Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det tal om tillståndet i unionen som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll den 15 september 2021,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 (COM(2022)0071) av den 23 februari 2022,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2022 om anständigt arbete i världen för en global rättvis omställning och en hållbar återhämtning (COM(2022)0066),

–  med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens vägledning av den 12 juli 2021 om tillbörlig aktsamhet för EU-företag att hantera risken för tvångsarbete i sin verksamhet och i sina leveranskedjor,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om tvångsarbete och uigurernas situation i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2021 om tvångsarbete i Linglong‑fabriken och miljöprotester i Serbien(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2021 med rekommendationer till kommissionen om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet(3),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention angående tvångsarbete från 1930 och dess protokoll från 2014,

–  med beaktande av ILO:s konvention från 1999 om de värsta formerna av barnarbete,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om ett nytt handelsinstrument för att förbjuda produkter som tillverkats genom tvångsarbete (O-000018/2022 – B9-0015/2022),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för internationell handel, och av följande skäl:

A.  I ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete (1930) definieras tvångsarbete som varje arbete eller tjänst som krävs av en person under hot om något slag av straff och till vars utförande ifrågavarande person inte erbjudit sig av fri vilja. ILO använder 11 indikatorer för att fastställa förekomsten av tvångsarbete. Dessa indikatorer är följande: utnyttjande av utsatthet, vilseledande, rörelsebegränsning, isolering, fysiskt och sexuellt våld, skrämseltaktik och hot, kvarhållande av identitetshandlingar, innehållande av löner, skuldslaveri, undermåliga arbets- och levnadsvillkor och orimlig övertid. Ibland behövs det mer än en av de förtecknade indikatorerna för att fastställa förekomsten av tvångsarbete.

B.  Enligt ILO:s uppskattningar befinner sig 25 miljoner människor i världen för närvarande i en situation med tvångsarbete, och av dessa är 20,8 miljoner i privat tvångsarbete och 4,1 miljoner i statligt påtvingat tvångsarbete. Kvinnor och flickor utgör 61 % av dem som befinner sig i tvångsarbete. Migrerande arbetstagare är särskilt utsatta för tvångsarbete. Covid-19-pandemin har förvärrat denna situation.

C.  ILO:s senaste globala uppskattningar visar att 160 miljoner barn världen över utnyttjades i barnarbete i början av 2020, vilket motsvarar nästan en tiondel av alla barn i världen. 79 miljoner barn – nästan hälften av alla barn som utnyttjas i barnarbete – utsätts för de värsta formerna av barnarbete i farligt arbete som direkt äventyrar deras hälsa, säkerhet och moraliska utveckling.

D.  Forskning har visat att tvångsarbete hindrar hållbar utveckling och har en negativ inverkan på fattigdom som går i arv från generation till generation, på ojämlikhet och på samhällsstyrning samt underblåser korruption och olagliga finansiella flöden.

E.  EU:s ekonomi är kopplad till miljontals arbetstagare runt om i världen genom globala leveranskedjor. EU:s konsumenter vill vara säkra på att de varor de köper produceras på ett hållbart och rättvist sätt som säkerställer anständigt arbete för dem som producerar dem.

F.  Tvångsarbete är en extern faktor utan angivet pris, något som hämmar innovation och produktivitet och ger de företag och regeringar som stöder det en orättvis konkurrensfördel.

G.  Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen bekräftade i sitt tal om tillståndet i unionen 2021 att kommissionen kommer att föreslå ett förbud mot produkter på EU-marknaden som har tillverkats genom tvångsarbete.

H.  I sitt förslag till direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet fastställer kommissionen krav på tillbörlig aktsamhet för stora företag över en viss tröskel och för vissa andra företag i särskilt känsliga sektorer, för att identifiera, förebygga, mildra och redovisa faktiska och potentiella negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter, inbegripet arbetstagares rättigheter, och för miljön längs de globala leveranskedjorna.

I.  I kommissionens meddelande av den 23 februari 2022 om anständigt arbete i hela världen för en global rättvis omställning och en hållbar återhämtning (COM(2022)0066) fastställs kommissionens planer på att utarbeta ett nytt lagstiftningsinitiativ, som kommer att förbjuda utsläppande på EU-marknaden av produkter som tillverkats genom tvångsarbete, inbegripet tvångsarbete för barn. Detta initiativ kommer att omfatta både inhemska och importerade produkter och kombinera ett förbud med en robust, riskbaserad tillsynsram.

J.  Tvångsarbete är ett komplext fenomen och ett förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete kommer inte att vara tillräckligt för att utrota tvångsarbete och ta itu med den bakomliggande frågan. För att hantera denna globala fråga bör EU också fokusera på dialog med länder utanför EU, tekniskt bistånd, kapacitetsuppbyggnad och medvetandehöjande åtgärder. EU bör också aktivt arbeta på multilateral nivå för att finna kollektiva lösningar för att utrota tvångsarbete.

K.  Ett antal EU-företag följer flera frivilliga och överlappande uppsättningar riktlinjer för ansvarsfullt företagande, men införandet av dem behöver fortfarande förbättras. För att ta itu med detta har EU redan infört obligatoriska regler om tillbörlig aktsamhet inom specifika sektorer såsom timmer och anskaffning av så kallade konfliktmineraler.

L.  Effektiviteten i uteslutandet av produkter från tvångsarbete kommer att bero på flera faktorer, såsom procentandelen av den globala sektoriella efterfrågan som deltar i bojkotten, de exporterande företagens kostnader och bärkraft för omläggning av handel, omfördelning av handel eller produktomvandling, leverantörernas marknadsstyrka, och hur värdregeringen reagerar på yttre påtryckningar.

M.  Flera verktyg måste kombineras för att lösa olika problem relaterade till tvångsarbete.

N.  För att vara förenligt med WTO måste allt uteslutande av produkter struktureras så att man undviker att bryta mot frihandelsåtaganden om att inte diskriminera varor baserat på geografiskt ursprung. I artikel XX i Allmänna tull- och handelsavtalet anges de rättsliga grunderna för att motivera beslut om uteslutande av produkter. Varje sådant uteslutande måste vara evidensbaserat och följa samråd med de berörda parterna.

O.  Att införa ett förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete är en politisk prioritering för både parlamentet och EU som helhet.

1.  Europaparlamentet efterlyser ett nytt handelsinstrument som är förenligt med WTO:s regler för att komplettera företagens regler om tillbörlig aktsamhet när det gäller hållbarhet och som förbjuder import och export av produkter som tillverkats eller transporterats med tvångsarbete och som bör kompletteras med åtgärder för handel inom EU. Parlamentet betonar att alla framtida EU-ramar måste vara proportionerliga, icke-diskriminerande och effektiva, med respekt för åtagandet om ett öppet och regelbaserat handelssystem. Parlamentet understryker att det nya förslaget skulle kunna baseras på bästa praxis i länder med liknande lagstiftning, såsom USA och Kanada.

2.  Europaparlamentet betonar att fastställandet av huruvida tvångsarbete har använts bör grunda sig på ILO:s indikatorer för tvångsarbete, bland annat dess Hard to see, harder to count – Survey guidelines to estimate forced work of adults and children.

3.  Europaparlamentet anser att det nya instrumentet bör göra det möjligt att förbjuda produkter som tillverkats genom tvångsarbete från en viss produktionsplats, en viss importör eller ett visst företag, produkter från en viss region när det gäller statligt sponsrat tvångsarbete och produkter från ett visst transportfartyg eller en viss transportflotta.

4.  Europaparlamentet anser att offentliga myndigheter enligt det nya EU-instrumentet, på eget initiativ eller på grundval av information de har mottagit, bör kvarhålla varor vid EU:s gräns om de anser att det finns tillräckliga bevis för att dessa varor har tillverkats eller transporterats genom tvångsarbete. Parlamentet konstaterar att den importör vars varor har kvarhållits därefter bör ges möjlighet att vederlägga denna anklagelse genom att bevisa att varorna inte har tillverkats eller transporterats med tvångsarbete, vilket kan leda till att varorna frigörs. Parlamentet understryker att bevisen för att bevisa att tvångsarbete inte förekommit måste bygga på ILO:s normer.

5.  Europaparlamentet konstaterar att produkter bör beslagtas till följd av offentliga myndigheters konstateranden på grundval av tillräckliga bevis för att tvångsarbete har använts för att tillverka eller transportera varorna, eller om varorna har kommit från en viss region där statligt påtvingat tvångsarbete är vanligt förekommande. Parlamentet betonar att den beslagtagna lasten ska frigöras om företaget kan bevisa att inget tvångsarbete har använts eller att avhjälpande åtgärder har genomförts och att det inte längre finns några indikatorer på tvångsarbete.

6.  Europaparlamentet konstaterar att ett antal EU-företag redan gör ansträngningar för att se till att metoder som kränker de mänskliga rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter inte förekommer i deras leveranskedjor. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda företag, särskilt små och medelstora företag, tekniskt och annat lämpligt stöd för att följa de nya reglerna och därigenom undvika onödiga bördor för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att bedöma genomförandet av instrumentet och dess inverkan på EU-företag.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionen, särskilt den ansvarige för efterlevnaden av handelsbestämmelserna samt nationella myndigheter, måste ges befogenhet att inleda utredningar. Parlamentet konstaterar att offentliga myndigheter bör kunna agera på grundval av information från berörda parter, icke-statliga organisationer eller berörda arbetstagare och genom ett formaliserat och säkert klagomålsförfarande, såsom genom den gemensamma kontaktpunkten.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det nya EU-instrumentet kräver att de ansvariga företagen tillhandahåller avhjälpande åtgärder till berörda arbetstagare och samhällen innan importrestriktionerna upphävs. Parlamentet begär att övervakningen av avhjälpande och korrigerande åtgärder ska vidtas i samarbete med berörda aktörer, däribland det civila samhällets organisationer och fackföreningar.

9.  Europaparlamentet anser att samordningssystemet bör inrättas på EU-nivå för att stödja medlemsstaternas tullmyndigheter och säkerställa insyn i alla förfaranden som inleds.

10.  Europaparlamentet betonar att offentliga myndigheter kan begära att företag lämnar ut relevant information om dotterbolag, leverantörer, underleverantörer, entreprenörer och affärspartner i leveranskedjan, med vederbörlig hänsyn till affärshemligheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram riktlinjer för att hjälpa företag att inrätta en process för kartläggning av leveranskedjan för att fastställa vad som utgör relevant information. Parlamentet understryker att en offentlig databas med information om enskilda leverantörer, den risk de utgör eller, tvärtom, bevis på anständigt arbete, skulle kunna minska företagens administrativa börda.

11.  Europaparlamentet efterlyser en ständigt uppdaterad offentlig förteckning över enheter, regioner och produkter som är föremål för sanktioner.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att samarbeta med likasinnade partner för att sätta stopp för tvångsarbete globalt och se till att varor som tillverkats genom tvångsarbete inte handlas. Parlamentet konstaterar att det krävs gemensamma insatser för att se till att förbudet inte kringgås och att varor som misstänks ha framställts genom tvångsarbete inte kan omdirigeras.

13.  Europaparlamentet anser att EU, för att åstadkomma förändringar globalt, bör ha ett nära samarbete med sina partner genom gemensamma åtgärder och utredningar. Parlamentet efterlyser en aktiv roll för EU-delegationerna där de samarbetar med länder utanför EU och berörda parter i frågor som rör den nya lagstiftningen.

14.  Europaparlamentet konstaterar att det nya handelsinstrumentet för att förbjuda produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör vara konsekvent och komplettera andra initiativ för tillbörlig aktsamhet och gällande bestämmelser om mänskliga rättigheter och hållbarhet. Parlamentet noterar att detta bör beaktas i översynen av handlingsplanen med 15 punkter för kapitlen om handel och hållbar utveckling och i de efterföljande kapitlen om handel och hållbar utveckling i EU:s frihandelsavtal.

15.  Europaparlamentet efterlyser offentliga och privata investeringar för att utveckla ytterligare tvångsarbetsfri produktionskapacitet i påverkade leveranskedjor.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaterna.

(1) EUT C 445, 29.10.2021, s. 114. (2) Antagna texter, P9_TA(2021)0511. (3) EUT C 474, 24.11.2021, s. 11.