Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 50 och artikel 8,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 218,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av att Förenade kungariket den 29 mars 2017 till Europeiska rådet anmälde landets avsikt att utträda ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen enligt artikel 50.2 i EU-fördraget och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europeiska rådets (artikel 50) riktlinjer av den 29 april 2017 efter Förenade kungarikets anmälan enligt artikel 50 i EUF, av den 15 december 2017 för den andra etappen av brexitförhandlingarna och av den 23 mars 2018 om ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket,

–  med beaktande av rådets beslut av den 22 maj 2017 om fastställande av förhandlingsdirektiven för ett avtal med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om villkoren för dess utträde ur Europeiska unionen och rådets beslut av den 29 januari 2018 om komplettering av rådets beslut av den 22 maj 2017 om bemyndigande att inleda förhandlingar med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett avtal om fastställande av villkoren för dess utträde ur Europeiska unionen, med kompletterande förhandlingsdirektiv,

–  med beaktande av rådets beslut (EU, Euratom) 2020/266 av den 25 februari 2020 om bemyndigande att inleda förhandlingar med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett nytt partnerskapsavtal(1) samt de direktiv som anges i addendumet till detta för förhandlingarna om ett nytt partnerskap med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, som har offentliggjorts,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 5 april 2017 om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen(2), av den 3 oktober 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket(3), av den 13 december 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket(4), av den 14 mars 2018 om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket(5), av den 18 september 2019 om läget i Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen(6), av den 15 januari 2020 om genomförande och övervakning av bestämmelserna om medborgarnas rättigheter i utträdesavtalet(7) och av den 12 februari 2020 om det föreslagna mandatet för förhandlingar om ett nytt partnerskap med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland(8),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 18 juni 2020 om förhandlingarna om ett nytt partnerskap med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland(9).

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 29 januari 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen(10),

–  med beaktande av kommissionens uttalande vid Europaparlamentets plenarsammanträde den 16 april 2019,

–  med beaktande av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen(11) (utträdesavtalet) och den åtföljande politiska förklaringen om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket(12) (den politiska förklaringen),

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2018/937 av den 28 juni 2018 om Europaparlamentets sammansättning(13),

–  med beaktande av EU-domstolens dom av den 10 december 2018, Andy Wightman m.fl. mot Secretary of State for Exiting the European Union, C-621/18, ECLI:EU:C:2018:999,

–  med beaktande av djupanalysen från november 2020 från Europaparlamentets utredningstjänst Article 50 TEU in practice: How the EU has applied the “exit” clause,

–  med beaktande av studien från mars 2021, som beställdes av Europaparlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, Interpretation and implementation of Article 50 TEU – Legal and institutional assessment,

–  med beaktande av Belfastavtalet av den 10 april 1998, som undertecknades av Förenade kungarikets regering, Irlands regering och övriga deltagare i flerpartsförhandlingarna (långfredagsavtalet),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för utrikesfrågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för internationell handel,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A9-0357/2021), och av följande skäl:

A.  Syftet med detta betänkande är att analysera hur bestämmelserna i artikel 50 i EU-fördraget tolkades och tillämpades och hur förfarandet för Förenade kungarikets utträde ur EU enligt den artikeln organiserades och genomfördes, inklusive lärdomar vad gäller EU-rätten och Europeiska unionens funktionssätt.

B.  En analys av genomförandet av artikel 50 i EUF bidrar till bättre förståelse av de viktigaste beståndsdelarna i EU:s konstitutionella identitet, principerna för den europeiska integrationen och vikten av beslutsautonomi och rätten att lagstifta. Allt detta kommer att beaktas vid framtida fördragsändringar.

C.  Artikel 50 i EU-fördraget innehåller bestämmelser för att klargöra den tidigare osäkerheten och tvetydigheten vad gäller rätten att lämna EU. Artikeln ger uttryckligen medlemsstaterna ensidig rätt att lämna unionen utan krav på att uppfylla några andra villkor än sådana som fastställs i den egna nationella grundlagen.

D.  Artikel 50 i EU-fördraget innehåller uttryckliga bestämmelser om utträde i enlighet med EU-rätten och fastställer därmed det enda förfarande enligt vilket en medlemsstat lagligen kan lämna EU.

E.  Artikel 50 i EU-fördraget säger ingenting, respektive är inte tillräckligt tydlig, om flera aspekter av förfarandet som uppstod i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen.

F.  Artikel 50 i EU-fördraget innehåller inga formella krav på anmälan av avsikten att lämna unionen och inte heller på tidsfristen för eller återkallandet av denna anmälan. Artikel 50 i EUF säger inget om någon möjlighet till övergångsarrangemang.

G.  I artikel 50 i EU-fördraget fastställs inga särskilda krav på en eventuell förlängning av den tvåårsperiod som anges i artikel 50.3 i EU-fördraget, vilket därför ger utrymme för flexibilitet i förhandlingsprocessen.

H.  I artikel 50 i EU-fördraget bekräftas att EU-medlemskapet är frivilligt, vilket innebär att en medlemsstat inte kan tvingas stanna eller lämna EU. Beslutet att utträda ur unionen är ett suveränt beslut av en medlemsstat som fattas i linje med den utträdande statens interna konstitutionella ordning.

I.  Principen om lojalt samarbete kräver att anmälan lämnas in så snart beslutet om att lämna EU har fattats.

J.  I sin dom av den 10 december 2018 i mål Andy Wightman m.fl. mot Secretary of State for Exiting the European Union klargjorde domstolen att den utträdande medlemsstaten har rätt att ensidigt återkalla sin anmälan om avsikt att utträda ur unionen medan fördragen fortfarande är tillämpliga på den medlemsstaten.

K.  Artikel 50 i EU-fördraget är inte tydlig när det gäller tillämpningen av andra delar av artikel 218 i EUF-fördraget än dess punkt 3.

L.  Avsikten att lämna EU, såsom uttrycktes av det brittiska folket, trots att en majoritet av medborgarna i Skottland och Nordirland röstade för att stanna i EU, respekterades helt och fullt i linje med värdena frihet och demokrati, i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget.

M.  Folkomröstningen i Förenade kungariket hölls utan tillräckligt många upplysningskampanjer. Medborgarna fick aldrig en klar bild av förhållandet mellan deras land och EU efter utträdet, och de vilseleddes ofta om konsekvenserna av utträdet, särskilt när det gäller Nordirland, vilket visade på riskerna och utmaningarna med felaktig information.

N.  Artikel 50 i EU-fördraget ger EU:s institutioner en exceptionell övergripande befogenhet att förhandla fram ett avtal i alla frågor som är nödvändiga för att en medlemsstat ska kunna lämna unionen.

O.  Alla EU-institutionernas roll i utträdesförfarandet var avgörande för tolkningen och genomförandet av bestämmelserna i artikel 50 i EU-fördraget och för att minimera institutionella störningar, värna medlemsstaternas sammanhållning och säkerställa ett utträde under ordnade former.

P.  Michel Barnier, chefsförhandlare på kommissionens vägnar, valde en tvåstegsstrategi som visade sig vara den rätta.

Q.  Enligt EU-fördraget företräds medborgarna direkt på unionsnivå i Europaparlamentet. Parlamentet deltar i beslutsförfarandet enligt artikel 50 i EU-fördraget och utövar allmän politisk kontroll, i enlighet med artikel 14 i EU-fördraget, och bör därför vara nära involverat i utträdesförhandlingar för att kunna ge sitt godkännande i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget.

R.  I det förfarande som föreskrivs i artikel 50 i EU-fördraget, liksom i alla ärenden om internationella avtal som förhandlas fram enligt förfarandet i artikel 218.3 i EUF-fördraget, spelar parlamentet en marginell roll som är begränsad till att godkänna ett eventuellt utträdesavtal. Trots dessa begränsningar engagerade parlamentet sig sedan allra första början aktivt sig i utträdesprocessen och åtog sig att skydda EU-medborgarnas intressen och bevara Europeiska unionens integritet under hela processen.

S.  Parlamentet spelade en avgörande roll när det gällde att företräda alla EU-medborgare, både från EU-27 och Förenade kungariket, under förfarandet.

T.  Förenade kungarikets utträde påverkade Europaparlamentets sammansättning i enlighet med artikel 3.2 i Europeiska rådets beslut (EU) 2018/937.

U.  Utträdesprocessen gav upphov till oförutsägbarhet och utgjorde en utmaning inte bara för EU och den utträdande medlemsstaten, utan även, och i ännu högre grad, för de medborgare och enheter som påverkades mest direkt. De ekonomiska och sociala kostnaderna för denna osäkerhet har visat sig vara mycket höga och har också satt press på de politiska förbindelserna mellan EU och den utträdande medlemsstaten. Större säkerhet skulle kunna uppnås under separationsprocessen, bland annat genom att kräva att anmälan av beslutet om utträde åtföljs av en plan för de framtida förbindelser som den utträdande medlemsstaten har i åtanke.

V.  EU:s institutioner gjorde allt för att inte politisera utträdesprocessen, men ett utträde enligt artikel 50 i EU-fördraget är till sin natur politiskt eftersom det härrör från och påverkas av grundläggande val beträffande medlemskap i EU och/eller förbindelserna med EU.

W.  En medlemsstats utträde ur Europeiska unionen utgör en stor politisk, ekonomisk och social chock vars negativa konsekvenser endast delvis kan mildras genom ett noggrant planerat och förhandlat förfarande för utträde under ordnade former.

X.  I den politiska förklaringen om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket fastställs parametrarna för ett ambitiöst, brett, djupgående och flexibelt partnerskap, som omfattar områdena utrikespolitik, säkerhet och försvar samt mer omfattande samarbetsområden.

Y.  Efter utträdesavtalets ikraftträdande är artikel 49 i EU-fördraget den enda rättsliga vägen för återanslutning till EU.

Z.  I artikel 8 i EU-fördraget betonas de särskilda förbindelserna mellan EU och dess grannländer.

AA.  Enligt parlamentets arbetsordning är utskottet för konstitutionella frågor ansvarigt för de institutionella konsekvenserna av utträde ur unionen.

Ett exceptionellt förfarande

1.  Europaparlamentet betonar att processen för en medlemsstats utträde har varit exceptionell och extremt kritisk för Europeiska unionen.

2.  Europaparlamentet erkänner men beklagar icke desto mindre Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen.

3.  Europaparlamentet betonar att Förenade kungarikets utträde ur EU är av historisk betydelse men att det inte har fått EU att avvika från sin integrationsprocess, eftersom artikel 50 i EU-fördraget ger garantier för EU:s rättsordning och skyddar de grundläggande målen för den europeiska integrationen.

4.  Europaparlamentet understryker att bestämmelserna i artikel 50 i EU-fördraget, och det sätt på vilket de tolkats och genomförts, återspeglar och upprätthåller de gemensamma värden och mål som ligger till grund för unionen, särskilt frihet, demokrati och rättsstatlighet.

5.  Artikel 50 i EU-fördraget har uppfyllt målet att bevara en medlemsstats suveräna rätt att lämna Europeiska unionen, en uttrycklig bekräftelse av att EU-medlemskapet är frivilligt, och målet att säkerställa ett ordnat utträde för Förenade kungariket ur unionen, och samtidigt göra det möjligt att bygga upp ett förstärkt förhållande mellan EU och Förenade kungariket som tredjeland.

EU:s prioriteringar

6.  Europaparlamentet anser att målen i artikel 50 i EU-fördraget och utträdesförhandlingarna med Förenade kungariket, nämligen att säkerställa att Förenade kungariket skiljs från unionen, att skapa rättslig stabilitet och minimera störningarna samt att tillhandahålla en tydlig framtidsvision för medborgare och juridiska enheter, genom att säkerställa ett utträde under ordnade former, samtidigt som man skyddar Europeiska unionens, dess medborgares och dess medlemsstaters integritet och intressen, på det hela taget uppnåddes.

7.  Europaparlamentet anser att ett snabbt och bestämt fastställande av prioriteringarna i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen, i synnerhet skyddet av rättigheterna för miljontals EU-medborgare i Förenade kungariket och brittiska medborgare i EU som påverkas av utträdet, de särskilda omständigheterna för ön Irland och en samlad finansiell uppgörelse, var avgörande för att strukturera processen och stabilisera dess effekter i unionen. Parlamentet anser dock att förhandlingarna borde ha varit tydligare när det gäller lösningen av eventuella tvister som kan uppstå vid tillämpningen av utträdesavtalet, särskilt när det gäller EU-domstolens roll.

8.  Europaparlamentet anser att den tydliga fördelningen av uppgifter mellan institutionerna och den exceptionella inkluderande och öppna strategi som kommissionen och dess chefsförhandlare antog, inbegripet gentemot parlamentet, var av yttersta vikt för att bevara konsekvensen och enheten inom EU och mellan dess medlemsstater, för att främja EU:s prioriteringar och intressen i förhandlingarna och för att värna integriteten för EU:s rättsordning.

9.  Europaparlamentet lovordar de institutionella huvudaktörerna för att ha bevarat sammanhållningen mellan de 27 medlemsstaterna samt inom och mellan unionens institutioner, som respekterade utträdesförfarandets karaktär som en unionsprocess.

10.  Europaparlamentet anser att unionens intressen har skyddats tack vare strategisk organisation och villkorlighet mellan de olika etapperna i förfarandet. Parlamentet påminner särskilt om förhandlingarnas ordningsföljd, som inleddes med ett avtal om utträdesarrangemang och som sedan gick vidare till att behandla övergångsarrangemangen för att sen avslutas med ett avtal om en övergripande överenskommelse om ett nytt och nära partnerskap mellan EU och Förenade kungariket på grundval av betydande framsteg i förhandlingarna om medborgerliga rättigheter, frågan om Irland och Nordirland, den finansiella uppgörelsen och den motiverade och meningsfulla tillämpningen av förlängningen av den period som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget.

11.  Europaparlamentet uppskattar att frågan om medborgarnas rättigheter, som är och kommer att förbli ett stort problem, prioriterades i förhandlingarna med Förenade kungariket och att detta kapitel i utträdesarrangemangen godkändes ganska tidigt i förhandlingarna. Den ursprungliga versionen av utkastet till utträdesavtal av den 19 mars 2018 innehöll en helt överenskommen del två om medborgerliga rättigheter, inbegripet om den direkta effekten av avtalsbestämmelserna, och om EU-domstolens behörighet när det gäller relevanta bestämmelser om medborgerliga rättigheter.

12.  Europaparlamentet betonar att unionen redan från början av processen tydligt konstaterade att de särskilda omständigheterna på ön Irland och vikten av att skydda långfredagsavtalet och mildra effekterna av Förenade kungarikets utträde på Irland var frågor som berörde EU som helhet.

13.  Europaparlamentet anser att den tidsbegränsade övergångsperioden med fortsatt tillämpning av EU:s befintliga instrument och strukturer för reglering, budget, tillsyn, rättsväsende och verkställighet efter utträdet låg i båda parters intresse och underlättade förhandlingarna om och övergången till de framtida förbindelserna.

14.  Europaparlamentet påminner om att ramarna för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket fastställs i den politiska förklaring som åtföljer utträdesavtalet och som innehåller tydliga bestämmelser som fastställts av båda parter om samarbete på områdena utrikespolitik, säkerhet och försvar.

15.  Europaparlamentet beklagar att den politiska förklaringens icke rättsligt bindande karaktär gav Förenade kungariket rättsliga grunder att inte engagera sig i centrala delar av dess innehåll, särskilt de som rör utrikes- och säkerhetspolitiken, som därmed inte utgjorde en del av förhandlingarna.

Den utträdande medlemsstaten

16.  Europaparlamentet anser dock att utträdesprocessen från Förenade kungarikets sida kännetecknades av utdragen osäkerhet från början till slutet av förhandlingarna, vilket bland annat återspeglades i tidsglappet mellan folkomröstningen och anmälan om utträde enligt artikel 50 i EU-fördraget. Parlamentet anser att denna osäkerhet påverkade medborgare och ekonomiska aktörer, särskilt på ön Irland. Parlamentet anser att varningsropen om ett utträde utan avtal äventyrade utsikterna till ett utträde under ordnade former.

17.  Europaparlamentet pekar i detta avseende på att de politiska och ekonomiska konsekvenserna av beslutet att lämna unionen är betydande. Parlamentet anser att Förenade kungariket inte gjorde någon verklig och fullständig bedömning av dessa konsekvenser före sitt beslut om utträde, och att förberedelserna för förfarandet därför var bristfälliga. Parlamentet anser att brittiska medborgare hade otillräcklig kunskap om Europeiska unionen och att de inte fick tillräcklig information om de långtgående konsekvenserna av beslutet att lämna unionen.

18.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna i artikel 50 i EU-fördraget om anmälan och förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget hanterades på ett tillräckligt flexibelt sätt för att bemöta det politiska vankelmod och den ologiskhet som uppvisades av den ena brittiska regeringen efter den andra, samtidigt som integriteten i utträdesprocessen bevarades och unionens rättsordning upprätthölls.

19.  Europaparlamentet påminner om att beslutet om utträde är en medlemsstats suveräna rättighet och att unionen är skyldig att erkänna denna stats avsikt. Parlamentet betonar att artikel 50 i EU-fördraget inte specificerar och därför inte ställer några krav på formen för anmälan av avsikten att utträda. Parlamentet anser i detta sammanhang att när en medlemsstat inte följer EU-rätten och/eller uttrycker sin avsikt att vägra att tillämpa fördragen eller erkänna EU-domstolens behörighet och rätta sig efter dess domar, utgör detta ett tydligt avvisande av de skyldigheter som är kopplade till EU-medlemskapet.

20.  Europaparlamentet påpekar att utträdet ur Europeiska unionen till sin natur är en komplex process och att den utträdande medlemsstatens politiska val när det gäller dess framtida förbindelser med unionen kan spä på denna komplexitet.

Vikten av ett utträde under ordnade former

21.  Europaparlamentet anser att även om utträdet inte är beroende av ett avtal mellan den utträdande medlemsstaten och unionen visar processen för Förenade kungarikets utträde att det är viktigt att ingå ett avtal om utträdesarrangemangen, särskilt för att skydda de berörda medborgarnas rättigheter och berättigade förväntningar.

22.  Europaparlamentet anser att EU-institutionerna gjorde sitt yttersta och fullgjorde sin skyldighet att se till att ett avtal ingås. Parlamentet lovordar ansträngningarna för att undvika ett avtalslöst scenario. Parlamentet noterar i detta avseende att om en överenskommelse inte nås träder utträdet, i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget, i kraft två år efter det att rådet underrättats. Parlamentet betonar att det inte finns några bestämmelser i EU-fördraget för att hantera ett avtalslöst och oordnat utträde.

23.  Europaparlamentet understryker att EU:s inre marknad är integrerad i så hög grad att en medlemsstats utträde påverkar alla ekonomiska verksamhetsområden. Rättsliga och administrativa anpassningar krävs därför överallt, på europeisk, nationell och lokal nivå. Parlamentet upprepar vikten av det arbete som kommissionen och medlemsstaterna har utfört på alla nivåer inom den offentliga förvaltningen och för att upplysa och förbereda medborgarna och den privata sektorn genom att publicera flera intressentspecifika meddelanden om förberedelser och snabbt vidta ensidiga och provisoriska beredskapsåtgärder för att hantera risken för ett avtalslöst och oordnat utträde.

24.  Europaparlamentet konstaterar att EU-fördraget inte ställer upp några konkreta krav avseende ramen för de framtida förbindelserna mellan den utträdande medlemsstaten och unionen och dess koppling till utträdesarrangemangen. Parlamentet påminner dock om att utträdesavtalet, enligt artikel 50.2 i EU-fördraget, ska ta hänsyn till ramen för den utträdande statens framtida förbindelser med unionen.

25.  Europaparlamentet noterar att den tvåårsperiod som fastställs i artikel 50.3 i EU-fördraget, för när fördragen upphör att vara tillämpliga på den utträdande medlemsstaten från och med tidpunkten för dess anmälan om utträde, visade sig vara alltför kort för att säkerställa ett utträde under ordnade former för Förenade kungariket. Det blev nödvändigt att förlänga perioden tre gånger och därefter komplettera med en övergångsperiod. Parlamentet påminner om att denna tidsperiod kan förlängas i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget. Parlamentet anser att en sådan förlängning är ett sätt att fortsätta förhandlingarna utan att förhasta sig för att komma till avslut. Parlamentet påminner dock om att alla medborgare, ekonomiska aktörer, medlemsstater och handelspartner i tredjeländer tvingades hantera en situation med exceptionell och utdragen rättsosäkerhet under hela denna tvåårsperiod och dess förlängningar.

26.  Europaparlamentet konstaterar att en medlemsstats utträde har fått mycket stora juridiska konsekvenser för EU:s internationella åtaganden, särskilt när det gäller omförhandling av de tullkvoter som överenskommits på WTO-nivå för att ta hänsyn till den andel av kvoten som användes av den utträdande medlemsstaten, vilket har lett till att tredjeländer gjort ytterligare anspråk på marknadstillträde. Parlamentet anser att fördelningen av EU:s tullkvoter i samband med Förenade kungarikets utträde i princip sköttes bra, först genom antagandet av en intern lagstiftningsakt som fastställde de nya EU-tullkvoterna (förordning (EU) 2019/216(14)) och därefter genom förhandlingar med tredjeländer på WTO-nivå, trots att det inte finns några rättsliga bestämmelser på WTO-nivå som behandlar upplösningen av en tullunion.

Flexibilitet enligt artikel 50 i EU-fördraget

27.  Europaparlamentet anser att artikel 50 i EU-fördraget är en bra avvägning mellan att säkerställa en rättsligt korrekt utträdesprocess och att värna den politiska flexibilitet som krävs för anpassning till de särskilda omständigheterna. Parlamentet noterar dock att bestämmelserna i artikel 50 i EU-fördraget inte är tillräckligt detaljerade när det gäller följande aspekter:

28.  Europaparlamentet beklagar att Förenade kungarikets utträde ur unionen har inneburit att unionen har förlorat en stor grupp EU-medborgare. Parlamentet pekar på sitt aktiva engagemang genom att förespråka dialog och samtala med medborgare och organisationer som företräder dem, i form av samråd, utfrågningar och möten som anordnades av parlamentsutskotten och brexitstyrgruppen, som strävade efter att kanalisera medborgarnas farhågor och förväntningar under utträdesprocessen. Parlamentet anser dock att EU-institutionerna skulle ha kunnat göra ännu mer för att informera medborgarna under de olika faserna av utträdet.

29.  Europaparlamentet anser, med tanke på att utträdesprocessen är oförutsägbar, att EU-fördragets utträdesbestämmelser bör garantera rättssäkerhet för det stora antal EU-medborgare och medborgare i den utträdande medlemsstat som berörs av utträdet, genom att skydda de rättigheter som förvärvats på grundval av unionsrätten och säkerställa ett verksamt tillsynssystem, plus eventuella uppföljningsmekanismer och informationskampanjer. Parlamentet understryker behovet av att i god tid och på lämpligt sätt informera berörda medborgare, särskilt utsatta medborgare, om deras rättigheter och skyldigheter i samband med utträdet.

30.  Med tanke på arten av beslutet att lämna unionen och dess grundläggande konsekvenser för medborgarna i den utträdande medlemsstaten anser Europaparlamentet att anordnandet av en folkomröstning för att bekräfta det slutliga beslutet att lämna unionen kan vara en viktig demokratisk garanti. Parlamentet anser att medborgarnas bekräftelse av detta slutliga val också är avgörande om man inte lyckas slutföra förhandlingarna om ett utträdesavtal, vilket leder till ett avtalslöst scenario. Parlamentet anser att alla tänkbara åtgärder bör vidtas under denna process för att undvika desinformation, utländsk inblandning och finansieringsoriktigheter.

Institutionernas roll i utträdesprocessen

31.  Europaparlamentet anser att EU-institutionerna och medlemsstaterna sammantaget har varit lyhörda och följt en enhetlig och samlad strategi, med en snabb, tydlig och välstrukturerad definition av utträdesprocessens aspekter, inbegripet de aspekter som inte uttryckligen tas upp i artikel 50 i EU-fördraget, särskilt målen och de allmänna principerna för förhandlingarna, EU:s befogenheter i frågor som rör utträdet, förhandlingarnas tågordning, utträdesavtalets tillämpningsområde, övergångsarrangemangen och ramen för de framtida förbindelserna.

32.  Europaparlamentet betonar att parlamentet har spelat en avgörande roll i hela utträdesprocessen och aktivt bidragit till att identifiera strategier och skydda EU:s och EU-medborgarnas intressen och prioriteringar genom vederbörligen motiverade resolutioner, alltsedan förberedelserna inför Förenade kungarikets folkomröstning om EU-medlemskap. Parlamentet påminner i detta avseende om att parlamentets bidrag främst strukturerades genom brexitstyrgruppen, som tillsattes av talmanskonferensen den 6 april 2017, med stöd och nära deltagande av parlamentets utskott och talmanskonferensen.

33.  Europaparlamentet betonar att hela parlamentet mobiliserades för att i samförstånd följa utträdesprocessen, både genom sina politiska organ och genom sina utskott, som redan tidigt uppmanades att identifiera hur Förenade kungarikets utträde skulle påverka politiken och lagstiftningen inom deras respektive ansvarsområden. Parlamentet upprepar vikten av att sektorspolitiska utskott fortlöpande deltar i förhandlingarna. Parlamentet lovordar utskottens långa och uttömmande förberedande arbete med att samla in fakta, råd och expertis genom utfrågningar, workshoppar och studier om alla aspekter av utträdet eller de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

34.  Europaparlamentet anser att Europeiska rådet spelade en samlande och stabiliserande roll i processen, bland annat genom att anta riktlinjer enligt artikel 50.2 i EU-fördraget, genom att tolka och tillämpa bestämmelserna i artikel 50 i EU-fördraget, även i förhållande till de aspekter som bestämmelserna inte säger något om, och genom att fastställa tydliga politiska riktlinjer för förhandlingsdirektiven i linje med unionens intressen och utse kommissionen till unionens förhandlare.

35.  Europaparlamentet betonar att artikel 50.4 i EU-fördraget föreskriver att den medlem som företräder den utträdande medlemsstaten i Europeiska rådet eller rådet inte får delta i Europeiska rådets eller rådets diskussioner eller i beslut som rör utträdesprocessen, medan de ledamöter av Europaparlamentet som valts i den utträdande medlemsstaten fortsätter att utöva alla sina rättigheter och skyldigheter fullt ut till dess att utträdet träder i kraft.

36.  Europaparlamentet noterar att det interinstitutionella samarbetet och transparensen aldrig varit större än i samband med genomförandet av artikel 50 i EU-fördraget, inbegripet arbetsmetoder och strukturer för förhandlingarna, informationskanaler, offentliggörande av förhandlingsdokument och deltagande i möten, särskilt i Sherpa-möten och möten i rådet för allmänna frågor.

37.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av de grundläggande principer som föreslagits av Europaparlamentet och som Europeiska rådet efter hand infört i sina förhandlingsriktlinjer, vilka därefter genomfördes under förhandlingarna:

38.  Europaparlamentet fortsätter att stödja dessa principer fullt ut.

39.  Europaparlamentet anser att dessa principer har vidare relevans än bara artikel 50 i EU-fördraget, eftersom de ligger till grund för den europeiska integrationen och har blivit centrala inslag i EU:s konstitutionella identitet och rättsordning, även om de inte är förankrade i EU-fördraget.

40.  Europaparlamentet noterar i detta avseende att det utträdesförfarande som föreskrivs i artikel 50 i EU-fördraget har fått både EU och dess medlemsstater att på nytt bekräfta unionens konstitutionella identitet.

Rättigheter och skyldigheter för EU och den utträdande medlemsstaten

41.  Europaparlamentet upprepar att fram till dess att ett utträdesavtal träder i kraft eller, i brist på detta, den period på två år eller längre som anges i artikel 50.3 i EU-fördraget har löpt ut, förblir den utträdande staten en medlemsstat med alla de rättigheter och skyldigheter som följer av fördragen, utan undantag, inbegripet principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i EU-fördraget och skyldigheten att hålla val till Europaparlamentet, utse företrädare till unionens olika institutioner och organ, säkerställa fullt skydd av medborgarnas rättigheter och fullgöra sina ekonomiska åtaganden.

Parlamentets granskning

42.  Europaparlamentet betonar att Europaparlamentets politiska tillsyn är oumbärlig i ett parlamentariskt demokratiskt system och är en garant för transparens och politiskt ansvarsutkrävande. Parlamentet insisterar i detta avseende på att parlamentets befogenheter när det gäller granskning bör garanteras och ges tillräcklig tid när det gäller ingåendet av internationella avtal, även när det gäller provisorisk tillämpning, i synnerhet om de ingås i samband med ett utträde ur Europeiska unionen. Parlamentet noterar i detta sammanhang vikten av en fullständig tillämpning av artikel 218.10 i EUF-fördraget, beträffande parlamentets befogenheter i fråga om utträdet, där det anges att Europaparlamentet måste informeras i alla skeden av förhandlingarna mellan unionen och tredjeländer. Parlamentet understryker att kommissionen måste hålla parlamentet informerat på samma villkor som rådet.

43.  Europaparlamentet anser att både brexitstyrgruppen och den brittiska samordningsgruppen, som inrättades av Europaparlamentet för varje fas av förhandlingarna med Förenade kungariket, var av yttersta vikt för att garantera parlamentets uppföljning och deltagande och för att säkerställa transparens i förhandlingarna. Parlamentet anser att genomförandet av artikel 50 i EU-fördraget utgjorde ett bra exempel på kollektiv samordning mellan institutionerna till stöd för unionens intressen, vilket bör tillämpas på alla förhandlingar om internationella avtal.

44.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att parlamentets roll är avgörande för att skydda den parlamentariska och demokratiska dimensionen av ett förfarande med så stor konstitutionell och institutionell inverkan på unionen och på EU-medborgarnas rättigheter. Parlamentet anser att dess roll i den politiska tillsynen bör skyddas och stärkas för att inkludera nödvändigt godkännande i alla relevanta aspekter av processen.

45.  Europaparlamentet betonar i detta avseende att artikel 50 i EUF-processen har slutförts och att utträdet ur EU nu är ett faktum, men att den faktiska avvecklingen av EU-medlemskapet och genomförandet av utträdesavtalet är en lång process. Parlamentet bekräftar i detta avseende att det kommer att fullgöra sitt uppdrag i övervakningen av genomförandet av utträdesavtalet.

Frågor att diskutera

46.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna i artikel 50 i EU-fördraget i tillräcklig utsträckning tar upp förfarandeaspekten av en medlemsstats utträde, men de räcker inte för att hantera de betydande politiska, sociala och ekonomiska konsekvenser och störningar som en medlemsstats EU-utträde orsakar, såväl inom och mellan medlemsstater som internationellt.

47.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en djupgående diskussion om Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen och dess inverkan på EU:s framtid. Parlamentet anser att en sådan diskussion bör säkerställa en öppen och bredare dialog om de reformer som unionen behöver för att stärka demokratin och förmågan att leva upp till medborgarnas behov och förväntningar. Parlamentet påminner i detta sammanhang om unionens nya initiativ för att diskutera sin framtid inom ramen för konferensen om Europas framtid. Parlamentet betonar att denna konferens omfattar såväl det civila samhället som företrädare för medborgarrättsorganisationer.

48.  Europaparlamentet anser att det är unionens och medlemsstaternas ansvar och uppgift att anstränga sig mer för att bevara den europeiska integrationsprocessen, skydda europeiska värderingar och principer, inbegripet principen om lojalt samarbete, och förhindra fler utträden ur EU. Parlamentet beklagar i detta sammanhang Europaparlamentets och dess utskotts återhållsamhet och begränsade engagemang inför folkomröstningen i Förenade kungariket, som ledde till att de brittiska medborgarna, som vid den tidpunkten var EU-medborgare, lämnades utan fullständig information om hur EU fungerar och konsekvenserna av utträdet. Parlamentet betonar att skyddsåtgärder bör införas för att säkerställa att den offentliga debatt som föregår en medlemsstats aktivering av artikel 50 i EU-fördraget gör det möjligt för berörda medborgare att fatta ett välgrundat beslut. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att konsekvent ge unionsmedborgarna omfattande information om hur EU fungerar, dess verksamhetsområden, dess beslutsprocesser, EU-medborgarnas rättigheter och konsekvenserna av att lämna EU. Parlamentet anser att konferensen om Europas framtid erbjuder just en sådan möjlighet till förstärkt dialog med medborgarna och det civila samhället om vad EU är och hur EU bör utvecklas. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om hur europeiska politiska partier kan ges möjlighet att finansiera folkomröstningskampanjer som är kopplade till genomförandet av EU-fördraget eller EUF-fördraget.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 58, 27.2.2020, s. 53. (2) EUT C 298, 23.8.2018, s. 24. (3) EUT C 346, 27.9.2018, s. 2. (4) EUT C 369, 11.10.2018, s. 32. (5) EUT C 162, 10.5.2019, s. 40. (6) EUT C 171, 6.5.2021, s. 2. (7) EUT C 270, 7.7.2021, s. 21. (8) EUT C 294, 23.7.2021, s. 18. (9) EUT C 362, 8.9.2021, s. 90. (10) EUT C 331, 17.8.2021, s. 38. (11) EUT L 29, 31.1.2020, s. 7. (12) EUT C 34, 31.1.2020, s. 1. (13) EUT L 165 I, 2.7.2018, s. 1. (14) EUT L 38, 8.2.2019, s. 1.