omfatta all annan sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård. Parlamentet rekommenderar användning av kreativa modeller för att tillhandahålla tjänster, såsom tjänstekuponger till subventionerade priser, villkorade kontantöverföringar, socialförsäkringsprogram och resultatbaserad övervakning.

13.  Europaparlamentet betonar att programmen för omfattande sexualundervisning är en förutsättning för att unga ska utvecklas till hälsosamma vuxna, eftersom de ger åldersanpassad information om pubertet, graviditet och förlossning, särskilt preventivmedel, förebyggande av hiv och sexuellt överförbara infektioner, och de inneboende riskerna med tidiga graviditeter. Parlamentet understryker dessutom att programmen för omfattande sexualundervisning också bör fokusera på mellanmänskliga relationer, sexuell läggning, jämställdhet, könsnormer, samtycke och förebyggande av könsrelaterat våld, vilka alla är förutsättningar för att unga ska kunna utveckla en sund självkänsla och bygga jämställda, sunda och trygga relationer. Parlamentet anser att en omfattande sexualundervisning är avgörande, inte bara för flickors självförverkligande utan också för att pojkar redan tidigt ska engagera sig, eftersom de spelar en viktig roll i att främja och förespråka jämställdhet bland sina kamrater och i samhället.

14.  Europaparlamentet betonar att kvinnor bör garanteras god hälso- och sjukvård till rimliga priser, universell respekt för och tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter. Parlamentet betonar att tillgänglig hälso- och sjukvård samt universell respekt för och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, familjeplanering, mödravård, prenatal och neonatal vård och säkra aborter är viktiga faktorer för att rädda kvinnors liv och minska spädbarns- och barnadödligheten. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att kvinnors och flickors kroppar fortfarande är ett ideologiskt slagfält, särskilt med avseende på deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.

15.  Europaparlamentet påminner om att nästan 1000 flickor och kvinnor varje dag smittas av hiv och att kvinnor och flickor i högre grad än pojkar riskerar att drabbas av hiv-infektion, särskilt i Afrika söder om Sahara. Parlamentet betonar att hiv-positiva kvinnor och flickor löper större risk att utveckla livmoderhalscancer, och framhåller att man behöver utveckla och stärka strategier för förebyggande och testning, framför allt för unga kvinnor.

16.  Europaparlamentet betonar att tillgången till vatten och sanitet är en mänsklig rättighet som är nödvändig för att säkerställa sexuell och reproduktiv hälsa, oavsett om det rör sig om preventivmedel, graviditet, förlossning, abort, sexuellt överförbara sjukdomar eller menstruationshygien.

17.  Europaparlamentet påminner om att utöver tabun kring menstruation innebär bristande tillgång till vatten-, sanitets- och hygientjänster i skolor och avsaknaden av gratis mensskydd ett stort hinder för flickors skolgång när de har mens. Parlamentet insisterar på att det behövs lämplig infrastruktur i skolorna för att flickor ska ha tillgång till vatten och separata toaletter.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att i större utsträckning integrera problem med vatten-, sanitets- och hygientjänster i sitt jämställdhetsfrämjande arbete och i kampen mot diskriminering av kvinnor.

19.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av att garantera ett meningsfullt och inkluderande deltagande för tonåringar och unga i alla skeden av beslutsfattandet. Parlamentet anser att det globala åtagandet från Nairobi bör innehålla ett större fokus på yngre tonåringar och sexualundervisning, som en del av insatserna för att hantera tonårsgraviditeter, vilka är en stor bidragande orsak till mödradödlighet. Parlamentet erkänner att en genusmedveten och omfattande sexualundervisning som grundar sig på livserfarenhet och är anpassad till utvecklingsförmågan, är avgörande för att tonåringar och unga ska kunna skydda sig mot oplanerade graviditeter och sexuellt överförbara infektioner, inbegripet hiv/aids, och för att främja värden som tolerans, ömsesidig respekt, samtycke och icke-våld i relationer, och för att planera för framtiden.

Nollvision mot mödradödlighet

20.  Europaparlamentet är oroat över att restriktiva abortlagar i många länder, bristande tillgång till tjänster, höga kostnader, stigmatisering, vårdgivares invändningar av samvetsskäl samt onödiga krav, såsom obligatoriska väntetider, obligatorisk rådgivning, tillhandahållande av vilseledande information, tillstånd från tredje part och onödiga läkarundersökningar är några av de främsta hindren för mödrahälsan och leder till osäkra aborter och mödradödlighet.

21.  Europaparlamentet anser att de regeringar som ännu inte har vidtagit politiska åtgärder inom ramen för hälso- och sjukvårdssystemet måste göra det för att minska antalet dödsfall bland nyfödda och mödrar och förebygga osäkra aborter genom att öka rekryteringen och utbildningen av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal och omfattningen av den grundläggande vården efter förlossningen, vården av nyfödda, den prenatala vården och förlossningsvården samt vården efter abort.

22.  Europaparlamentet betonar, i linje med handlingsplanen från Peking och ICPD-handlingsprogrammet, att allas rätt till fysisk integritet och självbestämmande måste skyddas och att tillgång till grundläggande tjänster som ger verkan åt denna rätt måste säkerställas. Parlamentet efterlyser en övergripande strategi för det centrala lagstiftningspaketet om sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet åtgärder för att förebygga och undvika osäkra aborter och osäker vård efter abort, vilket måste integreras i de nationella strategierna och programmen inom ramen för det allmänna hälso- och sjukvårdssystemet.

Nollvision mot könsrelaterat våld och skadliga sedvänjor mot kvinnor, flickor och ungdomar

23.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att förhindra könsrelaterat våld och ge stöd till offren. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU, alla dess medlemsstater och de medlemsstater i Europarådet som ännu inte har ratificerat och genomfört Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) att göra det så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med medlemsstaterna och andra länder för att satsa på en insamling av kvantitativa och kvalitativa uppgifter av hög kvalitet och uppdelade efter ålder, kön, grad av utsatthet och geografi. Parlamentet vill att rättsliga och politiska ramar ska stärkas för att förebygga, utreda och bestraffa könsrelaterat våld inom och utanför familjen samt ge stöd till offer och överlevande, inbegripet rådgivning och hälso- och sjukvård samt psykosociala och juridiska tjänster. Parlamentet efterlyser utbildningsprogram om könsbaserat våld för personal inom rättsväsendet, brottsbekämpande myndigheter och hälso- och sjukvården, och vill se stärkta hälso- och utbildningssystem för att man ska kunna förebygga och reagera på könsrelaterat våld från ett rättighetsbaserat och livslångt perspektiv.

24.  Europaparlamentet fördömer alla former av könsrelaterat våld, till exempel fysiskt, sexuellt och psykiskt våld och utnyttjande, massvåldtäkt, människohandel och kvinnlig könsstympning. Parlamentet noterar att könsrelaterat våld fortfarande är ett stor problem i Europa som kräver samordnade insatser från hälso-, utbildnings- och socialsektorn samt den juridiska sektorn genom rättighetsbaserade, förebyggande motåtgärder ur ett livslångt perspektiv. Parlamentet uttrycker oro över de fortsatta angreppen på kvinnors rättigheter och sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, inbegripet förvägrad tillgång till familjeplanering, preventivmedel och säkra och lagliga aborter, såväl som över att lagstiftningen på många håll i världen inskränker dessa rättigheter, även i EU. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor som nekas tjänster med anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive säkra och lagliga aborter, utsätts för en form av våld.

25.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över de allvarliga bristerna i de offentliga systemen för insamling och behandling av begäranden om hjälp och skydd mot och klagomål avseende könsbaserat våld, i synnerhet vid polisen. Parlamentet anser att övervakningsåtgärder och påföljder för förövare måste införas i alla länder för att eliminera könsrelaterat våld, däribland tidiga äktenskap, barnäktenskap och tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och andra skadliga sedvänjor. Parlamentet kräver snabba förbättringar av polisens system och de offentliga systemen för insamling och behandling av begäranden om hjälp och skydd mot och klagomål avseende könsbaserat våld.

26.  Europaparlamentet anser också att det är ytterst viktigt att ifrågasätta skadliga könsroller och stereotyper, för att uppfylla mål 5 om jämställdhet och ytterligare främja agendan för sexuell och reproduktiv hälsa. Parlamentet påminner om vikten av att involvera män och pojkar i agendan. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att män och pojkar inkluderas i projekt och program för att bekämpa allt könsbaserat våld och alla skadliga stereotyper. Parlamentet framhåller i detta avseende att omfattande sexual- och samlevnadsundervisning är ett viktigt verktyg för att utveckla barns och ungdomars förmåga att bygga sunda, jämställda, utvecklande och säkra relationer, där diskriminering, tvång och våld inte förekommer, och för att förebygga sexuellt och könsrelaterat våld samt våld i nära relationer. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att därför införa omfattande åldersanpassad sex- och samlevnadsundervisning för unga i skolan.

27.  Europaparlamentet välkomnar Spotlight-initiativet för att bekämpa könsrelaterat våld i hela världen och betonar att det bör engagera fler länder på internationell nivå.

28.  Europaparlamentet uppmärksammar framväxten av könsrelaterat våld på internet och behovet av att se till att alla insatser för att utrota könsrelaterat våld också omfattar internet.

29.  Europaparlamentet tillstår att ett lagstadgat förbud mot barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap inte kommer att garantera att dessa sedvänjor upphör av sig själva. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bättre samordna och stärka tillämpningen av internationella fördrag, internationell lagstiftning och internationella program, bland annat genom diplomatiska förbindelser med regeringar och organisationer i tredjeländer, för att ta itu med problem rörande barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap. Parlamentet anser att man måste göra sitt yttersta för att se till att lagstadgade förbud genomförs och kompletteras med en bredare uppsättning lagar och politiska åtgärder. Parlamentet medger att detta kräver att man antar och genomför övergripande och holistiska politiska åtgärder, strategier och program, inklusive att man upphäver diskriminerande bestämmelser om tvångsäktenskap och antar positiva åtgärder som ger flickor egenmakt.

30.  Europaparlamentet vidhåller att kvinnlig könsstympning är en form av könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka synergierna mellan EU:s interna och externa program för att säkerställa en samordnad och kontinuerlig strategi som bekämpar kvinnlig könsstympning både inom och utanför EU, med tanke på frågans nära koppling till andra delar av världen.

31.  Europaparlamentet är fast övertygat om att åtgärder som syftar till att sätta stopp för kvinnlig könsstympning bör inbegripa kontakter med lokalsamhällen samt med traditionella och religiösa ledare.

32.  Europaparlamentet är fast övertygat om att alla strategier mot könsrelaterat våld måste inbegripa hbtqi-personer.

33.  Europaparlamentet erkänner att humanitära kriser ökar de utmaningar som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och här drabbas framför allt de mest utsatta människorna på södra halvklotet. Parlamentet påminner om att kvinnor och flickor i krisområden är särskilt utsatta för sexuellt våld, våldtäkt, sexuellt överförbara sjukdomar, sexuellt utnyttjande och oönskade graviditeter. Parlamentet betonar att det i sådana situationer är viktigt med tillgång till tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och att det humanitära biståndet behöver anpassas därefter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka jämställdhetsperspektivet samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sitt humanitära bistånd, även när det gäller utbildning för aktörer på det humanitära området liksom finansiering, eftersom tillgång till sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård är ett grundläggande behov för människor i områden som behöver humanitärt stöd.

34.  Europaparlamentet efterlyser en utredning av krigsförbrytelser i de fall då kvinnor och flickor torterats och utsatts för våld, såsom medlemmarna av den kristna och yazidiska befolkningen i norra Irak, som har blivit utsatta för den så kallade Islamiska statens terrororganisation.

Utvecklings- och finansieringsåtaganden

35.  Europaparlamentet är övertygat om att resultaten från toppmötet i Nairobi bör omfatta en mekanism som säkerställer ansvarsskyldighet för att globala och nationella åtaganden fullgörs och att åtgärderna är effektiva.

36.  Europaparlamentet uppmanar EU att visa ett starkt ledarskap när det gäller att förverkliga flickors och kvinnors rättigheter och jämställdhet, också i unionens yttre åtgärder, genom att genomföra den ambitiösa tredje handlingsplanen för jämställdhet efter 2020. Parlamentet uppmanar vidare EU att säkerställa tillräcklig finansiering för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och familjeplanering i sin politik för utvecklingssamarbete, särskilt i det nya instrumentet för grannskap, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI), samt att utarbeta strategier för att säkerställa att alla nödvändiga tjänster tillhandahålls på ett stabilt och kontinuerligt sätt.

37.  Europaparlamentet efterlyser särskilda satsningar för att främja tonåringars fysiska och psykiska hälsa samt välbefinnande, bland annat genom tillgång till ungdomsvänliga hälso- och sjukvårdstjänster. Parlamentet anser att sådana investeringar måste omfatta tillräcklig finansiering och kapacitetsuppbyggnad för de kvinno- och ungdomsorganisationer som ofta utför det grundläggande arbetet när det gäller att informera om familjeplanering, erbjuda omfattande sexualundervisning och eliminera skadliga könsstereotyper och stereotyper i samhället, i de fall då det saknas nationella program eller då dessa är otillräckliga.

38.  Europaparlamentet konstaterar att EU bidrar till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter genom en rad EU-instrument, såsom geografiska och regionala program med inriktning på jämställdhet, hälsa och befolkningsutveckling, samt genom bidrag till globala initiativ, FN-organisationer och organisationer i det civila samhället. Parlamentet beklagar dock att det är svårt att exakt beräkna i vilken utsträckning EU-finansiering direkt främjar sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och familjeplanering. Parlamentet efterlyser en ambitiös finansiering för att förbättra tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i gällande fleråriga budgetram och en kontinuerlig förbättring av metoden, för att i framtiden bättre kunna utvärdera hur effektiva åtgärderna för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är.

39.  Europaparlamentet uppmanar nationella regeringar och internationella givare att säkerställa att det universella paketet med grundläggande tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa även omfattar exempelvis infertilitetsbehandling, behandling av reproduktionscancer eller sexuellt våld – tjänster som hittills fått minst ekonomiskt stöd.

40.  Europaparlamentet erkänner icke-statliga organisationers roll som leverantörer av tjänster, och också som förespråkare av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Parlamentet vill i detta avseende se att EU ger ett starkare stöd till, och skydd av, de icke-statliga organisationer som bidrar till genomförandet av ICDP-handlingsprogrammet, och i synnerhet till de kvinnorättsorganisationer, både i och utanför EU, som är så viktiga för att få till stånd jämställda samhällen.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, vid fastställandet av sin framtida globala politik för hållbar utveckling samt vid genomförande av den övergripande strategin för Afrika, till fullo integrera och stärka EU:s stöd till projekt för sexuell och reproduktiv hälsa samt Spotlight-initiativet som syftar till att utrota våldet mot kvinnor och flickor.

42.  Europaparlamentet beklagar djupt det gemensamma uttalandet om toppmötet i Nairobi av den 14 november 2019 som gjordes av Förenta staterna, Brasilien, Belarus, Egypten, Haiti, Ungern, Libyen, Polen, Senegal, Saint Lucia och Uganda, med syftet att undergräva det etablerade samförståndet och ländernas skyldigheter avseende kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter i enlighet med ICPD-handlingsprogrammet, handlingsplanen från Peking samt slutdokumenten från översynskonferenserna. Parlamentet gläder sig över att den så kallade munkavleregeln nyligen upphävts och över hur detta påverkar kvinnors och flickors allmänna hälso- och sjukvård samt rättigheter. Parlamentet uppmanar återigen EU och dess medlemsstater att med hjälp av nationell finansiering och EU:s utvecklingsbistånd ta itu med bristen på finansiering på detta område.

43.  Europaparlamentet noterar de åtaganden som gjordes av de nominerade kommissionsledamöterna Urpilainen och Dalli vid deras utfrågningar den 1 respektive 2 oktober 2019 om att prioritera sexuell och reproduktiv hälsa som en central inriktning i kommissionens jämställdhetsarbete.

44.  Europaparlamentet insisterar på att det nya instrumentet för grannskap, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) bör främja jämställdhet och kvinnors egenmakt, inbegripet deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, genom transparenta åtgärder som möjliggör en kontinuerlig utvärdering, även med avseende på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i linje med handlingsplanen från Peking och ICPD-handlingsprogrammet. Parlamentet välkomnar ambitionen för NDICI att minst 85 % av de program som finansieras genom offentligt utvecklingsbistånd bör ha jämställdhet som ett viktigt eller huvudsakligt mål, och att minst 5 % av dessa åtgärder bör ha jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt som huvudmål. Parlamentet efterlyser dock en större ambition, så att 20 % av det offentliga utvecklingsbiståndet går till projekt vars huvudsakliga mål är jämställdhet (OECD:s jämställdhetsmarkör nr 2).

45.  Europaparlamentet uppmanar EU att genomföra en övergripande och ambitiös jämställdhetsstrategi, inklusive förslag om bindande åtgärder, som bör kopplas till dess genomförande av ICPD-handlingsprogrammet, inklusive åtaganden och indikatorer inom alla relevanta politikområden, och som håller EU-institutioner och medlemsstater ansvariga med hjälp av en övervakningsmekanism. Parlamentet uppmanar till ett fördömande av motreaktionen mot jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt av diskussioner och åtgärder som undergräver kvinnors rättigheter, självständighet och frigörelse på alla områden. Parlamentet noterar att ett viktigt sätt att bekämpa detta bakslag är att proaktivt främja jämställdhet baserad på rättigheter och jämställdhetsintegrering.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 76, 9.3.2020, s. 168.
(2) EUT C 118, 8.4.2020, s. 57.
(3) EUT C 289, 9.8.2016, s. 5.
(4) EUT C 399, 24.11.2017, s. 106.
(5) Antagna texter, P9_TA(2021)0058.
(6) EUT C 388, 13.11.2020, s. 100.
(7) EUT C 155, 25.5.2011, s. 10.

Senaste uppdatering: 14 oktober 2021Rättsligt meddelande - Integritetspolicy