Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 3, 11, 38, 120 och 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG(2) (förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken), särskilt artikel 17,

–  med beaktande av Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 april 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/… om upprättande av en flerårig förvaltningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet, om ändring av förordningarna (EG) nr 1936/2001, (EU) 2017/2107 och (EU) 2019/833 och om upphävande av förordning (EU) 2016/1627(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1139 av den 7 juli 2021 om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden och om ändring av förordning (EU) 2017/1004(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020)0381),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 om från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem(6),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 25 juni 2020 om genomförandet av ramdirektivet om en marin strategi (direktiv 2008/56/EG) (COM(2020)0259),

–  med beaktande av rapporten från kommissionens vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskerisektorn (STECF) av den 30 september 2019 om sociala data i EU:s fiskerisektor (Social data in the EU fisheries sector),

–  med beaktande av STECF:s rapport av den 17 december 2020 om den gemensamma fiskeripolitikens sociala dimension (Social dimension of the CFP),

–  med beaktande av STECF:s årliga ekonomiska rapport för 2021 om EU:s fiskeflotta, offentliggjord den 8 december 2021,

–  med beaktande av STECF:s rapport av den 28 april 2021 om kriterier och indikatorer för att införliva hållbarhetsaspekter för fisk- och skaldjursprodukter i handelsnormerna inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden,

–  med beaktande av den av fiskeriutskottet begärda studien från 2015 om kriterierna för fördelning av tillträde till fiske i EU,

–  med beaktande av domen som förvaltningsdomstolen i Montpellier meddelade den 15 juli 2021 i mål nr 1801790,

–  med beaktande av rapporten från New Economics Foundation (NEF) från september 2021 ”Who gets to fish in the EU? A 2021 update of how EU Member States allocate fishing opportunities”,

–  med beaktande av Världsnaturfondens rapport från 2018 ”Evaluating Europe’s course to sustainable fisheries by 2020”,

–  med beaktande av rapporten från Low Impact Fishers of Europe och Our Fish av den 27 oktober 2021 ”How the EU can Transition to Low Environmental Impact, Low Carbon, Socially Just Fishing”,

–  med beaktande av 2020 års rapport från Internationella havsforskningsrådets (Ices) arbetsgrupp om elfiske och Ices särskilda råd av den 20 maj 2020 som svar på Nederländernas begäran avseende effekterna av elfiske efter tunga (Solea solea) på ekosystemet och miljön i Nordsjön,

–  med beaktande av artikel 6.18 i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations uppförandekod för ansvarsfullt fiske om att skydda småskaliga och icke-industriella fiskares rättigheter och när så är lämpligt ge dem förmånstillträde till traditionella fångstområden och fiskeresurser,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A9-0152/2022), och av följande skäl:

A.  Förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken omfattar målen att ”säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheterna är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen” och att tillämpa ”försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och [...] säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning” och anger målen att genomföra ”en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen, för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen minimeras”, bidra ”till en rimlig levnadsstandard för dem som är beroende av fiskerinäringen, med beaktande av kustnära fiske och socioekonomiska aspekter” och främja ” det kustnära fisket, varvid hänsyn ska tas till socioekonomiska aspekter”.

B.  Mål 14.b i FN:s mål för hållbar utveckling är att ”säkerställa tillträde för småskaliga icke-industriella fiskare till marina resurser och marknader”.

C.  Rådet ansvarar för att fastställa fiskemöjligheter (totala tillåtna fångstmängder eller total fiskeansträngning), vilka sedan fördelas mellan medlemsstaterna med säkerställande av principen om relativ stabilitet. Relativ stabilitet är en viktig del av den gemensamma fiskeripolitiken som har visat sig vara långsiktigt tillförlitlig och som säkerställer synlighet för yrkesfiskarna, och som inte bör undergrävas. Varje medlemsstat fördelar dessa fiskemöjligheter mellan sina fiskare och producentorganisationer i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

D.  I enlighet med subsidiaritetsprincipen är medlemsstaterna ansvariga för att fördela fiskemöjligheterna. Det kan finnas stora skillnader mellan sektorerna i olika länder, vilket innebär att en universallösning inte är lämplig.

E.  Enligt artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken måste medlemsstaterna vid fördelningen av de fiskemöjligheter som finns tillgängliga för dem enligt artikel 16 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken tillämpa transparenta och objektiva kriterier, inbegripet miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier. Dessa kriterier får inbegripa fiskets påverkan på miljön, tidigare efterlevnad av bestämmelser, bidraget till den lokala ekonomin och historiska fångstnivåer.

F.  Artikel 17 utesluter inte fritidsfiske från sitt tillämpningsområde, och det är upp till medlemsstaterna att besluta hur fiskemöjligheterna ska fördelas på nationell nivå.

G.  Enligt artikel 17 ska ”medlemsstaterna sträva efter att ge incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder, med bl.a. minskad energikonsumtion eller minskade skador på livsmiljöer”.

H.  Enligt artikel 16 måste medlemsstaterna besluta om den metod som används för fördelning av de fiskemöjligheter som tilldelats dem och som inte omfattas av ett system med överlåtbara fiskenyttjanderätter, och varje medlemsstat måste underrätta kommissionen om tilldelningsmetoden.

I.  Offentliggörandet av uppgifter om fördelning av fiskekvoter bör ske i linje med relevanta dataskyddsbestämmelser.

J.  Av STECF:s bedömning av den gemensamma fiskeripolitikens sociala dimension framkommer det att 16 av 23 kustmedlemsstater år 2020 hade tillmötesgått kommissionens begäran om att bli underrättad om den använda tilldelningsmetoden.

K.  EU har inte hållit tidsfristen när det gäller att uppnå god miljöstatus i EU:s marina vatten senast 2020, såsom fastställs i artikel 1.1 i ramdirektivet om en marin strategi. I den rapport som antogs 2020 om den första genomförandecykeln för ramdirektivet om en marin strategi, med beaktande av dess holistiska karaktär, fastslog kommissionen att EU:s skyddssystem är ett av de mest ambitiösa i världen, men drog slutsatsen att systemet behöver förbättras för att ta itu med problem såsom överfiske i vissa hav, ohållbara fiskemetoder, plastavfall, överskott av näringsämnen, undervattensbuller och andra typer av föroreningar.

L.  EU lyckades inte hålla den till 2020 fastställda tidsfristen för att uppnå nyttjandenivåer som ger maximal hållbar avkastning för samtliga fiskbestånd. Det har dock gjorts betydande framsteg mot uppnåendet av målet om maximal hållbar avkastning, särskilt i nordöstra Atlanten och i Östersjön, där 99 % av de landningar som uteslutande förvaltas av EU och för vilka vetenskaplig rådgivning fanns att tillgå var ”hållbart förvaltade bestånd” år 2020.

M.  EU har åtagit sig att genomföra FN:s Agenda 2030 som omfattar mål 14 för hållbar utveckling: att ”bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för hållbar utveckling”.

N.  I sin resolution om från jord till bord-strategin uppmanade parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att ”ge lämpligt stöd för övergången till fiske och vattenbruk med låg påverkan”, inbegripet ”genom att öka den procentandel av de nationella kvoterna som tilldelas småskaligt kustfiske”.

O.  I förordningen om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) definieras småskaligt kustfiske som fiskeverksamhet som bedrivs av marina fiskefartyg och inlandsfiskefartyg vars totallängd understiger tolv meter och som inte använder släpredskap eller av fiskare som fiskar utan fartyg, däribland skaldjurssamlare.

P.  EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 omfattar målet att minska de negativa effekterna av fiske och utvinning på känsliga marina livsmiljöer och arter, inklusive havsbotten, i syfte att uppgå god miljöstatus.

Q.  Målen för EU:s strategi för biologisk mångfald är bland annat att minska bifångster av arter till en nivå som möjliggör återhämtning och bevarande av dessa arter.

R.  EU:s fiske är en strategisk sektor för EU som skapar ett betydande antal direkta och indirekta arbetstillfällen i fiske- och kustområden och upprätthåller en hållbar ekonomi genom att koppla sysselsättning och människors försörjningsmöjligheter till regionen och till upprätthållandet av kulturtraditioner.

S.  EHFVF ger ekonomiskt stöd till unga fiskare som inleder fiskeverksamhet, men det finns ingen garanti för att sedan erhålla fiskemöjligheter.

T.  Fisket ger ett oumbärligt bidrag till en tryggad livsmedelsförsörjning i EU.

U.  Fisket skapar arbetstillfällen både till sjöss och på land. Vissa regioner är beroende av att landningarna sker lokalt för att kunna garantera många företags lönsamhet och upprätthålla levande kustsamhällen.

V.  Kommissionen har inte utarbetat någon övergripande rapport om genomförandet av artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken, vilket innebär att de enda utvärderingar som är tillgängliga för denna första genomförandebedömning är de som publicerats av STECF, välgörenhetsorganisationer, fiskerisektorn själv, icke-statliga organisationer och berörda aktörer.

W.  Enligt STECF:s senaste bedömning av den gemensamma fiskeripolitikens sociala dimension omfattade kommissionens begäran år 2020 till medlemsstaterna om att bli underrättad om deras tilldelningssystem en fråga om konsekvensbedömning , och endast två medlemsstater (Sverige och Danmark) uppgav att de genomfört en sådan bedömning. Enligt samma rapport framkom det att endast 16 av 23 kustmedlemsstater år 2020 hade tillmötesgått kommissionens begäran om att bli underrättad om den använda tilldelningsmetoden. Flera av svaren var av begränsad praktisk nytta eftersom de endast innehöll allmänt hållna beskrivningar av den nationella fiskeflottan eller bara betonade avsikten med fördelningarna utan att redogöra för de ”transparenta och objektiva” kriterierna.

X.  För 2020 års fiskesäsong var kvottilldelningen för blåfenad tonfisk till småskaliga fartyg 3,03 % i Italien, 11,6 % i Kroatien, 11,89 % i Frankrike, 13,68 % i Portugal och 36,93 % i Spanien.

Y.  De flesta bestånd fiskas huvudsakligen av olika flottyper, men vissa fiskas av både småskaliga och storskaliga flottor.

Z.  Genom att genomföra artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken och tilldela fiskekvoter utifrån transparenta och objektiva miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier kan EU uppnå en rättvis omställning till en fiskeflotta med låga koldioxidutsläpp som bedriver skonsamt fiske. Detta mål måste gå hand i hand med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen.

AA.  Kommissionen håller på att utarbeta en handlingsplan för att bevara fiskeresurserna och skydda de marina ekosystemen, vilken måste bidra till ett av den europeiska gröna givens främsta mål genom att säkerställa ett hållbart fiske och ett tillräckligt skydd av de marina ekosystemen och deras biologiska mångfald.

AB.  Den 10 november 2020 nådde parlamentet, rådet och kommissionen en överenskommelse om förordningen om upprättande av en flerårig förvaltningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet. Rådet röstade därefter ned överenskommelsen i strid med ett beslut som man redan enats om med de två andra institutionerna.

AC.  Brexit har också påverkat fördelningen av fiskerättigheter i EU.

1.  Europaparlamentet påminner om att fiskbestånden är naturliga offentliga resurser, att fiskeverksamhet och fiskeförvaltning är en tillgång som bygger på dessa resurser och som ingår i vårt gemensamma kulturarv och att fiskbestånden bör förvaltas på ett sätt som garanterar största möjliga långsiktiga samhällsfördelar, minimerar påverkan på ekosystemen och garanterar livsmedelstryggheten genom att tillhandahålla sunda livsmedel. Parlamentet påminner om att den europeiska flottans ekonomiska lönsamhet bör säkerställas genom ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart utnyttjande och på grundval av tillförlitliga vetenskapliga råd och försiktighetsprincipen.

2.  Europaparlamentet understryker att kvotandelar och fiskemöjligheter utgör en rätt till en offentlig resurs. Parlamentet betonar i detta avseende att ingen aktör, inom ramen för medlemsstaternas behörighet att fördela fiskemöjligheter och med beaktande av principerna om stabilitet och förutsägbarhet, bör beviljas en tidsmässigt obegränsad rätt till en viss kvot eller en viss möjlighet till fiske.

3.  Europaparlamentet betonar att inom det fiske som omfattas av kvotförvaltning riskerar problemet med begränsande arter (choke species) att leda till att fiskeinsatserna avbryts före säsongens slut, vilket kan få betydande ekonomiska konsekvenser för dem som fiskar. Parlamentet understryker i detta avseende att ett bra kvotsystem bör omfatta en rimlig grad av flexibilitet, eftersom det skulle göra det möjligt för fiskare som behöver extra kvoter för begränsande arter och fiskare som förfogar över kvoter att nå ett resultat som är gynnsamt för båda parterna.

4.  Europaparlamentet betonar att det är upp till medlemsstaterna att fastställa de kriterier som ska användas när fiskemöjligheter fördelas.

5.  Europaparlamentet noterar att kommissionen inte har inlett några överträdelseförfaranden mot någon medlemsstat avseende efterlevnaden av artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken.

Tillämpning av objektiva och transparenta kriterier

6.  Europaparlamentet betonar att det inte finns någon studie från kommissionen som analyserar tillämpningen av kriterierna för fördelning av kvoter enligt artiklarna 16 och 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet noterar att det råder bristande transparens och att flera medlemsstater inte offentliggör vilka kriterier de använder vid fördelningen av fiskemöjligheter och uppmanar dem att offentliggöra dessa kriterier och göra dem lättillgängliga; parlamentet påminner om att en objektiv tilldelningsmetod innefattar en klar och otvetydig beskrivning av väldefinierade fördelningskriterier, inbegripet en tydlig beskrivning av kriteriernas inbördes viktning och av villkoren för hur kriterierna tillämpas om det finns flera fördelningskriterier.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov utarbeta en rapport om varje enskild medlemsstats tillämpning av kriterierna i artiklarna 16 och 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte respekterar sina skyldigheter när det gäller transparens vid fördelningen av fiskemöjligheter.

9.  Europaparlamentet betonar att transparenta fördelningskriterier är en av de parametrar som ger operatörerna stabilitet och rättslig förutsebarhet. Parlamentet understryker att det är önskvärt att det i hela EU görs framsteg vad gäller transparensen med avseende på kriterierna och den praktiska tillämpningen av dem. Parlamentet betonar därför att information om hur systemet med fiskemöjligheter fungerar, inbegripet fördelningsmetoden, bör vara lättillgänglig och kunna förstås av alla, i synnerhet av operatörer och berörda aktörer, för att underlätta för en konsekvent, regelbaserad tilldelningsmetod som möjliggör bättre granskning, lika möjligheter för alla berörda parter och ökad förutsägbarhet för fiskare.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra sina respektive metoder för fördelning av fiskemöjligheter, i linje med tillämplig dataskyddslagstiftning.

11.  Europaparlamentet anser att kommissionen, i sin roll som fördragens väktare, är skyldig att garantera full respekt för de föreskrifter som fastställs i artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att se till att alla medlemsstater korrekt tillämpar den bindande bestämmelsen om transparens i artikel 17 när det gäller nationella kvotfördelningsförfaranden, genom aktiv och konstant övervakning, och att vid behov inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som inte uppfyller detta krav.

12.  Europaparlamentet anser att producentorganisationer, kooperativ och innehavare a kvoter frivilligt får lämna information om sin kvotfördelning, men att de på grund av dataskyddslagstiftningen inte på något sätt kan tvingas att göra detta.

13.  Europaparlamentet påminner om att producentorganisationer och fiskareföreningar spelar en mycket viktig roll i fördelningen och förvaltningen av fiskekvoter mellan de olika fartygen. Parlamentet noterar att i många medlemsstater är relativt få småskaliga fiskare medlemmar i en producentorganisation, och ännu färre småskaliga fiskare har egna producentorganisationer som tillvaratar just deras intressen, vilket begränsar deras möjlighet att utnyttja denna kanal för att få tillgång till fiskekvoter. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att göra det lättare att inrätta producentorganisationer för småskaliga fiskare liksom att göra det lättare för småskaliga fiskare att inrätta producentorganisationer.

14.  Europaparlamentet anser att tilldelningsmetoderna bör utvecklas i samråd med fiskesamhällena, de regionala myndigheterna och andra relevanta berörda aktörer, varvid alla flottsegment, producentorganisationer, fiskareföreningar (cofradías) och arbetstagarorganisationer måste vara rättvist representerade, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga råd, och att de bör inkludera skyddsåtgärder såsom tidsfrister för anmälan för att göra det möjligt för fiskarna att anpassa sig om medlemsstaterna skulle besluta att ändra sin tilldelningsmetod.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma fördelningssystemen så att de garanterar enkelhet och gör det möjligt att undvika tungrodd byråkrati och i slutändan ger operatörer och berörda aktörer möjlighet att övervaka fördelningskriterierna och fördelningsförfarandet.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa lika villkor och lika möjligheter för alla fiskare för att möjliggöra rättvis tillgång till marina resurser.

Tillämpning av miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier

17.  Europaparlamentet noterar att det inte finns några rapporter från kommissionen i detta hänseende och inte heller några kända fall av att en medlemsstat skulle ha ändrat sina tilldelningsmetoder sedan den reformerade gemensamma fiskeripolitiken och artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken trädde i kraft, vilket tyder på att reformen av den gemensamma fiskeripolitiken 2013 inte har haft någon större påverkan på tilldelningsmetoderna. Parlamentet noterar att STECF i sin rapport om den gemensamma fiskeripolitikens sociala dimension påpekar att även om medlemsstaterna i allmänhet inte har fastställt ett direkt samband mellan artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken och sina nationella kvotfördelningssystem så använder de ändå, eller har gjort så, kriterier vid fördelningsförfarandet som skulle kunna betecknas som sociala kriterier.

18.  Europaparlamentet konstaterar att historiska fångstnivåer för närvarande är de kriterier som medlemsstaterna mest använder för att fördela fiskemöjligheter. Parlamentet anser att sådana kriterier erbjuder stabilitet och beaktar flottans och fiskesamhällenas beroende av fiskeresurserna och hur viktigt det är för flottorna och fiskesamhällena att ha en stabil och förutsebar tillgång till fiskeresurser.

19.  Europaparlamentet noterar att det av tillgängliga uppgifter framgår att endast vissa medlemsstater tillämpar miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier för att fördela fiskemöjligheter och att dessa kriterier, om de tillämpas, inte väger särskilt tungt vid den slutliga fördelningen.

20.  Europaparlamentet påminner om att det i artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken fastställs att ”[v]id fördelning av de fiskemöjligheter som finns tillgängliga för dem enligt artikel 16 ska medlemsstaterna tillämpa transparenta och objektiva kriterier, inbegripet miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier”. Parlamentet noterar att den engelska versionen innehåller ordet ”shall”. Parlamentet noterar att det förekommer avvikelser mellan de olika språkversionerna som kan leda till skilda tolkningar av formuleringens rättsligt bindande och tvingande karaktär. Parlamentet noterar emellertid att Europeiska unionens domstol i sin dom i målet Spika (C-540/16)(7) kommer fram till att medlemsstaterna måste tillämpa ”transparenta och objektiva kriterier” vid fördelningen av de fiskemöjligheter som finns tillgängliga för dem enligt artikel 16 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp denna fråga i sin nästkommande rapport om hur den gemensamma fiskeripolitiken fungerar.

21.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att dagens tilldelningsmetoder som i hög grad bygger på historiska rättigheter medger en viss nivå av ekonomisk stabilitet i fiskerisektorn, vilket kan vara en förutsättning för att operatörerna ska kunna agera innovativt och anta mer hållbara metoder, men medger att de i vissa fall bidrar till att förstärka sådana mönster som ekonomisk koncentration i fiskerisektorn som snedvrider konkurrensen och skapar hinder för nya operatörer och gör sektorn föga attraktiv för nya unga fiskare. Parlamentet anser vidare att dessa metoder i vissa fall inte erbjuder tillräckliga incitament för fiskare som använder fiskemetoder med mindre miljöpåverkan och inte ger alla fiskare, däribland småskaliga fiskare, rättvisa möjligheter. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende medlemsstaterna att på lämpligt sätt garantera en rättvis fördelning av kvoter mellan de olika flottsegmenten, med beaktande av samtliga fiskares behov.

22.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna för bestånd för vilka de totala tillåtna fångstmängderna ökar, till exempel tack vare god beståndsförvaltning eller en framgångsrik återhämtningsplan, skulle kunna överväga att fördela de ytterligare kvoterna på grundval av ekonomiska, sociala och miljömässiga kriterier, i enlighet med artikel 17.

23.  Europaparlamentet betonar att det småskaliga och traditionella fisket och dess sammanslutningar, exempelvis fiskareföreningar (cofradías), utgör ett grundläggande inslag i det lokala samhället och den lokala ekonomin, kulturen och traditionen i många kustområden och på öar i hela EU och därför bör ägnas särskild uppmärksamhet och behandlas på ett särskilt sätt, inklusive ad hoc-kvoter, särskilt vid en ökning av det totala beståndet som en följd av god beståndsförvaltning eller en framgångsrik återhämtningsplan.

24.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att tillämpa alla de kriterier som anges i artikel 17 (ekonomiska, sociala och miljömässiga kriterier) vid fördelningen av fiskemöjligheter för att man fullt ut ska kunna nå målen i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken, ramdirektivet om en marin strategi och strategin för biologisk mångfald 2030. Parlamentet påminner om att det är medlemsstaterna som ansvarar för att utveckla och tillämpa fördelningskriterierna.

25.  Europaparlamentet påminner om att det ofta saknas uppgifter av god kvalitet om fritidsfiskets miljömässiga, sociala och ekonomiska inverkan eller att uppgifterna är ofullständiga, vilket innebär att det inte går att ta fram miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier i enlighet med kravet i artikel 17.

26.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att förbättra och stärka insamlingen av sådana uppgifter för fritidsfiske genom en förbättrad datainsamlingsram och andra politiska instrument.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att varje berörd medlemsstat fördelar fiskemöjligheter i enlighet med förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt artikel 17, och tillämpar transparenta och objektiva kriterier, inbegripet miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier. Parlamentet anser att varje medlemsstat, i linje med subsidiaritetsprincipen, bör se till att kriterierna är hållbara och välavvägda för att beakta lokala särdrag och utmaningar som måste tacklas.

28.  Europaparlamentet anser skillnaderna mellan olika delar av EU vad gäller fisketyper och förutsättningarna för dem är mycket stora och att det därför inte finns några universella ekonomiska, miljömässiga eller sociala kriterier som kan tillämpas enhetligt över hela EU.

29.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna och producentorganisationerna i flera länder har skapat kvotreserver som skulle kunna fördelas till fiskare på grundval av miljömässiga, ekonomiska och sociala kriterier.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra fiskarna att använda de fiskemetoder, andra metoder och innovationer som är mest hållbara och miljövänliga. Parlamentet anser att sådana incitament bör övervägas vid utformningen av tilldelningsmetoden i enlighet med artikel 17, och uppmuntrar medlemsstaterna att beakta klimat- och ekosystemhänsyn i sina fördelningsförfaranden, på grundval av en uppsättning transparenta kriterier. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt artikel 17 ska sträva efter att ge incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder, med bl.a. minskad energikonsumtion eller minskade skador på livsmiljöer.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom sina tilldelningsförfaranden uppmuntra operatörerna att föra en förstärkt dialog med fackföreningar och arbetstagarorganisationer samt att fullt ut tillämpa kollektivavtal för att främja social hållbarhet och rättvisa arbetsvillkor i fiskerisektorn.

32.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna måste sträva efter att ge incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater tillhandahåller sådana incitament. Parlamentet uppmanar övriga medlemsstater att följa deras exempel.

33.  Europaparlamentet betonar att fördelning av fiskemöjligheter med tillämpning av sådana kriterier som lägre miljöpåverkan och operatörers tidigare efterlevnad av bestämmelser kan bidra till att återställa fiskbestånden på en hållbar nivå och förbättra skyddet av den biologiska mångfalden.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i linje med artikel 17 i den gemensamma fiskeripolitiken stödja unga och nya fiskares etablering i sektorn, i syfte att sänka tillträdeshindren, rätta till marknadsmisslyckanden och i slutändan göra det lättare att få till stånd ett välbehövligt generationsskifte i fiskerisektorn. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att utnyttja alla de möjligheter som finns inom EHFVF för att hantera frågan om generationsskifte.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedriva ett mer proaktivt arbete gentemot de berörda medlemsstaterna vad gäller genomförandet av bestämmelserna i artikel 17 i den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att hjälpa medlemsstaterna att fullt ut tillämpa transparenta och objektiva kriterier, inbegripet miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier, när de utformar sin metod för fördelning av fiskemöjligheter, t.ex. genom att offentliggöra riktlinjer. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att beakta frågan om att erbjuda fiskare ekonomisk stabilitet och framtidsutsikter.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin kommande rapport om hur den gemensamma fiskeripolitiken fungerar analysera medlemsstaternas genomförande av artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken och lägga fram förslag om hur genomförandet ska kunna förbättras.

37.  Europaparlamentet framhåller att EU fortfarande saknar ett lagstiftningsverktyg för att genomföra de beslut som Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten fattat under sina senaste sammanträden. Parlamentet betonar mycket bekymrat att ett sådant normativt tomrum riskerar att äventyra tilldelningen av viktiga kvoter till EU:s fiskerisektor. Parlamentet uppmanar därför rådets ordförandeskap att föreslå ett alternativ till den överenskommelse som parterna redan ingått och som är förenlig med parlamentets ståndpunkt.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19. (2) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22. (3) EUT C 506, 15.12.2021, s. 160. (4) EUT L 247, 13.7.2021, s. 1. (5) EUT C 67, 8.2.2022, s. 25. (6) EUT C 184, 5.5.2022, s. 2. (7) Dom av den 12 juli 2018, Spika UAB m.fl. mot Žuvininkystės tarnyba prie Lietuvos Respublikos žemės ūkio ministerijos, C-540/16, ECLI:EU:C:2018:565.