Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om vändande av den demografiska tendensen i EU-regioner med hjälp av instrument inom sammanhållningspolitiken (2020/2039(INI))

P9_TA(2021)0248 A9-0061/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den fria rörligheten för arbetstagare, som garanteras genom artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 174 i EUF-fördraget om att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU,

–  med beaktande av artikel 107.3 c i EUF-fördraget, som gör det möjligt att betala ut stöd för att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter, förutsatt att stödet inte avsevärt påverkar konkurrensen (kategori c-regioner),

–  med beaktande av artikel 349 i EUF-fördraget om de yttersta randområdena,

–  med beaktande av artiklarna 9, 46, 47, 48 och 147 i EUF-fördraget om olika aspekter av arbete och sysselsättning i EU,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, i synnerhet principerna 2, 3 och 20,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering (COM(2018)0375), särskilt kapitel II om territoriell utveckling,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en facilitet för återhämtning och resiliens, COM(2020)0408,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europeiska unionen: kommissionens sjunde rapport(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 november 2017 om regioners användning av sammanhållningspolitiska instrument för att hantera demografiska förändringar(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om demografiska förändringar och konsekvenserna av dessa för EU:s framtida sammanhållningspolitik(3),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 27 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden(4),

–  med beaktande av artikel 20 i EUF-fördraget, förordning (EU) nr 492/2011(5) och direktiv 2004/38/EG(6) om den fria rörligheten för arbetstagare och deras familjer i Europeiska unionen,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 17 juni 2020 om de demografiska förändringarnas konsekvenser,

–  med beaktande av kommissionens färdplan av den 27 juli 2020 om landsbygdsutveckling: en långsiktig vision för landsbygdsområden(7),

–  med beaktande av rådets slutsatser om Demografiska utmaningar – vägen framåt, som antogs den 8 juni 2020,

–  med beaktande av grönboken Åldrande: Främja solidaritet och ansvar mellan generationerna, som kommissionen presenterade den 27 januari 2021,

–  med beaktande av kommissionens färdplan av den 16 november 2020 om demografiska förändringar i EU: grönbok om åldrande(8),

–  med beaktande av rapporten från det europeiska observationsnätverket för territoriell utveckling och sammanhållning (Espon) från december 2017 om den geografiska situationen inom den nya sysselsättningsdynamiken i EU,

–  med beaktande av Espons policydokument från juni 2019 Addressing labour migration challenges in Europe: An enhanced functional approach,

–  med beaktande av rapporten från FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor, befolkningsenheten, om utsikterna för världens befolkning 2019,

–  med beaktande av kommissionens rapport om de demografiska förändringarnas konsekvenser av den 17 juni 2020(9),

–  med beaktande av det europeiska indexet för regional konkurrenskraft 2019 (The European Regional Competitiveness Index 2019),

–  med beaktande av OECD:s dokument om anpassning till de demografiska förändringarna, som utarbetades för det första mötet i G20:s arbetsgrupp för sysselsättning som hölls under Japans ordförandeskap för G20 den 25–27 februari 2019 i Tokyo,

–  med beaktande av ”Barcelonamålen” från 2002,

–  med beaktande av Regionkommitténs rapport från 2016 om de demografiska förändringarnas konsekvenser för EU:s regioner,

–  med beaktande av Regionkommitténs rapport från 2018 Addressing brain drain: The local and regional dimension,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande Demografiska förändringar: förslag om hur deras negativa effekter i EU:s regioner ska mätas och åtgärdas av den 12–14 oktober 2020,

–  med beaktande av kommissionens långsiktiga vision för landsbygdsområden, som håller på att utarbetas,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande En EU-strategi för ett uppsving för landsbygdsområdena av den 8–10 december 2020,

–  med beaktande av Regionkommitténs rapport av den 30 januari 2020 om den territoriella konsekvensbedömningen av de demografiska förändringarna,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A9-0061/2021), och av följande skäl:

A.  Befolkningsfördelningen på lokal, regional och nationell nivå samt på EU-nivå, liksom hur stabil eller föränderlig denna fördelning är, tar sig mycket olika uttryck i medlemsstaterna och deras regioner, vilket påverkar avfolkningsfenomenet på olika sätt och i slutändan EU:s sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållning. Enligt det europeiska indexet för regional konkurrenskraft 2019 finns det en klyfta mellan huvudstads-/storstadsområden och randområden; 78 procent av EU:s befolkning bor i stadsområden eller funktionella stadsområden och har tillgång till kvalitetstjänster vad gäller energi, transporter och digital konnektivitet, medan många randområden fortfarande har svårigheter i dessa avseenden. Sammanhållningspolitiken, som i och med att den står för 8,5 procent av de offentliga kapitalinvesteringarna utgör den huvudsakliga källan för offentliga investeringar i EU, kan spela en viktig roll för att ta itu med dessa demografiska utmaningar, även för att bevara EU:s naturliga demografiska balans på lång sikt.

B.  I detta betänkande avser ”utsändande regioner” regioner som förlorar människor med hög utbildning och/eller kompetens (inom en eller flera sektorer respektive ett eller flera områden) till fördel för andra regioner till följd av konstant utflyttning under en viss tidsperiod, och ”mottagande regioner” avser regioner som vinner över människor med hög utbildning och/eller kompetens (inom en eller flera sektorer respektive ett eller flera områden) till följd av konstant inflyttning under en viss tidsperiod.

C.  De demografiska tendenserna påverkas också av klimatförändringarna, särskilt av översvämningar och värmeböljor som kan knytas till denna process. En samordnad strategi som förenar principerna om hållbarhet, miljöanpassning och digitalisering i EU:s olika politikområden skulle också kunna bidra till att vända en negativ demografisk utveckling.

D.  Det finns ett stort samband mellan å ena sidan tillhandahållande av sociala tjänster, fysiska förbindelser, IKT-konnektivitet och utbildnings- och arbetstillfällen och å andra sidan förmågan att hålla kvar och locka invånare till vissa områden. Många regioner i EU, inbegripet landsbygdsområden som utgör 44 procent av EU:s yta, avlägset belägna områden, randområden, öområden och bergsområden, som ur ett geografiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv är missgynnade, brottas fortfarande med en vid klyfta vad gäller tillhandahållandet av sådana tjänster. Dessa områden är särskilt påverkade av låg befolkningstäthet, utflyttning från landsbygden och avfolkning, vilket inverkar negativt på åldrandet, generationsskiftet och jordbrukets utveckling. Synergierna med EU:s transportpolitik bör utökas för att ta itu med de specifika behoven i regioner med låg befolkningstäthet och avfolkningsproblem. Den nuvarande tendensen med en åldrande EU-befolkning har stora ekonomiska och sociala konsekvenser, såsom högre demografiska försörjningskvoter, påfrestningar för den finanspolitiska hållbarheten och socialförsäkringssystemens hållbarhet och större press på hälso- och sjukvården och de sociala tjänsterna.

E.  Arbetskraftens fria rörlighet är en av Europeiska unionens och dess inre marknads fyra friheter.

F.  Även om EU:s befolkning har ökat avsevärt under de senaste årtiondena sjunker nu ökningstakten och befolkningen förväntas minska påtagligt på längre sikt. 2015 upplevde EU sin första naturliga befolkningsminskning, med fler dödsfall än födslar. 2019 stod Europa för enbart 6,9 procent av världens befolkning och 2070 kommer Europas befolkning att utgöra mindre än 4 procent av världens befolkning, med kraftiga nedgångar särskilt i Öst- och Sydeuropa på grund av en kombination av låga födelsetal och nettoutflyttning från dessa områden till andra delar av EU. Långsiktiga demografiska tendenser i EU:s regioner visar fortsatt på lägre födelsetal och åldrande samhällen med undantag för några av de yttersta randområdena, särskilt Mayotte där befolkningen väntas öka med 38 procent till 2050 jämfört med nivån 2010 och Franska Guyana, där motsvarande ökning förväntas bli 26 procent(10).

G.  Demografiska aspekter bör införlivas i olika politikområden, bl.a. genom att låta dem avspeglas i långsiktiga prioriteringar. Det är också viktigt att samla in och kontrollera tillförlitlig statistisk och att stödja forskning och utbyte av god praxis på alla nivåer, i syfte att främja en bättre förståelse för de demografiska utmaningarna, föregripa följderna av dem på arbetsmarknaderna och utveckla innovativa och ändamålsenliga lösningar på frågan om hur man ska säkerställa åldersvänliga miljöer.

H.  Den hälsokris och ekonomiska kris som följt i covid-19-pandemins spår har tydligt visat att solidaritet mellan generationerna, tillsammans med tillräcklig finansiering till hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen samt en hållbar ekonomi, utgör drivkrafter för återhämtningsprocessen och för skapandet av mer inkluderande och motståndskraftiga samhällen. Covid-19-pandemin har avslöjat hur pass sårbara våra hälso- och sjukvårdssystem är, särskilt när det gäller vår åldrande befolkning. Covid-19-pandemin har än en gång understrukit vikten av att garantera och främja äldres värdighet och grundläggande rättigheter i EU.

I.  Covid-19-krisen kommer sannolikt att få betydande följder för födelsetalen, dödstalen och migrationsströmmarna i Europa, men det går än så länge inte att förutsäga pandemins fulla ekonomiska, sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenser. De kort- och långsiktiga följderna för den demografiska utvecklingen av de extraordinära åtgärder som vidtagits för att hantera krisen kommer att behöva analyseras noggrant, inbegripet ur ett könsperspektiv. Preliminära studier tyder på att pandemin har förvärrat den befintliga ojämlikheten mellan män och kvinnor, bland annat genom en ökning av det obetalda omsorgsarbetet och förlorade arbetstillfällen. Folkhälsokrisen påverkar kvinnor och flickor i oproportionerligt hög grad, särskilt kvinnor och flickor ur de mest sårbara grupperna, vilket bör beaktas i sammanhållningspolitiken, bl.a. genom investeringar i omsorgstjänster, förbättring av arbetsvillkoren i denna sektor och stöd till övergången till en omsorgsekonomi.

J.  Inom EU har den trend där unga utbildade arbetstagare flyttar från Syd- och Östeuropa till nordvästra Europa noterats sedan början av den ekonomiska krisen 2008. Det finns ett stort samband mellan en regions socioekonomiska förhållanden och dess situation vad gäller kompetensflykt visavi kompetensinflöde. Utsändande och mottagande regioner kommer att behöva samarbeta för att ta itu med utmaningarna på detta område och använda integrerade strategier för att utveckla en långsiktig politik som är inriktad på att maximera befolkningens livskvalitet.

K.  Innovation och investeringar i humankapital är de främsta drivkrafterna för socioekonomisk och sysselsättningsrelaterad tillväxt i medlemsstaterna och deras regioner på medellång till lång sikt.

Demografiska förändringar i EU – nuvarande kännetecken och utmaningar

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet understryker att de fyra friheterna är grundvalen för EU:s konkurrenskraft och värderingar. Parlamentet noterar emellertid att man bättre bör uppmärksamma hur de påverkar de demografiska tendenserna och vilka konsekvenser de får för balansen mellan och inom medlemsstaterna liksom för medlemsstaternas ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. Parlamentet understryker att EU är konfronterat med en stor demografisk utmaning, som trots att den påverkar regionerna på olika sätt måste erkännas och tacklas på ett övergripande sätt för att rätta till de senaste årens naturliga demografiska obalans. EU bör prioritera att vända dagens negativa demografiska utveckling i EU:s regioner med hjälp av åtgärder som tar itu med den underliggande orsaken och inte bara följderna av den, vid sidan av det dubbla målet att påskynda klimatomställningen och den digitala omställningen.

2.  Europaparlamentet uppmärksammar i detta sammanhang betydande demografiska skillnader kopplade till skilda ekonomiska möjligheter, tillhandahållande av tjänster, tillgänglighet, transporter och digital konnektivitet på både EU-nivå och medlemsstatsnivå mellan de centrala storstadsområdena och randområdena. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) bara kan vara effektivt om den lokala transportinfrastrukturen fungerar ändamålsenligt. Parlamentet betonar att dessa skillnader är särskilt synliga i landsbygdsområden eller i områden med naturliga eller specifika begränsningar, såsom glesbefolkade områden och bergsområden, liksom mellan fastlandet och öar och de yttersta randområdena. Parlamentet upprepar att möjligheten att nå de flesta öar och yttersta randområden, alltså deras tillgänglighet, kännetecknas av transporter med få avgångar som ofta är dyra.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar att BNP per capita, inkomstnivåer, sysselsättningsgrad, födelsetal, socioekonomiska faktorer, klyftan mellan stad och landsbygd och befolkningens åldrande är några av de viktigaste faktorer som direkt påverkar befolkningsstatistiken. Parlamentet noterar att i synnerhet den nuvarande sysselsättningsdynamiken skapar demografiska förändringar inom EU:s regioner, vilket leder till sociala skillnader och utmaningar kopplade till bostadsort som sammanhållningspolitiken efter 2020 kommer att behöva ta itu med. Parlamentet understryker att mönstren med intern migration från regioner i östra, södra och centrala EU till regioner i norr och nordväst i första hand omfattar unga, utbildade och kvalificerade arbetstagare. Parlamentet noterar att migration som omfattar tredjelandsmedborgare har gjort att EU har kunnat undvika sjunkande befolkningssiffror under de senaste åren.

4.  Europaparlamentet påpekar att EU:s befolkning utan tvekan håller på att åldras samtidigt som födelsetalen sjunker, vilket påverkar den demografiska försörjningskvoten och får negativa konsekvenser för arbetskraftens tillväxt, som är mycket lägre än under de senaste tio åren. Parlamentet slår larm om en tydlig arbetskraftsminskning i EU:s östra, södra och centrala regioner. Parlamentet framhåller att befolkningens åldrande även påverkar bostads- och transportplaneringen, infrastruktur- och servicebehoven liksom den finanspolitiska hållbarheten och socialförsäkringssystemens hållbarhet. Parlamentet noterar att det behövs strategier för ett aktivt åldrande för att minska de demografiska förändringarnas negativa aspekter, särskilt i landsbygdsområden och avlägset belägna områden, och för att säkerställa en rimlig livskvalitet för alla invånare.

5.  Europaparlamentet pekar på den pågående covid-19-hälsokrisen och de eventuella socioekonomiska konsekvenserna på medellång och lång sikt för dynamiken på arbetsmarknaden. Parlamentet beklagar dessutom att covid-19-pandemin har påverkat den genomsnittliga förväntade livslängden i Europa negativt. Parlamentet understryker att åtgärderna för självisolering och social distansering, trots deras positiva inverkan för att minska smittspridningen, har gjort tydliga avtryck på produktionen, efterfrågan och handeln och har inneburit en nedgång i den ekonomiska verksamheten, högre arbetslöshet, kraftigt minskade intäkter för företagen och större offentliga underskott. Parlamentet noterar att man som en följd av detta kan förvänta sig en ny våg av unga människor som flyttar både inom mellan medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet understryker att den pågående covid-19-krisen har avslöjat avsevärda skillnader i fråga om kvaliteten på och tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster. Parlamentet påminner i detta avseende om behovet av att stärka de offentliga tjänsterna i landsbygdsområden, såsom hälso- och sjukvårdsinrättningar, i syfte att ta itu med de mycket betydande ojämlikheterna och skillnaderna vad gäller förväntad livslängd utifrån bostadsort, samhällsposition och utbildningsnivå. Parlamentet påminner om att även den digitala klyftan har tydliggjorts av pandemin, vilken i synnerhet drabbar äldre människor och människor som bor i mindre utvecklade regioner, avlägset belägna landsbygdsområden eller bergsområden, liksom i de yttersta randområdena.

7.  Europaparlamentet understryker ytterligare en utmaning som har synliggjorts av pandemin, nämligen behovet av att säkerställa anständiga arbets- och levnadsvillkor för säsongsarbetare som är viktiga för att kompensera för bristen på arbetskraft inom vissa ekonomiska sektorer, särskilt jordbruket.

8.  Europaparlamentet betonar att det är en utmaning i sig att fastställa hur omfattande avfolkningsprocessen är, eftersom statistiken inte tillhandahåller tillförlitliga data, då uppgifterna om personer som flyttar från vissa områden blir tillgängliga först efter många år. Parlamentet noterar vidare att Eurostats befolkningsprognoser för det kommande årtiondet visar att både landsbygds- och stadsområden kan komma att uppleva en befolkningsförlust. Parlamentet poängterar i detta sammanhang vikten av att korrekt utvärdera omfattningen på de demografiska utmaningarna och av att på lämpligt sätt ta itu med dem, bl.a. för att motverka radikalisering och rörelser som motsätter sig den europeiska integrationsprocessen och för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Parlamentet rekommenderar att man utforskar möjligheten att använda andra indikatorer utöver BNP och befolkningstäthet för att klassificera regioner med allvarliga och permanenta nackdelar. Parlamentet betonar dessutom vikten av aktualiserade statistiska befolkningsuppgifter som är uppdelade på minst Nuts 3-nivå, för att förbättra kontrollen av hur den demografiska utvecklingen påverkar regionerna och göra det möjligt att vidta effektivare och mer fokuserade åtgärder för att itu med den. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i en modernisering av datainsamlingskapaciteten för demografiska utvärderingar på olika Nuts-nivåer.

Lokala och regionala dimensioner

Utsändande regioner

9.  Europaparlamentet noterar att landsbygdsområden, postindustriella områden och städer, som är underutvecklade jämfört med större storstadsområden, liksom avlägset belägna områden, inbegripet öar och de flesta av de yttersta randområdena, i allmänhet måste hantera en rad specifika situationer: en avsevärd nedgång i antalet invånare, bl.a. på grund av födelsetalen, inkomstnivåer som ligger under det nationella genomsnittet eller EU-genomsnittet och problem avseende territoriell integration med andra regioner, vilket gör dem mer utsatta för risken att avfolkas. Parlamentet betonar att denna situation även gör det svårt att få tillgång till offentliga tjänster såsom bostäder, utbildning och hälso- och sjukvård, inklusive tillgång till livsviktiga läkemedel. Parlamentet påpekar att 28 procent av EU:s befolkning för närvarande bor i landsbygdsregioner, men att denna siffra spås sjunka avsevärt i framtiden. Parlamentet betonar att EU-initiativ som är avsedda för landsbygdsområden, såsom sammanhållnings- och jordbrukspolitiken, bör stärkas ytterligare genom främjande av bättre samordning av politiska initiativ som ökar ungdomssysselsättningen, företagarandan, digitaliseringen och stödet till unga och nya jordbrukare. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens avsikt att skynda på utbyggnaden av bredbandsinfrastruktur med hög kapacitet i glesbefolkade områden och landsbygdsområden och ser detta som en chans att förbättra livskvaliteten och att främja utbildningsmöjligheter, skapandet av sysselsättning, innovation, bättre tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster och andra offentliga tjänster, anpassning till tekniska förändringar och utveckling av kulturinrättningar och fritidsaktiviteter. Parlamentet betonar att kvinnor i landsbygdsområden spelar en viktig roll för utvecklingen av dessa samhällen och att ett större erkännande av kvinnors arbete och rättigheter på arbetsmarknaden på landsbygden skulle minska avfolkningsrisken avsevärt. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta särskilda strategier för att främja kvinnors inflytande i landsbygdsområden. Parlamentet uppmuntrar insamlingen av könsuppdelade data för att kartlägga och ta itu med den bristande jämställdhet som eventuellt förekommer.

10.  Europaparlamentet uppmärksammar några av de faktorer som driver fram demografiska förändringar och som tvingar människor att flytta från ovan nämnda områden och avskräcker andra från att flytta dit: dålig infrastruktur, bl.a. avsaknad av snabbt bredbandsinternet och transportnät, hög ungdomsarbetslöshet, färre arbetstillfällen, i synnerhet på befattningar som kräver högre utbildning, och även i allmänhet för kvinnor, brist på offentliga och privata tjänster, besvärlig tillgång till hälso- och sjukvård, färre utbildningsmöjligheter, allmännyttiga företag och sociala tjänster, vilket försvårar anpassningen till den tekniska förändringen, samt brist på kulturinrättningar och fritidsaktiviteter. Parlamentet påminner dessutom om hur klimatförändringarna och de naturkatastrofer som följer i spåren av dem påverkar avfolkningen, såsom intensiva värmeböljor som leder till ökenspridning i vissa områden i söder.

11.  Europaparlamentet betonar att denna bristande diversifiering i vissa regioners regionala ekonomiska struktur riskerar att skapa en negativ ”stämpel”, bl.a. bland de egna invånarna, som kanske är missnöjda med sin livskvalitet och med de inrättningar och tjänster som står till deras förfogande. Parlamentet oroas i detta avseende över den ”missnöjets geografi” som breder ut sig i många av EU:s regioner där människor känner sig övergivna, vilket har en nära koppling till demografiska förändringar. Parlamentet framhäver i detta sammanhang kompetensflyktseffekten, som leder till att högutbildade och kvalificerade personer flyttar från en viss region till en annan eller från ett visst land till ett annat. Parlamentet påpekar särskilt att ”flykten” av sjukvårdspersonal, såsom läkare och sjuksköterskor, och lärare, som har förvärrats av de senaste årens kraftiga nedskärningar i de offentliga anslagen till hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen, har försämrat vårdens och utbildningens kvalitet och gjort det svårt, särskilt i avlägset belägna områden, i landsbygdsområden och i de yttersta randområdena, att få tillgång till vård och utbildning av god kvalitet.

12.  Europaparlamentet anser att även stadsområden är utsatta för avfolkning med tanke på att folkmängden har minskat i vart femte stad i EU sedan 1990. Parlamentet noterar emellertid att den minskade folkmängden i städerna inte alltid är en kontinuerlig linjär process utan att den kan vara knuten till vissa händelser eller tidpunkter, beroende på de lokala eller regionala förhållandena.

13.  Europaparlamentet understryker ett mönster av en sorts inre diskrepans (inner peripheralisation), i den bemärkelsen att regionerna i centrala, östra och södra EU rapporterar en avsevärt negativ nettoutflyttningsgrad, samtidigt som regionerna i norra och västra EU rapporterar en avsevärt positiv grad, då de kontinuerligt tar emot ett stort antal ekonomiska migranter. Parlamentet anser att dessa skillnader dessutom fördjupas i landsbygdsområden där de sammanhållningspolitiska medlen och medlen i den gemensamma jordbrukspolitiken tydligare måste fokusera på innovation för att uppmuntra unga människor att börja bedriva jordbruksverksamhet liksom på digitalisering, rörlighet på landsbygden och utvecklingen av smarta byar samt på att hjälpa familjejordbruk att dra fördel av innovation och ny teknik.

Mottagande regioner

14.  Europaparlamentet konstaterar att storstadsområdena runt större städer uppvisar en positiv migrationsgrad, med karakteristiska befolkningsrörelser från landsbygd till stad, till följd av att sysselsättningsökningen i allt högre grad är koncentrerad till stadsområden.

15.  Europaparlamentet noterar även att regioner med en stor andel högutbildade människor och som erbjuder fler sysselsättningsmöjligheter för högutbildade människor är mindre utsatta för avfolkningsprocessen.

16.  Europaparlamentet framhäver att sektorer inom kunskapsekonomin bidrar till regional utveckling genom att erbjuda höga nivåer av socialt kapital, nätverk och teknik. Parlamentet konstaterar att innovativ ekonomisk verksamhet typiskt sett bedrivs i tekniskt sett mer avancerade regioner där tillräckliga anhopningar av ”smarta” företag är mer tillgängliga.

17.  Europaparlamentet understryker å andra sidan att alltför stora befolkningskoncentrationer i vissa stadsområden redan har fått negativa sidoeffekter, såsom trängsel, stigande bostads- och transportkostnader, föroreningar, otillräcklig vattenförsörjning, avfallshanteringsproblem, hög energiförbrukning, sämre livskvalitet och förortsutbredning liksom betydande risker för fattigdom och social utestängning, och osäkerhet för vissa grupper av befolkningen. Parlamentet understryker att dessa negativa effekter således har lett till att de lokala myndigheterna inte är i stånd att tillhandahålla service till alla invånare i stadsområden. Parlamentet slår larm om några av de negativa effekter som en hög befolkningskoncentration i stadsområden kan ha för folkhälsan, vilket har belysts av covid-19-pandemin.

18.  Europaparlamentet noterar att migrationen direkt påverkar hur inkluderande städerna är, vilket kräver skräddarsydda politiska åtgärder och stödåtgärder som är anpassade till olika lokala eller regionala förhållanden. Parlamentet påminner i detta avseende om att ekonomiska migranter bidrar mer i form av skatter och sociala avgifter än vad de får tillbaka i form av individuella förmåner. Parlamentet framhäver behovet av att stärka integrationspolitiken och stödja de lokala och regionala myndigheterna i detta avseende.

Skräddarsydda åtgärder: att hitta lösningar på den demografiska nedgången

19.  Europaparlamentet betonar betydelsen av sådana befintliga initiativ som det europeiska innovationspartnerskapet för aktivt och hälsosamt åldrande, it-stöd i hemmet och EIT:s kunskapscentrum för innovation på det digitala området samt inom hälso- och sjukvård. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de lösningar som redan har utvecklats inom ramen för dessa initiativ för att hantera den demografiska omställningen när den tar itu med de demografiska utmaningar som EU:s regioner står inför. Parlamentet understryker den betydelse som den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande har för att stödja utbildning i områden som riskerar att avfolkas.

20.  Europaparlamentet betonar att lokala, och regionala och nationella myndigheter, branschsammanslutningar och icke-statliga organisationer är viktiga för att kartlägga och bedöma landsbygdsområdens och städers särskilda behov av investeringar i rörlighet, territoriell tillgänglighet och grundläggande tjänster, och därmed för att frigöra de berörda områdenas potential, inbegripet ekonomiska, sociala och demografiska tendenser. Parlamentet anser därför att de borde spela en avgörande roll som aktiva deltagare i utvecklingen av territoriella strategier som kommer från lokalsamhällena. Parlamentet framhäver vikten av att när så är möjligt inkludera ett specifikt budgetanslag för att vända de demografiska tendenserna i relevanta EU-program och av att göra konsekvensbedömningar av den offentliga politikens påverkan på demografin. Parlamentet påpekar att ett territoriellt perspektiv på EU:s instrument, såsom hållbar stadsutveckling, strategier för lokalt ledd utveckling eller integrerade territoriella investeringar, skulle kunna vara ett användbart verktyg som kan användas för att behålla och skapa arbetstillfällen, förbättra regionens attraktionskraft och öka tillgången till service på lokal nivå. Parlamentet konstaterar att den cirkulära ekonomin och bioekonomin har stor potential att blåsa nytt liv i dessa områden och efterlyser skräddarsytt tekniskt stöd för att stödja lokala och regionala myndigheter vid utformningen och genomförandet av dessa strategier, bl.a. med hjälp av deltagarbaserade metoder som engagerar lokala intressenter, arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

21.  Parlamentet påpekar att det måste utarbetas en europeisk agenda för landsbygdsområden för att förbättra landsbygdsområdenas och de avlägset belägna områdenas tillgänglighet, attraktionskraft och hållbara utveckling för att utverka positiva effekter som gör att leveranskedjan och den inre marknaden fungerar väl. Parlamentet noterar att dessa områdens tillgänglighet och attraktionskraft kan förbättras genom att entreprenörer och små och medelstora företag får tillgång till kapital och genom investeringar i innovationsekosystem för att stödja kunskapsskapande och teknikspridning liksom genom tillhandahållande av offentliga och nödvändiga tjänster av god kvalitet, digitalisering, inbegripet för småföretag, digital innovation, digital konnektivitet och transporttjänster av god kvalitet. Parlamentet anser att de lokala och regionala myndigheterna på effektivast möjliga sätt bör kartlägga lämpligt tillhandahållande av tjänster, och att konceptet ”landsbygdssäkring” (rural-proofing) bör användas för att tillgodose landsbygdsområdenas och de avlägset belägna områdenas specifika behov, med fokus på genomförandet av strategier och utarbetandet av lämpliga lösningar.

22.  Europaparlamentet upprepar att transportnäten kan spela en avgörande roll för att ta itu med de demografiska förändringarna och hejda avfolkningen genom att stärka förbindelserna mellan landsbygd och stad, bl.a. genom investeringar i kollektivtrafik och andra mobilitetstjänster på landsbygden. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av att förbättra transportinfrastrukturen, t.ex. genom att underhålla och återuppliva befintliga transportförbindelser och uppföra förbindelser till TEN-T, som är särskilt viktiga på landsbygden, i randområden, på öar och i de yttersta randområdena, genom att stödja övergången till hållbara och smarta transportnät och genom att stärka transportsystemens driftskompatibilitet som ett led i strategin för hållbar och smart mobilitet.

23.  Europaparlamentet anser att hållbar landsbygdsturism skulle kunna spela en mycket viktig roll för att ta itu med avfolkningen och främja skapandet av arbetstillfällen och den ekonomiska och demografiska diversifieringen i landsbygdsområdena.

24.  Europaparlamentet konstaterar att hänsyn måste tas till landsbygdsregionernas behov och utmaningar, inbegripet de behov och utmaningar som är kopplade till klimatförändringarna, i samband med omställningen till klimatneutralitet och hållbar och smart mobilitet i linje med målen i den gröna given. Parlamentet anser vidare att dessa investeringar kommer att möjliggöra en rättvis och jämlik omställning till en digital ekonomi och ett digitalt onlinebaserat utbildningssystem som är tillgängligt för alla medborgare, särskilt de mest utsatta i samhället. Parlamentet anser i detta avseende att sammanhållningspolitiken spelar en grundläggande roll genom investeringar i offentliga och nödvändiga tjänster av god kvalitet.

25.  Europaparlamentet anser att EU-agendan för städer, som identifierar större prioriteringar och åtgärder för att förbättra livskvaliteten i stadsområden, skulle kunna bidra till att forma lämpliga verktyg för att främja tillväxt, integration, samarbete och innovation och för att tackla sociala utmaningar. Parlamentet insisterar även på att det måste utvecklas strategier för att stärka kunskapsekonomin och den smarta specialiseringen i EU:s regioner, bl.a. genom utformningen av kunskapsnätverk och tillhandahållandet av stöd till investeringar i humankapital. Parlamentet framhåller den roll som spelas av städer och regioner både i avfolkade och i överbefolkade områden. Parlamentet upprepar att det måste ställas fler finansieringsmöjligheter till direkt förfogande för städer och regioner för att genomföra program lokalt, och förespråkar maximal användning av det europeiska stadsinitiativet.

26.  Europaparlamentet understryker att sammanhållningspolitiken bör bidra till att kvinnor integreras bättre i den politiska planeringen av regional utveckling och stadsutveckling, i syfte att utforma könsinkluderande städer och samhällen för alla. Parlamentet anser dessutom att investeringar som sker inom ramen för ESF+ bör främja anställbarheten för kvinnor och ensamstående föräldrar som kämpar för att hitta ett arbete, säkerställa finansiering till överkomlig barnomsorg och stödja unga familjer. Parlamentet påminner om att behoven hos barn som bor hos en anhörig eller som bor ensamma medan deras föräldrar arbetar utomlands också bör tillgodoses genom rådgivningstjänster, tillgång till bostäder, hälso- och sjukvård och utbildning. Parlamentet framhäver också betydelsen av lagstiftning som gör det möjligt för familjer att på ett tillfredsställande sätt förena arbete och privatliv.

27.  Europaparlamentet understryker att investeringarna också bör vara inriktade på att hjälpa unga och äldre människor, personer med funktionsnedsättning och andra utsatta grupper att komma in på arbetsmarknaden eller att inte slås ut därifrån och att hitta ett kvalitetsjobb, med särskild inriktning på de mest avfolkade landsbygdsområdena och avlägset belägna områdena. Parlamentet anser att skräddarsydd utbildning också bör utforskas i syfte att främja konceptet ”välfärdsekonomi” liksom strategier för ett sunt och aktivt åldrande.

28.  Europaparlamentet påminner om att etniska minoriteters behov också bör tillgodoses i samband med att man tar itu med demografiska förändringar.

29.  Europaparlamentet påminner om att det behövs strategier på EU-nivå samt nationell och regional nivå för att vända arbetskraftsmigrationen. Parlamentet uppmanar de lokala, regionala och nationella myndigheterna samt myndigheterna på EU-nivå att utveckla strategier som ökar deras regioners attraktionskraft i fråga om sysselsättningsmöjligheter och att motverka kompetensflykten i utsändande regioner genom förebyggande, mildrande och lämpliga åtgärder, bl.a. med hjälp av sammanhållningspolitiska verktyg. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det redan pågår flera initiativ i olika medlemsstater, såsom incitament för arbetstagare med mycket specialiserade färdigheter, vilka syftar till att vända kompetensflykten till kompetensinflyttning i regionerna i fråga.

30.  Europaparlamentet betonar att covid-19-hälsokrisen har påverkat medlemsstaterna och regionerna i olika utsträckning och att den sannolikt kommer att leda till nya tendenser vad gäller befolkningsutvecklingen. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att de extra resurser för Eruf och ESF som tillhandahålls genom React-EU, som visserligen bara är ett tillfälligt instrument för att säkerställa en sund och stabil återhämtning av EU:s ekonomi efter krisen, i väsentlig grad skulle kunna bidra till att hålla människor i sysselsättning och skapa nya arbetstillfällen i områden som riskerar att avfolkas, bl.a. genom stöd till små och medelstora företag och egenföretagare. Parlamentet välkomnar införandet av flexibla arbetsformer, inbegripet distansarbete och korttidsarbete, och understryker att ingen diskriminering får ske i samband med beviljandet av detta stöd.

31.  Europaparlamentet påminner i detta avseende om att pandemin har belyst digitaliseringens betydelse i hela ekonomin för att mildra konsekvenserna av den sociala distanseringen och inskränkningarna i den fria rörligheten liksom för att förenkla hälsoövervakningen eller medicinsk rådgivning på distans och tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster i glesbygden eller i områden med naturbetingade eller demografiska utmaningar. Parlamentet anser att dessa möjligheter bör utnyttjas för att skapa nya arbetstillfällen i områden med en åldrande befolkning.

32.  Europaparlamentet framhåller distansarbetets utbredning under covid-19-krisen, och anser att detta kan visa sig vara ett användbart verktyg för att vända avfolkningstendenser på landsbygden genom att göra det möjligt för unga utbildade människor att stanna kvar i områden som de annars skulle flytta ifrån. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att reflektera över hur distansarbete skulle kunna påverka den framtida rörligheten inom EU och uppfattningen om olika regioners attraktionskraft.

Politiska rekommendationer

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en strategi för de demografiska förändringarna som är indelad i följande huvudområden: anständiga anställningsvillkor, balans mellan arbete och privatliv, den territoriella aspekten av politik som främjar ekonomisk verksamhet och sysselsättning, ett tillräckligt utbud av sociala tjänster av allmänt intresse i alla områden, välfungerande lokal kollektivtrafik och tillräckliga omsorgstjänster för personer i beroendeställning och långvård, med särskild tonvikt på nya arbetsformer och deras sociala konsekvenser.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att begagna sig av ett integrerat tillvägagångssätt för att ta itu med de demografiska utmaningarna inom ramen för de sammanhållningspolitiska instrumenten, och uppmuntrar främjande av smarta städer och andra former av incitament för att hålla kvar befolkningen och locka unga människor till landsbygdsområden och halvurbana områden.

35.  Europaparlamentet påminner om att mekanismen för återhämtning och resiliens kommer att tillhandahålla omfattande ekonomiskt stöd för att göra medlemsstaternas ekonomier mer motståndskraftiga och bättre rustade för framtiden, och insisterar på att medlemsstaterna, utifrån sina särskilda omständigheter, bör föreslå åtgärder för att hantera de demografiska förändringarna, i synnerhet i de mest utsatta områdena, i sina nationella planer för återhämtning och resiliens. Parlamentet anser att lokala och regionala organ måste delta aktivt i utarbetandet av dessa planer, eftersom detta är ett område av särskild vikt när planerna ska utvärderas, och att de därefter också ska vara delaktiga i medlemsstaternas förvaltning av planerna. Parlamentet anser att det bör utvecklas synergier mellan sammanhållningspolitiken och programmen inom Next Generation EU, för att säkerställa en mer mångsidig strategi för att ta itu med de demografiska utmaningarna.

36.  Europaparlamentet framhäver betydelsen av FRO och dess genomförandemekanism, vilka har till syfte att stödja de samhällen som påverkas av energiomställningen genom att bidra till att det skapas nya möjligheter för landsbygdsområden och postindustriella områden och till att risken för avfolkning minskar. Parlamentet anser att lokala och regionala samarbetsinitiativ bör få stöd i detta avseende.

37.  Europaparlamentet upprepar att de demografiska förändringarna är en grundläggande utmaning för EU och att hanteringen av dem bör prioriteras i utformningen och genomförandet av program. Parlamentet påminner i detta avseende om att ett av de främsta mål som fastställs i förordningen om Eruf och Sammanhållningsfonden för den kommande fleråriga budgetramen (2021–2027) är att stödja stads- och landsbygdsområden med geografiska eller demografiska nackdelar och att medlemsstaterna som ett led i detta måste fördela ekonomiskt stöd från EU till projekt som främjar miljömässigt hållbar och socialt inkluderande ekonomisk utveckling i de berörda regionerna. Parlamentet påminner i detta avseende om att särskilt stöd bör ges till Nuts 3-områden eller kluster av lokala administrativa enheter med en befolkningstäthet på under 12,5 invånare/km2 eller med en genomsnittlig årlig befolkningsminskning på mer än 1 procent mellan 2007 och 2017, som bör omfattas av särskilda regionala och nationella strategier för att säkerställa bättre fysiska förbindelser och IKT-konnektivitet, förbättra tillgången till och kvaliteten på sociala tjänster samt främja entreprenörskap och skapandet av arbetstillfällen av god kvalitet genom sammanhållningsinstrumenten. Parlamentet välkomnar den nya artikeln i förordningen om Eruf och Sammanhållningsfonden som efterlyser nationella planer för att stödja regionala och lokala områden som konfronteras med en konstant demografisk nedgång

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i större utsträckning mobilisera medel ur ESF och FRO och att kombinera dessa medel med nationella och lokala investeringar för att ta itu med social utestängning, energifattigdom och materiell fattigdom, effektivt bekämpa den digitala klyftan och den digitala utestängningen, särskilt på landsbygden och bland unga, äldre och personer med funktionsnedsättning, och säkerställa tillgång till digitala verktyg och program och till rimligt prissatt kommunikationsinfrastruktur. Parlamentet efterlyser därför faktiska möjligheter att till en rimlig kostnad tillägna sig digital kompetens på ett sätt som är anpassat till de äldres behov. Parlamentet påpekar att dessa initiativ har större chanser att lyckas om de är kopplade till möjligheter till utbyte mellan generationerna. Parlamentet anser i den bemärkelsen att digitaliseringens, robotiseringens och den artificiella intelligensens potential skulle kunna utforskas och främjas ännu mer, parallellt med säkerställande av höga etiska standarder och säkerställande av delaktighet, i syfte att öka äldre människors självständighet och förbättra deras levnadsvillkor och hälsa.

39.  Europaparlamentet upprepar behovet av ytterligare lokala och integrerade sätt att behandla sammanhållningspolitiken, de nationella strategiska planerna för den gemensamma jordbrukspolitiken och de nationella strategiska återhämtningsplanerna för att möjliggöra en enklare men ändå sund förvaltning av ekonomiska resurser och för att maximera synergierna mellan EU:s olika fonder och integrerade verktyg. Parlamentet betonar behovet av att stärka den administrativa kapaciteten för att minska byråkratin och av att säkerställa konsekvent lagstiftning genom hela projektgenomförandeprocessen och riktat tekniskt stöd i alla faser.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra programplanerings- och genomförandeprocessen inom ramen för sammanhållningspolitiken 2021–2027 med fullt iakttagande av partnerskapsprincipen och att i sina partnerskapsavtal ta hänsyn till de särskilda behoven i regioner med demografiska begränsningar. Parlamentet betonar vikten av att prioritera regionala och subregionala behov, inbegripet demografiska aspekter och migrationsaspekter och territoriella utmaningar (stadsrelaterade och landsbygdsrelaterade). Parlamentet anser att dessa strategier bör åtföljas av territoriella och demografiska konsekvensbedömningar som ska genomföras parallellt med ekonomiska, miljömässiga och sociala bedömningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera och där så är lämpligt säkerställa ett fullständigt genomförande av uppförandekoden för partnerskap, som kan bidra till att öka utnyttjandet av de sammanhållningspolitiska medlen och samtidigt höja projektkvaliteten.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta de olika demografiska utmaningarna i utformningen av sina nationella planer för återhämtning och resiliens, nationella utvecklingsstrategier, långsiktiga strategier för hållbar utveckling och skräddarsydda sammanhållningspolitiska program, som ska vara knutna till den europeiska planeringsterminens mål, i syfte att säkerställa tillräcklig finansiering för att tackla avfolkning, vända negativa tendenser och stärka områdenas attraktionskraft.

42.  Europaparlamentet uppmanar de lokala, regionala och nationella myndigheterna i regioner som riskerar att avfolkas att fokusera investeringarna på former för att uppmuntra unga familjer att bosätta sig i dessa regioner liksom på allmän tillgång till kvalitetstjänster och infrastruktur, med deltagande av små och medelstora företag och tjänstehanteringsföretag, och att fokusera på skapande av sysselsättning, särskilt för unga människor, omskolning av arbetstagare, skapande av förutsättningar som främjar entreprenörsandan och stöd till små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sitt stöd till detta. Parlamentet anser att man bör prioritera investeringar i utbildning på alla nivåer, inbegripet förskoleverksamhet, överkomliga, tillgängliga och rättvisa mobilitetstjänster, barnomsorg för att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och livslångt lärande, särskilt i landsbygdsområden och i de yttersta randområdena. Parlamentet anser att det är särskilt viktigt att skapa de rätta förutsättningarna för att få unga människor att stanna kvar i dessa regioner och förhindra att elever lämnar skolan med endast grundskoleutbildning, genom att erbjuda dem attraktiva möjligheter till utbildning, yrkesutbildning, fortbildning och omskolning på lokal och regional nivå, inbegripet digital kompetens, genom klassrums- eller distansundervisning, för att uppmuntra dem att studera vidare i dessa regioner. Parlamentet inser att regionerna kommer att behöva ett samlat stöd från EU och medlemsstaterna i detta arbete.

43.  Europaparlamentet förordar att mer ska göras för att stödja de regioner som står inför kraftiga befolkningsökningar, till exempel Mayotte och Franska Guyana, genom att tillräckliga ekonomiska medel anslås för att säkerställa att det fortlöpande och i tillräcklig omfattning tillhandahålls bastjänster av god kvalitet, särskilt inom utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården och transportsektorn.

44.  Europaparlamentet anser att de lokala och regionala myndigheterna bör involveras i långsiktiga initiativ på olika nivåer för samarbetsbaserad styrning och planering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sprida god praxis om användningen av och fördelarna med denna form av styrnings- och planeringsverktyg för att främja polycentrisk utveckling, och att använda de territoriella konsekvensbedömningarna för att ytterligare utforma de EU-strategier och nationella strategier som påverkar de demografiska förändringarna. Parlamentet upprepar i detta avseende hur viktigt det är att regionerna verkligen deltar aktivt i planeringen och hanteringen av faciliteten för återhämtning och resiliens för att göra instrumentet effektivare.

45.  Europaparlamentet anser att innovation och forskning kan ha positiva spridningseffekter på regional nivå, och uppmuntrar beslutsfattare på regional och lokal nivå att använda sig av den nya faciliteten för återhämtning och resiliens och Eruf för att investera i bredbandsutbyggnaden för att främja den digitala och kunskapsbaserade ekonomin, liksom i tillhandahållandet av resurser, offentliga tjänster och incitament av hög kvalitet, i syfte att hålla kvar högutbildade arbetstagare för att utveckla forskningscentrum i de olika regionerna, och därmed göra avfolkningsområdena mer attraktiva inte minst för unga talanger och företagare. Parlamentet efterlyser en vidareutveckling av synergierna mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont Europa-programmet liksom andra initiativ, såsom de som främjas av Europeiska institutet för innovation och teknik. Parlamentet anser dessutom att en attraktiv finanspolitik för företagsinvesteringar genom reducerade skattesatser för familjer och skattemässiga stimulansåtgärder för arbetsgivare och egenföretagare skulle underlätta skapandet av arbetstillfällen och öka investeringsmöjligheterna. Parlamentet anser vidare att åtgärder för att uppmuntra unga familjer att köpa sin första bostad liksom mer flexibilitet i fråga om statlig reglering skulle kunna övervägas för att lösa de utmaningar som avfolkningen innebär.

46.  Europaparlamentet uppmuntrar regionerna att dra nytta av sina konkurrensfördelar utifrån vad som fastställts i strategierna för smart specialisering. Parlamentet rekommenderar att man utvecklar så kallade ”oasstrategier” genom att fokusera på de mest framgångsrika sektorerna som befinner sig i full expansion, genom att exploatera regionens lokala utvecklingspotential. Parlamentet uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att investera i ungdomsgarantiinitiativet, som är inriktat på att locka unga och utbildade arbetstagare, behålla personer som redan har en anställning, uppmuntra entreprenörskap och utnyttja lokala och nationella incitament samt EU-incitament. Parlamentet understryker dessutom vikten av att vidta åtgärder för att främja solidaritet mellan generationerna, aktivt åldrande och de möjligheter som den så kallade silverekonomin innebär för att i grunden ändra politiken för landsbygdsområden och vända problemet med en åldrande befolkning till en möjlighet till utveckling för landsbygdsområdena.

47.  Europaparlamentet betonar behovet av ett bredare lokalt och regionalt perspektiv i linje med den nya Leipzigstadgan om hållbara städer i Europa (New Leipzig Charter: The Transformative Power of Cities for the Common Good) och den ”territoriella agendan 2030” för att stärka mellanstora städers och mindre orters urbana nätverk, i syfte att utnyttja deras betydande potential att driva på territoriell, ekonomisk och social sammanhållning bortom sina omedelbara gränser, genom bättre kopplingar mellan stad och landsbygd, funktionella områden och regionalt samarbete.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på politisk samordning på EU‑nivå av frågor som rör funktionella samarbetsområden på olika nivåer, såsom gränsöverskridande nivå, makroregional nivå och nivån stad–landsbygd, för att hantera de demografiska utmaningarna.

49.  Europaparlamentet insisterar på att investeringarna bör fokusera på informations- och kommunikationsteknik och humankapital, eftersom detta har potential att minska avstånden mellan användarna och locka högutbildade arbetstagare för att undvika den digitala klyftan och säkerställa digital sammanhållning. Parlamentet betonar vikten av att finansiera IKT-infrastruktur, utvecklingen och användningen av denna teknik bland små och medelstora företag och skolor i landsbygdsområden, öområden, bergsområden, isolerade områden och områden stadda i industriell omvandling, inklusive genom finansiering från faciliteten för återhämtning och resiliens och genom sammanhållningspolitiska medel rent allmänt. Parlamentet betonar vikten av att sträva efter ett jämlikt och parallellt ibruktagande av dessa tekniker i regionerna och medlemsstaterna för att minska skillnaderna vad gäller attraktionskraft och den digitala klyftan.

50.  Europaparlamentet konstaterar att ”magnetstäder” först och främst bidrar till uppbyggnaden av regionala ”tillväxtcentrum”. Parlamentet understryker likväl att mellanstora städer spelar en avgörande roll för den regionala utvecklingen, och uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa strategier för en harmoniserad utveckling av dessa städer.

51.  Europaparlamentet anser att kommunerna bör främja initiativ för ”öppen innovation”, och utnyttja kunskaper för att påskynda innovationsprocessen och utveckla ett samarbetsbaserat tillvägagångssätt med relevanta partner och berörda aktörer i syfte att skapa regionala innovationsekosystem.

52.  Europaparlamentet belyser den blå ekonomins potential för att vända den negativa demografiska utvecklingen på småöar och i havsregioner i EU:s randområden. Parlamentet betonar att korrekt genomförda verksamheter inom ramen för den blå ekonomin, om de övervakas noggrant för att begränsa eventuella negativa externa miljöeffekter och för att öka de socioekonomiska fördelarna för hela värdekedjan, inklusive småföretag, områden i inlandet och lokalbefolkningen, skulle kunna bidra till att bekämpa avfolkningen i Sydeuropa och medverka till att sprida intäkterna från kuststäder till byar på landsbygden, till att öka den sociala integrationen och till att uppnå målen i den europeiska gröna given.

53.  Där så är lämpligt rekommenderar Europaparlamentet att medlemsstaternas utbildningssystem tas under omprövning, bland annat genom att det utvecklas utbildningsvägar till yrken som är förenliga med distansarbete, kombinerat med åtgärder för att förhindra en konstant kompetensflykt från de utsändande regionerna. Parlamentet insisterar på utnyttjandet av lokala och regionala fördelar liksom på utvecklingen av lokala ekonomiska och sociala faciliteter och skräddarsydda lösningar, inte bara för att förhindra kompetensflykten utan också för att vända detta fenomen. Parlamentet anser att yrkesutbildning, inbegripet arbetskraftens rörlighet, kan vara ett effektivt sätt att dela färdigheter och yrkeserfarenheter för att höja arbetstagarnas kompetens och öka deras motståndskraft mot de snabba förändringarna på arbetsmarknaden, vilket därmed bidrar till att förebygga kompetensflykten. Parlamentet uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att underlätta tillgången till utbildning som varvas med praktik för att förbättra övergången från utbildning till anställning. Parlamentet anser dessutom att man bör främja ”diasporastrategier” för hela Europa, som är inriktade på att uppmuntra personer som har flyttat till en attraktivare region att flytta tillbaka, med fokus på studenter som studerar jordbruk och jordbruksekonomi på universitet eller annan inrättning för högre utbildning som bör ges incitament för att återvända till sin hemregion efter examen för att bidra till den utsändande regionens ekonomiska bärkraft.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att initiativet om en långsiktig vision för landsbygdsområden innefattar praktiska lösningar och medel för att stödja hanteringen av randområdena och de demografiska förändringarna. Parlamentet anser att denna långsiktiga vision för landsbygdsområden bör utvecklas till en sann europeisk agenda för landsbygdsområden, med faktiska och konkreta mål, och att alla berörda regionala och lokala aktörer bör delta i såväl utformningen som genomförandet av den. Parlamentet anser vidare att den bör innehålla en strategi för jämställdhetsintegrering åtföljd av konsekvensbedömningsverktyg. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samförstånd med medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna föreslå en ny giv för befolkningsstatistik i EU som en politisk flernivåstrategi som skulle utmynna i en europeisk strategi för demografiska tendenser. Parlamentet anser att demografiska frågor, däribland avfolkning och åldrande, bör diskuteras under konferensen om Europas framtid.

o
o   o

55.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och medlemsstaternas nationella och regionala parlament.

(1) EUT C 390, 18.11.2019, s. 53. (2) EUT C 356, 4.10.2018, s. 10. (3) EUT C 153E, 31.5.2013, s. 9. (4) EUT C 108, 26.3.2021, s. 566. (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 27.5.2011, s. 1). (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77). (7) Ares(2020)3866098. (8) Ares(2020)6799640. (9) https://ec.europa.eu/info/files/report-impact-demographic-change-reader-friendly-version-0_sv (10) Källor: INSEE (franska nationella byrån för statistik och ekonomiska studier), FN.

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om konsekvenserna av EU:s bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare och tjänster: arbetskraftens rörlighet inom EU som ett redskap för att matcha behov och kompetens på arbetsmarknaden (2020/2007(INI))

P9_TA(2021)0249 A9-0066/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 45, 56, 153, 154 och 174 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europeiska rådet, parlamentet och kommissionen i november 2017,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande arbetsnormer och dess konventioner och rekommendationer om arbetsmarknadsförvaltning och yrkesinspektion,

–  med beaktande av unionens omfattande regelverk om hälsa och säkerhet i arbetet, särskilt rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet(1) och dess enskilda och därmed sammanhängande direktiv,

–  med beaktande av rådets slutsatser från den 8 juni 2020 om omskolning och kompetensutveckling som en grund för ökad hållbarhet och anställbarhet, i syfte att stödja ekonomisk återhämtning och social sammanhållning,

–  med beaktande av Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission, 2019–2024: En ambitiösare union, som lagts fram av Ursula von der Leyen, kandidat till befattningen som Europeiska kommissionens ordförande,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten, om ändring av förordningarna (EG) nr 883/2004, (EU) nr 492/2011 och (EU) 2016/589 och om upphävande av beslut (EU) 2016/344(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 av den 13 april 2016 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures), om arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och om ytterligare integration av arbetsmarknaderna samt om ändring av förordningarna (EU) nr 492/2011 och (EU) nr 1296/2013(4),

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/170 av den 2 februari 2018 om enhetliga detaljerade specifikationer för insamling och analys av uppgifter för att övervaka och utvärdera hur Euresnätverket fungerar,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 2 april 2019 om Eures verksamhet januari 2016–juni 2018,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG(7).

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85(10),

–  med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage)(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/54/EU av den 16 april 2014 om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter(14),

–  med beaktande av rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 om det avtal om arbetstidens organisation för sjömän som ingåtts av European Community Shipowners' Association (ESCA) och Federation of Transport Workers' Unions in the European Union (FST)(15) i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss(16),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster(17),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster(18),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen)(19),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli 2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012(20),

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2019/1181 av den 8 juli 2019 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(21),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2016/344 av den 9 mars 2016 om inrättande av ett europeiskt forum för att förbättra samarbetet när det gäller att bekämpa odeklarerat arbete,(22)

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 maj 2017 om den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande och om upphävande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om en ny kompetensagenda för Europa(25),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om yrkesinspektioner för att förbättra arbetsförhållandena i Europa(26),

–  med beaktande av yttrandet av den 15 juli 2020 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Den europeiska återhämtningsplanen och den fleråriga budgetramen 2021–2027,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 5 maj 2020 Hållbar finansiering för livslångt lärande och kompetensutveckling i samband med brist på kvalificerad arbetskraft (förberedande yttrande på begäran av det kroatiska ordförandeskapet),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande Kompetensflykt i EU: ta itu med utmaningen på alla nivåer (C 141/34),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juli 2020 Den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (COM(2020)0274) och av de åtföljande arbetsdokumenten från kommissionens avdelningar (SWD(2020)0121) och (SWD(2020)0122),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 januari 2020 Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (COM(2020)0014),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 december 2019 Årlig strategi för hållbar tillväxt 2020 (COM(2019)0650),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 En ny kompetensagenda för Europa (COM(2016)0381),

–  med beaktande av det utkast till gemensam sysselsättningsrapport av den 17 december 2019 från kommissionen och rådet som åtföljer meddelandet om den årliga strategin för hållbar tillväxt 2020,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 25 september 2019 om tillämpningen och genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (COM(2019)0426),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport för 2019 om arbetskraftens rörlighet inom EU,

–  med beaktande av Cedefops rapport Skills forecast trends and challenges to 2030,

–  med beaktande av Eurofounds rapport om utstationerade arbetstagare i Europeiska unionen (2010)(27) och de nationella rapporterna,

–  med beaktande av kommissionens ekonomiska vårprognos 2020 av den 6 maj 2020,

–  med beaktande av riktlinjerna av den 24 april 2020 från Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) Covid-19: Tillbaka till arbetet – Anpassa arbetsplatsen och skydda arbetstagarna,

–  med beaktande av parlamentets studie från 2015 EU Social and Labour Rights and EU Internal Market Law,

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer av den 17 juli 2020 för säsongsarbetare i EU i samband med covid-19-utbrottet,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 9 oktober 2020 om förbättring av arbets- och levnadsvillkoren för säsongsarbetare och andra mobila arbetstagare,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 13 oktober 2020 om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin,

–  med beaktande av kommissionens studie från 2015 Study on wage setting systems and minimum rates of pay applicable to posted workers in accordance with Directive 96/71/EC in a selected number of Member States and sectors,

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer av den 30 mars 2020 för fri rörlighet för arbetstagare under covid-19- utbrottet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 maj 2020 Med sikte på ett stegvist och samordnat återställande av den fria rörligheten och avskaffande av kontrollerna vid de inre gränserna – Covid-19 (2020/C 169/03),

–  med beaktande av Eurofounds studie från 2015 Den sociala dimensionen av rörligheten inom EU: Effekter på de offentliga tjänsterna,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9‑0066/2021), och av följande skäl:

A.  Icke-diskriminering är en grundläggande princip i fördragen. Den fria rörligheten för arbetstagare är en grundläggande princip i unionen. Principen om likabehandling, som är förankrad i artikel 45.2 i EUF-fördraget, föreskriver att fri rörlighet för arbetstagare ska innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet ska avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.

B.  Enligt artikel 3.3 i EU-fördraget ska unionen ”främja social rättvisa och socialt skydd”. I artikel 9 i EUF-fördraget anges att ”vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor”.

C.  Den fria rörligheten för arbetstagare, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster hör till den inre marknadens grundläggande principer.

D.  Den fria rörligheten för arbetstagare och tjänster bör vara förenlig med principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Unionens engagemang för FN:s Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling, den europeiska gröna given och EU:s jämställdhetsstrategi, inbegripet skydd och främjande av rättvisa löner, jämställdhet och anständiga arbets- och anställningsvillkor, måste integreras i all politik för den inre marknaden, för att på så sätt ta vederbörlig hänsyn till sociala och miljömässiga aspekter.

E.  Fri rörlighet för arbetstagare, inbegripet säsongsarbetare, är avgörande för den europeiska integrationen, kan vara till ömsesidig nytta för både utsändande och mottagande medlemsstater och främjar målen för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Unionen och medlemsstaterna måste fullt ut utnyttja den EU-interna rörlighetens potential och samtidigt effektivt se till att tillämpliga regler om arbetskraftens rörlighet följs.

F.  Fri rörlighet för arbetskraft och tjänster bidrar till ekonomisk tillväxt och sammanhållning inom unionen och skapar arbetstillfällen. Den inre marknaden kan bara vara hållbar och öka välståndet om den bygger på rättvisa och gemensamma regler och på principen om likabehandling, särskilt i fråga om den fria rörligheten för arbetstagare och tjänster.

G.  Unionen bör fortsatt ha en viktig roll i att stödja utbytet av god praxis på alla förvaltningsnivåer och i utarbetandet av vägledning och rekommendationer i samarbete med arbetsmarknadens parter om säkerställandet av anständiga arbets- och anställningsvillkor för alla, även för utsatta grupper av arbetstagare.

H.  De sociala konsekvenserna av den fria rörligheten för tjänster kan påverka ursprungsregioner och regioner som tar emot mobila arbetstagare på ett både positivt och/eller negativt sätt. Arbetskraftsbrist och kompetensflykt, som utlösts av nuvarande ekonomiska och sociala obalanser mellan unionens regioner, särskilt efter finanskrisen, har nått kritiska nivåer i vissa medlemsstater, vilket har lett till ytterligare problem såsom demografiska obalanser, brist på vårdpersonal och medicinsk personal, och totalt sett ökad ojämlikhet mellan regionerna. Landsbygdsområden och avlägsna områden påverkas särskilt av dessa fenomen. Det krävs en hållbar industripolitik och en kraftfull sammanhållningspolitik för att bevara och skapa sysselsättning av hög kvalitet inom sektorer och i regioner under omvandling för att förhindra kompetensflykt och ofrivillig rörlighet.

I.  Konkurrensen med arbetskraftskostnader är skadlig för sammanhållningen mellan medlemsstaterna. En samordnad strategi på unionsnivå är nödvändig för att förhindra osund konkurrens med arbetskraftskostnader och öka den uppåtgående sociala konvergensen för alla. Effektiv reglering och kollektivavtal är av avgörande betydelse för att säkerställa anständiga arbets- och anställningsvillkor, tjänster av god kvalitet och en rättvis konkurrens.

J.  Gränsarbetare skapar sociala och ekonomiska fördelar för vissa regioner.

K.  För att skydda mobila arbetstagares rättigheter, stärka efterlevnaden av tillämpliga regler och främja lika villkor och rättvis konkurrens mellan alla företag är det mycket viktigt att förbättra, anpassa och samordna den gränsöverskridande tillämpningen av unionens regler om arbetskraftens rörlighet och att bekämpa missbruk, inbegripet odeklarerat arbete.

L.  En majoritet av arbetstagarna i unionen är anställda vid mikroföretag eller små och medelstora företag. Mikroföretag samt små och medelstora företag och egenföretagare är de som är mest utsatta för överträdelser av unionslagstiftningen. Motstridig nationell lagstiftning, onödiga administrativa bördor och illojal konkurrens är en stor källa till svårigheter för mikroföretag, små och medelstora företag, egenföretagare och ärliga företag på den inre marknaden. Initiativ som riktar sig till mikroföretag, små och medelstora företag samt nystartade företag bör hjälpa företag att följa gällande regler och får inte leda till onödiga administrativa bördor, dubbla måttstockar eller lägre skyddsstandarder för arbetstagare.

M.  Digitaliseringen av förfaranden innebär en aldrig tidigare skådad möjlighet att underlätta rörligheten, samtidigt som den bidrar till att kontrollera att unionens regler om arbetskraftens rörlighet strikt efterlevs.

N.  Europeiska arbetsmyndigheten inrättades för att bidra till att stärka rättvisan på och förtroendet för den inre marknaden, den fria rörligheten för arbetstagare, utstationeringen av arbetstagare och utpräglade mobila tjänster, för att övervaka efterlevnaden av unionens regler om arbetskraftens rörlighet och samordningen av de sociala trygghetssystemen samt för att förbättra utbytet av bästa praxis liksom samarbetet mellan medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter när det gäller att säkerställa rättvis rörlighet för arbetstagare och bekämpa odeklarerat arbete. Främjandet av rättvisa löner, jämställdhet mellan kvinnor och män samt anständiga arbets- och anställningsvillkor spelar en nyckelroll i skapandet av en väl fungerande, rättvis och hållbar inre marknad.

O.  Europeiska arbetsmyndigheten är ett nyligen inrättat organ som förväntas nå sin fulla operativa kapacitet senast 2024.

P.  Utstationering av arbetstagare, personaluthyrning och säsongsarbete är tillfälliga arbetsformer till sin natur och sin rättsliga definition.

Q.  Bristen på lämpligt rättsligt skydd och på tillgång till sociala trygghetssystem för arbetstagare beror ofta på otillbörliga former av atypiskt arbete, konstgjorda arrangemang, såsom falskt egenföretagande, oavlönade och/eller endast dåligt avlönade behovsarbetsformer, så kallade nolltidskontrakt, missbruk av tillfälliga anställningsavtal och praktikplatser som ersättning för vanliga anställningsavtal, även inom den offentliga sektorn, och användning av brevlådeföretag. Dessa problem bör därför motverkas. Den ökande användningen av olika underleverantörsavtal skulle också kunna leda till oegentligheter, vilket skulle kräva motåtgärder. Arbetskraftens rörlighet inom EU, som grundar sig direkt på artikel 45 i EUF-fördraget, kan naturligtvis bidra till att tillgodose långsiktiga behov av arbetskraft genom standardiserade anställningsformer som är öppna för unionsmedborgare utan diskriminering på grund av nationalitet.

R.  Social sammanhållning är en av unionens huvudprinciper. Trots detta kvarstår stora skillnader i levnads- och arbetsvillkor inom unionen. Högre löner och BNP, stabil social trygghet, enklare tillgång till arbetsmarknaden och högre sysselsättningsgrad är bland de mest relevanta pullfaktorerna för rörlighet inom EU(28). Å andra sidan är fattigdom, social utestängning, dåliga levnads- och arbetsvillkor och brist på socialt stöd pushfaktorer för rörlighet inom EU. En bestående brist på arbetskraft inom vissa av de kritiska sektorerna i somliga medlemsstater kan också till stor del förklaras av dåliga arbetsvillkor och låga lönenivåer. Sådana brister bör åtgärdas genom att man förbättrar arbetsvillkoren inom dessa sektorer, särskilt genom social dialog och kollektiva förhandlingar, i stället för att arbete med sämre arbetsvillkor lämnas åt migrerande och mobila arbetstagare, inklusive gränsarbetare, och/eller odeklarerade arbetstagare.

S.  Valet att utöva sin rätt till fri rörlighet bör alltid vara frivilligt och inte påtvingas på grund av bristande möjligheter i den medlemsstat där personen har sin hemvist. Rättvis rörlighet baserad på solida sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter är en förutsättning för hållbar europeisk integration, social sammanhållning och en rättvis omställning.

T.  Otillbörliga metoder, såsom social dumpning och miljödumpning, försvagar allmänhetens stöd för unionen och för fortsatt europeisk integration, är till skada för den inre marknadens funktion och företagens konkurrenskraft, särskilt när det gäller mikroföretag, små och medelstora företag samt egenföretagare, och undergräver arbetstagarnas rättigheter. Övervakningen av efterlevnaden av tillämplig lagstiftning måste därför stärkas. Principen att ”tänka småskaligt först” bör beaktas vederbörligen på unionsnivå i samband med utarbetandet av lagförslag. Motstridiga bestämmelser i nationell lagstiftning skapar hinder för mikroföretag samt små och medelstora företag och bör undvikas.

U.  Principen om likabehandling är en förutsättning för den sociala marknadsekonomin och för uppåtgående social konvergens och kräver efterlevnad av gällande lagstiftning och kollektivavtal i destinationslandet, för att därmed säkerställa lika villkor mellan lokala och mobila arbetstagare samt mellan lokala och utländska tjänsteleverantörer.

V.  Över 8 % av de mobila arbetstagarna arbetar inom hälso- och sjukvårdssektorn och den sociala sektorn, mer än 7 % arbetar inom transporttjänstesektorn och över 10 % arbetar inom hotell- och restaurangbranschen. Mobila arbetstagare och säsongsarbetare är ofta avgörande för medlemsstaterna, exempelvis inom sektorer såsom hälso- och sjukvård, äldreomsorg och omsorg för personer med funktionsnedsättning eller byggbranschen.

W.  Minst 80 miljoner arbetstagare i Europa är missmatchade när det gäller deras kvalifikationer, och fler än fem av tio svårtillsatta tjänster är högkvalificerade yrken(29).

X.  Covid-19-pandemin har återigen visat att utpräglat mobila arbetstagare som ofta flyttar inom unionen är viktiga. Pandemin har också visat att säsongsarbetare, utstationerade arbetstagare, migrantarbetare och mobila arbetstagare, inklusive gränsarbetare, i mycket hög grad har bidragit till att unionens ekonomi och unionens internationella handel klarat sig under pandemin. Som gränsarbetare har de gjort detta med en enorm hälsorisk för både sig själva och sina familjer. Säsongsarbetare har visat sig vara nödvändiga för att många europeiska jordbruk ska kunna fortsätta att drivas. Samtidigt är utpräglat mobila arbetstagare fortfarande också de mest utsatta och de minst skyddade. Under den första fasen av covid-19-pandemin var dessa arbetstagare bland dem som drabbades mest av de icke-samordnade gränsförvaltningsåtgärderna.

Y.  Under covid-19-pandemin har säsongsarbetare och utstationerade arbetstagare ofta saknat grundläggande hälso- och sjukvård, anständig inkvartering, personlig skyddsutrustning och adekvat information. De har ofta endast haft otillräcklig tillgång eller ingen tillgång alls till sociala trygghetssystem i värdmedlemsstaterna, bland annat sjukersättning och system för korttidsarbetslöshet. I vissa fall har de till och med deporterats. Arbetstagarnas rörlighet är starkt beroende av tillgängliga transportmedel, och arbetstagare från öar och unionens yttersta randområden påverkas särskilt. Gränsstängningar har också påverkat gränsarbetarna genom att det blivit svårare för dem att ta sig till sina arbetsplatser och tillbaka till sina familjer, och genom att deras tillgång till sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster begränsats. I vissa fall har mobila arbetstagare utsatts för diskriminering och dåliga arbets- och levnadsvillkor som har lett till utbrott av covid-19-infektion.

Z.  Covid-19-utbrottet har blottlagt och förvärrat de svåra och ofta bedrövliga arbets- och levnadsvillkoren för hundratusentals säsongsarbetare, varav de allra flesta är mobila arbetstagare, och för vissa av de över en miljon utstationerade arbetstagarna inom EU. Deras redan otrygga villkor undergrävs ytterligare av fall av strukturell diskriminering på arbetsmarknaden och brist på korrekt verkställande av nuvarande lagar och förordningar.

AA.  Covid-19-pandemin har avslöjat många strukturella brister i det europeiska och det nationella regelverket. Många av dessa brister har inte bara berott på pandemin. Dessa brister bör omgående hanteras på unions- och medlemsstatsnivå för att säkerställa rättvis konkurrens och likabehandling på den inre marknaden. Covid-19-pandemin har en grundläggande och långvarig inverkan på de europeiska arbetsmarknaderna.

AB.  Arbetskraftens rörlighet och i synnerhet utstationeringen av arbetstagare får inte leda till konkurrens på grundval av otrygga arbetsvillkor och arbetsgivarnas undvikande av sina skyldigheter, och/eller kringgående av tillämplig nationell lagstiftning och kollektivavtal i värdmedlemsstaten, eftersom sådana otillbörliga metoder endast leder till spänningar mellan medlemsstaterna, illojal konkurrens mellan företagen och misstro mellan arbetstagarna. Dessa negativa effekter, däribland kompetensflykt och illojal konkurrens, kan också bero på avsaknaden av uppåtgående social konvergens. Arbetskraftens rörlighet bör i stället ses som en möjlighet, underlätta utbytet av färdigheter och yrkeserfarenhet samt främja uppåtgående social konvergens. Reglerna om arbetskraftens rörlighet och utstationering av arbetstagare får inte leda till en oproportionerlig administrativ börda. Utstationeringsreglerna gäller också för medborgare som är utstationerade från en medlemsstat till en annan, som är särskilt utsatta för exploatering, och därför behöver uppmärksammas särskilt av de nationella arbetsinspektionerna och Europeiska arbetsmyndigheten.

AC.  Kompetensglapp och kompetensbrister utgör stora utmaningar för unionens arbetsmarknad och utbildningssystem. Detta avslöjar ett avsevärt behov av en förbättring av systemen för utbildning och yrkesutbildning för att göra dem mer framtidssäkra och framtidsinriktade samt en förbättring av systemet för omskolning och fortbildning av arbetstagare. Det finns dock fortfarande ingen officiell statistik eller några indikatorer för att mäta kompetensglapp på de europeiska arbetsmarknaderna.

AD.  Sysselsättningspolariseringen förväntas öka ytterligare och det kommer att finnas fler arbetstillfällen inom de högre och lägre delarna av kompetensspektrumet.

AE.  Den digitala klyftan mellan stad och landsbygd samt effekten av socioekonomiska faktorer på den digitala klyftan utgör fortfarande stora utmaningar som måste hanteras utan dröjsmål. Det råder en enorm brist på digital och grön kompetens bland arbetstagare, vilken bör åtgärdas genom bland annat livslångt lärande.

AF.  Företagsinvesteringar i utbildning samt i arbets- och anställningsvillkor är ett viktigt instrument för att locka till sig kompetenta arbetstagare. Ömsesidigt erkännande och insyn i kvalifikationer spelar en viktig roll för att uppnå konvergens mellan yrken, frihet att tillhandahålla tjänster och rättvis rörlighet för arbetstagare.

AG.  Utvecklingen av system för erkännande av informellt erhållen kunskap och kompetens, exempelvis när det gäller anhörigvårdare, bör beaktas i detta sammanhang. Denna utveckling är extremt viktig mot bakgrund av de nuvarande demografiska utmaningarna och trenderna med avseende på de åldrande samhällena i medlemsstaterna.

AH.  En effektiv trepartsdialog och den sociala dialogen kan på ett framgångsrikt sätt komplettera regeringars och institutioners insatser för att få bukt med de spänningar och motsättningar som finns i EU. Arbetsmarknadsparternas medverkan har potential att förbättra beslutsprocesserna, genomförandet och verkställigheten, och behöver stärkas ytterligare på alla politiska nivåer.

AI.  Det finns ingen EU-omfattande, systematisk datainsamling som syftar till att tillhandahålla adekvata uppgifter om mobila arbetstagare eller göra det möjligt för dem att fastställa sin socialförsäkringsstatus och göra anspråk på olika förvärvade rättigheter. Tillgång till information om tillämpliga regler samt effektiv efterlevnad, övervakning och verkställighet är nödvändiga förutsättningar för rättvis rörlighet och kampen mot missbruk av systemet. Digital teknik, som kan underlätta tillsyn och verkställighet av lagstiftning som skyddar mobila arbetstagares rättigheter, bör därför främjas och användas, i enlighet med dataskyddsbestämmelserna.

1.  Europaparlamentet anser att bestämmelsen om destinationsland är den vägledande princip som styr tjänstedirektivet och att denna bestämmelse inte bör ändras. Parlamentet betonar att fri rörlighet för tjänster måste uppnås utan att undergräva arbetstagarnas rättigheter och de sociala rättigheterna. Parlamentet påminner om att principerna om likabehandling och fri rörlighet inte bara gäller för tjänsteleverantörer, utan i lika hög grad för arbetstagare. Parlamentet anser att den fria rörligheten för tjänster går hand i hand med fri och rättvis rörlighet för de arbetstagare som tillhandahåller dessa tjänster, och att den inre marknaden gynnas när arbetsvillkoren upprätthålls och de mobila arbetstagarnas hälsa och säkerhet skyddas. Parlamentet understryker att genomförandet av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter som en minimistandard skulle kunna bidra till att förbättra de europeiska arbetstagarnas rättigheter och skydd.

2.  Europaparlamentet betonar att unionslagstiftningen rörande den fria rörligheten för tjänster inte på något sätt får påverka utövandet av de grundläggande rättigheter som erkänns i medlemsstaterna och på unionsnivå, inklusive rätten att strejka eller att vidta annan åtgärd som omfattas av medlemsstaterna specifika arbetsmarknadsmodeller, i enlighet med nationell rätt och/eller praxis, och inte heller kan påverka rätten att förhandla, att ingå och tillämpa kollektivavtal eller att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell rätt och/eller praxis. Parlamentet betonar att kvalitetslagstiftning och ett effektivt genomförande av den är en långsiktig investering.

3.  Europaparlamentet påminner om att skyddet av mobila arbetstagares arbets- och levnadsvillkor baserat på principen om likabehandling måste omfatta såväl den fria rörligheten för arbetstagare som friheten att tillhandahålla tjänster. Parlamentet är bekymrat över att det fortfarande finns brister i skyddet av mobila arbetstagare, inbegripet gränsarbetare, något som har belysts under covid-19-pandemin. Parlamentet betonar att arbetstagare inte får drabbas av några nackdelar till följd av att de har utövat sin rätt till fri rörlighet eller på grund av unionens regler om fritt tillhandahållande av tjänster. Parlamentet betonar behovet av att utan onödigt dröjsmål åtgärda eventuella brister i lagstiftningen på unionsnivå och nationell nivå. Parlamentet understryker dessutom att tillämplig lagstiftning om tillgång till sociala rättigheter och socialt skydd, inbegripet möjligheten att överföra dem, erkännande av examensbevis, kvalifikationer och färdigheter samt tillgång till utbildning, måste respekteras när det gäller fri rörlighet för arbetstagare och fri rörlighet för tjänster. Parlamentet påminner om att man vid alla gränsbegränsningar inom EU, även om de antas som svar på en allvarlig folkhälsokris, bör ta hänsyn till deras inverkan på mobila arbetstagare och ta deras specifika situation i beaktande.

4.  Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna för närvarande inte tolkar EU-lagstiftningen på ett harmoniserat sätt, till exempel det nyligen reviderade direktivet om utstationering av arbetstagare(30), vilket leder till bristande rättslig klarhet och betungande byråkrati för företag som tillhandahåller tjänster i mer än en medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna direkt under införlivandeprocessen så att en enhetlig tolkning av EU-lagstiftningen säkerställs.

5.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att ägna särskild uppmärksamhet åt arbetstagare som bor i EU:s yttersta randområden och att underlätta deras rörlighet till och från fastlandet samt mellan de olika yttersta randområdena.

6.  Europaparlamentet beklagar att endast 4,2 % av EU-medborgarna i arbetsför ålder är bosatta i ett annat EU-land än det i vilket de var medborgare 2019(31). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att minska hinder för arbetstagarnas och företagens rörlighet.

7.  Europaparlamentet påminner om att den fria rörligheten för arbetskraft måste säkerställas för att bevara sysselsättningen och ekonomin i vissa regioner och för att upprätthålla olika verksamheter, exempelvis jordbruket.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra och övervaka det reviderade direktivet om utstationering av arbetstagare på ett korrekt sätt och så snart som möjligt, för att skydda utstationerade arbetstagare och deras frihet att tillhandahålla tjänster under deras utstationering genom att fastställa obligatoriska bestämmelser om arbetsvillkor och skyddet av arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja möjligheten att tillämpa de bestämmelser om löner och arbetsvillkor som ingår i alla kollektivavtal för utstationerade arbetstagare i EU, och säkerställa lika lön för lika arbete på samma plats för arbetstagare liksom lika villkor för företag som en del av genomförandet av det reviderade direktivet om utstationering av arbetstagare.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedriva djupgående forskning om trender som påverkar arbetsvillkoren för utstationerade tredjelandsmedborgare. Parlamentet betonar behovet av möjliga politiska åtgärder på unionsnivå eller nationell nivå baserade på resultatet av denna forskning. Parlamentet är djupt oroat över den nuvarande ökningen av andelen tredjelandsmedborgare inom sektorer som är kända för otrygga arbetsvillkor och fall av missbruk. Parlamentet understryker att tredjelandsmedborgare ofta är mer utsatta för exploatering och därför behöver skydd. Parlamentet betonar att exploatering inkluderar otillbörliga metoder såsom falsk utstationering, falskt egenföretagande, bedrägliga underentreprenader och bedrägliga rekryteringsföretag, brevlådeföretag och odeklarerat arbete. Parlamentet understryker att arbetstagare som är tredjelandsmedborgare kan arbeta med arbetstillstånd i EU, under förutsättningen att alla säkerhetsgarantier i nationell arbetsrätt och EU:s arbetsrätt på ett effektivt sätt säkerställer skydd och anständiga arbetsvillkor även för tredjelandsmedborgare och att detta inte kommer att leda till snedvridningar på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa efterlevnad av tillämpliga lagar och regler om anställningsvillkor när de hanterar tredjelandsmedborgare, i syfte att undanröja missförhållanden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra skyddsbestämmelserna i direktiv 2009/52/EG för att säkerställa tillgängliga och effektiva klagomålsmekanismer som gör det möjligt att effektivt kräva tillbaka förfallna löner och sociala avgifter.

11.  Europaparlamentet påminner om strategiska industrisektorers europeiska leveranskedjor som är en viktig källa till sysselsättning och verksamhet för mobila arbetstagare och tjänsteföretag, som drabbas hårt av icke samordnade åtgärder, såsom olika regler om covid-19-testning och karantäner, som medlemsstaterna inför i sina insatser för att bekämpa pandemin. Parlamentet uppmanar kommissionen att fästa samma vikt vid att säkerställa säkra villkor för arbetstagare som att återställa den fria rörligheten och varuflödet.

12.  Europaparlamentet påminner om att bristen på harmoniserade karantänperioder, testkrav och reseregler inom unionen innebär en stor utmaning för såväl många företag som många mobila arbetstagare och deras familjer, särskilt inom sektorer med stor rörlighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna insatserna för att utöka den sociala tryggheten, tillgången till sjukersättning och system för korttidsarbetslöshet, för att även skydda gränsarbetare och mobila arbetstagare, särskilt de som drabbats av krisen och som därför lider av fattigdom, arbetslöshet, social utestängning och dåliga levnadsvillkor.

13.  Europaparlamentet upprepar att det är avgörande för människors vardag att nödvändiga varor som livsmedel, medicintekniska produkter och skyddsutrustning alltid levereras i hela EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa fortsatt fri rörlighet för nödvändiga varor och tjänster på den inre marknaden i kristider, såsom en pandemi.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna mobila arbetstagare i strategiska leveranskedjor för tillverkning, till exempel för medicinsk utrustning och andra områden, som nödvändiga eller kritiska, och att därför se över det tillämpliga karantänskravet om det inte föreligger någon risk för folkhälsan eller den allmänna säkerheten, vilket bevisas genom relevanta tester i enlighet med rådets rekommendation om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka luckor i skyddet, i syfte att säkerställa anständiga arbets- och levnadsvillkor för mobila arbetstagare och förhindra otillbörliga metoder, och att korrekt verkställa unionslagstiftningen om underleverantörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett allmänt solidariskt ansvar i hela underleverantörskedjan för att skydda arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet betonar att ett sådant initiativ bör öka öppenheten och stärka huvudleverantörernas ansvar i underleverantörskedjor genom att i lag garantera betalning av alla de sociala avgifter och arbetstagarförmåner som ska betalas, och genom att uppmana de nationella myndigheterna att effektivt införa avskräckande sanktioner närhelst det är nödvändigt. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja, och medlemsstaterna att garantera, fackföreningars tillträde till alla arbetsplatser, även arbetsplatser utanför anställningslandet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att stärka och främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter samt arbetsmarknadsparternas självständighet och att uppmuntra arbetstagarna att organisera sig, eftersom det är ett centralt instrument för att uppnå höga arbetsrättsliga normer.

16.  Europaparlamentet begär att kommissionen analyserar den negativa utvecklingen när det gäller arbetskraftens rörlighet, i synnerhet kompetensflykten inom vissa sektorer och regioner. Parlamentet betonar att åtgärder för att motverka kompetensflykt måste gå hand i hand med åtgärder för att främja uppåtgående social konvergens. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna, trots covid-19-pandemin, bör tillåta och underlätta gränspassage av yrkesmässiga skäl, när yrkesverksamhet inom de berörda sektorerna tillåts i värdmedlemsstaten, för att säkerställa likabehandling av lokala och mobila arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa tydliga kvantitativa och kvalitativa indikatorer för den europeiska planeringsterminen och offentliggörandet av landsspecifika rekommendationer, för att övervaka genomförandet och efterlevnaden av reglerna om fri rörlighet för arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer för att säkerställa rättvisa, skäliga och anständiga levnads- och arbetsvillkor för mobila arbetstagare.

17.  Europaparlamentet understryker att målen med den europeiska pelaren för sociala rättigheter, FN:s mål för hållbar utveckling, den europeiska gröna given och EU:s jämställdhetsstrategi också måste avspeglas i strategin för den inre marknaden genom att man främjar höga sociala och miljömässiga standarder som en förutsättning för produktivitetsökningar. Parlamentet framhåller vikten av offentlig upphandling för att uppnå dessa mål.

18.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att se till att Europeiska arbetsmyndigheten blir fullt operativ som en prioriterad fråga, för att övervaka och främja tillämpningen och efterlevnaden av unionsrätten om arbetskraftens rörlighet och samordning av de sociala trygghetssystemen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att stödja och stärka kapaciteten hos liksom samarbetet mellan behöriga nationella myndigheter, samt arbetsmarknadens parter, för att säkerställa rättvis rättighetsbaserad rörlighet, adekvat information till arbetstagare och arbetsgivare om deras rättigheter och skyldigheter, och ett effektivt gränsöverskridande säkerställande av arbetstagarnas rättigheter, inbegripet möjligheten att överföra rättigheter och förmåner, och att effektivt bekämpa bidragsbedrägeri och otillbörliga metoder. Parlamentet anser att Europeiska arbetsmyndigheten bör fokusera på bättre verkställighet och genomförande av befintlig unionslagstiftning, så att konkurrensen på den inre marknaden är rättvis. Parlamentet betonar att för att Europeiska arbetsmyndigheten effektivt ska kunna bekämpa olagliga metoder bör den prioritera att utveckla en realtidsdatabas för att validera uppgifter från utländska tjänsteleverantörer. Parlamentet betonar att Europeiska arbetsmyndigheten måste ha tillräckliga resurser för att utföra sina uppgifter. Parlamentet understryker att den delvisa integrationen av Eures i Europeiska arbetsmyndigheten bör stärka kopplingen mellan främjandet av den fria rörligheten och tillhandahållandet av information samt efterlevnaden av det relevanta regelverk som skyddar mobila arbetstagare och medborgare.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett europeiskt ramverk för kampen mot illojal konkurrens om arbetskraftskostnader för att garantera full efterlevnad av principen om likabehandling och samtidigt om lika lön och lika arbetskostnad för lika arbete på samma plats.

20.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet upprepade gånger bett kommissionen att dra tillbaka sina förslag om ett europeiskt elektroniskt tjänstekort och om en översyn av anmälningsförfarandet för tjänster. Parlamentet välkomnar att detta slutligen gjorts i kommissionens arbetsprogram för 2021.

21.  Europaparlamentet betonar att upprättandet av ett digitalt system för datautbyte mellan medlemsstaterna skulle kunna underlätta en rättvis och jämlik fri rörlighet för arbetstagare samt tillämpning av relevanta unionsregler. Parlamentet uppmanar kommissionen att efter en konsekvensbedömning lägga fram sitt förslag om ett digitalt europeiskt socialförsäkringsnummer utan onödigt dröjsmål, samtidigt som man säkerställer att det europeiska socialförsäkringsnumret kommer att omfattas av strikta dataskyddsregler, vilket är nödvändigt för att garantera rättssäkerhet för arbetstagare och företag, rättvis rörlighet, effektivt skydd, överförbarhet, spårbarhet och tillämpning av arbetstagarnas rättigheter, samt för att stödja rättvis konkurrens och säkerställa lika villkor för företagen. Parlamentet anser att det europeiska socialförsäkringsnumret bör komplettera nationella socialförsäkringsnummer samt tillhörande bestämmelser, och underlätta systemet för elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter för att förbättra samordningen och informationsutbytet mellan behöriga nationella myndigheter. Parlamentet påpekar att elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter bör möjliggöra snabb och korrekt verifiering av socialförsäkringsstatusen, vilket ger både individer och myndigheter en kontrollmekanism för att enkelt kontrollera täckning och inbetalning.

22.  Europaparlamentet betonar behovet av ytterligare anpassning och samordning av bestämmelser och kontrollförfaranden för arbetskraftens rörlighet, inbegripet gemensamma kontrollstandarder, gemensamma inspektioner och informationsutbyte, under ledning av Europeiska arbetsmyndigheten och i samarbete med nationella behöriga myndigheter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att intensifiera utbytet av bästa praxis mellan behöriga nationella myndigheter. Parlamentet begär att Europeiska arbetsmyndigheten ska ha verkliga yrkesinspektionsbefogenheter i gränsöverskridande fall, i samarbete med behöriga nationella myndigheter. Parlamentet uppmanar Europeiska arbetsmyndigheten att förbättra datainsamlingen och upprätta realtidsdatabaser om arbetskraftens rörlighet för analyser och riskbedömningar, samt att utarbeta informationskampanjer och riktade inspektioner. Europaparlamentet påminner om att ILO rekommenderar att det fastställs ett riktmärke på en arbetsplatsinspektör per 10 000 arbetstagare.

23.  Europaparlamentet framhåller att finansiering och bidrag från unionen bör bidra till anständigt arbete för att främja hållbar utveckling och sociala framsteg.

24.  Europaparlamentet påminner om vikten av social dialog, och uppmuntrar i detta avseende arbetsmarknadens parter att delta mer i unionens byråer, offentliga myndigheter, kommittéer och institutioner för att säkerställa praktiskt inriktade initiativ och lagstiftningar som tar hänsyn till de olika europeiska arbetsmarknadsmodellerna. Parlamentet påminner om behovet av att stärka trepartsdialogen på EU-nivå när det gäller utformning och genomförande av bestämmelser om tillhandahållande av tjänster och arbetstagares rörlighet, samt när det gäller ömsesidigt erkännande av yrken, examensbevis, kvalifikationer och färdigheter, i enlighet med de principer som föreskrivs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att samarbeta med arbetsmarknadens parter för att utforma och införa nödvändiga stödstrukturer för kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare, genomföra relevant offentlig politik och tillhandahålla högkvalitativa arbetstillfällen.

25.  Europaparlamentet betonar behovet av att sätta skyddet av arbetstagare och arbetsmarknadsparternas medverkan i centrum för unionspolitiken på detta område för att säkerställa ett demokratiskt funktionssätt, ekonomisk tillväxt samt höga sociala standarder och miljöstandarder.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en ny strategisk ram för arbetsmiljö efter 2020 och att förbinda sig att utrota arbetsrelaterade dödsfall senast 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till ett direktiv om arbetsrelaterad stress och muskuloskeletala sjukdomar, till ett direktiv om psykiskt välmående på arbetsplatsen och till en EU-strategi för psykisk hälsa för att skydda alla arbetstagare på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar kommissionen att även lägga fram en mer ambitiös översyn av direktivet om carcinogener och mutagena ämnen, och att inkludera gränsvärden för minst 50 ämnen i direktivet om exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet. Parlamentet begär att ämnen med skadliga effekter på fortplantningssystemet inkluderas i direktivet.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillgodose behovet av säkra och hälsosamma arbetsvillkor för arbetstagare och egenföretagare, inbegripet ett särskilt fokus på den fria rörligheten för arbetstagare, och att garantera dem anständiga arbets- och levnadsvillkor, framför allt i samband med den kommande översynen av unionens strategiska ram för arbetsmiljö. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att ta itu med problemet med odeklarerat arbete, inbegripet odeklarerat säsongsarbete, genom ett fördjupat samarbete med det europeiska forumet för att bekämpa odeklarerat arbete, bland annat genom att främja ökad medvetenhet bland arbetstagare och arbetsgivare om deras rättigheter och skyldigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa åtgärder på ett enhetligt sätt utan diskriminering.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska arbetsmyndigheten att undersöka de många fallen av nekat tillträde till arbetsmarknaden samt av missbruk och diskriminering som rör arbetsvillkor, på grund av nationalitet, vilket i hög grad har synliggjorts under covid-19-krisen. Parlamentet uppmanar Europeiska arbetsmyndigheten att säkerställa att det finns tillgängliga, transparenta och icke-diskriminerande förfaranden för nationella arbetsmarknadsparter för att lämna in ärenden till myndigheten och garantier för att de följs upp på ett effektivt sätt i enlighet med förordning (EU) 2019/1149.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa alla kommissionens rekommendationer om antagande, samordning och upphävande av åtgärder med anknytning till covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att upprätta ett gemensamt hälso- och sjukvårdsprotokoll för mobila arbetstagare, inklusive gränsarbetare, med beaktande av riktlinjerna från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC). Parlamentet betonar att de vägledande principerna för alla åtgärder som vidtas i samband med krisen och vägen till återhämtning bör vara hälsa och säkerhet för alla arbetstagare samt respekt för de grundläggande rättigheterna, inbegripet likabehandling av lokala och mobila arbetstagare, samtidigt som man erkänner den särskilt utsatta situationen för gränsarbetare, utstationerade arbetstagare, säsongsarbetare och andra mobila arbetstagare under covid-19-pandemin och dess efterdyningar. Parlamentet påminner om medlemsstaternas författningsenliga rätt att gå utöver de miniminivåer som fastställs i EU:s direktiv som en del av deras nationella demokratiska lagstiftningsprocess för att uppnå politiska mål såsom att säkerställa offentliga tjänster av god kvalitet och en hög skyddsnivå för arbetstagare, konsumenter och miljön.

30.  Europaparlamentet betonar att den fria rörligheten allvarligt har påverkats av att medlemsstaterna helt eller delvis stängt gränserna under covid-19-pandemin. Parlamentet beklagar att den påskyndade, icke-samordnade och plötsliga stängningen av gränser, och införandet av kompletterande åtgärder, ledde till att personer i transit blev strandsatta, och att detta allvarligt har påverkat dem som bor i gränsregioner genom att deras möjligheter att passera gränsen för att arbeta, tillhandahålla och utnyttja tjänster eller besöka vänner och släktingar har begränsats. Parlamentet betonar den negativa inverkan som stängningen av de inre och yttre gränserna har haft på sektorerna för internationell affärsverksamhet, vetenskap och turism. Parlamentet betonar att medlemsstaterna, i stället för att införa gränskontroller, bör sträva efter att vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra gränspassage för personer, samtidigt som de bör garantera största möjliga säkerhet och skydd av hälsan.

31.  Europaparlamentet betonar den mycket viktiga roll som vårdpersonal spelar, särskilt under pandemin. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa deras rörlighet för att tillgodose behoven i olika medlemsstater och regioner mot bakgrund av demografiska utmaningar och eventuella framtida pandemi- eller hälsoutmaningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i nära samarbete med medlemsstaterna och de lokala myndigheterna, inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet, införa ett gemensamt, unionsomfattande vetenskapligt baserat protokoll för fri rörlighet under hälsokriser och i andra krissituationer, och att noga överväga Europeiska arbetsmyndighetens roll i detta avseende. Parlamentet uppmanar de medlemsstaterna som ännu inte har ratificerat och genomfört ILO-konventionen nr 189 om hushållsanställdas rättigheter att utan onödigt dröjsmål ratificera och genomföra den. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta regelverk för att underlätta laglig anställning för hushållsanställda och vårdare.

32.  Europaparlamentet understryker behovet av fortsatt användning av verktyg för harmonisering och ömsesidigt erkännande för att erkänna examensbevis, färdigheter och kvalifikationer i hela unionen, undvika byråkrati och underlätta handel och transport, med respekt för den grundläggande principen om likabehandling och utan att medlemsstaternas utbildningsstandarder sänks eller deras valideringsmekanismer försämras. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att främja och förbättra nuvarande mekanismer för ömsesidigt erkännande och portaler för rörlighet i arbetslivet, för att underlätta och främja öppen rörlighet, såsom Eures‑portalen för rörlighet i arbetslivet, onlineplattformen Europass och systemet för europeisk klassificering av färdigheter, kvalifikationer och yrken (Esco). Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att ingå gränsöverskridande partnerskap som hjälp för mobila arbetstagare i gränsregioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta den fria rörligheten för personer med funktionsnedsättning inom unionen och säkerställa antagandet av en gemensam europeisk definition av statusen som person med funktionsnedsättning i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och ett ömsesidigt erkännande av statusen som person med funktionsnedsättning mellan medlemsstater.

33.  Europaparlamentet anser att nationella bestämmelser, metoder och regleringar med avseende på tillgången till och utövandet av särskilda yrken samt tillgången till liksom tillhandahållandet av tjänster för att skydda allmänintresset och skydda arbetstagare och/eller konsumenter inte utgör ett hinder för en fördjupning av den inre marknaden.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att mobila arbetstagare har tillgång till utbildning och omskolning för att åtgärda bristen på arbetskraft inom vissa sektorer och att stödja digitalisering och åtgärder för en klimatneutral ekonomi.

35.  Europaparlamentet påminner om medlemsstaternas grundläggande rätt att gå längre än de miniminivåer som fastställs i EU-direktiven utan att skapa otillbörliga och oproportionella hinder.

36.  Europaparlamentet noterar med oro svårigheterna och bristen på tillräcklig tillgång i samband med sociala trygghetssystem för mobila arbetstagare, särskilt gränsarbetare. Parlamentet betonar vikten av samordnade åtgärder på unionsnivå, men erkänner och välkomnar de framgångsrika bilaterala avtal som ingåtts mellan medlemsstaterna för att garantera socialförsäkringsrättigheter för alla arbetstagare i enlighet med rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa mobila arbetstagares sociala rättigheter i händelse av en hälsokris eller andra krissituationer.

37.  Europaparlamentet påminner om att goda arbetsförhållanden och anställningsvillkor utgör en konkurrensfördel för företag när det gäller att locka till sig kompetent personal. Parlamentet understryker vikten av företagens investeringar i formell och informell utbildning samt livslångt lärande för att stödja den rättvisa omställningen till den digitala och cirkulära ekonomin. Parlamentet betonar att företag som använder artificiell intelligens, robotteknik och relaterad teknik har ansvar för att tillhandahålla alla berörda anställda lämplig omskolning och kompetensutveckling så att de kan lära sig att använda digitala verktyg och arbeta med kollaborativa robotar och annan ny teknik, och därmed anpassa sig till arbetsmarknadens föränderliga behov och behålla sin anställning. Parlamentet betonar i detta hänseende vikten av de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering. Parlamentet påminner om att det ovannämnda avtalet redogör för arbetsgivarnas ansvar när det gäller att säkerställa omskolning och kompetensutveckling av arbetstagarna, särskilt med avseende på digitaliseringen av arbetena.

38.  Europaparlamentet betonar behovet av en fullständig digitalisering av de förfaranden som rör arbetskraftens rörlighet och utstationeringen av arbetstagare för att förbättra tillhandahållandet och utbytet av information mellan nationella myndigheter och för att möjliggöra ett effektivt verkställande, bland annat genom att inrätta en gemensam hjälpcentral för arbetstagare och framtida arbetsgivare avseende tillämpliga unionsregler, som både digitalt och fysiskt är belägen inom Europeiska arbetsmyndigheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut främja digitalisering av offentliga tjänster, särskilt socialförsäkringsinstitut, för att underlätta europeiska förfaranden för arbetstagares rörlighet, samtidigt som man säkerställer möjligheten att överföra rättigheter och fullgörandet av skyldigheter i samband med den fria rörligheten. Parlamentet betonar behovet av att skapa bättre statistikverktyg för att mäta kompetensglapp på de europeiska arbetsmarknaderna och att bedöma arbetsmarknadernas behov och skillnaderna emellan dem. Parlamentet framhåller Eures betydelse och uppmärksammar särskilt kopplingen av Eures verksamhet till arbetsmarknadens behov, i syfte att tillgodose prioriterade behov i olika sektorer och av olika kompetens samt stödja arbetssökande när det gäller att hitta ny sysselsättning.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom en rimlig tid fortsätta med utvärderingen av Europeiska arbetsmyndighetens mandat, efter att myndigheten har varit fullt operativ i minst två år. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att engagera berörda parter med djupgående kunskap om olika arbetsmarknadsmodeller i Europeiska arbetsmyndighetens arbete och i utvärderingarna av myndigheten.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en rättslig ram i syfte att reglera förhållandena för distansarbete i hela EU och att säkerställa anständiga arbetsförhållanden och anställningsvillkor.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att samarbeta med arbetsmarknadsparterna och Europeiska arbetsmyndigheten för att ta fram specifika sektorstrategier inte bara för att främja och underlätta arbetstagarnas frivilliga rörlighet, utan även för att utforma och genomföra nödvändiga stödstrukturer för fortbildning och omskolning av arbetstagare, bedriva relevant offentlig politik och tillhandahålla högkvalitativa arbetstillfällen som motsvarar arbetstagarnas kompetens. Parlamentet betonar mervärdet av det ömsesidiga erkännandet av kompatibilitet mellan färdigheter och kvalifikationer, med stöd av nuvarande mekanismer för erkännande, såsom Eures-portalen för rörlighet i arbetslivet, onlineplattformen Europass och klassificeringssystemet Esco.

42.  Europaparlamentet är bekymrat över att tillgången till information för arbetstagare och arbetsgivare om arbetskraftens och tjänsternas rörlighet fortfarande är en utmaning. Parlamentet noterar att information om anställningsvillkor och kollektivavtal som tillgängliggörs på gemensamma officiella nationella webbplatser ofta är begränsade och endast är tillgängliga på ett fåtal språk. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra tillgången till information genom att skapa en gemensam mall för officiella nationella webbplatser.

43.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa lämplig samordning av de sociala trygghetssystemen, bland annat genom den pågående översynen av förordning (EG) nr 883/2004, och genom ökade möjligheter att överföra rättigheter, med särskild uppmärksamhet på möjligheten att överföra sociala trygghetsförmåner för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att digitaliseringen ger en aldrig tidigare skådad möjlighet att underlätta gränsöverskridande drift av mikroföretag samt små och medelstora företag, samtidigt som man säkerställer strikt efterlevnad av reglerna för rättvis rörlighet. Parlamentet betonar vikten av förhandsanmälan och tillämpning av A1-intyg innan arbetstagarens gränsöverskridande uppdrag påbörjas.

44.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av unionens regler om arbetskraftens rörlighet måste säkerställa principen om likabehandling, principen om icke-diskriminering och skydd av arbetstagare, samt minska onödiga administrativa bördor.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka luckor i skyddet och överväga behovet av en översyn av direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, för att säkerställa anständiga arbets- och anställningsvillkor för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag.

46.  Europaparlamentet betonar att arbetstagare med funktionsnedsättning fortsatt stöter på flera hinder som gör det svårt eller omöjligt för dem att fullt ut dra nytta av den fria rörligheten för tjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra direktiv (EU) 2019/882 (den europeiska rättsakten om tillgänglighet), för att på ett effektivt sätt undanröja hinder för arbetstagare med funktionsnedsättning och säkerställa åtkomst till tillgängliga tjänster samt lämpliga villkor för tillhandahållande av tjänster. Parlamentet betonar hur viktigt det är att uppnå en fullständigt tillgänglig inre marknad som garanterar likabehandling och ekonomisk och social integration av arbetstagare med funktionsnedsättning.

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1. (2) EUT L 186, 11.7.2019, s. 21. (3) EUT L 141, 27.5.2011, s. 1. (4) EUT L 107, 22.4.2016, s. 1. (5) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1. (6) EUT L 284, 30.10.2009, s. 1. (7) EUT L 300, 14.11.2009, s. 51. (8) EUT L 300, 14.11.2009, s. 72. (9) EUT L 293, 31.10.2008, s. 3. (10) EUT L 102, 11.4.2006, s. 1. (11) EGT L 364, 12.12.1992, s. 7. (12) EUT L 128, 30.4.2014, s. 8. (13) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. (14) EGT L 80, 23.3.2002, s. 35. (15) EGT L 167, 2.7.1999, s. 33. (16) EUT L 124, 20.5.2009, s. 30. (17) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1. (18) EUT L 173, 9.7.2018, s. 16. (19) EUT L 159, 28.5.2014, s. 11. (20) EUT L 249, 31.7.2020, s. 49. (21) EUT L 185, 11.7.2019, s. 44. (22) EUT L 65, 11.3.2016, s. 12. (23) EUT C 189, 15.6.2017, s. 15. (24) Antagna texter, P9_TA(2020)0176. (25) EUT C 337, 20.9.2018, s. 135. (26) EUT C 482, 23.12.2016, s. 31. (27) http://www.eurofound.europa.eu/publications/report/2010/working-conditions-industrial-relations/posted-workers-in-the-european-union (28) Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering, årsrapport för 2017 om arbetskraftens rörlighet inom EU, slutrapport januari 2018, 2018; Europeiska kommissionen, Study on the movement of skilled labour, Final report (studie om yrkesarbetares rörlighet, slutrapport) (författad av ICF), 2018; Malmström, Cecilia, förord till Rethinking the attractiveness of EU Labour Immigration Policies: Comparative perspectives on the EU, the US, Canada and beyond, redigerad av S. Carrera, E. Guild och K. Eisele, Centre for European Policy Studies, 2018. (29) OECD Skills for Jobs Database, https://www.oecdskillsforjobsdatabase.org/#SE/_. (30) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EUT L 173, 9.7.2018, s. 16). (31) Europeiska kommissionen, årsrapport för 2019 om arbetskraftens rörlighet inom EU, januari 2020.

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om att påskynda framstegen och åtgärda ojämlikheterna för att utrota aids som ett folkhälsohot senast 2030 (2021/2604(RSP))

P9_TA(2021)0250 B9-0263/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings högnivåmöte om hiv/aids, som är planerat att äga rum i New York den 8–10 juni 2021,

–  med beaktande av den politiska förklaringen om hiv och aids: On the Fast Track to Accelerating the Fight Against HIV and to Ending the AIDS Epidemic by 2030, som antogs av FN:s generalförsamling den 8 juni 2016,

–  med beaktande av den politiska förklaringen från högnivåmötet om allmän hälso- och sjukvård, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 oktober 2019,

–  med beaktande av Unaids Global AIDS Update 2020 med titeln Seizing the Moment – Tackling entrenched inequalities to end epidemics,

–  med beaktande av årsrapporten för 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter som en del av åtgärderna mot hiv,

–  med beaktande av Abuja-förklaringen om hiv/aids, tuberkulos och andra relaterade infektionssjukdomar av den 27 april 2001, den gemensamma afrikanska ståndpunkten som lades fram vid 2016 års högnivåmöte och 2016 års katalytiska ram för att utrota aids, tuberkulos och malaria i Afrika senast 2030,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, som antogs i New York i september 2015,

–  med beaktande av handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling samt resultaten från deras översynskonferenser,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet,

–  med beaktande av EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet för 2021–2025,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för 2020–2024,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling: vår värld, vår värdighet, vår framtid,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 8 juli 2010 om en rättighetsbaserad strategi för EU:s åtgärder mot hiv/aids(1) och av den 5 juli 2017 om EU:s åtgärder mot hiv/aids, tuberkulos och hepatit C(2),

–  med beaktande av frågan till kommissionen Påskynda framstegen och åtgärda ojämlikheterna för att utrota aids som ett folkhälsohot senast 2030 (O-000027/2021 – B9‑0015/2021),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling, och av följande skäl:

A.  Närmare 76 miljoner människor har smittats och närmare 36 miljoner människor har dött av aidsrelaterade orsaker sedan epidemin bröt ut 1981. Hiv-epidemin är fortfarande en global kris och totalt 38 miljoner människor lever med hiv. 2019 smittades 1,7 miljoner människor av hiv.

B.  Under 2109 fick 12 miljoner människor som levde med hiv inte livräddande antiretroviral behandling och närmare 700 000 personer dog av aidsrelaterade orsaker världen över.

C.  Allmän tillgång till antiretroviral hiv-behandling och hiv-vård minskar avsevärt risken för vidare smittspridning och gör att människor som lever med hiv har fått en nästan normal förväntad livslängd och en jämförbar livskvalitet.

D.  De ojämlikheter som ligger till grund för hiv-epidemin, inbegripet kränkningar av mänskliga rättigheter och av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inom ramen för handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling samt resultaten från deras översynskonferenser, liksom stigmatisering och diskriminering, har ökat och har ytterligare förvärrats av covid-19.

E.  Män som har sex med män, transpersoner, sprutnarkomaner, sexarbetare och deras kunder samt fångar (målgrupper) löper större risk att drabbas av hiv än andra grupper. Det är viktigt att dessa grupper involveras i åtgärderna mot hiv.

F.  159 länder har minst en diskriminerande eller repressiv lag som hämmar åtgärderna mot hiv. Kriminaliseringen av människor som lever med eller som risker att smittas av hiv underblåser stigmatisering och diskriminering, minskar utnyttjandet av tjänster för förebyggande och behandling och ökar förekomsten av hiv.

G.  Klyftan mellan könen, ojämlik tillgång till utbildning och tjänster och information avseende sexuell och reproduktiv hälsa samt sexuellt och könsrelaterat våld ökar kvinnors och flickors utsatthet för hiv, och aidsrelaterade sjukdomar är några av de främsta dödsorsakerna bland kvinnor i fertil ålder världen över.

H.  Befintliga metoder för förebyggande har inte gjort tillräckligt för att hejda spridningen av hiv, särskilt bland kvinnor, som i oproportionerligt stor utsträckning är drabbade av epidemin, i synnerhet i Afrika söder om Sahara. Det krävs investeringar i forskning och innovation för att ta fram nya och bättre verktyg för att förebygga, diagnosticera och behandla hiv och aids, inbegripet verktyg som beaktar kön, och nya behandlingsalternativ för att hantera uppkomsten av hiv-läkemedelsresistens.

I.  Unga människor mellan 15 och 27 år står för över en tredjedel av alla nya smittfall bland vuxna och de aidsrelaterade dödsorsakerna ökar bland ungdomar. Många unga människor har begränsad tillgång till socialt skydd, sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård och program som stärker deras möjlighet att skydda sig själva mot hiv.

J.  Det är viktigt med obligatorisk mångsidig sexualundervisning i skolsystemen för att hindra spridningen av aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

K.  Människor som befinner sig i svåra humanitära situationer och i informella och instabila miljöer, personer med funktionsnedsättning, ursprungsbefolkningar, hbtqi-personer samt migranter och rörliga befolkningsgrupper löper stor risk att smittas av hiv, och det är en enorm utmaning för dem att få tillgång till hiv-tjänster.

L.  Afrika söder om Sahara är fortsatt det område som drabbats värst; där återfinns 57 % av alla nya hiv-infektioner och 84 % av hiv-infektionerna bland barn (upp till 14 år), med en mycket större förekomst av hiv bland kvinnor än bland män, och varje vecka smittas 4 500 flickor och unga kvinnor (15–24 år) av hiv och 25,6 miljoner människor lever med hiv.

M.  Covid-19-pandemin innebär ytterligare utmaningar för arbetet med att bekämpa aids och har omintetgjort några av de framsteg som hittills har gjorts, och flera länder har inte uppnått sina mål för 2020. Detta äventyrar uppnåendet av målet för hållbar utveckling om att senast 2030 utrota aids som ett folkhälsohot.

N.  Det är nödvändigt att stärka motståndskraftiga och hållbara hälso- och sjukvårdssystem som en del av den allmänna hälso- och sjukvården, samtidigt som man upprätthåller de framsteg som har gjorts i arbetet med att bekämpa aids.

O.  Uppnåendet av rätten till hälsa förutsätter att man tar itu med den ojämlika tillgången till tjänster och att livskvaliteten och välbefinnandet för människor som lever med eller som riskerar att smittas av hiv främjas så länge de lever.

P.  Lokalsamhällen och lokalt ledda insatser, som är avgörande i arbetet för att bekämpa hiv, fortsätter att undergrävas till följd av akut finansieringsbrist, ett minskande utrymme för det civila samhället och det faktum att de inte är fullt involverade och integrerade i åtgärderna på nationell nivå.

Q.  Flera medelinkomstutvecklingsländer har svårt att importera eller själva producera generiska versioner av antiretrovirala läkemedel till följd av patentskydd. Multinationella läkemedelsföretag utestänger i allt större utsträckning medelinkomstutvecklingsländer från donationer, prisnedsättningar och frivilliga licenser och hämmar därmed deras möjlighet att få tillgång till rimligt prissatta generiska läkemedel.

R.  Den mänskliga rättigheten till hälsa har företräde framför bestämmelserna om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips). Dohadeklarationen om Trips-avtalet och folkhälsa bekräftar utvecklingsländers rätt att fullt ut nyttja flexibilitetsbestämmelserna i Trips-avtalet för att skydda folkhälsan och i synnerhet tillhandahålla läkemedel för alla.

S.  Globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria, som inrättades efter det globala utbrottet av hiv/aids, har spelat en viktig roll för att bekämpa hiv/aids.

1.  Europaparlamentet betonar vikten av att FN:s högnivåmöte om hiv/aids, som ska hållas den 8–10 juni 2021, ger ett positivt resultat. Parlamentet begär att rådet ska bidra till antagandet av en uppsättning framåtblickande och ambitiösa åtaganden i den politiska förklaringen.

2.  Europaparlamentet intygar på nytt att alla har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa liksom jämlikhet som bidrar till ett värdigt liv.

3.  Europaparlamentet lovordar EU för dess roll i det sektorsövergripande globala arbetet med att bekämpa aids och uppmanar kommissionen att behandla aids som en global folkhälsokris och påskynda alla insatser för att uppfylla målen för 2025, bl.a. genom att öka investeringarna till Unaids och Globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria.

4.  Europaparlamentet trycker på att Globala fonden för bekämpning av aids, tuberkulos och malaria behöver tillräckliga medel för att kunna bidra på ett avgörande sätt till bekämpningen av hiv/aids.

5.  Europaparlamentet understryker att det globala arbetet med att bekämpa aids kräver ett sektorsövergripande tillvägagångssätt och samarbete på flera nivåer som sätts in i rätt tid, är omfattande och inkluderande och som bygger på partnerskap och innovation.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att planeringen av NDICI stöder partnerländernas insatser för att bygga upp kraftfulla och motståndskraftiga hälso- och sjukvårdssystem, inbegripet forskning inom hälsa och sjukvård och regelverk och lokala hälso- och sjukvårdssystem som kan tillhandahålla en allmän hälso- och sjukvård som även omfattar hiv.

7.  Europaparlamentet begär att Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna ska utnyttja genomförandet av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet för att ta itu med de människorättsrelaterade faktorer och faktorer som bottnar i bristande jämställdhet som ligger till grund för hiv/aids, genom att prioritera kampen mot stigmatisering och diskriminering, sexuellt och könsrelaterat våld, kriminalisering av samkönade relationer och andra repressiva och diskriminerande lagar och strategier, i syfte att bidra till allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, tillgång till kvalitetsutbildning, inbegripet omfattande sexualundervisning, rättvis och rimligt prissatt tillgång till hälso- och sjukvård, tillträde till arbetsmarknaden och berörda gruppers deltagande i alla delar av det offentliga livet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta med partnerländerna för att införa obligatorisk omfattande sexualundervisning i deras nationella kursplaner i syfte att hindra spridningen av aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar, särskilt i de länder som har de högsta smittalen.

9.  Europaparlamentet erinrar om att hälsa är en nödvändig förutsättning för mänsklig utveckling. Parlamentet begär att kommissionen ska prioritera hälsa som en del av EU:s strategi för Afrika, vilket innebär mobilisering av ytterligare offentliga medel för att säkerställa allmän hälso- och sjukvård, inbegripet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, hiv, tuberkulos och malaria, samt fokus på global forskning och utveckling inom hälsofrågor, utökning av samarbetet mellan EU och Afrika kring forskning och innovation inom hälsofrågor samt gemensamt främjande av den afrikanska och den europeiska produktionskapaciteten vad gäller hälsoprodukter, hälsoutrustning och läkemedel. Parlamentet understryker att utvecklingsbiståndet i första hand bör användas för att tillhandahålla ett övergripande hälso- och sjukvårdssystem med allmän täckning genom en heltäckande och rättighetsbaserad strategi som bland annat tar full hänsyn till att hälsan är flerdimensionell (med nära kopplingar till kön, tryggad livsmedelsförsörjning och näringstillgång, vatten och sanitet, utbildning och fattigdom) i linje med One Health-modellen. Parlamentet förespråkar särskilt att man ska främja investeringar i integrerade hiv-rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, med fokus på kvinnor och flickor, sexarbetare, transpersoner, sprutnarkomaner, människor som sitter i fängelse och andra sårbara grupper.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med den bedrövligt låga täckningen vad gäller behandling av barn som lever med hiv och att säkerställa att gravida kvinnor och ammande mödrar har tillgång till hiv-tjänster, i syfte att undvika att hiv överförs från mamman till barnet.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa den utgiftsnivå och resursmobilisering som krävs för att uppnå målen för 2025 i samtliga EU-medlemsstater.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att prioritera ett integrerat förhållningssätt till global hälsosäkerhet som innefattar bekämpning både av befintliga pandemier, såsom hiv, och nya sådana, som en del av agendan för allmän hälso- och sjukvård.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inta en framträdande politisk roll i dialogen med EU:s partnerutvecklingsländer, inbegripet grannländerna, och se till att det finns planer för en hållbar övergång till inhemsk finansiering, så att hiv-programmen förblir effektiva och inte avbryts och kan byggas ut efter det att de internationella givarnas stöd har upphört. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fortsätta att ha ett nära samarbete med dessa länder för att säkerställa att de övertar ansvaret för arbetet med att bekämpa hiv.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att inrätta en tydlig och samstämd global EU-strategi för vaccination mot covid-19, med fokus på att säkerställa rättvis och överkomlig tillgång i rätt tid till vaccination för människor i utvecklingsländerna, särskilt för sårbara grupper och högriskgrupper, inbegripet människor som smittats av hiv/aids. Parlamentet uppmanar därför EU att stödja det förslag som Indien och Sydafrika lämnat in till Världshandelsorganisationen om ett tillfälligt upphävande av immaterialrätten för vaccin, utrustning och läkemedel mot covid-19, och uppmanar enträget läkemedelsföretagen att dela med sig av sin kunskap och sina data genom Världshälsoorganisationens plattform för tillgång till teknik som rör covid-19 (C-TAP).

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att de globala åtgärderna mot covid-19 inkluderar lärdomar från bekämpningen av hiv, såsom skydd av mänskliga rättigheter och motverkande av stigmatisering och diskriminering, särskilt bland målgrupper och andra sårbara befolkningsgrupper; bekämpning av könsrelaterade hinder för hälsa; stöd till vårdpersonal och forskare, särskilt i miljöer med få resurser; samhällsengagemang på lokal nivå i arbetet och rättvis fördelning av begränsade resurser och nya verktyg så att ingen hamnar på efterkälken.

16.  Europaparlamentet uppmanar enträget EU att inrätta en omfattande global strategi och en färdplan för att uppnå målen för hållbar utveckling, inbegripet de mål som avser hälsa och målen för att minska förekomsten av hiv/aids. Parlamentet noterar att denna strategi särskilt bör beakta påverkan av covid-19, eftersom det är viktigt att uppnå målen för hållbar utveckling för att säkerställa vår beredskap inför framtida pandemier och andra chocker, bl.a. för hälso- och sjukvårdssystemen. Parlamentet efterlyser en effektiv och långsiktig global EU-hälsostrategi. Parlamentet insisterar på att kommissionen måste fördubbla sina insatser och stärka sitt arbete för att få till stånd ändamålsenliga globala hälsoprogram som är inriktade på hälso- och sjukvårdssystemen i utvecklingsländerna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att stödja tjänster som tillgodoser behoven hos målgrupper och andra prioriterade befolkningsgrupper som har enorma svårigheter att få tillgång till hiv-tjänster, inbegripet genom att tillhandahålla tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa för unga människor som är utformade efter deras behov.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att främja och förespråka större åtaganden för tillhandahållande av hiv-behandling i alla konfliktområden och sätta stopp för hiv-relaterad diskriminering mot flyktingar, särskilt med avseende på rättvis tillgång till antiretroviral behandling och hälso- och sjukvårdstjänster i värdländerna.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att öka stödet för socialt skydd, inbegripet för tryggad livsmedelsförsörjning och näringstillgång för sårbara befolkningsgrupper, särskilt personer med funktionsnedsättning, äldre människor som lever med hiv och barn som har förlorat sina föräldrar till följd av aids.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna och partnerna för att stödja och investera i samhällsengagemang och lokalt ledda insatser som viktiga komponenter för effektiva åtgärder mot hiv/aids och i bekämpningen av stigmatisering och diskriminering med koppling till hiv/aids, samt att integrera hiv-förebyggande åtgärder och hiv-vård i andra erbjudanden om lokala hälso- och sjukvårdstjänster som en gemensam kontaktpunkt för information, utbildning och kommunikation om hiv.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja investeringar i datainsamling i realtid och i utarbetandet av en stadig uppsättning potentiella diagnos- och behandlingsverktyg och vacciner – som är överkomliga och tillgängliga och som beaktar könsaspekter – beträffande hiv och andra fattigdomsrelaterade och försummade infektionssjukdomar och att stärka den regionala och interregionala kapaciteten och samarbetet inom vetenskap, forskning och innovation. Parlamentet uppmanar enträget EU att erbjuda utvecklingsländerna särskilt stöd, i synnerhet de minst utvecklade länderna, för att effektivt tillämpa den flexibilitet som Trips-avtalet erbjuder för skydd av folkhälsan, i synnerhet avseende tvångslicenser och parallellimport, och att optimera användningen av frivilliga mekanismer för licensiering och teknikutbyte för att uppfylla folkhälsomålen genom att insistera på att multinationella läkemedelsbolag måste inkludera medelinkomstutvecklingsländer i sådana mekanismer och erbjuda överkomlig hiv-behandling i de länderna. Mer allmänt förordar parlamentet att utgifter för forskning och utveckling ska frånkopplas från priset på läkemedel, t.ex. genom användning av patentpooler, forskning med hjälp av öppna källor, bidrag och subventioner, i syfte att säkerställa konsekvent åtkomst, överkomlighet, tillgänglighet och tillgång till behandling för alla behövande.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte gå med på att Trips-plusåtgärder införs i frihandelsavtal med medelinkomstutvecklingsländer, i syfte att säkerställa att alla antiretrovirala hiv-behandlingar är överkomliga, med full respekt för Dohaförklaringen om Trips-avtalet och folkhälsa.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, ordföranden för FN:s generalförsamling och Unaids.

(1) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 95. (2) EUT C 334, 19.9.2018, s. 106.

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om krigsfångar efter den senaste konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan (2021/2693(RSP))

P9_TA(2021)0251 RC-B9-0277/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Armenien och Azerbajdzjan,

–  med beaktande av mötet i partnerskapsrådet EU–Armenien av den 17 december 2020 och mötet i samarbetsrådet EU–Azerbajdzjan av den 18 december 2020 samt slutsatserna från dessa,

–  med beaktande av FN-stadgan, FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt Genèvekonventionen (III) angående krigsfångars behandling,

–  med beaktande av trepartsuttalandet om vapenvila, som gjordes av Armenien, Azerbajdzjan och Ryssland den 9 november 2020 och som började gälla den 10 november 2020,

–  med beaktande av rapporten från Human Rights Watch av den 19 mars 2021 om Azerbajdzjan och övergrepp mot armeniska krigsfångar,

–  med beaktande av EU:s uttalande av den 28 april 2021 om fångar från den senaste konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan,

–  med beaktande av uttalandena av medordförandena för OSSE:s Minskgrupp av den 25 oktober 2020, 30 oktober 2020, 14 december 2020, 13 april 2021 och 5 maj 2021,

–  med beaktande av meddelandet från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna till Europarådets ministerkommitté av den 9 mars 2021, i enlighet med artikel 39 i domstolens arbetsordning, angående interimsåtgärder med avseende på den senaste väpnade konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan det första kriget om Nagorno-Karabach 1988–1994 har världssamfundet försökt medla för att få till stånd en bestående och fullständig fredsuppgörelse i Nagorno-Karabach-konflikten under ledning av medordförandena för OSSE:s Minskgrupp.

B.  Den senaste väpnade konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan den 27 september–10 november 2020 kostade över 5 000 soldater livet, medan hundratals civila dödades eller sårades och tusentals tvingades på flykt. Befolkningen fortsätter att vara drabbad av konflikten på grund av bristande information om var anhöriga befinner sig, krigsfångars och andra tillfångatagna personers ofullständiga återvändande, problem med återlämnande av kvarlevor, begränsad tillgång till humanitärt bistånd och förstörelse av grundläggande infrastruktur.

C.  De människor som drabbats under denna långvariga konflikt har redan tvingats uppleva alltför mycket lidande. Konflikten har överhuvudtaget lett till alltför många, oacceptabla civila dödsfall.

D.  Fientligheterna upphörde efter 44 dagar sedan Armenien, Azerbajdzjan och Ryssland nått en överenskommelse om en fullständig vapenvila i och omkring Nagorno-Karabach som undertecknades den 9 november 2020 och trädde i kraft den 10 november 2020.

E.  Enligt punkt 8 i trepartsuttalandet om vapenvilan ska det ske ett utbyte av krigsfångar, gisslan och andra fångar samt av kvarlevorna av de omkomna. Utbytena bör ske enligt ”alla-för-alla”-principen.

F.  Både Armenien och Azerbajdzjan är parter i Genèvekonventionen (III) angående krigsfångars behandling, där det i artikel 118 stipuleras att krigsfångar utan dröjsmål måste friges och hemsändas efter de aktiva fientligheternas upphörande. Enligt artikel 13 i Genèvekonventionen (III) ska krigsfångar hela tiden behandlas med humanitet, och varje otillåten handling eller underlåtenhet från den kvarhållande maktens sida som medför krigsfånges död eller allvarligt äventyrar krigsfånges hälsa är förbjuden och ska anses som svår överträdelse av konventionen. Konventionen skyddar även krigsfångar mot våldshandlingar eller hot, förolämpningar och allmänhetens nyfikenhet.

G.  Militärpersonal och civila som kvarhålls före och efter vapenvila åtnjuter olika folkrättslig status. Å ena sidan bör militärpersonal som tillfångatas före och efter vapenvila erkännas som krigsfångar och åtnjuta skydd inom ramen för Genèvekonventionerna. Å andra sidan måste civila som kvarhålls under konflikten erkännas som skyddade personer och skyddas också enligt Genèvekonventionerna. Civila som kvarhålls efter vapenvila skyddas i stället av internationell människorättslagstiftning.

H.  Sedan fientligheterna ställdes in har det skett flera fångutväxlingar av både militärer och civila, den senaste den 4 maj 2021.

I.  Enligt oroväckande rapporter befinner sig runt 200 armenier i azerbajdzjansk fångenskap. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) uppger att den tagit emot klagomål rörande 249 armenier som tillfångatagits av Azerbajdzjan. Europadomstolen har tillämpat interimsåtgärder på 229 armenier, och 183 är alltjämt i kraft. Den 9 mars 2021 kom Europadomstolen fram till att Azerbajdzjan brustit i efterlevnaden av åtgärderna och bedömde den tillhandahållna informationen som alltför allmän och begränsad. De azerbajdzjanska myndigheterna erkände att 72 armenier är i deras fångenskap. Europadomstolen har inte fått någon information av Azerbajdzjan angående ytterligare 112 personer. Vad som hänt de övriga armeniska krigsfångarna är okänt. Sedan fientligheterna upphörde har 73 armeniska krigsfångar och civila återbördats till Armenien.

J.  Europadomstolen har även fått in klagomål om 16 azerbajdzjaner som ska ha tillfångatagits av Armenien och av vilka 12 återbördades i december 2020. Europadomstolen har ställt in utredningen av de övriga fyra personerna enligt artikel 39, med anledning av den information som inkommit från Armeniens regering.

K.  Det har förekommit trovärdiga rapporter om att armeniska militärer och civila även tagits till fånga efter att fientligheterna upphörde den 10 november 2020. De azerbajdzjanska myndigheterna hävdar att dessa gisslantagna personer och fångar är terrorister och inte förtjänar status som krigsfångar enligt Genèvekonventionen.

L.  Human Rights Watch rapporterade den 19 mars 2021 att azerbajdzjanska säkerhetsstyrkor och väpnade styrkor begått övergrepp mot armeniska krigsfångar och utsatt dem för grym och förnedrande behandling och tortyr, antingen under tillfångatagandet eller förflyttningen eller under kvarhållandet i olika interneringsanläggningar. Azerbajdzjanska styrkor har använt våld för att hålla kvar civila och utsatt dem för tortyr och omänskliga och förnedrande förhållanden under kvarhållandet, vilket lett till att minst två personer i azerbajdzjansk fångenskap mist livet. De azerbajdzjanska styrkorna höll kvar dessa civila trots att det inte fanns några bevis för att de utgjorde något säkerhetshot som kunde motivera kvarhållandet enligt internationell humanitär rätt. Azerbajdzjan tillbakavisar anklagelserna om att armeniska krigsfångar ska ha utsatts för behandling som strider mot Genèvekonventionerna.

M.  Videor som cirkulerat på internet och sociala medier uppges visa belägg för övergrepp och misshandel av fångar som begåtts av medlemmar av de väpnade styrkorna på bägge sidor. Det finns inget som tyder på att de azerbajdzjanska eller armeniska myndigheterna gjort snabba, offentliga och effektiva utredningar av dessa händelser eller att eventuella utredningar lett fram till åtal. Det förekommer beskyllningar om att krigsfångar och andra skyddade personer ska ha utsatts för utomrättsligt dödande, påtvingade försvinnanden och skändning av döda.

N.  Den 17 maj 2021 aviserade kommissionen ytterligare 10 miljoner EUR i humanitärt bistånd för att hjälpa civila som drabbats av den senaste konflikten i och omkring Nagorno-Karabach. Därmed uppgår EU:s bistånd till behövande till över 17 miljoner EUR sedan fientligheterna inleddes i september 2020.

O.  Alla sidor bör tillhandahålla uppdaterade kartor över minfält för att låta civila återvända till tidigare konfliktregioner.

P.  ”Militärtroféparken”, som invigdes i Baku den 12 april 2021, ställer enligt uppgift ut armenisk militärutrustning, vaxdockor som föreställer döda och döende armeniska soldater och modeller av armeniska krigsfångar som sitter fastkedjade i en cell. Detta kan uppfattas som våldsförhärligande och riskerar att ge ytterligare bränsle åt den fientliga stämningen, hatretoriken och rentav den omänskliga behandlingen av kvarvarande krigsfångar och andra civila armeniska fångar och därigenom befästa den hatiska atmosfären och motverka eventuella officiella uttalanden om försoning.

Q.  Den 12 maj 2021 tog sig trupper från Azerbajdzjan tillfälligt in på armeniskt territorium, vilket är en kränkning av Armeniens territoriella integritet och av folkrätten. Denna kränkning av Armeniens suveräna territorium följer på oroväckande uttalanden av azerbajdzjanska företrädare, däribland presidenten, som tycks ha tagit upp territoriella anspråk och hotat med våld och därmed undergrävt insatserna för säkerhet och stabilitet i regionen.

R.  Återbördande av mänskliga kvarlevor och tillhandahållande av humanitärt bistånd till svårt konfliktdrabbade befolkningsgrupper har skett under de senaste månaderna.

S.  Det krävs förnyade insatser för att bygga upp förtroendet mellan de båda länderna och göra framsteg mot varaktig fred.

1.  Europaparlamentet begär ett omedelbart och villkorslöst frigivande av alla armeniska fångar, såväl militära som civila, som kvarhållits under och efter konflikten och kräver att Azerbajdzjan avstår från godtyckliga kvarhållanden i framtiden. Parlamentet uppmanar med kraft parterna att till fullo genomföra trepartsuttalandet av den 9 november 2020 om vapenvilan, enligt vilket det ske ska ett utbyte av krigsfångar, gisslan och andra fångar samt av kvarlevorna av dem som dödats under fientligheterna.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt våldet under det senaste kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach. Parlamentet uttrycker solidaritet med offren och deras familjer. Parlamentet beklagar djupt brottet mot vapenvilan, som lett till ytterligare mänskligt lidande, dödsfall och förstörelse. Parlamentet fördömer alla attacker som riktar sig mot civila och erinrar om staternas skyldigheter enligt internationell humanitär rätt att skydda civila liv.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Azerbajdzjans regering att tillhandahålla uttömmande förteckningar över alla personer som hållits fångna i landet i samband med den väpnade konflikten och att lämna information om var de befinner sig och om deras hälsotillstånd, varvid informationen även ska avse personer som dött i fångenskap.

4.  Europaparlamentet erinrar om att underlåtenhet att lämna ut information om vad som hänt med saknade personer och var de befinner sig kan utgöra ett påtvingat försvinnande, vilket både Azerbajdzjan och Armenien har förbundit sig att förhindra. Parlamentet uppmanar alla sidor att tydliggöra vad som hänt med de försvunna och var de befinner sig och att behandla döda kroppar med värdighet.

5.  Europaparlamentet kräver att Azerbajdzjans regering respekterar rättsliga garantier, ger advokater, läkare och människorättsförsvarare tillgång till de armeniska fångarna och underlättar deras kommunikation med anhöriga.

6.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de trovärdiga rapporter som gör gällande att armeniska krigsfångar och andra tillfångatagna personer har kvarhållits och alltjämt kvarhålls under förnedrande förhållanden och att de utsatts för omänsklig behandling och tortyr under tillfångatagandet eller i fångenskap. Parlamentet fördömer alla fall av tortyr och påtvingade försvinnanden, bland annat de som inträffat under konflikten, samt misshandeln och skändningen av kroppar.

7.  Europaparlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att se till att de som alltjämt är frihetsberövade får allt det skydd som krävs enligt internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt, däribland frihet från tortyr och omänsklig behandling. Parlamentet uppmanar de armeniska och azerbajdzjanska myndigheterna att företa oberoende, snabba offentliga och effektiva utredningar av, samt lagföra, alla trovärdiga beskyllningar om svåra brott mot Genèvekonventionerna och andra kränkningar av folkrätten och krigsförbrytelser för att utkräva ansvar av de skyldiga och säkerställa upprättelse för offren, eventuellt med bistånd av ett särskilt internationellt uppdrag. Parlamentet uppmanar Azerbajdzjans regering att till fullo samarbeta med Europadomstolen för att utreda giltigheten i rapporterna om avhumaniserande behandling av armeniska fångar och ställa de ansvariga till svars.

8.  Europaparlamentet erinrar om att det för närvarande inte finns några trovärdiga uppgifter om azerbajdzjanska krigsfångar och frihetsberövade i armenisk fångenskap.

9.  Europaparlamentet erinrar alla konfliktparter om deras skyldighet att respektera internationell humanitär rätt, som förbjuder tortyr och annan förnedrande eller omänsklig behandling, och upprepar att tortyr och misshandel av krigsfångar är krigsförbrytelser.

10.  Europaparlamentet fördömer skarpt händelsen den 9 april 2021, då azerbajdzjanska myndigheter skickade iväg ett tomt flygplan som egentligen skulle föra tillbaka armeniska fångar till deras land. Parlamentet anser att detta är en ytterst okänslig åtgärd, som dessutom belyser en allmänt försämrad attityd från Azerbajdzjans sida gentemot armeniska fångar och deras anhöriga.

11.  Europaparlamentet framhåller det akuta behovet av att avstå från fientlig retorik eller åtgärder som kan uppfattas som uppvigling till hat eller regelrätt våld eller som stöd till straffrihet, eller som riskerar att undergräva ansträngningarna att skapa och främja en gynnsam atmosfär för förtroende och försoning, samarbete och varaktig fred.

12.  Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans regering att samarbeta fullt ut med Europadomstolen i frågan om armeniska fångar och att följa domstolens interimsåtgärder, enligt vilka Azerbajdzjan beordras att tillhandahålla ingående information om fångarnas förhållanden under kvarhållandet, om deras hälsotillstånd och om de åtgärder som vidtagits för deras återsändande.

13.  Europaparlamentet är övertygat om att ett fullständigt utbyte av fångar och av de omkomnas kvarlevor samt en slutgiltig lösning på denna fråga är en humanitärt brådskande angelägenhet, särskilt för de drabbades anhöriga, och att detta vore en första, oerhört välbehövlig förtroendeskapande åtgärd för att skapa grundläggande stabilitet i regionen.

14.  Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans regering att garantera fri och obehindrad tillgång till fångar för relevanta internationella organisationer, såsom Internationella rödakorskommittén och Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

15.  Europaparlamentet framhåller det akuta behovet av att se till att humanitärt bistånd kan nå dem som behöver det, att säkerheten för den armeniska befolkningen och dess kulturarv i Nagorno-Karabach garanteras och att internflyktingar och flyktingar tillåts återvända till sina tidigare bosättningsorter.

16.  Europaparlamentet insisterar med kraft på att båda parter måste avstå från alla åtgärder som förstår armeniskt kulturarv i Azerbajdzjan och azerbajdzjanskt kulturarv i Armenien. Parlamentet vill se ett fullständigt återställande av förstörda platser och större delaktighet av världssamfundet i skyddet av regionens världskulturarv.

17.  Europaparlamentet erinrar om världssamfundets ansträngningar under ledning av medordförandena för OSSE:s Minskgrupp för att finna en fredlig, varaktig, fullständig och hållbar lösning baserad på OSSE:s grundläggande principer från 2009 (icke-våld, territoriell integritet samt folkens lika rättigheter och självbestämmande) med målet att fastställa Nagorno-Karabachs framtida status. Parlamentet erinrar om att detta kan uppnås endast genom en politisk förhandlingslösning med ett genuint engagemang från alla berörda parters sida. Parlamentet uppmanar parterna att återuppta den politiska högnivådialogen så snart som möjligt under överinseende av medordförandena för OSSE:s Minskgrupp. Parlamentet uppmanar Armeniens och Azerbajdzjans regeringar samt internationella medlare att systematiskt ta med kvinnor i fredsprocessen och att samråda med kvinnliga människorättsförsvarare.

18.  Europaparlamentet beklagar att de EU-medlemsstater som deltar i OSSE:s Minskgrupp inte var närvarande när avtalet om vapenvila förhandlades fram och att EU inte visade prov på ledarskap genom att samla två av sina högt värderade östliga partner kring förhandlingsbordet.

19.  Europaparlamentet beklagar djupt att den så kallade troféparken i Baku öppnade för allmänheten den 14 april 2021, eftersom detta ytterligare spär på de fientliga stämningarna och undergräver det ömsesidiga förtroendet mellan Armenien och Azerbajdzjan. Parlamentet begär därför eftertryckligen att den stängs utan dröjsmål.

20.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt kommissionen att erbjuda allt nödvändigt bistånd till både Armenien och Azerbajdzjan för att befästa vapenvilan och att stödja alla ansträngningar som leder till stabilitet, återuppbyggnad, förtroendeskapande och återställande efter kriget samt nära följa tillämpningen av vapenvilans villkor, särskilt övervakningsmekanismen. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt stöd till och samarbete med civilsamhället och med människorättsförsvarare, särskilt i fråga om begränsningarna i deras arbete. Parlamentet anser att EU:s särskilda representant för Sydkaukasien har en viktig roll att spela i detta avseende.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att stödja tillhandahållandet av akut humanitärt bistånd och arbetet bland internationella organisationer i detta område när det gäller skydd av kultur- och religionsarvet, samt att stödja civilsamhällesorganisationer i Armenien och Azerbajdzjan som verkligen bidrar till försoning.

22.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att tillsammans med medlemsstaterna även ta upp säkerhet, stabilitet och regionalt samarbete i Sydkaukasien vid det kommande toppmötet inom det östliga partnerskapet hösten 2021.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Europarådet, OSSE:s generalsekreterare, Minskgruppens medordförande, Armeniens president, regering och parlament samt Azerbajdzjans president, regering och parlament.

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om situationen i Haiti (2021/2694(RSP))

P9_TA(2021)0252 RC-B9-0282/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Haiti, särskilt resolutionen av den 19 januari 2011 om situationen i Haiti ett år efter jordbävningen: humanitärt bistånd och återuppbyggnad(1), av den 8 februari 2018 om barnslaveri i Haiti(2), och av den 28 november 2019(3),

–  med beaktande av uttalandet av den 24 mars 2021 från ordföranden för FN:s säkerhetsråd om Haiti,

–  med beaktande av rapporten av den 11 februari 2021 från FN:s integrerade kontor (BINUH) i Haiti,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från december 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

–  med beaktande av FN:s grundläggande principer om domarkårens oberoende,

–  med beaktande av den allmänna domarstadgan och den Iberoamerikanska domarstadgan,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Haitis konstitution från 1987,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 18 januari 2021 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) och BINUH Unrest in Haiti: Their impact on Human Rights and the State’s obligation to protect all citizens,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Uteblivna val i oktober 2020 ledde också till ett beslut att styra genom dekret, med rapporter om misslyckade kuppförsök som innebar växande politisk och social oro i Haiti.

B.  Den politiska oppositionen och grupper i det civila samhället hävdar att president Moïses mandat löpte ut den 6 februari 2021, enligt beslut från Haitis högsta domstolsråd, och insisterar på att en tillfällig president ska utses. Jovenel Moïse vägrar att avgå eftersom han anser att hans mandat inleddes i februari 2017, efter ett andra val 2016, då det tidigare valresultatet hade ifrågasattes till följd av anklagelser om bedrägeri.

C.  Tusentals haitier har sedan den 14 januari 2021 protesterat mot förlängningen av president Moïses mandatperiod med ett år, och mot folkomröstningen. Protesterna undertrycks med våld.

D.  På grund av att man inte lyckades hålla något val på utsatt tid 2019 löpte mandatet ut i januari 2020 för alla lagstiftare i deputeradekammaren och för två tredjedelar av senaten, och mandatet för alla borgmästare löpte ut i juli 2020. President Moïse har ända sedan dess styrt genom dekret, och ett stort antal dekret har inneburit stärkt makt för honom som president. President Moïse har planerat att val till parlamentet, lokalval och presidentval ska hållas den 19 september 2021.

E.  Den 5 januari 2021 bestämde president Moïse att en konstitutionell folkomröstning skulle hållas den 27 juni 2021, och nyligen bekräftade han detta beslut, trots protester både i landet och från det internationella samfundet. Den föreslagna konstitutionella reformen skulle innebära att den verkställande makten koncentrerades ytterligare. Enligt artikel 284.3 i den haitiska konstitutionen är allmänna val för en ändring av konstitutionen absolut förbjudna. Tusentals haitier har sedan dess gått ut på gatorna för att protestera mot folkomröstningen.

F.  Den 6 maj 2021 tillkännagav EU att man varken skulle finansiera organisationen av den folkomröstning som planeras att hållas i Haiti den 27 juni 2021 eller sända observatörer för att övervaka den, och att man anser att processen inte är tillräckligt öppen och demokratisk i ett land präglat av osäkerhet och politisk instabilitet.

G.  Kärngruppen för Haiti (bestående av FN:s generalsekreterares särskilda representant, ambassadörerna för Brasilien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Spanien, EU och Förenta staterna samt Amerikanska samarbetsorganisationens särskilda representant) uttryckte sin oro över att processen för att ändra konstitutionen inte har varit tillräckligt inkluderande, deltagarbaserad och transparent.

H.  President Moïse ska, enligt en undersökning av senaten och en rapport från Haitis högsta revisionsrätt, vara inblandad i ett fall av förskingring och bedrägeri, då han tagit emot medel från PetroCaribe-programmet.

I.  Domare Yvickel Dieujuste Dabrésil i Haitis högsta domstol greps den 7 februari 2021 tillsammans med 18 andra personer, anklagad för konspiration mot regeringen. Domare Dabrésil släpptes den 11 februari 2021, men de övriga 17 personerna sitter fortfarande häktade.

J.  President Moïse utfärdade den 8 februari 2021 ett dekret genom vilket tre domare i högsta domstolen (Yvickel Dieujuste Dabrésil, Joseph Mécène Jean-Louis och Wendelle Coq Thelot) beordrades att gå i pension, och utfärdade några dagar senare ett nytt dekret genom vilket tre nya domare utsågs i högsta domstolen, utan att följa det lagstadgade förfarandet. Som en motreaktion inledde personal inom rättsväsendet en icke tidsbegränsad strejk den 15 februari 2021.

K.  I mars 2021 grep den haitiska regimen en högre polistjänsteman, vilket därmed exponentiellt förvärrade landets konstitutionella kris.

L.  Under den senaste månaden har våldet i Haiti ökat kraftigt, med kidnappningar, våldtäkter, mord och massakrer, oftast utförda av väpnade gäng som verkar med nästan total straffrihet. Under de tre första månaderna 2021 mördades 117 människor och 142 kidnappades. Bara i april 2021 förekom 91 fall av bortförande.

M.  Kidnappningen i Port-au-Prince den 11 april 2021 av flera personer i det katolska prästerskapet (de släpptes sedermera) som arbetade för lokalbefolkningen, chockade den allmänna opinionen i Haiti och internationellt, och ledde till alltfler demonstrationer mot den sittande regeringen.

N.  Sedan 2015 har över 300 000 människor lämnat landet. Det tilltagande våldet och det försämrade säkerhetsläget i landet har lett till att antalet asylsökande från Haiti, särskilt i Franska Guyana, kraftigt ökat och till att många internationella och humanitära icke-statliga organisationer lämnar Haiti.

O.  Under de senaste åren har många invånare i Haiti vid flera tillfällen mobiliserat sig mot de höga levnadskostnaderna, det auktoritära styret och korruption. Den pågående politiska krisen är kopplad till och sammanfaller med en försämring av alla sociala, ekonomiska och säkerhetsmässiga indikatorer samt människorättsindikatorer. Fattigdomen har ökat, tillgången till grundläggande sociala tjänster, som redan var reducerad, har ytterligare minskat, och den osäkra livsmedelsförsörjningen har nästan fördubblats på två år och berör nu miljontals haitier. Haiti är det enda minst utvecklade landet i Nord- och Sydamerika. Haiti, som ligger på plats 170 av världens länder i FN:s utvecklingsprograms (UNDP) index för mänsklig utveckling 2019, är i ständigt behov av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd och är fortfarande det fattigaste landet i Nord- och Sydamerika och ett av de fattigaste länderna i världen, med 59 % av befolkningen som lever under den nationella fattigdomsgränsen. Korruptionen på regeringsnivå är omfattande och enligt Transparency Internationals korruptionsindex 2018 hamnar Haiti på plats 161 av de 180 undersökta länderna.

P.  Mellan augusti 2020 och februari 2021 drabbades omkring fyra miljoner människor(4) i Haiti av akut osäker livsmedelsförsörjning. Ekonomisk nedgång, dåliga skördar, orkanen Laura (den 23 augusti 2020) och covid-19-pandemin är några av de främsta orsakerna till att livsmedelsförsörjningen försämrats.

Q.  Oro och byråkratiskt kaos har hamnat i centrum, vilket har stört distributionen av Haitis covid-19-vaccin, och därmed lett till en risk för fler dödsfall och till att man har halkat efter i den globala kampen mot viruset. Den otillräckliga hanteringen av covid-19-pandemin har endast bidragit till de underliggande samhällsproblem som redan finns.

R.  Det internationella samfundet gav Haiti mer stöd än någonsin för att finansiera återuppbyggnaden efter jordbävningen 2010. Den haitiska befolkningen kan idag inte se några tecken på dessa insatser, vilket leder till farhågor om vanstyre och omfattande misshushållning med pengar.

S.  Till följd av misshushållningen med de internationella medel som landet fått, de höga utbildningsavgifterna i kombination med familjers allmänt låga inkomster och den låga kvaliteten på den tillgängliga utbildningen, är ungefär hälften av haitierna från 15 år och uppåt analfabeter. På grund av att oroligheterna och pandemin trappats upp ytterligare och att de påverkar haitiers dagliga liv har 70 % av de haitiska barnen hållits borta från skolan. Det är fortfarande minst 350 000 barn och ungdomar runt om i landet som inte går i grundskolan och på gymnasiet.

T.  Restavèk-systemet, en modern form av slaveri, är fortfarande vanligt förekommande i Haiti. Denna praxis innebär att haitiska barn från fattiga familjer skickas av sina föräldrar att bo tillsammans med andra familjer för att arbeta som hushållsarbetare. Dessa barn utsätts ofta för övergrepp och misshandel, utan tillgång till skolgång.

1.  Europaparlamentet uppmanar de haitiska myndigheterna att anordna fria, rättvisa, öppna och trovärdiga parlamentsval, lokalval och presidentval, och att garantera varaktig säkerhet under dessa valprocesser. Parlamentet påminner om att så länge villkoren för transparens, rättvisa och demokrati inte är uppfyllda bör EU inte ge något ekonomiskt och tekniskt stöd till valen. Parlamentet påminner om att endast en trovärdig, öppen, deltagarbaserad och fredlig valprocess kan lösa den utdragna politiska krisen i Haiti.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av ett oberoende och mer tillgängligt rättsväsende och uppmanar den haitiska regeringen att respektera den haitiska konstitutionen från 1987, särskilt artikel 284.3 i denna, att respektera demokratins grundläggande principer och att stärka rättsstatsprincipen. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att kvinnor deltar fullt ut, på ett jämlikt och meningsfullt sätt, och att alla haitier, inbegripet ungdomar, personer med funktionsnedsättning och det civila samhället, inkluderas i Haitis politiska processer.

3.  Europaparlamentet insisterar bestämt på att de haitiska myndigheterna måste göra mer för att sammandrabbningar mellan gäng och väpnade attacker mot civilbefolkningen och brottsbekämpande organ ska få ett slut, och för att de ansvariga ska ställas inför rätta i rättvisa rättegångar.

4.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över den försämrade humanitära, politiska och säkerhetsmässiga situationen i Haiti. Parlamentet fördömer kraftigt alla kränkningar av mänskliga rättigheter och våldshandlingar, särskilt ökningen av kidnappningar, handeln med barn till Dominikanska republiken, mord och våldtäkt, och betonar behovet av att bekämpa våld mot kvinnor, flickor och äldre. Parlamentet fördömer kraftigt kidnappningen av flera personer i det katolska prästerskapet förra månaden i Port-au-Prince. Parlamentet påminner om att våldet i Haiti är starkt kopplat till väpnade gäng, varav vissa stöds och finansieras av den lokala oligarkin. Parlamentet efterlyser omedelbara och samordnade insatser från de haitiska myndigheterna för att förebygga våld, ta itu med de bakomliggande orsakerna och sätta stopp för straffriheten för de ansvariga. Parlamentet påminner om att reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption måste fortsätta att prioriteras.

5.  Europaparlamentet efterlyser en oberoende utredning av massakern i La Saline och av liknande grymheter. Parlamentet kräver att alla som gjort sig skyldiga till dessa brott ställs inför rätta och ges en rättvis rättegång.

6.  Europaparlamentet fördömer den påstådda användningen av dödligt våld mot demonstranter, godtyckliga gripanden och frihetsberövanden. Parlamentet fördömer våldet mot journalister. Parlamentet uppmanar med kraft den haitiska regeringen att upphöra med det långvariga frihetsberövandet före rättegång. Parlamentet uppmanar de haitiska myndigheterna att respektera de grundläggande rättigheterna, yttrandefriheten och föreningsfriheten.

7.  Europaparlamentet påminner om sitt starka stöd för alla människorätts- och miljöförsvarare i Haiti och för deras arbete.

8.  Europaparlamentet uppmanar de haitiska myndigheterna att säkerställa bättre styrelseformer på alla statliga nivåer och samhällsnivåer, inbegripet kampen mot korruption och klientilism. Parlamentet kräver bestämt att kommissionen systematiskt ser till att allt bistånd, inklusive humanitärt bistånd, övervakas effektivt för att säkerställa att det används för de specifika projekt som det är avsett för.

9.  Europaparlamentet uppmanar de haitiska myndigheterna att skingra misstankarna om bedrägeri och misshushållning med de internationella medel som mottogs efter jordbävningen 2010 och att straffa förövarna.

10.  Europaparlamentet efterlyser en revision och en rapport från Europeiska revisionsrätten om hur EU-medel används i Haiti, särskilt mot bakgrund av den senaste tidens påståenden om korruption och rapporten från Haitis högsta revisionsrätt.

11.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att fortsätta ge Haiti finansiering för att ta itu med den mycket osäkra livsmedelsförsörjningen och undernäringen som har förvärrats av covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar också berörda EU-enheter att se till att det europeiska biståndet övervakas och förvaltas på lämpligt sätt så att det direkt gynnar den behövande befolkningen.

12.  Europaparlamentet beklagar att Haiti inte har slutfört de åtgärder som krävs för att få covid-19-vaccin. Parlamentet uppmanar med kraft de haitiska myndigheterna att vidta de åtgärder som krävs för att ta emot vaccin.

13.  Europaparlamentet välkomnar EU:s anslag på 17 miljoner euro för att stödja de mest utsatta i Haiti och andra länder i Västindien. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att prioritera humanitärt bistånd till Haiti. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att tillhandahållandet av humanitärt bistånd till Haiti verkligen kopplas till landets utvecklingsstrategi.

14.  Europaparlamentet vill se ett slut på Restavèk-systemet. Parlamentet uppmanar den haitiska regeringen att genomföra åtgärder som säkerställer att barn registreras och skyddas, både fysiskt och psykologiskt, och att genomdriva skolplikt. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med den haitiska regeringen för att genomföra en rättslig ram som skyddar barns rättigheter.

15.  Europaparlamentet uppmanar den haitiska regeringen att garantera sina medborgares välbefinnande på alla grundläggande sätt. Parlamentet betonar att underlåtenhet att göra detta skulle kunna leda till en oundviklig kompetensflykt och till att Haiti inte kan fungera.

16.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det stora antal haitiska medborgare som kommer till Franska Guyana för att söka asyl eller som befinner sig i en irreguljär situation, och uppmanar EU att stödja de europeiska territorierna i regionen när det gäller att stärka åtgärder för att bekämpa människohandel.

17.  Europaparlamentet upprepar vikten av harmoniserade, samordnade och stärkta internationella insatser för att stödja det haitiska folket. Parlamentet betonar vikten av fortsatt EU-stöd och internationellt stöd till Haiti för att hjälpa landet att skapa förutsättningar för fredliga och demokratiska val samt för att åstadkomma långsiktig stabilitet, utveckling och ekonomisk självförsörjning i landet.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s generalsekreterare, Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet, EU:s ministerråd och gemensamma parlamentariska församling, Cariforums institutioner och de haitiska myndigheterna.

(1) EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 46. (2) EUT C 463, 21.12.2018, s. 40. (3) Antagna texter, P9_TA(2019)0074. (4) Enligt uppgifter från IPC (Integrated Food Security Phase Classification).

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om situationen i Tchad (2021/2695(RSP))

P9_TA(2021)0253 RC-B9-0290/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2020 om säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika i Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn(1),

–  med beaktande av uttalandet från kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik efter rådets (utrikes frågor) möte den 20 april 2021 om president Idriss Déby Itnos död,

–  med beaktande av uttalandet av den 20 april 2021 om Tchad från talespersonen för FN:s generalsekreterare,

–  med beaktande av G7-utrikes- och utvecklingsministrarnas kommuniké av den 5 maj 2021,

–  med beaktande av rapporten från det informationsuppdrag i Tchad som Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd utförde den 29 april–5 maj 2021,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från Europeiska rådet och medlemsstaterna i G5 Sahel av den 28 april 2020 om säkerhet, stabilitet och utveckling i Sahel,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 april 2021, där vikten av ett stabilt och långsiktigt partnerskap mellan EU och Sahel bekräftas,

–  med beaktande av Europeiska utvecklingsfondens (EUF) nationella vägledande program för Tchad 2014–2020,

–  med beaktande av resolutionen av den 11 mars 2021 från den gemensamma parlamentariska församlingen för staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och EU om demokrati och respekt för konstitutionerna i EU- och AVS-länderna,

–  med beaktande av Tchads konstitution,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter som antogs den 27 juni 1981 och trädde i kraft den 21 oktober 1986,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 20 april 2021 dog Tchads president Idriss Déby Itno, som hade suttit vid makten i 31 år, i en militär konfrontation med rebellgrupper dagen efter att ha utsetts till vinnare i det presidentval som hölls den 11 april 2021.

B.  Efter Idriss Débys död organiserade det militära övergångsrådet TMC ett författningsvidrigt maktövertagande och inrättade en övergångsregering under ledning av Mahamat Idriss Déby, sonen till Tchads president. TMC upphävde författningen, upplöste regeringen och nationalförsamlingen och upprättade en ”övergångsstadga” som ska ersätta konstitutionen för en period på 18 månader och som kan förlängas en gång.

C.  Tchads konstitution föreskriver att om ämbetet som statschef är vakant eller om statschefen är bestående arbetsoförmögen ska detta ämbete tillfälligt utövas av nationalförsamlingens talman, som måste anordna val inom 45–90 dagar.

D.  Den 2 maj 2021 utnämnde TMC en övergångsregering med den civila premiärministern Albert Pahimi Padacké och med deltagande av vissa oppositionsmedlemmar. Padacké kom på andra plats i presidentvalet den 11 april 2021 trots att han ansågs vara en av den avlidne presidenten Débys bundsförvanter och att han tjänstgjorde som premiärminister mellan 2016 och 2018.

E.  Det undersökningsuppdrag i Tchad som Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd utförde den 29 april–5 maj 2021 underströk vikten av att utarbeta en hållbar och allmänt godtagbar konstitution för Tchad och anser att övergångsstadgan inte är tillräcklig för att garantera befolkningens politiska och medborgerliga rättigheter under övergångsperioden.

F.  Den militära regeringen beordrade den 27 april 2021 olagliga och oproportionerliga insatser av väpnade styrkor mot demonstranter. Detta fördömdes allmänt av människorättsorganisationer och det internationella samfundet, däribland Afrikanska unionen och Europeiska unionen. Minst sex personer har dödats, dussintals människor har skadats och många har godtyckligt gripits och frihetsberövats som svar på protesterna sedan president Débys död. Över 600 personer tros ha gripits i sammandrabbningarna.

G.  President Débys ämbetsperiod kännetecknades av systematiska och ihållande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

H.  Perioden före valet präglades av förföljelse och godtyckliga gripanden av över 112 politiska motståndare och människorättsförsvarare. Under de veckor som föregick valkampanjen brukade säkerhetsstyrkorna oproportionerligt och olagligt våld mot fredliga demonstranter. Valet bojkottades till stor del av oppositionen och vissa medlemmar av det civila samhället.

I.  Säkerhetssituationen i Sahelregionen har försämrats avsevärt under de senaste åren och utgör ett allvarligt hot mot den regionala och internationella säkerheten. Människorättskränkningar och massmord är vanligt förekommande. Sahel var den region som hade den snabbaste ökningen av våldsam extremistverksamhet under 2019. Den multinationella gemensamma insatsstyrkan har fördrivit terroristgrupper från många områden som de kontrollerat sedan insatsstyrkan inrättades 2015, även om regionen fortfarande är mycket instabil.

J.  Tchad har drabbats hårt av terroristverksamhet och terroristattacker. Boko Haram, som är bundsförvant till Islamiska staten sedan 2015, har spridit sig över hela regionen och orsakat betydande tvångsförflyttningar i området kring Tchadsjön. Det finns för närvarande 133 000 internflyktingar och omkring 500 000 flyktingar i Tchad. Den militära konfrontationen med rebellgrupper såsom fronten för förändring och enighet i Tchad (FACT) har intensifierats sedan årets val. Tchads armé hävdade nyligen att FACT besegrats. TMC avvisade förslaget från FACT-rebellgrupper om eldupphör och förhandlingar.

K.  EU stöder G5 Sahel, en gemensam försvarsinsats mellan Burkina Faso, Tchad, Mali, Mauretanien och Niger, som samordnar insatserna för regional utveckling och säkerhet för att bekämpa terrorism och skapar stabilitet i regionen, där Tchads armé är en nyckelfaktor. Mandatet för EU:s utbildningsuppdrag (EUTM) i Mali förlängdes i mars 2020 och syftar till att ge råd och utbildning till de nationella väpnade styrkorna i G5 Sahel-länderna, däribland Tchad. Mauretanien och Niger har utsetts till medlare av de andra länderna i G5 Sahel för att säkerställa en inkluderande dialog mellan alla aktörer i de nuvarande oroligheterna i Tchad och skapa förutsättningar för en samförståndsinriktad, fredlig och framgångsrik övergång.

L.  Trots att Tchad är ett oljeproducerande land är fattigdom, osäker livsmedelsförsörjning, korruption, straffrihet, våld mot kvinnor och flickor och brist på ekonomiska möjligheter allmänt förekommande i landet. Landet ligger på 187:e plats av 189 länder i 2019 års index för mänsklig utveckling.

M.  EU stöder utvecklings-, freds- och säkerhetsinsatser i Tchad och i hela Sahel genom EUF, den fredsbevarande resursen för Afrika, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred och EU:s förvaltningsfond för Afrika. EU anslog 542 miljoner euro till Tchad inom ramen för EUF mellan 2014 och 2020 för stöd till bland annat konsolidering av rättsstaten. Den framtida europeiska fredsbevarande resursen ska ta över från den fredsbevarande resursen för Afrika den 1 juli 2021.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt dödandet av president Idriss Déby och den senaste tidens våld och förlorade människoliv till följd av attacker från väpnade grupper i regionen. Parlamentet upprepar sin oro över den utdragna krisen i Tchad och den instabila säkerhetssituationen i norr, och fördömer kraftfullt de upprepade kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och av folkrätten och humanitär rätt.

2.  Europaparlamentet fördömer det militära maktövertagande som genomfördes av TMC den 20 april 2021, det därpå följande upphävandet av Tchads konstitution och regeringens upplösning. Parlamentet avvisar TMC:s upprättande av en stadga som inte har varit föremål för demokratiska samråd.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att de nuvarande splittringarna i det tchadiska samhället inte kan hanteras med militära medel och uppmanar alla parter att avstå från våldsamma handlingar, att inleda en politisk dialog och att skydda civilbefolkningens liv.

4.  Europaparlamentet uppmanar TMC att säkerställa en ohindrad och snabb återgång till den konstitutionella ordningen och att se till att demokratiska värden upprätthålls. Parlamentet konstaterar att utnämningen av en civil övergångsregering med medlemmar från vissa oppositionsgrupper är ett första steg mot en återgång till den konstitutionella ordningen. Parlamentet uppmanar dessutom TMC att skapa och säkra förutsättningarna för en inkluderande nationell dialog mellan regeringen och det civila samhällets aktörer och att säkerställa en fredlig, civilt ledd och skyndsam övergång till demokratiska, fria och rättvisa val så snart som möjligt, vilket skulle leda till en demokratiskt vald president och en inkluderande regering.

5.  Europaparlamentet påminner om att en verklig demokratisk övergång och reformering måste vara civilt ledd och möjliggöra ett fullständigt och aktivt deltagande av det civila samhällets organisationer, kvinnor och ungdomar, oppositionspartier och en fri press, som bör kunna verka utan våld, hot eller restriktioner.

6.  Europaparlamentet fördömer den inskränkta rätten att demonstrera och TMC:s bruk av våld mot demonstranter. Parlamentet uppmanar med kraft TMC att frige alla som fängslats efter de senaste demonstrationerna. Parlamentet efterlyser dessutom inrättandet av en oberoende och opartisk undersökningskommission för att utreda de övergrepp som begåtts under demonstrationerna och alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna som kan ha ägt rum, inbegripet det onödiga eller oproportionerliga våld som uppenbarligen använts för att skingra protester.

7.  Europaparlamentet är oroat över korruptionen och straffriheten i Tchad. Parlamentet konstaterar att underlåtenheten att ta itu med människorättskränkningar bidrar till fortsatta övergrepp och försvagar allmänhetens förtroende för statliga institutioner.

8.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU:s delegation och uppdrag i Tchad att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, bland annat genom att genomföra observationer av protester och tillhandahålla det stöd som begärts i det civila samhällets övergångsplan på vägen mot ett slut på krisen.

9.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att stödja Tchad i dess insatser för demokrati. Parlamentet uppmanar särskilt Afrikanska unionen och G5 att stödja Tchad för att möjliggöra en inkluderande och samhällsövergripande dialog med en varaktig och fredlig lösning. Parlamentet upprepar behovet av att avstå från inkräktande yttre inblandning och att skydda Tchads enhet, stabilitet och territoriella integritet. Parlamentet uppmanar Mauretaniens och Nigers presidenter att fortsätta att bistå Tchad som medlare i landets kris fram till dess att en långvarig och fredlig lösning på den nuvarande krisen har nåtts.

10.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som Tchad spelar i kampen mot terrorism inom G5 Sahel-gruppen. Parlamentet insisterar på vikten av att respektera internationella människorättskonventioner. Parlamentet insisterar på att Tchads territoriella integritet och stabilitet ska bevaras i den bräckliga säkerhetssituationen i regionen. Parlamentet betonar de humanitära behoven i Sahel.

11.  Europaparlamentet påminner om att regionala organisationer och partnerskap, däribland Afrikanska unionen och G5, är nyckelaktörer när det gäller att organisera och stödja en Afrikaledd strategi för att ta itu med terrorism och instabilitet i Sahel. Parlamentet bekräftar sitt stöd till den regionala multinationella gemensamma insatsstyrkan och sitt fortsatta stöd genom den fredsbevarande resursen för Afrika, som snart ska överföras till den europeiska fredsbevarande resursen. Parlamentet begär att de civila aktörer som rapporterar om brott mot de mänskliga rättigheterna ska skyddas och inte behöva utsättas för hot.

12.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändring, osäker livsmedelsförsörjning, befolkningstillväxt, exploatering av naturresurser, fattigdom, brist på utbildningsmöjligheter och ekonomiska möjligheter, liksom våldsamma och ideologiskt motiverade inblandningar från utländska jihadistgrupper, är bakomliggande orsaker till instabilitet, våld och rekrytering av terrorister i hela Sahel. Parlamentet noterar att covid-19-pandemin har förvärrat dessa påfrestningar och avsevärt hämmat utvecklingsframstegen. Parlamentet betonar att en samordning av stöd till säkerhet, utveckling, humanitärt bistånd och demokrati är nödvändig för att säkerställa en varaktig hållbar utveckling i hela regionen. Parlamentet stöder en omställning mot en mer integrerad strategi för stabilisering med ett klart fokus på civila och politiska dimensioner.

13.  Europaparlamentet betonar att Tchad är och bör förbli en stark partner till EU och upprepar sitt åtagande att säkerställa dialog och en fredlig lösning på den nuvarande politiska krisen.

14.  Europaparlamentet efterlyser en utvärdering av de EU-medel som anslagits till regionen för att säkerställa att medlen inte missbrukas.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Tchads regering och nationalförsamling samt Afrikanska unionen och dess institutioner.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0213.

Europaparlamentets ändringar antagna den 20 maj 2021 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (COM(2020)0642 – C9-0321/2020 – 2020/0289(COD))(1)

P9_TA(2021)0254 A9-0152/2021

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 2 (2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/20064 antogs i syfte att bidra till fullgörandet av de skyldigheter som följer av Århuskonventionen genom att fastställa regler för tillämpningen av konventionens bestämmelser på unionens institutioner och organ. (2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/20064 antogs i syfte att bidra till fullgörandet av de skyldigheter som följer av Århuskonventionen genom att fastställa regler för tillämpningen av konventionens bestämmelser på unionens institutioner och organ. Denna förordning ändrar därför förordning (EG) nr 1367/2006 för att genomföra artikel 9.3 och 9.4 i konventionen. __________________ __________________ 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13). 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13). Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 3 (3)  I sitt meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén den 11 december 2019 Den europeiska gröna given förklarade sig kommissionen överväga att se över förordning (EG) nr 1367/2006 för att göra det lättare för invånare och icke-statliga miljöorganisationer som ifrågasätter om beslut som påverkar miljön överensstämmer med miljölagstiftningen att komma åt administrativa och rättsliga granskningar på EU-nivå. Kommissionen förband sig också att vidta åtgärder för att förbättra deras möjlighet till rättslig prövning vid nationella domstolar i alla medlemsländer. I detta syfte utfärdade den ett meddelande Förbättring av tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor i EU och dess medlemsstater. (3)  I sitt meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given förklarade sig kommissionen överväga att se över förordning (EG) nr 1367/2006 för att göra det lättare för invånare och icke-statliga miljöorganisationer som på ett konkret och specifikt plan ifrågasätter om förvaltningsåtgärder som påverkar miljön överensstämmer med miljölagstiftningen att komma åt administrativa och rättsliga granskningar på EU-nivå. Kommissionen förband sig också att vidta åtgärder för att förbättra deras möjlighet till rättslig prövning vid nationella domstolar i alla medlemsländer. I detta syfte utfärdade den sitt meddelande av den 14 oktober 2020 om förbättring av tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor i EU och dess medlemsstater där den bekräftar att tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, både via Europeiska unionens domstol och de nationella domstolarna som unionens domstolar, är en viktig stödåtgärd som ska bidra till förverkligandet av den europeiska gröna given och stärka civilsamhällets roll som väktare i det demokratiska utrymmet. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 3a (nytt) 3a.  Enligt artikel 9.4 i Århuskonventionen bör domstolsförfaranden som omfattas av artikel 9.3 i den konventionen inte vara oöverkomligt kostsamma. För att säkerställa att domstolsprövningar enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 1367/2006 inte är oöverkomligt kostsamma1a och att kostnaderna är förutsebara för den sökande bör unionens institutioner eller organ när de vinner en tvist begära rimlig ersättning för kostnader. __________________ 1a Kommissionens meddelande av den 4 april 2019 Granskning av genomförandet av miljöpolitiken 2019: ett Europa som skyddar sina medborgare och förbättrar deras livskvalitet och kommissionens meddelande av den 14 oktober 2020 om förbättring av tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor i EU och dess medlemsstater. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 4 (4)  Med beaktande av bestämmelserna i artikel 9.3 i Århuskonventionen och de problem som Århuskonventionens efterlevnadskommitté har påvisat5 bör unionsrätten bringas i överensstämmelse med bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på ett sätt som är förenligt med de grundläggande principerna för unionens rättsordning och system för rättslig prövning. (4)  Med beaktande av bestämmelserna i artikel 9.3 och 9.4 i Århuskonventionen och råden från Århuskonventionens efterlevnadskommitté5 bör unionsrätten bringas i överensstämmelse med bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på ett sätt som är förenligt med de grundläggande principerna för unionens rättsordning, inbegripet unionsfördragen, och med unionens system för rättslig prövning. Förordning (EG) nr 1367/2006 bör ändras i enlighet med detta. __________________ __________________ 5 Se slutsatserna från Århuskonventionens efterlevnadskommitté i ärende ACCC/C/2008/32 på https://www.unece.org/env/pp/compliance/Compliancecommittee/32TableEC.html. 5Råd från Århuskonventionens efterlevnadskommitté ACCC/M/2017/3 och ACCC/C/2015/128 på https://unece.org/env/pp/cc/accc.m.2017.3_european-union och https://unece.org/env/pp/cc/accc.c.2015.128_european-union. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 4a (nytt) (4a)  I artikel 9.3 i Århuskonventionen föreskrivs att varje part, inom ramen för sin nationella lagstiftning, ska se till att den berörda allmänhet som uppfyller kriterierna i nationell rätt har rätt att få beslut, åtgärder eller försummelser som strider mot den nationella miljörätten prövade av domstol eller genom andra omprövningsförfaranden vad gäller den innehållsmässiga och procedurmässiga lagenligheten. Det administrativa prövningsförfarandet inom ramen för Århusförordningen kompletterar unionens övergripande system för administrativ och rättslig prövning som gör det möjligt för allmänheten att pröva förvaltningsåtgärder genom att väcka talan på unionsnivå, enligt artikel 263.4 i EUF-fördraget och, i enlighet med artikel 267 i EUF-fördraget, vid nationella domstolar, som utgör en integrerad del av unionens system enligt fördragen. Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 5 (5)  Att en intern omprövning enligt förordning (EG) nr 1367/2006 endast kan begäras avseende förvaltningsåtgärder med individuell räckvidd är det främsta hindret för icke-statliga miljöorganisationer som vill ha tillgång till intern omprövning enligt artikel 10 i förordningen också när det gäller förvaltningsåtgärder med större räckvidd. Därför är det nödvändigt att utöka räckvidden för det förfarande för intern omprövning som fastställs i denna förordning till att omfatta icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd. (5)  Att en intern omprövning enligt förordning (EG) nr 1367/2006 endast kan begäras avseende förvaltningsåtgärder med individuell räckvidd har varit det främsta argumentet för att neka prövning för icke-statliga miljöorganisationer som vill ha tillgång till intern omprövning enligt artikel 10 i förordningen också när det gäller förvaltningsåtgärder med större räckvidd. Därför är det lämpligt att utöka räckvidden för det förfarande för intern omprövning som fastställs i denna förordning till att omfatta icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 6 (6)  Definitionen av ”förvaltningsåtgärd” i förordning (EG) nr 1367/2006 bör omfatta icke-lagstiftningsakter. En icke-lagstiftningsakt kan emellertid medföra genomförandeåtgärder på nationell nivå som icke-statliga miljöorganisationer kan erhålla rättsligt skydd mot, bland annat av Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) genom det förfarande för förhandsavgörande som fastställs i artikel 267 i EUF-fördraget. Därför är det lämpligt att undanta de bestämmelser i sådana icke-lagstiftningsakter för vilka EU-rätten kräver genomförandeåtgärder på nationell nivå från den interna omprövningens räckvidd. (6)  Definitionen av ”förvaltningsåtgärd” i förordning (EG) nr 1367/2006 bör omfatta icke-lagstiftningsakter. En icke-lagstiftningsakt kan emellertid medföra genomförandeåtgärder på nationell nivå som det kan erhållas rättsligt skydd mot, bland annat av Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) genom det förfarande för förhandsavgörande som fastställs i artikel 267 i EUF-fördraget. Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 7 (7)  Av rättssäkerhetsskäl måste EU-rätten uttryckligen kräva att genomförandeakter ska antas för en bestämmelse för att den inte ska anses omfattas av begreppet förvaltningsåtgärd. utgår Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 9 (9)  Förordning (EG) nr 1367/2006 omfattar åtgärder som antas enligt miljörätten. Artikel 9.3 i Århuskonventionen reglerar däremot omprövning av handlingar som ”strider mot” miljölagstiftningen. Således är det nödvändigt att klargöra att intern omprövning ska genomföras i syfte att kontrollera om en förvaltningsåtgärd strider mot miljölagstiftningen. (9)  Förordning (EG) nr 1367/2006 omfattar åtgärder som antas enligt miljörätten. Artikel 9.3 i Århuskonventionen reglerar omprövning av handlingar eller försummelser som ”strider mot” miljölagstiftningen. Således är det nödvändigt att i överensstämmelse med domstolens rättspraxis klargöra att intern omprövning ska genomföras i syfte att kontrollera om en förvaltningsåtgärd strider mot miljölagstiftningen i den mening som avses i artikel 2.1 f. Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 10 (10)  Vid bedömningen av om en förvaltningsåtgärd innehåller bestämmelser som till följd av sina effekter kan strida mot miljölagstiftningen måste man överväga om dessa bestämmelser kan ha en negativ inverkan på uppnåendet av de mål för unionens miljöpolitik som anges i artikel 191 i EUF-fördraget. Därför bör mekanismen för intern omprövning också omfatta åtgärder som har antagits för att genomföra annan politik än unionens miljöpolitik. (10)  Vid bedömningen av om en förvaltningsåtgärd innehåller bestämmelser som kan strida mot miljölagstiftningen i den mening som avses i artikel 2.1 f måste man i enlighet med domstolens rättspraxis överväga om dessa bestämmelser kan ha en negativ inverkan på uppnåendet av de mål för unionens miljöpolitik som anges i artikel 191 i EUF-fördraget. Om så är fallet bör mekanismen för intern omprövning också omfatta åtgärder som har antagits för att genomföra annan politik än unionens miljöpolitik. Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 10a (nytt) (10a)  Med hänsyn till artikel 263 första stycket i EUF-fördraget, såsom den tolkats av domstolen1a, anses en akt ha extern effekt och kan därmed bli föremål för en begäran om omprövning, om den är avsedd att ha rättsverkan i förhållande till tredje man. Förvaltningsåtgärder, såsom utnämningar eller förberedande åtgärder, som inte har rättsverkan i förhållande till tredje man och inte kan anses ha extern effekt i överensstämmelse med domstolens rättspraxis, bör därför inte utgöra förvaltningsåtgärder enligt förordning (EG) nr 1367/2006. __________________ 1a Domstolens dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet, mål C-583/11 P, ECLI:EU:C:2013:625, punkt 56. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 10b (nytt) (10b)  För att säkerställa rättslig konsekvens anses en åtgärd ha extern effekt och kan därmed bli föremål för en begäran om omprövning, i enlighet med artikel 263 första stycket i EUF-fördraget, såsom den tolkats av domstolen1a. Att en åtgärd anses ha extern effekt innebär att en åtgärd kan bli föremål för en begäran om omprövning, oberoende av dess form, eftersom dess karaktär beaktas med avseende på dess verkningar, mål och innehåll1b. __________________ 1aDomstolens dom av den 29 januari 2021, ClientEarth mot EIB i mål T-9/19, ECLI:EU:T:2021:42, punkterna 149 och 153. Se också dom i mål C-583/11 P, punkt 56. 1b Domstolens domar av den 10 december 1957, Usines à tubes de la Sarre mot High Authority i målen 1/57 och 14/57, ECLI:EU:C:1957:13, s. 114, av den 31 mars 1971, kommissionen mot rådet, mål 22/70, ECLI:EU:C:1971:32, punkt 42, av den 16 juni 1993, Frankrike mot kommissionen i mål C-325/91, ECLI:EU:C:1993:245, punkt 9, av den 20 mars 1997, Frankrike mot kommissionen i mål C-57/95, ECLI:EU:C:1997:164, punkt 22, och av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland mot kommissionen i målen C-463/10 P och C-475/10 P, ECLI:EU:C:2011:656, punkt 36. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 10c (nytt) (10c)  Förfarandefrister för administrativ och/eller juridisk kontroll bör tillämpas först när innehållet i förvaltningsåtgärden som rör väsentliga allmänintressen som skyddas av miljörätten och sedan är föremål för prövning faktiskt är känt för de personer som berörs av åtgärden, särskilt i fall där den enskilda förvaltningsåtgärden är föråldrad. Detta är nödvändigt för att undvika praxis som skulle kunna strida mot artikel 9 i Århuskonventionen och mot domstolens rättspraxis, särskilt domstolens dom av den 12 november 2019 i mål C-261/18, kommissionen mot Irland1a. __________________ 1a Domstolens dom av den 12 november 2019 i mål C-261/18, kommissionen mot Irland, ECLI:EU:C:2019:955. Ändring 14 Förslag till förordning Skäl 10d (nytt) (10d)  Det är viktigt att allmänheten på ett tidigt och effektivt sätt kan delta i utarbetandet och antagandet av unionens lagstiftningsakter och icke-lagstiftningsakter så att man på ett tidigt stadium kan angripa problem och bedöma om det finns behov av ytterligare ett förslag för att förbättra allmänhetens övergripande deltagande. Ändring 15 Förslag till förordning Skäl 11a (nytt) (11a)  Med tanke på icke-statliga miljöorganisationers viktiga roll när det gäller att öka medvetenheten och vidta rättsliga åtgärder bör unionens institutioner och organ se till att det finns tillfredsställande tillgång till information, deltagande och rättslig prövning. Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 12 (12)  Enligt domstolens rättspraxis6 är icke-statliga miljöorganisationer som ansöker om intern omprövning av en förvaltningsåtgärd i sina grunder för begäran skyldiga att ange väsentliga faktiska omständigheter eller rättsliga argument som kan ge upphov till allvarliga tvivel. (12)  Enligt domstolens rättspraxis6 är en part som ansöker om intern omprövning av en förvaltningsåtgärd i sina grunder för begäran skyldig att ange väsentliga faktiska omständigheter eller rättsliga argument som kan ge upphov till allvarliga tvivel. Den skyldigheten bör även tillämpas enligt förordning (EG) nr 1367/2006. __________________ __________________ 6 Domstolens dom av den 12 september 2019 i mål C-82/17 P, TestBioTech mot kommissionen, ECLI:EU:C:2019:719, punkt 69. Domstolens dom av den 12 september 2019 i mål C-82/17 P, TestBioTech mot kommissionen, ECLI:EU:C:2019:719, punkt 69 och domen i mål T-9/19. Ändring 17 Förslag till förordning Skäl 12a (nytt) (12a)  Vid behandlingen av en begäran om intern omprövning bör andra parter som direkt berörs av begäran i fråga, såsom företag eller myndigheter, ha möjlighet att lämna synpunkter till den berörda unionsinstitutionen eller det berörda unionsorganet inom de tidsfrister som anges i förordning (EG) nr 1367/2006. Ändring 18 Förslag till förordning Skäl 12b (nytt) (12b)  Om en statlig stödåtgärd enligt artikel 107 i EUF-fördraget strider mot unionens miljörätt kan den statliga stödåtgärden i enlighet med domstolens rättspraxis1a inte förklaras förenlig med den inre marknaden. Kommissionen bör fastställa tydliga riktlinjer för att underlätta bedömningen av om statligt stöd är förenligt med relevanta bestämmelser i unionsrätten, inbegripet unionens miljörätt. _____________ 1a Domstolens dom av den 22 september 2020 i mål C-594/18 P, Österrike mot kommissionen, ECLI:EU:C:2020:742. Ändring 19 Förslag till förordning Skäl 12c (nytt) (12c)  I förordning (EG) nr 1367/2006 fastställs gemensamma bestämmelser, tillämpningsområden och definitioner gällande tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på unionsnivå. Detta är lämpligt och bidrar till rättslig förutsebarhet och ökad öppenhet kring de genomförandeåtgärder som vidtas enligt skyldigheterna i Århuskonventionen. Ändring 20 Förslag till förordning Skäl 12d (nytt) (12d)  Tillämpningsområdet för prövningsförfaranden enligt förordning (EG) nr 1367/2006 bör omfatta den innehållsmässiga och procedurmässiga lagenligheten av den åtgärd som ifrågasätts. I överensstämmelse med domstolens rättspraxis får förfaranden enligt artikel 263.4 i EUF-fördraget och artikel 12 i förordning (EG) nr 1367/2006 inte baseras på argument eller bevisning som inte framgår av begäran om omprövning, eftersom kravet på motivering av en sådan begäran, enligt artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1367/2006, annars skulle förlora sin ändamålsenliga verkan och syftet med det förfarande som inletts genom begäran ändras1a. __________________ 1a Dom i mål C-82/17 P, punkt 39. Ändring 21 Förslag till förordning Skäl 13a (nytt) (13a)  Åtgärder som vidtas av myndigheter i medlemsstaterna, inbegripet nationella genomförandeåtgärder som vidtagits på medlemsstatsnivå och som krävs av en icke-lagstiftningsakt enligt unionsrätten, omfattas inte av förordning (EG) nr 1367/2006, i överensstämmelse med fördragen och principen om nationella domstolars autonomi. Ändring 22 Förslag till förordning Skäl 14 (14)  Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), särskilt rätten till god förvaltning (artikel 41) och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47). Denna förordning bidrar till att effektivisera EU:s system för administrativ prövning och prövning i domstol och förstärker därigenom tillämpningen av artiklarna 41 och 47 i stadgan, och därmed bidrar den till rättsstatsprincipen enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen. (14)  Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), särskilt principen om miljöskydd (artikel 37), rätten till god förvaltning (artikel 41) och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47). Denna förordning bidrar till att effektivisera EU:s system för administrativ prövning och prövning i domstol i miljöfrågor och förstärker därigenom tillämpningen av artiklarna 37, 41 och 47 i stadgan, och därmed bidrar den till rättsstatsprincipen enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen. Ändring 23 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 2 – punkt 1 – led g g)  förvaltningsåtgärd: alla icke-lagstiftningsakter som antas av en unionsinstitution eller ett unionsorgan och som har rättsligt bindande effekt utanför institutionen eller organet i fråga samt innehåller bestämmelser som till följd av sina effekter kan strida mot miljölagstiftningen i den mening som avses i artikel 2.1 f, med undantag av de bestämmelser i denna akt för vilka unionsrätten uttryckligen kräver genomförandeåtgärder på europeisk eller nationell nivå. g)  förvaltningsåtgärd: alla icke-lagstiftningsakter som antas av en unionsinstitution eller ett unionsorgan och som har rättslig effekt utanför institutionen eller organet i fråga samt innehåller bestämmelser som kan strida mot miljölagstiftningen i den mening som avses i artikel 2.1 f. Förvaltningsåtgärder ska inte inbegripa åtgärder som antagits av myndigheter i medlemsstaterna. Ändring 24 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1a (nytt) Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 2 – punkt 2 1a.  Artikel 2.2 ska ändras på följande sätt: 2.  Med förvaltningsåtgärd och förvaltningsförsummelse avses inte åtgärder som vidtas eller försummelser som begås av en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan i egenskap av överprövande förvaltningsinstans i enlighet med exempelvis ”2. Med förvaltningsåtgärd och förvaltningsförsummelse avses inte åtgärder som vidtas eller försummelser som begås av en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan i egenskap av överprövande förvaltningsinstans i enlighet med a)   artiklarna 81, 82, 86 och 87 i fördraget (konkurrensregler), a)   artiklarna 81 och 82 i fördraget [artiklarna 101 and 102 i EUF-fördraget] (inklusive koncentrationsregler), b)  artiklarna 226 och 228 i fördraget (överträdelseförfaranden), b)  artiklarna 226 och 228 i fördraget [artiklarna 258 and 260 i EUF-fördraget] (överträdelseförfaranden), c)  artikel 195 i fördraget (ombudsmannaförfaranden), c)  artikel 195 i fördraget [artikel 228 i EUF-fördraget](ombudsmannaförfaranden), d)  artikel 280 i fördraget (OLAF-förfaranden). d)  artikel 280 i fördraget [artikel 325 i EUF-fördraget] (OLAF-förfaranden). da)  Artiklarna 86 och 87 [artiklarna 106 och 107 i EUF-fördraget] (konkurrensregler) till och med den ... [18 månader efter antagandet av denna förordning]. db)  Senast den ... [18 månader efter dagen för antagandet av denna förordning] ska kommissionen anta riktlinjer för att underlätta bedömningen av om statligt stöd är förenligt med relevanta bestämmelser i unionsrätten på miljöområdet, inbegripet riktlinjer för de uppgifter som medlemsstaterna ska lämna när de anmäler statligt stöd till kommissionen.” Ändring 25 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1b (nytt) Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 4 – punkt 2 1b.   I artikel 4 ska punkt 2 ersättas med följande: 2.  Den miljöinformation som skall tillhandahållas och spridas skall uppdateras på lämpligt sätt. Utöver de handlingar som anges i artikel 12.2 och 12.3 samt artikel 13.1 och 13.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 skall databaserna och registren innehålla följande: 2.  Den miljöinformation som skall tillhandahållas och spridas skall uppdateras på lämpligt sätt. Utöver de handlingar som anges i artikel 12.2 och 12.3 samt artikel 13.1 och 13.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 skall följande inbegripas i databaserna och registren så snart de är konsoliderade: a)  Texterna till internationella fördrag, konventioner eller avtal, gemenskapslagstiftning om eller med anknytning till miljön samt riktlinjer, planer och program avseende miljön. a)  Texterna till internationella fördrag, konventioner eller avtal, unionslagstiftning om eller med anknytning till miljön samt riktlinjer, planer och program avseende miljön. aa)   Ståndpunkter som medlemsstater uttryckt i beslutsprocesser inför antagandet av unionslagstiftning eller förvaltningsåtgärder om eller med anknytning till miljön. b)  Lägesrapporter avseende genomförandet av de punkter som anges i a om de har utarbetats eller förvaras i elektronisk form av gemenskapens institutioner eller organ. b)  Lägesrapporter avseende genomförandet av de punkter som anges i a om de har utarbetats eller förvaras i elektronisk form av unionens institutioner eller organ. c)  Åtgärder som vidtagits i förfaranden rörande överträdelser av gemenskapslagstiftningen från skedet med det motiverade yttrandet enligt artikel 226.1 i fördraget. c)  Åtgärder som vidtagits i förfaranden rörande överträdelser av gemenskapslagstiftningen från skedet med det motiverade yttrandet enligt artikel 258.1 i fördraget. d)  Sådana rapporter om tillståndet i miljön som avses i punkt 4. d)  Sådana rapporter om tillståndet i miljön som avses i punkt 4. e)  Uppgifter eller sammanställningar av uppgifter som kommer från övervakning av verksamhet som påverkar eller sannolikt kommer att påverka miljön. e)  Uppgifter eller sammanställningar av uppgifter som kommer från övervakning av verksamhet som påverkar eller sannolikt kommer att påverka miljön. f)  Tillstånd med en avsevärd inverkan på miljön samt miljöavtal, eller en hänvisning till var sådan information kan begäras eller erhållas. f)  Tillstånd med en avsevärd inverkan på miljön samt miljöavtal, eller en hänvisning till var sådan information kan begäras eller erhållas. g)  Miljökonsekvensstudier och riskbedömningar beträffande miljön, eller en hänvisning till var sådan information kan begäras eller erhållas.” g)  Miljökonsekvensstudier och riskbedömningar beträffande miljön, eller en hänvisning till var sådan information kan begäras eller erhållas.” Ändring 26 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2 – led a Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 10 – punkt 1 – stycke 1 En icke-statlig organisation som uppfyller kriterierna i artikel 11 har rätt att begära en intern omprövning av ett agerande av den unionsinstitution eller det unionsorgan som har vidtagit en förvaltningsåtgärd eller, i fråga om en påstådd förvaltningsförsummelse, borde ha vidtagit en sådan åtgärd, med hänvisning till att denna åtgärd eller försummelse strider mot miljölagstiftningen. En icke-statlig organisation eller personer i allmänheten som uppfyller kriterierna i artikel 11 har rätt att begära en intern omprövning av ett agerande av den unionsinstitution eller det unionsorgan som har vidtagit en förvaltningsåtgärd eller, i fråga om en påstådd förvaltningsförsummelse, borde ha vidtagit en sådan åtgärd, med hänvisning till att denna åtgärd eller försummelse strider mot miljölagstiftningen. Ändring 27 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2 – led a Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 10 – punkt 1 – stycke 2 Om en förvaltningsåtgärd är en genomförandeåtgärd på unionsnivå som krävs av en annan icke-lagstiftningsåtgärd får den icke-statliga organisationen även begära att den bestämmelse i den icke-lagstiftningsakt för vilken denna genomförandeåtgärd krävs ska omprövas i samband med att den begär att genomförandeåtgärden i fråga omprövas. Om en förvaltningsåtgärd är en genomförandeåtgärd på unionsnivå som krävs av en annan icke-lagstiftningsåtgärd får den icke-statliga organisationen eller personer i allmänheten som uppfyller kriterierna i artikel 11 även begära att den bestämmelse i den icke-lagstiftningsakt för vilken denna genomförandeåtgärd krävs ska omprövas i samband med att den begär att genomförandeåtgärden i fråga omprövas. Ändring 28 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2 – led a Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 10 – punkt 2 2.  Den unionsinstitution eller det unionsorgan som avses i punkt 1 ska pröva varje sådan begäran som inte är uppenbart ogrundad. Unionsinstitutionen eller unionsorganet ska snarast ange sina skäl i ett skriftligt svar, dock senast sexton veckor efter det att begäran togs emot. 2.  Den unionsinstitution eller det unionsorgan som avses i punkt 1 ska pröva varje sådan begäran som inte är uppenbart ogrundad. Om en unionsinstitution eller ett unionsorgan tar emot flera begäranden om omprövning av samma åtgärd eller försummelse och uppger samma skäl kan institutionen eller organet besluta att kombinera ansökningarna och behandla dem som en ansökan. I sådana fall ska unionsinstitutionen eller unionsorganet så snart som möjligt meddela alla som har begärt intern omprövning av samma åtgärd eller försummelse detta beslut. Inom fyra veckor efter inlämnandet av en sådan begäran får tredje parter som direkt berörs av begäran lämna synpunkter till unionsinstitutionen eller unionsorganet. Unionsinstitutionen eller unionsorganet ska snarast ange sina skäl i ett skriftligt svar, dock senast sexton veckor efter det att begäran togs emot. Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2a (nytt) Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 11 – punkt 1a (ny) 2a.   I artikel 11 ska följande punkt införas: ”1a. Alla personer i allmänheten som påvisar ett tillräckligt intresse eller kränkning av en rättighet ska ha rätt att begära en intern omprövning i enlighet med artikel 10, med förbehåll för punkt 2 nedan.” Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2b (nytt) Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 11 – punkt 2 2b.  I artikel 11 ska punkt 2 ersättas med följande: 2.   Kommissionen skall anta de bestämmelser som behövs för att kriterierna i punkt 1 skall tillämpas på ett öppet och konsekvent sätt. 2.   Kommissionen skall anta de bestämmelser som behövs för att kriterierna i punkterna 1 och 1a skall tillämpas på ett öppet och konsekvent sätt. Senast ... [18 månader efter antagandet av denna förordning] ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 12a med angivande av vilka kriterier som personer i allmänheten enligt punkt 1a i denna artikel ska uppfylla. Kommissionen ska se över tillämpningen av dessa kriterier minst vart tredje år och vid behov ändra den delegerade akten för att säkerställa ett effektivt utövande av den rätt som tillkommer allmänheten enligt punkt 1a. De kriterier som fastställs i den delegerade akt som antas enligt denna punkt ska a)  säkerställa faktisk tillgång till rättslig prövning i överensstämmelse med de övergripande målen i Århuskonventionen, b)  kräva att en begäran görs av enskilda personer i allmänheten från olika medlemsstater när det gäller en unionsåtgärd eller unionsförsummelse som påverkar allmänheten i mer än en medlemsstat, c)  vara av sådan art att det är möjligt att undvika allmän talerätt, bland annat genom att säkerställa att enskilda personer, när de påvisar tillräckligt intresse eller kränkning av en rättighet, ska bevisa att de är direkt berörda i förhållande till den breda allmänheten, d)  minimera den administrativa bördan för unionens institutioner och organ. Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2c (nytt) Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 11a (ny) 2c.  Följande artikel ska införas: ”Artikel 11a Offentligt register över begäranden om intern omprövning Unionens institutioner och organ ska senast den 31 december 2021 upprätta ett register över begäranden som uppfyller de behörighetskrav som fastställs i artikel 11 samt över de personer som lämnat in begäran som uppfyller kraven. Registret ska uppdateras regelbundet.” Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2d (nytt) Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 12 – punkt 1 2d.  I artikel 12 ska punkt 1 ändras på följande sätt: 1.  Den icke-statliga organisation som har lämnat begäran om intern omprövning i enlighet med artikel 10 får väcka talan vid EG-domstolen i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördraget. ”1. Om den icke-statliga organisation eller personer i allmänheten som har lämnat begäran om intern omprövning i enlighet med artikel 10 anser att ett beslut som unionsinstitutionen eller unionsorganet fattat som svar på begäran är otillräckligt för att säkerställa efterlevnaden av miljörätten får de väcka talan vid EG-domstolen i enlighet med artikel 263 i fördraget för att ompröva den innehållsmässiga och procedurmässiga lagenligheten av beslutet.” Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2e (nytt) Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 12 – punkt 2 2e.  I artikel 12 ska punkt 2 ändras på följande sätt: 2.  Om gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet inte agerar i enlighet med artikel 10.2 eller 10.3 får den icke-statliga organisationen väcka talan vid EG-domstolen i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördraget. ”2. Om unionsinstitutionen eller unionsorganet inte agerar i enlighet med artikel 10.2 eller 10.3 får den icke-statliga organisationen eller personer i allmänheten som begärt intern omprövning enligt artikel 10 väcka talan vid EG-domstolen i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördraget.” Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2f (nytt) Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 12 – punkt 2a (ny) 2f.  Följande punkt ska införas: ”2a. Utan att det påverkar tillämpningen av domstolens befogenhet att fördela kostnader ska det säkerställas att domstolsförfaranden som inleds inom ramen för denna artikel inte är oöverkomligt kostsamma. De unionsinstitutioner och unionsorgan som avses i artikel 10.1 ska endast begära rimlig ersättning för kostnader”. Ändring 35 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2g (nytt) Förordning (EG) nr 1367/2006 Artikel 12a (ny) 2g.  Följande artikel ska införas: ”Artikel 12a Utövande av delegeringen 1.  Befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 11.2 ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. 2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med … [den dag då denna förordning träder i kraft]. 3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat och allmänheten i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. 5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 11.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0152/2021).

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om kinesiska motsanktioner mot EU-enheter, ledamöter av Europaparlamentet och nationella parlamentsledamöter (2021/2644(RSP))

P9_TA(2021)0255 RC-B9-0269/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner och betänkanden om situationen i Kina och förbindelserna mellan EU och Kina, särskilt av den 21 januari 2021 om ingripandena mot den demokratiska oppositionen i Hongkong(1) och av den 17 december 2020 om tvångsarbete och uigurernas situation i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang(2),

–  med beaktande av sina tidigare rekommendationer om Hongkong, särskilt av den 13 december 2017 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Hongkong – 20 år efter överlämnandet(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2021 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – årsrapport 2020(4),

–  med beaktande av att 2019 års Sacharovpris tilldelades Ilham Tohti, en uigurisk ekonom som kämpar för Kinas uiguriska minoritets rättigheter,

–  med beaktande av uttalandet av den 23 mars 2021 från ledande ledamöter av Europaparlamentet till följd av de kinesiska myndigheternas beslut att införa sanktioner mot parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter och andra europeiska enheter och tjänstemän,

–  med beaktande av de tal som vid öppnandet av Europaparlamentets sammanträdesperiod den 24 mars 2021 hölls av dess talman, David Maria Sassoli, ordföranden för dess underutskott för mänskliga rättigheter, Maria Arena, och ordföranden för dess delegation för förbindelserna med Folkrepubliken Kina, Reinhard Bütikofer,

–  med beaktande av uttalandet av European Research Institutes direktörer av den 25 mars 2021,

–  med beaktande av det tal som hölls av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Josep Borrell vid parlamentets debatt den 28 april 2021 om Kinas motsanktioner mot EU-enheter, ledamöter av Europaparlamentet och nationella parlamentsledamöter och den debatt som följde därav,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 29 mars 2021 från Europaparlamentets talman, ordföranden för det belgiska representanthuset, ordföranden för det nederländska representanthuset och talmannen i Republiken Litauens seimas om de kinesiska sanktionerna mot parlamentsledamöter,

–  med beaktande av rådets genomförandeförordning (EU) 2021/478 av den 22 mars 2021 om genomförande av förordning (EU) 2020/1998 om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna(5) och rådets beslut (Gusp) 2021/481 av den 22 mars 2021 om ändring av beslut (Gusp) 2020/1999 om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna(6),

–  med beaktande av G7:s uttalande av den 12 mars 2021 om förändringar av valsystemet i Hongkong och kommunikén från G7:s utrikesministrar och utvecklingsministrar av den 5 maj 2021,

–  med beaktande av uttalandet av den 17 april 2021 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om domarna mot demokrativänliga aktivister i Hongkong,

–  med beaktande av uttalandet av den 29 december 2020 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om domarna mot journalister, advokater och människorättsförsvarare,

–  med beaktande av meddelandet av den 22 mars 2021 från talespersonen för Folkrepubliken Kinas utrikesministerium om sanktioner mot relevanta EU-enheter och EU-personal,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av ordförande Michel och ordförande von der Leyen om försvar av EU:s intressen och värderingar i ett komplext och viktigt partnerskap efter det 22:a toppmötet mellan EU och Kina den 22 juni 2020,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det 21:a toppmötet mellan EU och Kina den 9 april 2019,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 mars 2019 från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten EU och Kina – En strategisk hållning (JOIN(2019)0005),

–  med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas konstitution, som garanterar alla medborgare rätten till religionsfrihet, och artikel 4, som värnar om nationella minoriteters rättigheter,

–  med beaktande av FN-experternas vädjan av den 26 juni 2020 om beslutsamma åtgärder för att skydda de grundläggande rättigheterna i Kina,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966, som Kina undertecknade 1998 men aldrig har ratificerat,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,

–  med beaktande av 2014 års protokoll till Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om tvångsarbete från 1930, som inte har undertecknats av Kina,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Främjandet av och respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen bör fortsätta att stå i fokus för de mångåriga förbindelserna mellan EU och Kina, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värden i sin externa verksamhet och Kinas visade intresse för att respektera dem i sin egen utveckling och i sitt internationella samarbete.

B.  Den 7 december 2020 antog rådet förordning (EU) 2020/1998 om inrättande av det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter, som ger EU möjlighet att införa riktade restriktiva åtgärder mot enskilda personer samt enheter och organ, däribland stater och icke-statliga aktörer, som ansvarar för, deltar i eller har anknytning till allvarliga kränkningar av och brott mot mänskliga rättigheter i hela världen. Det är viktigt att betona att EU har ansvaret för att använda denna förordning om det inträffar massiva människorättskränkningar.

C.  Den 22 mars 2021 antog rådet (utrikes frågor) restriktiva åtgärder inom ramen för det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter mot Zhu Hailun, f.d. biträdande chef för den 13:e folkkongressen i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, Wang Junzheng, partisekreterare för Xinjiang Production and Construction Corps (XPCC) och vice sekreterare för partikommittén i Kinas Uiguriska autonoma region Xinjiang, Wang Mingshan, ledamot av den ständiga kommittén för partikommittén i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang och sekreterare i kommittén för politiska och rättsliga frågor i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang och Chen Mingguo, direktör för Xinjiangs byrå för den allmänna säkerheten (Xinjiang Public Security Bureau, XPSB) och vice ordförande i Uiguriska autonoma regionen Xinjiangs folkregering och XPCC Public Security Bureau som förvaltar förvarsenheterna i Xinjiang. Dessa fyra personer och en enhet är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland omfattande godtyckliga frihetsberövanden och förnedrande behandling av uigurer och personer från andra muslimska etniska minoriteter i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang.

D.  Kort efter godkännandet av EU:s förteckning meddelade talespersonen för Folkrepubliken Kinas utrikesministerium att sanktioner hade antagits mot fem ledamöter av Europaparlamentet, Reinhard Bütikofer, Michael Gahler, Raphaël Glucksmann, Ilhan Kyuchyuk och Miriam Lexmann, parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, tre parlamentsledamöter från EU-medlemsstater (Sjoerd Wiemer Sjoerdsma, Samuel Cogolati och Dovile Sakaliene), rådets kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik som innefattar de 27 EU-medlemsstaternas ambassadörer, två akademiker (Arian Zenz och Björn Jerdén) och två tankesmedjor (Mercator Institute for China Studies (MERICS) i Tyskland och Alliance of Democracies Foundation i Danmark) för att ”allvarligt ha skadat Kinas suveränitet och intressen och för att med ont uppsåt ha spridit lögner och desinformation”.

E.  Enligt talespersonens pressmeddelande har de berörda personerna och deras familjer inreseförbud till Fastlandskina, Hongkong och Macao, och det är också förbjudet för dem och de företag och institutioner som är knutna till dem att bedriva affärsverksamhet med Kina.

F.  Några få dagar senare antog Kina sanktioner mot parlamentsledamöter, enheter och tankesmedjor i Förenade kungariket, Kanada och Förenta staterna, som också hade infört åtgärder mot brott mot de mänskliga rättigheterna i Xinjiang.

G.  De kinesiska åtgärderna utgör ett angrepp mot Europeiska unionen och dess parlament som helhet taget, som är kärnan i den europeiska demokratin och de europeiska värdena, och ett angrepp mot forskningsfriheten.

H.  EU:s sanktioner riktar sig mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna och baseras på legitima, proportionerliga och folkrättsligt förankrade åtgärder, medan Kinas sanktioner saknar varje rättslig motivering, har absolut inget fog för sig och riktar sig mot kritiken mot sådana kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Sanktionerna är klart ett försök att avskräcka EU från att fortsätta sitt arbete och sina åtgärder mot kränkningarna av mänskliga rättigheter i Kina.

I.  Kina har ett förflutet som präglas av människorättskränkningar, varvid landets bilaterala och multilaterala åtaganden på detta område åsidosatts. I vederhäftiga rapporter står det att människorättssituationen i Kina nu blivit den sämsta sedan massakern på Himmelska fridens torg. Kina har regelbundet lagt fram resolutioner i FN:s råd för mänskliga rättigheter med avseende på att göra suveränitet, icke-inblandning och ömsesidig respekt till grundläggande icke-förhandlingsbara principer och främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter till en bisak.

J.  I december 2020 enades EU och Kina i princip om ett övergripande investeringsavtal mellan EU och Kina. Europaparlamentets möjligheter att i vederbörlig ordning gå igenom detta avtal hindras kännbart genom de kinesiska sanktionerna, som åtminstone leder till att underutskottet för mänskliga rättigheter inte kan samarbeta med kinesiska experter. Det är oacceptabelt att behandla handels- och investeringsförbindelserna utanför den allmänna kontexten av människorättsfrågor och de bredare politiska förbindelserna.

K.  Kinas påförande av sanktioner är den senaste händelsen i det kinesiska kommunistpartiets ledares gradvisa övergång till en konfrontationsinriktad strategi, bland annat genom spridning av desinformation och cyberattacker i EU, medan förbindelserna mellan EU och Kina blir alltmer ansträngda på grund av åtgärderna mot uigurer och andra etniska minoriteter, tillslaget mot demokratin i Hongkong och den alltmer konfrontationsinriktade strategin i Taiwansundet. EU:s nuvarande strategi för förbindelserna med Kina har visat sina begränsningar och därför kan förbindelserna mellan EU och Kina inte fortsätta precis som förut.

L.   De kinesiska sanktionerna mot ledamöter av Europaparlamentet har fått en efterföljare i de ryska myndigheternas beslut av den 30 april 2021 att belägga åtta unionsmedborgare med sanktioner, bland annat Europaparlamentets talman David Sassoli och vice ordföranden för kommissionen Věra Jourová.

M.   Sedan Kinas regering under 2014 satte i gång kampanjen ”Slå hårt mot våldsbejakande terrorism”, som huvudsakligen inriktar sig på uiguriska minoriteter i Xinjiang, har över en miljon människor hållits i interneringsläger som kallas centrum för ”politisk omskolning” eller ”yrkesutbildning”. Detta är världens mest omfattande system för massinternering. Uigurbefolkningen är ett offer för Kinas regerings strävanden att utrota dess unika identitet och rätt att finnas till som befolkningsgrupp. Detta sker med hjälp av tortyr, påtvingade försvinnanden, massövervakning, utplånande av kultur och religion, tvångssterilisering av kvinnor, sexuellt våld, kränkningar av reproduktiva rättigheter och splittring av familjer. Människorättsorganisationer har påtalat att dessa brott folkrättsligt sett skulle kunna utgöra brott mot mänskligheten.

N.  Förtrycket mot den politiska oppositionen i Hongkong har blivit allt värre sedan parlamentets resolution av den 21 januari 2021, och på senaste tiden har ett flertal demokrativänliga aktivister och politiska företrädare såsom Joshua Wong, Martin Lee, Jimmy Lai, Andy Li och Lester Shum blivit fällda inför domstol för sin fredliga medverkan vid protester, och i vissa fall även utan bevis på någon aktiv roll i upploppen. I mars i år gjordes den mest genomgripande ändringen av Hongkongs valordning, i och med att regelverket för den byggdes ut med krav på att Fastlandskina skulle ses som fosterlandet, så att makt och inflytande koncentrerades till Hongkongs valkommitté, vilket kommer att leda till en drastisk proportionell minskning av antalet direktvalda företrädare i Hongkongs lagstiftningsråd.

O.   Tio EU-medlemsstater har fortfarande aktiva utlämningsavtal med Kina, vilket innebär att uigurer, Hongkongmedborgare, tibetaner och kinesiska dissidenter i Europa kan utlämnas för att ställas inför rätta i en politisk rättegång i Kina.

P.   Gui Minhai, som är bosatt i Hongkong och svensk medborgare, är fortfarande frihetsberövad trots att Europaparlamentet flerfaldiga gånger yrkat på att han ska friges.

1.  Europaparlamentet fördömer på det skarpaste de grundlösa och godtyckliga sanktioner som har införts av de kinesiska myndigheterna och utgör ett angrepp på yttrandefriheten, den akademiska friheten och det internationella engagemanget och förståelsen för de allmänna mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att upphäva dessa omotiverade sanktioner.

2.  Europaparlamentet ställer sig helt solidariskt med sina ledamöter, med sitt underutskott för mänskliga rättigheter och med alla övriga enskilda personer och enheter som drabbats av Kinas sanktioner, alltså Europeiska unionens råds kommitté för utrikespolitik och säkerhet, ledamöterna av nationella parlament, de svenska och tyska akademikerna och tankesmedjorna i Tyskland och Danmark. Parlamentet uttrycker full solidaritet med parlamentsledamöter från andra länder som också blivit föremål för sanktioner, t.ex. i Förenade kungariket, Kanada, Förenta staterna och Australien.

3.  Europaparlamentet bekräftar att grundläggande friheter såsom yttrandefrihet, fritt deltagande i beslutsprocesser, akademisk frihet och försvar av mänskliga rättigheter är grundpelare i våra demokratier och att man i förbindelserna mellan EU och Kina aldrig kommer att ge avkall på dessa värden. Parlamentet betonar att skrämselförsök är meningslösa och att vi, som folkvalda ledamöter av Europaparlamentet, kommer att fortsätta att aktivt och oförtrutet fördöma och motarbeta kränkningar av mänskliga rättigheter och överträdelser av internationell rätt, och att med kraft uppmana EU att ställa respekten för mänskliga rättigheter i centrum i all sin yttre politik. Parlamentet betraktar dessa attacker från Kinas sida som ett uttryck för den systemrelaterade rivaliteten i förbindelserna mellan EU och Kina.

4.  Europaparlamentet fördömer skarpt detta nya försök, liksom tidigare försök, från kinesiska statliga och icke-statliga aktörers sida att blanda sig i medlemsstaternas och själva Europeiska unionens demokratiska liv och sprida desinformation i den offentliga debatten hos oss. Parlamentet anser att sanktionerna är ett uttryck för viljan att kontrollera den politiska diskursen om Kina i världen och fastställa vad som får sägas och diskuteras globalt, och betraktar detta som en del av ett totalitärt hot.

5.  Europaparlamentet upprepar sin starka oro över de olika brotten mot grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter i Kina, såsom kränkningar av människovärdet, av rätten att fritt uttrycka sin kultur och sin religiösa övertygelse, yttrandefriheten, rätten till fredliga sammankomster och föreningsfriheten, och framför allt den systeminbyggda förföljelsen av det uiguriska folket, tibetaner, mongoler och andra etniska minoriteter, människorättsförsvarare, samhällsaktivister, religiösa grupper, journalister samt personer som ingått med framställningar och protesterat mot orättvisor, liksom också över det allt hårdare förtrycket mot alla oliktänkande och oppositionella, särskilt i Hongkong.

6.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt i resolutionen av den 17 december 2020 om att kränkningarna i Xinjiang utgör brott mot mänskligheten och betonar de allt fler bevisen för sådana brott. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att intensifiera sina ansträngningar för att uppnå tillräckligt internationellt stöd för en oberoende FN-utredning om Xinjiang. Parlamentet välkomnar därför att fyra kinesiska personer och en enhet från Kina förts upp på förteckningen inom ramen för det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter, eftersom de är ansvariga för allvarliga människorättskränkningar i Kina. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder och använda alla tillbudsstående påtryckningsmedel, framför allt av ekonomiskt slag, för att få Kinas regering att stänga lägren och sluta upp med alla människorättskränkningar i Xinjiang och på andra ställen, såsom i Tibet.

7.  Europaparlamentet beklagar att flera internationella företag, framför allt inom tekoindustrin, råkat ut för en genomgripande och omfattande bojkott efter att de uttryckt oro över tvångsarbete i Xinjiang och beslutat att bryta kontakterna med leveranskedjor i Xinjiang. Parlamentet fördömer skarpt det aggressiva politiska tvång som Kinas regering utsatt dem för. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att snabbt ta fram företagsrådgivning avseende leveranskedjan för att hjälpa företagen att bedöma risken för att uiguriskt tvångsarbete används och ge stöd för att snabbt hitta alternativa försörjningskällor.

8.  Europaparlamentet är bekymrat över att motåtgärderna mot EU:s och medlemsstaternas institutioner och deras arbete med mänskliga rättigheter utgör en del av en medveten strategi för att försvaga de mänskliga rättigheterna internationellt och omdefiniera dessa rättigheter så att de i slutändan töms på sin ursprungliga mening. Parlamentet beklagar att EU:s tillvägagångssätt och redskap hittills inte har resulterat i några konkreta framsteg med avseende på mänskliga rättigheter i Kina, utan att situationen bara försämrats under det senaste decenniet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta och genomföra en helhetsstrategi för EU i syfte att eftersträva verkliga framsteg med mänskliga rättigheter i Kina.

9.  Europaparlamentet anser de kinesiska motsanktionerna, som saknar folkrättslig grund, som ett betydande bakslag för förbindelserna mellan EU och Kina. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att EU och alla dess institutioner står enade mot sådana angrepp mot den europeiska demokratin och ställer upp till försvar för våra värden. Parlamentet uppmanar rådets och kommissionens ordförande att göra ett tydligt uttalande om att Kinas motsanktioner mot valda politiker är ett försök att undergräva vår demokrati och kommer inte att accepteras. Parlamentet anser det lämpligt och nödvändigt att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik tar upp frågan vid bilaterala diskussioner med kinesiska motparter på alla nivåer och vill att parlamentet hålls underrättat om denna ordning.

10.  Europaparlamentet intar en ståndpunkt om att det är helt rätt att all behandling av det övergripande investeringsavtalet mellan EU och Kina, liksom alla diskussioner om parlamentets ratificering av det, lagts på is så länge de kinesiska sanktionerna upprätthålls. Parlamentet kräver att Kina upphäver sanktionerna innan parlamentet kan hantera det övergripande investeringsavtalet, utan att detta påverkar slutresultatet av processen med att ratificera detta avtal. Parlamentet förväntar sig att kommissionen samråder med parlamentet innan den vidtar några åtgärder för att ingå och underteckna det övergripande investeringsavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda sig av debatten runt det övergripande investeringsavtalet för att förbättra skyddet av de mänskliga rättigheterna och stödet till det civila samhället i Kina, och påminner kommissionen om sin avsikt att ta hänsyn till människorättssituationen i Kina, inräknat i Hongkong, när parlamentet anmodas samtycka till nyssnämnda avtal.

11.  Europaparlamentet betonar att det är angeläget att återupprätta balansen i förbindelserna mellan EU och Kina genom att anta en verktygslåda med autonoma åtgärder inklusive lagstiftning mot snedvridande effekter av utländska subventioner på den inre marknaden, ett internationellt upphandlingsinstrument, lagstiftning om leveranskedjan med obligatoriska krav på tillbörlig aktsamhet och ett förbud mot import av varor som framställts genom tvångsarbete, en förbättrad och förstärkt EU-förordning om granskning av utländska investeringar, ett effektivt instrument mot tvång, ytterligare riktade åtgärder inom ramen för det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter, vid behov, för att bekämpa förtrycket i Xinjiang och Hongkong och med målet att få Kina att upphöra med alla kränkningar, lämpliga åtgärder för att hantera Kinas cybersäkerhetshot, hybridattacker och det civil-militära fusionsprogrammet.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den kinesiska regeringen att ratificera och genomföra Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 29 om tvångsarbete, nr 105 om avskaffande av tvångsarbete, nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. Parlamentet uppmanar med kraft Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

13.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna och myndigheterna i Hongkong att återupprätta förtroendet för Hongkongs demokratiska process och att omedelbart upphöra med förföljelsen av dem som arbetar för demokratiska värderingar. Parlamentet beklagar djupt bristen på enighet i Europeiska unionens råd när det gäller antagandet av åtgärder för att hantera tillslaget mot demokratin i Hongkong. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och rådet att föreslå och anta slutsatser om Hongkong, trots avsaknaden av enhälligt stöd, och yrkar på att medlemsstaternas avtal om utlämning till Kina tillfälligt ska upphöra tillämpas.

14.  Europaparlamentet understryker att det måste inrättas ett system där man kan se efter om enheter med verksamhet på EU:s inre marknad är direkt eller indirekt inblandade i brott mot de mänskliga rättigheterna i Xinjiang, och införa handelsrelaterade åtgärder, såsom uteslutning från offentlig upphandling och andra sanktioner. Parlamentet håller fast vid att upphandling av exploaterande teknologi, som används vid människorättskränkningar, bör förebyggas på alla nivåer inom EU och inom alla EU‑institutioner.

15.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att inta en fast hållning mot de kinesiska sanktionerna och att anta slutsatser i denna fråga. Parlamentet anser att dessa sanktioner, liksom den negativa utvecklingen och försämringen inom Kina och av Kinas roll som internationell aktör, bör återspeglas på lämpligt sätt och bemötas i den pågående översynen av det gemensamma meddelandet EU och Kina – En strategisk hållning, som ett steg på väg mot en mera resolut EU-strategi för Kina, om vilken alla medlemsstater ska kunna enas.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sin samordning och sitt samarbete med Förenta staterna inom ramen för den transatlantiska dialogen om Kina, också med tanke på ett samlat grepp på åtgärder mot människorättskränkningar, och vill att denna dialog ska få en stark parlamentarisk dimension.

17.  Europaparlamentet anser att andra handels- och investeringsavtal med partner i regionen, bland dem också Taiwan, inte bör komma på mellanhand bara för att ratificeringen av det övergripande investeringsavtalet uppskjutits tills vidare.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) Antagna texter, P9_TA(2021)0027. (2) Antagna texter, P9_TA(2020)0375. (3) EUT C 369, 11.10.2018, s. 156. (4) Antagna texter, P9_TA(2021)0012. (5) EUT L 99I, 22.3.2021, s. 1. (6) EUT L 99I, 22.3.2021, s. 25.

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om Europeiska unionens domstols dom av den 16 juli 2020 i mål C-311/18 – Data Protection Commissioner mot Facebook Ireland Limited, Maximillian Schrems (Schrems II) (2020/2789(RSP))

P9_TA(2021)0256 B9-0267/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt artiklarna 7, 8, 16, 47 och 52,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 16 juli 2020 i mål C-311/18, Data Protection Commissioner mot Facebook Ireland Limited och Maximillian Schrems (Schrems II)(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 6 oktober 2015 i mål C-362/14, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner (Schrems I)(2),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 6 oktober 2020 i mål C‑623/17 Privacy International mot Secretary of State of Foreign and Commonwealth affairs m.fl.(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om transatlantiska dataflöden(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2017 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2018 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om Cambridge Analyticas utnyttjande av Facebooks användaruppgifter och dess inverkan på uppgiftsskyddet(7),

–  med beaktande av kommissionens beslut 2010/87/EU av den 5 februari 2010 om standardavtalsklausuler för överföring av personuppgifter till registerförare etablerade i tredjeland i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (delgivet med nr C(2010) 593)(8),

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1250 av den 12 juli 2016 enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och Förenta staterna (delgivet med nr C(2016) 4176)(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2020 om översynen av EU:s handelspolitik(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(11), särskilt kapitel V,

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning om integritet och elektronisk kommunikation (COM(2017)0010), med beaktande av beslutet att inleda interinstitutionella förhandlingar som bekräftades av parlamentets plenarsammanträde den 25 oktober 2017, och rådets allmänna strategi som antogs den 10 februari 2021 (6087/21),

–  med beaktande av Europeiska dataskyddsstyrelsens rekommendationer 01/2020 om åtgärder som komplement till överföringsverktyg för att säkerställa överensstämmelse med EU:s nivå för skydd av personuppgifter och Europeiska dataskyddsstyrelsens rekommendationer 02/2020 om europeiska nödvändiga garantier för övervakningsåtgärder, samt Europeiska dataskyddsstyrelsens uttalande av den 19 november 2020 om integritet och elektronisk kommunikation och tillsynsmyndigheternas och Europeiska dataskyddsstyrelsens framtida roll,

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Möjligheten att överföra personuppgifter över gränserna kan bli en viktig drivkraft för innovation, produktivitet och ekonomisk konkurrenskraft. Detta är ännu viktigare mot bakgrund av den pågående covid-19-pandemin, eftersom sådana överföringar är avgörande för att säkerställa fortsatt verksamhet i företag och förvaltningar samt sociala interaktioner. De kan även vara till stöd för exitstrategier från pandemin och bidra till den ekonomiska återhämtningen.

B.  Europeiska unionens domstol ogiltigförklarade i sin dom i ”Schrems I”-målet kommissionens beslut om safe harbour på grundval av sina slutsatser, och påpekade att odifferentierad tillgång för underrättelsemyndigheter till innehållet i elektronisk kommunikation kränker det väsentliga innehållet i rätten till konfidentialitet vid kommunikation enligt artikel 7 i stadgan.

C.  I sin dom i ”Schrems II”-målet fastställde domstolen att Förenta staterna (USA) inte tillhandahåller tillräckliga rättsmedel mot massövervakning av icke-amerikanska medborgare och att detta strider mot den väsentliga rätten till rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan.

D.  Den allmänna dataskyddsförordningen gäller för alla företag som behandlar personuppgifter om registrerade i unionen när behandlingen avser erbjudande av varor eller tjänster till registrerade i unionen eller övervakning av deras beteende i den mån beteendet sker inom unionen.

E.  EU-medborgares uppgifter som lagras och överförs av telekommunikationsoperatörer och företag är en viktig resurs som bidrar till EU:s strategiska intressen.

F.  Statliga aktörers omfattande massövervakning skadar europeiska medborgares, förvaltningars och företags förtroende för digitala tjänster och i förlängningen för den digitala ekonomin.

G.  Konsumentorganisationer och organisationer i det civila samhället har begränsade resurser och verkställandet av rättigheterna och skyldigheterna när det gäller dataskydd kan inte göras beroende av deras åtgärder. Det finns ett lapptäcke av nationella förfaranden och metoder, vilket är en utmaning för den samarbetsmekanism som anges i den allmänna dataskyddsförordningen för gränsöverskridande klagomål. Det saknas tydliga tidsfrister, förfarandena går allmänt långsamt, det saknas tillräckliga resurser för tillsynsmyndigheter och i vissa fall saknas beredvillighet eller effektiv användning av redan tilldelade resurser. För närvarande finns dessutom en koncentration av klagomål mot påstådda överträdelser som begåtts av stora teknikföretag i händerna på en enda nationell myndighet, vilket har lett till en flaskhals när det gäller verkställandet.

H.  De förfaranden som ledde till Europeiska unionens domstols dom visar också på de svårigheter som de registrerade och konsumenterna har stött på när de har försvarat sina rättigheter, vilket har försämrat deras möjlighet att försvara sina rättigheter inför Irlands dataskyddskommissionär.

I.  Eftersom Förenta staterna inte hade respekterat tidsfristen 1 september 2018 för att fullständigt uppfylla villkoren i skölden för skydd av privatlivet, uppmanade Europaparlamentet redan i sin resolution av den 25 oktober 2018 kommissionen att upphäva skölden för skydd av privatlivet tills de amerikanska myndigheterna uppfyller dess villkor.

J.  Registrerades rättigheter som garanteras enligt EU:s dataskyddslagstiftning bör respekteras oavsett vilken risknivå de utsätts för genom behandlingen av personuppgifter, inklusive när det gäller överföring av personuppgifter till tredjeländer. Personuppgiftsansvariga bör alltid ansvara för att skyldigheter i fråga om dataskydd efterlevs, inbegripet genom att visa att all uppgiftsbehandling, oavsett behandlingens typ, omfattning, sammanhang, ändamål eller risk för de registrerade, görs i enlighet med dessa skyldigheter.

K.  Fram till i dag och trots betydande utveckling av Europeiska unionens domstols rättspraxis under de senaste fem åren samt den effektiva tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen sedan den 25 maj 2018 har tillsynsmyndigheterna inte fattat något beslut om utförande av korrigerande åtgärder med avseende på överföringar av personuppgifter i enlighet med mekanismen för enhetlighet i den allmänna dataskyddsförordningen. Tillsynsmyndigheter på nationell nivå har inte antagit något meningsfullt beslut om genomförande av korrigerande åtgärder eller utdömande av avgifter med avseende på överföring av personuppgifter till tredjeländer.

L.  Förenta staternas president Biden utsåg under sin första ämbetsdag en biträdande tjänsteminister vid Förenta staternas handelsministerium, som kommer att vara chefsförhandlare när det gäller kommersiella dataöverföringar till och från EU. Presidentens kandidat till den amerikanska handelsministerposten, Gina Raimondo, kallade ett snabbt slutförande av förhandlingar om ett avtal som ersätter avtalet om skölden för skydd av privatlivet för en ”topprioritering” under en utfrågning i senaten.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet noterar Europeiska unionens domstols dom av den 16 juli 2020, där domstolen i princip bekräftade giltigheten av beslut 2010/87/EU om standardavtalsklausuler, som är den mest använda mekanismen vid internationell överföring av uppgifter. Parlamentet noterar vidare att domstolen ogiltigförklarade kommissionens beslut (EU) 2016/1250 om huruvida det skydd som erbjuds genom skölden för skydd av privatlivet i EU och Förenta staterna är tillräckligt. Parlamentet noterar att fram till i dag har ingen hållbar enskild mekanism för att garantera laglig överföring av kommersiella personuppgifter mellan EU och Förenta staterna godkänts i en rättslig prövning i Europeiska unionens domstol.

2.  Europaparlamentet noterar att Europeiska unionens domstol ansåg att standardavtalsklausuler var en effektiv mekanism för att säkerställa efterlevnaden av den skyddsnivå som tillhandahålls i EU, men föreskrev att en personuppgiftsansvarig/ett personuppgiftsbiträde som är etablerat i EU och mottagaren av personuppgifter före varje överföring ska kontrollera om den skyddsnivå som krävs enligt EU-lagstiftningen respekteras i det berörda tredjelandet. Parlamentet påminner om att detta inbegriper en bedömning av det rättsliga systemet för offentliga myndigheters tillgång till personuppgifter, för att säkerställa att de registrerade och deras överförda uppgifter inte riskerar att omfattas av Förenta staternas övervakningsprogram som möjliggör massinsamling av personuppgifter. Parlamentet påminner om att domstolen fastställde att när mottagaren inte kan följa standardavtalsklausulerna är de personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträdena skyldiga att avbryta överföringen av uppgifter och/eller häva avtalet. Parlamentet noterar dock att många företag, särskilt små och medelstora företag, inte har den kunskap eller kapacitet som krävs för att genomföra en sådan kontroll, vilket kan leda till störningar i verksamheten.

3.  Europaparlamentet anser att domstolens dom, som fokuserar på den uppgiftsskyddsnivå som erbjuds registrerade i EU vars uppgifter överförts till Förenta staterna inom ramen för mekanismen för skölden för skydd av privatlivet, även har konsekvenser för beslut om adekvat skyddsnivå som rör andra tredjeländer, inklusive Förenade kungariket. Parlamentet upprepar att rättsläget måste vara tydligt och att det måste finnas rättslig förutsebarhet, eftersom förmågan att på ett säkert sätt överföra personuppgifter över gränserna har blivit allt viktigare för enskilda personer när det gäller skyddet av deras personuppgifter och rättigheter, samt för alla typer av organisationer som levererar varor och tjänster internationellt och för företag när det gäller den rättsliga ordning som gäller för deras verksamhet. Parlamentet understryker dock att aktuella beslut om adekvat skyddsnivå fortfarande gäller fram till dess att de har upphävts, ersatts eller ogiltigförklarats av Europeiska unionens domstol.

4.  Europaparlamentet är bekymrat över att den irländska dataskyddsmyndigheten väckte talan mot Maximilian Schrems och Facebook vid Förvaltningsöverdomstolen i Irland, i stället för att fatta ett beslut inom ramen för sina befogenheter enligt artikel 4 i beslut 2010/87/EU och artikel 58 i den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet påminner emellertid om att den irländska dataskyddsmyndigheten använde sig av den rättsliga möjligheten för dataskyddsmyndigheter att uppmärksamma en nationell domare på farhågor om giltigheten av ett genomförandebeslut från kommissionen i syfte att få till stånd en begäran om förhandsavgörande till Europeiska unionens domstol. Parlamentet är djupt oroat över att flera klagomål om överträdelser av den allmänna dataskyddsförordningen, vilka ingavs den 25 maj 2018, dagen då den allmänna dataskyddsförordningen trädde i kraft, och andra klagomål från personskyddsorganisationer och konsumentgrupper fortfarande inte har avgjorts av den irländska dataskyddsmyndigheten, som är ansvarig myndighet i dessa fall. Parlamentet oroas över att dataskyddsmyndigheten tolkar ”utan dröjsmål” i artikel 60.3 i den allmänna dataskyddsförordningen – i motsats till lagstiftarnas avsikt – som längre än några månader. Parlamentet oroas över att tillsynsmyndigheterna inte har vidtagit proaktiva åtgärder enligt artiklarna 61 och 66 i den allmänna dataskyddsförordningen för att se till att den irländska dataskyddsmyndigheten uppfyller sina skyldigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet oroas även över bristen på tekniska specialister som arbetar för den irländska dataskyddsmyndigheten och dess användning av föråldrade system. Parlamentet beklagar konsekvenserna av den irländska dataskyddsmyndighetens misslyckade försök att överföra kostnaderna för rättsförfarandet till svaranden, vilket skulle skapat en enorm dämpande effekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot Irland för att landet inte genomför den allmänna dataskyddsförordningen på korrekt sätt.

5.  Europaparlamentet oroas över den bristfälliga efterlevnadsnivån av den allmänna dataskyddsförordningen, särskilt när det gäller internationella överföringar. Parlamentet är bekymrat över att nationella tillsynsmyndigheter inte prioriterar eller på det hela taget granskar överföringar av personuppgifter till tredjeländer, trots den betydande utvecklingen av rättspraxis i Europeiska unionens domstol under de senaste fem åren. Parlamentet beklagar djupt avsaknaden av meningsfulla beslut och korrigerande åtgärder i detta hänseende, och uppmanar Europeiska dataskyddsstyrelsen och de nationella tillsynsmyndigheterna att inkludera överföring av personuppgifter som en del av sina strategier för revision, efterlevnad och verkställighet. Parlamentet betonar att harmoniserade bindande administrativa förfaranden för företrädande av registrerade och tillåtlighet behövs för att tillhandahålla rättssäkerhet och hantera gränsöverskridande klagomål.

6.  Europaparlamentet noterar kommissionens utkast till genomförandebeslut om standardavtalsklausuler för överföring av personuppgifter till länder utanför EU. Parlamentet uppmanar Europeiska dataskyddsstyrelsen att offentliggöra ytterligare vägledning om internationella dataöverföringar för företag, särskilt för små och medelstora företag, däribland en checklista för bedömning av överföringar, verktyg för att bedöma huruvida regeringar får eller kan ha tillgång till data och information om de kompletterande åtgärder som krävs för överföringar med hjälp av standardavtalsklausuler. Parlamentet uppmanar Europeiska dataskyddsstyrelsen att även inhämta synpunkter från oberoende forskare om potentiellt motstridig nationell lagstiftning i länder som är viktiga handelspartner.

7.  Europaparlamentet påminner om att i enlighet med Europeiska dataskyddsstyrelsens riktlinjer 2/2018 för undantagen i artikel 49 enligt förordning (EU) 2016/679(12) ska de överföringar som sker utanför ramen för beslut om adekvat skyddsnivå eller andra instrument som tillhandahåller lämpliga skyddsåtgärder men som grundas på undantag i särskilda situationer enligt artikel 49 i den allmänna dataskyddsförordningen tolkas strikt så att undantaget inte blir regel. Parlamentet noterar dock att sedan skölden för skydd av privatlivet i EU och Förenta staterna ogiltigförklarades har transatlantiska dataflöden upprätthållits för digitala reklamsyften även när det råder osäkerhet om deras rättsliga grund för överföringar i reklamsyfte. Parlamentet uppmanar Europeiska dataskyddsstyrelsen och dataskyddsmyndigheterna att säkerställa konsekvent tolkning i tillämpningen och kontrollen av sådana undantag i linje med Europeiska dataskyddsstyrelsens riktlinjer.

8.  Europaparlamentet välkomnar de internationella diskussionerna om gränsöverskridande personuppgiftsflöden som är förenliga med den allmänna dataskyddsförordningen och brottsbekämpningsdirektivet(13). Parlamentet betonar att den allmänna dataskyddsförordningen, brottsbekämpningsdirektivet, reglerna om integritet och elektronisk kommunikation samt andra befintliga och framtida åtgärder som skyddar de grundläggande rättigheterna till privatliv och personuppgiftsskydd inte får undergrävas av eller införlivas i internationella handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa och inte avvika från EU:s horisontella ståndpunkt från 2018(14) och att beakta tredjeländers relevanta åtaganden inom ramen för handelslagstiftningen vid bedömningen av deras adekvata skyddsnivå, däribland vidare överföring av data.

Standardavtalsklausuler

9.  Europaparlamentet noterar kommissionens utkast till genomförandebeslut och till standardavtalsklausuler. Parlamentet välkomnar att kommissionen har efterlyst återkoppling från berörda parter genom att anordna ett offentligt samråd om sitt utkast. Parlamentet noterar att Europeiska dataskyddsstyrelsen och Europeiska datatillsynsmannen i ett gemensamt yttrande av den 15 januari 2021(15) lämnade positiva kommentarer till utkastet till standardavtalsklausuler men föreslog vissa ytterligare förbättringar. Parlamentet förväntar sig att kommissionen beaktar den mottagna återkopplingen innan kommittéförfarandet inleds.

10.  Europaparlamentet påminner om att ett stort antal små och medelstora företag använder sig av standardavtalsklausuler. Parlamentet betonar att alla typer av företag snarast behöver tydliga riktlinjer och stöd för att säkerställa rättssäkerheten vid tillämpningen och tolkningen av domstolens dom.

11.  Europaparlamentet noterar Europeiska dataskyddsstyrelsens rekommendationer 01/2020 om åtgärder som komplement till överföringsverktyg för att säkerställa överensstämmelse med EU:s nivå för skydd av personuppgifter(16). Parlamentet välkomnar att Europeiska dataskyddsstyrelsen anordnade ett offentligt samråd om sina rekommendationer. Parlamentet är oroat över de potentiella konflikterna mellan dessa rekommendationer och kommissionens förslag till standardavtalsklausuler. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska dataskyddsstyrelsen att samarbeta för att slutföra sina respektive dokument i syfte att säkerställa rättssäkerhet enligt domstolens dom. Parlamentet anser att kommissionen bör följa Europeiska dataskyddsstyrelsens vägledning.

12.  Europaparlamentet välkomnar särskilt Europeiska dataskyddsstyrelsens rekommendationer om att personuppgiftsansvariga ska förlita sig på objektiva faktorer vid bedömningen av huruvida något i tredjelandets lagstiftning eller praxis kan inverka på ändamålsenligheten hos lämpliga skyddsåtgärder i överföringsverktygen för de aktuella överföringarna, snarare än på subjektiva faktorer, såsom sannolikheten för att offentliga myndigheter får tillgång till uppgifterna på ett sätt som inte överensstämmer med EU:s standarder, vilket upprepade gånger har avvisats av Europeiska unionens domstol. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att säkerställa att dess förslag om standardavtalsklausuler är fullständigt förenligt med domstolens tillämpliga rättspraxis.

13.  Europaparlamentet understryker att det är av avgörande betydelse att EU:s företag förlitar sig på solida mekanismer som är förenliga med domen av Europeiska unionens domstol. Parlamentet anser i detta avseende att kommissionens nuvarande förslag till mall för standardavtalsklausuler bör ta hänsyn till Europeiska dataskyddsstyrelsens alla relevanta rekommendationer. Parlamentet stöder inrättandet av en verktygslåda med kompletterande åtgärder att välja från, t.ex. säkerhetscertifiering och certifiering av uppgiftsskydd samt krypteringsgarantier och pseudonymisering, som godtas av regleringsmyndigheterna, samt allmänt tillgängliga resurser om relevant lagstiftning för EU:s viktigaste handelspartner.

14.  Europaparlamentet påpekar att för personuppgiftsansvariga som omfattas av den amerikanska lag som reglerar övervakning av utländsk underrättelseverksamhet (Foreign Intelligence Surveillance Act (FISA)) är en överföring av personuppgifter från EU inte möjlig enligt dessa standardavtalsklausuler, på grund av den höga risken för massövervakning. Parlamentet förväntar sig att dessa överföringar tillfälligt upphör tills situationen är löst, om inget arrangemang snabbt ingås med Förenta staterna för att säkerställa en väsentligen likvärdig och därmed adekvat skyddsnivå jämfört med den som föreskrivs i den allmänna dataskyddsförordningen och i EU-stadgan. Parlamentet understryker att domstolens slutsats att varken avsnitt 702 i FISA eller Executive Order 12333 (presidentorder 12333), jämförda med Presidential Policy Directive 28 (presidentens policydirektiv 28), motsvarar de lägsta skyddsåtgärder som enligt EU:s lagstiftning följer av proportionalitetsprincipen, vilket medför att de övervakningsprogram som grundas på dessa bestämmelser inte kan anses vara begränsade till vad som är absolut nödvändigt. Parlamentet betonar behovet av att lösa de problem som fastställdes i domstolens dom på ett hållbart sätt för att skapa adekvat skydd av personuppgifter för registrerade. Parlamentet påminner om att avtal mellan företag inte kan tillhandahålla vare sig skydd mot underrättelsemyndigheters odifferentierade tillgång till innehållet i elektronisk kommunikation eller tillräckliga rättsmedel mot massövervakning. Parlamentet betonar att detta kräver en reform av den amerikanska övervakningslagstiftningen och praxis i syfte att säkerställa att de amerikanska säkerhetsmyndigheternas tillgång till uppgifter som överförs från EU begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt samt att europeiska registrerade har tillgång till effektiv rättslig prövning vid amerikanska domstolar.

15.  Europaparlamentet framhåller den begränsade förhandlingsstyrkan och rättskapaciteten och den finansiella kapaciteten hos de europeiska små och medelstora företagen samt icke-vinstdrivande organisationer och föreningar, som genom de föreskrivna självbedömningarna av huruvida skyddsnivån är adekvat i tredjeländer förväntas söka sig igenom de komplexa rättsliga ramarna i olika länder utanför EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska dataskyddsstyrelsen att tillhandahålla vägledning om den praktiska användningen av tillförlitliga kompletterande åtgärder, särskilt för små och medelstora företag.

16.  Europaparlamentet uppmanar dataskyddsmyndigheterna att efterleva sina skyldigheter, vilket betonas i domstolens dom, för att säkerställa ett korrekt och snabbt genomförande av den allmänna dataskyddsförordningen genom att noga övervaka verkställandet av standardavtalsklausulerna. Parlamentet uppmanar dataskyddsmyndigheterna att hjälpa företag att efterleva domstolens rättspraxis. Parlamentet uppmanar dataskyddsmyndigheterna att även använda alla sina utredningsbefogenheter och korrigerande befogenheter enligt artikel 58 i den allmänna dataskyddsförordningen i fall där uppgiftsutföraren överför personuppgifter trots att det finns lagstiftning i det mottagande tredjelandet som hindrar uppgiftsutföraren från att uppfylla standardavtalsklausulerna och bristen på effektiva kompletterande åtgärder. Parlamentet påminner om att domstolen ansåg att varje tillsynsmyndighet är ”skyldig att fullgöra sitt uppdrag [...] och att därvid tillse att DSF [den allmänna dataskyddsförordningen] iakttas fullt ut”.

Skölden för skydd av privatlivet

17.  Europaparlamentet noterar att Europeiska unionens domstol fann att skölden för skydd av privatlivet i EU och Förenta staterna inte garanterar en väsentligen likvärdig och därmed adekvat skyddsnivå jämfört med den som föreskrivs i den allmänna dataskyddsförordningen och i stadgan, bland annat på grund av att amerikanska myndigheters masstillgång till personuppgifter som överförs inom ramen för skölden för skydd av privatlivet inte är förenlig med principerna om nödvändighet och proportionalitet, samt på grund av att registrerade i EU saknar rättigheter att föra talan mot de amerikanska myndigheterna i amerikanska domstolar eller inför någon annan oberoende myndighet som agerar som domstol. Parlamentet förväntar sig att den nuvarande amerikanska administrationen i högre grad uppfyller sina skyldigheter enligt eventuella framtida överföringsmekanismer jämfört med tidigare administrationer, som saknade politiskt engagemang att efterleva safe harbour-reglerna och reglerna för skölden för skydd av privatlivet.

18.  Europaparlamentet påpekar att vissa företag, som ett svar på domen i Schrems II-målet, skyndsamt har sett över sina integritetspolicyer och tredjepartsavtal som avser deras åtaganden inom ramen för skölden för skydd av privatlivet utan att göra en bedömning av de bästa åtgärderna för att överföra uppgifter på ett lagligt sätt.

19.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen har underlåtit att agera i enlighet med artikel 45.5 i den allmänna dataskyddsförordningen, trots parlamentets många uppmaningar till kommissionen i sina resolutioner från 2016, 2017 och 2018 att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att skölden för skydd av privatlivet helt och hållet följer den allmänna dataskyddsförordningen och stadgan. Parlamentet beklagar att kommissionen har underlåtit att agera trots parlamentets uppmaningar att upphäva skölden för skydd av privatlivet tills de amerikanska myndigheterna uppfyller dess villkor, vilket understryker risken att skölden för skydd av privatlivet ogiltigförklaras av Europeiska unionens domstol. Parlamentet påminner om att problemen med hur skölden för skydd av privatlivet fungerar upprepade gånger togs upp av artikel 29-arbetsgruppen och Europeiska dataskyddsstyrelsen.

20.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen satte förbindelserna med Förenta staterna framför EU-medborgarnas intressen, och att kommissionen därmed lämnade över uppgiften att försvara EU-lagstiftningen till enskilda medborgare.

Massövervakning och rättsliga ramar

21.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta att proaktivt övervaka användningen av massövervakningsteknik i Förenta staterna och i andra tredjeländer som omfattas av eller kan komma att omfattas av ett konstaterande om adekvat skyddsnivå, såsom Förenade kungariket. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte anta beslut om adekvat skyddsnivå i länder där lagar och program om massövervakning inte uppfyller Europeiska unionens domstols kriterier, varken i lydelse eller andemening.

22.  Europaparlamentet noterar att Kaliforniens Consumer Privacy Act (lag om skydd av konsumenters personuppgifter) nyligen trädde i kraft i Förenta staterna. Parlamentet noterar relaterade diskussioner och lagstiftningsförslag på federal nivå. Parlamentet påpekar att varken Kaliforniens Consumer Privacy Act eller något av de federala förslagen hittills uppfyller den allmänna dataskyddsförordningens krav avseende en adekvat skyddsnivå, även om de utgör steg i rätt riktning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen den amerikanska lagstiftaren att anta lagstiftning som uppfyller dessa krav och därigenom bidra till att se till att amerikansk lagstiftning i huvudsak ger en likvärdig skyddsnivå jämfört med den som för närvarande garanteras i EU.

23.  Europaparlamentet påpekar att sådan lagstiftning om uppgiftsskydd och skydd av personlig integritet för konsumenter inte i sig kommer att räcka för att avhjälpa de grundläggande problem som domstolen identifierat avseende amerikanska underrättelsetjänsters massövervakning och den otillräckliga tillgången till rättsmedel. Parlamentet uppmanar Förenta staternas federala lagstiftare att ändra avsnitt 702 i Foreign Intelligence Surveillance Act samt Förenta staternas president att ändra Executive Order 12333 och Presidential Policy Directive 28, särskilt när det gäller massövervakning och beviljande av samma skyddsnivå för EU-medborgare och amerikanska medborgare. Parlamentet uppmuntrar Förenta staterna att tillhandahålla mekanismer för att säkerställa att individer får (fördröjda) meddelanden och ges möjlighet att ifrågasätta otillbörlig övervakning enligt avsnitt 702 och Executive Order 12333 samt att fastställa en lagstadgad mekanism för att säkerställa att icke-amerikanska medborgare har verkställbara rättigheter utöver Judicial Redress Act (lagen om rättslig prövning).

24.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna fortsätter att utbyta personuppgifter med Förenta staterna inom ramen för programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP), avtalet mellan EU och Förenta staterna om passageraruppgiftssamlingar (PNR), det automatiska utbytet av skatteinformation via de mellanstatliga avtal som genomför USA:s utlandsskattelag (FATCA), som inverkar negativt på ”oavsiktliga amerikaner”, enligt parlamentets resolution av den 5 juli 2018 om de negativa effekterna av USA:s utlandsskattelag FATCA på EU-medborgare och särskilt ”ofrivilliga amerikaner”(17). Parlamentet påminner om att Förenta staterna fortfarande har tillgång till medlemsstaternas databaser för brottsbekämpande som innehåller EU-medborgarnas fingeravtryck och DNA-uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur domarna i målen Schrems I och II inverkar på dessa uppgiftsutbyten samt att offentliggöra sin analys och förklara hur den har för avsikt att anpassa dem till domarna, och lägga fram den skriftligen för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor senast den 30 september 2021.

25.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att analysera situationen för molnleverantörer som omfattas av avsnitt 702 i FISA och som överför data med hjälp av standardavtalsklausulerna. Parlamentet uppmanar även kommissionen att analysera inverkan på de rättigheter som beviljas enligt paraplyavtalet mellan EU och Förenta staterna, inbegripet rätten till rättslig prövning, med tanke på att Förenta staterna uttryckligen endast beviljar denna rätt till medborgare i utsedda länder som tillåter dataöverföringar till Förenta staterna för kommersiella ändamål. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att kommissionen fortfarande inte har offentliggjort sina resultat av den första gemensamma översynen av paraplyavtalet ett år efter tidsfristen och uppmanar kommissionen att i förekommande fall utan dröjsmål anpassa avtalet till de standarder som fastställs i domstolens dom.

26.  Europaparlamentet anser att det mot bakgrund av de tydliga luckorna i skyddet av EU-medborgarnas uppgifter som överförs till Förenta staterna är nödvändigt att stödja investeringar i europeiska verktyg för datalagring (t.ex. molntjänster) för att minska unionens beroende av tredjeländer för lagringskapacitet och stärka unionens strategiska oberoende när det gäller hantering och skydd av uppgifter.

Beslut om adekvat skyddsnivå

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att alla nya beslut om adekvat skyddsnivå med avseende på Förenta staterna är helt förenliga med förordning (EU) 2016/679, med stadgan och med alla aspekter av domen från Europeiska unionens domstol. Parlamentet påminner om att de rättsliga ramarna för adekvat skyddsnivå avsevärt underlättar den ekonomiska verksamheten, särskilt för små och medelstora företag och nystartade företag, som till skillnad från stora företag ofta inte besitter finansiell, rättslig och teknisk kapacitet att använda sig av andra överföringsverktyg. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ingå ett antispionageavtal med Förenta staterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda sina kontakter med amerikanska motparter för att förmedla budskapet att om Förenta staternas övervakningslagar och övervakningspraxis inte ändras skulle det enda möjliga alternativet för att underlätta ett framtida beslut om adekvat skyddsnivå vara att ingå ett antispionageavtal med medlemsstaterna.

28.  Europaparlamentet anser att inga av kommissionens framtida beslut om adekvat skyddsnivå ska grundas på system med självcertifiering, vilket var fallet med både safe harbour och skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo involvera Europeiska dataskyddsstyrelsen i bedömningen av efterlevnad och verkställande av alla nya beslut om adekvat skyddsnivå med avseende på Förenta staterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende komma överens med den amerikanska administrationen om de åtgärder som krävs för att Europeiska dataskyddsstyrelsen ska kunna utföra denna uppgift effektivt. Parlamentet förväntar sig att kommissionen mer seriöst överväger parlamentets ståndpunkt om alla nya beslut om adekvat skyddsnivå med avseende på Förenta staterna innan ett sådant beslut antas.

29.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen för närvarande håller på att se över alla beslut om adekvat skyddsnivå som antagits enligt direktiv 95/46/EG. Parlamentet betonar att kommissionen bör tillämpa de strängare standarder som fastställs i den allmänna dataskyddsförordningen och i Europeiska domstolens dom i målen Schrems I och II för att bedöma huruvida en i grunden likvärdig skyddsnivå ges jämfört med den som anges i den allmänna dataskyddsförordningen, inbegripet när det gäller tillgång till ett effektivt rättsmedel och skydd mot otillbörlig tillgång till personuppgifter för tredjelandets myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt slutföra dessa översyner och att upphäva eller tillfälligt upphäva beslut som fattats före den allmänna dataskyddsförordningen om den finner att tredjelandet i fråga inte tillhandahåller en i grunden likvärdig skyddsnivå och om situationen inte kan avhjälpas.

30.  Europaparlamentet anser att Bidenadministrationen, genom att utse en erfaren integritetsexpert som chefsförhandlare för det avtal som ska efterfölja skölden för skydd av privatlivet, visade sitt prioriterade engagemang att hitta en lösning för kommersiella dataöverföringar mellan EU och Förenta staterna. Parlamentet förväntar sig att dialogen mellan kommissionen och dess amerikanska motparter, som inleddes direkt efter domstolens dom, kommer att intensifieras under de närmaste månaderna.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte anta något nytt beslut om adekvat skyddsnivå i förhållande till Förenta staterna, såvida inte meningsfulla reformer införs, särskilt för nationella säkerhets- och underrättelseändamål, som kan uppnås genom tydliga, rättsligt hållbara, genomförbara och icke-diskriminerande reformer av Förenta staternas lagar och praxis. Parlamentet upprepar i detta avseende vikten av kraftfulla skyddsåtgärder när det gäller offentliga myndigheters tillgång till personuppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa sina ”geopolitiska ambitioner” i praktiken för att verkställa ett väsentligen likvärdigt uppgiftsskydd i Förenta staterna och andra tredjeländer jämfört med det som erbjuds i EU.

32.  Europaparlamentet rekommenderar att de nationella dataskyddsmyndigheterna avbryter överföringen av personuppgifter som amerikanska offentliga myndigheter kan komma att få tillgång till om kommissionen skulle anta något nytt beslut om adekvat skyddsnivå med avseende på Förenta staterna om sådana meningsfulla reformer uteblir.

33.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen följer kriterierna i artikel 29-arbetsgruppens referensram för adekvat skyddsnivå inom ramen för den allmänna dataskyddsförordningen(18) (som har godkänts av Europeiska dataskyddsstyrelsen) och i Europeiska dataskyddsstyrelsens rekommendation 01/2021 om referensramen för adekvat skyddsnivå enligt direktivet om uppgiftsskydd vid brottsbekämpning(19). Parlamentet anser att kommissionen inte bör gå under dessa kriterier vid bedömningen av huruvida ett tredjeland uppfyller kraven för ett beslut om adekvat skyddsnivå. Parlamentet noterar att Europeiska dataskyddsstyrelsen nyligen har uppdaterat sina rekommendationer om europeiska nödvändiga garantier för övervakningsåtgärder(20) mot bakgrund av EU-domstolens rättspraxis.

o
o   o

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, Europeiska dataskyddsstyrelsen, medlemsstaternas nationella parlament, Förenta staternas kongress och regering samt Förenade kungarikets parlament och regering.

(1) Domstolens dom av den 16 juli 2020, Data Protection Commissioner mot Facebook Ireland Limited och Maximillian Schrems, C-311/18, ECLI:EU:C:2020:559. (2) Domstolens dom av den 6 oktober 2015, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner, C‑362/14, ECLI:EU:C:2015:650. (3) Dom av den 6 oktober 2020, C‑623/17, Privacy International mot Secretary of State for Foreign and Commonwealth Affairs m.fl., ECLI:EU:C:2020:790. (4) EUT C 76, 28.2.2018, s. 82. (5) EUT C 298, 23.8.2018, s. 73. (6) EUT C 118, 8.4.2020, s. 133. (7) EUT C 345, 16.10.2020, s. 58. (8) EUT L 39, 12.2.2010, s. 5. (9) EUT L 207, 1.8.2016, s. 1. (10) Antagna texter, P9_TA(2020)0337. (11) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (12) https://edpb.europa.eu/sites/default/files/files/file1/edpbguidelines_2_2018_derogations_sv.pdf (13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89). (14) EU proposal for provisions on cross-border data flows and protection of personal data and privacy (EU:s förslag till bestämmelser om gränsöverskridande dataflöden samt skydd av personuppgifter och privatlivet), http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2018/july/tradoc_157130.pdf. (15) EDPB-EDPS Joint Opinion 2/2021 on standard contractual clauses for the transfer of personal data to third countries (Europeiska dataskyddsstyrelsens och Europeiska datatillsynsmannens gemensamma yttrande 2/2021 om standardavtalsklausuler för överföring av personuppgifter till tredjeländer) av den 14 januari 2021, https://edpb.europa.eu/our-work-tools/our-documents/edpbedps-joint-opinion/edpb-edps-joint-opinion-22021-standard_sv. (16) Europeiska dataskyddsstyrelsens rekommendationer 01/2020 om åtgärder som komplement till överföringsverktyg för att säkerställa överensstämmelsen med EU-nivån för skydd av personuppgifter av den 11 november 2020, https://edpb.europa.eu/our-work-tools/public-consultations-art-704/2020/recommendations-012020-measures-supplement-transfer_sv. (17) EUT C 118, 8.4.2020, s. 141. (18) https://ec.europa.eu/newsroom/article29/items/614108. (19) https://edpb.europa.eu/our-work-tools/our-documents/recommendations/recommendations-012021-adequacy-referential-under-law_sv. (20) https://edpb.europa.eu/our-work-tools/our-documents/recommendations/recommendations-022020-european-essential-guarantees_sv.

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om parlamentets rätt till information om den pågående bedömningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens (2021/2703(RSP))

P9_TA(2021)0257 B9-0276/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens(1),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens antogs enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

B.  Faciliteten för återhämtning och resiliens är ett instrument som saknar motstycke i fråga om volym och finansieringssätt.

C.  Demokratisk och parlamentarisk kontroll av genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens är endast möjlig om parlamentet deltar fullt ut i alla skeden.

D.  Genom artikel 26 i förordningen inrättas en dialog om återhämtning och resiliens för att säkerställa större insyn och ansvarsskyldighet och för att kommissionen ska informera parlamentet om bland annat medlemsstaternas planer för återhämtning och resiliens och sin bedömning av dessa.

E.  Europaparlamentet får ge sina synpunkter om de frågor som behandlas inom ramen för dialogen om återhämtning och resiliens, bland annat genom resolutioner och diskussioner med kommissionen, och kommissionen måste beakta dessa synpunkter.

F.  Parlamentet får uppmana kommissionen att redogöra för läget i bedömningen av planerna för återhämtning och resiliens inom ramen för dialogen om återhämtning och resiliens.

G.  Senast den 30 april 2021 skulle medlemsstaterna ha lämnat in sina nationella planer för återhämtning och resiliens till kommissionen.

H.  Hittills har 18 medlemsstater lämnat in sina planer för återhämtning och resiliens till kommissionen.

I.  Kommissionen måste bedöma varje nationell plan för återhämtning och resiliens inom två månader efter det att den har lämnats in.

J.  Kommissionen har gjort de inlämnade nationella planerna för återhämtning och resiliens tillgängliga för parlamentet och rådet.

K.  Parlamentet höll en plenardebatt den 11 mars 2021 om att respektera partnerskapsprincipen vid utarbetandet och genomförandet av nationella planer för återhämtning och resiliens samt säkerställa god förvaltning av utgifter.

L.  Regionkommittén och Europeiska kommuners och regioners råd offentliggjorde den 20 januari 2021 resultaten av sitt riktade samråd om kommuners, städers och regioners medverkan i utarbetandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att säkerställa ett snabbt antagande av rådets relevanta genomförandebeslut med koppling till de nationella planerna för återhämtning och resiliens före sommaren och dess fortsatta samarbete med medlemsstaterna för att hjälpa dem att ta fram planer av god kvalitet.

2.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens att förse parlamentet med all relevant information om läget i genomförandet av förordningen och att ta hänsyn till de synpunkter som framförs inom ramen för dialogen om återhämtning och resiliens, inbegripet synpunkter som inkommer från berörda utskott och genom resolutioner i plenum.

3.  Europaparlamentet anser att kommissionen, för att säkerställa ordentlig demokratisk tillsyn över och parlamentarisk kontroll av genomförandet av förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens och större insyn och demokratisk ansvarsskyldighet, regelbundet måste informera parlamentet, muntligen och skriftligen, om läget i bedömningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens. Parlamentet betonar att i enlighet med förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens har det rätt att få sådan information inom ramen för dialogen om återhämtning och resiliens.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla all relevant bakgrundsinformation och en sammanfattning av de reformer och investeringar i de inlämnade planerna som har anknytning till tillämpningsområdet som bygger på sex pelare (inbegripet de allmänna och särskilda målen och de övergripande principerna) och de 11 bedömningskriterier som fastställs i förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens.

5.  Europaparlamentet upprepar att det förväntar sig att informationen ska tillhandahållas i ett lättförståeligt och jämförbart format, inbegripet eventuella befintliga översättningar av handlingar som lämnats in av medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet anser att en eventuell preliminär bedömning av planerna inte föregriper resultatet av förfarandet. Parlamentet anser att det skulle förbättra dialogen om återhämtning och resiliens eftersom de flesta nationella planer för återhämtning och resiliens vid tidpunkten för inlämnandet befinner sig i slutskedet och sannolikt kommer att godkännas.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att full insyn och ansvarsskyldighet krävs från kommissionens sida för att säkerställa och stärka den demokratiska legitimiteten och medborgarnas delaktighet i förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens.

8.  Europaparlamentet påminner om att artikel 18.4 q i förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens anger att de nationella planerna för återhämtning och resiliens ska innehålla ”en sammanfattning av den samrådsprocess som i enlighet med den nationella rättsliga ramen har genomförts med lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer, ungdomsorganisationer och andra berörda parter, för utarbetandet och, när så är möjligt, genomförandet av planen för återhämtning och resiliens och hur intressenternas synpunkter återspeglas i planen för återhämtning och resiliens”. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmana medlemsstaterna att samråda med alla nationella berörda parter och att se till att det civila samhället och de lokala och regionala myndigheterna involveras i genomförandet av planerna och i synnerhet i övervakningen av dem, och att se till att samråd äger rum om eventuella framtida ändringar eller nya planer.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa full insyn när det gäller tidsplanen för godkännande av de delegerade akter som följer på förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens, närmare bestämt de delegerade akterna om resultattavlan för återhämtning och resiliens och om metoden för rapportering av sociala utgifter, inbegripet för barn och ungdomar, och att beakta relevanta inslag i dialogen om återhämtning och resiliens. Parlamentet efterlyser vidare ett snabbt godkännande av dessa delegerade akter före sommaruppehållet.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att parlamentet, före bedömningen av uppfyllandet av de delmål och mål som överenskommits i rådets genomförandebeslut och i de nationella planerna för återhämtning och resiliens, förses med de preliminära slutsatserna när det gäller uppfyllandet av delmålen och målen, i enlighet med artikel 25.4 i förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens.

11.  Europaparlamentet påminner rådet om att ”relevanta resultat av de diskussioner som förs i rådets förberedande organ ska delges Europaparlamentets behöriga utskott”.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att följa en öppen, transparent och konstruktiv strategi under dialogen om återhämtning och resiliens.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska rådet och kommissionen.

(1) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 168/2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (COM(2020)0225) – (2020/0112R(APP))

P9_TA(2021)0258 A9-0058/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 168/2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (COM(2020)0225),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 352,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter(1) (förordningen om byrån),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artiklarna 2, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade byråer och den gemensamma ansatsen,

–  med beaktande av studien Strengthening the Fundamental Rights Agency – The Revision of the Fundamental Rights Agency Regulation, som offentliggjordes i maj 2020 av utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor,

–  med beaktande av artikel 105.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0058/2021), och av följande skäl:

A.  Förslaget till rådets förordning är ett steg framåt i strävan att i stort effektivisera arbetet i Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (byrån) genom att göra det möjligt för byrån att fullt ut verka inom alla unionens behörighetsområden och genom att förtydliga dess uppgifter och arbetsmetoder, med respekt för proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna. Det är beklagligt att den rättsliga grunden för detta i dag kräver enhällighet i rådet och parlamentets godkännande, vilket betyder att parlamentets deltagande i reformen är begränsat.

B.  Byrån bidrar på ett avgörande sätt till upprätthållandet av de grundläggande rättigheterna, och bör, som en oberoende och fullvärdig EU-byrå och bevakare av de grundläggande rättigheterna, stärkas ytterligare i syfte att främja och försvara de grundläggande rättigheterna så effektivt som möjligt, och samtidigt eftersträva en dialog genom aktivt deltagande av det civila samhället, inbegripet advokatsamfund, yrkesorganisationer, domare och advokater.

C.  EU:s ambitioner att utveckla en starkare yttre dimension bör återspeglas i byråns fortsatta deltagande i övervakningen och granskningen av unionens och dess medlemsstaters handlingar och verksamhet i alla aspekter av den gemensamma utrikes‑ och säkerhetspolitiken.

D.  I en globaliserad värld är det mycket viktigt att man garanterar ett tillräckligt skydd av de grundläggande rättigheterna genom internationellt samarbete med tredjeländer.

E.  EU-medborgarnas förtroende för de polisiära och rättsliga myndigheternas arbete kan endast byggas och stärkas om unionens och dess medlemsstaters handlingar och verksamhet noggrant, omsorgsfullt och konsekvent övervakas och granskas och snabbt bringas i samklang med skyldigheterna i fråga om grundläggande rättigheter. Byråns verksamhet inom området med frihet, säkerhet och rättvisa är därför av yttersta vikt, och dess mandat bör därför även omfatta polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

F.  Byråns arbete med att försvara grundläggande rättigheter och identifiera utmaningar, såsom barns rättigheter, migration (inklusive yttre gränser), användning av artificiell intelligens och ny teknik, jämställdhet, könsrelaterat våld och kvinnors rättigheter osv. är viktigt för byråns prioriteringar och behöver därför erkännas och stödjas.

1.  Europaparlamentet anser att byråns mål att tillhandahålla relevanta institutioner, organ, kontor och byråer information, bistånd och expertis om grundläggande rättigheter och att försvara och skydda de grundläggande rättigheterna i EU är ytterst viktiga, eftersom byrån övervakar stadgans praktiska tillämpning på alla medborgare i medlemsstaterna, för att därigenom försöka säkerställa att varje person behandlas med värdighet, och att alla medlemsstater behandlas på samma sätt. Parlamentet framhåller byråns viktiga underlättande roll genom att den stöder unionen och medlemsstaterna när de vidtar åtgärder eller utarbetar handlingslinjer som rör grundläggande rättigheter. Parlamentet understryker att dessa stödåtgärder kan ta olika former, bland annat offentliggörande av rapporter som är faktabaserade och balanserade och som beaktar många olika källor. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och rådet att systematiskt införliva de uppgifter som byrån tar fram i sitt beslutsfattande och att förbinda sig att uppnå samma mål.

2.  Europaparlamentet understryker att hatbrott och hatpropaganda är en utbredd företeelse och en brådskande fråga, liksom diskriminering på alla grunder, bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, könsidentitet eller könsuttryck, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet påminner om att ett övergripande och intersektionellt förhållningssätt är väsentligt för att skydda alla personers grundläggande rättigheter. Parlamentet varnar för den ökande förekomsten och normaliseringen av hatpropaganda och olika former av rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans, särskilt antiziganism, antisemitism, islamofobi och rasism mot personer som inte är vita i många medlemsstater, och att dessa företeelser har förvärrats av framväxten av extremistiska rörelser och ökat på nätet, särskilt under covid‑19‑pandemin. Parlamentet framhåller byråns engagemang i kampen mot alla sorters diskriminering och uppmanar byrån att fortsätta arbeta för att motverka hatpropaganda och hatbrott och att regelbundet rapportera om fallen och de senaste trenderna.

3.  Europaparlamentet bekräftar sin vilja att ge byrån möjlighet att till fullo verka inom alla unionens behörighetsområden och fullgöra sin roll så som den har utformats av EU:s lagstiftare, och att därför fastställa vilka principer och villkor som krävs för att parlamentet ska kunna ge sitt godkännande. Parlamentet beklagar i detta sammanhang parlamentets begränsade deltagande i reformen av byrån, och understryker att det skulle föredra det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet uppmanar, i linje med andra RIF-myndigheter, kommissionen att tilldela byrån en tillräckligt stor budget för att den helt ska kunna fullgöra sin roll, och konstaterar att byrån behöver förses med tillräckligt specialiserad personal.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet att beakta följande överväganden när det ändrar förordningen om byrån:

Utöver kampen mot rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans enligt artikel 5.2 b i förordningen om byrån, och utöver det mer allmänna engagemanget mot alla former av diskriminering och hatbrott, bör följande verksamhetsområden uttryckligen anges i den normativa delen av den nya förordningen:

Kommissionens förslag att avbryta det nuvarande fleråriga ramprogrammet bör beaktas i syfte att överge införandet av tematiska begränsningar för varje femårsperiod så att byrån kan anpassa sitt arbete och sitt tematiska fokus till nya prioriteringar. Byrån bör utarbeta sin programplanering i nära samråd med byråns nationella sambandsmän, i syfte att samordna de viktigaste tematiska verksamhetsområdena med medlemsstaternas nationella myndigheter på bästa och effektivaste sätt. Utkastet till programplaneringsdokument bör översändas till rådets behöriga förberedande organ och Europaparlamentet för diskussion, och mot bakgrund av resultatet av dessa diskussioner ska byråns direktör överlämna utkastet till programplaneringsdokument till byråns styrelse för antagande.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en mer övergripande och ambitiös översyn av förordningen om byrån efter en grundlig konsekvensbedömning och samråd med berörda parter, i syfte att stärka byråns oberoende, effektivitet och ändamålsenlighet. Parlamentet uppmanar rådet att överväga sådana förslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att för den framtida revideringen särskilt beakta följande:

På begäran av rådet, kommissionen eller parlamentet bör byrån kunna utföra framför allt oberoende vetenskaplig forskning, undersökningar och förberedande studier och genomförbarhetsstudier, samt utarbeta och offentliggöra slutsatser och yttranden om specifika tematiska ämnen, bland annat landsspecifika bedömningar och yttranden om lagstiftningsförslag i olika stadier i lagstiftningsprocessen och om förfaranden enligt artikel 7 i EU-fördraget. Detta bör också kunna göras på byråns initiativ, och inte enbart på begäran av en EU-institution. Dessutom bör enskilda medlemsstater eller en grupp medlemsstater ha initiativrätt. Byrån bör, i sin aktiva roll i EU:s framtida mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, inkluderas i förordningen som ett organ som, i samarbete med en panel av oberoende experter, identifierar den viktigaste positiva och negativa utvecklingen i varje medlemsstat på ett opartiskt sätt och som bidrar till bland annat utarbetandet av kommissionens årsrapport.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 53, 22.2.2007, s. 1. (2) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om företagens ansvar för miljöskador (2020/2027(INI))

P9_TA(2021)0259 A9-0112/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador(1) (miljöansvarsdirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser(2) (miljöbrottsdirektivet),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 14 april 2016 enligt artikel 18.2 i direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (COM(2016)0204),

–  med beaktande av artiklarna 4 och 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–  med beaktande av ändringen av direktiv 2004/35/EG genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin(3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid(4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs(5),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 april 2016 från kommissionens avdelningar om Refit-utvärderingen av miljöansvarsdirektivet (SWD(2016)0121), som bifogas kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet enligt artikel 18.2 i direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador,

–  med beaktande av briefingen från Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) av den 6 juni 2016 med titeln The implementation of the Environmental Liability Directive: a survey of the assessment process carried out by the Commission,

–  med beaktande av studien från sin utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor från den 15 maj 2020 med titeln Environmental liability of companies,

–  med beaktande av kommissionens studie från maj 2020 med titeln Improving financial security in the context of the Environmental Liability Directive,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs utvärdering av den 11 december 2019 av direktivet om miljöbrott,

–  med beaktande av briefingmeddelandet från EPRS från oktober 2020 med titeln Environmental liability of companies: selected possible amendments of the ELD,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 28 oktober 2020 om utvärderingen av direktivet om miljöbrott (SWD(2020)0259),

–  med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från forskningsprojektet European Union Action to Fight Environmental Crime (EFFACE) från mars 2016,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0112/2021), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 191.1 i EUF-fördraget ska unionens miljöpolitik bidra till att uppnå sådana mål som att skydda människors hälsa, skydda och förbättra miljöns kvalitet, främja ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna och främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller världsomspännande miljöproblem.

B.  I artikel 37 i stadgan föreskrivs att en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet ska integreras i unionens politik och tryggas i enlighet med principen om hållbar utveckling.

C.  EU:s samordnade miljöstrategi uppmuntrar till samarbete och säkerställer att EU‑politiken är konsekvent. Den europeiska gröna given har en nollutsläppsambition, som ska uppnås genom en övergripande strategi för att skydda EU-medborgarnas hälsa mot miljöförstöring och föroreningar, samtidigt som omställningen måste vara rättvis och inte får lämna någon utanför.

D.  Ansvarsfullt företagande innebär att företag tar vederbörliga miljöhänsyn. Säkerställande av miljöskadeansvar är avgörande för att göra Europas företag mer hållbara på lång sikt. Uppnåendet av detta är nära kopplat till utvecklingen av tillhörande lagstiftning om företags tillbörliga aktsamhet, företags sociala ansvarsskyldighet och hållbar företagsstyrning. Ansvaret måste vara förenligt med nationell rätt.

E.  Miljöförstörelse, farliga och skadliga kemikalier och klimatförändringar kan medföra betydande risker för människors hälsa genom luft-, jord- och vattenföroreningar.

F.  Miljöansvarsdirektivet existerar sida vid sida med andra ansvarsinstrument och ansvarsbestämmelser, både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå. Tillbud som medför ansvar enligt miljöansvarsdirektivet kan föranleda straffrättsliga, civilrättsliga eller administrativa förfaranden parallellt med varandra, vilket skapar rättslig osäkerhet och otrygghet både för de berörda företagen och för potentiella offer.

G.  I sin rapport om miljöansvar från 2016 skriver kommissionen att EU, trots miljöansvarsdirektivets fördelar i arbetet med att förbättra den rättsliga samstämmigheten på EU-nivå, fortfarande lider av ett fragmenterat regelverk på detta område och bristande enhetlighet både rättsligt och praktiskt.

H.  Miljöansvarsdirektivets befintliga definitioner av ”miljöskada” och ”verksamhetsutövare” har varit föremål för olika analyser som pekat på svårigheter med tolkningen. Innebörden i tröskelvärdet för miljöskada tolkas och tillämpas olika och kräver därför ytterligare förtydligande.

I.  Det har förekommit ett ökande antal fall där offer för föroreningar orsakade av dotterbolag till europeiska företag verksamma utanför EU har försökt stämma moderbolagen vid domstolar i EU för att avkräva miljöansvar.

J.  Ansvarssystemen för diffus förorening i EU-lagstiftningen är fragmenterade.

K.  I miljöansvarsdirektivet fastställs en ram för miljöansvar enligt principen om att förorenaren betalar, för att förebygga och avhjälpa miljöskador. Miljöansvarsdirektivet kompletterar viktiga delar av EU:s miljölagstiftning som det har direkt eller indirekt anknytning till, särskilt habitatdirektivet(6), fågeldirektivet(7), ramdirektivet för vatten(8), ramdirektivet om en marin strategi(9) och direktivet om säkerhet till havs(10).

L.  I sin rapport om miljöansvar från 2016 rådde kommissionen alla medlemsstater att åta sig att registrera uppgifter om tillbud enligt miljöansvarsdirektivet och att offentliggöra registren enligt det direktivet om de inte redan gjort det(11). Trots detta har endast sju medlemsstater ett allmänt tillgängligt register för fall inom ramen för miljöansvarsdirektivet, medan fyra andra medlemsstater har ett icke-offentligt register. Flera medlemsstater samlar in information som omfattas av annan EU-lagstiftning, men inte specifikt miljöansvarsdirektivet, eller har register med ett vidare eller ett annat tillämpningsområde. Flera medlemsstater samlar in uppgifter på regional nivå. Fjorton medlemsstater har inte någon databas för miljöolyckor eller för fall inom ramen för miljöansvarsdirektivet. Genomförandet av miljöansvarsdirektivet kännetecknas av ett stort mått av flexibilitet för medlemsstaterna, som bottnar i ett fragmenterat regelverk och bristande enhetlighet både rättsligt och praktiskt.

M.  Det framgår att en majoritet av medlemsstaterna inte föreskriver obligatoriska instrument för ekonomisk säkerhet i sin lagstiftning men att flera länder ändå kräver det(12). Där sådana instrument införts tycks de ha visat sig värdefulla och tydliggjort behovet av att studera införandet av ett obligatoriskt system för ekonomisk säkerhet.

N.  Även om tillräckligt försäkringsskydd finns på de flesta marknader, även för kompletterande och kompenserande hjälpåtgärder, är efterfrågan generellt sett låg på grund av avsaknad av inrapporterade tillbud, bristfällig tillämpning och långsammare utveckling på tillväxtmarknader(13). Detta är inte i sig ett hinder för införandet av obligatoriska ekonomiska garantier.

O.  Insolvens hos verksamhetsutövare till följd av större olyckor är alltjämt ett problem i EU. Kommissionen bör analysera befintliga nationella och rättsliga ramar och anta en harmoniserad EU-linje för att skydda skattebetalarna mot konsekvenserna av ett företags insolvens.

P.  Tillgången på instrument för ekonomisk säkerhet har ökat betydligt sedan miljöansvarsdirektivet antogs.

Q.  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 av den 25 november 2020 om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen(14), genom vilket direktiv 2009/22/EG upphävs, har antagits och kommer att tillämpas av medlemsstaterna från och med den 25 juni 2023.

R.  I vissa fall är ledamöter i bolagsstyrelser medvetna om verksamhet som innebär hög risk för miljöskador, men deras beslutsfattande förblir trots detta vinstinriktat på bekostnad av ett ansvarsfullt agerande och miljön.

S.  Översynen av miljöansvarsdirektivet bör med nödvändighet sträva efter balans mellan företagshänsyn och miljöskydd.

T.  Under de senaste åren har Europaparlamentet intagit en proaktiv roll när det gäller att verka för en miljöansvarsordning för miljö- och människorättsrelaterade skador i tredjeländer, särskilt genom antagandet av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(15).

U.  Ett mandat för kommissionen bör säkerställa att bestämmelser om att skapa eller upprätthålla lika villkor i miljöfrågor i EU:s handelsavtal tillämpas, när sådana bestämmelser ingår i avtalen.

V.  Europeiska miljöbyrån undersöker för närvarande hur miljörisker och miljövinster är fördelade i samhället. I Parisavtalet om klimatförändringar från 2015 betonas vikten av att ta hänsyn till utsatta människors rättigheter. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter offentliggjorde nyligen ramprinciperna om de mänskliga rättigheterna och miljön, där ländernas människorättsskyldigheter förtydligas i fråga om en ren, hälsosam och hållbar miljö. Dessutom pågår just nu FN-förhandlingar om ett system med företagsansvar för brott mot mänskliga rättigheter.

W.  Konsekvenserna av miljöskador och miljöbrott är negativa inte bara för den biologiska mångfalden och klimatet, utan även för de mänskliga rättigheterna och människors hälsa. En översyn bör ta hänsyn till riskerna med den gränsöverskridande karaktären hos miljöskador, allvarlig organiserad brottslighet och korruption, tillsammans med riskerna för de mänskliga rättigheterna och miljön.

X.  I princip 21 i Stockholmsdeklarationen och princip 2 i Riodeklarationen erkänns staternas suveräna rätt att utnyttja sina egna resurser i enlighet med sin egen miljöpolitik, men i lika hög grad deras ansvar att se till att verksamhet inom deras nationella jurisdiktioner eller under deras kontroll inte orsakar skada på miljön i andra stater eller i områden utanför deras jurisdiktioner.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar att bedöma och täppa till luckorna i genomförandet av miljöansvarsdirektivet och miljöbrottsdirektivet i medlemsstaterna.

2.  Europaparlamentet beklagar att utrymmet för skönsmässig bedömning i miljöansvarsdirektivet, den bristande medvetenheten och informationen om miljöansvarsdirektivet, de otillräckliga resurserna och expertkunskaperna och de svaga mekanismerna för att säkerställa efterlevnad och effektiv styrning på nationell, regional och lokal nivå har lett till brister i genomförandet, avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om graden av tillämpning och efterlevnad av miljöansvarsdirektivet och antalet fall i all synnerhet samt ojämlika villkor för verksamhetsutövarna. Parlamentet beklagar att sådana brister även påverkar genomförandet av miljöbrottsdirektivet. Parlamentet anser därför att det krävs ytterligare ansträngningar för att säkerställa standardisering av regelverket i EU och stärka allmänhetens tilltro till EU-lagstiftningens ändamålsenlighet i syfte att förhindra och avhjälpa miljöskador effektivare och skapa lämplig balans mellan företagshänsyn och miljöskydd.

3.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet, som sammanför yrkesutövare med ansvar för säkerställandet av miljölagstiftningens efterlevnad, som en uppföljning av kommissionens handlingsplan(16) från 2018 samt arbetsprogrammet 2020–2022 för bättre efterlevnad och styrning på miljöområdet, som forumet godkände i februari 2020(17).

4.  Europaparlamentet beklagar att miljöinspektionernas budgetar i många medlemsstater har stagnerat eller minskat på grund av finanskrisen och att även stora, resursstarka myndigheter kan ha svårt att självständigt utveckla kunskap om de bästa sätten att säkerställa efterlevnad. Parlamentet anser därför att det behövs starkare stöd på EU-nivå, t.ex. genom tillgängliga informationsportaler, allmänt använda nätverk (EU-nätverk för yrkesutövare), information och vägledning om bästa praxis, ytterligare utbildningsprogram om miljörättens och miljöbrottens särdrag på EU-nivå och nationell nivå för domare och yrkesutövare, utbildningsmaterial samt vägledning om färdigheter, i samordning med nationella myndigheter, eftersom detta kan öka pressen på de företag som är ”svarta får” och gynna de företag som följer lagen och skulle göra det möjligt för intressenter, verksamhetsutövare och allmänheten att bli mer medvetna om miljöansvarsdirektivssystemets existens och tillämpning och därigenom bidra till bättre förebyggande och avhjälpande av miljöskador.

5.  Europaparlamentet beklagar att miljöbrott är en av de mest lönsamma formerna av gränsöverskridande brottslighet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att anslå lämpliga ekonomiska och mänskliga resurser för att förebygga, utreda och lagföra miljöbrott och att öka sakkunskapen hos de berörda myndigheterna, inbegripet åklagare och domare, i syfte att effektivare lagföra och bestraffa miljöbrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta eller förstärka specialiserade enheter inom sina nationella polismyndigheter på lämpliga nivåer för utredning av miljöbrott. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla medlemsstater har lämpliga krishanteringsförfaranden på miljöområdet på både nationell och transnationell nivå, och uppmuntrar medlemsstaterna att begagna sig av gemensamma utredningsgrupper och informationsutbyte i gränsöverskridande miljöbrottsmål, vilket underlättar samordningen av utredningar och åtal som genomförs parallellt i flera medlemsstater.

6.  Europaparlamentet anser att den bristande harmoniseringen av miljöansvarsdirektivet bland annat beror på att det inte föreskrivs något administrativt standardförfarande för att underrätta behöriga myndigheter om överhängande hot om eller faktiska miljöskador. Parlamentet beklagar därför att det inte finns någon skyldighet att offentliggöra sådana underrättelser eller information om hur fallen hanteras. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater har identifierat denna begränsning i sin nationella lagstiftning och därför upprättat databaser för underrättelser, tillbud och fall. Parlamentet framhåller dock att denna praxis varierar kraftigt från medlemsstat till medlemsstat och är ganska begränsad.

7.  Europaparlamentet påpekar att tillförlitliga uppgifter om miljöolyckor som föranleder tillämpning av miljöansvarsdirektivet eller andra administrativa, civilrättsliga eller straffrättsliga instrument bör samlas in under överinseende av en EU-arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet och att relevanta uppgifter bör offentliggöras. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma situationen i vederbörlig ordning för att fastställa om miljöskadan kan hanteras på adekvat sätt med en kombination av olika rättsinstrument eller om det finns kvar allvarliga luckor som behöver åtgärdas. Parlamentet insisterar på ett korrekt genomförande av miljöansvarsdirektivet genom att medlemsstaterna uppmuntras att dokumentera uppgifter om tillbud och offentliggöra register inom ramen för direktivet samt samla in de uppgifter som krävs för att kunna dokumentera att direktivet tillämpas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt i deras land i syfte att öka tilltron till miljöansvarsdirektivets system och förbättra genomförandet.

8.  Europaparlamentet understryker att verksamhetsutövarna i nästan alla fall inom ramen för miljöansvarsdirektivet samarbetar med de administrativa myndigheterna om hjälpåtgärder. Parlamentet konstaterar samtidigt att den genomsnittliga kostnaden för hjälpåtgärder är 42 000 euro(18) men att kostnaderna varit avsevärt högre i en del betydelsefulla fall. Parlamentet beklagar därför att ersättning för kostnader i de fallen inte varit möjlig på grund av verksamhetsutövarens insolvens och att kostnaderna till följd av detta fått ersättas av staten, och indirekt skattebetalarna, en företeelse som måste undvikas i framtiden.

9.  Europaparlamentet konstaterar att antalet företag som åtalas i miljömål är litet i medlemsstaterna, även om brott i den mening som avses i miljöansvarsdirektivet bevisligen äger rum. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att orsakerna till denna situation inte har analyserats eller förklarats utförligt av kommissionen eller medlemsstaterna.

Rekommendationer

10.  Europaparlamentet vill att miljöansvarsdirektivet revideras så snart som möjligt och omvandlas till en fullt ut harmoniserad förordning. Parlamentet framhåller samtidigt behovet av att uppdatera miljöansvarsdirektivet och lägga det i linje med annan EU-lagstiftning avsedd att skydda miljön, däribland miljöbrottsdirektivet. Parlamentet framhåller att olikheter i genomförandet och tillämpningen av EU-reglerna om företagens ansvar för miljöskador för närvarande inte skapar lika villkor för EU-industrin, vilket snedvrider den inre marknadens funktion. Parlamentet vill se större ansträngningar för att harmonisera genomförandet av miljöansvarsdirektivet i medlemsstaterna.

11.  Europaparlamentet vill att miljöansvarsdirektivet uppdateras efter en ingående konsekvensbedömning, där bland annat direktivets tillämpningsområde bör studeras, samtidigt som hänsyn tas till nya typer och mönster av miljöbrott. Parlamentet framhåller vidare behovet av att se till att befintlig lagstiftning tillämpas ordentligt.

12.  Europaparlamentet noterar medlemsstaternas växande engagemang för att arbeta för ett erkännande av miljömord på nationell och internationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka relevansen av miljömord för EU-rätten och EU:s diplomati.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ytterligare förtydliganden och vägledning till behöriga nationella myndigheter och åklagare om miljöansvarsdirektivets centrala juridiska termer och att utveckla en harmoniserad klassificering av miljöbrott.

14.  Europaparlamentet framhåller att icke-bindande instrument, såsom vägledningar om tolkningen av juridiska termer som används i både miljöansvars- och miljöbrottsdirektivet, utvärdering av skada eller information om och jämförelse av sanktionspraxis i medlemsstaterna, har en viktig roll för att effektivisera genomförandet av direktiven. Parlamentet framhåller behovet av mycket mer punktliga och stringenta regleringsåtgärder i medlemsstaterna.

15.  Europaparlamentet anser att tillämpningen bör harmoniseras och att en EU-arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet med högkvalificerade experter och kommissionstjänstemän bör tillsättas för att på begäran dels stödja medlemsstaterna med genomförandet och tillämpningen av direktivet, dels stödja offer för miljöskador och ge dem råd om vilka möjliga rättsliga åtgärder som står till buds på EU-nivå (jämförbart med Solvit).

16.  Europaparlamentet anser att det reviderade regelverket bör föreskriva bättre EU-omfattande datainsamling, informationsutbyte, öppenhet och utbyte av bästa praxis i medlemsstaterna, med understöd av EU:s arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att EU:s framtida arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet stöder genomförandet av ett heltäckande övervakningssystem för att ge behöriga myndigheter en effektiv verktygslåda för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av miljölagstiftningen.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, understödda av EU:s arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet, att inrätta skydds- och stödsystem för dem som drabbats av miljöskador och att se till att de har full tillgång till rättslig prövning, information och ersättning. Parlamentet framhåller icke-statliga miljöorganisationers roll för att öka medvetenheten och identifiera eventuella överträdelser av EU:s miljölagstiftning och nationell miljölagstiftning.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effektiviteten i snabbmekanismer för klagomål för att tillförsäkra de drabbade snabb ersättning i insolvensfall, som kan förorsaka ytterligare skada.

20.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv (EU) 2020/1828.

21.  Europaparlamentet konstaterar att Århusförordningen för närvarande ses över(19). Parlamentet upprepar att Århusförordningen möjliggör tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och därigenom medger offentlig granskning av EU-akter som påverkar miljön. Parlamentet betonar att Århusförordningen inbegriper miljöansvarsdirektivet.

22.  Europaparlamentet framhåller i synnerhet rollen för miljöområdets människorättsförsvarare som kämpar för rättigheter och grundläggande friheter, eftersom dessa även omfattar åtnjutande av en säker, hälsosam och hållbar miljö, och parlamentet fördömer skarpt alla former av våld, hot, trakasserier och skrämsel mot dem, även när syftet är att processvägen undergräva deras försök att ställa dem som orsakar miljöskador till svars. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att sådana handlingar utreds och lagförs på ett korrekt och effektivt sätt.

23.  Europaparlamentet stöder de befintliga kraven på att även rapportera om icke-finansiella frågor. Parlamentet konstaterar emellertid att sådan rapportering hittills har varit en rättslig skyldighet endast för stora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga tonvikt på att säkerställa efterlevnaden av sådana rapporteringskrav i händelse av underlåtenhet vid den kommande översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering(20).

24.  Europaparlamentet anser att de flesta definitioner i miljöansvarsdirektivet, särskilt ”miljöskada” och ”verksamhetsutövare”, bör förtydligas ytterligare och om lämpligt utvidgas för att göra direktivet rättvist och tydligt för alla berörda parter och hålla jämna steg med den snabba utvecklingen när det gäller föroreningar. Parlamentet välkomnar därför de pågående försöken att utarbeta ett samsynsdokument om viktiga definitioner och begrepp i miljöansvarsdirektivet. Parlamentet beklagar emellertid att kommissionen och regeringsexpertgrupperna för miljöansvarsdirektivet inte enats om dess format, vilket innebär att samsynsdokumentet fortsätter att vara ett dokument framställt av den konsulttjänst som anlitades av kommissionen för att hjälpa till med genomförandet av miljöansvarsdirektivets fleråriga arbetsprogram för 2017–2020.

25.  Europaparlamentet anser att översynen av miljöansvarsdirektivet bör anpassas till klimatavtalet från Paris för att värna såväl EU-medborgarnas intressen som miljön. Parlamentet erkänner miljöns och ekosystemens egenvärde och deras rätt till effektivt skydd.

26.  Europaparlamentet noterar att ansvarssystemen för diffus förorening i EU-rätten är fragmenterade. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en studie om hur diffus förorening hanteras i de olika ansvarssystemen i EU.

27.  Europaparlamentet påpekar att skillnader i tolkning och tillämpning av kriterierna i bilaga I till miljöansvarsdirektivet, som går in på definitionen av ”miljöskada” enligt artikel 2.1 a i samma direktiv, är en av orsakerna till den inkonsekventa tillämpningen av direktivet. Parlamentet efterlyser därför en mer konsekvent tillämpning samt ytterligare förtydligande av och vägledning om kriterierna och därigenom även frågan om vad som utgör en ”betydande skada” enligt miljöansvarsdirektivet.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera om en utvidgning av miljöansvarsdirektivets tillämpningsområde och verksamheterna i bilaga III skulle kunna skulle kunna begränsa de kort- och långsiktiga skadorna på miljön, människors hälsa och luftkvaliteten. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att bedöma om försiktighetsprincipens ansats korrekt och ändamålsenligt utgår från potentiellt farliga risker eller effekter.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att betrakta miljöbrott som en prioritering. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut utnyttja artikel 83.2 i EUF-fördraget och att överväga att anta ett övergripande ramdirektiv om miljöbrott och effektiva och proportionella sanktioner, i vilket det fastställs vilka beteenden som ska bestraffas, överträdelsernas art, typerna av brott, ersättningssystemen, återställandeåtgärderna och minimipåföljderna, inbegripet juridiska och fysiska personers övergripande ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att inkludera miljöbrott bland de kategorier av brott som anges i artikel 83.1 i EUF-fördraget.

30.  Europaparlamentet anser att heltäckande och effektiva förebyggande åtgärder och avskräckande och proportionella straffrättsliga påföljder har en viktig avskräckande effekt mot miljöskador. Parlamentet beklagar den låga graden av upptäckt, utredning och lagföring av samt fällande domar för miljöbrott. Parlamentet anser vidare att företagen i enlighet med principen att förorenaren betalar bör bära hela kostnaden för den miljöskada som de direkt orsakat, så att de får incitament att internalisera externa miljöeffekter och så att en externalisering av dessa kostnader undviks.

31.  Europaparlamentet framhåller att miljöskada bör medföra administrativt, civilrättsligt och straffrättsligt ansvar för de ansvariga företagen i enlighet med principen ne bis in idem. Parlamentet konstaterar att dessa former av ansvar samexisterar med andra affärsrättsliga ansvarssystem, t.ex. inom konsument- eller konkurrensrätten.

32.  Europaparlamentet uttrycker oro över den höga förekomsten av miljöbrott, med tanke på att de kombinerade uppskattningarna från OECD, FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC), FN:s miljöprogram (Unep) och Interpol av det ekonomiska värdet av all miljöbrottslighet visar att detta är den fjärde största kategorin av internationell brottslighet. Parlamentet erkänner det direkta eller indirekta sambandet mellan miljöbrott och gränsöverskridande organiserad brottslighet och korruption(21). Parlamentet uppmanar Europol att uppdatera studien från 2015(22) och att regelbundet tillhandahålla uppdaterade uppgifter. Parlamentet påpekar att frysning och förverkande av vinning av brott, inklusive miljöbrott, är avgörande sätt att bekämpa organiserad brottslighet, och betonar vikten av att använda sådan vinning även för sociala ändamål i syfte att återställa skadorna och förbättra miljön.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att när Europeiska åklagarmyndigheten är fullt inrättad och funktionsduglig utvidga dess mandat till att även omfatta miljöbrott.

34.  Europaparlamentet uppmanar Europol och Eurojust att stärka dokumentationen, utredningen och lagföringen av miljöbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europol och Eurojust att tillhandahålla mer stöd och en mer ändamålsenlig och institutionaliserad struktur för befintliga nätverk av yrkesutövare, gränsöverskridande brottsbekämpning, miljöbyråer och specialiserade åklagare, såsom det europeiska nätverket för miljöåklagare (ENPE) och Europeiska unionens domarforum för miljöfrågor (EUFJE).

35.  Europaparlamentet betonar vikten av (e-)utbildning för brottsbekämpande aktörer inom miljöbrott och uppmanar Cepol att intensifiera sin utbildning på detta område.

36.  Europaparlamentet framhåller vikten av att stärka Europols nätverk för bekämpande av miljöbrott (EnviCrimeNet) på nationell och europeisk nivå för att möjliggöra oberoende och effektiva utredningar i syfte att bekämpa miljöbrott.

37.  Europaparlamentet betonar att EU:s miljöansvarsordning måste vara i överensstämmelse med en konsekvent politik för utveckling och principen om att inte vålla skada.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera införandet av en sekundär ansvarsordning, alltså ansvar för moderbolaget och kedjeansvar för skador på människors hälsa och miljön(23), och att göra en bedömning av den rådande ansvarssituationen för dotterbolag som är verksamma utanför EU, bland annat med eventuella förbättringar i händelse av miljöskada.

39.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande att dess förslag om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet kommer att omfatta en ansvarsordning. För att offren ska kunna få tillgång till ett effektivt rättsmedel bör ett företag hållas ansvarigt i enlighet med nationell rätt för den skada som företag som det kontrollerar har orsakat eller bidragit till genom handlingar eller underlåtenheter, om de sistnämnda har gjort sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller har orsakat miljöskador, såvida inte företaget kan bevisa att det agerade med vederbörlig omsorg i enlighet med sina skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet och vidtog alla rimliga åtgärder för att förhindra sådan skada.

40.  Europaparlamentet anser att möjligheten till ansvarsfrihet grundad på tillstånd och ansvarsfrihet grundad på teknikens ståndpunkt inom ramen för ansvarsfrihetsdirektivet bör bibehållas endast om ett företag kan bevisa att det inte kunde känna till faran med sin verksamhet (omvänd bevisbörda). Därför bör man i den reviderade miljöansvarsordningen begränsa tillämpningsområdet för ansvarsfrihet grundad på tillstånd och ansvarsfrihet grundad på teknikens ståndpunkt för att öka dess effektivitet, i överensstämmelse med principen om att förorenaren betalar.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att jämka samman miljöansvarsdirektivet med lagstiftningen om skadeståndsansvar för bolagsstyrelser när det kan fastställas ett orsakssamband mellan en bolagsstyrelses handlingar eller underlåtenheter och en miljöskada enligt definitionen i miljöansvarsdirektivet, bland annat när skadan är resultatet av förorenande verksamhet som bedrivs för att maximera företagets vinst och höja medlemmarnas bonusar(24).

42.  Europaparlamentet framhåller att skattebetalarnas och de ansvariga verksamhetsutövarnas kostnader för miljöskador skulle kunna minskas betydligt genom användning av instrument för ekonomisk säkerhet. Parlamentet konstaterar emellertid att miljöansvarsdirektivet inte föreskriver ett obligatoriskt system för ekonomisk säkerhet.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera införandet av ett obligatoriskt system för ekonomisk säkerhet (som omfattar försäkring, bankgarantier, företagspooler, värdepapper och obligationer eller fonder), med en högsta gräns per fall, i syfte att förhindra att skattebetalarna tvingas bekosta hjälpåtgärder vid miljöskador. Parlamentet uppmanar kommissionen att dessutom utveckla en harmoniserad EU-metod för att beräkna den högsta ansvarsgränsen, med beaktande av verksamheten och miljökonsekvenserna. Parlamentet framhåller behovet av att se till att ekonomisk ersättning kan erhållas, även när den ansvariga verksamhetsutövaren är insolvent.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en studie om införandet av ett system för ekonomisk ersättning inom ramen för miljöansvarsdirektivet på EU-nivå eller nationell nivå för sådana fall där de tillgängliga hjälpåtgärderna är otillräckliga mot bakgrund av skadans omfattning. Parlamentet framhåller att diskussionerna om detta bland annat bör handla om möjliga sätt att kvantifiera miljöskada.

45.  Europaparlamentet anser, med tanke på att syftet med miljöansvarsdirektivet är att förebygga och avhjälpa miljöskador, att en framtida förordning (miljöansvarsförordning) bör vara tillämplig på alla företag som verkar i EU oavsett var de är registrerade eller baserade och att ett samlat grepp samt ömsesidighet krävs för att tillgodose företagens behov i en global ekonomi. Parlamentet anser vidare att tillämpningen av den framtida förordningen bör utvidgas till att gälla alla enheter som tar emot EU-medel, nationella medel eller regionala medel och som orsakar eller kan orsaka miljöskada i sin verksamhet.

46.  Europaparlamentet välkomnar att allt fler europeiska företag eftersträvar målet om hållbart värdeskapande, och uppmanar alla företag att tillämpa en tredelad resultatredovisning.

47.  Europaparlamentet inser att omställningen till mer hållbara och miljövänliga produktionsmetoder kan vara tids- och kostnadsintensiv för företag och framhåller betydelsen av rättslig och administrativ säkerhet för de berörda företagen.

48.  Europaparlamentet påminner om att EU bör främja en hög miljöskyddsnivå på sitt eget territorium och göra sitt yttersta för att i tredjeländer förebygga miljöförstöring orsakad av företag med säte i en medlemsstat. Parlamentet påminner även om att det inte finns något rättsligt instrument på EU-nivå som behandlar möjligheten att åtala europeiska företag utomlands för miljöbrott eller verksamhet som orsakar miljöskador. Parlamentet vill att EU uppmuntrar moderbolag att tillämpa hållbara och ansvarsfulla metoder i sitt samarbete med tredjeländer, i linje med internationella mänskliga rättigheter och miljöstandarder, och att avstå från investeringsstrategier som direkt leder till riskfyllda utfall. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att skapa incitament för företag som frivilligt vidtar naturskyddsåtgärder som går utöver bestämmelserna om natur- och artskydd och att utvärdera dessa åtgärder för att slutligen utarbeta de bästa metoderna och ställa insikterna till andra företags förfogande som goda exempel.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett fullt genomförande och upprätthållande av bestämmelserna om biologisk mångfald i alla handelsavtal, inklusive genom sin funktion med en ansvarig för efterlevnaden av handelsbestämmelserna. Parlamentet anser att kommissionen bättre bör bedöma handelsavtals konsekvenser för den biologiska mångfalden, bland annat genom uppföljningsinsatser för att i förekommande fall skärpa mångfaldsbestämmelserna i befintliga och framtida avtal.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att bestämmelser om att skapa eller upprätthålla lika villkor i miljöfrågor i EU:s handelsavtal efterlevs, när sådana bestämmelser ingår i avtalen.

51.  Europaparlamentet anser att man i fördefinierade fall med extremt omfattande föroreningar bör tillämpa inte bara miljöansvarsinstrument utan ett flertal olika instrument, bland annat administrativa åtgärder, ekonomiska påföljder och i vissa fall lagföring, för att avhjälpa problemet.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att påföljder som fastställs i enlighet med miljöbrottsdirektivet tillämpas.

53.  Europaparlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att se till att företagens sociala ansvar i fråga om att förebygga och avhjälpa miljöskador beaktas i samband med upphandlingskontrakt och tilldelning av offentliga medel.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan vidare dröjsmål lägga fram ett förslag om miljöinspektioner på EU-nivå, som forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet föreslagit i åtgärd nio i sitt arbetsprogram, men anser att en rekommendation om att fastställa minimikriterier för miljöinspektioner inte räcker.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder från EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet för att intensifiera insatserna mot miljöbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka medvetenheten och främja lösningar i internationella forum.

56.  Europaparlamentet föreslår att parlamentets och rådets rekommendation av den 4 april 2001(25), som innehåller en utförlig förklaring av hur miljöinspektioner bör utföras, om nödvändigt ska uppdateras och att den ska göras om till en bindande handling eller förordning.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU:s ombudsman att öka sitt fokus på frågor som rör miljöregelverket.

58.  Europaparlamentet anser att företag som dömts för miljöbrott inte bör tillåtas dra nytta av de åtgärder som planeras för registrerade i öppenhetsregistret under en lämplig men begränsad tidsperiod. Parlamentet föreslår därför en översyn av öppenhetsregistrets tillämpningsområde och uppförandekod för att inkludera bestämmelser om att företag som dömts för miljöbrott tillfälligt ska avföras.

59.  Europaparlamentet påpekar att den konfidentiella behandlingen av information om effekterna av industriverksamhet, i kombination med svårigheterna att övervaka och identifiera metoder som t.ex. olaglig dumpning av ämnen eller avfall i havet, avgasning och oljetömning, kan leda till ett ökat antal lagöverträdelser avseende vattenförorening. Parlamentet framhåller därför att medlemsstaterna måste göra relevant information allmänt tillgänglig för att underlätta utvärderingen av ett eventuellt orsakssamband mellan industriverksamhet och miljöskador.

60.  Europaparlamentet stöder FN:s krav på ett globalt erkännande av rätten till en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö på FN-nivå.

61.  Europaparlamentet påminner om att den globala ökningen av miljöbrottslighet är ett växande hot mot uppnåendet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och att människor i utvecklingsländer är direkt beroende av miljön för sin livsmedelsförsörjning, hälsa och ekonomiska säkerhet. Parlamentet beklagar djupt att den försämring av den biologiska mångfalden som miljöbrottsligheten orsakar, och den förlust av resurser som det leder till, gör dem ännu mer sårbara.

62.  Europaparlamentet efterlyser ökat stöd till lokala myndigheter och regeringar i utvecklingsländer i fråga om att harmonisera den inhemska lagstiftningen och politiken efter internationella miljöstandarder. Parlamentet framhåller behovet av att stödja civilsamhället och lokala aktörer i tredjeländer och utvecklingsländer när det gäller att ställa statliga myndigheter till svars för miljöskador som orsakas av privata och statliga företag och som tolereras eller godkänns av staten.

o
o   o

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56. (2) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28. (3) EUT L 102, 11.4.2006, s. 15. (4) EUT L 140, 5.6.2009, s. 114. (5) EUT L 178, 28.6.2013, s. 66. (6) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7). (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7). (8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1). (9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19). (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs (EUT L 178, 28.6.2013, s. 66). (11) COM(2016)0204, s. 10. (12) Generaldirektoratet för miljö, Outcome of the Specific Contract 'Support for the REFIT actions for the ELD – phase 2, Europeiska kommissionen, Bryssel, 2019, s. 17. (13) Refit-utvärdering av miljöansvarsdirektivet, s. 47. (14) EUT L 409, 4.12.2020, s. 1. (15) EUT C 215, 19.6.2018, s. 125. (16) Kommissionens meddelande av den 18 januari 2018 om EU:s åtgärder för att förbättra efterlevnaden av miljölagstiftningen och miljöstyrningen, COM(2018)0010. (17) Forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet, godkänt arbetsprogram 2020–2022 för bättre efterlevnad och styrning på miljöområdet, Europeiska kommissionen, Bryssel, 2020. (18) Utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, Environmental liability of companies, Europaparlamentet, Bryssel, 2020, s. 110. (19) Kommissionens förslag av den 14 oktober 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (COM(2020)0642). (20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1). (21) Se den för EFFACE offentliggjorda rapporten Organised Crime and Environmental Crime: Analysis of International Legal Instruments (2015) eller studien Transnational environmental crime threatens sustainable development (2019). (22) Europol, Report on Environmental Crime in Europe, 5 juni 2015. (23) Se t.ex. domstolens dom av den 10 september 2009, Akzo Nobel NV m.fl. mot Europeiska kommissionen, C‑97/08 B, ECLI:EU:C:2009:536. (24) T.ex. dieselgateskandalen och fallet med Volkswagens vd. (25) Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 4 april 2001 om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (EGT L 118, 27.4.2001, s. 41).

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om nya vägar för laglig arbetskraftsmigration (2020/2010(INI))

P9_TA(2021)0260 A9-0143/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 3.2, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 79,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 2 i protokoll nr 4,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 45,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artikel 13,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt principerna 5, 6, 10, 12 och 16,

–  med beaktande av de internationella arbetsnormer om arbetskraftsmigration som antagits av Internationella arbetskonferensen vid Internationella arbetsorganisationen (ILO) och den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2015 En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden av den 6 april 2016 För en reform av det gemensamma asylsystemet och ökade möjligheter till laglig inresa till Europa (COM(2016)0197) och av den 12 september 2018 Bättre lagliga migrationsvägar till Europa: en nödvändig del av en balanserad och övergripande migrationsstrategi (COM(2018)0635),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2020 om en ny migrations- och asylpakt (COM(2020)0609),

–  med beaktande av den handlingsplan och politiska förklaring som antogs vid migrationstoppmötet mellan EU och Afrika i Valletta den 11 och 12 november 2015, särskilt deras respektive delar om laglig migration och rörlighet,

–  med beaktande av den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration av den 10 december 2018,

–  med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(1),

–  med beaktande av sitt arbetsdokument av dem 15 januari 2016 om att utveckla adekvata kanaler för laglig ekonomisk migration(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2020 Handlingsplan för integration och inkludering för 2021–2027 (COM(2020)0758),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten(4),

–  med beaktande av studierna från utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor vid generaldirektoratet för EU-intern politik från september 2015 Exploring new avenues for legislation for labour migration to the European Union (”Nya vägar för lagstiftning för arbetskraftsmigration till EU”) och från oktober 2015 EU cooperation with third countries in the field of migration (”EU:s samarbete med tredjeländer på migrationsområdet”) samt utredningstjänstens studie från mars 2019 The cost of non-Europe in the area of legal migration (”Rapport om kostnaden för uteblivna EU-åtgärder på området för laglig migration”),

–  med beaktande av kommissionens kontroll av ändamålsenligheten av EU:s lagstiftning om laglig migration av den 29 mars 2019 (kontrollen av ändamålsenligheten),

–  med beaktande av kommissionens gemensamma forskningscentrums studie av den 23 april 2020 Immigrant key workers: Their contribution to Europe’s COVID-19 response (”Invandrare som nyckelarbetskraft: deras bidrag till insatserna mot covid-19 i Europa”) och dess tekniska rapport av den 19 maj 2020 A vulnerable workforce: Migrant workers in the COVID-19 pandemic (”Utsatt arbetskraft: migrerande arbetstagare under covid-19-pandemin”),

–  med beaktande av det europeiska migrationsnätverkets studier,

–  med beaktande av de studier som genomförts av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

–  med beaktande av det arbete som utförs av FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter och de rapporter som denne utarbetat,

–  med beaktande av Europarådets arbete, rapporter och resolutioner,

–  med beaktande av arbetet vid och rapporterna från Internationella organisationen för migration,

–  med beaktande av det EU-regelverk om laglig arbetskraftsmigration som utvecklades mellan 2004 och 2016, och som reglerar villkoren för inresa och vistelse och rättigheterna för arbetstagare som är tredjelandsmedborgare, vilket inbegriper

–  rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning(5) (blåkortsdirektivet),

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat(6) (direktivet om ett kombinerat tillstånd),

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning(7) (direktivet om säsongsarbetare),

–  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU av den 15 maj 2014 om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal(8) (direktivet om företagsintern förflyttning),

–  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete(9),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 7 juni 2016 till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkompetent anställning (COM(2016)0378) och de ståndpunkter som Europaparlamentet respektive rådet antog 2017,

–  med beaktande av de direktiv som reglerar villkoren för inresa och bosättning och rättigheterna för andra mer allmänna kategorier av tredjelandsmedborgare, såsom direktiven om rätt till familjeåterförening(10) och om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning(11),

–  med beaktande av de direktiv som reglerar villkoren för inresa och vistelse för kategorier av tredjelandsmedborgare som inte reser in i EU för att arbeta, men som har rätt att göra det, såsom de direktiv som ger personer som beviljats internationellt skydd rätt till tillträde till arbetsmarknaden och att bedriva verksamhet som egenföretagare efter att deras ställning erkänts, eller som ger personer som ansöker om internationellt skydd tillträde till arbetsmarknaden senast nio månader efter att deras ansökan lämnats in,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0143/2021), och av följande skäl:

A.  Unionens nuvarande lagstiftningsramar för laglig arbetskraftsmigration är splittrad och består av sektorsdirektiv som fastställer villkoren för inresa och bosättning för särskilda kategorier av tredjelandsmedborgare.

B.  Ett lapptäcke av regler som bygger på 27 nationella strategier gör unionen och dess medlemsstater till en oattraktiv destination för laglig migration.

C.  Trots avsikten i den europeiska migrationsagendan om ett helhetsgrepp har laglig migration knappt funnits med i utvecklingen av EU:s migrationspolitik sedan 2015.

D.  Den nya pakten för migration och asyl innehåller inga specifika förslag om laglig arbetskraftsmigration, trots att laglig arbetskraftsmigration är en ofrånkomlig del av en övergripande migrations- och asylpolitik.

E.  De nuvarande lagstiftningsramarna har en slagsida mot anställning antingen i multinationella företag (direktivet om företagsintern förflyttning av personal) eller i företag i högkvalificerade eller högavlönade sektorer på unionens arbetsmarknad (blåkortsdirektivet), och bara ett direktiv är inriktat på migration av lågavlönad arbetskraft (direktivet om säsongsarbetare).

F.  Det råder brist på arbetskraft i EU för specifika kompetensnivåer, sektorer och yrken, däribland för lågkvalificerade yrken(12). I sitt meddelande från 2018 om bättre lagliga migrationsvägar till Europa konstaterar kommissionen att det råder brist inom ”kvalificerade yrken” och ”yrken som inte kräver höga formella kvalifikationer”.

G.  Covid-19-pandemin har kastat ljus på vårt stora beroende av arbetstagare i frontlinjen och den nyckelroll som migrerande arbetstagare spelar för att tillhandahålla tjänster i frontlinjen i EU, där befolkningen snabbt åldras och i genomsnitt 13 procent av nyckelarbetskraften är invandrare(13). Covid-19 har avsevärt påverkat migranter, deras familjer, värdsamhällen och hemländer och har gjort migrerande arbetstagare och deras familjer än mer utsatta i hela EU, genom att pandemin hindrat deras rörlighet, tillträde till arbetsmarknaden, rätt till anständiga arbetsvillkor samt tillgång till social omsorg och hälso- och sjukvård.

H.  Den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration förbättrar samarbetet inom migration och erkänner alla staters delade ansvar att bemöta varandras behov och problem i fråga om migration och den övergripande skyldigheten att respektera, skydda och uppfylla alla migranters mänskliga rättigheter, oavsett deras migrationsstatus, samtidigt som man främjar alla samhällens säkerhet och välstånd.

1.  Europaparlamentet utgår från principen att migration är normalt och att människor alltid kommer att röra på sig. Parlamentet erkänner det bidrag som tredjelandsmedborgare ger till våra samhällen, ekonomier och kulturer och betonar att migration måste hanteras på ett ordnat, säkert och reguljärt sätt. För att skapa nya vägar för laglig arbetskraftsmigration bör EU fastställa ambitiösa och framtidssäkra mål och samtidigt på ett effektivt sätt använda sig av och förbättra de befintliga rättsliga och politiska ramarna.

De nuvarande lagstiftningsramarna i EU

2.  Europaparlamentet konstaterar att artikel 79 i EUF-fördraget föreskriver att den lagliga migrationen ska hanteras på unionsnivå och förpliktigar medlemsstaterna att utveckla en gemensam invandringspolitik, inbegripet gemensamma regler om villkor för inresa och bosättning för tredjelandsmedborgare och fastställande av de rättigheter de åtnjuter när de väl är lagligen bosatta i unionen, inbegripet villkor för rätten att röra sig fritt och att bosätta sig i andra medlemsstater. I artikel 79.5 i EUF-fördraget slås det fast att det är medlemsstaterna som har rätten att bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa till deras territorium för att söka sysselsättning.

3.  Europaparlamentet understryker de positiva effekter av EU:s ramar för laglig arbetskraftsmigration som kommissionen identifierat i sin kontroll av ändamålsenligheten. Det finns en viss grad av harmonisering när det gäller villkor, förfaranden och rättigheter, liksom ökad rättssäkerhet för tredjelandsmedborgare, arbetsgivare och lokala, regionala och nationella förvaltningar. Parlamentet konstaterar vidare fördelarna med denna harmonisering för konkurrensen på arbetsmarknaderna i EU.

4.   Europaparlamentet understryker att en EU-strategi för laglig arbetskraftsmigration inte automatiskt utesluter behovet av nationella lagstiftningsramar. Parlamentet påminner dock om att de befintliga unionsramarna som reglerar laglig migration till unionen är splittrade, fokuserar på specifika kategorier av arbetstagare, främst arbetstagare med anställning i höglönesektorer, inte behandlar dessa kategorier av arbetstagare på samma sätt – bland annat genom att föreskriva olika nivåer av rättigheter – samt tillåter förekomsten av parallella nationella lagstiftningsramar. Parlamentet betonar att det nuvarande asymmetriska lapptäcket av nationell lagstiftning och EU-lagstiftning, som visserligen återspeglar skillnader mellan de nationella arbetsmarknaderna, ställer dessa nationella lagstiftningsramar mot varandra och mot unionens regelverk, vilket i förlängningen innebär byråkratiska förfaranden för både presumtiva arbetstagare och arbetsgivare.

5.   Europaparlamentet anser att detta förhållningssätt endast tjänar till att tillgodose kortsiktiga behov och inte är förenligt med unionens mål att ha en övergripande strategi för migrationspolitiken. Laglig arbetskraftsmigration som utformas och hanteras väl kan bli en källa till välstånd, innovation och tillväxt, både för ursprungs- och mottagarländerna.

6.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i sin kontroll av ändamålsenligheten kom fram till en liknande slutsats och såg ett behov att åtgärda inkonsekvenser, luckor och brister genom en rad olika åtgärder, däribland lagstiftningsåtgärder. Parlamentet konstaterar vidare de positiva effekterna av nya vägar för laglig arbetskraftsmigration för att minska den irreguljära migrationen, som är riskfylld för tredjelandsmedborgare som söker anställning i unionen och som kan få negativa effekter på medlemsstaternas arbetsmarknader.

7.  Europaparlamentet är medvetet om att unionens nuvarande regelverk för laglig migration utvecklats delvis för att förhindra arbetskraftsexploatering och skydda tredjelandsmedborgares rättigheter. Parlamentet konstaterar dock att de befintliga direktiven endast haft en begränsad inverkan på förhindrandet av arbetskraftsexploatering och att migrerande arbetstagare fortfarande utsätts för ojämlik behandling och arbetskraftsexploatering. Parlamentet uppmanar unionen att vidta samordnade åtgärder för att komma till rätta med sådan ojämlik behandling och exploatering. Användningen av tidsbegränsade tillstånd i fall av exploatering är en god praxis som bör främjas i hela unionen. Det behövs åtgärder som förbättrar tillgängligheten och effektiviteten i övervakningen av arbetsplatsen. Det bör finnas verkningsfulla klagomålsmekanismer som skyddar alla migrerande arbetstagare mot exploatering, i linje med direktivet om sanktioner mot arbetsgivare från 2009(14), som i synnerhet bör garantera faktisk tillgång till rättvisa och rättslig prövning, och på så sätt säkerställa lika villkor.

Ett förenklat tillvägagångssätt

8.  Europaparlamentet påpekar att de nuvarande rättsliga ramarna och medlemsstaternas skiljaktiga genomförande av de befintliga direktiven har lett till många inkonsekvenser för tredjelandsmedborgare när det gäller likabehandling, villkor för inresa och återinresa, arbetstillstånd, ställning som bosatt, rörlighet inom EU, social trygghet, erkännande av kvalifikationer samt familjeåterförening. Dessa inkonsekvenser kan hindra integrationen. Parlamentet betonar dessutom att dessa inkonsekvenser också skapar svårigheter för företag som anställer tredjelandsmedborgare(15) och för lokala myndigheter som tillhandahåller integrationstjänster. Parlamentet efterlyser spridning på nationell nivå av relevant information till företag.

9.  Europaparlamentet betonar mervärdet av att ha en övergripande unionsram för laglig migration som en del av ett helhetsgrepp på migration, eftersom den erbjuder möjligheter genom lagliga och säkra vägar för arbetskraftsrelaterad migration, förbättrar tredjelandsmedborgares tillträde till unionens arbetsmarknad, uppmuntrar till en mer ordnad migration, lockar till sig arbetstagare, studerande och företag som EU:s arbetsmarknad och de nationella arbetsmarknaderna behöver, bidrar till att undergräva smugglarnas och människohandlarnas kriminella affärsmodell, säkerställer att tredjelandsmedborgare behandlas i enlighet med de grundläggande rättigheterna, förbättrar tillgången till anständiga arbetsvillkor och främjar integration på lika villkor för kvinnor och män. Ett sådant helhetsgrepp gynnar tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar, värdsamhällen och hemländer.

10.  Europaparlamentet upprepar att ett bättre och mer konsekvent genomförande av de nuvarande rättsliga ramarna, bättre efterlevnad av de rättigheter som fastställs i de befintliga direktiven och bättre spridning av information för att öka medvetenheten om de tillämpliga förfarandena är de första praktiska åtgärder som måste vidtas.

11.  Europaparlamentet rekommenderar att de rättsliga ramarna förenklas och harmoniseras genom en harmonisering av bestämmelserna i de olika befintliga direktiven om laglig migration beträffande ansökningsförfaranden, skäl för inresa och avslag, rättssäkerhetsgarantier, likabehandling, tillträde till arbetsmarknaden, inbegripet rätten att byta arbetsgivare, familjeåterförening i linje med Europeiska unionens domstols rättspraxis samt rörlighet inom EU.

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens planerade översyn av direktivet om ett kombinerat tillstånd. Parlamentet föreslår att direktivets räckvidd och tillämpning utökas så att det når en bredare kategori av arbetstagare. Parlamentet välkomnar vidare kommissionens planerade översyn av direktivet om varaktigt bosatta, som innebär en möjlighet att förbättra rörligheten och förenkla och harmonisera förfarandena. Parlamentet ser fram emot kommissionens kommande genomföranderapport om direktivet om säsongsarbetare, som i detalj bör undersöka bestämmelserna om ställning som bosatt, likabehandling och maximal vistelseperiod. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en lagstiftningsrevidering av detta direktiv efter utvärderingen. Kommissionen uppmanas att föreslå lämpliga lagstiftningsåtgärder för att förbättra de befintliga direktiven genom att anpassa dem efter de mest fördelaktiga bestämmelserna.

Förbättrad rörlighet inom EU

13.  Europaparlamentet betonar att tredjelandsmedborgares rörlighet inom EU är en central del av EU:s politik för laglig migration, eftersom den tillför ett tydligt mervärde som inte kan uppnås på medlemsstatsnivå. Parlamentet påminner om att den fria rörligheten för arbetstagare bidrar till att matcha efterfrågan med utbudet på EU:s arbetsmarknader och i kristider även kan bidra till justeringar på arbetsmarknaden och allmän ekonomisk tillväxt.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samordningen mellan nationella myndigheter när det gäller ordningar för tredjelandsmedborgares rörlighet inom EU. Parlamentet pekar på behovet att underlätta insamling av data, statistik och bevis och att förbättra informationsutbytet, samordningen och samarbetet mellan nationella myndigheter för att förbättra effektiviteten och ändamålsenligheten i regelverket och utnyttja det europeiska mervärdet till fullo.

15.  Europaparlamentet betonar att mer harmoniserade och flexibla regler som underlättar rörligheten inom EU skulle fungera som ett incitament för tredjelandsmedborgare, utgöra en positiv åtgärd för arbetsgivarna och hjälpa medlemsstaterna att fylla luckorna på sina arbetsmarknader och stärka sina ekonomier. Parlamentet betonar vidare att förbättrad rörlighet inom EU skulle göra det möjligt för tredjelandsmedborgare som redan befinner sig i unionen att förbättra sina integrationsutsikter.

16.  Europaparlamentet noterar att mer nyligen antagna direktiv om studerande, forskare och personer som är föremål för företagsintern förflyttning ger tredjelandsmedborgare mer långtgående rätt till rörlighet än direktiv om laglig migration som antagits tidigare, såsom det ursprungliga blåkortsdirektivet och direktivet om varaktigt bosatta.

17.  Som ett första steg mot förenkling rekommenderar Europaparlamentet att rätten till rörlighet inom EU stärks i alla de befintliga direktiven om laglig migration. Parlamentet upprepar att kommissionen bör föreslå lämpliga lagstiftningsåtgärder.

Inrättande av en begåvningsreserv

18.  Europaparlamentet understryker att det behövs nya verktyg som hjälper till att matcha arbetsgivare med presumtiva anställda, hantera brist på arbetskraft och underlätta erkännandet av formella kvalifikationer och färdigheter från tredjeländer på unionsnivå. Arbetsgivare och tredjelandsmedborgare behöver få bättre information om laglig migration till EU, och det behövs en mer omfattande strukturerad och meningsfull dialog med relevanta tredjeländer om laglig migration.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att man utvecklar en EU-plattform med en begåvningsreserv för matchning som ska fungera som en enda kontaktpunkt för tredjelandsmedborgare, arbetsgivare i EU och nationella förvaltningar. Parlamentet noterar kommissionens plan att undersöka utvecklingen av en sådan begåvningsreserv, och rekommenderar att den omfattar alla sysselsättningssektorer för låg-, medel- och högkvalificerade arbetstagare samt avlönad arbetskraft och egenföretagare, även i små och medelstora företag och nystartade företag. Ett deltagande av offentliga arbetsförmedlingar, även på lokal nivå, i en sådan plattform i både EU och ursprungsländerna skulle kunna bidra till att förbättra partnerskapen och bygga upp förtroendet mellan medlemsstater och tredjeländer, skapa ett gynnsamt investeringsklimat och bättre svara mot sysselsättningsbehov eller brist på arbetskraft. Parlamentet rekommenderar att tredjeländers deltagande i en sådan begåvningsreserv underlättas, till exempel online eller via EU:s och medlemsstaternas diplomatiska beskickningar.

20.  Europaparlamentet framhåller att en sådan begåvningsreserv för EU skulle kunna fungera som ett viktigt nytt verktyg för att förvalta kompetensutbudet och matcha det med de nationella arbetsmarknaderna, och att EU skulle kunna spela en viktig roll för att inrätta, övervaka och utöva tillsyn över ett sådant verktyg, bland annat genom finansiering och kunskapsdelning. Parlamentet rekommenderar att plattformen används för att förtydliga och bättre anpassa utbildningskraven mellan deltagande medlemsstater och tredjeländer. Harmoniserade ramar på EU-nivå för ansökningar, baserade på denna begåvningsreserv, skulle bidra till att minska byråkratin på medlemsstatsnivå. EU kan spela en viktig roll när det gäller förhandskontroll av kandidaternas kvalifikationer, språkkunskaper och kompetens. Parlamentet framhåller hur viktig riktad informationsspridning skulle vara för att främja plattformen med en begåvningsreserv för matchning i tredjeländer och deltagande medlemsstater.

21.  Europaparlamentet rekommenderar att bedömningen, det ömsesidiga erkännandet och certifieringen av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvalifikationer, inbegripet formellt och icke-formellt förvärvande av kompetens i tredjeländer, görs enklare, snabbare, rättvisare och enhetligare i alla medlemsstater genom att påskynda förfarandena och underlätta tillgången till information. Parlamentet anser att detta skulle stärka rörligheten inom EU, och betonar att den europeiska referensramen för kvalifikationer utgör en god grund för att koppla tredjeländers kvalifikationssystem till en gemensam EU-referensram.

22.  Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna omedelbart måste införa mekanismer och arrangemang för validering av yrkeserfarenhet och icke-formellt och informellt lärande i linje med rådets rekommendation från 2012(16). Parlamentet betonar att de nationella myndigheterna behöver utbyta bästa praxis. Parlamentet insisterar på vikten av att involvera relevanta organisationer i det civila samhället, arbetsmarknadens parter och diasporanätverk samt arbetstagare från tredjeländer själva, liksom lokala myndigheter och internationella organisationer (särskilt Internationella organisationen för migration, IOM, Internationella arbetsorganisationen, ILO och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD), i diskussionerna om definitionen av kompetens, som bör inbegripa arbetsplatsutbildning, informella kvalifikationer och arbetslivserfarenhet.

Stärkande av förbindelserna med tredjeländer och främjande av lagliga vägar

23.  Europaparlamentet betonar att program för arbetskraftens rörlighet, med tanke på EU:s åldrande befolkning och krympande arbetsstyrka, har potential att svetsa samman de europeiska arbetsmarknaderna och bidra till ekonomisk tillväxt.

24.  Europaparlamentet stöder globalt och regionalt samarbete om migration som ett sätt att öka tillgängligheten och flexibiliteten när det gäller vägar för reguljär migration. Parlamentet är fortfarande övertygat om att förbättrade kanaler för laglig migration skulle bidra till att få ner den irreguljära migrationen, undergräva människosmugglarnas affärsmodell, minska människohandeln och arbetskraftsexploateringen, stärka lika möjligheter för alla arbetstagare och erbjuda en laglig väg för den som överväger att migrera till unionen. Parlamentet uppmanar i det avseendet kommissionen att reglera rekryteringsbyråerna, eventuellt via Europeiska arbetsmyndigheten.

25.  Europaparlamentet anser att en bredare migrationsdialog, till exempel genom regelbundna toppmöten mellan EU och ett flertal tredjeländer, skulle kunna göra det lättare att uppfylla behoven på EU:s arbetsmarknader och utveckla balanserade partnerskap, även på initiativ av företag och det civila samhället, som kan bidra till att förbereda integrationen av tredjelandsmedborgare på arbetsmarknaden i mottagarlandet och främja en hållbar överföring av förvärvad kompetens mellan ursprungs- och mottagarländer. Parlamentet framhåller att man kan låta sig inspireras av befintliga kompetensbaserade avtal om utveckling av begåvningspartnerskap som gör det möjligt för mottagarlandet att vara direkt delaktigt i utformningen av kompetensprofilen för tredjelandsmedborgare som potentiellt är intresserade av att flytta till EU, bland annat genom att inrätta utbildningsmöjligheter och utbildningsprogram i tredjeländer och tillgodose behovet av insyn i partnerskap med tredjeländer, bland annat genom att involvera arbetsmarknadens parter.

26.  Europaparlamentet understryker penningöverföringarnas viktiga roll och fördelarna med en säker, reguljär och ordnad migration för både ursprungs- och mottagarländer. Parlamentet stöder insatser för att hantera frågorna om kompetensflykt och kompetensinflyttning genom en vidareutveckling av instrument som möjliggör cirkulär migration. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att analysera fördelarna och nackdelarna med befintliga modeller som tillämpas av andra länder, såsom poängbaserade system och modeller som bygger på intresseanmälningar. I syfte att underlätta cirkulär migration rekommenderar parlamentet ett införande av föredragen rörlighet och tillgång till förnybara tillstånd, rätt till återinresa och en förlängning av den tillåtna frånvarotiden för tredjelandsmedborgare så att de kan återvända till sina hemländer.

En utveckling av EU:s lagstiftningsramar

27.  Europaparlamentet påminner om att EU tappar fart i den globala kapplöpningen om begåvningar. Det enda förslag om laglig arbetskraftsmigration som lades fram av den förra kommissionen gällde en revidering av blåkortsdirektivet. Parlamentet är fortfarande fast beslutet att få till stånd en meningsfull och genomgripande revidering av blåkortsdirektivet för att skapa mervärde i fråga om harmonisering, erkännande av kompetens, förenklade förfaranden och förbättrad rörlighet inom EU.

28.  Europaparlamentet betonar behovet av en strukturerad dialog och samråd med berörda parter, inbegripet relevanta organisationer i det civila samhället, arbetsmarknadens parter och diasporanätverk, arbetstagare från tredjeländer själva samt lokala myndigheter och internationella organisationer (särskilt IOM, ILO och OECD) när man överväger den framtida utvecklingen av EU:s lagstiftningsramar.

29.  Europaparlamentet anser att EU:s politik och nationell politik om laglig migration bör inriktas på att hantera bristen på arbetskraft och kompetens. I detta syfte uppmanas kommissionen att analysera ineffektivitet i arbetsmarknadstester och system för arbetskraftsmigration som inte motsvarar de verkliga arbetsmarknadsbehoven. Parlamentet rekommenderar att unionen utvecklar sina lagstiftningsramar så att de i större utsträckning omfattar tredjelandsmedborgare som söker anställning som låg- eller medelkvalificerad arbetskraft(17).

30.  I detta sammanhang konstaterar Europaparlamentet att tredjelandsmedborgare ofta är anställda inom sektorn för hushållstjänster och omsorg i hemmet(18). Detta är en sektor där de flesta anställda är kvinnor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ratificera ILO:s konvention nr 189 om hushållsarbetare och att säkerställa fullständig tillämpning av anställningsnormerna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att överväga lagstiftningsåtgärder på detta område.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett EU-omfattande system för att locka till sig och underlätta gränsöverskridande verksamhet för egenföretagare, entreprenörer och nystartade företag – i syfte att främja innovation – samt yngre tredjelandsmedborgare utan formella kvalifikationer, till exempel genom arbetssökar- och utbildningsvisum, med beaktande av Europassplattformens tjänster i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/646(19).

32.  Europaparlamentet konstaterar att sektorsdirektiv inte är någon patentlösning för vare sig EU:s arbetsmarknadsbehov eller frågan om laglig migration mer generellt, och inser samtidigt att de flesta medlemsstater har nationella system för att locka till sig arbetskraftsinvandrare. På medellång sikt måste EU gå ifrån en sektorsbaserad strategi och anta en invandringskodex som fastställer allmänna regler för inresa och bosättning för alla tredjelandsmedborgare som söker arbete i unionen och som harmoniserar de rättigheter som dessa tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar åtnjuter.

33.  Europaparlamentet påpekar att ett sådant övergripande lagstiftningsinstrument skulle åtgärda det nuvarande lapptäcket av förfaranden, undanröja de skiljaktiga krav som fastställts runt om i medlemsstaterna och möjliggöra den nödvändiga förenklingen och harmoniseringen av reglerna utan att diskriminera någon sysselsättningssektor eller typ av arbetstagare. Parlamentet anser dessutom att ett sådant instrument skulle underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan EU och tredjeländer.

o
o   o

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 58, 15.2.2018, s. 9. (2) PE573.223v01-00. (3) Antagna texter, P9_TA(2020)0176. (4) EUT L 186, 11.7.2019, s. 21. (5) EUT L 155, 18.6.2009, s. 17. (6) EUT L 343, 23.12.2011, s. 1. (7) EUT L 94, 28.3.2014, s. 375. (8) EUT L 157, 27.5.2014, s. 1. Personer som är föremål för företagsintern förflyttning är utstationerade från ett företag med säte utanför EU till en enhet som tillhör samma företagskoncern med säte i EU. (9) EUT L 132, 21.5.2016, s. 21. (10) Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12). (11) Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44). (12) Studier från utredningsavdelning C: Exploring new avenues for legislation for labour migration to the European Union (”Nya vägar för lagstiftning för arbetskraftsmigration till EU”) och EU cooperation with third countries in the field of migration (”EU:s samarbete med tredjeländer på migrationsområdet”). (13) Fasani, F. och Mazza, J., Immigrant Key Workers: Their Contribution to Europe's COVID-19 Response (”Invandrare som nyckelarbetskraft: deras bidrag till insatserna mot covid-19 i Europa”), Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2020. (14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (EUT L 168, 30.6.2009, s. 24). (15) Vid kontrollen av ändamålsenligheten identifierades följande huvudområden lida som mest av intern inkonsekvens: ansökningsförfaranden, villkor för inresa och bosättning (inklusive skäl för avslag och återkallande), villkor för likabehandling, rörlighet inom EU och familjeåterförening. (16) Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (EUT C 398, 22.12.2012, s. 1). (17) Se t.ex. det europeiska migrationsnätverkets Determining labour shortages and the need for labour migration from third countries in the EU (”Fastställande av arbetskraftsbrist och behovet av arbetskraftsmigration från tredjeländer i EU”), Europeiska kommissionen, Bryssel, 2015. (18) Se även Utredningstjänsten, The cost of non-Europe in the area of legal migration (”Rapport om kostnaden för uteblivna EU-åtgärder på området för laglig migration”), Europaparlamentet, Bryssel 2019, s. 21–22. (19) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/646 av den 18 april 2018 om en gemensam ram för tillhandahållande av bättre tjänster för kompetens och kvalifikationer (Europass), (EUT L 112, 2.5.2018, s. 42).

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om att forma EU:s digitala framtid: undanröja hinder för en fungerande digital inre marknad och förbättra användningen av AI för europeiska konsumenter (2020/2216(INI))

P9_TA(2021)0261 A9-0149/2021

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 19 februari 2020 Om artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende (COM(2020)0065),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 19 februari 2020 Konsekvenser för säkerhet och ansvar när det gäller artificiell intelligens, sakernas internet och robotteknik (COM(2020)0064),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 Kartlägga och åtgärda hinder på den inre marknaden (COM(2020)0093),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 Långsiktig handlingsplan för bättre genomförande och efterlevnad av inremarknadsreglerna (COM(2020)0094),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 november 2020 Ny strategi för konsumentpolitiken – En hållbar återhämtning genom stärkt konsumentresiliens (COM(2020)0696),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 april 2018 Artificiell intelligens för Europa (COM(2018)0237),

–  med beaktande av arbetsdokumentet Shaping the digital transformation in Europe (Forma den digitala omvandlingen i Europa) från februari 2020, utarbetat av McKinsey & Company för kommissionen(1),

–  med beaktande av 2020 års rapporter om indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle (Desi) och av resultaten i den särskilda Eurobarometerrapporten Attitudes towards the impact of digitalisation on daily lives (Attityder mot digitaliseringens inverkan på det dagliga livet)(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 9 juni 2020 om att forma EU:s digitala framtid,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 En EU-strategi för data (COM(2020)0066),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder)(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/302 av den 28 februari 2018 om åtgärder mot omotiverad geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kundernas nationalitet, bosättningsort eller etableringsort på den inre marknaden och om ändring av förordningarna (EG) nr 2006/2004 och (EU) 2017/2394 samt direktiv 2009/22/EG(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2161 av den 27 november 2019 om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG(15),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2020 angående automatiserat beslutsfattande: att säkerställa konsumentskydd och fri rörlighet för varor och tjänster(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en rättsakt om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt(18).

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 om immateriella rättigheter för utveckling av artificiell intelligens(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en ram för etiska aspekter av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en skadeståndsordning för artificiell intelligens(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2021 om förstärkning av den inre marknaden: framtiden för den fria rörligheten för tjänster(22),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A9-0149/2021), och av följande skäl:

A.  Det finns fortfarande hinder på den digitala inre marknaden och de måste tas bort för att man ska kunna förverkliga dess fullständiga potential, och en gemensam människocentrerad EU-strategi är avgörande för dess framgång.

B.  Digitaliseringen har potential att ge ett betydande mervärde till den inre marknaden som helhet och är viktig för både europeiska konsumenter och traditionella och icke-traditionella sektorer och kan innebära en konkurrensfördel på den globala marknaden.

C.  Den digitala inre marknaden innebär olika utmaningar för traditionella marknader, men principen ”det som är olagligt offline är olagligt online” bör respekteras.

D.  AI omfattas redan i viss utsträckning av befintliga rättsliga krav.

E.  Det finns ett behov av att bygga upp allmänhetens förtroende för AI genom att som standard inkludera full respekt för grundläggande rättigheter, konsumentskydd, dataskydd och säkerhet samt främja innovation i Europa.

F.  I vitboken om artificiell intelligens erkänns jordbruket som en av de sektorer där AI kan öka effektiviteten, och ett av de allmänna målen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) är att främja smart jordbruk. AI-relaterad forskning och verksamhet på området jordbruk och djurhållning har potential att öka sektorns attraktivitet för yngre och förbättra jordbrukets resultat i områden med naturliga begränsningar, liksom djurens välbefinnande och produktiviteten. Från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald syftar till att hjälpa jordbrukarna att odla kvalitetsprodukter och minska dels förlusterna av näringsämnen, dels användningen av bekämpningsmedel och gödningsmedel senast 2030.

G.  Den digitala omställningen kräver ökade investeringar i viktiga möjliggörande faktorer för den digitala ekonomin och samordning med grön omställningspolitik.

H.  AI erbjuder många fördelar men medför också vissa risker.

I.  EU:s medlemsstater och EU-institutionerna har en skyldighet enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna att säkerställa att varje persons rätt till integritet, dataskydd, yttrande- och mötesfrihet, icke-diskriminering, värdighet och andra grundläggande rättigheter inte begränsas otillbörligt genom användningen av ny och framväxande teknik.

J.  Användningen av AI medför också risker och farhågor avseende etik, tillämpningsområde och transparens i samband med insamling, användning och spridning av personuppgifter.

Del 1: Undanröja hindren för en välfungerande inre marknad

1.  Europaparlamentet anser att EU:s digitala politik bör skapa och stödja de väsentliga grunder som behövs för att de europeiska offentliga och privata sektorerna ska bli världsledande inom människocentrerad digital innovation. Parlamentet anser att den digitala inre marknaden är en sådan grund och att den handlar om att säkerställa den fulla potentialen hos ny teknik genom att undanröja omotiverade nationella hinder och skapa rättslig klarhet för konsumenter och företag till förmån för unionsmedborgarna och stärkt konkurrens. Parlamentet anser att en bättre organiserad och gemensam europeisk strategi för marknadsintegration och harmonisering kan bidra till ett sådant resultat. Parlamentet anser att det behövs ytterligare åtgärder på både medlemsstats- och unionsnivå för att uppnå detta.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av en fullständigt fungerande digital inre marknad till förmån för konsumenter och företag, vill att små och medelstora företag stöds i sin digitala omvandling samt förväntar sig att kommissionen inför en kontroll av ändamålsenligheten för små och medelstora företag innan den föreslår lagstiftning.

3.  Europaparlamentet anser att EU:s strategi för digitalisering måste vara helt förenlig med grundläggande rättigheter, konsumentskydd, teknikneutralitet, nätneutralitet och dataskyddsregler, delaktighet och icke-diskriminering.

4.  Europaparlamentet anser att digitalisering och framväxande teknik såsom AI kan bidra till att uppnå målen för EU:s industristrategi, den gröna given och för att åtgärda vissa svårigheter som uppstått till följd av covid-19-krisen. Parlamentet anser vidare att en ömsesidigt förstärkande politisk strategi för den gröna given, industristrategin och digitaliseringen skulle kunna bidra till både förverkligandet av deras mål och samtidigt främja EU:s tekniska ledarskap. Parlamentet påpekar potentialen hos digitala lösningar, såsom distansarbete och AI-tillämpningar, för att stödja deltagandet på den digitala inre marknaden för personer med funktionsnedsättningar . Parlamentet anser att covid‑19‑krisen också erbjuder en möjlighet att påskynda digitaliseringen och att den digitala omvandlingen måste tjäna allmänintresset som helhet. Parlamentet anser att den digitala omvandlingen måste inriktas på att tillgodose behoven i stadsregioner, landsbygdsregioner och isolerade regioner i EU.

5.  Europaparlamentet noterar den nya teknikens potential för övergången till en cirkulär och hållbar ekonomi genom att underlätta införandet av cirkulära affärsmodeller, främja energieffektivitet i databehandlings- och datalagringssystem och bidra till mer hållbara värdekedjor samt optimera resursanvändningen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och stödja införandet och utvecklingen av hållbar teknik i genomförandet av den gröna given, bland annat genom att bedöma miljökonsekvenserna av datadelning och den infrastruktur som krävs för att säkerställa en hållbar digital utbyggnad.

7.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att möjliggöra delning av och åtkomst till nödvändiga och väldefinierade dataset för att den fullständiga potentialen hos den gröna given ska kunna uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma vilka dataset som är nödvändiga för detta ändamål.

8.  Europaparlamentet anser att metoder som undergräver konsumenternas rättigheter, uppgiftsskydd och arbetstagares rättigheter bör avskaffas.

9.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör anta en balanserad, framtidssäkrad och evidensbaserad lagstiftningsstrategi utgående från subsidiaritetsprincipen för att skapa en digital inre marknad som säkerställer tillhandahållandet av offentliga tjänster, är konkurrenskraftig, tillgänglig, teknikneutral, innovationsvänlig, konsumentvänlig, människocentrerad och tillförlitlig och som bygger upp ett säkert datasamhälle och en säker ekonomi.

10.  Europaparlamentet understryker att lika villkor bör råda när det gäller beskattningen av den digitala ekonomin och den traditionella ekonomin, genom att man hittar en gemensam förståelse av var värdet skapas.

11.  Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag och andra ekonomiska aktörer i relevanta fall skulle kunna gynnas av att använda samarbetsmodeller såsom öppen källkod och öppen programvara, beroende på olika situationer eller sammanhang, genom att ta hänsyn till potentiella fördelar, cybersäkerhet, integritet och dataskydd och utan att det påverkar tillämplig lagstiftning. Parlamentet anser att detta kan bidra till att uppnå EU:s strategiska oberoende på det digitala området.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa sina vägledande principer i sina framtida lagstiftningsförslag och undvika en fragmentering av den digitala inre marknaden, undanröja alla befintliga omotiverade hinder och onödiga administrativa krav, stödja innovation, särskilt för små och medelstora företag, och använda lämpliga incitament som skapar lika villkor och lika tillgång till investeringsmöjligheter.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av både nuvarande och eventuella nya lagstiftningskrav. Parlamentet anser att kontrollen av efterlevnaden måste fungera effektivt över gränserna och mellan sektorer, med ökat samarbete mellan myndigheter och med vederbörlig hänsyn till varje myndighets sakkunskap och relevanta kompetens. Parlamentet anser att kommissionen bör tillhandahålla en vägledande ram för att säkerställa samordning av eventuella nya rättsliga krav på AI eller relaterade områden.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sikta på både en innovationsvänlig och konsumentvänlig regleringsmiljö och att stärka det finansiella och institutionella stödet till den europeiska digitala ekonomin i nära samordning med medlemsstaterna och berörda parter genom åtgärder som att investera i undervisning, forskning och utveckling, stödja innovationer i Europa, tillhandahålla ökad och bredare tillgång till lättlästa, driftskompatibla och högkvalitativa industriella och offentliga uppgifter, bygga digital infrastruktur, öka den allmänna tillgången till digitala färdigheter bland befolkningen, främja tekniskt ledarskap för affärsmiljön och skapa en proportionerlig och harmoniserad regleringsmiljö.

15.  Europaparlamentet noterar den viktiga roll som smart offentlig upphandling, såsom den europeiska GovTech-plattformen, kan spela för att stödja den digitala utvecklingen i hela EU.

16.  Europaparlamentet anser att det krävs betydande investeringar och samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn när det gäller AI och annan viktig ny teknik. Parlamentet välkomnar användningen av EU:s finansieringsprogram för att stödja digitaliseringen av vårt samhälle och vår industri i den mån som de bygger på principerna om effektivitet, öppenhet och delaktighet. Parlamentet efterfrågar ett samordnat genomförande av de olika fonderna för att maximera synergieffekterna mellan programmen. Parlamentet föreslår en strategisk prioritering av medel för att bygga den nödvändiga digitala infrastrukturen. Parlamentet uppmanar Next Generation EU samt offentlig och privat finansiering att öka investeringarna för att återspegla EU:s ambition att bli en global teknisk ledare genom att utveckla sin forskning och kunskap och fullt ut dra nytta av digitaliseringen, till förmån för alla samhällsgrupper.

17.  Europaparlamentet anser att AI utgör en särskild utmaning för små och medelstora företag och att onödiga komplicerade regleringskrav kan påverka deras konkurrenskraft på ett oproportionerligt sätt. Övergången till AI-lösningar bör gagna dessa företag, och ny lagstiftning om användningen av AI bör inte skapa sådana omotiverade administrativa bördor att deras konkurrenskraft på marknaden äventyras.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa bredare samordning av investeringarna i återhämtningsplanen för Next Generation EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta åtgärder inom ramen för denna plan för att stödja teknik och infrastruktur med stor genomslagskraft i EU såsom AI, högpresterande datorsystem, kvantdatorteknik, molninfrastruktur, plattformar, smarta städer, 5G och fiberinfrastruktur.

19.  Parlamentet påminner om att små och medelstora företag utgör ryggraden i Europas ekonomi och behöver särskilt stöd från EU:s finansieringsprogram för att genomföra den digitala omställningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt stöd till nystartade företag och mikroföretag samt små och medelstora företag, via inremarknadsprogrammet, digitala innovationsknutpunkter och faciliteten för återhämtning och resiliens, när det gäller utveckling och tillämpning av digital teknik, för att ytterligare driva på den digitala omvandlingen och således göra det möjligt för dem att till fullo utveckla sin digitala potential och konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning i Europa.

20.  Europaparlamentet noterar att det råder stor brist på europeiskt risk- och såddkapital samt riskkapitalfinansiering jämfört med andra marknader. Parlamentet anser att detta ofta får europeiska nystartade företag att öka sin verksamhet på tredjelandsmarknader i stället för att expandera i EU. Parlamentet anser att detta hindrar den bredare europeiska ekonomin att få lika många positiva spridningseffekter från företag med ursprung i Europa. Parlamentet understryker den oproportionerligt stora roll som offentliga organ i dagsläget spelar inom finansieringen av innovation och forskning och de avsevärda skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller ekosystem för uppstartsföretag och tillgång till finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå en övergripande europeisk strategi för att öka kapitalkällorna för tekniska investeringar i EU, inklusive initiativ för att stödja ängelinvesteringar av europeiska ledare i den privata sektorn, och säkerställa tillgängligheten av risk- och såddkapital för europeiska företag, inklusive nystartade företag.

21.  Europaparlamentet understryker att programmet för ett digitalt Europa samt programmen Horisont Europa och Fonden för ett sammanlänkat Europa är nödvändiga för att driva på den digitala omvandlingen av Europa och bör få tillräcklig finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att dessa program tas i bruk så snart som möjligt. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna måste infria sina åtaganden enligt Europa 2020-strategin att investera 3 procent av sin BNP i forskning och utveckling.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att EU ska inta en ledande roll vid antagandet och standardiseringen av ny teknik och säkerställa att AI är människocentrerad och förenlig med europeiska värden, grundläggande rättigheter och normer. Parlamentet understryker behovet av att samarbeta med standardiseringsorganisationer, industrin och även med internationella partner för att fastställa globala standarder, med tanke på den globala karaktären hos teknologiskt ledarskap och teknikutveckling. Parlamentet anser att användningen av Europeiska standardiseringskommitténs workshopdokument inom vissa områden, såsom AI och ny framväxande teknik, är ett sätt att effektivisera arbetet med att skapa harmoniserade standarder.

23.  Europaparlamentet stöder kommissionens mål att öka tillgången till och utbytet av andra data än personuppgifter för att stärka Europas ekonomi, Parlamentet anser att man vid uppfyllandet av detta mål bör ta hänsyn till risker som är förknippade med ökad åtkomst till icke-personuppgifter, såsom avidentifiering.

24.  Europaparlamentet anser att små och medelstora företag bör stimuleras att få tillgång till fler uppgifter, och efterlyser incitament som syftar till att ge små och medelstora företag åtkomst till icke-personuppgifter som tagits fram av andra privata aktörer i en frivillig process som gynnar bägge parter, i enlighet med alla nödvändiga skyddsåtgärder i förordning (EU) 2016/679 samt den rättsliga ramen för immateriella rättigheter.

25.  Europaparlamentet konstaterar att offentliga företag vid fullgörandet av offentliga tjänster eller inom ramen för offentliga upphandlingskontrakt genererar, samlar in och behandlar en betydande mängd andra data än personuppgifter, vilket utgör ett betydande värde för dess kommersiella vidareutnyttjande och gynnar samhället. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att göra sådana uppgifter mer allmänt tillgängliga för vidareutnyttjande i allmänhetens intresse, i syfte att främja målen i direktivet om öppna data.

26.  Europaparlamentet påminner om att vi behöver en dataekonomi som fungerar för hela EU, eftersom den är en viktig möjliggörande faktor för digitalisering. Parlamentet anser att en hög nivå av dataskydd för tillförlitlig AI skulle kunna bidra till att öka konsumenternas förtroende. Parlamentet ser det som viktigt för EU att garantera en hög grad av kontroll från kunders sida och i förekommande fall kundernas kontroll över sina uppgifter, samtidigt som man säkerställer så höga standarder som möjligt för skyddet av personuppgifter, med tydliga och välavvägda regler om bland annat immateriella rättigheter, men anser också att det är det viktigt att öppenhet upprätthållls gentemot tredjeländer och att det fria flödet av icke-personuppgifter över gränserna är betydelsefullt.

27.  Europaparlamentet noterar rättsakten om digitala tjänster och rättsakten om digitala marknader, och anser att de bör bidra till att stödja innovation, garantera en hög grad av konsumentskydd och förbättra användarnas rättigheter, förtroende och säkerhet på nätet. Parlamentet betonar behovet av att se till att den europeiska marknaden förblir aktiv och mycket konkurrenskraftig.

28.  Europaparlamentet påpekar att konsumentskydd bör spela en viktig roll i rättsakten om digitala tjänster och är övertygat om att ökad transparens och tillbörlig aktsamhet för näthandelsplatser skulle förbättra produkternas säkerhet och därmed stärka konsumenternas förtroende för näthandelsplatser.

29.  Europaparlamentet betonar därför att det behövs ett tydligt ansvar för e-marknadsplatser på grundval av proportionalitetsprincipen. Parlamentet påpekar att ansvaret för värdplattformar för innehåll när det gäller varor som säljs eller marknadsförs på dessa plattformar bör klargöras för att täppa till den lucka i lagstiftningen som innebär att köpare inte får den gottgörelse som de har rätt till enligt lag eller varuleverenasavtal, till exempel på grund av att den primära säljaren inte kan identifieras (principen om att få kännedom om sin företagskund).

30.  Europaparlamentet välkomnar den nya konsumentagenda som kommissionen föreslagit och uppmuntrar kommissionen att vid behov uppdatera konsumentskyddslagstiftningen för att bättre beakta effekterna av ny teknik och eventuella skador för konsumenterna, särskilt för de mest utsatta grupperna och med tanke på covid-19-pandemins effekter. Parlamentet anser att de europeiska konsumenterna bör ges möjlighet att spela en aktiv roll i den digitala omställningen och att konsumenternas förtroende och införandet av digital teknik är beroende av att deras rättigheter skyddas under alla omständigheter.

31.  Europaparlamentet påminner om att omotiverad geoblockering av onlinetjänster utgör ett betydande hinder för den inre marknaden och omotiverad diskriminering mellan europeiska konsumenter. Parlamentet noterar kommissionens första översyn på kort sikt av geoblockeringsförordningen och uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta sin bedömning och inleda en dialog med berörda parter med beaktande av den ökande efterfrågan på gränsöverskridande tillgång till audiovisuella tjänster i syfte att främja cirkulationen av kvalitetsinnehåll i hela EU.

32.  Europaparlamentet påminner om EU:s grundläggande rättigheter till integritet och skydd av personuppgifter, däribland även uttryckligt informerat samtycke enligt den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet påpekar att samtycke bör baseras på begriplig och lättillgänglig information om hur personuppgifterna kommer att användas och behandlas, och att detta även bör respekteras när algoritmer används.

33.  Europaparlamentet välkomnar EU:s nya strategi för cybersäkerhet för ett digitalt decennium, som är oumbärlig för att säkerställa medborgarnas förtroende och dra full nytta av innovation, konnektivitet och automatisering under den digitala omvandlingen, samtidigt som man säkerställer grundläggande rättigheter. Parlamentet efterlyser också ett effektivt och skyndsamt genomförande av de åtgärder som skisserats.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra den europeiska rättsakten om tillgänglighet, för att på ett effektivt sätt undanröja hinder för medborgare med funktionsnedsättning och säkerställa åtkomsten till tillgängliga digitala tjänster samt lämpligheten av de villkor på vilka tjänsterna tillhandahålls, i syfte att uppnå en fullständigt inkluderande och tillgänglig digital inre marknad som säkerställer likabehandling och inkludering av personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utvidga tillämpningen av direktivet om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer till att omfatta områden som är öppna för offentlig användning, särskilt inom hälso- och sjukvårdssektorn, transportsektorn, postsektorn och telekommunikationssektorn(23).

Del 2: Förbättra användningen av AI för de europeiska konsumenterna

35.  Europaparlamentet är fast övertygat om att AI, såvida den utvecklas i enlighet med gällande lagstiftning, har potential att förbättra vissa områden för europeiska medborgare och medföra betydande fördelar och värde för ekonomin, skyddet, säkerheten, utbildningen, hälso- och sjukvården, transporterna och miljön. Parlamentet anser att säkerhet, trygghet, inkludering, icke-diskriminering, tillgänglighet och rättvisa, särskilt för konsumentgrupper som anses befinna sig i utsatta situationer, måste säkerställas när det gäller AI-baserade produkter och tjänster så att ingen hamnar på efterkälken, och fördelarna med dem bör vara tillgängliga i hela samhället.

36.  I syfte att dra nytta av AI framhåller Europaparlamentet att såväl kommissionen, medlemsstaterna, den privata sektorn, det civila samhället som forskarsamhället måste samarbeta effektivt för att skapa ett ekosystem för en säker människocentrerad AI som kommer att gynna hela samhället.

37.  Europaparlamentet konstaterar att AI visserligen erbjuder goda möjligheter men att den också kan medföra vissa höga risker på grund av problem som snedvridning och brist på insyn. Parlamentet anser att dessa risker kan uppkomma beroende på det specifika sammanhanget och de specifika fall då AI används. Parlamentet vill att spårbarhetsprocesserna för AI-baserade system ska vara transparenta och kunna ses över i händelse av påvisad allvarlig skada.

38.  Europaparlamentet anser att förutom några av hindren för utveckling, antagande och effektiv reglering av digital teknik i EU kan brist på tillit och förtroende bland konsumenterna hämma en utbredd användning av AI. Parlamentet påpekar att medborgarna inte alltid förstår de processer genom vilka avancerade algoritmiska system och AI-system fattar beslut.

39.  Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna behöver en tydlig och förutsägbar rättslig ram när det gäller produkter som inte fungerar.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kontinuerligt förbättra den del av den offentliga förvaltningen som ska ansvara för att reglera och genomföra framtida lagstiftning om AI.

41.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens vitbok om AI och uppmanar kommissionen att utveckla ett gemensamt EU-regelverk för AI som är människocentrerat, riskbaserat, tydligt och framtidssäkrat. Parlamentet anser att detta är nödvändigt för att övervaka automatiserade beslutssystem och att det bör komplettera befintlig lagstiftning som är relevant för AI och säkerställa att den står i proportion till risknivån.

42.  Europaparlamentet betonar att man bör säkerställa en lämplig grad av mänsklig kontroll över beslut som fattas med algoritmer och se till att det finns korrekta och effektiva prövningsmekanismer.

43.  Europaparlamentet betonar vikten av att ge konsumenter grundläggande utbildning och kunskap om AI för att göra det möjligt för dem att dra större nytta av denna teknik och samtidigt skydda sig mot eventuella hot.

44.  Europaparlamentet noterar att även om AI i varierande grad redan omfattas av gällande EU-lagstiftning ger AI också upphov till nya juridiska frågor som hittills är olösta och som påverkar konsumenterna, och parlamentet uppmanar därför kommissionen att utfärda tydliga riktlinjer för hur all gällande lagstiftning och alla eventuella förslag till nya åtgärder ska fungera och samverka för att täppa till befintliga rättsliga luckor samt uppnå en proportionell och konsekvent rättslig ram. Parlamentet anser att samarbete mellan medlemsstaterna är viktigt för att stärka den digitala inre marknaden.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa nära samarbete när de genomför regelverket, i syfte att förhindra en fragmenterad inre marknad.

46.  Europaparlamentet anser att AI är en teknik som utvecklas snabbt och som kräver effektiv lagstiftning, inte endast riktlinjer, utgående från principer och proportionalitet. Parlamentet anser att denna AI måste definieras brett, så att alla regleringsåtgärder inom olika sektorer kan förbli flexibla och anpassningsbara för att ta hänsyn till den framtida utvecklingen och på lämpligt sätt ta itu med de olika risknivåerna för AI-användning som ska definieras närmare inom de sektorsspecifika ramarna. Parlamentet anser att den framtida förordningen på ett adekvat sätt måste återspegla i vilken utsträckning de upplevda riskerna med AI uppstår i praktiken till följd av de olika sätt som man använder och inför AI.

47.  Europaparlamentet påpekar att användningen av självinlärningsalgoritmer gör det möjligt för företag att få en omfattande inblick i konsumenternas personliga förhållanden och beteendemönster. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att reglera AI-teknik på ett omfattande sätt för att förhindra orättvis användning eller missbruk av sådana system.

48.  Europaparlamentet anser att målet med ett regelverk för AI bör vara att skapa en inre marknad för tillförlitliga och säkra AI-baserade produkter, tillämpningar och tjänster, och att detta bör grundas på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

49.  Europaparlamentet understryker konsumenternas rätt att i god tid och på ett lättillgängligt sätt få tillräcklig information om AI-systemens existens och möjliga resultat och om hur systemets beslut kan kontrolleras, ifrågasättas och korrigeras på ett meningsfullt sätt.

50.  Europaparlamentet efterlyser obligatoriskt tillhandahållande av information för att ange om konsumenterna interagerar med AI-system.

51.  Europaparlamentet anser att förklarbarhet och transparens är avgörande för att konsumenterna ska kunna få och bibehålla förtroende för AI-system. Det innebär enligt parlamentet att processerna måste vara transparenta, AI-systemens kapacitet och syfte kommuniceras öppet och besluten gå att förklara för dem som direkt påverkas av dem.

52.  Europaparlamentet anser att regelverket måste stödja utvecklingen av tillförlitliga AI‑system och bör säkerställa höga konsumentskyddsstandarder för att stärka konsumenternas förtroende för AI-baserade produkter. Parlamentet anser att risker och motsvarande rättsliga krav och säkerhetsgarantier mot skada för konsumenterna behöver fastställas mer successivt. Parlamentet anser också att regelverket bör säkerställa transparens, ansvarsutkrävande och ge både konsumenter och tillsynsmyndigheter tydlig information om relevanta krav och aktivt stimulera utvecklare och spridare av AI att främja tillförlitlig AI.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utbytet av information om algoritmiska system mellan medlemsstaternas myndigheter och att stödja utvecklingen av ett gemensamt synsätt när det gäller algoritmiska system på den inre marknaden genom att utfärda riktlinjer och synpunkter och tillhandahålla sakkunskap.

54.  Europaparlamentet anser att en sådan ram bör bygga på en etisk och människocentrerad strategi utgående från grundläggande rättigheter under hela utformningen, utvecklingen och livscykeln för AI-produkter, en strategi som bygger på bevarande av grundläggande rättigheter och principerna om transparens, förklarbarhet (i förekommande fall) och ansvarsskyldighet samt de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i den allmänna dataskyddsförordningen – även när det gäller uppgiftsminimering, ändamålsbegränsning, inbyggt dataskydd och dataskydd som standard.

55.  Europaparlamentet anser att tillämpningsområdet för nya lagstadgade krav bör utvidgas så att AI-applikationer som i sitt specifika sammanhang anses utgöra den största risken omfattas av de mest stringenta lagstadgade kraven och kontrollerna, inklusive möjligheten att förbjuda skadliga eller diskriminerande metoder. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en objektiv metod för att beräkna risken för skada, utöver vad som redan finns i den nuvarande konsumentlagstiftningen. Parlamentet anser att en sådan metod bör undvika en restriktiv, binär strategi som snabbt skulle kunna bli föråldrad, och i stället fokusera på sammanhang, tillämpning och specifik användning av AI.

56.  Europaparlamentet betonar att EU-omfattande AI-standardisering bör främja innovation och interoperabilitet samt garantera en hög konsumentskyddsnivå. Parlamentet konstaterar att det visserligen redan finns ett stort antal standarder, men att det krävs ytterligare främjande och utveckling av gemensamma standarder för AI, till exempel dem som gäller för komponentdelar och hela applikationer.

57.  Europaparlamentet anser att när det väl har införts tydliga rättsliga bestämmelser och efterlevnadsmekanismer kan man överväga den roll som frivillig tillförlitlig AI‑märkning kan spela, samtidigt som det är viktigt att minnas att den asymmetriska information som karaktäriserar system för algoritmisk inlärning gör märkningssystemens roll mycket komplicerad. Parlamentet anser att en sådan märkning skulle kunna förbättra insynen i AI-baserad teknik. Parlamentet understryker att varje sådant märkningssystem måste vara begripligt för konsumenter och påvisligen ge en mätbar fördel när det gäller konsumenternas medvetenhet om överensstämmande AI‑applikationer, och därmed stärka deras möjlighet att göra ett väl underbyggt val, annars kommer systemet inte att uppnå en tillräckligt hög grad av acceptans i verklig användning.

58.  Europaparlamentet anser bestämt att nya lagstadgade krav och bedömningar måste vara både begripliga och genomförbara och bör i mån av möjlighet införlivas i befintliga sektorsspecifika krav samt säkerställa proportionerliga administrativa bördor.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda innovativa regleringsverktyg såsom ”regelsandlådor” som är förenliga med försiktighetsprincipen för att bidra till att staka ut en tydlig väg till expansion för uppstartsföretag och små företag. Parlamentet anser att dessa verktyg bör bidra till att uppmuntra innovation om de används i en kontrollerad miljö. Parlamentet påpekar att skapandet av en konsekvent miljö för innovativ testning och validering av produkter baserade på teknik såsom AI kommer att hjälpa europeiska företag att åtgärda fragmenteringen av den inre marknaden och utnyttja tillväxtpotentialen i hela EU.

60.  Europaparlamentet påpekar att det effektivaste sättet att minska snedvridningen är att säkerställa kvaliteten på de dataset som används för att träna AI-system.

61.  Europaparlamentet anser att användningen av AI i ett sammanhang med hög risk bör begränsas till specifika syften, med fullständig respekt för tillämplig lagstiftning och med förbehåll för transparenskrav. Parlamentet betonar att endast en tydlig och rättsligt säker lagstiftningsram kommer att vara avgörande för att garantera skydd och säkerhet, data- och konsumentskydd samt allmänhetens förtroende och stöd för att det är nödvändigt och proportionellt att ta i bruk sådan teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant överväga om det finns vissa användningar, situationer eller metoder för vilka särskilda tekniska standarder, inklusive underliggande algoritmer, bör antas. Om sådana tekniska standarder antas är det enligt parlamentet nödvändigt att de regelbundet ses över av behöriga myndigheter och omvärderas, med tanke på den snabba tekniska utvecklingen.

62.  Europaparlamentet anser att organisationers och företags inrättande av granskningspaneler för AI-produkter och AI-tjänster för att bedöma potentiella fördelar och eventuella skador, i synnerhet eventuella sociala konsekvenser, av verkningsfulla AI-baserade högriskprojekt, kan vara ett användbart verktyg för att hjälpa organisationer att fatta ansvarsfulla beslut om AI-produkter och AI-tjänster, särskilt när de inbegriper relevanta intressenter.

63.  Europaparlamentet betonar betydelsen av utbildning och forskning om AI. Parlamentet understryker att EU måste bygga upp sin digitala kapacitet genom att uppmuntra fler människor att göra karriär inom IKT-relaterade sektorer, genom att utbilda fler datayrkesverksamma på AI-området samt yrkesverksamma inom uppkopplade nya områden såsom AI-investeringar och AI-säkerhet. Parlamentet efterlyser betydande investeringar i det europeiska nätverket för kompetenscentrum för artificiell intelligens och inrättandet av alleuropeiska universitets- och forskningsnätverk med inriktning på AI. Parlamentet anser att detta nätverk bör bidra till att stärka utbytet av kunskap om AI, stödja AI-relaterad talang inom EU och attrahera ny talang, främja samarbetet mellan innovativa företag och institutioner inom högre utbildning och forskning och AI‑utvecklare samt tillhandahålla tillsynsmyndigheter specialiserad utbildning och utveckling, i syfte att säkerställa lämplig användning av denna teknik och skydda europeiska medborgare mot eventuella risker och negativa konsekvenser för deras grundläggande rättigheter. Parlamentet betonar dessutom vikten av åtgärder och informationskanaler för att hjälpa små och medelstora företag och uppstartsföretag att på ett effektivt sätt digitalisera och avancera till Industri 5.0. Parlamentet inser att införande och användning av AI-lösningar ökar om komponenterna i AI-tillämpningar delas och återanvänds. Parlamentet framhåller vikten av grundläggande forskning om AI:s grundvalar. Parlamentet betonar behovet att tillåta övergripande forskning inom alla typer av AI-tillämpningar och AI-teknik.

64.  Europaparlamentet efterlyser konsekvensbedömningar av den digitala klyftans konsekvenser för människor och konkreta åtgärder för att överbrygga den. Parlamentet vill att de negativa effekterna lindras genom utbildning, omskolning och kompetensutveckling. Parlamentet understryker att jämställdhetsdimensionen måste beaktas, med tanke på den otillräckliga representationen av kvinnor inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och i digitala företag. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt AI-läs- och skrivkunnighetsprogram.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera den befintliga ramen för produktsäkerhet och produktansvar för att ta itu med nya utmaningar som uppstår till följd av ny digital teknik såsom AI. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att bland annat uppdatera direktivet om allmän produktsäkerhet och direktivet om produktansvar, särskilt genom att överväga att ändra begreppet ”bevisbörda” för skada orsakad av framväxande digital teknik, i tydligt definierade fall och efter en ordentlig bedömning, och anpassa termerna ”produkt”, ”skada” och ” defekt” så att de återspeglar komplexiteten hos ny teknik, inbegripet produkter med AI, sakernas internet och robotteknik som ingår i dem, fristående programvara och programvara eller uppdateringar som i praktiken leder till en ny produkt.

66.  Europaparlamentet betonar att adekvat konnektivitet bör utvecklas för genomförandet av AI, liksom all ny teknik, även i regioner som står inför demografiska eller ekonomiska utmaningar. Parlamentet vill att unionen tar hänsyn till den ojämlika tillgången till teknik på landsbygden, i synnerhet när EU-medel används för utbyggnaden av 5G-nät, för att minska antalet områden utan täckning och för konnektivitetsinfrastruktur i allmänhet. Parlamentet efterfrågar en kommunikationsstrategi från EU:s sida som förser unionsmedborgare med tillförlitlig information samt informationskampanjer om 5G.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma utvecklingen och användningen av teknik för distribuerade liggare, inbegripet blockkedjeteknik, dvs. smarta avtal på den digitala inre marknaden, och att ge vägledning och överväga att ta fram en lämplig rättslig ram för att säkerställa rättssäkerhet för företag och konsumenter, särskilt när det gäller frågan om laglighet, genomförandet av smarta avtal i gränsöverskridande situationer samt krav på attestering i tillämpliga fall.

68.  Europaparlamentet begär att Världshandelsorganisationens (WTO) plurilaterala förhandlingar om e-handel slutförs skyndsamt och med ett väl avvägt resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma konsekvenserna av den källkodklausul som för närvarande diskuteras i e-handelsförhandlingarna på WTO-nivå om EU:s framtida AI-lagstiftning, inbegripet dess konsekvenser för konsumenters rättigheter, och att involvera Europaparlamentet i denna bedömning. Parlamentet beklagar att EU-företag, i avsaknad av globala regler, kan komma att drabbas av icke‑tariffära hinder i den digitala handeln, såsom omotiverade krav i fråga om geoblockering, datalokalisering och tekniköverföring. Parlamentet konstaterar att dessa hinder utgör särskilda svårigheter för små och medelstora företag. Parlamentet framhåller att globala regler för digital handel skulle kunna öka konsumentskyddet ytterligare. Parlamentet tillstyrker att WTO:s moratorium för elektroniska överföringar görs permanent och betonar att det är viktigt att göra definitionen av elektroniska överföringar tydlig. Parlamentet kräver att WTO:s avtal om informationsteknikprodukter, dess utvidgning och WTO:s referensdokument om teletjänster genomförs fullt ut och antas i större utsträckning.

69.  Europaparlamentet ger sitt erkännande åt ambitionen att göra EU världsledande inom utveckling och tillämpning av AI. Parlamentet uppmanar EU att arbeta närmare med sina partner, till exempel inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och WTO, för att fastställa globala standarder för AI, i syfte att minska handelshindren och främja tillförlitlig AI i linje med EU:s värden. Parlamentet stöder samarbete om internationell reglering och andra former av samarbete mellan OECD‑länderna i fråga om den digitala ekonomin, däribland det globala partnerskapet om artificiell intelligens. Parlamentet uppmuntrar EU att intensifiera sitt arbete med FN och internationella standardiseringsorgan på detta område. Parlamentet noterar ingåendet av avtalet om det regelbaserade asiatiska regionala övergripande ekonomiska partnerskapet (RCEP), som har banat väg för världens största projekt för ekonomisk integration. Parlamentet anser att EU bör främja digitala regler som är förenliga med demokratiska principer, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. I detta avseende stöder parlamentet förslaget att inrätta ett handels- och teknikråd mellan EU och Förenta staterna.

70.  Parlamentet stöder i detta avseende arbetet med ett transatlantiskt AI-avtal för att skapa ett starkare och bredare samförstånd om principerna för etisk AI och dataförvaltning och, inom ramen för dessa principer, främja innovation och datadelning för att utveckla AI och hjälpa till att underlätta handel och utvecklingen av förenliga regler och gemensamma standarder inom digital handel, och säkerställa en central roll för EU när det gäller att fastställa dessa standarder. Parlamentet betonar att detta transatlantiska AI‑avtal också bör innehålla ett kapitel om datasäkerhet och dataskydd för användare och konsumenter i syfte att säkerställa skyddet av EU:s regler. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att arbeta med Förenta staterna, Japan och andra likasinnade partner för att reformera WTO:s regler om bland annat subventioner, påtvingad tekniköverföring och statligt ägda företag. Parlamentet understryker betydelsen av EU:s frihandelsavtal för att främja EU:s företags, konsumenters och arbetstagares intressen och värden i den globala digitala ekonomin och ser dem som ett komplement till en konkurrenskraftig digital inre marknad. Särskilt avgörande är enligt parlamentet samarbetet med Förenade kungariket, som spelar en viktig roll i den globala digitala ekonomin.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inkludera projekt för digitalisering av transporter i sina återhämtningsplaner. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa stabil och tillräcklig finansiering för uppbyggnaden av transport- och IKT-infrastruktur för intelligenta transportsystem (ITS), inbegripet en säker utbyggnad av 5G, utveckling av 6G-nät och framtida trådlösa nätverk, för att förverkliga den fulla potentialen hos digitaliserade transporter samtidigt som höga transportsäkerhetsstandarder säkerställs. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att både utveckla ny infrastruktur och uppgradera befintlig infrastruktur. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla säker och motståndskraftig transportinfrastruktur av hög kvalitet som underlättar införandet av uppkopplade och automatiserade rörlighetstjänster. Parlamentet påpekar att moderniseringen av relevant transportinfrastruktur och digital infrastruktur i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) måste påskyndas. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att föreslå mekanismer i sin översyn av TEN‑T‑förordningen och förordningen om godskorridorer på järnväg för att se till att detta genomförs.

72.  Europaparlamentet betonar den enorma potentialen hos AI inom transportsektorn och dess förmåga att öka automatiseringen av väg-, järnvägs-, vattenvägs- och lufttransporter. Parlamentet framhåller AI:s roll för att främja multimodalitet och trafikomställning samt utvecklingen av smarta städer, och därmed förbättra reseupplevelsen för alla invånare genom effektivare, säkrare och miljövänligare transporter, logistik och trafikflöden och därmed förkorta restider, minska trängsel, reducera skadliga utsläpp och skära ned på kostnader. Parlamentet betonar den enorma potentialen hos system som använder AI inom transportsektorn när det gäller trafiksäkerhet och uppnåendet av de mål som anges i nollvisionen. Parlamentet betonar att AI kommer att bidra till att vidareutveckla en sömlös multimodalitet, i enlighet med konceptet ”rörlighet som en tjänst” (MaaS). Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan underlätta en balanserad utveckling av MaaS, särskilt i stadsområden.

73.  Europaparlamentet välkomnar de resultat som det gemensamma företaget Sesar (Single European Sky ATM Research) uppnått och efterlyser intensifierad forskning och ökade investeringar för att maximera AI-potentialen inom luftfartssektorn med avseende på konsumenterna, genom förbättringar av flygbolagens satsningar på marknadsföring, försäljning, distribution och prissättning samt av marktjänsterna (säkerhetskontroller osv.). Parlamentet konstaterar att AI kan användas för att utveckla automatiserad navigering inom fjärr- och närsjöfart och på inre vattenvägar och förbättra sjöövervakningen i samband med att fartygstrafiken ökar. Parlamentet efterlyser införande av AI och en högre grad av digitalisering i stor skala i alla europeiska hamnar för att uppnå ökad effektivitet och konkurrenskraft, och framhåller den avgörande roll som digitalisering, AI och robotteknik kommer att spela inom turismsektorn och på så sätt bidra till industrins hållbarhet på lång sikt. Parlamentet konstaterar att det krävs tillräcklig finansiering och incitament för turismföretag, särskilt mikroföretag samt små och medelstora företag, så att de kan dra nytta av digitaliseringens fördelar och modernisera sitt utbud till konsumenterna. Parlamentet konstaterar att detta kommer att bidra till att främja EU:s digitala ledarskap inom hållbar turism genom forskning och utveckling, samriskföretag och offentlig-privata partnerskap.

74.  Europaparlamentet påminner om att AI kan ge upphov till snedvridningar och därmed till olika former av diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet påminner i detta avseende om att allas rättigheter måste skyddas fullt ut och att AI-initiativ inte får vara diskriminerande på något sätt. Parlamentet betonar att sådan snedvridning och diskriminering kan härröra från redan snedvridna dataset, vilka återspeglar den diskriminering som för närvarande förekommer i samhället. Parlamentet betonar att AI måste undvika snedvridningar som leder till förbjuden diskriminering och får inte upprepa diskriminerande processer. Parlamentet understryker behovet av att beakta dessa risker vid utformningen av AI‑teknik, liksom vikten av att arbeta med leverantörer av AI-teknik för att åtgärda kvarstående brister som möjliggör diskriminering. Parlamentet rekommenderar att de grupper som utformar och utvecklar AI ska återspegla mångfalden i samhället.

75.  Europaparlamentet betonar vikten av att algoritmerna är transparenta, så att man till fullo skyddar de grundläggande rättigheterna. Parlamentet understryker att lagstiftarna, med tanke på de viktiga etiska och rättsliga konsekvenserna, måste beakta den komplicerade frågan om ansvar, särskilt för skador på personer och egendom, och att ansvaret inom alla AI-applikationer alltid bör ligga hos en fysisk eller juridisk person.

76.  Europaparlamentet understryker vikten av att AI blir allmänt tillgänglig för kulturella och kreativa sektorer och näringar i hela Europa, för att man ska kunna bibehålla likvärdiga förutsättningar och en rättvis konkurrens för alla berörda aktörer i Europa. Parlamentet betonar AI-teknikens potential för kulturella och kreativa sektorer och näringar när det gäller allt från bättre publikhantering, uppsökande kommunikation och engagemang till understödd innehållskuratering, uppgradering av kulturella arkiv samt understödd faktagranskning och datajournalistik. Parlamentet betonar behovet av att erbjuda möjligheter till lärande och utbildning för att göra det möjligt för det europeiska samhället att få en uppfattning om användning, eventuella risker och möjligheter när det gäller AI. Parlamentet upprepar i detta avseende att AI och innovation inom robotteknik behöver integreras i utbildningsplaner och utbildningsprogram. Parlamentet påminner om de speciella behoven inom yrkesutbildning avseende AI och efterfrågar ett samverkansinriktat arbetssätt på europeisk nivå för att utöka den potential som AI har inom yrkesutbildning i Europa. Parlamentet betonar att införlivandet av direktivet om audiovisuella medietjänster(24) i nationell rätt är avgörande för att uppnå en verklig digital inre marknad som främjar kulturell mångfald.

77.  Europaparlamentet betonar bristen på europeisk riskkapitalfinansiering, bristen på tillgång till finansiering och bristen på åtkomst till uppgifter, och erkänner dessutom att det finns externa och interna hinder för införandet av AI-teknik, särskilt för mindre mogna sektorer och små och medelstora företag. Parlamentet efterlyser ett enhetligt system i hela unionen som bygger på främjande av entreprenörskap genom investerarvänlig reglering för att säkerställa finansiering för lovande europeiska uppstartsföretag under alla tillväxtstadier. Parlamentet efterfrågar gemensamma insatser för att förebygga och motverka utflyttningen av unga, lovande europeiska företag som ofta lider brist på finansiering direkt efter att de tagit sig in på marknaden.

78.  Europaparlamentet påminner om att den nuvarande unionslagstiftningen inte föreskriver obligatoriska cybersäkerhetskrav för produkter och tjänster i allmänhet. Parlamentet vill att grundläggande krav ska inkluderas i utformningsfasen (inbyggd säkerhet) och även att lämpliga standarder och processer för cybersäkerhet ska användas både under produkternas och tjänsternas livscykel och genom hela deras leveranskedjor.

79.  Europaparlamentet påpekar att den fjärde industriella revolutionen bland annat kommer att vara beroende av tillgången till råvaror såsom litium och sällsynta jordartsmetaller, och att unionen måste minska sitt beroende av att importera dem genom att begränsa förbrukningen i absoluta tal och genom sin egen miljömässigt ansvarsfulla gruvdrift och cirkulära ekonomi. Parlamentet anser att en kraftfullare politik för den cirkulära ekonomin som tillämpas på digitala enheter och halvledare samtidigt skulle kunna bidra till unionens industriella suveränitet och till att undvika de negativa effekterna av gruvdrift för utvinning av råvaror.

80.  Europaparlamentet efterlyser en tydligare strategi för de europeiska digitala innovationsknutpunkterna i syfte att främja små och medelstora företags och uppstartsföretags utnyttjande av ny teknik på bred front. Parlamentet påpekar att nätverket med europeiska digitala innovationsknutpunkter bör säkerställa en bred geografisk täckning över hela Europa och även spänna över avlägsna områden, landsbygd och öområden samt inleda dialog mellan sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en ambitiös och heltäckande strategi för att stödja skapandet och tillväxten av uppstartsföretag, med målet att det inom tio år ska finnas en ny generation europeiska digitala enhörningsföretag, och betonar att strategin i synnerhet bör omfatta åtgärder såsom skatteincitament för uppstartsföretag och nystartade små och medelstora företag samt införande av ett EU-visum för uppstartsföretag.

81.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya molnstrategi och det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster.

82.  Europaparlamentet välkomnar den positiva effekt som AI skulle kunna få på de europeiska arbetsmarknaderna, bland annat inrättande av nya arbetstillfällen, säkrare och mer inkluderande arbetsplatser, bekämpning av diskriminering i anslutning till rekrytering och löner samt främjande av bättre matchning av kompetens och arbetsflöden, under förutsättning att riskerna mildras och regelverken uppdateras regelbundet när den digitala vågen går framåt.

83.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i högkvalitativa, flexibla och inkluderande system för utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande samt i strategier för omskolning och kompetenshöjning för arbetstagare inom sektorer som kan påverkas kraftigt av AI, inklusive jord- och skogsbrukssektorn. Parlamentet understryker att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att inkludera missgynnade grupper i detta avseende.

84.  Europaparlamentet noterar kompetensklyftan på de europeiska arbetsmarknaderna. Parlamentet välkomnar kommissionens uppdaterade kompetensagenda för Europa och den nya handlingsplanen för digital utbildning (2021–2027), som kommer att hjälpa arbetstagarna att öka sin digitala kompetens och bli kvalificerade för framtidens arbetsliv samt bidra till anpassningen och tillägnandet av kvalifikationer och kunskaper inför den digitala och den gröna omställningen. Parlamentet understryker behovet att inbegripa etiska aspekter av AI och utveckling av färdigheter för etiska ändamål som en integrerad del i alla läro- och utbildningsplaner för personer som utvecklar och arbetar med AI. Parlamentet påminner om att utvecklare, programmerare, beslutsfattare och företag som ägnar sig åt AI måste vara medvetna om sitt etiska ansvar. Parlamentet betonar att tillgång till rätt kompetens och kunskap om AI kan överbrygga den digitala klyftan i samhället och att AI-lösningar bör stödja integrationen på arbetsmarknaden av utsatta grupper såsom personer med funktionsnedsättning eller personer som bor i avlägsna områden eller på landsbygden.

85.  Europaparlamentet betonar att jämställdhet är en grundläggande princip i Europeiska unionen som bör återspeglas i all EU-politik. Parlamentet vill att man ska erkänna kvinnors grundläggande roll när det gäller att uppnå målen i den europeiska digitala strategin, i linje med jämställdhetsmålen. Parlamentet påminner om att kvinnors deltagande i den digitala ekonomin är avgörande för att skapa ett blomstrande digitalt samhälle och främja EU:s digitala inre marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa genomförandet av åtagandeförklaringen Women in Digital. Parlamentet anser att AI kan bidra stort till att överbrygga könsdiskrimineringen och möta de utmaningar som kvinnor ställs inför samt till att främja jämställdhet, förutsatt att en lämplig rättslig och etisk ram utvecklas så att medvetna och omedvetna snedvridningar försvinner och jämställdhetsprinciperna respekteras.

86.  Europaparlamentet betonar att jordbruket är en sektor där AI kommer att spela en nyckelroll när det gäller att lösa problem och utmaningar i fråga om livsmedelsproduktion och livsmedelstillgång. Parlamentet betonar att sakernas internet och i synnerhet AI utgör en betydande möjlighet att modernisera, automatisera och förbättra effektiviteten och hållbarheten för den jordbruksbaserade livsmedelssektorn samt åstadkomma lokal utveckling i landsbygdsområden som medför ökad produktion av och bättre kvalitet på grödor. Parlamentet anser att det är nödvändigt att använda digital teknik och AI i den jordbruksbaserade livsmedelssektorn för att förbättra hållbarheten, effektiviteten och precisionen samt styra produktiviteten. Parlamentet betonar potentialen hos sakernas internet och AI i precisionsjordbruk, i synnerhet för att känna av väderförhållandena, näringsämnena i jorden och vattenbehoven, och för att kartlägga skadedjursangrepp och växtsjukdomar. Parlamentet understryker att övervakning genom automatiska och digitala verktyg kan bidra till minskad användning av bekämpningsmedel, och till att minimera jordbrukets miljö- och klimatavtryck. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka de resurser och investeringar som avsatts för jordbrukssektorn för dessa ändamål och att tillhandahålla tillräckliga resurser och utveckla verktyg för forskning om användningen av AI i dessa områden, i syfte att göra det lättare för berörda jordbrukare att bättre utnyttja tillgängliga resurser, öka effektiviteten och produktionen samt främja skapandet av innovationsnav och nystartade företag på detta område.

87.  Europaparlamentet anser att tillämpningen av AI inom unionen och den relaterade användningen av EU-medborgarnas personuppgifter bör respektera våra värden och grundläggande rättigheter, vilka erkänns i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, såsom mänsklig värdighet, integritetsskydd, skydd av personuppgifter och säkerhet. Parlamentet understryker att eftersom AI per definition omfattar behandling av uppgifter måste AI-tekniken respektera EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd, särskilt den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet upprepar vikten av att förse oberoende offentliga dataskyddsmyndigheter med de resurser som behövs för att de ska kunna övervaka och effektivt kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen om uppgiftsskydd.

88.  Europaparlamentet betonar att investeringar i vetenskap, forskning och utveckling på områdena för digital teknik och AI, främjande av bättre tillgång till riskkapital och utveckling av en stark cybersäkerhet för kritisk infrastruktur och elektroniska kommunikationsnät, samt tillgång till icke-snedvridna data av hög kvalitet är hörnstenar när det gäller att säkerställa unionens digitala suveränitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de olika sätt på vilka unionen riskerar att bli beroende av externa aktörer. Parlamentet konstaterar att otydlig, överdriven eller fragmenterad lagstiftning kommer att hindra framväxten av innovativa högteknologiska enhörningsföretag, uppstartsföretag och små och medelstora företag eller tvinga dem att utveckla sina produkter och tjänster utanför Europa.

89.  Europaparlamentet betonar att uppnåendet av ett europeiskt gigabitsamhälle som är säkert och inkluderande är en förutsättning för att unionen ska lyckas med sin digitala omställning. Parlamentet framhåller den roll som konnektivitet – baserad framför allt på 5G- och fiberinfrastruktur – har när det gäller att omvandla arbets- och utbildningsformer, affärsmodeller och hela sektorer såsom tillverkning, transport och hälso- och sjukvård, särskilt i kombination med annan teknik som virtualisering, molnbaserade datortjänster, kantdatorteknik, AI, nätverksskivning och automatisering, och dess potential att uppnå ökad produktivitet och mer innovation och användarerfarenheter.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra europeiska företag att börja utveckla och bygga upp teknisk kapacitet för nästa generations mobila nät. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera konsekvenserna av ojämlik tillgång till digital teknik och skillnader i konnektivitet mellan medlemsstaterna.

91.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs investering i högpresterande datorsystem för att få ut den fullständiga potentialen hos AI och annan ny teknik. Parlamentet vill att den bristande investeringen i konnektivitet åtgärdas genom Next Generation EU, liksom genom nationell och privat finansiering, för att kompensera för nedskärningarna i EU:s investeringar i framtida teknik i den fleråriga budgetramen för 2021–2027.

92.  Europaparlamentet efterlyser ett samhälleligt helhetsgrepp för cybersäkerhet. Parlamentet framhåller att nya strategier för cybersäkerhet bör utformas baserade på motståndskraft och anpassningsförmåga när det gäller påfrestningar och angrepp. Parlamentet efterfrågar en helhetssyn på it-säkerhet, där hela systemet beaktas, från systemutformning och användbarhet till utbildning och yrkesutbildning för medborgarna. Parlamentet betonar att den digitala omvandlingen, inklusive den snabba digitaliseringen av tjänster och det storskaliga införandet av uppkopplade enheter, med nödvändighet gör vårt samhälle och vår ekonomi mer utsatt för it-angrepp. Parlamentet betonar att framsteg på området kvantdatorteknik kommer att ha omstörtande verkan på den befintliga krypteringstekniken. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning som skulle göra det möjligt för Europa att anta denna utmaning och betonar behovet av stark och säker totalsträckskryptering. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka användningen av blockkedjebaserade protokoll och tillämpningar för cybersäkerhet för att förbättra motståndskraften, tillförlitligheten och stabiliteten hos AI-infrastruktur. Parlamentet betonar behovet att inkludera cybersäkerhetskomponenter i all sektorspolitik. Parlamentet understryker att effektivt skydd kräver att EU och nationella institutioner samarbetar med stöd av Enisa för att garantera säkerheten, integriteten, motståndskraften och hållbarheten för kritisk infrastruktur och elektroniska kommunikationsnät. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om en översyn av direktivet om nät- och informationssäkerhet och dess avsikt att utvidga direktivets tillämpningsområde och minska skillnaderna i medlemsstaternas tillämpning, och efterlyser en försiktig strategi mot eventuella beroendeförhållanden gentemot högriskleverantörer, särskilt för utbyggnaden av 5G-nät.

o
o   o

93.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) https://ec.europa.eu/newsroom/dae/document.cfm?doc_id=64962. (2) https://europa.eu/eurobarometer/surveys/detail/2228 (3) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. (4) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4. (5) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (6) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (7) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36. (8) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64. (9) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (10) EUT C 11, 12.1.2018, s. 55. (11) EUT L 60 I, 2.3.2018, s. 1. (12) EUT L 295, 21.11.2018, s. 1. (13) EUT L 328, 18.12.2019, s. 7. (14) EUT L 151, 7.6.2019, s. 70. (15) EUT L 130, 17.5.2019, s. 92. (16) EUT L 186, 11.7.2019, s. 57. (17) Antagna texter, P9_TA(2020)0032. (18) Antagna texter, P9_TA(2020)0272. (19) Antagna texter, P9_TA(2020)0277. (20) Antagna texter, P9_TA(2020)0275. (21) Antagna texter, P9_TA(2020)0276. (22) Antagna texter, P9_TA(2021)0007. (23) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1), skäl 34. (24) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (EUT L 303, 28.11.2018, s. 69).