Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(4),

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 24 oktober 2019 Framtidens arbetsliv: Europeiska unionen stöder ILO:s hundraårsdeklaration(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 juni 2019 Ett arbetsliv i förändring: reflektioner om nya arbetsformer och följderna för arbetstagarnas arbetsmiljö(7),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 15 december 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om en inre marknad för digitala tjänster (rättsakten om digitala tjänster) och om ändring av direktiv 2000/31/EG (COM(2020)0825),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 15 december 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (rättsakt om digitala marknader) (COM(2020)0842),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 mars 2021 Handlingsplan för den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2021)0102),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 En EU-strategi för data (COM(2020)0066),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 19 februari 2020 Om artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende (COM(2020)0065),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 januari 2020 Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (COM(2020)0014),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2016 Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356),

–  med beaktande av kommissionens samrådsdokument av den 24 februari 2021 First phase consultation of social partners under Article 154 TFEU on possible action addressing the challenges related to working conditions in platform work (C(2021)1127),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 med rekommendationer till kommissionen om rätten att inte vara uppkopplad(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2020 om sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en ram för etiska aspekter av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt(12),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 10 juli 2020 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2019 om sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2017 om en europeisk agenda för delningsekonomin(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2017 om onlineplattformar och den digitala inre marknaden(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställningar(18),

–  med beaktande av kommissionsledamot Nicolas Schmits uppdragsbeskrivning av den 10 september 2019 och kommissionens arbetsprogram 2021,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 september 2020 Rättvist arbete i plattformsekonomin,

–  med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande av den 5 december 2019 En europeisk ram för regleringssvar på delningsekonomin,

–  med beaktande av de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering från juni 2020(19),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) rekommendation nr 198 om anställningsförhållande,

–  med beaktande av kommissionens studie av den 13 mars 2020 Study to gather evidence on the working conditions of platform workers,

–  med beaktande av rapporten från kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC) The changing nature of work and skills in the digital age,

–  med beaktande av JRC:s rapport Platform Workers in Europe,

–  med beaktande av studien The platform economy and precarious work, som offentliggjordes av generaldirektoratet för intern politik den 11 september 2020(20),

–  med beaktande av studien The Social Protection of Workers in the Platform Economy, som offentliggjordes av generaldirektoratet för intern politik den 7 december 2017(21),

–  med beaktande av Cedefops rapport av den 24 september 2020 Developing and matching skills in the online platform economy,

–  med beaktande av Cedefops briefingmeddelande av den 30 juli 2020 Online working and learning in the coronavirus era,

–  med beaktande av Eurofounds studie av den 24 september 2018 Employment and working conditions of selected types of platform work,

–  med beaktande av Eurofounds policydokument av den 23 september 2019 Platform Work: Maximising the potential while safeguarding standards?,

–  med beaktande av Eurofounds forskningsrapport av den 21 september 2020 Back to the future: Policy pointers from platform work scenarios,

–  med beaktande av Eurofounds webbkatalog över plattformsekonomin(22),

–  med beaktande av Europeiska arbetsmiljöbyråns (EU-Osha) studie av den 7 november 2017 Protecting Workers in the Online Platform Economy: An overview of regulatory and policy developments in the EU,

–  med beaktande av ILO:s rapport av den 23 februari 2021, World Employment and Social Outlook 2021: The role of digital labour platforms in transforming the world of work,

–  med beaktande av ILO:s rapport av den 20 september 2018 Digital labour platforms and the future of work: Towards decent work in the online world,

–  med beaktande av ILO:s hundraårsdeklaration om framtidens arbetsliv av den 21 juni 2019,

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex 2020: Digitalisation and the future of work,

–  med beaktande av Data & Societys rapporter från februari 2019, Workplace Monitoring & Surveillance och Algorithmic Management in the Workplace,

–  med beaktande av studien Data subjects, digital surveillance, AI and the future of work, som offentliggjordes den 23 december 2020 av Europaparlamentets generaldirektorat för parlamentarisk utredning och analys(23),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för transport och turism,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9‑0257/2021), och av följande skäl:

A.  ”Plattformsarbetare” avser personer som utför arbete eller tillhandahåller tjänster, med högre eller lägre grad av kontroll, via en digital arbetsplattform. Termen kan därför omfatta både arbetstagare och faktiska egenföretagare.

B.  En ”digital arbetsplattform” avser ett företag som med högre eller lägre grad av kontroll förmedlar eller erbjuder tjänster på begäran som efterfrågas av personkunder eller företagskunder samt tillhandahålls direkt eller indirekt av enskilda personer, oavsett om tjänsterna utförs på plats eller online.

C.  ”Plattformsarbete” avser det arbete som utförs och de tjänster som tillhandahålls på begäran och mot ersättning av plattformsarbetare, oavsett anställningsstatus, typ av digital arbetsplattform (på plats eller online) eller erfordrad kompetensnivå.

D.  Det saknas tillräckliga och aktuella EU-omfattande uppgifter om plattformsarbete, och metoderna för insamling av uppgifter skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, vilket gör det svårt att fastställa plattformsarbetets omfattning och antalet berörda arbetstagare. Ytterligare tillväxt för plattformsarbete på arbetsmarknaden anses mycket sannolik.

E.  Plattformsarbete kan skapa sysselsättning, ökad valfrihet, extrainkomster och lättare arbetsmarknadstillträde. Plattformsarbete kan underlätta flexibiliteten och resursoptimeringen och erbjuda möjligheter både för personer som arbetar på eller genom digitala arbetsplattformar och för kunder samt matchandet av efterfrågan på tjänster med utbudet av dem. Innovation på området digitala verktyg är en förutsättning för plattformsarbete och kan bidra till tillväxt i tider av kris och återhämtning. Plattformsarbete kan ge fördelar för studenter och för dem som vill kombinera studier och arbete samtidigt, samt ge tillgång till sysselsättning för ungdomar som varken arbetar, studerar eller fortbildar sig (Uvas), liksom för personer med lägre kompetens.

F.  Plattformsarbete kan inte begränsas till persontransport eller livsmedelsleverans eftersom det även består av yrkesuppgifter, hushållsuppgifter och mikrouppgifter.

G.  Plattformsarbete underlättar tillgången till arbetsmarknaden genom moderna anställningsformer och främjar utvecklingen av teknik för att underlätta användningen av plattformar och föra dem närmare både företag och konsumenter.

H.  Plattformsarbete har också gett upphov till farhågor om osäkra och dåliga arbetsvillkor, avsaknad av eller svårigheter att få tillgång till ett fullgott socialt skydd, orättvis konkurrens, odeklarerat arbete, oenhetliga och oförutsägbara inkomster och arbetsscheman, avsaknad av tvistlösningsmekanismer, kompetensförluster och brist på karriärutveckling, jämte avsaknad av åtgärder för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, särskilt för lågkvalificerade plattformsarbetare som utför arbete på plats och arbetstagare som utför mikrouppgifter, vilket har visat sig på nytt under covid‑19‑krisen. Den felaktiga klassificeringen av arbetstagare som egenföretagare bidrar till denna situation.

I.  Covid-19-krisen har belyst plattformsarbetarnas roll i att säkerställa verksamhetskontinuitet för tusentals små och medelstora företag i hela EU genom att tillhandahålla ett välbehövligt gränssnitt mellan viktiga sektorer såsom livsmedels- och transportbranscherna och konsumenter, och plattformsmodellen har möjliggjort fortsatta inkomster för vissa plattformsarbetare. Mer än 60 % av EU-invånarna uppger att de inte heller efter covid-19-krisens slut har för avsikt att sluta använda onlinetjänster, exempelvis möjligheten att beställa måltider på nätet(24). Arbetstagare i atypiska arrangemang löper högre hälsorisker än arbetstagare i standardarrangemang(25) och särskilt plattformsarbetare utsätts ofta för hälso- och säkerhetsrisker på grund av den typ av arbete de utför, till exempel cyklister, som är oskyddade trafikanter och som ofta arbetar under ogynnsamma och svåra väderförhållanden och hastighets- och effektivitetspress. Plattformsarbete bör inte leda till otrygghet, osäkerhet eller hälso- och säkerhetsrisker. Plattformsarbetarna som har förlorat sin inkomst på grund av pandemin var ofta inte berättigade till inkomststöd, vilket belyser deras bristande tillgång till socialt skydd. Plattformsarbetare på plats löper en ökad risk att drabbas av covid-19.

J.  Om man inte tar itu med detta på rätt sätt kan riskerna ovan äventyra hela den europeiska modellen för en social marknadsekonomi och målen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. De tekniska framstegen kan också bidra med lösningar för anpassningen av den europeiska sociala modellen till 2000-talets förhållanden.

K.  Digitala arbetsplattformar genererade intäkter på minst 52 miljarder US-dollar globalt 2019. Cirka 70 % av de genererade intäkterna var koncentrerade till två länder, Förenta staterna (49 %) och Kina (22 %), medan andelen var mycket lägre i Europa (11 %) och andra regioner (18 %)(26).

L.  Verkligheten bakom plattformsarbete är olikartad och kännetecknas av att de verksamheter som utförs med hjälp av sådant arbete är högst olika. Det finns olika slag av plattformsarbete, såsom plattformsarbete på nätet eller plattformsarbete på plats. Kraven på kvalifikationer kan vara höga eller låga, lönen kan betalas per uppgift eller per arbetstimme, arbetet kan vara bisyssla eller huvudsyssla, och både plattformsarbetarnas profiler och typerna av plattformar är högst olika. Enligt Eurofound(27) utgjorde arbete på plats inom professionella tjänster, leveranstjänster, persontransporter och hushållstjänster 2017 de vanligaste formerna av plattformsarbete i utvalda medlemsstater.

M.  De flesta plattformsarbetare har ett annat arbete eller en annan inkomstkälla. Plattformsarbetare är ofta lågavlönade men en liten del har en relativt god inkomst. Arbetstagare inom plattformsekonomin tenderar att vara yngre och ha högre utbildning än befolkningen i allmänhet(28).

N.  Plattformsarbetare brukar formellt klassificeras som egenföretagare oavsett sin faktiska anställningssituation och saknar ofta den yrkesmässiga självständighet som är utmärkande för egenföretagare. Många plattformsarbetare åtnjuter inte likvärdigt socialt skydd, likvärdiga arbetstagarrättigheter eller hälso- och säkerhetsbestämmelser som ett anställningsavtal eller anställningsförhållande för med sig i deras respektive medlemsstat. Digitala arbetsplattformar betalar i sådana fall inga socialförsäkringsavgifter. En liten andel plattformsarbetare innehar status som anställda eller arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Ett flertal domstolsbeslut och administrativa beslut, inbegripet vid nationella domstolar i högsta instans och Europeiska unionens domstol, med avseende på plattformsarbete på plats, särskilt inom transport- och livsmedelssektorn i ett antal medlemsstater, har bekräftat att det finns ett anställningsförhållande mellan plattformar och plattformsarbetare, baserat på deras verksamhet och koppling till deras plattform, med medföljande rättigheter och förmåner. Det bör vara enkelt för arbetstagare att klargöra och bekräfta sin anställningsstatus och de ska inte behöva hävda sina rättigheter genom domstolsförfaranden.

O.  Den felaktiga klassificering av vissa plattformsarbetare som egenföretagare som man kan se inom plattformsarbete skapar osäkerhet och berövar arbetstagarna deras tillgång till anställningsrättigheter, socialt skydd, förmåner och tillämpning av relevanta regler. Allt fler sektorer, såsom leverans, transport, mänskliga resurser, hälsa, barnomsorg, personliga tjänster och hushållstjänster samt turism, kommer sannolikt att påverkas av plattformsarbete eller liknande anställningsformer samt digitalisering i framtiden. Utvecklingen av ny digital teknik i många sektorer och särskilt nätbaserad handel och nätbaserade tjänster medför möjligheter och risker för många företag och arbetstagare.

P.  Nya arbetsformer bör förbli hållbara och rättvisa, och plattformsarbetet bör följa unionens värden, etik och ett människocentrerat tillvägagångssätt där digital teknik förblir ett verktyg. Det är därför mycket viktigt att alla EU-medborgare får digital kompetens inom ramen för den digitala omställningen.

Q.  Höggradig flexibilitet betraktas som en av de viktigaste fördelarna med plattformsarbete.

R.  Medlemsstaterna har utarbetat olika tillvägagångssätt, vilket lett till oenhetliga regler och initiativ med negativa effekter för arbetstagare, företag, inbegripet plattformar, och konsumenter på grund av den osäkerhet som detta medför. Det behövs ett lagstiftningsinitiativ på EU-nivå för att man ska komma till rätta med den osäkerhet om rättsläget som detta medför, säkerställa och förbättra plattformsarbetarnas rättigheter, arbetsvillkor och tillgång till socialt skydd, främja de hållbara plattformsarbetsmodellernas innovationspotential och skapa likvärdiga villkor mellan plattformsarbetare och ”traditionella” ekonomiska aktörer. De flesta plattformar är verksamma i olika EU-medlemsstater och är ofta baserade i ett annat land än det där deras arbetstagare bedriver verksamheten.

S.  Det finns ingen definition av ”arbetstagare” på EU-nivå, samtidigt som det inom ramen för EU-domstolens rättspraxis har fastställts kriterier för att fastställa arbetstagares och egenföretagares status. Kännetecknen för om en sysselsättning ska anses utföras inom ett anställningsförhållande eller med stöd av ett uppdragsavtal skiljer sig åt mellan medlemsstaterna och faller under medlemsstaternas nationella behörighet. En särskild ”tredje anställningsstatus” för plattformsarbetare skulle ytterligare snedvrida konkurrensen mellan digitala arbetsplattformar och företag i den traditionella ekonomin, särskilt små och medelstora företag, och vore oförenlig med de nationella klassificeringarna av arbetstagare och faktiska egenföretagare i medlemsstaterna, vilket skulle innebära oförutsägbara rättsliga, administrativa och juridiska följder samt risk för segmentering av arbetsmarknaden. Plattformsarbetare bör antingen klassificeras som arbetstagare eller faktiska egenföretagare beroende på sin faktiska situation samt åtnjuta sina respektive rättigheter och villkor. En motbevisbar presumtion om ett anställningsförhållande i kombination med en omvänd bevisbörda skulle underlätta en korrekt klassificering av plattformsarbetare, vilket innebär att om arbetstagare ifrågasätter klassificeringen av sin anställningsstatus i rättsliga eller administrativa förfaranden är det upp till den part som påstås vara arbetsgivare att bevisa att det inte finns något anställningsförhållande i enlighet med nationella definitioner i respektive medlemsstats lagstiftning eller kollektivavtal. Den motbevisbara presumtionen om ett anställningsförhållande får inte leda till en automatisk klassificering av alla plattformsarbetare som arbetstagare.

T.  Tillämpningen av befintliga bestämmelser bör säkerställas, särskilt direktivet om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor och förordningen om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster.

U.  Små och medelstora företag bildar ryggraden i EU:s ekonomi och utgör 99 % av alla företag i EU.

V.  Plattformsarbete reproducerar den ojämlikhet mellan könen som råder på den allmänna arbetsmarknaden, såsom löneklyftan mellan könen och könssegregeringen inom yrken eller sektorer(29). Plattformsarbete kan vara en möjlighet att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Fördelningen mellan kvinnor och män skiljer sig dock åt mellan olika typer av tjänster och plattformar. Män är i högre grad representerade inom plattformsarbete med en högre grad av självständighet i arbetet, och kvinnor brukar oftare utföra mer osäkert plattformsarbete med begränsad självständighet. Personer med betydande omsorgs- och familjeskyldigheter missgynnas därför och detta har sannolikt negativa konsekvenser, särskilt för kvinnor(30). Kvinnliga plattformsarbetare, särskilt förare och de som tillhandahåller städ- och omsorgstjänster i privata bostäder, löper risk att utsättas för sexuella trakasserier och könsrelaterat våld(31) samt kan avstå från att anmäla detta på grund av att det saknas rapporteringsverktyg eller kontakt med en mänsklig chef eller av rädsla för att få ett negativt omdöme och gå miste om arbete i framtiden.

W.  Plattformsarbete har vuxit som fenomen sedan det uppkom och främjats av utvecklingen av digital teknik de senaste åren och gett arbetstagare, kunder och företag nya möjligheter och alternativ när det gäller plats, tidsmässig flexibilitet och relationsfrekvens, bland annat när det gäller arbete och tillhandahållande av tjänster. Enligt ILO:s globala rapport utgör plattformsarbete på digitala arbetsplattformar den huvudsakliga inkomstkällan för de flesta av arbetstagarna som utför arbete på plats och för en tredjedel av de internetbaserade arbetstagarna, med högre andel i utvecklingsländerna och för kvinnor(32). Det utgör dock fortfarande en liten del av den allmänna arbetsmarknaden i EU där uppskattningsvis 11 % av EU:s arbetskraft har tillhandahållit tjänster via arbetsplattformar för arbete på plats eller online minst en gång, och 1,4 % av dem hade detta som huvudsaklig sysselsättning 2019(33). Fördelarna med digitaliseringen måste fördelas brett och rättvist mellan plattformar, arbetstagare, kunder och hela samhället. Det krävs kraftfulla skyddsåtgärder för att säkerställa att plattformsarbete ger anständiga arbetsvillkor och förhindra segmentering på arbetsmarknaden.

X.  Plattformar som fungerar som arbetsgivare måste iaktta alla sina skyldigheter som arbetsgivare och uppfylla sitt sektorsansvar.

Y.  Digitala arbetsplattformar använder verktyg såsom appar, algoritmer och artificiell intelligens som en del av sin affärsmodell för att anpassa tillgången och efterfrågan, och hantera personal i olika hög grad. Algoritmhantering innebär nya utmaningar för framtidens arbete och kan ge upphov till maktobalanser och bristande insyn i beslutsfattandet, liksom till kontroll och övervakning som möjliggörs av teknik och som skulle kunna förvärra diskriminerande metoder och medföra risker när det gäller integritet, arbetstagares hälsa och säkerhet samt mänsklig värdighet(34). Algoritmhantering måste vara helt transparent och stå under mänsklig tillsyn för att arbetstagare ska kunna överklaga beslut genom effektiva förfaranden där så krävs och får inte baseras på snedvridna datauppsättningar för kön, etnisk bakgrund eller sexuell läggning, så att riskerna för diskriminering i resultaten minimeras. Mer sårbara grupper, såsom kvinnor, minoriteter och personer med funktionsnedsättning, löper större risk för snedvriden betygssättning(35).

Z.  Frågan om obetalt arbete är särskilt känslig inom arbetsmiljön på plattformar.

AA.  Inrättandet av kooperativ skulle kunna utgöra ett viktigt instrument för nedifrån och upp-organisation av plattformsarbete och skulle kunna uppmuntra till konkurrens mellan plattformar.

AB.  Det finns ett stort behov av integrerade transportlösningar som bygger på en rad olika tjänster där man betonar systemet snarare än dess komponenter, och plattformarna kan spela en roll för att underlätta rörlighet som en tjänst, logistik som en tjänst och samarbetsbaserad rörlighet. En sådan digitalisering skulle kunna erbjuda stora möjligheter att skapa en hållbar, innovativ och multimodal transportsektor som även inbegriper innovation inom kollektivtrafiken. En framåtblickande ram för plattformsföretag måste även ta hänsyn till eventuella miljö- och hälsoproblem och maximera effektiviteten för rörligheten. Det behövs därför en djupgående utvärdering av transport- och turismplattformarnas effekter på miljön eftersom det i dagsläget inte finns tillräckligt med kunskap om deras positiva och negativa effekter.

AC.  Det ökande antalet digitala förmedlings- och samarbetsplattformar förändrar i grunden person- och godstransporterna, särskilt genom tillhandahållandet av nya skräddarsydda tjänster för företag och personer, utvecklingen av multimodala transporter, bättre förbindelser i isolerade områden, stärkt rörlighet i städerna och dessutom en optimering av flödeshanteringen.

AD.  Det krävs trådlösa och fasta höghastighetsuppkopplingar för att de digitaliserade transporttjänsterna ska kunna fortsätta att utvecklas. EU upprättar regler för digitala tjänster och produkter, precis som det skedde i och med den allmänna dataskyddsförordningen och den europeiska digitala strategin, men släpar efter när det gäller att skapa konkurrenskraftiga villkor för att nya digitala företag och plattformar ska kunna utvecklas och växa i EU.

Europeisk rättslig ram

1.  Europaparlamentet konstaterar att dagens europeiska ram inte är tillfredsställande och beklagar att EU:s rättsakter ofta inte tillämpas på många plattformsarbetare eftersom de felklassificerats, och att rättsakterna inte heller är tillräckligt inriktade på den nya verklighet som råder inom arbetslivet. Parlamentet betonar behovet av att förbättra arbetsvillkoren för alla plattformsarbetare som arbetar via digitala arbetsplattformar, inklusive faktiska egenföretagare. Parlamentet är bekymrat över att denna oenhetlighet kan medföra rättslig osäkerhet för många plattformsarbetare, så att de får färre eller mer begränsade rättigheter än vad som borde garanteras alla arbetstagare. Parlamentet anser att bristande reglering kan leda till skilda tolkningar och därmed skapa oförutsägbarhet och negativa följder för både företag och arbetstagare.

2.  Europaparlamentet konstaterar att begreppen ”arbetstagare” och ”egenföretagare” inte definieras enhetligt i alla medlemsstater. Parlamentet konstaterar vidare att gränsen mellan dessa båda begrepp ibland är oklar för nya arbetsformer och att vissa egenföretagare eller arbetstagare därför riskerar att bli felklassificerade och inte kunna utöva de rättigheter som följer av deras status. Parlamentet anser därför att arbetstagare på digitala arbetsplattformar bör ha samma rättigheter och samma tillgång till socialt skydd och på lika villkor som arbetstagare i samma kategori som inte arbetar på arbetsplattformar, med full respekt för olika nationella arbetsmarknadsmodeller, arbetsmarknadens parters självständighet och nationella befogenheter.

3.  Europaparlamentet betonar dessutom att plattformsarbetare som arbetar i olika medlemsstater eller kombinerar fast anställning med plattformsarbete i olika medlemsstater kan omfattas av helt olika föreskrifter för samma arbete.

4.  Europaparlamentet anser att denna rättsliga osäkerhet snarast måste åtgärdas till förmån för arbetstagare, företag, inbegripet plattformar, och konsumenter. Parlamentet anser att det i alla förslag måste erkännas att plattformarna och plattformsarbetarna är olika, liksom också de nationella arbetslagstiftningarna samt socialförsäkrings- och hälsosystemen. Erkännas bör också att det behövs hållbara digitala arbetsplattformsmodeller samt att statusen för plattformsarbetare som faktiskt är egenföretagare måste respekteras. Parlamentet anser att det bör finnas en europeisk ram baserad på en omfattande konsekvensbedömning och samråd med berörda aktörer som skyddar plattformsarbete som erbjuder anständiga arbetsvillkor och samtidigt tar itu med otrygga former av plattformsarbete, och som skulle kunna kompletteras av nationell lagstiftning eller kollektivavtal. Parlamentet betonar att alla EU-lagstiftningsinitiativ bör främja innovation, inrättande av nya affärsmodeller, kooperativ, nystartade företag och små och medelstora företag samt anständiga arbeten. Parlamentet betonar att de möjligheter och flexibla arbetsarrangemang som digitala arbetsplattformar tillhandahåller bör få finnas kvar, såvida de inte påverkar det sociala skyddet och arbetstagarnas rättigheter negativt.

5.  Europaparlamentet konstaterar att fall av felklassificering är vanligast på digitala arbetsplattformar som kraftfullt, direkt eller genom en algoritm, fastställer arbetsvillkor och avlöning för plattformsarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sitt kommande förslag införa en motbevisbar presumtion om att det föreligger ett anställningsförhållande för plattformsarbetare i syfte att underlätta en korrekt klassificering av dessa, i enlighet med nationella definitioner i medlemsstaternas respektive lagstiftning eller kollektivavtal, i kombination med en omvänd bevisbörda och eventuellt ytterligare åtgärder. Parlamentet betonar därför att det är upp till den part som påstås vara arbetsgivare att bevisa att det inte finns något anställningsförhållande när plattformsarbetare bestrider klassificeringen av sin anställningsstatus i rättsliga förfaranden vid en domstol eller ett administrativt organ i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Parlamentet betonar att den motbevisbara presumtionen om att det föreligger ett anställningsförhållande inte får leda till en automatisk klassificering av alla plattformsarbetare som arbetstagare. Parlamentet anser att klassificeringen av arbetstagare bör ske på grundval av fakta om arbetets faktiska utförande, i enlighet med nationell lagstiftning och inte utifrån parternas beskrivning av förhållandet. Parlamentet betonar att en sådan motbevisbar presumtion säkerställer att arbetstagare som faktiskt är egenföretagare kan förbli det och fortsätta att få tillgång till arbete genom plattformar. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen dels att klargöra att det inte kan bli aktuellt med en ny så kallad ”tredje anställningsstatus” mellan arbetstagare och egenföretagare inom EU, eftersom detta inte skulle bidra till att lösa de nuvarande problemen och riskerar att ytterligare späda på den redan rådande begreppsförvirringen, dels att säkerställa att plattformsarbetare antingen klassificeras som arbetstagare eller egenföretagare, i enlighet med nationell lagstiftning.

6.  Europaparlamentet betonar att lagstiftningen i medlemsstaterna och på europeisk nivå utvecklas åtskilligt långsammare än den digitala omställningen, vilket leder till bristande reglering av nya anställningsmetoder, vilket i sin tur direkt påverkar arbetstagarnas rättigheter och onlineplattformarnas funktionssätt.

7.  Europaparlamentet betonar att all reglering som avser onlineplattformar måste respektera subsidiaritetsprincipen och medlemsstaternas olika tillvägagångssätt eftersom plattformarna är olika i flera hänseenden, alltifrån hur många arbetstagare de har till hur mycket hänsyn de tar till arbetstagarnas rättigheter, och måste fungera i längden och vara förenlig med den digitala omställningen.

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag till ett lagstiftningsinitiativ om bättre arbetsvillkor för plattformsarbetare i slutet av 2021, såsom det tillkännagetts i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och efter ett samråd med arbetsmarknadens parter i två steg. Parlamentet uppmanar kommissionen, ifall arbetsmarknadens parter inte uttrycker någon önskan om att inleda den process som föreskrivs i artikel 155 i EUF-fördraget, att på grundval av slutsatserna från offentliga samråd dels lägga fram ett förslag till direktiv om plattformsarbetare i syfte att garantera rättigheter för alla plattformsarbetare, ta upp plattformsarbetets särdrag till behandling för att säkerställa rättvisa och transparenta arbetsvillkor, garantera en hälsosam och säker arbetsmiljö, ge tillgång till fullgott och transparent socialt skydd, samt säkerställa plattformsarbetarnas rätt att organisera sig, att grunda, fritt gå med i och företrädas av bland annat fackföreningar, förhandla om kollektivavtal, få tillgång till utbildning och kompetens, säkerställa uppgiftsskydd i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen samt en transparent, etisk och icke-diskriminerande algoritmhantering och samtidigt säkerställa likvärdiga villkor i alla medlemsstater och skapa en förutsägbar och stabil företagsmiljö som främjar investeringar och innovation.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna digitala arbetsplattformars status som antingen arbetsgivare, bemanningsföretag eller förmedlare, med koppling till deras verksamhetssektor, för att säkerställa fullgörande av alla de skyldigheter som en viss status innebär när det gäller bland annat socialförsäkringsavgifter, ansvar för hälsa och säkerhet, skyldigheten att betala inkomstskatt, tillbörlig aktsamhet och företagens sociala ansvar, samt likvärdiga villkor gentemot andra företag inom sektorn kan upprätthållas.

10.  Europaparlamentet betonar att det behövs ett direktiv för att man bättre ska kunna bekämpa falskt egenföretagande och att direktivet måste omfatta plattformsarbetare som uppfyller de villkor som utmärker ett anställningsförhållande och bygger på hur arbetet faktiskt utförs och inte på parternas beskrivning av förhållandet.

11.  Europaparlamentet betonar att onlineplattformarnas stora inverkan inte handlar enbart om kundfördelar, utan fastmer om stora konsekvenser för hela leveranskedjan, däribland leverantörer, tillverkare, distributörer och konsumenter, och att detta måste beaktas när man diskuterar lagstiftningen.

Rättvisa och transparenta arbetsvillkor

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid sin utredning av hur arbetsvillkoren kan förbättras se efter hur man kan:

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning de befintliga unionsbestämmelserna är tillämpliga på den digitala plattformarbetsmarknaden och säkerställa att de genomförs och verkställs på lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda aktörer, på ett proaktivt och förutseende sätt bedöma behovet av att modernisera befintlig lagstiftning, däribland socialförsäkringssystemen, för att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen och samtidigt säkerställa skyddet för arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina socialförsäkringssystem för att säkerställa att förmåner och sammanläggning av perioder kan överföras till ett annat land i enlighet med EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning.

En hälsosam och säker arbetsmiljö

14.  Europaparlamentet betonar att plattformsarbetare kan komma att löpa större risker för hälsa och säkerhet när det gäller både plattformsarbete på plats (t.ex. trafikolyckor eller fysiska skador som orsakas av maskiner eller kemikalier) och onlineplattformsarbete (t.ex. med avseende på ergonomi på datorarbetsstationer) som inte begränsas till fysisk hälsa utan också kan påverka psykosocial hälsa där oförutsägbara arbetstider, arbetsintensitet, konkurrensutsatta miljöer (betygssystem, arbetsincitament genom bonusar), informationsöverflöd och isolering utgör framväxande riskfaktorer. Parlamentet understryker att kommissionens förslag måste beakta plattformsarbetares hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i linje med den europeiska rättsliga ramen för hälsa och säkerhet och göra det möjligt för dem att utöva sina rättigheter, inbegripet rätten att inte vara uppkopplad, i enlighet med genomförandet av de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering, utan att missgynnas om de gör det. Parlamentet betonar att alla plattformsarbetare som utför arbete på plats måste förses med lämplig personlig skyddsutrustning och att de som arbetar inom transport och leverans måste garanteras olycksfallsförsäkring. Parlamentet understryker att digitala arbetsplattformar måste genomföra skyddsåtgärder för att skydda plattformsarbetarna mot våld och trakasserier, inbegripet könsrelaterat våld, samt effektiva mekanismer för anmälan.

15.  Europaparlamentet anser att alla plattformsarbetare bör ha rätt till ersättning för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, och dessutom få socialt skydd, inbegripet sjuk- och invalidförsäkring. Parlamentet välkomnar i detta avseende att vissa digitala arbetsplattformar tagit initiativ till att, som ett första steg, erbjuda både försäkring och åtgärder för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen tills ett regelverk har upprättats och betonar den viktiga roll som kollektivavtalen kan spela i detta sammanhang.

Fullgott och transparent social skydd

16.  Europaparlamentet är fast övertygat om att alla arbetstagare, också de som bedriver verksamhet som egenföretagare, formellt bör omfattas av ett effektivt, fullgott och insynsvänligt socialt skydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut och omedelbart genomföra rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare och att vidta åtgärder för att säkerställa socialt skydd för plattformsarbetare. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant granska medlemsstaternas framsteg i detta hänseende inom ramen för den europeiska planeringsterminens landsspecifika rekommendationer.

17.  Europaparlamentet påminner om att socialt skydd är ett solidaritetsbaserat trygghetsnät som gynnar inte bara den enskilde utan hela samhället. Parlamentet betonar att det för plattformsarbetare är en särskild utmaning att kunna komma i fråga för och vara berättigade till sociala förmåner, vilket i sin tur påverkar deras framtidsutsikter och den finansiella bärkraften och solidariteten i de sociala trygghetssystemen. Parlamentet anser att plattformsarbetare bör ha tillgång till alla delar av den sociala tryggheten i enlighet med sin status. Parlamentet påminner framför allt om vikten av att medlemsstaterna säkerställer och vid behov utvidgar tillgången till socialt skydd till att också omfatta plattformsarbetare som arbetar i egenskap av egenföretagare, och även för personer som övergår från ett slags anställningsstatus till ett annat slag, eller som har bägge slagen av anställningsstatus, i syfte att garantera möjligheten att överföra ackumulerade sociala rättigheter och förmåner, samt till att omfatta rätt till moderskaps‑ och likvärdiga föräldraförmåner, samt arbetslöshets-, olycksfalls-, långtidsvårds-, invalid-, sjukpennings-, hälso- och sjukvårds- och pensionsförmåner.

Representation och rätt till kollektiv förhandling

18.  Europaparlamentet påminner om att alla arbetstagare har en grundläggande rättighet att organisera sig och kollektivförhandla, och anser att ett direktiv om plattformsarbetare bör säkerställa att denna rättighet utövas effektivt, tillämpas fullt ut och verkställs. Parlamentet är bekymrat över den skeva och asymmetriska maktbalansen mellan å ena sidan digitala arbetsplattformar och å andra sidan arbetstagarna, vilka som enskilda ofta inte har den förhandlingsstyrka som behövs för att kunna förhandla om rättvisa arbetsvillkor. Parlamentet konstaterar att det också finns praktiska frågor, såsom bristen på gemensamma kommunikationsmedel och möjligheter att mötas på nätet eller personligen, som i praktiken kan hindra kollektiv representation. Parlamentet noterar även potentialen hos innovativa strategier för att öppna upp nya vägar för social dialog och organisering genom digitala lösningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag åtgärda sådana hinder. Parlamentet betonar att plattformsarbetare och plattformar måste finnas vederbörligen organiserade och företrädda, för att dialogen mellan arbetsmarknadens parter och kollektivförhandlingarna ska underlättas.

19.  Europaparlamentet understryker att organisering i form av kooperativ kan vara ett viktigt verktyg för nedifrån och upp-organisation av plattformsarbete, vilket också kan bli bra för den interna demokratin och arbetstagares egenmakt.

20.  Europaparlamentet beklagar att plattformsarbetare har juridiska svårigheter att bli fackligt företrädda, och är medvetet om att enskilda egenföretagare brukar anses vara ”företag”, så att de inte får ingå konkurrenshindrande avtal. Parlamentet erkänner i detta avseende den inledande konsekvensbedömning som offentliggjorts av kommissionen(37) och det initiativ som planerats för att åtgärda detta hinder utöver det lagstiftningsinitiativ som syftar till att förbättra plattformsarbetares arbetsvillkor samtidigt som befintliga kollektivavtalssystem respekteras. Parlamentet är övertygat om att EU:s konkurrensrätt inte får hindra att man genom kollektivförhandlingar förbättrar arbetsvillkoren (också lönesättningen) och det sociala skyddet för enskilda plattformsarbetare som arbetar i egenskap av egenföretagare och uppmanar eftertryckligen kommissionen att klargöra att kollektivavtal inte omfattas av konkurrenslagstiftningen för att säkerställa att de kan organisera sig i fackföreningar och förhandla kollektivt samt garantera en bättre balans när det gäller förhandlingsstyrka och en rättvisare inre marknad.

Utbildning och kompetens

21.  Europaparlamentet betonar vikten av utbildning, och framhåller i synnerhet att plattformsarbetare bör ges utbildning genom digitala arbetsplattformar om hur deras webbplats eller applikation ska användas, om uppgifterna som ska utföras och om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet betonar dessutom att plattformsarbetare, särskilt de med lägre kvalifikationer, genom plattformen bör få tillgång till ytterligare utbildningserbjudanden som möjliggör kompetensutveckling och omskolning, av omsorg om bättre anställbarhet och karriärvägar. Parlamentet uppmanar till att färdigheter på området icke-formellt och informellt lärande lättare ska kunna erkännas, valideras och överföras, och även att den kompetens som förvärvats genom plattformsarbetet ska erkännas. Parlamentet anser här att de plattformsarbetare som deltagit i sådan utbildning bör få ett ”erfarenhetsintyg”, som skulle kunna laddas upp på individuella utbildningskonton. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att ta upp plattformsarbetares utbildning i de kommande förslagen om en europeisk strategi för mikromeriter och individuella utbildningskonton. Parlamentet betonar vissa strategiska partnerskap som upprättats av plattformar för att säkerställa tillgång till utbildning för plattformsarbetare (såsom språkkurser, personlig handledning och videohandledning) för att ge dem möjlighet att ta nästa steg i karriären. Parlamentet anser att sådan bästa praxis bör integreras i plattformar i alla sektorer.

22.  Europaparlamentet understryker att digital kompetens är av yttersta vikt. Parlamentet anser att det behövs investeringar i yrkesutbildning och livslångt lärande för att säkerställa att arbetstagarna ska få rätt kompetens för den digitala tidsåldern. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina utbildningssystem till den digitala arbetsmarknaden i syfte att främja digital kompetens och digitala färdigheter och entreprenörskap. Parlamentet framhåller att arbetsplattformsekonomin hittills huvudsakligen har vuxit fram i stadsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bekämpa den digitala klyftan och säkerställa tillgång till digitala tjänster för alla människor. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att bygga ut 5G-bredbandsnätet i landsbygdsområden.

23.  Europaparlamentet betonar att plattformsarbetare måste få samma tillgång till livslångt lärande som arbetstagare i den traditionella ekonomin, i linje med nationell lagstiftning och praxis, samtidigt som man uppmuntrar innovation, främjar en konkurrenskraftig och inkluderande tillväxt samt garanterar likvärdiga villkor för företag.

Algoritmer och datahantering

24.  Europaparlamentet anser att användningen av algoritmer i arbetet bör vara transparent, icke-diskriminerande, tillförlitlig och etisk för alla arbetstagare. Parlamentet understryker att algoritmisk transparens och icke-diskriminering bör gälla för uppgiftstilldelning och uppgiftsfördelning, prissättning, reklam, betygssättning och interaktioner. Parlamentet påpekar vidare att algoritmiska hanteringsfunktioner, särskilt uppgiftstilldelning, betygssättning, deaktiveringsförfaranden och prissättning, och eventuella ändringar av dessa, bör förklaras och meddelas på ett tydligt och uppdaterat sätt och vara en del av den sociala dialogen, samtidigt som affärshemligheter respekteras i enlighet med direktiv (EU) 2016/943, särskilt skälen 13 och 18 samt artiklarna 3 och 5. Parlamentet betonar att alla algoritmiska beslut måste vara etiska, ansvariga, bestridbara och i förekommande fall kunna upphävas, och betonar vikten av att berörda myndigheter i detta avseende genomför regelbundna kontroller i enlighet med nationell lagstiftning för att förhindra felaktiga AI-resultat. Parlamentet upprepar att alla beslut som fattas genom algoritmer måste vara förenliga med rätten att inte bli föremål för beslut som grundar sig enbart på automatiserad behandling enligt artikel 22.1 i den allmänna dataskyddsförordningen, och därför krävs det mänsklig tillsyn. Parlamentet betonar att incitamentsförfaranden, såsom särskilda bonusar, straffmetoder eller betygssättning som påverkar arbetstiden och leder till mindre arbete, inte får leda till riskfyllda beteenden eller hälso- och säkerhetsrisker, inbegripet för psykisk hälsa. Parlamentet är övertygat om att icke-diskriminerande algoritmer är sådana som förhindrar könsdiskriminering, rasism och andra fördomar som förekommer i samhället vid urval och behandling av olika grupper och som inte förstärker ojämlikheter och stereotyper.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa lämpligt skydd av plattformsarbetares rättigheter och välbefinnande, exempelvis icke-diskriminering, integritet, självbestämmande och mänsklig värdighet i användningen av AI och algoritmhantering, inbegripet prognos- och flaggningsverktyg för att förutse arbetstagarnas beteenden, övervakning av framsteg i realtid, programvara för resultat och tidsspårning, automatiserad så kallad nudging med avseende på beteende, och otillbörlig övervakning. Parlamentet betonar att arbetstagare alltid bör informeras och rådfrågas innan sådana produkter och metoder används. Parlamentet anser att utbildning av algoritmutvecklare inom etiska frågor samt öppenhets- och antidiskrimineringsfrågor bör uppmuntras.

26.  Europaparlamentet är bekymrat över den bristande respekten för de immateriella rättigheterna för de enskilda plattformsarbetarnas kreativa alster och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med detta problem och säkerställa att gällande lagstiftning tillämpas som sig bör.

27.  Europaparlamentet anser att arbetstagarna bör informeras om kundbetyg. Parlamentet betonar att arbetstagare bör ha rätt att bestrida en utebliven betalning och få bestridandet granskad av en anställd vid plattformen.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att väntetid och den tid som man finns tillgänglig på plattformen räknas som arbetstid för plattformsarbetare med ett anställningsförhållande.

29.  Europaparlamentet påminner om att alla onlineplattformar fullständigt måste följa EU:s lagstiftning, bland annat om diskrimineringsförbud och dataskydd. Parlamentet betonar att plattformsarbetare, och, såvida de medger det, deras företrädare, bör få fullständig tillgång till alla data som berör deras egen verksamhet, förstå hur deras personuppgifter behandlas, informeras om plattformens eventuella klassificeringar eller utvärderingar av arbetstagaren som kan påverka dennes anställnings- eller arbetsvillkor, och få överföra sina betyg. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att plattformsarbetare har faktisk rätt till dataportabilitet enligt vad som fastställs i artiklarna 20 och 88 i den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet anser att man bör undersöka om det vore möjligt med ett överförbart intyg över kompetens, kundrespons och anseendebetyg, som skulle erkännas ömsesidigt av liknande plattformar.

30.  Europaparlamentet noterar att plattformsarbetets karaktär och avsaknaden av en bestämd arbetsplats kan leda till uthyrning i andra hand av arbetstagares konton och till odeklarerat arbete. Parlamentet anser att tillförlitliga kontrollprocesser för plattformsanvändare bör garanteras utan obligatorisk behandling av biometriska uppgifter.

31.  Europaparlamentet betonar att onlinearbetsplattformarnas potentiella effektivitetsfördelar jämfört med den traditionella arbetsmarknaden bör bygga på rättvis konkurrens. Parlamentet betonar att för att säkerställa lika villkor mellan arbetsplattformen och traditionella företag, särskilt små och medelstora företag, måste plattformsekonomin precis som andra ekonomier betala skatt och sociala avgifter och följa arbets- och sociallagstiftningen. Parlamentet understryker att den anknytande politiken vid behov måste anpassas därefter.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att plattformsarbetare och personer med andra liknande anställningsformer som möjliggörs genom teknisk innovation tas med i förslagen om inrättandet av ett europeiskt socialförsäkringsnummer och att rättvisa rörlighetsregler tillämpas på plattformsarbetare på ett icke-diskriminerande sätt.

33.  Europaparlamentet erkänner att arbetsplattformsekonomin kan användas för sociala ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja sociala företagsmodeller inom arbetsplattformsekonomin och utbyta bästa praxis i detta avseende, eftersom sociala företag har visat sig vara motståndskraftiga under covid‑19‑krisen.

Övriga rekommendationer

34.  Europaparlamentet påminner om att ett stort antal plattformar arbetar med att genomföra interna föreskrifter och program för att skapa en säkrare miljö för sina arbetstagare och anser att sådana metoder bör uppmuntras genom EU-åtgärder och nationella åtgärder på området. Parlamentet uppmanar kommissionen att efter en noggrann konsekvensbedömning överväga att inrätta en europeisk kvalitetsmärkning, avsedd att tilldelas plattformar som tillämpar god praxis för plattformsarbetare, för att användare, arbetstagare och konsumenter ska kunna fatta välgrundade beslut och för att plattformar med arbetsvillkor av god kvalitet baserade på kollektivavtal och en hög grad av transparens ska framträda i skarpare relief.

35.  Europaparlamentet noterar att uppgifterna när det gäller antalet plattformsarbetare och deras fördelning per sektor fortfarande är splittrade. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna samla in robusta och jämförbara uppgifter om plattformsarbetare för att få en bättre uppfattning av den digitala arbetsplattformsverksamhetens omfattning och fördjupa kunskapen om dessa arbetstagares arbets- och anställningsvillkor, inbegripet socialförsäkringsskydd och inkomst.

36.  Europaparlamentet uppmanar de nationella offentliga arbetsförmedlingarna och europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures) att bli bättre på att sprida information om de möjligheter som erbjuds på arbetsplattformarna.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till innovativa former av plattformsarbete i överensstämmelse med unionslagstiftning och nationell lagstiftning, och uppmanar kommissionen att låta arbetsvillkor av god kvalitet framträda i den kommande rättsliga ramen och bibehålla flexibiliteten samtidigt som arbetstagarnas rättigheter garanteras.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att plattformsarbetare har möjlighet att neka att ta ett uppdrag om det ligger utanför ordinarie arbetstid eller arbetsdagar eller om de inte har informerats om uppdraget inom den minsta överenskomna tidsfristen, utan att deras beslut får negativa konsekvenser för dem.

39.  Europaparlamentet uppmanar samtidigt kommissionen och medlemsstaterna att överväga innovativa, effektiva och socialt fördelaktiga gränsöverskridande lösningar som säkerställer social trygghet och socialt skydd.

40.  Europaparlamentet framhåller att en viktig del av en hållbar turismpolitik är att garantera respekten för arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet understryker den allt viktigare roll som digitala plattformar och datainsamling spelar för turismen. Parlamentet betonar därför den grundläggande roll som datainsamlingen om plattformsarbetare kommer att ha för att projekten inom turismen ska bli verkligt hållbara och säkerställa att investeringar i turism och arbetstillfällen gynnar lokalsamhällen och arbetstagare, samtidigt som det blir lättare att åstadkomma en rättvis vinstfördelning.

41.  Europaparlamentet påminner om att kvinnor endast utgör 22 % av arbetstagarna inom transportsektorn och att de också utgör en minoritet av plattformsarbetarna inom transport- och turistnäringen, samt att det finns anekdotiska bevis som tyder på att kvinnliga plattformsarbetare inom transportsektorn har sämre anställnings- och arbetsvillkor än sina manliga kollegor.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 186, 11.7.2019, s. 57. (2) EUT L 186, 11.7.2019, s. 105. (3) EUT L 136, 22.5.2019, s. 1. (4) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (5) EUT C 387, 15.11.2019, s. 1. (6) https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-13436-2019-INIT/en/pdfhttps://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-13436-2019-INIT/sv/pdf. (7) https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9686-2019-INIT/sv/pdf. (8) Antagna texter, P9_TA(2021)0021. (9) Antagna texter, P9_TA(2020)0371. (10) Antagna texter, P9_TA(2020)0284. (11) Antagna texter, P9_TA(2020)0275. (12) Antagna texter, P9_TA(2020)0272. (13) Antagna texter, P9_TA(2020)0194. (14) EUT C 202, 28.5.2021, s. 35. (15) EUT C 242, 10.7.2018, s. 24. (16) EUT C 331, 18.9.2018, s. 125. (17) EUT C 331, 18.9.2018, s. 135. (18) EUT C 334, 19.9.2018, s. 88. (19) https://www.etuc.org/system/files/document/file2020-06/Final%2022%2006%2020_Agreement%20on%20Digitalisation%202020.pdf. (20) Studie – The platform economy and precarious work, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning A för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 11 september 2020. (21) Studie – The Social Protection of Workers in the Platform Economy, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för intern politik, Europaparlamentets utredningsavdelning A för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 7 december 2017. (22) https://www.eurofound.europa.eu/data/platform-economy. (23) Studie – Data subjects, digital surveillance, AI and the future of work, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för parlamentarisk utredning och analys, Enheten för vetenskaplig framsyn, 23 december 2020. (24) https://www.dw.com/pl/ue-chce-lepiej-chroni%C4%87-pracuj%C4%85cych-za-po%C5%9Brednictwem-platform-cyfrowych/a-56676431. (25) Howard J., ”Nonstandard work arrangements and worker health and safety”, American Journal of Industrial Medicine, volym 60, nummer 1, 2016, s. 1–10. (26) ILO, World Employment and Social Outlook 2021 – The role of digital labour platforms in transforming the world of work, s. 20. (27) https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef18001en.pdf. (28) 21 Studie – The Social Protection of Workers in the Platform Economy, Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsavdelning A – ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, 7 december 2017, s. 34, https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/614184/IPOL_STU(2017)614184_EN.pdf. (29) Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), jämställdhetsindex 2020: Digitalisation and the future of work, s. 14. (30) EIGE:s jämställdhetsindex 2020: Digitalisation and the future of work, s. 98–99. (31) EIGE:s jämställdhetsindex 2020: Digitalisation and the future of work, s. 114. (32) 25 ILO World Employment and Social Outlook 2021: The role of digital labour platforms in transforming the world of work, s. 22. (33) 26 Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum, Platform workers in Europe: Evidence from the COLLEEM survey (2018) och New evidence on platform workers in Europe: Results from the second COLLEEM survey (2020). (34) 27 Workplace Monitoring & Surveillance, Data & Society, Mateescu, A., Nguyen, A., Explainer: February 2019. (35) 28 Gender Equality Index Report 2020, Digitilisation and the future of work, s. 99. (36) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know‑how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1). (37) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=PI_COM%3AAres%282021%29102652.