Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kenya, särskilt av den 30 april 2015(1) och av den 18 maj 2017 om flyktinglägret i Dadaab(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om en ny EU-Afrika-strategi – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling(3),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 21 juni 2021 från Republiken Kenya och Europeiska unionen,

–  med beaktande av uttalandet från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, på EU:s vägnar, av den 17 maj 2021 om Internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2019 om situationen för hbti-personer i Uganda(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 maj 2021 Afrikas horn: en geostrategisk prioritering för EU,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 29 april 2021 från Kenyas regering och Förenta nationernas höge kommissarie för flyktingar (UNHCR) om en färdplan för flyktinglägren i Dadaab och Kakuma,

–  med beaktande av UNHCR:s uttalande av den 25 mars 2021 om situationen för hbtqi+-flyktingar i Kakumalägret,

–  med beaktande av meddelandet från FN:s generalsekreterare av den 17 maj 2021 om Internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2020 En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025 (COM(2020)0698),

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 21, 24, 29 och 31 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 10 och 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilka EU och dess medlemsstater i sina förbindelser med övriga världen ska respektera och främja de universella mänskliga rättigheterna och skyddet av enskilda samt anta restriktiva åtgärder i händelse av grova brott mot de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av värdena människans värdighet, jämlikhet och solidaritet, som står inskrivna i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning,

–  med beaktande av artikel 14 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, där rätten att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse erkänns,

–  med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen(5),

–  med beaktande av 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 mars 2020 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 (JOIN(2020)0005),

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av UNHCR:s övergripande åtgärdsram för flyktingar,

–  med beaktande av beslutet av Kenyas högsta domstol av den 8 april 2021 om att tillfälligt häva stängningen av flyktinglägren i Dadaab och Kakuma,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2020 om en ny migrations- och asylpakt (COM(2020)0609),

–  med beaktande av FN:s globala flyktingpakt,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kenya är det land som hyser flest flyktingar och asylsökande i Afrika näst efter Etiopien. Enligt UNHCR uppgick antalet flyktingar och asylsökande i Kenya per den 31 maj 2021 till 519 989 i Kakuma och Dadaab samt i stadsområden.

B.  Lägret i Kakuma ligger i Turkana län (county), ett av de fattigaste länen i Kenya. Enligt UNHCR är levnadsvillkoren i lägret svåra och försämras stadigt med extrem fattigdom, dåliga bostäder och dålig infrastruktur samt brist på vatten, sanitet, läkemedel och el. Både lokalbefolkningen och flyktingarna lider svår brist på livsmedel och vatten och på möjligheter att tillgodose sina grundläggande behov. Covid-19-pandemin har förvärrat en redan alarmerande humanitär situation i lägret och i länet där det ligger.

C.  Människorätts- och säkerhetssituationen i flyktinglägret i Kakuma i Kenya har förvärrats exponentiellt. Det rapporteras ofta om väpnade rån, stölder, våldtäkter och mord, och de som är mest sårbara för våldet är kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning och hbtqi+-personer. Attackerna är för närvarande under utredning.

D.  Kvinnor och flickor i lägret utsätts för olika former av sexuellt våld, oftast våldtäkt. Flyktingflickor, nyanlända och ensamstående kvinnliga familjeförsörjare är särskilt riskutsatta. Våldtäkter begås av flyktingmän från lägret, lokalbefolkning och/eller säkerhetsvakter. Andra former av våld såsom barn- och tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och partnervåld är också vanliga.

E.  Den 15 mars 2021 fick två flyktingar i Kakuma 3, kvarter 13, andra gradens brännskador i samband med en mordbrand med molotovcocktail medan de sov. Ett av offren, den ugandiske flyktingen Chriton Atuhwera, avled till följd av skadorna. Ett växande antal hbtqi+-flyktingar har attackerats och sårats, och många har tvingats fly från flyktinglägret till ett område där de inte skyddas och inte har laglig rätt att uppehålla sig.

F.  Trots att samkönade relationer baserade på samtycke bestraffas med upp till 14 års fängelse enligt kenyansk lagstiftning är Kenya är det enda landet i regionen som accepterar flyktingar på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Runt 300 registrerade flyktingar och asylsökande i flyktinglägret i Kakuma har en hbtqi+-profil, och de flesta har uppgett sig kunna leva fredligt bland befolkningen i Kakuma enligt UNHCR.

G.  Enligt 2020 års globala översyn från Internationella sammanslutningen för lesbiska, homosexuella, trans- och intersexuella ligger närmare hälften av alla de länder i världen där homosexualitet är förbjudet i Afrika. Endast 22 av 54 afrikanska nationer har legaliserat homosexualitet.

H.  I många afrikanska länder härstammar de befintliga anti-hbtqi+-lagarna från kolonialtiden.

I.  I mars 2020 bad några flyktingar med hbtqi+-profil UNHCR att flytta dem från Kenya på grund av landets fientliga inställning till dem. Under de senaste månaderna har över 30 hbtqi+-personer förflyttats från Kakuna 3 till andra delar av lägret på grund av de säkerhetshänsyn som de åberopat och efter en noggrann bedömning av UNHCR på plats. I sitt förhandlingsmandat avseende förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en unionsram för vidarebosättning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 efterlyste parlamentet insatser över tid för att få till stånd en rättvis fördelning av de personer som ska vidarebosättas mellan medlemsstaterna, i kombination med insatser för att fastställa internationellt bindande regler avseende ett delat världsomfattande ansvar att vidarebosätta personer som är i behov av vidarebosättning enligt UNHCR.

J.  I november 2020 bekräftade den kenyanska regeringen och Human Rights Watch att attackerna mot hbtqi+-personer ökat exponentiellt under covid-19-pandemin, även om våldet i stort också blossat upp under samma period.

K.  Antalet vidarebosättningar av hbtqi+-personer från kenyanska flyktingläger ligger fortfarande under behoven. Covid-19-pandemin har sinkat processen. Enligt UNHCR har runt 235 flyktingar med sådan profil fått klartecken för vidarebosättning sedan 2019, och av dessa har 48 % lämnat landet.

L.  Trots att UNHCR och dess partner hade förberett inrättningar för att bemöta pandemin har 65 % av flyktingarna i läger uppgett att de haft mindre tillgång till vårdinrättningar efter utbrottet jämfört med före utbrottet i mars 2020, främst på grund av rädsla för att smittas och den bristande tillgången på vårdpersonal. Endast 3 % av Kenyas befolkning är fullt vaccinerade mot covid-19. Vaccinationskampanjen i de kenyanska flyktinglägren startade den 30 mars 2021, och Kakumalägret tilldelades 2 000 vaccindoser.

M.  Den kenyanska regeringen har de senaste årtiondena gjort flera försök att stänga lägret. Den 24 mars 2021 gav Kenyas inrikesminister UNHCR ett 14 dagar långt ultimatum att utarbeta en plan för stängningen av både Dadaab- och Kakumalägren. Den 8 april 2021 sköt Kenyas högsta domstol tillfälligt upp stängningen i 30 dagar. Den 29 april 2021 enades UNHCR och den kenyanska regeringen om en färdplan för att senarelägga stängningen av Kukuma- och Dadaablägren till den 30 juni 2022. Färdplanen omfattar ett frivilligt, säkert och värdigt återvändande för flyktingar till deras ursprungsländer, avfärd till tredjeländer inom ramen för olika arrangemang samt alternativa möjligheter att stanna i Kenya för vissa flyktingar från länder i Östafrikanska gemenskapen.

N.  Samtidigt som FN har visat förståelse för regeringens synpunkter och medgett att flyktinglägren inte bör vara långsiktiga lösningar på tvångsförflyttningar har internationella organisationer och människorättsorganisationer varnat för att en abrupt och oordnad stängning skulle medföra en humanitär katastrof och att tvångsrepatrieringar skulle strida mot folkrätten. Flyktingarna i Kakuma lever rent generellt i rädsla för att deporteras.

O.  Trots sina omfattande naturresurser är Afrikas horn en av de fattigaste regionerna i världen. Livsmedelsförsörjningen är ytterst otrygg, och miljoner människor i regionen lider av undernäring och hotas av hungersnöd. Torka och väpnade konflikter är de två främsta sakerna till att människor fördrivs i regionen, även i Kenya, vilket framhålls i den globala handlingsplanen från Nairobi, som antogs vid toppmötet i den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten Igad den 26 mars 2017. Konflikter som de i Somalia och Etiopien och våldet före och efter valen i Uganda och Tanzania innebär att ett frivilligt återvändande är omotiverat av hänsyn till säkerheten och värdigheten för de flesta flyktingar i Kakumalägret. Sedan slutet av 2019 har Kenya drabbats av en kombination av aldrig tidigare skådade hot och svåra konsekvenser av klimatförändringarna med den största invasionen av ökengräshoppor på 60 år, översvämningar i samband med regnperioderna och covid-19-restriktioner.

P.  EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika undertecknades vid toppmötet i Valletta den 12 november 2015 och utformades för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till destabilisering, tvångsförflyttning och irreguljär migration genom främjande av motståndskraft, ekonomiska möjligheter, lika möjligheter, säkerhet och utveckling. EU svarar på de livsviktiga och grundläggande behoven hos flyktingar i kenyanska flyktingläger. EU:s förvaltningsfond för Afrika har inrättats inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete och måste anpassas till det primära målet för EU:s utvecklingspolitik, som alltjämt är fattigdomsbekämpning.

Q.  Sedan 2012 har EU tillhandahållit över 200 miljoner euro i humanitärt bistånd och anslagit 286 miljoner euro via Europeiska utvecklingsfonden för perioden 2014–2020, med fokus på jobbskapande, livsmedelstrygghet, motståndskraft, institutionsbyggande och framför allt utbildning. Kenyanska asylsökande är helt beroende av humanitärt stöd för sina grundläggande behov. Det nya finansieringsinstrumentet Europa i världen (NDICI) kommer att fortsätta med genomförandet av EU:s olika program i Kenya.

R.  Under 2021 har EU anslagit EU 15 miljoner euro till humanitära projekt i Kenya, först och främst med site på att bistå flyktingar, och sedan 2016 har 45 miljoner euro anslagits till flyktingar och värdsamhällen i Kenya inom ramen för EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika. I flyktinglägren i Kakuma and Dadaab fortsätter EU att stödja tillhandahållandet av livsviktigt bistånd såsom livsmedelshjälp, hälso- och sjukvård, behandling av undernäring, vatten, sanitet och hygien, skydd och utbildning.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den humanitära situationen och rapporterna om utdraget våld i Kakumalägret. Parlamentet fördömer skarpt mordbrandsattentatet med en molotovcocktail den 15 mars 2021 mot två hbtqi+-flyktingar i flyktinglägret Kakuma 3. Parlamentet är djupt oroat över de ständiga hoten mot personer med hbtqi+-profil i Kakumalägret. Parlamentet erinrar om att över 30 personer har blivit akutförflyttade under de senaste månaderna.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de kenyanska myndigheterna att utreda och bringa full klarhet i detta brott och att ställa de ansvariga till svars i enlighet med kenyansk lagstiftning och med respekt för internationell människorättslagstiftning.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för den viktiga och konstruktiva roll som Kenya spelar, och erinrar om den svåra regionala situationen, som präglas av regionala kriser och konflikter. Parlamentet inser Kakumaflyktinglägrets betydelse för tusentals flyktingar och asylsökande i Kenyas gränsregioner, även de allra mest utsatta, i all synnerhet personer med hbtqi+-profil som riskerar kriminalisering eller till och med dödsstraff i sina ursprungsländer.

4.  Europaparlamentet lovordar det samarbete som bedrivits genom åren mellan Kenyas sekretariat för flyktingfrågor, UNHCR och andra partner i skyddet av alla flyktingar. Parlamentet betonar emellertid att den rådande situationen i Kakumalägret är ohållbar på lång sikt och kräver ett effektivt, samordnat svar från den kenyanska regeringen, regeringarna i regionen och världssamfundet i stort, däribland EU. Parlamentet noterar i detta sammanhang den nyligen antagna färdplanen för flyktinglägren i Dadaab och Kakuma.

5.  Europaparlamentet uppmanar den kenyanska regeringen att behålla flyktinglägren i Kakuma och Dadaab, åtminstone tills situationen stabiliseras. Parlamentet uppmanar med kraft den kenyanska regeringen att se till att flyktingarnas mänskliga rättigheter respekteras i alla beslut som angår dem. Parlamentet betonar att EU:s ekonomiska stöd till tredjeländer för flyktingmottagning inte bör vara ett substitut för EU:s ansvar att hysa och vidarebosätta en rimlig andel av de människor som är i behov av internationellt skydd.

6.  Europaparlamentet uppmanar den kenyanska regeringen, UNHCR och världssamfundet att åta sig att arbeta tillsammans och hitta alternativa, hållbara, lämpliga och rättighetsbaserade lösningar som är i linje med principerna om ansvarsfördelning och målen i den globala flyktingpakten. För att detta ska fungera effektivt rekommenderar parlamentet att det inbegriper vidarebosättning till EU av ett meningsfullt antal flyktingar i behov av internationellt skydd.

7.  Europaparlamentet framhåller behovet av ett mer integrerat och övergripande regionalt förhållningssätt till flyktinghantering och av ett starkare samarbete mellan Kenya och grannländerna i politiska, säkerhetsrelaterade, humanitära och utvecklingsrelaterade frågor för att komma till rätta med tvångsförflyttningens grundorsaker. Parlamentet kräver att behovet av fullgod säkerhet i flyktinglägren tillgodoses och uppmanar den kenyanska regeringen att förbättra säkerheten i Kakumalägret och stärka flyktingskyddet, särskilt för de mest utsatta grupperna. Parlamentet uppmanar de rättsvårdande myndigheterna och övriga förvaltningsgrenar i Kenya att säkerställa skyddet och säkerheten för flyktingar.

8.  Europaparlamentet uppmanar den kenyanska regeringen och UNHCR att se till att repatrieringsprogrammet genomförs helt i linje med internationella skyldigheter och det inhemska ansvaret. Parlamentet insisterar på att all repatriering till ursprungslandet måste vara frivillig, säker, hållbar, värdig och rättighetsbaserad och att de återvändande måste ha tillgång till objektiv, neutral och relevant information om vad som händer om de beslutar sig för att inte ställa upp frivilligt.

9.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över situationen på Afrikas horn, särskilt med avseende på fattigdomen och den otrygga livsmedelsförsörjningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att frigöra det humanitära nödbistånd som krävs för att klara flyktingproblemet och hungersnöden i regionen. Parlamentet vill att biståndet från EU och medlemsstaterna till Afrikas horn i prioriterad ordning används för att ta itu med våldet, däribland det sexuella våldet, och problemen kopplade till svår ojämlikhet, fattigdom, kronisk undernäring, tillgång till vård och samhällsservice, i synnerhet reproduktiv hälso- och sjukvård, samt uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta itu med den otrygga livsmedelsförsörjningen och de bristande möjligheterna att tillgodose grundläggande behov i Kakumalägret, däribland tillgången till vatten, sanitet, hälso- och sjukvård och el, inte bara via exklusivt flyktingbistånd utan även via sitt stöd till nationella utvecklingsprogram vars förmåga att tillgodose utvecklingseffektivitet har säkerställts och regelbundet utvärderas.

11.  Europaparlamentet understryker att den tilltagande instabiliteten i regionen hindrar ett säkert återvändande för flyktingar till ursprungsländerna. Parlamentet uppmanar EU att i samarbete med det internationella givarsamfundet öka ansträngningarna i egenskap av medlingspartner och till stöd för en hållbar och långsiktig socioekonomisk utveckling i regionen och på så vis skapa en möjliggörande och säker miljö för frivilliga återvändanden och återintegrering av flyktingar.

12.  Europaparlamentet efterlyser större ansträngningar för att skydda tvångsförflyttade hbtqi+-personer samt större solidaritet från världssamfundets sida i hanteringen av vidarebosättningsbehoven globalt, eftersom dessa är långt större än det faktiska antalet tillgängliga platser.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om genomförandet och programplaneringen för EU:s förvaltningsfond för Afrika och vill att en särskild konsekvensbedömning som omfattar dess inverkan på de mänskliga rättigheterna genomförs av kommissionen med stöd av byrån för grundläggande rättigheter. Kommissionen uppmanas att i god tid lägga fram resultatet av sådana konsekvensbedömningar för parlamentet, bland annat inom ramen för utrikesutskottets och utvecklingsutskottets arbetsgrupp för finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att samarbeta nära med den kenyanska regeringen, UNHCR och världssamfundet i stort för att hjälpa till att hitta lösningar på den utdragna flyktingsituationen i regionen. Parlamentet uppmanar EU att stärka försvaret och främjandet av de mänskliga rättigheterna i Kenya,

15.  Europaparlamentet erinrar om att förföljelse på grund av sexuell läggning anses vara ett kriterium för asylansökan och för beviljande av asyl i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att hålla sig till denna princip. Parlamentet uppmanar EU, särskilt dess delegationer och dess särskilda representant för mänskliga rättigheter, att effektivt och till fullo använda verktygslådan för hbti-frågor och tillhörande riktlinjer i sin dialog med alla afrikanska länder där homosexualitet fortfarande är kriminaliserat och mer generellt i sin dialog med alla länder där förföljelse av eller våld mot hbtqi+-personer är en utbredd företeelse.

16.  Europaparlamentet insisterar på att EU:s delegation i Kenya måste fortsätta att noga övervaka situationen för utsatta personer, mer specifikt för hbtqi+-personer och svarta afrikanska kvinnor, och aktivt stödja civilsamhällesorganisationer, människorättsförsvarare och hbtqi+-personer på fältet.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att fortsätta försöken att förmå både den kenyanska regeringen och Afrikanska unionen att ompröva sin syn på hbtqi+, med tanke på att deras inställning på ett eller annat sätt kan utsätta hbtqi+-personer för risken för omänsklig och förnedrande behandling som strider mot de lagstadgade värdena jämlikhet och likvärdigt skydd.

18.  Europaparlamentet erinrar de kenyanska myndigheterna om deras åtagande att respektera rätten till åsikts- och yttrandefrihet i enlighet med artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt skyldigheterna att garantera grundläggande rättigheter i enlighet med den afrikanska stadgan och andra internationella och regionala människorättsinstrument, däribland Cotonouavtalet, i synnerhet artiklarna 8 och 96. Parlamentet uppmanar med kraft den kenyanska regeringen att i alla situationer garantera den fysiska integriteten och det psykiska välbefinnandet hos alla flyktingar, oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

19.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att garantera att flyktingar omfattas av vaccinationsprogrammen mot covid-19. Parlamentet betonar att möjligheten för flyktingar att dra nytta av nationella tjänster och integreras i nationella utvecklingsplaner är avgörande får såväl flyktingarna som deras värdsamhällen och står i samklang med utfästelsen om att ”inte lämna någon utanför” enligt Agenda 2030 för hållbar utveckling.

20.  Europaparlamentet upprepar att ingen utveckling är möjlig om inte säkerheten förbättras i regionen. Parlamentet understryker emellertid kraftfullt att finansieringen måste gå till ekonomisk, mänsklig och social utveckling i regionen, med särskilt fokus på de utvecklingsutmaningar som fastställts i beslutet om förvaltningsfonden. Parlamentet erinrar om att medlen i Europeiska socialfonden och det offentliga utvecklingsbiståndet uteslutande bör användas till utvecklingsmål.

21.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att en betydande andel av NDICI–Europa i världen anslås till civilsamhällesorganisationer i tredjeländer, däribland Kenya, för att tillhandahålla bistånd och för att värna och bevaka migranters rättigheter. Parlamentet uppmanar EU att se till att en betydande del av programplaneringen via detta instrument öronmärks för förbättring av de mänskliga rättigheterna och det internationella skyddet av flyktingar, inte minst i Kenya.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s flyktingkommissarie, det kenyanska parlamentets talman, den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten Igad, regeringarna i Igads medlemsstater, Afrikanska unionen, Panafrikanska parlamentet samt den gemensamma AKS-EU-församlingen.

(1) EUT C 346, 21.9.2016, s. 51. (2) EUT C 307, 30.8.2018, s. 131. (3) Antagna texter, P9_TA(2021)0108. (4) Antagna texter, P9_TA(2019)0042. (5) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1.