Index 
Antagna texter
Torsdagen den 9 juni 2022 - Strasbourg
Människorättssituationen i Xinjiang, däribland polisdokumenten från Xinjiang
 Instrumentaliseringen av rättsväsendet som ett repressivt verktyg i Nicaragua
 Kränkningar av mediefriheten och journalisters säkerhet i Georgien
 Rättsstatsprincipen och det potentiella godkännandet av Polens nationella återhämtningsplan
 Instrument för internationell upphandling ***I
 Parlamentets initiativrätt
 Globala hot mot aborträtten: Högsta domstolens eventuella inskränkningar i aborträtten i USA
 Uppmaningen om ett konvent för att göra en översyn av fördragen
 Ett nytt handelsinstrument för att förbjuda produkter som tillverkas genom tvångsarbete

Människorättssituationen i Xinjiang, däribland polisdokumenten från Xinjiang
PDF 135kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om människorättssituationen i Xinjiang, däribland polisdokumenten från Xinjiang (2022/2700(RSP))
P9_TA(2022)0237RC-B9-0310/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner och rapporter om situationen i Kina, särskilt resolutionerna av den 17 december 2020 om tvångsarbete och uigurernas situation i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang(1) och av den 19 december 2019 om situationen för uigurerna i Kina (”China Cables”)(2),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2020/1998(3) och rådets beslut (Gusp) av den 7 december 2020(4) om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

–  med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas författning, som säkerställer alla medborgares rätt till religionsfrihet, och av artikel 4, som värnar om etniska minoriteters rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Främjandet av och respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten bör stå i centrum för EU:s förbindelser med Kina, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värden i sina yttre åtgärder och Kinas åtagande att följa dem i sin egen utveckling och i sitt internationella samarbete.

B.  Internationella konsortiet för undersökande journalistik och ett antal internationella medier, däribland BBC, Spaniens El Pais, Frankrikes Le Monde och Tysklands Der Spiegel, har kunnat granska polisdokumenten från Xinjiang.

C.  De ansvariga kinesiska myndigheterna har förnekat anklagelserna om massiva och strukturella kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Xinjiang.

D.  I polisdokumenten från Xinjiang dokumenteras i detalj – och för första gången med många fotografier – dimensionerna av det systematiska, brutala och godtyckliga förtrycket i den uiguriska autonoma regionen Xinjiang.

E.  Detta material visar att centralregeringen i Peking, inbegripet Xi Jinping och Li Keqiang, och ledande tjänstemän i den uiguriska autonoma regionen Xinjiang spelar en välinformerad roll, aktivt stöder och direkt deltar i ledningen av politiken för massinternering i Xinjiang. Dokumenten pekar också på president Xi Jinpings informerade och aktiva stöd för kampanjerna för att ”omskola”, ”slå hårt mot” och ”avextremifiera” Xinjiang samt för fortsatta utgifter för ytterligare förvarsanläggningar och personal för att hantera tillströmningen av frihetsberövade.

F.  Uiguriska tribunalen och andra trovärdiga, oberoende utredningsorgan och forskningsorganisationer har konstaterat att Kinas allvarliga och systematiska människorättskränkningar mot uigurer och andra etniska turkfolk utgör tortyr, brott mot mänskligheten och folkmord(5). USA:s regering och lagstiftande organ i USA, Kanada, Förenade kungariket, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Litauen, Tjeckien och Irland har dragit liknande slutsatser.

G.  Sedan 2017 har flera icke-statliga organisationer kommit med upprepade rapporter om Kinas massgripanden av uigurer, kazaker och andra övervägande muslimska etniska grupper i Xinjiang.

H.  Grymheterna mot uigurer måste ses mot bakgrund av Kinas bredare repressiva och aggressiva interna och externa politik.

1.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag det faktum att den uiguriska befolkningen i Folkrepubliken Kina systematiskt har förtryckts genom brutala åtgärder, bland annat massdeportering, politisk indoktrinering, familjeseparationer, begränsningar av religionsfriheten, kulturell förstörelse och den omfattande användningen av övervakning.

2.  Europaparlamentet framhåller att det finns trovärdiga bevis som pekar på att åtgärder mot barnafödande och för att separera uiguriska barn från sina familjer utgör brott mot mänskligheten och att det föreligger en allvarlig risk för folkmord. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att upphöra med alla regeringsstödda program för tvångsarbete och masstvångssterilisering och att omedelbart stoppa alla åtgärder som syftar till att förhindra barnafödande bland den uiguriska befolkningen, inbegripet tvångsaborter eller sanktioner mot kränkningar av födelsekontrollen.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över de omfattande och godtyckliga fängelsestraff som utdömts till följd av anklagelser om terrorism eller extremism, som enligt polisdokumenten från Xinjiang ledde till att 22 000 personer greps 2018, vilket motsvarar 12 % av den vuxna uiguriska befolkningen i länet Konasheher(6). Parlamentet uttrycker sin oro över de påstådda anklagelserna om systematiska våldtäkter, sexuella övergrepp och tortyr mot kvinnor i Kinas omskolningsläger.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den kinesiska regeringen att omedelbart upphöra med godtyckliga frihetsberövanden utan åtal, rättegång eller fällande dom för brott som riktar sig mot uigurer och andra etniska turkfolk, att stänga alla läger och förvarsenheter, att omedelbart och villkorslöst frige de frihetsberövade och att se till att de uiguriska barn som tvångsplacerats i statliga internat återförenas med sina föräldrar.

5.  Europaparlamentet påminner om att Kina har ratificerat FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som föreskriver ett absolut och undantagslöst förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

6.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige den uiguriska akademikern och mottagaren av Sacharovpriset 2019, Ilham Tohti, och att fram till dess att han friges se till att han har regelbunden och obegränsad tillgång till sin familj och de advokater han själv väljer.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de kinesiska myndigheterna att ge oberoende journalister, internationella observatörer och utredningsorgan, däribland i synnerhet mandatinnehavarna i de särskilda förfaranden som FN:s råd för mänskliga rättigheter tillämpar och EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, fritt, meningsfullt och obehindrat tillträde till den uiguriska autonoma regionen Xinjiang och obegränsat tillträde till interneringslägren, samt till förvarsenheterna, för att bedöma de kinesiska påståendena om att dessa inte längre är operativa.

8.  Europaparlamentet påminner om förslagen om att hålla ett särskilt möte i FN:s råd för mänskliga rättigheter eller en brådskande debatt om den försämrade människorättssituationen i Kina och om antagandet av en resolution om att inrätta en övervaknings- och rapporteringsmekanism, i linje med en global uppmaning från hundratals civilsamhällesorganisationer från alla regioner.

9.  Europaparlamentet beklagar djupt att de kinesiska myndigheterna inte gav FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, inom ramen för hennes besök i Kina och den uiguriska autonoma regionen Xinjiang, full tillgång till oberoende civilsamhällesorganisationer, människorättsförsvarare och till förvarsenheterna, vilket hindrade henne från att bevittna den fulla omfattningen av de politiska omskolningslägren i Xinjiang. Parlamentet beklagar att FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter, Bachelet, vid sitt besök inte tydligt höll den kinesiska regeringen ansvarig för människorättskränkningarna mot uigurer.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft högkommissarien att omedelbart offentliggöra den sedan länge emotsedda rapporten om människorättskränkningar i Xinjiang, på grundval av de tillgängliga, breda och ständigt ökande bevisen för de omfattande och allvarliga människorättskränkningar som begås av de kinesiska myndigheterna.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att skyndsamt anta ytterligare sanktioner mot högt uppsatta kinesiska tjänstemän, såsom Chen Quanguo, Zhao Kezhi, Guo Shengkun och Hu Lianhe, liksom mot andra som identifierats i polisdokumenten från Xinjiang, och andra personer och enheter som är inblandade i de systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i den uiguriska autonoma regionen Xinjiang.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ta upp kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Xinjiang vid nästa möte i Europeiska rådet och att eftertryckligen uppmana G7- och G20-medlemsstaterna att också ta upp frågan.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta alla nödvändiga åtgärder, i enlighet med FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, för att sätta stopp för dessa grymheter och utkräva ansvar för de brott som begåtts, bland annat genom internationella mekanismer för ansvarsutkrävande.

14.  Europaparlamentet erkänner att förbindelserna mellan EU och Kina i allt högre grad präglas av ekonomisk konkurrens och systemisk rivalitet. Parlamentet erkänner att EU:s ledare tog upp de allvarliga kränkningarna i Xinjiang vid det senaste toppmötet mellan EU och Kina och betonar vikten av att fortsätta att ta upp frågan vid varje tillfälle och på högsta nivå.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och medlemsstaterna att skyndsamt identifiera och minska riskerna i samband med kinesisk utländsk inblandning. Parlamentet fördömer skarpt alla former av transnationellt förtryck eller försök att förtrycka kinesiska dissidenter eller uiguriska företrädare som är bosatta utomlands.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att upphäva sina utlämningsavtal med Kina och Hongkong.

17.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att låta alla uigurer som vill lämna Folkrepubliken Kina göra det.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett importförbud för alla produkter som tillverkas genom tvångsarbete och för produkter som tillverkas av alla förtecknade kinesiska företag som utnyttjar tvångsarbete. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt för ett ambitiöst direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet.

19.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU och medlemsstaterna att se efter om enheter med verksamhet på EU:s inre marknad direkt eller indirekt är inblandade i att upprätta system för massövervakning i Xinjiang, i att driva eller bygga interneringsanläggningar för minoritetsgrupper i Xinjiang eller i att ha transaktioner med någon person som belagts med sanktioner för övergrepp mot uigurer eller andra minoritetsgrupper i Xinjiang. Parlamentet betonar att om sådant fastställs bör det leda till handelsrelaterade åtgärder, uteslutning från offentlig upphandling och sanktioner.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt till Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) EUT C 445, 29.10.2021, s. 114.
(2) EUT C 255, 29.6.2021, s. 60.
(3) EUT L 410 I, 7.12.2020, s. 1.
(4) EUT L 410 I, 7.12.2020, s. 13.
(5) https://uyghurtribunal.com/wp-content/uploads/2021/12/Uyghur-Tribunal-Summary-Judgment-9th-Dec-21.pdf;https://14ee1ae3-14ee-4012-91cf-a6a3b7dc3d8b.usrfiles.com/ugd/14ee1a_3f31c56ca64a461592ffc2690c9bb737.pdf; https://newlinesinstitute.org/uyghurs/the-uyghur-genocide-an-examination-of-chinas-breaches-of-the-1948-genocide-convention/ https://www.ushmm.org/genocide-prevention/reports-and-resources/the-chinese-governments-assault-on-the-uyghurs
(6) https://www.washingtonpost.com/world/2022/05/24/xinjiang-michelle-bachelet-china-uyghur/


Instrumentaliseringen av rättsväsendet som ett repressivt verktyg i Nicaragua
PDF 130kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om instrumentaliseringen av rättsväsendet som ett repressivt verktyg i Nicaragua (2022/2701(RSP))
P9_TA(2022)0238RC-B9-0293/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, särskilt resolutionerna av den 16 december 2021(1), den 8 juli 2021(2), den 8 oktober 2020, den 19 december 2019(3), den 14 mars 2019(4) och den 31 maj 2018(5),

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 15 augusti 2021, den 8 november 2021 och den 14 mars 2022 på EU:s vägnar,

–  med beaktande av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter vid det 48:e och 49:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och av hennes årsrapport av den 7 mars 2022 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nicaragua,

–  med beaktande av uttalandena från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna av den 23 juni 2021, den 20 november 2021 och den 11 februari 2022,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004, i dess lydelse från 2008,

–  med beaktande av avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan (associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika),

–  med beaktande av rådets förordningar och beslut om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna i Nicaragua,

–  med beaktande av den amerikanska konventionen från 1969 om de mänskliga rättigheterna (San José-pakten),

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s minimistandarder för behandling av fångar (Nelson Mandela-reglerna), FN:s regler för behandlingen av kvinnliga fångar och ickefrihetsberövande åtgärder för kvinnliga förbrytare (Bangkok-reglerna) och Wienkonventionen,

–  med beaktande av resolution A/HRC/49/L.20 om främjande och skydd av mänskliga rättigheter i Nicaragua, som antogs den 31 mars 2022 av FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Republiken Nicaraguas konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan i april 2018 finns det i Nicaragua ett regelverk för statligt förtryck som inrättats av Ortega-Murillo-regimen. Det kännetecknas av systemisk straffrihet för kränkningar av mänskliga rättigheter, urholkade institutioner och en urartad rättsstatsprincip samt införandet av en iscensatt strategi i tydlig maskopi med rättsväsendet som har till syfte att tysta alla avvikande röster.

B.  Sedan 2018 har de nicaraguanska myndigheterna systematiskt och på ett målinriktat sätt fängslat, trakasserat och hotat politiska motståndare, oppositionsledare, studentledare och bondeledare, journalister, människorättsförsvarare, företrädare för näringslivet och konstnärer, som upprepade gånger har utsatts för dödshot, hotelser, förtalskampanjer på nätet, trakasserier, övervakning, övergrepp, rättslig förföljelse och godtyckligt frihetsberövande. Trots alla dessa risker fortsätter journalister och andra människorättsförsvarare att spela en viktig roll i övervakningen av situationen för de mänskliga rättigheterna och friheterna i Nicaragua.

C.  Under de senaste åren har Ortega-Murillo-regimen antagit och tillämpat ett alltmer repressivt regelverk.

D.  Enligt den särskilda övervakningsmekanismen för Nicaragua (MESENI) sitter i nuläget minst 182 politiska motståndare fängslade under omänskliga förhållanden som inte är förenliga med internationella skyldigheter på människorättsområdet såsom Nelson Mandela-reglerna. Sju av dessa politiska fångar var förhandskandidater till 2021 års presidentval. De som kritiserat den nicaraguanska regimen har utsatts för systematiska övergrepp under frihetsberövandet, bland annat en omänsklig, förödmjukande och förnedrande behandling i form av tortyr, vilket har lett till att bland annat den politiska fången och tidigare rebelledaren Hugo Torres har avlidit. De nicaraguanska myndigheterna har också trakasserat de politiska fångarnas familjer och anhöriga, som har utsatts för förföljelse och hot.

E.  Avsaknaden av maktfördelning och den nicaraguanska regimens fullständiga kontroll över institutionerna har lett till att rättsväsendet och åklagarmyndigheten har underordnat sig regimen, vilket har utplånat rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende samt det civila samhällets organisationer och därmed demokratin, i syfte att etablera en diktatur i Nicaragua.

F.  Nicaraguanska domstolar har efter rättegångar inom stängda dörrar, som inte upprätthållit grundläggande garantier för en rättvis rättegång, utdömt fällande domar och hårda straff gällande alla avvikande röster.

G.  Domare såväl som åklagare har gång på gång brutit mot normerna för ett korrekt rättsförfarande i dessa rättegångar. Oskuldspresumtionen har kränkts av åklagarmyndigheten i ett offentligt meddelande.

H.  Tillslagen och förtrycket fortsätter och har tvingat tusentals nicaraguaner att fly landet. Liknande mönster av förtryck har iakttagits där angreppen på yttrandefriheten har intensifierats. Hot från åklagarmyndigheten mot flera journalister och mediearbetare har fått många av dem att lämna Nicaragua för att söka skydd.

I.  Under 2022 förbjöd Ortega-Murillo-regimen nästan 400 ideella organisationer, vilket innebar att de berövades sin rättsliga status. Den katolska kyrkan har också drabbats av Ortega-Murillo-regimen liksom Nicaraguanska språkakademin, och bland annat medlemmar av urbefolkningar och andra minoritetsgrupper.

J.  Ortega-Murillo-regimen har brutit mot internationell rätt, särskilt Wienkonventionen, genom att storma Amerikanska samarbetsorganisationens högkvarter och ockupera dess lokaler – organisationen utvisades från Nicaragua den 25 april 2022.

K.  Efter att ett initiativ som organiserades av det civila samhället fick stark uppbackning inrättade FN:s människorättsråd en grupp av människorättsexperter som har till uppgift att genomföra grundliga och oberoende utredningar av alla påstådda kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts sedan april 2018, inbegripet av kränkningarnas könsdimension. Både EU och USA har infört sanktioner mot Nicaragua.

1.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag de systematiska tillslagen mot politiska oppositionspartier, förtrycket mot bland annat civilsamhällesaktörer, människorättsförsvarare och medier, andra mediearbetare, journalister och deras familjemedlemmar, studerande och medlemmar av katolska kyrkan, och den ihållande korruptionen bland företrädare för den nicaraguanska regimen.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt Hugo Torres död under dennes frihetsberövande.

3.  Europaparlamentet fördömer gripandet den 1 juni 2022 av Fader Manuel Salvador García, som alltjämt sitter häktad i väntan på rättegång, och kräver att han omedelbart försätts på fri fot.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på omedelbar utlämning av Alessio Casimirri till Italien.

5.  Europaparlamentet fördömer de otillbörliga frihetsberövandena, bristen på rättegångsgarantier och de olagliga fällande domarna mot politiska fångar i Nicaragua. Parlamentet uppmanar med kraft de nicaraguanska myndigheterna att återinrätta garantier för ett fullständigt utövande av medborgerliga och politiska rättigheter för alla nicaraguaner, att upphöra med förföljelsen av den demokratiska oppositionen, pressen och civilsamhället, att omedelbart och villkorslöst frige dem som frihetsberövats sedan april 2018 och lägga ner de rättsliga förfarandena mot dem och att låta alla flyktingar och alla personer i exil återvända till sina hem i säkerhet.

6.  Europaparlamentet begär ett återinrättande av rättsstatsprincipen, maktfördelningen och rättsväsendets opartiskhet och oberoende, och begär att myndigheterna respekterar strafflagen och oskuldspresumtionen och upphör med kriminaliseringen av oppositionen.

7.  Europaparlamentet fördömer de illegitima domstolsutslag som endast bekräftar vilken repressiv väg den nicaraguanska regimen har slagit in på och hur domare har blivit ett vapen för repressionen som bär ansvar för människorättskränkningar.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionen att ställa den nicaraguanska regimen till svars, särskilt dess domare, för repressionen i landet och de rättsliga förfarandena mot oppositionsföreträdare och andra kritiker. Parlamentet uppmanar rådet att omedelbart inleda förfarandena för att i förteckningen över personer som omfattas av EU-sanktioner inbegripa domarna Nadia Camila Tardencilla, Angel Jeancarlos Fernández González, Ulisa Yaoska Tapia Silva, Rosa Velia Baca Cardoza, Veronica Fiallos Moncada, Luden Martin Quiroz García, Karen Vanesa Chavarría, Felix Ernesto Salmerón Moreno, Nancy Aguirre Gudiel, William Irving Howard López, Erick Ramón Laguna Averruz, Melvin Leopoldo Vargas García, Irma Oralia Laguna Cruz, Rolando Sanarrusia med flera, liksom de domare i appellationsdomstolen i Managua som också har medverkat till att beröva de oskyldigt dömda deras processuella och materiella rättigheter, nämligen Octavio Rothschuh Andino och Ángela Dávila y Argentina Solís.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och FN:s säkerhetsråd att, i enlighet med artiklarna 13 och 14 i Romstadgan, via Internationella brottmålsdomstolen inleda en formell utredning av Nicaragua and Daniel Ortega för brott mot mänskligheten i enlighet med artikel 7 i Romstadgan.

10.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för de nicaraguanska medborgare som protesterar fredligt mot Ortega–Murillo-regimen. Parlamentet beklagar djupt att inga rättsliga åtgärder har vidtagits för att säkerställa rättvisa och gottgörelse för offren för allvarliga människorättskränkningar sedan tillslagen 2018.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Nicaragua att upphäva den lagstiftning som antagits sedan 2018 och som otillbörligen inskränker det medborgerliga och demokratiska utrymmet, särskilt den särskilda lagen om it-brott (lag 1042), lag 1040 om reglering av utländska agenter och lag 1055 om försvar av folkets rätt till självständighet, suveränitet och självbestämmande för fred, samt reformen av straffprocessordningen. Parlamentet påminner att Nicaragua mot bakgrund av associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika måste respektera och befästa principerna om rättsstaten, demokratin och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet upprepar sitt krav på att demokratiklausulen i associeringsavtalet ska aktiveras mot bakgrund av de rådande omständigheterna.

12.  Europaparlamentet betonar att internationella människorättsorgan måste tillåtas att återvända till Nicaragua, inbegripet kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet beklagar de nicaraguanska myndigheternas brist på samarbete med regionala och internationella människorättsmekanismer. Parlamentet uppmanar EU att stödja mandatet för de tre oberoende medlemmarna i den grupp av människorättsexperter för Nicaragua som nyligen tillsatts av FN:s råd för mänskliga rättigheter och att samarbeta nära med dem för att se till att ansvar utkrävs för människorättskränkningarna och övergreppen i Nicaragua.

13.  Europaparlamentet fördömer det faktum att närmare 400 icke-statliga organisationer har tvingats sluta arbeta i Nicaragua, däribland Nicaraguanska språkakademin. Parlamentet uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att upphöra med att otillbörligen stänga ner icke-statliga organisationer och att återställa rättskapaciteten för alla organisationer, politiska partier, universitet och medier som har stängts ner godtyckligt och lämna tillbaka alla tillgångar och handlingar och all utrustning som beslagtagits på olaglig väg.

14.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över det förtryck mot fria och oberoende medier i landet som tvingat över 100 journalister i exil.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att noga övervaka situationen på plats via sina lokala representanter och ambassader i Nicaragua. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och de medlemsstater som har diplomatiska beskickningar i landet att fullt ut genomföra EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och att bistå med allt lämpligt stöd åt de frihetsberövade människorättsförsvararna, inbegripet fängelsebesök och övervakning av rättegångar, att offentligt fördöma kränkningar riktade mot människorättsförsvarare och oberoende medier och att stödja deras arbete. Parlamentet uppmanar vidare EU:s delegation och medlemsstaterna att använda alla tillgängliga instrument för att öka sitt stöd för människorättsförsvararnas arbete, att vid behov underlätta utfärdandet av nödvisum och att tillhandahålla tillfälligt skydd i EU:s medlemsstater av humanitära skäl.

16.  Europaparlamentet beklagar djupt att Nicaraguas representanter röstade mot en uteslutning av Ryssland i FN:s råd för mänskliga rättigheter på grund av de grymheter som dess styrkor gjort sig skyldiga till under kriget i Ukraina, och att Nicaragua lade ner sin röst i samband med resolution ES 11/1 av den 2 mars 2022, där Rysslands invasion av Ukraina beklagades djupt och Ryssland uppmanades att helt dra tillbaka sina styrkor.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare, parlamentariska församlingen EU−Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet, Limagruppen samt Republiken Nicaraguas regering och parlament.

(1) Antagna texter, P9_TA(2021)0513.
(2) EUT C 99, 1.3.2022, s. 204.
(3) EUT C 255, 29.6.2021, s. 65.
(4) EUT C 23, 21.1.2021, s. 126.
(5) EUT C 76, 9.3.2020, s. 164.


Kränkningar av mediefriheten och journalisters säkerhet i Georgien
PDF 128kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om kränkningar av mediefriheten och journalisters säkerhet i Georgien (2022/2702(RSP))
P9_TA(2022)0239RC-B9-0300/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Georgien, särskilt den av den 16 september 2020 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien(1),

–  med beaktande av det besök som OSSE:s representant för mediefrihet nyligen gjorde i Georgien den 28–29 april 2022,

–  med beaktande av den överenskommelse som nåddes mellan de georgiska politiska krafterna den 19 april 2021, som medlades fram av Europeiska rådets ordförande,

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, som till fullo trädde i kraft den 1 juli 2016(2),

–  med beaktande av det internationella pressfrihetsindexet för 2021 och 2022 från Reportrar utan gränser,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Georgien och EU åtog sig, i det associeringsavtal som har varit i kraft sedan den 1 juli 2016, att utveckla en politisk dialog i syfte att stärka respekten för demokratiska principer, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inbegripet mediefrihet.

B.  Georgien lämnade in en ansökan om EU-medlemskap den 3 mars, varmed man gav uttryck för det georgiska folkets europeiska strävanden, som i hög grad stöds av allmänheten och hela det politiska spektrumet, inbegripet oppositionen.

C.  Yttrandefrihet, mediefrihet och journalisters säkerhet är väsentliga inslag i en dynamisk demokrati, och myndigheternas skydd av dem är en viktig indikator för befästandet av demokratin. Pluralistiska, fria och oberoende medier är en grundläggande hörnsten i demokratin och en av de viktigaste pelarna i kampen mot desinformation.

D.  I överenskommelsen av den 19 april, som medlades fram av Europeiska rådets ordförande Charles Michel, underströks behovet av att ta itu med uppfattningen om politiserad rättvisa, bland annat genom att anta och genomföra en ambitiös reform av rättsväsendet för att öka rättsväsendets oberoende, transparens och ansvarsskyldighet.

E.  Den 5 juli 2021 attackerades över 50 journalister, medierepresentanter och fredliga demonstranter våldsamt av främst högerextrema aktivister när de bevakade prideparaden för värdighet i Tbilisi, som man i slutändan tvingades ställas in. Alexander Lashkarava, kameraman för TV Pirveli, dog kort efter detta angrepp till följd av sina skador.

F.  Efter att ha förbättrats under flera år har medieklimatet i Georgien snabbt försämrats under de senaste åren, och ett rekordstort antal våldsamma fysiska angrepp mot journalister har ägt rum i Georgien sedan det omfattande våldet mot prideparaden i Tbilisi den 5 juli 2021, vilket har lett till att flera internationella organisationer som försvarar mediefriheten har uttryckt oro och till en betydande nedgradering av Georgien i det internationella pressfrihetsindexet (från 71,36 poäng och plats 60 av 180 under 2021 till 59,9 poäng och plats 89 av 180 under 2022).

G.  Antalet verbala angrepp mot journalister och antalet förtalsstämningar, inbegripet de som inletts av regeringstjänstemän och enskilda personer med koppling till det styrande partiet, mot kritiska medierepresentanter och medieföretag har ökat. Transparency International Georgia har noterat att ändringen av rättspraxisen innebär att bevisbördan läggs på journalister, trots en otvetydig bestämmelse som anger motsatsen i den georgiska lagstiftningen. Journalister, särskilt från mediekanaler som är kritiska mot regeringen, har svårt att få tillgång till information som bör vara allmänt tillgänglig.

H.  Utredningarna har kännetecknats av en brist på transparens och effektivitet, vilket har lett till ett brett intryck av straffrihet för dem som har gjort sig skyldiga till brott mot journalister.

I.  Den 4 april 2022 dömde stadsdomstolen i Tbilisi sex personer till fem års fängelse för attacken mot två kameramän och en journalist under de våldsamma attackerna mot prideparaden i Tbilisi den 5 juli 2022.

J.  Den 16 maj 2022 dömdes Nika Gvaramia, direktör för tv-kanalen Mtavari, till tre och ett halvt års fängelse i enlighet med artikel 220 i strafflagen för tvivelaktiga anklagelser om penningtvätt, mutor och dokumentförfalskning med anknytning till hans tidigare verksamhet som direktör för tv-kanalen Rustavi 2, en dom som i Georgien allmänt har uppfattats som ett försök att tysta en röst som är kritisk mot den nuvarande regeringen. Georgiens offentliga försvarare gjorde en negativ bedömning av detta fall redan 2019.

K.  Selektiva utredningar och åtal mot dem som opponerar sig mot den nuvarande regeringen undergräver allmänhetens förtroende inte bara för de rättsliga institutionerna utan även för regeringen själv, samtidigt som upprepningen av liknande fall mot medieägare med koppling till oppositionen undergräver insatserna för att öka rättsväsendets oberoende.

L.  Den före detta presidenten, Mikheil Saakasjvili, vars hälsa ständigt har försämrats, har slutligen förflyttats till ett civilt sjukhus till följd av yttranden från oberoende läkare om att hans tillstånd annars inte skulle förbättras.

M.  Reformen av lagen om elektronisk kommunikation ger den georgiska nationella kommunikationskommissionen (GNCC) rätt att utse särskilda förvaltare vid de telekommunikationsföretag som verkställer GNCC:s beslut.

N.  Domstolsförfaranden har inletts mot ägare av andra viktiga kritiska medier eller deras nära familjemedlemmar, nämligen David Kezerashvili från Formula TV och Vakhtang Tsereteli, grundare av den oberoende stationen TV Pirveli. I januari 2022 ansåg stadsdomstolen i Tbilisi att grundarna av TBC Bank och det politiska partiet Lelo för Georgien, Mamuka Khazaradze och Badri Japaridze, samt Avtandil Tsereteli, Vakhtang Tseretelis far, gjort sig skyldiga till bedrägeri och dömde dem till sju års fängelse. Deras straff omvandlades dock eftersom preskriptionstiderna för bedrägeri hade löpt ut.

O.  Georgien har upplevt en kraftig ökning av rysk desinformation och EU-fientlig propaganda under de senaste åren, särskilt sedan den ryska invasionen av Ukraina, som särskilt har avsett kvinnor, hbtqi+-personer, människorättsaktivister och etniska minoriteter.

P.  Det har bekräftats att många journalister fanns bland de georgiska medborgare vars samtal hade spelats in, vilket framgår av avslöjandena om utbredd olaglig avlyssning i september 2021.

Q.  Utredningarna av fallet med den azerbajdzjanska journalisten Afgan Mukhtarli, som kidnappades i Georgien i maj 2017 och olagligen transporterades över gränsen till Azerbajdzjan för att ställas inför rätta i Baku, enligt uppgift i samverkan med georgiska säkerhetstjänstemän, har ännu inte lett till några konkreta resultat.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den betydande försämringen av mediesituationen och säkerheten för journalister i Georgien under de senaste åren, trots Georgiens solida rättsliga ramverk för att garantera yttrandefrihet och mediefrihet.

2.  Europaparlamentet fördömer det ökande antalet fall av skrämseltaktik, hot och våld mot journalister och förföljelser av journalister, inbegripet ett ökande antal brottsutredningar gällande mediearbetare och medieägare. Parlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att grundligt utreda alla fall av våld och att åtala dem som är ansvariga för att uppvigla till och utföra våldsamma attacker mot journalister och andra mediearbetare, vilket skulle undanröja intrycket av straffrihet för sådana brott. Parlamentet uppmanar Georgien att begränsa användningen av strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande som riktar sig mot människorättsförsvarare och medierepresentanter, som syftar till att hindra deras kritiska och oberoende arbete.

3.  Europaparlamentet uppmanar Georgien att säkerställa mediefrihet, vilket bör inbegripa redaktionellt oberoende, transparent medieägande och pluralistisk, opartisk och icke-diskriminerande bevakning av politiska åsikter i planeringen av privata och i synnerhet offentliga programföretag, särskilt under valkampanjer. Parlamentet uppmanar Georgien att garantera obehindrad tillgång till information som ska vara allmänt tillgänglig och att säkerställa säkerhet, skydd och ökat inflytande för journalister och andra mediearbetare.

4.  Europaparlamentet fördömer domen mot Nika Gvaramia, direktör för den största oppositionsvänliga tv-kanalen Mtavari, den 16 maj 2022, som har belyst den ihållande misstron mot Georgiens rättssystem. Parlamentet stöder Reportrar utan gränsers krav på en översyn av domen mot Nika Gvaramia. Parlamentet betonar än en gång det akuta behovet av att regeringen verkligen främjar reformen av rättsväsendet genom en bred och inkluderande process över partigränserna i syfte att öka rättsväsendets oberoende och opartiskhet, i linje med de åtaganden som gjorts som en associerad partner till EU.

5.  Europaparlamentet uppmanar alla företrädare för den georgiska regeringen att avstå från aggressiv retorik och diskriminerande behandling av medierepresentanter i Georgien och att förespråka en tolerant strategi som respekterar de mänskliga rättigheterna i sina offentliga uttalanden.

6.  Europaparlamentet fördömer skarpt den ihållande bristen på omsorgsfulla utredningar eller åtal av de ansvariga för våldet mot journalister och fredliga demonstranter vid prideparaden i Tbilisi den 5 juli 2021. Parlamentet insisterar på att straffrihet för förövare av sådana handlingar inte under några omständigheter kan tolereras, eftersom de strider mot både Georgiens nationella lagstiftning och internationella och europeiska åtaganden, och efterlyser effektiva utredningar av händelserna den 5 juli 2021. Parlamentet fördömer den fortsatta diskrimineringen av hbtqi+-personer. Parlamentet uppmanar med kraft de georgiska myndigheterna att fullt ut genomföra lagstiftningen om mänskliga rättigheter och antidiskriminering i praktiken.

7.  Europaparlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att genomföra effektiva utredningar av avlyssningsskandalen och att inrätta lämpliga mekanismer för demokratisk tillsyn av statliga institutioners övervakning och datainsamling.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av att garantera en säker och gynnsam arbetsmiljö för journalister, mediearbetare och medieföretag, både i lagstiftning och i praktiken, inbegripet för de journalister som söker skydd från Ryssland, Belarus och andra auktoritära regimer. Parlamentet uppmuntrar därför Georgien att använda sig av internationellt samarbete för att förbättra mediemiljön och relevant lagstiftning i linje med bästa internationella praxis.

9.  Europaparlamentet lovordar Nino Lomjaria, Georgiens offentliga försvarare, för hennes insatser för att skydda mediefriheten, trots regelbundna angrepp från regeringens sida.

10.  Europaparlamentet noterar det mångsidiga och pluralistiska medielandskapet i Georgien, men beklagar de extremt spända förbindelserna mellan det styrande partiet och kritiska medier samt mellan oppositionspartierna och regeringsvänliga medier. Parlamentet beklagar djupt polariseringen av medielandskapet, vilket återspeglar den ökande och skadliga polariseringen av det politiska landskapet.

11.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de georgiska myndigheterna att avstå från att ingripa i mediefriheten eller driva politiskt motiverade rättsliga mål mot medieägare eller medieföreträdare.

12.  Europaparlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att frige före detta presidenten, Michail Saakasjvili, från fängelset av humanitära skäl så att han kan få ordentlig medicinsk behandling utomlands.

13.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den stadiga ökningen av rysk desinformation och informationsmanipulation i Georgien, i samband med den ryska invasionen av Ukraina, och uppmanar med kraft Georgiens regering att utveckla utbildningsprogram för mediekompetens för sina medborgare, att stödja det civila samhället i skapandet av mekanismer för faktagranskning och att vidta aktiva åtgärder för att förhindra desinformationskampanjer från utländska eller inhemska aktörer mot landet, utsatta grupper eller personer, såsom personer som lever i etniska minoritetssamhällen eller konfliktdrabbade områden, och politiska partier.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla georgiska politiska aktörer att avstå från att utnyttja ryska desinformationsförsök för att attackera sina respektive politiska motståndare, eftersom detta endast bidrar till ytterligare spridning av desinformation och äventyrar den sociala sammanhållningen och demokratin.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar Georgien att på bästa sätt utnyttja alla instrument och initiativ som syftar till att stärka motståndskraften inom ramen för det östliga partnerskapet, och uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att ge politiskt, tekniskt och ekonomiskt stöd till oberoende medier och det civila samhället i Georgien.

16.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den destruktiva roll som den enda oligarken, Bidzina Ivanisjvili, spelar i Georgiens politik och ekonomi, och över den grad av kontroll han utövar över regeringen och dess beslut, inbegripet över den politiskt motiverade förföljelsen av journalister och politiska motståndare. Parlamentet är djupt oroat över Bidzina Ivanisjvilis exponerade personliga och affärsmässiga kopplingar till Kreml, som avgör den georgiska regeringens ståndpunkt när det gäller sanktioner mot Ryssland. Parlamentet uppmanar rådet och demokratiska partner att överväga att införa personliga sanktioner mot Bidzina Ivanisjvili för hans roll i försämringen av den politiska processen i Georgien.

17.  Europaparlamentet välkomnar Georgiens deltagande i programmet Kreativa Europa 2021–2027. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja åtgärder för att övervaka och bedöma risker för mediepluralism och mediefrihet, försvara hotade journalister och underlätta omvandlingen och konkurrenskraften inom nyhetsmediesektorn i Georgien.

18.  Europaparlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att beslutsamt upprätthålla de högsta standarderna för demokrati, rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende, rättvisa rättegångar och grundläggande friheter, inbegripet på området för mediefrihet, och därmed otvetydigt visa sin politiska beslutsamhet att förverkliga det georgiska folkets ambitiösa europeiska strävanden, vilket landets ansökan om EU-medlemskap den 3 mars 2022 vittnar om. Parlamentet är övertygat om att det georgiska folkets legitima strävanden förtjänar att uppfyllas och uppmanar därför EU-institutionerna att arbeta för att Georgien ska beviljas status som kandidatland, i enlighet med artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, på grundval av meriter och på villkor att de georgiska myndigheterna uppfyller alla kriterier.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt Georgiens president, regering och parlament.

(1) EUT C 385, 22.9.2021, s. 40.
(2) EUT L 261, 30.8.2014, s. 4.


Rättsstatsprincipen och det potentiella godkännandet av Polens nationella återhämtningsplan
PDF 128kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om rättsstatsprincipen och det potentiella godkännandet av Polens nationella återhämtningsplan (2022/2703(RSP))
P9_TA(2022)0240RC-B9-0317/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 1, 2, 7.1 och 19 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens(1) (RRF‑förordningen),

–  med beaktande av kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017 i enlighet med artikel 7.1 i EU-fördraget, angående rättsstatsprincipen i Polen: förslag till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen (COM(2017)0835),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om kommissionens beslut att aktivera artikel 7.1 i EU-fördraget i fråga om situationen i Polen(2),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 23 maj 2022 till rådets rekommendation om Polens nationella reformprogram 2022 med avgivande av rådets yttrande om Polens konvergensprogram 2022 (COM(2022)0622), (2022 års landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 september 2020 om förslaget till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om 2020 års rapport från kommissionen om rättsstatsprincipen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2021 om utarbetande av riktlinjer för tillämpningen av den generella villkorlighetsordningen för skydd av unionsbudgeten(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2021 om mediefrihet och ytterligare urholkning av rättsstatsprincipen i Polen(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2021 om rättsstatskrisen i Polen och EU-rättens företräde(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2022 om rättsstatsprincipen och konsekvenserna av EU-domstolens dom(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2022 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget: Polen och Ungern(9),

–  med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets genomförandebeslut av den 1 juni 2022 om godkännande av bedömningen av Polens återhämtnings- och resiliensplan (COM(2022)0268),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 7 juni 2022 från rådet och kommissionen om rättsstatsprincipen och det potentiella godkännandet av Polens nationella återhämtningsplan,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt artikel 2 i EU-fördraget och såsom återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och fastslås i internationella människorättsfördrag. Dessa värden, som är gemensamma för medlemsstaterna och som medlemsstaterna av egen fri vilja ställt upp bakom, utgör grunden för de rättigheter som personer som lever i unionen åtnjuter.

B.  En klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som stadfästs i artikel 2 i EU-fördraget berör inte bara den enskilda medlemsstat där risken uppstår, utan påverkar också övriga medlemsstater, deras inbördes förtroende, unionens innersta väsen och dess institutioners funktionssätt samt unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter enligt unionsrätten.

C.  De förändringar som den polska regeringen har tagit initiativ till, särskilt inom rättsväsendet, har allvarligt urholkat demokratin och rättsstatsprincipen.

D.  Enligt uppgift saknades enhällighet för kommissionskollegiets beslut den 1 juni 2022 om kommissionens förslag till rådets genomförandebeslut om godkännande av bedömningen av Polens återhämtnings- och resiliensplan.

E.  Under plenarsessionen i oktober 2021 lade kommissionens ordförande Ursula von der Leyen fram tre kriterier för godkännande av Polens plan för återhämtning och resiliens, nämligen upplösning av avdelningen för disciplinära mål vid högsta domstolen, reform av de disciplinära förfarandena för domare samt återinsättande av de domare som avdelningen för disciplinära mål stängt av..

F.  Europaparlamentet har upprepade gånger uppmanat kommissionen och rådet att avstå från att godkänna Polens utkast till plan för återhämtning och resiliens till dess att Polens regering fullt ut och korrekt genomför EU-domstolens och internationella domstolars domar, och att säkerställa att bedömningen av planen garanterar överensstämmelse med de relevanta landsspecifika rekommendationerna, särskilt när det gäller att skydda rättsväsendets oberoende.

G.  Reformer på det rättsliga området i Polen pågår fortfarande, och de lagförslag som nyligen lagts fram för omröstning och de förslag som diskuteras har inte på ett effektivt sätt bemött alla farhågor rörande de rättsliga organens oberoende och de disciplinära förfaranden som står på spel. Den polska senaten försöker ändra dessa förslag så att de blir förenliga med principen om rättsväsendets oberoende. Flera domare är fortfarande föremål för disciplinära förfaranden och/eller har inte återinsatts i tjänst.

H.  De polska myndigheterna har nyligen vidtagit ett antal åtgärder i direkt strid med de tre villkor som kommissionens ordförande framhållit, bland annat avstängningen av en domare i februari 2022 för att ha tillämpat EU-rätten och domarna från de europeiska domstolarna. Polens president har dessutom utnämnt över 200 nya domare (”neo-domare”) på bristfällig grundval (på begäran av det nya nationella domstolsrådet), varav fyra utnämningar till högsta domstolen. Den 10 mars 2022, på begäran av justitieministern, undergrävde den politiserade och fullständigt underordnade författningsdomstolen (med deltagande av så kallade vikarierande domare) giltigheten av artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna i Polen genom att ifrågasätta möjligheten för Europadomstolen och polska domstolar att undersöka korrektheten i det nya nationella domstolsrådets utnämning av domare och dess oavhängighet.

I.  I RRF-förordningen fastställs tydligt de nödvändiga villkoren för utarbetande, godkännande och genomförande av en nationell plan, och i synnerhet, i artikel 19 och bilaga V, de elva kriterier som kommissionen ska bedöma, och särskilt huruvida de arrangemang som föreslagits av den berörda medlemsstaten förväntas förebygga, upptäcka och åtgärda korruption, bedrägerier och intressekonflikter vid användningen av de medel som tillhandahålls inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens. Enligt RRF-förordningen krävs det att de organ som ansvarar för kontroll och tillsyn har rättslig befogenhet och administrativ kapacitet att utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt, och i själva utkastet till rådets genomförandebeslut betonas att ett effektivt rättsligt skydd är en förutsättning för att ett internt kontrollsystem ska fungera.

J.  I 2022 års landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen konstaterade kommissionen att rättssystemets oberoende, effektivitet och kvalitet är avgörande faktorer i detta avseende och att rättsstatsprincipen i Polen har försämrats och att rättsväsendets oberoende fortfarande är ett allvarligt problem, vilket också har noterats i flera domar från EU-domstolen och Europadomstolen.

K.  I 2022 års landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen rekommenderade kommissionen Polen att vidta åtgärder under 2022 och 2023, bland annat för att förbättra sitt investeringsklimat, särskilt genom att skydda rättsväsendets oberoende och säkerställa effektiva offentliga samråd och arbetsmarknadsparternas deltagande i den politiska beslutsprocessen.

L.  Faciliteten för återhämtning och resiliens förväntas dämpa de mest kännbara effekterna på EU:s ekonomier och medborgare från covid-19-pandemin och förväntas bidra positivt till EU:s återhämtning och resiliens och fungera som katalysator för den gröna och digitala omställningen om den genomförs effektivt, samtidigt som rättsstatsprincipen och en sund ekonomisk förvaltning av EU-medel strikt respekteras.

M.  Kommissionen anser att Polens plan innehåller delmål som rör av rättsväsendets oberoende och som syftar till att förbättra investeringsklimatet och åstadkomma förutsättningar för ett effektivt genomförande av planen för återhämtning och resiliens. Ingen utbetalning inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens kan göras förrän det visats att dessa delmål har uppfyllts.

N.  I enlighet med artikel 13.1 i RRF-förordningen är ingen plan som antagits efter den 31 december 2021 berättigad till förfinansiering.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över kommissionens positiva bedömning den 1 juni 2022 av Polens återhämtnings- och resiliensplan, som Polen överlämnade den 3 maj 2021, med tanke på landets pågående och fortsatta kränkningar av de värden som stadfästs i artikel 2 i EU-fördraget, inbegripet rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende. Förekomsten av sådana kränkningar är väl dokumenterade genom många domstolsavgöranden, ståndpunkter från EU:s institutioner, inbegripet parlamentets resolutioner och det pågående förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget, och genom internationella organisationer. Parlamentet påminner om att efterlevnad av EU-domstolens och Europadomstolens domar och respekt för EU-rättens företräde inte är förhandlingsbara frågor och inte kan behandlas som en bricka i förhandlingsspelet.

2.  Europaparlamentet beklagar att de villkor som fastställs i planen för återhämtning och resiliens inte innebär att alla domare som olagligen avstängts omedelbart återinsätts på sina tidigare tjänster, och uppmanar Polens regering att avsevärt påskynda processen för deras återinsättande på sina tidigare tjänster och kommissionen att övervaka och bistå i denna process. Parlamentet anser att en rättslig prövning av beslutet om avstängning kan göras medan domarna är i tjänst. Parlamentet beklagar och fördömer de nuvarande metoderna mot vissa domare, som har förflyttats till en annan avdelning och/eller tvingats ta ledigt när de kommit tillbaka eller som har drabbats av liknande taktik i strid med olika domar i Polen och från EU-domstolen.

3.  Europaparlamentet riktar en skarp uppmaning till rådet att inte godkänna Polens nationella plan inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens förrän landet till fullo har uppfyllt kraven i RRF-förordningen, och i synnerhet artikel 22, inte minst i syfte att skydda unionens ekonomiska intressen mot intressekonflikter och bedrägerier, och förrän Polen har genomfört alla landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen på rättsstatsområdet och verkställt alla relevanta domar från EU-domstolen och Europadomstolen. Parlamentet påminner om att ett samarbete grundat på ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna, Europeiska unionen och deras myndigheter inte kan fungera om det finns brister i respekten för rättsstatsprincipen.

4.  Europaparlamentet påminner om att efterlevnad av rättsstatsprincipen och artikel 2 i EU-fördraget är en förutsättning för att få tillgång till fonden, att villkorlighetsmekanismen för rättsstatsprincipen är fullt tillämplig på faciliteten för återhämtning och resiliens och att inga åtgärder bör finansieras inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens som strider mot de EU-värden som stadfästs i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet påminner om att kommissionen vid genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens konstant och noggrant måste övervaka riskerna för EU:s ekonomiska intressen och bevaka överträdelser eller potentiella överträdelser av rättsstatens principer och vidta omedelbara åtgärder om EU:s ekonomiska intressen skulle kunna skadas, i enlighet med förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen och förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

5.  Europaparlamentet insisterar på att de delmål och mål som rör skyddet av unionens ekonomiska intressen, inrättandet av ett lämpligt kontrollsystem, rättsväsendets oberoende samt förebyggande, upptäckt och bekämpning av bedrägerier, intressekonflikter och korruption bör ha uppnåtts innan en första ansökan om utbetalning lämnas in, och påminner om att inga betalningar inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens kan göras innan dessa mål har uppnåtts.

6.  Europaparlamentet anser att inga betalningar kan göras till Polen inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens förrän alla relevanta domar från EU-domstolen och Europadomstolen har genomförts fullt ut. Parlamentet betonar att kommissionen och rådet är politiskt ansvariga inför parlamentet för sina handlingar.

7.  Europaparlamentet noterar kommissionens beslut att fastställa stängningen av högsta domstolens olagliga avdelning för disciplinära mål, och överföringen av disciplinära funktioner till en annan avdelning vid högsta domstolen, som ett av de viktigaste villkoren för att frigöra medel från faciliteten för återhämtning och resiliens. Kommissionen uppmanas med kraft att tillämpa en robust kontrollmekanism och en prövotid för att den nya avdelningen ska uppfylla kriterierna för en oberoende och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, såsom det krävs i artikel 19 i EU-fördraget, innan några medel frigörs. Parlamentet understryker att man strikt måste följa den tidsplan som anges i planen för återhämtning och resiliens.

8.  Europaparlamentet upprepar att Polen är bundet av EU-domstolens beslut och fortfarande kommer att behöva betala ett dagligt vite på 1 miljoner EUR fram till dess att landet efterlever domstolsavgörandena om högsta domstolens avdelning för disciplinära mål. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att granska reformen av det disciplinära systemet för att säkerställa att det är strikt förenligt med EU-domstolens domar.

9.  Europaparlamentet beklagar att frågorna om den illegitima ”författningstribunalen” och det illegitima nya nationella domstolsrådet som undergräver det nationella domstolsrådets opartiskhet och oberoende inte tas upp i delmålen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål inleda ett överträdelseförfarande i denna fråga.

10.  Europaparlamentet beklagar bristen på information, särskilt till parlamentet, om förhandlingarna mellan kommissionen och de polska myndigheterna. Parlamentet förväntar sig att kommissionen snabbt och regelbundet informerar parlamentet om relevant utveckling.

11.  Europaparlamentet påminner dessutom om att respekten för rättsstatsprincipen och en sund ekonomisk förvaltning av EU-medel ska utvärderas kontinuerligt under hela livscykeln för faciliteten för återhämtning och resiliens och att ett tillfredsställande uppnående av delmål och mål liksom relaterade utbetalningar förutsätter att det inte sker någon återkallelse av åtgärder anknytning till delmål och mål som redan har uppnåtts på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet betonar att kommissionen måste avstå från att betala ut medel och, i förekommande fall, återkräva medel om sådana villkor inte längre är uppfyllda.

12.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, bör använda alla verktyg som står till dess förfogande för att säkerställa att de värden som stadfästs i artikel 2 i EU-fördraget och EU-lagstiftningens företräde respekteras.

13.  Europaparlamentet påminner om att syftet med faciliteten för återhämtning och resiliens är att främja återhämtning och resiliens i EU och dess medlemsstater, inbegripet Polen. Parlamentet beklagar djupt att finansieringen från faciliteten för återhämtning och resiliens, på grund av den polska regeringens handlande, ännu inte har nått befolkningen och regionerna i Polen.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.
(2) EUT C 129, 5.4.2019, s. 13.
(3) EUT C 385, 22.9.2021, s. 317.
(4) EUT C 81, 18.2.2022, s. 27.
(5) EUT C 99, 1.3.2022, s. 146.
(6) EUT C 117, 11.3.2022, s. 151.
(7) EUT C 184, 5.5.2022, s. 154.
(8) Antagna texter, P9_TA(2022)0074.
(9) Antagna texter, P9_TA(2022)0204.


Instrument för internationell upphandling ***I
PDF 134kWORD 51k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juni 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling (COM(2016)0034 – C9-0018/2016 – 2012/0060(COD))
P9_TA(2022)0241A9-0337/2021

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0124) och kommissionens ändrade förslag (COM(2016)0034),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag till parlamentet (C9-0018/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 april 2016(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 30 mars 2022 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 60 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0454/2013),

–  med beaktande av ordförandekonferensens beslut av den 16 oktober 2019 om oavslutade ärenden från den åttonde valperioden,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

–  med beaktande av det andra betänkandet från utskottet för internationell handel (A9-0337/2021).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien) tillsammans med den slutliga rättsakten.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution, ett om översynen av förordningen om instrumentet för internationell upphandling, som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien) tillsammans med den slutliga rättsakten, och ett om exklusiv befogenhet, som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning (C-serien)).

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer till unionens ▌marknader för offentlig upphandling och koncession och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling och koncession (Instrumentet för internationell upphandling – IPI)

P9_TC1-COD(2012)0060


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  I enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionen utforma och föra en gemensam politik och vidta åtgärder samt ▌ förbättra samarbetet inom alla områden för internationella förbindelser, för att bland annat främja integreringen av alla länder i världsekonomin, även genom gradvist avskaffande av restriktioner för internationell handel.

(2)  Enligt artikel 206 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen, genom att upprätta en tullunion, i enlighet med sina gemensamma intressen bidra till en harmonisk utveckling av världshandeln, en gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella handeln och i utländska direktinvesteringar samt en sänkning av tullmurarna och andra åtgärder.

(3)  I enlighet med artikel 26 i EUF-fördraget ska unionen besluta om åtgärder i syfte att upprätta den inre marknaden eller säkerställa dess funktion och den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med fördragen. Tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer till unionens marknader för offentlig upphandling eller koncession omfattas av den gemensamma handelspolitiken.

(4)  Enligt artikel III:8 i Allmänna tull- och handelsavtalet från 1994 och artikel XIII i Allmänna tjänstehandelsavtalet utesluts offentlig upphandling från huvuddelen av de multilaterala reglerna inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO).

(5)  Inom ramen för WTO och genom dess bilaterala förbindelser förespråkar unionen ett ambitiöst öppnande av unionens och dess handelspartners internationella marknader för offentlig upphandling och koncession, i en anda av ömsesidighet och gemensam nytta.

(6)   Det plurilaterala WTO-avtalet om offentlig upphandling och unionens handelsavtal som innehåller bestämmelser om upphandling ger ekonomiska aktörer från unionen marknadstillträde endast till marknaderna för offentlig upphandling eller koncession i tredjeländer som är parter i dessa avtal.

(7)  Om ett tredjeland är part i WTO-avtalet om offentlig upphandling eller har ingått ett handelsavtal med unionen med bestämmelser om upphandling, bör kommissionen följa samrådsmekanismerna eller tvistlösningsförfarandena enligt dessa avtal, om de restriktiva metoderna rör offentlig upphandling som omfattas av det tredjelandets åtaganden ▌gentemot unionen om marknadstillträde.

(8)  Många tredjeländer är ovilliga att öppna sina marknader för offentlig upphandling eller koncession för internationell konkurrens eller att förbättra tillträdet till dessa marknader. Som en följd av detta möts unionens ekonomiska aktörer av restriktiva metoder när det gäller offentlig upphandling i många tredjeländer, vilket leder till att omfattande handelsmöjligheter går förlorade.

(9)  ▌ I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 654/2014(5) fastställs regler och förfaranden i syfte att säkerställa unionens rättigheter enligt internationella handelsavtal som ingåtts av unionen. Det finns inga sådana regler och förfaranden för behandlingen av ekonomiska aktörer, varor och tjänster som inte omfattas av sådana internationella avtal.

(10)  De internationella åtaganden om marknadstillträde som unionen har ingått gentemot tredjeländer inom offentlig upphandling och koncessioner kräver bland annat likabehandling av ekonomiska aktörer från dessa tredjeländer. Följaktligen kan åtgärder som antas enligt denna förordning endast tillämpas på ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från tredjeländer som inte är parter i det plurilaterala WTO-avtalet om offentlig upphandling eller i bilaterala eller multilaterala handelsavtal som ingåtts med unionen som inkluderar åtaganden om tillträde till marknaderna för offentlig upphandling eller koncession, eller på ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från länder som är parter i sådana avtal men endast när det gäller förfaranden för offentlig upphandling för varor, tjänster eller koncessioner som inte omfattas av avtalen i fråga. I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU(6), 2014/24/EU(7) och 2014/25/EU(8) och enligt vad som klarlagts genom kommissionens meddelande av den 24 juli 2019 om vägledning om tillträde för anbudsgivare och varor från tredjeländer till EU:s upphandlingsmarknad, saknar ekonomiska aktörer från tredjeländer som inte har något avtal om öppnande av unionens upphandlingsmarknad, eller vars varor, tjänster och byggentreprenader inte omfattas av ett sådant avtal, ett säkrat tillträde till upphandlingsförfaranden i unionen och kan uteslutas.

(11)  En ändamålsenlig tillämpning av åtgärder som antas enligt denna förordning i syfte att förbättra tillträdet för unionens ekonomiska aktörer till vissa tredjeländers marknader för offentlig upphandling eller koncession kräver en tydlig uppsättning ursprungsregler för ekonomiska aktörer, varor och tjänster ▌.

(12)  En varas ursprung bör fastställas i enlighet med artikel 60 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013(9).

(13)  En tjänsts ursprung bör fastställas med utgångspunkt från var den fysiska eller juridiska person som tillhandahåller den har sitt ursprung. En juridisk persons ursprung bör anses vara det land enligt vars lagstiftning den juridiska personen har bildats eller på annat sätt organiserats och inom vars territorium den juridiska personen har faktisk affärsverksamhet. Juridiska personer som bildats eller på annat sätt organiserats enligt lagstiftningen i en medlemsstat bör endast anses ha sitt ursprung i unionen om de har en direkt och faktisk koppling till ekonomin i en medlemsstat. För att undvika ett möjligt kringgående av en åtgärd enligt instrumentet för internationell upphandling (IPI) kan det bli nödvändigt att fastställa ursprunget för utlandskontrollerade eller utlandsägda juridiska personer som inte bedriver faktisk affärsverksamhet på ett tredjelands territorium eller på en medlemsstats territorium, enligt vars lagstiftning de bildats eller på annat sätt organiserats, även genom att beakta andra faktorer, såsom ursprunget för ägarna eller andra personer som utövar ett bestämmande inflytande över den juridiska personen.

(14)  Vid bedömningen av om det finns specifika åtgärder eller metoder i ett tredjeland som skulle kunna leda till att tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen till marknaderna för offentlig upphandling eller koncession i det tredjelandet försämras, bör kommissionen undersöka i vilken utsträckning lagar, regler eller andra åtgärder på det berörda tredjelandets marknader för offentlig upphandling eller koncessioner säkerställer transparens i enlighet med internationella standarder och inte leder till allvarliga och återkommande restriktioner för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen. Dessutom bör kommissionen undersöka i vilken utsträckning enskilda upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter i tredjeländer inför eller tillämpar restriktiva metoder mot ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen.

(15)  Kommissionen bör ▌när som helst kunna inleda en transparent utredning av påstådda restriktiva åtgärder eller metoder som har införts eller tillämpas i ett tredjeland. ▌

(16)   Med tanke på unionens övergripande politiska mål att stödja den ekonomiska tillväxten i de minst utvecklade länderna och deras integrering i de globala värdekedjorna, bör kommissionen inte inleda en utredning av de länder som omfattas av arrangemanget ”Allt utom vapen” enligt förteckningen i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012(10).

(17)  Vid genomförandet av utredningen bör kommissionen bjuda in det berörda tredjelandet till samråd för att eliminera eller avhjälpa eventuella restriktiva åtgärder eller metoder och därmed förbättra möjligheterna att delta i upphandling för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen avseende marknader för offentlig upphandling eller koncession i det tredjelandet.

(18)  Det är av yttersta vikt att utredningen genomförs på ett transparent sätt. En rapport om de viktigaste slutsatserna från utredningen bör därför offentliggöras.

(19)  Om utredningen bekräftar förekomsten av restriktiva åtgärder eller metoder och samråden med det berörda tredjelandet inte leder till tillfredsställande korrigerande åtgärder som avhjälper den allvarliga och återkommande försämringen av tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen inom rimlig tid, eller om det berörda tredjelandet avböjer att inleda samråd, bör kommissionen anta en IPI-åtgärd enligt denna förordning i form av en poänganpassningsåtgärd eller av en uteslutning av anbud, om den anser att ett sådant antagande ligger i unionens intresse.

(20)   Fastställandet av huruvida antagandet av en IPI-åtgärd ligger i unionens intresse bör grunda sig på en helhetsbedömning av alla olika intressen, inbegripet de intressen som unionens ekonomiska aktörer har. Kommissionen bör göra en avvägning mellan konsekvenserna av att anta en sådan åtgärd och åtgärdens inverkan på unionens bredare intressen. Det är viktigt att särskilt beakta det allmänna målet att uppnå ömsesidighet genom att öppna marknader i tredjeländer och förbättra möjligheterna till marknadstillträde för unionens ekonomiska aktörer. Målet att begränsa onödiga administrativa bördor för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter samt ekonomiska aktörer bör också beaktas.

(21)  En poänganpassning bör endast tillämpas i syfte att utvärdera anbud som lämnas av ekonomiska aktörer med ursprung i det berörda tredjelandet ▌. En sådan åtgärd bör inte påverka det pris som ska betalas enligt det kontrakt som ska ingås med den utvalda anbudsgivaren. När upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter beslutar att basera sin bedömning av anbud på ett pris eller en kostnad som enda tilldelningskriterium, bör poänganpassningen fastställas på en betydligt högre nivå för att säkerställa att IPI-åtgärden har en jämförbar effektivitet.

(22)   IPI-åtgärderna bör tillämpas på upphandlingsförfaranden som omfattas av denna förordning, inbegripet ramavtal och dynamiska inköpssystem. Om ett specifikt kontrakt tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som omfattas av en IPI-åtgärd bör IPI-åtgärder också gälla för det specifika kontraktet. IPI-åtgärder bör dock inte tillämpas på kontrakt under ett visst tröskelvärde i syfte att begränsa den totala administrativa bördan för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. För att undvika en eventuell dubbel tillämpning av IPI-åtgärder bör sådana åtgärder inte tillämpas på kontrakt som tilldelats på grundval av ett ramavtal, om IPI-åtgärder redan har tillämpats när ramavtalet ingicks.

(23)   För att undvika ett eventuellt kringgående av en IPI-åtgärd bör lämpliga skyldigheter åläggas utvalda anbudsgivare. Dessa skyldigheter bör endast tillämpas på förfaranden för offentlig upphandling som omfattas av en IPI-åtgärd samt på kontrakt som tilldelas på grundval av ett ramavtal om värdet av sådana kontrakt uppgår till minst ett visst tröskelvärde och ramavtalet omfattas av en IPI-åtgärd.

(24)  Om ett tredjeland bedriver konkreta och långt framskridna förhandlingar med unionen om marknadstillträde när det gäller offentlig upphandling, i syfte att eliminera eller avhjälpa en försämring av tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen till dess marknader för offentlig upphandling eller koncession, bör kommissionen under förhandlingarna kunna tillfälligt upphäva IPI-åtgärder som avser det berörda tredjelandet.

(25)   Det är viktigt att IPI-åtgärder tillämpas enhetligt i unionen av upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. För att ta hänsyn till skillnaderna i administrativ kapacitet hos upphandlande myndigheter och upphandlande enheter bör medlemsstaterna enligt vissa strikta krav kunna begära undantag från IPI-åtgärder för en begränsad förteckning över regionala och lokala upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. När kommissionen kontrollerar de av medlemsstaterna föreslagna förteckningarna över lokala upphandlande myndigheter är det viktigt att den tar hänsyn till dessa upphandlande myndigheters särskilda situation, bland annat när det gäller befolkningsnivåer och det geografiska läget. Ett sådant undantag kan också avse upphandlingsförfaranden som dessa upphandlande myndigheter bör kunna genomföra inom ramen för ramavtal eller dynamiska inköpssystem.

(26)  ▌ Det är av yttersta vikt att upphandlande myndigheter och upphandlande enheter har tillgång till ett brett urval av högkvalitativa produkter, så att de kan tillgodose sina inköpsbehov till konkurrenskraftiga priser. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter bör därför ha möjlighet att inte tillämpa IPI-åtgärder som begränsar tillgången till varor eller tjänster som inte omfattas, om det inte finns tillgång till varor eller tjänster från unionen eller varor eller tjänster som omfattas och som uppfyller den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens krav, eller för att trygga väsentliga allmänpolitiska behov, till exempel rörande tvingande hänsyn till folkhälsa eller miljöskydd. När upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter tillämpar dessa undantag bör de underrätta kommissionen i god tid och på ett heltäckande sätt, för att möjliggöra lämplig övervakning av genomförandet av denna förordning.

(27)  I händelse av att upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter tillämpar IPI-åtgärder på ett felaktigt sätt som inverkar negativt på möjligheterna för ekonomiska aktörer som har rätt att delta i upphandlingsförfarandet, bör rådets direktiv 89/665/EEG(11) och 92/13/EEG(12) tillämpas. De drabbade ekonomiska aktörerna bör kunna inleda ett prövningsförfarande i enlighet med den nationella rätt som genomför dessa direktiv, till exempel om dessa ekonomiska aktörer anser att en konkurrerande ekonomisk aktör borde ha uteslutits eller att ett anbud borde ha rangordnats lägre på grund av tillämpningen av en IPI-åtgärd. Kommissionen bör även kunna tillämpa korrigeringsmekanismen i enlighet med artikel 3 i direktiv 89/665/EEG eller artikel 8 i direktiv 92/13/EEG.

(28)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(13).

(29)  Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter vad gäller antagande, återkallande, tillfälligt upphävande, återinförande eller förlängning av en IPI-åtgärd och kommissionen bör biträdas av den kommitté för handelshinder som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1843(14). Med tanke på att IPI-åtgärder kan ha olika effekter på unionens marknader för offentlig upphandling eller koncession bör det kommittéförfarande som är tillämpligt på utkast till genomförandeakter som föreskriver uteslutning av anbud anpassas, och i sådana fall bör artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

(30)   Vid behov, och i frågor som rör tillämpningen av unionens rättsliga ram för offentlig upphandling, bör kommissionen kunna rådfråga den rådgivande kommitté för offentlig upphandling som inrättats genom rådets beslut 71/306/EEG(15).

(31)   Information som mottagits i enlighet med denna förordning bör endast användas för det ändamål för vilket den begärts och med vederbörlig hänsyn till tillämpliga dataskydds- och sekretesskrav på unionsnivå och nationell nivå. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(16) samt artikel 28 i direktiv 2014/23/EU, artikel 21 i direktiv 2014/24/EU och artikel 39 i direktiv 2014/25/EU bör tillämpas i enlighet med detta.

(32)  I enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(17) och i syfte att bland annat minska de administrativa bördorna, särskilt för medlemsstaterna, bör kommissionen regelbundet se över denna förordnings tillämpningsområde, funktionssätt och effektivitet. En sådan översyn skulle bland annat behandla möjligheten att använda alla tillgängliga medel för att underlätta utbytet av information, inbegripet elektroniska upphandlingsresurser såsom standardformulären för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling, i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1780(18), liksom den börda som upphandlande myndigheter och upphandlande enheter åsamkas vid tillämpningen av denna förordning. Kommissionen bör rapportera om sin bedömning till Europaparlamentet och rådet och vid behov lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(33)   Regler och principer för offentlig upphandling som unionens institutioner tilldelar för egen räkning anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046(19) och faller därför utanför den här förordningens tillämpningsområde. Enligt förordning (EU, Euratom) 2018/1046 grundar sig dessa regler på reglerna i direktiven 2014/23/EU och 2014/24/EU. Det är därför lämpligt att bedöma huruvida de regler och principer som anges i denna förordning, i samband med en översyn av förordning (EU, Euratom) 2018/1046, bör göras tillämpliga även på offentliga kontrakt som tilldelas av unionens institutioner.

(34)   För att underlätta upphandlande myndigheters, upphandlande enheters och ekonomiska aktörers tillämpning av denna förordning bör kommissionen utfärda riktlinjer. De riktlinjerna bör i synnerhet innehålla information om begreppen fysiska och juridiska personers ursprung, varors och tjänsters ursprung, ytterligare skyldigheter och tillämpningen av dessa bestämmelser inom ramen för denna förordning. Mot bakgrund av unionens övergripande politiska mål att stödja små och medelstora företag bör dessa riktlinjer också ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda informationsbehov vid tillämpningen av denna förordning, i syfte att förhindra att de överbelastas.

(35)  I enlighet med proportionalitetsprincipen och i syfte att förverkliga det grundläggande målet att förbättra tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen till marknader för offentlig upphandling eller koncession i tredjeländer genom att fastställa åtgärder avseende upphandling som inte omfattas, är det nödvändigt och lämpligt att fastställa bestämmelser om förfaranden som kommissionen ska följa när den utreder påstådda åtgärder eller metoder i tredjeländer mot ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen, och när den inleder samråd med de berörda tredjeländerna. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, i enlighet med artikel 5.4 i EU-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning fastställs ▌ åtgärder avseende upphandling som inte omfattas och som ska förbättra tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen till marknader för offentlig upphandling och koncession i tredjeländer. Den fastställer förfaranden som kommissionen ska följa när den utreder påstådda åtgärder eller metoder i tredjeländer mot ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen, och när den inleder samråd med de berörda tredjeländerna.

Denna förordning föreskriver en möjlighet för kommissionen att införa IPI-åtgärder gentemot sådana åtgärder eller metoder i tredjeländer i syfte att begränsa tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från tredjeländer till upphandlingsförfaranden i unionen.

2.  Denna förordning ska tillämpas på förfaranden för offentlig upphandling som omfattas av följande rättsakter:

a)  Direktiv 2014/23/EU.

b)  Direktiv 2014/24/EU.

c)  Direktiv 2014/25/EU.

3.   Denna förordning påverkar inte unionens internationella skyldigheter eller åtgärder som medlemsstaterna eller deras upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter får vidta i enlighet med de akter som avses i punkt 2.

4.   Denna förordning ska tillämpas på förfaranden för offentlig förhandling som inleds efter dess ikraftträdande. En IPI-åtgärd ska endast tillämpas på förfaranden för offentlig upphandling som omfattas av IPI-åtgärden och som inletts vid en tidpunkt mellan den IPI-åtgärdens ikraftträdande och dess upphörande, återkallande eller tillfälliga upphävande. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter ska inkludera en hänvisning till tillämpningen av denna förordning och alla tillämpliga IPI-åtgärder i alla dokument avseende offentlig upphandling som omfattas av en IPI-åtgärd.

5.  Miljömässiga, sociala och arbetsrättsliga krav ska gälla för ekonomiska aktörer i enlighet med direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU eller annan unionsrätt.

Artikel 2

Definitioner

1.  I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  ekonomisk aktör: en ekonomisk aktör enligt definitionen i direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU.

b)   varor: varor som avses i föremålet för ett förfarande för offentlig upphandling och i specifikationerna för det relevanta kontraktet; insatsvaror, material eller ingredienser som ingår i de levererade varorna omfattas dock inte.

c)   uppskattat värde: det uppskattade värdet av ett kontrakt beräknat i enlighet med direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU.

d)   poänganpassning: den relativa minskning med en viss procentandel av den poäng för ett anbud som följer av en upphandlande myndighets eller upphandlande enhets utvärdering av anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som definieras i de relevanta dokumenten för offentlig upphandling. Om pris eller kostnad är det enda tilldelningskriteriet avser poänganpassningen, vid utvärderingen av anbudet, den relativa ökningen med en viss procentandel av det pris som anbudsgivaren erbjuder.

e)   belägg: alla uppgifter, intyg, styrkande dokument eller utlåtanden som syftar till att visa att skyldigheterna enligt artikel 8 är uppfyllda, såsom

i)   dokument som visar att varorna har sitt ursprung i unionen eller i ett tredjeland,

ii)   beskrivning av tillverkningsprocesser, inklusive prover, beskrivningar eller fotografier, för varor som ska levereras,

iii)   utdrag ur relevanta register eller finansiella rapporter för tjänsternas ursprung, inklusive ett registreringsnummer för mervärdesskatt (moms).

f)  upphandlande myndighet: en upphandlande myndighet enligt definitionen i direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU.

g)  upphandlande enhet: en upphandlande enhet enligt definitionen i direktiven 2014/23/EU och 2014/25/EU.

h)   berörd part: varje person eller enhet vars intressen kan påverkas av en åtgärd eller metod i ett tredjeland, såsom företag, företagssammanslutningar eller de viktigaste branschövergripande organisationer som företräder arbetsmarknadens parter på unionsnivå.

i)  åtgärd eller metod i ett tredjeland: varje åtgärd, förfarande eller metod av lagstiftnings-, reglerings- eller förvaltningskaraktär, eller en kombination av dessa, som införs eller tillämpas av offentliga myndigheter eller enskilda upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter i ett tredjeland, oavsett nivå, och som leder till en allvarlig och återkommande försämring av tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen till marknaderna för offentlig upphandling eller koncession i det tredjelandet.

j)   IPI-åtgärd: en åtgärd som antagits av kommissionen i enlighet med denna förordning och som begränsar tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster med ursprung i tredjeländer till unionens upphandlings- eller koncessionsmarknader när det gäller upphandling som inte omfattas.

k)   upphandling som inte omfattas: förfaranden för offentlig upphandling för varor, tjänster eller koncessioner för vilka unionen inte har gjort några åtaganden om marknadstillträde i ett internationellt avtal om upphandling eller koncessioner.

l)   kontrakt: offentliga kontrakt enligt definitionen i direktiv 2014/24/EU, koncessioner enligt definitionen i direktiv 2014/23/EU och varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt enligt definitionen i direktiv 2014/25/EU.

m)   anbudsgivare: en anbudsgivare enligt definitionen i direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU.

n)  land: varje stat eller särskilt tullområde, utan att ▌ en sådan term har konsekvenser för länders suveränitet.

o)   underentreprenad: arrangemang genom vilket en tredje part utför en del av ett kontrakt och som inte inbegriper enbart leverans av varor eller delar som är nödvändiga för att tillhandahålla en tjänst.

2.  I denna förordning, utom för artikel 6.3 och 6.7, ska utförande av byggentreprenader eller realiserande av ett byggnadsverk i den mening som avses i direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och direktiv 2014/25/EU betraktas som tillhandahållande av en tjänst.

Artikel 3

Ursprungsbestämning

1.  En ekonomisk aktörs ursprung ▌ ska anses vara följande:

a)  För en fysisk person, det land där denna person är medborgare eller har permanent uppehållstillstånd.

b)  För en juridisk person något av följande:

i)  ▌ Det land enligt vars lagstiftning den juridiska personen har bildats eller på annat sätt organiserats och inom vars territorium den juridiska personen har faktisk affärsverksamhet.

ii)  Om den juridiska personen inte utövar faktisk affärsverksamhet inom territoriet för det land där den har bildats eller på annat sätt organiserats, ska den juridiska personens ursprung vara ursprunget för den eller de personer som direkt eller indirekt kan utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen i kraft av sitt ägarskap av den juridiska personen, sitt finansiella deltagande i den eller de regler som styr den juridiska personen.

Vid tillämpningen av första stycket punkt b ii ska den eller de personerna antas ha ett bestämmande inflytande över den juridiska personen i följande fall när de direkt eller indirekt

a)   innehar majoriteten av den juridiska personens tecknade kapital,

b)   kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till aktier som emitterats av den juridiska personen, eller

c)   kan utse mer än hälften av ledamöterna i den juridiska personens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

2.   Om en ekonomisk aktör är en grupp av fysiska eller juridiska personer, , offentliga enheter eller någon kombination därav, och minst en av dessa personer eller enheter har sitt ursprung i ett tredjeland vars ekonomiska aktörer, varor eller tjänster omfattas av en IPI-åtgärd ska den IPI-åtgärden även tillämpas på anbud från den gruppen.

Om deltagandet av sådana personer eller enheter i en grupp uppgår till mindre än 15 % av värdet på ett anbud som lämnats av den gruppen, ska den IPI-åtgärden emellertid inte tillämpas på det anbudet, såvida inte dessa personer eller enheter är nödvändiga för att uppfylla huvuddelen av minst ett av urvalskriterierna i ett förfarande för offentlig upphandling.

3.   Upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter får när som helst under förfarandet för offentlig upphandling begära att den ekonomiska aktören lämnar in, kompletterar, förtydligar eller fullbordar den information eller dokumentation som rör kontrollen av den ekonomiska aktörens ursprung inom en lämplig tidsfrist, förutsatt att sådana begäranden görs i överensstämmelse med principerna om likabehandling och transparens. Om den ekonomiska aktören underlåter att tillhandahålla sådan information eller dokumentation utan någon rimlig förklaring och därigenom förhindrar upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter att kontrollera den ekonomiska aktörens ursprung, eller gör en sådan kontroll ogenomförbar eller mycket svår, ska den ekonomiska aktören uteslutas från att delta i det berörda förfarandet för offentlig upphandling.

4.   En varas ursprung ska fastställas i enlighet med artikel 60 i förordning (EU) nr 952/2013, och en tjänsts ursprung ska fastställas på grundval av ursprunget för den ekonomiska aktör som tillhandahåller den.

Artikel 4

Undantag för varor och tjänster med ursprung i de minst utvecklade ▌ länderna

Kommissionen ska inte inleda en utredning avseende de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga IV till förordning (EU) nr 978/2012, såvida det inte finns belägg för ett kringgående av en IPI-åtgärd som kan tillskrivas det förtecknade tredjelandet eller dess ekonomiska aktörer.

Kapitel II

Utredningar, samråd, åtgärder och skyldigheter

Artikel 5

Utredningar och samråd

1.  På eget initiativ eller efter ett motiverat klagomål från en berörd part i unionen eller en medlemsstat får kommissionen inleda en utredning av en påstådd åtgärd eller metod i ett tredjeland genom att offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning. Ett sådant tillkännagivande om inledande ska innehålla kommissionens preliminära bedömning av tredjelandets åtgärd eller metod och uppmana berörda parter och medlemsstater att lämna relevant information till kommissionen inom en angiven tidsperiod.

Kommissionen ska göra ett online-verktyg tillgängligt på sin webbplats. Medlemsstaterna och berörda parter i unionen ska använda detta verktyg för att lämna in ett motiverat klagomål.

2.   Efter offentliggörandet av det tillkännagivande som avses i punkt 1 ska kommissionen uppmana det berörda tredjelandet att lämna sina synpunkter, tillhandahålla relevanta uppgifter och inleda samråd med kommissionen för att eliminera eller avhjälpa den påstådda åtgärden eller metoden i tredjelandet. Kommissionen ska regelbundet informera medlemsstaterna om hur utredningen och samråden fortskrider i den kommitté för handelshinder som inrättats genom artikel 7 i förordning (EU) 2015/1843.

3.  Utredningen och samråden ska avslutas inom nio månader efter det att de har inletts. I motiverade fall får kommissionen förlänga denna period med fem månader genom att offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning och informera tredjelandet, berörda parter och medlemsstaterna om denna förlängning.

4.   När utredningen och samråden avslutats ska kommissionen offentliggöra en rapport med de viktigaste resultaten av utredningen och ett förslag till åtgärder. Kommissionen ska lägga fram den rapporten för Europaparlamentet och rådet.

5.  Om kommissionen efter sin utredning finner att den påstådda åtgärden eller metoden i tredjelandet inte längre tillämpas eller att den inte leder till en allvarlig och återkommande försämring av tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen till tredjelandets marknader för offentlig upphandling eller koncession, ▌ ska kommissionen avsluta utredningen och offentliggöra ett tillkännagivande om avslutande i Europeiska unionens officiella tidning.

6.   Kommissionen får när som helst tillfälligt avbryta utredningen och samråden om det berörda tredjelandet

a)   vidtar tillfredsställande korrigerande åtgärder för att eliminera eller avhjälpa en allvarlig och återkommande försämring av tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen till tredjelandets marknader för offentlig upphandling eller koncession och därigenom förbättra detta tillträde, eller

b)   åtar sig gentemot unionen att avsluta eller fasa ut tredjelandets åtgärd eller metod, bland annat genom att utvidga tillämpningsområdet för ett befintligt avtal till offentlig upphandling, inom en rimlig tidsperiod och senast sex månader efter det att sådana åtaganden gjorts.

7.  Kommissionen ska återuppta utredningen och samråden så snart den drar slutsatsen att skälen till det tillfälliga avbrottet inte längre är giltiga.

8.  Kommissionen ska offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning i händelse av att utredningen och samråden tillfälligt avbryts eller återupptas.

Artikel 6

IPI-åtgärder

1.   Om kommissionen efter en utredning och samråd enligt artikel 5 finner att en åtgärd eller metod i ett tredjeland föreligger, ska den, om den anser det ligga i unionens intresse, anta en IPI-åtgärd genom en genomförandeakt. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.

2.   Ett fastställande om huruvida det ligger i unionens intresse att anta en IPI-åtgärd ska grunda sig på en helhetsbedömning av alla olika intressen, inbegripet de intressen som unionens ekonomiska aktörer har. IPI-åtgärder ska inte antas om kommissionen på grundval av all tillgänglig information drar slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att vidta sådana åtgärder.

3.   IPI-åtgärden ska fastställas mot bakgrund av tillgänglig information och på grundval av följande kriterier:

a)   Proportionaliteten hos IPI-åtgärden när det gäller åtgärden eller metoden i tredjelandet.

b)   Tillgången till alternativa försörjningskällor för de berörda varorna och tjänsterna, i syfte att undvika eller minimera en betydande negativ inverkan på upphandlande myndigheter och upphandlande enheter.

4.   IPI-åtgärden ska endast tillämpas på förfaranden för offentlig upphandling som har ett uppskattat värde som ligger över det tröskelvärde som ska fastställas av kommissionen mot bakgrund av resultaten av utredningen och samråden och med beaktande av de kriterier som anges i punkt 3. Detta uppskattade värde ska vara minst 15 000 000 EUR exklusive moms för byggentreprenader och koncessioner och minst 5 000 000 EUR exklusive moms för varor och tjänster.

5.   IPI-åtgärden ska tillämpas på specifika kontrakt som tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem där IPI-åtgärden även tillämpas på dessa dynamiska inköpssystem, med undantag för specifika kontrakt vars uppskattade värde understiger de respektive värden som anges i artikel 8 i direktiv 2014/23/EU, artikel 4 i direktiv 2014/24/EU eller artikel 15 i direktiv 2014/25/EU. IPI-åtgärden ska inte tillämpas på förfaranden för offentlig upphandling för tilldelning av kontrakt på grundval av ett ramavtal eller på kontrakt för enskilda delar som ska tilldelas i enlighet med artikel 5.10 i direktiv 2014/24/EU eller artikel 16.10 i direktiv 2014/25/EU.

6.   I den IPI-åtgärd som avses i punkt 1 får kommissionen, inom det tillämpningsområde som fastställs i punkt 8, besluta att begränsa tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från ett tredjeland till förfaranden för offentlig upphandling genom att kräva att upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter

a)   inför en poänganpassning för anbud som lämnas av ekonomiska aktörer med ursprung i detta tredjeland, eller

b)   utesluter anbud från ekonomiska aktörer med ursprung i det tredjelandet.

7.   Den poänganpassning som avses i punkt 6 a ska endast gälla för utvärdering och rangordning av anbuden. Den ska inte påverka det pris som ska betalas enligt det kontrakt som ska ingås med den utvalda anbudsgivaren.

8.   I den IPI-åtgärd som avses i punkt 1 ska kommissionen specificera tillämpningsområdet för IPI-åtgärden, inbegripet

a)   de sektorer eller kategorier av varor, tjänster och koncessioner, baserat på den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling som fastställs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002(20), samt eventuella tillämpliga undantag,

b)   de specifika kategorierna av upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter,

c)   de specifika kategorierna av ekonomiska aktörer,

d)   de specifika tröskelvärden som är minst de som anges i punkt 4,

e)  i tillämpliga fall, procentvärdet av en poänganpassning som avses i punkt 6 a.

Procentvärdet av den anpassning som avses i första stycket e ska vara 50 % av anbudets utvärderingspoäng beroende på tredjelandet och sektorn för planerade varor, tjänster, arbeten eller koncessioner. Vid offentlig upphandling, där pris eller kostnad är det enda tilldelningskriteriet, ska poängjusteringen vara dubbelt så stor som det procentuella värde som anges i första meningen i detta stycke. En IPI-åtgärd ska ange respektive procentvärde separat.

9.   När kommissionen fastställer IPI-åtgärden på grundval av de alternativ som anges i punkt 6 a eller b ska den välja den typ av åtgärd som skulle vara proportionerlig och på effektivast möjliga sätt avhjälpa det försämrade tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling eller koncession.

10.   Om kommissionen anser att tredjelandet vidtar tillfredsställande korrigerande åtgärder för att eliminera eller avhjälpa en försämring av tillträdet för ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen till marknader för offentlig upphandling eller koncession i det tredjelandet och därigenom förbättrar detta tillträde, eller om tredjelandet åtar sig att upphöra med åtgärden eller metoden i fråga får kommissionen återkalla IPI-åtgärden eller tillfälligt avbryta tillämpningen av den.

Om kommissionen anser att de korrigerande åtgärderna eller åtagandena har upphävts, tillfälligt avbrutits eller genomförts felaktigt ska den offentliggöra sina slutsatser och när som helst återinföra IPI-åtgärden.

Kommissionen får återkalla, tillfälligt upphäva eller återinföra en IPI-åtgärd genom en genomförandeakt och ska i sådana fall offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.

11.   En IPI-åtgärd ska upphöra att gälla fem år efter det att den trätt i kraft. En IPI-åtgärd får förlängas med fem år. Kommissionen ska inleda en översyn av IPI-åtgärden senast nio månader innan IPI-åtgärden upphör att gälla genom att offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning. En sådan översyn ska slutföras inom sex månader från offentliggörandet av meddelandet i fråga. Efter en sådan översyn kan kommissionen förlänga giltighetstiden för IPI-åtgärden, anpassa den på lämpligt sätt eller ersätta den med en annan IPI-åtgärd genom en genomförandeakt. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.

Artikel 7

Förteckning över upphandlande myndigheter som undantas från tillämpningen av denna förordning

1.  På motiverad begäran av en medlemsstat får kommissionen, i syfte att uppnå en rättvis fördelning mellan medlemsstaterna av de upphandlingsförfaranden som omfattas av IPI-åtgärder, anta en förteckning över lokala upphandlande myndigheter i den medlemsstaten, inom administrativa enheter med en befolkning på mindre än 50 000 invånare, som är undantagna från tillämpningen av denna förordning.

2.  I sin begäran ska medlemsstaten lämna detaljerade uppgifter som motiverar begäran om undantag och som rör värdet av de kontrakt som överstiger de tröskelvärden som anges i artikel 6.4 i denna förordning och som tilldelats av alla förtecknade upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter under de tre senaste åren räknat bakåt från den 31 december året före ansökan om undantag. Ett undantag får endast beviljas om det totala värdet av kontrakt över de tröskelvärden som anges i artikel 6.4 i denna förordning, och som tilldelats av upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter som inte ska undantas, överstiger 80 % av det totala värdet av de kontrakt över tröskelvärdena som omfattas av direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU och som tilldelats i den begärande medlemsstaten under samma treårsperiod.

3.  Undantaget ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt och proportionerligt, med beaktande av den administrativa kapaciteten hos de upphandlande myndigheter som ska undantas.

4.  Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna innan den antar den förteckning som avses i punkt 1. Den förteckningen , som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, ska gälla i tre år och får ses över eller förnyas vart tredje år på motiverad begäran av den berörda medlemsstaten.

Artikel 8

Skyldigheter för den utvalda anbudsgivaren

1.   När det gäller förfaranden för offentlig upphandling som omfattas av en IPI-åtgärd, samt kontrakt som tilldelas på grundval av ett ramavtal där det uppskattade värdet av dessa kontrakt är lika med eller högre än de värden som anges i artikel 8 i direktiv 2014/23/EU, artikel 4 i direktiv 2014/24/EU och artikel 15 i direktiv 2014/25/EU och om dessa ramavtal omfattades av IPI-åtgärden, ska upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i dokumenten avseende offentlig upphandling också inkludera följande skyldigheter för de utvalda anbudsgivarna:

a)   Att inte lägga ut på underentrepenad mer än 50 % av kontraktets totala värde på ekonomiska aktörer med ursprung i ett tredjeland som omfattas av en IPI-åtgärd.

b)   Att för kontrakt som omfattar leverans av varor, under kontraktets löptid, säkerställa att varor eller tjänster som levereras eller tillhandahålls under kontraktets fullgörande och som har sitt ursprung i det tredjeland som omfattas av IPI-åtgärden inte utgör mer än 50 % av kontraktets totala värde, oavsett om dessa varor eller tjänster levereras eller tillhandahålls direkt av den utvalda anbudsgivaren eller av en underleverantör.

c)   Att till den upphandlande myndigheten eller den upphandlande enheten på deras begäran lämna tillräckliga belägg i enlighet med led a eller b, senast när fullgörandet av kontraktet har slutförts.

d)   Att betala en proportionerlig avgift på mellan 10 % och 30 % av kontraktets totala värde om de skyldigheter som avses i led a eller b inte uppfylls.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 c är det tillräckligt att med belägg styrka att mer än 50 % av kontraktets totala värde har sitt ursprung i andra länder än det tredjeland som omfattas av IPI-åtgärden. Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten ska begära relevanta belägg om det finns rimliga indikationer på bristande efterlevnad av punkt 1 a eller b, eller om kontraktet tilldelas en grupp av ekonomiska aktörer som består av en juridisk person med ursprung i det tredjeland som omfattas av en IPI-åtgärd.

3.   Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter ska inkludera en hänvisning till de skyldigheter som anges i denna artikel i dokumenten för de förfarandena för offentlig upphandling som omfattas av en IPI-åtgärd.

Artikel 9

Undantag

1.  Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter får undantagsvis besluta att i ett förfarande för offentlig upphandling inte tillämpa en IPI-åtgärd, om

a)   endast anbud från ekonomiska aktörer med ursprung i ett tredjeland som omfattas av en IPI-åtgärd uppfyller anbudsvillkoren, eller

b)   beslutet att inte tillämpa IPI-åtgärden är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset, såsom folkhälsa eller miljöskydd.

2.  När en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet beslutar att inte tillämpa en IPI-åtgärd ska den, på ett sätt som beslutas av respektive medlemsstat, lämna följande information till kommissionen senast trettio kalenderdagar efter att kontraktet tilldelas.

a)  Den upphandlande myndighetens eller den upphandlande enhetens namn och kontaktuppgifter.

b)  En beskrivning av kontraktets ändamål.

c)  Information om de ekonomiska aktörernas ursprung ▌.

d)  Grundvalen som beslutet att inte tillämpa IPI-åtgärden bygger på, samt en detaljerad motivering till att undantaget tillämpas.

e)  I tillämpliga fall, andra uppgifter som den upphandlande myndigheten eller den upphandlande enheten finner användbara.

Kommissionen får begära ytterligare uppgifter av de berörda medlemsstaterna.

Artikel 10

Rättsmedel

För att säkerställa rättsligt skydd för ekonomiska aktörer som har eller har haft intresse av att erhålla ett visst kontrakt som omfattas av denna förordning ska direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG tillämpas i enlighet med detta.

Kapitel III

Genomförandebefogenheter, rapportering och slutbestämmelser

Artikel 11

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den ▌kommitté som inrättats genom artikel 7 i förordning (EU) 2015/1843. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas ▌.

3.   Om kommittén inte avger något yttrande om antagandet av förslag till IPI-åtgärd i form av uteslutning av anbud i enlighet med artikel 6.6 b i den här förordningen ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 12

Riktlinjer

För att underlätta upphandlande myndigheters och upphandlande enheters och ekonomiska aktörers tillämpning av denna förordning ska kommissionen inom sex månader från och med den … [dagen för denna förordnings ikraftträdande] utfärda riktlinjer.

Artikel 13

Rapportering

1.  Senast den …[tre år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] och minst vartannat år därefter ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning och om de framsteg som gjorts i internationella förhandlingar om tillträdet för unionens ekonomiska aktörer till tredjeländers marknader för offentlig upphandling eller koncession enligt denna förordning. ▌ Den rapporten ska offentliggöras. Medlemsstaterna ska på begäran lämna upplysningar till kommissionen om tillämpningen av åtgärder enligt denna förordning, inbegripet vad gäller antalet förfaranden för offentlig upphandling på central och lägre nivå där en viss IPI-åtgärd tillämpades, antalet anbud som mottagits från tredjeländer som omfattas av den IPI-åtgärden samt fall där ett särskilt undantag från åtgärden tillämpades.

2.  Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter ska via den elektroniska databasen TED (Tender Electronic Daily) rapportera till kommissionen om tillämpningen av IPI-åtgärder, som en del av informationen om tilldelning av kontrakt. Denna rapport ska för varje relevant förfarande innehålla information om tillämpningen av IPI-åtgärder, antalet anbud som mottagits från tredjeländer som omfattas av den relevanta IPI-åtgärden, antalet anbud för vilka uteslutningen av anbudet eller poängjusteringen tillämpats och tillämpningen av särskilda undantag från IPI-åtgärden. Kommissionen ska använda dessa uppgifter i sin regelbundna rapportering enligt denna artikel. Medlemsstaterna ska på begäran förse kommissionen med ytterligare information om tillämpningen av åtgärder enligt denna förordning.

Artikel 14

Översyn

Senast fyra år efter antagandet av en genomförandeakt eller senast den … [fem år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande], beroende på vilket som inträffar tidigast, och därefter vart femte år, ska kommissionen se över denna förordnings tillämpningsområde, funktionssätt och effektivitet samt rapportera sina slutsatser till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 15

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den sextionde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS GEMENSAMMA UTTALANDE BETRÄFFANDE FÖRORDNING (EU) 2022/xxx(21)

Europaparlamentet och rådet erkänner att de regler om kommittéförfarande som man enats om i detta instrument inte föregriper resultatet av andra pågående eller framtida lagstiftningsförhandlingar och inte ska betraktas som prejudicerande för andra lagstiftningsärenden.

UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM ÖVERSYNEN AV FÖRORDNINGEN OM INSTRUMENTET FÖR INTERNATIONELL UPPHANDLING (Förordning (EU) 2022/xxx)*

När kommissionen i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2022/xxx*, genomför en översyn av den förordningens tillämpningsområde, funktionssätt och effektivitet kommer den även att bedöma om det finns ett behov av att från dess tillämpningsområde undanta de utvecklingsländer som omfattas av den allmänna ordning som anges i artikel 1.2 a i förordning (EU) nr 978/2012, särskilt de länder som omfattas av den särskilda stimulansordning för hållbar utveckling och gott styre som fastställs i artikel 9 i förordning (EU) No 978/2012. Vid denna översyn kommer kommissionen att lägga särskild vikt vid sådana sektorer som anses vara strategiska i samband med offentlig upphandling i EU.

UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM EXKLUSIV BEFOGENHET BETRÄFFANDE FÖRORDNING (EU) 2022/xxx(22)*

Såsom bekräftas i domstolens yttrande 2/15 faller deltagandet i unionens upphandlingsförfaranden av tredjeländers ekonomiska aktörer, varor och tjänster inom ramen för den gemensamma handelspolitiken där, såsom uttryckligen anges i artikel 3.1 e i EUF‑fördraget, unionen har exklusiv befogenhet. Följaktligen ska medlemsstaterna och deras upphandlande myndigheter och upphandlande enheter inte införa eller upprätthålla några lagstiftningsåtgärder eller andra allmänt tillämpliga åtgärder som styr tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer utöver dem som tillämpas i enlighet med denna förordning och annan unionslagstiftning.

(1) EUT C 264, 20.7.2016, s. 110.
(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 14 december 2021 (Antagna texter; P9_TA(2021)0497.
(3)EUT C 264, 20.7.2016, s. 110.
(4)Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 juni 2022.
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 654/2014 av den 15 maj 2014 om utövande av unionens rättigheter vid tillämpning och genomdrivande av internationella handelsregler och om ändring av rådets förordning (EG) nr 3286/94 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (EUT L 189, 27.6.2014, s. 50).
(6)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
(8)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).
(11)Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 30.12.1989, s. 33).
(12)Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, 23.3.1992, s. 14).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(14)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1843 av den 6 oktober 2015 om fastställande av unionsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa unionens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (EUT L 272, 16.10.2015, s. 1).
(15)Rådets beslut 71/306/EEG av den 26 juli 1971 om inrättande av en rådgivande kommitté för offentliga bygg- och anläggningskontrakt (EGT L 185, 16.8.1971, s. 15).
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(17)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(18)Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1780 av den 23 september 2019 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2015/1986 (”eForms”) (EUT L 272, 25.10.2019, s. 7).
(19)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(20)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV) (EGT L 340, 16.12.2002, s. 1).
(21)* EUT: vänligen för in numret för den nya förordningen.
(22)** EUT: vänligen för in numret och en fotnot med EUT-hänvisning för dokument 2012/0060(COD).


Parlamentets initiativrätt
PDF 161kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om parlamentets initiativrätt (2020/2132(INI))
P9_TA(2022)0242A9-0142/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, såsom ändrat(1) (ramavtalet från 2010),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(2) (det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om läget avseende debatten om Europas framtid(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om Europas framtid(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om Europas framtid(7),

–  med beaktande av de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission 2019–2024, som dess ordförande Ursula von der Leyen lade fram den 16 juli 2019: En ambitiösare union – Min agenda för Europa,

–  med beaktande av studien om Europaparlamentets initiativrätt (The European Parliament’s right of initiative) från juli 2020 som beställts av parlamentet,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A9-0142/2022), och av följande skäl:

A.  I artikel 15 i EU-fördraget anges att Europeiska rådet inte ska ha någon lagstiftande funktion.

B.  Parlamentet är den enda EU-institution som väljs demokratiskt och direkt av medborgarna. I motsats till medlemsstaternas konstitutionella system har parlamentet ingen generell direkt initiativrätt på lagstiftningsområdet, vilken enligt artikel 17.2 i EU‑fördraget ligger hos kommissionen, såvida inte annat anges i fördragen.

C.  Europaparlamentets indirekta initiativrätt på lagstiftningsområdet fastställs i artikel 225 i EUF-fördraget: ”Europaparlamentet får genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en unionsrättsakt utarbetas för att fördragen ska kunna genomföras”.

D.  I artikel 225 i EUF-fördraget står det också att ”om kommissionen inte lägger fram något förslag, ska den underrätta Europaparlamentet om skälen till detta”.

E.  Parlamentets initiativbetänkanden och resolutioner utgör ett viktigt verktyg för att fastställa EU:s politiska agenda.

F.  Enligt ramavtalet från 2010 utfäste sig kommissionen att redogöra för den konkreta uppföljningen av alla uppmaningar från parlamentet om att den ska lägga fram förslag i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget inom tre månader efter det att det relevanta betänkandet antagits i plenum. Om kommissionen inte fullgör denna skyldighet skulle det kunna utgöra underlåtenhet att vidta åtgärder i enlighet med artikel 265 i EUF‑fördraget.

G.  Endast en tredjedel av parlamentets förfaranden för lagstiftningsmässiga och icke-lagstiftningsmässiga initiativ fram till 2019 kan anses vara lyckade. År 2019 hade de flesta betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ (INL-betänkanden) och som antagits sedan 2011 inte följts upp av kommissionen genom framläggande av lämpliga förslag(8).

H.  I det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning föreskrivs att kommissionen måste anta ett särskilt meddelande om uppföljningen av sådana begäranden. Det anges också att om kommissionen ”beslutar att inte lägga fram ett förslag med anledning av en sådan begäran” måste den ”om lämpligt, tillhandahålla en analys av möjliga alternativ och besvara alla frågor som tagits upp av medlagstiftarna med avseende på analyser om ’europeiskt mervärde’ och om ’kostnaden för utebliven europeisk integration’”.

I.  Fördragen ger parlamentet direkt initiativrätt när det gäller parlamentets egen sammansättning, val av dess ledamöter och deras stadga, Europeiska ombudsmannens stadga och parlamentets undersökningsrätt där ett särskilt förfarande tillämpas, och när det gäller att inleda förfaranden avseende efterlevnad av rättsstatsprincipen och fördragsändringar.

J.  Parlamentets direkta initiativrätt är långtifrån tillräcklig för att göra det möjligt för det att föra medborgarnas, civilsamhällets och arbetsmarknadsparternas talan inom EU‑institutionerna, vilket i praktiken ger kommissionen monopol på lagstiftningsinitiativ.

K.  En mer framträdande roll för parlamentet när det gäller att fastställa unionens dagordning genom att stärka parlamentets initiativrätt kräver också att det ordinarie lagstiftningsförfarandet utvidgas till att omfatta andra politikområden och att det interinstitutionella samarbetet stärks.

L.  Parlamentet lade fram ett särskilt ambitiöst lagstiftningsinitiativ om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, som antogs i oktober 2016(9) och 2020(10) genom att uppmana kommissionen och rådet att inleda förhandlingar med parlamentet om ett interinstitutionellt avtal i enlighet med artikel 295 i EUF-fördraget. Rättsstatsprincipen är ett av de områden där parlamentets initiativrätt skulle kunna utvecklas.

M.  Om parlamentet ges direkt initiativrätt återställs balansen i unionens lagstiftningsprocess.

N.  Empiriska bevis visar att framgången för parlamentets initiativ i huvudsak beror på det beslutsförfarande som rådet följer (kvalificerad majoritet eller enhällighet)(11).

O.  I sin resolution om läget avseende debatten om Europas framtid påminde parlamentet om att ”man vid en eventuell framtida översyn av fördragen skulle kunna tilldela Europaparlamentet, i egenskap av direkt företrädare för EU-medborgarna, initiativrätt på lagstiftningsområdet”. Konferensen om Europas framtid har varit, bland annat, ett historiskt tillfälle att främja reformen av den europeiska demokratin och fördragen med deltagande av medborgarna.

P.  På den digitala plattformen för konferensen om Europas framtid var europeisk demokrati en av de frågor som tilldrog sig störst intresse för medborgarna.

Q.  I sin resolution om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen föreslog parlamentet att ”man i överensstämmelse med gängse praxis i ett antal medlemsstater ger båda kamrarna i EU:s lagstiftande församling, det vill säga rådet och i synnerhet parlamentet, som är den enda institution som valts direkt av medborgarna, rätten att ta initiativ till lagstiftning, utan att det påverkar kommissionens grundläggande lagstiftningsrätt”.

R.  I parlamentets arbetsordning fastställs regler för utarbetande och antagande av resolutioner i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget. I praktiken skiljer man mellan initiativbetänkanden som inte avser lagstiftning (INI) och initiativbetänkanden som avser lagstiftning (INL). I ramavtalet från 2010 och det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning görs ingen sådan åtskillnad.

Parlamentets direkta initiativrätt enligt fördragen

1.  Europaparlamentet framhåller – med beklagande – att parlamentet, trots att det är den enda direktvalda EU-institutionen, inte har någon generell direkt initiativrätt.

2.  Europaparlamentet understryker att Lissabonfördraget redan ger parlamentet direkt initiativrätt genom att erkänna parlamentets behörighet att organisera sig, dess granskande funktion och dess demokratiska legitimitet som den enda direktvalda EU‑institutionen.

3.  Europaparlamentet betonar att i en institutionell struktur där parlamentet ännu inte har någon generell direkt initiativrätt har de särskilda lagstiftningsförfaranden som det inleder en särskild konstitutionell tyngd och företräde framför ordinarie lagstiftningsförfaranden.

4.  Europaparlamentet påminner om att det under de senaste 20 åren upprepade gånger har använt sig av dessa särskilda befogenheter att lagstifta, även om de är otillräckliga. Parlamentet beklagar dock att dessa särskilda lagstiftningsförfaranden alltför sällan har slutförts framgångsrikt på grund av att kommissionen och rådet(12) inte har gett sitt samtycke.

5.  Europaparlamentet betonar att det utnyttjade sin initiativrätt genom att inleda ett rättsstatsförfarande enligt artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet kritiserar att rådet inte har följt upp detta förfarande och inte heller parlamentets efterföljande, upprepade krav på åtgärder, och påpekar att rådets underlåtenhet att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja artikel 7 i EU-fördraget gör att de gemensamma europeiska värdenas integritet fortsätter att skadas, liksom det ömsesidiga förtroendet och unionens trovärdighet överlag. Parlamentet anser att det är nödvändigt att säkerställa ett fullständigt och omedelbart genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten(13), och att samtidigt respektera parlamentets roll som medlagstiftare. Parlamentet anser att unionen fortfarande är strukturellt oförberedd på att motverka bakslag och kränkningar när det gäller demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter i medlemsstaterna. Parlamentet anser att förvärringen av dessa problem i olika medlemsstater har visat att det behövs ett verkligt interinstitutionellt samarbete. Parlamentet beklagar djupt bristen på ordentliga svar på parlamentets initiativ om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, och upprepar sin uppmaning till kommissionen och rådet att utan dröjsmål inleda förhandlingar med parlamentet om ett interinstitutionellt avtal.

6.  Europaparlamentet upprepar sitt motiverade förslag om att det finns en klar risk för att Ungern allvarligt åsidosätter de värden som ligger till grund för unionen. Parlamentet upprepar sin djupa oro över att standardförfarandena för utfrågningar inte säkerställer likabehandling mellan å ena sidan parlamentet och å andra sidan kommissionen och en tredjedel av medlemsstaterna avseende framläggandet av ett motiverat förslag och när det gäller tillgången till information. Parlamentet beklagar att utfrågningarna ännu inte har lett till några betydande framsteg när det gäller att ta itu med klara risker för allvarligt åsidosättande av EU:s värden.

7.  Europaparlamentet beklagar att tre medlemsstater ännu inte har ratificerat Europeiska unionens ändrade vallag, som antogs 2018.

8.  Europaparlamentet beklagar vidare att rådet hittills har vägrat att förhandla med parlamentet om dess undersökningsrätt, även om detta strider mot artikel 226 i EUF‑fördraget och principen om lojalt samarbete, och att man inte verkställer en fördragsbestämmelse trots att man är skyldig att göra det.

9.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av den nya stadgan för Europeiska ombudsmannen, som skett på parlamentets initiativ, vilket säkerställer att stadgan är förenlig med Lissabonfördraget.

Rådets och Europeiska rådets initiativrätt enligt fördragen

10.  Europaparlamentet beklagar att artikel 121 i EUF-fördraget, som ingår i avdelningen om ekonomisk och monetär politik, endast föreskriver att parlamentet ska underrättas. Parlamentet noterar också att rådet har utövat artikel 121 i EUF-fördraget som en faktisk initiativrätt på detta område, och kräver ytterligare befogenheter för parlamentet, som ju är den enda EU-institution som företräder medborgarna.

11.  Europaparlamentet konstaterar vidare att artikel 68 i EUF-fördraget har utnyttjats som en faktisk initiativrätt av Europeiska rådet på området frihet, säkerhet och rättvisa. Parlamentet betonar att Europeiska rådet inte är medlagstiftare och att Europeiska rådets antagande av fleråriga operativa program på detta område utan någon skyldighet att höra parlamentet eller kommissionen bör ses över med tanke på den särskilt allvarliga inverkan som denna politik har på medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet begär att parlamentet och rådet ges denna befogenhet på lika villkor vid en kommande fördragsöversyn.

12.  Europaparlamentet konstaterar att rådet, i enlighet med artikel 76 i EUF-fördraget, genom en fjärdedel av sina medlemsstater har en initiativrätt som är parallell med kommissionens när det gäller förvaltningsrättsligt samarbete, polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

13.  Europaparlamentet konstaterar att denna utveckling är en del av en bredare trend mot en ökande obalans mellan rådet, Europeiska rådet och kommissionen när det gäller beslutsfattande inom alla politikområden, i varierande grad. Parlamentet betonar att denna praxis urholkar EU:s institutionella struktur enligt fördragen. Parlamentet anser att balansen bör återställas till förmån för demokratisk legitimitet genom likvärdiga rättigheter för parlamentet.

14.  Europaparlamentet noterar med oro bristen på insyn i användningen av rådets indirekta initiativrätt enligt artikel 241 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar rådet att på ett användarvänligt sätt och på Europeiska unionens alla officiella språk offentliggöra alla begäranden som görs med hjälp av denna rättsliga grund, och insisterar på sin uppmaning till rådet att säkerställa största möjliga öppenhet i alla sina akter(14), med full respekt för EU:s regler om tillgång till handlingar.

Parlamentets indirekta initiativrätt enligt fördragen

15.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet sedan Maastrichtfördraget, i kraft av sin unika demokratiska legitimitet, har haft rätt att anmoda kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag.

16.  Europaparlamentet konstaterar att begäranden i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget måste omfattas av unionens behörighet, och att kommissionen för närvarande bara är skyldig att underrätta parlamentet om skälen till att den inte lägger fram något förslag.

17.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet och kommissionen kom överens om att ytterligare stärka denna rättighet genom ramavtalet från 2010. Parlamentet noterar att kommissionen utfäste sig att redogöra för sin uppföljning av parlamentets begäranden inom tre månader och, om kollegiet så beslutar, lägga fram ett lagstiftningsförslag.

18.  Europaparlamentet anser att det är dags att visa en mer ambitiös politisk vilja, och begär därför att man överväger en översyn av ramavtalet från 2010 i syfte att säkerställa en starkare initiativrätt för parlamentet.

19.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen, i sin uppföljning av parlamentets betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ och som antagits i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget, fram till 2019 endast i ett fåtal fall hade lagt fram lagstiftningsförslag efter parlamentets begäranden(15). Parlamentet beklagar vidare att kommissionens tidsfrister för att svara på parlamentets begäranden och för att lägga fram lagstiftningsförslag i de flesta fall inte hölls.

20.  Europaparlamentet anser att kommissionens enda skyldighet att underrätta parlamentet om sina skäl att inte följa upp ett INL-betänkande som antagits av en majoritet av parlamentets ledamöter är alldeles för svag, och välkomnar därför i starkast möjliga ordalag kommissionsordförande Ursula von der Leyens stöd för parlamentets initiativrätt och åtagandet att alltid svara på parlamentets begäranden enligt artikel 225 i EUF-fördraget genom att lägga fram en lagstiftningsakt, med full respekt för principerna om proportionalitet, subsidiaritet och bättre lagstiftning. Parlamentet förväntar sig att kommissionen står fast vid sitt åtagande att ta initiativ till lagstiftning efter det att parlamentet antagit en sådan begäran med en majoritet av sina ledamöter i ett INL-betänkande. Parlamentet anser att detta åtagande bör stärkas och att parlamentets befogenhet att påverka EU:s agenda bör stärkas.

21.  Europaparlamentet lovordar det nuvarande kommissionskollegiet för att ha svarat på alla parlamentets begäranden i god tid(16), utom i ett fall(17). Parlamentet betonar dessutom att begärandena i alla fall utom ett har lett till ett lagstiftningsförslag. Parlamentet anser att detta visar att ett interinstitutionellt prejudikat har skapats, och förväntar sig att kommissionen fortsätter att fullgöra sitt åtagande att svara på alla begäranden.

22.  Europaparlamentet anser att reflektionen om parlamentets initiativrätt måste gå hand i hand med en bredare reflektion om politiska initiativ i EU:s beslutsprocess.

23.  Europaparlamentet föreslår att uppföljningen av europeiska medborgarinitiativ bör förbättras och betonar att om kommissionen inte har offentliggjort sina avsikter inom de fastställda tidsfristerna, eller i ett meddelande har angett att den inte avser att vidta några åtgärder beträffande ett europeiskt medborgarinitiativ som uppfyller de formella kraven och är förenligt med fördragen, särskilt unionens grundläggande värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, kan parlamentet besluta att följa upp medborgarinitiativet med ett INL-betänkande.

Framtiden för parlamentets initiativrätt

24.  Europaparlamentet är djupt övertygat om att en generell och direkt initiativrätt ytterligare skulle stärka unionens demokratiska legitimitet, ge unionsmedborgarna egenmakt och återspegla utvecklingen över tid av unionens och dess institutioners befogenheter i riktning mot en starkare europeisk demokrati.

25.  Europaparlamentet anser att parlamentet, som är den enda direktvalda EU-institutionen, bör ges rätt att föreslå lagstiftning.

26.  Europaparlamentet är fast övertygat om att fördragen bör ses över så att parlamentet, som är den enda direktvalda EU-institutionen och därmed den institution som företräder medborgarna i EU:s beslutsprocess, ges en generell och direkt rätt att ta initiativ till lagstiftning. Parlamentet betonar att det bör inleda förfarandet enligt artikel 48 i EU-fördraget för att fastställa en sådan initiativrätt på lagstiftningsområdet. Parlamentet anser att dess initiativrätt åtminstone bör gälla inom de politikområden där parlamentet har befogenhet att anta lagstiftning som medlagstiftare.

27.  Europaparlamentet betonar att konferensen om Europas framtid var en aldrig tidigare skådad möjlighet att ta itu med de aktuella bristerna och ge ny kraft åt den europeiska demokratin, och uppmuntrar starkt att man följer konferensdeltagarnas rekommendation att skapa en verklig initiativrätt för parlamentet.

28.  Europaparlamentet upprepar att de frågor där parlamentet för närvarande har initiativrätt är av en särskild och förstärkt konstitutionell tyngd. Parlamentet anser därför att en ensamrätt av detta slag bör utvidgas till att omfatta frågor där unionens demokratiska legitimitet och suveränitet är särskilt relevant.

29.  Europaparlamentet noterar att dess nuvarande initiativrätt omfattar olika särskilda lagstiftningsförfaranden, såsom när det gäller förordningar som rör parlamentets egen sammansättning, val av dess ledamöter och deras stadga, Europeiska ombudsmannens stadga samt parlamentets undersökningsrätt.

30.  Europaparlamentet anser att fördragen knappt reglerar sådana förfaranden, och efterlyser ett nytt interinstitutionellt avtal mellan de tre institutionerna som uteslutande ägnar sig åt denna fråga, med full respekt för dess särskilda konstitutionella tyngd och med ökad demokratisk legitimitet för Europeiska unionen. Parlamentet anser att detta nya interinstitutionella avtal skulle kunna omfatta åtgärder för att undvika att ärenden blockeras institutionellt.

31.  Europaparlamentet anser att dess arbetsordning bättre bör återspegla den speciella karaktären för dessa lagstiftningsförfaranden. Parlamentet rekommenderar framför allt att om parlamentets antagande av en rättsakt kräver godkännande från rådet och yttrande eller godkännande från kommissionen, bör parlamentet, efter omröstningen om den föreslagna rättsakten, inleda ett samrådsförfarande med dessa institutioner. Parlamentet anser sig också behöva effektivisera förfarandena för att ändra dessa förslag till rättsakter efter sådana samråd.

32.  Europaparlamentet anser att utvidgningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet och fastställandet av ett ordinarie lagstiftningsförfarande där parlamentet har initiativrätt bör ses som kompletterande processer.

33.  Europaparlamentet anser att erkännandet av en direkt initiativrätt för parlamentet inte skulle utesluta möjligheten för kommissionen att behålla en parallell initiativrätt eller ha kvar ett initiativmonopol, t.ex. på budgetområdet. Parlamentet skulle också kunna tänka sig att rådet får en direkt initiativrätt på strikt definierade områden. Parlamentet uppmanar de tre institutionerna att reflektera över hur parallella initiativrättigheter faktiskt skulle kunna samexistera och genomföras i praktiken.

34.  Europaparlamentet åtar sig att till fullo använda, utveckla och ytterligare stärka potentialen i parlamentets indirekta initiativrätt, som fastställs i fördragen och vidareutvecklas i interinstitutionella avtal och genom utfästelsen från kommissionsordförande Ursula von der Leyen.

35.  Europaparlamentet anser att det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning spelar en avgörande roll för att säkerställa ett lojalt och öppet samarbete under hela lagstiftningscykeln och gör det möjligt att uppnå en bättre och ömsesidig förståelse för de olika institutionernas respektive ståndpunkter.

36.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam bedömning av hur ramavtalet från 2010 fungerar och behovet av en riktad översyn för att säkerställa att dess bestämmelser och tidsramarna för parlamentets indirekta initiativrätt kan upprätthållas på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar också rådet och kommissionen att tillsammans med parlamentet bedöma i vilken utsträckning det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör ses över i syfte att undanröja eventuella hinder för parlamentets befogenheter att föreslå lagstiftningsinitiativ.

37.  Europaparlamentet anser att det är lämpligt att se över sina interna regler, förfaranden och krav, även när det gäller utarbetandet av betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ enligt artikel 225 i EUF-fördraget, för att säkerställa att förslagen är fokuserade och välunderbyggda. Parlamentet föreslår en rationalisering av de förfaranden som anges i parlamentets arbetsordning för utarbetande och antagande av resolutioner i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget för att säkerställa att varje begäran till kommissionen om ett lagstiftningsinitiativ beaktas på lämpligt sätt, alltid med respekt för det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, oavsett vilken parlamentsresolution som innehåller begäran.

38.  Europaparlamentet åtar sig att i första hand använda dessa instrument för att begära att kommissionen lägger fram lagstiftningsförslag. Parlamentet påpekar i detta sammanhang behovet av att rikta begäranden enbart till kommissionen och att se till att innehållet i betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ inte avviker från det ämne för betänkandet som bestämts. Parlamentet understryker att dess antagande av fokuserade och väl underbyggda betänkanden i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget kräver att nödvändig teknisk och administrativ kapacitet säkerställs.

39.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att säkerställa ett nära samarbete med kommissionen under hela livscykeln för initiativbetänkanden som avser lagstiftning för att säkerställa att processen är så effektiv, transparent och inkluderande som möjligt. Parlamentet framhåller utskottsordförandekonferensens och talmanskonferensens roller i detta avseende.

40.  Europaparlamentet betonar att det fullt ut respekterar det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, som betonar behovet av en förhandsanalys av det europeiska mervärdet samt en bedömning av kostnaderna för uteblivna EU-åtgärder, och att det har en struktur för den konsekvensbedömningsverksamhet som i möjligaste mån ska genomföras innan parlamentet lägger fram ett INL-betänkande, i syfte att förbättra den bedömning av det europeiska mervärdet som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

41.  Europaparlamentet anser att kommissionen – när den bedömer principerna om subsidiaritet, proportionalitet och bättre lagstiftning som en del av sin uppföljning av parlamentets begäranden om lagstiftningsförslag enligt artikel 225 i EUF-fördraget – bör ta vederbörlig hänsyn till parlamentets tillhörande analyser när det gäller ”europeiskt mervärde” och ”kostnaden för utebliven europeisk integration”. Parlamentet påpekar att kommissionen enligt det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning redan är skyldig att besvara alla frågor som tas upp av medlagstiftarna i samband med sådana analyser.

42.  Europaparlamentet anser dessutom att kommissionen bör se till att utkast till förslag som antas efter ett förslag från parlamentet i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget tydligt kopplas till relevanta INL-betänkanden, vilket ger ett tydligt avtryck i fråga om påverkan på lagstiftningen.

43.  Europaparlamentet åtar sig att främja en starkare samordning med Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén genom att ta vederbörlig hänsyn till deras yttranden inom ramen för artikel 225 i EUF-fördraget.

44.  Europaparlamentet upprepar att tillgänglighet, etik och transparens är av största vikt och måste vara vägledande för alla EU-institutioners verksamhet. Parlamentet begär att all relevant information om initiativbetänkanden som avser lagstiftning, såsom interna förfaranden eller kommissionens uppföljning, ska göras lättillgänglig online på alla officiella EU-språk.

45.  Europaparlamentet upprepar vikten av den förberedande lagstiftningsfasen och påminner om parlamentets roll i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och ramavtalet från 2010. Parlamentet begär att arbetet med att inrätta en gemensam databas för lagstiftning påskyndas, i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

46.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt medborgarnas och det civila samhällets deltagande är för EU:s demokratiska legitimitet. Parlamentet uppmanar alla EU-institutioner att på ett meningsfullt sätt involvera dem i beslutsfattandet i alla skeden av den politiska cykeln.

o
o   o

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
(2) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.
(4) EUT C 252, 18.7.2018, s. 201.
(5) EUT C 449, 23.12.2020, s. 90.
(6) EUT C 270, 7.7.2021, s. 71.
(7) EUT C 362, 8.9.2021, s. 6.
(8) Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, studie om Europaparlamentets initiativrätt, Bryssel, 2020, s. 55 och 57.
(9) Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (EUT C 215, 19.6.2018, s. 162).
(10) Europaparlamentets resolution av den 7 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (EUT C 395, 29.9.2021, s. 2).
(11) Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, studie om Europaparlamentets initiativrätt, Bryssel, 2020, s. 12.
(12) Ibid., s. 34–35.
(13) EUT L 433 I , 22.12.2020, s. 1.
(14) Resolutionen av den 17 januari 2019 om ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ (EUT C 411, 27.11.2020, s. 149).
(15) Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, studie om Europaparlamentets initiativrätt, Bryssel, 2020, s. 54.
(16)——————— Kommissionens svar på följande resolutioner från Europaparlamentet:Resolutionen av den 8 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om digitala finanser: nya risker med kryptotillgångar – reglerings- och tillsynsutmaningar när det gäller finansiella tjänster, institut och marknader (EUT C 395, 29.9.2021, s. 72).Resolutionen av den 22 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU (EUT C 404, 6.10.2021, s. 175).Resolutionen av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: anpassning av handels- och civilrättsliga regler för kommersiella enheter som är verksamma på nätet (EUT C 404, 6.10.2021, s. 31).Resolutionen av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt (EUT C 404, 6.10.2021, s. 2).Resolutionen av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en ram för etiska aspekter av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik (EUT C 404, 6.10.2021, s. 63).Resolutionen av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en skadeståndsordning för artificiell intelligens (EUT C 404, 6.10.2021, s. 107).Resolutionen av den 21 januari 2021 med rekommendationer till kommissionen om rätten att inte vara uppkopplad (EUT C 456,10.11.2021, s. 161).
(17) Svar från kommissionen på Europaparlamentets resolution av den 13 maj 2020 med rekommendationer till kommissionen om ett skyddsnät för mottagare av stöd från EU-program: upprättande av en beredskapsplan för den fleråriga budgetramen (EUT C 323, 11.8.2021, s. 2).


Globala hot mot aborträtten: Högsta domstolens eventuella inskränkningar i aborträtten i USA
PDF 208kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om globala hot mot aborträtten: Högsta domstolens eventuella inskränkningar i aborträtten i USA (2022/2665(RSP))
P9_TA(2022)0243B9-0299/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den internationella konventionen från 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen från 1966 om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av den internationella konventionen från 1965 om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1989 om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av FN:s konvention från 2006 om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, som man enades om 2015, och särskilt mål 1, 3 och 5 om att avskaffa fattigdom, om god hälsa och välbefinnande och om jämställdhet,

–  med beaktande av handlingsplanen från Peking från 1995 och resultaten från dess översynskonferenser,

–  med beaktande av 1994 års internationella konferens om befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo 1994, dess handlingsprogram samt resultaten från dess översynskonferenser,

–  med beaktande av toppmötet i Nairobi 2019 om ICPD+25 – Accelerating the Promise, och av de berörda parternas åtaganden när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter,

–  med beaktande av informationsserierna om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) från 2020,

–  med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950,

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) vägledning från 2015 Safe abortion: technical and policy guidance for health systems,

–  med beaktande av WHO:s vägledning av den 8 mars 2022 Abortion care guideline,

–  med beaktande av OHCHR:s uttalande av den 14 september 2021 UN experts denounce further attacks against right to safe abortion and Supreme Court complicity,

–  med beaktande av rapporten från FN:s befolkningsfond (UNFPA) från mars 2022 om tillståndet för världens befolkning, Seeing the Unseen: The case for action in the neglected crisis of unintended pregnancy,

–  med beaktande av Pew Research Centers rapport av den 6 maj 2022, America’s Abortion Quandary,

–  med beaktande av Amerikas förenta staters konstitution,

–  med beaktande av målet Roe mot Wade, 410 US 113 (1973),

–  med beaktande av det första utkastet till majoritetsyttrande från Förenta staternas högsta domstol nr 19-1392(1), skrivet av domaren Samuel Alito om målet Thomas E. Dobbs, statstjänsteman för hälso- och sjukvårdsfrågor vid Mississippi Department of Health, et al., mot Jackson Women’s Health Organisation, et al., daterat februari 2022 och som läckt ut till pressen i maj 2022,

–  med beaktande av senatens lagförslag 8 (SB 8) och representanthusets tillhörande lagförslag 1515 (HB 1515) i Texas, Relating to abortion, including abortions after detection of an unborn child’s heartbeat; authorizing a private civil right of action, från september 2021,

–  med beaktande av Europarådets konvention från 2014 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

–  med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna från 2009 (stadgan),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2021 om abortlagen i delstaten Texas i USA(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om situationen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i EU, inom ramen för kvinnors hälsa(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2021 om den första årsdagen för det faktiska förbudet mot aborter i Polen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU(5),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder 2021–2025 (EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2021 om framtida utmaningar för kvinnors rättigheter i Europa: mer än 25 år sedan Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2022 om konsekvenserna av kriget mot Ukraina för kvinnor(7),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt WHO är abort en viktig del av en heltäckande hälso- och sjukvård, och omkring 45 % av alla aborter är osäkra, varav 97 % sker i utvecklingsländer(8). Enligt UNFPA(9) inträffar uppskattningsvis 121 miljoner oavsiktliga graviditeter varje år, och över 60 % av dessa slutar i aborter. Under de senaste åren har motståndare till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och kvinnors självständighet haft ett betydande inflytande på nationell lagstiftning och politik, och bakåtsträvande initiativ har tagits på global nivå, även i flera medlemsstater. Extremhögerns frammarsch bidrar också till denna tillbakagång i kvinnors rätt till abort, som tar sig uttryck i hela världen.

B.  FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering mot kvinnor har noterat att kriminalisering av aborttjänster inte har något avskräckningsvärde. FN:s arbetsgrupp mot diskriminering av kvinnor och flickor har noterat att i fall där abort är kriminaliserad och föremål för rättsliga begränsningar, är det inte möjligt för alla kvinnor att på ett säkert sätt avsluta graviditeten på grund av deras socioekonomiska situation, och det blir därmed ett privilegium för socioekonomiskt gynnade kvinnor, medan kvinnor med begränsade resurser tvingas använda sig av osäkra och hemliga aborter som innebär en fara för deras liv och hälsa. Enligt WHO är andelen osäkra aborter betydligt högre i länder med mycket restriktiva abortlagar än i länder med mindre restriktiva lagar(10).

C.  Osäkra aborter är den främsta orsaken till mödradödlighet och sjuklighet, som dock går att förebygga. Bristen på tillgång till säker och laglig abortvård är en kritisk folkhälso- och människorättsfråga. Att förbjuda abort och därmed tvinga kvinnor att söka sig till osäkra och hemliga aborter leder till ökad mödradödlighet och sjuklighet.

D.  Förenta staternas högsta domstol skapade ett prejudikat i det banbrytande målet Roe mot Wade (1973), senare bekräftat i målen Planned Parenthood mot Casey (1992) och Whole Woman’s Health mot Hellerstedt (2016), som garanterar den konstitutionella rätten till laglig abort innan fostret blivit livsdugligt i USA. Det nyligen läckta första utkastet till majoritetsyttrande från Högsta domstolen, skrivet av domaren Samuel Alito om målet Thomas E. Dobbs, statstjänsteman för hälso- och sjukvårdsfrågor vid Mississippi Department of Health, mot Jackson Women’s Health Organisation riskerar att omkullkasta domen i Roe mot Wade vilket skulle innebära en tillbakagång för konstitutionella rättigheter i USA. Högsta domstolen förväntas meddela ett slutligt avgörande senast i juni 2022. Det läckta utkastet till yttrande representerar den mest skadliga utgången för aborträtten i fråga om vad Högsta domstolen skulle kunna besluta, genom att tillåta delstater att förbjuda abort när som helst under graviditeten och öppna upp möjligheten till fullständiga abortförbud, vilket i sin tur skulle undanröja det skydd som kvinnor och flickor i USA åtnjuter genom sina befintliga rättigheter.

E.  Ett beslut av Högsta domstolen som upphäver Roe mot Wade-domen skulle påverka kvinnors och flickors liv över hela USA, och de skadliga konsekvenserna skulle bli mest kännbara för personer i utsatta situationer. Andra aspekter av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter skulle också kunna påverkas negativt om Roe mot Wade-domen upphävs. Begränsningar av eller förbud mot aborträtten i USA skulle slå oproportionerligt mot kvinnor som lever i fattigdom, särskilt rasifierade kvinnor – däribland färgade kvinnor, kvinnor från den latinamerikanska befolkningen och kvinnor från ursprungsbefolkningen – samt kvinnor från landsbygdsområden, hbtqi-personer, kvinnor med funktionsnedsättning, ungdomar, migrantkvinnor, däribland irreguljära migranter, och hushåll med en kvinna som ensamstående förälder. Offentliga aborttjänster kan ge allmän tillgång till säkra och lagliga aborter för alla kvinnor, inbegripet kvinnor i utsatta socioekonomiska situationer.

F.  Det läckta utkastet till yttrande från domstolen följer på den senaste tidens outtröttliga insatser på delstatsnivå för att inskränka och förbjuda aborträtten i USA. Sedan 2011 har nästan 500 lagar som begränsar tillgången till abort antagits av amerikanska delstater. Begränsningar av tillgången till abort kommer att tvinga kvinnor, särskilt de som saknar resurser eller information, att resa långa sträckor, att fullfölja graviditeten mot sin vilja eller att tillgripa osäkra aborter på sig själva i hemmet, vilket också gör att de riskerar att utsättas för brottsutredningar och åtal.

G.  Texas antog nyligen senatens lagförslag 8, som förbjuder abort efter det att fosterhjärtslag börjat, dvs. efter ungefär sex veckors graviditet, utan undantag för våldtäkt eller incest eller om fostrets hälsotillstånd inte medger överlevnad efter födseln. Förenta staternas högsta domstol har tillåtit lagen att träda i kraft, och Texas har kunnat undgå en domstolskontroll av dess författningsenlighet genom att befria regeringstjänstemän från att tillämpa lagen och skapa en laglig väg för medborgare, mot en belöning på 10 000 US-dollar, att stämma alla som tillhandahåller abortvård eller hjälper någon att få en abort i strid med förbudet, eftersom det är svårare att bestrida lagen utan en enda enhet med ansvar för dess verkställighet. Den bestämmelse som gör det möjligt för medborgarna att stämma alla som tillhandahåller aborttjänster gör fältet fritt för trakasserier.

H.  Minst tolv delstater har antagit, infört eller meddelat sin avsikt att införa lagar som kopierar Texas SB 8. Idaho och Oklahomas lagstiftande organ har nyligen antagit lagar som förbjuder abort med lagförslag som bygger på SB 8, inklusive från tidpunkten för befruktningen i Oklahomas fall.

I.  Om Högsta domstolen skulle besluta att upphäva Roe mot Wade-domen kommer beslutet om abortens laglighet att återgå till delstaterna. 13 delstater har redan antagit så kallade utlösande lagar (trigger laws) om kriminalisering av abort, som syftar till att omedelbart förbjuda eller begränsa tillgången till abort om Roe mot Wade-domen upphävs. Medräknat dessa 13 delstater är det totalt 26 delstater som säkert eller sannolikt kommer att begränsa eller förbjuda abort om det konstitutionella skyddet upphävs, eftersom andra delstater skulle kunna försöka att antingen återinföra lagar som antagits före 1973, såsom Michigan, Wisconsin och West Virginia, eller att anta nyligen antagna abortrestriktioner som blockerats av domstolar, såsom Alabama, Georgien, Iowa, Ohio och South Carolina.

J.  Nästan alla dödsfall till följd av osäkra aborter inträffar i länder med stränga restriktioner mot abort. Det uppskattas att det årliga antalet dödsfall bland mödrar i USA på grund av osäkra aborter skulle öka med 21 %(11) under andra året efter det att ett förbud trätt i kraft. Sådana dödsfall kan helt och hållet förebyggas.

K.  Bland tonårsflickor i åldern 15–19 år är komplikationer i samband med graviditet och förlossning den främsta dödsorsaken globalt. FN:s kommitté för barnets rättigheter(12) har med kraft uppmanat stater att avkriminalisera abort och se till att flickor kan ta del av lagliga och säkra aborttjänster. De eventuella abortförbuden kan komma att vända minskningen av antalet tonårsgraviditeter i USA. Tonårsmödrar löper betydligt högre risk att avbryta sina studier och hamna i arbetslöshet och därigenom förvärra fattigdomsspiralen.

L.  Det finns en växande oro över uppgiftsskyddet i samband med ett eventuellt upphävande av Roe mot Wade-domen. Genom appar för menstruationsspårning, geolokaliseringsverktyg och sökmotorer kan det samlas in data om personer som har närmat sig en abortklinik, köpt abortpiller eller sökt information. Människor kan potentiellt bli flaggade för detta eller informationen användas mot dem(13).

M.  Icke-statliga organisationer och konservativa tankesmedjor tillhörande den amerikanska kristna högern har bistått med betydande finansiering till abortmotståndarrörelsen globalt. Om Roe mot Wade-domen upphävs kan pengaflödena komma att öka kraftigt med förnyade påtryckningar från abortmotståndargrupper världen över.

N.  Om Högsta domstolen upphäver Roe mot Wade-domen kan detta ge abortmotståndarrörelser mod eller uppmuntran att sätta press på regeringar och domstolar utanför USA för att dessa ska dra tillbaka aborträttigheter och äventyra de betydelsefulla landvinningar som gjorts de senaste årtiondena, då över 60 länder(14) har reformerat sina lagar och sin politik på abortområdet för att ta bort restriktioner och hinder.

O.  Trots generella framsteg i skyddet av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter världen över, även i Europa, är bakslag för rätten till säker och laglig abort en källa till allvarlig oro. Ett upphävande av Roe mot Wade-domen kan stärka antiabortrörelsen i Europeiska unionen. Polen är det enda EU-land som har tagit bort ett abortskäl i sin lagstiftning, då den illegitima konstitutionsdomstolen den 22 oktober 2020 upphävde polska kvinnors sedan länge etablerade rättigheter, vilket i praktiken innebar ett abortförbud. Abort är förbjudet på Malta. Medicinska aborter i ett tidigt skede av graviditeten är olagliga i Slovakien och inte tillgängliga i Ungern. Tillgången till abort urholkas även i Italien(15). Tillgång till abortvård förvägras i andra EU-länder, som i Kroatien nyligen(16). Det är absolut nödvändigt att EU och dess medlemsstater försvarar sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och betonar att kvinnors rättigheter är oförytterliga och inte kan tas bort eller urvattnas. Det är av kritisk betydelse att EU och dess medlemsstater fortsätter att göra framsteg med att garantera tillgång till säker och laglig abort i rätt tid i enlighet med WHO:s rekommendationer och rön.

P.  Sexuella och reproduktiva rättigheter, däribland säker och laglig abort, är en grundläggande rättighet. Att kriminalisera, försena eller förvägra tillgången till säker och laglig abortvård är en form av våld mot kvinnor och flickor. Flera människorättsorgan har hävdat att förvägrad säker och laglig abort kan utgöra tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Osäkra aborter som leder till döden i samband med abortförbud bör betraktas som ”könsgodtyckliga mord, som endast kvinnor utstår, till följd av diskriminering som är inskriven i lag”(17).

Q.  Internationella människorättsorgan har vid upprepade tillfällen och konsekvent hävdat att kriminalisering och begränsning av abort strider mot staternas internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter som är skyddade i internationell och europeisk människorättslagstiftning, såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Att tvinga kvinnor att söka sig till olagliga aborter, resa till andra länder för att gå igenom detta eller fullfölja graviditeten mot sin vilja är en kränkning av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i fråga om rätten till liv, fysisk och psykisk integritet, jämlikhet, icke-diskriminering och hälsa. Den folkrättsliga principen om icke-tillbakagång förbjuder stater att vidta åtgärder som undergräver, begränsar eller tar bort befintliga rättigheter eller anspråk inom jämställdhet samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

R.  I ett uttalande från FN:s experter från september 2021(18) betonas att ”kvinnors mänskliga rättigheter är grundläggande rättigheter som inte kan underordnas kulturella, religiösa eller politiska hänsynstaganden” och att ”ideologiskt och religiöst motiverad inblandning i folkhälsofrågor har haft ett särskilt skadligt inflytande på kvinnors och flickors hälsa och välbefinnande”.

S.  Att garantera tillgång till heltäckande sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, åldersanpassad, heltäckande sex- och samlevnadsundervisning och tillhörande tjänster, däribland familjeplanering, preventivmetoder och säker, laglig och fri abort, samt respekt för varje persons självständighet och förmåga att fatta fria och välgrundade beslut om sin kropp och sitt liv är förutsättningar för att åstadkomma jämställdhet och social och ekonomisk jämlikhet. Rättvis tillgång till abortvård gör att kvinnor kan utöva större makt över sina kroppar och stärker deras förmåga att förbättra sitt ekonomiska välbefinnande.

T.  Jämställdhet, slut på fattigdom och exploatering överallt och säkerställande av hälsosamma liv och välbefinnande för alla är grundläggande mål som fastställs i mål nr 5, 1 och 3 för hållbar utveckling. Mer specifikt är säkerställande av allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och avskaffande av alla former av våld och skadliga sedvänjor mot kvinnor och flickor delmål inom mål nr 3 och 5 för hållbar utveckling. Alla FN:s medlemsstater, däribland USA och EU:s medlemsstater, har tagit på sig förpliktelser, åtaganden och skyldigheter för att respektera och främja dessa hållbarhetsmål med tillhörande delmål.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt tillbakagången för kvinnors rättigheter samt deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter globalt, bland annat i USA och i en del av EU:s medlemsstater. Parlamentet påminner om att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter som bör skyddas och stärkas och inte på något sätt får urvattnas eller dras tillbaka. Parlamentet är särskilt djupt oroat över hur sådana förbud kommer att bidra till trauman hos våldtäkts- och incestoffer.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin starka solidaritet med och sitt stöd till kvinnor och flickor i USA, liksom de personer som tillhandahåller, och verkar för rätt och tillgång till, laglig och säker abortvård under sådana prövande omständigheter.

3.  Europaparlamentet påminner Förenta staternas högsta domstol om betydelsen av att stå fast vid det prejudicerande målet Roe mot Wade (1973) och det efterföljande konstitutionella skyddet av aborträtten i USA.

4.  Europaparlamentet fördömer skarpt varje tillbakagång för mänskliga och konstitutionella rättigheter. Parlamentet efterlyser åtgärder för att slå vakt om rätten till säker och laglig abort i USA och uppmanar landet att inte ta några steg bakåt. Parlamentet uppmanar relevanta myndigheter på alla nivåer i USA att i linje med WHO:s riktlinjer för abortvård helt avkriminalisera tillgång till och tillhandahållande av aborttjänster, att garantera säkra, lagliga, fria och högkvalitativa tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa inom sina territorier och att göra dem lättåtkomliga för alla kvinnor och flickor.

5.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i delstaten Texas att skyndsamt upphäva senatens lagförslag 8. Parlamentet uppmanar regeringarna i delstaterna Idaho och Oklahoma att upphäva liknande lagar, däribland lagförslag HB 4327 (Oklahoma). Parlamentet uppmanar alla 26 delstater i USA med så kallade utlösande lagar (trigger laws), inaktiva lagar (laws on the books) och andra åtgärder avseende förbud och restriktioner mot abort att upphäva dessa för att säkerställa att deras lagstiftning är i linje med internationellt skyddade mänskliga rättigheter för kvinnor och internationella människorättsnormer.

6.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över att förbud och andra restriktioner mot abort slår oproportionerligt hårt mot kvinnor som lever i fattigdom, särskilt rasifierade kvinnor – däribland färgade kvinnor, kvinnor från den latinamerikanska befolkningen och kvinnor från ursprungsbefolkningen – samt kvinnor från landsbygdsområden, hbtqi-personer, kvinnor med funktionsnedsättning, ungdomar, migrantkvinnor, däribland irreguljära migranter, och hushåll med en kvinna som ensamstående förälder. Parlamentet betonar att kvinnor som på grund av ekonomiska eller logistiska hinder inte har möjlighet att resa till kliniker för reproduktiv hälsa i angränsande delstater eller länder löper större risk att utsättas för osäkra och livshotande ingrepp eller att tvingas fullfölja sin graviditet mot sin vilja, vilket är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och en form av könsrelaterat våld(19).

7.  Europaparlamentet välkomnar att den federala lagen om kvinnors hälsa och skydd, som syftar till att skydda aborträtten i hela USA, röstades igenom i representanthuset, men beklagar djupt att den inte röstades igenom i senaten. Parlamentet uppmanar den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att respektera, förverkliga och skydda kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, däribland deras rätt till liv, integritet, hälsa, jämlikhet och icke-diskriminering, samt frihet från diskriminering, våld och tortyr eller grym, omänsklig och förnedrande behandling, genom att fastställa och stödja federalt rättsligt skydd för tillgång till säkra, lagliga och högkvalitativa tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, däribland abort, för alla kvinnor och flickor.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar president Joe Biden och hans administration att öka sina ansträngningar och fortsätta att stödja aborträttigheter, och uppmanar med kraft presidenten att säkerställa tillgång till säker och laglig abort. Parlamentet uppmuntrar den amerikanska regeringen att göra ytterligare insatser för att säkerställa att abort och preventivmedel integreras i åldersanpassad och heltäckande information och undervisning om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och i tillhörande tjänster samt att detta görs tillgängligt för alla. Parlamentet välkomnar att den amerikanska finansieringen till UNFPA och FN:s organ för sexuell och reproduktiv hälsa har återupptagits och uppmanar den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att fortsätta att stödja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter både i FN och i andra multilaterala forum.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att säkerställa adekvat federalt konstitutionellt och lagstadgat skydd av rätten att avsluta en graviditet, och uppmanar vidare med kraft den amerikanska regeringen att helt avkriminalisera abort, vilket kräver inte bara att man upphör med bestraffningen av kvinnor och flickor och andra gravida personer, vårdgivare och andra som bistår med aborttjänster, utan även avför abort från delstaters strafflagstiftning och avskaffar all annan bestraffande lagstiftning, politik och praxis.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar starkt den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att även avlägsna alla hinder för aborttjänster, bland annat kravet att tredje part måste lämna samtycke eller underrättas, obligatoriska väntetider och godkännande från domare eller medicinska paneler, och att garantera tillgång till abortvård i rätt tid i hela landet. Parlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att se till att tjänsten tillhandahålls utan diskriminering, trakasserier, tvång, skrämsel eller hot, med vederbörlig respekt för kvinnors integritet och för sekretessen och med vederbörligt skydd och respekt för vårdgivarna.

11.  Europaparlamentet uppmanar den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att reglera situationer med vårdgivare som vägrar att tillhandahålla lagliga aborttjänster, bland annat på grundval av en ”samvetsklausul”, på ett sätt som innebär att kvinnor inte nekas tillgång till abort.

12.  Europaparlamentet är bekymrat över insamlingen och missbruket av uppgifter avseende personer som söker aborttjänster. Parlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att se till att lagstiftning och politik om uppgiftsskydd överensstämmer med internationella människorättsnormer och garantera att man i samband med behandling av känslig personlig information, såsom hälsorelaterade uppgifter och hälsorelaterad information, respekterar enskildas rättigheter och att insamling och behandling av personuppgifter bygger på deras fria, specifika, informerade och uttryckliga samtycke. Parlamentet uppmanar digitala distributionstjänster att se till att alla appar respekterar lagstiftningen om användning och skydd av uppgifter.

13.  Europaparlamentet noterar den roll som icke-statliga organisationer spelar som tjänsteleverantörer och som förespråkare för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i USA, och uppmuntrar dem att fortsätta sitt arbete. Parlamentet bekräftar att dessa icke-statliga organisationer måste få tillräcklig finansiering för att kunna bedriva sin verksamhet. Parlamentet understryker att de tjänster som dessa icke-statliga organisationer tillhandahåller tillgodoser kvinnors och flickors behov och mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att deras arbete inte kan ersätta statens ansvar att garantera tillgång till offentliga, lagliga och säkra aborttjänster.

14.  Europaparlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa socialt stöd, särskilt när det gäller hushåll med ensamstående mödrar och tonårsgraviditeter, bland annat genom allmän barnomsorg och hälso- och sjukvård.

15.  Europaparlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att underteckna och ratificera alla återstående(20) FN-människorättskonventioner och människorättsprotokoll och regionala människorättskonventioner och människorättsprotokoll, inbegripet konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979).

16.  Europaparlamentet är djupt oroat över de potentiella konsekvenserna för kvinnors rättigheter i hela världen om Förenta staternas högsta domstol skulle upphäva Roe mot Wade-domen. Parlamentet är djupt oroat över en eventuell hämmande effekt på prioriteringen och finansieringen av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som redan i hög grad har nedprioriterats och underfinansierats både inom USA och globalt. Parlamentet betonar med oro att i länder som är starkt beroende av USA:s bistånd till folkhälsoprogram skulle upphävandet av domen kunna påverka dessa regeringars åtagande om tillhandahållande av abort och andra reproduktiva rättigheter.

17.  Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens positiva utveckling när det gäller aborträttigheter i Argentina, Mexiko, Ecuador, Colombia och Chile, som innebär viktiga framsteg i Sydamerika när det gäller kvinnors rättigheter, liksom i andra länder runt om i världen, såsom Angola, Indien, Kenya, Nya Zeeland, Nordirland, Sydkorea och Thailand.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att kvinnor och flickor deltar i utformningen av lagar och politik som berör dem och avser deras mänskliga rättigheter, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, särskilt abortvård, och att de får tillgång till rättvisa och rättslig prövning när deras rättigheter kränks.

19.  Europaparlamentet betonar bristen på tillgång till preventivmedel och de befintliga icke tillgodosedda behoven(21). Parlamentet betonar att kvinnorna bär ett oproportionerligt stort ansvar för preventivmedel, som borde delas med männen. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att utveckla och främja preventivmedel för män i syfte att minska antalet oplanerade graviditeter. Parlamentet betonar att man bör prioritera kampen mot sexuellt våld och en omfattande, åldersanpassad och evidensbaserad sexual- och samlevnadsundervisning för alla, ett utbud av högkvalitativa, tillgängliga, säkra, ekonomiskt överkomliga och, när så är lämpligt, kostnadsfria preventivmetoder och preventivmedel samt familjeplaneringsrådgivning och hälso- och sjukvård.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att erbjuda allt tänkbart stöd, inklusive ekonomiskt stöd, till USA-baserade civilsamhällesorganisationer som skyddar, främjar och tillhandahåller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i landet, som ett uttryck för sitt orubbliga engagemang för dessa rättigheter. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att erbjuda en fristad för all sjukvårdspersonal som riskerar att utsättas för rättslig förföljelse eller andra former av trakasserier till följd av sitt legitima arbete med att tillhandahålla abortvård.

21.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och alla EU-medlemsstater att använda alla instrument som står till deras förfogande för att stärka sina åtgärder för att motverka tillbakagången avseende kvinnors rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, bland annat genom att kompensera för en eventuell minskning av USA:s finansiering av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter globalt, och genom att starkt förespråka och prioritera allmän tillgång till säker och laglig abort och andra tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sina yttre förbindelser.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att med kraft uppmana den amerikanska regeringen att införa federalt rättsligt skydd för rätten till abort och att ta upp dessa människorättsfrågor i sina förbindelser med USA på alla nivåer och i alla relevanta internationella forum, genom att påpeka att de utgör en form av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar vidare EU:s delegation i USA att prioritera sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sina kontakter med de relevanta amerikanska myndigheterna och i sitt lokala genomförande av den tredje handlingsplanen för jämställdhet.

23.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att kraftfullt stödja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla, bland annat genom att främja stärkt rättsligt skydd inom EU:s gränser och undanröja hinder för åtnjutandet av dessa rättigheter.

24.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inkludera rätten till abort i stadgan.

25.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten, EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader runtom i världen att proaktivt nå ut till och skydda människorättsförsvarare som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, särskilt i länder där rätten till och tillgången till abort är begränsad.

26.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och kommissionsledamoten med ansvar för jämställdhet att överväga att, i händelse av att Roe mot Wade-domen upphävs, fördöma och kritisera denna kränkning av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter och deras rätt till hälso- och sjukvård, liksom den rättsliga osäkerhet som detta kommer att medföra i samband med deras diskussioner med amerikanska tjänstemän.

27.  Europaparlamentet betonar, i linje med handlingsplanen från Peking och ICPD-handlingsprogrammet, att alla personers rätt till fysisk integritet och självbestämmande måste skyddas och att tillgång till grundläggande tjänster som ger verkan åt denna rätt måste säkerställas. Parlamentet betonar att tillgång till hälso- och sjukvård är en grundläggande mänsklig rättighet och att det är statens skyldighet att tillhandahålla och garantera hälso- och sjukvård för alla. Parlamentet menar att en övergripande global strategi i det grundläggande paketet om sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet åtgärder för att förebygga och undvika osäkra och olagliga aborter samt tillhandahållande av vård efter aborter, måste integreras i de allmänna hälso- och sjukvårdssystemens strategier och program. Parlamentet beklagar att hälso- och sjukvård inte är tillgänglig för alla i USA. Parlamentet påminner om att fattigdom är nära kopplat till tvång att fortsätta en graviditet och till brist på säkra och lagliga aborter.

28.  Europaparlamentet bekräftar att abort alltid måste vara ett frivilligt beslut som grundar sig på en persons begäran och fria vilja, i enlighet med medicinska standarder och tillgänglighet, överkomlighet och säkerhet på grundval av WHO:s riktlinjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa allmän tillgång till säker och laglig abort och respekt för rätten till frihet, integritet och bästa möjliga hälso- och sjukvård.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att avkriminalisera abort samt att undanröja och bekämpa hinder för säker och laglig abort och tillgång till hälso- och sjukvård och tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera tillgång till säkra, lagliga och kostnadsfria aborttjänster, till tjänster och förnödenheter för prenatal vård och mödravård, frivillig familjeplanering, preventivmedel, ungdomsvänliga tjänster samt till förebyggande, behandling, vård och stöd i samband med hiv, utan diskriminering.

30.  Europaparlamentet fördömer att kvinnor inte får tillgång till aborttjänster på grund av gängse praxis i vissa medlemsstater som går ut på att läkare, och ibland hela medicinska institutioner, på grundval av den så kallade ”samvetsklausulen” vägrar att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster, vilket innebär att abortvård förvägras med åberopande av religion eller samvete och att kvinnors liv och rättigheter sätts på spel. Parlamentet noterar att denna klausul också ofta används i situationer där varje dröjsmål skulle kunna utgöra en fara för patientens liv eller hälsa.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda all sin behörighet inom hälso- och sjukvårdspolitiken och att ge medlemsstaterna stöd när det gäller att säkerställa allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inom ramen för programmet EU för hälsa 2021–2027, främja hälsoupplysning och hälsoundervisning, stärka de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och uppåtgående konvergens av hälso- och sjukvårdsstandarder för att minska hälsorelaterad ojämlikhet inom och mellan medlemsstaterna och att underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra framsteg i riktning mot allmän hälso- och sjukvård, där sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är av avgörande betydelse.

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Förenta staternas president och hans administration, Förenta staternas kongress och Förenta staternas högsta domstol.

(1) https://www.politico.com/news/2022/05/02/supreme-court-abortion-draft-opinion-00029473
(2) EUT C 132, 24.3.2022, s. 189.
(3) EUT C 81, 18.2.2022, s. 43.
(4) EUT C 205, 20.5.2022, s. 44.
(5) EUT C 449, 23.12.2020, s. 102.
(6) EUT C 465, 17.11.2021, s. 160.
(7) Antagna texter, P9_TA(2022)0206.
(8) https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/abortion
(9) UNFPA:s rapport från mars 2022 om tillståndet för världens befolkning, Seeing the Unseen: The case for action in the neglected crisis of unintended pregnancy.
(10) https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/abortion
(11)  https://ncpolicywatch.com/2022/05/05/study-shows-an-abortion-ban-may-lead-to-a-21-increase-in-pregnancy-related-deaths/
(12) FN:s kommitté för barnets rättigheter, allmän kommentar nr 20 av den 6 december 2016 om tillämpningen av barnets rättigheter under tonåren, punkt 60.
(13)  https://www.vice.com/en/article/m7vzjb/location-data-abortion-clinics-safegraph-planned-parenthood
(14) https://reproductiverights.org/maps/worlds-abortion-laws/
(15) https://search.coe.int/cm/Pages/result_details.aspx?ObjectId=0900001680687bdc; http://www.refreg.ep.parl.union.eu/RegData/etudes/BRIE/2018/608853/IPOL_BRI(2018)608853_EN.pdf
(16) https://www.roda.hr/en/news/support-for-accessible-safe-and-legal-termination-of-pregnancy-in-croatia.html
(17) https://view.officeapps.live.com/op/view.aspx?src=https%3A%2F%2Fwww.ohchr.org%2Fsites%2Fdefault%2Ffiles%2FHRBodies%2FHRC%2FRegularSessions%2FSession35%2FDocuments%2FA_HRC_35_23_AUV.docx&wdOrigin=BROWSELINK
(18) https://www.ohchr.org/en/statements/2021/09/united-states-un-experts-denounce-further-attacks-against-right-safe-abortion
(19) https://www.ohchr.org/Documents/Issues/Women/WRGS/SexualHealth/INFO_Abortion_WEB.pdf
(20) Inbegripet bland annat det fakultativa protokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1999), den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna (1969), tilläggsprotokollet till den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna inom området ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1988), protokollet till den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter om avskaffande av dödsstraffet (1990), det första och andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (1966 respektive 1989), den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966), det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (2008), det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (2002), FN:s konvention om barnets rättigheter (1989), det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om en klagorättsprocedur (2011), den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar (1990), konventionen angående flyktingars rättsliga ställning (1951), den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden (2006), konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2006), det fakultativa protokollet till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2006).
(21) UNFPA:s rapport av den 30 mars 2022 om tillståndet för världens befolkning, Seeing the Unseen: The case for action in the neglected crisis of unintended pregnancy.


Uppmaningen om ett konvent för att göra en översyn av fördragen
PDF 143kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om uppmaningen om ett konvent för att göra en översyn av fördragen (2022/2705(RSP))
P9_TA(2022)0244B9-0307/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

⎯  med beaktande av rapporten av den 9 maj 2022 om slutresultatet av konferensen om Europas framtid (konferensen),

⎯  med beaktande av sin resolution av den 4 maj 2022 om uppföljningen av slutsatserna från konferensen om Europas framtid(1),

⎯  med beaktande av sina resolutioner av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen(2), och av den 13 februari 2019 om läget i debatten om Europas framtid(3),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den aktuella versionen av fördragen trädde i kraft den 1 december 2009 och Europeiska unionen har sedan dess stått inför flera kriser och enorma utmaningar.

B.  Konferensen avslutade sitt arbete den 9 maj 2022 och lade fram sina slutsatser, vilka inbegriper 49 förslag och 326 åtgärder.

C.  Utöver lagstiftningsförslag bör en institutionell reformprocess inledas för att genomföra rekommendationerna och uppfylla förväntningarna från denna process för medborgardeltagande.

D.  Ny politik och, i vissa fall, fördragsändringar är nödvändiga, inte som medel i sig utan för att de syftar till att omforma EU på ett sätt som stärker dess kapacitet att agera samt dess demokratiska legitimitet och ansvarsskyldighet, vilket ligger i alla EU-medborgares intresse.

1.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från konferensen av den 9 maj 2022.

2.  Europaparlamentet påpekar att Europaparlamentet, rådet och kommissionen i enlighet med konferensens grundtext har förbundit sig att följa upp slutsatserna från konferensen på ett effektivt sätt, var och en inom ramen för sin behörighet och i enlighet med fördragen.

3.  Europaparlamentet konstaterar att flera av konferensens förslag kräver ändringar av fördragen, och noterar att parlamentets utskott för konstitutionella frågor ska utarbeta förslag till fördragsändringar i enlighet med detta.

4.  Europaparlamentet påpekar, särskilt efter de allra senaste kriserna, att man brådskande måste ändra fördragen för att unionen ska ha befogenhet att agera mer effektivt i framtida kriser.

5.  Av dessa skäl, och i enlighet med det ordinarie ändringsförfarandet i artikel 48 EU-fördraget, lägger Europaparlamentet fram bland annat följande förslag till ändring av fördragen för rådet:

   Att stärka unionens kapacitet att agera genom att reformera omröstningsförfarandena, inbegripet möjligheten att rådet kan fatta fler beslut med kvalificerad majoritet i stället för enhällighet på relevanta områden, såsom antagande av sanktioner och så kallade övergångsklausuler och i händelse av en nödsituation.
   Att anpassa de befogenheter som unionen har tilldelats i fördragen, särskilt på områdena hälsa och gränsöverskridande hot mot människors hälsa, i samband med fullbordandet av en energiunion baserad på energieffektivitet och förnybara energikällor som utformats i linje med internationella avtal för att begränsa klimatförändringarna, inom ramen för försvaret samt inom socialpolitiken och den ekonomiska politiken. Att säkerställa att den europeiska pelaren för sociala rättigheter genomförs fullt ut och införliva sociala framsteg i artikel 9 i EUF-fördraget som är kopplade till ett protokoll om sociala framsteg i fördragen. Att stödja stärkandet av EU-ekonomins konkurrenskraft och resiliens, med särskild uppmärksamhet på små och medelstora företag och konkurrenskraftskontroller, och att främja framtidsinriktade investeringar som är inriktade på den rättvisa, gröna och digitala omställningen.
   Att ge parlamentet fullständiga medbeslutanderättigheter om EU:s budget och rätt att ta initiativ till, ändra eller upphäva lagstiftning.
   Att stärka förfarandet för skydd av de värden som EU bygger på och att klargöra fastställandet och konsekvenserna av kränkningar av grundläggande värden (artikel 7 i EU-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

6.  Europaparlamentet föreslår mer specifikt att följande fördragsartiklar ändras på följande sätt:

   Artikel 29 i EU-fördraget
"”Rådet ska anta beslut som anger unionens inställning till en särskild fråga av geografisk eller tematisk karaktär. Om ett beslut föreskriver att de ekonomiska och finansiella förbindelserna med ett eller flera tredjeländer helt eller delvis ska avbrytas eller begränsas, ska rådet besluta med kvalificerad majoritet. Medlemsstaterna ska se till att deras nationella politik överensstämmer med unionens ståndpunkter.”"
   Artikel 48.7 fjärde stycket i EU-fördraget
"”Vid antagandet av dessa beslut ska Europeiska rådet besluta med kvalificerad majoritet enligt definitionen i artikel 238.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt efter godkännande av Europaparlamentet, som ska besluta med en majoritet av sina ledamöter.”"

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet att lägga fram dessa förslag direkt för Europeiska rådet för behandling, i syfte att sammankalla ett konvent bestående av företrädare för de nationella parlamenten, medlemsstaternas stats- och regeringschefer, parlamentet och kommissionen.

8.  Europaparlamentet anser att företrädare för arbetsmarknadens parter i EU, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska regionkommittén, EU:s civila samhälle och kandidatländerna bör bjudas in som observatörer till konventet.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och att vidarebefordra den till kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P9_TA(2022)0141.
(2) EUT C 252, 18.7.2018, s. 201.
(3) EUT C 449, 23.12.2020, s. 90.


Ett nytt handelsinstrument för att förbjuda produkter som tillverkas genom tvångsarbete
PDF 130kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om ett nytt handelsinstrument för att förbjuda produkter som tillverkats genom tvångsarbete (2022/2611(RSP))
P9_TA(2022)0245B9-0291/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det tal om tillståndet i unionen som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll den 15 september 2021,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 (COM(2022)0071) av den 23 februari 2022,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2022 om anständigt arbete i världen för en global rättvis omställning och en hållbar återhämtning (COM(2022)0066),

–  med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens vägledning av den 12 juli 2021 om tillbörlig aktsamhet för EU-företag att hantera risken för tvångsarbete i sin verksamhet och i sina leveranskedjor,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om tvångsarbete och uigurernas situation i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2021 om tvångsarbete i Linglong‑fabriken och miljöprotester i Serbien(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2021 med rekommendationer till kommissionen om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet(3),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention angående tvångsarbete från 1930 och dess protokoll från 2014,

–  med beaktande av ILO:s konvention från 1999 om de värsta formerna av barnarbete,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om ett nytt handelsinstrument för att förbjuda produkter som tillverkats genom tvångsarbete (O-000018/2022 – B9-0015/2022),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för internationell handel, och av följande skäl:

A.  I ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete (1930) definieras tvångsarbete som varje arbete eller tjänst som krävs av en person under hot om något slag av straff och till vars utförande ifrågavarande person inte erbjudit sig av fri vilja. ILO använder 11 indikatorer för att fastställa förekomsten av tvångsarbete. Dessa indikatorer är följande: utnyttjande av utsatthet, vilseledande, rörelsebegränsning, isolering, fysiskt och sexuellt våld, skrämseltaktik och hot, kvarhållande av identitetshandlingar, innehållande av löner, skuldslaveri, undermåliga arbets- och levnadsvillkor och orimlig övertid. Ibland behövs det mer än en av de förtecknade indikatorerna för att fastställa förekomsten av tvångsarbete.

B.  Enligt ILO:s uppskattningar befinner sig 25 miljoner människor i världen för närvarande i en situation med tvångsarbete, och av dessa är 20,8 miljoner i privat tvångsarbete och 4,1 miljoner i statligt påtvingat tvångsarbete. Kvinnor och flickor utgör 61 % av dem som befinner sig i tvångsarbete. Migrerande arbetstagare är särskilt utsatta för tvångsarbete. Covid-19-pandemin har förvärrat denna situation.

C.  ILO:s senaste globala uppskattningar visar att 160 miljoner barn världen över utnyttjades i barnarbete i början av 2020, vilket motsvarar nästan en tiondel av alla barn i världen. 79 miljoner barn – nästan hälften av alla barn som utnyttjas i barnarbete – utsätts för de värsta formerna av barnarbete i farligt arbete som direkt äventyrar deras hälsa, säkerhet och moraliska utveckling.

D.  Forskning har visat att tvångsarbete hindrar hållbar utveckling och har en negativ inverkan på fattigdom som går i arv från generation till generation, på ojämlikhet och på samhällsstyrning samt underblåser korruption och olagliga finansiella flöden.

E.  EU:s ekonomi är kopplad till miljontals arbetstagare runt om i världen genom globala leveranskedjor. EU:s konsumenter vill vara säkra på att de varor de köper produceras på ett hållbart och rättvist sätt som säkerställer anständigt arbete för dem som producerar dem.

F.  Tvångsarbete är en extern faktor utan angivet pris, något som hämmar innovation och produktivitet och ger de företag och regeringar som stöder det en orättvis konkurrensfördel.

G.  Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen bekräftade i sitt tal om tillståndet i unionen 2021 att kommissionen kommer att föreslå ett förbud mot produkter på EU-marknaden som har tillverkats genom tvångsarbete.

H.  I sitt förslag till direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet fastställer kommissionen krav på tillbörlig aktsamhet för stora företag över en viss tröskel och för vissa andra företag i särskilt känsliga sektorer, för att identifiera, förebygga, mildra och redovisa faktiska och potentiella negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter, inbegripet arbetstagares rättigheter, och för miljön längs de globala leveranskedjorna.

I.  I kommissionens meddelande av den 23 februari 2022 om anständigt arbete i hela världen för en global rättvis omställning och en hållbar återhämtning (COM(2022)0066) fastställs kommissionens planer på att utarbeta ett nytt lagstiftningsinitiativ, som kommer att förbjuda utsläppande på EU-marknaden av produkter som tillverkats genom tvångsarbete, inbegripet tvångsarbete för barn. Detta initiativ kommer att omfatta både inhemska och importerade produkter och kombinera ett förbud med en robust, riskbaserad tillsynsram.

J.  Tvångsarbete är ett komplext fenomen och ett förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete kommer inte att vara tillräckligt för att utrota tvångsarbete och ta itu med den bakomliggande frågan. För att hantera denna globala fråga bör EU också fokusera på dialog med länder utanför EU, tekniskt bistånd, kapacitetsuppbyggnad och medvetandehöjande åtgärder. EU bör också aktivt arbeta på multilateral nivå för att finna kollektiva lösningar för att utrota tvångsarbete.

K.  Ett antal EU-företag följer flera frivilliga och överlappande uppsättningar riktlinjer för ansvarsfullt företagande, men införandet av dem behöver fortfarande förbättras. För att ta itu med detta har EU redan infört obligatoriska regler om tillbörlig aktsamhet inom specifika sektorer såsom timmer och anskaffning av så kallade konfliktmineraler.

L.  Effektiviteten i uteslutandet av produkter från tvångsarbete kommer att bero på flera faktorer, såsom procentandelen av den globala sektoriella efterfrågan som deltar i bojkotten, de exporterande företagens kostnader och bärkraft för omläggning av handel, omfördelning av handel eller produktomvandling, leverantörernas marknadsstyrka, och hur värdregeringen reagerar på yttre påtryckningar.

M.  Flera verktyg måste kombineras för att lösa olika problem relaterade till tvångsarbete.

N.  För att vara förenligt med WTO måste allt uteslutande av produkter struktureras så att man undviker att bryta mot frihandelsåtaganden om att inte diskriminera varor baserat på geografiskt ursprung. I artikel XX i Allmänna tull- och handelsavtalet anges de rättsliga grunderna för att motivera beslut om uteslutande av produkter. Varje sådant uteslutande måste vara evidensbaserat och följa samråd med de berörda parterna.

O.  Att införa ett förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete är en politisk prioritering för både parlamentet och EU som helhet.

1.  Europaparlamentet efterlyser ett nytt handelsinstrument som är förenligt med WTO:s regler för att komplettera företagens regler om tillbörlig aktsamhet när det gäller hållbarhet och som förbjuder import och export av produkter som tillverkats eller transporterats med tvångsarbete och som bör kompletteras med åtgärder för handel inom EU. Parlamentet betonar att alla framtida EU-ramar måste vara proportionerliga, icke-diskriminerande och effektiva, med respekt för åtagandet om ett öppet och regelbaserat handelssystem. Parlamentet understryker att det nya förslaget skulle kunna baseras på bästa praxis i länder med liknande lagstiftning, såsom USA och Kanada.

2.  Europaparlamentet betonar att fastställandet av huruvida tvångsarbete har använts bör grunda sig på ILO:s indikatorer för tvångsarbete, bland annat dess Hard to see, harder to count – Survey guidelines to estimate forced work of adults and children.

3.  Europaparlamentet anser att det nya instrumentet bör göra det möjligt att förbjuda produkter som tillverkats genom tvångsarbete från en viss produktionsplats, en viss importör eller ett visst företag, produkter från en viss region när det gäller statligt sponsrat tvångsarbete och produkter från ett visst transportfartyg eller en viss transportflotta.

4.  Europaparlamentet anser att offentliga myndigheter enligt det nya EU-instrumentet, på eget initiativ eller på grundval av information de har mottagit, bör kvarhålla varor vid EU:s gräns om de anser att det finns tillräckliga bevis för att dessa varor har tillverkats eller transporterats genom tvångsarbete. Parlamentet konstaterar att den importör vars varor har kvarhållits därefter bör ges möjlighet att vederlägga denna anklagelse genom att bevisa att varorna inte har tillverkats eller transporterats med tvångsarbete, vilket kan leda till att varorna frigörs. Parlamentet understryker att bevisen för att bevisa att tvångsarbete inte förekommit måste bygga på ILO:s normer.

5.  Europaparlamentet konstaterar att produkter bör beslagtas till följd av offentliga myndigheters konstateranden på grundval av tillräckliga bevis för att tvångsarbete har använts för att tillverka eller transportera varorna, eller om varorna har kommit från en viss region där statligt påtvingat tvångsarbete är vanligt förekommande. Parlamentet betonar att den beslagtagna lasten ska frigöras om företaget kan bevisa att inget tvångsarbete har använts eller att avhjälpande åtgärder har genomförts och att det inte längre finns några indikatorer på tvångsarbete.

6.  Europaparlamentet konstaterar att ett antal EU-företag redan gör ansträngningar för att se till att metoder som kränker de mänskliga rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter inte förekommer i deras leveranskedjor. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda företag, särskilt små och medelstora företag, tekniskt och annat lämpligt stöd för att följa de nya reglerna och därigenom undvika onödiga bördor för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att bedöma genomförandet av instrumentet och dess inverkan på EU-företag.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionen, särskilt den ansvarige för efterlevnaden av handelsbestämmelserna samt nationella myndigheter, måste ges befogenhet att inleda utredningar. Parlamentet konstaterar att offentliga myndigheter bör kunna agera på grundval av information från berörda parter, icke-statliga organisationer eller berörda arbetstagare och genom ett formaliserat och säkert klagomålsförfarande, såsom genom den gemensamma kontaktpunkten.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det nya EU-instrumentet kräver att de ansvariga företagen tillhandahåller avhjälpande åtgärder till berörda arbetstagare och samhällen innan importrestriktionerna upphävs. Parlamentet begär att övervakningen av avhjälpande och korrigerande åtgärder ska vidtas i samarbete med berörda aktörer, däribland det civila samhällets organisationer och fackföreningar.

9.  Europaparlamentet anser att samordningssystemet bör inrättas på EU-nivå för att stödja medlemsstaternas tullmyndigheter och säkerställa insyn i alla förfaranden som inleds.

10.  Europaparlamentet betonar att offentliga myndigheter kan begära att företag lämnar ut relevant information om dotterbolag, leverantörer, underleverantörer, entreprenörer och affärspartner i leveranskedjan, med vederbörlig hänsyn till affärshemligheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram riktlinjer för att hjälpa företag att inrätta en process för kartläggning av leveranskedjan för att fastställa vad som utgör relevant information. Parlamentet understryker att en offentlig databas med information om enskilda leverantörer, den risk de utgör eller, tvärtom, bevis på anständigt arbete, skulle kunna minska företagens administrativa börda.

11.  Europaparlamentet efterlyser en ständigt uppdaterad offentlig förteckning över enheter, regioner och produkter som är föremål för sanktioner.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att samarbeta med likasinnade partner för att sätta stopp för tvångsarbete globalt och se till att varor som tillverkats genom tvångsarbete inte handlas. Parlamentet konstaterar att det krävs gemensamma insatser för att se till att förbudet inte kringgås och att varor som misstänks ha framställts genom tvångsarbete inte kan omdirigeras.

13.  Europaparlamentet anser att EU, för att åstadkomma förändringar globalt, bör ha ett nära samarbete med sina partner genom gemensamma åtgärder och utredningar. Parlamentet efterlyser en aktiv roll för EU-delegationerna där de samarbetar med länder utanför EU och berörda parter i frågor som rör den nya lagstiftningen.

14.  Europaparlamentet konstaterar att det nya handelsinstrumentet för att förbjuda produkter som tillverkats genom tvångsarbete bör vara konsekvent och komplettera andra initiativ för tillbörlig aktsamhet och gällande bestämmelser om mänskliga rättigheter och hållbarhet. Parlamentet noterar att detta bör beaktas i översynen av handlingsplanen med 15 punkter för kapitlen om handel och hållbar utveckling och i de efterföljande kapitlen om handel och hållbar utveckling i EU:s frihandelsavtal.

15.  Europaparlamentet efterlyser offentliga och privata investeringar för att utveckla ytterligare tvångsarbetsfri produktionskapacitet i påverkade leveranskedjor.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaterna.

(1) EUT C 445, 29.10.2021, s. 114.
(2) Antagna texter, P9_TA(2021)0511.
(3) EUT C 474, 24.11.2021, s. 11.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy