Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba, särskilt resolutionerna av den 10 juni 2021 om människorättssituationen och den politiska situationen i Kuba(1), av den 28 november 2019 om Kuba, fallet José Daniel Ferrer(2) och av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan(3),

–  med beaktande av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och Kuba, som undertecknades den 12 december 2016 och som tillämpats provisoriskt sedan den 1 november 2017(4),

–  med beaktande av den formella dialogen om mänskliga rättigheter mellan Europeiska unionen och Kuba, som hölls inom ramen för avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och Kuba, särskilt den tredje dialogen den 26 februari 2021,

–  med beaktande av uttalandet på Europeiska unionens vägnar av den 29 juli 2021 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den senaste tidens händelser i Kuba,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella fördrag och instrument på människorättsområdet,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som Kuba har undertecknat,

–  med beaktande av skrivelsen från FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden, som efterlyste brådskande åtgärder och enträget uppmanade de kubanska myndigheterna att ge respons om de 187 personer som försvunnit,

–  med beaktande av uttalandet av den 16 juli 2021 av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, som uppmanade Kuba att frige de frihetsberövade demonstranterna,

–  med beaktande av uttalandet av den 15 juli 2021 från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (IACHR) och dess särskilda rapportörer,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare samt om yttrandefrihet online och offline,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(5), särskilt artikel 12 om mötes- och föreningsfrihet,

–  med beaktande av klagomålet av den 8 september 2021 från Kubas observatorium för mänskliga rättigheter (OCDH) till EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Eamon Gilmore, om förtrycket av demonstranter,

–  med beaktande av den kubanska konstitutionen och dess strafflag,

–  med beaktande av lagdekret 35 om telekommunikation, informations- och kommunikationsteknik och användning av radiofrekvensspektrumet samt resolution 105 från 2021 om förordningen om den nationella åtgärdsmodellen för hantering av cybersäkerhetsincidenter i Republiken Kuba,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 11 juli 2021 begav sig tusentals kubaner ut på gatorna i över 40 städer för att fredligt protestera mot den kroniska bristen på läkemedel och andra nödvändiga varor, den allmänna misskötseln av covid-19-pandemin och de kubanska myndigheternas systematiska inskränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt yttrande- och mötesfriheten. Detta var de största protesterna i Kuba sedan den s.k. Maleconazo-demonstrationen 1994.

B.  De kubanska myndigheterna reagerade med extremt våld och förtryck mot demonstranter och människorättsförsvarare. President Díaz-Canel uppmanade uttryckligen alla regeringsanhängare, däribland specialstyrkor som Svarta baskrarna – de väpnade revolutionära styrkornas elitstyrka – att bekämpa fredliga demonstranter, vilket ledde till att våldet skärptes och hundratals civila skadades, och medförde polissökningar, gripanden i demonstranternas hem och polisvåld.

C.  De kubanska myndigheterna antog nya förtrycksmetoder såsom att stoppa, övervaka, censurera och kontrollera telekommunikationstjänster i strid med internationell människorättslagstiftning för att kontrollera och dölja de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som de begick. De kubanska myndigheterna måste skydda och säkerställa mänskliga rättigheter, såsom rätten till fredliga sammankomster och yttrandefrihet, utan diskriminering på grundval av politiska åsikter, samt följa internationella människorättsnormer med respekt för principerna om laglighet, undantag, ansvar och nödvändighet.

D.  Genom lagdekret 35 uppdaterades den kubanska rättsliga ramen om förfaranden och villkor för att erhålla de tillstånd som krävs för användning av det nationella radiofrekvensspektrumet, och det infördes skyldigheter för teleoperatörer att stänga av, övervaka, avlyssna och kontrollera användare och förmedla användarinformation till de kubanska myndigheterna. Dekretet är internationellt erkänt som olagligt. I resolution 105 fastställs förordningen om cybersäkerhetsincidenter på ett brett sätt, vilket ger en rättslig ram för lagföring av enskilda personer för ett brett spektrum av anklagelser och gör det möjligt att utdöma påföljder, beslagta mobiltelefoner och datorer, genomföra husrannsakan och till och med göra det möjligt för regeringen att underlätta inledandet av straffrättsliga förfaranden för brott som för närvarande anges i strafflagen och vars definitioner är internationellt erkända som olagliga. Lagdekret 370, som också antogs efter godkännandet av den nya konstitutionen från 2019, begränsar yttrandefriheten på sociala nätverk.

E.  Regimen stängde ner internet i flera dagar, så att medborgarna inte kunde rapportera offentligt om de repressiva handlingar och människorättskränkningar de utsattes för. Den kubanske utrikesministern Bruno Rodríguez beskrev Förenta staternas försök att återinföra internetsignalen på ön som en ”aggression”.

F.  IACHR och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har fördömt den kubanska statens förtryck och användning av våld som svar på fredliga protester, och har också efterlyst ett snabbt frigivande av alla frihetsberövade personer och uppmanat den kubanska regeringen att ta itu med de bakomliggande sociala problemen genom dialog.

G.  OCDH har rapporterat att den 5 september 2021 hade 1 306 personer, däribland 27 minderåriga, försvunnit eller fängslats sedan protesterna den 11 juli 2021. Andra rapporter från icke-statliga organisationer, såsom fängelseförsvararna, visar att mer än 5 000 personer greps under den perioden, med anklagelser om godtyckliga frihetsberövanden, isolerat frihetsberövande, påtvingade försvinnanden, användning av kriminella personer som ett sätt att kriminalisera deltagande i protester, tortyr och misshandel, övervakning och husarrest samt våld mot demonstranterna. FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden inledde den 15 juli 2021 brådskande åtgärder i Kuba i 187 fall enligt artikel 30 i konventionen mot påtvingade försvinnanden (officiella brådskande åtgärder AU nr 1200–1386/2021). Kuba har det sjätte högsta antalet brådskande åtgärder mot påtvingade försvinnanden som måste vidtas i världen sedan 2017, trots att avtalet om politisk dialog och samarbete nu är i kraft fullt ut.

H.  Bland de frihetsberövade fanns ett stort antal aktivister, journalister och ledare för politiska oppositionsrörelser, såsom José Daniel Ferrer, ledare för Unión Patriótica de Cuba (Kubas patriotiska union), vars vistelseort hittills är okänd, samt lärare, studenter och konstnärer såsom Luis Manuel Otero Alcántara från San Isidro-rörelsen. Polisen bekräftade att Diubis Laurencio Tejeda hade dött efter att ha blivit skjuten bakifrån under demonstrationen i Havanna.

I.  Sacharovpristagarna utsätts fortfarande för systematiska repressiva handlingar, bland annat godtyckliga frihetsberövanden, razzior och belägringar av sina hem, aggressioner och godtyckliga böter, vilket har dokumenterats av både OCDH (Observatorio Cubano de Derechos Humanos) och Kubas centrum för mänskliga rättigheter (Centro Cubano de Derechos Humanos). Kvinnor i vitt har utsatts för minst 318 sådana repressiva handlingar under de senaste tre månaderna: 60 i juni, 142 i juli och 116 i augusti. Sacharovpristagaren Guillermo Fariñas Hernández har uppgett att han, i enlighet med ovannämnda information från människorättsorganisationer, också har utsatts för systematiskt förtryck varje månad i flera år, att hans telefonsamtal övervakas och att han när han lämnar sitt hem systematiskt blir frihetsberövad bara några hundra meter längre bort, och att han enbart i september har frihetsberövats godtyckligt vid tre tillfällen, senast den 8 september 2021.

J.  Många fick summariska rättegångar och dömdes för olika typer av brott, däribland terrorism, störningar av den allmänna ordningen, missaktning, anstiftan till brott och spridning av en epidemi, utan minimigarantier för ett korrekt rättsförfarande. Flera av dem som gripits betraktas som samvetsfångar.

K.  Mer än 8 000 personer hålls fängslade utan att ha begått något brott, och ytterligare 2 500 personer har dömts till tvångsarbete av samma orsak; alla anklagas för ”social förkriminell farlighet”, en anklagelse som uteslutande motiveras med att deras ”beteende observerats strida mot socialistiska moralnormer” (artiklarna 72–84 i den kubanska strafflagen).

L.  Den 5 juli 2017 gav parlamentet sitt samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete under förutsättning att det sker tydliga förbättringar i Kuba när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet har upprepade gånger fördömt kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Kuba och understrukit att artiklarna 1.5, 2c, 5, 22 och 43 i avtalet om politisk dialog och samarbete har överträtts. Det har inte gjorts några konkreta framsteg i Kuba när det gäller avtalets allmänna principer och mål för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna, och tvärtom har den kubanska regimen intensifierat sitt förtryck och sina kränkningar av arbetstagarrättigheter och mänskliga rättigheter, och bland annat har antalet politiska fångar ökat. Man har inte lyckats uppnå det centrala målet med avtalet om politisk dialog och samarbete: att förbättra de grundläggande friheterna i Kuba.

M.  Den kubanska staten fortsätter att systematiskt kränka arbetsrätten och de mänskliga rättigheterna för sin hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar utomlands med medicinska uppdrag, vilket enligt FN motsvarar modernt slaveri.

N.  I sin resolution av den 10 juni 2021 påminner parlamentet Europeiska utrikestjänsten om att det civila samhällets deltagande i politiska dialoger och samarbetsprojekten inom ramen för avtalet är en väsentlig del av avtalet om politisk dialog och samarbete, och att man omedelbart bör rätta till det faktum att det civila samhället utesluts från samarbetsmedel och/eller deltagande i avtalet, samtidigt som deltagandet och tillgången till samarbetsmedel endast tillåts företag i vilka staten deltar eller kontrollerar, vilket har varit fallet sedan avtalet undertecknades.

O.  Avtalet innehåller en så kallad människorättsklausul, som är en bärande standardbeståndsdel i EU:s internationella avtal och som gör det möjligt att häva avtalet om politisk dialog och samarbete om bestämmelserna om mänskliga rättigheter åsidosätts.

P.  OCDH har formellt begärt att EU:s nya sanktionssystem ska tillämpas på fysiska personer eller statliga institutioner som är inblandade i de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Kuba.

1.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag den kubanska regeringens extrema våld och förtryck mot demonstranter, människorättsförsvarare, oberoende journalister, konstnärer, dissidenter och oppositionspolitiska ledare efter demonstrationerna den 11 juli 2021. Parlamentet beklagar förlusten av människoliv och uttrycker sitt deltagande med de anhöriga.

2.  Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att upphöra med förtrycket, frige alla politiska fångar, samvetsfångar och dem som godtyckligt frihetsberövats enbart för att de fredligt gjort anspråk på sin yttrande- och mötesfrihet, samt att garantera ett korrekt rättsförfarande. Parlamentet fördömer att regeringens respons på dessa protester innefattade utplaceringen av Svarta baskrar och civila grupper som reagerade på president Miguel Díaz-Canels uppmaning att ”försvara revolutionen”.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att de kubanska myndigheterna har utnyttjat vågen av frihetsberövanden efter demonstrationerna den 11 juli 2021 för att kriminalisera befolkningens legitima och fredliga demokratiska krav, återta kontrollen, återupprätta en skrämselkultur bland befolkningen och tysta några av landets mest karismatiska oppositionsmedlemmar.

4.  Europaparlamentet efterlyser respekt för de mänskliga rättigheterna för Sacharovpristagarna, som utsätts för ständiga repressiva handlingar, och fördömer det godtyckliga gripandet under mer än två månader av José Daniel Ferrer, som har isolerats från sin familj och vars vistelseort är okänd.

5.  Europaparlamentet understryker att det är av yttersta vikt att de kubanska myndigheterna lyssnar på och tillmötesgår kraven på medborgerliga och politiska rättigheter samt frihet och demokrati, och att de deltar i en inkluderande nationell dialog om en process för modernisering och demokratisering av landet, i syfte att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra välbehövliga interna ekonomiska reformer samtidigt som befolkningens politiska, medborgerliga, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter respekteras och att effektiva åtgärder vidtas mot covid-19-pandemin.

6.  Europaparlamentet är djupt oroat över slutsatserna från FN:s arbetsgrupp mot godtyckligt frihetsberövande i Kuba, som visar på ett systematiskt problem med godtyckliga frihetsberövanden, vilket bekräftas i arbetsgruppens rapporter 12/2017, 55/2017, 64/2017, 59/2018, 66/2018, 63/2019 och 4/2020.

7.  Europaparlamentet fördömer de kubanska myndigheternas brist på respekt för de mänskliga rättigheter och friheter som fastställs i allmänna människorättskonventioner, särskilt mötes-, press- och yttrandefriheten, både online och offline, samt deras förtryck av alla former av demokratiska uttryck och avsaknaden av utrymme för ett pluralistiskt politiskt deltagande. Parlamentet uppmanar EU att offentligt fördöma dem. Parlamentet beklagar djupt att lagdekret 35 och resolution 105 nyligen har antagits, eftersom dessa rättsakter erbjuder breda juridiska möjligheter att kriminalisera personer som deltar i legitima fredliga protester genom att utöva kontroll över telekommunikationsmedel, vilket banar väg för nya repressiva metoder. Parlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att uppdatera den rättsliga ramen i enlighet med internationell rätt och upphäva lagdekret 35 och all annan lagstiftning som begränsar medborgarnas grundläggande friheter.

8.  Europaparlamentet är oroat över den beklagliga fängelsesituationen och den fortsatta avsaknaden av förhållanden som garanterar rättsväsendets oberoende. Parlamentet kräver att de frihetsberövade ska ha tillgång till rättvisa rättegångar, få oberoende medicinska utvärderingar, få tillräckligt med mat och vatten samt tillåtas telefonsamtal och regelbundna besök av familj, vänner, journalister och diplomater. Parlamentet efterlyser effektiva brottsutredningar och administrativa utredningar för att identifiera, lagföra och straffa dem som är ansvariga för tortyr och misshandel.

9.  Europaparlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att följa rekommendationerna från IACHR och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att inleda en konstruktiv dialog med det verkliga civila samhället. Parlamentet uppmanar Kuba att omedelbart bevilja FN:s särskilda rapportör för åsikts- och yttrandefrihet, FN:s särskilda rapportör om situationen för människorättsförsvarare och oberoende människorättsorganisationer tillträde till landet för att dokumentera människorättssituationen och kontrollera och övervaka de kommande rättegångarna mot de hundratals aktivister och vanliga kubaner som fortfarande hålls frihetsberövade. Parlamentet uppmanar EU att följa rättegångarna och besöka fängslade politiska fångar.

10.  Europaparlamentet beklagar att det demokratiska läget inte har förbättrats trots avtalet om politisk dialog och samarbete, och att försämringen av människorättssituationen i Kuba bara har blivit värre. Parlamentet betonar att Kuba systematiskt har brutit mot de grundläggande bestämmelserna i detta avtal sedan det trädde i kraft. Parlamentet beklagar djupt den kubanska regimens brist på engagemang och vilja att eftersträva även de minsta framsteg i riktning mot förändring eller att öppna kanaler som skulle kunna göra det möjligt att reformera regimen.

11.  Europaparlamentet betonar att i motsats till avtalet om politisk dialog och samarbete har kubanska och oberoende europeiska organisationer i det civila samhället systematiskt hindrats att delta i människorättsdialogerna mellan Kuba och Europeiska unionen, inom den bredare ramen för dialogen om mänskliga rättigheter enligt avtalet om politisk dialog och samarbete, såsom den dialog som ägde rum den 26 februari 2021. Parlamentet påminner i detta avseende om att dialogerna mellan EU och det kubanska civilsamhället och finansieringsmöjligheterna måste omfatta alla organisationer i det civila samhället, utan begränsningar.

12.  Europaparlamentet påminner om sitt starka stöd för alla människorättsförsvarare i Kuba och deras arbete. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstaternas representationer i landet att tydligt utöka sitt stöd till ett verkligt och oberoende civilsamhälle i deras kontakter med de kubanska myndigheterna, och att utnyttja alla tillgängliga instrument för att stärka människorättsförsvararnas arbete.

13.  Europaparlamentet anser att de kubanska myndigheternas senaste repressiva åtgärder mot medborgarna bidrar till de ihållande och systematiska åtgärderna mot samvetsfångar, människorättsförsvarare, dissidenter, oppositionsaktivister, civilsamhälleliga aktivister, konstnärer och journalister, vilka alla utgör ytterligare brott mot avtalet om politisk dialog och samarbete.

14.  Europaparlamentet påminner om att avtalet om politisk dialog och samarbete innehåller en så kallad människorättsklausul, som är en bärande standardbeståndsdel i EU:s internationella avtal och som gör det möjligt att häva avtalet om bestämmelserna om mänskliga rättigheter åsidosätts. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen att aktivera artikel 85.3b för att sammankalla ett omedelbart möte med den gemensamma kommittén mot bakgrund av de brott mot avtalet som den kubanska regeringen gjort sig skyldig till, något som utgör ett ”särskilt brådskande fall”.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt tillämpa bestämmelserna i EU:s Magnitskijlag(6) och anta påföljder mot dem som gjort sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kuba.

16.  Europaparlamentet beklagar djupt de kubanska myndigheternas vägran att låta parlamentets delegationer besöka Kuba trots att parlamentet har gett sitt samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart tillåta delegationernas inresa i landet.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Kubas regering och nationalförsamling, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt regeringarna i medlemsstaterna i gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater.

(1) Antagna texter, P9_TA(2021)0292. (2) EUT C 232, 16.6.2021, s. 17. (3) EUT C 334, 19.9.2018, s. 235. (4) EUT L 337 I, 13.12.2016, s. 3. (5) EUT C 326, 26.10.2012, s. 391. (6) Rådets förordning (EU) 2020/1998 av den 7 december 2020 om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna (EUT L 410 I, 7.12.2020, s. 1).