Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2021/2064(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A9-0252/2022

Ingivna texter :

A9-0252/2022

Debatter :

PV 22/11/2022 - 24
CRE 22/11/2022 - 24

Omröstningar :

PV 23/11/2022 - 4.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P9_TA(2022)0407

Antagna texter
PDF 155kWORD 57k
Onsdagen den 23 november 2022 - Strasbourg
Situationen i Libyen
P9_TA(2022)0407A9-0252/2022

Europaparlamentets rekommendation av den 23 november 2022 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om situationen i Libyen (2021/2064(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 juni 2021,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019,

–  med beaktande av uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 24 december 2021 om senareläggandet av valet,

–  med beaktande av uttalandet av den 11 mars 2021 från vice ordföranden/den höga representanten på Europeiska unionens vägnar om godkännande av den nya nationella enhetsregeringen,

–  med beaktande av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning,

–  med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 9 februari 2021 Förnyat partnerskap med det södra grannskapet: En ny agenda för Medelhavsområdet (JOIN(2021)0002),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av FN:s resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 i New York (FN:s Agenda 2030),

–  med beaktande av Parisavtalet, som antogs med stöd av beslut 1/CP.21 från 21:a partskonferensen (COP21) för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och den elfte partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Kyotoprotokollet (CMP11), som hölls i Paris från den 30 november till den 11 december 2015,

–  med beaktande av konventionen av den 18 september 1997 om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring,

–   med beaktande av konventionen om klustervapen av den 30 maj 2008,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution av den 31 oktober 2000 om kvinnor och fred och säkerhet,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd av den 1 juli 1990,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution av den 26 februari 2011 och alla efterföljande resolutioner om vapenembargot i Libyen,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner av den 29 april 2022, 28 juli 2022 och 28 oktober 2022 om Libyen,

–  med beaktande av generalsekreterarens rapport av den 20 maj 2022 om FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil),

–  med beaktande av den 23:e rapporten från åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen till FN:s säkerhetsråd av den 28 april 2022 i enlighet med resolution 1970 (2011),

–  med beaktande av FN:s färdplan från 2020 för den förberedande fasen av en övergripande lösning,

–  med beaktande av resolutionen från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 22 juni 2020 om inrättande av ett oberoende undersökningsuppdrag till Libyen och den av den 8 juli 2022 som förlängde dess uppdrag med nio månader,

–  med beaktande av rapporterna från det oberoende undersökningsuppdraget om Libyen till FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 29 november 2021, 23 mars 2022, 27 juni 2022 och 1 juli 2022,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 19 maj 2021 om skydd av de mänskliga rättigheterna och EU:s externa migrationspolitik(1),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 30 maj 2018 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Libyen(2),

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikes frågor (A9-0252/2022), och av följande skäl:

A.  Under det senaste årtiondet har djupa motsättningar och konfrontationer mellan viktiga libyska aktörer, som ytterligare förvärrats av inblandning från utländska aktörer, lett till fortsatta maktstrider och avsevärt hindrat den nationella försoningsprocessen.

B.  I november 2020 underlättade Unsmil den första omgången av det libyska forumet för politisk dialog (LPDF), som bestod av 75 libyska deltagare som företrädde hela det sociala och politiska spektrumet i det libyska samhället. LPDF enades om en färdplan för trovärdiga, inkluderande och demokratiska nationella val, planerade att hållas den 24 december 2021. I februari 2021 valde LPDF Abdul Hamid Dbeibeh till chef för interimsregeringen för nationell enhet. Det libyska representanthusets godkännande av bildandet av en regering för nationell enhet i Tobruk i mars 2021 tog tillfälligt itu med det politiska dödläget och situationen med den omtvistade legitimiteten i landet.

C.  I januari 2022 förklarade representanthuset att den lagenliga mandatperioden för den nationella enhetsregeringen hade löpt ut i december 2021. Representanthuset utsåg följaktligen den tidigare inrikesministern Fathi Bashagha till premiärminister i februari 2022. Den nationella enhetsregeringen avvisade utnämningen av Bashagha och det därpå följande bildandet av en ny regering, och avgick inte. Den nationella enhetsregeringen är fortfarande den enda regering som erkänts av det internationella samfundet.

D.  Sedan valet i slutet av 2021 sköts upp på obestämd tid har situationen i Libyen försämrats ytterligare, framför allt på grund av att det saknas en tidigare överenskommelse om den rättsliga grunden för valet och om utfrågningskriterier för kandidater samt underlåtenheten att prioritera uppbyggnaden av nödvändiga garantier för trovärdiga och transparenta val, vilket förvärrade det politiska dödläget och den nationella splittringen.

E.  Detta senareläggande av valet var en djup besvikelse för de över 2,8 miljoner libyska medborgare som hade registrerat sig för att rösta, och särskilt de unga väljarna, och riskerar att bidra till att ytterligare minska förtroendet för de offentliga institutionerna.

F.  Trots att de FN-ledda samtal som hölls i Kairo och Genève mellan de lagstiftande organen Libyens representanthus och Högsta statsrådet ledde till en exempellöst hög enighet i flera långvariga frågor, inbegripet fördelningen av mandat för de två lagstiftande kamrarna, maktfördelningen mellan olika verkställande myndigheter och avgränsningen av provinser, kunde de inte leda till ett avtal om en konstitution med brett stöd eller en rättslig ram för val.

G.  Val kan inte vara ett mål i sig utan bör åtföljas av betydande politiska, ekonomiska och institutionella reformer. Deltagande av kvinnor, organisationer i det civila samhället, kommuner och lokala intressenter är avgörande för att bygga upp en fungerande stat och säkerställa ett ordentligt styre i Libyen. Alla libyska partier bör inleda en verklig dialog för att ta itu med det pågående politiska dödläget och inte använda våld för att lösa sina meningsskiljaktigheter. Bristen på åtagande från libyska intressenter för att bygga upp en ny gemensam färdplan mot att hålla val, verkar tyda på en gängse brist på intresse för att bygga upp fungerande och representativa politiska institutioner.

H.  I juli 2022 hölls massprotester mot misskötsel av politiska institutioner och försämrade levnadsvillkor i hela landet, bland annat i Tripoli, Tobruk, Benghazi och Misrata. De protesterande krävde att val skulle hållas utan dröjsmål.

I.  Efter protesterna föreslog presidentrådet en handlingsplan för att gå framåt och bevara landets sammanhållning, inbegripet parlaments- och presidentval inom en specifik tidsram, för att komma förbi dödläget.

J.  Sammandrabbningar i Tripoli mellan miliser som är lojala mot Dbeibeh och miliser som är lojala mot Bashagha har lett till flera dödsfall, inbegripet bland civilbefolkningen, och än en gång understrukit den bräckliga situationen i landet.

K.  Säkerhet och stabilitet i Libyen hänger nära samman med utsikterna till en verklig övergång till demokrati som har potential att ge resultat för alla människor i Libyen. Den långvariga instabiliteten och systemomfattande strafflösheten har varit en viktig bakomliggande faktor till att militära konfrontationer åter blossat upp i landet, och till att det förekommit massdemonstrationer runt om i landet. Respekt för rättsstatsprincipen och ansvarsskyldighet för kränkningar av de mänskliga rättigheterna är avgörande för att säkerställa politisk stabilitet och hållbar fred i Libyen och hela regionen.

L.  Det är av yttersta vikt att medlemsstaterna samordnar sina insatser och talar med enad röst, stärker EU:s medlingsinsatser och understryker FN:s centrala roll.

M.  Under flera månader har Ryssland avsevärt undergrävt FN:s handlingsförmåga genom att vägra att ansluta sig till konsensus om förslag om ett längre mandat för Unsmil och om utnämning av en ny särskild FN-representant för Libyen.

N.  Efter nio månaders politiskt dödläge i FN:s säkerhetsråd tillkännagav FN:s generalsekreterare António Guterres den 2 september 2022 utnämningen av Abdoulaye Bathily från Senegal som sin särskilda representant för Libyen och chef för Unsmil. Den 28 oktober 2022 röstade FN:s säkerhetsråd enhälligt för att förlänga Unsmils mandat till och med den 31 oktober 2023.

O.  I november 2019 undertecknade Libyen tillsammans med Turkiet ett samförståndsavtal om avgränsningen av marina jurisdiktioner i medelhavet. Detta avtal kränker tredje staters suveräna rättigheter och är inte i överensstämmelse med havsrätten och kan, enligt vad Europeiska rådet slagit fast, därför inte ge några juridiska konsekvenser för tredje stater. Den 3 oktober 2022 undertecknade Libyen och Turkiet ett avtal om kolväten baserat på samförståndsavtalet från 2019 mellan Turkiet och Libyen.

P.  Den pågående inblandningen i konflikten av lokala och utländska väpnade grupper, såsom Rysslands Wagnergruppen, samt utländska styrkor, utgör ett hot mot stabiliteten och säkerheten i Libyen och hela regionen.

Q.  Alla länder som deltog i Berlinkonferenserna om Libyen och i den internationella Pariskonferensen för Libyen, däribland Ryssland och Turkiet, som har en militär närvaro i Libyen, åtog sig att inte blanda sig i libyska frågor och stödde genomförandet av en handlingsplan för att utan dröjsmål dra tillbaka legosoldater, utländska stridande och utländska styrkor från Libyens territorium.

R.  Det har nyligen gjorts försök av högt uppsatta libyska militärer att återinrätta en enad libysk armé.

S.  En omfattande reform av säkerhetssektorn är avgörande för att inrätta enhetliga, inkluderande och ansvarsskyldiga libyska nationella säkerhetsstyrkor samt polisiära och militära styrkor under central civil ledning, och på så sätt bidra till att förebygga framtida kränkningar av de mänskliga rättigheterna, stärka rättsstatsprincipen, sätta stopp för strafflösheten och garantera politisk stabilitet i landet och regionen. Utvecklingen på fältet i slutet av augusti pekar dessvärre i motsatt riktning med ökade strider som leder till en hotande militär eskalering.

T.  Utöver att den stora förekomsten av landminor och sprängmedel som inte exploderat leder till förlust av människoliv, utgör den också ett allvarligt hinder mot landets ekonomiska och sociala återhämtning.

U.  Spridningen av handeldvapen, lätta vapen och övergivna ammunitionslager spär på instabiliteten eftersom de ofta omdirigeras både inom Libyen och över dess gränser, och påverkar väsentligt den regionala och lokala säkerheten när lokala väpnade grupper får tillgång till dessa vapen, särskilt i Sahelregionen.

V.  Rättsstatsprincipen och ansvarsskyldighet för kränkningar av de mänskliga rättigheterna är avgörande för att säkerställa politisk stabilitet och hållbar fred. Frånvaron av ett robust rättssystem, systemomfattande kränkningar av rättsstatsprincipen, den därav följande utbredda korruptionen och de upprepade kränkningarna av mänskliga rättigheter bidrar till att skapa ett klimat med strafflöshet som utgör ett betydande hinder för fredlig samexistens och för att internflyktingar ska kunna återvända på ett säkert sätt.

W.  Libyen är det land som har störst oljereserver i Afrika, är medlem i OPEC och en av de huvudsakliga leverantörerna av olja till världsmarknaderna. Den libyska ekonomin är starkt beroende av oljesektorn. Oljeproduktionen har ofta använts för andra ändamål av olika aktörer som upprepade gånger har stängt ned oljeanläggningar i politiska syften. Plundring och olaglig export av råolja och produkter framställda ur raffinerat petroleum utgör ett hot mot freden, säkerheten och stabiliteten i Libyen och måste därför övervinnas.

X.  Den flera månader långa delvisa nedstängningen av Libyens oljeanläggningar, av de styrkor som är lojala mot fältmarskalken Khalifa Haftar, och som inleddes i april 2022, har lett till minskade intäkter till statsbudgeten och fått betydande återverkningar utanför Libyens gränser, bland annat ytterligare stigande energipriser som redan var höga på grund av den ryska invasionen av Ukraina. I juli 2022 nåddes en överenskommelse mellan aktörer i västra och östra Libyen om att återuppta oljeproduktionen och oljeexporten i alla Libyens blockerade oljefält och oljehamnar.

Y.  Klimatförändringarna utgör ett existentiellt hot mot Libyen, ett land som i ökande utsträckning har drabbats av allvarlig torka och vattenbrist. I sitt tal vid FN:s klimattoppmöte COP27 i Egypten förklarade chefen för Libyens presidentråd Mohammed Menfi att klimatförändringarna undergräver möjligheterna till utveckling och investeringar och hämmar den ekonomiska tillväxten. Såsom FN:s förre generalsekreterares särskilda rådgivare för Libyen Stephanie Williams har påpekat förvärras Libyens klimatmässiga sårbarhet också av landets beroende av fossila bränslen som enda inkomstkälla och av dess skadade el- och vatteninfrastruktur.

Z.  Den ekonomiska arbetsgruppen inom den internationella uppföljningskommittén för Libyen, som leds gemensamt av EU, Egypten, USA och Unsmil, arbetar tillsammans med de libyska myndigheterna för att tillhandahålla de viktigaste grundläggande tjänsterna till det libyska folket, stärka de ekonomiska institutionerna, blåsa nytt liv i den privata sektorn och förbättra budgetprocessen. Expertgruppen har redan gjort betydande framsteg när det gäller att bistå med återföreningen av den libyska centralbanken. Samråden i frågan har dock nyligen avbrutits

AA.  EU:s gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen) har sedan 2013 hjälpt de libyska myndigheterna att utveckla gränsförvaltningen och säkerheten i Libyen. EU BAM Libyen har förlängts fram till den 30 juni 2023.

AB.  EU BAM Libyen anordnade i samarbete med EU:s särskilda representant för Sahel, den regionala rådgivnings- och samordningscellen och programmet för terrorismbekämpning (CT-JUST) en regional konferens i Tunis den 22–23 november 2022 om gränsöverskridande samarbete mellan Libyen och Sahel-länderna i syfte att stödja regional säkerhet och stabilitet genom att stärka det gränsöverskridande samarbetet i kampen mot gränsöverskridande brottslighet, inbegripet terrorism och organiserad brottslighet.

AC.  Europeiska unionens militära insats i Medelhavsområdet (Eunavfor MED Irini), inleddes den 31 mars 2020 och förlängdes till den 31 mars 2023. Dess huvuduppgift är genomförandet av FN:s vapenembargo mot Libyen, vilket inrättades genom FN:s säkerhetsråds resolution 1973 (2011). FN:s vapenembargo har mött flera och fortsatta överträdelser av att antal aktörer.

AD.  Den 15 januari 2021 undertecknade Irini och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) ett samarbetsavtal genom vilket de bland annat kommer att utbyta information om gränsöverskridande brottslighet såsom vapenhandel och människosmuggling. Frontex utbyter information om faktiska eller potentiella nödsituationer till sjöss i den libyska sök- och räddningsregionen med relevanta myndigheter och samordningscentrum, däribland de italienska, maltesiska och tunisiska samordningscentralerna för sjöräddning samt Libyens samordningscentral och sjö- och flygräddningscentral, som finansieras av EU genom förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika och drivs av den libyska kustbevakningen och flottan.

AE.  Libyens stabilitet och säkerhet är avgörande för människor i den bredare Medelhavsregionen.

AF.  EU har antagit ett förnyat partnerskap med det södra grannskapet som fokuserar på mänsklig utveckling, god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen, resiliens, välstånd och den digitala omställningen, fred och säkerhet, migration och mobilitet samt den gröna omställningen, klimatresiliens, energi och miljö.

AG.  EU avsätter 37 miljoner euro per år mellan 2021 och 2024 för statsbyggande insatser, behov i fråga om mänsklig utveckling och grundläggande vårdtjänster i Libyen.

AH.  Libyens civilsamhälle måste spela en central roll för att avgöra sitt lands framtid. Under de senaste månaderna har det civila utrymmet minskat på ett oroväckande sätt, vilket har kännetecknats av allt mer drakoniska lagar och bestämmelser. Många politiska aktivister, människorättsförsvarare, humanitär personal, journalister, domare och jurister har hotats, bortförts, frihetsberövats godtyckligt, torterats och dödats. Avsaknaden av ett autonomt och självständigt rättssystem innebär att offer för människorättskränkningar inte kan vända sig till domstol.

AI.  Migranter, flyktingar och asylsökande är offer för utbredda och systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna såsom människohandel, godtyckliga gripanden, frihetsberövanden, utpressning, våldtäkt, förslavning, och kidnappningar för utpressning och utnyttjande, av både statliga myndigheter och väpnade grupper.

AJ.  Libyen utgör ett viktigt omstigningsställe och en viktig avreseort för migranter som försöker ta sig till Europa, särskilt från Afrika söder om Sahara. Tusentals människor har mist livet i sina försök att korsa Medelhavet för att nå Europa.

AK.  Ett av målen för EU:s stöd till gränsförvaltning i Libyen är att förhindra förlust av människoliv i Medelhavet. Icke-statliga organisationer har ofta spelat en lovvärd roll för att rädda liv i Medelhavet. Den kraftiga minskningen av antalet sök- och räddningsfartyg har fått dödliga konsekvenser för människor som söker säkerhet. Människosmugglingsnätverk utnyttjar principen om sök- och räddningsinsatser för att olagligt dra nytta av människor som flyr från grymheter i Libyen och vidmakthåller därmed mänsklig misär och gör sig ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Europeiska rådet upprepade att alla fartyg som verkar i Medelhavet måste respektera internationell rätt och EU-rätten. Både FN-organ och framstående icke-statliga organisationer har dokumenterat kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot människor som försöker fly Libyen sjövägen. Människor som stoppas av den libyska kustbevakningen och förs i land efter att ha räddats till havs placeras ofta i förvar och utsätts för människorättskränkningar. EU förväntar sig att de libyska myndigheterna, inbegripet den libyska kustbevakningen med vilken landet samarbetar, säkerställer respekten för migranters mänskliga rättigheter och värdighet, utreder våldsincidenter och säkerställer lämpliga uppföljningsåtgärder mot de ansvariga. Dessa kränkningar fortgår dock, särskilt på grund av ineffektiva mekanismer för övervakning och ansvarsskyldighet.

AL.  Omkring 160 000 internflyktingar i Libyen saknar fortfarande tillräckligt skydd och bistånd.

AM.  Kvinnor och barn löper större risk för exploatering, människohandel, sexuellt och könsbaserat våld, påtvingad prostitution och olaga frihetsberövande.

AN.  Sexuellt och könsbaserat våld är utbrett och drivs på av strafflösheten. Överlevare av sexuellt våld är ofta marginaliserade och stigmatiserade av sina familjer och samhällen. Det inhemska regelverket föreskriver inte i tillräcklig grad skydd av överlevare av sexuellt våld.

AO.  FN:s oberoende undersökningsuppdrag om Libyen har i sina rapporter dragit slutsatsen att det finns skälig grund att tro att brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser har begåtts och fortfarande begås i Libyen. Den 8 juli 2022 förnyade FN:s människorättsråd uppdragets befogenheter under en slutgiltig, ej förlängningsbar tidsperiod om nio månader att lägga fram sina avslutande rekommendationer.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att vid genomförandet av EU:s politik för Libyen

   a) säkerställa att en libyskledd och libyskägd inkluderande nationell försoningsprocess som underlättas av FN ges starkast möjliga stöd för att åstadkomma stabilitet och säkerhet på längre sikt och lägga grunden för en fredlig och demokratisk övergång som inbegriper alla libyska intressenter, inbegripet kvinnor, civilsamhällesorganisationer och lokala myndigheter, för att fredsprocessen ska vara representativ för hela libyska befolkningen,
   b) fortsätta att ha ett nära samarbete med Unsmil och aktivt stödja en ytterligare förlängning av dess mandat efter den 31 oktober 2023, om så krävs för att på ett ändamålsenligt sätt bidra till den konstitutionella processen och anordnandet av valen, genomföra eldupphöret, övervaka människorättsliga frågor och erbjuda tekniskt bistånd till de libyska institutionerna; med tanke på det nuvarande politiska dödläget betona att det fortfarande är mycket viktigt att FN-stödda förhandlingar om en färdplan för fria, rättvisa, trovärdiga och öppna val fortsätter, och uppmana alla libyska intressenter att undvika tidigare misstag, såsom avsaknaden av granskningskriterier för kandidater, att respektera valresultatet och att garantera ett fredligt maktskifte; sända ut ett valobservatörsuppdrag från EU för att övervaka valprocessen,
   c) stärka de diplomatiska kanalerna med internationella aktörer och öka insatserna för att medla och nå fram till en enhetlig internationell strategi för ett fredligt, stabilt och enat Libyen; överväga att vara värd för ytterligare en konferens om Libyen och främja diplomatiska så kallade Track 2-insatser,
   d) intensifiera EU:s diplomatiska insatser för att återupprätta fred och säkerhet i landet och se till att medlemsstaterna talar med en röst, agerar på ett mer enhetligt sätt och stöder landsomfattande, inkluderande och samarbetsinriktade insatser för att uppnå den önskade politiska övergången tillsammans med nödvändiga reformer; i detta syfte som en prioriterad fråga utse en särskild EU-representant för Libyen,
   e) säkerställa att EU:s delegation till Libyen spelar en mer aktiv roll och att den, så snart säkerhetsförhållandena tillåter det, underlättar fler EU-institutioners uppdrag i Libyen, inbegripet Europaparlamentet, i syfte att ytterligare öka dialogen mellan EU och Libyen,
   f) säkerställa att alla avtal eller samarbetsåtgärder mellan Libyen och EU eller dess medlemsstater är förenliga med internationell rätt och EU-rätten,
   g) med kraft uppmana de libyska myndigheterna att gå vidare med upphävandet av 2019 års samförståndsavtal mellan Turkiet och Libyen om avgränsning av marina jurisdiktioner i Medelhavet, och att inte genomföra någon klausul i det efterföljande avtalet om kolväten som undertecknades den 3 oktober 2022, som föreskriver olaglig borrningsverksamhet i tredjeländers exklusiva ekonomiska zoner, inbegripet Cyperns och Greklands respektive zoner,
   h) förstärka uppmaningen från Berlin- och Pariskonferenserna för Libyen om att alla legosoldater, utländska stridande och utländska styrkor ska dra sig tillbaka från Libyens territorium; med kraft uppmana alla berörda internationella aktörer, däribland Ryssland, Förenade Arabemiraten och Turkiet, att inte ingripa i Libyen och att följa denna uppmaning, att avstå från att underblåsa spänningar och stridigheter genom direkt eller sponsrad militär intervention och att omedelbart dra tillbaka alla legosoldater som, i likhet med Rysslands Wagner-gruppen, fortfarande är närvarande i landet och som utgör ett hot mot stabiliteten i Libyen och hela regionen,
   i) öka stödet till de libyska myndigheterna för genomförandet av en övergripande reform av säkerhetssektorn och för politik på områdena avväpning, baserat på en inventering av väpnade gruppers personal och med professionell prövning med bistånd av FN; arbeta för att garantera att en sådan politik har det slutliga målet att inrätta enhetliga, inkluderande och ansvarsskyldiga libyska nationella säkerhetsstyrkor, polisiära och militära styrkor under civil ledning och göra det möjligt för tidigare stridande att lägga ner sina vapen och återintegreras i sina samhällen, och på så sätt skapa en mer hållbar fred,
   j) kräva att de libyska myndigheterna ska ansluta sig till konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor och om deras förstöring och konventionen om klusterammunition; anslå tillräckliga EU-medel till projekt som syftar till att avlägsna landminor och annan oexploderad ammunition, och till att tillhandahålla utbildning i minrisker och till stöd för offer för minor, bland annat genom att garantera dem tillgång till hälso- och sjukvård, rehabilitering, psykologiskt och psykosocialt stöd, i syfte att förebygga framtida olyckor och möjliggöra en hållbar ekonomisk och social utveckling,
   k) hantera konsekvenserna för människors säkerhet och den regionala stabiliteten från omdirigeringen av handeldvapen, lätta vapen och ammunition till den olagliga marknaden, bland annat genom att stödja vapen- och ammunitionshantering och reform av säkerhetssektorn på nationell och regional nivå,
   l) ge de libyska myndigheterna det tekniska stöd de behöver för att genomföra en omfattande reform av rättsväsendet, i syfte även att undanröja den strukturella strafflöshet som råder i landet och bana väg för hållbar försoning och fred,
   m) överväga att införa ytterligare riktade restriktiva åtgärder, även genom användning av EU:s globala sanktionsordning för mänskliga rättigheter, mot personer och enheter vars handlingar har orsakat allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och friheter och hotar rättsstatsprincipen,
   n) uppmana alla aktörer att avstå från att använda olja som ett instrument för politisk konfrontation och hålla alla oljekällor och oljeterminaler öppna; öka ansträngningarna inom expertgruppen för att uppmana de libyska myndigheterna att säkerställa en rättvis, transparent, inkluderande och hållbar omfördelning av oljeintäkterna genom att eftersträva en vision om delat ekonomiskt välstånd för alla människor i landet,
   o) stödja Libyens ekonomiska institutioner, förstärka landets ekonomiska styrning och främja ekonomisk diversifiering,
   p) arbeta för ett stabilare energipartnerskap med Libyen, vilket skulle bidra till att öka Libyens kapacitet inom sektorn och diversifiera EU:s energikällor; i detta avseende förse de libyska myndigheterna med det tekniska bistånd som behövs för att stödja landet i dess omställning till en hållbar och klimatneutral ekonomi för att begränsa de faror till följd av klimatförändringarna som drabbar landet hårt, i linje med Europeiska gröna givens yttre dimension och Parisavtalet,
   q) stödja det värdefulla arbete som utförs av EU BAM Libyen och Eunavfor MED Irini, två uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), för att bidra till hållbar fred, säkerhet och stabilitet; fortsätta att i synnerhet stödja Irinis huvuduppgift att genomföra det vapenembargo mot Libyen som införts av FN; säkerställa att de två uppdragen lever upp till sin verkliga potential, vilket hittills inte har varit fallet; förse Irini med den tekniska kapacitet som krävs för att förhindra att vapen kommer in i Libyen land-, sjö- eller luftvägen och öka EU BAM:s insatser vid Libyens södra gräns,
   r) om det bedöms nödvändigt, förnya mandatet för dessa två GSFP-uppdrag för att bidra till att förbättra säkerhetsförhållandena på plats, bland annat genom att hindra terrorister, människohandlare och väpnade grupper från att bedriva gränsöverskridande verksamhet, såsom olaglig vapenhandel; garantera att all verksamhet som bedrivs eller underlättas av dessa två uppdrag respekterar de mänskliga rättigheterna och är förenlig med internationell rätt och EU-rätt, särskilt principen om non-refoulement, och föreskriva ansvarsåtgärder för eventuella överträdelser; förbättra övervakningen av EU BAM:s arbete för att förhindra misskötsel i samband med dess verksamhet vid genomförandet av uppdraget; genomföra, och förse parlamentet med, regelbundna bedömningar av de människorättsliga konsekvenserna och utvärderingar av all sin verksamhet; garantera att allt stöd till den libyska gräns- eller säkerhetsapparaten ges på villkoret att internationell rätt och EU-rätten respekteras,
   s) säkerställa tillräckliga resurser för sök- och räddningsverksamhet längs den centrala Medelhavsrutten, inbegripet proaktiv patrullering till havs och i luften av EU och dess medlemsstater, för att säkerställa fullständigt skydd av människors liv och värdighet; se till att privata fartyg som utför sök- och räddningsinsatser följer relevant internationell rätt och EU-rätt och samarbeta med medlemsstaternas behöriga myndigheter och Frontex för att skydda säkerheten för människor i sjönöd; se till att migranter som räddas till sjöss landsätts på säkra platser och att de sydliga medlemsstaterna inte ensamma får bära ansvaret för landsättning och mottagande,
   t) mobilisera tillräckliga EU-medel baserat på granskningar av de tidigare programmen inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen för att stödja libyska demokratiseringsinsatser och projekt som syftar till att stärka rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning, förbättra Libyens kapacitet att tillhandahålla service till allmänheten, stödja decentraliseringsarbetet, främja stabiliseringen i landet, stödja det civila samhällets organisationer, stärka den sociala integreringen och bekämpa ojämlikhet, främja jämställdhet och kvinnors och ungdomars egenmakt, stärka Libyens hälso- och sjukvårdssystem, bekämpa klimatförändringarna och främja konceptet människors säkerhet och inkluderande, rättvis och hållbar tillväxt; ge tekniskt bistånd till dessa projekt och säkerställa att de genomförs av internationella institutioner och icke-statliga organisationer med erfarenhet av verksamhet i Libyen; se till att dessa projekt ligger i linje med prioriteringarna i den nya agendan för Medelhavsområdet och FN:s Agenda 2030, och är förenliga med kriterierna för biståndskommittén inom Organisationen för ekonomiskt samarbete; garantera att alla EU-medel inom ramen för instrumentet Europa i världen är villkorade av respekten för mänskliga rättigheter och internationell rätt, och att parlamentet har tillräckliga befogenheter att granska användningen av dem och säkerställa ansvarsskyldighet,
   u) fortsätta att ge humanitärt bistånd till Libyen, med särskilt fokus på de mest sårbara grupperna,
   v) fortsätta att stödja och aktivt samarbeta med det libyska civila samhället; med eftertryck uppmana de libyska myndigheterna att upphöra med det våldsamma förtrycket mot civilsamhällesorganisationer genom gripanden, frihetsberövanden, påtvingade försvinnanden och tortyr och häva de restriktioner mot organisationer i det civila samhället som fortsätter att utgöra allvarliga hinder för yttrandefriheten, föreningsfriheten och friheten att delta i fredliga sammankomster, även i enlighet med den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Libyen har ratificerat,
   w) med kraft uppmana de libyska myndigheterna att häva viseringsrestriktionerna för medarbetare i den utländska och lokala presskåren och att garantera journalisters säkerhet,
   x) eftertryckligen uppmana de libyska myndigheterna att upphäva lag nr 19 från 2001 och presidentrådets dekret nr 286 från 2019, som begränsar möjligheterna för aktörer i det civila samhället att bedriva sin verksamhet, och lag nr 76 från 1972 om publikationer, vilken begränsar yttrandefriheten; med kraft uppmana de libyska myndigheterna att sluta kriminalisera grundläggande friheter genom vagt formulerade artiklar i Libyens strafflag, såsom artiklarna 206 och 207, vari det föreskrivs dödsstraff; med eftertryck uppmana de libyska myndigheterna att omedelbart befria alla personer som är orättfärdigt inlåsta till följd av dessa anklagelser,
   y) uppmana de libyska myndigheterna att införa ett moratorium för tillämpning av dödsstraff, med målet att i slutänden avskaffa det,
   z) uppmana de libyska myndigheterna att förbättra kvinnors fullständiga representation och deltagande och skydda dem från alla former av våld; stödja initiativ som syftar till att utveckla en nationell handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet, i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 av den 31 oktober 2000,
   aa) med kraft uppmana de libyska myndigheterna att utveckla och vidta åtgärder för att få ett slut på och förhindra övergrepp mot barn, och för att uppfylla Libyens skyldigheter att främja och skydda barns rättigheter, med särskild hänsyn till skyldigheterna enligt konventionen om barnets rättigheter och Afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd,
   ab) med kraft uppmana de libyska myndigheterna att avskaffa diskriminerande lagar och seder mot medlemmar i religiösa och etniska minoriteter,
   ac) bistå de libyska myndigheterna genom att säkerställa att internflyktingar kan återvända till sina hem frivilligt och på ett tryggt och värdigt sätt och stödja alla relevanta intressenter som ger humanitärt bistånd till internflyktingar och återvändare, inbegripet tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård, utbildning och skyddstjänster,
   ad) med kraft uppmana de libyska myndigheterna att respektera kulturell, språklig och historisk regional mångfald och häva restriktioner och hinder för ett fredligt uttryck för lokalsamhällens ambitioner när det gäller rättvisa och lika rättigheter och skyldigheter inom ramen för ett enat Libyen; fortsätta att tillhandahålla stöd och medel till lokalsamhällen, särskilt marginaliserade befolkningsgrupper, i syfte att främja hållbar ekonomisk utveckling, social sammanhållning och människors säkerhet; vidareutveckla partnerskap med libyska kommuner och stödja dem i att stärka sina system för lokalt styre och tillhandahålla grundläggande tjänster, inbegripet men inte begränsat till utbildning och hälso- och sjukvård,
   ae) med kraft uppmana de libyska myndigheterna att se till att migranter, flyktingar och asylsökande skyddas och att garantera fullständigt, säkert och obehindrat tillträde till landstigningsplatser och till alla rum i förvarsanläggningar för humanitära organisationer som tillhandahåller nödvändigt stöd till dessa utsatta grupper av människor; uppmuntra de libyska myndigheterna att häva viseringsrestriktionerna för all internationell humanitär personal oavsett nationalitet; ge dessa humanitära aktörer tillräckliga ekonomiska resurser för att säkerställa effektiv humanitär respons inom förvarsanläggningar och i stadsområden,
   af) med kraft uppmana de libyska myndigheterna att underteckna och ratificera Genèvekonventionen om flyktingar från 1951 och erbjuda stöd för genomförandet av dess medföljande åtgärder,
   ag) med eftertryck uppmana de libyska myndigheterna att upphöra med godtyckligt förvar av migranter och att införa människorättsbaserade alternativ till förvar, bland annat genom att stänga förvarsenheter för invandrare och öppna mottagningscentrum, utveckla screenings- och hänvisningsmekanismer och erbjuda subventionerade boendealternativ; i detta syfte aktivt stödja och finansiera initiativ för att ändra den libyska rättsliga ramen för migration och asyl för att anpassa den till internationell rätt och internationellt erkända standarder och principer,
   ah) med eftertryck uppmana de libyska myndigheterna att säkerställa att kvinnor placeras i anläggningar med lämpligt utbildade kvinnliga vakter, och att barn placeras skilt från vuxna som inte är deras anhöriga,
   ai) fortsätta uppmuntra de libyska myndigheterna att stärka samarbetet med länderna i grannskapet när det gäller att skapa säkra och lagliga migrationsvägar,
   aj) uppmuntra de libyska myndigheterna att stärka samarbetet med andra länder och Internationella organisationen för migration när det gäller frivilligt, säkert och värdigt återvändande till ursprungsländer för migranter som är strandsatta i Libyen och deras återintegrering i de samhällen och bland de befolkningar som tar emot dem,
   ak) uppmuntra EU:s medlemsstater att förhandla om en ambitiösare migrations- och asylpolitik för att inte indirekt underlätta den libyska gräns- eller säkerhetsapparatens olagliga återföranden och återsändanden av människor till inhumana läger i Libyen, och att inte finansiera och samarbeta med libyska aktörer mot vilka det finns trovärdiga anklagelser om allvarliga kränkningar och inblandning i människohandel; stärka säkra och lagliga migrationsvägar till EU, bland annat genom att reproducera befintlig god praxis och öka kapaciteten hos nödförflyttningsmekanismerna och medlemsstaternas åtaganden om vidarebosättning,
   al) om det bedöms nödvändigt, aktivt stödja det ytterligare förnyandet av FN:s oberoende undersökningsuppdrag i Libyen och genomförandet av de rekommendationer som ingår i dess rapporter; säkerställa att uppdraget har tillräckliga resurser för att utföra sitt uppdrag, och med eftertryck uppmana libyska myndigheter att samarbeta fullt ut med uppdraget och bevilja dess medlemmar fullständigt tillträde för att utföra sina utredningar och tekniskt stöd,
   am) fortsätta att stödja Internationella brottmålsdomstolens uppdrag och dess insatser för att ställa alla förövare av massövergrepp, inbegripet brott mot internationell humanitär rätt, rekrytering och direkt deltagande av barn i fientligheter, påtvingade försvinnanden, utomrättsliga avrättningar och andra former av våld mot sårbara befolkningsgrupper.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt regionkommittén.

(1) EUT C 15, 12.1.2022, s. 70.
(2) EUT C 76, 9.3.2020, s. 206.

Senaste uppdatering: 1 mars 2023Rättsligt meddelande - Integritetspolicy