(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2022)0241),

–  med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C9‑0199/2022),

–  med beaktande av artikel 82 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9‑0243/2022).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om uppdaterade riktlinjer för sysselsättning för medlemsstaterna, särskilt dess starka fokus på situationen efter covid‑19-pandemin, på säkerställande av att den gröna och den digitala omställningen är socialt rättvis och ekonomiskt hållbar, och på den senaste tidens politiska initiativ som svar på Rysslands invasion av Ukraina. För att stärka det demokratiska beslutsfattandet upprepar parlamentet dock sin uppmaning om att involveras i inrättandet av integrerade riktlinjer på samma villkor som rådet, i linje med sin lagstiftningsresolution av den 10 juli 2020 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

4.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till beslut Skäl -1 (nytt) (-1)  För att skapa synergieffekter och stimulera en ambitiös politik på medlemsstatsnivå är det viktigt att anpassa de riktlinjer för sysselsättning som anges i bilagan till detta beslut till unionens överordnade mål om sysselsättning, kompetens och minskning av fattigdom för 2030, som unionens ledare och institutioner samt företrädare för arbetsmarknadens parter och det civila samhället kom överens om vid toppmötet i Porto 2021. Ändring 2 Förslag till beslut Skäl 1 (1)  Medlemsstaterna och unionen bör arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är framtidsorienterad och kan reagera snabbt på ekonomiska förändringar i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg, balanserad tillväxt, hög miljöskyddsnivå och bättre miljö, enligt de mål som fastställs i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Medlemsstaterna bör betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadsparternas ansvar. (1)  Unionen bör arbeta för att utveckla en samordnad strategi för en hög nivå av sysselsättning och särskilt för att främja uppåtgående ekonomisk och social konvergens, sysselsättning av god kvalitet och förbättrade arbetsvillkor, genom att stödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet, och en arbetsmarknad som är framtidsorienterad, lyhörd för förändringar, inkluderande, motståndskraftig och stabil och som erbjuder möjligheter till rörlighet och yrkesmässig utveckling, i syfte att uppnå en hållbar utveckling av unionen, som bygger på en balanserad ekonomisk tillväxt och prisstabilitet, en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft med sikte på full sysselsättning och sociala framsteg samt en hög miljöskyddsnivå och bättre miljö, enligt de mål som fastställs i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget) och artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), samtidigt som målen i den europeiska gröna given att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 respekteras. Medlemsstaterna bör betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadsparternas ansvar. Ändring 3 Förslag till beslut Skäl 3 (3)  I enlighet med EUF-fördraget har unionen utarbetat och genomfört instrument för samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Ett av dem är riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (riktlinjerna) i bilagan till detta beslut, vilka tillsammans med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som fastställs i rådets rekommendation (EU) 2015/11845 utgör de integrerade riktlinjerna. De bör fungera som vägledning vid genomförandet av politiken i medlemsstaterna och i unionen och avspeglar det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna. De samordnade strategier och reformer på europeisk och nationell nivå som blir resultatet bör utgöra en lämplig övergripande och hållbar blandning av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik som bör få positiva spridningseffekter. (3)  I enlighet med EUF-fördraget har unionen utarbetat och genomfört instrument för samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Ett av dem är riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (riktlinjerna) i bilagan till detta beslut, vilka tillsammans med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik som fastställs i rådets rekommendation (EU) 2015/11845 utgör de integrerade riktlinjerna. De bör fungera som vägledning vid genomförandet av politiken i medlemsstaterna och i unionen och avspeglar det ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna. De samordnade strategier och reformer på europeisk, nationell och regional nivå som blir resultatet bör utgöra en lämplig övergripande och hållbar blandning av ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik som bör få positiva spridningseffekter för samhället, arbetsmarknaden och arbetskraften, samtidigt som man strävar efter att undvika negativa sociala eller ekonomiska konsekvenser, och effektivt reagera på effekterna av covid‑19‑pandemin, den ryska invasionen av Ukraina och de stigande levnadskostnaderna. __________________ __________________ 5 Rådets rekommendation (EU) 2015/1184 av den 14 juli 2015 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och Europeiska unionens ekonomiska politik (EUT L 192, 18.7.2015, s. 27). 5 Rådets rekommendation (EU) 2015/1184 av den 14 juli 2015 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och Europeiska unionens ekonomiska politik (EUT L 192, 18.7.2015, s. 27). Ändring 4 Förslag till beslut Skäl 3a (nytt) (3a)  För att ytterligare förbättra unionens sociala modell bör medlemsstaterna främja anständiga löner, stärka kollektivförhandlingarna och säkerställa att arbetsmarknaderna är inkluderande. I detta avseende bör särskild tonvikt läggas på kvinnor och missgynnade grupper, närmare bestämt barn, ungdomar, äldre, personer med funktionsnedsättning, ensamstående föräldrar, etniska minoriteter, exempelvis romer och personer med invandrarbakgrund, hbtqia+-personer och personer som bor i missgynnade regioner, däribland avlägsna områden och landsbygdsområden, missgynnade områden, öar och de yttersta randområdena. Ändring 5 Förslag till beslut Skäl 3b (nytt) (3b)  För att öka de ekonomiska och sociala framstegen, underlätta den dubbla omställningen och uppnå inkluderande, konkurrenskraftiga och motståndskraftiga arbetsmarknader i unionen bör medlemsstaterna främja högkvalitativ utbildning, kompetenshöjning och omskolning samt livslångt lärande, framtidsorienterad varvad utbildning och förbättrade karriärmöjligheter genom att stärka kopplingarna mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden och erkänna färdigheter, kunskaper och kompetens som förvärvats genom icke-formellt och informellt lärande. Ändring 6 Förslag till beslut Skäl 4 (4)  Riktlinjerna överensstämmer med stabilitets- och tillväxtpakten, med befintlig unionslagstiftning och med olika unionsinitiativ, inklusive rådets direktiv av den 20 juli 20016, rådets rekommendationer av den 10 mars 20147, den 15 februari 20168, den 19 december 20169, 15 mars 201810, 22 maj 201811, 22 maj 201912, 8 november 201913, den 30 oktober 202014, den 24 november 202015 och den 29 november 202116, kommissionens rekommendation av den 4 mars 202117, rådets rekommendation av den 14 juni 202118, rådets resolution av den 26 februari 202119, kommissionens meddelande av den 9 december 202120, Europaparlamentets och rådets beslut av den 22 december 202121, [förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen22, förslag till rådets rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet23, förslag till rådets rekommendation om en europeisk strategi för mikromeriter för livslångt lärande och anställbarhet24 , förslag till rådets rekommendation om individuella utbildningskonton25, förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om stärkt tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete tack vare insyn i lönesättningen och efterlevnadsmekanismer26, förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete27 och förslag till rådets rekommendation om lärande för miljömässig hållbarhet28]. (4)  Riktlinjerna överensstämmer med stabilitets- och tillväxtpakten, med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, med befintlig unionslagstiftning och med olika unionsinitiativ, inklusive rådets direktiv av den 20 juli 20016 (direktivet om tillfälligt skydd), rådets rekommendationer av den 10 mars 20147, den 14 juli 20157a, den 15 februari 20168, den 19 december 20169, den 15 mars 201810, den 22 maj 201811, den 22 maj 201912, den 8 november 201913, den 30 oktober 202014, den 24 november 202015 och den 29 november 202116, kommissionens rekommendation av den 4 mars 202117, rådets rekommendation av den 14 juni 202118, rådets resolution av den 26 februari 202119, kommissionens meddelande av den 9 december 202120, Europaparlamentets och rådets beslut av den 22 december 202121, Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen22, förslag till rådets rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet23, förslag till rådets rekommendation om en europeisk strategi för mikromeriter för livslångt lärande och anställbarhet24, förslag till rådets rekommendation om individuella utbildningskonton25, förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om stärkt tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete tack vare insyn i lönesättningen och efterlevnadsmekanismer26, Europaparlamentets och rådets direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder26a, förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete27, förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en social klimatfond27a och förslag till rådets rekommendation om lärande för miljömässig hållbarhet28]. __________________ __________________ 6 Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12). 6 Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12). 7 Rådets rekommendation av den 10 mars 2014 om kvalitetskriterier för praktikprogram (EUT C 88, 27.3.2014, s. 1). 7 Rådets rekommendation av den 10 mars 2014 om kvalitetskriterier för praktikprogram (EUT C 88, 27.3.2014, s. 1). 7a Rådets rekommendation (EU) 2015/1184 av den 14 juli 2015 om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och Europeiska unionens ekonomiska politik (EUT L 192, 18.7.2015, s. 27). 8 Rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (EUT C 67, 20.2.2016, s. 1). 8 Rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (EUT C 67, 20.2.2016, s. 1). 9 Rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (EUT C 484, 24.12.2016, s. 1). 9 Rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kvalitetskriterier för praktikprogram (EUT C 484, 24.12.2016, s. 1). 10 Rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet (EUT C 153, 2.5.2018, s. 1). 10 Rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet (EUT C 153, 2.5.2018, s. 1). 11 Rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (EUT C 189, 4.6.2018, s. 1). 11 Rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (EUT C 189, 4.6.2018, s. 1). 12 Rådets rekommendation av den 22 maj 2019 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet (EUT C 189, 5.6.2019, s. 4). 12 Rådets rekommendation av den 22 maj 2019 om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet (EUT C 189, 5.6.2019, s. 4). 13 Rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (EUT C 387, 15.11.2019, s. 1). 13 Rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare (EUT C 387, 15.11.2019, s. 1). 14 Rådets rekommendation av den 30 oktober 2020 om en väg till jobb – en förstärkt ungdomsgaranti och om ersättande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (EUT C 372, 4.11.2020, s. 1). 14 Rådets rekommendation av den 30 oktober 2020 om en väg till jobb – en förstärkt ungdomsgaranti och om ersättande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (EUT C 372, 4.11.2020, s. 1). 15 Rådets rekommendation av den 24 november 2020 om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (EUT C 417, 2.12.2020, s. 1) 15 Rådets rekommendation av den 24 november 2020 om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (EUT C 417, 2.12.2020, s. 1) 16 Rådets rekommendation av den 29 november 2021 om strategier för blandat lärande för högkvalitativ och inkluderande grundskole- och gymnasieutbildning (EUT C 66, 26.2.2021, s. 1) 16 Rådets rekommendation av den 29 november 2021 om strategier för blandat lärande för högkvalitativ och inkluderande grundskole- och gymnasieutbildning (EUT C 66, 26.2.2021, s. 1) 17 Kommissionens rekommendation (EU) 2021/402 av den 4 mars 2021 om effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder till följd av covid-19-krisen (Ease-åtgärder) (EUT L 80, 8.3.2021, s. 1). 17 Kommissionens rekommendation (EU) 2021/402 av den 4 mars 2021 om effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder till följd av covid-19-krisen (Ease-åtgärder) (EUT L 80, 8.3.2021, s. 1). 18 Rådets rekommendation (EU) 2021/1004 av den 14 juni 2021 om inrättande av en europeisk barngaranti (EUT L 223, 22.6.2021, s. 14). 18 Rådets rekommendation (EU) 2021/1004 av den 14 juni 2021 om inrättande av en europeisk barngaranti (EUT L 223, 22.6.2021, s. 14). 19 Rådets resolution om en strategisk ram för det europeiska utbildningssamarbetet inför och bortom ett europeiskt område för utbildning (2021–2030) (EUT C 66, 26.2.2021, s. 1). 19 Rådets resolution om en strategisk ram för det europeiska utbildningssamarbetet inför och bortom ett europeiskt område för utbildning (2021–2030) (EUT C 66, 26.2.2021, s. 1). 20 Meddelande från kommissionen COM(2021)0778 av den 9 december 2021, Bygga upp en ekonomi som fungerar för människor: en handlingsplan för den sociala ekonomin 20 Meddelande från kommissionen COM(2021)0778 av den 9 december 2021, Bygga upp en ekonomi som fungerar för människor: en handlingsplan för den sociala ekonomin 21 Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2021/2316 av den 22 december 2021 om ett Europaår för ungdomar (2022) (EUT L 462, 28.12.2021, s. 1). 21 Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2021/2316 av den 22 december 2021 om ett Europaår för ungdomar (2022) (EUT L 462, 28.12.2021, s. 1). 22 COM/2020/682 final 22 Ännu ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning. 23 COM/2021/801 final 23 COM(2021)0801. 24 COM/2021/770 final 24 COM(2021)0770. 25 COM/2021/773 final 25 COM(2021)0773. 26 COM/2021/93 final 26 COM(2021)0093. 26a Ännu ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning. 27 COM/2021/762 final 27 COM(2021)0762. 27a COM(2021)0568 28 COM/2022/11 final 28 COM(2022)0011. Ändring 7 Förslag till beslut Skäl 5 (5)  I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral samordning och övervakning av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik. I planeringsterminen införlivas principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och dess övervakningsverktyg, den sociala resultattavlan, inbegripet starka förbindelser med arbetsmarknadens parter, civilsamhället och andra berörda parter, samtidigt som miljömässig hållbarhet, produktivitet, rättvisa och stabilitet är riktmärken. Planeringsterminen främjar arbetet med att nå målen för hållbar utveckling. Unionens och medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik bör samordnas med Europas rättvisa omställning till en klimatneutral, miljömässigt hållbar och digital ekonomi, förbättra konkurrenskraften, säkerställa skäliga arbetsvillkor, främja innovation, social rättvisa och lika möjligheter för alla samt bekämpa ojämlikheter och regionala skillnader. (5)  I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral samordning och övervakning av ekonomisk politik, sysselsättningspolitik, socialpolitik och miljöpolitik. I planeringsterminen bör principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (pelaren), däribland princip nr 11 om barnomsorg och stöd för barn, och dess övervakningsverktyg, den sociala resultattavlan, inbegripet starka förbindelser med arbetsmarknadens parter, civilsamhället och andra berörda parter, ytterligare införlivas, samtidigt som miljömässig hållbarhet, produktivitet, inkludering, rättvisa och stabilitet är riktmärken. Planeringsterminen bör främja arbetet med att nå FN:s mål för hållbar utveckling, inbegripet mål 1 (ingen fattigdom), mål 4 (god utbildning för alla), mål 5 (jämställdhet), mål 7 (hållbar energi för alla), mål 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt) och mål 10 (minskad ojämlikhet). Inkluderande och rättvis utbildning av god kvalitet och möjligheter till livslångt lärande för alla bör säkerställas och förankras i sysselsättnings- och socialpolitiken. Jämställdhet bör integreras i all unionspolitik. Jämställdhetsindexet skulle kunna bli ett av planeringsterminens verktyg för att övervaka framstegen med sysselsättningsmål och sociala mål och för mätning av sysselsättnings- och socialpolitikens konsekvenser för jämställdheten. Unionens och medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik bör samordnas med Europas rättvisa omställning till en klimatneutral, miljömässigt hållbar, socialt inkluderande och digital ekonomi, genom att säkerställa en uppåtgående social konvergens, förbättra konkurrenskraften på ett hållbart sätt, stödja små och medelstora företag, inbegripet mikroföretag, säkerställa anständiga arbetsvillkor och motståndskraftiga sociala skyddssystem, främja innovation, social rättvisa och lika möjligheter för alla, utrota fattigdom, stötta och investera i barn och ungdomar samt bekämpa social utestängning, ojämlikheter, diskriminering på flera grunder och regionala skillnader, särskilt avseende avlägsna områden och de yttersta randområdena. Hållbar sysselsättning av god kvalitet behöver säkerställas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter, på grundval av lagstiftningsinitiativ eller vid behov en översyn av befintlig lagstiftning, särskilt med avseende på distansarbete, föräldraledighet och ledighet för att ta hand om andra anhöriga, arbetsmiljö, artificiell intelligens (AI) på arbetsplatsen, en europeisk strategi mot fattigdom samt ett allmänt regelverk om underentreprenad, med ökad insyn och rekommendationer om skadeståndsansvar. En unionsrättsakt om rätten att inte vara uppkopplad diskuteras för närvarande av de europeiska arbetsmarknadsparterna inom ramen för deras ramavtal om digitalisering. Denna diskussion bör leda till ett direktiv om miniminormer och minimivillkor i syfte att säkerställa att arbetstagarna verkligen kan utöva sin rätt att inte vara uppkopplad samt att reglera användningen av befintliga och nya digitala verktyg för arbetsändamål. En gemensam rättslig ram för att säkerställa skälig ersättning för praktik och lärlingsutbildning bör införas på unionsnivå för att förhindra att unga arbetstagare utnyttjas och deras rättigheter kränks. Medlemsstaterna bör säkerställa anständiga arbetsvillkor och tillgång till socialt skydd för praktikanter och lärlingar. Ändring 8 Förslag till beslut Skäl 5a (nytt) (5a)  För att effektivt ta itu med risker på arbetsplatsen bör såväl den psykiska som den fysiska hälsan skyddas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt arbetstagarnas exponering för skadliga ämnen, men även långa arbetstider, psykosocial belastning, dålig arbetsställning, repetitiva rörelser och tunga lyft. Bättre hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är avgörande för att säkerställa anständiga arbetsvillkor, särskilt mot bakgrund av demografiska förändringar och den redan befintliga bristen på kvalificerad arbetskraft. Det finns därför ett akut behov av säker och hållbar sysselsättning av god kvalitet i linje med Europaparlamentets resolutioner av den 10 mars 2022 om en ny strategisk EU-ram för arbetsmiljö efter 2020 och av den 5 juli 2022 om psykisk hälsa i det digitala arbetslivet. Företagshälsovården, inbegripet psykosocialt stöd och regelbundna, frivilliga läkarundersökningar för alla arbetstagare, bör därför stärkas. Ändring 9 Förslag till beslut Skäl 6 (6)  Europas ekonomier och samhällen genomgår en förändring på grund av klimatförändringarna och de miljörelaterade utmaningarna, behovet att snabbare bli energioberoende och säkerställa Europas öppna strategiska oberoende, globaliseringen, digitaliseringen, artificiell intelligens, ökat distansarbete, plattformsekonomin och demografiska förändringar. Unionen och dess medlemsstater måste arbeta tillsammans och proaktivt hantera denna strukturella utveckling på ett ändamålsenligt sätt och anpassa befintliga system efter behov, med beaktande av det nära ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader och tillhörande politik. Detta kräver en samordnad, ambitiös och verkningsfull politik både på unions- och medlemsstatsnivå, i överensstämmelse med EUF-fördraget och unionens regler om ekonomisk styrning samtidigt som man genomför den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Dessa politiska insatser bör omfatta ökade hållbara investeringar, förnyade satsningar på strukturreformer i lämplig ordningsföljd som ökar den ekonomiska tillväxten, skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet, ökad produktivitet, skäliga arbetsvillkor, social och territoriell sammanhållning, uppåtgående konvergens, resiliens och finanspolitiskt ansvar. Detta ska ske med stöd från EU:s befintliga finansieringsprogram, framför allt faciliteten för återhämtning och resiliens och de sammanhållningspolitiska fonderna (inbegripet Europeiska socialfonden+ och Europeiska regionala utvecklingsfonden) men också Fonden för en rättvis omställning. De bör omfatta åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan, samtidigt som åtgärdernas miljörelaterade, sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenser beaktas. (6)  Europas ekonomier och samhällen genomgår en djupgående förändring på grund av klimatförändringarna och de miljörelaterade utmaningarna, behovet att uppnå energioberoende och en socialt rättvis grön omställning och säkerställa Europas öppna strategiska oberoende, globaliseringen, digitaliseringen, artificiell intelligens, ökat distansarbete, plattformsekonomin, demografiska förändringar och effekterna av den ryska invasionen av Ukraina. Unionen och dess medlemsstater måste arbeta tillsammans och proaktivt hantera denna strukturella utveckling och inflationsökningarna på ett ändamålsenligt sätt och anpassa befintliga system efter behov, med beaktande av det nära ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader och tillhörande politik. Detta kräver en samordnad, intersektionell, ambitiös och verkningsfull politik på såväl unionsnivå som nationell och regional nivå med deltagande av arbetsmarknadens parter, i överensstämmelse med EUF-fördraget och subsidiaritetsprincipen, pelaren och målen i kommissionens handlingsplan av den 4 mars 2021 för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (handlingsplanen) samt unionens regler om ekonomisk styrning. Dessa politiska insatser bör omfatta ökade hållbara offentliga och privata investeringar, konkurrenskraft och infrastruktur, förnyade satsningar på strukturreformer i lämplig ordningsföljd som främjar en hållbar ekonomisk tillväxt för alla, skapande av fler arbetstillfällen av hög kvalitet, ökad produktivitet, anständiga arbetsvillkor, social och territoriell sammanhållning, uppåtgående social konvergens och ekonomiskt välstånd, social rättvisa, lika möjligheter och inkludering, rättvis arbetskraftsrörlighet, resiliens och finanspolitiskt och socialt ansvar. Detta ska ske med stöd från EU:s befintliga finansieringsprogram, framför allt faciliteten för återhämtning och resiliens och de sammanhållningspolitiska fonderna (inbegripet Europeiska socialfonden+ och Europeiska regionala utvecklingsfonden) men också Fonden för en rättvis omställning. De bör omfatta åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan, samtidigt som åtgärdernas miljörelaterade, sysselsättningsmässiga och sociala konsekvenser beaktas. Aktiveringen av stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul mot bakgrund av covid-19-krisen i mars 2020 gjorde det möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbt och vidta nödåtgärder för att mildra pandemins ekonomiska och sociala konsekvenser. Den makroekonomiska chockens särskilda karaktär till följd av Rysslands invasion av Ukraina och den rådande levnadskostnadskrisen kräver ett fortsatt finanspolitiskt utrymme för medlemsstaterna. I linje med kommissionens yttrande motiverar den nuvarande situationen därför att den allmänna undantagsklausulen förlängs till slutet av 2023 och att den avaktiveras från och med 2024. Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja den potential som erbjuds genom den allmänna undantagsklausulen för att stödja företag som befinner sig i svårigheter eller saknar likviditet, särskilt små och medelstora företag, inklusive mikroföretag, anta riktade åtgärder för att skydda arbetstillfällen, löner och arbetsvillkor samt investera i människor och system för social välfärd. Den potentiella risken för de offentliga finanserna av en förlängning och de potentiella negativa sociala konsekvenserna bör utvärderas i förväg. En översyn av stabilitets- och tillväxtpakten bör därför genomföras. Ändring 10 Förslag till beslut Skäl 6a (nytt) (6a)  Distansarbete har potentialen att förbättra balansen mellan arbete och privatliv, minska förbrukningen av fossila bränslen, förbättra luftkvaliteten, undanröja geografiska hinder och göra det möjligt för tidigare exkluderade grupper av arbetstagare att ta sig in på arbetsmarknaden, men riskerar samtidigt att luckra upp gränsen mellan arbete och privatliv med eventuella negativa konsekvenser för arbetstagarnas grundläggande rättigheter och deras fysiska och psykiska hälsa. På samma sätt har AI-lösningar potential att förbättra arbetsvillkoren och livskvaliteten, underlätta tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning och förutsäga utvecklingen på arbetsmarknaden. De medför dock potentiella farhågor när det gäller integritet, kontroll över personuppgifter, arbetsmiljö, diskriminering vid rekrytering samt den ökade ras- och könsprofileringen, som måste adresseras. Ändring 11 Förslag till beslut Skäl 7 (7)  Europaparlamentet, rådet och kommissionen har proklamerat den europeiska pelaren för sociala rättigheter29. Pelaren omfattar 20 principer och rättigheter som behövs för att arbetsmarknader och välfärdssystem ska bli rättvisa och välfungerande. Principerna är strukturerade i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet. Principerna och rättigheterna ger unionen en strategisk inriktning som säkerställer att omställningarna till klimatneutralitet, miljömässig hållbarhet, digitalisering och demografisk förändring blir socialt rättvisa. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den åtföljande sociala resultattavlan utgör en referensram för övervakning av medlemsstaternas resultat inom områdena sysselsättning och socialpolitik, för att driva på reformer på nationell, regional och lokal nivå och för att förena det ”sociala” med ”marknaden” i dagens moderna ekonomi, bland annat genom att främja den sociala ekonomin. Den 4 mars 2021 lade kommissionen fram en handlingsplan för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (handlingsplanen), med ambitiösa men ändå realistiska överordnade mål och kompletterande delmål för 2030 på områdena sysselsättning, kompetens, utbildning och fattigdomsbekämpning samt den reviderade sociala resultattavlan. (7)  Europaparlamentet, rådet och kommissionen har proklamerat pelaren. Pelaren omfattar 20 principer och rättigheter som behövs för att arbetsmarknader och välfärdssystem ska bli rättvisa och välfungerande. Principerna är strukturerade i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet. Principerna och rättigheterna ger unionen en strategisk inriktning som säkerställer att omställningarna till klimatneutralitet, miljömässig hållbarhet, digitalisering och demografisk förändring blir socialt och geografiskt rättvisa. Pelaren och den åtföljande sociala resultattavlan utgör en referensram för övervakning av medlemsstaternas resultat inom områdena sysselsättning och socialpolitik, för att driva på reformer på nationell, regional och lokal nivå och för att förena det ”sociala” med ”marknaden” i dagens ekonomi, bland annat genom att främja den sociala såväl som den gröna, digitala och cirkulära ekonomin. Handlingsplanen innehåller ambitiösa men ändå realistiska överordnade mål och kompletterande delmål för 2030 på områdena sysselsättning, kompetens, utbildning och fattigdomsbekämpning samt den reviderade sociala resultattavlan. I detta avseende bör rättvis arbetskraftsrörlighet och möjligheten att överföra rättigheter och sociala förmåner genom bättre skydd av mobila arbetstagare, inklusive gräns- och säsongsarbetare, effektivare arbetsinspektioner och införande av effektiva digitala lösningar säkerställas på unions- och medlemsstatsnivå samt regional nivå. __________________ 29 Interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (EUT C 428, 13.12.2017, s. 10). Ändring 12 Förslag till beslut Skäl 8a (nytt) (8a)  Familjevänlig politik och sociala investeringar i barnen, som skyddar barn mot fattigdom och hjälper alla barn att få tillgång till sina rättigheter, såsom tillgång till barnomsorg och förskoleverksamhet av god kvalitet, är avgörande för barnens framtid, en hållbar utveckling av samhället och en positiv demografisk utveckling så att de kan växa upp i en hälsosam miljö och ett säkert klimat. Medlemsstaterna bör utrota barnfattigdomen och fokusera på ett effektivt genomförande av rådets rekommendation (EU) 2021/1004 av den 14 juni 2021 om inrättande av en europeisk barngaranti1a och de nationella handlingsplaner som antagits i enlighet med denna, för att säkerställa kostnadsfri tillgång till tjänster av god kvalitet för alla behövande barn och därigenom säkerställa barns lika och faktiska tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, utbildning och barnomsorg samt adekvata bostäder och hälsosam kost. Därför bör finansieringen av den europeiska barngarantin omgående ökas med en särskild budget på minst 20 miljarder EUR, vilket Europaparlamentet upprepade gånger begärt. Den europeiska barngarantin bör utan dröjsmål integreras i alla politiska sektorer, och finansieringen av barns rättigheter bör ökas genom att befintlig unionspolitik och befintliga unionsmedel används fullt ut. Medlemsstaterna bör ge extra stimulans åt investeringar i hållbara arbetstillfällen av god kvalitet och anta en övergripande strategi för att stödja föräldrar till behövande barn. Kommissionens förslag till rådets rekommendation om tillräckliga minimiinkomster som säkerställer aktiv inkludering skulle kunna bidra till målet att minska fattigdomen med minst hälften i alla medlemsstater senast 2030. ____________________ 1a Rådets rekommendation (EU) 2021/1004 av den 14 juni 2021 om inrättande av en europeisk barngaranti (EUT L 223, 22.6.2021, s. 14). Ändring 13 Förslag till beslut Skäl 8b (nytt) (8b)  Hemlöshet är en av de extremaste formerna av social utestängning med negativa konsekvenser för människors fysiska och psykiska hälsa, välbefinnande och livskvalitet och för deras tillgång till sysselsättning och andra ekonomiska och sociala tjänster. Europaparlamentet, kommissionen, nationella, regionala och lokala myndigheter samt civilsamhällesorganisationer på unionsnivå har enats om att dra igång den europeiska plattformen för åtgärder mot hemlöshet. Med slutmålet att hemlösheten ska vara borta senast 2030 har de förbundit sig att genomföra ”bostad först”-principen, satsa på förebyggande av hemlöshet och ge tillgång till fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder och stödtjänster för hemlösa och att samtidigt införa nödvändiga politiska åtgärder med hjälp av adekvat nationell finansiering och unionsfinansiering. Medlemsstaterna bör även arbeta för att säkerställa tillgång till anständiga och överkomliga bostäder för alla genom nationella planer för rimligt prissatt boende som bör ingå i deras nationella reformprogram. Ändring 14 Förslag till beslut Skäl 9 (9)  Efter den ryska invasionen av Ukraina fördömde Europeiska rådet i sina slutsatser den 24 februari 2022 Rysslands handlingar, vars syfte är att undergräva den europeiska och globala säkerheten och stabiliteten, och uttryckte sin solidaritet med det ukrainska folket och framhöll brottet mot internationell rätt och principerna i FN-stadgan. Genom rådets beslut av den 4 mars 202230 aktiverades direktivet om tillfälligt skydd31 som ger det tillfälliga skydd som i den rådande situationen krävs med tanke på den omfattande tillströmningen av flyktingar och fördrivna personer. Det innebär att ukrainska flyktingar i hela EU kan åtnjuta samma rättigheter som ger en lämplig skyddsnivå, inbegripet uppehållsrätt, tillträde till och integrering på arbetsmarknaden, tillgång till skola och utbildning, tillgång till bostäder och till sociala trygghetssystem, sjukvård, sociala välfärdssystem och annat stöd samt medel för sitt uppehälle. Genom att delta på arbetsmarknaden kan de ukrainska flyktingarna bidra till att stärka EU:s ekonomi och hjälpa till att stödja sitt land och sitt folk hemma. I framtiden kan den erfarenhet och de färdigheter som de förvärvar bidra till att återuppbygga Ukraina. När det gäller ensamkommande barn och ungdomar ger det tillfälliga skyddet dem rätt till förmyndarskap och tillgång till skola och barnomsorg. Medlemsstaterna bör ta hjälp av arbetsmarknadens parter vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av de politiska åtgärder som syftar till att hantera utmaningar vad gäller sysselsättning och kompetens som uppstår till följd av den ryska invasionen av Ukraina. Arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll med att begränsa krigets påverkan och bevara sysselsättning och produktion. (9)  Efter den ryska invasionen av Ukraina fördömde Europeiska rådet i sina slutsatser den 24 februari 2022 Rysslands handlingar, vars syfte är att undergräva den europeiska och globala säkerheten och stabiliteten, och uttryckte sin solidaritet med det ukrainska folket och framhöll brottet mot internationell rätt och principerna i FN-stadgan. Genom rådets beslut av den 4 mars 2022 aktiverades direktivet om tillfälligt skydd som ger det tillfälliga skydd som i den rådande situationen krävs med tanke på den omfattande tillströmningen av flyktingar och fördrivna personer. Det innebär att ukrainska flyktingar i hela EU kan åtnjuta samma rättigheter som ger en lämplig skyddsnivå, inbegripet uppehållsrätt, tillträde till och integrering på arbetsmarknaden, tillgång till skola och utbildning, tillgång till bostäder och till sociala trygghetssystem, sjukvård, sociala välfärdssystem och annat stöd samt medel för sitt uppehälle. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang ägnas åt personer med funktionsnedsättning. Genom att delta på arbetsmarknaden kan de ukrainska flyktingarna bidra till att stärka EU:s ekonomi och hjälpa till att stödja sitt land och sitt folk hemma. Eftersom de flesta ukrainska flyktingar är kvinnor och barn bör medlemsstaterna säkerställa tillräckligt stöd till bostäder och barnomsorg för att underlätta deras integration. Medlemsstaterna bör också vid genomförandet av den europeiska barngarantin säkerställa att barn som flyr från Ukraina har tillgång till kostnadsfria tjänster av hög kvalitet på samma villkor som sina jämlikar i värdländerna. I framtiden kan den erfarenhet och de färdigheter som de förvärvar bidra till att återuppbygga Ukraina. När det gäller ensamkommande barn och ungdomar ger det tillfälliga skyddet dem rätt till förmyndarskap och tillgång till skola och barnomsorg. Medlemsstaterna bör ta hjälp av arbetsmarknadens parter vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av de politiska åtgärder som syftar till att hantera utmaningar vad gäller sysselsättning och kompetens som uppstår till följd av den ryska invasionen av Ukraina samt erkännandet av kvalifikationer. Arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll med att begränsa krigets påverkan och bevara sysselsättning och produktion. Medlemsstaterna bör överväga att utvidga det skydd som erbjuds genom direktivet om tillfälligt skydd till alla flyktingar och bemöta arbetsgivarnas farhågor om att anställa personer med endast tillfällig status. __________________ __________________ 30 Rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 av den 4 mars 2022 om fastställande av att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2001/55/EG, med följden att tillfälligt skydd införs. 31 Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta 31 Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EUT L 212, 7.8.2001, s. 12). Ändring 15 Förslag till beslut Skäl 10 (10)  Reformer på arbetsmarknaden, inklusive nationella lönesättningsmekanismer, bör följa nationell praxis beträffande den sociala dialogen, för att lönerna ska vara rättvisa och möjliggöra en rimlig levnadsstandard och hållbar tillväxt. De bör ge tillräckliga möjligheter att övergripande beakta socioekonomiska faktorer, inklusive förbättringar vad gäller hållbarhet, konkurrenskraft, innovation, skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet, arbetsvillkor, fattigdom bland förvärvsarbetande, utbildning och kompetens , folkhälsa och inkludering samt reallöner. I detta avseende får medlemsstaterna stöd genom faciliteten för återhämtning och resiliens och andra EU-fonder vid genomförandet av reformer och investeringar som är i linje med EU:s prioriteringar och som gör de europeiska ekonomierna och samhällena hållbarare, mer resilienta och bättre förberedda för den gröna och den digitala omställningen. Rysslands invasion av Ukraina har ytterligare förvärrat de befintliga socioekonomiska utmaningarna till följd av covid-19-krisen. Medlemsstaterna och unionen bör även fortsättningsvis säkerställa att de sociala, sysselsättningsrelaterade och ekonomiska effekterna begränsas och att omställningarna blir socialt rättvisa, även med tanke på att ett ökat öppet strategiskt oberoende och en påskyndad grön omställning kommer att bidra till att minska importberoendet av energi och andra strategiska produkter/tekniker, särskilt från Ryssland. Det är också väsentligt att stärka resiliensen och eftersträva ett inkluderande och resilient samhälle där människor är skyddade och kan förutse och hantera förändringar och aktivt delta i samhällslivet och ekonomin. Enhetliga aktiva arbetsmarknadsåtgärder som utgörs av tillfälliga anställnings- och övergångsincitament , kompetensåtgärder och förbättrade arbetsförmedlingar krävs för att stödja övergångar på arbetsmarknaden, även med tanke på den gröna och den digitala omställningen, i enlighet med rekommendation (EU) 2021/402 [och rådets rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet]. (10)  Reformer på arbetsmarknaden, inklusive nationella lönesättningsmekanismer, bör följa nationell praxis beträffande den sociala dialogen, för att lönerna ska vara rättvisa och möjliggöra en rimlig levnadsstandard, hållbar tillväxt och uppåtgående social och territoriell konvergens. De bör ge tillräckliga möjligheter att övergripande beakta socioekonomiska faktorer, inklusive förbättringar vad gäller hållbarhet, konkurrenskraft, innovation, skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet, anständiga arbetsvillkor, fattigdom bland förvärvsarbetande, jämställdhet, utbildning, kompetens och kvalifikationer, folkhälsa och social inkludering samt reallöner och köpkraft. Medlemsstaterna bör därför respektera rätten till kollektiva förhandlingar och åtgärder samt mötes- och föreningsfriheten i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och relevanta internationella konventioner. Medlemsstaterna bör dessutom stärka arbetsmarknadsparternas roll, främja företagsråd och arbetstagarrepresentation liksom kollektivförhandlingar, och stödja en hög grad av anslutning till fack- och arbetsgivarföreningar för att säkerställa en inkluderande och socialt rättvis återhämtning. I detta avseende får medlemsstaterna stöd genom faciliteten för återhämtning och resiliens och andra EU-fonder vid genomförandet av reformer och investeringar som är i linje med EU:s prioriteringar och som gör de europeiska ekonomierna och samhällena hållbarare, mer resilienta och bättre förberedda för den gröna och den digitala omställningen. Rysslands invasion av Ukraina har ytterligare förvärrat de befintliga socioekonomiska utmaningarna till följd av covid-19-krisen. Medlemsstaterna och unionen bör även fortsättningsvis säkerställa att de sociala, sysselsättningsrelaterade och ekonomiska effekterna begränsas och att omställningarna blir socialt rättvisa, även med tanke på att ett ökat öppet strategiskt oberoende och en påskyndad grön omställning kommer att bidra till att minska importberoendet av energi och andra strategiska produkter/tekniker, särskilt från Ryssland. I syfte att stärka resiliensen och eftersträva ett inkluderande och resilient samhälle där människor är skyddade och kan förutse och hantera förändringar och aktivt delta i samhällslivet och ekonomin, bör det inrättas ett tillfälligt europeiskt paket för social resiliens, som samordnar en uppsättning åtgärder och medel för att stärka de sociala välfärds- och trygghetssystemen i unionen, inbegripet en fortsättning och refinansiering av Sure så länge de socioekonomiska konsekvenserna av Rysslands invasion av Ukraina fortsätter att ha en negativ inverkan på arbetsmarknaden, i linje med Europaparlamentets resolution av den 19 maj 2022 om de sociala och ekonomiska konsekvenserna för EU av Rysslands krig i Ukraina – förstärkning av EU:s handlingsförmåga, och en social räddningsfacilitet med ökat offentligt stöd för de fattigaste i samhället. Enhetliga aktiva arbetsmarknadsåtgärder som utgörs av övergångsincitament, erhållande av kvalifikationer, validering och förvärvande av kompetenser samt framtidsinriktad utbildning, livslångt lärande, yrkesutbildning, kompetensutveckling och omskolning, och förbättrade arbetsförmedlingar krävs för att stödja övergångar på arbetsmarknaden, även med tanke på den gröna och den digitala omställningen, i enlighet med rekommendation (EU) 2021/402 [och rådets rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet]. En grundlig utvärdering av nationella åtgärder och stödordningar som har satts in för att lindra effekterna av covid-19-pandemin behövs för att fastställa bästa praxis och instrument för framtida bruk. Ändring 16 Förslag till beslut Skäl 11 (11)  Diskriminering i alla former bör åtgärdas, jämställdhet mellan könen bör säkerställas och sysselsättning bland unga bör stödjas. Tillgång och möjligheter för alla bör säkerställas och fattigdom och social utestängning bör minskas, även bland barn och romer, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och adekvata och inkluderande sociala trygghetssystem32, och genom att hindren för inkluderande och framtidsorienterad utbildning och deltagande på arbetsmarknaden undanröjs, bland annat genom investeringar i förskoleverksamhet och barnomsorg samt i digitala och gröna färdigheter. Mot bakgrund av covid-19-pandemin som inleddes 2020 och med tanke på den åldrande befolkningen är det särskilt viktigt med jämlik tillgång i rätt tid till ekonomiskt överkomlig långvarig vård och omsorg och hälso- och sjukvård, inklusive förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att bidra till ekonomisk tillväxt och social utveckling bör i högre utsträckning tillvaratas. När nya ekonomiska modeller och affärsmodeller införs på arbetsplatser i hela unionen förändras också anställningsförhållandena. Medlemsstaterna bör se till att den europeiska sociala modellen bibehålls och stärks av de anställningsförhållanden som följer av nya arbetsformer. (11)  Diskriminering i alla former bör avskaffas, jämställdhet mellan könen bör säkerställas och sysselsättning bland unga, särskilt från mindre gynnade förhållanden, bör aktivt främjas. Lika tillgång och möjligheter för alla bör säkerställas och fattigdom och social utestängning bör utrotas, även bland barn, äldre, personer med funktionsnedsättning och romer, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och adekvata och inkluderande sociala trygghetssystem32, och genom att hindren för inkluderande och framtidsorienterad utbildning, livslångt lärande och yrkesutbildning och deltagande på arbetsmarknaden undanröjs, bland annat genom investeringar i förskoleverksamhet och barnomsorg samt i digitala och gröna färdigheter. Mot bakgrund av covid‑19‑pandemin och även med tanke på den åldrande befolkningen finns det ett särskilt behov av allmän, effektiv och jämlik tillgång i rätt tid till långvarig vård och omsorg och hälso- och sjukvård, i linje med Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2022 om gemensamma europeiska åtgärder för omsorg, inklusive förebyggande, inte minst av psykiska hälsoproblem på arbetsplatsen, i linje med Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2022 om psykisk hälsa i det digitala arbetslivet och främjande av hälso- och sjukvård. Att säkerställa hälsa och säkerhet på arbetsplatsen liksom en sund balans mellan arbete och privatliv för arbetstagare under hela deras yrkesliv är en förutsättning för ett anständigt arbetsliv och ett aktivt och hälsosamt åldrande. Möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att bidra till ekonomisk tillväxt och social utveckling bör i högre utsträckning tillvaratas, bland annat genom rimliga anpassningsåtgärder på arbetsplatsen, i enlighet med rådets direktiv 2000/78/EG32a och i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. När nya ekonomiska modeller och affärsmodeller införs på arbetsplatser i hela unionen förändras också anställningsförhållandena. Medlemsstaterna bör ytterligare stärka den europeiska sociala modellen genom att säkerställa att alla arbetstagare har samma rättigheter, anständiga arbets- och anställningsvillkor samt anständiga löner. Alla har rätt till rättvisa, hälsosamma och säkra arbetsförhållanden och lämpligt skydd i den digitala miljön såväl som på den fysiska arbetsplatsen, oavsett anställningsstatus, arbetsform, anställningens varaktighet eller arbetsgivarens storlek. Medlemsstaterna bör dessutom bekämpa exploatering av arbetstagare och alla former av otrygg anställning, däribland falskt egenföretagande, odeklarerat arbete, missbruk av atypiska anställningsavtal och nolltidskontrakt och se till att de anställningsförhållanden som följer av nya arbetsformer överensstämmer med unionsrätten och nationell rätt. Medlemsstaterna bör också få bukt med den informella ekonomin genom att överföra informella arbetstagare till den formella ekonomin. Entreprenörskap bör uppmuntras och yrkesmässig rörlighet underlättas, bland annat genom överföring av sociala trygghetsförmåner och införande av effektiva digitala lösningar. __________________ __________________ 32 Rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare, 2019/C 387/01. 32 Rådets rekommendation av den 8 november 2019 om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare, 2019/C 387/01 (EUT C 387, 15.11.2019, s. 1). 32aRådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16). Ändring 17 Förslag till beslut Skäl 12 (12)  De integrerade riktlinjerna bör tjäna som underlag för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska till fullo utnyttja React-EU, inrättad genom förordning (EU) 2020/222133, som förstärker de sammanhållningspolitiska fonderna 2014–2020 och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) fram till 2023, och som på grund av den pågående krisen i Ukraina har förstärkts ytterligare genom förordningen om sammanhållningsinsatser för flyktingar i Europa (Care)34, och en ytterligare ändring av förordningen om gemensamma bestämmelser35 om ökad förfinansiering för React-EU och en ny enhetskostnad för att påskynda integrationen av människor som lämnar Ukraina och kommer till EU36. För programperioden 2021–2027 bör medlemsstaterna till fullo utnyttja Europeiska socialfonden+, inrättad genom förordning (EU) 2021/105737, Europeiska regionala utvecklingsfonden, inrättad genom förordning (EU) 2021/105838, faciliteten för återhämtning och resiliens, inrättad genom förordning (EU) 2021/24139 och andra EU-fonder, däribland Fonden för en rättvis omställning, inrättad genom förordning (EU) 2021/105640 och InvestEU, inrättat genom förordning (EU) 2021/52341, för att främja sysselsättning, sociala investeringar, social inkludering och tillgänglighet samt främja kompetenshöjning och omskolning av arbetskraften, livslångt lärande och högkvalitativ utbildning för alla samt digital kompetens och digitala färdigheter. Medlemsstaterna ska också fullt ut utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare, inrättad genom förordning (EU) 2021/69142, för att stödja arbetstagare som har sagts upp till följd av omfattande omstruktureringar, såsom covid-19-pandemin, och socioekonomiska omvandlingar som uppstår till följd av globala trender och tekniska och miljömässiga förändringar. De integrerade riktlinjerna riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlamenten och med arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället. (12)  De integrerade riktlinjerna bör tjäna som underlag för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska till fullo utnyttja React-EU, inrättad genom förordning (EU) 2020/222133, som förstärker de sammanhållningspolitiska fonderna 2014–2020 och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) fram till 2023, och som på grund av den pågående krisen i Ukraina har förstärkts ytterligare genom förordningen om sammanhållningsinsatser för flyktingar i Europa (Care)34, och en ytterligare ändring av förordningen om gemensamma bestämmelser35 om ökad förfinansiering för React-EU och en ny enhetskostnad för att påskynda integrationen av människor som lämnar Ukraina och kommer till EU36. För programperioden 2021–2027 bör medlemsstaterna till fullo utnyttja Europeiska socialfonden+, inrättad genom förordning (EU) 2021/105737, Europeiska regionala utvecklingsfonden, inrättad genom förordning (EU) 2021/105838, faciliteten för återhämtning och resiliens, inrättad genom förordning (EU) 2021/24139 och andra EU-fonder, däribland Fonden för en rättvis omställning, inrättad genom förordning (EU) 2021/105640 och InvestEU, inrättat genom förordning (EU) 2021/52341, för att främja hållbarhet och sysselsättning av god kvalitet och sociala investeringar, för att utrota fattigdom, diskriminering och socialt utanförskap, för att säkerställa tillgänglighet samt främja kompetenshöjning och omskolning av arbetskraften, livslångt lärande och högkvalitativ utbildning för alla, särskilt digital kompetens och digitala färdigheter, för att förse dem med de kunskaper och färdigheter som krävs för en digital, grönare och mer cirkulär ekonomi. Medlemsstaterna ska också fullt ut utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare, inrättad genom förordning (EU) 2021/69142, för att stödja arbetstagare som har sagts upp till följd av omfattande omstruktureringar, såsom covid‑19‑pandemin, och socioekonomiska omvandlingar som uppstår till följd av globala trender, nya globala, finansiella och ekonomiska kriser samt tekniska förändringar och miljöutmaningar. De integrerade riktlinjerna riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras och granskas i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i ett nära och aktivt samarbete med parlamenten på respektive nivå, och med arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället. __________________ __________________ 33 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2221 av den 23 december 2020 om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller ytterligare medel och genomförandebestämmelser för att tillhandahålla stöd för främjande av krisreparation i samband med covid-19-pandemin och dess sociala konsekvenser och för förberedande av en grön, digital och resilient återhämtning av ekonomin (React-EU) (EUT L 437, 28.12.2020, s. 30). 33 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2221 av den 23 december 2020 om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller ytterligare medel och genomförandebestämmelser för att tillhandahålla stöd för främjande av krisreparation i samband med covid‑19‑pandemin och dess sociala konsekvenser och för förberedande av en grön, digital och resilient återhämtning av ekonomin (React-EU) (EUT L 437, 28.12.2020, s. 30). 34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/562 av den 6 april 2022 om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 223/2014 vad gäller sammanhållningspolitiska insatser för flyktingar i Europa. 34 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/562 av den 6 april 2022 om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 223/2014 vad gäller sammanhållningspolitiska insatser för flyktingar i Europa (EUT L 109, 8.4.2022, s. 1). 35 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159). 35 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159). 36 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/613 av den 12 april 2022 om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 223/2014 vad gäller ökad förfinansiering med React-EU-medel och fastställandet av en enhetskostnad. 36 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/613 av den 12 april 2022 om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 223/2014 vad gäller ökad förfinansiering med React‑EU‑medel och fastställandet av en enhetskostnad (EUT L 115, 13.4.2022, s. 38. 37 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 av den 24 juni 2021 om inrättande av Europeiska socialfonden+ (ESF+) och om upphävande av förordning (EU) nr 1296/2013 (EUT L 231, 30.6.2021, s. 21). 37 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 av den 24 juni 2021 om inrättande av Europeiska socialfonden+ (ESF+) och om upphävande av förordning (EU) nr 1296/2013 (EUT L 231, 30.6.2021, s. 21). 38 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (EUT L 231, 30.6.2021, s. 60). 38 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (EUT L 231, 30.6.2021, s. 60). 39 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens, EUT L 57, 18.2.2021, s. 17. 39 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens, EUT L 57, 18.2.2021, s. 17. 40 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 av den 24 juni 2021 om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (EUT L 231, 30.6.2021, s. 1). 40 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 av den 24 juni 2021 om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (EUT L 231, 30.6.2021, s. 1). 41 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30). 41 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30). 42 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/691 av den 28 april 2021 om inrättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) och om upphävande av förordning (EU) nr 1309/2013 (EUT L 153, 3.5.2021, s. 48). 42 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/691 av den 28 april 2021 om inrättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) och om upphävande av förordning (EU) nr 1309/2013 (EUT L 153, 3.5.2021, s. 48). Ändring 18 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 1 Medlemsstaterna bör aktivt främja en hållbar social marknadsekonomi och underlätta och stödja investeringar i skapandet av jobb av hög kvalitet, och även dra fördel av potentialen kopplad till den digitala och den gröna omställningen, mot bakgrund av EU:s överordnade mål för 2030 om sysselsättning. I detta syfte bör de undanröja hinder för företag att nyanställa, främja ansvarsfullt entreprenörskap och verkligt egenföretagande och framför allt stödja att små och medelstora företag startas och växer, bland annat genom tillgång till finansiering. Medlemsstaterna bör aktivt främja utvecklingen och utnyttja den fulla potentialen hos den sociala ekonomin, främja social innovation och sociala företag, och uppmuntra dessa affärsmodeller som skapar sysselsättningsmöjligheter och social på lokal nivå, särskilt inom den cirkulära ekonomin och på de områden som på grund av sin sektorsspecifika specialisering påverkas mest av omställningen till en grön ekonomi. Medlemsstaterna bör aktivt främja full sysselsättning på grundval av en konkurrenskraftig, innovativ och hållbar social marknadsekonomi och stödja investeringar i skapandet av jobb av hög kvalitet. Medlemsstaterna bör föra en smart, ambitiös och inkluderande arbetsmarknadspolitik som förutser brist på arbetskraft, för att dra fördel av potentialen kopplad till den digitala och den gröna omställningen och nå EU:s överordnade mål för 2030 om sysselsättning. Medlemsstaterna bör stödja företag när det gäller att nyanställa, och främja yrkesutbildning, ansvarsfullt entreprenörskap och verkligt egenföretagande, även bland kvinnor, ungdomar, äldre och andra missgynnade grupper. De bör framför allt stödja skapandet av och tillväxten hos små och medelstora företag , bland annat genom tillgång till finansiering, kapacitetsuppbyggnad och vägledning samt riktade åtgärder för att anställa ny och behålla befintlig personal. Medlemsstaterna bör fullt ut genomföra handlingsplanen för den sociala ekonomin och den europeiska gröna given och aktivt främja utvecklingen och utnyttja den fulla potentialen hos den sociala, gröna och digitala ekonomin, främja social innovation och stärka sociala företag, och uppmuntra affärsmodeller som skapar hållbara och kvalitativa sysselsättningsmöjligheter, särskilt för missgynnande grupper, och leder till sociala vinster på lokal nivå, särskilt inom den cirkulära ekonomin och inom de sektorer och på de områden som behöver mer stöd för omställningen till en grön och digital ekonomi. Ändring 19 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 2 Efter covid-19-krisen bör omstruktureringsprocesser också underlättas och stödjas av väl utformade system för korttidsarbete och liknande arrangemang, utöver att bevara sysselsättningen när så är lämpligt och bidra till moderniseringen av ekonomin, inbegripet med hjälp av tillhörande kompetensutveckling. Väl utformade incitament för anställning och övergångar och åtgärder för kompetensutveckling och omskolning bör övervägas för att stödja jobbskapande och övergångar och åtgärda brist på arbetskraft och kompetens, även med tanke på den digitala och den gröna omställningen och effekterna av den ryska invasionen av Ukraina. Efter covid-19-krisen bör sysselsättningen om möjligt upprätthållas och omstruktureringsprocesser också underlättas och stödjas av väl utformade system för korttidsarbete och liknande arrangemang, som hjälper och stärker arbetstagare i övergången till en hållbar ekonomi, inbegripet med hjälp av tillhörande kompetensutveckling. Väl utformade incitament för anställning och övergångar, livslångt lärande, yrkesutbildning och åtgärder för kompetensutveckling och omskolning bör övervägas för att stödja jobbskapande och hantera övergångar såväl som åtgärda och förutse brist på arbetskraft och kompetens samt överbrygga klyftan mellan utbildning och arbetsmarknad, med tanke på den nödvändiga digitala och gröna omställningen och effekterna av den ryska invasionen av Ukraina och de ökade levnadskostnaderna i Europa. Medlemsstaterna bör anpassa sin arbetsmarknadspolitik och samordna genomförandet av bästa praxis på unionsnivå avseende tillfälliga åtgärder som skyddar arbetstagare och arbetsmarknader i kristider, och i detta hänseende involvera arbetsmarknadens parter. Dessa åtgärder kan innefatta lönesubventioner, inkomststöd, utökade arbetslöshetsförmåner och utökade arrangemang för betald sjukledighet, ledighet för vård av anhörig och distansarbete. Medlemsstaterna bör stödja omställningen av viktiga ekonomiska sektorer för att åstadkomma självförsörjning och strategiskt oberoende. För att underlätta rättvis rörlighet för arbetskraften bör skyddet av mobila arbetstagares rättigheter och jobb, erkännandet av examensbevis och ett ökat antal gränsöverskridande utbildnings- och utbytesprogram ges särskild uppmärksamhet. Europeiska arbetsmyndigheten fyller en viktig funktion när det gäller att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att se till att unionens regler om arbetskraftens rörlighet och om samordning av de sociala trygghetssystemen efterlevs på ett rättvist, enkelt och effektivt sätt. Ändring 20 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 3 En skatteväxling bör göras från beskattning av arbete till andra former av beskattning som är gynnsammare för sysselsättningen och för en tillväxt för alla , och anpassad till klimat- och miljömålen, med hänsyn till skattesystemets fördelningspolitiska effekt. Samtidigt ska de inkomster som behövs för ett tillräckligt socialt skydd och tillväxtfrämjande utgifter tryggas. Nationell beskattning bör stödja sysselsättning och en tillväxt för alla, i linje med de politiska mål som anges i artikel 3 i EU-fördraget samt målen för hållbar utveckling, Parisavtalet och klimat- och miljömålen i den europeiska gröna given. Skattereformer bör ta hänsyn till deras fördelningspolitiska effekt på skattesystemet och skydda intäkterna för offentliga investeringar, särskilt offentliga tjänster av hög kvalitet, socialt skydd och utgifter som främjar hållbar tillväxt. Ändring 21 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 4 Medlemsstaterna, inbegripet dem som har lagstadgade minimilöner, bör främja kollektivförhandlingar med tanke på lönebildning och de bör säkerställa att arbetsmarknadens parter verkligen medverkar på ett transparent och förutsägbart sätt. Det möjliggör att lönerna kan följa produktivitetsutvecklingen, och säkerställer att de blir rättvisa och räcker till en rimlig levnadsstandard. Särskild hänsyn bör tas till låg- och medelinkomsttagare för att stärka en socioekonomisk konvergens uppåt. Lönebildningsmekanismer bör ta hänsyn till socioekonomiska förhållanden, däribland regional och sektorsspecifik utveckling. Med respekt för nationell praxis och arbetsmarknadsparternas autonomi bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter säkerställa att alla arbetstagare har rättvisa löner, genom att de direkt eller indirekt drar nytta av kollektivavtal eller skäliga lagstadgade minimilöner, med beaktande av hur lönerna påverkar konkurrenskraften, sysselsättningen och fattigdomen bland förvärvsarbetande. Politiska åtgärder för att säkerställa att lönerna ger en rimlig levnadsstandard, även för missgynnade grupper, är fortfarande viktiga för att komma åt fattigdomen bland förvärvsarbetande. Medlemsstaterna, inbegripet dem som har lagstadgade minimilöner, bör främja kollektivförhandlingar med tanke på lönebildning och de bör säkerställa att arbetsmarknadens parter verkligen medverkar på ett transparent och förutsägbart sätt. Det möjliggör att lönerna kan följa den långsiktiga produktivitetsutvecklingen, och säkerställer att de blir rättvisa och räcker till en rimlig levnadsstandard för alla arbetstagare. Särskild hänsyn bör tas till låg- och medelinkomsttagare och deras köpkraft för att stärka en socioekonomisk konvergens uppåt. Lönebildningsmekanismer bör ta hänsyn till socioekonomiska förhållanden, däribland regional och sektorsspecifik utveckling, med hjälp av exempelvis en korg av varor och tjänster till verkliga priser som fastställs på nationell nivå eller med internationella eller nationella referensvärden. Med respekt för nationell praxis och arbetsmarknadsparternas autonomi, i enlighet med fördragen, bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter säkerställa att alla arbetstagare har rättvisa löner, genom att de direkt eller indirekt drar nytta av antingen kollektivavtal eller skäliga lagstadgade minimilöner, med beaktande av hur lönerna påverkar konkurrenskraften, sysselsättningen, jämställdheten och fattigdomen bland förvärvsarbetande. Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet att fastställa den lagstadgade minimilönen och tillåta variationer och avdrag är det viktigt att undvika en alltför stor användning av avdrag och variationer, eftersom det riskerar att inverka negativt på lönernas tillräcklighet. De ska säkerställa att dessa variationer och avdrag respekterar principerna om icke-diskriminering och proportionalitet och eftersträvar ett legitimt mål i enlighet med direktivet om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen1a. ___________________ 1a Ännu inte offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning. Ändring 22 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 5 – stycke 4a (nytt) Mottagare av unionsmedel ska respektera tillämplig unionsrätt och nationell rätt om sociala rättigheter och arbetstagares rättigheter samt på skatteområdet. Medlemsstaterna bör se till att det offentliga finansiella stöd som ges till företag för att bekämpa de ekonomiska effekterna av pandemin och Rysslands invasion av Ukraina betalas ut under förutsättning att medlen används till förmån för arbetstagarna, och att de mottagande företagen avstår från att betala ut bonusar till ledningen, aktieutdelningar och erbjuda aktieåterköpsprogram under den tid de tar emot stöd. Ändring 23 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 1 I samband med den gröna och den digitala omställningen, de demografiska förändringarna och kriget i Ukraina bör medlemsstaterna främja hållbarhet, produktivitet, anställbarhet och humankapital, verka för att människor förvärvar färdigheter och kompetens livet ut och för att tillgodose de nuvarande och framtida arbetsmarknadsbehoven, mot bakgrund av EU:s överordnade mål för 2030 om kompetens. Medlemsstaterna bör också anpassa sina utbildningssystem och investera i dem för att kunna erbjuda högkvalitativ och inkluderande utbildning, inklusive yrkesutbildning, samt tillgång till digitalt lärande och språkundervisning (t.ex. när det gäller flyktingar, inbegripet dem från Ukraina). Medlemsstaterna bör arbeta tillsammans med arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnare, företag och andra aktörer för att åtgärda strukturella brister i utbildningssystemen och förbättra kvaliteten och arbetsmarknadsrelevansen, även för att möjliggöra den gröna och den digitala omställningen, hantera befintliga kompetensglapp och förhindra att nya brister uppstår, särskilt när det gäller verksamhet med koppling till REPowerEU, såsom utbyggnad av förnybar energi eller renovering av byggnader. Särskild uppmärksamhet bör ägnas läraryrkets utmaningar, bland annat genom investering i lärarnas och utbildarnas digitala färdigheter. Utbildningssystemen bör ge alla studerande nyckelkompetenser, bland annat grundläggande generella och digitala färdigheter, som en grund för anpassningsbarhet och resiliens livet igenom. Medlemsstaterna bör försöka förstärka bestämmelserna om individuella utbildningsrättigheter och säkerställa att dessa kan följa med vid övergångar på arbetsmarknaden, inbegripet när så är lämpligt, genom individuella utbildningskonton och ett tillförlitligt system för bedömning av utbildningars kvalitet. Medlemsstaterna bör utnyttja mikromeriternas potential att stödja livslångt lärande och anställbarhet. De bör göra det möjligt för alla att förutse och bättre anpassa sig till arbetsmarknadens behov, framför allt genom kontinuerlig kompetenshöjning och omskolning och genom integrerad vägledning och rådgivning, i syfte att främja rättvisa omställningar för alla, stärka de sociala resultaten, hantera brist på arbetskraft och kompetensglapp, öka ekonomins allmänna resiliens mot chocker och underlätta eventuella anpassningar. I samband med den gröna och den digitala omställningen, de demografiska förändringarna och den ryska invasionen av Ukraina såväl som de ökade levnadskostnaderna bör medlemsstaterna främja sociala rättigheter, hållbarhet, produktivitet, anställbarhet och investeringar i arbetstagare och människor genom att verka för att människor förvärvar färdigheter och kompetens livet ut och för att tillgodose de nuvarande och framtida arbetsmarknadsbehoven, mot bakgrund av EU:s överordnade mål för 2030 om kompetens, särskilt digital kompetens. Medlemsstaterna bör också anpassa och modernisera sina utbildningssystem och investera i dem för att kunna erbjuda högkvalitativ och inkluderande utbildning, särskilt yrkesutbildning, entreprenörskunskap, däribland socialt entreprenörskap, tillgång till digitalt lärande och språkundervisning (t.ex. när det gäller alla flyktingar, inbegripet dem från Ukraina), samt formellt och informellt livslångt lärande. Medlemsstaterna bör arbeta tillsammans med arbetsmarknadens parter, regionala och lokala myndigheter, utbildningsanordnare, företag och andra aktörer för att åtgärda strukturella och nya brister i utbildningssystemen och förbättra kvaliteten och arbetsmarknadsrelevansen, för att ytterligare stödja och påskynda den gröna och den digitala omställningen, hantera befintliga kompetensglapp, inaktuell kompetens och förhindra att nya brister uppstår, särskilt när det gäller verksamhet med koppling till REPowerEU, såsom utbyggnad av förnybar energi, energieffektivitet och totalrenovering av byggnader. Medlemsstaterna bör tillgodose behoven inom sektorer och regioner med strukturell brist på arbetskraft och kompetensbrist, bland annat för att samtidigt möjliggöra den gröna, tekniska och digitala omställningen. Medlemsstaterna bör stödja och uppmuntra företag att investera i kompetensutveckling för sin personal och tillhandahålla anständiga arbets- och anställningsvillkor för att locka till sig kvalificerad arbetskraft. Dessutom bör medlemsstaterna använda alla tillgängliga resurser från programmet ESF+ och unionens andra program och instrument, såsom Next Generation EU, för att stärka de ungas kvalifikationer och främja system med varvad utbildning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas läraryrkets utmaningar, bland annat genom investering i lärarnas och utbildarnas digitala färdigheter samt i deras kunskaper om klimatförändringar och hållbar utveckling. Utbildningssystemen bör ge alla studerande nyckelkompetenser, bland annat grundläggande generella och digitala färdigheter liksom övergripande formella och informella kompetenser, såsom förmåga att kommunicera och tänka kritiskt, som en grund för anpassningsbarhet och resiliens livet igenom, och bör förbereda lärarna på ett sätt som gör att de kan ge de studerande dessa färdigheter. För att främja den studerandes utveckling och rörlighet mot bakgrund av målet för 2030 att öka antalet vuxna som deltar i utbildning varje år till 60 % bör medlemsstaterna försöka förstärka bestämmelserna om individuella utbildningsrättigheter och säkerställa att dessa kan följa med vid övergångar på arbetsmarknaden, inbegripet när så är lämpligt, genom individuella utbildningskonton och ett tillförlitligt system för bedömning av utbildningars kvalitet. Medlemsstaterna bör utnyttja mikromeriternas potential att stödja livslångt lärande och anställbarhet. De bör parallellt säkerställa att den humanistiska delen av utbildningen bevaras och att individens strävanden respekteras. I syfte att främja rättvisa omställningar för alla samt för att förutse och bättre anpassa sig till arbetsmarknadens behov är det mycket viktigt att medlemsstaterna ökar ekonomins allmänna resiliens. De bör främja anständiga arbetsvillkor och eventuella anpassningar genom kontinuerlig kompetensutveckling och omskolning, genom att stärka de sociala trygghetssystemen och tjänsterna och genom att tillhandahålla integrerad vägledning och rådgivning samt aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, även med tanke på framtida ekonomiska chocker. Ändring 24 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 2 Medlemsstaterna bör främja lika möjligheter för alla genom att åtgärda ojämlikheter i utbildningssystemen. Framför allt bör barn få tillgång till förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet, i linje med den europeiska barngarantin. Medlemsstaterna bör höja den generella utbildningsnivån, minska antalet unga med högst grundskoleutbildning, främja tillgången till utbildning för barn från avlägsna områden, göra yrkesutbildning till ett mer attraktivt val, öka tillgången till och antalet personer som avslutar tertiär utbildning, underlätta övergången från utbildning till anställning för unga människor genom praktik och lärlingsutbildningar av god kvalitet samt öka antalet vuxna som deltar i vidareutbildning, särskilt bland personer från mindre gynnade förhållanden och bland dem som har lägst utbildning. Med hänsyn till de nya behoven i digitala, gröna och åldrande samhällen bör medlemsstaterna stärka arbetsplatsförlagt lärande i sina yrkesutbildningssystem, bland annat genom ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet, och öka antalet personer med en examen inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik både från yrkesutbildningar och tertiär utbildning, särskilt antalet kvinnor. Vidare bör medlemsstaterna se till att tertiär utbildning och, när så är lämpligt, forskning ges större vikt på arbetsmarknaden, förbättra kompetensbevakningen och kompetensprognoserna, göra färdigheter mer synliga och kompetensen mer jämförbar, inbegripet det som förvärvats utomlands, samt öka möjligheterna till erkännande och validering av färdigheter och kompetens som förvärvats på annat sätt än genom formell utbildning. Medlemsstaterna bör uppgradera och öka utbudet och användningen av flexibel fortbildning inom yrkesutbildning. De bör också stödja lågutbildade vuxna så att de kan behålla eller utveckla sin långsiktiga anställbarhet. Det kan ske genom rekommendationen om kompetenshöjningsvägar med bedömning av kompetens, ett utbildningsutbud som motsvarar behoven på arbetsmarknaden samt validering och erkännande av förvärvade färdigheter. Medlemsstaterna bör främja lika möjligheter för alla genom att avskaffa ojämlikheter i utbildningssystemen. Framför allt bör barn få lika tillgång till högkvalitativ förskoleverksamhet och barnomsorg, i linje med den europeiska barngarantin och Barcelonamålen. Medlemsstaterna bör höja den generella utbildningsnivån, minska antalet unga med högst grundskoleutbildning, främja tillgången till utbildning för barn från missgynnade grupper och regioner, göra yrkesutbildning till ett mer attraktivt val, främja tillgången till och antalet personer som avslutar tertiär utbildning, underlätta övergången från utbildning till anställning för unga människor genom betald inkluderande praktik och lärlingsutbildningar av god kvalitet samt öka antalet vuxna som deltar i vidareutbildning, särskilt bland personer från mindre gynnade förhållanden och bland dem som har lägst utbildning. Med hänsyn till de nya behoven i digitala, gröna och åldrande samhällen bör medlemsstaterna stärka arbetsplatsförlagt lärande i sina yrkesutbildningssystem, bland annat genom betalda och inkluderande ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet, och säkerställa löpande investeringar i livslångt lärande, öka antalet personer med en examen inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap eller matematik både från yrkesutbildningar och tertiär utbildning, särskilt antalet kvinnor. Vidare bör medlemsstaterna se till att tertiär utbildning och, när så är lämpligt, forskning ges större vikt på arbetsmarknaden, stärka systemen med varvad utbildning, förbättra kompetensbevakningen och kompetensprognoserna, göra färdigheter mer synliga och göra det enklare att jämföra och erkänna kompetenser, inbegripet de som förvärvats utomlands, samt öka möjligheterna till erkännande och validering av färdigheter och kompetens som förvärvats på annat sätt än genom formell utbildning, även för medborgare från länder utanför EU. Medlemsstaterna bör uppgradera och öka det kontinuerliga utbudet och den kontinuerliga användningen av mer flexibel och inkluderande yrkesutbildning. Medlemsstaterna bör stödja jobbskapande och investera i sociala trygghetssystem, inbegripet för personer med funktionsnedsättning och arbetstagare med svårigheter när det gäller kompetensutveckling och omskolning, och även stödja lågutbildade vuxna så att de kan få tillträde till arbetsmarknaden och en stabil sysselsättning av god kvalitet. I detta sammanhang är det viktigt att de kan behålla eller utveckla sin långsiktiga anställbarhet genom en förbättrad tillgång till och ett bättre utnyttjande av utbildningsmöjligheter av god kvalitet. Det kan ske genom rekommendationen om kompetenshöjningsvägar med bedömning av kompetens, ett utbildningsutbud som motsvarar behoven på arbetsmarknaden. Rätten till betald studieledighet för yrkesändamål bör uppmuntras, i linje med Internationella arbetsorganisationens relevanta konventioner, enligt vilka arbetstagare har rätt att delta i utbildningsprogram på arbetstid. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att främja allmän, ändamålsenlig och lika tillgång till distansundervisning och distansutbildning, där hänsyn tas till behoven hos personer med funktionsnedsättning, personer som bor i avlägsna områden och föräldrar, särskilt ensamstående föräldrar. Ändring 25 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 3 Medlemsstaterna bör erbjuda arbetslösa och personer som står utanför arbetsmarknaden ändamålsenligt, samordnat och individanpassat stöd i rimlig tid bestående av hjälp med att söka jobb, utbildning, omskolning och tillgång till andra stödtjänster, med särskild hänsyn till utsatta grupper och människor som är särskilt påverkade av den gröna och den digitala omställningen. De bör sträva efter att ha omfattande strategier med djupgående individuella bedömningar av arbetslösa som utförs så tidigt som möjligt, senast 18 månader efter det att personen blivit arbetslös, i syfte att avsevärt minska och förebygga långtidsarbetslösheten och den strukturella arbetslösheten. Man bör fortsätta att hantera ungdomsarbetslösheten och problemet med unga som varken arbetar eller studerar genom att förebygga att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och genom strukturella förbättringar av övergången från skola till arbete, bland annat genom att den förstärkta ungdomsgarantin genomförs fullt ut och i hög grad stödjer arbetstillfällen av hög kvalitet för ungdomar i återhämtningen efter pandemin. Mot bakgrund av Europaåret för ungdomar 2022 bör medlemsstaterna öka satsningarna framför allt på att framhålla hur den gröna och den digitala omställningen erbjuder ett förnyat framtidsperspektiv och möjligheter att motverka pandemins negativa effekter för ungdomar. Medlemsstaterna bör erbjuda arbetslösa och personer i arbetsför ålder som står utanför arbetsmarknaden, särskilt långtidsarbetslösa, ändamålsenligt, samordnat och individanpassat stöd i rimlig tid för att förbättra deras möjligheter på arbetsmarknaden, bestående av hjälp med att söka jobb, utbildning, omskolning och tillgång till andra stödtjänster, även på hälso- och bostadsområdet, med särskild hänsyn till missgynnade grupper och människor i behov av extra hjälp för att klara av den gröna och den digitala omställningen. De bör sträva efter att ha omfattande strategier med djupgående individuella bedömningar av arbetslösa som utförs så tidigt som möjligt, senast 18 månader efter det att personen blivit arbetslös, i syfte att avsevärt minska långtidsarbetslösheten och den strukturella arbetslösheten, och senast efter åtta månader för personer som nyligen blivit arbetslösa för att minska risken för långtidsarbetslöshet, med särskild tonvikt vid personer med funktionsnedsättning och andra missgynnade grupper. Medlemsstaterna bör, tillsammans med arbetsmarknadens parter, underlätta byte av arbete, med stöd från ESF+, fonden för en rättvis omställning och initiativ som RePowerEU. Man bör fortsätta att prioritera åtgärder mot ungdomsarbetslösheten, otrygga anställningar bland unga och problemet med unga som varken arbetar eller studerar genom att förebygga att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning, inbegripet betalda inkluderande lärlingsplatser och genom strukturella förbättringar av övergången från skola till arbete, bland annat genom att den förstärkta ungdomsgarantin genomförs fullt ut och effektivt, och relevanta unionsmedel används, såsom ESF+ och faciliteten för återhämtning och resiliens, som också bör stödja sysselsättning av hög kvalitet för ungdomar i återhämtningen efter pandemin. Medlemsstaterna bör dessutom säkerställa anständiga arbetsvillkor och tillgång till socialt skydd för praktikanter och lärlingar. Mot bakgrund av Europaåret för ungdomar 2022 bör medlemsstaterna öka satsningarna på att framhålla hur den gröna och den digitala omställningen erbjuder ett förnyat framtidsperspektiv och möjligheter att motverka pandemins negativa effekter för ungdomar. Medlemsstaterna bör överväga att införa en ungdomsklausul för att bedöma vilka konsekvenser nya initiativ inom alla politikområden har för ungdomar. Ändring 26 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 4 Medlemsstaterna bör sträva efter att undanröja hinder och negativa incitament och införa positiva incitament för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för låginkomsttagare, andrainkomsttagare och dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, inbegripet personer med invandrarbakgrund och marginaliserade romer. Med tanke på den stora arbetskraftsbristen inom vissa yrken och sektorer bör medlemsstaterna bidra till att främja arbetskraftsutbudet, framför allt genom att verka för tillräckliga löner och anständiga arbetsvillkor, liksom en ändamålsenlig aktiv arbetsmarknadspolitik. Medlemsstaterna bör också stödja en anpassning av arbetsmiljön för personer med funktionsnedsättningar, bland annat genom riktat finansiellt stöd och tjänster som gör det möjligt för dem att delta på arbetsmarknaden och i samhället. Medlemsstaterna bör sträva efter att undanröja hinder och negativa incitament och införa positiva incitament för tillträde till och deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för missgynnade grupper och dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, inbegripet personer med funktionsnedsättning, personer med invandrarbakgrund och marginaliserade romer. Med tanke på den stora arbetskraftsbristen inom vissa yrken och sektorer bör medlemsstaterna bidra till att främja arbetskraftsutbudet, framför allt genom att verka för anständiga löner och arbetsvillkor, liksom en ändamålsenlig aktiv arbetsmarknadspolitik. Medlemsstaterna bör också stödja en tillgänglig arbetsmiljö för personer med funktionsnedsättningar och skälig anpassning på arbetsplatsen, bland annat genom riktat finansiellt stöd, produkter, tjänster och en miljö som gör det möjligt för dem att delta på arbetsmarknaden och i samhället. Reglerat distansarbete och ny teknik kan erbjuda möjligheter, särskilt för missgynnade grupper, så länge det finns nödvändig digital infrastruktur som är överkomlig och tillgänglig för alla. Distansarbete bör dock inte befria arbetsgivarna från skyldigheten att tillhandahålla skälig anpassning på arbetsplatsen och att skapa en inkluderande arbetsplatskultur för arbetstagare med funktionsnedsättning. Ändring 27 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 6 – stycke 5 Skillnaderna i sysselsättningsgrad och löner mellan kvinnor och män bör åtgärdas. Medlemsstaterna bör säkerställa jämställdhet och ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, bland annat genom att säkerställa lika möjligheter och karriärutveckling och undanröja hinder för att nå ledarskapspositioner på alla beslutsfattande nivåer. Lika lön för lika eller likvärdigt arbete och lönetransparens bör säkerställas. Möjligheten att förena arbete, familj och privatliv för både kvinnor och män bör främjas, i synnerhet genom tillgång till ekonomiskt överkomlig långvarig vård och omsorg, förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet. Medlemsstaterna bör säkerställa att föräldrar och andra med omsorgsansvar har tillgång till lämpliga former av ledighet av familjeskäl och till flexibla arbetsformer för att kunna förena arbete, familj och privatliv samt främja balansen mellan kvinnors och mäns utnyttjande av dessa möjligheter. De befintliga skillnaderna i sysselsättningsgrad, löner och pension mellan kvinnor och män bör överbryggas. Medlemsstaterna bör säkerställa jämställdhet och ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, bland annat genom att säkerställa lika möjligheter och utbildnings- och karriärutveckling och undanröja hinder för att nå ledarskapspositioner på alla beslutsfattande nivåer. Medlemsstaterna bör skyndsamt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder1a. Medlemsstaterna bör säkerställa att mamma- och föräldraledighet värdesätts tillräckligt i fråga om både inbetalda avgifter och pensionsrättigheter för att spegla betydelsen av att fostra framtida generationer, särskilt mot bakgrund av ett åldrande samhälle. Lika lön för lika eller likvärdigt arbete och lönetransparens bör säkerställas på ett verkningsfullt sätt i överensstämmelse med fördragen, t.ex. genom att det fastställs nationella likalöneindex med jämförelser av män och kvinnor i all deras mångfald. Möjligheten att förena arbete, familj och privatliv för både kvinnor och män bör främjas, i synnerhet genom allmän och ändamålsenlig tillgång till långvarig vård och omsorg, förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet och genom lika fördelning av omsorgs- och hushållsansvar. Medlemsstaterna bör säkerställa att föräldrar och andra med omsorgsansvar har tillgång till lämpliga former av ledighet av familjeskäl och till flexibla arbetsformer för att kunna förena arbete, familj och privatliv samt främja balansen mellan kvinnors och mäns utnyttjande av dessa möjligheter. Vidare bör de säkerställa tillgång till yrkesutbildning av god kvalitet för vård- och omsorgsgivare, erkännande av deras kvalifikationer och hjälp till arbetsgivare i vård- och omsorgssektorn med att hitta och behålla kvalificerad personal, med särskilt fokus på anständiga arbetsvillkor. Medlemsstaterna bör successivt gå i riktning mot fullt betald och lika lång mamma- och pappaledighet. _________________________ 1a Ännu ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning. Ändring 28 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 1 För att kunna dra nytta av dynamisk och produktiv arbetskraft och nya arbetsmönster och affärsmodeller bör medlemsstaterna samarbeta med arbetsmarknadens parter om rättvisa, transparenta och förutsägbara arbetsvillkor med balans mellan rättigheter och skyldigheter. De bör minska och förebygga segmentering av arbetsmarknaden, bekämpa odeklarerat arbete och falskt egenföretagande samt främja en övergång till olika former av tillsvidareanställningar. Regler om anställningsskydd, arbetsrätt och institutioner bör ge såväl goda förutsättningar för rekrytering som den flexibilitet som arbetsgivare behöver för att snabbt kunna anpassa sig till ändrade ekonomiska förhållanden, samtidigt som de skyddar arbetstagarnas rättigheter och säkerställer socialt skydd, en lämplig säkerhetsnivå och hälsosamma, säkra och väl anpassade arbetsmiljöer för alla arbetstagare. Möjligheten att använda flexibla arbetsformer som distansarbete kan bidra till högre sysselsättningsnivåer och mer inkluderande arbetsmarknader efter pandemin. Samtidigt är det viktigt att respektera arbetstagarnas rättigheter i fråga om arbetstid, arbetsvillkor och balans mellan arbete och privatliv. Anställningsförhållanden som leder till otrygga arbetsvillkor bör förhindras, även för arbetstagare vid digitala plattformar och genom att bekämpa missbruk av atypiska anställningsavtal. Man måste också säkerställa att det finns tillgång till ändamålsenlig, opartisk tvistlösning och rätt till rättslig prövning, inbegripet lämplig kompensation, i händelse av omotiverade uppsägningar. För att kunna dra nytta av dynamisk och produktiv arbetskraft och nya arbetsmönster och affärsmodeller bör medlemsstaterna samarbeta med arbetsmarknadens parter om rättvisa, transparenta och förutsägbara arbetsvillkor med balans mellan rättigheter och skyldigheter för arbetstagare och arbetsgivare. Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta konkreta åtgärder för att främja och stärka kollektiva förhandlingar och social dialog i detta avseende. De bör minska och förebygga segmentering av arbetsmarknaden, bekämpa odeklarerat arbete och falskt egenföretagande samt främja en övergång till olika former av tillsvidareanställningar. Regler om anställningsskydd, arbetsrätt och institutioner bör erbjuda skydd för arbetstagarnas rättigheter, en hög nivå av socialt skydd och trygg anställning, inkluderande rekrytering, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och väl anpassade arbetsmiljöer för alla arbetstagare. Samtidigt bör medlemsstaterna säkerställa en lämplig miljö för att företag ska blomstra och flexibilitet för arbetsgivare att anpassa sig till förändringar. Möjligheten att använda flexibla arbetsformer som arbetsgivare och arbetstagare eller deras representanter kommer överens om, såsom distansarbete, kan bidra till högre sysselsättningsnivåer och mer inkluderande arbetsmarknader efter pandemin, särskilt för ensamstående föräldrar, personer med funktionsnedsättning och personer som bor på landsbygden och i avlägsna regioner. Samtidigt är det viktigt att respektera arbetstagarnas rättigheter i fråga om arbetstid, arbetsvillkor, bland annat hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, samt socialt skydd och balans mellan arbete och privatliv. Anställningsförhållanden som leder till otrygga arbetsvillkor och illojal konkurrens bör motverkas i brådskande ordning, även för arbetstagare vid digitala plattformar, genom bekämpande av missbruk av atypiska anställningsavtal. Medlemsstaterna bör säkerställa att alla arbetstagare åtnjuter anständiga arbetsvillkor, sociala rättigheter och tillgång till fullgott socialt skydd. I detta avseende bör medlemsstaterna fullt ut genomföra ILO:s konvention nr 81 om yrkesinspektion och investera i effektiva yrkesinspektioner genom att stärka behöriga myndigheter och samordna deras insatser för att bekämpa gränsöverskridande missbruk inom ramen för Europeiska arbetsmyndigheten. Man måste också säkerställa att det finns tillgång till ändamålsenlig, opartisk tvistlösning och rätt till rättslig prövning, inbegripet lämplig kompensation, i händelse av omotiverade uppsägningar. Medlemsstaterna bör dra nytta av EU:s byråer och det unionsomfattande nätverket för offentliga arbetsförmedlingar (PES) för att identifiera evidensbaserad bästa praxis, uppmuntra benchlearning och främja ökad samordning av sysselsättningspolitiken. Ändring 29 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 2 Politiken bör ha som målsättning att förbättra och stödja deltagande, matchning och övergångar på arbetsmarknaden, även i mindre gynnade regioner. Medlemsstaterna bör på ett effektivt sätt aktivera och ge möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden, särskilt utsatta grupper som lågutbildade personer, personer med invandrarbakgrund, däribland personer med tillfällig skyddsstatus, och marginaliserade romer. Medlemsstaterna bör stärka omfattningen och ändamålsenligheten för den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom en bättre inriktning på målgrupper och ökad uppsökande verksamhet så att fler omfattas av åtgärderna, och genom en närmare koppling till sociala tjänster, utbildning och inkomststöd för arbetslösa medan de söker arbete, baserat på deras rättigheter och skyldigheter. Medlemsstaterna bör förbättra de offentliga arbetsförmedlingarnas kapacitet att i god tid tillhandahålla individanpassat stöd till de arbetssökande, reagera på nuvarande och framtida arbetsmarknadsbehov och genomföra resultatbaserad förvaltning, också underbyggt av digitaliseringen. Politiken bör ha som målsättning att förbättra och stödja deltagande, matchning och övergångar på arbetsmarknaden, särskilt den gröna och den digitala omställningen, även i mindre gynnade regioner och områden, däribland avlägsna regioner och landsbygdsregioner, öar och de yttersta randområdena. Medlemsstaterna bör på ett effektivt sätt ge möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden att hitta sysselsättning av god kvalitet, särskilt missgynnade grupper som unga och äldre, lågutbildade personer, informella arbetstagare, personer med funktionsnedsättning, personer med invandrarbakgrund, däribland personer med tillfällig skyddsstatus, och marginaliserade romer. Medlemsstaterna bör stärka omfattningen och ändamålsenligheten för den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom en bättre inriktning på målgrupper och ökad uppsökande verksamhet så att fler omfattas av åtgärderna, och genom en närmare koppling till sociala tjänster, utbildning och anständigt inkomststöd för arbetslösa medan de söker sysselsättning av god kvalitet, baserat på deras rättigheter och skyldigheter. Medlemsstaterna bör förbättra de offentliga arbetsförmedlingarnas kapacitet att i god tid tillhandahålla individanpassat stöd till de arbetssökande, reagera på nuvarande och framtida arbetsmarknadsbehov och de arbetssökandes förväntningar och genomföra resultatbaserad förvaltning, också underbyggt av digitaliseringen. Medlemsstaterna bör säkerställa att dessa tjänster och detta stöd erbjuds både på och utanför nätet för att vara tillgängliga för alla, även för äldre och personer med funktionsnedsättning, så att ingen lämnas utanför. Ändring 30 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 3 Medlemsstaterna bör se till att de arbetslösa får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tidsperiod, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande. Arbetslöshetsförmåner bör inte motverka en snabb återgång till sysselsättning och bör åtföljas av en aktiv arbetsmarknadspolitik. Medlemsstaterna bör se till att de arbetslösa får tillräckliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tidsperiod, i överensstämmelse med deras inbetalade avgifter och med nationella regler för stödberättigande. Sådana förmåner ska inte utgöra ett negativt incitament för en snabb återgång till sysselsättning i enlighet med vad som anges i princip nr 13 i pelaren och bör åtföljas av en aktiv arbetsmarknadspolitik. Ändring 31 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 4 Studenters och arbetstagares rörlighet bör få rimligt stöd i syfte att öka deras kompetens och anställbarhet och utnyttja den europeiska arbetsmarknadens fulla potential, samtidigt som rättvisa villkor för alla som är verksamma över gränser bör säkerställas och det administrativa samarbetet mellan nationella myndigheter gällande mobila arbetstagare bör stärkas, med stöd från den Europeiska arbetsmyndigheten. Rörlighet för arbetstagare inom kritiska yrken och för gränsarbetare, säsongsarbetare och utstationerade arbetstagare bör stödjas vid tillfälliga gränsstängningar av hänsyn till folkhälsan. Medlemsstaterna bör stödja arbetskraftens rörlighet i hela unionen för att komma till rätta med regional och sektorsspecifik arbetskraftsbrist och utnyttja unionsarbetsmarknadens fulla potential, samtidigt som man effektivt bekämpar de negativa konsekvenserna av kompetensflykt i vissa regioner. Samtidigt bör man stödja studenters och arbetstagares rörlighet för att öka deras kunskap, kompetens och anställbarhet, särskilt genom att ytterligare stärka Erasmus+. Medlemsstaterna bör säkerställa rättigheterna och anständiga arbets- och anställningsvillkor för alla som är verksamma över gränser, samt möjligheten att föra över socialförsäkringsrelaterade rättigheter och förmåner genom förbättrat administrativt samarbete mellan nationella myndigheter gällande mobila arbetstagare, med stöd även från den Europeiska arbetsmyndigheten. Rättvis arbetskraftsrörlighet för arbetstagare inom kritiska yrken och för gränsöverskridande arbetstagare, däribland gränsarbetare, säsongsarbetare och utstationerade arbetstagare, bör stödjas och deras rättigheter bör respekteras även vid tillfälliga gränsstängningar, exempelvis när det gäller hälsa och säkerhet, skattehemvist och samordning av de sociala trygghetssystemen. Ändring 32 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 4a (nytt) Medlemsstaterna bör samarbeta för att samordna de sociala trygghetssystemen för mobila arbetstagare, inklusive egenföretagare som arbetar i en annan medlemsstat. Samordningen av de sociala trygghetssystemen bör följa principerna för unionens arbetsmarknad, där det föreskrivs att de nationella sociala trygghetssystemen ska vara hållbara och heltäckande och i slutändan säkerställa att arbetskraften blir produktiv. I detta syfte bör medlemsstaterna, via sina planer inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens och andra unionsinstrument, stärka digitaliseringen av offentliga tjänster för att förbättra kvaliteten på deras arbete, särskilt genom att till fullo genomföra systemet för elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter. Medlemsstaterna bör utöka gränsöverskridande partnerskap och bättre främja och använda andra relevanta europeiska verktyg, såsom det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures) och PES‑nätverket, för att stödja mobila arbetstagare, särskilt genom att förse dem med omfattande information om arbetsmöjligheter och socialt skydd. Ändring 33 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 5 Medlemsstaterna bör också sträva efter att skapa lämpliga förutsättningar för nya arbetsformer, utnyttja sin potential att skapa arbetstillfällen samtidigt som man ser till att dessa är förenliga med befintliga sociala rättigheter. Medlemsstaterna bör därmed ge råd och vägledning om rättigheter och skyldigheter som gäller i samband med atypiska anställningsformer och nya arbetsformer, såsom arbete via digitala plattformar. I detta avseende kan arbetsmarknadens parter spela en viktig roll och medlemsstaterna bör stödja dem när det gäller att nå ut till och företräda människor i atypiska anställningar och plattformsarbete. Medlemsstaterna ska också ge stöd till tillsyn – såsom riktlinjer eller särskild utbildning för yrkesinspektioner – beträffande utmaningar som uppstår till följd av nya sätt att organisera arbete, såsom algoritmisk verksamhetsledning, dataövervakning och permanent eller halvpermanent distansarbete. Medlemsstaterna bör också sträva efter att skapa lämpliga förutsättningar för nya arbetsformer och utnyttja sin potential att skapa arbetstillfällen, samtidigt som man ser till att dessa är förenliga med befintlig arbetsrätt och befintliga sociala rättigheter. Medlemsstaterna bör därmed säkerställa de rättigheter och skyldigheter som gäller i samband med atypiska anställningsformer och nya arbetsformer, såsom arbete via digitala plattformar, och ge råd och vägledning vid behov. Samtidigt bör medlemsstaterna främja övergången till olika tillsvidareanställningar i överensstämmelse med pelaren. I detta avseende kan arbetsmarknadens parter spela en viktig roll och medlemsstaterna bör stödja dem när det gäller att nå ut till och företräda människor i atypiska anställningar och plattformsarbete och samtidigt underlätta kollektiv representation och kollektiva åtgärder för verkliga egenföretagare. Medlemsstaterna ska också ge stöd till tillsyn, bland annat genom att tillhandahålla adekvata mänskliga och ekonomiska resurser, riktlinjer eller särskild utbildning för yrkesinspektioner beträffande utmaningar som uppstår till följd av nya sätt att organisera arbete, såsom algoritmisk verksamhetsledning, dataövervakning och permanent eller halvpermanent distansarbete, samt effektiva, proportionella och avskräckande påföljder. Ändring 34 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 6 Med utgångspunkt i befintlig nationell praxis och för att få till stånd en mer ändamålsenlig social dialog och bättre socioekonomiska resultat, även i kristider som med kriget i Ukraina, bör medlemsstaterna säkerställa att arbetsmarknadens parter i rätt tid och på ett meningsfullt sätt deltar i utformningen och genomförandet av reformer och politik på områdena sysselsättning, sociala frågor och, när så är lämpligt, ekonomi, bland annat genom stöd för ökad kapacitet för arbetsmarknadens parter. Medlemsstaterna bör främja social dialog och kollektiva förhandlingar. Arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras fullt ut. Med utgångspunkt i befintlig nationell praxis och för att främja och få till stånd en mer ändamålsenlig och intensiv social dialog och bättre socioekonomiska resultat, även i kristider som den ryska invasionen av Ukraina, de stigande levnadskostnaderna och de tilltagande klimatförändringarna, bör medlemsstaterna stödja en förstärkning av arbetsmarknadens parter på alla nivåer och säkerställa att de i rätt tid och på ett meningsfullt sätt deltar i utformningen och genomförandet av reformer och politik på områdena sysselsättning, sociala frågor och, när så är lämpligt, ekonomi och miljö. Medlemsstaterna bör främja och verka för social dialog och utökad täckningsgrad för kollektiva förhandlingar. Arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras fullt ut. Ändring 35 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 7 När så är lämpligt och med utgångspunkt i befintlig nationell praxis bör medlemsstaterna ta hänsyn till den erfarenhet av sysselsättningsfrågor och sociala frågor som finns inom relevanta organisationer i det civila samhället. När så är lämpligt och med utgångspunkt i befintlig nationell praxis bör medlemsstaterna ta hänsyn till den expertis och erfarenhet inom sysselsättningsfrågor, sociala frågor och miljöfrågor som finns inom relevanta organisationer i det civila samhället, bland annat sådana som företräder och arbetar nära missgynnade grupper som möts av hinder i tillgången till arbetsmarknaden och sysselsättning av god kvalitet. Vidare bör medlemsstaterna stödja civilsamhällesorganisationer som tillhandahåller sociala tjänster och arbetsförmedlingstjänster utan vinstsyfte. Ändring 36 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 7 – stycke 7a (nytt) En hälsosam och trygg arbetsplats är av vital betydelse. Medlemsstaterna bör stödja arbetsgivarna och säkerställa att de efterlever arbetsmiljöbestämmelserna och förser arbetstagarna och deras representanter med adekvat information, gör riskbedömningar och vidtar förebyggande åtgärder. Detta bör inbegripa att man minskar antalet dödsolyckor i arbetet och antalet fall med arbetsrelaterad cancer till noll genom att fastställa bland annat bindande gränsvärden för exponering för farliga ämnen på arbetsplatsen. I detta avseende bör medlemsstaterna beakta hur arbetsrelaterade psykosociala risker, arbetssjukdomar och risker med anknytning till klimatförändringar, såsom värmeböljor, torka eller skogsbränder, påverkar hälsan och säkerheten för arbetstagare, särskilt inom byggindustrin, jordbrukssektorn och offentliga tjänster. Medlemsstaterna bör ta itu med och föregripa konsekvenserna för arbetsmarknaden av den rådande krisen och framtida kriser, bland annat inom ramen för klimatnödläget och Europas öppna strategiska oberoende, genom att stödja arbetstagare som är tillfälligt arbetslösa eller omfattas av korttidsarbete på grund av att arbetsgivarna tvingats ställa in verksamhet eller tjänster och genom att stödja egenföretagare och småföretag så att de kan behålla personal och fortsätta med sin verksamhet eller sina tjänster. Ändring 37 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 1 Medlemsstaterna bör främja inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla genom att införa ändamålsenliga åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering och främja lika möjligheter för alla – särskilt för grupper som är underrepresenterade på arbetsmarknaden – med tillbörligt beaktande av de regionala och territoriella dimensionerna. De bör säkerställa att alla behandlas lika när det gäller anställning, socialt skydd, hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg, utbildning och tillgång till varor och tjänster, oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Medlemsstaterna bör främja sociala rättigheter och inkluderande arbetsmarknader som är tillgängliga för alla genom att införa ändamålsenliga åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering och stereotyper och främja lika möjligheter för alla – särskilt för grupper som är underrepresenterade eller missgynnade på arbetsmarknaden – med tillbörligt beaktande av de regionala och territoriella dimensionerna. De bör säkerställa lika lön för lika eller likvärdigt arbete, individanpassat stöd för arbetssökande samt likabehandling och lika rättigheter när det gäller anställning, socialt skydd, hälso- och sjukvård, barnomsorg, långvarig vård och omsorg, utbildning och tillgång till bostad och till varor och tjänster, oberoende av kön, ras, etniskt ursprung, social bakgrund, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Ändring 38 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 2 Medlemsstaterna bör modernisera de sociala trygghetssystemen för att ge ett tillräckligt, ändamålsenligt, effektivt och hållbart socialt skydd för alla under alla skeden av livet och därmed verka för social inkludering och social rörlighet uppåt, stimulera till deltagande på arbetsmarknaden, stödja sociala investeringar, bekämpa fattigdom och motverka ojämlikheter, bland annat genom skatte- och förmånssystemens utformning och genom bedömningar av politikens fördelningseffekter. Om övergripande strategier kompletteras med selektiva strategier förbättras de sociala trygghetssystemens ändamålsenlighet. En modernisering av de sociala trygghetssystemen bör också syfta till att förbättra deras motståndskraft mot mångfasetterade utmaningar. Medlemsstaterna bör modernisera och investera i de sociala trygghetssystemen för att ge ett tillräckligt, ändamålsenligt, effektivt och hållbart socialt skydd för alla under alla skeden av livet och därmed verka för social inkludering och social konvergens och rörlighet uppåt, stödja och stimulera deltagande på arbetsmarknaden och tillgång till sysselsättning av god kvalitet, stödja sociala investeringar, utrota fattigdom, inklusive fattigdom bland förvärvsarbetande, och motverka ojämlikheter, bland annat genom en progressiv utformning av skatte- och förmånssystemen och genom bedömningar av politikens fördelningseffekter. Om övergripande strategier kompletteras med riktade strategier blir det sociala skyddet mer ändamålsenligt. Medlemsstaterna bör förbättra sina sociala trygghetssystems motståndskraft och hållbarhet gentemot olika mångfasetterade utmaningar. Ändring 39 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 3 Medlemsstaterna bör utveckla och integrera de tre delarna av strategin för aktiv inkludering: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till stödtjänster av god kvalitet som uppfyller individuella behov. De sociala trygghetssystemen bör säkerställa tillräckliga minimiinkomstförmåner för alla som saknar tillräckliga resurser och främja social inkludering genom att uppmuntra människor att delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället, bland annat genom ett riktat tillhandahållande av sociala tjänster. Medlemsstaterna bör utveckla och integrera de tre delarna av strategin för aktiv inkludering: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster av god kvalitet som uppfyller individuella behov. De sociala trygghetssystemen bör säkerställa tillräckliga minimiinkomstförmåner1a som är tillgängliga för alla som saknar tillräckliga resurser i syfte att säkerställa ett värdigt liv och främja social inkludering genom att stödja människor och uppmuntra dem att delta aktivt och återintegreras på arbetsmarknaden och i samhället, bland annat genom ett riktat tillhandahållande av och tillgång till produkter och sociala tjänster som skapar möjligheter. Tillgången till de sociala trygghetssystemen bör övervakas och utvärderas utifrån ett rättighetsbaserat förhållningssätt. __________________ 1a Kommissionens förslag till rådets rekommendation om tillräckliga minimiinkomster i EU som säkerställer aktiv inkludering [ännu ej översatt till svenska], 28 september 2022. https://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=sv&catId=89&furtherNews=yes&newsId=10417. Ändring 40 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 4 Tillgång till ekonomiskt överkomliga och tillgängliga tjänster av god kvalitet, till exempel förskoleverksamhet och barnomsorg, fritidsverksamhet, utbildning, bostäder samt hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg, är nödvändig för att garantera lika möjligheter. Särskild uppmärksamhet bör ägnas kampen mot fattigdom och socialt utanförskap, inbegripet fattigdom bland förvärvsarbetande, i enlighet med EU:s överordnade mål för 2030 om fattigdomsminskning. I synnerhet barnfattigdom bör hanteras med omfattande och integrerade åtgärder, särskilt genom fullt genomförande av den europeiska barngarantin. Med tanke på de fortsatta alarmerande fattigdomsnivåerna, covid-19-krisens återverkningar, den ryska invasionen av Ukraina, de stigande levnadskostnaderna och de tilltagande klimatförändringarna är ytterligare insatser nödvändiga för att bekämpa fattigdom och social utestängning genom en övergripande strategi mot fattigdom bland förvärvsarbetande, energi- och mobilitetsfattigdom, livsmedelsfattigdom och hemlöshet. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang ägnas åt barn, äldre, ensamstående föräldrar, särskilt ensamstående mammor, etniska minoriteter, migranter och personer med funktionsnedsättning. I synnerhet barnfattigdom bör hanteras med omfattande och integrerade åtgärder, särskilt genom fullt genomförande av den europeiska barngarantin och en ökning av den öronmärkta budgeten till minst 20 miljarder euro i överensstämmelse med Europaparlamentets resolution av den 19 maj 2022 om de sociala och ekonomiska konsekvenserna för EU av Rysslands krig i Ukraina – förstärkning av EU:s handlingsförmåga. Medlemsstaterna bör lämna in sina nationella handlingsplaner inom ramen för den europeiska barngarantin för att bekämpa barnfattigdom och främja lika möjligheter genom att garantera behövande barn faktisk och fri tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning och skolbaserade aktiviteter, förskoleverksamhet och annan barnomsorg samt faktisk tillgång till adekvata bostäder och näringsrik mat i överensstämmelse med EU:s överordnade mål för 2030 om att minska antalet människor som riskerar fattigdom och social utestängning med minst 15 miljoner, däribland minst 5 miljoner barn. Alla medlemsstater bör lägga mer än 5 % av sina anslagna medel inom ramen för ESF+ på att bekämpa barnfattigdom och främja barns välbefinnande. Ändring 41 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 5 Medlemsstaterna bör säkerställa att alla, även barn, har tillgång till grundläggande tjänster. Medlemsstaterna bör säkerställa tillgång till lämpligt subventionerat boende eller annat bostadsstöd för behövande och utsatta människor. De bör säkerställa en ren och rättvis energiomställning och hantera energifattigdom som en ökande viktig form av fattigdom på grund av ökande energipriser, delvis kopplat till kriget i Ukraina, där så är lämpligt via riktade tillfälliga inkomststödåtgärder. En inkluderande boenderenoveringspolitik bör också genomföras. De specifika behoven hos personer med funktionsnedsättning, inbegripet tillgänglighet, bör beaktas i samband med dessa tjänster. Specifika åtgärder bör vidtas mot hemlöshet. Medlemsstaterna bör säkerställa tillgången till ekonomiskt överkomlig förebyggande vård, medicinsk behandling och långvarig vård och omsorg av god kvalitet i rätt tid, på ett sätt som är långsiktigt hållbart. Medlemsstaterna bör säkerställa att alla, även barn, har tillgång till grundläggande tjänster av god kvalitet. Medlemsstaterna bör säkerställa tillgång till anständigt subventionerat boende eller bostadsstöd för behövande, utsatta och missgynnade människor, ta itu med avhysningar och deras konsekvenser, investera i tillgängliga bostäder för personer med nedsatt rörlighet och vidta åtgärder för att säkerställa en rättvis och inkluderande omställning när det gäller att förbättra energieffektiviteten i det befintliga bostadsbeståndet. De bör säkerställa en ren och rättvis energiomställning och hantera energifattigdom som en ökande viktig form av fattigdom på grund av ökande energipriser, där så är lämpligt via riktade tillfälliga inkomststödåtgärder och strukturella investeringar. En inkluderande boenderenoveringspolitik för att säkerställa tillgängliga, överkomliga och hälsosam bostäder bör också genomföras för att förhindra att de boendes levnadskostnader ökar oproportionerligt. De specifika behoven hos personer med funktionsnedsättning, inbegripet tillgänglighet, bör beaktas i samband med dessa tjänster. Hemlöshet bör utrotas senast till 2030 i överensstämmelse med Europaparlamentets resolution av den 24 november 2020 om åtgärder mot andelen hemlösa i Europeiska unionen, med utgångspunkt i ”bostad först”‑metoden. Covid-19-krisen visar att det behövs ökade offentliga investeringar för att säkerställa tillräckligt med välutbildad vård- och omsorgspersonal och tillgång till hälso- och sjukvård för alla, även missgynnade grupper. Medlemsstaterna bör därför säkerställa faktisk och lika tillgång till hållbar förebyggande vård och medicinsk behandling i det offentligas regi, särskilt psykisk hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg av hög kvalitet. Ändring 42 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 6 I enlighet med aktiveringen av direktivet om tillfälligt skydd 43 bör medlemsstaterna erbjuda en lämplig skyddsnivå för flyktingar från Ukraina, inbegripet uppehållsrätt, tillgång till och integrering på arbetsmarknaden, tillgång till utbildning och bostäder samt tillgång till sociala trygghetssystem, sjukvård, social välfärd och annat stöd samt medel för sitt uppehälle. Barn bör garanteras tillgång till förskoleverksamhet, barnomsorg och grundläggande tjänster i enlighet Europeiska barngarantin. För ensamkommande barn och tonåringar bör medlemsstaterna införa rätten till förmyndarskap. I enlighet med aktiveringen av direktivet om tillfälligt skydd43 bör medlemsstaterna erbjuda en lämplig skyddsnivå för flyktingar från Ukraina, inbegripet romer och tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i Ukraina och flyr till Europa till följd av den ryska invasionen av Ukraina. Uppehållsrätt, tillgång till och integrering på arbetsmarknaden, tillgång till allmän utbildning, språkstöd, yrkesinriktad utbildning och bostäder samt tillgång till sociala trygghetssystem, sjukvård, psykosocial vård och omsorg, social välfärd och annat stöd samt medel för uppehället bör erbjudas i detta avseende. Barn bör garanteras tillgång till förskoleverksamhet, barnomsorg och grundläggande tjänster av hög kvalitet, utan kostnad och på samma villkor som barn i värdmedlemsstaten i enlighet Europeiska barngarantin. För ensamkommande barn och tonåringar bör medlemsstaterna införa rätten till förmyndarskap. Medlemsstaterna bör överväga att utvidga det skydd som erbjuds genom direktivet om tillfälligt skydd till alla flyktingar och bemöta arbetsgivarnas farhågor när det gäller att anställa personer med endast tillfällig status. __________________ __________________ 43 Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta 43 Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EUT L 212, 7.8.2001, s. 12). Ändring 43 Förslag till beslut Bilaga I – Riktlinje 8 – stycke 7 Med tanke på den ökande livslängden och de demografiska förändringarna bör medlemsstaterna säkra tillräckliga och hållbara pensionssystem för arbetstagare och egenföretagare, med lika möjligheter för kvinnor och män att förvärva och samla pensionsrättigheter, bland annat genom kompletterande pensionssystem för att säkerställa att äldre har en tillräcklig inkomst. Pensionsreformer bör stödjas av politik som syftar till att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män och genom åtgärder för att förlänga yrkeslivet, till exempel en höjning av den faktiska pensionsåldern, bland annat genom att underlätta för äldre personer att delta på arbetsmarknaden, och bör ingå i strategier för aktivt åldrande. Medlemsstaterna bör inleda en konstruktiv dialog med arbetsmarknadens parter och andra relevanta aktörer och möjliggöra en lämplig infasning av reformerna. Med tanke på den ökande livslängden och de demografiska förändringarna bör medlemsstaterna säkra tillräckliga och hållbara pensionssystem för arbetstagare och egenföretagare, med lika möjligheter för personer att förvärva och samla pensionsrättigheter inom allmänna pensionssystem eller tjänstepensionssystem, eller en blandning, tillsammans med kompletterande pensionssystem för att säkerställa en anständig pensionsinkomst över fattigdomsgränsen. Pensionsreformer bör grunda sig på aktivt åldrande genom att optimera möjligheterna för arbetstagare i alla åldrar att arbeta under högkvalitativa, produktiva och hälsosamma villkor fram till den lagstadgade pensionsåldern. Samtidigt bör arbetstagare som önskar förbli aktiva efter att de uppnått pensionsåldern ha möjlighet till detta. Särskilda åtgärder bör identifieras när det gäller arbetskraftens demografi, arbetsmiljö, utbildning, färdighets- och kompetenshantering och arbetsupplägg för ett hälsosamt och produktivt yrkesliv, med tillämpning av ett generationsövergripande angreppssätt. Medlemsstaterna bör underlätta ungdomssysselsättning och ett övergångsupplägg inför pensioneringen, tillsammans med kunskaps- och erfarenhetsöverföring mellan generationerna. Medlemsstaterna bör inleda en konstruktiv dialog med arbetsmarknadens parter, civilsamhällets organisationer och andra relevanta aktörer och möjliggöra en lämplig infasning av reformerna samt ett förändrat synsätt på äldre arbetstagare och deras anställbarhet. Vidare bör medlemsstaterna utarbeta planer för hälsosamt åldrande som omfattar tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster samt strategier för hälsofrämjande och förebyggande åtgärder.