Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2022)7536),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 25 oktober 2022, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 17 november 2022 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artikel 46.3,

–  med beaktande av de förslag till tekniska standarder för tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) lade fram den 14 oktober 2022 i enlighet med artikel 46.3 i förordning (EU) nr 648/2012,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor, och av följande skäl:

A.  I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013(2) anges bland annat miniminikraven för marginalsäkerheter och förteckningen över godtagbara säkerheter i enlighet med artikel 46.3 i förordning (EU) nr 648/2012.

B.  På grund av den aktuella politiska utvecklingen och marknadsutvecklingen har priserna och volatiliteten på energimarknaderna ökat avsevärt. Detta har lett mycket höga marginalsäkerhetskrav hos centrala motparter för att täcka de relaterade exponeringarna. Dessa marginalsäkerhetskrav har skapat likviditetsproblem för icke-finansiella motparter, såsom energiföretag, eftersom deras tillgångar för att uppfylla marginalsäkerhetskraven ofta är mindre likvida. De tvingas därför antingen att minska sina positioner eller att inte risksäkra dem tillräckligt, vilket exponerar dem för ytterligare prisvariationer.

C.  Den 13 september 2022 frågade kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) (genom skrivelse Ares(2022)6980063) om de tillämpliga bestämmelserna i delegerad förordning (EU) nr 153/2013 tillfälligt bör anpassas för att minska en del av bördan för energiföretag som icke-finansiella motparter när det gäller att risksäkra den kommersiella verksamheten på finansmarknaderna, samtidigt som man bibehåller det övergripande målet med förordning (EU) nr 648/2012 att bevara den finansiella stabiliteten. Esma svarade den 22 september 2022 (genom skrivelse ESMA24-436-1414) att endast affärsbanksgarantier utan säkerhet bör omfattas av tillfälliga och begränsade ändringar på vissa villkor. I sin slutrapport lade Esma fram förslag till tekniska standarder för tillsyn (ESMA91-372-2466) som omfattade ändringar för att tillfälligt utvidga poolen av godtagbara säkerheter till att även omfatta bankgarantier utan säkerhet för icke-finansiella motparter som fungerar som clearingmedlemmar och, för alla typer av motparter, till att även omfatta offentliga garantier.

D.  Kommissionen har därför antagit den delegerade förordningen som tillfälligt ändrar förteckningen över godtagbara säkerheter som får ställas hos centrala motparter i unionen för bankgarantier utan säkerhet och offentliga garantier under en period på 12 månader.

E.  Den delegerade förordningen bör träda i kraft så snart som möjligt för att minska det ökade likviditetstrycket på icke-finansiella motparter som handlar på reglerade marknader för gas och el och clearar via unionsbaserade centrala motparter.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1. (2) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tillsynsstandarder för krav på centrala motparter (EUT L 52, 23.2.2013, s. 41).