Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 114 och 352 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 12,

–  med beaktande av artikel 11 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av sitt yttrande(1) över kommissionens förslag till förordning om en stadga för europeiska sammanslutningar(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 1987 om ideella föreningar i Europeiska gemenskaperna(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2020 om inrättande av en EU‑mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(4),

–  med beaktande av sin förklaring av den 10 mars 2011 om inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser(5),

–  med beaktande av EESK:s yttrande ”Europeisk filantropi: en outnyttjad potential (förberedande yttrande på begäran av det rumänska ordförandeskapet)”,

–  med beaktande av Joint Guidelines on Freedom of Association (gemensamma riktlinjer om föreningsfrihet) (CDL-AD(2014)046), som antagits av Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) och OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR),

–  med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0007/2022), och av följande skäl:

A.  Artikel 63 i EUF-fördraget, tillsammans med artiklarna 7, 8 och 12 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), stadfäster föreningsfriheten på alla nivåer och skyddar ideella organisationer mot diskriminerande, omotiverade och icke nödvändiga restriktioner när det gäller finansieringen av deras verksamhet.

B.  Begreppet ”ideell organisation” bör i denna resolution förstås så att det avspeglar de många olika formerna av ideella organisationer i unionen, både medlemskapsbaserade och icke medlemskapsbaserade, till exempel sammanslutningar, filantropiska organisationer, organisationer vars tillgångar används för att uppnå ett särskilt mål, såsom stiftelser, och andra liknande organisationer.

C.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har erkänt att staten har en positiv skyldighet att garantera rätten till föreningsfrihet och fann i sin dom av den 21 oktober 2005, Ouranio Toxo m.fl. mot Grekland(6), att ett verkligt och effektivt upprätthållande av respekten för föreningsfriheten inte kan inskränkas till att staten endast har en skyldighet att inte blanda sig i. Europeiska unionens domstol slog i sin dom i mål C‑78/18(7) fast att föreningsfriheten omfattar inte bara möjligheten att bilda eller upplösa en förening, utan även möjligheten att låta en förening däremellan bedriva sin verksamhet.

D.  Ideella organisationer är avgörande för att företräda medborgarnas och det civila samhällets intressen, bland annat genom att tillhandahålla tjänster inom ofta olönsamma områden inom den sociala sektorn, uppmuntra deltagande i samhällslivet och försvara minoriteters rättigheter. Dessutom spelar de en central roll när det gäller att förutse och ta itu med socioekonomiska utmaningar och täppa till luckorna i tjänster och ekonomisk verksamhet, tillsammans med nationella, regionala och lokala myndigheter.

E.  Ideella organisationer använder och främjar ofta yttrandefriheten – särskilt i samband med främjande av allmänintresset – och de stöder ett aktivt deltagande i det demokratiska livet och fungerar som demokratiskolor.

F.  Covid-19-krisen har belyst de ideella organisationernas centrala roll när det gäller att hjälpa människor med många problem och därigenom säkerställa den sociala sammanhållningen. Deras ställning har dock skakats om till följd av covid-19-krisen, inte minst eftersom den har avbrutit deras verksamhet och även skapat nya behov och uppdrag.

G.  Den europeiska demokratin är beroende av att det civila samhället och de representativa organisationerna kan fungera fritt och över gränserna. Det civila samhällets och de representativa organisationernas väsentliga roll när det gäller att bidra till demokratin anses vara ett av unionens grundläggande värden, vilket erkänns särskilt i artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), och kräver en öppen, transparent och strukturerad dialog.

H.  Ideella organisationer är en integrerad del av det civila samhället inom unionen och omfattar filantropiska organisationer, såsom stiftelser som bidrar till och underlättar det arbete som utförs av enskilda personer, och ideella organisationer i allmänhetens intresse.

I.  Tillförlitliga statistiska uppgifter om ideella organisationer är knapphändiga eller inte lätt tillgängliga.

J.  De europeiska stadgarna för Europabolag, europeiska kooperativa föreningar eller europeiska partier är inte lämpliga för att göra det möjligt för ideella organisationer att samarbeta över gränserna.

K.  Affärsverksamheter, kommersiella företag och ekonomiska intressegrupperingar har möjlighet att bilda en europeisk ekonomisk intressegruppering.

L.  Offentliga organ kan inrätta en europeisk gruppering för territoriellt samarbete.

M.  En europeisk stadga för sammanslutningar bör vara öppen för organisationer och personer som vill delta i utbyten och ömsesidigt lärande över gränserna.

N.  Parlamentets krav på nationella statistikregister för aktörer inom den sociala ekonomin omfattar inte organisationer utanför den sociala ekonomin.

O.  Många ideella organisationer deltar fullt ut i det ekonomiska livet och i utvecklingen av den inre marknaden, genom att regelbundet bedriva viss ekonomisk verksamhet. Volymen gränsöverskridande finansiella flöden mellan sammanslutningar eller ideella organisationer har ökat avsevärt under det senaste årtiondet.

P.  I dag har medvetenheten bland beslutsfattare och inom det civila samhället om ideella organisationers potential när det gäller tillhandahållande av tjänster, medborgarengagemang och social innovation ökat. Deras potential är förmodligen outnyttjad på en rad olika områden, såsom utbildning, kultur, hälso- och sjukvård, sociala tjänster, forskning, utvecklingsbistånd, humanitärt bistånd och katastrofberedskap.

Q.  Den socioekonomiska potentialen hos ideella organisationer i Europeiska unionen ökar ständigt, och sysselsättningsmöjligheter skapas inom en rad olika sektorer.

R.  Ideella organisationer spelar en nyckelroll när det gäller att stödja enskilda personer att aktivt delta i det demokratiska livet.

S.  Den allra största delen av de ideella organisationernas verksamhet bedrivs på nationell nivå, även om ett ökande antal ideella organisationer är verksamma över gränserna och därigenom stärker den sociala sammanhållningen mellan medlemsstaterna på samhällsnivå, särskilt i gränsregioner, som utgör nästan 40 % av unionens territorium.

T.  Gränsöverskridande ideella organisationer bidrar i särskilt hög grad till uppnåendet av unionens mål och utvecklar många och olika verksamheter av allmänt intresse som har transnationell betydelse och som gynnar allmänintresset på olika områden. Detta inbegriper, men är inte begränsat till, skydd och främjande av grundläggande rättigheter och värden, miljöskydd, utbildning, kultur, socialt arbete och utvecklingsbistånd.

U.  Trots det växande antalet gränsöverskridande ideella organisationer i Europeiska unionen finns det ingen harmoniserad alleuropeisk rättslig ram som gör det möjligt för dem att bedriva sin verksamhet och organisera sig ordentligt på gränsöverskridande nivå.

V.  I avsaknad av unionsreglering av ideella organisationer kännetecknas deras gränsöverskridande verksamhet för närvarande av kulturella, rättsliga och politiska skillnader som är en följd av nationell lagstiftning.

W.  Parlamentet betonade redan 1987 behovet av att införa en lämplig EU-förordning för europeiska ideella organisationer i sin resolution av den 13 mars 1987 om ideella föreningar i Europeiska gemenskaperna.

X.  Organisationer som omfattas av en europeisk stadga eller av gemensamma europeiska minimistandarder bör verka för att främja och genomföra unionens gemensamma värden och mål som fastställs i fördragen och stadgan.

Den nuvarande situationen

1.  Europaparlamentet konstaterar att ideella organisationer saknar en rättslig form på unionsnivå som gör det möjligt att slå fast att representation av det civila samhällets intressen kan jämställas med representation av kommersiella företag och ekonomiska intressegrupper, för vilka det sedan länge finns en rättslig form på unionsnivå.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsliga, kulturella, politiska och ekonomiska skillnader mellan medlemsstaterna alltjämt komplicerar den gränsöverskridande verksamheten för ideella organisationer, och att den nuvarande administrativa och skattemässiga behandlingen av sådana organisationers gränsöverskridande verksamhet leder till högre transaktionskostnader än på nationell nivå.

3.  Europaparlamentet betonar att det nuvarande rättsliga ramverket på unionsnivå och nationell nivå är otillräckligt för att skapa och stödja ett starkt alleuropeiskt civilsamhälle, vars existens är nödvändig för demokratin. Parlamentet framhåller därför behovet av att införa en ny rättslig form, nämligen formen europeisk sammanslutning, inklusive regler om en sådan sammanslutnings bildande, transparens, ansvarighet och styrning.

4.  Europaparlamentet understryker vikten av att säkerställa samordning på unionsnivå, undvika fragmentering och stödja en harmoniserad strategi i hela unionen när det gäller den europeiska sammanslutningen, genom en utsedd nämnd för europeiska sammanslutningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka de olika alternativen och lägga fram ett förslag om den lämpligaste formen och statusen för en sådan nämnd för europeiska sammanslutningar, där alla medlemsstater är representerade och där beslutsbefogenheterna är väldefinierade.

5.  Europaparlamentet anser att unionslagstiftning till stöd för ideella organisationer också behövs för fullbordandet av den inre marknaden.

6.  Europaparlamentet betonar att den fria rörligheten och etableringsfriheten visserligen fastställs i fördragen men att den grundläggande föreningsrätten fortfarande inte fullt ut stöds och främjas inom medlemsstaternas olika jurisdiktioner på grund av bristen på lämpliga organisationsformer och bristen på likabehandling av befintliga former i hela unionen, vilket dels hindrar transnationella aktiviteter och projekt, gränsöverskridande uppdrag och rörligheten i det civila samhället, dels skapar rättsosäkerhet.

7.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av ett instrument för att ytterligare underlätta den fria rörligheten för ideella organisationer, oavsett i vilken medlemsstat de är etablerade eller var deras medlemmar är bosatta, särskilt genom att undanröja rättsliga och administrativa hinder.

8.  Europaparlamentet betonar att bristen på tillnärmning av praxis innebär att ideella organisationer som är verksamma i hela unionen ofta utsätts för omotiverade restriktioner såsom avgifter, formaliteter och administrativa och andra hinder, vilket äventyrar deras dagliga verksamhet och avskräcker sådana organisationer från att utvidga sina uppdrag över gränserna. Parlamentet understryker att sådana hinder också leder till en betydande ökning av arbetsbördan på grund av behovet av att följa många olika administrativa förfaranden i mer än en medlemsstat.

9.  Europaparlamentet beklagar djupt att ideella organisationer inte omfattades av stödåtgärder mot pandemin i ett antal medlemsstater.

10.  Europaparlamentet betonar att bristen på tillnärmning av praxis också leder till ojämlika spelregler på grund av de olika marknadsvillkor och andra hinder som ideella organisationer möter i olika medlemsstater, till exempel när det gäller att öppna bankkonton, samla in och redovisa utländska medel, få tillgång till åtgärder och system för offentliga förmåner, dra nytta av vissa typer av finansiell eller skattemässig behandling eller anställa personal, särskilt när rekryteringar sker över gränserna, vilket bör underlättas i överensstämmelse med den fria rörligheten för arbetstagare.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de ideella organisationernas olika verksamhetsformer i medlemsstaterna och att göra en jämförande analys.

12.  Europaparlamentet påpekar att ideella organisationer bidrar till innovation, forskning, ekonomisk utveckling och skapande av arbetstillfällen, särskilt inom den sociala sektorn, företagarsektorn, tekniksektorn och kultursektorn.

13.  Europaparlamentet erkänner de ideella organisationernas bidrag till vissa av unionens strategiska mål, såsom kampen mot klimatkrisen, hanteringen av den digitala omvandlingen och återhämtningen från covid-19-pandemin. Parlamentet understryker att det kommer att vara omöjligt att uppnå dessa mål utan att det civila samhället bidrar genom att främja dessa frågor i hela Europa, särskilt när det gäller genomförandet av den nödvändiga politiken på lokal, regional och nationell nivå samt på unionsnivå, samtidigt som de berörda personernas intressen och rättigheter respekteras.

14.  Europaparlamentet beklagar att uppgifterna är knapphändiga eller föråldrade. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet tillhandahålla uppdelade uppgifter och kommissionen att skapa tillförlitliga och regelbundet uppdaterade statistiska resurser, på grundval av etablerade metoder som säkerställer öppenhet och jämförbarhet, och att göra det möjligt att inkludera sådana uppgifter i Eurostat om gränsöverskridande verksamheter och bidrag. En studie från 2017 som beställts av EESK, ”Recent evolutions of the social economy in the European union”, visade att 9 miljoner av de totalt 13,6 miljoner avlönade tjänsterna i kooperativ, ömsesidiga bolag, sammanslutningar, stiftelser och liknande enheter i Europeiska unionen härrörde från sysselsättning i sammanslutningar och stiftelser, vilket gjorde dem till den främsta källan till sysselsättning inom den sektorn. Parlamentet betonar att detta också visar hur viktigt det är att det finns fler uppgifter som rör ett område som är större än den sociala ekonomin.

15.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen och medlemsstaterna inte har lagt fram lagstiftning för att säkerställa en gynnsam miljö där ideella organisationer kan bidra till den inre marknadens funktion och säkerställa ett fritt flöde av kapital över gränserna, och att en stadga för en europeisk sammanslutning inte har upprättats trots flera försök och många uppmaningar från det civila samhället och parlamentet.

16.  Europaparlamentet välkomnar den kommande handlingsplanen för den sociala ekonomin. Eftersom endast vissa ideella organisationer är verksamma inom den sociala ekonomin anser parlamentet att handlingsplanen måste innehålla rekommendationer om hur gränsöverskridande hinder kan övervinnas och kompletteras med separata lagstiftningsinitiativ som syftar till att stödja ideella organisationer.

17.  Europaparlamentet anser att de föreslagna rättsliga instrumenten på grund av sin särskilda karaktär inte får påverka regleringen av politiska partier. Parlamentet påminner vidare om att unionen respekterar den ställning som kyrkor, religiösa organisationer eller samfund samt filosofiska eller konfessionslösa organisationer har enligt nationell rätt. Parlamentet understryker att detta inte utesluter att organisationer vars värderingar och syften har en religiös, filosofisk eller konfessionslös grund, såsom trosbaserade välgörenhetsorganisationer, drar nytta av dessa föreslagna instruments tillämpningsområde. Parlamentet påpekar att fackföreningar i flera medlemsstater ges en särskild gynnsam ställning och därför bör exkluderas från de föreslagna instrumenten. Parlamentet påpekar att personer som vill bilda en sammanslutning fritt kan använda sig av bestämmelserna i förslaget till förordning och tillämpa formen av en europeisk sammanslutning, och konstaterar att det föreslagna direktivet om minimistandarder ska tillämpas på alla ideella organisationer i unionen.

Skydd av det civila samhället och föreningsfriheten

18.  Europaparlamentet är oroat över de allt större hinder som ideella organisationer runt om i unionen möter och över de skillnader som är en följd av nationella lagar, förordningar, administrativa rutiner eller riktlinjer. Parlamentet påpekar att detta kan påverka det civila samhället negativt, otillbörligt begränsa de grundläggande rättigheterna, särskilt föreningsfriheten, yttrandefriheten och informationsfriheten, och avskräcka ideella organisationer från att utvidga sin verksamhet över gränserna.

19.  Europaparlamentet tar vederbörlig hänsyn till de möjligheter som digitaliseringen och internet erbjuder för att underlätta utövandet av rätten till föreningsfrihet, till exempel genom att göra registrering och bildande av ideella organisationer lättare och tillgängligt online.

20.  Europaparlamentet betonar att ideella organisationer är avgörande för demokrati och politiskt beslutsfattande på alla nivåer. De främjar och arbetar för det allmänna bästa, de är en del av de kontroller och motvikter som är nödvändiga för rättsstatsprincipen och de är drivkrafter för medborgardeltagande Parlamentet välkomnar det civila samhällets engagemang för allmänintresset, aktivism och ett aktivt samhällsliv.

21.  Europaparlamentet upprepar att ideella organisationer har frihet att delta i frågor som rör politisk eller offentlig debatt genom sina mål eller sin verksamhet. Parlamentet fördömer försöken att begränsa det medborgerliga utrymmet av politiska skäl, och att förneka, avvisa eller ifrågasätta dessa organisationers status som allmännyttiga organisationer på grundval av uppfattad eller verklig politisk verksamhet, förutsatt att deras verksamhet inte är avsedd att gynna något enskilt parti eller en särskild partipolitik. Parlamentet anser att sådana fall är farliga för den europeiska demokratin.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av de ideella organisationernas oberoende och behovet av att säkerställa en gynnsam miljö för ideella organisationer, med respekt för deras mångfald och med ett erkännande av att organisationerna är allmännyttiga och bidrar både till att tillhandahålla tjänster på plats och till att verka för det allmänna bästa och övervaka den offentliga politiken.

23.  Europaparlamentet påminner om vikten av oberoende, opartisk, professionell och ansvarsfull journalistik för att informera om ideella organisationers verksamhet, både i privata och offentliga medier, samt vikten av tillgång till pluralistisk information som demokratins grundpelare. Parlamentet är bekymrat över att det i flera medlemsstater har hänt att förtroendevalda, offentliga organ eller offentligt kontrollerade enheter samt privatpersoner och privata enheter har genomfört smutskastningskampanjer och ägnat sig åt rättegångsmissbruk mot aktörer som engagerar sig i samhällsfrågor, däribland ideella organisationer. Parlamentet lyfter fram sin resolution om SLAPP-rättegångar den 11 november 2021(8).

24.  Europaparlamentet vidhåller att en reglering av den rättsliga ramen kommer att gynna det europeiska civila samhället endast om ideella organisationer kan utnyttja lämplig och lättillgänglig finansiering på både nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet påpekar att det är viktigt med både offentlig och privat finansiering av ideella organisationer, eftersom de har mindre tillgång till intäkter från vinstdrivande verksamhet. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det finns ett program för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden som bland annat riktar sig till ideella organisationer. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046(9) ska unionsbidrag inbegripa samfinansiering som kan tillhandahållas i form av egna medel, inkomster från åtgärden eller arbetsprogrammet eller finansiella bidrag eller bidrag in natura från tredje parter. Särskilt när det gäller ideella organisationer med mycket begränsade ekonomiska resurser bör en gräns för kapitalbaskravet utvärderas och icke-monetära bidrag räknas som sådana, förutsatt att en sådan behandling inte snedvrider konkurrensen när det gäller tillgång till finansiering. unionsmedel som är tillgängliga för ideella organisationer kräver ofta medfinansiering, vilket i sin tur betyder att bidragsmottagaren måste få ihop en del av de medel som krävs från andra källor. Ett krav på en alltför stor andel egna medel skulle vara till skada för ideella organisationer, eftersom de kanske inte kan anskaffa sådana medel, vilket leder till att vissa organisationer utesluts. Parlamentet anser därför att man bör överväga att begränsa den del som krävs som medfinansiering och att olika medel som skulle kunna omräknas i pengar behöver beaktas, såsom frivilligarbete eller naturabidrag.

25.  Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att ideella organisationer tillhandahåller allmänheten relevant information. Parlamentet uppmärksammar vidare att insyn i finansieringen ska betraktas som ett allmänintresse om ideella organisationer har ett betydande inflytande på det offentliga livet och den offentliga debatten.

26.  Europaparlamentet anser att införandet av en status för europeiska sammanslutningar kommer att göra det möjligt för nationella och lokala organisationer att engagera sig mer i europeiska frågor, delta i ömsesidigt lärande och utbyten över gränserna, och att det kommer att hjälpa dem att få tillgång till finansiering på unionsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra tillräckliga medel tillgängliga för aktörer i det civila samhället, öka tillgången till medel och ytterligare förenkla förfarandena för att underlätta tillgången till medel för det civila samhällets aktörer, inklusive små och lokala organisationer.

27.  Europaparlamentet anser vidare att den föreslagna lagstiftningen måste kompletteras med åtgärder för att stödja en regelbunden, meningsfull och strukturerad dialog med det civila samhället och representativa organisationer, i enlighet med artikel 11 i EU‑fördraget. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att bedöma möjligheten att utveckla en deltagandestatus för allmännyttiga organisationer på unionsnivå.

28.  Europaparlamentet understryker att godtycklig och politiskt motiverad diskriminering som grundar sig på de ideella organisationernas syften och verksamheter och på finansieringskällorna hindrar föreningsfriheten och därmed är ett hot mot yttrandefriheten.

Erkännande av sammanslutningar, ideella organisationer och allmännyttiga ändamål i hela unionen

29.  Europaparlamentet erkänner att det finns skillnader i lagstiftningen på nationell nivå och i medlemsstaternas rättsliga traditioner när det gäller såväl att definiera eller erkänna medlemsbaserade och icke medlemsbaserade ideella organisationer som att definiera, erkänna och bevilja status som allmännyttig. Parlamentet understryker att det trots dessa skillnader finns en samsyn om behovet av europeiska minimistandarder och av att ge ideella organisationer möjlighet att erhålla ställning som juridisk person.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna och främja ideella organisationers allmännyttiga verksamhet genom att harmonisera statusen som allmännyttig inom unionen. Parlamentet betonar att nationell lagstiftning och administrativ praxis som reglerar ideella organisationer, bland annat när det gäller deras bildande, registrering, verksamhet, finansiering, finansiell behandling och skattebehandling eller skattelättnader, samt gränsöverskridande verksamhet, inte får diskriminera en organisation beroende på dess etableringsort eller en grupp eller enskild person av någon anledning.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att anta ett förslag för att underlätta ett ömsesidigt erkännande av allmännyttiga organisationer som är undantagna från skatteplikt, inbegripet filantropiska organisationer, i alla medlemsstater, om organisationerna i en medlemsstat erkänns som allmännyttiga organisationer som är undantagna från skatteplikt.

32.  Europaparlamentet betonar att reglering på unionsnivå av stadgan och minimistandarder för ideella organisationer kan bidra till att skapa lika villkor och därigenom underlätta fullbordandet av den inre marknaden.

33.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utveckla en särskild och heltäckande strategi för att stärka civilsamhället i unionen, bland annat genom att införa åtgärder för att underlätta ideella organisationers verksamhet på alla nivåer.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram en förordning om att inrätta en stadga för europeiska sammanslutningar i enlighet med de rekommendationer som anges i denna resolution och i del I i bilagan.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 114 i EUF‑fördraget lägga fram ett förslag till direktiv om gemensamma minimistandarder för ideella organisationer i unionen, i syfte att skapa lika villkor för ideella organisationer genom att fastställa minimistandarder som gör det möjligt för det civila samhället att dra nytta av friheter och grundläggande rättigheter samt bidra till att stärka den europeiska demokratin, i enlighet med rekommendationerna i denna resolution och del II i bilagan.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda resultaten av den jämförande analys som genomförts i enlighet med punkt 11 för att på lämpligt sätt komplettera förslaget till förordning i del I i bilagan och förslaget till direktiv i del II i bilagan med en förteckning över nationella organisationsformer som bör anses omfattas i enlighet med artikel 3.2 i förslaget i del I i bilagan och artikel 1 i förslaget i del II i bilagan.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

(1) Lagstiftningsresolution med Europaparlamentets yttrande över kommissionens förslag till rådets förordning (EEG) om en stadga för europeiska sammanslutningar (EGT C 42, 15.2.1993, s. 89). (2) Kommissionens förslag till rådets förordning (EEG) om en stadga för europeiska sammanslutningar (COM(1991)0273 – SYN 386). (3) EUT C 99, 13.4.1987, s. 205. (4) EUT C 395, 29.9.2021, s. 2. (5) EUT C 199 E , 7.7.2012, s. 187. (6) Europadomstolens dom av den 21 oktober 2005, Ouranio Toxo m.fl. mot Grekland, nr 74989/01, ECLI:CE:ECHR:2005:1020JUD007498901. (7) Europeiska unionens domstols dom av den 18 juni 2020, kommissionen mot Ungern, C-78/18, ECLI:EU:C:2020:476, punkt 113. (8) Europaparlamentets resolution av den 11 november 2021 om stärkande av demokratin och mediernas frihet och mångfald i EU: otillbörlig användning av civil- och straffrättsliga åtgärder för att tysta journalister, icke-statliga organisationer och det civila samhället (2021/2036(INI)). (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

DEL I

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om en stadga för europeiska sammanslutningar

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 352, och

av följande skäl:

(1)  Gränsöverskridande projekt och andra former av samarbete som i synnerhet involverar det civila samhället bidrar på ett avgörande sätt till att uppnå unionens mål, inbegripet främjande av unionens värden, och till att utveckla många olika verksamheter som är av transnationell betydelse och som gynnar allmänintresset på många områden.

(2)  Europeiskt gränsöverskridande samarbete mellan medborgare och representativa sammanslutningar är avgörande för att skapa ett övergripande europeiskt civilt samhälle, som utgör en viktig del av den europeiska demokratin och den europeiska integrationen i linje med artiklarna 11 och 15 i fördraget om Europeiska unionen.

(3)  Många sammanslutningar spelar en viktig roll för ekonomin och utvecklingen av den inre marknaden genom att regelbundet bedriva ekonomisk verksamhet.

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv…/… (direktivet om minimistandarder) syftar till att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning för att föreskriva minimistandarder och en gynnsam miljö som gör det lättare för ideella organisationer att utföra sitt arbete.

(5)  Sammanslutningar utgör det kitt som håller samman vårt samhälle. De spelar en viktig roll när det gäller att hjälpa, uppmuntra och stärka enskilda personer så att dessa kan delta aktivt i unionens demokratiska och sociala liv, särskilt de som utestängs och diskrimineras, och sammanslutningar kan även spela en avgörande roll i utvecklingen av unionens politik.

(6)  Unionen bör förse sammanslutningar – som utgör en allmänt erkänd organisationsform i samtliga medlemsstater – med ett adekvat rättsligt instrument som har kapacitet att främja deras transnationella och gränsöverskridande verksamhet och bidra till civil dialog på unionsnivå.

(7)  Införandet av en organisationsform på unionsnivå skulle göra det lättare för alla sammanslutningar att uppnå sina gränsöverskridande mål och bedriva motsvarande verksamheter på den inre marknaden.

(8)  Artikel 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 7, 8 och 12 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) skyddar ideella organisationer från diskriminerande och omotiverade restriktioner för tillgång till resurser och den fria rörligheten för kapital inom unionen. Detta gäller även möjligheten att söka, säkra och använda resurser av både inhemskt och utländskt ursprung, vilket är avgörande för varje rättssubjekts existens och verksamhet. I linje med Europeiska unionens domstols dom av den 18 juni 2020 i mål C-78/18, kommissionen mot Ungern(1), bör restriktioner införas uteslutande för legitima syften, till exempel av hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen, och de bör stå i proportion till målet att skydda sådana intressen och bör utgöra det minst ingripande sättet att uppnå det eftersträvade målet. Detta gäller bland annat restriktioner som härrör från bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, vilka ska tillämpas i enlighet med nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, särskilt med beaktande av skyldigheterna att göra riskbedömningar enligt internationell rätt och unionsrätten. Därför kan medlemsstaterna inte tillämpa orimliga, alltför ingripande eller störande åtgärder, däribland rapporteringskrav som utgör en alltför stor eller kostsam börda för organisationerna i fråga.

(9)  Fysiska och juridiska personer kan bilda europeiska företag på grundval av rådets förordning (EG) nr 2157/2001(2), europeiska kooperativa föreningar på grundval av rådets förordning (EG) nr 1435/2003(3) och europeiska partier på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014(4). Inget av dessa instrument föreskriver emellertid att sammanslutningar ska kunna samarbeta över gränserna.

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006(5) föreskriver bildande av europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS). Sådana grupperingar utgörs till största delen av statliga eller lokala myndigheter eller andra enheter som lyder under offentlig rätt. Icke-statliga aktörer i det civila samhället och medborgare omfattas därmed inte.

(11)  Europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) enligt förordning (EEG) nr 2137/85(6) gör det möjligt att bedriva vissa gemensamma verksamheter, samtidigt som medlemmarna behåller sin självständighet. Europeiska ekonomiska intressegrupperingar tillgodoser emellertid inte de särskilda krav som gäller för sammanslutningar i det civila samhället.

(12)  Det är därför nödvändigt att på unionsnivå fastställa ett lämpligt harmoniserat regelverk och regler som gör det möjligt att bilda europeiska sammanslutningar med egen rättskapacitet och reglera det gränsöverskridande bildandet av och den tillhörande verksamheten i sådana sammanslutningar.

(13)  Politiska partier och fackföreningar samt kyrkor och andra religiösa samfund och filosofiska eller konfessionslösa organisationer bör undantas från denna förordnings tillämpningsområde på grund av att unionen saknar behörighet att reglera deras status och på grund av att de har en särskild status enligt nationell rätt. Av dessa skäl bör de behandlas annorlunda än andra sammanslutningar som saknar sådan status, såsom religiösa välgörenhetsorganisationer som drivs utan vinstsyfte eller organisationer som bekämpar diskriminering, även på arbetsmarknaden.

(14)  Denna förordning bör inte påverka arbetstagar- och fackföreningsrättigheter, inbegripet befintliga rättigheter och skydd i samband med insolvens- och rekonstruktionsförfaranden, fusioner, överlåtelser av företag samt information och löner. Arbetsgivarna bör fullgöra sina skyldigheter oavsett i vilken form de är verksamma.

(15)  Det är viktigt att säkerställa samordning på unionsnivå för att undvika fragmentering och stödja en harmoniserad strategi i hela unionen för tillämpningen av denna förordning. I detta avseende bör det i denna förordning föreskrivas att en nämnd för europeiska sammanslutningar ska utses, inom eller med anknytning till kommissionen och/eller unionens relevanta institutioner, organ och byråer.

(16)  Nämnden för europeiska sammanslutningar bör bjuda in en företrädare för byrån för grundläggande rättigheter till sina möten när de rör föreningsfrihet eller yttrandefrihet, i enlighet med artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 168/2007(7).

(17)  Denna förordning bör medföra särskilda frister för administrativa förfaranden, bland annat när det gäller registrering och förfarandet för beviljande av status som allmännyttig. När kommissionen bedömer genomförandet och tillämpningen av denna förordning bör den särskilt undersöka hur dessa frister tillämpas i praktiken.

(18)  För att kontrollera de krav som fastställs i artikel 6 kan de nationella organen för sammanslutningar begära uppgifter om de grundande medlemmarnas namn och adresser. Identiteten på grundare och medlemmar av ideella organisationer som är fysiska personer kan utgöra känslig information, och därför bör medlemsstaterna säkerställa att eventuella krav som leder till behandling av sådana personuppgifter inte påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(8) (allmän dataskyddsförordning), särskilt artikel 9.

(19)  En europeisk sammanslutning kan vilja skilja mellan olika kategorier av medlemmar, för att ge rösträtt endast till ordinarie medlemmar, samtidigt som man erkänner associerade medlemmar som stöder saken i fråga, utan rösträtt, och/eller hedersmedlemmar som är undantagna från skyldigheten att betala en medlemsavgift men som har rösträtt. Kategoriseringen av medlemmarna bör inte leda till omotiverad diskriminering, särskilt inte på grund av medborgarskap.

(20)  Eftersom denna förordnings tillämpningsområde är begränsat till ideella sammanslutningar innehåller EUF-fördraget ingen annan rättslig grund än den som fastställs i artikel 352.

(21)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att inrätta europeiska sammanslutningar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, av ovannämnda skäl, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Kapitel I

Innehåll och allmänna bestämmelser

Artikel 1

Innehåll

1.  I denna förordning fastställs villkor och förfaranden för bildande, styrning, registrering och reglering av rättssubjekt i form av europeiska sammanslutningar.

2.  En europeisk sammanslutning ska vara en oberoende och självstyrande gränsöverskridande enhet som inrättas permanent på unionens territorium genom frivillig överenskommelse mellan fysiska eller juridiska personer för ett gemensamt ideellt ändamål.

3.  En europeisk sammanslutning ska vara fri att fastställa sina mål och den verksamhet som krävs för att uppnå dem.

4.  Målen för en europeisk sammanslutning ska vara sådana att de respekterar och stöder främjandet av de mål och värden som ligger till grund för unionen enligt artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen.

5.  En europeisk sammanslutning ska vara medlemsbaserad och fri att fastställa sina medlemmars sammansättning. Detta kan inbegripa fastställande av särskilda krav för medlemmarna, på grundval av rimliga och objektiva kriterier och med beaktande av principen om icke-diskriminering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  ideell: att inte ha som främsta syfte att generera vinst, samtidigt som ekonomisk verksamhet ändå kan bedrivas. När vinst genereras av en ideell organisation investeras den i organisationen för att dess mål ska kunna uppnås, i stället för att vinsten fördelas mellan medlemmar, grundare eller andra privata parter. Beviljande av statusen som allmännyttig enligt artikel 21 är inte ett nödvändigt villkor för att en organisation ska anses vara ideell. Om statusen som allmännyttig beviljas ska dock organisationens ändamål anses vara ideellt.

b)  oberoende: när det gäller sammanslutningar, att vara fria från otillbörligt statligt inflytande och inte vara del av en statlig struktur eller förvaltningsstruktur. I detta avseende ska inte vare sig erhållande av statlig finansiering eller medverkan i ett rådgivande organ till staten hindra en sammanslutning från att betraktas som oberoende, så länge autonomin i sammanslutningens verksamhet och beslutsfattande inte påverkas av sådan finansiering eller medverkan.

c)  självstyrande: när det gäller sammanslutningar, att ha en institutionell struktur som gör det möjligt att självständigt utöva alla interna och externa organisatoriska funktioner och fatta viktiga beslut.

d)  allmännyttig: att bidra till förbättringar av samhällets eller en del av samhällets välfärd så att samhällets allmänintresse gagnas därigenom.

e)  gränsöverskridande: när det gäller sammanslutningar, att ha som mål att ingå transnationellt samarbete eller gränsöverskridande samarbete inom unionen, eller att en sammanslutnings grundande medlemmar kommer från minst två medlemsstater, dvs. är medborgare eller bosatta i en medlemsstat om de är fysiska personer respektive har sitt säte i en medlemsstat om de är juridiska personer.

f)  medlem: en fysisk eller juridisk person som frivilligt och avsiktligt ansökt om att ansluta sig till en sammanslutning för att stödja dess mål och verksamhet och som upptagits i sammanslutningen på grundval av den berörda sammanslutningens stadgar. Om en sammanslutning bildas till följd av ombildning eller fusion får det med säkerhet antas att medlemskapet är villigt.

Artikel 3

Tillämpliga regler för europeiska sammanslutningar

1.  Europeiska sammanslutningar ska regleras av denna förordning och sina stadgar. För frågor som inte omfattas av denna förordning ska en europeisk sammanslutning regleras av rätten i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har sitt säte.

2.  Medlemsstaterna ska identifiera det rättssubjekt eller den kategori av rättssubjekt som en europeisk sammanslutning ska anses vara jämförbar med vid fastställandet av tillämplig rätt enligt punkt 1, på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna och målen i denna förordning.

Artikel 4

Nationella organet för sammanslutningar

1.  Medlemsstaterna ska utse en oberoende offentlig myndighet (det nationella organet för sammanslutningar) och underrätta den nämnd för europeiska sammanslutningar som avses i artikel 5 och kommissionen om detta. Det nationella organet för sammanslutningar ska ansvara för registreringen av europeiska sammanslutningar i enlighet med artikel 10 och för att övervaka tillämpningen av denna förordning i full överensstämmelse med de europeiska sammanslutningarnas grundläggande rättigheter och friheter enligt fördragen och stadgan.

2.  Varje nationellt organ för sammanslutningar ska bidra till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen. I detta syfte ska de nationella organen för sammanslutningar samarbeta med varandra inom ramen för nämnden för europeiska sammanslutningar i enlighet med artiklarna 5 och 22.

Artikel 5

Nämnden för europeiska sammanslutningar

1.  Nämnden för europeiska sammanslutningar inrättas härmed.

2.  Nämnden för europeiska sammanslutningar ska biträdas av ett sekretariat.

3.  Nämnden för europeiska sammanslutningar ska bestå av en företrädare för varje nationellt organ för sammanslutningar och tre företrädare för kommissionen.

4.  Nämnden för europeiska sammanslutningar ska agera oberoende när den utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter.

5.  För att säkerställa att denna förordning tillämpas på ett enhetligt sätt ska nämnden för europeiska sammanslutningar

a)  i samarbete med kommissionen och de nationella organen för sammanslutningar ta fram gemensamma formulär eller andra verktyg för att stödja elektronisk registrering av europeiska sammanslutningar i enlighet med artikel 10,

b)  inrätta och förvalta den digitala databasen över europeiska sammanslutningar på unionsnivå som ett verktyg för informations- och statistikändamål samt för att stödja en strukturerad civil dialog om unionsfrågor,

c)  behandla meddelanden om registrering, upplösning och andra relevanta beslut som rör europeiska sammanslutningar så att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, i enlighet med denna förordning,

d)  bedöma lämpligheten i medlemsstaternas identifiering av jämförbara rättssubjekt i enlighet med artikel 3.2,

e)  ta emot, granska och följa upp klagomål som rör tillämpningen av denna förordning, utan att det påverkar uppgifterna för de nationella organen för sammanslutningar,

f)  fatta beslut om överklaganden, i förekommande fall genom sin överklagandekommitté i enlighet med artiklarna 10 och 11,

g)  granska alla frågor som rör tillämpningen av denna förordning och samråda med berörda parter, relevanta intressenter och experter, på eget initiativ eller på begäran av en av sina medlemmar eller kommissionen,

h)  utfärda riktlinjer och rekommendationer och identifiera bästa praxis för nationella organ för sammanslutningar och europeiska sammanslutningar för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning,

i)  på eget initiativ eller på begäran av en av sina medlemmar eller kommissionen, efter samråd med berörda parter, intressenter och experter, avge yttranden och rekommendationer till kommissionen i alla frågor som rör europeiska sammanslutningar eller åtgärder som följer av direktivet om minimistandarder,

j)  avge yttranden och rekommendationer till kommissionen om strukturella och operativa medel som syftar till att finansiera det civila samhället och organisationen av den civila dialogen samt skydda och främja unionens rättigheter och värden i enlighet med EU-fördraget, EUF-fördraget och stadgan, för att stödja och främja utvecklingen av öppna, rättighetsbaserade, demokratiska, jämlika och inkluderande samhällen som bygger på rättsstatsprincipen,

k)  främja samarbete och effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av information och bästa praxis med och mellan nationella organ för sammanslutningar,

l)  främja gemensamma utbildningsprogram och underlätta personalutbyte mellan nationella organ för sammanslutningar.

6.  Nämnden för europeiska sammanslutningar ska vara ansvarig inför Europaparlamentet och rådet och ska årligen rapportera om sin verksamhet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

7.  Diskussionerna i nämnden för europeiska sammanslutningar och bland dess medlemmar ska regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(9).

8.  Nämnden för europeiska sammanslutningar ska själv anta sin arbetsordning och fastställa sina arbetsformer.

9.  Nämnden för europeiska sammanslutningar får bjuda in företrädare för relevanta EU‑byråer och oberoende experter, särskilt från den akademiska världen och det civila samhället, till sina möten och regelbundet samråda med dem.

Kapitel II

Bildande och registrering

Artikel 6

Bildande

1.  En europeisk sammanslutning ska bildas

a)  genom överenskommelse mellan minst tre grundande medlemmar; de grundande medlemmarna ska komma från minst två medlemsstater, dvs. vara medborgare eller bosatta i en medlemsstat om de är fysiska personer respektive ha sitt säte i en medlemsstat om de är juridiska personer, eller

b)  till följd av en ombildning till en europeisk sammanslutning av ett befintligt rättssubjekt som bildats i enlighet med en medlemsstats nationella rätt och villkoren i led a och som har sitt säte i unionen, eller

c)  till följd av en fusion mellan minst två befintliga europeiska sammanslutningar, eller

d)  till följd av en fusion mellan minst en befintlig europeisk sammanslutning och minst ett rättssubjekt som tillhör kategorierna identifierade i enlighet med artikel 3.2, eller

e)  till följd av en fusion mellan minst två rättssubjekt identifierade i enlighet med artikel 3.2 som bildats i enlighet med medlemsstaternas nationella rätt och som har sitt säte i unionen, förutsatt att dessa rättssubjekt sammantaget har minst tre medlemmar och att dessa medlemmar kommer från minst två olika medlemsstater.

2.  En medlemsstat har rätt att föreskriva att ett rättssubjekt – bland de identifierade i enlighet med artikel 3.2 – som inte har sitt säte i unionen får delta i bildandet av en europeisk sammanslutning, under förutsättning att rättssubjektet i fråga bildats i enlighet med en medlemsstats nationella rätt, har ett säte i den medlemsstaten och har påvisbar och fortlöpande ekonomisk, social eller kulturell anknytning till den medlemsstaten.

3.  Bildandet av en europeisk sammanslutning ska ske genom ett skriftligt avtal mellan samtliga grundande medlemmar eller genom ett skriftligt protokoll som dokumenterar det konstituerande mötet, undertecknat av samtliga grundande medlemmar och vederbörligen kontrollerat om en sådan kontroll krävs enligt nationell rätt för bildandet av sammanslutningar.

4.  En grundande medlems utträde ur en europeisk sammanslutning ska inte automatiskt leda till att den europeiska sammanslutningen upphör eller upplöses, under förutsättning att den fortsätter att bedriva sin verksamhet på grundval av överenskommelsen mellan åtminstone det antal personer som avses i punkt 1 a.

5.  Varken bildandet av en europeisk sammanslutning eller någon form av omstruktureringsprocess får användas för att undergräva arbetstagar- eller fackföreningsrättigheter eller arbetsvillkor. I enlighet med tillämpliga kollektivavtal och nationell rätt och unionsrätten ska skyldigheterna med avseende på anställda och borgenärer fortsatt fullgöras, och anställda, frivilliga, fackföreningar och arbetstagarrepresentanter ska vederbörligen informeras och höras. Kollektivavtal och rättigheter till arbetstagarrepresentation på styrelsenivå ska respekteras och upprätthållas, i tillämpliga fall.

Artikel 7

Medlemskap

Europeiska sammanslutningar ska ha rätt att skilja mellan ordinarie medlemmar och andra kategorier av medlemmar. En europeisk sammanslutnings stadgar ska fastställa rättigheterna och skyldigheterna för var och en av medlemskategorierna, särskilt när det gäller rösträtt.

Artikel 8

Stadgar

1.  De grundande medlemmarna ska upprätta och underteckna den europeiska sammanslutningens stadgar vid tidpunkten för dess bildande eller vid dess konstituerande möte.

2.  Stadgarna ska åtminstone innehålla följande uppgifter om den europeiska sammanslutningen:

a)  Dess namn, med förkortningen ”EA” före eller efter namnet.

b)  En detaljerad redogörelse för dess mål, dess ideella karaktär och, i tillämpliga fall, en beskrivning av dess allmännyttiga ändamål.

c)  Adressen till dess säte.

d)  Dess tillgångar vid tidpunkten för bildandet.

e)  Namn på och adress till de grundande medlemmarnas säten, om de utgör juridiska personer.

f)  Bestämmelser och förfaranden för dess medlemmars inträde, uteslutande och utträde.

g)  Dess medlemmars rättigheter och skyldigheter och, i förekommande fall, de olika medlemskategorierna samt rättigheterna och skyldigheterna för medlemmarna i varje kategori.

h)  Bestämmelser om antalet ledamöter i styrelselen, styrelsens sammansättning, utnämning och entledigande, villkor för inledande av förfaranden mot ledamöter i styrelsen på sammanslutningens vägnar samt bestämmelser om styrelsens funktionssätt, befogenheter och ansvarsområden, inbegripet representationsbefogenheter i förhållande till tredje part.

i)  Bestämmelser om dess generalförsamlings funktionssätt, befogenheter och ansvarsområden, i enlighet med artikel 16, inbegripet regler om majoritet och beslutsförhet.

j)  Bestämmelser om medlemmarnas rättigheter och skyldigheter, inbegripet rösträtt och rätt att lägga fram förslag.

k)  Grunderna och förfarandena för frivillig upplösning av den.

l)  Dess uttryckliga åtagande att respektera unionens värden enligt artikel 2 i EU‑fördraget.

m)  Huruvida den förfogar över startkapital och, i förekommande fall, storleken på detta kapital.

n)  Hur ofta generalförsamlingen ska sammankallas.

o)  Datumet för antagande av stadgarna och förfarandet för ändring av dem.

Artikel 9

Säte

1.  En europeisk sammanslutnings säte ska vara beläget inom unionens territorium, på den ort som anges i dess stadgar. Sätet ska vara beläget på den ort där den europeiska sammanslutningen har sin centrala förvaltning eller sitt huvudsakliga verksamhetsställe i unionen.

2.  Om en europeisk sammanslutning bildas genom ombildning i enlighet med artikel 6.1 b ska dess medlemmar besluta om den europeiska sammanslutningens säte fortsatt ska vara beläget i den medlemsstat där det ursprungliga rättssubjektet registrerades eller om det ska flyttas till en annan medlemsstat.

3.  Om en europeisk sammanslutning bildas genom en fusion i enlighet med artikel 6.1 c, d eller e ska dess medlemmar besluta i vilken av de medlemsstater där de fusionerande rättssubjekten är registrerade som den europeiska sammanslutningen ska ha sitt säte.

Artikel 10

Registrering

1.  En europeisk sammanslutnings grundande medlemmar ska inom 30 dagar från dagen för bildandet av den europeiska sammanslutningen enligt artikel 6.3 lämna in en ansökan om registrering till det nationella organet för sammanslutningar.

2.  Det nationella organet för sammanslutningar ska, efter att ha kontrollerat att de sökande uppfyller kraven i denna förordning, fatta ett beslut om registrering av den europeiska sammanslutningen inom 30 dagar efter mottagandet av ansökan.

3.  Medlemsstaten får inte införa ytterligare registreringskrav utöver dem som fastställs i denna förordning.

4.  Om ansökan godtas av det nationella organet för sammanslutningar ska det registrera den europeiska sammanslutningen i det berörda nationella registret och meddela sitt beslut inom 15 dagar till nämnden för europeiska sammanslutningar, som ska föra in den europeiska sammanslutningen i den digitala databas över europeiska sammanslutningar som inrättats i enlighet med artikel 5.5 b. Inom samma tidsram ska det nationella organet för sammanslutningar också meddela sitt beslut till Europeiska unionens publikationsbyrå, som därefter ska säkerställa att informationen utan dröjsmål offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Om ansökan har avslagits eller inte har blivit föremål för beslut inom 30 dagar från det att ansökan lämnades in, får sökanden, inom 15 dagar från mottagandet av beslutet om avslag eller efter utgången av tidsfristen på 30 dagar för att fatta beslut, överklaga till den överklagandekommitté som inrättats i enlighet med artikel 11.

Överklagandekommittén ska fatta beslut om ansökan om registrering inom 30 dagar från överklagandet.

Om överklagandekommittén godkänner ansökan om registrering eller underlåter att fatta beslut inom 30 dagar ska det nationella organet för sammanslutningar gå vidare med registreringen inom 15 dagar efter beslutet i fråga eller underlåtenheten att agera.

Alla beslut om att avslå en ansökan om registrering ska meddelas sökandena, med vederbörligen motiverade skäl för avslaget.

6.  Efter införandet i det berörda nationella registret i enlighet med punkt 4 ska registreringen av en europeisk sammanslutning få verkan överallt i unionen.

7.  Registreringen ska ske via de gemensamma registreringsformulär eller andra verktyg som avses i artikel 5. Registreringsförfarandet ska vara elektroniskt och lättillgängligt och ska göra det möjligt för sökande att använda det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har sitt säte. Registreringsavgifterna får inte vara högre än för de rättssubjekt som avses i artikel 3.2 och får inte överstiga de administrativa kostnaderna eller utgöra en orimlig ekonomisk börda, med beaktande av proportionalitetsprincipen. De nationella organen för sammanslutningar ska göra det möjligt att registrera sig på icke-elektronisk väg.

8.  Efter att från en europeisk sammanslutning ha mottagit en ansökan om beviljande av status som allmännyttig ska det nationella organet för sammanslutningar bedöma ansökan i förhållande till de krav som fastställs i denna förordning. Det nationella organet för sammanslutningar får inte införa några andra krav än dem som fastställs i denna förordning.

9.  Det nationella organet för sammanslutningar ska inom 15 dagar från mottagandet av ansökan om beviljande av status som allmännyttig anta ett bindande beslut om ansökan. Denna period får förlängas med 15 dagar i vederbörligen motiverade fall, där bedömningen av ansökan kräver ytterligare granskning eller där nämnden för europeiska sammanslutningar uppmanats att yttra sig. Det nationella organet för sammanslutningar ska omedelbart underrätta den europeiska sammanslutningen om längden på och skälen till en eventuell förlängning av den ursprungliga perioden på 15 dagar.

10.  Om ansökan om beviljande av status som allmännyttig godtas av det nationella organet för sammanslutningar ska det registrera det beslutet i det berörda nationella registret och meddela sitt beslut inom 15 dagar till nämnden för europeiska sammanslutningar, som ska föra in den europeiska sammanslutningens status som allmännyttig i den digitala databas över europeiska sammanslutningar som inrättats i enlighet med artikel 5.5 b. Inom samma tidsfrist ska det nationella organet för sammanslutningar också meddela sitt beslut till Europeiska unionens publikationsbyrå, som därefter ska säkerställa att informationen utan dröjsmål offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

11.  Efter införandet i det berörda nationella registret i enlighet med punkt 10 ska beslutet om status som allmännyttig få verkan överallt i unionen.

12.  I fall där ansökan om status som allmännyttig har avslagits eller inte har blivit föremål för beslut inom den tidsfrist som avses i punkt 9, får sökanden inom 15 dagar från mottagandet av beslutet om avslag överklaga till överklagandekommittén eller, vid utgången av tidsfristen för att fatta beslut, hänskjuta ansökan till den överklagandekommitté som inrättats i enlighet med artikel 11.

Överklagandekommittén ska fatta beslut inom 15 dagar efter överklagandet eller hänskjutandet av ansökan, eller inom 30 dagar i vederbörligen motiverade fall.

Om överklagandekommittén godkänner ansökan om status som allmännyttig eller underlåter att fatta beslut inom den tidsfrist som föreskrivs i första stycket ska det nationella organet för sammanslutningar gå vidare med beviljandet av statusen som allmännyttig inom 15 dagar efter beslutet i fråga eller underlåtenheten att agera.

Alla beslut om att avslå en ansökan om registrering ska meddelas sökandena, med vederbörligen motiverade skäl för avslaget.

13.  En europeisk sammanslutnings grundande medlemmar får besluta att på en och samma gång lämna in en ansökan både om registrering och om status som allmännyttig, varvid beslutet om båda ska bli föremål för en enda behandling och de längre fristerna ska tillämpas.

Artikel 11

Överklagandekommittén

1.  Senast den … [… månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska nämnden för europeiska sammanslutningar inrätta en överklagandekommitté bestående av en företrädare per medlemsstat och en företrädare för kommissionen. Kommissionens företrädare ska vara ordförande.

2.  Kommissionen ska tillhandahålla sekretariatet för nämnden för europeiska sammanslutningar.

3.  Överklagandekommittén ska sammankallas av sin ordförande, och dess beslut ska antas med absolut majoritet av ledamöterna.

Artikel 12

Överföring av säte

1.  En europeisk sammanslutnings säte får överföras till en annan medlemsstat i enlighet med denna artikel. Medlemsstaterna ska säkerställa att inga hinder föreligger för överföring av tillgångar och handlingar tillhörande den europeiska sammanslutning som överför sitt säte. En sådan överföring får inte medföra vare sig några andra ändringar i den europeiska sammanslutningens stadgar än de som anges i denna artikel eller en avveckling av den europeiska sammanslutningen eller bildande av en ny juridisk person, och en sådan överföring får inte heller påverka rättigheter och skyldigheter som förelåg före överföringen, med undantag för rättigheter och skyldigheter knutna till överföringen i sig.

2.  Ett förslag om överföring ska utarbetas av den europeiska sammanslutningens styrelse och offentliggöras i enlighet med de nationella bestämmelserna i den medlemsstat där sätet är beläget.

3.  Ett förslag om överföring enligt punkt 2 ska innehålla uppgifter om

a)  det planerade sätet och det föreslagna namnet i destinationsmedlemsstaten,

b)  namn och adress i ursprungsmedlemsstaten,

c)  förslag till ändrade stadgar, inklusive den europeiska sammanslutningens nya namn, i förekommande fall,

d)  den tidsplan som föreslås för överföringen och

e)  de förväntade rättsliga och ekonomiska konsekvenserna av överföringen.

4.  Ett beslut om överföring får inte fattas förrän två månader efter offentliggörandet av förslaget. Beslut om överföring ska regleras av de villkor som fastställts för ändring av den europeiska sammanslutningens stadgar.

5.  Borgenärer och innehavare av andra rättigheter som föreligger gentemot den europeiska sammanslutningen och som fastställts före offentliggörandet av förslaget om överföring ska ha rätt att begära att den europeiska sammanslutningen tillhandahåller dem lämpliga garantier. Tillhandahållandet av sådana garantier ska regleras av den nationella rätten i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen hade sitt säte före överföringen. Medlemsstaterna får utvidga tillämpningen av denna bestämmelse till att omfatta skulder som den europeiska sammanslutningen ådragit sig hos offentliga organ före dagen för överföringen.

6.  Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har sitt säte ska utfärda ett intyg om att de krav på handlingar och formaliteter som gäller före överföringen är uppfyllda i vederbörlig ordning.

7.  Den nya registreringen får inte ske förrän det intyg som avses i punkt 8 har uppvisats. Överföringen av en europeisk sammanslutnings säte och den därav följande ändringen av dess stadgar ska få verkan den dag då överföringen registreras i enlighet med artikel 10.

8.  En medlemsstat får, när det gäller europeiska sammanslutningar som har sitt säte på dess territorium, vägra att överföra sätet i händelse av en formell invändning från en utsedd behörig myndighet inom den tvåmånadersperiod som anges i punkt 6. En sådan invändning får göras endast om den grundas på hänsyn till den allmänna säkerheten och ska meddelas det nationella organet för sammanslutningar i destinationsmedlemsstaten och nämnden för europeiska sammanslutningar.

9.  Om överföringen av sätet vägras i enlighet med punkt 8 får den europeiska sammanslutningen inom 15 dagar från mottagandet av beslutet om avslag överklaga till den överklagandekommitté som inrättats i enlighet med artikel 11. Överklagandekommittén ska fatta beslut inom 15 dagar, eller inom 30 dagar i vederbörligen motiverade fall, där bedömningen av ansökan kräver ytterligare granskning.

10.  Om överklagandekommittén godkänner överföringen eller underlåter att göra detta inom den tidsfrist som föreskrivs i punkt 11 ska det nationella organet för sammanslutningar i de behöriga medlemsstaterna godkänna överföringen inom 15 dagar efter beslutet i fråga eller underlåtenheten att agera.

Alla beslut om att vägra en överföring ska meddelas sökandena och åtföljas av vederbörligen motiverade skäl för beslutet.

11.  Om överföringen av sätet har vunnit laga kraft ska det nationella organet för sammanslutningar i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen hade sitt säte före överföringen kommunicera denna information inom 15 dagar till det nationella organet för sammanslutningar i den medlemsstat till vilken den europeiska sammanslutningen avser att överföra sitt säte och till nämnden för europeiska sammanslutningar. Senast 15 dagar efter mottagandet av denna information ska det nationella organet för sammanslutningar i destinationsmedlemsstaten registrera den europeiska sammanslutningen i det berörda nationella registret. Nämnden för europeiska sammanslutningar ska säkerställa att uppgifterna om överföringen offentliggörs i den digitala databasen över europeiska sammanslutningar och i Europeiska unionens officiella tidning senast 15 dagar efter meddelandet från den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen hade sitt säte före överföringen. Överföringen av den europeiska sammanslutningens säte ska få verkan och kunna göras gällande mot tredje part från och med den dag då den europeiska sammanslutningen registreras i det nationella registret i den medlemsstat där sammanslutningen har sitt nya säte.

12.  En europeisk sammanslutning som är föremål för upplösning, likvidation, insolvens, betalningsinställelse eller andra liknande förfaranden får inte överföra sitt säte.

Artikel 13

Juridisk person

1.  En europeisk sammanslutning ska erhålla ställning som juridisk person i samtliga medlemsstater när den registreras som en europeisk sammanslutning i det berörda nationella registret.

2.  Efter meddelandet om registrering men före införandet i det berörda nationella registret får den europeiska sammanslutningen utöva sina rättigheter som juridisk person om den använder sig av ”europeisk sammanslutning under bildande” som en del av sitt namn samt i enlighet med tillämpliga nationella bestämmelser om förebyggande kontroll av inhemska sammanslutningar i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har sitt säte under bildandet. Om åtgärder har vidtagits för den europeiska sammanslutningens räkning innan den erhållit ställning som juridisk person och den europeiska sammanslutningen inte åtar sig de förpliktelser som följer av dessa åtgärder, ska de fysiska eller juridiska personer som vidtagit dessa åtgärder vara solidariskt ansvariga för dessa åtgärder, om inte annat föreskrivs i tillämpliga nationella bestämmelser i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har sitt säte under bildandet.

3.  Från och med den … [dagen för denna förordnings ikraftträdande] får endast europeiska sammanslutningar som bildats och registrerats i enlighet med denna förordning ha beteckningen ”europeisk sammanslutning” i sitt namn, på det eller de officiella språken i den medlemsstat där de är etablerade. De ska ha rätt till detta när de har förts in i det berörda nationella registret i enlighet med artikel 10.4.

4.  Europeiska sammanslutningar ska som juridiska personer ha befogenhet att för egen räkning utöva de befogenheter och rättigheter och fullgöra de skyldigheter som krävs för att uppnå deras mål, på samma villkor som rättssubjekt bland dem som identifierats i enlighet med artikel 3.2 och som bildats i enlighet med den nationella rätten i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har sitt säte.

5.  Som en konsekvens av dess erhållande av ställning som juridisk person ska en europeisk sammanslutning erhålla rätten och befogenheten att

a)  ingå avtal och utföra andra rättshandlingar, inbegripet förvärv av lös och fast egendom,

b)  anskaffa medel för att stödja sin ideella verksamhet,

c)  motta gåvor och donationer,

d)  anställa personal,

e)  vara part i rättsliga förfaranden och

f)  tillgå finansiella tjänster.

Artikel 14

Styrning och organ

1.  En europeisk sammanslutning ska vara fri att fastställa sina interna ledningsstrukturer och styrelseformer i sina stadgar, med förbehåll för bestämmelserna i denna förordning. Sådana strukturer och styrelseformer ska under alla omständigheter vara förenliga med unionens demokratiska principer och grundläggande värden.

2.  En europeisk sammanslutning ska ledas av minst två organ, nämligen styrelsen och generalförsamlingen.

3.  Andra styrande organ får inrättas av styrelsen eller generalförsamlingen, på de villkor och i enlighet med de förfaranden som fastställs i denna förordning och i den europeiska sammanslutningens stadgar.

Artikel 15

Styrelsen

1.  Styrelsen ska förvalta den europeiska sammanslutningen i den europeiska sammanslutningens intresse och för att uppnå dess mål, i enlighet med den europeiska sammanslutningens stadgar.

2.  Styrelsen ska utses av generalförsamlingen i enlighet med stadgarna. Uppgifterna om styrelsens sammansättning ska göras tillgängliga för det nationella organet för sammanslutningar inom 6 månader från den dag då styrelsen valdes. Det nationella organet för sammanslutningar ska underrätta nämnden för de europeiska sammanslutningarna om detta. Uppgifter om varje ändring av sammansättningen ska göras tillgängliga på samma sätt. Dessa uppgifter ska offentliggöras av den europeiska sammanslutningen.

3.  En person ska vara obehörig att bli styrelseledamot, tilldelas befogenheter eller ges ledningsansvar eller representationsansvar i enlighet med punkt 6 nedan om personen är diskvalificerad från att tjänstgöra i en styrelse eller annat liknande lednings- eller tillsynsorgan inom ett rättssubjekt på grund av

a)  den unionsrätt eller nationella rätt som är tillämplig på vederbörande,

b)  den unionsrätt eller nationella rätt som är tillämplig på de rättssubjekt som identifierats i enlighet med artikel 3.2 i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har sitt säte, eller

c)  ett rättsligt eller administrativt beslut som antagits eller erkänts i en medlemsstat.

4.  Inom ramen för de uppgifter som tilldelas dem genom denna förordning och genom den europeiska sammanslutningens stadgar ska alla styrelseledamöter ha samma rättigheter och skyldigheter.

5.  Styrelsen får delegera ledningsbefogenheter eller ledningsansvar till kommittéer som består av en eller flera av den europeiska sammanslutningens medlemmar. Villkoren för utövandet av sådan delegering ska fastställas i stadgarna eller av generalförsamlingen.

6.  Styrelsen får hålla ordinarie och extra sammanträden. När det gäller dess ordinarie sammanträden ska styrelsen sammanträda med de intervall som fastställs i den europeiska sammanslutningens stadgar, och minst två gånger per år, för att diskutera räkenskaper, verksamhet och förutsebara utsikter för den europeiska sammanslutningens projekt.

7.  Styrelsen ska en gång om året utarbeta en rapport om den europeiska sammanslutningens räkenskaper och verksamhet samt överlämna den till det nationella organet för sammanslutningar och till nämnden för europeiska sammanslutningar. Den europeiska sammanslutningen ska också offentliggöra denna årsrapport.

8.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22.2 och i den mån de rättssubjekt som avses i artikel 3.2 berörs ska styrelsen en gång om året upprätta redovisning för den europeiska sammanslutningens räkenskaper, med uppgift om de inkomster som genererats av den ekonomiska verksamheten, och medel såsom krediter och banklån, donationer eller kostnadsfritt mottagande av kontanter eller egendom under det föregående kalenderåret, samt en preliminär budget för det kommande budgetåret. I enlighet med nationell rätt får medlemsstaterna begära att styrelsen lämnar ut redovisningen till den behöriga myndigheten och till sammanslutningens medlemmar. I sådana fall får medlemmarna uppmana styrelsen att lämna ytterligare information, bland annat om finansieringskällorna. Medlemmarna får göra detta endast om det, efter granskningen av årsredovisningen, är nödvändigt av skäl som rör transparens och ansvarsskyldighet och på villkor att det är proportionellt. För detta ändamål ska den europeiska sammanslutningen vara skyldig att föra fullständiga och korrekta register över alla finansiella transaktioner, i enlighet med artikel 23.1.

9.  Styrelseledamöterna ska ha befogenhet att företräda den europeiska sammanslutningen gentemot tredje part och i rättsliga förfaranden, inom de gränser och på de villkor som fastställs i dess stadgar. Om två eller fler medlemmar har befogenhet att företräda den europeiska sammanslutningen gentemot tredje part ska dessa personer utöva denna befogenhet gemensamt.

10.  Alla handlingar som utförs av styrelseledamöter på den europeiska sammanslutningens vägnar ska vara bindande för den europeiska sammanslutningen gentemot tredje part, under förutsättning att de inte överskrider de befogenheter som styrelsen har tilldelats genom tillämplig rätt eller som lagenligt tilldelats styrelsen genom den europeiska sammanslutningens stadgar.

Artikel 16

Generalförsamlingen

1.  Bolagsstämman för en europeisk sammanslutning, där alla medlemmar samlas, ska benämnas generalförsamlingen.

2.  Styrelsen ska sammankalla generalförsamlingen i enlighet med den europeiska sammanslutningens stadgar.

3.  Medlemmarna ska underrättas om ett möte i generalförsamlingen senast 15 dagar före den dag som fastställts för generalförsamlingen.

4.  Styrelsen får när som helst sammankalla generalförsamlingen, antingen på eget initiativ eller på begäran av minst en fjärdedel av medlemmarna. Stadgarna får fastställa ett lägre tröskelvärde.

5.  Generalförsamlingens möten får hållas med medlemmarna fysiskt närvarande eller närvarande online eller som en kombination av båda, utan att detta påverkar generalförsamlingens giltighet eller giltigheten av de beslut som antas. Styrelsen ska besluta vilken av de tre mötesformerna som ska tillämpas vid varje generalförsamling , såvida inte en majoritet av sammanslutningens medlemmar föreslår en annan form.

6.  I begäran om ett möte i generalförsamlingen ska skälen till mötet anges, jämte de punkter som ska tas upp på dagordningen.

7.  Varje medlem ska före varje generalförsamling ha rätt till information och tillgång till handlingar, i enlighet med de regler som fastställs i stadgarna.

8.  Varje medlem ska ha rätt att delta i generalförsamlingen, att yttra sig och att lägga fram förslag.

9.  Medlemmarnas rösträtt och rätt att lägga fram förslag i generalförsamlingen ska utövas enligt den europeiska sammanslutningens stadgar, i enlighet med artikel 8.2 j.

10.  Medlemmarna får före ett möte i generalförsamlingen utse en annan medlem som sin företrädare vid mötet i fråga, i enlighet med ett förfarande som ska fastställas i den europeiska sammanslutningens stadgar. En medlem får företräda högst två andra medlemmar.

11.  Generalförsamlingens beslut i ordinarie frågor ska, om inte annat föreskrivs, antas med en majoritet av rösterna från de närvarande eller företrädda medlemmarna. Rösterna ska fördelas i enlighet med de regler som fastställs i den europeiska sammanslutningens stadgar.

Artikel 17

Sammanslutningars avdelningar och ledande medlemmar

1.  En europeisk sammanslutning får ha regionala avdelningar. Avdelningarna ska inte anses utgöra egna juridiska personer, men de får organisera och leda verksamhet på sammanslutningens vägnar, om inte annat följer av de krav som föreskrivs i deras stadgar.

2.  En europeisk sammanslutnings styrelse får utse avdelningar eller medlemmar som är juridiska personer, för att leda verkställandet och genomförandet av den europeiska sammanslutningens projekt. Medlemsstaterna ska tillåta att avdelningar eller medlemmar genomför projekt inom deras jurisdiktion i egenskap av ledande aktörer i den europeiska sammanslutningen.

Artikel 18

Ändring av stadgar

1.  Eventuella ändringar av den europeiska sammanslutningens stadgar ska diskuteras vid ett möte i generalförsamlingen som sammankallas för detta ändamål.

2.  Medlemmarna ska underrättas om möten i generalförsamlingen som syftar till att diskutera och besluta om föreslagna ändringar av den europeiska sammanslutningens stadgar minst 30 kalenderdagar före den dag som fastställts för mötet. Underrättelsen ska innehålla de aktuella förslagen.

3.  Generalförsamlingen ska ha befogenhet att göra ändringar i stadgarna om minst hälften plus en av den europeiska sammanslutningens medlemmar är närvarande eller företrädda.

4.  Ändringar av den europeiska sammanslutningens stadgar ska antas om minst två tredjedelar av generalförsamlingens närvarande eller företrädda medlemmar röstar för.

5.  Ändringar av det angivna syftet med den europeiska sammanslutningen ska antas om minst tre fjärdedelar av generalförsamlingens närvarande eller företrädda medlemmar röstar för.

6.  Texten till de antagna stadgarna ska inom 6 månader från dagen för antagandet göras tillgänglig för det nationella organet för sammanslutningar, som ska underrätta nämnden för europeiska sammanslutningar om detta. Sådan information ska offentliggöras av den europeiska sammanslutningen och meddelas nämnden för europeiska sammanslutningar för införande i den europeiska databas som avses i artikel 5.5 b.

Kapitel III

Bestämmelser om behandlingen av europeiska sammanslutningar i medlemsstaterna

Artikel 19

Principen om icke-diskriminering

1.  All diskriminerande behandling av europeiska sammanslutningar ska vara förbjuden.

2.  Europeiska sammanslutningar ska behandlas på samma sätt som likvärdiga nationella rättssubjekt som identifierats i enlighet med artikel 3.2.

Artikel 20

Status som allmännyttig

1.  Europeiska sammanslutningar får beviljas status som allmännyttiga om följande kumulativa villkor är uppfyllda:

a)  Organisationens syfte och verksamhet har ett allmännyttigt mål som tjänar samhällets eller en del av samhällets välfärd, och är därför till nytta för det allmänna bästa, utom när syftet och verksamheten i fråga systematiskt och direkt syftar till att gynna ett visst politiskt partis strukturer. Bland annat följande syften ska anses vara inriktade på ett allmännyttigt mål:

i)  Konst, kultur eller historiskt bevarande.

ii)  Miljöskydd och klimatåtgärder.

iii)  Främjande och skydd av de grundläggande rättigheterna och unionens värden, inbegripet demokrati, rättsstatlighet och avskaffande av all diskriminering på grund av kön, ras, etnicitet, religion, funktionsnedsättning eller sexuell läggning eller på andra grunder.

iv)  Social rättvisa, social delaktighet och förebyggande av eller lindrande av fattigdom.

v)  Humanitärt bistånd, inbegripet katastrofhjälp.

vi)  Utvecklingsbistånd och utvecklingssamarbete.

vii)  Skydd av och hjälp och stöd till utsatta befolkningsgrupper, däribland barn, äldre, personer med funktionsnedsättning, personer som söker eller åtnjuter internationellt skydd och hemlösa.

viii)  Djurskydd.

ix)  Vetenskap, forskning och innovation.

x)  Utbildning och ungdomars delaktighet.

xi)  Främjande och skydd av hälsa och välbefinnande, inbegripet tillhandahållande av hälso- och sjukvård.

xii)  Konsumentskydd.

xiii)  Amatöridrott och främjande av den.

b)  Överskott från någon ekonomisk eller annan inkomstbringande verksamhet som genererats av organisationen används endast för att främja organisationens allmännyttiga mål.

c)  Vid upplösning av organisationen garanterar lagstadgade skyddsåtgärder att alla tillgångar fortsatt kommer att tjäna allmännyttiga mål.

d)  Medlemmar i organisationens ledningsstrukturer som inte är anställda som personal är inte berättigade till ersättning utöver skälig kostnadsersättning.

2.  Europeiska sammanslutningar får hos det nationella organet för sammanslutningar i den medlemsstat där de har sitt säte ansöka om att få erkännande för sitt bidrag till allmännyttan, i enlighet med kraven i punkt 1.

3.  Det nationella organet för sammanslutningar ska fatta beslut om ansökan om status som allmännyttig enligt det förfarande som anges i artikel 10.8 och 10.9.

4.  Medlemsstaterna ska behandla en europeisk sammanslutning som beviljats status som allmännyttig på samma sätt som rättssubjekt som inom respektive jurisdiktion beviljats motsvarande status.

Artikel 21

Principen om nationell behandling

Europeiska sammanslutningar ska omfattas av de bestämmelser i nationell rätt som är tillämpliga på de rättssubjekt som identifierats i enlighet med artikel 3.2 i den medlemsstat där de har sitt säte.

Artikel 22

Principen om icke-godtycklig behandling

Europeiska sammanslutningar får inte behandlas olika av medlemsstaterna enbart på grund av överensstämmelse med politiska önskemål i fråga om syfte, verksamhetsområde eller finansieringskällor.

Kapitel IV

Finansiering och rapportering

Artikel 23

Kapitalanskaffning och fritt utnyttjande av tillgångar

1.  Europeiska sammanslutningar ska kunna begära, ta emot, avyttra eller donera resurser, inbegripet ekonomiska, icke-monetära och materiella sådana, och begära och ta emot personal från eller till vilken källa som helst, oavsett om det rör sig om offentliga organ, privatpersoner eller privata organ, i någon medlemsstat och i tredjeländer.

2.  Europeiska sammanslutningar ska omfattas av bestämmelserna i unionsrätten och i tillämplig nationell rätt om beskattning, tullar, utländsk valuta, penningtvätt och finansiering av terrorism samt de bestämmelser som reglerar finansieringen av val och politiska partier, beroende på vad som är tillämpligt på de rättssubjekt som identifierats i enlighet med artikel 3.2 i den medlemsstat där de har sitt säte.

3.  Europeiska sammanslutningar ska omfattas av rapporteringskrav och skyldigheter till offentliggörande i enlighet med nationell rätt, även när det gäller styrelsens sammansättning, bestämmelserna i stadgarna och finansierings- och årsredovisningar, i den mån sådana skyldigheter uppfyller målet av allmänt intresse att säkerställa att europeiska sammanslutningar fungerar på ett transparent sätt och är ansvarsskyldiga samt förutsatt att sådana skyldigheter är nödvändiga och proportionella.

Fullgörandet av de krav och skyldigheter som avses i första stycket får inte leda till att europeiska sammanslutningar omfattas av strängare regler än de som gäller för likvärdiga nationella rättssubjekt som identifierats i enlighet med artikel 3.2 och för vinstdrivande rättssubjekt. Sådana rapporteringskrav och skyldigheter till offentliggörande får inte leda till någon skillnad i behandling eller begränsning av den europeiska sammanslutningens rättigheter och skyldigheter, oavsett om dess syfte eller finansieringskällor är önskvärda eller inte.

Artikel 24

Redovisning och revision

1.  Europeiska sammanslutningar ska föra fullständiga och korrekta register över alla finansiella transaktioner.

2.  Europeiska sammanslutningar ska minst en gång om året upprätta

a)  sin årsredovisning,

b)  sin eventuella sammanställda redovisning,

c)  en preliminär budget för det kommande budgetåret och

d)  en årlig verksamhetsrapport.

Styrelsen ska överlämna den årliga verksamhetsrapporten och redovisningen till det nationella organet för sammanslutningar i enlighet med artikel 14.7 och 14.8.

3.  Den årliga verksamhetsrapporten ska minst innehålla

a)  uppgifter om den europeiska sammanslutningens verksamhet under referensåret,

b)  uppgifter om förutsebara utsikter, om sådana finns tillgängliga, och

c)  en beskrivning av hur det allmännyttiga ändamålet främjades under det föregående året, om motsvarande status beviljades den europeiska sammanslutningen.

4.  De europeiska sammanslutningarnas årsredovisning och, i förekommande fall, deras sammanställda redovisning, ska bli föremål för revision i enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga på de rättssubjekt som identifierats i enlighet med artikel 3.2 i den medlemsstat där den berörda europeiska sammanslutningen har sitt säte. Revisionen ska genomföras minst en gång vart fjärde år och högst en gång vartannat år.

5.  Rapporten från den revision som avses i punkt 4 ska offentliggöras på det sätt som föreskrivs enligt rätten i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har sitt säte.

6.  Medlemsstaternas myndigheter får inte kräva att europeiska sammanslutningar ger tillgång till information om de av sina medlemmar som är fysiska personer, såvida det inte är nödvändigt för en offentlig brottsutredning av brott som kan leda till fängelse i minst ett år samt efter beslut av en oberoende domstol.

7.  Det nationella organet för sammanslutningar ska två gånger per år tillhandahålla en översikt med relevant information om alla revisioner som avses i punkt 4 till nämnden för europeiska sammanslutningar, som ska ansvara för att rapporten offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och på dess webbplats.

8.  De regler om redovisning och revision som gäller för europeiska sammanslutningar får inte vara mindre gynnsamma än de regler som gäller för företag enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG(10) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(11).

9.  Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av mer gynnsamma motsvarande nationella bestämmelser i den medlemsstat där sätet är beläget.

Kapitel V

Samarbete med medlemsstaterna samt ansvar

Artikel 25

Samarbete med medlemsstaterna

1.  Det nationella organet för sammanslutningar i den registrerande medlemsstaten ska i god tid samråda med de nationella organen för sammanslutningar i andra medlemsstater i alla väsentliga frågor som rör en viss europeisk sammanslutnings laglighet och ansvar, och ska informera nämnden för europeiska sammanslutningar om detta.

2.  Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska de nationella organen för sammanslutningar årligen lämna en översikt över all relevant information om beslut som rör europeiska sammanslutningar på respektive medlemsstats territorium. Detta ska omfatta en förteckning över fall där brottsutredningar inletts mot europeiska sammanslutningar, inbegripet fall där utlämnande av information om medlemmar begärts i enlighet med artikel 24.6.

3.  Om nämnden för europeiska sammanslutningar anser att ett nationellt organ för sammanslutningar inte har följt denna förordning ska den förse kommissionen med all relevant information. Kommissionen ska bedöma denna information och vidta lämpliga åtgärder.

4.  Effektiva rättsmedel ska finnas tillgängliga för europeiska sammanslutningar för att bestrida beslut som rör dem och som fattats av det nationella organet för sammanslutningar, inbegripet möjligheten att erhålla rättslig prövning av sådana beslut.

Artikel 26

Europeiska sammanslutningars och deras styrelseledamöters ansvar

1.  Europeiska sammanslutningars ansvar ska regleras av de bestämmelser som är tillämpliga på de rättssubjekt som identifierats i enlighet med artikel 3.2 i den medlemsstat där respektive europeiska sammanslutning har sitt säte.

2.  En europeisk sammanslutnings styrelseledamöter ska vara solidariskt ansvariga för förluster eller skador som en europeisk sammanslutning åsamkats till följd av att de skyldigheter som följer av deras uppgifter har åsidosatts. Ansvaret ska dock inte vara solidariskt för förlust eller skada som åsamkats den europeiska sammanslutningen om det visar sig att det rör sig om åsidosättande av särskilda skyldigheter som är knutna till endast en viss ledamots uppgifter.

3.  I stadgarna ska det fastställas villkor för inledande av förfaranden på den europeiska sammanslutningens vägnar mot styrelseledamöter.

Kapitel VI

Upplösning, insolvens, likvidation

Artikel 27

Frivillig upplösning

1.  En europeisk sammanslutning får bli föremål för frivillig upplösning

a)  genom beslut av styrelsen i enlighet med bestämmelserna i den europeiska sammanslutningens stadgar, med generalförsamlingens godkännande, eller

b)  genom beslut av generalförsamlingen; ett sådant beslut får återkallas av generalförsamlingen innan upplösningen eller likvidationen av en europeisk sammanslutning får formell verkan.

2.  Den europeiska sammanslutningen ska underrätta det nationella organet för sammanslutningar om alla beslut om frivillig upplösning som fattats i enlighet med punkt 1 senast 15 dagar efter det att beslutet har antagits.

3.  Det nationella organet för sammanslutningar ska omedelbart avföra den europeiska sammanslutningen från det berörda nationella registret och underrätta nämnden för europeiska sammanslutningar och Europeiska unionens publikationsbyrå om upplösningen av den europeiska sammanslutningen i enlighet med punkt 1 senast 15 dagar efter att ha fått kännedom om upplösningen. Omedelbart efter en sådan underrättelse ska Myndigheten för europeiska sammanslutningar i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett meddelande om upplösning från nämnden för europeiska sammanslutningar och avföra den europeiska sammanslutningen från unionens digitala databas, och Publikationsbyrån offentliggöra ett meddelande om upplösningen av den europeiska sammanslutningen i Europeiska unionens officiella tidning.

4.  Upplösningen av den europeiska sammanslutningen ska träda i kraft i hela unionen den dag då sammanslutningen avförs från det berörda nationella registret.

Artikel 28

Ofrivillig upplösning

1.  En europeisk sammanslutning får upplösas genom ett slutligt beslut av en behörig domstol i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har eller senast hade sitt säte endast om

a)  den europeiska sammanslutningens säte har överförts eller kommer att överföras till en plats utanför unionens territorium,

b)  de villkor för bildandet av den europeiska sammanslutningen som anges i denna förordning inte längre är uppfyllda eller

c)  den europeiska sammanslutningens verksamhet upphör att vara förenlig med unionens mål och värden eller utgör ett allvarligt hot mot den allmänna säkerheten.

2.  Om ett beslut om upplösning fattas i enlighet med punkt 1 a eller b ska Myndigheten för europeiska sammanslutningar bevilja den europeiska sammanslutningen en rimlig frist för att vidta rättelse innan beslutet träder i kraft.

3.  Sökande ska ha tillgång till effektiva rättsmedel för att överklaga ett beslut om upplösning inför behöriga appellationsdomstolar.

4.  Det nationella organet för sammanslutningar ska omedelbart avföra den europeiska sammanslutningen från det berörda nationella registret och underrätta nämnden för europeiska sammanslutningar och Europeiska unionens publikationsbyrå om den ofrivilliga upplösningen av den europeiska sammanslutningen senast 15 dagar efter det att beslutet har vunnit laga kraft. Omedelbart efter en sådan underrättelse ska nämnden för europeiska sammanslutningar avföra den europeiska sammanslutningen från unionens digitala databas, och Publikationsbyrån offentliggöra ett meddelande om upplösningen av den europeiska sammanslutningen i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Upplösningen av den europeiska sammanslutningen ska träda i kraft i hela unionen den dag då sammanslutningen avförs från det berörda nationella registret.

Artikel 29

Likvidation och insolvens

1.  En upplösning av en europeisk sammanslutning ska leda till att den likvideras. En sådan likvidation ska ske i enlighet med den rätt som är tillämplig på de rättssubjekt som identifierats i enlighet med artikel 3.2 i den medlemsstat där den europeiska sammanslutningen har sitt säte.

2.  En europeisk sammanslutning ska behålla sin befogenhet i den mening som avses i artikel 13 till dess att dess likvidation har slutförts.

Artikel 30

Översyn och utvärdering

Senast den … [fem år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen förelägga rådet och Europaparlamentet en rapport om tillämpningen av denna förordning och, vid behov, förslag om ändringar.

Kapitel VII

Artikel 31

Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

DEL II

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om gemensamma minimistandarder för ideella organisationer i EU (direktivet om minimistandarder)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Föreningsfriheten är en grundläggande rättighet som erkänns i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och medlemsstaternas konstitutioner, och den är avgörande för att demokratin ska fungera, eftersom den utgör en väsentlig förutsättning för enskildas utövande av andra grundläggande rättigheter, däribland rätten till yttrandefrihet.

(2)  Ideella organisationer åtnjuter skydd för vissa rättigheter, däribland grundläggande rättigheter, genom sin egen rättskapacitet, på grundval av relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

(3)  Ideella organisationer bidrar på ett avgörande sätt till uppnåendet av mål av allmänt intresse och till att uppnå unionens mål, bland annat genom att främja ett aktivt deltagande i det ekonomiska och demokratiska livet och i social verksamhet i våra samhällen.

(4)  I dag deltar ideella organisationer, när de strävar efter att uppnå sina mål, fullt ut i våra ekonomier och i utvecklingen av den inre marknaden, bland annat genom att engagera sig i olika verksamheter av både en nationell och gränsöverskridande betydelse och genom att regelbundet delta i ekonomisk verksamhet.

(5)  Ideella organisationer är särskilt viktiga drivkrafter för utvecklingen av den tredje sektorn, som beräknas stå för omkring 13 procent av arbetskraften i hela Europa, baserat på resultaten av projektet från 2014–2017 ”The Contribution of the Third Sector to Europe’s Socio-economic Development” om den tredje sektorns bidrag till Europas socioekonomiska utveckling, vilket samordnades av Institutet för social forskning (ISF) i Oslo(12).

(6)  Ideella organisationer är en viktig aktör i utvecklingen och genomförandet av unionens politik till stöd för den inre marknaden, vilket framgår av deras deltagande i en rad olika expertgrupper, såsom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja.

(7)  Rapporter, däribland från EU:s byrå för grundläggande rättigheter, pekar ut åtskilliga hinder som kommer av nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis som reglerar ideella organisationers bildande, registrering, verksamhet, finansiering och gränsöverskridande verksamhet, vilket påverkar möjligheten för juridiska eller fysiska personer eller grupper av sådana personer, oavsett nationalitet, att etablera, registrera eller driva ideella organisationer i hela unionen.

(8)  Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har uppmanat medlemsstaterna att skapa en gynnsam miljö för filantropi i linje med unionens friheter och grundläggande rättigheter, som uppmuntrar filantropiska och medborgerliga åtgärder, privata bidrag till allmännyttiga ändamål och inrättande av filantropiska organisationer(13). När det gäller att utnyttja potentialen hos gränsöverskridande donationer och investeringar för det allmänna bästa är det därför viktigt att stärka komplementariteten mellan offentliga institutioners och filantropiska organisationers arbete och säkerställa att nationell lagstiftning och unionspolitik underlättar donation av privata resurser för det allmänna bästa genom det fria flödet av kapital i kombination med principen om icke-diskriminering och likabehandling i skattehänseende av europeiska filantropiska organisationer.

(9)  Trots det växande antalet gränsöverskridande sammanslutningar och ideella organisationer i unionen finns det för närvarande ingen harmoniserad alleuropeisk rättslig ram som gör det möjligt för dem att bedriva sin verksamhet och organisera sig ordentligt på gränsöverskridande nivå.

(10)  Med tanke på de ideella organisationernas betydelse är det mycket viktigt att deras bildande och verksamhet underlättas och skyddas effektivt i medlemsstaternas lagstiftning.

(11)  I rekommendation CM/Rec(2007)14 från Europarådets ministerkommitté om den rättsliga ställningen för icke-statliga organisationer i Europa har medlemsstaterna redan erkänt den roll som ideella organisationer, särskilt icke-statliga organisationer, spelar som en väsentlig del av det civila samhällets bidrag till den demokratiska regeringens öppenhet och ansvarsskyldighet och fastställde de minimistandarder som ska respekteras när det gäller inrättandet, förvaltningen och den allmänna verksamheten i sådana organisationer.

(12)  Joint Guidelines on Freedom of Association (Gemensamma riktlinjer om föreningsfrihet) (CDL-AD (2014) 046) som antagits av Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) och OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), ger vägledning till lagstiftare när det gäller att omsätta internationella människorättsliga standarder om rätten till föreningsfrihet i inhemska lagar.

(13)  Det är nödvändigt att på unionsnivå bygga vidare på befintliga standarder i enlighet med föreningsfriheten och det fria flödet av kapital för ideella organisationer, med målet att säkerställa en enhetlig skyddsnivå och lika villkor för alla ideella organisationer som är etablerade i unionen, i syfte att garantera en gynnsam miljö där sådana organisationer obehindrat kan bidra till den inre marknadens funktionssätt.

(14)  Genom detta direktiv bör medlemsstaternas lagar tillnärmas när det gäller vissa aspekter av ideella organisationers bildande, registrering, drift, finansiering, rapportering och gränsöverskridande verksamhet.

(15)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas regler om beskattning av ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium. När medlemsstaterna införlivar direktivets bestämmelser bör de vinnlägga sig om att inte införa eller tillämpa bestämmelser på det skatterättsliga område som påverkar ideella organisationers registrering, verksamhet, finansiering och gränsöverskridande rörlighet på ett sätt som kringgår ordalydelsen eller andan i de regler som fastställs i detta direktiv.

(16)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas straffrätt. När medlemsstaterna införlivar direktivets bestämmelser bör de vinnlägga sig om att inte införa eller tillämpa straffrättsliga bestämmelser som särskilt reglerar eller påverkar ideella organisationers registrering, verksamhet, finansiering och gränsöverskridande rörlighet på ett sätt som kringgår ordalydelsen eller andan i bestämmelserna i detta direktiv.

(17)  Detta direktiv bör tillämpas på ideella organisationer som är etablerade i unionen och som är avsedda att vara frivilliga sammanslutningar av fysiska eller juridiska personer samt på organisationer som inte är baserade på medlemskap och vars tillgångar avsätts för att uppnå ett särskilt mål, såsom stiftelser som inrättats på obestämd tid, som har ett huvudsakligt syfte som inte är att generera vinst och som är oberoende och självstyrande. Det faktum att en organisation inte har status som juridisk person bör inte utesluta den från det skydd som föreskrivs i detta direktiv.

(18)  Vid fastställandet av huruvida en organisation har en ideell karaktär i enlighet med detta direktiv bör de direkta förmånstagarna i organisationer som syftar till att tillhandahålla omsorgstjänster till enskilda personer med särskilda sociala behov eller hälsotillstånd inte betraktas som privata parter.

(19)  Politiska partier bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde, i den mån deras verksamhet inte bara rör gemensamma intressen, verksamheter eller syften, utan syftar till att kollektivt uppnå och utnyttja politisk makt.

(20)  Fackföreningar och fackförbund bör undantas från tillämpningsområdet för detta direktiv. Detta undantag bör inte användas av medlemsstaterna för att motivera en begränsning av fackföreningarnas befogenheter och rättigheter som erkänns i nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt eller människorättsinstrument, särskilt Europarådets europeiska sociala stadga och relevanta konventioner och rekommendationer från Internationella arbetsorganisationen och relaterad rättspraxis.

(21)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas behörighet när det gäller den ställning som religiösa, filosofiska och konfessionslösa organisationer har, enligt vad som avses i artikel 17 i EUF-fördraget. I detta avseende bör organisationer som främst har ett religiöst, filosofiskt och konfessionslöst ändamål, såsom kyrkor, religiösa eller icke-religiösa samfund, undantas från tillämpningen av detta direktiv. Detta bör dock inte utnyttjas av medlemsstaterna för att från detta direktivs tillämpningsområde undanta andra organisationer vars värden och mål bygger på religiös, filosofisk eller konfessionslös övertygelse, såsom trosbaserade välgörenhetsorganisationer som drivs utan vinstsyfte.

(22)  Det bör förutsättas att det finns ett berättigat intresse av att få tillgång till en klagomålsmekanism och till administrativa åtgärder och rättsmedel för personer som är eller var direkt involverade i en ideell organisation, såsom deras grundare, direktörer, anställda, men även för alla personer som har talerätt i förfaranden som rör den ideella organisationens verksamhet. Denna presumtion bör också gälla för personer som drar nytta av den ideella organisationens verksamhet, om sådana förmånstagare kanske inte är medlemmar, men mottar eller har mottagit tjänster, eller är eller var föremål för beslut av den organisationen som påverkade deras dagliga liv, såsom patienter eller boende i anläggningar eller härbärgen, som drivs av ideella organisationer, eller mottagare av välgörenhetsdonationer som mat eller kläder.

(23)  Nationella människorättsinstitutioner är oberoende institutioner som inrättats genom lag och i enlighet med Parisprinciperna, som antogs 1993 av FN:s generalförsamling, och de har i uppdrag att skydda och främja mänskliga rättigheter på nationell nivå i enlighet med internationella människorättsliga normer och standarder.

(24)  Ideella organisationers frihet att fastställa mål och verksamhet följer av internationella och regionala människorättsnormer. Detta innebär också frihet för sådana organisationer att fastställa verksamhetens omfattning, oavsett om den är lokal, regional, nationell eller internationell, och att bli medlem i andra organisationer, förbund och sammanslutningar av organisationer.

(25)  Information om identiteten på grundare och medlemmar i ideella organisationer som är fysiska personer kan utgöra känslig information. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att eventuella krav som leder till behandling av sådana personuppgifter inte påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(14) (allmän dataskyddsförordning), särskilt artikel 9.

(26)  Varje person bör ha frihet att bestämma om de vill ansluta sig till eller inte vara medlemmar i en ideell organisation, och organisationer bör vara fria att fastställa sina regler för medlemskap, med förbehåll endast för principen om icke-diskriminering. Medlemskap i en ideell organisation bör inte utgöra grund för införande av sanktioner eller restriktiva åtgärder, såvida detta inte är en följd av upprätthållandet av straffrättsliga bestämmelser.

(27)  Regler för ideella organisationer bör vara förenliga med principen om icke-diskriminering. Detta inbegriper skyldigheten för medlemsstaterna att säkerställa att personer eller grupper av personer som vill bilda en sammanslutning inte otillbörligt gynnas eller missgynnas i förhållande till en annan person eller grupp av personer.

(28)  Genomförandet av bestämmelser om ideella organisationer bör utföras av tillsynsmyndigheter som agerar opartiskt, oavhängigt och i god tid i enlighet med rätten till god förvaltning. Beslut och akter som påverkar ideella organisationers utövande av sina rättigheter och skyldigheter bör kunna bli föremål för oberoende prövning, även av en domstol.

(29)  Det är nödvändigt att förenkla och underlätta byråkratin och regelkraven, respektera ideella organisationers självstyrande karaktär, säkerställa att de kraven inte blir orimligt betungande, rationalisera reglerna om bildande, registrering och avregistrering samt modernisera relaterade förfaranden och system för att säkerställa en gynnsam miljö för ideella organisationers verksamhet i hela unionen och för att öka transparensen inom sektorn samt förtroendet för den. Därför bör allmänna skyldigheter när det gäller förenkling av administrativa regler samt särskilda skyldigheter när det gäller vissa aspekter av regelverket fastställas i detta direktiv.

(30)  Ideella organisationer som bidrar till allmännyttan spelar en särskilt viktig roll och bör därför ges en gynnsam behandling i alla medlemsstater på enhetliga villkor.

(31)  I enlighet med principen om nödvändighet och proportionalitet när det gäller begränsningar av föreningsrätten bör förbjudande och upplösning av ideella organisationer alltid vara en sista utväg och bör aldrig ske till följd av mindre överträdelser som kan åtgärdas eller avhjälpas.

(32)  En uppsättning regler om likabehandling, gränsöverskridande ombildningar och fusioner när det gäller ideella organisationer bör fastställas i syfte att underlätta rörligheten för ideella organisationer i hela unionen.

(33)  Föreningsfriheten är en grundläggande rättighet, och även om medlemsstaternas lagstiftning kanske inte erkänner föreningar som inte är formellt etablerade, bör detta inte påverka sådana föreningars rätt att existera och bedriva verksamhet på deras territorium.

(34)  Ideella organisationer har rätt att existera och vara aktiva i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och stadgan, även om myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade godtyckligt har vägrat att registrera dem.

(35)  Ideella organisationer bör ha frihet att söka, ta emot och använda ekonomiska, materiella och mänskliga resurser, oavsett om de är inhemska, utländska eller internationella, för att bedriva sin verksamhet. Ideella organisationer i hela unionen har rapporterat att det blir allt svårare att få tillgång till resurser, däribland offentlig finansiering, och i ett ökande antal medlemsstater finns det oro över proportionaliteten i de strikta regler som håller på att antas för ideella organisationers tillgång till utländsk finansiering. Dessutom har filantropiska organisationer i vissa fall rapporterat svårigheter med att ge donationer eller bidrag. Det är därför nödvändigt att fastställa principer och standarder för finansiering av ideella organisationer, inbegripet när det gäller tillgång till och användning av privata resurser och offentlig finansiering, bedrivande av ekonomisk verksamhet och skyldigheten att inte otillbörligt begränsa gränsöverskridande finansiering i enlighet med de bestämmelser om fri rörlighet för kapital som fastställs i fördragen.

(36)  Genom artikel 63 i EUF-fördraget och artiklarna 7, 8 och 12 i stadgan skyddas ideella organisationer från diskriminerande, onödiga och omotiverade restriktioner för tillgången till resurser och den fria rörligheten för kapital inom unionen. Detta gäller även möjligheten att söka, säkra och använda resurser av både inhemskt och utländskt ursprung, vilket är avgörande för varje rättssubjekts existens och verksamhet. I linje med Europeiska unionens domstols dom av den 18 juni 2020 i mål C-78/18, Europeiska kommissionen mot Ungern(15), får restriktioner införas uteslutande av hänsyn till den offentliga politiken eller den allmänna säkerheten, och de bör stå i proportion till målet att skydda sådana intressen och bör utgöra det minst ingripande sättet att uppnå det eftersträvade målet. Detta gäller bland annat restriktioner som härrör från bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och som tillämpas i enlighet med nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, särskilt med beaktande av skyldigheterna att göra riskbedömningar enligt internationell rätt och unionsrätten. Därför bör medlemsstaterna inte tillämpa orimliga, alltför ingripande eller störande åtgärder, däribland rapporteringskrav som kommer att utgöra en alltför stor eller kostsam börda för organisationerna. För att tillgodose allmänhetens intresse av öppenhet, särskilt när det gäller organisationer som påverkar det offentliga livet och den offentliga debatten, bör ideella organisationer omfattas av rapporterings- och offentliggörandeskyldigheter när det gäller deras företrädare samt ledamöterna i deras styrande organ, bestämmelserna i deras stadgar och deras finansiering. Sådana rapporterings- och offentliggörandeskyldigheter bör inte leda till någon begränsning av ideella organisationers rättigheter och skyldigheter.

(37)  I sin rättspraxis ger Europeiska unionens domstol sitt erkännande åt att principen om fri rörlighet för kapital tillämpas på mål av allmänt intresse och har tolkat de grundläggande friheter som fastställs i EU-fördraget och EUF-fördraget som ett krav att principen om icke-diskriminering ska tillämpas på givare och allmännyttiga organisationer i unionen, även när det gäller skattemässig behandling av allmännyttiga entiteter och deras givare(16). Därför är den nationella rätten, om den fortsätter att diskriminera eller tillämpa kostsamma och betungande förfaranden på utländska organisationer, i strid med unionsrätten.

(38)  Ideella organisationer och deras medlemmar bör till fullo åtnjuta rätten till integritet och konfidentialitet. Även om det skydd som ges genom unionsbestämmelser och nationella bestämmelser om behandling av personuppgifter redan gäller för ideella organisationer, bör minimigarantier fastställas, särskilt när det gäller konfidentialitet för ideella organisationers medlemskap och offentliggörande av konfidentiell och känslig information. Medlemsstaterna bör förbjuda alla former av övervakning av ideella organisationer utanför den straffrättsliga ramen.

(39)  Ideella organisationer bör rådfrågas på ett meningsfullt sätt och i rätt tid om införande, revidering och genomförande av all eventuell lagstiftning, politik och praxis som påverkar deras verksamhet, inbegripet i fråga om införlivande och genomförande av bestämmelserna i detta direktiv. I detta syfte bör en regelbunden och öppen civil dialog upprättas på alla myndighetsnivåer.

(40)  Detta direktiv påverkar inte arbetstagares rättigheter, inbegripet befintliga rättigheter i samband med insolvens och i fråga om löner. Arbetsgivare är skyldiga att fullgöra sina skyldigheter oavsett i vilken form de är verksamma.

(41)  Genom detta direktiv införs minimistandarder, och det bör vara möjligt för medlemsstaterna att införa eller behålla bestämmelser som är förmånligare för ideella organisationer, under förutsättning att sådana bestämmelser inte inverkar på de skyldigheter som följer av detta direktiv. Införlivandet av detta direktiv bör under inga omständigheter utgöra skäl för att sänka den allmänna skyddsnivå som redan beviljas ideella organisationer enligt nationell rätt inom de områden där direktivet är tillämpligt.

(42)  Enligt artikel 26.2 i EUF-fördraget ska den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor och tjänster säkerställs. Ideella organisationer bidrar i allt högre grad till utvecklingen av den inre marknaden, bland annat genom att bedriva gränsöverskridande och transnationell verksamhet. Artikel 114 i EUF-fördraget är således den lämpliga rättsliga grunden för att anta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätta den inre marknaden och få den att fungera.

(43)  Detta direktiv respekterar, främjar och skyddar de grundläggande rättigheter och principer som är bindande för unionen och dess medlemsstater i enlighet med artikel 6 i EU-fördraget, enligt det erkännande som dessa särskilt ges i stadgan. Detta direktiv är avsett att specifikt genomföra artikel 12 i stadgan om föreningsfrihet och artikel 11 i stadgan om yttrande- och informationsfrihet, som ska läsas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det är därför viktigt att bestämmelserna i detta direktiv genomförs och tillämpas i enlighet med skyldigheten att inte otillbörligen begränsa, och att underlätta utövandet av, rätten till föreningsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet, och att säkerställa full respekt för andra grundläggande rättigheter och principer, bland annat rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten, rätten till icke-diskriminering, rätten till god förvaltning, rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten till försvar.

(44)  Eftersom målet för detta direktiv, närmare bestämt att fastställa minimistandarder för ideella organisationer som är etablerade i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av detta direktivs omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Mål

Detta direktiv syftar till att tillhandahålla en gemensam uppsättning åtgärder för ideella organisationer som är etablerade i unionen, för att skapa en gynnsam miljö där sådana organisationer kan bidra till hur den inre marknaden fungerar. Genom direktivet avses medlemsstaternas lagar och andra författningar tillnärmas när det gäller vissa aspekter av ideella organisationers mål och verksamhet, registrering, drift, finansiering, rapportering och gränsöverskridande verksamhet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv tillämpas på ideella organisationer som är etablerade i unionen.

2.  I detta direktiv avses med ideell organisation frivilliga och permanenta sammanslutningar av fysiska eller juridiska personer med ett gemensamt intresse, en gemensam verksamhet eller ett gemensamt syfte samt organisationer som inte grundar sig på medlemskap och vars tillgångar avsätts för att uppnå ett särskilt ändamål, såsom stiftelser, som, oavsett i vilken form föreningarna eller organisationerna är etablerade,

a)  har ett primärt ändamål utöver det att generera vinst, vilket innebär att om vinst erhålls från organisationens verksamhet, kan denna vinst som sådan inte delas ut bland dess medlemmar, grundare eller andra privata parter, utan måste investeras för att uppnå organisationens mål,

b)  är oberoende i den meningen att organisationen inte ingår i en statlig eller administrativ struktur och är fri från otillbörlig inblandning från statens sida eller från kommersiella intressen; statlig finansiering ska inte hindra en organisation från att betraktas som oberoende, så länge autonomin i organisationens verksamhet och beslutsfattande inte påverkas,

c)  är självstyrande i den meningen att organisationen har en institutionell struktur som gör det möjligt för den att till fullo utöva sina interna och externa organisatoriska funktioner och fatta viktiga beslut på ett självständigt sätt och utan otillbörlig inblandning från staten eller andra externa aktörer.

3.  Detta direktiv är tillämpligt på ideella organisationer som uppfyller kriterierna i punkt 2, oavsett om de bygger på medlemskap eller inte och oavsett huruvida de är registrerade eller har status som juridisk person eller inte enligt rätten i den medlemsstat där de är baserade.

4.  Politiska partier ska undantas från detta direktivs tillämpningsområde.

5.  Fackföreningar och fackförbund är undantagna från tillämpningsområdet för detta direktiv.

6.  Organisationer som främst har ett religiöst, filosofiskt och konfessionslöst ändamål undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Det undantaget gäller dock inte för andra organisationer som inte har ett sådant särskilt ändamål, och vars värden och ändamål grundar sig på en religiös, filosofisk eller konfessionslös övertygelse.

Artikel 3

Förhållande till andra bestämmelser i unionsrätten

1.  Medlemsstaterna ska tillämpa bestämmelserna i detta direktiv i överensstämmelse med fördragens bestämmelser om etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster och med de relevanta unionsakter som reglerar utövandet av sådana rättigheter, däribland Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG(17) om tjänster på den inre marknaden.

2.  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i unionsrätten och nationell rätt om skydd av personuppgifter, i synnerhet förordning (EU) 2016/679 samt motsvarande bestämmelser i nationell rätt.

Kapitel II

Allmänna skyldigheter

Artikel 4

Minimistandarder

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer som är etablerade i unionen omfattas av de minimigarantier som föreskrivs i detta direktiv.

2.  Begränsningar av de minimigarantier som fastställs i detta direktiv får göras endast om de är nödvändiga och proportionella när det gäller att uppnå mål av allmänt intresse som erkänns av unionsrätten eller när det gäller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

3.  Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att införa eller behålla bestämmelser som är förmånligare för ideella organisationer, under förutsättning att sådana bestämmelser inte inverkar på de skyldigheter som följer av detta direktiv.

Artikel 5

Icke-diskriminering

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att deras lagar och administrativa praxis som reglerar ideella organisationer, inbegripet när det gäller deras bildande, registrering, verksamhet, finansiering, finansiell och skattemässig behandling eller skattelättnader och gränsöverskridande verksamhet, inte diskriminerar på grundval av den ideella organisationens etableringsort.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella lagar, andra författningar eller förvaltningspraxis som reglerar ideella organisationer, inbegripet när det gäller deras bildande, registrering, drift, finansiering och gränsöverskridande verksamhet, inte diskriminerar någon grupp eller individ på några grunder, såsom ålder, börd, hudfärg, kön, sexuell läggning, könsidentitet, hälsotillstånd, invandrings- eller uppehållsstatus, språk, nationellt, etniskt eller socialt ursprung, politisk eller annan åskådning, fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, förmögenhet, ras, religion eller övertygelse eller ställning i övrigt.

Artikel 6

Förenkling av administrativa regler

1.  Medlemsstaterna ska i möjligaste mån förenkla nationella lagar, andra författningar eller förvaltningspraxis som reglerar ideella organisationers bildande, registrering, verksamhet, finansiering, rapporteringsskyldigheter och gränsöverskridande verksamhet, i syfte att säkerställa att föreningsfriheten skyddas på alla nivåer och undanröja alla hinder och omotiverad diskriminering som påverkar möjligheten för juridiska eller fysiska personer eller grupper av sådana personer, oavsett deras nationalitet, att etablera, registrera eller bedriva verksamhet på medlemsstatens territorium, bland annat genom att ge tillgång till banktjänster och finansiella tjänster samt garantera säkra och trygga kanaler för gränsöverskridande donationer och tillgångsallokeringar, både inom och utanför unionen.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium har tillgång till system för elektronisk identifiering för genomförandet av administrativa förfaranden, i enlighet med relevanta bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014(18), (eIDAS-förordningen).

Artikel 7

Rätt till god förvaltning

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tillämpningen av nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis som reglerar bildande, registrering, drift och finansiering av samt rapporteringsskyldigheter och gränsöverskridande verksamhet för ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium utförs av en utsedd tillsynsmyndighet, vars befogenheter och funktioner ska vara tydligt fastställda i lag och utövas i enlighet med rätten till god förvaltning, inbegripet rätten att få sina ärenden behandlade opartiskt, rättvist och inom rimlig tid.

2.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att ideella organisationer som konstaterats bryta mot nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis som reglerar ideella organisationers bildande, registrering, drift, finansiering, rapporteringsskyldigheter och gränsöverskridande verksamhet underrättas i god tid om den påstådda överträdelsen och ges goda möjligheter att korrigera överträdelser av administrativ karaktär.

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att bestämmelser och praxis för tillsyn och övervakning av ideella organisationer föreskrivs i lag och står i proportion till de legitima mål som de eftersträvar. Detta ska inbegripa säkerställandet av att sådana bestämmelser och sådan praxis som regel inte ska vara strängare än dem som gäller för privata företag och att genomförandet av dem inte inkräktar på ideella organisationers interna förvaltning och inte leder till en orimlig administrativ eller ekonomisk börda för de berörda organisationerna.

4.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tillsyn och registrering av ideella organisationer utförs av utsedda tillsynsmyndigheter vars befogenheter och funktioner ska vara tydligt fastställda i lag och utövas oavhängigt och i enlighet med principen om rätten till god förvaltning, inbegripet när det gäller skälen för eventuella inspektioner och revisioner, inspektionernas och revisionernas förfaranden, varaktighet och omfattning samt inspektörernas och revisorernas befogenheter.

5.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att allmänheten har tillgång till övergripande och lättåtkomlig och lättbegriplig information om de nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis som reglerar bildande, registrering, drift och finansiering av samt rapporteringsskyldigheter och gränsöverskridande verksamhet för ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium, samt om de behöriga reglerings- och tillsynsmyndigheternas befogenheter, förfaranden och funktionssätt.

Artikel 8

Rätt till ett effektivt rättsmedel

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att alla personer med ett legitimt intresse i samband med bildande, registrering, drift, finansiering av samt rapporteringsskyldigheter och gränsöverskridande verksamhet för ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på en medlemsstats territorium har tillgång till effektiva klagomålsmekanismer hos en behörig oberoende myndighet, såsom en ombudsman eller den nationella människorättsinstitutionen, för att söka hjälp med att hävda sina rättigheter, och att de har tillgång till administrativa åtgärder och rättsmedel som är ändamålsenliga för att begära omprövning av de akter eller beslut som påverkar utövandet av deras rättigheter och skyldigheter. Sådana personer ska inbegripa ideella organisationer, deras grundare, direktörer, personal, liksom mottagare av de ideella organisationernas verksamhet.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att varje överklagande eller ifrågasättande av ett beslut att förbjuda eller upplösa en ideell organisation, att avbryta dess verksamhet eller att frysa dess tillgångar som regel har suspensiv verkan på ett sådant beslut, såvida inte sådan suspensiv verkan leder till att verkställighet av straffrättsliga bestämmelser förhindras.

3.  Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ideella organisationer som är juridiska personer har rätt att föra talan inför nationella domstolar, inbegripet i relevanta fall även att lämna in vittnesmål från tredje part inom ramen för rättsliga förfaranden.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer som inte är juridiska personer kan företrädas av utsedda personer inför behöriga nationella myndigheter och domstolar för att få tillgång till de rättsmedel som avses i denna artikel.

Kapitel III

Regelverk

Artikel 9

Mål och verksamhet

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att friheten för ideella organisationer som är verksamma på deras territorium att bestämma sina mål och att bedriva den verksamhet som är nödvändig för att uppnå dessa mål kan begränsas endast av exceptionella skäl som rör allmän säkerhet. De ska undanröja alla hinder eller begränsningar som påverkar ideella organisationers förmåga att eftersträva sådana mål och bedriva sådan verksamhet.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer på deras territorium har frihet att bestämma omfattningen av sin verksamhet, oavsett om det rör sig om lokal, regional, nationell eller internationell verksamhet.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att formaliteterna i nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis för att bilda och driva en ideell organisation på deras territorium inte utgör en orimlig ekonomisk och administrativ börda. Detta ska, när det gäller organisationer som inte är medlemskapsbaserade, inbegripa möjligheten att rättsligt etablera sådana organisationer genom gåvor eller legat.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer på deras territorium kan bli medlemmar i en annan ideell organisation, ett förbund eller en sammanslutning som är etablerad eller registrerad på medlemsstatens territorium eller på en annan medlemsstats territorium, och ska säkerställa att ett sådant medlemskap inte leder till någon nackdel för den berörda organisationen.

Artikel 10

Medlemskap

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att varje fysisk eller juridisk person kan ansöka om medlemskap, om möjligt med hänsyn till dess juridiska form, i en ideell organisation som är etablerad, registrerad eller verksam på deras territorium i enlighet med organisationens stadgar och författningar och att de kan fritt utöva medlemskapsrättigheter med förbehåll för organisationens stadgar och lagstadgade begränsningar.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att inga sanktioner eller restriktiva åtgärder tillämpas till följd av medlemskap i en ideell organisation som är etablerad, registrerad eller verksam på deras territorium i enlighet med nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis, utom när sådana konsekvenser är följden av att straffrättsliga bestämmelser verkställs.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium har frihet att bestämma om hur deras medlemskap ska utformas. Detta kan inbegripa fastställande av särskilda krav för medlemmarna, på grundval av rimliga och objektiva kriterier.

Artikel 11

Stadgar

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium har frihet att anta egna stadgar, författningar och regler, inbegripet regler om den interna ledningsstrukturen och om utnämnande av sina styrelser och företrädare.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis gällande ideella organisationers stadgar inte kräver att ideella organisationer i sina stadgar tillhandahåller annan information än

a)  organisationens namn och adress (säte),

b)  organisationens mål och verksamhet,

c)  organisationens styrningsregler, dess styrande organs befogenheter och, i tillämpliga fall, utnämnande av personer som har rätt att agera i organisationens namn,

d)  rättigheter och skyldigheter för organisationens medlemmar,

e)  den dag då stadgarna antogs och namn på och adress till de grundande medlemmarnas säte, om de är juridiska personer,

f)  det förfarande som ska tillämpas vid ändring av stadgarna, och

g)  de förfaranden som ska tillämpas vid upplösning av organisationen eller sammanslagning med annan ideell organisation.

3.  Ideella organisationer får åläggas att i sina stadgar eller genom årsrapporter lämna ut och offentliggöra ytterligare information om sin verksamhet, funktion, ledamöterna i det styrande organet, sina företrädare och sin finansiering i den mån detta motsvarar målet av allmänt intresse, med avseende på organisationens mål och verksamhet.

Artikel 12

Juridisk person

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en ideell organisation på deras territorium har frihet att besluta huruvida den ska förvärva ställning som juridisk person, utan hinder av att medlemsstaterna får föreskriva vilka organisationsformer som är juridiska personer.

2.  Om en ideell organisation har förvärvat ställning som juridisk person ska medlemsstaterna säkerställa att organisationens ställning som juridisk person tydligt kan särskiljas från den som gäller för deras medlemmar, grundare eller andra juridiska personer med anknytning till en sådan organisation.

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att registreringen, om så krävs, eller slutförandet av etableringsakten ska räcka för ideella organisationers förvärv av ställning som juridisk person.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att förhandstillstånd aldrig ska vara ett villkor för en ideell organisations förvärv av ställning som juridisk person och för utövande av motsvarande rättskapacitet.

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att grupper av fysiska och juridiska personer som samarbetar och som inte försökt förvärva ställning som juridisk person inte ska anses utgöra en ideell organisation med ställning som juridisk person enbart i syfte att underställa dem nationella lagar, författningar eller förvaltningspraxis och därmed reglera eller påverka deras verksamhet, finansiering och gränsöverskridande verksamhet, såvida det inte finns skäl att hävda att den ideella organisationen är en kriminell organisation enligt nationell rätt.

Artikel 13

Registrering

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att formell registrering inte ska vara en förutsättning för eller ett hinder mot att bilda eller driva ideella organisationer som är etablerade eller verksamma på deras territorium.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att förfarandena för registrering av ideella organisationer på deras territorium är tillgängliga, användarvänliga och transparenta.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att formaliteterna för registrering av ideella organisationer som är etablerade på deras territorium enligt nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis inte utgör en orimlig administrativ börda. Detta ska inbegripa ett tillvägagångssätt med tyst godkännande som ska tillämpas inom 30 dagar efter ansökan om registrering och inga krav på omregistrering och förlängning.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att avgifterna för registrering av ideella organisationer inte överstiger de administrativa kostnaderna och under inga omständigheter utgör en orimlig ekonomisk börda, med beaktande av proportionalitetsprincipen.

5.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att ideella organisationer som är etablerade på deras territorium ska kunna registreras elektroniskt, samtidigt som det säkerställs att registrering också är möjlig med hjälp av icke-elektroniska medel.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att inställelse inför domstol eller annan behörig nationell myndighet för registrering av en ideell organisation endast krävs när det är nödvändigt för att fastställa en sökandes identitet.

7.  Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande som är bosatta eller har sitt säte i en annan medlemsstat och som är skyldiga att inställa sig inför domstol eller annan behörig nationell myndighet för registrering av en ideell organisation ska kunna göra detta inför behörig domstol eller annan behörig myndighet i den medlemsstat där de är bosatta och att en sådan inställelse ska anses vara tillräcklig för registrering i den registrerande medlemsstaten.

8.  Medlemsstaterna ska föra en databas över registrerade ideella organisationer som är tillgänglig för allmänheten, och som inbegriper statistiska uppgifter om antalet godkända och avslagna ansökningar, med vederbörlig hänsyn till principerna om uppgiftsskydd och rätten till integritet.

Artikel 14

Status som allmännyttig

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en ideell organisation som är etablerad eller registrerad i en av unionens medlemsstater kan ansöka om att bli erkänd som en organisation som bidrar till allmännyttan och kan beviljas motsvarande status i enlighet med nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis, enbart på grundval av dess deklarerade eller faktiska syfte, struktur och verksamhet med anknytning till den statusbeviljande medlemsstatens territorium.

2.  Medlemsstaterna ska anta nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis som krävs för att göra det möjligt att erkänna ideella organisationer som bidragande till allmännyttan och bevilja dem motsvarande status om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Organisationens syfte och faktiska verksamhet har ett allmännyttigt mål som tjänar samhällets eller en del av samhällets välfärd, och är därför till nytta för det allmänna bästa, utom när eftersträvandet av ett sådant mål systematiskt och direkt syftar till att gynna ett visst politiskt partis strukturer. Bland annat följande syften ska anses vara inriktade på allmännyttan:

i)  Konst, kultur eller historiskt bevarande.

ii)  Miljöskydd och klimatåtgärder.

iii)  Främjande och skydd av de grundläggande rättigheterna och unionens värden, inbegripet demokrati, rättsstatlighet och avskaffande av all diskriminering på grund av kön, ras, etnicitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller på andra grunder.

iv)  Social rättvisa, social delaktighet, däribland förebyggande av eller lindrande av fattigdom.

v)  Humanitärt bistånd, inbegripet katastrofhjälp.

vi)  Utvecklingsbistånd och utvecklingssamarbete.

vii)  Skydd av och hjälp och stöd till utsatta befolkningsgrupper, däribland barn, äldre, personer med funktionsnedsättning, personer som söker eller åtnjuter internationellt skydd och hemlösa.

viii)  Djurskydd.

ix)  Vetenskap, forskning och innovation.

x)  Utbildning och ungdomars delaktighet.

xi)  Främjande och skydd av hälsa och välbefinnande, inbegripet tillhandahållande av hälso- och sjukvård.

xii)  Konsumentskydd.

xiii)  Amatöridrott och främjande av den.

b)  Överskottet från någon ekonomisk eller annan inkomstbringande verksamhet som genererats av den ideella organisationen används endast för att främja organisationens allmännyttiga mål.

c)  Vid upplösning av ideella organisationer garanterar lagstadgade skyddsåtgärder att alla dess tillgångar fortsätter att tjäna allmännyttiga ändamål.

d)  Medlemmar i organisationens styrande organ som inte är anställda som personal är inte berättigade till ersättning utöver skälig kostnadsersättning.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en ideell organisation som erkänts bidra till allmännyttan och har beviljats motsvarande status i enlighet med nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis endast kan ha denna status återkallad om den behöriga tillsynsmyndigheten har lagt fram tillräckliga bevis för att den ideella organisationen inte längre uppfyller de villkor som föreskrivs i punkt 2.

Artikel 15

Upphörande, förbud och upplösning

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en ideell organisation endast kan upphöra genom beslut av dess medlemmar eller genom ett domstolsbeslut.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ofrivilligt upphörande, förbud eller ofrivillig upplösning av en ideell organisation endast får ske till följd av överträdelser av nationell lagstiftning som inte kan korrigeras eller avhjälpas.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ofrivilligt upphörande, förbud och ofrivillig upplösning av en ideell organisation endast kan ske till följd av konkurs, långvarig inaktivitet eller uppträdande som strider mot allmän säkerhet i enlighet med unionsrätten.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att enskilda överträdelser som begås av grundare, direktörer, anställda eller medlemmar i en ideell organisation, när de inte agerar för organisationens räkning, som regel inte ska leda till att organisationen ofrivilligt upphör, förbjuds eller upplöses.

5.  Det skydd som föreskrivs i denna artikel ska även gälla för avbrytande av en ideell organisations verksamhet, om ett sådant avbrytande kan leda till att organisationens verksamhet fryses på ett sätt som kan likställas med upplösning.

Kapitel IV

Likabehandling och rörlighet

Artikel 16

Likabehandling

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer som är verksamma inom deras jurisdiktion och är etablerade eller registrerade i en annan medlemsstat behandlas på samma sätt som ideella organisationer som är etablerade eller registrerade i deras jurisdiktion, inbegripet när det gäller tillgång till tjänster, såsom banktjänster, beviljande av tillstånd och, i förekommande fall, finansiell och skattemässig behandling i enlighet med tillämpliga nationella lagar, andra författningar och förvaltningspraxis samt tillgång till finansiering för verksamhet som äger rum inom medlemsstatens jurisdiktion eller som tjänar allmännyttan i medlemsstaten.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska medlemsstaterna av ideella organisationer som är verksamma inom deras jurisdiktion men som är etablerade eller registrerade i en annan medlemsstat inte kräva att de tillhandahåller några andra bevis utöver bevis på etablering eller registrering som ideell organisation i en annan medlemsstat.

Artikel 17

Principen om icke-godtycklig behandling

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella regler för ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium inte leder till omotiverad diskriminering enbart på grund av huruvida en organisations syfte, verksamhetsområde eller finansieringskällor är politiskt önskvärda.

Artikel 18

Gränsöverskridande rörlighet och kontinuitet

1.  Medlemsstaterna ska inom deras territorium undanröja alla hinder för ideella organisationer som är etablerade eller registrerade i en annan medlemsstat att utöva rätten till etableringsfrihet, fri rörlighet för tjänster och fritt flöde av kapital. Detta påverkar inte medlemsstaternas rätt att kräva att en ideell organisation, för att kunna beviljas formell status, först ska ha erhållit ställning som juridisk person eller vara upptagen i ett nationellt register, i enlighet med rätten i den medlemsstat där den har inrättats och/eller har för avsikt att bedriva verksamhet.

2.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en ideell organisation som är registrerad i en annan medlemsstat har rätt att

a)  flytta sitt säte till medlemsstatens territorium utan att behöva bilda eller utgöra en ny juridisk person,

b)  ha tillgång till ett förenklat registreringsförfarande som innebär erkännande av de uppgifter och den dokumentation som den ideella organisationen redan har lämnat till den medlemsstat där den tidigare var registrerad.

Artikel 19

Gränsöverskridande integreringar och sammanslagningar

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en ideell organisation som är etablerad eller registrerad inom deras jurisdiktion kan integreras i eller slås samman med en annan ideell organisation som är etablerad eller registrerad i en annan medlemsstat, utan att en sådan sammanslagning eller integrering leder till ofrivilligt upphörande, förbud eller ofrivillig upplösning eller till att organisationens verksamhet avbryts.

2.  Medlemsstaterna ska vid integrering eller sammanslagning enligt punkt 1 se till att den integrerade eller sammanslagna ideella organisationen har rätt att inrätta kontor eller bedriva verksamhet i värdmedlemsstaten.

3.  Medlemsstaterna ska fastställa den rättsliga form som den integrerade eller sammanslagna organisationen ska anta på grundval av likvärdighetsprincipen.

4.  Om den ideella organisation som är resultatet av den integrering eller sammanslagning som avses i punkt 1 inte uppfyller de villkor och krav som fastställs i värdmedlemsstatens nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis ska den ideella organisationen beviljas en rimlig tidsfrist för att vidta nödvändiga åtgärder för att reglera sin ställning.

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att varken gränsöverskridande ombildningar eller fusioner undergräver arbetstagarnas eller fackföreningarnas rättigheter eller arbetsvillkoren. De ska säkerställa att arbetsgivarnas skyldigheter med avseende på anställda och borgenärer fortsätter att fullgöras i enlighet med tillämpliga kollektivavtal och nationell rätt och unionsrätten och att anställda, frivilliga, fackföreningar och arbetstagarrepresentanter vederbörligen informeras och hörs. Kollektivavtal och rättigheter till arbetstagarrepresentation på styrelsenivå ska respekteras och upprätthållas, i tillämpliga fall.

Kapitel V

Finansiering

Artikel 20

Kapitalanskaffning och fritt utnyttjande av tillgångar

1.  Medlemsstaterna ska undanröja alla hinder som påverkar möjligheten för ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium att begära, ta emot, avyttra eller donera resurser, inbegripet ekonomiska, in natura och materiella, eller begära eller ta emot mänskliga resurser från eller till alla källor, inbegripet inhemska, utländska eller internationella enheter, oavsett om det rör sig om offentliga organ, privatpersoner eller privata organ.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis inte leder till olika behandling av ideella organisationer på grund av deras finansieringskällor eller finansieringens ändamål.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer har rätt att äga och fritt förfoga över egendom och tillgångar i enlighet med nationella lagar som är tillämpliga på liknande enheter inom deras jurisdiktion.

4.  Medlemsstaterna ska minimera den administrativa bördan när det gäller tillgångsallokering över gränserna och göra det möjligt för ideella organisationer att generera vinster för återinvestering i välgörenhetsprojekt.

Artikel 21

Offentlig finansiering

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att offentlig finansiering görs tillgänglig och tilldelas ideella organisationer genom tydliga, öppna och icke-diskriminerande förfaranden.

2.  Punkt 1 ska också tillämpas på unionsfinansiering som betalas ut av medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning, om inte annat följer av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060(19).

Artikel 22

Gränsöverskridande finansiering

1.  I enlighet med unionens regler om fri rörlighet för kapital ska medlemsstaterna säkerställa att ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium inte missgynnas som en följd av att de söker eller tar emot finansiering från fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i unionen eller i EES men utanför deras territorium.

2.  I enlighet med unionens regler om fri rörlighet för kapital ska medlemsstaterna säkerställa att fysiska eller juridiska personer inte missgynnas som en följd av att de tillhandahåller finansiering till ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma utanför deras territorium.

Artikel 23

Ekonomisk verksamhet

Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium har frihet att bedriva laglig ekonomisk verksamhet, affärsverksamhet eller kommersiell verksamhet, förutsatt att sådan verksamhet direkt eller indirekt stöder deras ideella syften, med förbehåll för de krav för licensiering eller godkännande som är allmänt tillämpliga på den berörda verksamheten i enlighet med nationella lagar och andra författningar och förvaltningspraxis.

Artikel 24

Rapportering och insyn i finansieringen

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att kraven på ideella organisationers rapportering och öppenhet enligt nationella lagar och andra författningar och förvaltningspraxis inte är onödigt betungande och står i proportion till organisationens storlek och verksamhetens omfattning, med beaktande av värdet av dess tillgångar och inkomster.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att kraven på ideella organisationers rapportering och öppenhet enligt nationella lagar och andra författningar och förvaltningspraxis för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet de som genomför unionens och internationella skyldigheter, ska grunda sig på en riktad och aktuell riskbaserad bedömning av sektorn och de berörda organisationerna och inte leda till oproportionerliga krav eller en otillbörlig begränsning av ideella organisationers tillgång till finansiella tjänster.

3.  Enligt artikel 11.3 ska ideella organisationer årligen rapportera om de ideella organisationernas räkenskaper och offentliggöra dessa rapporter. Dessa rapporter ska innehålla information om den finansiering som mottagits under det föregående kalenderåret, information om finansieringens ursprung och värde, krediter, banklån och donationer eller mottagande av kontanter eller egendom utan ersättning.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att kraven på ideella organisationers rapportering och öppenhet enligt nationella lagar och andra författningar och förvaltningspraxis inte leder till särbehandling av sådana organisationer eller till några som helst begränsningar av deras rättigheter eller skyldigheter, på grundval av organisationernas finansieringskällor, deras mål eller deras verksamhet.

Kapitel VI

Konfidentialitet

Artikel 25

Konfidentiellt medlemskap

1.  Om en ideell organisation är medlemsbaserad ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att medlemsuppgifter ska kunna förbli konfidentiella.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att behörig myndighet kan få tillgång till uppgifter om medlemskap i en ideell organisation när det gäller medlemmar som är fysiska personer endast om sådan tillgång är nödvändig för en offentlig brottsutredning som rör brott som kan leda till fängelse i minst ett år och efter beslut av en oberoende domstol.

Artikel 26

Konfidentiell och känslig information

1.  Medlemsstaterna ska se till att nationella lagar och andra författningar eller förvaltningspraxis inte innebär krav att ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium ska offentliggöra konfidentiella och känsliga uppgifter, såsom personuppgifter som rör organisationens personal, volontärer, medlemmar, grundare eller bidragsgivare.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium har tillgång till effektiva rättsmedel för att förebygga olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av deras konfidentiella eller känsliga uppgifter, eller få kompensation om så sker.

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att skyddet mot olagligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av konfidentiella eller känsliga uppgifter om ideella organisationer i enlighet med denna artikel gäller för inspektioner, revisioner och all annan tillsynsverksamhet som utförs av de behöriga myndigheterna.

Artikel 27

Övervakning

Medlemsstaterna ska säkerställa att ideella organisationer inte utsätts för omotiverad och oproportionell övervakning, särskilt av deras verksamhet eller kommunikation, eller av organisationens grundare, styrelseledamöter, andra medlemmar, anställda, volontärer, givare eller andra privata parter med anknytning till organisationen, såvida det inte är motiverat av hänsyn till allmän säkerhet.

Kapitel VII

Slutbestämmelser

Artikel 28

Förmånligare behandling och klausul om bevarande av skyddsnivån

1.  Medlemsstaterna får införa eller behålla bestämmelser som innebär en förmånligare behandling av ideella organisationer som är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium än vad som föreskrivs i detta direktiv.

2.  Införlivandet av detta direktiv får inte utgöra skäl för att sänka den skyddsnivå som redan föreskrivs i nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, inbegripet rörande grundläggande rättigheter, inom de områden där direktivet är tillämpligt.

Artikel 29

Införlivande

1.  Senast den … [1 år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska medlemsstaterna anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

2.  Medlemsstaterna ska på ett lämpligt, öppet och meningsfullt sätt samråda med ideella organisationer som redan är etablerade, registrerade eller verksamma på deras territorium om införlivandet och genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 30

Rapportering, utvärdering och översyn

1.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen all relevant information om genomförandet och tillämpningen av detta direktiv. På grundval av den information som lämnats ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet och tillämpningen av detta direktiv senast tre år efter tidsgränsen för dess införlivande.

2.  Kommissionen ska, med beaktande av den rapport som den lämnat i enlighet med punkt 1, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om effekterna av den nationella lagstiftning genom vilken detta direktiv införlivas, senast tre år efter tidsgränsen för dess införlivande. Rapporten ska utvärdera hur detta direktiv har fungerat och överväga behovet av ytterligare åtgärder, inbegripet i förekommande fall ändringar i syfte att ytterligare harmonisera nationell rätt gällande ideella organisationer.

3.  Kommissionen ska offentliggöra de rapporter som avses i punkterna 1 och 2 ovan och göra dem offentligt tillgängliga på ett enkelt sätt.

Artikel 31

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(1) Domstolens dom av den 18 juni 2020, Europeiska kommissionen/Ungern, C-78/18, ECLI:EU:C:2020:476. (2) Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (EGT L 294, 10.11.2001, s. 1). (3) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1). (4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (EUT L 317, 4.11.2014, s. 1). (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19). (6) Rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) (EGT L 199, 31.7.1985, s. 1; svensk specialutgåva: Område 17 Volym 001 s. 90). (7) Rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (EUT L 53, 22.2.2007, s. 1). (8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43). (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG Text av betydelse för EES (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19). (12) https://cordis.europa.eu/project/id/613034/reporting. (13) Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande Europeisk filantropi: en outnyttjad potential, SOC/611. (14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (15) Domstolens dom av den 18 juni 2020, Europeiska kommissionen/Ungern, C-78/18, ECLI:EU:C:2020:476. (16) Stauffer: Centro di Musicologia Walter Stauffer mot Finanzamt München für Körperschaften, C-386/04, ECLI:EU:C:2006:568, s. I-8203; Hein-Persche: Hein Persche mot Finanzamt Lüdenscheid, C-318/07, ECLI:EU:C:2009:33, s. I-359 och Missionswerk: Missionswerk Werner Heukelbach eV mot Belgiska staten, C‑25/10, ECLI:EU:C:2011:65 2011] punkt 35. (17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36). (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73). (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159).