Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av avdelningarna II, III och V i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget) och åtagandet i ingressen att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt artiklarna 10.1 och 10.2, 13.2, 14.1, 16.1, 24.1, 26, 36, 41, 42.2, 42.3, 42.6 och 42.7, 44, 45 och 46 samt protokoll nr 10,

–  med beaktande av En strategisk kompass för säkerhet och försvar – För ett EU som skyddar sina medborgare, värden och intressen och bidrar till internationell fred och säkerhet, som godkändes av rådet den 21 mars 2022 och av Europeiska rådet den 25 mars 2022,

–  med beaktande av Versaillesförklaringen från EU:s stats- och regeringschefer av den 11 mars 2022,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 18 maj 2022 om en analys av investeringsgapet på försvarsområdet och vägen framåt (JOIN(2022)0024),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2022 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – årsrapport 2021(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2022 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken – årsrapport 2021(2)

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 februari 2022 Kommissionens bidrag till det europeiska försvaret (COM(2022)0060),

–  med beaktande av rådets beslut av den 22 mars 2021 om inrättande av en europeisk fredsfacilitet och om upphävande av beslut (Gusp) 2015/528(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 april 2022 om slutsatserna från Europeiska rådets möte den 24–25 mars 2022: bland annat den senaste utvecklingen i kriget mot Ukraina och EU:s sanktioner mot Ryssland och genomförandet av dem(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2022 om behovet av en brådskande EU-handlingsplan för att trygga livsmedelsförsörjningen inom och utanför EU efter Rysslands invasion av Ukraina(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2022 om den ryska aggressionen mot Ukraina(7),

–  med beaktande av uttalandena av den 16 och 24 februari 2022 från parlamentets ledning om Ukraina,

–  med beaktande av rapporten om slutresultatet av konferensen om Europas framtid från maj 2022,

–  med beaktande av kommunikén från Brysseltoppmötet som antogs av de stats- och regeringschefer som deltog i mötet i Nordatlantiska rådet i Bryssel den 14 juni 2021,

–  med beaktande av analysen och rekommendationerna från den reflektionsgrupp som utsågs av Natos generalsekreterare den 25 november 2020 NATO 2030: United for a New Era,

–  med beaktande av de resolutioner som antogs av FN:s generalförsamling den 2 mars 2022 om aggressionen mot Ukraina, den 24 mars 2022 om de humanitära konsekvenserna av aggressionen mot Ukraina och den 7 april 2022 om upphävande av Ryska federationens rätt till medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan(8), inbegripet ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, som trädde i kraft den 1 september 2017,

–  med beaktande av de beslut som rådet antagit om EU:s restriktiva åtgärder mot Ryssland med anledning av dess krig i Ukraina,

–  med beaktande av avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan(9) (handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket),

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0164/2022), och av följande skäl:

A.  Ryska federationens oprovocerade och oberättigade militära aggression mot Ukraina – som följer på Rysslands invasion av Georgien 2008 och andra aggressiva handlingar världen över – utgör ett flagrant övergrepp mot internationell rätt, FN-stadgan och principerna i Helsingforsslutakten från 1975 1994 års samförståndsavtal från Budapest och Parisstadgan för ett nytt Europa av den 21 november 1990, och undergräver allvarligt den europeiska och globala säkerheten och stabiliteten.

B.  Ryska federationen har inte rättat sig efter Internationella domstolens beslut av den 16 mars 2022, i vilket Ryssland otvetydigt uppmanas att omedelbart avbryta sina militära insatser och se till att inga militära eller irreguljära väpnade enheter som kan styras eller stödjas av Ryssland, liksom alla organisationer och personer som kan komma att stå under dess kontroll eller ledning, vidtar några åtgärder för att främja de militära insatserna.

C.  Den ryska invasionen av Ukraina utgör ett angrepp mot själva den europeiska fredsordningen och hotar därmed grunden för unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Rysslands ihållande försök att skapa instabilitet i unionens grannskap och globalt, och att undergräva och kraftfullt revidera den europeiska säkerhetsordningen, kräver att unionen avsevärt och beslutsamt stärker sammanhållningen och effektiviteten i sin utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

D.  Tusentals ukrainare mister livet i det krig som Ryska federationen för mot Ukraina sedan 2014. Tusentals har skadats och mer än tio miljoner har tvingats lämna sina hem eller har flytt till grannländerna.

E.  De ryska väpnade styrkorna har avsiktligt och urskillningslöst granatbeskjutit civil infrastruktur, inbegripet bostäder och skyddsrum, förskolor, skolor, sjukhus, akut- och vårdinrättningar och tåg- och busstationer.

F.  Enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter orsakar dessa attacker omätbart mänskligt lidande och utgör krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Tortyr och mord på civila och det ökande antalet rapporter om människohandel, sexuellt våld, utnyttjande, våldtäkt och övergrepp mot kvinnor och barn är grymma krigsförbrytelser som snabbt måste utredas och dokumenteras så att förövarna kan ställas inför rätta. En internationell utredning av de brott som begåtts i Butja pågår. Invasionen av Ukraina kan utgöra ett aggressionsbrott enligt definitionen i artikel 8a i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, och de grymheter som begås av den ryska armén och dess proxyaktörer motsvarar definitionen av folkmord i FN:s konvention från 1948. Beslutsfattarna och förövarna måste ställas inför internationell straffrätt.

G.  Den ryska invasionen av Ukraina tog kriget åter till Europa, och vi européer i Europeiska unionen behöver nu all vår bestämdhet och beslutsamhet att skydda och försvara denna union och de värden och principer som den står för, inbegripet principen om territoriell integritet, nationell suveränitet och den regelbaserade världsordningen.

H.  Oförmågan att på ett tillfredsställande sätt svara på de ryska angreppen på Georgien 2008 och mot Ukraina 2014 gjorde att Ryssland fortsatte sina aggressiva militära och politiska kampanjer, inbegripet en fullskalig invasion av Ukraina, och därigenom försvaga och undergräva den regelbaserade internationella ordningen och stabiliteten i Europa och på andra håll.

I.  Den fria världens strategiska mål är att hjälpa Ukraina att slutligen bekämpa den ryska angriparen och återfå kontrollen över sitt internationellt erkända territorium.

J.  Rysslands aggressionskrig mot Ukraina och dess angrepp mot den europeiska fredsordningen sker mot bakgrund av det allvarliga förtrycket av det civila samhället och den politiska oppositionen i Ryssland, i syfte att säkerställa överlevnaden för en alltmer totalitär regim.

K.  Att försvara Europa är först och främst en skyldighet för alla europeiska demokratier. Denna skyldighet måste åtföljas av tillräckliga ekonomiska och militära resursmål. Unionen är fast besluten att göra sitt för att motverka Ryska federationens försök att förstöra grunderna för internationell säkerhet och stabilitet, bland annat i nära samarbete med Nato som utgör grunden för medlemmarnas kollektiva försvar. Den 18 maj 2022 lämnade Finland och Sverige officiellt in sina ansökningar om medlemskap i Nato. Det är viktigt att alla Nato-allierade snabbt ratificerar Finlands och Sveriges anslutningsprotokoll. Turkiet visar en motvilja mot att välkomna Finlands och Sveriges ansökningar om medlemskap i Nato. Artikel 42.7 i EU-fördraget är fortfarande en viktig del av den europeiska säkerhetsstrukturen och tillhandahåller stöd och skydd för alla EU-medlemsstater. Parlamentet har uttryckt sin djupa tacksamhet för Förenta staternas förnyade stöd och samarbete när det gäller att skydda och utrusta det europeiska territorialförsvaret.

L.  Ukraina har en grundläggande rätt till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan. Europaparlamentet lovordar det ukrainska folket för dess mod när det gäller att försvara sitt land och våra gemensamma värden frihet och demokrati, och kommer inte att överge dem.

M.  Europaparlamentet uppmanade i sin resolution av den 1 mars 2022 om Rysslands aggression mot Ukraina EU-institutionerna att arbeta för att bevilja Ukraina status som kandidatland och att under tiden fortsätta att arbeta för landets integrering i EU:s inre marknad i linje med associeringsavtalet.

N.  Inom ramen för det förnyade mandatet för Europeiska unionens rådgivande uppdrag (EUAM) i Ukraina kommer uppdraget att säkerställa ett nära samarbete med Internationella brottmålsdomstolen, unionens byrå Eurojust och medlemsstaterna genom att vidta åtgärder som direkt stöder utredning och lagföring av internationella brott i Ukraina.

O.  Europaparlamentet bör inleda en djupgående analys av orsakerna till att unionen, dess medlemsstater och dess likasinnade partner inom det internationella samfundet misslyckades med att avvärja det ryska aggressionskriget mot Ukraina, som strider mot FN-stadgan och därmed utgör ett angrepp mot själva kärnan i Europas freds- och säkerhetsordning, mot dess värden och välstånd och mot dess demokratiska grundvalar, samt utvärdera lärdomarna från tidigare misstag i politiken gentemot Ryssland, till att börja med underlåtenheten att säkerställa ett fullständigt genomförande av det avtal om eldupphör som efter EU-medling undertecknades den 12 augusti 2008, utöver att utreda fall av överträdelser av de sanktioner som införts sedan 2014.

P.  I den strategiska kompassen erkände rådet att säkerhet och stabilitet på västra Balkan fortfarande inte är något givet och att det finns en risk för potentiella spridningseffekter från den nuvarande försämringen av den europeiska säkerhetssituationen.

Q.  Det finns ett skriande behov av att öka beredskapen för att bättre kunna hantera hela spektrumet av kommande kriser, särskilt humanitära kriser och säkerhetskriser, och vi måste därför använda alla instrument som står till vårt förfogande, med tonvikt på ett snabbt engagemang, för att skydda unionen och dess medborgare, våra värden och intressen och för att bidra till internationell fred och säkerhet. Unionen måste samarbeta med sina allierade.

R.  Kvinnor, flickor och utsatta grupper drabbas oproportionerligt hårt av väpnade konflikter. Kvinnors och flickors konstruktiva deltagande i förebyggande och lösning av konflikter och i återuppbyggnadsarbete skapar en mer varaktig fred. EU-institutionerna har åtagit sig att integrera jämställdhet i den tredje handlingsplanen för jämställdhet, som omfattar alla områden av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP).

S.  En aktiv roll för parlamentet och dess politiska och demokratiska granskning när det gäller att utforma unionens gemensamma försvarspolitik och upprätta ett gemensamt försvar skulle bekräfta och stärka unionens representativa och demokratiska grundvalar.

T.  Unionens funktionssätt bygger på representativ demokrati och EU-medborgarna företräds direkt på unionsnivå i parlamentet.

U.  Varje EU-institution bör till fullo utnyttja sina befogenheter enligt fördragen och i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges i fördragen. Institutionerna bör samarbeta lojalt med varandra.

V.  Unionens befogenhet i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattar alla utrikespolitiska områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta, i enlighet med artiklarna 24 och 42.2 i EU-fördraget.

W.  Europaparlamentets särskilda roll i unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik fastställs i fördragen.

X.  Europaparlamentet bör tillsammans med rådet utöva sin budgetbefogenhet på detta område i enlighet med artikel 41 i EU-fördraget och utöva sin politiska samrådsbefogenhet i enlighet med artikel 36 i EU-fördraget.

Y.  Vid genomförandet av Europeiska rådets och rådets beslut består den verkställande grenen av Europeiska unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik och de underordnade byråerna. I artikel 24 i EU-fördraget anges att medlemsstaterna ”aktivt och förbehållslöst” ska ”stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet” och ”avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna”.

Z.  Europaparlamentet är den enda institution som legitimt kan utöva den politiska kontrollen och tillsynen över den verkställande makten på unionsnivå.

AA.  Ett fördjupat försvarssamarbete mellan medlemsstater på EU-nivå bör gå hand i hand med en stärkt parlamentarisk tillsyn och kontroll för både Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

AB.  Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samråder med Europaparlamentet, vid behov tillsammans med kommissionen, kommer att ge parlamentet sina detaljerade synpunkter på rekommendationerna nedan, särskilt om de är kopplade till parlamentets budgetmässiga och politiska kontrollfunktion över unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

AC.  Samarbetet mellan medlemsstater och partner enligt artiklarna 42.2, 45 och 46 i EU‑fördraget bör åtnjuta den rättsliga identitet, de privilegier och den immunitet som föreskrivs i fördragen.

AD.  Unionen strävar efter att främja ett fredligt och inkluderande samhälle för en hållbar utveckling, skapa tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvarsskyldiga och inkluderande institutioner på alla nivåer.

AE.  Unionen måste tillsammans med sina allierade sträva efter att upprätthålla sin freds- och säkerhetsstruktur för att ge kontinenten och dess medborgare den fred och säkerhet de förtjänar. Kriget i Ukraina har blottlagt bristerna i den nuvarande globala säkerhetsstrukturen.

AF.  På grund av den mångfasetterade karaktären hos Rysslands fientliga handlingar är det viktigt att tänka på och utforma försvaret av ett fritt Europa på ett holistiskt sätt som omfattar alla kritiska områden, från försvar, internationellt samarbete, medier och kritisk civil infrastruktur, teknik, leveranskedjor och energi.

AG.  Unionen upplever det mest direkta hotet mot sin territoriella säkerhet sedan andra världskrigets slut. Den nuvarande krisen har visat på behovet av en diskussion om EU:s budget, särskilt med tanke på den pågående diskussionen om vilken typ av militär utrustning eller militärt stöd som kan tillhandahållas av unionen.

AH.  Desinformation och propaganda måste omedelbart bekämpas, rättsligt och tekniskt, särskilt i EU:s kandidatländer och potentiella kandidatländer på västra Balkan och i länderna i det östliga partnerskapet.

AI.  Den strategiska kompassen antogs av rådet i mars 2022. Syftet med den strategiska kompassen är att ge unionen verktyg för att vara en effektiv säkerhetsgarant i en fientlig miljö och en mer självsäker global aktör för fred och mänsklig säkerhet.

AJ.  Alla EU-initiativ som syftar till att stärka det europeiska försvaret bör regelbundet uppdateras i linje med slutsatserna i den strategiska kompassen och de framtida revideringarna av hotanalysen.

AK.  Alla ytterligare resurser som anslås för att uppnå målet att avsätta 2 % av BNP till försvar bör användas på ett samordnat och samarbetsinriktat sätt, med fullt utnyttjande av EU:s försvarsinstrument för att komma till rätta med förmågebrister och stärka det europeiska försvaret.

AL.  Att fullt ut utnyttja insatserna för att utveckla EU:s gemensamma försvarsförmåga, särskilt det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) och Europeiska försvarsfonden, kommer att bidra till att öka säkerheten för såväl Nato-allierade som medlemsstaterna.

AM.  Medlemsstaterna bör undvika icke samordnade åtgärder som ytterligare skulle kunna förvärra fragmenteringen och överlappningen i unionens försvarstekniska och försvarsindustriella bas, och därigenom bättre utnyttja skattebetalarnas pengar.

AN.  Verkställandet av sanktioner är fortfarande ett av de viktigaste inslagen i EU:s verktygslåda för att motverka Rysslands krig mot Ukraina, och alla medel måste därför göras tillgängliga på EU- och medlemsstatsnivå för att säkerställa att sanktionerna verkställs fullt ut. Rådet har agerat snabbt och enat och har hittills antagit fem sanktionspaket mot Ryssland under dess krig i Ukraina, däribland individuella sanktioner såsom frysning av tillgångar och reserestriktioner, ekonomiska sanktioner mot finans-, handels-, energi-, transport-, teknik- och försvarssektorerna, mediestriktioner, diplomatiska åtgärder, restriktioner vad gäller de ekonomiska förbindelserna med Krim och Sevastopol och de icke regeringskontrollerade områdena Donetsk och Luhansk samt åtgärder som rör ekonomiskt samarbete.

AO.  Rysslands aggression mot Ukraina har sekundära konsekvenser som påverkar makronivån på internationella förbindelser, globala allianser, industriproduktion och leveranskedjor, och påverkar därmed livsmedelstryggheten och människors försörjningsmöjligheter.

AP.  Folkrepubliken Kina visar genom sina uttalanden och handlingar sitt stöd och sin sympati för Rysslands ståndpunkt, främjar Rysslands berättelser och uppenbara lögner och visar motvilja mot att fullt ut stödja Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

AQ.  Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utarbetas och genomförs av Europeiska rådet och rådet som beslutar enhälligt, såvida det inte föreskrivs undantag i fördragen, såsom i artikel 24 i EU-fördraget.

AR.  Som direkt företrädare för EU-medborgarna på unionsnivå har parlamentet en unik roll i EU-institutionerna och spelar en central roll för att se till att EU:s beslutsfattande, även på det utrikespolitiska området, överensstämmer med medborgarnas önskemål, såsom anges i slutrapporten från konferensen om Europas framtid.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) Antagna texter, P9_TA(2022)0039. (2) Antagna texter, P9_TA(2022)0040. (3) EUT L 102, 24.3.2021, s. 14. (4) EUT C 263, 25.7.2018, s. 125. (5) Antagna texter, P9_TA(2022)0121. (6) Antagna texter, P9_TA(2022)0099. (7) Antagna texter, P9_TA(2022)0052. (8) EUT L 161, 29.5.2014, s. 3. (9) EUT L 149, 30.4.2021, s. 10.