Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken unionen och medlemsstaterna fullt ut ska ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser, samtidigt som de ska respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor, särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv,

–  med beaktande av studien från utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor från generaldirektoratet för EU-intern politik från november 2020 End the cage age: Looking for alternatives, sin resolution av den 10 juni 2021om det europeiska medborgarinitiativet ”End the cage age”(1), och kommissionens meddelande av den 30 juni 2021 om det europeiska medborgarinitiativet ”End the Cage Age” (C(2021)4747),

–  med beaktande av rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur(2) (det allmänna direktivet),

–  med beaktande av rådets direktiv 1999/74/EG av den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns(3),

–  med beaktande av rådets direktiv 2007/43/EG av den 28 juni 2007 om fastställande av minimiregler för skydd av slaktkycklingar(4),

–  med beaktande av rådets direktiv 2008/119/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning(6),

–  med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst från juni 2021 med titeln Implementation of EU legislation on 'on-farm' animal welfare: Potential EU added value from the introduction of animal welfare labelling requirements at EU level,

–  med beaktande av den studie som utarbetades för kommissionens räkning i oktober 2020 till stöd för utvärderingen av EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om miniminormer för skydd av kaniner i uppfödning(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om djurs välbefinnande, användning av mikrobiella medel och miljöpåverkan av industriell slaktkycklingproduktion(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 december 2019 om djurskydd – en integrerad del av en hållbar animalieproduktion,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2020 om EU-omfattande djurskyddsmärkning,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 31 av den 14 november 2018 om djurs välbefinnande i EU, att minska klyftan mellan ambitiösa mål och praktiskt genomförande,

–  med beaktande av den kontroll av ändamålsenligheten hos EU:s lagstiftning om djurskydd som för närvarande genomförs av kommissionen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska regionkommittén av den 5 december 2018 om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken(10),

–  med beaktande av den särskilda Eurobarometern 505 Making our food fit for the future – Citizens’ expectations,

–  med beaktande av de fem friheter som beskrivs av Världsorganisationen för djurhälsa, nämligen frihet från svält, undernäring och törst, frihet från rädsla och nöd, frihet från värmestress eller fysiskt obehag, frihet från smärta, skada och sjukdom och frihet att uttrycka normala beteendemönster,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 maj 2021 Strategiska riktlinjer för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021‑2030 (COM(2021)0236),

–  med beaktade av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A9-0296/2021).

A.  Djurens välbefinnande, som är ett viktigt ämne för uppfödarna, är en etisk fråga blir allt viktigare för konsumenterna och vårt samhälle överlag. Konsumenternas intresse för kvaliteten på de livsmedel som köps och djurs välbefinnande är större än någonsin, och EU-medborgarna vill kunna göra mer välgrundade val som konsumenter. Livsmedelskvaliteten i relation till djurs välbefinnande och hälsa spelar en viktig roll för att uppnå målen i från jord till bord-strategin.

B.  I artikel 13 i EUF-fördraget erkänns det att djur är kännande varelser, och föreskrivs att unionen och dess medlemsstater fullt ut ska ta hänsyn till välfärd för djuren vid utformningen och genomförandet av unionens jordbruks- och fiskeripolitik, samtidigt som man respekterar medlemsstaternas sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv.

C.  Även om EU:s produktionsstandarder är bland de högsta i världen för livsmedel, däribland kriterierna för djurens välbefinnande, behöver de fortfarande förbättras. Flera länder och regioner har vidtagit ytterligare åtgärder i denna riktning, till exempel genom att förbjuda vissa former av buruppfödning.

D.  Att säkerställa en enhetlig lydelse och tillämpning av djurskyddslagstiftningen och att den uppdateras i enlighet med de senaste vetenskapliga rönen är en förutsättning för att djurskyddsnormerna ska kunna höjas och efterlevas fullt ut.

E.  En del av de europeiska uppfödarna har under de senaste årtiondena gjort vissa framsteg och kritiskt granskat sina arbetsmetoder och förbättrat och anpassat sin verksamhet. I sitt arbete med att förbättra sin praxis får de stöd av rådgivande organ och forskningsorgan samt vissa icke-statliga organisationer. Genom att använda smart jordbruksteknik för att övervaka djurs hälsa och välbefinnande är det möjligt att ytterligare förbättra förebyggande av sjukdomar och genomförande av djurskyddsnormer. De europeiska uppfödarna vill fortsätta att utvecklas på detta område, men stöter på tekniska, lagstiftningsmässiga och ekonomiska hinder. Förbättringen av djurs välbefinnande måste ske med hänsyn till varje enskild arts hälsoaspekter, och kostnaderna får inte endast bäras av producenterna.

F.  Industriell djuruppfödning spelar en framträdande roll i EU:s jordbruk. På bara lite mer än ett årtionde har flera miljoner jordbruksföretag – mer än en tredjedel av alla jordbruksföretag i Europa – upphört att existera, varav de flesta små familjeföretag, på grund av upptrappningen och intensifieringen av jordbrukssystemet.

G.  Den ekonomiska volatiliteten tvingar djuruppfödarna att ta långa amorterings- och investeringsperioder i beaktande, till exempel för stallbyggnader som förbättrar djurens välbefinnande.

H.  EU:s uppfödare håller för närvarande på att genomföra ytterligare åtgärder när det gäller att utveckla uppfödning och inhysning av djur, för att stärka överensstämmelsen med de fem friheterna för Världsorganisationen för djurhälsa.

I.  Djurens välbefinnande går hand i hand med uppfödarnas och jordbrukarnas välbefinnande, och alla måste ges tillräckliga resurser och starkare praktiskt stöd på EU‑nivå.

J.  Covid-19-pandemin har framhävt den direkta kopplingen mellan djurs och människors hälsa och välbefinnande. Djurens välbefinnande är även kopplat till miljön, såsom ”One Welfare”-strategin bäst visar.

K.  De europeiska djuruppfödarna sysselsätter omkring 4 miljoner människor (avlönade och oavlönade), varav 80 % är bosatta i de nyare EU-medlemsstaterna(11).

L.  EU:s interna fiskhandel spelar en viktig roll i EU:s hela fiskhandel, med en andel av 86 % av den totala handeln inom och utanför EU 2014, och med en total försäljningsvolym på 5,74 miljoner ton till ett värde av 20,6 miljarder euro, vilket är den högsta registrerade siffran sedan 2006(12).

M.  Djurs hälsa och välbefinnande är avgörande för att säkerställa livsmedelssäkerhet, tryggad livsmedelsförsörjning och folkhälsa samt för att bidra till höga kvalitetsstandarder i EU.

N.  Friska husdjur är en central faktor när det gäller att uppnå en hållbar och koldioxidsnål uppfödning.

O.  Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen har gett oss en bättre förståelse för djurens behov, beteende och välbefinnande.

P.  Det har varit svårt att samla in uppgifter om genomförandet av lagstiftningen om produktionsdjurens välbefinnande, både i fråga om uppgifternas tillgänglighet och i fråga om deras kvalitet, eftersom det inte ställts krav på övervakning och insamling av uppgifter för medlemsstaterna.

Q.  Den nuvarande lagstiftningen är till vissa delar föråldrad och är inte anpassad till kunskapen om djurens särskilda behov beroende på art, ålder, storlek och fysiskt tillstånd samt de vetenskapliga och tekniska framsteg som gjorts i uppfödningsmetoder.

R.  Den nuvarande EU-lagstiftningen, som existerar vid sidan av de nationella lagarna, omfattar en kombination av dispenser, undantag och otydliga krav, och föreskriver inga särskilda skyddsåtgärder eller garanterar skyddsnivåer, och ger därmed upphov till ett ökande antal icke önskvärda metoder, med fragmentering av lagstiftningen och rättsosäkerhet på den inhemska marknaden som följd, vilket sammantaget anses ha snedvridit konkurrensen.

S.  EU:s djurskyddslagstiftning fastställer särskilda artspecifika miniminormer för välbefinnande endast för svin, värphöns, slaktkycklingar och kalvar, medan det inte finns någon artspecifik lagstiftning för andra arter som föds upp för livsmedelsproduktion, dvs. mjölk- och nötkreatur som är äldre än sex månader, får och getter, föräldrafåglar till slaktkycklingar och värphöns, unghöns, kalkoner, ankor och gäss, vaktlar, fisk och kaniner. För närvarande saknar EU:s djurskyddslagstiftning art- och åldersspecifika bestämmelser som omfattar alla stadier i produktionscykeln. Ett stort antal landlevande produktionsdjur och odlade fiskar av olika arter skyddas för närvarande endast genom de allmänna bestämmelserna i det allmänna direktivet.

T.  Andra initiativ än EU-lagstiftning och offentliga kontroller har bidragit till att uppfödningsmetoderna har förbättrats. Många medlemsstater har genomfört egna djurskyddsnormer som är strängare än EU:s.

U.  Medlemsstaterna ges stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa krav och bedöma efterlevnaden av dem. De har olika strategier för tilldelning av resurser och prioritering av offentliga kontroller.

V.  Genomförandet av lagstiftningen är mycket inkonsekvent i medlemsstaterna. Detta har lett till olika nivåer av efterlevnad och riskerar att missgynna jordbrukare som uppfyller kraven.

W.  Direktiven om svin (för dräktiga suggor), kalvar och värphöns har gjort det möjligt att genomföra önskvärda strukturella förändringar av uppfödningsmetoderna för dessa djur. Inom sektorerna för ägg, kalvkött och svinkött har direktiven lett till betydande förändringar när det gäller byggnader och utrustning och i viss mån bidragit till framsteg vad gäller anläggningarnas antal och storlek.

X.  Det allmänna direktivet har på det hela taget visat sig ha haft mindre effekt än de artspecifika direktiven, och det har haft en blygsam effekt när det gäller att förbättra djurens välbefinnande på grund av dess vaga krav, stora tolkningsutrymme och avsaknad av artspecifikt skydd för mjölkkor, slaktkycklingar och avelshöns, kaniner, får och kalkoner.

Y.  På grund av produktionstrycket är de viktigaste problemen, som lagstiftningen utformades för att åtgärda, fortfarande utbredda, bland annat stympningar och trånga och stressande förhållanden. De mål som uppställdes för sugghållning uppnåddes inte, och genomförandet av lagstiftningen har generellt sett varit inkonsekvent, med inhysningssystem för suggor som fortfarande är för trånga och stressande och saknar tillräckligt med sysselsättningsmaterial.

Z.  Direktiv 1999/74/EG om värphöns har varit en framgång eftersom det innehåller definitioner av de olika produktionssystemen. Denna framgång är dock begränsad, med tanke på de många olika tillvägagångssätt som medlemsstaterna tillämpar för att genomföra direktivet och bristen på tydliga, obligatoriska och heltäckande bestämmelser, som har gjort det möjligt att upprätthålla snedvriden konkurrens på den inre marknaden, och med tanke på att direktivet inte har uppnått tillräckliga framsteg, inte har tillgodosett värphönsens verkliga behov, och gradvis ökat trycket på att få till stånd förändringar, vilket var anledningen till att alternativ till bursystem(13) i allt högre grad har börjat användas i de enskilda medlemsstaterna.

AA.  Det ligger i både uppfödarnas och konsumenternas intresse att säkerställa lika villkor på den inre marknaden och lika villkor för import av produkter från tredjeländer.

AB.  Arbetsvillkoren har förbättrats för uppfödare av värphöns och kalvar, men nödvändigtvis inte för svinuppfödare.

AC.  Kommissionen har beslutat att slutföra den konsekvensbedömning av förbudet mot buruppfödning som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) utarbetade 2022 och översynen av djurskyddslagstiftningen, inklusive det allmänna direktivet, senast 2023.

AD.  En åtskillnad måste göras mellan enstaka fall av bristande efterlevnad, som uppmärksammas i alltför hög grad, och den absoluta merparten uppfödare, som följer reglerna.

AE.  Djuruppfödningsmetoderna och produktionssystemen varierar mellan olika medlemsstater.

AF.  Den demografiska utvecklingen i Europas jordbrukssektor befinner sig i en oroväckande nedgång. En otillräcklig generationsväxling skulle få oönskade effekter på genomförandet av djurskyddsnormerna.

AG.  EU:s strategier för jordbruk, miljö och internationell handel och åtgärderna för att säkerställa lika villkor på den inre marknaden bör vara samstämmiga, kompletterande och ändamålsenliga.

AH.  Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) hör till de lagstiftningsmässiga och ekonomiska verktyg som kan användas som incitament för att förbättra produktionsdjurens hälsa och välbefinnande, särskilt genom miljösystem men även genom stöd till investeringar, men annan finansiering utöver GJP är också nödvändig för framsteg i denna riktning. Enligt kommissionens utvärdering av EU:s senaste djurskyddsstrategi har medlemsstaterna emellertid inte utnyttjat djurskyddsmedlen till fullo, och för närvarande förblir miljontals euro i EU-medel för landsbygdsutveckling som avsatts till att förbättra djurens välbefinnande outnyttjade eller dåligt utnyttjade. Djuruppfödningen är den största mottagaren av stöd inom den andra pelaren till jordbruksföretag i områden med naturliga begränsningar, som utgör 50 % av Europas utnyttjade jordbruksareal, och av miljöåtgärder inom jordbruket, som kompenserar för de merkostnader som är kopplade till ogynnsamma geografiska lägen eller skyldigheten att följa särskild lagstiftning(14).

AI.  Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa bättre djurskydd genom hela produktionscykeln och att främja högre djurskyddsnormer både på inhemska och internationella marknader, och att se till att våra politiska beslut inte försvagar den europeiska animalieproduktionssektorn eller leder till minskad produktion, vilket skulle leda till att produktionen omlokaliseras till andra delar av världen där förhållandena och normerna för djuruppfödning är lägre än i Europa, och till andra relaterade problem som inte bara inverkar negativt på djurskyddsnormerna utan även på de europeiska miljömålen.

AJ.  Märkning kan endast vara effektiv om den är vetenskapligt baserad, lätt för konsumenterna att förstå och hjälper konsumenterna att göra välgrundade val, om den är utformad för en integrerad inre marknad som tillämpas på alla animaliska produkter och underbyggd av en konsekvent handelspolitik för EU, för att förhindra att produkter som tillverkats enligt lägre normer kommer in på marknaden, och endast om den inte medför ytterligare ekonomiska konsekvenser för livsmedelssektorns aktörer, särskilt djuruppfödare, och om den är verkligt genomförbar för producenterna utan alltför höga kostnader eller begränsningar för genomförandet. Sådan märkning måste också bidra till att skapa nya marknadsmöjligheter för producenterna. Resultat från forskning och offentliga samråd visar att vissa aktörer, särskilt näringslivsaktörer, inte till fullo stöder förslaget om obligatorisk märkning. Frivillig märkning kommer att ge fördelar på en marknad där det inte görs någon skillnad på basis av produktionsegenskaper. Det finns endast lite kunskap om hur undersökta märkningssystem påverkar livsmedelsföretagen och konsumenternas förtroende och förståelse för djurskyddsmetoder.

AK.  Användning av teknik för DNA-spårning till att spåra alla sjuka djur eller smittade livsmedel kan bidra till att lugna konsumenterna genom att garantera livsmedelssäkerhet och förebygga livsmedelsbedrägerier.

AL.  Metoderna för att informera konsumenterna bör utformas på ett sätt som gör det möjligt att upprätthålla lika konkurrensvillkor och säkerställa en harmoniserad strategi, vilket för närvarande görs omöjligt genom det stora antalet privata initiativ som använder oskyddade djurskyddskrav och påståenden som är kopplade till olika normer. Det finns en växande marknad i EU för animaliska produkter från burfria, frigående och ekologiska system och för växtbaserade alternativ.

AM.  En harmonisering och förbättring av genomförandet av bestämmelser och normer bör vara lagstiftningsarbetets syfte.

AN.  De flesta system för djurskyddsmärkning initieras av den privata sektorn, medan resten är resultatet av offentlig-privata partnerskap eller, i mindre utsträckning, initiativ från nationella behöriga aktörer i vissa medlemsländer.

AO.  Djurskyddssystemen i EU är frivilliga. De flesta omfattar andra aspekter än djurskydd, såsom spårbarhet, hållbarhet och hälsa. Deras funktion och utformning varierar kraftigt.

AP.  Det råder ingen enighet om utsikterna för obligatoriska regler för djurskyddsmärkning, främst på grund av de ekonomiska konsekvenserna av deras genomförande, särskilt för djuruppfödare. Även om obligatoriska regler skulle jämna ut vissa oegentligheter på den europeiska marknaden skulle de ha en försvagande effekt på privata initiativ som syftar till att skapa produktdifferentiering och användning av djurskydd som en kommersiell hävstång.

Slutsatser och rekommendationer

Lagstiftningens genomförande

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utvärdering och översyn av djurskyddslagstiftningen senast 2023, inbegripet djurtransporter och slakt av djur, som syftar till att anpassa den till de senaste vetenskapliga rönen, utvidga dess tillämpningsområde, göra den lättare att genomföra och säkerställa en högre djurskyddsnivå, i enlighet med från jord till bord-strategin.

2.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som djuruppfödarna gjort på sina gårdar särskilt när det gäller att förbättra djurskyddet, och det engagemang och åtagande som vissa av dem har visat när det gäller framåtblickande och utveckling.

3.  Europaparlamentet rekommenderar att alla djuruppfödare, genom en ram på EU‑nivå, ska ges möjlighet att delta i en utvecklingsprocess, som grundar sig på de objektiva indikatorerna som hänför sig till de fem grundläggande friheter som definierats av Världsorganisationen för djurhälsa.

4.  Europaparlamentet kräver att alla framtida lagstiftningsinitiativ (införande av ny lagstiftning eller översyn av befintlig lagstiftning) som gäller ändring eller byte av uppfödningssystem (inbegripet anläggningar) och kriterier för djurens välbefinnande ska baseras på robusta, nya vetenskapliga rön eller studier från forskning som bygger på en systemisk metod och som tar hänsyn till alla aspekter för att uppnå hållbarhet och djurskydd. Parlamentet begär att balansen ska upprätthållas, att man beaktar de vetenskapliga rönen om hur djuren, miljön och uppfödarna, särskilt små uppfödare, kommer att påverkas av de föreslagna ändringarna samt att medlemsstaternas behöriga myndigheter rådfrågas i ett så tidigt skede som möjligt av lagstiftningsprocessen.

5.  Europaparlamentet betonar behovet av att genomföra konsekvensanalyser innan några beslut fattas, och behovet av att utveckla en artspecifik strategi för att fastställa särskilda krav för varje typ av uppfödningsanläggning.

6.  Europaparlamentet efterlyser bättre hantering av förebyggande veterinärvård och främjande av höga djurhälso- och djurskyddsnormer, särskilt när det gäller vaccinering och förhindrande av onödig användning av antibiotika, för att förhindra spridning av zoonotiska sjukdomar.

7.  Europaparlamentet är medvetet om att Efsa har avgett flera yttranden om användningen av djurbaserade åtgärder för sådana arter som inte omfattas av särskild lagstiftning (mjölkkor och köttdjur) som svar på kommissionens förfrågningar. Parlamentet beklagar att dessa djurbaserade åtgärder som föreslagits av Efsa hittills inte har genomförts. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att dessa djurbaserade åtgärder uppdateras med de senaste vetenskapliga rönen och integreras i den befintliga särskilda lagstiftningen.

8.  Europaparlamentet är medvetet om att enligt vetenskapliga organ är djurbaserade åtgärder önskvärda, men inte alltid genomförbara och objektivt verifierbara. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i samband med sin översyn av EU:s djurskyddslagstiftning formulera mycket specifika och kontrollerbara krav där man beaktar de senaste vetenskapliga yttrandena och medlemsstaternas olika produktionssystem.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den befintliga djurskyddslagstiftningen efterlevs och att vid behov uppdatera reglerna så att de bättre tillgodoser samhällets krav, mot bakgrund av vetenskapliga framsteg och forskningsresultat på detta område, och samtidigt bredda tillämpningsområdet för och flexibiliteten hos dessa regler så att de kan anpassas till den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen och målen i den gröna given.

10.  Europaparlamentet påminner om att resultatinriktade kvantifierbara förändringar måste göras efter lämplig vetenskaplig utvärdering och i samråd med behöriga organ och intressenter i medlemsstaterna, i syfte att möta de utmaningar som djuruppfödarna står inför, å ena sidan, och medborgarnas behov och förväntningar samt djurens hälsa och välbefinnande, å andra sidan, med vederbörlig hänsyn till konsumenternas köpkraft och deras möjlighet att göra det bästa valet. Parlamentet påminner om att vårt europeiska livsmedelssystem bör ge tillgång till livsmedel av hög kvalitet till ett överkomligt pris. Parlamentet anser att producenterna bör garanteras en skälig andel av priset på livsmedelsprodukter som uppfyller kraven i EU:s djurskyddslagstiftning.

11.  Europaparlamentet efterlyser kortare leveranskedjor för livsmedel, som utgår från lokalt eller regionalt producerade livsmedel för att ge konsumenterna bättre direkt tillgång till lokala livsmedel och stödja småbrukare.

12.  Europaparlamentet uppmanar lagstiftarna att grundligt utvärdera och vara fullt medvetna om konsekvenserna av denna utveckling. Parlamentet begär att utvärderingen av ändringarna ska göras med hjälp av en heltäckande metod som omfattar de sociala, miljömässiga, djurskyddsmässiga och ekonomiska hållbarhetsaspekterna, men även ergonomi- och hälsoaspekter för uppfödarna, särskilt med hänsyn till One health‑modellen. Parlamentet erinrar om att djurens välbefinnande måste gå hand i hand med en hållbar ekonomisk strategi.

13.  Europaparlamentet understryker behovet av att förbättra djurens välbefinnande och hälsa i djurhållningen som en del av One health-modellen. Parlamentet påpekar att för att nå detta mål är det nödvändigt med bättre djurhållningsmetoder eftersom ett bättre djurskydd förbättrar djurens hälsa och därmed minskar behovet av medicinering och bromsar spridningen av zoonoser. Parlamentet uppmanar kommissionen dessutom att utarbeta en One welfare-modell som en del av översynen av djurskyddslagstiftningen.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina kontroller av antibiotika och andra förbjudna kemiska rester som upptäcks i importer från länder utanför EU som en del av kommissionens strategi för att effektivt ta itu med den oreglerade användningen av antibiotika och bekämpningsmedel i djur-, fisk- och skaldjurs- och vattenbruksproduktionen.

15.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att garantera uppfödarnas säkerhet och integritet när vissa åtgärder vidtas mot djur.

16.  Europaparlamentet betonar att alla ändringar bör ta hänsyn till den tid, det stöd och den finansiering som uppfödarna behöver för att kunna genomföra dem, samt de ekonomiska och byråkratiska konsekvenserna och den eventuella tröghet som följer. Parlamentet understryker behovet av att ta särskild hänsyn till investeringskostnader, med tanke på att låga vinstmarginaler resulterar i långa återbetalningar av lån. Parlamentet noterar att förändringar för att förbättra produktionsdjurens välbefinnande kräver en lämplig övergångsperiod. Parlamentet konstaterar att djuruppfödare nu är i en pågående cykel av investeringar till följd av de senaste djurskyddsinitiativen och långa betalningsperioder.

17.  Europaparlamentet välkomnar det europeiska medborgarinitiativet ”End the cage age”. Parlamentet framhåller att alla eventuella förändringar som rör buruppfödning bör åtföljas av exakta och entydiga definitioner av vad en bur är, och dess utmärkande egenskaper för olika arter, för att möjliggöra en effektiv omställning till alternativa system för djurhållning, som redan är kommersiellt bärkraftiga och används. Exempel på sådana är ladusystem samt frigående och ekologiska system för höns, parksystem, golvhållningssystem samt frigående eller ekologiska system för kaniner, system för frigående inomhus och utomhus samt grupphållningssystem för suggor, ladusystem och aviarier för vaktlar samt grupphållningssystem för kalvar.

18.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att som en del av genomförandet av den nya lagstiftningen, exakt och tydligt definiera förhållandena och faciliteterna för uppfödning av enskilda djurarter, vilket bör baseras på exempel på god praxis för alternativa system för djurhållning. Kommissionen rekommenderas att inrikta sina åtgärder på att öka livsmedelstryggheten och stärka EU:s jordbruksmarknad. Parlamentet efterlyser en översyn av rådets direktiv 1999/74/EG om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns i syfte att snabbt fasa ut och förbjuda burhönshållning och införa burfria system för alla värphöns, skapa lika villkor och förbättra välbefinnandet för djur som föds upp i EU.

19.  Europaparlamentet erinrar om att investeringar i bättre djurskydd leder till ökade produktionskostnader, oavsett vilken sorts uppfödning det rör sig om. Parlamentet noterar att det bör fastställas ytterligare offentligt stöd eller en klar ekonomisk avkastning på investeringar från marknaden, annars kommer de ökade produktionskostnaderna att hämma eller förhindra uppfödarnas investeringar i djurens välbefinnande, vilket inte är önskvärt. Parlamentet anser därför att en eventuell skärpning av djurskyddsnormerna bör ske gradvis och på ett ansvarsfullt sätt, utifrån ett system med ekonomiska incitament, däribland medel utanför GJP-budgeten.

20.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att besluta om lämpligt ekonomiskt stöd till djuruppfödare för att uppmuntra dem att investera i bättre djurskydd. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att snarast ta itu med dessa missförhållanden och uppmuntra och genomföra hållbara förbättringar när det gäller ersättning för uppfödarnas insatser. Parlamentet efterlyser ytterligare särskilt ekonomiskt stöd till uppfödare i anknytning till omställningen till alternativa system för djurhållning, i samband med genomförandet av ny lagstiftning som förbjuder buruppfödning, som kommissionen har åtagit sig att genomföra senast 2027, i enlighet med Europaparlamentets uppmaning i sin resolution av den 10 juni 2021 om det europeiska medborgarinitiativet ”End the cage age”. Parlamentet konstaterar att detta förutsätter åtgärder som säkerställer de nödvändiga extra resurserna samt rättvisa marknadspriser. Parlamentet noterar att även om en fortsatt skärpning av djurskyddsnormer och andra regleringsområden alltid är välkommen medför det en extra börda för de uppfödare som följer reglerna. Det huvudsakliga fokuset bör alltid ligga på att först och främst säkerställa efterlevnad och överensstämmelse med befintliga normer, för att se till att de uppfödare som efterlever reglerna sämst når upp till den nivå som eftersträvas och följer de befintliga normerna, innan ytterligare bördor läggs på framstegsvänliga uppfödare. Parlamentet understryker att uppfödarnas inkomster och de europeiska boskapsuppfödarnas konkurrenskraft på den globala jordbruksmarknaden måste beaktas på grundval av ömsesidighet i samband med åtgärder för att förbättra EU:s djurskyddslagstiftning.

21.  Europaparlamentet är medvetet om den begränsade övergripande samstämmigheten mellan EU:s djurskyddslagstiftning och den gemensamma jordbrukspolitiken 2014–2020 samt den bristfälliga integreringen av den särskilda lagstiftningen i de nationella planerna för landsbygdsutveckling och den otillräckliga tilldelningen av medel för djurskyddsändamål, med stora skillnader mellan de olika medlemsstaterna. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utarbeta miljösystem för djurskydd i sina nationella strategiska planer och uppmanar kommissionen att se till att de nationella strategiska planerna ger uppfödarna stöd och vägledning när det gäller att förbättra djurskyddsnormerna. Parlamentet efterlyser ekonomiskt stöd till djuruppfödare som ställer om sin verksamhet, bland annat genom att erbjuda bättre djurhållningsförhållanden, som tillgodoser djurens fysiska och beteendemässiga behov, antingen genom offentliga åtgärder (en enhetlig kombination av olika verktyg, däribland GJP och Europeiska havs-, fiskeri-och vattenbruksfonden) eller från marknaden, och att konsumenterna ges tydlig och transparent information genom en tydlig och tillförlitlig märkning om alla djurskyddsaspekter för animalieprodukter under hela deras produktionscykel, däribland produktionsmetoden. Parlamentet begär dessutom att en transparent, positiv och icke-stigmatiserande kommunikationsstrategi ska införas för alla animalieprodukter, som tar hänsyn till särdragen hos vissa traditionella regionala produkter, i syfte att öka medvetenheten om betydelsen och kvaliteten hos jordbrukarnas och djuruppfödarnas arbete och deras expertis, och fördelarna med den nya djurskyddslagstiftningen.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge bättre information om goda metoder och öka deras synlighet samt genom positiva åtgärder stödja djuruppfödningssektorn i dess ansträngningar att utvecklas genom att stödja genomförandemedlen, och därigenom ta hänsyn till alla berörda aktörers ansträngningar att komma igång med sina initiativ och förhålla sig uppmuntrande till införandet av nya metoder.

23.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att utesluta möjligheten för jordbrukare att få frivilligt kopplat stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken för nötkreatur vars slutdestination är försäljning till verksamheter med koppling till tjurfäktning, genom att proportionellt utesluta samma antal nötkreatur från stödet.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att investera i välbefinnandet hos uppfödare som hanterar boskap och yrkets attraktionskraft, för att öka etablerade och framtida uppfödares motivation och produktivitet och därigenom direkt främja djurens välbefinnande.

25.  Europaparlamentet föreslår att man främjar ekonomiskt överkomlig utbildning för uppfödare och aktörer som hanterar djur i denna sektor genom en särskild modul, som omfattar inledande och fortlöpande utbildning för att förbättra kunskaperna. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet granska medlemsstaternas och jordbrukarnas ansträngningar för att förbättra utbildningens kvalitet och att belöna särskilt engagemang. Parlamentet stöder fortsatta insatser för att samla exempel på bästa praxis på utbildningsområdet och att dela dem med medlemsstaterna i form av årliga rapporter. Parlamentet konstaterar att många av de risker för djurens välbefinnande som identifierats beror på djurhanterarnas och ägarnas handlingar och beteende. Kommissionen uppmanas att kontrollera att de nationella strategiska planerna omfattar utbildning för dem som föder upp och hanterar djur.

26.  Europaparlamentet påpekar att de metoder som är avsedda att öka djurens välbefinnande kan medföra ökade produktionskostnader och en ökad arbetsbörda för uppfödarna, och att detta måste kompenseras med motsvarande ersättning. Parlamentet betonar till exempel att ett gradvist införande av lösdrift i grisningsenheter skulle kräva en lång övergångsperiod för att säkerställa att de extra kostnader som uppstår återvinns från marknaderna, och att det uppförs nya byggnader. Parlamentet kräver samarbete mellan berörda myndigheter när det gäller att utfärda bygglov och minska den administrativa bördan.

27.  Europaparlamentet påpekar att vissa åtgärder som antas förbättra djurens välbefinnande i själva verket kan vara kontraproduktiva och undergräva andra hållbarhetsaspekter, såsom frågor om välbefinnande, hälsa och säkerhet, bekämpning av antimikrobiell resistens samt insatser för att minska växthusgasutsläpp, om de inte utvecklas utifrån ett helhetsperspektiv. Parlamentet anger som exempel att utomhusuppfödning av kaniner kan öka stressen och dödlighetsnivåerna, och att flerdjursburar för dräktiga honor kan leda till aggressivt beteende mellan honorna och orsaka stress, skador och sämre resultat(15). Parlamentet påpekar att utomhusuppfödning också kan leda till minskad kontroll över spillning och utsläpp samt ökat foderbehov, vilket kan leda till större koldioxidpåverkan. Parlamentet konstaterar att det finns ett linjärt samband mellan ökande boxdimensioner och ammoniakutsläpp(16), vilket gör att uppfödarna ställs inför motstridiga lagar om djurskydd och miljöfrågor. Parlamentet konstaterar att helt frigående djurhållningssystem eller en plötslig utfasning av buruppfödning skulle kunna skapa ytterligare infektionskällor bland produktionsdjuren och öka stressen till följd av revirhävdande konkurrens och rivalitet. Parlamentet påpekar att lämpliga boxar under vissa perioder av livscykeln kan bidra till att minska spridningen av djursjukdomar och patogena infektioner och förebygga nedsatt funktion och åtgärdbar dödlighet bland små kalvar och grisar(17). Parlamentet påminner i detta sammanhang om att en artspecifik strategi därför är nödvändig. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma varje förslags eventuella negativa inverkan på djurs hälsa och välbefinnande.

28.  Europaparlamentet betonar det mångfacetterade och komplicerade allvarliga problemet med svansbitning inom svinuppfödning. Parlamentet konstaterar att man har stött på tekniska svårigheter i hela EU i samband med grundliga undersökningar och analyser av vilka riskfaktorer som utlöser detta beteende. Parlamentet konstaterar att detta har inneburit att man hittills inte hittat några tillförlitliga lösningar, och praxisen med svanskupering är utbredd trots kommissionens och parlamentets betydande ansträngningar för att sprida information och bästa praxis om att hålla svin med intakta svansar. Parlamentet beklagar att endast två medlemsstater hittills har förbjudit svanskupering. Parlamentet betonar att en lämplig miljöberikning, i synnerhet material som går att sysselsätta sig med, säkerställande av tillräckligt med utrymme, införande av god utfordringsrelaterad praxis och ett fast golv kan avsevärt minska problemet med svansbitning. Parlamentet föreslår att mer vetenskaplig forskning ska finansieras och genomföras i syfte att kartlägga en ekonomiskt hållbar lösning som garanterar att svin kan födas upp kommersiellt inomhus utan att svansarna kuperas. Parlamentet anser att det behövs lösningar inom ramen för den nuvarande lagstiftningen för att skydda svinens välbefinnande och minska användningen av antimikrobiella medel för att behandla skadade svin. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla medlemsstater efterlever förbudet mot rutinmässig svanskupering av svin. Parlamentet anser dessutom att det behövs tydlighet när det gäller påföljder vid svanskupering i fall där svin har fötts upp i en medlemsstat och exporteras till en annan medlemsstat för gödning(18).

29.  Europaparlamentet påminner om att ett fullständigt genomförande av den nuvarande lagstiftningen i varje medlemsstat är avgörande för att förbättra produktionsdjurens välbefinnande och säkerställa lika villkor på den inre marknaden.

30.  Europaparlamentet erkänner de insatser som gjorts inom den europeiska sektorn för svinuppfödning för att hitta alternativ till kastrering av smågrisar, och betonar att veterinärbestämmelserna om svinuppfödning måste ändras så att de tar hänsyn till framsteg när det gäller alternativ till kastrering av smågrisar.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de olika medlemsstaterna tillhandahålla en harmoniserad EU-förteckning över tillgängliga produkter och protokoll för användning av smärtstillande medel och anestesi vid kastrering av smågrisar. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillåta kortvarig lagring av veterinärmedicinska läkemedel på gårdar och att låta veterinärer lämna dem där i enlighet med strikta regelmässiga bestämmelser.

32.  Europaparlamentet konstaterar att produktionen av ank- och gåslever bygger på uppfödningsmetoder som respekterar djurskyddskriterierna, eftersom det är en omfattande form av produktion som främst sker på familjejordbruk, där fåglarna tillbringar 90 % av sina liv utomhus, och där gödningsfasen, som i genomsnitt varar mellan 10 och 12 dagar med två måltider per dag, respekterar djurens biologiska parametrar.

33.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen den 12 maj 2021 offentliggjorde strategiska riktlinjer för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU. Parlamentet betonar vikten av att främja utvecklingen av EU:s vattenbrukssektor mot mer hållbara metoder som tar särskild hänsyn till fiskars välbefinnande för att ta itu med det nuvarande alltför stora importberoendet. Parlamentet välkomnar även att parlamentets fiskeriutskott håller på att utarbeta ett initiativbetänkande om dessa riktlinjer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram särskilda vetenskapligt tillförlitliga bestämmelser för välbefinnandet för odlad fisk.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra den inre marknaden genom att beakta ändringar till följd av EU:s uppdaterade djurskyddslagstiftning, utarbeta en harmoniserad, övergripande och gemensam strategi för djurskydd i EU‑länderna med harmoniserat genomförande av relevant lagstiftning och se till att ambitionerna och normerna för att förbättra djurskyddet inte sänks, samtidigt som man övervakar att befintlig lagstiftning genomförs och efterlevs effektivt i alla medlemsstater.

35.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att informera konsumenterna och öka medvetenheten om verkligheten inom djuruppfödningen och om dess verkliga effekter på miljön, den biologiska mångfalden och klimatet, och om mångfalden av produktionsmetoder och deras ursprung, genom att utan dogmatism eller stigmatisering visa den omsorg och uppmärksamhet som uppfödarna ger sina djur. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsevärt öka allmänhetens medvetenhet om och förståelse för verkligheten inom djuruppfödningen och djurens välbefinnande, bland annat genom utbildning i skolorna.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omarbeta sitt regelverk för att förbättra djurens välbefinnande i EU genom att göra regelverket klarare, mer övergripande, mer förutsebart och mer tillgängligt, i syfte att göra målen och indikatorerna lättare att förstå och på detta sätt ge mindre utrymme för tolkning samt möjliggöra ett enhetligt nationellt införlivande i medlemsstaterna, innan reglerna skärps ytterligare eller nya regler påförs. Parlamentet föreslår att det allmänna direktivet uppdateras i enlighet med de senaste vetenskapliga rönen, för att inkludera kommissionens mål och medborgarnas förväntningar när det gäller produktionsdjurens välbefinnande och resultat från systemisk forsning, och att utarbeta artspecifika direktiv med vederbörlig hänsyn till djurhållningens beskaffenhet, de olika stadierna i djurens liv, jordbrukspraxis som inte avser djurhållning, traditioner och regionala förhållanden, samt olika mark‑ och klimatförhållanden.

37.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s nuvarande lagstiftning om djurskydd inte är heltäckande och uppmanar kommissionen att bedöma behovet och effekterna av särskild djurskyddslagstiftning mot bakgrund av de senaste vetenskapliga rönen för livsmedelsproducerande arter som för närvarande inte omfattas av artspecifik lagstiftning. Parlamentet noterar bristen på djurbaserade indikatorer för välbefinnande i det allmänna direktivet och rådets direktiv 2008/120/EG om svin, 2007/43/EG om kycklingar och 1999/74/EG om värphöns. Parlamentet erkänner också bristen på kvantifierbara krav för genomförande och övervakning av miljöförhållanden såsom luftkvalitet (kväve, koldioxid, damm), belysning (varaktighet, ljusstyrka) och minimalt buller, vilket inte bara påverkar djurens välbefinnande, utan också snedvrider konkurrensen på grund av tolkningsmarginalerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta verkställbara och kvantifierbara sådana indikatorer, som bör vara artspecifika och uppdaterade ur vetenskaplig synvinkel.

38.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra sin ram för övervakning av medlemsstaterna tydligare, och att säkerställa att skadliga metoder förhindras och att överträdelseförfaranden inleds vid bristande efterlevnad. Parlamentet betonar vikten av precisionsteknik för djuruppfödning, inbegripet potentialen hos verktyg för övervakning av produktionsdjurens hälsa och välbefinnande, som bidrar till att förebygga och bättre bekämpa sjukdomsutbrott på gårdar. Parlamentet understryker att det finns många faktorer bakom den bristande efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen, däribland djurbaserade indikatorer som inte går att genomföra eller kvantifiera. Parlamentet noterar att antalet inspektioner i de olika medlemsstaterna varierar från minst 1 % till högst 30 %. Parlamentet är oroat över att denna stora variation i antalet inspektioner antingen leder till bristande efterlevnad av kontrollförordningen(19) eller medför stort tryck på uppfödarna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att harmonisera genomförandet av kontrollförordningen för att anpassa inspektionsfrekvensen mellan medlemsstaterna och djurhållningssektorerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att årligen rapportera till parlamentet om sina och medlemsstaternas åtgärder för att förbättra välbefinnandet för produktionsdjuren i EU.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla beslut åtföljs av en vetenskaplig bedömning och konsekvensanalys (inbegripet de miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenserna), som bör ta hänsyn till mångfalden av jordbruksmetoder inom varje sektor i EU och analysera situationen ur både djurets (artspecifikt och på olika produktionsstadier) och uppfödarens perspektiv, i syfte att ta hänsyn till medborgarnas förväntningar och skapa ett system för effektiv uppfödning för att säkerställa att djuren lever under gynnsamma förhållanden, att djurens välbefinnande respekteras och att uppfödningen är ekonomiskt lönsam.

40.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör tillhandahålla lämpliga efterlevnadsåtgärder, som kan harmoniseras mellan medlemsstaterna, och att medlemsstaterna alltid måste säkerställa en strikt efterlevnad av EU:s lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet lämna in rapporter till parlamentet om genomförandet och efterlevnaden av EU:s djurskyddslagstiftning, som bör ange luckor och inbegripa en uppdelning av överträdelser per medlemsstat, art och typ av överträdelse.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra samarbetet mellan alla berörda aktörer och underlätta dialogen mellan de olika aktörerna i medlemsstaterna så att de tillsammans kan diskutera hur uppfödningssystemen kan utvecklas. Parlamentet uppmuntrar till utbyte av så kallad ”god praxis” mellan olika djuruppfödningssektorer och länder. Parlamentet vill se att verktyg utvecklas för att uppmuntra pionjärer inom djuruppfödning att delta i utvecklingsprojekt. Parlamentet uppmanar uppfödare och forskare inom djurskydd att delta i alla faser av de studier som genomförs i olika regioner i EU. Parlamentet önskar att alla undersökningsdokument och dokument för spridning av god praxis översätts till alla EU-språk. Parlamentet erkänner potentialen hos programmet Horisont Europa för forskning och innovation, och förväntar sig en lämplig balans mellan medlemsstaterna vad gäller projekt. Kommissionen uppmanas att främja ett resultatinriktat tillvägagångssätt, som den rätta miljön för att samla medlemsstaternas företrädare, vetenskapliga organ, intressenter, uppfödare och icke-statliga organisationer för att utbyta synpunkter och bästa praxis för att säkerställa ett mer enhetligt genomförande av den framtida djurskyddslagstiftningen i alla medlemsstater, i enlighet med målen i den gröna given.

42.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s referenscentrum för olika djurarters och djurkategoriers välbefinnande (EURCAW), som en del av EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att vidareutveckla EURCAW-nätverket, särskilt för arter som inte omfattas av den särskilda lagstiftningen, som en effektiv plattform för en konsekvent och enhetlig spridning av teknisk information i medlemsstaterna om hur EU‑lagstiftningen bör genomföras.

43.  Europaparlamentet påpekar att målinriktade enskilda förvaltningsmetoder ofta har stor inverkan på djurs välbefinnande. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en resultatbaserad strategi för framtida projekt som bygger på vetenskapliga bevis och expertis samt på utbyte av bästa praxis mellan uppfödare.

44.  Europaparlamentet betonar vikten av ett regelbundet utbyte med företrädare för nationella och regionala myndigheter, jordbrukar- och intressentorganisationer, icke statliga organisationer, medborgare och sakkunniga om exempel på god praxis och nödvändiga förbättringar när det gäller djurens välbefinnande. Parlamentet påpekar att kunskapsöverföringen inom detta område är mycket effektiv, trots den låga kostnaden, och därför oftare bör omsättas i praktiken. Parlamentet välkomnar i detta avseende att kommissionen har förnyat mandatet för plattformen för djurskydd. Parlamentet anser att utbytet av god praxis och kunskapsöverföring bör stärkas och underlättas ytterligare för att hjälpa de parter som deltar att påskynda och förenkla det regelbundna utbytet samt att lagra och säkra sitt informationsflöde. Parlamentet betonar vikten av att också ha ett regelbundet utbyte med företrädare för länder utanför EU som importerar djur från unionen.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammankoppla sina olika strategier genom att införa regler som utarbetas i överensstämmelse med den europeiska gröna given, från jord till bord-strategin, EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 samt jordbruks-, handels- och marknadsföringspolitiken. Parlamentet betonar att samstämmigheten mellan dessa strategier är en förutsättning för en livskraftig jordbrukssektor. Parlamentet anser att den reviderade djurskyddslagstiftningen till fullo bör anpassas till prioriteringarna i den gröna given och från jord till bord-strategin, och utvidga dess tillämpningsområde och öka flexibiliteten, så att den kan anpassas till den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen att anpassa handelspolitiken till EU:s normer för djurskydd och djurens välbefinnande genom att utvärdera handelsavtal med tredjeländer på nytt och införa ömsesidighet i nya bilaterala och multilaterala handelsavtal, i syfte att skapa lika villkor och undvika att de egna producenternas ekonomiska lönsamhet undergrävs och säkerställa att EU:s djurskydds- och produktkvalitetsnormer uppfylls.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att knyta samman de olika lagstiftningstexterna om djurens välbefinnande, oavsett om det är på gården, under transport eller i samband med slakt.

Djurskyddsmärkning

47.  Europaparlamentet beklagar den begränsade ekonomiska avkastningen för uppfödare som deltar i frivilliga program för att främja djurens välbefinnande. Parlamentet konstaterar dessutom att en framgångsrik djurskyddsmärkning endast är möjlig om det högre pris som betalas också resulterar i en rimlig ekonomisk avkastning på investeringen och om kostnaden och nyttan fördelas på ett rättvist sätt i hela livsmedelskedjan, då uppfödarna får en skälig andel av det högre pris som konsumenten betalar för inköp av livsmedel som uppfyller EU:s krav på djurskyddsmärkning.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på multilateral nivå och i bilaterala avtal förhandla fram klausuler om ömsesidighet avseende efterlevnaden av djurskyddsnormer för importerade produkter, också för att ge konsumenterna korrekt information.

49.  Europaparlamentet betonar att införandet av en eventuell djurskyddsmärkning kräver harmoniserade obligatoriska regler i ett tidigt skede, som utarbetas i samarbete med alla berörda aktörer och utifrån tydliga vetenskapliga indikatorer, tillsammans med storskaliga marknadsföringskampanjer och utbildningsinsatser för att tillhandahålla information till europeiska konsumenter.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även garantera djurskydd i resten av leveranskedjan efter producenten, och inkludera detta i de harmoniserade bestämmelserna om frivillig märkning.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda arbetet med ett EU-omfattande system för märkning av djur i syfte att utveckla en obligatorisk EU-ram för frivillig märkning, som bör omfatta alla djuruppfödare, men omfatta och erkänna särskilda egenskaper för varje art, för att begränsa riskerna för snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden, samtidigt som man lämnar tillräckligt utrymme för privata initiativ som investerar i produktmångfald och iakttar högre djurskyddsnormer som en hävstång på marknaden.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en harmoniserad och obligatorisk EU-ram med gemensamma krav för frivillig djurskyddsmärkning som bygger på EU-regler och som uppmanar medlemsstaterna att redogöra för de olika metoder som används. Parlamentet anser att specifikationerna för ramen bör utarbetas enligt ett tekniskt realistiskt och vetenskapligt underbyggt tillvägagångssätt som avspeglar produktionsmetoderna i hela cykeln och där det säkerställs att värdet omfördelas till uppfödarna, för att möjliggöra marknadsdrivna framsteg inom djurskyddet. Parlamentet insisterar på att märkningssystemet måste baseras på en tydlig uppsättning tekniska referenser, med en väldefinierad användning av de definitioner och påståenden som kan användas i marknadsföringen, för att förhindra vilseledning av konsumenter och förskönande påståenden om djurens välbefinnande.

53.  Europaparlamentet påminner om att sådan märkning för enhetlighetens skull också bör kunna nyttjas vad gäller bearbetade produkter och ingredienser av animaliskt ursprung. Parlamentet rekommenderar att det föreslagna systemet för djurskyddsmärkning ska ta hänsyn till konsumenternas ökande informationsbehov och de parallella målen i strategin från jord till bord när det gäller hållbarhet, hälsa och kostfrågor, tillsammans med djurens välbefinnande.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en ingående granskning av eventuella konsekvenser, i synnerhet för djuruppfödare, av införandet av en obligatorisk EU-ram med gemensamma krav för märkning och noggrant bedöma konsekvenserna för alla de aktörer som är involverade i livsmedelskedjan, från uppfödare till konsumenter, och samtidigt särskilt dra nytta av erfarenheterna från de allmänna märkningssystem som införts under den senaste tiden i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att undvika konflikter mellan möjliga framtida system och befintliga märkningssystem, särskilt när det gäller de obligatoriska kraven i särdirektiven för djurskydd. Parlamentet är oroat över resultaten av en tidigare konsekvensbedömning som genomfördes av kommissionen 2012, som visade att märkning skulle öka industrins kostnader utan att nödvändigtvis öka fördelarna.

55.  Europaparlamentet begär att kommissionen genomför en politik som skyddar europeiska uppfödare genom att förbjuda import till Europa av boskap eller kött som inte uppfyller europeiska normer för djurens välbefinnande.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P9_TA(2021)0295. (2) EUT L 221, 8.8.1998, s. 23. (3) EUT L 203, 3.8.1999, s. 53. (4) EUT L 182, 12.7.2007, s. 19. (5) EUT L 10, 15.1.2009, s. 7. (6) EUT L 47, 18.2.2009, s. 5. (7) EUT C 263, 25.7.2018, s. 90. (8) EUT C 345, 16.10.2020, s. 28. (9) Antagna texter, P9_TA(2021)0277. (10) EUT C 86, 7.3.2019, s. 173. (11) Studie genomförd för kommissionens räkning Future of EU livestock: How to contribute to a sustainable agricultural sector?, juni 2020. (12) Europeiska marknadsobservatoriet för fiske och vattenbruk, The EU fish market: 2015 edition. (13) Europaparlamentets studie End the cage age: Looking for alternatives, november 2020. (14) Studie genomförd för kommissionens räkning Future of EU livestock: How to contribute to a sustainable agricultural sector?, juni 2020. (15) Fortun-Lamothe, L., Savietto, D., Gidenne, T., Combes, S., Le Cren, D., Davoust C., Warin, L., Démarche participative pour la conception d’un système d’élevage cunicole socialement accepté, ”Colloque Bien-être animal: des valeurs à partager” [Participatory initiative with a view to designing a socially accepted rabbit farming system, ”Animal welfare: shared values” symposium], Strasbourg, 1 och 2 juli 2019. (16) Guingand, N, ”Réduire la densité animale en engraissement: quelles conséquences sur l’émission d’odeurs et d’ammoniac?”, Journées Recherche Porcine [”Reducing stocking density in the fattening phase: effects on odour and ammonia emissions”, French Swine Research Days], 39, s. 43–48, 2007. (17) Kollenda, E., Baldock, D., Hiller, N., Lorant, A., Assessment of environmental and socio-economic impacts of increased animal welfare standards: transitioning towards cage-free farming in the EU, rapport från Institutet för europeisk miljöpolitik, Bryssel & London, oktober 2020. (18) Se rådets slutsatser av den 5 oktober 2021 om krisen inom grisköttssektorn och kommissionens förslag till rapport om en revision som genomfördes i Danmark den 9–13 oktober 2017 för att utvärdera medlemsstaternas åtgärder för att förhindra svansbitning och undvika rutinmässig svanskupering av svin. (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel (EUT L 95, 7.4.2017, s. 1).