Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om status som kandidatland för Ukraina, Republiken Moldavien och Georgien (2022/2716(RSP))

P9_TA(2022)0249 RC-B9-0331/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ukraina, Republiken Moldavien och Georgien,

–  med beaktande av artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av de ansökningar om EU-medlemskap som lämnats in av Ukraina, Republiken Moldavien och Georgien,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 30 maj 2022 om Ukraina,

–  med beaktande av Versaillesförklaringen av den 10 och 11 mars 2022,

–  med beaktande av kommissionens yttranden av den 17 juni 2022 över de ansökningar om EU-medlemskap som lämnats in av Ukraina (COM(2022)0407), Republiken Moldavien (COM(2022)0406) och Georgien (COM(2022)0405),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från ledarna för de politiska grupperna till stats- och regeringscheferna inför Europeiska rådets möte den 23–24 juni 2022,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ryska federationen har bedrivit ett oprovocerat, ogrundat och lagstridigt aggressionskrig mot Ukraina sedan den 24 februari 2022. Ukraina ansökte om anslutning till Europeiska unionen den 28 februari 2022, och Republiken Moldavien och Georgien gjorde det den 3 mars 2022.

B.  Ansökningarna lämnas in i kölvattnet av Rysslands militära aggression mot Ukraina, en aggression som bedrivits i en grad som saknar motstycke i modern europeisk historia och där krigsbrott begåtts som kan jämföras med folkmord mot den ukrainska befolkningen. Bakgrunden är även den fortsatta ockupationen av delar av Georgiens och Moldaviens territorier. Ukraina försvarar den europeiska säkerhetsordningen och de principer som ligger till grund för den, såsom Helsingforsslutakten och Parisstadgan för ett nytt Europa.

C.  I artikel 49 i EU-fördraget fastställs att ”varje europeisk stat som respekterar de värden som avses i artikel 2 och som förbinder sig att främja dem får ansöka om att bli medlem av unionen”.

D.  Det finns inget ”snabbspår” för att erhålla EU-medlemskap, och anslutningen är fortfarande en meritbaserad och strukturerad process som kräver att kriterierna för EU‑medlemskap uppfylls och som är avhängig av att reformer genomförs ändamålsenligt och att EU:s regelverk införlivas.

E.  Rådet begärde osedvanligt snabbt att kommissionen skulle avge sina yttranden över Ukrainas, Republiken Moldaviens och Georgiens ansökningar om EU-medlemskap.

F.  I Versaillesförklaringen av den 10 och 11 mars 2022 fastslogs att Europeiska rådet erkänner Ukrainas strävan att närma sig EU och landets europeiska val.

G.  Ukrainas, Moldaviens och Republiken Georgiens folk har under många år konsekvent visat sitt orubbliga stöd för den europeiska utvecklingen i sina länder och anammat europeiska principer och värderingar. Liknande strävanden att leva i ett fritt, suveränt och demokratiskt land uttrycks av majoriteten av det belarusiska folket, som motsätter sig Lukasjenkos ryskstödda regim.

H.  Den tidigare utvecklingen har visat att beslut att avstå från utvidgning medför enorma strategiska kostnader och kan undergräva säkerheten och stabiliteten på vår kontinent.

I.  EU:s förbindelser med Ukraina, Republiken Moldavien och Georgien bygger på ambitiösa associeringsavtal och djupgående och omfattande frihandelsområden som skapar ett gynnsamt klimat för politisk anslutning, tillnärmning av lagstiftningen och ekonomisk integration, vilket är avgörande för en framtida anslutningsprocess. Associeringsavtalen behöver fortfarande genomföras fullt ut.

J.  Ukraina, Republiken Moldavien och Georgien har samtliga lämnat in båda frågeformulären inför EU-anslutningen på rekordtid, vilket inte bara visar att de har ett stort engagemang för EU:s värden, utan också att de har en stark förmåga och vilja att uppnå dessa mål.

K.  Den 17 juni 2022 offentliggjorde kommissionen yttranden över de tre ansökningarna och rekommenderade där att rådet ska bekräfta Ukrainas, Republiken Moldaviens och Georgiens utsikter att bli medlemsstater i EU.

L.  Kommissionen rekommenderade i sina yttranden att Ukraina och Republiken Moldavien skulle beviljas status som kandidatland under förutsättning att vissa reformåtgärder vidtas, t.ex. när det gäller rättsstatsprincipen och korruptionsbekämpningen. När det gäller Georgien rekommenderade kommissionen att status som kandidatland skulle beviljas först efter det att angivna prioriteringar åtgärdats.

M.  Om länderna beviljas status som kandidatland skulle det ge medborgarna i de tre länderna ett starkt budskap om hopp och solidaritet och visa att Europeiska unionen är fast besluten att bemöta de utmaningar som råder och leva upp till sin framtidsvision.

1.  Europaparlamentet välkomnar Ukrainas, Republiken Moldaviens och Georgiens ansökningar om medlemskap som ett uttryck för folkens europeiska strävanden och deras önskan att leva fredligt och säkert i fria, demokratiska och välmående länder som upprätthåller goda grannförbindelser med alla europeiska länder och intensifierar sitt samarbete med EU:s medlemsstater.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens formella rekommendation att bevilja Ukraina och Republiken Moldavien status som kandidatland och Georgien ett europeiskt perspektiv.

3.  Europaparlamentet uppmanar stats- och regeringscheferna att vid Europeiska rådets möte den 23–24 juni 2022 utan dröjsmål bevilja Ukraina och Republiken Moldavien status som kandidatland och att bevilja Georgien samma status så snart landets regering har uppfyllt de prioriteringar som anges i kommissionens yttrande. Parlamentet understryker att stats- och regeringscheferna måste leva upp till sitt historiska ansvar och ge tydliga politiska signaler.

4.  Europaparlamentet understryker att om Europeiska unionen beviljar kandidatstatus kommer detta att vara ett tecken på ledarskap, beslutsamhet och klarsynthet under det pågående brutala ryska aggressionskriget mot Ukraina och ett försök till omdefiniering av den geopolitiska miljön och ett tydligt politiskt budskap om att länderna i fråga oåterkalleligen har valt den europeiska vägen, vilket har accepterats av deras europeiska partner, och inte bör bli föremål för inblandning från tredje part. Parlamentet upprepar att EU måste fortsätta att vara en pålitlig partner och en trovärdig geopolitisk aktör som lever upp till sina egna principer och värderingar genom att visa solidaritet med dem som står upp för samma ideal.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla den politiska viljan för att ge förnyad kraft åt utvidgningsprocessen och infria sina löften genom konkreta positiva steg i anslutningsprocessen för de länder som vill ansluta sig till unionen och förtjänar att ingå i den europeiska familjen. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck EU:s stats- och regeringschefer att vid mötet den 23–24 juni 2022 ge grönt ljus åt utvidgningsprocessen på västra Balkan, som för närvarande är stoppad.

6.  Europaparlamentet påminner om att för att upprätthålla trovärdigheten i EU:s utvidgningsprocess och dess omdanande kraft måste det långvariga åtagandet gentemot länderna på västra Balkan upprätthållas och det parallella och mer dynamiska spåret på grundval av meriter, politisk anpassning, solidaritet i internationella frågor och överenskomna åtaganden fortsätta att löpa.

7.  Europaparlamentet understryker att anslutning till EU måste ske i enlighet med artikel 49 i EU-fördraget, på grundval av respekt för relevanta förfaranden och på villkor att de fastställda kriterierna uppfylls, särskilt de så kallade Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap. Parlamentet konstaterar att anslutningen alltjämt är en meritbaserad process som kräver antagande och genomförande av relevanta reformer, särskilt på områdena demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och genomförande av EU:s regelverk.

8.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Ukraina, Republiken Moldavien och Georgien att otvetydigt visa sin politiska beslutsamhet att genomföra sina medborgares europeiska ambitioner genom att kraftigt påskynda utvecklingen med betydande reformer, så att kriterierna för EU-medlemskap så snart som möjligt uppfylls.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att använda Ukrainas, Republiken Moldaviens och Georgiens erfarenheter av genomförandet av deras respektive associeringsavtal som grund för den kommande anslutningsprocessen, så att de tre länderna gradvis kan integreras i EU:s inre marknad och sektorsamarbetet stärkas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram interna strukturer och tillhandahålla ytterligare resurser samt ökat tekniskt och politiskt stöd.

10.  Europaparlamentet erkänner att ukrainare, moldavier och georgier kontinuerligt har ställt sig bakom sina länders proeuropeiska inriktning och förtjänar att leva i fria, demokratiska och välmående länder som stolta och engagerade medlemmar i den europeiska familjen. Parlamentet drar slutsatsen att man vid Europeiska rådets kommande möte kan ta ett viktigt första steg mot att uppfylla människors berättigade strävan i de tre länderna.

11.  Europaparlamentet upprepar EU:s engagemang för Ukrainas, Republiken Moldaviens och Georgiens suveränitet, territoriella integritet och politiska oberoende inom deras internationellt erkända landsgränser, och stöder deras ansträngningar att fullt ut efterleva dessa principer. Parlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna är eniga och solidariska i detta hänseende.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att uppdatera politiken för det östliga partnerskapet så att den kan förbli ett omdanande och meningsfullt instrument under Rysslands pågående aggressionskrig mot Ukraina, vilket också är ett hot mot säkerheten i Ukrainas grannländer och påverkar stabiliteten i regionen som helhet. Parlamentet upprepar behovet av regionalt samarbete mellan länderna i det östliga partnerskapet.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inleda en förstärkt och strukturerad politisk dialog med kandidatländer och potentiella kandidatländer för att främja ytterligare ekonomisk integration och harmonisering av lagstiftningen samt gradvis inkludering i EU-institutionernas arbete och förfaranden, där så är lämpligt.

14.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU-institutionerna om att påskynda de åtgärder som krävs för att EU:s beslutsfattande ska bli effektivare.

15.  Europaparlamentet bekräftar sitt engagemang för utvidgningen, som det inte finns något alternativ till och som mer än någonsin tidigare är en geostrategisk investering i ett stabilt, starkt och enat EU. Parlamentet anser bestämt att utsikterna om ett fullvärdigt EU-medlemskap för de länder som strävar efter att bli medlemsstater i EU ligger i unionens egna intressen såvitt avser politik, ekonomi och säkerhet.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt presidenterna, regeringarna och parlamenten i Ukraina, Republiken Moldavien, Georgien och länderna på västra Balkan.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 juni 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1305/2013 vad gäller en särskild åtgärd för att ge exceptionellt tillfälligt stöd inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) för att hantera effekterna av Rysslands invasion av Ukraina (COM(2022)0242 – C9-0185/2022 – 2022/0166(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0242),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 42 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0185/2022),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 juni 2022(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 17 juni 2022 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 163 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om ändring av förordning (EU) nr 1305/2013 vad gäller en särskild åtgärd för att ge exceptionellt tillfälligt stöd inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) för att hantera effekterna av Rysslands invasion av Ukraina

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2022/1033.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 juni 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (COM(2022)0135 – C9-0126/2022 – 2022/0090(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0135),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0126/2022),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 maj 2022(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 maj 2022 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 163 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om ändring av förordningarna (EU) 2017/1938 och (EG) nr 715/2009 vad gäller gaslagring

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2022/1032.)

(1) Ännu inte offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 juni 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2021/953 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin (COM(2022)0050 – C9-0031/2022 – 2022/0031(COD))

P9_TA(2022)0252 A9-0138/2022

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0050),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 21.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0031/2022),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 juni 2022 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för transport och turism,

–  med beaktande av ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0138/2022).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om ändring av förordning (EU) 2021/953 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid‑19‑pandemin

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2022/1034.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 juni 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2021/954 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) vad gäller tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på medlemsstaternas territorier under covid-19-pandemin (COM(2022)0055 – C9-0032/2022 – 2022/0030(COD))

P9_TA(2022)0253 A9-0137/2022

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0055),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0032/2022),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 juni 2022 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen.

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för transport och turism,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0137/2022).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om ändring av förordning (EU) 2021/954 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på medlemsstaternas territorier under covid-19-pandemin

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2022/1035.)

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2022 för budgetåret 2022 – finansiering av kostnader för mottagning av flyktingar från Ukraina (09095/2022 – C9-0182/2022 – 2022/0126(BUD))

P9_TA(2022)0254 A9-0181/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(1), särskilt artikel 44,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2022, slutgiltigt antagen den 24 november 2021(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel(4),

–  med beaktande av rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av beslut 2014/335/EU, Euratom(5),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 3/2022 som kommissionen antog den 22 april 2022 (COM(2022)0262),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2022 som rådet antog den 16 maj 2022 och översände till Europaparlamentet samma dag (09095/2022 – C9-0182/2022),

–  med beaktande av artiklarna 94 och 96 i arbetsordningen,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för utrikesfrågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0181/2022), och av följande skäl:

A.  Kommissionen föreslår att unionens budget ska bidra med totalt 400 miljoner EUR från asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) och instrumentet för gränsförvaltning och visering till finansieringen av de första kostnaderna för mottagande och registrering av personer som flyr från Ukraina, till följd av Rysslands olagliga, oprovocerade och omotiverade aggressionskrig mot Ukraina sedan den 24 februari 2022.

B.  Förslaget till ändringsbudget nr 3/2022 är ett av de inslag som används för att uppnå det föreslagna beloppet på 400 miljoner EUR, tillsammans med ändringar av arbetsprogrammen för Amif och för den tematiska delen av instrumentet för gränsförvaltning och visering för 2021–2022, med ett belopp på 124 miljoner EUR i bistånd i nödsituationer inom varje program, och tillsammans med förslaget till budgetmyndighetens överföring (DEC 11/2022) om en förstärkning av Amif med 52,2 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden och 74 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden.

C.  Nettoeffekten av förslaget till ändringsbudget nr 3/2022 på utgifterna uppgår till en ökning med 99,8 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för Amif och en ökning med 176 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden, varav 76 miljoner EUR för Amif och 100 miljoner EUR för instrumentet för gränsförvaltning och visering.

1.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till ändringsbudget nr 3/2022, som lagts fram av kommissionen.

2.  Europaparlamentet påminner om sitt åtagande att aktivera unionens alla budgetinstrument för att fortsätta att ge starkast möjliga ekonomiska och finansiella stöd till Ukraina och de människor som flyr kriget i Ukraina. Parlamentet upprepar behovet av solidaritet mellan medlemsstaterna och gemensamma åtgärder för att hantera flödet av miljontals flyktingar som flyr från Ukraina, inbegripet omplacering av flyktingar. Parlamentet understryker vikten av att fortsätta att tillhandahålla stöd till Republiken Moldavien till förflyttningen av personer till medlemsstaterna inom ramen för solidaritetsplattformen. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att planera och använda medel avsedda för gränsöverskridande samarbetsprogram mellan Ukraina och medlemsstaterna för perioden 2021–2027 för att öka motståndskraften i samhällena vid gränsen mot bakgrund av den pågående flyktingkrisen.

3.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet hade säkrat en förstärkning på 1 miljard EUR av instrumentet för gränsförvaltning och visering i förhandlingarna om den fleråriga budgetramen för att göra det möjligt för programmet att uppnå sina mål fullt ut. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen har valt att minska anslaget för instrumentet för gränsförvaltning och visering för att kompensera för förstärkningen av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk med 63 miljoner EUR och Europol med 185 miljoner EUR under den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet håller fast vid sin ståndpunkt att nya uppgifter för byråerna kräver nya resurser och inte bör ske på bekostnad av befintliga program eller byråer.

4.  Europaparlamentet understryker att varken NextGenerationEU, dess fond för återhämtning och resiliens eller flexibiliteten i den nuvarande fleråriga budgetramen räcker till för att till fullo täcka de finansiella behov som uppstått till följd av kriget i Ukraina. Parlamentet förväntar sig dessutom att den ekonomiska och sociala situationen i unionen kommer att försämras ytterligare under de kommande månaderna och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att snarast inrätta nödvändiga mekanismer för solidaritet och ersättning.

5.  Europaparlamentet är djupt oroat över att den fleråriga budgetramen redan är pressad till sina gränser och inte är lämplig för att fortsätta att hantera de många interna och externa kriserna på ett hållbart sätt. Parlamentet påpekar särskilt behovet av att höja taket för rubrik 4 för att återspegla de faktiska finansiella behoven för unionens migrations- och gränsförvaltning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra en djupgående översyn av hur den nuvarande fleråriga budgetramen fungerar och att gå vidare med ett lagstiftningsförslag om en omfattande revidering av den fleråriga budgetramen så snart som möjligt och senast under det första kvartalet 2023. Parlamentet förväntar sig att en sådan revidering tar hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna av kriget i Ukraina och de brådskande åtgärder som vidtagits.

6.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2022.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 2/2022 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1. (2) EUT L 45, 24.2.2022, s. 1. (3) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11. (4) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28. (5) EUT L 424, 15.12.2020, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare efter en ansökan från Frankrike – EGF/2022/001 FR/Air France (COM(2022)0201 – C9-0170/2022 – 2022/0143(BUD))

P9_TA(2022)0255 A9-0183/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0201 – C9‑0170/2022),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/691 av den 28 april 2021 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) och om upphävande av förordning (EU) nr 1309/2013(1) (EGF-förordningen),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027(2), särskilt artikel 8,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel(3), särskilt punkt 9,

–  med beaktande av skrivelserna från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0183/2022), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge ytterligare stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av globaliseringen och av tekniska och miljömässiga förändringar, såsom förändringar inom världshandeln, handelstvister, betydande förändringar av unionens handelsförbindelser eller den inre marknadens sammansättning och finansiella eller ekonomiska kriser, liksom övergången till en koldioxidsnål ekonomi samtidigt som transporterna görs tillgängliga för alla, eller som en följd av digitalisering eller automatisering.

B.  Unionen har utvidgat tillämpningsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) till att ge ekonomiskt stöd vid större omstruktureringar och därmed täcka de ekonomiska effekterna av coronakrisen.

C.  Frankrike lämnade in ansökan EGF/2022/001 FR/Air France om ekonomiskt stöd från EGF efter uppsägningar av 282 arbetstagare inom den näringsgren som i Nace rev. 2 klassificeras som huvudgrupp 33 (Reparation och installation av maskiner och apparater) och huvudgrupp 51 (Lufttransport) i främst tolv franska Nuts 2-regioner på det franska fastlandet(4) och i fyra franska utomeuropeiska Nuts 2-regioner(5), under en referensperiod för ansökan från den 1 juli 2021 till den 1 november 2021.

D.  Ansökan avser 282 uppsagda arbetstagare vars verksamhet i företaget Air France och två av dess dotterbolag(6) har upphört under referensperioden, medan 1 298 arbetstagare sades upp före eller efter referensperioden till följd av samma händelser som ledde till att de uppsagda arbetstagarnas verksamhet upphörde under referensperioden, och samtliga 1 580 arbetstagare kommer därmed att betraktas som berättigade bidragsmottagare.

E.  Ansökan baseras på insatskriteriet i artikel 4.2 a i EGF-förordningen, som föreskriver att verksamheten för minst 200 uppsagda arbetstagare ska ha upphört under en referensperiod på fyra månader i ett företag i en medlemsstat, inbegripet arbetstagare som har blivit uppsagda hos underleverantörer eller producenter i efterföljande produktionsled samt egenföretagare vars verksamhet har upphört.

F.  Air France drabbades hårt av covid-19-krisen, som orsakade en kraftig minskning av inkomster och trafik.

G.  Omstruktureringen av Air Frances regionala dotterbolag till Hop gav upphov till sociala farhågor redan innan covid-19-krisen började, och under pandemin beslutade Air France att kraftigt minska Hops kapacitet både i fråga om personal och flygplan.

H.  De franska myndigheterna har vidtagit olika åtgärder, såsom statligt garanterade lån, för att stödja Air France, men företaget var ändå tvunget att vidta ytterligare åtgärder för att hantera krisen, bland annat nedskärningar i verksamheten, omdefiniering av inrikesnätet och förenkling av stödfunktioner, vilket har lett till personalnedskärningar.

I.  Kommissionen har förklarat att hälsokrisen har medfört en ekonomisk kris, och har lagt fram en återhämtningsplan för ekonomin och har betonat att EGF är ett verktyg för nödsituationer(7).

J.  Flygbolagen i Europa har ställts inför allvarliga problem och utmaningar på grund av den globala konkurrensen, och det behövs åtgärder för att stärka skyddet av rättigheterna för flygbolagens arbetstagare på europeisk nivå och se till att denna viktiga sektor förblir konkurrenskraftig och anständiga arbetsplatser stannar kvar inom unionen.

K.  Det högsta årliga beloppet för EGF får i enlighet med artikel 8 i förordningen om den fleråriga budgetramen inte överskrida 186 miljoner EUR (i 2018 års priser).

L.  Unionen spelar en viktig roll när det gäller att tillhandahålla nödvändig solidaritet genom ekonomiskt stöd från EGF, som syftar till att snabbt återintegrera stödmottagarna i en anständig och hållbar anställning inom eller utanför deras ursprungliga verksamhetssektor, samtidigt som de förbereder sig för en grönare och mer digital europeisk ekonomi.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren i artikel 4.2 a i EGF‑förordningen är uppfyllda och att Frankrike är berättigat till ett ekonomiskt bidrag på 17 742 607 EUR enligt den förordningen, vilket motsvarar 85 % av de totala kostnaderna på 20 873 656 EUR, vilka endast inkluderar utgifter för individanpassade tjänster.

2.  Europaparlamentet noterar att de franska myndigheterna lämnade in ansökan den 21 januari 2022 och att kommissionen slutligen fastställde sin bedömning den 10 maj 2022 och underrättade parlamentet samma dag.

3.  Europaparlamentet noterar att ansökan gäller totalt 1 580 uppsagda arbetstagare vars verksamhet har upphört. Parlamentet gläder sig över att Frankrike förväntar sig att alla berättigade stödmottagare kommer att delta i åtgärderna (berörda stödmottagare).

4.  Europaparlamentet påminner om att de sociala konsekvenserna av uppsägningarna förväntas bli viktiga för Frankrike, särskilt i regionen Île-de-France, där 57 % av uppsägningarna ägde rum. Parlamentet noterar att de franska arbetsmarknadsmyndigheterna angav att Air Frances omstrukturering påverkade sysselsättningsbalansen i de berörda områdena. Parlamentet betonar att regioner och ekonomiska sektorer som står inför svårigheter behöver en integrerad och gemensam europeisk reaktion för att stödja deras motståndskraft.

5.  Europaparlamentet påpekar att 56 % av de uppsagda arbetstagarna är kvinnor och 30,8 % är över 54 år. Parlamentet noterar vidare att 96 av de uppsagda arbetstagarna har funktionsnedsättning.

6.  Europarlamentet noterar att Frankrike började tillhandahålla individanpassade tjänster till de berörda bidragsmottagarna den 1 februari 2021, och att perioden för berättigande till ekonomiskt bidrag från EGF därför kommer att löpa från och med den 1 februari 2021 till och med 24 månader efter den dag då beslutet om det ekonomiska bidraget träder i kraft.

7.  Europaparlamentet påminner om att de individanpassade tjänster som kommer att erbjudas arbetstagare består av följande åtgärder: Rådgivningstjänster och yrkesvägledning, utbildning, inbegripet övergripande kompetens, omskolning, kompetenshöjning, praktik och yrkesutbildning, starta eget-bidrag, anställningsförmåner, bidrag till snabb återanställning, lönetillägg samt intensivt stöd i arbetssökandet. Parlamentet betonar vikten av att snabbt tillhandahålla arbetstillfällen i unionen för uppsagda kvalificerade arbetstagare.

8.  Europaparlamentet upprepar i det sammanhanget den viktiga roll som unionen bör spela när det gäller att tillhandahålla de nödvändiga kvalifikationerna för den rättvisa och digitala omställningen i linje med den europeiska gröna given och viktiga europeiska policymål. Parlamentet stöder helhjärtat att EGF fortsätter att visa solidaritet med drabbade personer och fortsätter att fokusera på omstruktureringens inverkan på arbetstagare under resten av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet begär att framtida ansökningar maximerar den politiska samstämmigheten.

9.  Europaparlamentet gläder sig över att Frankrike tog fram det samordnade paketet med individanpassade tjänster i samråd med personalen och fackliga företrädare(8).

10.  Europaparlamentet välkomnar att Air France har infört ett omfattande paket med aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att hjälpa de uppsagda arbetstagarna, i enlighet med sina rättsliga skyldigheter.

11.  Europaparlamentet påpekar att Air France regelbundet erbjuder sin personal utbildning där uppmärksamhet ägnas åt digitala färdigheter och de färdigheter som krävs i en resurseffektiv ekonomi, som en del av sin ”kompetensutvecklingsplan”, och välkomnar att dessa utbildningar förblir tillgängliga för uppsagda arbetstagare så länge de deltar i EGF-åtgärderna. Parlamentet betonar vikten av att förbereda arbetstagarna för en grön och digital unionsekonomi och att arbeta mot den dubbla omställningen.

12.  Europaparlamentet konstaterar att den digitala och gröna omställningen också kommer att påverka arbetsmarknaden, särskilt inom luftfartssektorn. Därför bör särskild uppmärksamhet ägnas åt kvalificerad utbildning, inbegripet yrkesutbildning och främjande av system där yrkesutbildning varvas med praktik, vilket har visat sig vara effektivt i vissa medlemsstater.

13.  Europaparlamentet betonar att de franska myndigheterna har bekräftat att de åtgärder som avses inte får stöd från andra av unionens fonder eller finansieringsinstrument.

14.  Europaparlamentet påminner om att bidrag från EGF inte får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell rätt eller kollektivavtal och inte heller de uppsagda arbetstagarnas bidrag eller rättigheter för att till fullo säkerställa bidragets additionalitet.

15.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare efter en ansökan från Frankrike (EGF/2022/001 FR/Air France)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2022/1164.)

(1) EUT L 153, 3.5.2021, s. 48. (2) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11. (3) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28. (4) Île-de-France (FR10), Nord Pas de Calais (FRE1), Alsace (FRF1), Pays de la Loire (FRG0), Bretagne (FRH0), Aquitaine (FRI1), Languedoc Roussillon (FRJ1), Midi Pyrénées (FRJ2), Auvergne (FRK1), Rhône Alpes (FRK2), Provence Alpes Côte d’Azur (FRL0) och Corse (FRM0). (5) Guadeloupe (FRY1), Martinique (FRY2), Guyane (FRY3) och La Réunion (FRY4). (6) Hop och Hop Training. (7) COM(2020)0442. (8) SNPNC, UNAC, UNSA-PNC, CFDT, FO, och CFE/CGC.

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare efter en ansökan från Grekland – EGF/2021/008 EL/Attica electrical equipment manufacturing (COM(2022)0248 – C9-0190/2022 – 2022/0170(BUD))

P9_TA(2022)0256 A9-0185/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0248 – C9‑0190/2022),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/691 av den 28 april 2021 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) och om upphävande av förordning (EU) nr 1309/2013(1) (EGF-förordningen),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027(2), särskilt artikel 8,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel(3), särskilt punkt 9,

–  med beaktande av skrivelserna från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0185/2022), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge ytterligare stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av globaliseringen och av tekniska och miljömässiga förändringar, såsom förändringar inom världshandeln, handelstvister, betydande förändringar av unionens handelsförbindelser eller den inre marknadens sammansättning och finansiella eller ekonomiska kriser, liksom övergången till en koldioxidneutral ekonomi, eller som en följd av digitalisering eller automatisering.

B.  Unionen har utvidgat tillämpningsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) till att ge ekonomiskt stöd vid större omstruktureringar och därmed täcka de ekonomiska effekterna av coronakrisen.

C.  Grekland lämnade in ansökan EGF/2021/008 EL/Attica electrical equipment manufacturing om ekonomiskt bidrag från EGF efter uppsägningar av 206 arbetstagare inom den ekonomiska sektor som i Nace rev. 2 klassificeras som huvudgrupp 27 (Tillverkning av elapparatur) i Nuts 2-regionen Attika (EL30) i Grekland, under en referensperiod för ansökan från den 1 april 2021 till den 1 oktober 2021.

D.  Ansökan gäller 206 uppsagda arbetstagare vars verksamhet upphörde i sex företag(4) under referensperioden och som alla kommer att anses vara berättigade stödmottagare. Av de uppsagda arbetstagarna är 180 män (87,4 %) och 26 kvinnor (12,6 %). 26 är under 30 år (12,6 %), 137 är mellan 30 och 54 år (66,5 %) och 43 är över 54 år (20,9 %). 167 har högst grundskoleutbildning (81,1 %), 6 har gymnasieutbildning eller eftergymnasial utbildning (2,9 %) och 33 har högre utbildning (16,0 %).

E.  Ansökan bygger på det insatskriterium som anges i artikel 4.2 b i EGF-förordningen, enligt vilket det krävs att verksamheten upphör för minst 200 uppsagda arbetstagare under en referensperiod på sex månader på företag som alla verkar inom samma ekonomiska sektor enligt huvudgrupperna i Nace Rev. 2 och är belägna i en region eller två angränsande regioner på Nuts 2-nivå i en medlemsstat.

F.  Utgifterna för nya hushållsapparater i Grekland påverkades kraftigt, först av den ekonomiska krisen under åren 2008–2016 (en minskning med 35 %) och därefter av covid-19-pandemin (en minskning med 50 % mellan 2019 och 2020), efter en återhämtning med 9,5 % mellan 2017 och 2019.

G.  Den grekiska befolkningens grundläggande digitala färdigheter är fortfarande underutvecklade och ligger under EU-genomsnittet, vilket innebär en hög risk för teknisk eftersläpning och digital analfabetism. Enligt kommissionens index för digital ekonomi och digitalt samhälle (Desi) 2021(5) ligger Grekland på 22:a plats bland EU:s 27 medlemsstater när det gäller att integrera digital teknik i affärsverksamhet och endast 23 % av alla medborgare har mer än grundläggande digitala färdigheter, jämfört med EU-genomsnittet på 31 %.

H.  Pitsos fabrik förlorade konkurrenskraft på grund av en kombination av faktorer, såsom bristen på automatisering och avancerad tillverkning, höga produktionskostnader för elektriska hushållsapparater, bristen på elektriska komponenter i landet, BSH-Pitsos ledningsbeslut att inte stödja nödvändiga kapitalinvesteringar för att optimera fabriken och beslutet att flytta produktionen till Turkiet för lägre produktionskostnader (medan varumärket samt försäljnings- och serviceavdelningen behålls i Grekland) ledde till ett tillkännagivande i september 2017 att Pitsos fabrik skulle läggas ned. Produktionen förlängdes till början av 2021, och 166 arbetstagare sades upp 2021.

I.  40 arbetstagare sades upp i fem andra företag, inför utmaningen att anpassa sig till den snabbt föränderliga digitala ekonomin.

J.  Även om arbetslösheten i Grekland gradvis har sjunkit sedan 2013, då den nådde sin högsta topp på 27,5 %, har Grekland fortfarande mycket hög arbetslöshet. Under 2021 var arbetslösheten i Grekland den näst högsta i unionen på 14,7 %, jämfört med ett unionsgenomsnitt på 7,0 %(6).

K.  Det högsta årliga beloppet för EGF får i enlighet med artikel 8 i förordningen om den fleråriga budgetramen inte överskrida 186 miljoner EUR (i 2018 års priser).

L.  Det ekonomiska stödet från EGF bör i första hand inriktas på aktiva arbetsmarknadsåtgärder och individanpassade tjänster som syftar till att snabbt återintegrera stödmottagarna i en anständig och hållbar anställning inom eller utanför deras ursprungliga verksamhetssektor, samtidigt som de förbereder sig för en grönare och mer digital europeisk ekonomi.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren i artikel 4.2 b i EGF-förordningen är uppfyllda och att Grekland är berättigat till ett ekonomiskt bidrag på 1 495 830 EUR enligt den förordningen, vilket motsvarar 85 % av den totala kostnaden på 1 759 800 EUR, inklusive utgifter för individanpassade tjänster på 1 689 800 EUR och utgifter för genomförande av EGF på 70 000 EUR(7).

2.  Europaparlamentet noterar att de grekiska myndigheterna lämnade in ansökan den 21 december 2021 och att kommissionen slutligen fastställde sin bedömning den 30 maj 2022 och underrättade parlamentet samma dag. Parlamentet anser att bedömningsperioden bör förkortas så att de berörda stödmottagarna snabbare får nödvändig hjälp.

3.  Europaparlamentet noterar att ansökan gäller totalt 206 uppsagda arbetstagare vars verksamhet har upphört. Parlamentet gläder sig över att Grekland förväntar sig att alla berättigade stödmottagare kommer att delta i åtgärderna (berörda stödmottagare).

4.  Europaparlamentet påminner om att uppsägningarna förväntas få betydande sociala konsekvenser för regionen Attika i Grekland, som hade det högsta antalet arbetslösa i Grekland i december 2021 (342 744, vilket motsvarar 31 % av de registrerade grekiska arbetslösa), och där 24,1 % av befolkningen riskerar fattigdom och social utestängning(8).

5.  Europaparlamentet påpekar att 81,1 % av de uppsagda arbetstagarna har grundskoleutbildning eller lägre och kommer att ha svårt att hitta möjligheter till återanställning.

6.  Europaparlamentet noterar att Grekland kommer att börja tillhandahålla de berörda stödmottagarna individanpassade tjänster så snart som budgetmyndigheterna antagit beslutet om utnyttjande och utgifterna för åtgärderna kommer därför att berättiga till ekonomiskt bidrag från EGF från och med den dag då Grekland börjar tillhandahålla individanpassade tjänster till och med 24 månader efter den dag då finansieringsbeslutet träder i kraft(9).

7.  Europaparlamentet påminner om att de individanpassade tjänster som kommer att erbjudas arbetstagare består av yrkesrådgivning, utbildning i digitala färdigheter, yrkesutbildning, högre utbildning, starta eget-bidrag och flera incitament.

8.  Europaparlamentet upprepar i det sammanhanget den viktiga roll som unionen bör spela när det gäller att tillhandahålla de nödvändiga kvalifikationerna för den rättvisa omställningen i linje med den europeiska gröna given. Parlamentet stöder helhjärtat att EGF under 2021–2027 kommer att fortsätta att visa solidaritet med drabbade personer, och bevara sitt fokus på hur omstruktureringen påverkar arbetstagare, och anser att man i framtida ansökningar bör sträva efter maximal politisk samstämmighet.

9.  Europaparlamentet gläder sig över att Grekland tog fram det samordnade paketet med individanpassade tjänster i samråd med arbetstagarföreträdare och flera tidigare anställda.

10.  Europaparlamentet välkomnar att utbildningen i digitala färdigheter ingick som en övergripande del i utformningen av de föreslagna åtgärderna, vilket kommer att bidra till förmedlingen av de övergripande färdigheter som krävs i den digitala industriella tidsåldern och i en resurseffektiv ekonomi, i enlighet med artikel 7.2 i EGF‑förordningen.

11.  Europaparlamentet konstaterar att Grekland började ådra sig de administrativa kostnaderna för att genomföra EGF den 1 mars 2022, och att utgifterna för förberedande åtgärder, förvaltning, information och marknadsföring samt kontroll och rapportering därför kommer att berättiga till ekonomiskt bidrag från EGF från och med den 1 mars 2022 till och med 31 månader efter den dag då beslutet om det ekonomiska bidraget trädde i kraft.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att minska den tid det tar att bedöma ansökningar om stöd från EGF och att utnyttja EGF snabbare, för att minska trycket på de nationella sociala trygghetssystemen i de berörda regionerna.

13.  Europaparlamentet betonar att de grekiska myndigheterna har bekräftat att de åtgärder som avses inte får stöd från andra av unionens fonder eller finansieringsinstrument.

14.  Europaparlamentet upprepar att för att säkerställa full additionalitet i tilldelningen får stödet från EGF inte ersätta åtgärder eller bidrag eller rättigheter för de uppsagda abetstagarna som åligger företagen enligt nationell rätt eller kollektivavtal, och inte heller medlemsstaternas erforderliga åtgärder för att stärka företagens, särskilt små och medelstora företags konkurrenskraft, och deras förmåga att anpassa sig till den snabbt föränderliga digitala ekonomin, åtgärder för att förbättra arbetstagarnas digitala kompetens för att ta itu med risken för teknisk eftersläpning och digital analfabetism, åtgärder för att stärka befolkningens köpkraft samt ytterligare riktade aktiva sysselsättningsåtgärder för att bekämpa arbetslöshet och underlätta för uppsagda arbetstagare att återintegreras på arbetsmarknaden.

15.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

16.  Europaparlamentet begär att det ekonomiska stödet från EGF på 1 495 830 EUR till Grekland snabbt frigörs.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare efter en ansökan från Grekland (EGF/2021/008 EL/Attica electrical equipment manufacturing)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2022/1163.)

(1) EUT L 153, 3.5.2021, s. 48. (2) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11. (3) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28. (4) Bsh Oikiakes Syskeves Anon. Viom. Etairia [Bsh-Pitsos], Seller Hellas Avee, Nexans HellasMonoprosopi Ave, Kampourakis Georgios - G.E.M.A., Sammler V. Michalopoulos Aeve, Mavilek Avee (5) https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/policies/desi-greece (6) https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tps00203/default/table?lang=en (7) I enlighet med artikel 7.5 i EGF-förordningen. (8) Enligt Eurostat. (9) Undantag beviljas för formella studier som varar mer än två år och som kommer att vara stödberättigande fram till dess att tidsfristen för att lämna in slutrapporten löper ut.

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen DP4114 × MON 810 × MIR604 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna DP4114, MON 810, MIR604 and NK603, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D081155/01 – 2022/2694(RSP))

P9_TA(2022)0257 B9-0328/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen DP4114 × MON 810 × MIR604 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna DP4114, MON 810, MIR604 and NK603, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D081155/01),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

–  med beaktande av omröstningen den 16 maj 2022 i den ständiga kommitté för växter, djur, livsmedel och foder som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande avgavs,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 26 januari 2022, och som offentliggjordes den 7 mars 2022(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet har invänt mot godkännande av genetiskt modifierade organismer(4),

–  med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  Den 2 maj 2018 lämnade Pioneer Overseas Corporation, med säte i Belgien, på uppdrag av Pioneer Hi-Bred International, Inc., med säte i Förenta staterna, in en ansökan om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen DP4114 × MON 810 × MIR604 × NK603 (den genetiskt modifierade majsen), i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003 (”ansökan”). Ansökan gällde även utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av den genetiskt modifierade majsen för andra ändamål än livsmedel och foder, med undantag av odling.

B.  Dessutom gällde ansökan utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av tio klyvningsprodukter av de transformationshändelser som utgör den genetiskt modifierade majsen.

C.  Klyvningsprodukten MON 810 × NK603 har redan godkänts genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/2045(5). Utkastet till genomförandebeslut omfattar därför den genetiskt modifierade majsen och de nio resterande klyvningsprodukterna i ansökan(6).

D.  Den 26 januari 2022 antog Efsa ett positivt yttrande om godkännandet av den genetiskt modifierade majsen, vilket offentliggjordes den 7 mars 2022.

E.  Den genetiskt modifierade majsen producerades genom konventionell korsning där fyra enskilda transformationshändelser för genetiskt modifierad majs sammanfördes: DP4114, MON 810, MIR604 och NK603. Den genetiskt modifierade majsen ger tolerans mot två herbicider (glufosinat och glyfosat) och producerar fem insektsdödande proteiner(7) (”Bt-toxiner”).

F.  Inga försöksdata har lämnats in av sökanden för de nio klyvningsprodukterna, som tidigare inte har bedömts av Efsa(8). Trots denna brist på försöksdata drog Efsa slutsatsen att dessa klyvningsprodukter inte skulle ge upphov till några säkerhetsrisker.

Bristande bedömning av den kompletterande herbiciden

G.  Enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013(9) krävs det en bedömning av huruvida de förväntade jordbruksmetoderna påverkar resultatet av de studerade parametrarna (endpoints). Enligt den genomförandeförordningen är detta särskilt relevant för herbicidtoleranta växter.

H.  Flera studier visar att herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en ökad användning av kompletterande herbicider, till stor del på grund av att det uppstår herbicidtolerant ogräs(10). Till följd av detta måste man räkna med att den genetiskt modifierade majsen kommer att exponeras för både högre och upprepade doser av glyfosat- och glufosinatbaserade herbicider, och att det således kan finnas högre resthalter och nedbrytningsprodukter (metaboliter) i skörden.

I.  Glufosinat klassificeras som ett reproduktionstoxiskt ämne i kategori 1B och omfattas därför av uteslutningskriterierna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009(11). Godkännandet av glufosinat för användning i unionen löpte ut den 31 juli 2018(12).

J.  Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. Däremot meddelade Världshälsoorganisationens särskilda cancerorgan, Internationella centret för cancerforskning, 2015 att man klassificerade glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor. Ett antal nyligen genomförda expertgranskade studier bekräftar den cancerframkallande potentialen hos glyfosat(13).

K.  Bedömning av herbicidrester och deras metaboliter på genetiskt modifierade växter omfattas inte av behörighetsområdet för Efsas panel för genetiskt modifierade organismer (Efsas GMO-panel), och utförs därför inte som en del i godkännandeförfarandet för genetiskt modifierade organismer. Detta är problematiskt, eftersom det sätt på vilket kompletterande herbicider bryts ned av den genetiskt modifierade växten i fråga samt nedbrytningsprodukternas sammansättning och därmed metaboliternas toxicitet kan påverkas av själva den genetiska modifieringen(14).

Kvarstående frågor om Bt-toxiner

L.  Toxiciteten hos Bt-toxiner bedömdes på grundval av utfodringsundersökningar, där endast isolerade Bt-proteiner från bakterier användes. Toxikologiska undersökningar som utförs med isolerade proteiner kan tillmätas endast liten betydelse, eftersom Bt‑toxiner i genetiskt modifierade grödor, såsom majs, bomull och sojabönor, till sin natur är mer toxiska än isolerade Bt-toxiner. Detta beror på att proteashämmare, som förekommer i växtvävnaden, kan öka Bt-toxinernas toxicitet genom att fördröja deras nedbrytning. Detta fenomen har påvisats i ett antal vetenskapliga undersökningar, bland annat en som gjordes för Monsanto för trettio år sedan och som visade att även förekomsten av extremt låga halter av proteashämmare ökade Bt-toxinernas toxicitet upp till 20 gånger(15).

M.  Denna ökade toxicitet beaktas inte i Efsas riskbedömningar, trots att den är relevant för alla Bt-växter som godkänts för import eller odling i unionen. Att människor och djur som konsumerar livsmedel och foder innehållande Bt-toxiner utsätts för risker och att dessa risker uppkommer till följd av den ökade toxiciteten på grund av interaktionen mellan proteashämmare och Bt-toxiner kan därför inte uteslutas.

N.  Flera studier visar att biverkningar som kan påverka immunsystemet har observerats efter exponering för Bt-toxiner och att vissa Bt-toxiner kan ha adjuvansegenskaper(16), vilket innebär att de kan öka de allergiframkallande egenskaperna hos andra proteiner som de kommer i kontakt med.

O.  En vetenskaplig studie visade att Bt-toxinernas toxicitet också kan förbättras genom interaktion med rester från besprutning med herbicider och att det behövs ytterligare studier av de kombinerade effekterna av staplade händelser (genetiskt modifierade grödor som har modifierats för att vara herbicidtoleranta och för att producera insekticider i form av Bt-toxiner)(17). Bedömning av herbicidresters och deras metaboliters potentiella växelverkan med Bt-toxiner omfattas dock inte av behörighetsområdet för Efsas GMO-panel och utförs därför inte som en del av riskbedömningen.

Bt-grödor: effekter på icke-målorganismer

P.  Till skillnad från användningen av insekticider, där exponering sker vid tidpunkten för besprutning och en begränsad tid därefter, innebär användningen av genetiskt modifierade Bt-grödor att mål- och icke-målorganismer kontinuerligt exponeras för Bt‑toxiner.

Q.  Antagandet att Bt-toxiner uppvisar ett enskilt målspecifikt beteende kan inte längre anses vara korrekt och effekter på icke-målorganismer kan inte uteslutas(18). Ett ökande antal icke-målorganismer rapporteras ha påverkats på flera olika sätt. I en nyligen sammanställd översikt omnämns 39 expertgranskade publikationer där betydande negativa effekter av Bt-toxiner rapporteras på många arter ”utanför räckvidden”(19).

Synpunkter från behöriga myndigheter och intressenter i medlemsstaterna

R.  Medlemsstaterna lämnade in många kritiska synpunkter till Efsa under den tre månader långa samrådsperioden(20).

S.  En oberoende forskningsorganisations detaljerade analys visar bland annat att Efsas yttrande om ansökan om godkännande av den genetiskt modifierade majsen inte kan anses uppfylla kraven för bedömning av potentiella synergistiska eller antagonistiska effekter till följd av kombinationen av transformationshändelser, med avseende på toxikologi, och att Efsas toxikologiska bedömning därför inte är godtagbar(21).

Upprätthållande av unionens internationella åtaganden

T.  En rapport från 2017 från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat visar att farliga pesticider har katastrofala hälsoeffekter, särskilt i utvecklingsländerna(22). FN:s mål 3.9 för hållbar utveckling strävar efter att före 2030 avsevärt minska antalet dödsfall och sjukdomar orsakade av farliga kemikalier samt förorening och kontaminering av luft, vatten och mark(23). Om man tillät import av genetiskt modifierad majs skulle följden bli ökad efterfrågan på denna gröda som utformats för att behandlas med glufosinat- och glyfosatbaserade herbicider, och därmed skulle arbetstagare och miljön i tredjeländer i högre grad exponeras. Risken för ökad exponering för arbetstagare och miljön är särskilt oroande när det gäller herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor, med tanke på de större mängder herbicider som används.

U.  Enligt en expertgranskad studie som offentliggjordes 2020 kan Roundup, en av världens mest använda glyfosatbaserade herbicider, leda till förlust av biologisk mångfald, vilket gör ekosystemen mer sårbara för föroreningar och klimatförändringar(24).

V.  Unionen har såsom part i FN:s konvention om biologisk mångfald ansvar för att se till att verksamhet inom dess jurisdiktion eller kontroll inte orsakar skador på miljön i andra stater(25).

W.  I förordning (EG) nr 1829/2003 fastställs det att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön och att kommissionen vid utarbetandet av beslutet ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionsrätten och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan. Sådana berättigade faktorer bör inbegripa unionens skyldigheter enligt FN:s mål för hållbar utveckling, Parisavtalet om klimatförändringar och FN:s konvention om biologisk mångfald.

Odemokratisk beslutsprocess

X.  Vid omröstningen den 16 maj 2022 i den ständiga kommitté för växter, djur, livsmedel och foder som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att godkännandet inte fick stöd av en kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna.

Y.  Kommissionen erkänner att det är problematiskt att den fortsätter att anta beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer utan stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, vilket i allra högsta grad tillhör undantagen för produktgodkännanden i allmänhet men som har blivit norm för beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Z.  Under den åttonde valperioden antog Europaparlamentet sammanlagt 36 resolutioner med invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer för livsmedel och foder (33 resolutioner) och mot odling av genetiskt modifierade organismer i unionen (tre resolutioner). Under den nionde valperioden har parlamentet redan antagit 27 invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer. Det fanns ingen kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna till stöd för godkännande av någon av dessa genetiskt modifierade organismer. Orsakerna till att medlemsstater inte stöder godkännandena är bland annat bristande respekt för försiktighetsprincipen i godkännandeförfarandet och vetenskapliga farhågor i samband med riskbedömningen.

AA.  Trots att kommissionen själv erkänner de demokratiska bristerna, och trots det bristande stödet från medlemsstaterna och parlamentets invändningar, fortsätter kommissionen att godkänna genetiskt modifierade organismer.

AB.  Det krävs ingen ändring av lagstiftningen för att kommissionen ska kunna avstå från att godkänna genetiskt modifierade organismer när det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén(26).

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(27), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte tillåta import av herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor på grund av den tillhörande ökade användningen av kompletterande herbicider och därmed de ökade riskerna för den biologiska mångfalden, livsmedelssäkerheten och arbetstagarnas hälsa.

5.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i en skrivelse av den 11 september 2020 till ledamöterna slutligen erkände nödvändigheten av att ta hänsyn till hållbarhet när det gäller beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer(28). Parlamentet uttrycker dock sin djupa besvikelse över att kommissionen sedan dess har fortsatt att godkänna genetiskt modifierade organismer för import till unionen trots att parlamentet har fortsatt med sina invändningar och en majoritet av medlemsstaterna har röstat emot det.

6.  Europaparlamentet uppmanar än en gång med eftertryck kommissionen att beakta unionens skyldigheter enligt internationella avtal, såsom Parisavtalet om klimatförändringar, FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling. Parlamentet upprepar sin begäran om att utkasten till genomförandeakter ska åtföljas av en motivering som förklarar hur de upprätthåller principen om att ”inte vålla skada”(29).

7.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att begära uppgifter om hur konsumtionen av livsmedel och foder från genetiskt modifierade växter påverkar tarmmikrobiomet.

8.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att inte godkänna några klyvningsprodukter av staplade genetiskt modifierade transformationshändelser om de inte har utvärderats noggrant av Efsa på grundval av fullständiga försöksdata som sökanden lämnat.

9.  Europaparlamentet anser i synnerhet att ett godkännande av sorter av genetiska modifierade växter som det inte har lämnats några försöksdata om och som inte har testats eller kanske ens skapats än strider mot principerna i den allmänna livsmedelslagstiftningen, som anges i förordning (EG) nr 178/2002.

10.  Europaparlamentet framhåller att det i de ändringar som Europaparlamentet antog den 17 december 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011(30), som antogs i parlamentet som grund för förhandlingarna med rådet, anges att kommissionen inte ska godkänna genetiskt modifierade organismer om det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna för detta. Parlamentet insisterar på att kommissionen respekterar denna ståndpunkt, och uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete och snarast anta en allmän riktlinje i detta ärende.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1. (2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (3) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer över bedömningen av den genetiskt modifierade majsen DP4114 × MON 810 × MIR604 × NK603 och klyvningsprodukter, för livsmedels- och foderändamål, i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA‐GMO‐NL‐2018‐150), EFSA Journal, 2022,20(3), artikelnr 7134, https://doi.org/10.2903/j.efsa.2022.7134. (4) ––––––––––––––––––––––––––– Under sin åttonde valperiod antog parlamentet 36 resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer. Dessutom har parlamentet under sin nionde valperiod antagit följande resolutioner:Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MZHG0JG (SYN-ØØØJG-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 202, 28.5.2021, s. 11).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan A2704-12 (ACS-GMØØ5-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 202, 28.5.2021, s. 15).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 × DAS-40278-9 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 89034, 1507, MON 88017, 59122 och DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 202, 28.5.2021, s. 20).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS-GHØØ1-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 208, 1.6.2021, s. 2).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 89788 (MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 208, 1.6.2021, s. 7).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 × 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och klyvningsprodukterna MON 89034 × NK603 × DAS-40278-9, 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och NK603 × DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 208, 1.6.2021, s. 12).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × MIR604 × 1507 × 5307 × GA21 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre, fyra eller fem av de enskilda transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604, 1507, 5307 och GA21 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 208, 1.6.2021, s. 18).Europaparlamentets resolution av den 14 maj 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 323, 11.8.2021, s. 7).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och NK603, och om upphävande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1111 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 415, 13.10.2021, s. 2).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan SYHT0H2 (SYN-ØØØH2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 415, 13.10.2021, s. 8).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 87460 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 87460, MON 89034, MIR162 och NK603 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 415, 13.10.2021, s. 15).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 × MON 87701 × MON 87708 × MON 89788, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 36).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × MON 87411 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och MON 87411, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 43).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MIR604 (SYN-IR6Ø4-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 49).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 88017 (MON-88Ø17-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 56).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 (MON-89Ø34-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 63).Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade bomullen GHB614 × T304-40 × GHB119 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 474, 24.11.2021, s. 66).Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MZIR098 (SYN-ØØØ98-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 474, 24.11.2021, s. 74).Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-81419-2 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 99, 1.3.2022, s. 45).Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-81419-2 ×DAS–44406–6 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 99, 1.3.2022, s. 52).Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × MIR162 × MON810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna 1507, MIR162, MON810 and NK603, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 99, 1.3.2022, s. 59).Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt 11 (SYN-BTØ11-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 99, 1.3.2022, s. 66).Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan GMB151 (BCS-GM151-6) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0024).Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB614 (BCS GHØØ2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0025).Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB811 (BCS-GH811-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0062).Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade rapsen 73496 (DP-Ø73496-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0063).Europaparlamentets resolution av den 6 april 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87769 x MON 89788, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0115). (5) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/2045 av den 19 december 2018 om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × MON 810 (MON-ØØ6Ø3-6 × MON-ØØ81Ø-6) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 327, 21.12.2018, s. 65). (6) MIR604 × NK603 × DP4114, MON 810 × NK603 × DP4114, MON 810 × MIR604 × DP4114, MON 810 × MIR604 × NK603, NK603 × DP4114, MIR604 × DP4114, MIR604 × NK603, MON 810 × DP4114 och MON 810 × MIR604. (7) Cry1F, Cry34Ab1, Cry35Ab1, Cry1Ab och mCry3A. (8) Se Efsas yttrande, s. 4. (9) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 av den 3 april 2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/2006 (EUT L 157, 8.6.2013, s. 1). (10) Se t.ex. Bonny, S., ”Genetically Modified Herbicide-Tolerant Crops, Weeds, and Herbicides: Overview and Impact”, Environmental Management, januari 2016/57(1), s. 31–48, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26296738 och Benbrook, C.M., ”Impacts of genetically engineered crops on pesticide use in the U.S. - the first sixteen years”, Environmental Sciences Europe, 28 september 2012, volym 24(1), https://enveurope.springeropen.com/articles/10.1186/2190-4715-24-24 (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1). (12) https://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/eu-pesticides-database/active-substances/?event=search.as (13) Se t.ex. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1383574218300887, https://academic.oup.com/ije/advance-article/doi/10.1093/ije/dyz017/5382278, https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0219610, och https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6612199/ (14) Detta är fallet med glyfosat, så som anges i Efsas granskning av de aktuella gränsvärdena för resthalter av glyfosat enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005, EFSA Journal 2018,16(5):5263, s. 12, https://www.efsa.europa.eu/fr/efsajournal/pub/5263. (15) MacIntosh, S.C., Kishore, G.M., Perlak, F.J., Marrone, P.G., Stone, T.B., Sims, S.R., Fuchs, R.L., ”Potentiation of Bacillus thuringiensis insecticidal activity by serine protease inhibitors”, Journal of Agricultural and Food Chemistry, 1990, 38, s. 1145–1152, https://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/jf00094a051. (16) För en granskning se Rubio-Infante, N., Moreno-Fierros, L., ”An overview of the safety and biological effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in mammals”, Journal of Applied Toxicology, maj 2016, volym 36(5), s. 630–648, https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/jat.3252. (17) https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0278691516300722?via%3Dihub (18) Se t.ex. Hilbeck, A., Otto, M., ”Specificity and combinatorial effects of Bacillus thuringiensis Cry toxins in the context of GMO environmental risk assessment”, Frontiers in Environmental Science, 2015, 3:71, https://doi.org/10.3389/fenvs.2015.00071 (19) Hilbeck, A., Defarge, N., Lebrecht, T., Bøhn, T., ”Insecticidal Bt crops. EFSA’s risk assessment approach for GM Bt plants fails by design”, RAGES, 2020, s. 4, https://www.testbiotech.org/sites/default/files/RAGES_report-Insecticidal%20Bt%20plants.pdf (20) Medlemsstaternas synpunkter, tillgängliga via Efsas portal OpenEFSA: https://open.efsa.europa.eu/ (21) Testbiotechs kommentar om Efsas bedömning av den genetiskt modifierade majsen DP4114 × MON810 × MIR604 × NK603 och klyvningsprodukter, för livsmedels- och foderändamål enligt förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-NL-2018-150) från Pioneer. (22) https://www.un.org/sustainabledevelopment/health/ (23) https://indicators.report/targets/3-9/ (24) https://www.mcgill.ca/newsroom/channels/news/widely-used-weed-killer-harming-biodiversity-320906 (25) FN:s konvention om biologisk mångfald, artikel 3: https://www.cbd.int/convention/articles/?a=cbd-03 (26) Kommissionen ”får”, snarare än ”ska”, gå vidare med godkännandet om det inte finns någon kvalificerad majoritet av medlemsstater som är för i omprövningskommittén, enligt förordning (EU) nr 182/2011 (artikel 6.3). (27) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EUT L 31, 1.2.2002, s. 1). (28) https://tillymetz.lu/wp-content/uploads/2020/09/Co-signed-letter-MEP-Metz.pdf (29) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (EUT C 270, 7.7.2021, s. 2), punkt 102. (30) EUT C 445, 29.10.2021, s. 257.

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/797 av den 19 maj 2022 vad gäller godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs NK603 × T25 × DAS-40278-9 och dess klyvningsprodukt T25 × DAS‑40278‑9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D080148/03 – 2022/2713(RSP))

P9_TA(2022)0258 B9-0326/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/797 av den 19 maj 2022 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 × DAS-40278-9 och dess klyvningsprodukt T25 × DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D080148/03)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(2), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

–  med beaktande av omröstningen den 1 april 2022 i den ständiga kommitté för växter, djur, livsmedel och foder som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande utfärdades, samt omröstningen i överklagandekommittén den 26 april 2022, där det inte heller utfärdades något yttrande,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(3),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 29 oktober 2021, och som offentliggjordes den 13 december 2021(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet har invänt mot godkännande av genetiskt modifierade organismer(5),

–  med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  Den 12 december 2019 lämnade Pioneer Overseas Corporation in en ansökan om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 × DAS-40278-9 (den genetiskt modifierade majsen) i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003. Ansökan gällde även utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av den genetiskt modifierade majsen för andra ändamål än livsmedel och foder, med undantag av odling.

B.  Den 29 oktober 2021 antog Efsa ett positivt yttrande om godkännandet av den genetiskt modifierade majsen, vilket offentliggjordes den 13 december 2021.

C.  Den genetiskt modifierade majsen med sina tre staplade transformationshändelser producerades genom konventionell korsning där tre enskilda transformationshändelser för genetiskt modifierad majs sammanfördes: NK603 som ger tolerans mot glyfosat som innehåller herbicider; T25 som ger tolerans mot herbicider innehållande glufosinatammonium; och DAS-40278-9 som katalyserar nedbrytningen av den allmänna kategori herbicider som benämns aryloxifenoxipropionater (AOPP) och som ger tolerans mot herbicider innehållande 2,4-D(6).

D.  Klyvningsprodukten NK603 x T25 och klyvningsprodukten NK603 x DAS-40278-9 har tidigare bedömts av Efsa. Inga försöksdata har lämnats in av sökanden för klyvningsprodukten DAS-40278-9 x T25, som inte tidigare har bedömts av Efsa. Trots detta drog Efsa slutsatsen att denna klyvningsprodukt inte skulle ge upphov till några säkerhetsrisker.

Bristande bedömning av den kompletterande herbiciden

E.  Enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013(7) krävs det en bedömning av huruvida de förväntade jordbruksmetoderna påverkar resultatet av de studerade parametrarna (endpoints). Enligt den genomförandeförordningen är detta särskilt relevant för herbicidtoleranta växter.

F.  Flera studier visar att herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en ökad användning av kompletterande herbicider, till stor del på grund av att det uppstår herbicidtolerant ogräs(8). Till följd av detta måste man räkna med att den genetiskt modifierade majsen kommer att exponeras för både högre och upprepade doser av glyfosat, glufosinat, AOPP och 2,4-D-herbicider, och att det således kan finnas högre resthalter och nedbrytningsprodukter (metaboliter) i skörden.

G.  Glufosinat klassificeras som ett reproduktionstoxiskt ämne i kategori 1B och omfattas därför av uteslutningskriterierna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009(9). Godkännandet av glufosinat för användning i unionen löpte ut den 31 juli 2018(10).

H.  Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. Däremot meddelade Världshälsoorganisationens särskilda cancerorgan, Internationella centret för cancerforskning, 2015 att man klassificerade glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor. Ett antal nyligen genomförda expertgranskade studier bekräftar den cancerframkallande potentialen hos glyfosat(11).

I.  I en fackgranskad vetenskaplig artikel av en expert som arbetar med att utveckla genetiskt modifierade växter ifrågasätts säkerheten hos genetiskt modifierade grödor som är toleranta mot 2,4-D, på grund av att de bryts ned till cytotoxiska nedbrytningsprodukter(12).

J.  Bedömning av herbicidrester och deras metaboliter på genetiskt modifierade växter omfattas inte av behörighetsområdet för Efsas panel för genetiskt modifierade organismer, och utförs därför inte som en del i godkännandeförfarandet för genetiskt modifierade organismer. Detta är problematiskt, eftersom det sätt på vilket kompletterande herbicider bryts ned av den genetiskt modifierade växten i fråga samt nedbrytningsprodukternas sammansättning och därmed metaboliternas toxicitet kan påverkas av själva den genetiska modifieringen(13).

Synpunkter från medlemsstaternas behöriga myndigheter

K.  Medlemsstaterna lämnade in många kritiska synpunkter till Efsa under den tre månader långa samrådsperioden(14). En av de kritiska synpunkterna var att interaktionen mellan herbicider, deras resthalter och metaboliter som används på den genetiskt modifierade majsen inte kan uteslutas, att denna kemiska cocktail aldrig tidigare har testats ur toxikologisk synvinkel och att den kan påverka människors och djurs hälsa och miljön. Det finns en vektorhärledd beta-laktamasgen (”bla”) i den genetiskt modifierade majsen, en antibiotikaresistensgen som inaktiverar kritiskt viktiga penicilliner.

L.  Enligt en medlemsstats behöriga myndighet(15) kan sökanden inte göra gällande att den vetenskapliga informationen i ansökan är konfidentiell, eftersom detta strider detta mot Århuskonventionen, som fastställer allmänhetens rätt att få tillgång till miljöinformation.

Upprätthållande av unionens internationella åtaganden

M.  En rapport från 2017 från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat visar att farliga pesticider har katastrofala hälsoeffekter, särskilt i utvecklingsländerna(16). FN:s mål 3.9 för hållbar utveckling strävar efter att före 2030 avsevärt minska antalet dödsfall och sjukdomar orsakade av farliga kemikalier samt förorening och kontaminering av luft, vatten och mark(17). Om man tillät import av genetiskt modifierad majs skulle följden bli ökad efterfrågan på denna gröda som utformats för att behandlas med glufosinat, glyfosat, AOPP och 2,4-D-herbicider, och därmed skulle arbetstagare och miljön i tredjeländer i högre grad exponeras. Risken för ökad exponering för arbetstagare och miljön är särskilt oroande när det gäller herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor, med tanke på de större mängder herbicider som används.

N.  Enligt en expertgranskad studie som offentliggjordes 2020 kan Roundup, en av världens mest använda glyfosatbaserade herbicider, leda till förlust av biologisk mångfald, vilket gör ekosystemen mer sårbara för föroreningar och klimatförändringar(18).

O.  Unionen har såsom part i FN:s konvention om biologisk mångfald ansvar för att se till att verksamhet inom dess jurisdiktion eller kontroll inte orsakar skador på miljön i andra stater(19).

P.  I förordning (EG) nr 1829/2003 fastställs det att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön och att kommissionen vid utarbetandet av beslutet ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionsrätten och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan. Sådana berättigade faktorer bör inbegripa unionens skyldigheter enligt FN:s mål för hållbar utveckling, Parisavtalet om klimatförändringar och FN:s konvention om biologisk mångfald.

Odemokratisk beslutsprocess

Q.  Ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder avgav inget yttrande, vilket innebär att godkännandet inte stöddes av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna. Vid omröstningen den 26 april 2022 i den omprövningskommitté som avses i artikel 6 i förordning (EU) nr 182/2011 avgavs inte heller något yttrande. 14 medlemsstater (motsvarande 35,72 % av EU:s befolkning) röstade emot och 3 medlemsstater (motsvarande 34,53 % av befolkningen) avstod från att rösta. Endast 10 medlemsstater (motsvarande 29,75 % av befolkningen) röstade för.

R.  Kommissionen erkänner att det är problematiskt att den fortsätter att anta beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer utan stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, vilket i allra högsta grad tillhör undantagen för produktgodkännanden i allmänhet men som har blivit norm för beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder.

S.  Under den åttonde valperioden antog Europaparlamentet sammanlagt 36 resolutioner med invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer för livsmedel och foder (33 resolutioner) och mot odling av genetiskt modifierade organismer i unionen (tre resolutioner). Under den nionde valperioden har parlamentet redan antagit 27 invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer. Det fanns ingen kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna till stöd för godkännande av någon av dessa genetiskt modifierade organismer. Orsakerna till att medlemsstater inte stöder godkännandena är bland annat bristande respekt för försiktighetsprincipen i godkännandeförfarandet och vetenskapliga farhågor i samband med riskbedömningen.

T.  Trots att kommissionen själv erkänner de demokratiska bristerna, och trots det bristande stödet från medlemsstaterna och parlamentets invändningar, fortsätter kommissionen att godkänna genetiskt modifierade organismer.

U.  Det krävs ingen ändring av lagstiftningen för att kommissionen ska kunna avstå från att godkänna genetiskt modifierade organismer när det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén(20).

1.  Europaparlamentet anser att genomförandebeslut (EU) 2022/797 överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att genomförandebeslut (EU) 2022/797 inte överensstämmer med unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(21), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upphäva sitt genomförandebeslut (EU) 2022/797.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte tillåta import av herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor på grund av den tillhörande ökade användningen av kompletterande herbicider och därmed de ökade riskerna för den biologiska mångfalden, livsmedelssäkerheten och arbetstagarnas hälsa.

5.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i en skrivelse av den 11 september 2020 till ledamöterna slutligen erkände nödvändigheten av att ta hänsyn till hållbarhet när det gäller beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer(22). Parlamentet uttrycker dock sin djupa besvikelse över att kommissionen sedan dess har fortsatt att godkänna genetiskt modifierade organismer för import till unionen trots att parlamentet har fortsatt med sina invändningar och en majoritet av medlemsstaterna har röstat emot det.

6.  Europaparlamentet uppmanar än en gång med eftertryck kommissionen att beakta unionens skyldigheter enligt internationella avtal, såsom Parisavtalet om klimatförändringar, FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling. Parlamentet upprepar sin begäran om att utkasten till genomförandeakter ska åtföljas av en motivering som förklarar hur de upprätthåller principen om att ”inte vålla skada”(23).

7.  Europaparlamentet framhåller att det i de ändringar som Europaparlamentet antog den 17 december 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011(24), som antogs i parlamentet som grund för förhandlingarna med rådet, anges att kommissionen inte ska godkänna genetiskt modifierade organismer om det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna för detta. Parlamentet insisterar på att kommissionen respekterar denna ståndpunkt, och uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete och snarast anta en allmän riktlinje i detta ärende.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 141, 20.5.2022, s. 116. (2) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1. (3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (4) https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/6942. (5) ––––––––––––––––––––––––––– Under sin åttonde valperiod antog parlamentet 36 resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer. Dessutom har parlamentet under sin nionde valperiod antagit följande resolutioner:Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MZHG0JG (SYN-ØØØJG-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 202, 28.5.2021, s. 11).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan A2704-12 (ACS‑GMØØ5-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 202, 28.5.2021, s. 15).Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 × DAS-40278-9 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 89034, 1507, MON 88017, 59122 och DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 202, 28.5.2021, s. 20).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS‑GHØØ1‑3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 208, 1.6.2021, s. 2).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 89788 (MON‑89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 208, 1.6.2021, s. 7).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 × 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och klyvningsprodukterna MON 89034 × NK603 × DAS-40278-9, 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och NK603 × DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 208, 1.6.2021, s. 12).Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × MIR604 × 1507 × 5307 × GA21 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre, fyra eller fem av de enskilda transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604, 1507, 5307 och GA21 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 208, 1.6.2021, s. 18).Europaparlamentets resolution av den 14 maj 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 323, 11.8.2021, s. 7).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och NK603, och om upphävande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1111 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 415, 13.10.2021, s. 2).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan SYHT0H2 (SYN-ØØØH2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 415, 13.10.2021, s. 8).Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 87460 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 87460, MON 89034, MIR162 och NK603 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 415, 13.10.2021, s. 15).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 × MON 87701 × MON 87708 × MON 89788, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 36).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × MON 87411 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och MON 87411, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 43).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MIR604 (SYN-IR6Ø4-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 49).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 88017 (MON‑88Ø17-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 56).Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 (MON‑89Ø34-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 445, 29.10.2021, s. 63).Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade bomullen GHB614 × T304-40 × GHB119 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 474, 24.11.2021, s. 66).Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MZIR098 (SYN-ØØØ98-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 474, 24.11.2021, s. 74).Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-81419-2 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 99, 1.3.2022, s. 45).Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-81419-2 ×DAS–44406–6 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 99, 1.3.2022, s. 52).Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × MIR162 × MON810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna 1507, MIR162, MON810 and NK603, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 99, 1.3.2022, s. 59).Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt 11 (SYN-BTØ11-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT C 99, 1.3.2022, s. 66).Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan GMB151 (BCS-GM151-6) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0024).Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB614 (BCS‑GHØØ2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0025).Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB811 (BCS-GH811-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0062).Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade rapsen 73496 (DP-Ø73496-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0063).Europaparlamentets resolution av den 6 april 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87769 x MON 89788, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0115). (6) Se Efsas yttrande, s. 3. (7) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 av den 3 april 2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/2006 (EUT L 157, 8.6.2013, s. 1).. (8) Se t.ex. Bonny, S., ”Genetically Modified Herbicide-Tolerant Crops, Weeds, and Herbicides: Overview and Impact”, Environmental Management, januari 2016/57(1), s. 31–48, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26296738 och Benbrook, C.M., ”Impacts of genetically engineered crops on pesticide use in the U.S. - the first sixteen years”, Environmental Sciences Europe, 28 september 2012, volym 24(1), https://enveurope.springeropen.com/articles/10.1186/2190-4715-24-24. (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1). (10) https://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/eu-pesticides-database/active-substances/?event=search.as. (11) Se t.ex. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1383574218300887, https://academic.oup.com/ije/advance-article/doi/10.1093/ije/dyz017/5382278, https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0219610, and https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6612199/. (12) Lurquin, P.F., ”Production of a toxic metabolite in 2, 4-D-resistant GM crop plants”, 3 Biotech 6, 82 (2016), https://doi.org/10.1007/s13205-016-0387-9. (13) Detta är fallet med glyfosat, så som anges i Efsas granskning av de aktuella gränsvärdena för resthalter av glyfosat enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005, EFSA Journal 2018;16(5):5263, s. 12, https://www.efsa.europa.eu/fr/efsajournal/pub/5263. (14) Medlemsstaternas synpunkter, tillgängliga via Efsas portal OpenEFSA: https://open.efsa.europa.eu/. (15) Se föregående not, s. 75. (16) https://www.un.org/sustainabledevelopment/health/. (17) https://indicators.report/targets/3-9/. (18) https://www.mcgill.ca/newsroom/channels/news/widely-used-weed-killer-harming-biodiversity-320906. (19) FN:s konvention om biologisk mångfald, artikel 3: https://www.cbd.int/convention/articles/?a=cbd-03. (20) Kommissionen ”får”, snarare än ”ska”, gå vidare med godkännandet om det inte finns någon kvalificerad majoritet av medlemsstater som är för i omprövningskommittén, enligt förordning (EU) nr 182/2011 (artikel 6.3). (21) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). (22) https://tillymetz.lu/wp-content/uploads/2020/09/Co-signed-letter-MEP-Metz.pdf. (23) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (EUT C 270, 7.7.2021, s. 2), punkt 102. (24) EUT C 445, 29.10.2021, s. 257.

Europaparlamentets beslut av den 23 juni 2022 om utnämning av Stephanus Abraham Blok till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C9-0150/2022 – 2022/0805(NLE))

P9_TA(2022)0259 A9-0180/2022

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C9‑0150/2022),

–  med beaktande av artikel 129 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A9-0180/2022), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 8 april 2022 uppmanade rådet Europaparlamentet att yttra sig över förslaget till utnämning av Stephanus Abraham Blok till ledamot av revisionsrätten.

B.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade sedan Bloks kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I samband med denna utvärdering har utskottet tagit del av Bloks meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som utskottet ställt till honom.

C.  Utskottet höll den 15 juni 2022 en utfrågning med Blok. Under denna utfrågning höll kandidaten först ett inledande anförande, och därefter besvarade han utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Stephanus Abraham Blok till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 juni 2022 om utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Förbundsrepubliken Brasilien (14207/2021 – C9-0478/2021 – 2021/0336(NLE))

P9_TA(2022)0260 A9-0176/2022

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14207/2021),

–  med beaktande av rådets beslut 2005/781/EG av den 6 juni 2005 om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Förbundsrepubliken Brasilien(1),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9‑0478/2021),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A9-0176/2022).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet förlängs.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Förbundsrepubliken Brasilien.

(1) EUT L 295, 11.11.2005, s. 37.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 juni 2022 om utkastet till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till konventionen om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område (13494/2021 – C9-0465/2021 – 2021/0208(NLE))

P9_TA(2022)0261 A9-0177/2022

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (13494/2021),

–  med beaktande av konventionen om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område (13494/2021 ADD 1),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 81.2, led a samt artikel 218.6 andra stycket led a, led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9‑0465/2021),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A9-0177/2022).

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska unionens anslutning till konventionen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om olaglig avverkning i EU (2022/2523(RSP))

P9_TA(2022)0262 B9-0329/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 227 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 4, 191, 230 och 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden(1) (EU:s timmerförordning),

–  med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(2) (habitatdirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan(3) (direktivet om strategisk miljöbedömning),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ(4) (Århusförordningen),

–  med beaktande av överträdelseförfarande INFR(2020)2033 som ingår i kommissionens överträdelsepaket av den 12 februari 2020,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2021 Ny EU-skogsstrategi för 2030 (COM(2021)0572),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 17 november 2021 till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse och om upphävande av förordning (EU) nr 995/2010 (COM(2021)0706), som syftar till att begränsa EU:s bidrag till avskogning och skogsförstörelse,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 15 december 2021 till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om upphävande av direktiv 2008/99/EG (COM(2021)0851) och det åtföljande meddelandet (COM(2021)0814),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1767 av den 6 oktober 2021 om ändring av förordning (EG) nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ(5),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om olaglig skogsavverkning i EU (O‑000020/2022 – B9‑0016/2022),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för framställningar, och av följande skäl:

A.  Utskottet för framställningar har mottagit framställningarna nr 0289/2015, 0625/2018, 1248/2019, 0408/2020, 0722/2020 och 1056/2021 i vilka oro uttrycks över ökad olaglig avverkning och specifika fall av ageranden som strider mot EU:s miljölagstiftning i vissa medlemsstater, bl.a. i Europas sista kvarvarande primär- och urskogar, och vari efterlyses förebyggande åtgärder för att minska risken för och omfattningen av miljöskadorna och hotet mot människors liv och välbefinnande.

B.  Olaglig avverkning är en mycket oroväckande verksamhet som leder till miljöskador, förlust av biologisk mångfald och ekosystemförstörelse, ökenspridning samt markerosion, vilket leder till naturkatastrofer såsom jordskred, och har lett till att flera Natura 2000-områden samt primär- och urskogar har förstörts eller skadats. Olaglig avverkning kan leda till att skyddade arter och specifika livsmiljöer för olika växt- och djurarter utrotas, eftersom de som bedriver olaglig verksamhet tenderar att ignorera lagar som skyddar värdefulla skogsresurser.

C.  Europol uppskattar att miljöbrott är lika lönsamt som narkotikahandel, men har en mycket lägre risk för upptäckt och bestraffning(6).

D.  Olaglig avverkning är en viktig faktor när det gäller skogsförstörelse, avskogning och klimatförändringar och bidrar till försämrad luftkvalitet. Olaglig avverkning utgör mellan 15 och 30 % av den internationella timmerproduktionen och har ytterligare miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser. Den olagliga avverkningen undgår mestadels fortfarande upptäckt, vilket hindrar EU:s ansträngningar att nå målen i den europeiska gröna given, den europeiska klimatlagen och strategin för biologisk mångfald. Olaglig avverkning sker väldigt ofta i några av de mest högkvalitativa och mest välbevarade skogarna i EU.

E.  Produkter från olaglig skogsavverkning säljs i EU som certifierat timmer(7). De viktigaste befintliga certifieringssystemen kan inte helt uppfylla kraven i den tillämpliga lagstiftningen. De huvudsakliga system som bedömdes i kommissionens rapport från juli 2021 om certifierings- och kontrollsystem inom skogsbrukssektorn har brister i sina definitioner av laglighet och deras rättsliga krav är begränsade i omfattning eller tvetydiga till sin natur. Samtidigt som de tillhandahåller en systematisk strategi för överföring av fordringar genom hela leveranskedjan omfattar de till största delen inte den systematiska förmågan att – i realtid eller på annat sätt – kontrollera transaktioner mellan enheter, och systemen är därmed sårbara för manipulering och bedrägerier. Alla de främsta certifieringssystemen ifrågasätts när det gäller att identifiera och effektivt hantera korruptionsproblem, och de system som finns för att identifiera fall av korruption är relativt begränsade och berör risken för bedrägerier på ett bristfälligt sätt(8).

F.  Skogar är viktiga kolsänkor som bidrar till att bekämpa klimatförändringarna.

G.  Olaglig avverkning har betydande negativa socioekonomiska effekter, och lokala och ansvarstagande samhällen berövas sin ekonomiska försörjning till följd av olaglig saluföring av olagligt avverkat trä, vilket i sin tur uppmuntrar till kriminellt beteende och har en skadlig inverkan på hållbar lokal utveckling och legitima företag. Olaglig avverkning är ofta förknippad med skatteundandragande, vilket gör det möjligt för olagliga avverkare att minska marknadsvärdet på skogsprodukter, vilket leder till en snedvridning av marknaden samt till illojal konkurrens. Olaglig avverkning medför förlorade intäkter för regeringen i form av förlorade skatter och tullar och bidrar till ökade kostnader för skogsbruk och transaktioner. Trä avverkas ofta i en medlemsstat men handlas i en annan. Merparten av det olagliga träet handlas och används som lagligt avverkat timmer.

H.  Det saknas konsekventa, harmoniserade och jämförbara uppgifter för avverkning i EU samt en gemensam definition av olaglig avverkning.

I.  I vissa fall har olagliga avverkare varit våldsamma mot skogstjänstemän, skogvaktare, tjänstemän inom brottsbekämpningen, miljöaktivister och undersökande journalister, vilket har lett till dödsfall i minst sex rapporterade fall och åtskilliga fall av våld och trakasserier mot dem som är ansvariga för skyddet av skogarna.

J.  Det finns problem till följd av avsaknaden av en internationellt erkänd definition av den verksamhet som omfattas av begreppet ”olaglig avverkning”. Denna brist på precision är ett allvarligt rättsligt kryphål.

K.  Korruption och bedrägeri är de främsta drivkrafterna bakom olaglig avverkning, vilket leder till otillräcklig efterlevnad och straffrihet. Detta förvärrar också olika brottsliga verksamheter, t.ex. finansiering av konflikter och penningtvätt. Det krävs EU-åtgärder för att stoppa olaglig avverkning och avskogning och för att stoppa handeln med olagligt avverkat timmer och trävaror.

L.  Enligt Eurojust har miljöbrott blivit den fjärde mest utbredda brottsliga verksamheten på internationell nivå.

M.  I EU:s timmerförordning fastställs regler för utsläppande på marknaden av timmer och trävaror och den bör förhindra olaglig avverkning. Kommissionen har för avsikt att upphäva EU:s timmerförordning genom sitt förslag till förordning om utsläppande på EU-marknaden och export av produkter som är förknippade med avskogning eller skogsförstörelse. Europeiska unionen bör stödja medlemsstater där det saknas god skogsförvaltning i kampen mot brottslighet och organiserad brottslighet som plundrar skogar och bör främja miljöskydd, inbegripet skydd och hållbar förvaltning av skogar enligt direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser(9) och i linje med målen för den europeiska gröna given, strategin för biologisk mångfald, handlingsplanen för nollförorening och handlingsplanen för den cirkulära ekonomin.

N.  Olaglig verksamhet leder till ohållbara arbetsmetoder, minskar skogarnas värde och leder till en försämring av de olika miljömässiga, ekonomiska och sociala tjänster som skogarna tillhandahåller, vilket leder till ren avskogning och skogsförstörelse.

O.  Olaglig avverkning är kopplad till brott mot mänskliga rättigheter och våld samt till brott med anknytning till bedrägeri och korruption såsom penningtvätt och skatteundandragande.

P.  Flera överträdelseförfaranden pågår mot medlemsstater för påstådd underlåtenhet att genomföra EU-lagstiftning i detta avseende.

Q.  Inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och andra fonder som förvaltas av medlemsstaterna är skogsägare för närvarande berättigade till ersättning för tjänster för miljö- och klimatvänligt skogsbruk, bevarande, återställande och skydd av skog samt kompensation för Natura 2000-skogsområden och underhåll och verksamhet som förbättrar skogsekosystemens resiliens och miljövärde.

R.  Medlemsstaternas skogsbruksplaner bör motsvara de åtgärder som krävs för att skydda och återställa den biologiska mångfalden i skogarna och bör vara tillgängliga för allmänheten. Europaparlamentet konstaterar att inte alla förvaltningsplaner för Natura 2000-områden erkänner det uttryckliga värdet av primär- och urskogar, och att enbart bevarandeåtgärder för skyddade skogar inte helt utesluter avverkning, vilket kan vara oförenligt med det långsiktiga bevarandet av primär- och urskogar.

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra och efterleva skyldigheterna i EU:s befintliga miljölagstiftning till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera snabbare, effektivare och mer transparent, inbegripet genom regelbunden uppföljning av fall, och att inleda överträdelseförfaranden för att åtgärda alla fall av bristande efterlevnad. Parlamentet uppmanar kommissionen att anslå tillräckliga resurser för att komma till rätta med rådande förseningar. Parlamentet anser att en tillräcklig nivå av kvalificerad personal och resurser är avgörande för att EU:s politik ska kunna genomföras och verkställas på ett framgångsrikt sätt.

2.  Europaparlamentet noterar att olaglig avverkning fortfarande är ett problem i EU. Parlamentet uttrycker sin oro över de negativa effekterna av fall av olaglig avverkning på europeiska skogar, vilda livsmiljöer, den inre marknaden och EU:s klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en grundlig bedömning av de socioekonomiska orsakerna till sådana fenomen och att fullt ut genomföra relevant EU-lagstiftning och nationell lagstiftning i syfte att på ett effektivt sätt utarbeta konkreta och omedelbara åtgärder för att bekämpa olaglig avverkning för att förhindra att den blir en trend, med beaktande av skyldigheterna enligt naturvårdsdirektiven och målen i strategin för biologisk mångfald som godkändes av medlemsstaterna. Parlamentet uttrycker oro över att den kraftiga prisstegringen på material och energi och nollskattesatsen för utsläpp från biomassa inom ramen för utsläppshandelssystemet skulle kunna öka trycket på skogarna bortom hållbara nivåer, bl.a. till följd av olaglig avverkning eftersom höga vinstmarginaler står i kontrast till försumbara risker, samtidigt som man även tar hänsyn till befintliga sociala och ekonomiska villkor för människor som bor i avlägsna områden och landsbygdsområden i EU.

3.  Europaparlamentet uttrycker oro över att den ökande olagliga avverkningen i EU kommer att undergräva målen för den europeiska gröna given, EU:s strategi för biologisk mångfald och skogsstrategin, eftersom den kommer att innebära ett misslyckande med att skydda den unika ekologiska mångfalden och de sista kvarvarande primär- och urskogarna, återställa och bevara naturliga livsmiljöer och arter av vilda djur och växter samt undergräva målen för effektivt skyddade och strikt skyddade områden.

4.  Europaparlamentet betonar att avskogningen står för 20 % av de globala koldioxidutsläppen. Parlamentet uttrycker oro över de negativa effekter som olaglig avverkning har när det gäller ökenspridning, markerosion och fenomen som t.ex. översvämningar. Parlamentet betonar att avskogning också är kopplat till utrotningen av många arter som förlorar sina livsmiljöer till följd av olaglig avverkning.

5.  Europaparlamentet uppmanar åklagare och behöriga myndigheter i medlemsstaterna att i största möjliga utsträckning utreda alla fall av olaglig avverkning samt transport, förvaring, distribution och försäljning av olagligt timmer.

6.  Europaparlamentet understryker att uppnåendet av hållbart skogsbruk, hållbart skogsskydd och hållbart bevarande, som baseras på mätbara indikatorer och tröskelvärden, är en nyckelfråga för det europeiska skogsbrukets framtid. Parlamentet stöder införandet av ett naturnära certifieringssystem för att bevara hela den biologiska mångfalden, säkerställa långsiktig produktivitet och motståndskraft och hantera miljömässiga, ekonomiska och samhälleliga utmaningar.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra en grundlig kontroll för att spåra det timmer som används av europeiska företag för att säkerställa fullständig efterlevnad av EU:s timmerförordning.

8.  Europaparlamentet betonar starkt att kommissionen bör se till att tillräckliga ekonomiska resurser inom de nationella strategiska planerna avsätts för att återställa den biologiska mångfalden i de områden som drabbas hårdast av olaglig avverkning. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt parlamentets resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 bör uppnå minst 10 % av de årliga utgifterna för biologisk mångfald inom den fleråriga budgetramen. Parlamentet beklagar att finansieringsmålet för biologisk mångfald i vissa medlemsstater ligger långt under de 10 % som överenskommits.

9.  Europaparlamentet beklagar att det inom det hållbara skogsbruket varken har fastställts tröskelvärden eller intervall som riktmärken för ett önskvärt tillstånd för skogar eller tillräckliga kriterier för ekosystemens hälsa, den biologiska mångfalden och klimatförändringar. Parlamentet efterlyser därför de nya indikatorer och tröskelvärden som krävs för ett genomförbart hållbart skogsbruk.

10.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att säkerställa att spårningssystemen för timmer är fullt funktionsdugliga och att skogsbrukssanktionerna är proportionella och avskräckande för att effektivt avskräcka från olaglig avverkning. Parlamentet uttrycker stor oro över att sanktionerna för närvarande inte står i proportion till värdet på trävaruprodukterna och att verksamhetsutövare ibland endast får tillrättavisningar eller mycket låga administrativa sanktioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla medel för att förbättra den verksamhet som bedrivs av nationella myndigheter med ansvar för skogsbruk, att vid behov öka antalet tjänstemän inom brottsbekämpningen, att effektivt vidta rättsliga åtgärder och att inleda straffrättsliga förfaranden i fall av olaglig avverkning, på grundval av bevis som samlats in av polisen eller hänskjutits till polisen av tredje part. Parlamentet begär att straffrättsliga förfaranden, inbegripet mot privatpersoner, ska föreskrivas i översynen av direktivet om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser.

11.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att utbyta bästa praxis mellan de brottsbekämpande myndigheterna för att främja kampen mot all därmed sammanhängande olaglig verksamhet.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att allmänheten får tillgång till miljöinformation, liksom allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och rättsväsende som rör skogsbruksplaner, i enlighet med Århusförordningen.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av en korrekt bedömning av skogsbruksplanernas miljöpåverkan och av att medlemsstaterna ser över dem som inte är förenliga med nationell lagstiftning.

14.  Europaparlamentet beklagar djupt attackerna mot skogstjänstemän, skogvaktare, tjänstemän inom brottsbekämpning, miljöaktivister och undersökande journalister, inbegripet dödliga attacker, och påminner om att dessa attacker ofta begås av antingen enskilda personer eller av välorganiserade och välutrustade ligor som ägnar sig åt olaglig avverkning och ökat våld och som regelbundet använder sig av hot.

15.  Europaparlamentet uppmanar nationella myndigheter och EU-myndigheter att vidta avskräckande och bestämda åtgärder för att säkerställa fullständig efterlevnad av nationell lagstiftning och EU:s miljölagstiftning. Parlamentet noterar att brister i förfarandena och uteblivna kontroller i praktiken minskar timmerförordningens effektivitet. Parlamentet uppmanar med kraft medlagstiftarna i EU att ta tillfället i akt i förhandlingarna om förslaget till förordning om avskogningsfria produkter (COM(2021)0706) för att dra lärdom av genomförandet och tillämpningen av EU:s timmerförordning och för att förbättra statusen för medlemsstaternas behöriga myndigheter, bestämmelserna om kontrollernas kvantitet och kvalitet, deras förbindelser och samverkan med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och med andra nationella myndigheter och kommissionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt genomföra bestämmelserna i den gällande relevanta lagstiftningen genom att förbjuda användning och utsläppande på EU-marknaden av olagligt timmer. Parlamentet efterlyser att olaglig avverkning ska behandlas som ett brott som ska bli föremål för lämpliga straffrättsliga påföljder och omfattas av det reviderade direktivet om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser, och efterlyser ett stärkt europeiskt samarbete för att bekämpa olaglig avverkning. Parlamentet efterlyser en enhetlig definition av olaglig avverkning som ett miljöbrott i alla medlemsstater, för att garantera att harmoniserade förfaranden och sanktioner tillämpas för samma olagliga avverkningsöverträdelser i hela EU.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av förebyggande åtgärder för att minska de miljömässiga och ekonomiska skador och det hot mot människors liv som orsakas av olaglig avverkning. Parlamentet är medvetet om att vissa framsteg har gjorts på medlemsstatsnivå på senare tid, med rapporterade förbättringar i spårningen av timmer och i översynen och skärpningen av de sanktioner som föreskrivs i nationell lagstiftning för att bekämpa olaglig avverkning. Parlamentet betonar behovet av lämpliga återställningsplaner för försämrade miljöområden i de berörda medlemsstaterna. Parlamentet påminner om att en samordnad europeisk strategi och förebyggande åtgärder kan bidra till att bekämpa olaglig avverkning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kvaliteten och fullständigheten hos sina skogsövervakningssystem för att kunna dra tydliga slutsatser vad gäller effektiviteten hos skogsbruksplanerna i Natura 2000-nätverket. Parlamentet noterar att för att säkerställa en tillfredsställande bedömning av effektiviteten av åtgärder kopplade till Natura 2000 bör övervakningen omfatta insamling av mer data på områden inom och utanför nätverket och om kvaliteten på bevarandeförvaltningen.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s timmerförordning för att utvidga dess tillämpning till att omfatta allt timmer och alla trävaror som säljs på den europeiska marknaden för att säkerställa lika villkor och undvika illojal konkurrens.

18.  Europaparlamentet betonar det stora allmänintresset av att bekämpa olaglig avverkning, vilket också uttrycks i framställningarna nr 1248/2019, 0408/2020, 0722/2020 och 1056/2021, som ingetts till utskottet för framställningar, och som fördömer ökningen av olaglig avverkning, ofta på grund av slapp tillämpning av EU-lagstiftningen i skyddade områden eller stoppade satellitövervakningssystem, samt det ökande antalet fall av aggression mot skogsarbetare, aktivister och journalister.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga brottsbekämpande åtgärder för att bekämpa olaglig avverkning och skydda miljöförsvarare, journalister och visselblåsare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att de rättsliga myndigheterna avvisar mål som rör olaglig avverkning. Parlamentet erkänner det civila samhällets – inbegripet icke-statliga organisationers och miljöförsvarares – aktiva roll och engagemang när det gäller att förespråka klimatåtgärder och skydd av den biologiska mångfalden, och uppmanar EU att stödja sådana verksamheter. Parlamentet betonar behovet att garantera det civila samhällets deltagande i transparensramverket enligt artikel 13 i Parisavtalet.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leda kampen mot olaglig avverkning globalt och att främja genomförandet av en enda, tydlig och internationellt erkänd definition av den typ av verksamhet som omfattas av begreppet ”olaglig avverkning” för att ta itu med de nuvarande rättsliga kryphål som möjliggör bristande efterlevnad av standarden. Parlamentet välkomnar, som ett första steg, förslaget till förordning om avskogningsfria produkter.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet bedöma tillgängliga uppgifter på grundval av både markbaserad övervakning och fjärranalysteknik, såsom satellitavbildning av alla Natura 2000-skogsområden, att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet att inleda överträdelseförfaranden, där det finns bevis för att dessa områden skadats eller förstörts, och att offentliggöra dessa bedömningar och åtgärder. Parlamentet betonar att satellitavbildning är effektivare om den kombineras med data på plats och att sådana data därför inte bör försummas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avhjälpa skadorna på skyddade skogslivsmiljöer eller skyddade livsmiljöer för skogsarter i Natura 2000-områden som drabbats av avskogning och olaglig avverkning.

22.  Europaparlamentet betonar att kommissionen måste se till att EU-lagstiftningen efterlevs. Parlamentet förstår att bevisbördan för att visa att det föreligger en överträdelse ligger hos kommissionen, som inte kan förlita sig på någon presumtion i överträdelseärenden. Parlamentet betonar dock att även om kommissionen har bekräftat att en korrekt tillämpning av unionsrätten fortfarande är en prioritering tyder varaktigheten av vissa överträdelseärenden, även när kommissionen har tillräckligt med bevis, på motsatsen. Parlamentet förklarar att det är oansvarigt att kommissionens generaldirektorat för miljö ständigt är underbemannat, och detta vid en tidpunkt då miljölagstiftningen är den lagstiftning som mest överträds och den europeiska gröna given har medfört nya initiativ. Parlamentet beklagar djupt att oersättliga tillgångar går förlorade pga. kommissionens passivitet och nedskärningar i EU:s personalbudget. Parlamentet föreslår att kommissionen och medlemsstaterna rättar till sina prioriteringar.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt dra nytta av all tillgänglig teknisk utveckling, t.ex. fjärranalys, för att säkerställa fullständig efterlevnad av EU:s timmerförordning och därmed grundligt kunna undersöka tillståndet i Europas skogar.

24.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att upprätta och utveckla ett polissamarbete som involverar behöriga myndigheter i alla medlemsstater för att förebygga, upptäcka och utreda brott inom skogsbruk och den handel med timmer som härrör från sådan verksamhet. Parlamentet understryker att kommissionen, rådet och medlemsstaterna systematiskt bör bedöma effektiviteten i polissamarbetet och regelbundet förbättra det.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att noggrant utvärdera de potentiellt negativa konsekvenser som främjandet av skogsbiomassa som energibärare skulle kunna få för EU:s skogar, särskilt inom ramen för förhandlingarna om 55 %-paketet och översynen av direktivet om förnybar energi(10) (RED III).

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller att bekämpa fenomenet olaglig avverkning och dess konsekvenser, bland annat genom miljöanpassad offentlig upphandling och öppenhet för konsumenterna när det gäller namnen på företag som handlar med olagligt avverkat trä.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara vaksam på ett korrekt genomförande av EU:s timmerförordning, habitatdirektivet, direktivet om strategisk miljöbedömning och direktivet om bevarande av vilda fåglar(11) samt Århusförordningen, eftersom luckan i genomförandet av EU:s miljölagstiftning kan utgöra en möjliggörande faktor som leder till miljöbrott. Parlamentet konstaterar att överträdelser av dessa kan leda till miljökatastrofer och ekologiska katastrofer såsom markförstöring och markerosion, jordskred, översvämningar, utrotning av unika vilda arter, avskogning och att de sista primär- och urskogarna i EU försvinner.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över de nuvarande lagstiftningsproblemen och förbättra sina kontroller för att undanröja eventuella rättsliga kryphål som gör det möjligt att använda olagligt avverkat timmer i EU, vilket för närvarande är fallet med tekniker som t.ex. att blanda lagligt avverkat timmer och olagligt avverkat timmer för att intyga timrets ursprung.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sin handelspolitik för att förhindra olaglig avverkning på internationell nivå. Parlamentet betonar att import av olagligt avverkat timmer från länder utanför EU snedvrider den europeiska marknaden och skapar en orättvis situation för europeiska producenter. Parlamentet påminner om att användningen av detta olagliga timmer också skadar de samhällen där det avverkas och främjar en fortsatt olaglig avverkning av timret och alla de brott som är förknippade med det. Parlamentet välkomnar den uppsättning obligatoriska regler för tillbörlig aktsamhet för företag som vill släppa ut vissa varor på EU-marknaden som kommissionen föreslog i sitt förslag till förordning om avskogningsfria produkter.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av att genomföra de projekt som syftar till att främja naturnära skogsbruk och skydd, återställande och bevarande av miljön, samtidigt som man stöder samhällen som är beroende av skogsresurser genom att utveckla korta leveranskedjor och ekoturism. Parlamentet föreslår att man utvecklar demokratiskt skogsbruk och projekt i nära samarbete med lokala myndigheter, som har ett nära samarbete med berörda parter och lokalsamhällen, vilka direkt och indirekt påverkas mest av miljöförändringar och av de negativa socioekonomiska följderna av storskalig produktion av och handel med timmer.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att undersöka ytterligare möjligheter till samarbete i kampen mot och förebyggandet av olaglig avverkning. Parlamentet rekommenderar kommissionen att tillhandahålla en samarbetsplattform för medlemsstaterna för att utveckla och ytterligare förbättra nationella digitala verktyg för skogsövervakning, för att rapportera fall av olaglig avverkning och möjliggöra snabba och effektiva gränsöverskridande insatser mot olaglig avverkning.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta sitt primära ansvar för att skydda miljön, inklusive skogarna, och att garantera skogstjänstemännens säkerhet. Parlamentet påminner om att korruption inom offentliga institutioner fortfarande är en viktig faktor som leder till straffrihet för olaglig avverkning och brott mot miljöaktivister.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i möjligaste mån harmonisera sina regler om kontroll av olagligt avverkat timmer för att förhindra att distributionsvägar för olagligt timmer utnyttjas inom ramen för lagstiftningen i medlemsstater med slappa kontroller.

34.  Europaparlamentet uppmanar åklagare, utredare, skogvaktare och finansexperter att samarbeta och samla expertis för att snabbt och framgångsrikt upptäcka, utreda och lagföra organiserad brottslighet.

35.  Europaparlamentet påminner om att EU-medel kan finnas tillgängliga för kompensation för tjänster för miljö- och klimatvänligt skogsbruk, vilket förbättrar resiliensen och miljövärdet hos skogsekosystem, återställande, bevarande och skydd av skogar samt kompensation för Natura 2000-skogsområden, även för små skogsägare.

36.  Europaparlamentet föreslår att det införs regelbunden övervakning (inbegripet säkerhets-/polispatruller och luftövervakning) i skogar och områden där timmer transporteras, eller där olaglig avverkning eller transport av och handel med timmer från sådan verksamhet har rapporterats. Parlamentet betonar behovet av att öka polisens medvetenhet om olaglig avverkning och uppmanar medlemsstaterna att anordna specialutbildning för tjänstemän inom brottsbekämpningen för att utrusta dem med praktiska verktyg och förse dem med de färdigheter och den kunskap de behöver för att förebygga, upptäcka och lagföra olaglig avverkning samt skydda miljöaktivister, visselblåsare och personal med ansvar för skogsbruk. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att samarbeta för att säkerställa smart användning av resurser för att förhindra att denna åtgärd genomförs på ett oriktigt sätt.

37.  Europaparlamentet påminner om att olaglig avverkning ofta är kopplad till andra former av brott, såsom olaglig handel, korruption, bedrägerier och penningtvätt, främst med en gränsöverskridande dimension. Parlamentet betonar därför behovet av att betrakta informationen om olaglig avverkning som nödvändig för att utreda andra typer av grov brottslighet och att dela denna information med Europol för att underlätta gränsöverskridande utredningar.

38.  Europaparlamentet betonar att inrättandet av en grön EU-åklagare, genom en utvidgning av Eppos mandat, i enlighet med artikel 86.4 i EUF-fördraget, är ett sätt att förbättra genomförandet och efterlevnaden av EU:s miljölagstiftning och bekämpa allvarliga miljöbrott med en gränsöverskridande dimension.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå medel till kampen mot olaglig avverkning.

40.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka tillgången till transparenta och högkvalitativa uppgifter och noterar i vederbörlig ordning syftet med EU:s nya skogsstrategi att förbättra harmoniserad datainsamling i detta avseende. Parlamentet anser att det är nödvändigt att bygga vidare på befintliga strukturer, särskilt de nationella skogsinventeringarna och skogsinformationssystemet för Europa, för att förbättra polisens operativa insatser för att ta itu med aspekter av skogsbrottsligheten. Parlamentet erkänner behovet av aktuella, frekventa och jämförbara uppgifter i alla medlemsstater för såväl grundläggande som tillämpade skogsrelaterade variabler. Parlamentet stöder därför förslaget om en EU-omfattande ram för observation, rapportering och datainsamling om skogar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in uppgifter om inspektionsverksamhet, antalet konstaterade överträdelser och de ålagda sanktionernas typ och storlek.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka allmänhetens medvetenhet om kampen mot olaglig avverkning och de rapporteringsverktyg som finns tillgängliga, dvs. genom riktade kommunikationskampanjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inkludera begreppet bevarande av skogar i läroplanerna för barn som en del av bevarandet av naturarvet.

42.  Europaparlamentet betonar att miljötvister kräver att jurister har särskilda kunskaper och kompetenser. Parlamentet föreslår därför att medlemsstaterna stärker miljökomponenten i juridiska universitetsstudier.

43.  Europaparlamentet betonar att användning av fjärranalysteknik, såsom satellitavbildning för att komplettera insamlingen av fältinventeringsdata och inspektioner, kan hjälpa behöriga myndigheter på EU-nivå och nationell nivå att med större noggrannhet och snabbhet identifiera stora områden där olaglig avverkning förekommer. Parlamentet betonar behovet av att kalibrera dessa data med data som samlats in via markbaserad övervakning för att säkerställa att resultaten är korrekta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja de verktyg som gjorts tillgängliga inom ramen för Europeiska unionens satellitcentrum för att stärka sin kapacitet att bekämpa olaglig avverkning. Parlamentet noterar att skogsavverkning visserligen kan upptäckas genom satellitavbildning, men att det fortfarande är en utmaning att skilja mellan laglig och olaglig avverkning. Parlamentet betonar att effektiviteten hos de satellitbaserade resurserna för att begränsa olaglig avverkning beror på myndigheternas förmåga att använda informationen och samordna den med andra (markbaserade) övervakningsverktyg och databaser. Parlamentet anser att satellitbilder kan komplettera fältinspektioner och fältinventeringsdata som en värdefull tillgång för att upptäcka olaglig avverkning och kan bidra till att indirekt påvisa förekomsten av olaglig avverkning genom att det finns vägar utanför de tillåtna områdena.

44.  Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som teknisk innovation spelar för att bekämpa olaglig avverkning och miljöbrott i allmänhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta medel till tekniskt stöd till medlemsstaterna, vilket skulle göra det möjligt för tjänstemän inom den nationella brottsbekämpningen att använda de bästa verktygen.

45.  Europaparlamentet betonar att ett undersökningsuppdrag till de områden som drabbats av olaglig avverkning skulle bidra till att bedöma verkligheten på plats, de viktigaste faktorerna som leder till olaglig avverkning och effekterna på lokalbefolkningen samt identifiera vägen framåt i specifika fall.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU inte stöder initiativ och projekt som skulle leda till olaglig avverkning och avskogning eller få annan liknande skadlig inverkan på miljön.

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23. (2) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (3) EGT L 197, 21.7.2001, s. 30. (4) EUT L 264, 25.9.2006, s. 13. (5) EUT L 356, 8.10.2021, s. 1. (6) https://www.europol.europa.eu/crime-areas-and-statistics/crime-areas/environmental-crime (7) I informationsmeddelandet till de behöriga myndigheterna om genomförandet av EU:s timmerförordning juni-–september 2020 anges följande: Även om det timmer som VGSM levererade till IKEA certifierades av skogsförvaltningsrådet (FSC), anges det i rapporten att över hälften av det trä som avverkades i Velyky Bychkiv från april till juni 2018 inte uppfyllde kraven för skogsbruksprogrammet och i själva verket avverkats olagligt. (8) Europeiska kommissionen, Report: Study on Certification and Verification Schemes in the Forest Sector and for Wood-based Products, juli 2021. (9) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28. (10) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling (2022/2002(INI))

P9_TA(2022)0263 A9-0174/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 i New York (Agenda 2030),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 18 november 2020 Delivering on the UN’s Sustainable Development Goals – A comprehensive approach (SWD(2020)0400),

–  med beaktande av publikationen från FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor från 2022 SDG Good Practices – A compilation of success stories and lessons in SDG implementation – andra upplagan,

–  med beaktande av FN:s rapport om den globala hållbara utvecklingen från 2019,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik av den 17 februari 2021 om EU-åtgärder för en stärkt regelbaserad multilaterism (JOIN(2021)0003),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 30 juni 2017 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, parlamentet och kommissionen, om det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid(1),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 28 januari 2019 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling från 2019 (SWD(2019)0020),

–  med beaktande av FN:s ramkonventioner om klimatförändringar (UNFCCC) och om biologisk mångfald,

–  med beaktande av det avtal som antogs vid den 21:a partskonferensen inom ramen för UNFCCC (COP21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

–  med beaktande av att Lettland och kommissionen på EU:s och dess medlemsstaters vägnar den 6 mars 2015 lämnade in EU:s och dess medlemsstaters planerade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC,

–  med beaktande av att Tyskland och kommissionen på EU:s och dess medlemsstaters vägnar den 17 december 2020 lämnade in EU:s och dess medlemsstaters uppdaterade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC,

–  med beaktande av FN:s tredje internationella konferens om utvecklingsfinansiering som hölls i Addis Abeba den 13–16 juli 2015,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 30 juni 2017 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, parlamentet och kommissionen, om det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid(2),

–  med beaktande av kommissionens arbetsprogram från 2020 (COM(2020)0037), 2021 (COM(2020)0690) och 2022 (COM(2021)0645), och av referenserna till målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av integreringen av målen för hållbar utveckling i ramen för bättre lagstiftning, inbegripet kommissionens meddelande av den 29 april 2021 Bättre lagstiftning: med gemensamma krafter (COM(2021)0219), arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 november 2021 Riktlinjer för bättre lagstiftning (SWD(2021)0305) och verktygslådan från november 2021, inbegripet det nya verktyget #19 för målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av FN:s utvecklingsprograms särskilda rapport från 2022 New threats to human security in the Anthropocene Demanding greater solidarity,

–  med beaktande av den särskilda rapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) Ocean and Cryosphere in a Changing Climate från 2019,

–  med beaktande av IPCC:s sjätte utvärderingsrapport av den 28 februari 2022 Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – om ändring och upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009(3),

–  med beaktande av Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, som antogs av FN:s medlemsstater vid FN:s tredje världskonferens för katastrofriskreducering den 18 mars 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2022 om behovet av en brådskande EU-handlingsplan för att trygga livsmedelsförsörjningen inom och utanför EU efter Rysslands invasion av Ukraina(4),

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport Our common agenda, som lades fram för FN:s generalförsamling, och som fick ett mandat genom FN:s generalförsamlings resolution 76/6 av den 15 november 2021,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om könsperspektivet under covid-19-krisen och tiden efter krisen(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om den årliga strategiska rapporten om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(7),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2019 Att uppnå ett hållbart Europa senast 2030 – framstegen hittills och vägen framåt,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 18 oktober 2018,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2017 En hållbar europeisk framtid: med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om EU:s åtgärder för hållbarhet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2021 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 9 april 2019 Mot ett hållbarare EU 2030,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030(10),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 maj 2019 om utvärderingen av det sjunde miljöhandlingsprogrammet (COM(2019)0233),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (COM(2020)0652),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport 2019 The European environment ‒ state and outlook 2020: Knowledge for transition to a sustainable Europe,

–  med beaktande av Eurostats övervakningsrapport 2021 om framstegen med att uppnå målen för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2021 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: årlig strategi för hållbar tillväxt 2021(11),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018 Indikatorer som är bättre lämpade för att utvärdera målen för hållbar utveckling – det civila samhällets bidrag(12),

–  med beaktande av rapporten om hållbar utveckling 2021 av den 14 juni 2021, The Decade of Action for the Sustainable Development Goals,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2021 En övergripande strategi för att påskynda genomförandet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling – bättre återuppbyggnad efter covid-19-krisen,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport 26/2020 Den marina miljön: EU:s skydd är brett men saknar djup,

–  med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 30 januari 2019 Mot ett hållbart EU 2030 (COM(2019)0022), särskilt dess bilaga III ”Sammanfattning av bidraget från flerpartsplattformen för målen för hållbar utveckling till diskussionsunderlaget” Mot ett hållbart EU 2030,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0174/2022), och av följande skäl:

A.  Det kommer inte att finnas någon klimaträttvisa på vare sig EU-nivå eller internationell nivå utan en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar och inkluderande utveckling. Uppnåendet av målen för hållbar utveckling är därför en absolut förutsättning för att åstadkomma en rättvis och jämlik omställning inom ramen för Parisavtalet och den europeiska gröna given.

B.  Effekterna av covid-19-pandemin är ännu inte helt kända, men de har redan lett till en betydande tillbakagång när det gäller uppnåendet av målen för hållbar utveckling, särskilt i länderna på det södra halvklotet som har bräckliga hälso- och sjukvårdssystem och där vaccinationsgraden fortfarande är mycket låg, och har inneburit ökad ojämlikhet och fattigdom. Enligt FN:s rapport från 2021 om finansiering för hållbar utveckling skulle covid-19-pandemin kunna leda till ett ”förlorat årtionde” för den hållbara utvecklingen. De minst utvecklade länderna har drabbats särskilt hårt på grund av sin sårbarhet för externa chocker. En hälsosam miljö är en grundpelare för hållbar utveckling. Enligt uppskattningar skulle indexet för mänsklig utveckling under 2020 falla väsentligt och mer än det någonsin gjort sedan måttet började användas för 30 år sedan. 2020 ökade den extrema fattigdomen för första gången på 20 år. Å andra sidan är perioden efter Covid-19-pandemin ett viktigt tillfälle för oss att omforma våra samhällen och uppfylla ambitionerna i målen för hållbar utveckling. Före covid-19-pandemin räknade man med ett årligt globalt finansieringsunderskott på 2,5 biljoner US-dollar mellan finansieringen och det som krävdes för att uppnå målen för hållbar utveckling. Enligt en uppskattning innebar den ekonomiska osäkerheten och den pandemirelaterade bristen på återhämtningsmedel i utvecklingsländerna att detta underskott i början av 2021 ökade med 50 % till 3,7 biljoner US-dollar. Parlamentets nya utskott Särskilda utskottet för covid-19-pandemin: lärdomar och rekommendationer inför framtiden skulle kunna undersöka pandemins inverkan på målen för hållbar utveckling.

C.  Enligt FN:s rapport om den globala hållbara utvecklingen från 2019 och indexet för målen för hållbar utveckling 2020 från FN:s nätverk för lösningar för hållbar utveckling är inget land, inte heller något europeiskt land, på väg att uppnå alla målen för hållbar utveckling före 2030. För första gången sedan målen för hållbar utveckling antogs ökade inte EU:s genomsnittliga poäng i det globala hållbarhetsindexet under 2020, enligt den europeiska rapporten om hållbar utveckling från 2021. Europa är endast på väg att uppnå 26 – eller 15 % – av de 169 målen, enligt FN:s ekonomiska kommission för Europa. Enligt det globala hållbarhetsindexet 2021 från FN:s nätverk för lösningar för hållbar utveckling är OECD-länderna närmast att uppnå målen i Agenda 2030, men de genererar samtidigt de största spridningseffekterna, vilket undergräver andra länders möjlighet att uppnå sina mål.

D.  Den nya geopolitiska och humanitära verklighet som orsakats av Rysslands olagliga invasion av och krig i Ukraina har en enorm inverkan på det globala uppnåendet av målen för hållbar utveckling, särskilt när det gäller kampen mot ojämlikhet, fattigdom och svält, och kan hindra dessa från att förverkligas enligt tidsplanen, dvs. senast 2030. Det finns ett akut behov av nya politiska incitament för att uppnå målen för hållbar utveckling och därmed ta hänsyn till effekterna av covid-19-pandemin och de globala följderna av Rysslands invasion av Ukraina. Man behöver i detta sammanhang finansiera förnybara energikällor för att säkerställa en anpassning till målen i Agenda 2030 och för att undvika ett framtida globalt finansiellt tryck i energisektorn.

E.  EU är skyldig att införliva målen för utvecklingssamarbete i all intern eller extern politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna, i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. För att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås är det mycket viktigt att anpassa alla EU:s politikområden. En konsekvent politik för hållbar utveckling är ett holistiskt sätt att integrera de olika dimensionerna av hållbar utveckling i alla skeden av det politiska beslutsfattandet, och en viktig del av EU:s insatser för att genomföra Agenda 2030. I sitt arbetsdokument av den 18 november 2021 Uppnående av FN:s mål för hållbar utveckling – en övergripande strategi åtog sig kommissionen att anta en strategi som inbegriper hela förvaltningen när det gäller genomförandet av målen för hållbar utveckling, under samordning av ordförande von der Leyen. Övergången till en välfärdsekonomi som ger tillbaka mer till planeten än vad den tar och som ingår i EU:s åttonde miljöhandlingsprogram och fastställs i dess prioriterade mål för 2030 och 2050, kommer att kräva att EU utvecklar ett mer holistiskt synsätt på beslutsfattandet.

F.  Såväl parlamentet som rådet och Europarådet har vid upprepade tillfällen sedan Agenda 2030 för hållbar utveckling antogs 2015 uppmanat kommissionen att anta en övergripande strategi för att verkligen fullt ut genomföra målen för hållbar utveckling.

G.  Det finns ett starkt ömsesidigt beroendeförhållande mellan hälsokriser, miljökriser och klimatkriser. Sådana kriser kommer att öka under de kommande åren, särskilt till följd av klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald.

H.  Förmågan att hämta uppgifter för att fylla i indikatorerna för målen för hållbar utveckling är begränsad i flera utvecklingsländer, vilket kan utgöra ett allvarligt hinder för att bedöma framsteg.

I.  Klyftan mellan de rikaste och fattigaste människorna och länderna fortsätter att öka. Minskad ojämlikhet (hållbarhetsmål 10) är strategiskt betydelsefullt och bör stå i centrum för de gemensamma insatserna för att uppnå Agenda 2030.

J.  Målen för hållbar utveckling omfattar alla stora problem som mänskligheten står inför och hör inte enbart samman med utvecklingspolitik, utan rör också mer allmän offentlig politik på europeisk nivå.

K.  Genom att förplikta sig att genomföra agendan för hållbar utveckling före 2030 erkände EU att individens värdighet är grundläggande och att agendans mål bör uppfyllas för alla nationer, folk och samhällsskikt.

L.  Europaparlamentet och de nationella parlamenten har också ett ansvar för att säkerställa att hållbar utveckling integreras i deras förfaranden, för att komma bort från revirtänkande.

M.  Ökande ojämlikhet, klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och ökad avfallsproduktion är problem som tas upp i målen för hållbar utveckling. Allt detta påverkar förutsättningarna för mänskligt liv negativt.

N.  EU:s flerpartsplattform på hög nivå för genomförandet av hållbarhetsmålen, som fanns från 2017 till 2019, inrättades för att stödja och ge råd till kommissionen och tillhandahöll ett forum för utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan olika sektorer och på lokal, regional, nationell nivå och EU-nivå, och förde samman parter från civilsamhället, icke-statliga organisationer, den privata sektorn och företagssektorer.

O.  Med hänsyn till allt det ovanstående skulle en strategi för europeisk förvaltning som integrerar målen för hållbar utveckling på ett övergripande sätt möjliggöra större samstämmighet och effektivitet i den offentliga politiken. Som exempel bör hållbarhetsmål 14 – livet under vattenytan – som kräver att man ska bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling, genomföras som en del av en integrerad havspolitik.

P.  Framstegen med målen för hållbar utveckling på global nivå är svåra att förstå på grund av att det inte finns tillräcklig övervakningskapacitet, särskilt i utvecklingsländerna.

Q.  Covid-19-pandemin har förvärrat de befintliga skuldproblemen i utvecklingsländerna avsevärt, vilket ytterligare har äventyrat deras insatser när det gäller att mobilisera tillräckliga resurser för att uppnå målen för hållbar utveckling. Det finns därför ett akut behov av ytterligare åtgärder för skuldlättnad för att undvika omfattande brister i utvecklingsländerna och för att underlätta investeringar i återhämtning och i målen för hållbar utveckling.

R.  Enligt IPCC:s sjätte rapport från 2022 har klimatförändringarna minskat livsmedels- och vattentryggheten, vilket försvårar arbetet med att uppfylla målen för hållbar utveckling.

S.  Målen för hållbar utveckling har en subnationell och lokal dimension.

T.  Haven är enorma reservoarer för biologisk mångfald och den främsta globala klimatregleraren. Bevarandet av dem är en förutsättning för hållbar utveckling och bidrar till att utrota fattigdom samt tillhandahåller hållbara försörjningsmöjligheter och livsmedelstrygghet för miljarder människor.

U.  Målen för hållbar utveckling är universella och odelbara. De är gemensamma för och tillämpliga på alla aktörer, inbegripet offentliga och privata sektorer, det civila samhället och arbetsmarknadens parter.

V.  De 17 hållbarhetsmålen med sina respektive 169 delmål och medföljande indikatorer representerar den enda globalt delade och politiskt avtalade ramen för evidensbaserad politik.

Inledning

1.  Europaparlamentet bekräftar sitt engagemang för Agenda 2030, dess 17 mål för hållbar utveckling och löftet att inte lämna någon eller någon plats på efterkälken. Parlamentet betonar att 2030-agendan, mot bakgrund av nuvarande och framtida pandemier och följderna av kriget i Ukraina, utgör en unik väg mot en välfärdsekonomi för att bättre kunna bygga upp en mer jämlik, rättvis, inkluderande, hållbar och motståndskraftig värld. Parlamentet erkänner att målen för hållbar utveckling är en gemensam angelägenhet för mänskligheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera för att hantera klimatförändringarna, och att respektera och främja mänskliga rättigheter, rätten till hälsa, lokalsamhällen, flyktingar och migranter, barn, minoriteter, personer i en utsatt situation, rätten till utveckling, jämställdhet, kvinnors egenmakt och jämlikhet mellan generationer.

2.  Europaparlamentet påminner om att det inte ens är åtta år kvar för att uppfylla målen i Agenda 2030 för hållbar utveckling, och att 2020-talet har utropats till FN:s årtionde för åtgärder för hållbar utveckling.

3.  Europaparlamentet understryker att uppfyllandet av Agenda 2030 kommer att bidra till att uppnå en rättvis och inkluderande grön och digital omställning, i linje med EU:s ambitioner och åtgärder som beskrivs i den europeiska gröna given och den digitala kompassen 2030.

Styrning

4.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet från kommissionens ordförande att eftersträva en strategi som inbegriper hela statsförvaltningen när det gäller EU:s genomförande av målen för hållbar utveckling och att integrera dessa mål i varje kommissionsledamots ansvarsområde. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och dess ordförande att ytterligare illustrera hur strategin som inbegriper hela statsförvaltningen när det gäller målen för hållbar utveckling genomförs på EU-nivå. Parlamentet hävdar dock att en sådan strategi endast kan vara effektiv med ett ledarskap på högsta nivå och med en konkret plan för att säkerställa övergripande åtgärder i hela kommissionen. Parlamentet beklagar att ingen enskild kommissionsledamot har varit ansvarig för det inre och yttre genomförandet och samordningen av målen för hållbar utveckling sedan 2019, vilket har lett till ett fragmenterat tillvägagångssätt, tvärtemot principen om en konsekvent politik för hållbar utveckling. Parlamentet föreslår dessutom att kommissionen utser ett särskilt sändebud för målen för hållbar utveckling, som ska vara ansvarig inför den ansvariga kommissionsledamoten, för att främja konsekventa åtgärder när det gäller målen för hållbar utveckling på global nivå genom EU:s yttre åtgärder.

5.  Europaparlamentet upprepar att Agenda 2030 kräver en stark samhällelig legitimitet och en reell politisk nystart för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås, vilket endast kan ske om målen för hållbar utveckling ses som en möjlighet av medborgarna. Parlamentet betonar mediernas betydelse i detta avseende. Parlamentet påminner om att vikten av ett strukturerat samarbete med berörda parter och flerpartspartnerskap står i centrum för målen för hållbar utveckling. Parlamentet beklagar djupt att flerpartsplattformens mandat inte förnyades 2019 och begär att det återställs eller att en ny mekanism för strukturerat engagemang inrättas, med balanserad, diversifierad och demokratisk representation som omfattar det civila samhällets organisationer, lokalt baserade organisationer, den privata sektorn (inklusive små och medelstora företag och producentledda organisationer), fackföreningar, kooperativ, den akademiska världen och forskningsinstitutioner, regionala och lokala myndigheter och marginaliserade grupper. Parlamentet understryker hur centrala var och en av dessa aktörer är eftersom de övervakar regeringarnas genomförande av målen för hållbar utveckling på nära håll och bidrar direkt till en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar till ett starkare engagemang och utökat samråd med dessa grupper. Parlamentet betonar att flerpartsplattformen bör samarbeta systematiskt med arbetsgruppen för Agenda 2030 för hållbar utveckling för att säkerställa verkligt deltagande av medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet inser att en brist på ansvarsskyldighet, transparens och god förvaltning har mycket negativa konsekvenser för genomförandet av Agenda 2030 i både de utvecklade länderna och utvecklingsländerna och betonar behovet av att främja antikorruption och integritet för att påskynda genomförandet av målen för hållbar utveckling och ständigt övervaka framstegen.

7.  Europaparlamentet betonar att insatserna för att integrera målen för hållbar utveckling i EU:s interna och externa politik bör handla om mer än en kartläggning. Parlamentet påminner om att många av EU:s interna politikområden inte bara bidrar till genomförandet av målen för hållbar utveckling, utan också har mycket stora ekologiska, sociala och ekonomiska spridningseffekter på utvecklingsländerna och utsatta grupper och befolkningar. Parlamentet insisterar därför på att EU:s inre och yttre åtgärder måste samordnas ytterligare, för att flera framsteg ska kunna göras på global nivå. Parlamentet betonar vikten av en integrerad strategi som skulle kräva systemlösningar. Parlamentet bekräftar de framsteg som har gjorts med att bygga upp kapacitet, men betonar vikten av att förstärka anpassningen och samordningen av aktiviteter för att bygga upp kapacitet i hela EU.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar en mer konsekvent politik för utveckling av den milstolpe som 55 %-paketet(13) utgör, av den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken, den gemensamma handelspolitiken och kommissionens arbete i allmänhet. Parlamentet beklagar att bristen på en strategi för genomförandet av målen för hållbar utveckling gör det svårare att uppnå politisk samstämmighet, på grund av bristen på tydliga, mätbara och tidsbundna EU-övergripande mål när det gäller att rapportera om alla mål för hållbar utveckling. Parlamentet anser att hållbar utveckling bör prioriteras och integreras under hela policycykeln (utformning, genomförande och utvärdering), och att alla dess dimensioner systematiskt bör tas upp i konsekvensbedömningar och i kraven på offentliggörande och extern rapportering. Parlamentet föreslår en internrevision av kommissionen för att säkerställa anpassning mellan EU:s interna och externa politik. Parlamentet betonar att målen för hållbar utveckling bör utgöra ryggraden för EU:s offentliga politik.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en ny EU-strategi på hög nivå för genomförandet av Agenda 2030, vilket Europeiska rådet begärde i oktober 2018, som bygger på EU-resolutioner och politiska direktiv som syftar till att uppnå målen för hållbar utveckling, med tanke på att det inte ens är åtta år kvar tills Agenda 2030 ska ha uppnåtts, och att det därför krävs ett snabbt genomförande i linje med årtiondet för åtgärder för att uppnå de globala målen. Parlamentet anser att en sådan strategi åtminstone bör fastställa följande:

Parlamentet uppmanar Europaparlamentets talmän, kommissionen och rådet att låta denna strategi åtföljas av en interinstitutionell förklaring som förnyar EU:s åtaganden när det gäller Agenda 2030. Parlamentet betonar att denna strategi bör offentliggöras senast i juni 2023, för att EU ska kunna spela en ledande roll när det gäller att blåsa nytt liv i Agenda 2030 vid toppmötet om målen för hållbar utveckling i september 2023. Parlamentet betonar att strategin regelbundet bör ses över och åtföljas av korrigerande åtgärder på områden där det bedöms att framstegen har stannat upp eller är otillräckliga.

10.  Europaparlamentet understryker att samordning inom och mellan EU:s institutioner är en förutsättning för att öka effektiviteten i EU:s åtgärder. Parlamentet anser att en interinstitutionell arbetsgrupp bör skapas för att möjliggöra en strukturerad dialog om målen för hållbar utveckling, bestående av representanter från parlamentet, kommissionen och rådet. Parlamentet anser att arbetsgruppen, som bör sammanträda varje kvartal, bör ta på sig ansvaret att samordna EU:s arbete för att uppfylla målen för hållbar utveckling internt och globalt. Parlamentet har förtroende för att kommissionen regelbundet kommer att uppdatera medlagstiftarna om den politiska utvecklingen och de åtgärder som har vidtagits för att genomföra målen för hållbar utveckling.

11.  Europaparlamentet välkomnar integreringen av målen för hållbar utveckling i översynen av verktygslådan för bättre lagstiftning 2021, inbegripet i själva meddelandet, riktlinjerna och verktygslådan, särskilt det särskilda verktyget för genomförandet av målen för hållbar utveckling och hänvisningen till relevanta indikatorer för målen för hållbar utveckling för de olika typerna av konsekvenser.

12.  Europaparlamentet anser att antagandet av den nya övergripande genomförandestrategin bör baseras på en nedifrån-och-upp-strategi, som föregås av en kartläggning av målen för hållbar utveckling och ett brett, strukturerat, inkluderande och meningsfullt offentligt samråd, åtföljt av en plan för omfattande utåtriktad verksamhet och samverkan med medborgarna, inbegripet det civila samhället, relevanta företrädare för industrin och, mer allmänt, den privata sektorn, fackföreningar, den akademiska världen, regionala och lokala myndigheter, minoriteter och utsatta grupper.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbereda sig inför nästa FN-agenda efter 2030 genom att ha en färdplan med mål och åtgärder för att planera de kommande målen för hållbar utveckling.

Övervakning

14.  Europaparlamentet uppmanar parlamentet att utse en ständig föredragande för genomförandet av målen för hållbar utveckling som ska arbeta med presidiet och alla utskott, samt med flerpartsplattformen. Parlamentet föreslår vidare att varje utskott bör utse en ledamot som ansvarar för uppfyllandet av målen för hållbar utveckling och att dessa ansvariga ledamöter bör sammanträda sinsemellan och varje kvartal med den ständiga föredraganden, för att säkerställa anpassning.

15.  Europaparlamentet understryker att parlamentet och de nationella parlamenten också har en funktion att fylla när det gäller att integrera hållbar utveckling i förfaranden och komma bort från revirtänkande. Parlamentet betonar vikten av att parlamentet deltar och bidrar till det årliga politiska högnivåforumet för hållbar utveckling och av den roll som en årlig genomföranderapport om målen för hållbar utveckling kan spela i detta avseende.

16.  Europaparlamentet hävdar att en bättre förståelse av EU:s verkliga inverkan på framstegen med målen för hållbar utveckling i EU och globalt endast kan uppnås genom att åtgärda bristen på uppgifter, inklusive bristen på disaggregerade uppgifter och svagheterna i informationssystemen, genom att i större utsträckning använda befintliga statistikuppgifter från flera olika källor, och genom att anamma avancerade data och artificiell intelligens, i överensstämmelse med föreskrifter och regler för dataskydd. Parlamentet anser att framstegen med alla de 169 delmålen måste övervakas. Parlamentet uppmanar EU att utöka det tekniska samarbetet med utvecklingsländerna betydligt för att åtgärda den globala bristen på data som har skapats genom otillräcklig övervakningskapacitet och inkonsekventa metoder.

17.  Europaparlamentet välkomnar Eurostats årliga övervakningsrapporter om målen för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser en årlig översyn av Eurostats indikator för målen för hållbar utveckling som fastställts med systematiskt deltagande av regionala och lokala myndigheter och det civila samhällets organisationer, i linje med 2021 års översyn. Parlamentet betonar att hållbar utveckling är gräns- och sektorsöverskridande till sin natur. Parlamentet bekräftar att man är beredd att ta itu med de negativa spridningseffekter som genomförandet av målen för hållbar utveckling har på andra regioner. Parlamentet välkomnar det arbete som Eurostat har inlett i detta syfte och det första försöket att delvis kvantifiera sådana spridningseffekter, men betonar att denna metod måste vidareutvecklas för att i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till EU:s globala fotavtryck(14). Parlamentet begär att den indikator som fastställts för varje mål ska utvidgas till att omfatta mer än sex mål för att ta hänsyn till EU:s yttre åtgärder, de europeiska leverans- och värdekedjorna och spridningseffekterna av EU:s konsumtion.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av att genomföra rådets slutsatser av den 24 oktober 2019 om välfärdsekonomin, och uppmanar i detta avseende kommissionen att utan dröjsmål lägga fram den resultattavla och de indikatorer avseende ”bortom BNP” som fastställs i EU:s åttonde miljöhandlingsprogram, som sätter människorna och deras välbefinnande i centrum för utformningen av politiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa alternativa mått på framsteg i sin övervakning av målen för hållbar utveckling, exempelvis indexet för sociala framsteg.

19.  Europaparlamentet betonar att en miniminivå av disaggregerade data och statistik anpassat till den globala övervakningsramen för målen för hållbar utveckling och i förhållande till varje globalt hållbarhetsmål i EU bör fastställas, som vid behov omfattar bostadsort, kön, sexuell läggning, inkomst, utbildningsnivå, ålder, ras, etnicitet, migrationsstatus, nedsättningar och andra särdrag, samt bör beakta principerna för den människorättsbaserade uppgiftsstrategin. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att fastställa markörer för att mäta ojämlikheten i detta avseende. Parlamentet uppmanar Eurostat att göra allt förberedande arbete som krävs för att inkludera denna nivå av disaggregerade data i de kommande övervakningsrapporterna, i linje med de riktlinjer och prioriteringar som fastställs av den interinstitutionella expertgruppen för indikatorer för målen för hållbar utveckling, och anpassat efter EU-sammanhang.

20.  Europaparlamentet påminner om att frivilliga nationella översyner är det viktigaste verktyget för ansvarsutkrävande i Agenda 2030. Parlamentet påminner om vikten av nationella översyner som ett sätt att identifiera spänningar och kompromisser mellan målen för hållbar utveckling, och att generera en iterativ process där politiken anpassas till de framsteg som görs med målen. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att delta i de frivilliga nationella översynerna och på ett meningsfullt sätt beakta och genomföra de rekommendationer som görs vid detta tillfälle. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig frivillig EU-översyn och varje år därefter, och att uppmuntra ytterligare standardisering av de nationella översynerna, med fokus på var och en av EU:s exklusiva och delade befogenheter, men som även innehåller en bedömning av EU:s samlade positiva och negativa effekter på de globala framstegen mot målen för hållbar utveckling. Parlamentet anser att en sådan översyn bör baseras på en reviderad uppsättning indikatorer för målen för hållbar utveckling och omfatta interna prioriteringar, diplomati och internationella åtgärder för att återställa och skydda de globala gemensamma resurserna och ta itu med internationella spridningseffekter av EU:s interna politik samt de positiva och negativa aspekterna av EU:s åtgärder.

21.  Europaparlamentet erkänner vikten av frivilliga lokala översyner och frivilliga subnationella översyner för genomförandet av varje globalt hållbarhetsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsultera och informera parlamentet om EU:s frivilliga översyn före detta toppmöte. Parlamentet betonar vikten av att utveckla en regelbunden översyn av genomförandet av målen för hållbar utveckling på regional och lokal nivå i EU. Parlamentet välkomnar i detta avseende arbetet av UN-Habitat. Parlamentet uppmuntrar till en vidareutveckling av FN:s initiativ Localising the SDGs för att påskynda och öka insatserna samt uppnå målen för hållbar utveckling senast 2030. Parlamentet lovordar arbetet inom det gemensamma forskningscentrumet när det gäller en lokal anpassning av Agenda 2030 och EU-handboken för frivilliga lokala översyner av målen för hållbar utveckling, som erbjuder användbara officiella och experimentella indikatorer för att inrätta ett effektivt lokalt övervakningssystem för målen för hållbar utveckling som riktar sig specifikt till europeiska städer. Parlamentet välkomnar pilotprojektet Monitoring the SDGs in the EU regions – Filling the data gaps, som initierats av Europaparlamentet och som kommer att definiera och testa en harmoniserad uppsättning indikatorer för EU:s regioner att övervaka uppnåendet av målen för hållbar utveckling och bana väg för en systematisk översynsprocess i EU:s regioner.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år under talet om tillståndet i unionen redogöra för de framsteg som gjorts och för slutsatserna i Eurostats årliga övervakningsrapport om målen för hållbar utveckling. Parlamentet förväntar sig att kommissionens årliga arbetsprogram kommer att inbegripa målen för hållbar utveckling som en årlig prioritet, inbegripet konkreta förslag för lagstiftnings- eller icke-lagstiftningsinitativ som syftar till att bidra till deras uppnående, och att målen för hållbar utveckling helt och hållet integreras i kommissionens årliga arbetsprogram.

23.  Europaparlamentet erkänner vikten av att den privata sektorn rapporterar om genomförandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att företagens hållbarhetsrapportering och tillbörliga aktsamhet, när de är föremål för relevanta revisioner, kan vara en viktig ram för att uppmuntra större ansvarsskyldighet i den privata sektorn för företagens sociala och miljömässiga påverkan och deras bidrag till att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar alla aktörer i hela samhället, inbegripet privata enheter, att delta i en regelbunden frivillig rapportering om genomförandet av målen för hållbar utveckling.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett onlineforum för att dela bästa praxis för initiativ på lokal nivå för att uppnå målen för hållbar utveckling, med det forum som organiserats för målen för hållbar utveckling. Parlamentet föreslår att detta forums existens ska främjas som en del av EU:s yttre och inre åtgärder för uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

Budget och finansiering

25.  Europaparlamentet understryker att EU:s budget, i kombination med återhämtningspaketet NextGenerationEU, är ett centralt verktyg för att genomföra målen för hållbar utveckling, på grund av att de tillsammans uppgår till 1,8 biljoner euro, på grund av deras långsiktiga räckvidd och multinationella dimension(15).

26.  Europaparlamentet noterar med oro att den offentliga skuldsättningen på det södra halvklotet låg på den högsta nivån någonsin redan före covid-19, vilket ledde till att en större andel av offentliga budgetar användes för att betala externa skulder, vilket påverkade regeringarnas förmåga att på ett adekvat sätt finansiera och tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster. Parlamentet oroas över att den rådande krisen har förvärrat de skuldsårbarheter som redan fanns. Parlamentet efterlyser en multilateral skuldhanteringsmekanism under FN:s överinseende för att ta itu med skuldkrisen i utvecklingsländerna och finansieringskraven i Agenda 2030.

27.  Europaparlamentet understryker vikten av att mäta EU:s bidrag till målen för hållbar utveckling på ett exakt och omfattande sätt, med tanke på att detta är en nödvändig förutsättning för att uppnå politisk samstämmighet för hållbar utveckling. Parlamentet välkomnar kommissionens utgiftsmål för officiellt utvecklingsbistånd i förhållande till specifika mål för hållbar utveckling och dess insatser för att spåra utgifterna i EU:s budget för klimat, biologisk mångfald, ren luft, migration och jämställdhet(16). Parlamentet välkomnar att system införs på en rad olika politikområden för rapportering av målen för hållbar utveckling, även inom utvecklingssamarbetet. Parlamentet beklagar dock att, trots kommissionens åtagande från november 2020, har inte tillräckliga framsteg gjorts för att spåra alla de resurser och utgifter som rör målen för hållbar utveckling – med undantag för området för yttre åtgärder, såsom beskrivs i Europeiska revisionsrättens granskning från 2019 – och för att spåra inkonsekvenser mellan utgifter, vilka båda hindrar EU:s och tredjeländers förmåga att uppnå målen för hållbar utveckling, särskilt på jordbruksområdet. Parlamentet insisterar därför på behovet av omfattande spårning av utgifter för målen för hållbar utveckling med hjälp av särskilda metoder, till exempel med avseende på minskad ojämlikhet (hållbarhetsmål 10) och deras strategiska betydelse för genomförandet av alla målen för hållbar utveckling. Parlamentet upprepar att det kommer att betyda att det handlar om mer än den kartläggning som redan sker i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten för EU:s budget. Parlamentet noterar med oro att det offentliga utvecklingsbiståndets förmånlighetsgrad under de senaste åren gradvis har minskat för utvecklingsländerna rent allmänt, och för de minst utvecklade länderna i synnerhet, och uppmanar EU att uppnå sitt mål att minst 20 % av det offentliga utvecklingsbiståndet ska anslås till mänsklig utveckling som ett viktigt verktyg för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar att givare måste prioritera bidragsbaserad finansiering, särskilt till lågt utvecklade länder mot bakgrund av deras ohållbara skuldbörda. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja de nuvarande finansieringsverktygen för att uppnå nettonollutsläpp i sina europeiska verksamheter och leveranskedjor senast 2030.

28.  Europaparlamentet betonar att utbildningar för kapacitetsuppbyggnad för små och medelstora företag måste finansieras så att de kan lära sig hur de ska införliva målen för hållbar utveckling i sin dagliga verksamhet.

29.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts för att integrera målen för hållbar utveckling i den europeiska planeringsterminen på ett övergripande sätt, även genom de årliga undersökningarna av hållbar tillväxt och integreringen av den årliga Eurostatövervakningen av målen för hållbar utveckling som en del av vårpaketet i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet upprepar sitt stöd för integreringen av indikatorer för biologisk mångfald i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att höja ambitionsnivån i sina nationella åtgärder för genomförandet av Agenda 2030. Parlamentet välkomnar att målen för hållbar utveckling är centrala i höstpaketet, särskilt rekommendationen att medlemsstaterna ska ha en strategi ”bortom BNP” för att fullt ut integrera målen för hållbar utveckling i sina nationella åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta reformera den europeiska planeringsterminen för att balansera de ekonomiska, sociala och miljömässiga prioriteringarna så att man åstadkommer en långsiktig social, miljömässig och ekonomisk omvandling och förbättrar integreringen av Agenda 2030, den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den europeiska gröna given på alla nivåer, där lokala och regionala myndigheter deltar fullt ut och med en komplettering av reformer och investeringar i medlemsstaterna. Parlamentet anser att en sådan reform bör säkerställa att en europeisk samordning av politiken för målen för hållbar utveckling inte leder till en politisk process som löper parallellt med den europeiska planeringsterminen, utan i stället består av en integrerad och konsekvent strategi som bygger på en ny pakt för hållbar utveckling. Parlamentet förväntar sig att planeringsterminen kommer att förstärka medlemsstaternas kapacitet att övervaka framstegen med genomförandet av målen för hållbar utveckling.

30.  Europaparlamentet stöder den europeiska gröna given. Parlamentet efterlyser mer förståelse för den synergistiska roll som målen för hållbar utveckling spelar när det gäller att ta itu med klimatförändringarna, och framhåller i detta sammanhang nyttan av målen för hållbar utveckling, särskilt hållbarhetsmål 13, samt möjligheten att arbeta med kompromisser och politisk samstämmighet inom ramen för dessa mål.

31.  Europaparlamentet efterlyser en omfattande kartläggning av finansieringsramarna för EU:s politik, program och fonder, som har förstärkts av de ytterligare medlen i NextGenerationEU för att skapa ett grönare, mer digitalt och mer resilient Europa, inbegripet en kartläggning av huruvida de investeringar och strukturreformer som genomförs inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens överensstämmer och främjar framsteg med målen i Agenda 2030. Parlamentet anser att klimatspårningsmetoden och principen om att inte orsaka betydande skada i de nationella planerna för återhämtning och resiliens, samt de sociala och demografiska prioriteringar som fastställs i målen för hållbar utveckling och den europeiska pelaren för sociala rättigheter, bör genomföras fullt ut.

32.  Parlamentet understryker att offentlig och privat finansiering måste anpassas till målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att integrera Agenda 2030 i den ekonomiska och finansiella politiken och lagstiftningen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att, i ett sammanhang där det offentliga utvecklingsbiståndet fortfarande är en knapp resurs, rikta blandfinansieringsinsatser mot de områden där de kan tillföra ett mervärde till den lokala ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mer allmänt prioritera partnerskap med inhemska företag i de minst utvecklade länderna som har hållbara och inkluderande affärsmodeller.

33.  Europaparlamentet framhåller vikten av att den offentliga och privata sektorn samarbetar för att främja och finansiera hållbar utveckling. Parlamentet betonar betydelsen av att finansinstitut fastställer och antar strategier och mål för att anpassa finansiella portföljer till målen för hållbar utveckling och regelbundet rapporterar om framsteg. Parlamentet efterlyser djupgående diskussioner och samverkan med den privata sektorn för att uppmuntra privat finansiering och främja inrättandet av årliga arbetsriktlinjer för målen för hållbar utveckling för mikroföretag och små och medelstora företag, den akademiska världen och det civila samhällets organisationer. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att, särskilt på grund av problem med skuldhållbarheten, inta en försiktig hållning till blandad finansiering och se till att all finansiering som mobiliseras genom blandfinansiering uppfyller kraven på utvecklingseffektivitet, hållbarhet och OECD:s biståndskommittés principer för blandad finansiering.

34.  Europaparlamentet noterar att EU fortfarande inte har någon särskild plan för att finansiera målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram en sådan plan, med tanke på det beräknade årliga finansieringsunderskottet för målen för hållbar utveckling på 3,7 biljoner US-dollar efter covid-19-pandemin(17). Parlamentet understryker att avsaknaden av en sådan plan, inbegripet tydligt definierade och kvantifierbara mål, omöjliggör en omfattande spårning av utgifterna för målen för hållbar utveckling inom ramen för EU:s budget.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU att hålla sina löften om målen för hållbar utveckling när det gäller investeringar i utbildning av flyktingar och migranter för att säkerställa att de kan uppnå sin potential inom sina värdländers samhällen och ekonomier.

36.  Europaparlamentet tar del av förändringarna av den europeiska finansiella arkitekturen för utveckling (EFAD), i enlighet med rådets slutsatser av den 14 juni 2021. Parlamentet uppmanar kommissionen att sätta genomförandet av Agenda 2030 i centrum av den nya EFAD för att den ska ha större inverkan, vara effektivare, mer samordnad och inkluderande. Parlamentet understryker den potential som en fullt fungerande EFAD har för att fylla det globala budgetunderskottet för målen för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser större samarbete och anpassning mellan Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, de nationella utvecklingsbankerna och andra mindre och medelstora finansiella aktörer, med särskilt fokus på investeringsprojekt med ett värde under 5 miljoner euro, för att målen för hållbar utveckling ska ha större effekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en gemensam ram och vägledning om en övergripande hållbarhetssäkring av EU-medel, i enlighet med Team Europas strategi för att säkerställa både ändamålsenlighet och effektivitet i EU:s utvecklingspolitik. Parlamentet anser att Team Europas strategi måste utnyttjas för att säkerställa en nära samordning mellan EU och dess medlemsstater för att uppnå Agenda 2030. Parlamentet uppmanar EU att ta täten när det gäller att mobilisera tillräckliga ekonomiska resurser från utvecklade länder för att stödja omvandlingar av målen för hållbar utveckling och det akuta behovet av klimatanpassning i de mest utsatta länderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den nya EFAD strävar efter att återställa det multilaterala systemet för offentlig finansiering i syfte att stoppa den ohållbara utlåningen i vissa länder som inte ingår i detta system.

37.  Europaparlamentet betonar vikten av att höja ambitionsnivån och öka åtgärderna när det gäller begränsning, anpassning och finansiering i detta kritiska årtionde för att hantera skillnaderna mellan medlemsstaterna i miljöfrågor.

38.  Europaparlamentet betonar vikten av fortsatta insatser för att målen för hållbar utveckling ska kunna nås och upprepar att utbildning även i tider av budgetbegränsningar fortsätter att vara en grundläggande rättighet och en nödvändig investering för att samtliga mål för hållbar utveckling ska kunna uppnås, och understryker den viktiga roll som EU har när det gäller humanitärt bistånd och starkare partnerskap med olika delar av världen, däribland Afrika.

39.  Europaparlamentet understryker att utbildning, kultur, idrott och deras respektive EU-program har en nyckelroll för att målen för hållbar utveckling ska kunna nås och efterlyser en starkare internationell dimension samtidigt som effekten av den diplomati som bygger på kontakter mellan människor erkänns.

40.  Europaparlamentet framhåller hållbarhetsmål 4.1 som syftar till en avgiftsfri och högkvalitativ grundskole- och gymnasieutbildning på tolv år för alla. Parlamentet påminner om att de nuvarande offentliga utgifterna i låginkomstländer och lägre medelinkomstländer inte når upp till de nivåer som krävs för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att extern finansiering är avgörande för att stödja utbildningsmöjligheter för världens fattigaste. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka sitt utvecklingsbistånd och uppfylla målet med allmän tillgång till utbildning genom stöd från EU:s budget, vilket har visat sig effektivt på utbildningsområdet.

41.  Europaparlamentet uppmuntrar världens ledare att betrakta konnektivitet och tillgång till digital infrastruktur, såsom ett ekonomiskt överkomligt och högkvalitativt nätverk, som en rättighet som följer av den grundläggande rätten till utbildning.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna och stötta medlemsstaterna med landspecifika rekommendationer och utbyte av bästa praxis för att kvaliteten och graden av inkludering i deras utbildningssystem ska kunna förbättras och könsrelaterade och socioekonomiska klyftor överbryggas när det gäller att förvärva grundläggande färdigheter och tillgodogöra sig naturvetenskap, teknik, konst, ingenjörsvetenskap eller matematik, i enlighet med visionen för det europeiska området för utbildning, EU:s gröna och digitala omställning och hållbarhetsmål 4.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja GreenComp, den europeiska ramen för hållbarhetskompetens, för att utarbeta en systematisk strategi för ett hållbarhetstänkande oavsett ålder och utbildningsnivå, som är relevant för den lokala, regionala och nationella verkligheten och samtidigt är konsekvent med strategin för det europeiska området för utbildning. Parlamentet uppmanar på nytt medlemsstaterna att fullborda det europeiska området för utbildning senast 2025, som ett viktigt mellansteg för att uppnå delmålen under hållbarhetsmål 4.

44.  Europaparlamentet uppmuntrar till nätverkande mellan icke-formella och formella utbildningssektorer för att skapa professionella lärgemenskaper som hjälper lärarna att utveckla nya pedagogiska metoder, främja många olika kompetenser, underlätta för eleverna att ta eget ansvar och bidra till att deras emotionella intelligens och förmåga att hantera rädsla och osäkerhet utvecklas. Parlamentet uppmärksammar de erfarenheter som idrotts- och kulturföreningarna på gräsrotsnivå har i detta avseende.

45.  Europaparlamentet insisterar på att utbildningsmyndigheter investerar i yrkesutbildningar av bättre kvalitet med modern infrastruktur, digitaliseringsprocesser och kopplingar till kunskapstriangeln, vilket skulle innebära att sektorn anpassades till målen för miljömässig och social hållbarhet och fick möjlighet att erbjuda alternativa vägar till kompetensutveckling som skulle bidra till genomförandet av målen för hållbar utveckling.

46.  Europaparlamentet påminner utbildare om den viktiga roll som förskolan spelar när det gäller att förmedla attityder och värderingar till små barn, som leder till att de utvecklar ett hållbarhetstänkande och som får deras familjer att reflektera över hur även de kan bidra till hållbarhet, både på individ- och gruppnivå.

47.  Europaparlamentet uppmuntrar ungt företagande, som en mekanism för att målen för hållbar utveckling inom och utanför EU ska kunna uppnås med europeiska verktyg såsom Erasmus för unga företagare och program för utbildning och information om utvecklingsfrågor, med tanke på potentialen att öka sysselsättningen, trygga anständiga försörjningsmöjligheter för utsatta grupper och utveckla innovativa lösningar.

48.  Europaparlamentet beklagar att tre av de fyra målen inom hållbarhetsmål 14 för 2020 (liv under vattenytan) inte har uppnåtts av EU. Parlamentet beklagar vidare att revisionsrätten 2020 kom fram till att EU:s åtgärder inte bidragit till återställandet av en god miljöstatus för eller ett hållbart fiske i alla hav, trots att det finns en ram för att skydda den marina miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra resultaten och rekommendationerna i denna rapport i sin kommande handlingsplan för att bevara fiskeresurser och skydda marina ekosystem, samt i kommande åtgärder inom ramen för strategin för biologisk mångfald.

49.  Europaparlamentet påminner om att klimatkrisen och den biologiska mångfaldskrisen hänger samman och måste hanteras samstämmigt och parallellt. Parlamentet betonar att det finns ett akut behov av juridiskt bindande mål för återställande av natur för att hantera den dramatiska förlusten av biologisk mångfald i EU, och för att uppnå hållbarhetsmålen 14 och 15, för att bidra till en begränsad klimatkris och bygga upp resiliens. Parlamentet beklagar i detta avseende att förslaget om en EU-lag för återställande av natur försenats och anser att det snabbt bör offentliggöras.

50.  Europaparlamentet understryker vikten av hållbarhetsmål 17 (genomförande och globalt partnerskap). Parlamentet noterar inom ramen för globala partnerskap och kapacitetsuppbyggnad den innovativa roll som spelas av initiativ för öppen källkod, såsom målen för inre utveckling, som syftar till att utbilda, inspirera och ge människor möjlighet att vara en positiv kraft för förändring i samhället, och därigenom påskynda framstegen mot att uppnå målen för hållbar utveckling.

Multilateralt samarbete

51.  Europaparlamentet insisterar på att det kommer att krävas ett förnyat globalt politiskt engagemang och mer multilateralt samarbete för att EU och dess partner ska kunna göra meningsfulla framsteg under de kommande åtta åren. Parlamentet efterlyser handlingsinriktade åtaganden mot att uppnå målen för hållbar utveckling före toppmötet om målen för hållbar utveckling 2023, som markerar mittpunkten för Agenda 2030:s genomförandeperiod. Parlamentet påminner om att EU, som världens mest framgångsrika integrationsprojekt med goda resultat när det gäller att kämpa för multilateralism, och som global normgivare, har unika förutsättningar att påskynda framstegen med hållbarhetsmål 17 (genomförande och globalt partnerskap). Parlamentet uppmanar därför EU att inta en ledande roll vid det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling 2022 och vid toppmötet om målen för hållbar utveckling 2023 när det gäller att fastställa denna politiska omläggning. Parlamentet föreslår att kommissionens ordförande aktivt involveras i varje politiskt högnivåforum för hållbar utveckling.

52.  Europaparlamentet är oroat över att förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster kommer att undergräva framstegen i cirka 80 % av de bedömda målen i målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att ekologisk återställning är avgörande för genomförandet av One health-modellen. Parlamentet uppmanar EU att ta itu med orsakerna bakom förlusten av biologisk mångfald och att i den bredare utvecklingspolitiken införa skyldigheter att bevara, återställa och använda resurser på ett hållbart sätt.

53.  Europaparlamentet understryker att folkrätten har utvecklats så att den omfattar nya begrepp som mänsklighetens gemensamma arv, hållbar utveckling och kommande generationer, men betonar att det inte finns någon permanent internationell mekanism för att övervaka och ta itu med miljöskador och miljöförstöring, som avsevärt förändrar de globala gemensamma resurserna eller ekosystemtjänsterna.

54.  Europaparlamentet betonar att Europa står inför sina största utmaningar någonsin när det gäller målen för hållbar utveckling på områdena hållbara livsmedelssystem, överkomlig och ren energi, jordbruk, klimatet och den biologiska mångfalden (hållbarhetsmålen 2, 12, 13, 14 och 15). Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en gedigen jämförande analys av mål 6 (rent vatten och sanitet) och mål 14 (liv under vattenytan), särskilt med tanke på FN:s havskonferens i Lissabon i juni 2022 och det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling i juli 2022, eftersom trender inte kan beräknas på grund av otillräckliga jämförbara uppgifter under de senaste fem åren. Parlamentet uppmanar kommissionen att betona vikten av hållbar produktion och konsumtion, särskilt med avseende på konsumenternas förståelse av hur deras konsumtionsbeteende påverkar målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar att utbyte av bästa praxis med partnerländer kan ge EU och dess medlemsstater betydande kunskaper om enskilda initiativ och åtgärder som kan vidtas för att uppnå 55 % -målen, och att EU också kan dela med sig av sina erfarenheter och bästa praxis till partnerländerna. Parlamentet anser att på grund av Rysslands invasion av Ukraina och dess konsekvenser för bland annat livsmedelssektorn kan framstegen med målen för hållbar utveckling, framför allt mål 1, 2 och 10, kanske inte bara avstanna, utan till och med backa, både inom EU och globalt. Parlamentet är särskilt oroat över stigande livsmedelspriser, deras konsekvenser för de minst utvecklade länderna och den ökade fattigdom, den osäkra livsmedelsförsörjning, den näringsbrist och den svält som följer.

55.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna i allt högre grad kommer att sätta press på livsmedelsproduktionen och livsmedelstillgången, särskilt i utsatta regioner, vilket undergräver livsmedelstryggheten och näringsförsörjningen. Parlamentet betonar slutsatserna i IPCC:s rapport från 2022 om att den globala uppvärmningen successivt kommer att försämra markhälsan och ekosystemtjänster, vilket kommer att undergräva livsmedelsproduktiviteten i många regioner på land och i haven. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att fortsätta med sitt fulla engagemang i sina internationella åtaganden och skyldigheter när det gäller klimatet och den biologiska mångfalden, och i den gröna given, inbegripet strategin för biologisk mångfald och från jord till bord-strategin, särskilt med tanke på att pandemikrisen och kriget i Ukraina har visat hur sårbara utvecklingsländerna är för störningar på den globala livsmedelsmarknaden.

56.  Europaparlamentet framhåller vikten av att genomföra Agenda 2030 för att uppnå positiva spridningseffekter, särskilt på det södra halvklotet, och av att gå in i en god cirkel i internationella partnerskap. Parlamentet understryker vikten av den yttre dimensionen eftersom EU bara står för 19 % av det globala ekonomiska resultatet och 5,6 % av världens befolkning, och båda dessa andelar minskar. Parlamentet påpekar att uppnåendet av hållbarhetsmål 10 är den strategiska hävstång som ger våra partner möjlighet att slå in på vägen mot hållbar utveckling.

57.  Europaparlamentet betonar att minst 85 % av alla nya yttre åtgärder som genomförs inom ramen för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – ska ha jämställdhet som del- eller huvudmål, enligt OECD:s biståndskommittés policymarkör för jämställdhet, och att minst 5 % av dessa åtgärder bör ha jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt som huvudmål. Parlamentet upprepar att Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna bör överväga att prioritera sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i EU:s programplanering, däribland den gemensamma programplaneringen. Parlamentet insisterar på ett snabbt och fullständigt genomförande av kravet i EU:s miljöhandlingsprogram till 2030 på att jämställdhet ska integreras i all klimat- och miljöpolitik, även genom att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla steg i den politiska processen.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att i lämpliga fall lägga fram de relevanta resultat som har uppnåtts när det gäller genomförandet av de fem prioriterade målen för hållbar utveckling vid det kommande politiska högnivåforumet för hållbar utveckling 2022, nämligen mål 4 (god utbildning för alla), mål 5 (jämställdhet), 14 (livet under vattenytan), 15 (livet på land) och 17 (genomförande och globalt partnerskap). Parlamentet betonar vikten av parlamentets aktiva engagemang i det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling och att det bör vara en del av EU-delegationen. Parlamentet förväntar sig därför att få närvara vid EU:s samordningsmöten och att få tillgång till dokument under hela toppmötet.

o
o   o

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling samt Förenta nationerna.

(1) EUT C 210, 30.6.2017, s. 1. (2) EUT C 210, 30.6.2017, s. 1. (3) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1. (4) Antagna texter, P9_TA(2022)0099. (5) EUT C 456, 10.11.2021, s. 191. (6) EUT C 23, 21.1.2021, s. 130. (7) EUT C 289, 9.8.2016, s. 5. (8) EUT C 334, 19.9.2018, s. 151. (9) EUT C 67, 8.2.2022, s. 25. (10) EUT C 76, 28.2.2018, s. 45. (11) EUT C 474, 24.11.2021, s. 91. (12) EUT C 440, 6.12.2018, s. 14. (13) COM(2021)0550. (14) Eurostat, Europeiska kommissionen: EU SDG Indicator set 2021 – Result of the review in preparation of the 2021 edition of the EU SDG monitoring report, 2021. (15) Utredningsavdelningen för budgetfrågor, generaldirektoratet för EU-intern politik, för budgetkontrollutskottet: The Sustainable Development Goals in the EU budget, 2021. (16) Utredningsavdelningen för budgetfrågor, generaldirektoratet för EU-intern politik, för budgetkontrollutskottet: Budgetary control of the Sustainable Development Goals in the EU budget – What measures are in place to ensure effective implementation?, 2021. (17) OECD, Global Outlook on Financing for Sustainable Development 2021 – A New Way to Invest for People and Planet, Paris, 2020.

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens (2021/2251(INI))

P9_TA(2022)0264 A9-0171/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 175 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens(1) (RRF-förordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten(2) (förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2021 om parlamentets rätt till information om den pågående bedömningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 juni 2021 om Europaparlamentets granskning av kommissionens och rådets pågående bedömning av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna(4),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 april 2022 om slutsatserna från Europeiska rådets möte den 24–25 mars 2022: bland annat den senaste utvecklingen i kriget mot Ukraina och EU:s sanktioner mot Ryssland och genomförandet av dem(5), och av den 19 maj 2022 om de sociala och ekonomiska konsekvenserna för EU av Rysslands krig i Ukraina – förstärkning av EU:s handlingsförmåga(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om rättsstatsprincipen och det potentiella godkännandet av Polens nationella återhämtningsplan(7),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2106 av den 28 september 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens genom fastställande av gemensamma indikatorer och närmare beståndsdelar i resultattavlan för återhämtning och resiliens(8),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2105 av den 28 september 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens genom fastställande av en metod för rapportering av sociala utgifter(9),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 oktober 2021 om den årliga strategin för hållbar tillväxt(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2021 Den årliga tillväxtstrategin för 2022 (COM(2021)0740),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2021 om utkasten till budgetplaner 2022: samlad bedömning (COM(2021)0900),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 24 november 2021 Analysis of the euro area economy, som åtföljer dokumentet Recommendation for a Council Recommendation on the economic policy of the euro area (SWD(2021)0362),

–   med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande av den 1 december 2021 om genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens(11),

–   med beaktande av kommissionens första årsrapport om genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens (COM(2022)0075) som offentliggjordes den 1 mars 2022,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2022 REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris (COM(2022)0108),

–   med beaktande av Europeiska regionkommitténs och Europeiska kommuners och regioners råds (CEMR) gemensamma analys av kommuners, städers och regioners medverkan i utarbetandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens, och resultatet av deras riktade samråd av den 27 april 2022 Implementation of the Recovery and Resilience Facility: the perspective of local and regional authorities,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 10 mars 2022 om rättsstatsprincipen och konsekvenserna av EU-domstolens dom(12) och av den 5 maj 2022 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget): Polen och Ungern(13),

–  med beaktande av resultattavlan för återhämtning och resiliens och dess tematiska analyser samt presentationerna för parlamentet(14),

–  med beaktande av kommissionens tillkännagivande av den 12 februari 2021 om teknisk vägledning om tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada inom ramen för förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens (C(2021)1054),

–  med beaktande av sina forskningsavdelningars analyser och briefingar om faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF)(15),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen samt artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, budgetkontrollutskottet och utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av skrivelserna från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för internationell handel och utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0171/2022), och av följande skäl:

A.  Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) är den viktigaste byggstenen i stimulanspaketet NextGenerationEU.

B.  672,5 miljarder EUR i bidrag och lån tillhandahålls för att finansiera nationella åtgärder som syftar till att mildra covid-19-pandemins (pandemin) ekonomiska och sociala konsekvenser. Parlamentet förespråkade inledningsvis en högre andel bidrag i RRF.

C.  Finansieringen från RRF stöder viktiga politikområden såsom den gröna omställningen, den digitala omställningen, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, institutionell resiliens och krisberedskap samt barn och ungdomar, bland annat utbildning och kompetens.

D.  Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 har lett till att EU har infört ekonomiska sanktioner utan motstycke. Den av Ryssland orsakade konflikten har lett till att ett stort antal ukrainska medborgare har lämnat Ukraina för att resa till och bosätta sig i EU. Den militära invasionen kommer att få ekonomiska och sociala konsekvenser på hela den europeiska kontinenten, särskilt i de östeuropeiska länderna, bland annat i förbindelse med det akuta behovet av att minska energiberoendet av importerade fossila bränslen.

E.  EU har svårt att få tillgång till vissa råvaror av avgörande betydelse, vilket kan få konsekvenser för genomförandet av RRF.

F.  Pandemin har haft en förödande inverkan på den ekonomiska och sociala situationen för människor och företag i Europa. EU:s ekonomi noterade en betydande nedgång under pandemin. EU:s företag, särskilt små och medelstora företag, drabbades av pandemin med negativa konsekvenser för EU:s tillväxt och konkurrenskraft samt för deras produktivitet och förmåga att skapa arbetstillfällen. EU:s inre marknad är den främsta drivkraften för tillväxt i EU och bör stärkas och skyddas från pandemins negativa effekter samtidigt som investeringar i forskning och innovation främjas. I vissa länder ökade arbetslösheten återigen över genomsnittet under pandemin. Kvinnor, ungdomar, äldre personer, personer med funktionsnedsättning och stora familjer är mer utsatta för risk till följd av den här utvecklingen. EU:s hälso- och sjukvårdssektor pressades till sina gränser under pandemin och dess resiliens har allvarligt testats och påverkats. Ungdomsarbetslösheten är fortfarande högre än den totala arbetslösheten. Ungdomar löper en högre risk för fattigdom och social utestängning liksom en betydande risk när det gäller deras tillgång till arbetstillfällen av hög kvalitet.

G.  En kontinuerlig utveckling av digitala färdigheter, samt utveckling av färdigheter med ekonomisk potential såsom grön kompetens och entreprenörsfärdigheter, är avgörande för en sund, inkluderande och framtidsinriktad europeisk arbetsmarknad och bör skapa tillgång och möjligheter för alla européer till sysselsättning av hög kvalitet. Detsamma gäller för yrkesutbildning samt handels- och livskunskap. EU måste överbrygga alla kompetensglapp för att effektivt kunna använda sitt humankapital. Det bör finnas tillgång till lämplig digital infrastruktur och utbildning i digitala färdigheter för alla för att undvika att klyftan mellan människors olika digitala kompetens ökar och säkerställa lika möjligheter för alla, såväl inom utbildningssystemet som på arbetsmarknaden.

H.  För att vara berättigade till finansiering måste de nationella planerna för återhämtning och resiliens inbegripa reformer och investeringar som omfattas av räckvidden av de sex pelarna i RRF-förordningen, respektera dess allmänna och specifika mål, övergripande principer och de elva bedömningskriterier som anges i RRF-förordningen.

I.  Dialog och transparens mellan EU:s institutioner och medlemsstaterna är avgörande för ett optimalt genomförande av RRF.

J.  Kommissionen, som ansvarar för övervakningen av genomförandet av RRF, måste regelbundet informera parlamentet om läget i bedömningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens och hur mål och delmål har genomförts av medlemsstaterna, däribland deras bidrag till framstegen med att uppnå gröna och digitala mål. Kommissionen är skyldig att beakta parlamentets synpunkter.

K.  Medlemsstaterna måste inrätta och upprätthålla robusta kontrollsystem och genomföra nödvändiga granskningar för att säkerställa skyddet av unionens ekonomiska intressen under RRF:s hela livscykel.

L.  Kommissionens årliga rapporter om rättsstatsprincipen syftar till att identifiera utmaningar som rör rättsstatsprincipen och hjälpa medlemsstaterna att hitta lösningar med stöd från kommissionen och övriga medlemsstater.

M.  Förordningen ger medlemsstaterna möjlighet att lämna en motiverad begäran om att ändra planen för återhämtning och resiliens under genomförandet, om objektiva omständigheter motiverar ett sådant tillvägagångssätt.

N.  Demokratisk kontroll och parlamentarisk granskning av genomförandet av RRF är endast möjlig om parlamentet är till fullo involverat och alla dess rekommendationer beaktas i alla skeden. Parlamentet kommer att fortsätta att granska genomförandet av RRF.

O.  Senast den 31 juli 2022 kommer kommissionen att lägga fram en granskningsrapport om genomförandet av RRF för Europaparlamentet och rådet.

Lindra krisens sociala och ekonomiska konsekvenser

1.  Europaparlamentet betonar att RRF är ett instrument för solidaritet utan motstycke och en hörnsten i instrumentet NextGenerationEU, som löper ut 2026, och utgör det viktigaste verktyget i EU:s svar på pandemin för att förbereda EU:s ekonomier inför nya utmaningar.

2.   Europaparlamentet påminner om att EU:s svar på pandemin var beslutsamt, samordnat, heltäckande, skyndsamt och solidaritetsbaserat och ledde till en omfattande användning av befintliga instrument och införandet av ytterligare finansieringsinstrument. Parlamentet påminner vidare om att medlemsstaterna har vidtagit omfattande finanspolitiska åtgärder som svar på pandemin och till stöd för återhämtningen (5,2 % av bruttonationalprodukten (BNP) 2021 och 2,8 % av BNP 2022).

3.  Europaparlamentet framhåller RRF:s stabiliserande effekt för medlemsstaterna i en tid av stor ekonomisk osäkerhet genom att begränsa krisen och lindra dess negativa ekonomiska och sociala konsekvenser samt hjälpa regeringarna att upprätthålla investeringsnivåerna och samtidigt bemöta det enorma trycket på de nationella budgetarna.

4.  Europaparlamentet understryker dessutom att RRF spelar en avgörande roll för att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning genom att förhindra fragmenteringen av den inre marknaden och en fördjupning av de makroekonomiska skillnaderna.

5.  Europaparlamentet gläder sig över att det, även om de ekonomiska effekterna av RRF inte helt kan särskiljas från annan utveckling, förefaller rimligt att dra slutsatsen att RRF hittills har haft positiva effekter på BNP och att ett effektivt genomförande av RRF kommer att vara avgörande för EU:s ekonomiska tillväxt. Parlamentet betonar RRF:s roll när det gäller att skydda medlemsstaternas finanspolitiska utrymme från den allvarliga ekonomiska chocken till följd av pandemin. Parlamentet konstaterar att RRF, även om de huvudsakliga effekterna på BNP-tillväxten förväntas uppstå under de kommande åren, redan har bidragit till att skydda EU:s ekonomier och medborgare från de mest akuta effekterna av pandemin och bidrar positivt till EU:s återhämtning och resiliens, inbegripet ekonomisk och social sammanhållning, arbetstillfällen, produktivitet, konkurrenskraft, forskning, utveckling och innovation samt en välfungerande inre marknad med starka små och medelstora företag. Parlamentet betonar att det finns betydande skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller ekonomisk, social och institutionell resiliens, vilket påverkar den ojämna återhämtningsdynamiken. Parlamentet betonar att RRF fungerar som katalysator för den gröna och digitala omställningen och spelar en avgörande roll för att stärka den hållbara omställningen och människornas välbefinnande inom ramen för en resilient, rättvis, inkluderande, konkurrenskraftig och framtidssäkrad ekonomi i förbindelse med genomförandet av ambitiösa reformer och investeringar.

6.  Europaparlamentet noterar den betydande effekten av instrumentet NextGenerationEU enligt kommissionens, ECB:s och IMF:s uppskattningar, särskilt med en ökning av BNP-tillväxten på upp till 1,5 procentenheter högre än utan investeringar från NextGenerationEU, om instrumentet genomförs effektivt.

7.  Europaparlamentet noterar vidare att kommissionen räknar med att bidragen från RRF kommer att finansiera 24 % av de totala åtgärderna till stöd för återhämtningen under 2022. Parlamentet framhåller de positiva makroekonomiska spridningseffekterna och potentialen hos välriktade reformer och investeringar. Parlamentet påpekar att bidragen från RRF kommer att fortsätta att ge betydande finanspolitiskt stöd till medlemsstaterna och därmed göra det möjligt för dem att genomföra strukturreformer och investeringar med långvariga effekter på återhämtningen och resiliensen i deras ekonomier och samhällen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja denna möjlighet på bästa sätt.

8.   Europaparlamentet påpekar att ett framgångsrikt och transparent genomförande av RRF skulle bidra till att göra EU:s ekonomier och samhällen mer hållbara, inkluderande och resilienta, mer konkurrenskraftiga på lång sikt, mer strategiskt oberoende och bättre förberedda på nuvarande och kommande utmaningar. Parlamentet betonar att ett framgångsrikt genomförande av de nationella planerna för återhämtning och resiliens kommer att främja ekonomisk och social konvergens och territoriell sammanhållning samt minska de sociala klyftorna.

9.  Europaparlamentet anser att det, för att RRF ska nå sina allmänna mål och stödja unionen när den repar sig efter krisen, och för att maximera de långsiktiga effekterna för EU:s ekonomi och samhällen, är av största vikt att medlemsstaterna grundligt och omgående genomför överenskomna reformer och investeringar. Parlamentet påminner om att RRF är en resultatbaserad mekanism, där finansiering betalas ut först när relaterade delmål och mål för åtgärderna har uppfyllts. Parlamentet påminner om att deltagandet av lokala, regionala och nationella myndigheter och av de ansvariga för att utveckla denna politik är avgörande för att RRF ska uppnå sina mål, i enlighet med artikel 28 i RRF-förordningen.

10.  Europaparlamentet varnar för att RRF enbart kommer att lindra krisens sociala och ekonomiska konsekvenser om medlen absorberas och används effektivt så att de når ut till realekonomin och befolkningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fatta lämpliga beslut avseende administrativa strukturer och mänskliga resurser för att säkerställa att RRF-medlen används i tid.

11.  Europaparlamentet framhåller att pandemin har framhävt behovet av att öka unionens strategiska oberoende inom centrala leveranskedjor och kritiska infrastrukturer och tjänster. Parlamentet noterar att investeringar genom RRF i den gröna och den digitala omställningen bör bidra till att öka EU:s strategiska oberoende och autonomi, framför allt till att minska beroendet av importerade fossila bränslen. Parlamentet noterar att RRF, enligt kommissionen, förväntas främja genomförandet av EU:s industristrategi på ett betydande sätt och därmed ytterligare utveckla EU:s industri.

12.  Europaparlamentet betonar att reform- och investeringspaketen, särskilt tillväxtfrämjande reformer och investeringar inom ramen för RRF också bör skapa ett europeiskt mervärde. Parlamentet noterar att effekterna på EU:s samlade BNP enligt kommissionen är omkring en tredjedel större om man uttryckligen tar hänsyn till spridningseffekterna från enskilda länders åtgärder. Parlamentet betonar att reform- och investeringspaketen inom ramen för RRF också bör bidra till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, prioriteringarna inom den gröna given och den digitala agendan, samt till främjandet av jämställdhet och lika möjligheter för alla och en systematisk integrering av dessa aspekter.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om det har förekommit onödig dubblering av investeringar i angränsande medlemsstaters nationella planer för återhämtning och resiliens och att hjälpa medlemsstaterna att undvika onödiga överlappningar.

14.  Europaparlamentet beklagar djupt att kvinnor(16), barn(17), ungdomar, äldre och utsatta grupper har drabbats hårdast av covid-19-krisen. Parlamentet påminner om behovet av att säkerställa delaktighet så att EU inte lämnar någon på efterkälken och av att unionen på vägen mot återhämtning tar itu med könsspecifika socioekonomiska effekter, och betonar att vissa könsspecifika konsekvenser av krisen inte behandlas i de nationella planerna för återhämtning och resiliens. Parlamentet välkomnar den förbättrade tillgången till och kvaliteten på vårdinrättningar, men beklagar att de fortfarande är alltför få.

15.  Europaparlamentet upprepar de sex pelarnas betydelse för att ge medlemsstaterna en struktur så att de kan föreslå och genomföra reformer och investeringar med avseende på den gröna och den digitala omställningen, ekonomin, produktiviteten och konkurrenskraften, social och territoriell sammanhållning, hälsa och institutionell resiliens samt åtgärder för barn och ungdomar. Parlamentet framhåller att samtliga medlemsstater, enligt RRF-förordningen, måste inkludera åtgärder som behandlar alla pelare i de nationella planerna för återhämtning och resiliens. Parlamentet beklagar djupt att alla medlemsstater inte har valt att respektera förordningens pelarstruktur, vilket skulle ha möjliggjort en enklare övervakning.

Finansieringsaspekter av RRF

16.  Europaparlamentet noterar att i de 26 nationella planer för återhämtning och resiliens som hittills har lämnats in har medlemsstaterna begärt totalt 331,7 miljarder EUR i bidrag av de 338 miljarder EUR som finns tillgängliga. Parlamentet noterar vidare att inte alla medlemsstater, i sina nuvarande nationella planer för återhämtning och resiliens, har begärt hela det bidragsbelopp som står till deras förfogande enligt artikel 11 i RRF-förordningen.

17.  Europaparlamentet är dock bekymrat över att endast sju medlemsstater har begärt lån på totalt 166 miljarder euro av de 385,8 miljarder euro som är tillgängliga för lån, vilket innebär att ett betydande belopp är tillgängligt om medlemsstaterna skulle behöva lån i ett senare skede. Parlamentet är bekymrat över att den begränsade räntan för lånedelen kan leda till förlorade möjligheter och hindra RRF från att nå sin fulla potential. Parlamentet betonar att om medlemsstater vars nationella planer för återhämtning och resiliens redan har godkänts skulle vilja begära lån, skulle detta kräva ändringar av respektive nationell plan, i förekommande med en ytterligare uppsättning reformer och investeringar, delmål och mål, utan avveckling åtgärder som redan har genomförts. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utnyttja RRF:s fulla potential, däribland lån, för att motverka effekterna av pandemin och kommande utmaningar.

18.  Europaparlamentet ger kommissionen i uppdrag att undersöka skälen till att medlemsstaterna inte har begärt lån motsvarande sina fulla anslag, vilket kan hindra RRF från att nå sin fulla potential. Parlamentet påminner om att en medlemsstat får begära lånestöd samtidigt som en plan för återhämtning och resiliens lämnas in, eller vid en annan tidpunkt fram till den 31 augusti 2023, i enlighet med den gällande RRF-förordningen.

19.  Europaparlamentet påminner om att objektiva omständigheter enligt artikel 21 i RRF-förordningen tillåter att en medlemsstat lämnar en motiverad begäran till kommissionen om att lägga fram ett förslag om att ändra eller ersätta den godkända planen. Parlamentet påminner om att kommissionen, om den anser att de skäl som lagts fram av medlemsstaten motiverar en ändring av den nationella planen för återhämtning och resiliens, ska göra en bedömning av den ändrade planen i enlighet med artikel 19 och lägga fram ett förslag till rådets genomförandebeslut i enlighet med artikel 20 i förordningen. Parlamentet påminner om att en sådan begäran om ändring kräver ett bedömnings- och ett godkännandeförfarande som är identiskt med det första bedömnings- och ett godkännandeförfarandet, och uppmanar medlemsstaterna att noggrant beakta risken att genomförandet av planen för återhämtning och resiliens i sin helhet fördröjs. Parlamentet noterar att ingen medlemsstat hittills har begärt att få ändra eller ersätta den godkända planen. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utnyttja artikel 21 i RRF-förordningen, och noterar att den potentiella kostnadsökningen för de nationella planerna för återhämtning och resiliens på grund av den betydande inflationen kan leda till att medlemsstaterna begär att de nationella planerna för återhämtning och resiliens ska uppdateras.

20.  Europaparlamentet noterar att utvecklingen av medlemsstaternas BNP för närvarande väntas avvika avsevärt från kommissionens prognos hösten 2020, vilket förväntas medföra en ändring av de bidragsbelopp som finns tillgängliga för medlemsstaterna inom ramen för RRF:s andra finansieringsdel på 30 % . Parlamentet påpekar att betydande utmaningar när det gäller den anslagna bidragsdelen kan kräva ändringar av nationella planer för återhämtning och resiliens.

21.   Europaparlamentet betonar att stöd från RRF ska respektera additionalitetsprincipen i enlighet med artikel 9 i RRF-förordningen. Parlamentet ser fram emot mer detaljerade och uppdelade uppgifter som möjliggör en bättre förståelse av RRF:s additionalitetseffekter. Parlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att lämna detaljerad, transparent och aktuell information till kommissionen för att säkerställa en effektiv rapportering av RRF:s effekter. Parlamentet framhåller på nytt vikten av resultattavlan för återhämtning och resiliens som ger grundläggande information till medborgarna om de globala framstegen med genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka transparensen och visualiseringen av uppgifter i resultattavlan och tillhandahålla en mer detaljerad rapportering med fokus på utfalls- och effektindikatorer snarare än på resultat, och ber kommissionen att säkerställa en kvalitativ analys av de föreslagna reformerna och investeringarna.

22.  Europaparlamentet noterar att endast tolv operativa arrangemang har undertecknats mellan kommissionen och medlemsstaterna fram till mitten av juni 2022. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underteckna operativa arrangemang så snart som möjligt och kräver att kommissionen informerar parlamentet om dessa arrangemang. Parlamentet uppmanar dessutom eftertryckligen alla medlemsstater att skyndsamt offentliggöra sina operativa arrangemang och finansierings- och låneavtal för att förbättra transparensen och stärka ansvarsskyldigheten.

23.  Europaparlamentet konstaterar att 21 medlemsstater har fått förfinansiering på upp till 13 % av sina totala anslag, att en medlemsstat inte har begärt förfinansiering, att sju hittills har begärt sina första betalningar från RRF och att en medlemsstat har begärt en andra betalning.

24.  Europaparlamentet framhåller ånyo att förseningar i genomförandet av RRF och nationella planer för återhämtning och resiliens inte får fördröja återhämtningsprocessen efter pandemin eller minska unionens resiliensnivå.

25.  Europaparlamentet påminner om att RRF-förordningen ger möjlighet att i de nationella planerna för återhämtning och resiliens inkludera åtgärder som inleddes från och med den 1 februari 2020 och att vissa medlemsstater har utnyttjat denna möjlighet.

26.  Europaparlamentet välkomnar den tidiga dialogen mellan kommissionen och medlemsstaterna i samband med förberedelserna av betalningsansökningar och kommissionens snabba bedömning av betalningsansökningarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att noggrant bedöma om delmål och mål har uppfyllts, inom rimlig tid, med hjälp av relevanta experter vid behov. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att säkerställa ett snabbt genomförande av betalningarna och att noga övervaka genomförandet av reformer och investeringar.

27.  Europaparlamentet påminner om behovet av att skyndsamt gå vidare med införandet av en korg av nya egna medel för att täcka återbetalningen av instrumentet NextGenerationEU, i synnerhet RRF, senast 2058, i enlighet med den färdplan som fastställs i det interinstitutionella avtal som ingicks i december 2020 av parlamentet, rådet och kommissionen. Parlamentet noterar emissionen av ”europeiska gröna obligationer” för att finansiera de klimatrelaterade utgifterna i RRF. Parlamentet noterar att kommissionens första emissioner av gröna obligationer kraftigt övertecknades.

RRF:s roll för att lindra konsekvenserna av den ryska invasionen av Ukraina

28.  Europaparlamentet framhåller behovet av att öka bidraget från EU:s finansieringsinstrument, särskilt RRF, för att ta itu med aktuella utmaningar, däribland de som orsakas av den oprovocerade och oberättigade ryska militära aggressionen mot Ukraina.

29.  Europaparlamentet är bekymrat över att denna aggression mot Ukraina och de berättigade sanktioner som EU har vidtagit som en reaktion mot Ryssland och Belarus allvarligt kommer att påverka unionens ekonomiska och sociala strategi för återhämtning och resiliens. Parlamentet noterar att deras inverkan på medlemsstaterna varierar. Parlamentet är bekymrat över de ojämna effekterna på EU:s ekonomi, de ekonomiska och sociala konsekvenserna som följer samt de växande sociala ojämlikheterna, särskilt på grund av de ökade energi- och livsmedelspriserna. Parlamentet betonar att inflation också kan leda till en negativ förändring av RRF:s förväntade resultat och de beräknade kostnaderna för medlemsstaternas nationella planer för återhämtning och resiliens. Parlamentet förväntar sig fortsatt beslutsamhet, enighet och snabbhet när det gäller EU:s svar på denna nya kris.

30.  Europaparlamentet betonar ännu en gång sitt krav på ytterligare sanktioner, bland annat ett fullständigt och omedelbart embargo mot import av rysk energi och nedstängning av tillhörande infrastruktur i enlighet med sin resolution av den 7 april 2022, och kräver en plan för att fortsätta att trygga EU:s energiförsörjning, vilket bland annat kommer att kräva en omkalibrering av den europeiska energipolitiken, med beaktande av medlemsstaternas olika grad av energiberoende av import av fossila bränslen från Ryssland.

31.  Europaparlamentet är bekymrat över att den nuvarande situationen i Ukraina har en kraftig inverkan på energipriserna och betonar behovet av att stärka energioberoendet och energisäkerheten, diversifiera energikällorna, bland annat genom EU:s energikällor, och påskynda energiomställningen. Parlamentet betonar den roll som RRF spelar i utbyggnaden av REPowerEU och understryker att de lån som är tillgängliga inom ramen för RRF skulle kunna användas i stor utsträckning för att komplettera REPowerEU-initiativet och främja investeringar i energiomställningen, inbegripet utvecklingen av ren energi. Parlamentet förväntar sig därför att RRF avsevärt bidrar till EU:s energisuveränitet genom energieffektivitet, diversifiering och investeringar i den rättvisa gröna omställningen.

32.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende de olika åtgärder i de nationella planerna för återhämtning och resiliens som syftar till att förbättra energiomställningen och energitryggheten och åtgärderna för att stärka det strategiska oberoendet, minska medlemsstaternas beroende av importerad fossil energi och påskynda diversifieringen av energikällor, energieffektiviteten och utvecklingen av ren energi. Parlamentet betonar att gränsöverskridande projekt, förbättring av sammanlänkningen av europeiska energinät och fullständig synkronisering av elnäten i hela EU bör främjas för att öka synergierna och samarbetet mellan EU-länderna och återspegla gemensamma intressen och prioriteringar.

33.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att ändra RRF-förordningen inom ramen för REPowerEU-initiativet och uttrycker sitt åtagande att anta sin ståndpunkt om förslaget utan dröjsmål. Parlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att officiellt informera kommissionen om de inte har för avsikt att använda hela sitt maximala anslag för lån från RRF. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang förslaget att uppmuntra en optimal användning av de lån som finns tillgängliga inom ramen för RRF, bland annat genom att föreslå en omfördelning av lånen till andra medlemsstater som står inför ytterligare utmaningar till följd av den ryska invasionen av Ukraina och genom att tillåta medlemsstaterna att begära lån som överstiger 6,8 % av deras bruttonationalinkomst (BNI), särskilt för att lindra de ekonomiska, sociala och energimässiga konsekvenserna för EU av Rysslands invasion av Ukraina och sidoeffekterna av EU:s restriktiva åtgärder mot Ryssland och Belarus.

34.  Europaparlamentet erkänner behovet av åtgärder för att hjälpa flyktingar från Ukraina, särskilt med inkvartering, social omsorg och barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder, för att bidra till att lätta deras socioekonomiska situation. Parlamentet betonar därför att en ökad investeringsnivå i detta avseende måste säkerställas.

Nationella planer för återhämtning och resiliens

35.  Europaparlamentet gläder sig över att 24 nationella planer för återhämtning och resiliens har godkänts, och konstaterar att i mitten av juni 2022 hade en medlemsstat ännu inte lagt fram sin nationella plan för återhämtning och resiliens. Parlamentet noterar vidare att en nationell plan för återhämtning och resiliens väntar på att bedömas av kommissionen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen det land som har en nationell plan för återhämtning och resiliens som ännu inte har bedömts att inleda konstruktiva diskussioner med kommissionen för att se till att planen blir färdig för godkännande utan ytterligare dröjsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant tillämpa RRF-förordningen för att säkerställa överensstämmelse med de 11 bedömningskriterier som fastställs i förordningen vid bedömningen av de återstående planerna.

36.   Europaparlamentet noterar att kommissionen i sina bedömningar drog slutsatsen att alla godkända nationella planer för återhämtning och resiliens behandlar alla sex pelare i RRF och på ett tillfredsställande sätt uppfyller alla bedömningskriterier i enlighet med RRF-förordningen samt att de erbjuder ett väl avvägt paket med reformer och investeringar. Parlamentet anser att medlemsstaterna skulle ha kunnat anpassa sina nationella planer för återhämtning och resiliens bättre till de sex pelarna i faciliteten och kraven i RRF-förordningen.

37.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att efterlevnad av rättsstatsprincipen och artikel 2 i EUF-fördraget är en förutsättning för att få tillgång till fonden och att villkorlighetsmekanismen för rättsstatsprincipen är fullt tillämplig på RRF. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inte godkänna Ungerns förslag till nationell återhämtnings- och resiliensplan så länge det fortfarande finns tveksamheter när det gäller respekten för rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende och förebyggande, upptäckt och bekämpning av bedrägerier, intressekonflikter och korruption. Parlamentet insisterar på att de delmål och mål som rör skyddet av unionens ekonomiska intressen, inrättandet av ett lämpligt kontrollsystem, rättsväsendets oberoende samt förebyggande, upptäckt och bekämpning av bedrägerier, intressekonflikter och korruption är villkor som ska ha uppnåtts innan en första ansökan om utbetalning lämnas in, och påminner om att inga betalningar inom ramen för RRF kan göras innan dessa mål har uppnåtts. Parlamentet påminner medlemsstaterna att underlåtelse att till fullo efterleva bestämmelserna i RRF-förordningen och de efterföljande förseningarna med godkännandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens allvarligt påverkar lokala och regionala myndigheters kapacitet att på lämpligt sätt hantera pandemins inverkan på deras samhällen, företag och medborgare, och kan leda till en försämring av den lokala och regionala ekonomiska situationen på lång sikt. Parlamentet beklagar att finansieringen från RRF, på grund av Polens och Ungerns regeringars handlande, ännu inte har nått befolkningen och regionerna i Polen och Ungern.

38.  Europaparlamentet påminner om att inga åtgärder bör finansieras via RRF om de strider mot EU:s värden enligt artikel 2 i EUF-fördraget om Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att mycket noggrant övervaka riskerna för EU:s ekonomiska intressen i samband med genomförandet av RRF och bevaka alla överträdelser eller potentiella överträdelser av rättsstatens principer samt att omedelbart vidta åtgärder om EU:s ekonomiska intressen riskerar att skadas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i enlighet med förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen vara särskilt strikt med medlemsstaterna när det gäller skyddet av unionens ekonomiska intressen, i enlighet med artikel 22 i den förordningen.

39.  Europaparlamentet påminner dessutom om att respekt för rättsstatsprincipen och en sund ekonomisk förvaltning av EU-medel ska utvärderas kontinuerligt under hela RRF:s livscykel, och att kommissionen inte ska betala ut medel och, i tillämpliga fall, återkräva medel om dessa villkor inte längre uppfylls.

40.  Europaparlamentet noterar att man i kommissionens bedömning anger att alla godkända nationella planer för återhämtning och resiliens räknar med att uppnå det gröna mål på minst 37 % som anges i RRF-förordningen, och att de totala klimatutgifterna för alla godkända nationella planer uppgår till nästan 220 miljarder EUR. Parlamentet påpekar dock att man i externa granskningar av utgifterna identifierar lägre belopp när det gäller gröna utgifter. Parlamentet framhåller i detta avseende att delmål och mål med koppling till klimatrelaterade åtgärder borde ha definierats på ett sätt som säkerställer att de genomförda åtgärderna är så klimatvänliga som angivits. Parlamentet betonar att de nationella planerna för återhämtning och resiliens bör bidra till den gröna omställningen, inbegripet biologisk mångfald. Parlamentet noterar de farhågor som finns över huruvida alla relevanta åtgärder effektivt bidrar till att målen uppnås.

41.  Europaparlamentet påminner om att de nationella planerna för återhämtning och resiliens måste vara förenliga med de nationella energi- och klimatplanerna och uppdateringarna av dem enligt förordning (EU) 2018/1999(18). Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur de investeringar som öronmärkts för den gröna omställningen i de nationella planerna för återhämtning och resiliens bidrar till uppnåendet av de nya klimat- och energimål för 2030 som anges i de respektive reviderade nationella energi- och klimatplanerna.

42.  Europaparlamentet påminner om att faciliteten för återhämtning och resiliens bör bidra till att integrera åtgärder för biologisk mångfald i unionens politik. Parlamentet noterar att flera nationella planer för återhämtning och resiliens bidrar till biologisk mångfald, men insisterar på att medlemsstaterna skulle ha kunnat använda RRF i högre grad för att förbättra den biologiska mångfalden.

43.  Europaparlamentet varnar för risken för ”grönmålning” vid genomförandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens, särskilt när det gäller vissa åtgärder som anses bidra till gröna utgiftskrav, bland annat kraven på energieffektiv renovering av byggnader.

44.  Europaparlamentet noterar att man i alla godkända nationella planer för återhämtning och resiliens räknar med att uppnå det digitala mål på minst 20 % som anges i RRF-förordningen, att vissa medlemsstater till och med har avsatt mer än hälften av sina RRF-medel till åtgärder som omfattas av det digitala målet och att de övergripande digitala utgifterna för alla godkända nationella planer för återhämtning och resiliens nästan uppnår 130 miljarder EUR. Parlamentet välkomnar att de nationella planerna för återhämtning och resiliens i hög grad fokuserar på digitaliseringen av offentliga tjänster, inbegripet inom hälso- och sjukvårdssektorn, samt digitala färdigheter, digitaliseringen av företag, konnektivitet, forskning och utveckling inom det digitala området och avancerad teknik. Parlamentet noterar att två tredjedelar av medlemsstaterna inkluderade en självbedömning av säkerheten för investeringar i digital kapacitet och konnektivitet i sina nationella planer för återhämtning och resiliens.

45.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att det i RRF-förordningen anges att investeringar i digital teknik bör respektera principerna om interoperabilitet, energieffektivitet och skydd av personuppgifter, möjliggöra deltagande för små och medelstora företag och nystartade företag samt främja användningen av lösningar med öppen källkod. Parlamentet betonar att digital upphandling måste utformas noggrant, särskilt för att säkerställa små och medelstora företags tillgång till relevanta offentliga investeringar.

46.  Europaparlamentet noterar att flera nationella planer för återhämtning och resiliens innehåller investeringsförslag för 5G-konnektivitet. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna bör säkerställa samstämmighet och komplementaritet i utbyggnaden av 5G-konnektivitet, mobilt bredband och infrastruktur på alla områden så att ingen hamnar på efterkälken.

47.  Europaparlamentet understryker vikten av att nästan 50 % av de totala utgifterna eller 203 miljarder EUR avsätts i de nationella planerna för återhämtning och resiliens till åtgärder för att främja en välfungerande inre marknad, förbättra företagsklimatet och främja privata investeringar. Parlamentet betonar den privata sektorns betydelse för ett framgångsrikt genomförande av RRF. Parlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att underlätta privata investeringar i förbindelse med RRF-finansierade projekt genom att undanröja alla onödiga hinder som skulle hindra små och medelstora företag från att få tillgång till relevant RRF-finansiering, och uppmanar i detta syfte kommissionen att tillhandahålla detaljerade analyser av den privata sektorns tillgång till RRF-finansiering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra de nationella planerna för återhämtning och resiliens enligt en transparent tidsplan så att den privata sektorn kan planera sina verksamheter och projekt i ljuset av relevanta åtgärder.

48.   Europaparlamentet noterar att kommissionen uppskattar de sociala utgifterna i de nationella planerna för återhämtning och resiliens till omkring 20 % av de begärda bidragen och lånen. Parlamentet konstaterar att dessa utgifter fokuserar på sysselsättningsincitament för särskilda missgynnade grupper, reformer av lagstiftningen om anställningsskydd och reglering av anställningsavtal. Parlamentet påminner om att pandemin har haft stora sociala konsekvenser och på ett ojämnt och oproportionerligt sätt drabbat låginkomsttagare och utsatta grupper, samtidigt som behovet av offentliga tjänster har ökat. Parlamentet beklagar att åtgärderna för sociala investeringar främst har begränsats till social infrastruktur och att endast vissa nationella planer för återhämtning och resiliens innehåller åtgärder för utveckling av lämpliga omsorgstjänster och tillfälliga stödåtgärder.

49.  Europaparlamentet stöder kommissionens mål att genom RRF skapa en mer resilient och inkluderande arbetsmarknad, och noterar samtidigt att relevanta åtgärder bör främja sysselsättning av hög kvalitet.

50.  Europaparlamentet påpekar att alla godkända nationella planer för återhämtning och resiliens hittills innehåller åtgärder för sociala och sysselsättningsrelaterade utmaningar, såsom åtgärder för att förbättra deltagandet på arbetsmarknaden, främja kompetensutveckling och omskolning, modernisera arbetsmarknadsinstitutioner och arbetsmarknadstjänster samt system för socialt skydd och hälso- och sjukvårdssystem. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater ligger efter när det gäller att stärka den sociala dimensionen i sina planer.

51.  Europaparlamentet understryker vikten av reformer och investeringar i hälsa samt ekonomisk, social och institutionell resiliens för att öka krisberedskapen och kapaciteten för krishantering, vilket står för mer än 17 % av de totala anslagen till de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna och motsvarar 76 miljarder EUR. Parlamentet betonar att medlemsstaterna, inom ramen för denna RRF-pelare, enligt kommissionen måste genomföra 789 åtgärder kopplade till 1 900 mål och delmål. Parlamentet betonar att covid-19 har visat hur viktigt det är att förbättra de offentliga institutionernas motståndskraft mot chocker.

52.   Europaparlamentet noterar att det i de godkända nationella planerna för återhämtning och resiliens planeras utgifter för hälso- och sjukvårdsrelaterade åtgärder på 37 miljarder EUR, vilket motsvarar 8 % av de totala utgifterna för de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Parlamentet konstaterar att det största bidraget är öronmärkt för renovering och utbyggnad av sjukhusinfrastruktur, följt av en förstärkning av primärvården och förebyggande åtgärder, den digitala omställningen inom hälso- och sjukvård och långtidsvård. Parlamentet förväntar sig att dessa hälso- och sjukvårdsrelaterade åtgärder bidrar till att öka hälso- och sjukvårdssystemens kapacitet och resiliens liksom deras beredskap inför framtida kriser. Parlamentet är oroat över att många medlemsstater inte inkluderade tillräckliga åtgärder för att göra psykisk hälso- och sjukvård tillgänglig och överkomlig för alla åldersgrupper, och betonar att psykisk hälsa bör utgöra en integrerad del av EU:s socioekonomiska återhämtning efter pandemin och en prioritet inom arbetshälsan. Parlamentet är oroat över att vissa medlemsstater inte inkluderade tillräckliga åtgärder för att hantera långvariga utmaningar inom offentlig hälso- och sjukvård.

53.  Europaparlamentet konstaterar att moderniseringen av den offentliga förvaltningen har en framträdande roll i många nationella planer för återhämtning och resiliens, och uppskattningsvis 1,8 miljarder EUR förväntas gå till investeringar för att förbättra den offentliga förvaltningen. Parlamentet betonar att de nationella planerna för återhämtning och resiliens skulle kunna bidra till att öka de offentliga förvaltningarnas kapacitet att effektivt förvalta EU-medel på nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet understryker att fördelarna med reformerna är större än deras tillfälliga kostnader, vilket bör leda till konkreta positiva effekter för medborgarna.

54.  Europaparlamentet noterar att det i de godkända nationella planerna för återhämtning och resiliens planeras utgifter för barn och ungdomar, inklusive förskoleverksamhet och barnomsorg, ungdomsarbetslöshet och kompetens, på 49 miljarder euro, vilket motsvarar cirka 11,5 % av de totala utgifterna för de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Parlamentet noterar att beloppet utgör ett första steg för att säkerställa att samordnade åtgärder som är avsedda för nästa generation genomförs i alla 27 medlemsstater. Parlamentet är bekymrat över att många nationella planer för återhämtning och resiliens inte korrekt återspeglar ambitionerna i den europeiska barngarantin och endast delvis återspeglar ambitionerna i den förstärkta ungdomsgarantin. Parlamentet beklagar djupt att två medlemsstater valde att inte inkludera åtgärder som särskilt avser barn och ungdomar i sina planer, utan i stället föredrog att lägga fram åtgärder som främjar kompetens och digitala färdigheter för alla medborgare.

55.  Europaparlamentet konstaterar att nästan alla godkända nationella planer för återhämtning och resiliens innehåller investeringar i digital utbildning, vilket utgör omkring 30 % av de totala utgifterna för utbildning. Parlamentet välkomnar fokuseringen på modernisering av utbildningsinfrastruktur och utbildningsutrustning i medlemsstaterna.

56.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna hittills föreslagit sammanlagt 228 åtgärder med fokus på att stödja barn och ungdomar. Parlamentet noterar att 74 % av åtgärderna fokuserar på allmän, yrkesinriktad och högre utbildning samt på tillgänglighet, överkomlighet, kvalitet och inkludering, däribland digitalisering och infrastruktur. Parlamentet noterar vidare att 14 % av åtgärderna rör förskoleverksamhet och barnomsorg, tidigt avhopp från skolan och barnfattigdom. Parlamentet noterar att 12 % av åtgärderna fokuserar på att bekämpa ungdomsarbetslöshet genom nya arbetstillfällen, rekrytering, incitament för övergångar på arbetsmarknaden och stöd till egenföretagande. Parlamentet betonar att parlamentet har uppmanat medlemsstaterna att avsätta minst 2 % av budgeten för varje nationell plan för återhämtning och resiliens till kultur och 10 % till utbildning. Parlamentet beklagar att endast 16 medlemsstater har inkluderat kulturrelaterade åtgärder i sina nationella planer för återhämtning och resiliens. Parlamentet anser att medlemsstaterna skulle ha kunnat använda RRF mer till stöd för dessa sektorer.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka genomförandet av de sex pelarna och att se till att detaljerade uppgifter görs tillgängliga i resultattavlan för faciliteten för återhämtning och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja mer regionala metoder för övervakning av genomförandet genom resultattavlan, och välkomnar övervakningsinitiativ på EU-nivå och nationell nivå för att förbättra övervakningen av genomförandet av RRF. Parlamentet noterar med glädje att flera medlemsstater tillhandahåller uppgifter på regional nivå och uppmanar de andra medlemsstaterna att tillhandahålla uppgifter på regional nivå.

58.   Europaparlamentet betonar att RRF inte bör användas för att ersätta återkommande nationella budgetutgifter, förutom i vederbörligen motiverade fall. Parlamentet noterar att kommissionen endast har godkänt de nationella planerna för återhämtning och resiliens för att täcka de inledande kostnaderna för att inrätta och inleda reformer. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att RRF måste genomföras på ett sätt som gör att det inte undergräver deras eget ansvar för förvaltningen av de offentliga finanserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna detaljerade uppgifter om bedömningen av efterlevnaden av denna övergripande princip och eventuella tillhörande motiveringar.

59.  Europaparlamentet påpekar att principen om att inte orsaka betydande skada utvärderades av kommissionen för varje åtgärd i enlighet med dess tekniska riktlinjer. Parlamentet betonar att man vid tillämpningen av kriterierna om att inte orsaka betydande skada enligt kommissionens vägledande meddelande måste förhindra miljöskadliga åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra de inlämnade bedömningarna av efterlevnaden av principen om att inte orsaka betydande skada, och betonar att kommissionen noggrant bör undersöka och övervaka att denna princip respekteras fullt ut under genomförandefasen. Parlamentet noterar att några medlemsstater var tvungna att förbättra vissa åtgärder för att leva upp till principen. Parlamentet noterar att efterlevnaden av principen inledningsvis uppvisade inkonsekvens mellan kommissionens krav och Europeiska investeringsbankens och Europeiska investeringsfondens krav för de länder som använde RRF-medel för sina InvestEU-budgetar, vilket kan ha lett till att genomförandeprocessen försenades.

60.  Europaparlamentet konstaterar att en stor majoritet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens innehåller ett särskilt avsnitt som förklarar hur planen hanterar könsrelaterade problem och utmaningar. Parlamentet noterar att de nationella planerna för återhämtning och resiliens innehåller åtgärder som fokuserar på kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och på att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män, men är besviket över att de inte omfattar en specifik förklaring av hur planen hanterar könsrelaterade problem och utmaningar. Parlamentet understryker vikten av offentliga omsorgstjänster av hög kvalitet för att minska den börda i form av oavlönat omsorgsarbete som för närvarande till stor del bärs av kvinnor och som har negativa konsekvenser för BNP. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en studie för att kontrollera i vilken utsträckning RRF bidrar till att skapa arbetstillfällen i sektorer där ett kön har en dominerande ställning och om de kompletterande åtgärderna i tillräcklig utsträckning bidrar till att öka närvaron av det minst representerade könet i dessa sektorer.

61.   Europaparlamentet noterar att 20 medlemsstater planerar gränsöverskridande projekt i sina nationella planer för återhämtning och resiliens, vilka främst är inriktade på infrastruktur, såsom järnvägsförbindelser eller elektriska anslutningar, vätgas, kvantteknik, 5G-konnektivitet, molnkapacitet och innovationsnav. Parlamentet är besviket över att de nationella planerna för återhämtning och resiliens inte omfattade ett större antal gränsöverskridande projekt för att öka spridningseffekterna och bidra till ett europeiskt mervärde. Parlamentet noterar att 20 medlemsstater planerar gränsöverskridande projekt såsom viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse i sina nationella planer för återhämtning och resiliens, vilka främst är inriktade på infrastruktur. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att klargöra de berörda parternas roll i lanseringen och genomförandet av projekt som inbegriper flera länder, när detta är relevant. Parlamentet anser att ytterligare gränsöverskridande åtgärder borde ha inkluderats i de nationella planerna för återhämtning och resiliens för att öka spridningseffekterna och bidra till ett europeiskt mervärde.

62.  Europaparlamentet noterar särskilt vikten av gränsöverskridande projekt med anknytning till energiöverföring i och mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser att i den nuvarande situationen skulle de nationella planerna för återhämtning och resiliens ha gagnats mer av ytterligare gränsöverskridande projekt, särskilt på energiområdet. Parlamentet betonar att dessa investeringar är avgörande för att uppnå energisuveränitet och genomföra den gröna omställningen. Parlamentet understryker att den nuvarande situationen visar vikten av diversifieringen av EU:s energikällor och en väl fungerande inre marknad för el mellan medlemsstaterna. Parlamentet vill se en förbättring av sammanlänkningen av de europeiska energinäten och en fullständig synkronisering av kraftnäten i hela EU. Parlamentet betonar vidare vikten av ökade insatser för att förbättra energieffektiviteten i syfte att begränsa den förväntade ökningen av efterfrågan på el.

63.  Europaparlamentet konstaterar att ingen medlemsstat föreslog att överföra medel från strukturfonderna till sin nationella plan för återhämtning och resiliens, att endast två medlemsstater planerar att använda RRF-medel för sina InvestEU-anslag och att endast fyra medlemsstater har för avsikt att ta med kostnaderna för tekniskt stöd i sina nationella planer för återhämtning och resiliens. Parlamentet beklagar att möjligheten att använda RRF-medel för de nationella komponenterna i InvestEU inte har utnyttjats fullt ut. Parlamentet erinrar om att synergier mellan olika typer av EU-medel är avgörande för en god återhämtning och en konsoliderad resiliens i unionen, och påminner medlemsstaterna om att utnyttjandet av denna bestämmelse bidrar till ökade synergier.

64.  Europaparlamentet påminner om att planerna för återhämtning och resiliens enligt RRF-förordningen också ska vara förenliga med den information som medlemsstaterna inkluderar i partnerskapsavtal och operativa program inom unionsfonderna. Parlamentet upprepar att denna bestämmelse inte bara är viktig för att undvika dubbelfinansiering eller överlappning av mål, utan även för att säkerställa en samordnad strategi och optimera användningen av EU-finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur denna samordning säkerställs. Parlamentet noterar att antagandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens i vissa fall har lett till förseningar i antagandet av partnerskapsavtal och oroar sig över konsekvenserna av dessa förseningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undvika ytterligare förseningar i utarbetandet och antagandet av partnerskapsavtal och kräver att dessa förseningar omgående åtgärdas.

65.  Europaparlamentet betonar att synergier mellan RRF och unionens övriga finansieringsprogram är av största vikt för att säkerställa en god återhämtning och konsoliderad resiliens i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja synergier mellan de nationella planerna för återhämtning och resiliens och andra av unionens finansieringsprogram, särskilt partnerskapsavtal. Parlamentet vill veta hur kommissionen har uppmuntrat medlemsstaterna att främja synergier med andra medlemsstaters nationella planer för återhämtning och resiliens.

66.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de nationella planerna för återhämtning och resiliens förväntas bidra till att effektivt ta itu med alla eller en betydande del av de utmaningar som fastställts i de relevanta landsspecifika rekommendationerna, inbegripet finanspolitiska aspekter och, i förekommande fall, rekommendationer som utfärdats enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011(19), som riktats till den berörda medlemsstaten, eller utmaningar som identifierats i andra relevanta dokument som officiellt har antagits av kommissionen inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet noterar kommissionens bedömning att alla nationella planer för återhämtning och resiliens behandlar åtminstone en betydande del av de utmaningar som identifierats i de relevanta rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen, men att alla utmaningar inte behandlas.

67.  Europaparlamentet erkänner den positiva inverkan av nödvändiga skattereformer i medlemsstaterna som ingår i vissa nationella planer, men beklagar samtidigt djupt att ingen av de medlemsstater som berörs av landsspecifika rekommendationer avseende aggressiv skatteplanering, skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt har behandlat de utmaningarna i sina nationella planer.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett adekvat sätt utvärdera uppfyllandet av alla mål och delmål, inbegripet de som rör landsspecifika rekommendationer i de nationella planerna för återhämtning och resiliens, under RRF:s utbetalningsfas och att minska utbetalningarna proportionellt på grundval av målens och delmålens betydelse, om de överenskomna målen och delmålen inte har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt, bland annat att tidigare uppnådda mål och delmål upprätthålls. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att vid behov använda sig av bestämmelserna i förordningen för att återkräva bidrag eller begära förtida återbetalning av lån om medlemsstaterna har åsidosatt sina skyldigheter enligt finansieringsöverenskommelserna.

69.   Europaparlamentet noterar att alla medlemsstater enligt kommissionen fick ett A-betyg för nästan alla kriterier i RRF-förordningen. Parlamentet påminner om att alla medlemsstater enligt kommissionen fick ett B-betyg för de kriterier som utvärderar huruvida de uppskattade totala kostnaderna för de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna är rimliga. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att kostnaderna är rimliga och att ordentliga kostnadsanalyser görs för att motverka bedrägerier och korruption. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att noggrant bedöma hur väl målen och delmålen har uppfyllts innan den godtar betalningsansökningar, och att även säkerställa att mål och delmål som tidigare uppnåtts fortfarande upprätthålls.

Transparens-, övervaknings- och kontrollmekanismer

70.  Europaparlamentet framhåller vikten av transparens och en sund förvaltning under upphandlingsförfaranden och i samband med upphandlingspraxis. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att säkerställa jämlikhet och rättvisa, och i synnerhet tillträde för alla, inklusive mikroföretag och små och medelstora företag, till upphandlingsförfaranden.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i god tid inleda upphandlingsförfaranden för genomförandet av åtgärder i syfte att säkerställa att tidsplanen för mål och delmål efterlevs.

72.  Europaparlamentet betonar att transparens är avgörande för ett starkt system för övervakning av de nationella planerna för återhämtning och resiliens och skulle möjliggöra ett meningsfullt offentligt engagemang. Parlamentet beklagar på nytt att rådet, med stöd av parlamentet och kommissionen, vägrade att inrätta en onlineplattform där de slutliga stödmottagarna skulle offentliggöras. Parlamentet konstaterar att de använda instrumentens karaktär innebär att kontrollen fokuserar på resultaten i stället för på kostnaderna. Parlamentet noterar att denna strategi kan förenkla genomförandet och bidra till att uppnå det önskade resultatet, men varnar för att det utan lämplig övervakning kan bli svårare att upptäcka missbruk av EU-medel. Parlamentet uppmanar dock bestämt kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa tidig upptäckt av missbruk av EU-medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka alla eventuella fall av dubbelfinansiering och, om dubbelfinansiering bekräftas, återkräva medlen utan dröjsmål.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera budgetmyndigheten om användningen av de it-system som kommissionen har inrättat för medlemsstaterna för att rapportera relevant information om genomförandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in och registrera uppgifter om slutanvändarna och stödmottagarna av unionens medel i ett elektroniskt, standardiserat och driftskompatibelt format och att använda det gemensamma datautvinnings- och riskbedömningsverktyget, som tillhandahålls av kommissionen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att insistera på användningen av det integrerade och interoperabla övervakningssystemet, inbegripet ett gemensamt verktyg för datautvinning och riskbedömning (Arachne) för alla RRF-utgifter, och att säkerställa att Arachne är kompatibelt med all relevant programvara och alla relevanta dataset för att hålla den administrativa bördan så låg som möjligt. Parlamentet upprepar vidare vikten av att digitalisera all rapportering, övervakning och revision.

75.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna bör samla in och säkerställa tillgång till uppgifter om den eller de verkliga ägarna bakom mottagarna av medlen och programmets stödmottagare, och upprepar vikten av att säkerställa transparens kring de slutliga stödmottagarna, utan att skapa en extra rapporteringsbörda. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet offentliggöra uppdaterade uppgifter om de slutliga stödmottagarna och överförda medel, för att säkra allmänhetens förtroende och transparens. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett integrerat, driftskompatibelt och användarvänligt system, som innehåller information om alla EU-medfinansierade projekt, stödmottagare och verkliga huvudmän, entreprenörer och underentreprenörer och som kan slå samman alla enskilda belopp som mottagits av samma stödmottagare eller verkliga huvudman.

76.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den vid utvärderingen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens och betalningsansökningar kan få hjälp av experter, och uppmanar kommissionen att i förekommande fall utnyttja denna möjlighet fullt ut, särskilt om den saknar intern kapacitet att noggrant granska planerna eller uppfyllandet av målen och delmålen. Parlamentet hyser tvivel om huruvida rådet har tillräcklig kapacitet för att på ett korrekt sätt analysera de nationella planerna för återhämtning och resiliens och betalningsansökningarna, och kräver att det säkerställs att de bedöms på lämpligt sätt.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att utvärderingen av de mål och delmål som medlemsstaterna uppnått inom ramen för sina nationella planer för återhämtning och resiliens bygger på en heltäckande och transparent bedömning av målen och delmålen i alla avseenden, i synnerhet deras kvalitet.

78.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna är skyldiga att inrätta robusta kontroll- och revisionssystem för att garantera skyddet av unionens ekonomiska intressen, förebygga och bekämpa bedrägerier, korruption och intressekonflikter samt säkerställa transparens, och att kommissionen ansvarar för att se till att dessa system har införts och är fullt funktionsdugliga innan de första betalningarna godkänns. Parlamentet påminner om att betalningarna ska betalas ut när delmål och mål har uppnåtts.

79.  Europaparlamentet noterar att kommissionen till stor del förlitar sig på att medlemsstaterna noggrant granskar genomförandet av planen för återhämtning och resiliens. Parlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att säkerställa en effektiv övervakning och granskning av dessa krav och se till att de fullt ut genomförs, samt att övervaka den löpande efterlevnaden av alla sådana åtgärder under hela RRF:s livscykel. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en kraftfull mekanism för regelbunden revision av medlemsstaternas kontrollsystem.

80.  Europaparlamentet upprepar den viktiga roll som Europeiska revisionsrätten, Europeiska åklagarmyndigheten, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete och andra relevanta EU-organ och EU-byråer spelar när det gäller att stödja medlemsstaterna och kommissionen i arbetet med att skydda unionens ekonomiska intressen under genomförandet av NextGenerationEU, och uppmanar dessa institutioner och organ att fullt ut utnyttja sina befogenheter enligt RRF-förordningen och annan relevant lagstiftning för att förebygga, upptäcka, korrigera och utreda bedrägerier, korruption och intressekonflikter i syfte att grundligt granska alla RRF-utgifter. Parlamentet påminner om att dessa EU-organ och EU-byråer bör ges tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med dessa institutioner och organ och se till att det finns tillräcklig kontrollkapacitet och att medlemsstaterna ger dem full tillgång till all information som är relevant för utövandet av deras befogenheter.

81.  Europaparlamentet gläder sig över att NextGenerationEU – Law Enforcement Forum och insatsen Sentinel, som på ett samarbetsinriktat sätt ska bidra till att förebygga och motverka hot mot medel från NextGenerationEU och, mer allmänt, mot unionens ekonomiska välstånd, och kartlägga sårbarheter i de nationella allokeringssystemen.

82.  Europaparlamentet upprepar vikten av att kommissionen löpande, och i efterhand, övervakar RRF:s utgifter och genomförande- och förvaltningsuppgifter i syfte att säkerställa full transparens tillsammans med medlemsstaterna för att analysera resultatet av RRF och identifiera och åtgärda eventuella brister i detta avseende.

83.  Europaparlamentet påminner om att RRF, inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen, i enlighet med artikel 319 i EUF-fördraget, ska omfattas av rapporteringskraven inom ramen för den integrerade finansiella rapportering och redovisningsrapportering som avses i artikel 247 i budgetförordningen, och, i synnerhet, separat i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten.

Styrning, transparens och synlighet i samband med genomförandet av RRF

84.  Europaparlamentet bekräftar parlamentets roll i granskningen av genomförandet av RRF, särskilt genom fem plenardebatter under 2021, två antagna resolutioner, fyra dialoger om återhämtning och resiliens med kommissionen under 2021, 20 möten i den särskilda RRF-arbetsgruppen, parlamentsfrågor och det regelbundna informationsflödet samt ad hoc-förfrågningar om information från kommissionen. Parlamentet påminner om att kommissionen enligt artikel 25 i RRF-förordningen ska översända relevanta handlingar och relevant information samtidigt och på lika villkor till Europaparlamentet och rådet. Parlamentet noterar dokumentflödets långsamma start och de svårigheter som parlamentet stött på när det gäller tillgången till information som mottagits av kommissionen och översänts av medlemsstaterna. Parlamentet gläder sig över att bättre kommunikationsförfaranden har införts sedan dess och begär att detta informationsflöde upprätthålls.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa ett öppet, transparent och konstruktivt tillvägagångssätt under dialogen om återhämtning och resiliens och att iaktta bestämmelserna i artikel 26.1 i RRF-förordningen när det gäller regelbunden samverkan med parlamentet. Parlamentet påminner om att det interinstitutionella samarbete som inrättats genom RRF bör bli en minimistandard i alla finansieringsprogram.

86.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten och berörda parter att, i enlighet med nationella rättsliga ramar, följa parlamentets exempel och granska genomförandet av sina nationella planer för återhämtning och resiliens på ett öppet, transparent och demokratiskt sätt.

87.  Europaparlamentet beklagar att lokala och regionala myndigheter, det civila samhällets organisationer, arbetsmarknadens parter, den akademiska världen och andra berörda parter inte var tillräckligt involverade i utformningen och genomförandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens i alla medlemsstater, i enlighet med nationella rättsliga ramar, och kräver att de i största möjliga utsträckning på basis av tydliga och transparenta principer involveras i genomförandet av dessa planer i enlighet med nationell lagstiftning.

88.  Europaparlamentet påminner om att lokala och regionala myndigheter, det civila samhällets organisationer, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter står i förgrunden för det lokala genomförandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens, och påminner kommissionen och medlemsstaterna om att lämplig involvering av och samordning med lokala och regionala myndigheter, det civila samhällets organisationer, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter i genomförandet av planerna är avgörande för unionens återhämtning och av största betydelse för ändamålsenliga och brett förankrade nationella planer för återhämtning och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka olika sätt att upprätta en dialog med företrädare på EU-nivå för de relevanta RRF-aktörerna.

89.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en tydlig ansvarsfördelning och lämpliga system för förvaltningen av RRF-medel i syfte att ta hänsyn till medborgarnas särskilda behov på regional och lokal nivå, med respekt för principerna om icke-diskriminering och likabehandling. Parlamentet påminner om att genomförandet av åtgärderna i de nationella planerna för återhämtning och resiliens ska respektera all relevant lagstiftning i enlighet med nationella rättsliga ramar.

90.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionens granskningsrapport om genomförandet av RRF ger omfattande uppgifter om och analyser av hur de nationella planerna för återhämtning och resiliens har bidragit till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inbegripet planernas jämställdhetseffekter och deras faktiska bidrag till jämställdheten, samt deras stöd till små och medelstora företag och det strategiska oberoendet.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om de i lag fastställda utgiftsmålen på 37 % gröna utgifter och 20 % digitala utgifter sannolikt kommer att nås som planerat under RRF:s genomförandefas och uppmanar medlemsstaterna, i förekommande fall, att vidta de åtgärder som anses nödvändiga för att uppnå dessa mål om de tror att de kan vara i fara, med stöd av kommissionen vid behov.

92.  Europaparlamentet förväntar sig att den granskningsrapport om genomförandet av RRF som kommissionen utarbetat tillhandahåller information om de flaskhalsar, i förekommande fall, som förhindrar ett korrekt genomförande av de nationella planerna för återhämtning och resiliens.

93.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet i december 2021 av resultattavlan för återhämtning och resiliens, som kommer att göra det möjligt för alla medborgare att övervaka genomförandet av RRF. Parlamentet noterar att medlemsstaterna, i linje med den delegerade akten om gemensamma indikatorer, ska rapportera om flera indikatorer, bland annat avseende genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och små och medelstora företag som får stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra och stärka resultattavlans kapacitet att säkerställa en hög grad av synlighet och ansvarsskyldighet för RRF. Parlamentet gläder sig över att resultattavlan innehåller könsuppdelade uppgifter för indikatorer som uttrycks i antal personer.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa bestämmelsen enligt vilken medlemsstaterna ska tillhandahålla de uppgifter som krävs för att rapportera om framstegen när det gäller RRF-förordningens sex pelare och på så sätt göra det möjligt för alla medborgare att övervaka genomförandet av RRF. Parlamentet beklagar dock att medlemsstaterna varit ovilliga att tillhandahålla mer detaljerade uppgifter för att bidra till resultattavlan för återhämtning och resiliens. Parlamentet noterar att mer detaljerade uppgifter skulle ha gjort det möjligt för medborgarna att bättre utkräva ansvar av sina regeringar.

95.  Europaparlamentet framhåller att ett av RRF-förordningens mål är att bidra till att uppfylla EU:s sociala mål och betonar vikten av att införa metoder för att visa framstegen med genomförandet och hur detta bidrar till den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet ser därför med oro på att den delegerade akten om sociala utgifter och om resultattavlan för resiliens inte kommer att räcka till för att spåra och rapportera om de sociala och könsrelaterade dimensionerna och effekterna av RRF. Parlamentet uppmanar kommissionen att bättre återspegla spårningen av genomförandet av de 20 principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter genom att inkludera kompletterande sociala och könsrelaterade indikatorer i den tematiska analysen av resultattavlan.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram kompletterande indikatorer som ingår i den tematiska analysen av resultattavlan för att spåra medlemsstaternas resultat när det gäller biologisk mångfald, sammanhållning och konkurrenskraft.

97.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt RRF-förordningen ska genomföra informations- och kommunikationsåtgärder med avseende på RRF. Parlamentet uppmanar kommissionen att, genom Europaparlamentets representationskontor i medlemsstaterna och i samarbete med Europaparlamentets förbindelsekontor i medlemsstaterna, genomföra evenemang i medlemsstaterna för att uppmärksamma resultattavlan och presentera kommissionens olika analyser, bland annat av de sex pelarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en ingående analys av de positiva effekterna av RRF genom att lyfta fram god praxis vid genomförandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens och rekommendationer för att övervinna hinder för genomförandet och en effektiv användning av medlen.

98.  Europaparlamentet påpekar att de nationella offentliga förvaltningarna står inför en stor utmaning när det gäller att utnyttja all finansiering från RRF på så kort tid. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja medlemsstaterna med att utnyttja dessa medel, så att RRF-medlen kan betalas ut utan problem i hela unionen.

99.  Europaparlamentet är fast beslutet och har för avsikt att fullt ut utnyttja de möjligheter som RRF-förordningen erbjuder för att bedöma, granska och marknadsföra RRF, bland annat genom evenemang och aktiviteter på lokal, regional och nationell nivå.

100.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens initiativ att utarbeta principer för god praxis avseende transparens i den offentliga förvaltningen i förbindelse med användningen av återhämtningsmedel.

101.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna i sina nationella planer för återhämtning och resiliens redogör för sina kommunikationsstrategier. Parlamentet beklagar dock att sådana kommunikationskampanjer, utan en tydlig standard, kan bli mycket olika, vilket begränsar synligheten för RRF och EU:s finansiering överlag. Parlamentet gläder sig över att de flesta medlemsstater har följt kommissionens rekommendationer att ta fram särskilda webbplatser där RRF-relaterad information visas, men beklagar att det förekommer stora skillnader när det gäller detaljerna i den information som offentliggörs på dessa webbplatser.

102.  Europaparlamentet kräver ytterligare harmonisering av den information som finns tillgänglig för medborgarna om det nationella genomförandet och om nationella RRF-relaterade kommunikationsstrategier i syfte att främja transparens och ansvarsskyldighet och därmed stärka egenansvaret för genomförandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att rekommendera en harmoniserad strategi och standard för hur information presenteras om genomförandet av RRF på nationell och regional nivå, och ber medlemsstaterna att följa dessa standarder eller förklara varför de avviker från dem.

Lärdomar från RRF

103.  Europaparlamentet upprepar vikten av ett lyckat genomförande av RRF i medlemsstaterna för att säkerställa långsiktiga effekter för EU:s ekonomi och samhällen. Parlamentet betonar att översynen av EU:s ram för ekonomisk styrning kommer att ge möjlighet att dra lärdomar av framgångar, men även misslyckanden, kopplade till RRF. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att undersöka och lägga fram olika scenarier för hur lärdomarna från utformningen och genomförandet av RRF skulle kunna ligga till grund för översynen av EU:s ram för makroekonomisk styrning, särskilt när det gäller att säkra ökad transparens, demokrati, delaktighet, samordning och tillsyn.

104.  Europaparlamentet understryker att RRF har visat hur viktigt det är att Europaparlamentet, tillsammans med rådet, är starkt involverat i fastställandet av EU:s gemensamma prioriteringar, svaret på de nya utmaningarna och utformningen av underliggande politiska riktlinjer och styrningsmekanismer samt i granskningen av genomförandet för att säkra ett starkt europeiskt egenansvar. Parlamentet bekräftar att parlamentet bör vara jämbördigt med rådet vid granskningen av genomförandet av RRF och uppmanar kommissionen att se till att likabehandling av de båda institutionerna säkras i förbindelse med framtida EU-initiativ. Parlamentet betonar vikten av delegerade akter för att stärka processens legitimitet och den demokratiska ansvarsskyldigheten.

105.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att EU:s stöd till reformer och investeringar i form av paket tillsammans med incitament spelade en avgörande roll för att stärka det nationella egenansvaret för RRF och den europeiska planeringsterminen på basis av gemensamma EU-prioriteringar. Parlamentet betonar vidare att meningsfulla sociala och territoriella dialoger med ett högt deltagande av lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer, inom den nationella rättsliga ramen, är avgörande för nationellt egenansvar, ett framgångsrikt genomförande och demokratisk ansvarsskyldighet, och att dessa bör stärkas och tillämpas mer omsorgsfullt och skulle kunna ligga till grund för framtida initiativ och mekanismer i EU och dess medlemsstater.

106.  Europaparlamentet erkänner, på grundval av det goda exempel som RRF utgör, som en del av NextGenerationEU, det starka mervärdet av en gemensam, modern och effektiv EU-insats som snabbt kan mobiliseras för att hantera kriser och nya utmaningar.

107.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut beakta parlamentets synpunkter i den kommande granskningsrapporten om genomförandet av RRF, som kommissionen ska lägga fram för parlamentet och rådet senast den 31 juli 2022. Parlamentet uppmanar kommissionen att även beakta alla relevanta parters synpunkter när den utarbetar denna rapport.

o
o   o

108.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska regionkommittén och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17. (2) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 1. (3) EUT C 15, 12.1.2022, s. 184. (4) EUT C 67, 8.2.2022, s. 90. (5) Antagna texter, P9_TA(2022)0121. (6) Antagna texter, P9_TA(2022)0219. (7) Antagna texter, P9_TA(2022)0240. (8) EUT L 429, 1.12.2021, s. 83. (9) EUT L 429, 1.12.2021, s. 79. (10) EUT C 155, 30.4.2021, s. 45. (11) EUT C 97, 28.2.2022, s. 21. (12) Antagna texter, P9_TA(2022)0074. (13) Antagna texter, P9_TA(2022)0204. (14) https://ec.europa.eu/economy_finance/recovery-and-resilience-scoreboard/index.html?lang=sv (15) https://www.europarl.europa.eu/thinktank/en/research/advanced-search?textualSearch=RRF&startDate=01%2F07%2F2019&endDate=&firstCameToPage=false (16) Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, COVID-19 and its economic impact on women and women’s poverty – Insights from 5 European Countries, maj 2021. https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2021/693183/IPOL_STU(2021)693183_EN.pdf (17) Eurochild, Growth up in downdown: Europe’s children in the age of COVID-19, 17 November 2020. https://www.eurochild.org/resource/growing-up-in-lockdown-europes-children-in-the-age-of-covid-19/ (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1). (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25).

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 över genomförandet av inkluderingsåtgärder inom Erasmus+ 2014–2020 (2021/2009(INI))

P9_TA(2022)0265 A9-0158/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 6, 10, 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 av den 20 maj 2021 om inrättande av Erasmus+: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott samt om upphävande av förordning (EU) nr 1288/2013(2),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 31 januari 2018 Halvtidsutvärdering av programmet Erasmus+ (2014–2020) (COM(2018)0050),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2017 Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur – Europeiska kommissionens bidrag till toppmötet i Göteborg den 17 november 2017 (COM(2017)0673),

–  med beaktande av den interinstitutionella proklamationen om den europeiska pelaren för sociala rättigheter(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2020 med titeln Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025 (COM(2020)0698), som bygger på rådets slutsatser av den 16 juni 2016 om lika möjligheter för hbtqi-personer,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 september 2020 med titeln En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 (COM(2020)0565), vilket syftar till att uppdatera rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(4) (direktivet om likabehandling oavsett ras),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2020 om effektiva åtgärder för att göra Erasmus+, Kreativa Europa och Europeiska solidaritetskåren grönare(5),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen samt artikel 1.1 e i, och bilaga 3 till, talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för framställningar,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0158/2022), och av följande skäl:

A.  Mobilitet är en mycket viktig del både av digital utbildning och utbildning med fysisk närvaro. Att skapa lika och inkluderande möjligheter för alla är, och måste fortsätta att vara, en naturlig del av EU:s grundläggande värden, och människor från alla bakgrunder och samhällsskikt måste kunna dra nytta av Erasmus+ fullt ut och på ett jämlikt sätt. Erasmus+ gynnar inte bara deltagarna utan hela lokalbefolkningar och samhällen och uppfyller FN:s fjärde mål för hållbar utveckling. Detta leder till mer demokratiska, starkare och mer sammanhållna och motståndskraftiga samhällen.

B.  I förordningen om Erasmus+ 2014–2020 betonas främjandet av social inkludering och deltagandet av personer med särskilda behov eller begränsade möjligheter, enligt definitionen i Erasmus+ strategi för inkludering och mångfald, som omfattar personer med funktionsnedsättning, hälsoproblem, utbildningssvårigheter, kulturella skillnader och ekonomiska, geografiska och sociala hinder. Det nuvarande programmet Erasmus+ (2021–2027) går också hand i hand med den gröna och den digitala omställningen.

C.  Covid-19-pandemin hade allvarliga konsekvenser för utbildningssektorn som helhet, vilket ytterligare förvärrade befintliga ojämlikheter i fråga om tillgång till utbildning och belyste behovet av att behålla integrationsåtgärderna i Erasmus+ och göra nödvändiga förbättringar.

D.  Ingen harmoniserad och obligatorisk inkluderingsstrategi fastställdes på EU-nivå för Erasmus+-programmet 2014–2020, och denna brist begränsade effekterna av inkluderingsåtgärderna i programmet.

E.  Fysisk mobilitet möjliggör fördjupning i och optimal interaktion med andra kulturer, och även om virtuella utbyten och lärande kan vara ett värdefullt komplement till fysisk mobilitet ger de inte samma upplevelsekvalitet och fördelar.

F.  Pandemin påskyndade den digitala omställningen och lyfte fram vikten av att ha en god digital kompetens. Erasmus+ kan bidra avsevärt till digital kompetenshöjning och omskolning.

G.  Den utbyteserfarenhet som Erasmus+ erbjuder är en omvälvande erfarenhet för deltagarna och kan inverka positivt på deras kommunikationsförmåga, självförtroende, öppenhet, kritiska tänkande, personliga och professionella utveckling, anställningsbarhet och välbefinnande och att förstå fördelarna med ett enat Europa genom att erbjuda inkluderande lärandemöjligheter som berikar deras liv och gör det möjligt för dem att uppleva Europas rika språkliga och kulturella arv samtidigt som de får livslång kunskap.

H.  I den halvtidsutvärdering av programmet Erasmus+ (2014–2020) som kommissionen offentliggjorde 2018 underströks behovet av att nå ut till fler människor med begränsade möjligheter och mindre organisationer i alla regioner.

1.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse den överlag positiva uppfattningen om hur inkluderingsåtgärder har utvecklats under programperioden för Erasmus+ 2014–2020.

2.  Europaparlamentet betonar att Erasmus+ bör stödja berörda parters och programdeltagares internationaliseringsplaner som bidrar till att undanröja fysiska, psykologiska, sociala, socioekonomiska, språkliga, digitala och andra hinder för mobilitet i utbildningssyfte och europeiska projekt som erbjuder tydlig och detaljerad information samt kvalitativt stöd för deltagare från underrepresenterade grupper eller med särskilda behov.

3.  Europaparlamentet betonar det avgörande behovet av skräddarsydd finansiering och bidrag såsom förfinansiering, tilläggsbidrag, förskottsbetalningar och klumpsummor för att öka deltagandet av personer med begränsade möjligheter eller från missgynnade miljöer, eftersom finansiella hinder fortfarande utgör ett av de största hindren i Erasmus+. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att tillämpa flexibla regler för att tillhandahålla ett tillräckligt ekonomiskt belopp för att täcka deras behov, särskilt deras levnadskostnader.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla Erasmus+ finansieringsverktyg och skapa synergier med andra program.

5.  Europaparlamentet betonar att det belopp som delas ut genom mobilitetsstipendier fortfarande är otillräckligt i vissa fall och kan vara en orsak till social utestängning för studerande och familjer som inte har råd med mobilitet. Parlamentet efterlyser en ökning av budgeten för 2023 för ett fullständigt genomförande av inkluderingsåtgärder i Erasmus+ och den europeiska solidaritetskåren.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa att befintliga digitala verktyg fungerar ordentligt och helt och hållet och att utan dröjsmål ta itu med de allvarliga kvarstående problemen med it-verktyg inom Erasmus+, som inte bara avsevärt hindrar mindre organisationer, personer med begränsade möjligheter och äldre deltagare från att delta, och dessutom hindrar personal från att hjälpa till med det administrativa pappersarbetet, utan även alla typer av stödmottagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra processen för de nyligen införda it-verktygen enklare och tillgänglig för alla grupper och att testa dem i tillräckligt stor skala innan de genomförs.

7.  Europaparlamentet noterar att administrativa hinder förhindrar många potentiella studerande från att delta i programmet. Parlamentet uppmanar kommissionen att minska byråkratin och förenkla förfarandena för att få tillgång till finansiering, i syfte att rationalisera processen och göra den lättare att förstå och mer tillgänglig. Parlamentet understryker att den administrativa bördan utgör ett hinder för allas tillgång och mest påverkar de med begränsade möjligheter eller med särskilda behov. Parlamentet betonar vikten av att tillhandahålla ansökningsförfaranden på alla europeiska språk.

8.  Europaparlamentet lovordar den roll som lärare, ungdomsledare och socialarbetare, organisationer i det civila samhället, föreningar och utbildningspersonal spelar som drivkrafter bakom deltagande institutioner när det gäller att öka medvetenheten om programmet genom att informera och stödja framtida studerande och identifiera personer med sämre förutsättningar. Parlamentet konstaterar att utan dem skulle de flesta deltagare och framför allt de som har begränsade möjligheter inte kunna delta. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de nationella programkontoren att värdesätta och erkänna deras arbete, som ofta sker på volontärbasis, att stödja dem genom att underlätta deras egen mobilitet och att ge dem tillräcklig finansiering och tillräckligt stöd för att bistå deltagare med begränsade möjligheter och erbjuda dem särskild utbildning som är anpassad till deras behov. Parlamentet noterar vikten av att uppdatera olika verktyg som de använder för att identifiera möjliga deltagare och att bättre anpassa erfarenheterna från Erasmus+ för att tillgodose varje enskild deltagares behov.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla lämplig utbildning och lämpligt stöd till utbildare om hur man effektivt kan hantera utmaningar och möjligheter och främja utbyte av god praxis på området.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de nationella programkontoren att underlätta fler utbildningsseminarier för Erasmus+-personal för att genomföra projekt, utveckla inkluderande metoder och utforska nya sätt att nå programmets framtida stödmottagare.

11.  Europaparlamentet betonar att kommissionen, medlemsstaterna och de nationella programkontoren måste ge bättre stöd till gräsrotsorganisationer i alla områden, inklusive lokala initiativ och mindre organisationer, särskilt i de yttersta randområdena, öar, avlägsna områden, bergsområden, mindre åtkomliga områden och på landsbygden, och se till att resurser och projekt fördelas rättvist i varje medlemsstat.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla ett adekvat ekonomiskt och materiellt stöd till personalen utöver vidareutbildning och ytterligare expertis så att de kan samarbeta med deltagarna, deras familjer och stödmottagarna för att förbättra tillgängligheten och öka projektens påverkan så att de uppnår ett tillfredsställande resultat, samtidigt som man ser till att mobiliteten och projekten fungerar smidigt. Parlamentet noterar att nationella programkontor i medlemsstaterna kan vara till stor hjälp genom att identifiera vilka behov organisationer och institutioner har i detta avseende och tillhandahålla nödvändigt stöd.

13.  Europaparlamentet noterar den positiva effekten av kortvarig mobilitet för skolbarn när det gäller att övervinna psykiska och psykosociala hinder, och uppmanar kommissionen och nationella programkontor att främja mobilitetsprojekt som riktar sig till barn och tonåringar.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anordna riktade informationskampanjer, både online och offline, för att öka medvetenheten och nå ut till medborgarna med budskapet om fördelarna med Erasmus+ genom samarbete med medier och sociala medier i offentliga utbildningsinrättningar såsom bibliotek, skolor och universitet.

15.  Europaparlamentet uppmanar alla nationella programkontor att utse särskilda ansvariga för inkludering och mångfald för att nå ut direkt till studerande med särskilda behov och/eller begränsade möjligheter. Parlamentet uppmanar i detta avseende de organisationer som valdes ut för att genomföra Erasmus+ åtgärder att utse särskilda kontaktpersoner för personer med begränsade möjligheter, och påminner om att informationen om stödtjänster för personer med särskilda behov måste vara tydlig, aktuell, fullständig och lättillgänglig.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra riktlinjerna för nationella strategier som kommer att göra det möjligt för studerande med hälsoproblem, kulturella skillnader, samt ekonomiska, geografiska och sociala hinder att delta i större utsträckning, och att granska och återrapportera hur genomförandet skett.

17.  Europaparlamentet stöder alla EU-initiativ som syftar till att underlätta mobilitet för studerande, såsom mobilapplikationen Erasmus+, ett ”papperslöst Erasmus” och det europeiska studentkortet. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka möjligheten att närmare koppla samman Erasmus+ och andra program och att främja sektorsövergripande samarbete, inbegripet Interrail för att främja ökad inkludering och jämlikhet som ger deltagarna bättre tillgång till miljövänligare transportmedel, i synnerhet de med begränsade möjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att också göra DiscoverEU-initiativet mer inkluderande, så att fler människor kan delta.

18.  Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt språkkunskaper, särskilt för deltagare med begränsade möjligheter. Parlamentet uppmanar därför riktat och gruppspecifikt stöd för språkinlärning som en förberedelse inför mobilitet, och insisterar på att detta stöd inte endast bör omfatta onlinekurser.

19.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som Salto-programmet (Support, Advanced Learning and Training Opportunities) för inkludering och mångfald spelar för genomförandet av inkluderingsåtgärder för ungdomsdelen Erasmus+, och noterar att utvidgningen av inkluderingsstrategierna till programområdet Utbildning under den nuvarande programperioden måste följas noga, eftersom målgrupperna är olika. Parlamentet betonar behovet av att de nationella programkontoren samarbetar närmare med arbetsförmedlingarna och andra berörda parter inom vuxenutbildning för att underlätta integreringen av vuxenstuderande i programmet Erasmus+ 2021–2027.

20.  Europaparlamentet beklagar bristen på tillförlitliga uppgifter – både kvantitativa och kvalitativa – om deltagandet av personer med begränsade möjligheter i programmet Erasmus+, eftersom sådana uppgifter skulle kunna användas för att fastställa vilka grupper som bör omfattas av integrationsåtgärderna. Parlamentet understryker behovet av att utveckla utvärderingssystem för att få fram tydlig statistik och korrekt bedöma andra svåra frågor för att skapa ett förvaltnings- och styrverktyg för inkluderingsåtgärder, med hjälp av metoder som respekterar integriteten och dataskyddsförordningen, och som inte skapar onödiga administrativa bördor för organisationer och deltagare. Parlamentet bekräftar på nytt behovet av ökad kapacitetsuppbyggnad för personalen när det gäller indikatorer och övervakningssystem för inkludering.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att finansiera mer EU-omfattande forskning och studier om inkludering i den nuvarande programperioden för att bedöma effekterna av de åtgärder som vidtas av de nationella programkontoren och berörda parter när det gäller att engagera organisationer och personer med begränsade möjligheter. Parlamentet betonar att det är viktigt att ha omfattande register och statistik som bör fungera som en samrådsbas för framtida program.

22.  Europaparlamentet ber om att man tar hänsyn till de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning för att underlätta deras deltagande i programmet genom att erbjuda dem hybridmobilitet som förberedelse inför mobilitetsperioden, ge dem möjlighet att ledsagas och ge dem lämpliga och tillgängliga bostäder och specialiserade stödtjänster på grundval av deras behov. Parlamentet betonar behovet av att få återkoppling från dem efter mobilitetsperioden för att förbättra framtida stödmottagares deltagande. Parlamentet understryker behovet av särskilt stöd, vägledning och verktyg som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att registrera sig och delta i Erasmus+-programmet. Parlamentet påminner om att medföljande personer också bör ha tillgång till medel och bidrag för att kunna delta i mobilitetsprogrammet.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av programmet Erasmus+ för att främja värdena tolerans och mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa synergier mellan EU:s handlingsplan mot rasism och Erasmus+ för att hantera särskilda behov och bekämpa rasism i alla dess former.

24.  Europaparlamentet välkomnar Erasmus+-projekt som är kopplade till och inriktade på att förbättra jämställdheten och integreringen av kvinnor inom alla utbildningssektorer, särskilt inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, humaniora och matematik (STEAM), och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att synliggöra jämställdhet i sin politik och sina åtgärder.

25.  Europaparlamentet välkomnar de projekt som främjar och ökar medvetenheten om sexuell mångfald och uppmuntrar till respekt för hbtqi-personer, och uppmanar kommissionen att skapa verkliga kopplingar mellan EU:s jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer och Erasmus+-programmet.

26.  Europaparlamentet framhåller behovet av riktade lösningar och en behovsbaserad strategi för inlärningsrelaterade mobilitetsmöjligheter för människor från marginaliserade grupper i syfte att öka deras deltagande i programmet och säkerställa att de får tillräckligt stöd, med tanke på att finansiella och institutionella hinder fortfarande är ett av de största hindren för deras deltagande.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att all relevant information om Erasmus+ är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, i synnerhet genom anpassade och hinderfria verktyg online på alla europeiska språk. Parlamentet påminner om att det inte bör finnas några hinder i fråga om planerings- och utvärderingsprocesserna. Parlamentet välkomnar etableringen av ”Erasmusdagar” och betonar vikten av den roll som tidigare deltagare i Erasmus+ och studentnätverk spelar för att marknadsföra programmet för den breda allmänheten, och som en gemensam kontaktpunkt för alla framtida studerande.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvärdera sina befintliga strategier och anta riktade program och åtgärder för studerande med begränsade möjligheter och särskilda behov från alla åldersgrupper och alla bakgrunder för att öka deltagandet i Erasmus+, i synnerhet när det gäller mobilitet, och främja utbyte av god praxis på detta område. Parlamentet noterar den nyckelroll som nationella programkontor och frivilligorganisationer spelar för att underlätta denna process.

29.  Europaparlamentet understryker de positiva effekterna av Erasmus+ i tredjeländer som en faktor i den europeiska integrationsprocessen och i att öka EU:s synlighet. Parlamentet betonar behovet av ökad delaktighet i Erasmus+-projekt och samarbete i associerade länder och andra stödberättigade länder, särskilt på västra Balkan samt i det östra och södra grannskapet. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta internationella samråd (både digitala och fysiska) mellan nationella programkontor i medlemsstaterna och deltagande länder för att utbyta god praxis. Parlamentet noterar att detta kommer att stärka deras samarbete ytterligare och göra det möjligt för dem att genomföra nya lösningar, idéer och lärdomar på fältet som kommer att leda till ett större antal deltagare i programmet Erasmus+.

30.  Europaparlamentet betonar behovet av att ge programmet Erasmus+ större flexibilitet i händelse av en kris, vilket har kunnat observeras sedan kriget i Ukraina bröt ut. Parlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen aviserat för att ukrainska studerande och utbildningspersonal som drabbats av kriget ska kunna fortsätta sin utbildning och yrkesverksamhet i Ukraina och någon av medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser mer stöd åt ukrainska studerande och att ytterligare stöd ska ges för att upprätthålla Ukrainas högre utbildningsanstalter och akademiska samfund.

31.  Europaparlamentet beklagar Förenade kungarikets regerings beslut att inte delta i Erasmus+ under den nuvarande programperioden efter landets utträde ur Europeiska unionen, vilket innebär förlorade möjligheter för ungdomar i både EU och Förenade kungariket.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja mobilitet för yrkesstuderande för att nå ut till ungdomar från alla bakgrunder, och noterar med tillfredsställelse de ökade möjligheter till mobilitet på lång sikt som skapades under programperioden 2014–2020.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda Europaåret för ungdomar och därmed sammanhängande evenemang för att på ett effektivt sätt främja de möjligheter som programmet Erasmus+ erbjuder, särskilt för personer med begränsade möjligheter och personer från missgynnade miljöer, i syfte att se till att Europaåret för ungdomar får en verkningsfull effekt, särskilt när det gäller ungdomars levnadsvillkor, utbildningsmöjligheter och demokratiska deltagande. Parlamentet beklagar att den angivna budgeten för Europaåret för ungdomar inte räcker till för att tillgodose initiativets behov.

34.  Europaparlamentet påminner om att det är av yttersta vikt att man säkerställer ett automatiskt erkännande av kvalifikationer och studieperioder inom ramen för det europeiska området för utbildning som ett kompletterande verktyg för att inkluderingsåtgärderna inom Erasmus+ och Europeiska solidaritetskåren verkligen ska bli effektiva.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nyligen antagna åtgärdsram för 2021–2027 som syftar till att öka mångfalden och inkluderingen i de nuvarande programmen för Erasmus+ och Europeiska solidaritetskåren, och uppmanar kommissionen att noga övervaka det framtida nationella genomförandet av denna ram och att hålla parlamentet informerat årligen. Parlamentet betonar att ett fullständigt genomförande av en särskild ram för inkluderingsåtgärder kan fungera som en användbar erfarenhet och referens för andra EU-program som har en direkt inverkan på medborgarnas liv, såsom programmet Kreativa Europa och programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.2.2013, s. 50. (2) EUT L 189, 28.5.2021, s. 1. (3) EUT C 428, 13.12.2017, s. 10. (4) EUT L 180, 19.7.2000, s. 22. (5) EUT C 385, 22.9.2021, s. 2.

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om kommissionens rapport för 2021 om Montenegro (2021/2247(INI))

P9_TA(2022)0266 A9-0151/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan(1), vilket trädde i kraft den 1 maj 2010,

–  med beaktande av Montenegros ansökan om medlemskap i Europeiska unionen den 15 december 2008,

–  med beaktande av kommissionens yttrande av den 9 november 2010 om Montenegros ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (COM(2010)0670), Europeiska rådets beslut av den 16–17 december 2010 om att bevilja Montenegro status som kandidatland och Europeiska rådets beslut av den 29 juni 2012 om att inleda anslutningsförhandlingar med Montenegro,

–  med beaktande av Montenegros anslutning till Nato den 5 juni 2017,

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003,

–  med beaktande av Sofiaförklaringen från toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan den 17 maj 2018 och prioriteringsagendan från Sofia,

–  med beaktande av Zagrebförklaringen från toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan den 6 maj 2020,

–  med beaktande av Brdoförklaringen från toppmötet mellan EU och västra Balkan den 6 oktober 2021,

–  med beaktande av toppmötet i Sofia den 10 november 2020, förklaringen från ledarna på västra Balkan om den gemensamma regionala marknaden av den 9 november 2020 och Sofiaförklaringen om den gröna agendan för västra Balkan av den 10 november 2020,

–  med beaktande av Berlinprocessen, som inleddes den 28 augusti 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2020 Förbättra anslutningsprocessen – Ett trovärdigt EU-perspektiv för västra Balkan (COM(2020)0057),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2020 En ekonomisk plan och en investeringsplan för västra Balkan (COM(2020)0641),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1529 av den 15 september 2021 om inrättande av instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III)(2),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport 01/2022 av den 10 januari 2022 EU-stöd för rättsstaten på västra Balkan: grundläggande problem kvarstår trots ansträngningar,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2021 2021 års meddelande om EU:s utvidgningsstrategi (COM(2021)0644), åtföljt av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Montenegro 2021 Report (SWD(2021)0293),

–  med beaktande av kommissionens översikt och landsbedömning från juli 2021 om Montenegros ekonomiska reformprogram,

–  med beaktande av de gemensamma slutsatserna från den ekonomiska och finansiella dialogen mellan EU, västra Balkan och Turkiet, antagna av rådet den 12 juli 2021,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 april 2020 Stöd till västra Balkan vid hanteringen av covid-19 och återhämtningen efter pandemin (COM(2020)0315),

–  med beaktande av det femte mötet i anslutningskonferensen med Montenegro på ställföreträdarnivå den 30 juni 2020 i Bryssel, där förhandlingar inleddes om det sista granskade kapitlet, kapitel 8, ”Konkurrenspolitik”,

–  med beaktande av anslutningskonferensen mellan EU och Montenegro den 22 juni 2021 och den 13 december 2021,

–  med beaktande av Venedigkommissionens yttranden från mars och maj 2021 över de reviderade ändringsförslagen till lagen om den statliga åklagarmyndigheten och dess tidigare yttranden,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 19 juni 2020 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om västra Balkan efter toppmötet 2020(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om landet,

–  med beaktande av den förklaring och de rekommendationer som antogs vid det tjugonde mötet i den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Montenegro, som hölls den 2 december 2021,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 28 juni 2021 från det andra toppmötet för Europaparlamentet och talmännen från parlamenten på västra Balkan, som sammankallats av Europaparlaments talman med ledarna av parlamenten på västra Balkan,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2021 om kommissionens rapporter 2019 och 2020 om Montenegro(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2021 om samarbete i kampen mot organiserad brottslighet på västra Balkan(5),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0151/2022), och av följande skäl:

A.  Varje utvidgningsland bedöms på grundval av sina egna meriter, och genomförandet av nödvändiga reformer, särskilt på rättsstatsområdet, avgör tidsplanen och framstegen för anslutningen.

B.  Montenegro är det kandidatland som kommit längst i sin förhandlingsprocess, med tanke på att det har öppnat samtliga 33 granskade kapitel i EU:s regelverk och provisoriskt avslutat tre av dem.

C.  80 procent av landets medborgare stöder ett framtida medlemskap i EU.

D.  Perioden efter valet 2020 kännetecknades av en djup polarisering mellan den nya styrande majoriteten och oppositionen samt inom den styrande majoriteten. Bojkotter och bristen på konstruktivt engagemang från alla parlamentariska aktörer hindrade beslutsfattandet i parlamentet.

E.  Under regeringskonferensen den 22 juni 2021 godtog Montenegro den reviderade utvidgningsmetoden baserat på tematiska kluster med förhandlingskapitel och infasning av enskild EU-politik och enskilda EU-program.

F.  EU är Montenegros största handelspartner och stod för 38 procent av den totala exporten och 44 procent av den totala importen 2020. EU är den största givaren av ekonomiskt stöd till Montenegro, och Montenegro får föranslutningsstöd inom ramen för IPA, med totalt 504,9 miljoner euro mellan 2007 och 2020.

G.  EU har kontinuerligt visat sitt engagemang för det europeiska perspektivet i länderna på västra Balkan och mobiliserat 3,3 miljarder euro för att ta itu med den omedelbara hälsokrisen och minska de ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid‑19‑pandemin.

H.  Stödet inom ramen för IPA III bygger på strikta villkor, med krav på ändring och indragning av stödet i fall av tillbakagång när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

I.  Montenegro är utsatt för utländsk inblandning och illvilliga desinformationskampanjer med ursprung i Ryssland och andra länder.

Engagemang för utvidgningen

1.  Europaparlamentet välkomnar Montenegros fortsatta engagemang för den europeiska integrationen och det orubbliga stödet från landets medborgare för medlemskap i EU. Parlamentet understryker att framstegen i förhandlingarna fortfarande är beroende av att de interimistiska riktmärkena för rättsstatsprincipen uppfylls.

2.  Europaparlamentet noterar att samtliga 33 granskade kapitel har öppnats, men beklagar att inget av dem har avslutats sedan 2017, vilket bromsar Montenegros positiva resultat och status som det land på västra Balkan som har gjort störst framsteg på vägen mot EU-anslutning. Parlamentet välkomnar Montenegros godtagande av den reviderade utvidgningsmetoden. Montenegro uppmuntras att fortsätta att specifikt fokusera på att uppfylla de resterande interimistiska riktmärkena i kapitlen 23 och 24 och därefter på att avsluta kapitel.

3.  Europaparlamentet upprepar att ett politiskt åtagande över partigränserna och en fungerande parlamentarisk demokrati krävs för att åstadkomma nödvändiga EU-relaterade reformer, och efterlyser en konstruktiv och inkluderande politisk dialog och ett engagemang från alla parlamentariska partier för att övervinna det nuvarande polariserade politiska klimatet och stärka de statliga institutionernas funktion och samordningen mellan dem i syfte att uppnå politisk stabilitet och fortsatta betydande framsteg i viktiga EU-relaterade reformer, särskilt valreformer och reformer av rättsväsendet och kampen mot organiserad brottslighet och korruption.

4.  Europaparlamentet noterar den misstroendeförklaring som riktades mot regeringen den 4 februari 2022 och att parlamentets talman och medordföranden för den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Montenegro därefter skildes från sina uppdrag. Parlamentet noterar att Montenegros president utnämnt URA-partiledaren till premiärminister med ansvar för att bilda regering.

5.  Europaparlamentet välkomnar den nya minoritetsregeringen bestående av proeuropeiska partier. Detta är särskilt välkommet mot bakgrund av den ryska invasionen nyligen i Ukraina och det fortsatta inflytandet från proryska politiska partier och narrativ i landet. Parlamentet välkomnar valet av en ny talman och vill att medordföranden för den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Montenegro ska utses så snart som möjligt. Parlamentet anser att den nya regeringens politiska beslutsamhet skulle kunna bidra till att påskynda den välbehövliga reformprocessen, så att man återspeglar både Montenegros arbete med europeiska värden och viljan hos en överväldigande majoritet av Montenegros medborgare att ansluta sig till Europeiska unionen.

6.  Europaparlamentet efterlyser ett återupptagande av en inkluderande dialog mellan alla parlamentariska partier och berörda parter i syfte att bygga upp en stark proeuropeisk och demokratisk plattform som kan säkerställa den stabilitet som krävs och minska den politiska polariseringen och radikaliseringen i linje med författningen, med respekt för demokratiska processer, normer och standarder samt de proeuropeiska strävandena hos en överväldigande majoritet av Montenegros medborgare.

7.  Europaparlamentet noterar de protester mot ett eventuellt bildande av en minoritetsregering som organiserats av Demokratiska fronten och Demokratiskt Montenegro. Parlamentet uppmanar alla politiska partier att uttrycka sina åsikter inom ramen för institutionella demokratiska förfaranden och att avstå från att öka spänningarna.

8.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt det stöd som uttrycktes för Ryska federationen av demonstranter och vissa politiska ledare samma dag som Rysslands angrepp mot Ukraina inleddes, men noterar att dessa demonstrationer varit relativt begränsade i omfattning. Parlamentet påminner om Rysslands fortsatta och ihållande intresse av att destabilisera landet och hela västra Balkan och avleda landet från dess väg mot EU-medlemskap genom spridning av manipulativ desinformation och inflytande över statliga och icke-statliga aktörer.

9.  Europaparlamentet noterar att arbetet har intensifierats efter det emotsedda slutförandet av utnämningar till administrativa strukturer på rättsstatsområdet. Parlamentet beklagar att nyckelpositioner i förhandlingsstrukturerna har förblivit vakanta under lång tid. Parlamentet noterar insatserna för att konsolidera och uppgradera förhandlingsstrukturen under 2021. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att återupprätta en fullt fungerande förhandlingsstruktur så snart som möjligt. Parlamentet konstaterar att den försenade utnämningen av viktiga förhandlare och chefer för arbetsgrupper måste följas av andra åtgärder för att anslutningsprocessen ska upprätthållas som en politisk prioritering.

10.  Europaparlamentet välkomnar Montenegros fortsatta och fullständiga anpassning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, inbegripet landets fördömande av den ryska invasionen i Ukraina och landets fulla stöd för de senaste EU-sanktionerna mot Ryssland, samt förbudet för ryska flyg att passera över landets luftrum och använda dess flygplatser, förbudet mot transaktioner med Rysslands centralbank och förbudet mot ryska propagandamedier, Ryssland Today och Sputnik. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att överväga ett ekonomiskt och finansiellt stöd från EU till de länder på västra Balkan som har anslutit sig till EU:s sanktioner mot Ryssland, i syfte att mildra konsekvenserna av krisen när den utvecklar sig.

11.  Europaparlamentet välkomnar Montenegros antagande av en egen mekanism för tillfälligt skydd för personer som flyr från Ukraina, vilken ger dem rätt att stanna i landet i ett år. Parlamentet välkomnar även Montenegros bidrag till det humanitära biståndet till Ukraina.

12.  Europaparlamentet kräver att man beslagtar tillgångarna för de personer som är föremål för de montenegrinska myndigheternas sanktioner, och vill att det ska säkerställas att landet inte blir en säker zon för att dölja tillgångarna för ryska oligarker som hotas av internationella sanktioner. Parlamentet uppmuntrar regeringen att fortsätta att vidta nödvändiga åtgärder för att de behöriga nationella myndigheterna ska kunna fatta de beslut som krävs för att genomföra de antagna sanktionerna.

13.  Europaparlamentet välkomnar Montenegros aktiva deltagande i uppdrag och insatser inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, och andra internationella uppdrag. Parlamentet understryker vikten av Montenegros strategiska allians med EU och Nato. Parlamentet fördömer försöken inom regeringen, säkerhetssektorn och den militära sektorn att ifrågasätta landets strategiska inriktning. Parlamentet uppmuntrar de montenegrinska myndigheterna att samarbeta med både EU och Nato när det gäller motståndskraft mot utländsk inblandning, manipulativ utländsk desinformation och cybersäkerhet.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar Montenegro att på bästa sätt utnyttja de EU-medel som finns tillgängliga inom ramen för IPA III och den ekonomiska planen och investeringsplanen för västra Balkan, i syfte att stärka institutionsuppbyggnaden och främja ekonomisk och demokratisk utveckling, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen, grundläggande friheter och medborgarnas välbefinnande. Parlamentet framhåller att alla investeringar måste ligga i linje med målen i Parisavtalet och EU:s mål för minskade koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att noga övervaka resultaten och säkerställa en systematisk bedömning av EU-medlens effekter.

Demokrati och rättsstatsprincipen

15.  Europaparlamentet är djupt oroat över de fortsatta politiska spänningarna mellan den verkställande och den lagstiftande makten samt inom dessa, och över blockaden under senare tid av parlamentets sessioner, som har en direkt inverkan på hastigheten och framstegen i Montenegros EU-relaterade reformer och fortsatt bromsar EU-anslutningsprocessen. Parlamentet påminner om att det enda sättet att påverka beslutsprocessen på väljarnas vägnar är att delta i politiska processer. Parlamentet uppmanar de lagstiftande och verkställande myndigheterna att förbättra samordningen och prioritera lagstiftningsinitiativ för genomförande av EU-reformer. Parlamentet upprepar att politisk vilja, en bred dialog över partigränserna samt både parlamentariskt stöd och demokratiska institutioner som fungerar väl är avgörande för Montenegros framsteg i anslutningsförhandlingarna.

16.  Europaparlamentet välkomnar de utnämningar som nyligen gjorts i högsta domstolen och appellationsdomstolen och av nya ledamöter i åklagarrådet, däribland en ledamot från företrädare för icke-statliga organisationer. Parlamentet uttrycker oro över den allmänna bristen på framsteg i reformen av rättsväsendet, bland annat när det gäller de utnämningar till viktiga oberoende institutioner och rättsväsendet som ännu inte slutförts, inklusive utnämningen av nya domare vid författningsdomstolen. Parlamentet uppmuntrar Montenegros myndigheter att vidta ytterligare åtgärder för att stärka rättsväsendets och andra brottsbekämpande organs oberoende och funktion samt att fullt ut genomföra Venedigkommissionens rekommendationer i fråga om riskerna för politisering av åklagarrådet. Parlamentet uppmuntrar till uppföljning av rekommendationerna från Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) när det gäller rättsväsendet.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta Europeiska revisionsrättens särskilda rapport 01/2022 på allvar, genomföra dess rekommendationer och därmed anpassa sina rättsstatsrelaterade investeringar på västra Balkan, inklusive i Montenegro. Parlamentet uppmanar EU och länderna på västra Balkan att upprätta en ram för ett givande samarbete mellan Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) och länderna på västra Balkan, för att säkerställa att Eppo effektivt kan utöva sina befogenheter beträffande EU-medel.

18.  Europaparlamentet välkomnar att Montenegros parlament har antagit den ändrade lagen om lokalt självstyre, enligt vilken lokalval i 14 kommuner ska hållas samma dag. Parlamentet beklagar dock det beslut som nyligen fattades om att utlysa val i 12 kommuner en annan dag. Parlamentet uppmuntrar på nytt Montenegro att hålla lokalval samtidigt i hela landet för att skapa större stabilitet i demokratin, undvika ständiga kampanjer och minska spänningarna i det politiska klimatet.

19.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs fler insatser för att harmonisera den rättsliga ramen för val och reglera alla viktiga aspekter av val genom en inkluderande process, i god tid före nästa val. Parlamentet gläder sig över att arbetet i kommittén för reform av vallagstiftningen fortsätter trots de inledande avbrotten, och förväntar sig att kommittén idogt arbetar för att få till stånd meningsfulla reformer. Parlamentet konstaterar att Jean Monnet-dialogen i Montenegro skulle kunna bidra till att uppnå det samförstånd som krävs för att främja en demokratisk parlamentarisk kultur.

20.  Europaparlamentet är oroat över den utbredda korruptionen i landet och uppmanar eftertryckligen Montenegro att stärka de straffrättsliga svarsåtgärderna mot korruption på hög nivå och skapa förutsättningar för effektiva och oberoende fungerande rättsliga institutioner och oberoende organ som tar itu med korruptionen, däribland byrån för bekämpning av korruption och den särskilda åklagarmyndigheten, så att de fungerar effektivt utan politiskt inflytande, i linje med rekommendationerna från Greco. Parlamentet uppmanar de montenegrinska myndigheterna att inleda grundliga utredningar av alla missförhållanden som avslöjas i Pandoradokumenten.

21.  Europaparlamentet välkomnar framstegen i kampen mot organiserad brottslighet och i det internationella polissamarbetet, särskilt när det gäller att förbättra de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till centrala databaser och öka antalet utredare och experter samt det ökade antalet fall av organiserad brottslighet som utreds och lagförs. Parlamentet uppmuntrar de montenegrinska myndigheterna att fortsätta att ta itu med de befintliga bristerna i hanteringen av ärenden som rör organiserad brottslighet och beslagtagande och förverkande av tillgångar som härrör från brott.

22.  Europaparlamentet välkomnar Montenegros konstruktiva samarbete med EU:s brottsbekämpande organ, såsom Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), Europol och Eurojust, som bistår Montenegro i gränsförvaltningen och kampen mot gränsöverskridande brottslighet, inbegripet olaglig handel med vapen, narkotika och människor, och bekämpning av terrorism och extremism. Parlamentet noterar som ett positivt exempel polisinsatsen i Mojkovac för att bekämpa den olagliga cigaretthandeln i Montenegro och upprepar att det behövs ytterligare åtgärder för att bekämpa narkotika- och cigarettsmuggling i landet, särskilt i den fria zonen i Bars hamn.

23.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av strategin för migration och återintegrering av återvändande i Montenegro för perioden 2021–2025. Parlamentet noterar att färdplanen för samarbete mellan Montenegro och Europeiska unionens asylbyrå undertecknades i december 2021.

24.  Europaparlamentet beklagar de begränsade framsteg som gjorts när det gäller genomförandet av reformen av den offentliga förvaltningen och begär att processen för utformning av den nya strategin för reformen av den offentliga förvaltningen ska vara inkluderande och transparent. Parlamentet uttrycker oro över ändringarna av lagen om offentligt och statligt anställda, som minskade den meritbaserade rekryteringen och oberoendet för offentliganställda och äventyrade Montenegros förmåga att behålla personal med erfarenhet av EU-anslutningsprocessen. Parlamentet betonar behovet av ett meritbaserat system för rekrytering av statstjänstemän och vikten av att avpolitisera den offentliga förvaltningen.

25.  Europaparlamentet välkomnar det civila samhällets positiva roll i Montenegro och uppmuntrar till att ytterligare bidra till ett meningsfullt civilsamhälleligt deltagande i reformer och se till att det finns fungerande samråds- och samarbetsmekanismer genom att förbättra landets rättsliga och institutionella ramar samt garantera att oberoende experter, det civila samhället och lokala berörda parter deltar i viktig lagstiftning.

26.  Europaparlamentet välkomnar den första medborgarförsamling som Montenegros parlament anordnade den 4 november 2021 i samarbete med Europaparlamentet. Parlamentet välkomnar medborgarnas aktiva deltagande och deras åtagande att ta fram strategier mot korruption. Parlamentet uppmuntrar de montenegrinska myndigheterna att följa upp och genomföra församlingens slutsatser om kampen mot korruption och betonar vikten av att fortsätta detta framgångsrika arbete i framtiden.

Respekten för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter

27.  Europaparlamentet noterar de begränsade framstegen när det gäller yttrandefrihet. Parlamentet uppmuntrar Montenegro att öka sina ansträngningar för att bekämpa desinformation, hatpropaganda, trakasserier på nätet samt politiskt partisk rapportering och utländskt inflytande i Montenegros medier. Parlamentet understryker vikten av att utbyta bästa praxis med EU:s medlemsstater och Nato samt att sammankalla en dialog med det civila samhället på västra Balkan och dess privata sektor för att kartlägga oroande inslag i utvecklingen i ett tidigt skede och ta fram lämpliga svarsåtgärder mot spridningen av manipulativ desinformation från tredjeländer, med tonvikt på forskning och analys och inkludering av bästa praxis i regionen.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga upp den infrastruktur som krävs för att ta fram evidensbaserade svarsåtgärder mot desinformationshot på västra Balkan. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten) att inta en mer proaktiv hållning, med fokus på att stärka EU:s trovärdighet i regionen och utöka StratCom-övervakningen till att fokusera på gränsöverskridande desinformationshot från länder på västra Balkan och deras grannar. Parlamentet uppmanar Montenegro att vidta beslutsamma och systematiska åtgärder för att identifiera och upplösa desinformationsfabriker. Parlamentet uppmanar politiker och offentliga personer att kraftfullt fördöma alla budskap som syftar till att polarisera samhället och undergräva förtroendet för medierna och grundläggande demokratiska värden.

29.  Europaparlamentet noterar att insamlingen av uppdelade uppgifter om rasism och hatpropaganda och brott med anknytning till homo- eller transfobi fortfarande inte är optimal. Parlamentet påminner om slutsatserna i 2020 års övervakningsrapport från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI, Europarådet), där det anges att tidigare rekommendationer inte hade genomförts(6). Parlamentet påminner om sin ståndpunkt i den senaste resolutionen om Montenegro, där denna åtgärd efterlystes, och uppmuntrar myndigheterna att genomföra den(7).

30.  Europaparlamentet uttrycker oro över den höga graden av polarisering i medielandskapet, särskilt den ökande mängden utländska och inhemska desinformationskampanjer och cyber- och hybridhot – även från Ryssland och Kina – som sprider etnonationalistiska narrativ med negativ inverkan på de demokratiska processerna i landet och som därmed hotar dess europeiska perspektiv. Parlamentet är oroat över Montenegros ökade statsskuld till utländska finansinstitut och företag från auktoritära tredjeländer. Parlamentet upprepar sitt stöd för regeringens beredvillighet att genomföra EU:s sanktioner mot ryska propagandakanaler.

31.  Europaparlamentet understryker vikten av mediefrihet och oberoende medier, högkvalitativ rapportering och förbättrad mediekunnighet som en central faktor i kampen mot manipulativ desinformation. Parlamentet uppmanar Montenegro, medlemsstaterna, utrikestjänsten och EU:s delegation i Montenegro att fortsätta att driva aktivare och effektivare kommunikations- och synlighetskampanjer för att betona EU-biståndets roll och betydelse i Montenegro och bekämpa desinformation riktad mot EU, bland annat genom att inrätta en regional strategisk kommunikationstjänst på västra Balkan. Parlamentet välkomnar Montenegros intresse av att samarbeta med EU via handlingsplanen för demokrati och det viktiga arbete som utförs av utrikestjänstens arbetsgrupp för strategisk kommunikation för västra Balkan.

32.  Europaparlamentet uppmanar Montenegros myndigheter att, i nära samarbete med relevanta initiativ och program på EU-nivå och inom Nato, vidta konkreta åtgärder för att bygga upp motståndskraft och cybersäkerhet eftersom landet utsätts för allt större tryck genom inblandning från tredjeländer som syftar till att undergräva landets självständighet och västvänliga inriktning. Parlamentet välkomnar Montenegros nya strategi för cybersäkerhet 2022–2026 och begär att lagstiftningsprocessen för att inrätta en cybersäkerhetsbyrå ska gå framåt utan dröjsmål.

33.  Europaparlamentet fördömer skarpt angreppen och trakasserierna mot journalister och kräver att dessa utreds och leder till sanktioner samt att man följer upp detta med effektiva rättsliga åtgärder. Parlamentet välkomnar införandet av strängare påföljder för hot eller angrepp mot journalister genom antagandet av ändringarna av strafflagen. Parlamentet uppmanar alla politiska partier att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa villkoren för oberoende och fria mediers arbete, inbegripet stöd till rapportering i allmänhetens intresse, transparent finansiering, gemensamma regleringsstandarder och en säker arbetsmiljö utan angrepp och hot.

34.  Europaparlamentet välkomnar att vissa positiva åtgärder införts, till exempel en ad hoc-kommission för övervakning av våld mot medier, förstärkningen av den rättsliga ramen för att effektivt skydda journalister och andra mediearbetare, översynen av lagarna om medier och den redaktionella policyn för det offentliga radio- och tv-bolaget RTCG, som har gjorts mer pluralistisk, samt offentliga samråd om en mediestrategi för 2021–2025. Parlamentet understryker vikten av att Montenegros medietillsynsmyndigheter och public service-bolag är oberoende, och efterlyser ytterligare insatser för att omvandla RTCG till ett verkligt public service-bolag och i allmänhet förbättra tillgången till information.

35.  Europaparlamentet fördömer alla våldshandlingar under demonstrationerna i Cetinje i samband med installationen av överhuvudet för den serbiska ortodoxa kyrkan i provinsen Montenegro. Parlamentet fördömer den serbiska inblandningen i detta sammanhang. Parlamentet efterlyser en religiös tolerans som stämmer överens med Montenegros författning och med EU:s värden och principer.

36.  Europaparlamentet konstaterar att den utländska inblandningen också kan ta sig uttryck i instrumentalisering av religiösa institut. Parlamentet fördömer Rysslands ansträngningar att utnyttja etniska spänningar på västra Balkan för att förvärra konflikter, splittra samhällen och sprida manipulativ desinformation, vilket skulle kunna leda till en destabilisering av hela regionen.

37.  Europaparlamentet noterar ytterligare en försening i folk- och bostadsräkningen i Montenegro, och förväntar sig att den kommer att genomföras under innevarande år i enlighet med EU:s standarder och internationella standarder, på ett öppet och transparent sätt, och utan rädsla för hot för alla erkända nationella minoriteter. Parlamentet uppmanar myndigheterna att undvika all politisering av processen.

38.  Europaparlamentet välkomnar landets multietniska identitet och efterlyser ytterligare främjande av den och respekt för den på alla nivåer, inbegripet de språk som används, kulturarvet och lokalsamhällenas traditioner, samt skydd av deras politiska rättigheter. Parlamentet betonar behovet att skydda alla nationella minoriteters politiska rättigheter, särskilt med tanke på att vissa av dem inte längre representeras av några minoritetspartier i Montenegros parlament.

39.  Europaparlamentet fördömer skarpt verbala och fysiska angrepp mot och hot mot minoriteter, även nationella minoriteter. Parlamentet beklagar att utsatta grupper, däribland romer och egyptier, fortfarande utsätts för olika former av diskriminering och har svårigheter att utöva sina rättigheter. Parlamentet välkomnar antagandet av strategin för integrering av romer och egyptier 2021–2025, där särskild uppmärksamhet ägnas åt antiziganism, och uppmuntrar myndigheterna att ytterligare öka insatserna för att bekämpa diskriminering, säkerställa rättvis tillgång till utbildning, rättslig prövning, bostäder, hälso- och sjukvård och arbetsmarknaden samt vidta effektiva åtgärder mot hatpropaganda.

40.  Europaparlamentet uppmanar de montenegrinska myndigheterna att erkänna den kroatiska befolkningens tradition och kulturarv i den multietniska Kotorbukten. Parlamentet noterar med oro det meddelande om avhysning senast den 15 april 2022 som den kroatiska nationalförsamlingen i Tivat har mottagit.

41.  Europaparlamentet noterar att könsrelaterat våld och våld mot barn fortfarande utgör ett stort problem, och att detta har förvärrats ytterligare under covid‑19‑pandemin. Parlamentet efterlyser förbättrade specialiserade stödtjänster för kvinnor, missgynnade grupper och offer för våld i hemmet, och uppmanar Montenegro att tillhandahålla tillräcklig finansiering för detta, inbegripet till organisationer i det civila samhället som erbjuder sådant stöd. Parlamentet välkomnar förslaget att införa strängare påföljder för våld mot kvinnor och barn.

42.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att grundligt genomföra Istanbulkonventionens normer, att inleda informationskampanjer för allmänheten, att uppmuntra anmälningar av våld i hemmet under säkra förhållanden och att öka antalet välutbildade och jämställdhetsmedvetna tjänstemän och domare inom brottsbekämpningen för att säkerställa en korrekt utredning och lagföring av sådana brott. Parlamentet uppmanar med kraft de montenegrinska myndigheterna att genomföra effektiva åtgärder mot sexuella trakasserier, även på arbetsplatsen. Parlamentet är fortsatt oroat över att hatpropaganda och sexism mot kvinnor i politiken och det offentliga livet är vanligt förekommande, och efterlyser rättsliga och politiska åtgärder för att främja kvinnors politiska deltagande.

43.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av rådet för barnets rättigheter. Parlamentet betonar behovet av att ytterligare förbättra behandlingen av barn i civilrättsliga förfaranden och ett barnvänligt rättsväsen. Parlamentet beklagar djupt det otillräckliga skyddet av offer, särskilt kvinnor och barn, även under och efter vårdnadstvister. Parlamentet uppmanar alla statliga organ att systematiskt ta itu med denna fråga på grundval av högsta skydds- och stödstandarder och bästa europeiska praxis.

44.  Europaparlamentet välkomnar framstegen i arbetet med att skydda och främja hbtqi-personers rättigheter samt ingåendet av det första samkönade registrerade partnerskapet i juli 2021, liksom det fredliga anordnandet av Pride 2021. Parlamentet uppmanar Montenegro att fortsatt harmonisera och ändra andra lagar och förordningar, särskilt i fråga om sociala förmåner och bosättning, i syfte att fullt ut genomföra lagen om registrerat partnerskap. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder mot hatpropaganda, social utestängning och diskriminering av hbtqi-personer, och för att förbättra deras tillgång till rättslig prövning, sysselsättning, bostäder och hälso- och sjukvård, bland annat genom att säkerställa tillgång till hormonbehandling för transpersoner och respektera deras fysiska och psykiska integritet.

45.  Europaparlamentet uppmanar Montenegro att på lämpligt sätt inkludera det civila samhället för hbtqi-personer i arbetet för den nya arbetsgruppen för erkännande av juridisk könstillhörighet, som bör arbeta för ett rättsligt erkännande av könstillhörighet på grundval av självbestämmande.

46.  Europaparlamentet beklagar att personer med funktionsnedsättning fortsätter att utsättas för flera olika former av diskriminering, en situation som har förvärrats genom covid‑19‑pandemin. Parlamentet beklagar också djupt avsaknaden av anpassning av den nationella lagstiftningen till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet välkomnar att arbetet med reformen av det nationella systemet för fastställande av funktionsnedsättning pågår, och efterlyser ett effektivt genomförande av strategier för att avhjälpa brister i upprätthållandet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning inom alla sektorer och politikområden, inbegripet hälso- och sjukvård och arbetsmarknaden samt inom ramen för administrativa och rättsliga förfaranden. Parlamentet betonar det akuta behovet av en strategi för avinstitutionalisering.

Försoning och goda grannförbindelser

47.  Europaparlamentet lovordar Montenegros konstruktiva roll i det regionala samarbetet och välkomnar genomförandet av åtgärder inom ramen för den gemensamma regionala marknaden för västra Balkan. Parlamentet efterlyser konkreta åtgärder för att finna och genomföra definitiva och bindande lösningar på långvariga bilaterala tvister på ett konstruktivt sätt och i god grannsämja, inbegripet gränstvister med grannländer och gränsfrågorna med Kroatien och Serbien.

48.  Europaparlamentet betonar att allt regionalt ekonomiskt samarbete på västra Balkan bör vara inkluderande och godtagbart för samtliga sex länder, med samarbete på lika villkor, samtidigt som ytterligare anpassning till EU:s normer och regelverk stärks. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang sin återhållsamma inställning till initiativet ”Open Balkan”, som inte omfattar samtliga sex länder, och ger uttryck för sin övertygelse att det bör bygga på EU:s regler och endast få positiv inverkan på EU:s integrationsprocess.

49.  Europaparlamentet välkomnar avskaffandet av roamingavgifter mellan Montenegro och fem andra länder på västra Balkan från och med den 1 juli 2021. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen och kommissionen att förhandla fram en plan som skulle leda till ett snabbt avskaffande av roamingavgifterna mellan Montenegro och EU:s medlemsstater.

50.  Europaparlamentet välkomnar Montenegros fortsatta samarbete under processen med Sarajevoförklaringen. Parlamentet välkomnar antagandet av resolutionen av den 17 juni 2021 om Srebrenica. Parlamentet välkomnar att Montenegros utrikesminister för första gången någonsin deltog i det gemensamma högtidlighållandet av offren i lägret i Morinj. Parlamentet noterar att bara åtta krigsförbrytarrättegångar hållits och endast gärningsmän på låg nivå har ställts inför rätta sedan 2006. Parlamentet understryker att förnekande av folkmord samt provocerande retorik och förhärligande av krigsförbrytare under inga omständigheter får tolereras.

51.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Montenegro att intensifiera sina ansträngningar för att proaktivt prioritera och bestraffa krigsförbrytelser och förhärligandet av dem och klargöra vad som hänt saknade personer. Parlamentet påminner om behovet av att öppna den jugoslaviska underrättelsetjänstens arkiv och följa de rättsliga förfarandena för att överföra relevanta akter till Montenegros statsarkiv.

52.  Europaparlamentet uppmanar Montenegros myndigheter att fullt ut följa bestämmelserna om kvarlåtenskapen från f.d. Socialistiska federala republiken Jugoslavien, särskilt när det gäller militära tillgångar.

Ekonomi

53.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den fortsatt höga arbetslösheten, särskilt bland kvinnor och ungdomar, och uppmanar med kraft myndigheterna att öka sina ansträngningar för att förbättra deras tillträde till arbetsmarknaden och ta itu med kompetensflykten, skillnaderna mellan könen i fråga om sysselsättning och lön samt tillgången till barnomsorg till rimlig kostnad. Parlamentet upprepar att utbildningssystemet måste anpassas bättre till arbetsmarknaden. Parlamentet noterar återhämtningen på arbetsmarknaden och välkomnar åtgärderna för att genomföra ungdomsgarantiprogrammet.

54.  Europaparlamentet noterar tillkännagivandet av initiativet ”Europe Now”, som syftar till att uppnå en högre levnadsstandard och en mer konkurrenskraftig ekonomi genom en mer hållbar och inkluderande modell för ekonomisk tillväxt.

55.  Europaparlamentet uttrycker oro över frågan om hållbarheten i Montenegros makroekonomiska stabilitet och den växande sårbarheten till följd av den ökade statsskulden, särskilt till Kina, och det nya lån på 750 miljoner euro som regeringen tagit utan att samråda med parlamentet. Parlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts för att minska denna finanspolitiska sårbarhet, även den som kan kopplas till Kina. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp den makroekonomiska situationen och sårbarheten i nästa landsrapport. Parlamentet noterar att tredjeländers och utländska företags investeringar i strategiska sektorer kan innebära en risk för att omotiverade ekonomiska beroenden skapas.

56.  Europaparlamentet noterar med oro covid-19-pandemins negativa inverkan på Montenegros ekonomi. Parlamentet noterar de uppmuntrande tecknen på Montenegros ekonomiska återhämtning 2021 efter en djup recession 2020, och välkomnar Montenegros förväntade starka ekonomiska tillväxt. Parlamentet efterlyser en mer hållbar ekonomisk och finansiell planering samt snabbare och mer konstruktiva svarsåtgärder för att minimera de skador som pandemin orsakar sociala grupper i de mest utsatta situationerna. Parlamentet uppmanar regeringen att anordna en verklig social dialog i återhämtningsprocessen efter pandemin.

57.  Europaparlamentet välkomnar utbetalningen av 60 miljoner euro från det makroekonomiska stödpaketet i samband med covid-19, som syftar till att mildra pandemins ekonomiska konsekvenser och bevara den makroekonomiska stabiliteten, samt mobiliseringen av 14,2 miljarder euro från IPA III för att stödja partnerna på västra Balkan när det gäller att uppfylla kraven för EU-medlemskap.

58.  Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet av digitaliseringen av offentliga tjänster och utvecklingen av transaktionsbaserade elektroniska förvaltningstjänster för att stärka den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet uppmanar Montenegros regering att främja digital inkludering av alla samhällsgrupper och uppmuntrar till utveckling av riktade förebyggande åtgärder och incitament för att legalisera informella företag och anställda, eftersom den stora informella sektorn fortsätter att hämma den ekonomiska och sociala utvecklingen i Montenegro.

59.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av avtalet om associering till Horisont Europa-programmet 2021–2027.

60.  Europaparlamentet fördömer skarpt systemet med så kallade gyllene pass, och beklagar att det har förlängs till december 2022, trots tidigare löften om att avveckla systemet, och utan bredare samråd med relevanta institutioner. Parlamentet uppmanar med kraft Montenegro att göra mer för att förhindra penningtvätt. Parlamentet betonar att medborgarskap genom investeringar medför säkerhetsrisker och risker för korruption, penningtvätt och skatteundandragande. Parlamentet uppmanar Montenegro att omedelbart upphöra med systemet. Parlamentet noterar med oro att uppemot 200 ryska medborgare beviljades medborgarskap mellan december 2020 och 2022.

Miljö, energi och transporter

61.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av en nationell plan för anpassning till klimatförändringarna och uppmuntrar Montenegro att påskynda reformerna i linje med EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och stärka sina genomförandeförfaranden. Parlamentet uppmanar myndigheterna att på bästa sätt använda EU:s föranslutningsstöd i detta avseende, så att man närmar sig avslutningsriktmärkena i kapitel 27 (miljö och klimatförändringar).

62.  Europaparlamentet välkomnar det paket för ren energi som antogs i november 2021. Parlamentet uppmuntrar myndigheterna att gå vidare med utarbetandet av sin nationella energi- och klimatplan, fokusera på hållbara förnybara energikällor och undvika nya investeringar i fossil gas och kolbaserad infrastruktur. Vidare uppmanas myndigheterna att lägga fram planen för energigemenskapens sekretariat, så att det kan utfärda sina rekommendationer. Parlamentet uppmanar Montenegro att öka sina ansträngningar för att minska förlusterna i eldistributionsnätet, diversifiera sina förnybara energikällor och minska sitt beroende av klimatkänslig vattenkraftproduktion. Parlamentet gläder sig över att man har upphävt koncessionsavtalen för små vattenkraftverk som inte uppfyller lämpliga miljönormer, och kräver att alla nya projekt ska vara förenliga med EU:s normer när det gäller miljö, statligt stöd och koncessioner. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att förbättra övervakningen och genomförandet av luftkvalitetsåtgärder i förorenade områden.

63.  Europaparlamentet beklagar att driften av kolkraftverket i Pljevlja fortsätter efter att ha överskridit antalet driftstimmar, samt upprepar sin brådskande uppmaning till de montenegrinska myndigheterna att omedelbart bringa detta kolkraftverk i överensstämmelse med fördraget om energigemenskapen. Parlamentet noterar med viss oro att kostnaderna för den med gällande miljöstandarder förenliga rekonstruktionen av kraftverket, som ännu inte inletts, har ökat med 15 miljoner euro. Parlamentet uppmanar myndigheterna att offentliggöra genomförbarhetsstudien och resultaten av den allmänna åklagarens utredning av anbudsförfarandet, och att överväga en övergripande övergångsplan med tanke på den planerade stängningen av kraftverket.

64.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Montenegro att utan dröjsmål vidta effektiva åtgärder för att bevara skyddade områden och uppmuntrar landet att fortsatt identifiera potentiella Natura 2000-områden. Parlamentet välkomnar utnämningen av tre marina skyddsområden (Platamuni, Katič och Stari Ulcinj) och gläds åt att bokskogarna i nationalparken Biogradska Gora har nominerats till att föras upp på Unescos världsarvslista. Parlamentet uttrycker oro över skador på vattenförekomster och floder i samband med infrastrukturprojekt, däribland Skadarsjön, Sinjajevina och Komarnica m.fl. Parlamentet beklagar att Sinjajevinafrågan, trots de inledande framstegen, fortfarande inte har lösts. Parlamentet understryker behovet av bedömningar och efterlevnad av habitatdirektivet och ramdirektivet för vatten. Parlamentet uppmanar med kraft de montenegrinska myndigheterna att verkställa effektiva, avskräckande och proportionella påföljder för alla miljöbrott och att utrota korruptionen inom denna sektor.

65.  Europaparlamentet beklagar bristen på framsteg när det gäller viktiga sektorsreformer inom transportpolitiken. Parlamentet uppmanar Montenegro att fortsätta att genomföra sin transportutvecklingsstrategi och stärka den administrativa kapaciteten för genomförandet av transeuropeiska nät. Parlamentet understryker att byggsektorn på västra Balkan hör till dem som är mest utsatta för organiserad brottslighet och korruption. Parlamentet understryker att infrastrukturinvesteringar måste följa EU:s standarder för miljökonsekvensbedömning och kostnads-nyttoanalyser och samtidigt måste respektera EU:s regler om offentlig upphandling och statligt stöd.

66.  Europaparlamentet noterar Kinas ökade intresse för att investera i västra Balkan och i transportinfrastrukturprojekt i Montenegro som en del av sitt initiativ Nya Sidenvägen (Belt and Road Initiative). Parlamentet välkomnar den ekonomiska planen och investeringsplanen för västra Balkan och EU:s initiativ Global Gateway som miljövänligare och mer transparenta alternativ för finansiering av infrastrukturprojekt.

67.  Europaparlamentet beklagar skadorna på biosfärreservatet i Taraflodens avrinningsområde och nationalparken Durmitor, som är upptagen på Unescos världsarvslista, i samband med byggandet av motorvägen Bar–Boljare. Parlamentet uppmanar Montenegro att genomföra åtgärder för förnyelse av flodbäddar och noggrant övervaka de konsekvenser som uppförande av transportinfrastruktur får för miljön. Parlamentet uttrycker oro över att kostnaden för motorvägen Bar–Boljare underskattats kraftigt och att inga åtgärder har vidtagits trots oklara förfaranden för offentlig upphandling, brist på planeringsdokumentation samt miljöproblem. Parlamentet noterar att Montenegros ansökan om medfinansiering från investeringsramen för västra Balkan ännu inte har behandlats klart.

68.  Europaparlamentet uppmanar Montenegro att ta itu med olagligt bortskaffande av avfall och att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra planeringsförfarandena för anläggningar för avloppsvatten, i syfte att påskynda uppförandet av dem. Parlamentet noterar bristen på framsteg och de ökade kostnaderna i samband med anläggandet av viktiga reningsverk för avloppsvatten för att förhindra att avloppsvatten förorenar sju kommuner.

69.  Europaparlamentet uppmuntrar Montenegro att intensifiera sina institutionella reformer och lagstiftningsreformer när det gäller jakt och fiske, med särskilt fokus på skyddade områden och skyddade arter.

o
o   o

70.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Montenegros president, regering och parlament.

(1) EUT L 108, 29.4.2010, s. 1. (2) EUT L 330, 20.9.2021, s. 1. (3) EUT C 362, 8.9.2021, s. 129. (4) EUT C 15, 12.1.2022, s. 100. (5) Antagna texter, P9_TA(2021)0506. (6) ECRI:s slutsatser om genomförandet av rekommendationerna avseende Montenegro som blev föremål för interimsuppföljning (2 juni 2020), https://rm.coe.int/ecri-conclusions-on-the-implementation-of-the-recommendations-in-respe/16809e8273. (7) Europaparlamentets resolution av den 19 maj 2021 om kommissionens rapporter 2019 och 2020 om Montenegro (EUT C 15, 12.1.2022, s. 100).

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om framtiden för handelsförbindelserna mellan EU och Afrika (2021/2178(INI))

P9_TA(2022)0267 A9-0169/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av Parisavtalet,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet vid det sjätte toppmötet mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen (AU) den 17 och 18 februari 2022 om en gemensam vision för 2030,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 9 mars 2020 Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om en ny EU-Afrika-strategi – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling(1),

–  med beaktande av AU:s Agenda 2063: det Afrika vi vill ha,

–  med beaktande av de initiativ som AU har inlett för att uppnå Agenda 2063, inbegripet strategin för snabbare industriell utveckling i Afrika, programmet för infrastrukturutveckling i Afrika, främjande av handel inom Afrika och Africa Mining Vision (Afrikanska unionens vision för gruvdrift),

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och medlemmarna i Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (OSAKS), å andra sidan,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 februari 2021 Översyn av handelspolitiken – En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik (COM(2021)0066),

–  med beaktande av avtalen om ekonomiskt partnerskap, både de som ingåtts och de som är föremål för förhandlingar, mellan EU och 14 afrikanska länder och regioner söder om Sahara, och andra EU-frihandelsavtal med nordafrikanska länder,

–  med beaktande av det beslut om Afrikanska kontinentala frihandelsområdet (AFCFTA) som AU:s stats- och regeringschefers församling fattade den 2 juli 2018(2),

–  med beaktande av Kigali-beslutet, som AU:s stats- och regeringschefers församling fattade i juli 2016, om resultatet av mötet i AU:s församling, särskilt punkt 5 om finansiering av AU(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2018 En ny allians mellan Afrika och Europa för hållbara investeringar och arbetstillfällen: Nästa steg i vårt partnerskap för investeringar och arbetstillfällen (COM(2018)0643),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal(4),

–  med beaktande av G7-finansministrarnas uttalande av den 25 september 2020 om initiativet om uppskov av skuldavbetalningar och om skuldlättnader för sårbara länder,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 1 december 2021 Global Gateway (JOIN(2021)0030),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 juli 2021 till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (COM(2021)0564),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 25 november 2020 EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet – En ambitiös agenda för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2020)0017),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 9 februari 2021 Förnyat partnerskap med det södra grannskapet: En ny agenda för Medelhavsområdet (JOIN(2021)0002) och det åtföljande gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna (SWD(2021)0023),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2022 om EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2173/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av ett system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen(6) och de tillhörande frivilliga partnerskapsavtalen mellan EU och partnerländerna,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 17 november 2021 till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse (COM(2021)0706),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2021 med rekommendationer till kommissionen om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet(7),

–  med beaktande av Kimberleyprocessen och sin resolution av den 16 december 2021 om genomförandet av Kimberleyprocessens certifieringssystem(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(9),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 22 september 2021 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet (COM(2021)0579),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2021 om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 om från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2021 med rekommendationer till kommissionen om politik och lagstiftning för laglig migration(12),

–  med beaktande av förklaringen som antogs av det afrikansk-europeiska forumet för lokala och regionala myndigheter den 15 februari 2022,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen vid det sjunde företagarforumet EU–Afrika den 14 februari 2022,

–  med beaktande av slutdokumentet från forumet för det civila samhällets organisationer under Afrika-Europa-veckan i februari 2022 No decision on us without us!,

–  med beaktande av de gemensamma slutdokumenten från ungdomsforumet under Afrika-Europa-veckan i februari 2022,

–  med beaktande av Unctads (FN:s konferens för handel och utveckling) rapport från 2021 om ekonomisk utveckling i Afrika Reaping the potential benefits of the African Continental Free Trade Area for inclusive growth,

–  med beaktande av alliansen mellan Afrika och Europa för hållbara investeringar och arbetstillfällen,

–  med beaktande av rekommendationerna i slutrapporten från sydafrikanska presidentens rådgivande panel för jordreform av den 4 maj 2019,

–  med beaktande av rapporten från AU:s och EU:s arbetsgrupp för den digitala ekonomin av den 13 juni 2019 New Africa-Europe Digital Economy Partnership: Accelerating the Achievement of the Sustainable Development Goals,

–  med beaktande av EU:s lägesrapport Aid for Trade från 2021,

–  med beaktande av EU:s flerpartsdialog om hållbar kakao, som är inriktad på kakaosektorn i två stora producentländer, dvs. Elfenbenskusten och Ghana,

–  med beaktande av Ghanas president Nana Akufo-Addos tal den 12 december 2021 till Europaparlamentet i Strasbourg,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 2 mars 2022 om aggressionen mot Ukraina,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 mars 2022 Säkra livsmedelsförsörjningen och stärka motståndskraften i livsmedelssystemen (COM(2022)0133),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 16 december 2021,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A9-0169/2022), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen (EU) och Afrika har viktiga och långvariga politiska, ekonomiska och kulturella förbindelser. Det sjätte toppmötet mellan EU och AU 2022 ledde till en överenskommelse om en gemensam vision för 2030, en ny gemensam och ömsesidigt gynnsam strategi som stärker banden mellan de två unionerna och kommer att möjliggöra närmare samarbete i frågor med gemensam konvergens på områdena handel, utveckling, säkerhet, och goda styrelseformer. Dess syfte är att driva på våra gemensamma prioriteringar genom att tillsammans bevara våra intressen och gemensamma kollektiva nyttigheter, våra medborgares säkerhet och välstånd, skyddet av mänskliga rättigheter för alla, jämställdhet och kvinnors egenmakt på alla områden i livet, respekt för demokratiska principer och rättsstatsprincipen, åtgärder för att bevara miljön och den biologiska mångfalden, hållbar ekonomisk tillväxt för alla, kampen mot ojämlikhet, stöd till barnens rättigheter och inkludering av ungdomar och de mest missgynnade. Båda unionerna noterar vikten av tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Detta förnyade partnerskap kommer att bygga på geografi, erkännande av historia, mänskliga band, respekt för suveränitet, ömsesidig respekt och ansvarighet, delade värderingar, jämlikhet mellan partner och ömsesidiga åtaganden. EU och AU har åtagit sig att stärka sitt strategiska partnerskap för att tillsammans möta nya utmaningar, såsom klimatförändringar, återhämtning efter pandemin och uppbyggnad av motståndskraft mot framtida chocker.

B.  Fred är en förutsättning för hållbar utveckling och för en stabil handels- och investeringsmiljö. Det geopolitiska globala sammanhanget har förändrats avsevärt sedan Ryska federationens olagliga, oprovocerade och omotiverade invasion av Ukraina den 24 februari 2022, även när det gäller förbindelserna mellan EU och Afrika. FN:s generalförsamling fördömde med överväldigande majoritet Rysslands aggression mot Ukraina i sin resolution av den 2 mars 2022, inklusive stöd från AU, där 28 av dess medlemsstater stödde resolutionen. 16 av dess medlemsstater lade ner sin röst och nio valde att inte rösta. Rysslands invasion och konsekvenserna av kriget har förödande konsekvenser för globala värde- och leveranskedjor, särskilt för tillgången till vete och andra råvaror, vilket innebär att många fler miljoner människor riskerar att drabbas av livsmedelsbrist. Livsmedelsförsörjningen på den afrikanska kontinenten påverkas i särskilt hög grad. Nordafrika importerar 60 % av sitt vete och andra livsmedelsgrödor från Ukraina och Ryssland, och flera afrikanska länder lider brist på import av gödselmedel. Avbrott i leveranskedjorna till följd av Rysslands krig mot Ukraina skulle kunna leda till upplopp till följd av livsmedelsbrist och till social oro.

C.  Uppnåendet av målen för hållbar utveckling senast 2030 måste bli den centrala riktlinjen och riktmärket för ett framgångsrikt samarbete mellan EU och Afrika, inbegripet handels- och investeringsförbindelsernas bidrag till att bekämpa fattigdom.

D.  Migration är en del av hållbarhetsmål 10.7, som syftar till att underlätta ordnad, säker, laglig och ansvarsfull migration och rörlighet för personer.

E.  I EU:s översyn av handelspolitiken konstateras den strategiska betydelsen av ett fördjupat engagemang med den afrikanska kontinenten och de afrikanska staterna, och man föreslår flera åtgärdspunkter för att stärka de handelsmässiga och ekonomiska förbindelserna mellan EU och Afrika. Europa och Afrika är grannkontinenter vars välstånd och stabilitet är nära sammanlänkade och behöver stödjas genom en närmare och mer rättvis ekonomisk integration.

F.  EU och dess medlemsstater är världens största givare inom ramen för Aid for Trade med 38 % av de globala bidragen. Afrika fortsatte att motta den största andelen av Aid for Trade-biståndet 2019. EU avser öka andelen EU-finansierat Aid for Trade-bistånd till de minst utvecklade länderna för att bidra till att fördubbla deras andel av globala exporter, eftersom de minst utvecklade ländernas andel av globala exporter fortfarande var 1 % och deras andel av exporterna till EU fortfarande var 2 % år 2020.

G.  EU borde genomföra en ”Team Europe-strategi” i sitt samarbete med Afrika, inkluderat mer samordning mellan kommissionens generaldirektorat, europeiska institut för utvecklingsfinansiering, europeiska exportkreditinsstitut, kommersiella banker och EU-medlemsstater.

H.  EU och dess medlemsstater är Afrikas viktigaste handelspartner, och värdet på handeln ökade under 2021 till 288 miljarder euro från ett lågt belopp på 225 miljarder euro 2020 till följd av covid-19-pandemin. Handelsunderskottet till förmån för EU minskade från 24 miljarder euro 2020 till 4 miljarder euro 2021. Enligt befintliga handelsavtal och EU:s unilaterala förmåner för utvecklingsländer har 90 % av Afrikas export tull- och kvotfritt tillträde till EU:s inre marknad. År 2021 var över 65 % av de varor som importerades till EU från Afrika råvaror såsom livsmedel och dryck, råmaterial och energi, medan 68 % av de varor som exporterades från EU till Afrika var tillverkade varor. Denna handelsstruktur återspeglar den strukturella obalansen och det ömsesidiga beroendet mellan de berörda ekonomierna, och innebär därför att den afrikanska kontinenten blir kvar i den nedre delen av de globala värdekedjorna. EU och dess medlemsstater har länge varit Afrikas största källa till investeringar, offentligt utvecklingsbistånd, humanitärt bistånd och säkerhetsfinansiering.

I.  USA:s handel under 2021 med varor med Afrika uppgick till cirka 26 miljarder US-dollar i exporter och cirka 37,5 miljarder US-dollar i importer. Det kombinerade värdet uppgick således till 64,2 miljarder US-dollar. Trots initiativet Prosper Africa, som inleddes av den föregående amerikanska regeringen, stagnerar USA:s handel med afrikanska länder söder om Sahara och utgör mindre än 1 % av USA:s totala handel med varor.

J.  Afrikas andel av den globala handeln har minskat stadigt under de senaste 50 åren och står för 2,9 % av världshandeln enligt UNCTAD. Kontinenten är starkt beroende av importer och exporter av råvarubaserade naturresurser. Interregional handel står endast för 14,4 % av kontinentens totala handel.

K.  Afrikanska utvecklingsbanken uppskattar den ekonomiska kostnaden för den olagliga handeln med naturresurser till 120 miljarder US-dollar per år, vilket motsvarar 5 % av Afrikas bruttonationalprodukt (BNP)(13).

L.  Nivån på den intrakontinentala handeln i Afrika är långt under sin potential, och det är avgörande att den stärks för kontinentens hållbara ekonomiska och strukturella omvandling. Afrikas och Europas privata sektorer har ett gemensamt intresse av att AFCFTA genomförs på ett framgångsrikt och effektivt sätt, särskilt när det gäller den ekonomiska tillväxt och de arbetstillfällen som det förväntas skapa. Ikraftträdandet av AFCFTA den 30 maj 2019 och inledningen av dess förmånshandel den 1 januari 2021 har, i egenskap av flaggskeppsprojekt för den första tioåriga genomförandeplanen (2014–2023) inom ramen för AU:s agenda 2063, gett ny kraft åt de panafrikanska handels- och investeringsmöjligheterna och har ökat konnektiviteten mellan Europa och Afrika.

M.  AFCFTA kommer att bli världens största frihandelsområde när det gäller deltagande länder, med 54 av 55 AU-medlemsstater, och kommer att skapa en marknad med 1,2 miljarder människor, inbegripet en snabbt växande medelklass, som innebär att det blir det åttonde största ekonomiska blocket i världen med en sammanlagd BNP på 3 biljoner US-dollar, som förväntas mer än fördubblas fram till 2050. Enligt Världsbanken skulle Afrikas BNP varje år kunna öka med 1 %, dess totala sysselsättning med 1,2 % och handeln inom Afrika med 33 %. Inrättandet av AFCFTA utgör en stor möjlighet för EU men dess framgång kommer till stor del att bero på dess förmåga att mobilisera investeringar och främja handelsutbyte och företagsnärvaro i Afrika.

N.  Inom ramen för AFCFTA ska tullarna på 90 % av tullpositionerna avskaffas, och de länder som inte tillhör de minst utvecklade länderna har åtagit sig att liberalisera tullarna på icke-känsliga varor inom fem år och de minst utvecklade länderna inom 10 år. 7 % av tullpositionerna avser känsliga varor, och de länder som inte tillhör de minst utvecklade länderna kommer att liberalisera tullarna på känsliga varor inom 10 år och de minst utvecklade länderna inom 13 år. 3 % av tullpositionerna kan uteslutas från liberalisering. AFCFTA är ett viktigt steg för att lämna den nuvarande modellen för formell handel i Afrika, som kännetecknas av långa väntetider för gränspassage, omfattande regleringskrav och höga skatter.

O.  AFCFTA syftar till att vara ett handelsliberaliserande instrument, men även till att möjliggöra tillväxt för alla och hållbar utveckling, i linje med Agenda 2063. Ett effektivt och samordnat genomförande av AFCFTA som ett kontinentalt system är avgörande för att stärka handeln inom Afrika och kommer att utgöra en stor utmaning, med olika nivåer och åtaganden till följd av handelsavtal, regionala ekonomiska gemenskaper och tullunioner som kräver omfattande åtgärder för utvecklingen av gränsöverskridande transportinfrastruktur och ökade handelslättnader för att bättre möjliggöra gränsöverskridande värdekedjor. Samhällsstyrningsreformer inriktade på underlättande av handeln, icke-tariffära handelshinder, efterlevnad av gemensamma tekniska och hälsorelaterade produktstandarder samt arbetsrätt, handelsåtgärder och skyddsåtgärder är nödvändiga för att uppnå AU:s mål och se till att AFCFTA blir ett effektivt och förutsägbart system. Liksom alla handelsavtal kommer AFCFTA att få både positiva och negativa effekter, och det är viktigt med lämpliga stödåtgärder för att mildra eventuella negativa effekter och se till att AFCFTA kan bidra till att främja små och medelstora företag, och särskilt säkerställa att företag som leds av kvinnor och ungdomar kan dra nytta av nya möjligheter.

P.  När det gäller handel, och särskilt ursprungsregler och kumulation, har EU:s olika arrangemang med afrikanska länder lett till en fragmentering av den afrikanska kontinenten, vilket har skapat tariffära hinder och hindrat uppbyggnaden av gränsöverskridande värdekedjor inom ramen för AFCFTA.

Q.  De afrikanska staterna är inte homogena. Den afrikanska kontinenten är särskilt sårbar för externa ”chocker” på grund av sitt stora beroende av externa ekonomiska resurser och intäkter, såsom utländska remitteringar, utländska direktinvesteringar, turism och externt bistånd, men också av import av tillverkade varor.

R.  Afrika är en kontinent av hopp och möjligheter och uppfattas på detta sätt av allt fler bland sin unga befolkning. Afrika är den yngsta kontinenten i världen med en medianålder på 19,8 år och 60 % av befolkningen är under 25 år. 2050 kommer Afrikas befolkning att ha fördubblats, från cirka 1,2 miljarder människor till cirka 2,4 miljarder människor, och samma år kommer 50 % av världens befolkning under 25 år att finnas i Afrika, vilket kommer att utgöra en stor utmaning för de afrikanska ländernas ekonomier och demokratiska styrning och påverka geopolitiken, den globala handeln och migrationen. Det finns idag fyra gånger fler barn i Afrika än i Europa och 70 % av befolkningen i Afrika söder om Sahara är under 30 år. Till följd av befolkningsökningen och en växande medelklass kommer det att behövas en proportionell ökning av livsmedelsförsörjningen och därför måste livsmedelsindustrin skapa ekonomiska möjligheter och arbetstillfällen för unga afrikaner vars deltagande i denna industri dessutom kommer att vara av största vikt för att trygga generationsskiftet och förnya livsmedelssystemet. Afrikas ungdomar behöver utbildning av god kvalitet samt sysselsättnings- och affärsmöjligheter så att de ska kunna bidra till sina länders tillväxt och hållbara utveckling. Europa har en åldrande befolkning och många ekonomiska sektorer rapporterar redan en brist på kvalificerad arbetskraft och problem med att hitta lärlingar. Genom att ge kvinnor och ungdomar i Afrika ekonomisk egenmakt bidrar man både till ekonomisk tillväxt och till att främja deras ställning i samhället.

S.  Målet för hållbar utveckling om ingen hunger syftar till att få ett slut på hungersnöden senast 2030 och uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad näring. Framstegen mot detta mål har saktat ned de senaste åren och över 800 miljoner människor på vår planet går fortfarande till sängs hungriga varje kväll. Livsmedels- och jordbruksorganisationen (FAO) har förutsett att antalet människor i Afrika som lider av svält kommer att öka avsevärt från 280 till 300 miljoner, och kommer år 2030 att tillsammans med Asien utgöra de regioner som har flest undernärda människor. Den osäkra livsmedelsförsörjningen har förvärrats på kontinenten och 21 % av befolkningen var undernärd 2020. Vid FN:s toppmöte om livsmedelssystem 2021 fastställdes det att drivkrafterna för dessa ovälkomna trender är den ökande förekomsten och intensiteten av konflikter, klimatvariationer och extremt klimat, ekonomiska avmattningar och nedgångar och höga nivåer av ojämlikhet, och denna ojämlikhet ökade till följd av ekonomiska nedgångar 2020 som främst var en konsekvens av covid‑19‑restriktionsåtgärderna över hela världen.

T.  Klimatförändringar och miljöförstöring är existentiella hot mot Afrika, EU och hela världen, och kräver ett gemensamt svar och betydande investeringar i motståndskraft. Handelsförbindelserna mellan EU och Afrika måste spela en avgörande roll för att hantera klimatomställningen och främja gemensamma insatser för att uppnå hållbar tillväxt, ekonomisk utveckling för alla och tillgång till kollektiva nyttigheter, särskilt genom att främja hållbara leveranskedjor och diversifiering av handeln i samband med övergången till en koldioxidsnål ekonomi. EU har åtagit sig att bli den första klimatneutrala kontinenten senast 2050 och att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursanvändning. De afrikanska länderna har hittills bidragit och bidrar i mycket liten utsträckning till växthusgasutsläppen, oavsett om de mäts genom historiska, nuvarande eller förväntade utsläpp och oavsett om de mäts totalt eller per capita, medan EU:s produktions-, livsstils- och konsumtionsvanor bidrar till klimatförändringarna. Effekterna av klimatförändringarna kommer att bli katastrofala, särskilt för många afrikanska stater, varav vissa kommer att vara bland de värst drabbade. I Afrika söder om Sahara beräknas anpassningskostnaderna för att undvika de ännu högre kostnaderna för ytterligare katastrofhjälp uppgå till 30–50 miljarder US-dollar per år under det kommande årtiondet, eller 2–3 % av regionens BNP. Den 27:e partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP27) kommer att äga rum i den afrikanska staten Egypten 2022. Övergången till en koldioxidsnål värld måste vara rättvis och jämlik. EU har föreslagit att energitillgång ska bli en av huvudpelarna i samarbetet med Afrika inom ramen för den gröna given.

U.  EU och AU har tillkännagett ett investeringspaket för Afrika och Europa på 150 miljarder euro under en sexårsperiod, dvs. ett genomsnitt på 25 miljarder euro per år, som kommer att stödja gemensamma ambitioner för Agenda 2030 och AU:s Agenda 2063, och kommer att bestå av investerings-, hälso- och utbildningsdelar. Dessa investeringar bör inte öka de afrikanska ländernas skuldbörda.

V.  Omkring 34 % av de afrikanska hushållen lever under den internationella fattigdomsgränsen på 1,90 US-dollar per dag, och omkring 40 % av kontinentens totala förmögenhet ägs av cirka 0,0001 % av dess befolkning. Det finns fortfarande stora skillnader i de afrikanska ländernas utveckling. Med tanke på den förväntade snabba tillväxten av Afrikas befolkning är det ännu viktigare att se till att den åtföljs av hållbar utveckling, utbildning av god kvalitet och skapande av anständiga arbetstillfällen.

W.  Endast ett av tre afrikanska länder har landsprogram för anständigt arbete, som har inrättats som det främsta verktyget för tillhandahållande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) stöd, som är anpassat till varje lands prioriteringar och resultat.

X.  Kommissionen har lanserat initiativet för hållbar kakao, som leds gemensamt av dess generaldirektorat för handel och dess generaldirektorat för internationella partnerskap, och inriktar sig på Ghana och Elfenbenskusten, med Kamerun som observatör. Huvudmålen är att säkerställa en hållbar inkomst för jordbrukare, att avskaffa barnarbete i leveranskedjan för kakao och att avskaffa avskogningen i syfte att skapa kakaoodlingar.

Y.  Unicefs/ILO:s rapport från 2021 om barnarbete visar att barnarbete har ökat i Afrika söder om Sahara sedan 2012 och att denna uppåtgående trend kommer att fortsätta på grund av pandemins genomgripande effekter.

Z.  Covid-19-pandemin och dess ekonomiska konsekvenser hämmade tillväxten hela i Afrika under 2020 och kan ha lett till att ytterligare 30 miljoner människor hamnat i fattigdom och förvärrat förekomsten av barnarbete. Återhämtningspaketen efter pandemin signalerar en genomgripande förändring i det politiska samförståndet. De offentliga medlens kapacitet att stödja återhämtningen varierar mellan regionerna, vilket leder till en överhängande risk för att ojämlikheten förvärras. Den totala vaccinationsgraden var inte högre än 15 % i Afrika i mars 2022 (jämfört med 73 % i EU). Miljontals vacciner måste förstöras innan de kan användas i fattigare länder på grund av att de snabbt närmar sig utgångsdatumet. EU och AU har åtagit sig att stödja en fullfjädrad afrikansk suveränitet på hälsoområdet för att göra det möjligt för kontinenten att reagera på framtida hot mot folkhälsan, och har åtagit sig att i detta syfte stödja en gemensam agenda för tillverkning av vacciner, läkemedel, diagnostik, behandlingsmetoder och hälsoprodukter i Afrika, bland annat genom investeringar i produktionskapacitet, frivillig tekniköverföring och förstärkning av regelverket för att möjliggöra rättvis tillgång till vacciner, diagnostik och behandlingar. Parlamentet välkomnar alla åtgärder till stöd för det afrikanska hälso- och sjukvårdssystemet och kontinentens hälso- och sjukvårdskapacitet.

AA.  En hållbar och inkluderande återhämtning i Afrika från covid-19 kommer att kräva ytterligare 1 biljon US-dollar per år, utöver det årliga finansieringsgap på 2,5 biljoner US-dollar för målen för hållbar utveckling som föregick krisen. Denna strävan utgör en viktig investeringsmöjlighet. Europeiska investeringsbanken (EIB) har intensifierat sina insatser för att hjälpa afrikanska partner att hantera hälsokrisen och den ekonomiska krisen till följd av covid-19 genom att tillhandahålla 5 miljarder euro för att stödja de över 12 miljarder euro i privata och offentliga investeringar till omställning i hela Afrika under 2020.

AB.  Vid det sjätte toppmötet mellan EU och AU underströks det brådskande behovet av Världshandelsorganisationens (WTO) bidrag till kampen mot pandemin och till återhämtningen av den globala ekonomin, och parterna åtog sig att arbeta konstruktivt för en överenskommelse om ett övergripande WTO-svar på pandemin som omfattar handelsrelaterade och immaterialrättsliga aspekter. Europeiska kommissionen samt USA:s, Indiens och Sydafrikas regeringar har kommit fram till ett kompromissförslag i WTO, som ska läggas fram för WTO:s medlemsstater och som skulle underlätta ett undantag från vissa immaterialrättsliga regler, särskilt vissa kriterier för bestämmelser om tvångslicensiering enligt WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips), samtidigt som det ännu inte innehåller några bestämmelser om diagnosverktyg, utrustning och behandlingar, vilket begärts av de afrikanska staterna. En bredare diskussion inom WTO ska ännu inledas.

AC.  I pressmeddelandet till rapporten från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster om workshoppen om biologisk mångfald och pandemier konstateras det att pandemirisken kan minskas avsevärt genom att minska den mänskliga verksamhet som driver på förlusten av biologisk mångfald, öka bevarandet av skyddade områden och vidta åtgärder som minskar det ohållbara utnyttjandet av regioner med stor biologisk mångfald.

AD.  Enligt Internationella valutafonden löper omkring 60 % av låginkomstländerna hög risk för att få, eller har redan, skuldsättningsproblem på grund av covid-19-krisen, medan denna siffra var under 30 % år 2015. Regeringarna i högt skuldsatta länder i både Europa och Afrika har svårt att mobilisera välbehövliga investeringar i förutsättningarna för ekonomisk utveckling, såsom kvalificerad arbetskraft och modern infrastruktur.

AE.  AFCFTA:s sekretariat har inrättat en AFCFTA-fond för justering på 1 miljard US-dollar, som finansieras av den afrikanska export-importbanken (Afreximbank) och som syftar till att stödja länder som på kort sikt skulle drabbas av inkomstförluster till följd av att deras tullar sänks eller avskaffas. AFCFTA:s sekretariat uppskattar det faktiska behovet till omkring 7 miljarder US-dollar.

AF.  EU är världens största importör och exportör av jordbruksbaserade livsmedelsprodukter. Trots att Afrika har mest åkermark i världen är AU-länderna nettoimportörer av livsmedel, och jordbrukarna producerar mindre än sin potential, delvis på grund av effekterna av viss europeisk inhemsk politik och praxis i samband med de priser som afrikanska jordbrukare kan få för sina produkter på lokala marknader, och som höjs på grund av tullar som leder till att exporten av bearbetade livsmedel från Afrika inte är konkurrenskraftig. Exporten av mjölkpulver från EU till Västafrika, som stöds av den gemensamma jordbrukspolitiken, har ökat, och sedan EU avskaffade sina mjölkkvoter 2015 har tredubblingen av exporten fått allvarliga konsekvenser för många lokala herdar och jordbrukare vars mjölkpriser inte kan konkurrera med de mycket låga priserna på mjölkpulver. Respekten för rättvisa villkor för handeln med jordbruksprodukter mellan EU och Afrika bör vara utgångspunkten för EU:s och Afrikas export och import av livsmedel och andra jordbruksprodukter, utöver behovet av att se till att jordbruksexporten inte strider mot målet att inrätta en mer motståndskraftig livsmedelssektor i Afrika. För att främja ett hållbart jordbruk på båda kontinenterna bör det finnas utrymme för jordbruksreformmodeller i Afrika och Europa som upprätthåller jordbrukarnas värdighet, stärker den inhemska och regionala motståndskraften och kan frigöra potentialen för båda kontinenterna att säkerställa riklig tillgång till livsmedel och bli självförsörjande i fråga om livsmedel samt bidra till livsmedelstryggheten i andra regioner i världen. Familjejordbruk står för upp till 70 % av den livsmedelsförsörjning på kontinenten som faktiskt konsumeras av afrikaner, i stället för att odlas för export. Enligt FN:s utvecklingsprograms rapport om mänsklig utveckling i Afrika 2016 kostar bristande jämställdhet 6 % av regionens BNP i Afrika söder om Sahara, vilket äventyrar kontinentens insatser för att uppnå en inkluderande mänsklig utveckling och ekonomisk tillväxt. En utjämning av kvinnors tillgång till jordbruksinsatsvaror skulle kunna öka produktionen av grödor med upp till 19 %, öka jordbrukets BNP och den totala BNP:n och lyfta hundratusentals människor ur fattigdom(14).

AG.  Under 2020 ökade antalet människor som drabbats av osäker livsmedelsförsörjning med nästan 40 % jämfört med föregående år. Kriget i Ukraina visar att livsmedelstryggheten och den globala marknaden är sammanlänkade och att vissa afrikanska länder är beroende av livsmedelsimport från ett litet antal exporterande länder eller regioner. Ett alltför stort beroende kan göra länder sårbara för externa chocker. Uppdraget för livsmedelssystemens och jordbrukets motståndskraft lades fram vid G7-toppmötet den 24 mars 2022, med konkreta åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen globalt, särskilt i de afrikanska länder som drabbats hårdast av avbrottet i livsmedelsproduktionen till följd av kriget i Ukraina. I hushållsundersökningar utförda av Internationella valutafonden konstaterades att en bredare tillgång till system för tidig varning och information om livsmedelspriser och väder, även genom ett enkelt text- eller röstmeddelande för att informera jordbrukare om när de ska plantera, bevattna eller gödsla sina grödor, kan möjliggöra ett klimatsmart jordbruk och har potential att minska risken för osäker livsmedelsförsörjning med 30 procentenheter.

AH.  Mikroföretag samt små och medelstora företag i låg- och medelinkomstländer i Afrika drabbas, när det gäller handel inom Afrika, av betydande transaktionskostnader och förseningar till följd av begränsade gränsöverskridande förbindelser mellan banker, problem med tillgången på utländsk valuta, höga servicekostnader för mellanhänder och behovet av att beräkna försäljnings- och inköpsvalutorna mot US-dollarn. Teknisk utveckling och samarbete mellan centralbanker, till exempel inom ramen för det panafrikanska betalnings- och avvecklingssystemet, kan vara en väg ut ur detta problem.

AI.  Förhandlingar pågår i AFCFTA om den planerade liberaliseringen av tjänster, till en början inom fem prioriterade sektorer som fastställts av AU, nämligen transport, turism, kommunikationer, finansiella tjänster och företagstjänster. Tjänster står för 54 % av Afrikas BNP och 75 % av utländska direktinvesteringar.

AJ.  I AU:s strategi för digital omställning i Afrika (2020–2030) planeras en säkrad digital inre marknad för Afrika senast 2030, där rörligheten för personer, tjänster och kapital säkerställs och där privatpersoner och företag obehindrat kan få tillgång till och använda sig av onlineverksamhet i linje med AFCFTA. Den digitala ekonomin i Afrika erbjuder möjligheter till ökat jobbskapande, särskilt för små och medelstora företag, som står för uppskattningsvis 80 % av arbetstillfällena på hela kontinenten och utgör ryggraden i den afrikanska ekonomin. Digitaliseringen av handeln och främjandet av papperslösa handelssystem har stor potential att stödja småskaliga handlare, däribland kvinnoledda företag och unga företagare. Det krävs betydande investeringar i internetinfrastruktur för att underlätta det digitala deltagandet hos den afrikanska befolkningen, varav endast 33 % hade tillgång till internet 2021. Våra afrikanska partner söker också aktivt EU:s stöd för att stärka Afrikas digitala infrastruktur och säkerställa ordentlig konnektivitet och tillgång till internet över hela kontinenten. Afrika ligger långt efter Förenta staterna, Kina och, i mindre utsträckning, Europa när det gäller den digitala tekniska utvecklingen. Enligt UNCTAD står Afrika för mindre än 1 % av den globala exporten av digitalt levererbara tjänster.

1.  Europaparlamentet bekräftar att handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Afrika är en del av vår gemensamma strävan att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling senast 2030 och målen i Parisavtalet. Parlamentet betonar att Afrika är en viktig geografisk prioritering i EU:s nya handelsstrategi och understryker vikten av en kraftfullare dialog mellan EU och Afrika. Parlamentet betonar i detta avseende att EU bör satsa mer på att se till att partnerskapet går utöver det traditionella förhållandet mellan givare och mottagare. Parlamentet betonar att moderniseringen av handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och AU kan medföra enorma fördelar när det gäller att stimulera ekonomisk tillväxt, regional integration, fattigdomsminskning och skapande av arbetstillfällen, kan bidra till återhämtningen från covid-19-pandemin och till den gröna och digitala omvandlingen av ekonomierna i länder i både EU och AU samt bland våra globala handelspartner, och måste följa principen om en konsekvent politik för utveckling i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet understryker att den geografiska närheten och långvariga historiska och kulturella band i allt högre grad förstärks av växande handelsutbyten. Parlamentet betonar att deltagandet av det civila samhällets organisationer måste vara en hörnsten i EU:s och AU:s strategi för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördjupa och bättre strukturera sitt samarbete med våra afrikanska partner och att därför upprätta en regelbunden politisk dialog på hög nivå som omfattar en parlamentarisk dimension som även involverar Europaparlamentet. Parlamentet anser att denna dialog bör kompletteras med ett utbyte mellan regionala grupperingar och enskilda stater och en parallell dialog med aktörer inom det civila samhället i Afrika och EU som viktiga inslag för att främja EU:s jämbördiga partnerskap med Afrika.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa en motståndskraftig, konkurrenskraftig och solid infrastruktur och industribas i Afrika, i enlighet med AU:s Agenda 2063, i syfte att utveckla motståndskraftiga värdekedjor och råvarubearbetning med högt mervärde i Afrika som ett viktigt sätt att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och europeiska företag och investerare, inbegripet EIB, att tillämpa modern, hållbar och, när så är möjligt, klimatneutral produktionsteknik i afrikanska industrialiseringsprojekt. Parlamentet insisterar på att arbetsmarknadens parter ska involveras i alla skeden av främjandet av industrialisering. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att stödja Afrika så att det kan skräddarsy sin egen oberoende makroekonomiska politik, finanspolitik, penningpolitik och handelspolitik, och uppmanar kommissionen att göra det möjligt för Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (AKS-staternas organisation) att skydda nyetablerade industrier, bland annat genom tekniskt och ekonomiskt stöd, och säkerställa rätten att lagstifta. Parlamentet betonar att insatser för att skydda miljön bör stå i centrum för samarbetspolitiken och samarbetsprogrammen för stöd till industrialisering och skapande av anständiga arbetstillfällen i Afrika, vilka ska inrättas och genomföras av alla ansvariga aktörer från de två kontinenterna.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja hållbara investeringar för att gå vidare mot en koldioxidfri ekonomi, i linje med sitt åtagande i klimatpakten från Glasgow, samtidigt som man säkerställer en ansvarsfull och hållbar anskaffning och förvaltning av naturresurser och råvaror samt en hållbar avfallshantering i linje med målen i den gröna given.

5.  Europaparlamentet understryker den grundläggande roll som fungerande statliga institutioner, myndigheter och infrastruktur spelar, och anser att avsaknaden av sådana kan utgöra ett stort hinder för handeln. Parlamentet betonar i detta sammanhang att alla afrikanska länder måste förbättra rättssäkerheten, eftersom den är mycket viktig för utvecklingen av alla former av handel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ha ett nära samarbete med sina afrikanska motparter för att garantera ett företagsklimat som främjar investeringar.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av att anpassa de ekonomiska och handelsmässiga förslagen i den nya agendan för Medelhavsområdet, som antogs av kommissionen den 9 februari 2021, till den rådande krissituationen. Parlamentet efterlyser ett smidigt genomförande av de handelsrelaterade projekten inom ramen för den ekonomiska planen och investeringsplanen så snart som möjligt.

7.  Europaparlamentet understryker att EU behöver en helt ny grund för sitt ekonomiska partnerskap med Afrika, på lika villkor och på grundval av jämlikhet, ömsesidig respekt och förståelse, inbegripet de utmaningar som afrikanska partner står inför i samband med handels- och investeringsförbindelser, samtidigt som man tar hänsyn till den föränderliga dynamiken och åtgärdar kontinuerliga obalanser och brister. Parlamentet anser att detta är ett unikt tillfälle att blåsa nytt liv i handelsförbindelserna mellan de två kontinenterna och att toppmötet har fastställt en väg så att EU och AU ska kunna ingå ett förnyat, ömsesidigt fördelaktigt och hållbart partnerskap som bygger på solidaritet och samarbete, och att omforma de ekonomiska, kommersiella och handelsrelaterade förbindelserna i syfte att stärka Afrika, bland annat genom att säkerställa rättvisa och etiska handelsförbindelser som främjar den afrikanska kontinentala integrationen. Parlamentet understryker att handelsförbindelserna mellan EU och Afrika bör främja mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, goda styrelseformer, rättsstatsprincipen och jämställdhet, och uppmanar kommissionen att främja dessa aspekter inom ramen för handelsförbindelserna mellan EU och Afrika.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att bidra till att avskaffa de afrikanska ländernas roll att ”fylla och färdigställa” genom att stödja ett flerpartssystem som gör det möjligt för AU-länderna att producera egna vacciner, en kapacitet som de redan har visat i samband med produktionen av hiv-vacciner, vilket kommer att skapa möjligheter för utvecklingen av den vetenskapliga potentialen och minska beroendet av en handfull företag över hela världen.

9.  Europaparlamentet betonar att EU:s svar på globala vaccinationsinsatser för att mildra covid-19-pandemin ledde till störningar i förbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet understryker att resultatet av det sjätte toppmötet mellan EU och AU måste vara en ny utgångspunkt för att främja förbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med afrikanska partner bilateralt och på ett strukturerat sätt och att eftersträva ett regionalt och multilateralt engagemang för att främja förbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en diskussion med parlamentet om den kompromiss om Trips-undantag som förhandlats fram i fyrpartsförhandlingarna mellan EU, USA, Indien och Sydafrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att vara flexibel och pragmatisk i diskussionerna i WTO i syfte att nå en kompromiss om ett riktat och tillfälligt Trips-undantag med andra WTO-medlemmar för att nå fram till en slutsats och meningsfulla resultat om handels- och hälsorelaterade aspekter vid den tolfte ministerkonferensen.

10.  Europaparlamentet upprepar vikten av fred för en positiv social, miljömässig och ekonomisk utveckling. Parlamentet noterar bristen på stöd bland många afrikanska regeringar för FN:s generalförsamlings resolution som fördömer angreppet mot Ukraina, och att afrikanskt stöd för EU:s ståndpunkter inte kan tas för givet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att undersöka de olika orsakerna till skepticismen och att öka de diplomatiska insatserna för att skapa gemensamma ståndpunkter mot militär aggression på båda kontinenterna.

11.  Europaparlamentet stöder AFCFTA:s mål och ambitioner, såsom uttrycks i dess ingress. Parlamentet stöder också strävandena i Agenda 2063 att skapa en kontinental marknad med fri rörlighet för personer, kapital, varor och tjänster, i syfte att fördjupa den ekonomiska integrationen på den afrikanska kontinenten. Parlamentet anser att AFCFTA är ett ambitiöst initiativ för ekonomisk integration, som utgör en stor möjlighet för afrikanska länder att främja tillväxt för alla, möjliggöra hållbar utveckling, minska fattigdomen och förbättra levnadsstandarden, skapa ett stort antal anständiga arbetstillfällen, öka de afrikanska ländernas konkurrenskraft, främja grön teknik och energi, öka de offentliga finansernas hållbarhet, bekämpa korruption och främja goda styrelseformer samt åstadkomma strukturella omvandlingar i de deltagande staterna. Parlamentet uppmanar EU att aktivt stödja AFCFTA. Parlamentet betonar att indikatorerna för att mäta ekonomisk framgång i Afrika och EU bör förbättras och diversifieras utöver BNP-tillväxten, och rekommenderar att man även hänvisar till indikatorer såsom Ginikoefficienten, indikatorn för verkliga framsteg (Genuine Progress Indicator), indexet för mänsklig utveckling och Theils index för att mäta exportdiversifiering, indikatorer som rör könsdiskriminering, och i synnerhet lägesrapporterna om målen för hållbar utveckling.

12.  Europaparlamentet påminner om att EU mellan 2014 och 2020 anslog mer än 74 miljoner euro i finansiering till inrättandet av AFCFTA genom sitt panafrikanska program, och att finansieringen har använts för kapacitetsuppbyggnad i förhandlingarna om, ratificeringen av och genomförandet av AFCFTA. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta sitt ekonomiska och tekniska stöd till genomförandet av AFCFTA. Parlamentet konstaterar att för att AFCFTA ska kunna infria sina löften och gå längre än enbart handelsliberalisering och att lyfta människor ur fattigdom behöver länderna i Afrika politiskt utrymme för att anta en politik som ökar samstämmigheten mellan handelsåtgärder, diversifieringsmål, som tillmötesgår befolkningens behov, hållbarhet och tillväxt för alla.

13.  Europaparlamentet uppmanar både AU:s och EU:s kommissioner att underlätta utvecklingen av regionala värdekedjor och bättre regional infrastruktur i Afrika. Parlamentet betonar behovet av konsekventa investeringar och offentlig tillsyn i utvecklingen av allmän och gränsöverskridande hållbar infrastruktur. Parlamentet påpekar behovet av betydande investeringar i transportinfrastruktur, konnektivitet och digitalisering för att underlätta regional handel och därmed diversifiering och motståndskraft i lokala, regionala och kontinentala värdekedjor. Parlamentet konstaterar att undanröjandet av hinder för handeln inom Afrika kan underlätta tillväxten av regionala värdekedjor, vilket kan underlätta internationaliseringen av afrikanska företag, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet betonar att Global Gateway bör bidra till utvecklingen av infrastruktur för att öka handeln inom Afrika och uppmanar AU:s partner att reagera på Team Europes förslag om gemensamma infrastrukturprojekt. Parlamentet uppmanar både EU och afrikanska partner att utan ytterligare dröjsmål genomföra de gemensamt identifierade prioriterade projekten och skapa projektrelaterade vinstmöjligheter för lokala företag och arbetstillfällen för lokalbefolkningen, samtidigt som höga miljö- och arbetsnormer och Parisavtalet strikt iakttas. Parlamentet understryker behovet av att vidareutveckla infrastrukturen för landsbygdsområden och påpekar att i Afrika söder om Sahara kommer uppskattningsvis 40 % av de baslivsmedel som transporteras inte ut på marknaden på grund av dålig infrastruktur och brist på kyl- och lagringsanläggningar. Parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen och AU att kartlägga de regionala värdekedjorna mellan EU och Afrika, utöver bilaterala handelsflöden, och att genomföra en swot-analys, särskilt i syfte att identifiera vägar för nearshoring och samarbetsområden såsom den cirkulära ekonomin och miljöanpassningen av leveranskedjorna. Parlamentet betonar vikten av att vidareutveckla infrastrukturen och förbindelserna mellan Afrika söder om Sahara och Nordafrika samt mellan Västafrika och Östafrika.

14.  Europaparlamentet understryker vikten av att inkludera jämställdhet och jämställdhetsintegrering i handelsförbindelserna mellan EU och Afrika som en viktig del för att främja hållbar tillväxt för alla. Parlamentet betonar att handels- och investeringsförbindelser har potential att främja jämställdhet och bidra till kvinnors ekonomiska och sociala egenmakt och till mer jämlika och motståndskraftiga ekonomier och samhällen. Parlamentet anser att partnerskapet mellan EU och Afrika särskilt bör stödja kvinnors och ungdomars företagande på landsbygden och i städerna, bland annat genom små producentorganisationer, och att det därför är viktigt att stödja lika tillgång till ekonomiska och produktionsresurser såsom finansiella tjänster samt till marknader och att skydda markrättigheter. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete med datainsamling och dataanalyser för att bättre förstå handelspolitikens konsekvenser för kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med afrikanska partner för att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt i handelsförbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att jämställdhetsintegrera handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera fristående genuskapitel i avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet betonar den viktiga roll som kvinnor på landsbygden spelar i jordbruks- och landsbygdsekonomierna på den afrikanska kontinenten, särskilt när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet påminner om att nästan hälften av jordbruksarbetet i Afrika utförs av kvinnor. Parlamentet uppmanar till utveckling av utbyten mellan kvinnliga företagare från Afrika och EU med hjälp av plattformar som gör det möjligt att bygga nätverk, utbyta erfarenheter och driva gemensamma projekt. Parlamentet uppmuntrar till främjande av arvsrättigheter för kvinnor och flickor och uppmanar EU att stödja partnerländer, särskilt när det gäller erkännandet av kvinnors fulla rätt till markrättigheter.

15.  Europaparlamentet understryker behovet av att upprätta en konstruktiv offentlig-privat dialog och göra det möjligt för kulturer att utvecklas i syfte att ta fram ett intelligent nätverk av ekosystem, och den eventuella hybridiseringen av den offentliga och privata sfären. Parlamentet betonar att EU mot denna bakgrund måste fortsätta att arbeta med afrikanska länder för att underlätta och främja privata investeringar på kontinenten, eftersom enbart offentliga investeringar inte räcker till. Parlamentet uppmanar till att ytterligare öka de offentliga och privata trilaterala partnerskapen för att utveckla nya handelsförbindelser inom sektorer av gemensamt intresse såsom energi, industri och transport.

16.  Europaparlamentet betonar den centrala roll som EU:s externa investeringsplan, och särskilt Europeiska fonden för hållbar utveckling som är dess första pelare, har för utformningen av EU:s handels- och investeringspolitik gentemot Afrika, parallellt med avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet påminner om sitt fokus på att förbättra investeringsklimatet i partnerländerna. Parlamentet betonar att EU:s åtagande att stimulera den privata sektorns investeringar för att uppnå målen för hållbar utveckling måste innebära att man fastställer obligatoriska skyldigheter avseende mänskliga rättigheter, sociala rättigheter och tillbörlig aktsamhet på miljöområdet, på grundval av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, vilka bör tillämpas på hela värdekedjan och innehålla bestämmelser om tillgång till rättslig prövning.

17.  Europaparlamentet uppmanar både AU:s och EU:s kommissioner att skapa och underlätta de villkor som krävs för att de afrikanska länderna ska kunna ändra sin integration i världsekonomin, från råvarukällor till exportörer av mellanprodukter och slutprodukter, samtidigt som det politiska utrymmet för att skydda nyetablerade industrier bibehålls. Parlamentet rekommenderar ett utökat samarbete med universitet och andra forskningsanläggningar i Afrika för att inrätta en plattform för teknik- och kunskapsutbyte. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den möjlighet som utveckling och investeringar på tillväxtmarknader innebär för båda kontinenterna, särskilt inom tillverkningssektorn. Parlamentet betonar vidare vikten av att stärka banden mellan EU:s och Afrikas företag i detta avseende, för att bidra till att skapa värde och höja standarderna och därmed förbättra konkurrenskraften.

18.  Europaparlamentet betonar att insatser för diversifiering av försörjningskedjan skapar möjligheter för båda kontinenterna och anser att EU och AU bör samarbeta för att skapa de villkor och incitament som krävs för att stödja diversifieringen av investeringar och produktionen i företag i EU och Afrika.

19.  Europaparlamentet upprepar att EU och AU har ett gemensamt intresse av ett stabilt och regelbaserat multilateralt handelssystem som bidrar till att främja den ekonomiska tillväxten i EU och på den afrikanska kontinenten. Parlamentet betonar att reformen och moderniseringen av WTO och WTO:s regelverk är ett viktigt område för samarbete mellan EU och AU, och uppmanar partnerna att samarbeta för att skapa en rättvis och jämlik global struktur för handel och finanser genom att blåsa nytt liv i WTO, inbegripet slutförandet av Doharundan för att bättre ta hänsyn till intressena hos länderna på södra halvklotet, i enlighet med WTO-medlemmarnas överenskommelse.

20.  Europaparlamentet betonar att det WTO-ledda initiativet Aid for Trade syftar till att hjälpa de minst utvecklade länderna, särskilt med att bygga upp den kapacitet på utbudssidan och den handelsrelaterade infrastruktur som de behöver för att genomföra och dra nytta av WTO-avtalen och, mer allmänt, utvidga sin handel. Parlamentet anser i detta avseende att detta initiativ är ett centralt inslag i handelsförbindelserna med Afrika, särskilt i efterdyningarna av covid-19-krisen.

21.  Europaparlamentet påpekar att Aid for Trade-agendan bör spela en roll när det gäller att mobilisera resurser för att ta itu med handelsrelaterade begränsningar, finansiera infrastrukturbehov och bidra till att bygga upp de afrikanska ländernas kapacitet att inrätta lämpliga regleringsstrukturer.

22.  Europaparlamentet understryker vikten av att stärka samarbetet mellan WTO, Unctad, ILO, FN:s miljöprogram, FAO och andra FN-organ för att hålla den multilaterala visionen vid liv genom att driva på en gemensam agenda för delat välstånd och i överensstämmelse med en konsekvent politik för utveckling.

23.  Europaparlamentet betonar att en global styrning som medger ansvarsutkrävande och insyn bör inbegripa ett större deltagande från parlamentsinstansers sida, då direktvalda parlamentsledamöter kan fungera som en avgörande länk mellan medborgarna och det multilaterala systemet. Parlamentet betonar vikten av arbetet vid den parlamentariska konferensen om WTO som anordnas gemensamt av Europaparlamentet och Interparlamentariska unionen, och efterlyser större insatser för att öka deltagandet för parlamentsledamöter från Afrika, särskilt från det panafrikanska parlamentet. Parlamentet understryker behovet av att parlamentsledamöter får större tillträde till handelsförhandlingar och blir involverade i WTO:s beslutsfattande och översynsprocesser. Parlamentet efterlyser en förstärkning av den roll som både Europaparlamentet och det panafrikanska parlamentet samt de nationella parlamenten i alla WTO-medlemsstater spelar under den period som omfattas av mandatet för internationella handels- och investeringsförhandlingar.

24.  Europaparlamentet betonar att de förnyade förbindelserna mellan EU och Afrika bör ha de båda kontinenternas bästa gemensamma intressen i centrum och bör bygga på ett starkt partnerskap. Parlamentet konstaterar att ett AU–EU-partnerskap mellan jämlikar som bygger på fullt samarbete är ett adekvat svar till geopolitiska konkurrenter. Parlamentet är övertygat om att om EU:s geopolitiska konkurrens endast styrs av andra världsmakters gränsdragningar, står en fortsättning av den traditionella politiken för utövande av inflytande i vägen för ett ömsesidigt fördelaktigt samarbete. Parlamentet påpekar att en rättvis konkurrens mellan intressen inte är främmande för marknadsekonomier, och att de afrikanska partnerna förbehåller sig rätten att dra nytta av en efterfrågesituation till egen fördel.

25.  Europaparlamentet är övertygat om att EU:s intressen, såsom tillgång till råvaror, utformning av ekonomiska förbindelser för att främja EU:s ekonomi och hantering av migration, dvs. genom att ta itu med dess bakomliggande orsaker, bäst kan eftersträvas genom ett nytt partnerskap mellan jämlikar. Parlamentet är övertygat om att ett nytt partnerskap mellan jämlikar kan ge EU möjlighet att effektivt stärka sitt strategiska oberoende.

26.  Europaparlamentet betonar att EU bör främja ett konstruktivt engagemang när det gäller alla aspekter av migration, tvångsförflyttning och rörlighet för att säkerställa att migrationen sker på ett säkert och välreglerat sätt. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att bygga upp en långsiktig gemensam strategi för att koppla samman handels-, utvecklings- och migrationspolitik, vilket har fastställts i flera av Europeiska rådets slutsatser, särskilt de som antogs den 16 december 2021, eftersom en sådan strategi skulle kunna spela en nyckelroll för att bekämpa människosmuggling och olagliga migrationsvägar från afrikanska länder till EU.

27.  Europaparlamentet understryker att en förbättring av kvaliteten på den interkontinentala handeln kommer att kräva en reglering av rörligheten och migrationen på den afrikanska kontinenten. Även om handelspolitiken under vissa omständigheter kan minimera påtvingad migration genom att skapa arbetstillfällen, insisterar parlamentet på att varken EU:s handelspolitik eller dess utvecklingsbistånd bör utnyttjas för att säkra migrationssamarbete med länder utanför EU, vilket skulle kunna undergräva EU:s principer och värderingar och det primära målet att minska fattigdomen. Parlamentet påminner i detta avseende om att påtvingad migration endast kan lösas genom att man skapar lagliga vägar, stärker det internationella skyddet och hanterar de bredare utvecklingskriser, politiska kriser, klimatkriser och humanitära kriser som leder till tvångsförflyttningar.

28.  Europaparlamentet noterar covid-19-pandemins inverkan på leveranskedjorna. Parlamentet insisterar på vikten av att bygga mer motståndskraftiga leveranskedjor i världen efter pandemin, i både EU och AU, genom att stärka strategiskt oberoende, identifiera beroenden, bättre hantera sårbarheter och försörjningsavbrott, diversifiera produktionen och investera mer i banbrytande företag som har integrerat sociala, miljömässiga och hälsomässiga mål i sina affärsmodeller. Parlamentet påminner om sitt engagemang för den europeiska gröna given och om handelsinitiativ som syftar till att uppnå dess mål, inbegripet men inte begränsat till en gränsjusteringsmekanism för koldioxid, lagstiftningsförslaget om obligatorisk tillbörlig aktsamhet och förslaget om avskogningsfria produkter. Parlamentet insisterar på att kommissionen noggrant måste övervaka effekterna av dessa initiativ på handeln mellan EU och Afrika och föreslår kompletterande åtgärder för att mildra eventuella störningar på kort sikt. Parlamentet är övertygat om att dessa lagstiftningsinitiativ på lång sikt kommer att leda till mer motståndskraftiga och hållbara globala värdekedjor som gynnar medborgare och företag i både EU och Afrika.

29.  Europaparlamentet beklagar den stora inverkan som Ryska federationens oprovocerade och omotiverade invasion av Ukraina har på det ökade priset på energi, bränslen, råvaror och jordbruksprodukter, vilket leder till en kraftig ökning av produktionskostnaderna, vilket äventyrar produktionskontinuiteten och kan leda till störningar i leveranskedjan. Parlamentet efterlyser förstärkta åtgärder på internationell nivå för att säkerställa att det politiska beslutsfattandet sätter livsmedelstryggheten i centrum, i syfte att undvika livsmedelsbrist och säkra nutritionstrygghet i de mest utsatta länderna, särskilt på den afrikanska kontinenten, och hantera livsmedelsäkerheten genom handelsmedel och förebygga hinder i den internationella handeln med livsmedel och råvaror.

30.  Europaparlamentet anser att EU kan bidra till att avsevärt minska Afrikas nuvarande beroende av import av livsmedel, utsäde, gödselmedel och bekämpningsmedel genom ekonomiskt och tekniskt stöd, politisk dialog, kunskapsutbyte och ny teknik samt genom att främja afrikansk innovation.

31.  Europaparlamentet efterlyser en storskalig europeisk–afrikansk investeringsoffensiv som ger incitament till en betydande ökning av privata investeringar i afrikanska stater och möjliggör omfattande offentliga investeringar i infrastruktur och i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det åtagande som gjordes vid det sjätte toppmötet mellan AU och EU om att mobilisera 150 miljarder euro som en del av Global Gateway. Parlamentet begär att detta investeringsinitiativ utvidgas avsevärt tillsammans med medlemsstaterna.

32.  Europaparlamentet anser att investeringsoffensiven i första hand bör fokusera på projekt för att utveckla och utöka förnybar energi, trygga vattenförsörjningen och säkra klimatanpassningsåtgärder och bygga upp offentlig infrastruktur. Parlamentet förväntar sig att alla investeringsprojekt ska involvera afrikanska partnerföretag och ägna stor uppmärksamhet åt att skapa lokal sysselsättning och fördjupa afrikanska värdekedjor. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera lämpliga investeringsprojekt i samordning med lokala, regionala och statliga partner i Afrika och se till att de genomförs.

33.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att åta sig att stödja afrikanska länder så att de kan genomföra ambitiösa och rättvisa klimatåtgärder. Parlamentet betonar att EU:s finansiering inom ramen för det nya instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete måste användas för att främja en människorättsbaserad strategi som gör lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar centrala för klimat-, miljö- och utvecklingsinsatser, till att börja med genom samråd med det civila samhället och lokalsamhället.

34.  Europaparlamentet noterar att de tidigare mekanismerna för kombinerad finansiering inte har lyckats stimulera tillräckliga privata investeringar. Parlamentet begär därför att investeringsinitiativet ska inkludera lokala små och medelstora företag, som särskilt bidrar till diversifieringen av ekonomin och skapandet av sysselsättning.

35.  Europaparlamentet betonar att EU bör fördjupa sina ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med Afrika genom investeringar som skapar anständiga arbetstillfällen och främjar mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter och miljörättigheter. Parlamentet understryker skillnaderna i tillgång till finansiering inom afrikanska regioner och länder, vilket beror på olika faktorer. Parlamentet understryker att tonvikten bör läggas på investeringar i ny infrastruktur, såsom digital och grön infrastruktur, och produktion av förnybar energi. Parlamentet välkomnar det ramavtal om projektsamarbete som undertecknades i oktober 2021 mellan EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD). Parlamentet välkomnar det samförståndsavtal som undertecknades 2021 mellan EBRD och Afrikanska utvecklingsbanken för att främja en hållbar utveckling av den privata sektorn i Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja investeringar i den afrikanska kontinenten genom innovativa finansiella instrument för att öka kapitalflödena och minska riskerna. Parlamentet uppmanar EU och de afrikanska länderna att undersöka möjligheterna att förhandla om avtal om underlättande av hållbara investeringar, i enlighet med vad som tillkännagavs i översynen av EU:s handelspolitik(15), vilka ökar regeringarnas kapacitet att reglera i allmänhetens intresse och skapa balans mellan å ena sidan rättigheter och skyldigheter för investerare och samhällen och å andra sidan miljöhänsyn. Parlamentet påminner om den centrala betydelsen av konsekventa investeringar i offentliga tjänster, i forskningskapacitet och i främjande av ekonomiska sektorer där länder eller regioner har potential att vinna en komparativ fördel. Parlamentet rekommenderar att man ökar investeringsmöjligheterna i Afrika, särskilt genom att tillhandahålla mer riskkapital och garantier som syftar till att underlätta investeringar. Parlamentet välkomnar Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+), som gör det möjligt för institutioner för utvecklingsfinansiering att ta större risker i sina investeringsprogram. Parlamentet påminner om att Addis Abeba-handlingsplanen om utvecklingsfinansiering belyste behovet av att mobilisera mer inhemska resurser för att uppnå målen för hållbar utveckling.

36.  Med tanke på att Unica rapporterar att många av de investeringsavtal som ingicks under 1990-talet och början av 2000-talet nyligen har löpt ut eller snart löper ut, uppmanar Europaparlamentet de afrikanska länderna att se över och reformera sina investerings- och dubbelbeskattningsavtal i enlighet med sina utvecklingsbehov. Parlamentet anser att AFCFTA och de pågående regionala integrationsinsatserna ger en god möjlighet att ombalansera den internationella investeringsordningen så att den bygger på ansvarstagande och rättvisa och främjar hållbar utveckling.

37.  Europaparlamentet betonar att det avtal mellan EU och OSAKS som paraferades i april 2021 saknar mekanismer för att genomdriva tillbörlig aktsamhet när det gäller miljöstandarder, mänskliga rättigheter och principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke, vilket är ännu viktigare med tanke på åtagandena inom ramen för avtalet att främja internationella investeringsavtal. Parlamentet betonar att EU bör beakta de olika utvecklingsnivåerna och se till att dess handelsavtal är förenliga med partnernas prioriteringar för regional ekonomisk integration.

38.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och EIB, i egenskap av EU:s utlåningsorgan, att utarbeta ett effektivt och lättillgängligt mikrokreditsystem och att i detta sammanhang stärka sin kapacitet att stödja utvecklingen av den privata sektorn i Afrika. Parlamentet uppmanar i detta avseende EIB att avsätta mer medel till afrikanska mikroföretag samt små och medelstora företag genom den blandade budgeten för EFHU+. Parlamentet understryker i detta sammanhang även den stora potentialen som mikrofinansiering har när det gäller att ge små och medelstora företag och de lokala jordbrukarna ytterligare egenmakt. Parlamentet rekommenderar att det inrättas mikrokreditsystem som skulle ge tillgång till krediter utan krav på säkerheter eller andra finansiella garantier. Parlamentet betonar vikten av ett sådant system för kvinnors och ungdomars egenmakt, och deras tillgång till finansiering måste förbättras avsevärt. Parlamentet efterlyser i detta avseende lämpliga kompletterande åtgärder, såsom tekniskt och rättsligt bistånd och rådgivning samt allianser med lokala partner på plats, för att göra sådana mikrokrediter verkligt tillgängliga. Parlamentet anser att man genom att stödja den sociala ekonomin och kooperativ samt mikrokreditsystem kommer att bidra till den välbehövliga formaliseringen av den informella ekonomin genom tydliga strategier baserade på ILO:s rekommendation 204.

39.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd till de afrikanska länderna och AU för att bekämpa olagliga finansiella flöden och företagens skatteundandragande, och efterlyser initiativ för att se till att företag inte bidrar till sådana kapitalutflöden från afrikanska länder. Parlamentet påminner om att Afrika förlorar omkring 88,6 miljarder US-dollar i olaglig kapitalflykt varje år, vilket motsvarar 3,7 % av kontinentens bruttonationalprodukt. Parlamentet uppmanar till gemensamma insatser för att säkerställa att skatter betalas där vinster och verkligt ekonomiskt värde skapas, i syfte att stoppa fortsatt urholkning av skattebasen och överföring av vinster. Parlamentet uppmanar till ökat samarbete mellan AU och EU och deras medlemsstater när det gäller att på internationell nivå främja åtgärder som tar upp frågor om transparens för bolagsbeskattningen, inbegripet bättre samarbete i samband med EU:s direktiv om finansiell rapportering(16). Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina program för handelsrelaterat bistånd även ta upp olagliga finansiella flöden och skatteundandragande, och att inkludera respektive kapitel i förhandlingarna om moderniseringen av avtalen om ekonomiskt partnerskap.

40.  Europaparlamentet betonar att de minst utvecklade länderna har ett intresse av och är starka anhängare av regelbaserade multilaterala handelssystem och att deras integration i det internationella handelssystemet bör förbättras. Parlamentet är medvetet om att särskild och differentierad behandling är en grundläggande princip för WTO. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att utvecklingsländerna fullt ut kan utöva sina rättigheter enligt WTO:s bestämmelser om särskild och differentierad behandling, särskilt för att trygga sin livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att ett allt för stort beroende av ett enskilt land eller geografiskt område för en viss produkt kan göra länder sårbara för externa chocker, vilket kan ha en enormt skadlig inverkan på livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna. Parlamentet anser därför att kommissionen bör stödja våra afrikanska partner i arbetet med att diversifiera sina handelsflöden för att öka sin motståndskraft. Parlamentet efterlyser gemensamma insatser tillsammans med EU:s afrikanska partner på WTO-nivå för att finna multilaterala lösningar på stora motsättningar i globala jordbrukspolitiska frågor, vilket diskuterats i WTO:s jordbrukskommitté.

41.  Europaparlamentet betonar behovet av att multilaterala handelsregler som stöder betydande och hållbara jordbruk som bygger på omfattande jordbruksreformer i olika afrikanska stater genomförs för att garantera livsmedelstrygghet över hela kontinenten. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av att skydda och främja lokalsamhällenas rätt att få tillgång till och kontrollera naturresurser såsom land och vatten. Parlamentet fördömer omfattningen på markrofferiet i Afrika. Parlamentet är oroat över omfattningen av utländska investerares markförvärv i Afrika, som är koncentrerat till länder med svagare styrningsstrukturer och skulle kunna utgöra ett hot mot livsmedelstryggheten och tillgången till mark och vatten. Parlamentet betonar vikten av att inleda en inkluderande process i syfte att säkerställa effektivt deltagande från organisationer i det civila samhället och lokalsamhällen i utveckling, genomförande och övervakning av politik och åtgärder som avser markrofferi. Parlamentet kräver att de fakultativa riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar ska beaktas i samtliga projekt som främjar skyddet av markrättigheter, även inom handeln, och efterlyser även åtgärder för att säkerställa att projekt inte hotar småskaliga jordbrukares och särskilt kvinnors markrättigheter. Parlamentet uppmanar dessutom EU och Afrika att erkänna urbefolkningars rätt till sedvanerättsligt ägande och kontroll över sin mark och sina naturresurser i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och Internationella arbetsorganisationens konvention 169, och att efterleva principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke.

42.  Parlamentet betonar att handelspartnerskapet mellan EU och Afrika måste säkerställa de afrikanska ländernas rätt till livsmedelssuveränitet, säkerställa att principerna för hållbarhet följs och bör aldrig undergräva livsmedelssäkerhet, livsmedelstrygghet och livsmedelskvalitet eller leda till avskogning eller försämring av miljön. Parlamentet betonar att detta kommer att kräva större åtaganden på båda kontinenterna och främjande av säkra, motståndskraftiga och hållbara jordbruksbaserade livsmedelssystem för att öka insatserna för att nå hållbarhetsmålet om ingen hunger senast 2030 och stödja gemensamma åtgärder för att begränsa klimatförändringarna. Parlamentet konstaterar ett behov av omstrukturering av värdekedjor så att mer av de bearbetnings- och värdeskapande delarna av produktionen sker i ursprungsländerna. Parlamentet upprepar vikten av respekt för produkter med skyddad ursprungsbeteckning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att investeringsinstrument, såsom Global Gateway och Europa i världen, bidrar till utvecklingen av en hållbar jordbrukssektor i Afrika, i linje med målen för hållbar utveckling, och att stödja genomförandet av AFCFTA för handel med jordbruksprodukter inom Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbildning för att främja och stödja hållbara jordbruksmetoder, såsom agroekologi, i Afrika och att främja befintliga initiativ i Afrika. Parlamentet påminner om att agroekologins möjligheter att förena de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna av hållbarhet har fått erkännande i banbrytande rapporter från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar, den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster liksom Världsbanken och den FAO-ledda globala internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling. Parlamentet uppmanar EU och Afrika att spela en ledande roll för ingåendet av en ambitiös global överenskommelse vid den femtonde partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att ett hållbart jordbruk och mer hållbar nutrition i Europa kan ge ett betydande bidrag till att säkerställa livsmedelstrygghet i afrikanska länder.

43.  Europaparlamentet understryker vissa afrikanska länders asymmetriska beroende av import av jordbruksprodukter för livsmedelstrygghet. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över hur Rysslands invasion av Ukraina påverkar försörjningen av vissa jordbruksprodukter, främst spannmål, med tanke på att många av dessa stater är starkt beroende av denna import, samt störningar i den globala försörjningskedjan och prisökningar som leder till global livsmedelsotrygghet, framför allt på den afrikanska kontinenten. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att bedöma effekterna av det rysk-ukrainska kriget på spannmålsimport och livsmedelsförsörjning, och uppmanar kommissionen att vidta tidiga åtgärder mot eventuella humanitära kriser. Parlamentet framhåller dessutom de störningar som den väpnade konflikten orsakar den afrikanska exporten till Ryssland av vissa produkter, såsom citrusfrukter, kaffe och te. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de afrikanska länderna för att säkra tillgången till jordbruksprodukter, använda den befintliga handelsverktygslådan för att ta itu med och underlätta tillgången till jordbruksprodukter för våra afrikanska partners och stödja dem i att öka sin jordbruksproduktion för att förbättra motståndskraften i deras livsmedelssystem.

44.  Europaparlamentet påminner om att EU:s jordbruksbaserade livsmedelsexport till Afrika uppvisade ett värde på 17,6 miljarder euro 2020, medan importen från Afrika uppvisade ett värde på 16,5 miljarder euro. De afrikanska länderna är sålunda viktiga destinationer för EU:s export och EU är fortfarande den största exportmarknaden för jordbruks- och livsmedelsprodukter från Afrika. Parlamentet uppmärksammar att importer från Afrika, särskilt jordbruksbaserade livsmedel, behöver uppfylla EU:s hälso-, säkerhets- och kvalitetsnormer, inbegripet normer som gäller användning av hormoner, antibiotika och genetiskt modifierade organismer. Parlamentet betonar att tekniskt stöd och utbildning bör erbjudas för att säkerställa att afrikanska producenter har möjlighet och kunskaper för att uppfylla dessa standarder. Parlamentet är övertygat om att EU som en viktig global aktör inom jordbruksbaserade livsmedelssektorn bör samarbeta med afrikanska länder för att vidareutveckla riktmärken och internationella standarder för hållbara livsmedelssystem, som grundar sig på respekten för mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, rättvis konkurrens, försiktighetsprincipen, miljöskydd och djurskydd i enlighet med WTO-reglerna. Parlamentet påpekar att EU har åtagit sig att tillsammans med alla sina partner stödja och främja den globala övergången till hållbara jordbruksbaserade livsmedelssystem, i linje med målen i från jord till bord-strategin och målen för hållbar utveckling. Parlamentet påpekar att EU och Afrika har ett gemensamt mål att förändra vårt sätt att producera, distribuera och konsumera våra livsmedel. Parlamentet påpekar därför att samarbetet mellan EU och dess afrikanska partner måste inriktas på den centrala frågan om livsmedelsförsörjning genom skräddarsydda program för samarbete mellan EU och afrikanska jordbrukare och små och medelstora företag, riktade investeringar i hållbar jordbruksutveckling, moderna transportnät och lämplig lagringsinfrastruktur som ger afrikanska jordbrukare verktyg för att göra jordbruket motståndskraftigt mot klimatrelaterade utmaningar.

45.  Europaparlamentet förespråkar en starkare politisk samstämmighet på EU-nivå i samband med handeln med jordbruksbaserade livsmedel, med tanke på de globala konsekvenser som den gemensamma jordbrukspolitiken och handeln med jordbruksprodukter har för framstegen mot att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar EU att beakta slutsatserna från arbetsgruppen för Afrikas landsbygd om behovet av investeringar i afrikanska livsmedelskedjor med inriktning på förädlade varor. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att aktivt samarbeta med afrikanska partner för att skapa synergieffekter mellan EU–Afrika-strategin och den gröna given, i synnerhet den externa dimensionen av från jord till bord-strategin.

46.  Europaparlamentet understryker vikten av forskning och innovation för att uppmuntra jordbrukare att anta hållbara jordbruksmetoder och produktiva jordbruksekosystem och livsmedelssystem i torra områden. Parlamentet efterlyser i detta avseende mer tillit till bidragen från afrikansk traditionell kunskap till en rättvis omställning, i synnerhet inom jordbrukspraxis, fiskenäring och skogsskydd för att på så sätt ge det afrikanska folket och lokalsamhällena egenmakt.

47.  Europaparlamentet beklagar att betesmarkernas strategiska betydelse inte erkänns, trots att betesmarker täcker runt 43 % av Afrikas landyta och därför utgör viktiga kolsänkor. Parlamentet påminner om vikten av att stödja små jordbruk och betesbruk samt andra traditionella/lokala livsmedelssystem för att stärka deras motståndskraft och uppmuntra deras bidrag till tryggad livsmedelsförsörjning, hållbar resursförvaltning och bevarande av den biologiska mångfalden. Parlamentet konstaterar att exempelvis betesrätter och kollektiva betesmarker utgör traditionella markanvändningsrättigheter som vilar på sedvanerätt och inte på bekräftad äganderätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med lokalsamhällen och lokala intressenter utarbeta en strategi för att på bästa sätt tillvarata denna potential genom hållbart bruk av betesmark, såsom pastoralism. Parlamentet efterlyser åtgärder mot de sociala spänningarna mellan fast boende jordbruksbefolkning och nomadiska pastorala samhällen, i synnerhet i regioner med överlappande etniska och religiösa konflikter.

48.  Europaparlamentet rekommenderar att man vänder denna ovälkomna trend med ett ökande antal personer som lider av en osäker livsmedelsförsörjning i Afrika genom att integrera humanitär politik, utvecklings- och fredsbyggande politik i konfliktdrabbade områden, genom att stärka klimatresiliensen inom livsmedelssystemen, genom att stärka resiliensen för de mest utsatta för ekonomiska motgångar, genom att ingripa längs livsmedelsförsörjningskedjorna för att minska kostnaden för näringsrika livsmedel och öka näringsvärdet hos vissa livsmedelsprodukter, genom att ta itu med fattigdom och strukturella ojämlikheter och se till att insatserna är gynnsamma för fattiga och inkluderande, och genom att stärka livsmedelsmiljöer och ändra konsumentbeteenden för att främja, inklusive genom handelsåtgärder, kostvanor med positiva effekter på människors hälsa och miljön. Parlamentet understryker behovet av en hållbar och innovativ politik som gör det möjligt för afrikanska stater att snabbt överge äldre och mer förorenande teknik och jordbruksmetoder med målet att åstadkomma en ekologisk och social omställning till hållbara jordbruksmetoder. Parlamentet framhåller jordbruks- och livsmedelssektorernas centrala roll för ekonomin och för att skapa anständiga och hållbara arbetstillfällen på landsbygden vid de många småföretagen eller familjejordbruken genom åtgärder för att öka motståndskraften och stödja en hållbar modernisering av jordbruksmetoder, förbättrad produktkvalitet och produktdiversifiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja lokala jordbruksföretag och att öka små och familjeägda jordbruksföretags kapacitet att konkurrera med storskaliga jordbruksföretag. Parlamentet uttrycker oro över att dessa starkt industrialiserade jordbruk som bygger på monokulturer expanderar alltmer, vilket bidrar till att fördjupa de sociala ojämlikheterna och markerosionen och den pågående förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet betonar jordbrukarnas betydelse för att stärka den cirkulära ekonomin i de olika afrikanska regionerna. Parlamentet välkomnar förslaget från arbetsgruppen för Afrikas landsbygd om att inrätta ett program för partnersamverkan mellan EU och Afrika som sammanlänkar jordbruksorgan i EU:s medlemsstater och partnerländer i Afrika genom vilket engagerade och likartade samarbetspartner skulle ha möjlighet att utbyta bästa praxis och kunskap.

49.  Europaparlamentet understryker att användningen av bekämpningsmedel inom det intensiva jordbruket i Afrika kan påverka hälsan hos arbetstagare som har mycket begränsad tillgång till utbildning i växtskydd och hälsovård, och att bekämpningsmedlen därutöver orsakar skador på miljön. Parlamentet efterlyser utbildning i hållbara växtskyddsmetoder och alternativ till bekämpningsmedel och en minimering av exponeringen för farliga ämnen. Parlamentet fördömer den dubbelmoral som EU uppvisar i fråga om bekämpningsmedel genom att tillåta att farliga ämnen som förbjudits i EU exporteras till afrikanska länder och andra tredjeländer. Parlamentet efterlyser därför en ändring av de nuvarande EU-bestämmelserna för att avskaffa denna inkonsekvens i lagstiftningen, eftersom bestämmelserna inte är förenliga med Rotterdamkonventionen från 1998 och den europeiska gröna given.

50.  Europaparlamentet betonar behovet av att hjälpa de afrikanska länderna att minska användningen av bekämpningsmedel som är förbjudna i EU genom att utveckla alternativa system för skadedjursbekämpning. Parlamentet betonar att EU är inkonsekvent när det gäller att tillåta export till afrikanska länder och andra tredjeländer av bekämpningsmedel som inte är tillåtna på EU:s inre marknad. Parlamentet efterlyser ett snabbt slut på denna inkonsekvens, eftersom den helt strider mot andan i den europeiska gröna given.

51.  Europaparlamentet påpekar att i jämförelse med andra regioner i världen är fördelningen av mervärde i jordbrukets värdekedjor mestadels ogynnsam för afrikanska småbrukare, vilket kan observeras i effekterna av marknadskoncentration på jordbrukare och länder som producerar kakao. Parlamentet välkomnar Ghanas och Elfenbenskustens initiativ att införa en metod för skäliga levnadsinkomster för kakao (living income differential for cocoa). Parlamentet välkomnar inrättandet av EU:s initiativ för hållbar kakao, och uppmanar kommissionen att uppmuntra den privata sektorns åtaganden att betala rättvisa priser till kakaojordbrukarna som gör det möjligt för dem att producera hållbart och utan barnarbete. Parlamentet påminner om att handelsförbindelserna och handelsinitiativen mellan EU och Afrika, t.ex. det som rör kakao, måste bygga på öppen och tillförlitlig övervakning och ansvarsskyldighet. Parlamentet kräver att flerpartsstrategin säkerställs genom särskilda mekanismer för att involvera det civila samhället i utarbetandet av strategier och sektorspolitik. Parlamentet delar de åsikter som uttrycks av kakaokoalitionen att den EU-lagstiftning om tillbörlig aktsamhet som håller på att utarbetas, inklusive förordningen om avskogning, bör syfta till att ge kakaojordbrukare levnadsinkomster som ett viktigt steg för att uppnå en hållbar kakaosektor.

52.  Europaparlamentet är oroat över att EU:s handelspolitik gentemot Afrika är mycket fragmenterad. Parlamentet upprepar att de olika avtalen om ekonomiskt partnerskap bör bidra till att utveckla integrationen inom Afrika och till en rättvis och hållbar handelsmodell och till att minska fattigdomen. Parlamentet konstaterar att åsikterna om utvärderingen av hur framgångsrika de ekonomiska partnerskapsavtalen varit skiljer sig åt. Vissa i EU och Afrika hävdar att de avtal om ekonomiskt partnerskap som ingåtts eller förhandlats fram under det senaste årtiondet inte i tillräcklig utsträckning uppfyller kraven för ett nytt partnerskap och i första hand syftar till att tillvarata EU:s intressen, med tanke på att EU:s export till de länder som omfattas av avtalen om ekonomiskt partnerskap har skadat den lokala produktionen, särskilt inom jordbrukssektorn, och man beklagar att viktiga mål för avtalen om ekonomiskt partnerskap, såsom diversifiering av värdekedjor och främjande av regional integration i Afrika, inte har uppnåtts, och konstaterar att detta, eftersom den största delen av exporten fortfarande består av jordbruksprodukter och råvaror, är en av orsakerna till den ofta förekommande kritiken eller till och med förkastandet av avtal om ekonomiskt partnerskap i många afrikanska stater. Andra i EU och AU hävdar att avtalen om ekonomiskt partnerskap bidrar till och främjar hållbar utveckling i linje med målen för hållbar utveckling och Agenda 2030 för hållbar utveckling, minskar fattigdomen, främjar handelsflödena inom Afrika, förbättrar den regionala integrationen, bidrar till att underlätta handeln och undanröjer onödiga handelshinder, ökar företagens marknadstillträde till EU:s och Afrikas marknader, särskilt för små och medelstora företag, främjar offentliga och privata investeringar i Afrika, främjar goda och hållbara jordbruksmetoder och främjar handelsförbindelserna mellan EU och Afrika, med beaktande av resultaten från toppmötet mellan EU och AU, samtidigt som man också anser att avtalen om ekonomiskt partnerskap, för att fullt ut kunna spela denna roll och främja integrationen av EU:s och Afrikas värdekedjor, skulle behöva genomföras och moderniseras så att de omfattar bestämmelser som stöder gränsöverskridande värdekedjor, inbegripet ytterligare områden, såsom handel med tjänster, investeringar, immateriella rättigheter och konkurrens, vilket skulle ge företag och investerare garantier om företagsklimatet i dessa länder,

53.  Europaparlamentet anser att avtalen om ekonomiskt partnerskap bör förbättra de afrikanska ländernas kapacitet att bättre utnyttja handelsmöjligheterna på områdena livsmedelstrygghet, hälso- och sjukvård och fattigdomsminskning.

54.  Europaparlamentet påminner om att EU:s begäran om förbud mot exportavgifter på råvaror har varit ett långvarigt hinder i förhandlingsprocessen om avtal om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet betonar att för de ekonomier som nästan uteslutande baserar sina intäkter på exploatering av naturresurser kan förbud mot sådana skatter låsa dem i biståndsberoende, samtidigt som deras ekonomiska diversifiering hämmas. Parlamentet betonar de afrikanska ländernas rätt att lagstifta om råvaror i allmänhetens intresse, och uppmanar EU att inte föra en handelspolitik som förbjuder utvecklingsländerna att ta ut exportavgifter på råvaror som en allmän regel, i den mån detta är förenligt med WTO:s bestämmelser.

55.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att en djupgående analys av effekterna av avtal om ekonomiskt partnerskap för lokala ekonomier, regional integration, ekonomisk diversifiering och målen för hållbar utveckling ska utföras innan man förhandlar fram nya avtal om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet efterlyser en modernisering av avtalen om ekonomiskt partnerskap genom tillägg av starka, bindande och verkställbara kapitel om handel och hållbar utveckling som är anpassade till Parisavtalet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att samarbeta med våra afrikanska partner för att främja rättvis och hållbar handel, särskilt genom kapitel om handel och hållbar utveckling i avtal om ekonomiskt partnerskap, och att samarbeta med våra partner i den kommande översynen av kapitlen om handel och hållbar utveckling. Parlamentet betonar dessutom vikten av att inkludera målet att bekämpa tvångs- och barnarbete i kapitlen om handel och hållbar utveckling i unionens handelsavtal med hänsyn till hur vanliga dessa arbetsformer är inom jordbrukssektorn. Parlamentet efterlyser en systematisk, transparent och evidensbaserad övervakning från alla berörda parters sida, inbegripet de civila samhällena och samfunden i EU och i Afrika, lokala myndigheter och nationella parlament, av genomförandet av handelsavtal mellan EU och Afrika och efterlevnaden av principerna om en konsekvent politik för utveckling och en konsekvent politik för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser en djupgående analys av hur befintliga avtal om ekonomiskt partnerskap och handelsavtal påverkar afrikanska länder för att fastställa i vilken utsträckning de är förenliga med insatserna för att stödja AFCFTA-processen och den kontinentala integrationen i Afrika och behovet av att de är förenliga med målen för hållbar utveckling och artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet efterlyser en anpassning av bestämmelserna i avtalen om ekonomiskt partnerskap beroende på resultaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av avtalen om ekonomiskt partnerskap när så är lämpligt hantera, begränsa och undvika eventuella effekter som kan försämra målen för utvecklingen av marknaden inom Afrika, i nära samarbete med våra afrikanska partner. Parlamentet betonar att avtalen om ekonomiskt partnerskap måste stödja den fortsatta utvecklingen av AFCFTA. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att avtalen om ekonomiskt partnerskap utgör en grund för att stärka de ekonomiska förbindelserna mellan parterna på ett ömsesidigt fördelaktigt sätt, med beaktande av parternas respektive utvecklingsnivåer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt små och medelstora företag och att bistå afrikanska små och medelstora företag som exporterar till EU med tekniskt stöd. Parlamentet noterar att för att göra avtalen om ekonomiskt partnerskap mer attraktiva måste ytterligare områden omfattas av avtalen, såsom kapacitetsuppbyggnad, uppmuntran till kvinnor att delta i ekonomin, även inom jordbruket, och investeringar i möjligheter för unga människor i de afrikanska länderna.

56.  Europaparlamentet påminner om att genomförandet av hållbarhetskapitlen måste åtföljas av kapacitetsuppbyggnad genom EU:s utvecklingsbistånd och andra investeringar för att hjälpa partnerländerna att fullgöra sina åtaganden(17), och att det civila samhällets aktörer bör involveras i övervakningen(18).

57.  Europaparlamentet välkomnar reformen av förordningen om det allmänna preferenssystemet (GSP)(19) och dess roll när det gäller att öka handelsmöjligheterna, underlätta exportdiversifiering för utvecklingsländer, främja hållbar utveckling och säkerställa respekt för mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter, miljöskydd, hållbar utveckling, gott styre och jämställdhet. Parlamentet noterar att flera afrikanska länder inom en snar framtid inte längre kommer att vara minst utvecklade länder och understryker behovet av att stödja deras smidiga övergång till GSP-status. Parlamentet anser att dessa länder skulle dra nytta av GSP plus-status, och uppmuntrar dem att överväga att ansöka, samtidigt som kommissionen uppmanas att proaktivt närma sig dessa potentiella kandidater och erbjuda dem stöd i arbetet mot att uppfylla kriterierna och att säkerställa en smidig övergång från minst utvecklat land till GSP plus-partnerland. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att GSP kompletterar andra handelspolitiska initiativ på den afrikanska kontinenten. Parlamentet uppmanar de länder i regionen som omfattas av GSP och Allt utom vapen att arbeta för att stärka det faktiska genomförandet av sina internationella åtaganden.

58.  Parlamentet efterlyser ökade investeringar i forskning och utveckling med anknytning till gröna varor och grön teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att genomförandet av EU:s framtida regler för tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och regler om avskogningsfria produkter uppmuntrar till långsiktiga anskaffningsrelationer och förbättrade inköpsmetoder, så att man säkerställer en lön som det går att leva på för arbetstagare och en inkomst som det går att leva på för småskaliga jordbrukare samt säkerställer respekt för miljön och ett meningsfullt engagemang för intressenter, inklusive rättighetsinnehavare i alla steg i processen för tillbörlig aktsamhet. Parlamentet påminner om att Afrika rymmer en exceptionell biologisk mångfald. Parlamentet uttrycker djup oro över överutnyttjandet av naturresurser och den minskade biologiska mångfaldens effekter på motståndskraften. Parlamentet är särskilt oroat över den allt snabbare avskogningen i Afrika, i synnerhet i Kongobäckenet, som år 2020 näst efter Brasilien förlorade mest primärskog, samt i Kamerun, och är även oroat över smugglingen av sällsynta arter av vilda djur och växter. Parlamentet påminner om att förstörelsen av regnskogar i Afrika leder till en oåterkallelig förlust av biologisk mångfald och av kolsänkor, samt förlust av ursprungsbefolkningars hem och levnadssätt. Parlamentet påminner om att skogarna avsevärt bidrar till att uppnå klimatmål och skydda den biologiska mångfalden samt till att stoppa ökenspridning och extrem markerosion. Parlamentet framhåller vattnets roll som en viktig byggsten för social och ekonomisk resiliens, särskilt i samband med tryggad livsmedels- och näringsförsörjning, och det faktum att vatten riskerar att bli en bristvara. Parlamentet anser därför att vattenförsörjningen bör ges större vikt. Parlamentet betonar att ökenspridning och gräshoppsinvasioner har förvärrat den redan svåra situationen för livsmedelstryggheten i Afrika, och att covid-19 och de därav följande ekonomiska och logistiska problemen har belyst de lokala och regionala marknadernas potential att hantera sårbarheter och brister i det globala livsmedelssystemet. Parlamentet anser att ett handelspartnerskap måste bygga på modeller och tekniker som är väl anpassade till de afrikanska ländernas jordbruksmodeller, ekonomier och grödor, och på samarbete, särskilt genom utbildning och kunskapsutbyte, vilket ger jordbrukarna egenansvar, oberoende och initiativrätt.

59.  Europaparlamentet betonar vikten av städer och samhällen för att främja andan av rättvis handel. Parlamentet lovordar kommissionen för att ha inrättat priset ”EU-städer för rättvis och etisk handel”. Parlamentet lovordar Valdis Dombrovski, kommissionens vice ordförande och ledamot med ansvar för handel, för dennes åtagande att fortsätta med detta viktiga initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att söka samarbete med AU-kommissionen för att stärka det direkta samarbetet mellan städer och samhällen på båda kontinenterna, för att främja rättvisa och etiska handelsförbindelser och för att öka synligheten för de många respektive kommunala initiativen.

60.  Europaparlamentet anser att det nu efter covid-19-pandemin mer än någonsin bör antas nya strategier på global nivå, och särskilt i förhållande till Afrika, för ekonomiska och kommersiella relationer och handelsrelationer som bygger på rättvis och etisk handel och principerna om solidaritet och samarbete.

61.  Europaparlamentet välkomnar den förklaring som man enades om vid sammanträdet mellan ledare för lokala och regionala myndigheter i AU:s och EU:s medlemsstater den 15 februari 2022 i Bryssel, där det bland annat betonades att utan de lokala och regionala myndigheternas involvering kommer 65 % av de 169 målen som ligger till grund för målen för hållbar utveckling inte att uppnås.

62.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen i AFCFTA:s ministerråd om gemensamma ursprungsregler för den andel på 87,7 % av varorna eller de 3 800 tullpositioner som omfattas av AFCFTA. Parlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera ursprungsreglerna och att utarbeta ett förslag till enhetliga ursprungsregler för handel med alla afrikanska länder, baserat på de nyligen överenskomna reglerna inom AFCFTA, för att ersätta lapptäcket av ursprungsregler inom EU:s olika handelsavtal och handelsarrangemang med afrikanska regioner och länder. Parlamentet är övertygat om att detta också skulle vara till fördel för EU:s företag och tullmyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka ytterligare möjligheter och åtgärder för att förbättra kopplingarna och synergierna mellan EU:s olika handelsarrangemang med afrikanska länder och AFCFTA. Parlamentet välkomnar AFCFTA:s mål att förbättra regional differentiering och utbyggnad och sammankoppling av infrastruktursystem. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med AFCFTA:s sekretariat för att främja kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd för genomförandet av AFCFTA.

63.  Europaparlamentet välkomnar att EIB i november 2021 öppnade sitt första nav i Afrika, i Kenyas huvudstad Nairobi.

64.  Europaparlamentet uppskattar rådets och kommissionens initiativ att anordna den första Afrika-Europa-veckan, som hölls i februari 2022 i Bryssel. Parlamentet välkomnar det fruktbara arbete som utförts av de flera tusen företrädarna för ungdomsorganisationer, organisationer i det civila samhället, lokala myndigheter, kultursektorn och näringslivet. Parlamentet betonar att ett bättre engagemang från EU:s sida med unga afrikaner och den afrikanska diasporan i EU kan förbättra relationen mellan EU och Afrika strukturellt och på lång sikt. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att parlamentet inte var mer delaktigt och att evenemangen ägde rum under parlamentets sammanträdesvecka i Strasbourg, och understryker vikten av att man inför kommande initiativ främjar ett ökat samarbete mellan alla berörda parter, inbegripet näringslivsorganisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att anordna Afrika-Europa-veckan på årsbasis och att inkludera ungdomar, särskilt kvinnor och flickor, i de diskussioner som anordnas under Afrika-Europa-veckan.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera framtida näringslivstoppmöten mellan EU och Afrika på den potential som lokala ekonomiska och hållbara produktionsalternativ, såsom ekologisk och rättvis handel, småbrukskooperativ och aktörer inom den sociala ekonomin, kan spela för att bygga upp ett mer hållbart och rättvist handelspartnerskap mellan Afrika och EU.

66.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att öka engagemanget från intressenter, särskilt sammanslutningar av små och medelstora företag från hela den afrikanska kontinenten och de allt viktigare organisationerna i det civila samhället från både EU och AU i de debatter som ska fastställa den nya dimensionen av handel, investeringar och ekonomiskt samarbete, vars syfte är rättvisa och etiska relationer.

67.  Europaparlamentet konstaterar att transportnäten är avgörande faktorer för handel och välmående ekonomier. Parlamentet betonar behovet av att bättre koppla samman afrikanska landsbygds- och stadsområden för att säkerställa större sammankoppling inom afrikanska länder och på den afrikanska kontinenten. Parlamentet understryker att Team Europes förslag för att förverkliga infrastrukturprojekt måste bygga på de behov som AU identifierat i programmet för infrastrukturutveckling i Afrika. Parlamentet begär i detta sammanhang att lokala och regionala aktörer ska involveras i beslutsprocessen om infrastrukturprojektens art och omfattning. Parlamentet påminner om att för närvarande är uppskattningsvis 53 % av vägarna i Afrika oasfalterade och isolerade från handelsnav, och mindre än hälften av befolkningen på landsbygden har tillgång till fungerande vägar året runt, vilket belyser behovet av att inte bara investera i flaggskeppsprojekt. Parlamentet efterlyser också investeringar i kylkedjelogistik och moderna lagringsanläggningar samt generellt förbättrad logistik mellan produktions- och konsumtionsplatser som gör det möjligt för jordbrukare att leverera sina jordbruksprodukter över vissa avstånd, även med tanke på den snabba urbaniseringen av Afrika, och på så sätt bidra till att få ett slut på den osäkra livsmedelsförsörjningen. Parlamentet konstaterar att ett fungerande transportnätverk och investeringar i infrastrukturprojekt kan bidra till utvecklingen av de afrikanska ekonomierna. Parlamentet uppmanar kommissionen att via sina handels- och investeringsinstrument för Afrika underlätta investeringar i afrikanska infrastrukturprojekt.

68.  Europaparlamentet uppmuntrar till en bred debatt med målet att ompröva modeller och planer för att utveckla infrastruktur, och att identifiera alternativa mobilitetsmodeller och 2000-talets moderna mobilitetslösningar för alla inom regionerna såväl som över hela kontinenten, baserat på lärdomar från EU och andra industriländer för att undvika misstag som begåtts där.

69.  Europaparlamentet betonar att utbildning och yrkesutbildning som ger människor den kompetens som krävs på arbetsmarknaden är nyckelfaktorer för utveckling. Parlamentet anser att man i detta sammanhang måste stärka samarbetet mellan universitet, forskningsinstitutioner och yrkesutbildningsprogram från båda kontinenterna. Parlamentet anser i detta avseende att privatsektordrivna initiativ som rör yrkesutbildning och entreprenörskap i Afrika bör stödjas och bättre samordnas, eftersom pandemin har betonat vikten av både digitala färdigheter och digitala inlärningsmetoder.

70.  Europaparlamentet delar den långsiktiga visionen om att skapa ett övergripande interkontinentalt avtal för handel, samarbete och utveckling mellan EU och Afrika på grundval av AFCFTA. Parlamentet understryker att ett interkontinentalt handels- och samarbetsavtal måste föregås av en meningsfull utveckling av en robust och motståndskraftig marknad inom Afrika. Parlamentet betonar i detta avseende den roll som EU:s handelspolitiska engagemang med Afrika spelar för utvecklingen av marknaden inom Afrika. Kommissionen uppmanas att regelbundet uppdatera parlamentet om det långsiktiga målet med ett interkontinentalt handels- och samarbetsavtal, särskilt genom de olika politiska instrument som rör Afrika.

71.  Europaparlamentet efterlyser ett ansvarsfullt och snabbt genomförande av de åtaganden om handel och investeringar som man enades om vid toppmötet mellan EU och AU 2022, och uppmanar kommissionen att strukturellt rapportera till parlamentet om genomförandet av åtagandena om handel och investeringar i de relevanta utskotten.

72.  Europaparlamentet välkomnar Afrika-EU-initiativet för grön energi och EU:s fortsatta stöd till den afrikanska inre marknaden för el. Parlamentet betonar att tillgången till energi måste garanteras till ett överkomligt pris för alla som en allmän nyttighet och en grundläggande rättighet, och att tillgången till energi och den framtida efterfrågan på energi är nyckelfrågor som EU och Afrika bör ta itu med tillsammans. Parlamentet noterar behovet av att utnyttja potentialen för ny förnybar och koldioxidsnål energi i Afrika och investera i sektorer med högre mervärde såsom grönt stål och grönt väte, särskilt genom att förbättra tekniksamarbetet och öka exporten av ren energi. Parlamentet påpekar att tekniskt bistånd när det gäller lagstiftning på energimarknaden behövs och bör tillhandahållas genom samarbete mellan EU och Afrika, samt utveckling av gemensamma standarder. Parlamentet påpekar att hållbart energisamarbete bör vara ett av huvuddragen i Global Gateway när det gäller Afrika. Parlamentet välkomnar åtagandet inom ramen för Global Gateway att mobilisera bidrag på 2,4 miljarder euro till Afrika söder om Sahara och 1,08 miljarder euro till Nordafrika för att stödja förnybar energi, energieffektivitet, en rättvis omställning och miljöanpassning av lokala värdekedjor. Parlamentet efterlyser en könssmart investeringsstrategi i energisektorn som skulle stärka kvinnors ställning som ledare, arbetstagare och konsumenter på energiområdet.

73.  Europaparlamentet insisterar på vikten av att bygga partnerskap för att förbättra hållbarheten i värdekedjorna för råvaror, genom att bygga på handlingsplanen för råvaror av avgörande betydelse och använda alla EU:s externa politiska instrument.

74.  Europaparlamentet begär att kopplingen mellan folkhälsa och biologisk mångfald ska beaktas, i linje med One Health-strategin, och välkomnar tillkännagivandet av NaturAfrica-initiativet, som syftar till att skydda vilda djur och växter och ekosystem i Afrika, och översynen av handlingsplanen mot olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet noterar att akademisk litteratur har lokaliserat vissa globala hotspots för nya zoonotiska sjukdomar i Afrika. Parlamentet rekommenderar att man utvecklar och införlivar hälsokonsekvensbedömningar för pandemier och nya sjukdomsrisker i stora utvecklings- och markanvändningsprojekt som underlättas av det förnyade partnerskapet mellan EU och AU, för att reformera ekonomiskt stöd för markanvändning så att man uttryckligen uppmärksammar och fokuserar på fördelar och risker för biologisk mångfald och hälsa. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utfärda riktlinjer för EU-företag och EU-investerare som är verksamma i Afrika i samband med det framtida direktivet om tillbörlig aktsamhet ifråga om hållbarhet för företag(20). Parlamentet uppmanar EU och AU att verka för ett nytt mellanstatligt partnerskap för hälsa och handel som syftar till att minska riskerna för zoonotiska sjukdomar i den internationella handeln med vilda djur och växter. Parlamentet betonar att NaturAfrica-initiativet bör utvecklas i samråd med alla berörda parter, med särskild tonvikt på lokalsamhällens, urbefolkningars och kvinnors rättigheter. Parlamentet understryker att det bör stödja afrikanska regeringar och lokalbefolkningar i arbetet med att hantera viktiga orsaker bakom förlusten av biologisk mångfald och miljöförstöring på ett övergripande och systematiskt sätt, inbegripet stöd till välskötta nät av skyddade områden. Parlamentet efterlyser införande av ambitiösa bestämmelser om biologisk mångfald inspirerade av FN:s One Health-strategi i samband med moderniseringen av avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet anser att EU bör bidra till fullbordandet av den stora gröna muren i Sahelregionen, vilken avsevärt kommer att bidra till att sätta stopp för ytterligare ökenspridning och därigenom trygga inkomsterna från jordbruket.

75.  Europaparlamentet understryker att mänskliga rättigheter och jämställdhet måste stå i centrum för det förstärkta samarbetet mellan EU och AU, med särskilt fokus på effekterna av ny och innovativ teknik för mänskliga rättigheter och kvinnors inkludering i ekonomin. Parlamentet betonar den potential som digital handel kan ha för att främja och förbättra förenklade handelsprocedurer i Afrika, och uppmanar kommissionen att främja digital kapacitet för att underlätta genomförandet av avtal om ekonomiskt partnerskap och genomförandet av AFCFTA. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till EU-AU:s digitala agenda i samarbetet med sina globala strategiska partner.

76.  Europaparlamentet konstaterar att kunskapsutbyte och kompetensutveckling inom Afrika kan bidra till utvecklingen av en hållbar handelsrelation. Parlamentet understryker den digitala infrastrukturens potential att stimulera den afrikanska ekonomin och driva på innovation på kontinenten. Parlamentet efterlyser ett förstärkt samarbete om EU:s och Afrikanska unionens digitala agendor på grundval av principerna om demokratisk styrning, stödjande multilaterala regler för e-handel, effektiva regleringsmekanismer på det digitala området och globala till lokala styrningsmekanismer för data och digitala infrastrukturer som sätter en människocentrerad utveckling i centrum. Parlamentet noterar inrättandet av AU-EU:s arbetsgrupp för den digitala ekonomin. Parlamentet betonar att de digitala förbindelserna mellan EU och AU bör främja Afrikas strävan efter digital omställning och respektera regeringars rätt att behålla dataägande och reglera sin digitala ekonomi i enlighet med sina utvecklingsbehov, och i syfte att åstadkomma en mer balanserad digital värld. Parlamentet uppmanar EU att stödja de afrikanska ländernas digitala utveckling med hjälp av Unctad-plattformar som skapats för att säkerställa hållbara utvecklingsvinster från digitala omställningar. Parlamentet betonar att den digitala omställningen måste vara förenlig med principerna för uppgiftsskydd.

77.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Afrikanska unionen, regeringarna och parlamenten i Afrikanska unionens medlemsstater och till AFCFTA:s generalsekreterare.

(1) EUT C 494, 8.12.2021, s. 80. (2) (Assembly/AU /Dec.692(XXXI)). (3) Kigali-beslutet (Assembly/AU/Dec.605 (XXVII)). (4) EUT C 162, 10.5.2019, s. 9. (5) Antagna texter, P9_TA(2022)0073. (6) EUT L 347, 30.12.2005, s. 1. (7) EUT C 474, 24.11.2021, s. 11. (8) Antagna texter, P9_TA(2021)0516. (9) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1. (10) EUT C 465, 17.11.2021, s. 11. (11) EUT C 184, 5.5.2022, s. 2. (12) Antagna texter, P9_TA(2021)0472. (13) FAO:s artikel av den 11 februari 2019 FAO calls for urgent action to curb corruption, illicit exploitation of forests, tillgänglig den 1 juni 2022. Tillgänglig på: https://www.fao.org/africa/news/detail-news/en/c/1180700/ (14) Artikel från FN:s utvecklingsprogram i Etiopien av den 13 oktober 2016 med titeln Gender gap costs sub-Saharan Africa $US95 billion a year: UND, tillgänglig den 3 juni 2022. Tillgänglig på: https://www.et.undp.org/content/ethiopia/en/home/presscenter/pressreleases/2016/08/28/gender-gap-costs-sub-saharan-africa-us95-billion-a-year-new-undp-report.html (15) Kommissionens meddelande av den 18 februari 2021 Översyn av handelspolitiken – En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik (COM(2021)0066). (16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1). (17) Diskussionsunderlag från German Development Institute från januari 2016 ”Can Rules of Origin in Sub-Saharan Africa be Harmonized? A Political Economy Exploration”. (18) Diskussionsunderlag från German Development Institute från januari 2016 ”Can Rules of Origin in Sub-Saharan Africa be Harmonized? A Political Economy Exploration”. (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1). (20) Kommissionens förslag av den 23 februari 2022 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 (COM(2022)0071).

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 över framtiden för EU:s politik för internationella investeringar (2021/2176(INI))

P9_TA(2022)0268 A9-0166/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 207.2,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1219/2012 av den 12 december 2012 om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeland(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2014 av den 23 juli 2014 om upprättande av en ram för hanteringen av det ekonomiska ansvaret i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vid tvistlösningsorgan som föreskrivs i internationella avtal där Europeiska unionen är part(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar(3),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis, särskilt dess yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 om frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Singapore, dess dom av den 6 mars 2018 i mål C-284/16 (förhandsavgörandet om Slovakien mot Achmea BV), dess yttrande 1/17 av den 30 april 2019 om det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan Kanada och EU och dess medlemsstater, dess dom av den 2 september 2021 i mål C-741/19 (förhandsavgörandet om Republiken Moldavien mot Komstroy LLC) och dess dom av den 26 oktober 2021 i mål C-109/20 (förhandsbesked om Republiken Polen mot PL Holdings Sàrl),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2011 om hinder för handel och investeringar(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2015 om de externa effekterna av EU:s handels- och investeringspolitik för offentlig-privata initiativ i länder utanför EU(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om en ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  beaktande av kommissionens rapport av den 6 april 2020 om tillämpningen av förordning (EU) nr 1219/2012 om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer (COM(2020)0134),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 februari 2021 Översyn av handelspolitiken – En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik (COM(2021)0066),

–  med beaktade av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 12 november 2020 om genomförandet av EU:s handelsavtal: 1 januari 2019–31 december 2019 (COM(2020)0705),

–  med beaktande av Parisavtalet om klimatförändring som antogs den 12 december 2015,

–  med beaktande av avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan(8), som trädde i kraft den 1 maj 2021, särskilt avdelning II om tjänster och investeringar,

–  med beaktande av FN:s konvention från 2014 om transparens i avtalsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stat, som trädde i kraft den 18 oktober 2017 (Mauritius-konventionen),

–  med beaktande av de handels- och investeringsavtal som EU har ingått, särskilt ”andra generationens” avtal med länder som Kanada, Singapore, Vietnam och Japan,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs 2015, särskilt de 17 målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 24 av den 10 augusti 2017 från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om staters skyldigheter, inom ramen för kommersiell verksamhet, enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av 2019, 2020 och 2021 års rapporter om globala investeringar från FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad),

–  med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling från 2015,

–  med beaktande av Unctads meddelanden om tvistlösningsfall mellan investerare och stater enligt internationella investeringsavtal för 2019 och 2020 med fakta och siffror,

–  med beaktande av 2018 års arbetsdokument från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om internationella investeringars samhälleliga fördelar och kostnader Societal benefits and costs of International Investment Agreements: a critical review of aspects and available empirical evidence”,

–  med beaktande av OECD:s arbetsdokument från 2014 om internationella investeringar Investment Treaty and Shareholder Claims for Reflective Loss: Insights from Advanced Systems of Corporate Law,

–  med beaktande av mandatet för arbetsgrupp III inom FN:s kommission för internationell handelsrätt (Uncitral) 2017 som består i att arbeta med en eventuell reform av tvistlösningen mellan investerare och stat,

–  med beaktande av de förhandlingsdirektiv som rådet utfärdade 2018 om bemyndigande för kommissionen att på EU:s vägnar och inom ramen för Uncitral förhandla om en konvention om inrättande av en multilateral investeringsdomstol för biläggande av investeringstvister, och det efterföljande EU-förslaget om detta,

–  med beaktande av den moderniseringsprocess för energistadgefördraget som inleddes 2017 och EU:s textförslag till detta,

–  med beaktande av Italiens beslut av den 1 januari 2015 att dra sig ur energistadgefördraget,

–  med beaktande av avtalet om uppsägning av bilaterala investeringsavtal mellan Europeiska unionens medlemsstater(9),

–  med beaktande av förklaringen av representanterna för medlemsstaternas regeringar, av den 15 januari 2019, avseende de rättsliga konsekvenserna av domen Achmea som meddelades av domstolen och skydd för investeringar inom Europeiska unionen,

–  med beaktande av avtalet mellan Förenta staterna, Mexiko och Kanada som trädde i kraft den 1 juli 2020, särskilt kapitel 14 om investeringar,

–  med beaktande av avtalet om det regionala övergripande ekonomiska partnerskapet mellan Sydostasiatiska nationers förbund, som trädde i kraft den 1 januari 2022, särskilt kapitel 10 om investeringar,

–  med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp för frågor om mänskliga rättigheter och transnationella företag och andra företag, som lades fram för FN:s generalförsamling den 27 juli 2021, om människorättsförenliga internationella investeringsavtal,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A9-0166/2022), och av följande skäl:

A.  Sedan Lissabonfördraget trädde ikraft har utländska direktinvesteringar varit en exklusiv befogenhet för Europeiska unionen, i enlighet med artikel 3.1 e, artikel 206 och artikel 207 i EUF-fördraget. EU:s reformbana för den internationella investeringspolitiken måste bli ännu snabbare och förstärkas för att ta itu med de nuvarande utmaningarna.

B.  EU är världens största mål och källa för inkommande och utgående internationella investeringar. De bidrar till en hållbar ekonomisk tillväxt i EU och till skapandet av arbetstillfällen, även om tillgängliga empiriska belägg inte har visat på ett direkt orsakssamband mellan internationella investeringsavtal och utländska direktinvesteringar.

C.  De globala flödena av utländska direktinvesteringar, som redan varit på nedgång sedan 2015, sjönk dramatiskt under 2020 (-38 %)(10) på grund av covid-19-krisen. Att öka de utgående och inkommande utländska direktinvesteringarna är en avgörande faktor på vägen mot återhämtning för EU och för många andra ekonomier.

D.  Enligt domstolens rättspraxis är vissa delar av EU:s politik för internationella investeringar, nämligen icke-direkta utländska investeringar (portföljinvesteringar) och systemet för tvistlösning mellan investerare och stater, en delad befogenhet mellan EU och dess medlemsstater.

E.  Det finns fortfarande omkring 1 500 bilaterala investeringsavtal som medlemsstaterna ratificerade före Lissabonfördraget och som föreskriver den äldre metoden för att lösa tvister mellan stater och investerare, vilket energistadgefördraget gör. Inget av de internationella investeringsavtal som EU har förhandlat fram efter Lissabonfördraget har trätt i kraft.

F.  Den europeiska gröna given syftar till att möta de utmaningar som klimatförändringarna och miljöförstöringen innebär. All EU-politik måste bidra till dessa mål, inbegripet investeringspolitiken. Det behövs betydande investeringar världen över för att uppnå målen i den europeiska gröna given, uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling och återhämta sig från covid-19-pandemin. Att arbeta mot klimatförändringar och miljöförstöring och skapa attraktivare investeringsvillkor och stödja företag hör till EU:s sex prioriteringar(11) mellan 2019 och 2024.

G.  Utländska direktinvesteringar och EU:s investeringspolitik bör också spela en central roll när det gäller att uppnå målen om öppen strategisk autonomi, diversifiera leveranskedjorna och bidra till hållbar ekonomisk tillväxt, jobbskapande och integration i globala värdekedjor, samt för att försöka främja villkor för EU-investerare utomlands som återspeglar den grad av öppenhet som utländska investerare åtnjuter i EU, samtidigt som hänsyn tas till tredjeländers utvecklingsnivåer och behovet av att tillhandahålla differentierad behandling.

H.  För utvecklingsländerna fattas det just nu 2,5 biljoner US-dollar i årlig finansiering för att uppnå målen för hållbar utveckling senast 2030. Utländska direktinvesteringar är ett instrument för att finansiera Agenda 2030 för hållbar utveckling och de tillhörande målen för hållbar utveckling. Sådant kapital kan vara till stöd för att skapa arbetstillfällen och för sociala och miljömässiga förbättringar i enlighet med målen för hållbar utveckling. Målet att locka till sig investeringar bör gå hand i hand med erkännandet, inom ramen för de internationella investeringsavtalen, att parterna i dessa avtal bör sträva efter att förbättra sina miljö- eller arbetarskyddsnivåer och inte försvaga eller minska dem.

I.  EU-taxonomin syftar till att det ska bli lättare att övergå från investeringar i ohållbara ekonomiska verksamheter till investeringar i verksamheter som behövs för att uppnå miljömässig hållbarhet, och mer specifikt klimatneutralitet under närmaste 30 åren.

J.  Investeringspolitiken omfattar åtgärder såsom undanröjande av onödiga hinder för investeringar, övervakning av utländska investeringars inverkan på den strategiska autonomin, nationell säkerhet och realekonomin samt utarbetande av andra verktyg för att uppmuntra och underlätta direktinvesteringar inom sektorer och på platser där de behövs mest. De flesta internationella investeringsavtal är inriktade på investeringsskydd, med eller utan avgöranden i fall mellan investerare och stat.

K.  Antalet tvistlösningsfall mellan investerare och stat ökar varje år, även mellan medlemsstaterna. Omkring 15 % av de ärenden som enligt uppgift har ingivits mot medlemsstaterna under 2020 var tvister inom EU.

L.  I de flesta investeringsavtal specificeras inte hur begreppen ”full ersättning” och ”rättvist marknadsvärde” ska säkerställas för en investering. Panelerna har under det senaste årtiondet främst tolkat sådana begrepp genom att använda ”framåtblickande” värderingstekniker baserade på diskonterade kassaflödesmetoder, vilket i många fall har lett till att paneler har beslutat om ersättningsbelopp som är mycket högre än de sammanlagda utgifter som investerare faktiskt ådragit sig i värdländerna.

M.  EU är världsledande när det gäller investeringspolitiska reformer. Det har sedan Lissabonfördraget trädde i kraft genomförts betydande reformer av investeringspolitiken på EU-nivå och internationellt, på parlamentets enträgna begäran och med dess stöd. EU har inlett och ingått internationella investeringsavtal med tredjeländer, reformerat bestämmelserna om investeringsskydd, ersatt tvistlösningen mellan investerare och stat (ISDS) med systemet för investeringsdomstolar (ICS), inlett multilaterala förhandlingar för en investeringsdomstol, föreslagit lagstiftning för att reglera utländska subventioner samt antagit lagstiftning om granskning av ingående utländska direktinvesteringar. Denna utveckling utgör betydande steg i rätt riktning för en moderniserad och hållbar investeringspolitik. Dock är det mycket kvar att göra för att gå vidare med denna reformagenda.

N.  För att finansiera sin rättstvist använder sig investerarna i allt högre grad av tredje part som får en del av utfallet från eller har annat ekonomiskt intresse i en tvist (tredjepartsfinansiering), och detta har förvärrat de obalanser som ligger bakom ersättningsmetoderna i rättstvister, genom att riskerna minskas ytterligare för investerarna när ett ärende drivs, något som därmed skapar incitament för fler ärenden. Tredjepartsfinansiering kan öka kärandens förhandlingsstyrka, till skada för stater med begränsade resurser och svagare regelverk.

1.  Europaparlamentet understryker att investeringar kan och bör ha en positiv inverkan på hållbar ekonomisk tillväxt, jobbskapande och hållbar utveckling och bidra till målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar därför investeringarnas betydelse för omvandlingen av EU:s ekonomi. Parlamentet påpekar att denna positiva inverkan beror på regeringarnas förmåga att reglera utländska investeringar. Parlamentet påpekar att inkommande och utgående investeringar måste tillgodose realekonomins behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s investeringspolitik för att säkerställa överensstämmelse med den europeiska gröna given och målen för hållbar utveckling samt med EU:s värden, inbegripet respekten för mänskliga rättigheter och de sociala standarder som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

2.  Europaparlamentet anser att EU:s investeringspolitik måste uppfylla investerarnas och mottagarstaternas förväntningar, men även EU:s bredare ekonomiska intressen och utrikespolitiska mål. Parlamentet påminner om sin begäran om en integrerad och sammanhållen politisk ram, som främjar hållbara investeringar av hög kvalitet. Parlamentet välkomnar de insatser som kommissionen utfört sedan 2010 för att reformera unionens investeringspolitik i den riktningen. Parlamentet anser att EU:s politik för internationella investeringar måste reformeras ytterligare för att man på ett bättre sätt ska kunna ta itu med en rad olika utmaningar och fortsatta att omvandla den till en integrerad och sammanhängande politisk ram.

3.  Europaparlamentet anser att internationella investeringsavtal bör underlätta gröna, jämställdhetsmedvetna och inkluderande hållbara investeringar, på lämpligt sätt skydda investerare, bidra till den inre marknadens motståndskraft och samtidigt skydda det politiska utrymmet i värdstaterna, och uppmuntra till utbyte av bästa praxis, kompetens och know-how, i enlighet med OECD:s riktlinjer för multinationella företag om företagens sociala ansvar.

4.  Europaparlamentet är bekymrat över att utvecklingsländer enligt OECD år 2020, p.g.a. den kris som covid-19 har orsakat, drabbades av ett bortfall på 1,7 biljoner US-dollar utöver det redan befintliga finansieringsgapet på 2,5 biljoner US-dollar. Parlamentet betonar att EU:s investeringspolitik bör hjälpa utvecklingsländer, särskilt afrikanska länder, att locka till sig utländska direktinvesteringar och minska finansieringsgapet för att uppnå målen för hållbar utveckling.

5.  Europaparlamentet anser att EU-företag behöver tillräckligt skydd för sina investeringar utomlands. Parlamentet påpekar att skyddade investeringar, som kodifierats i EU:s internationella investeringsavtal, inte bör omfatta spekulativa former av investeringar, finansiella instrument eller portföljinvesteringar som kan innehas i spekulativt syfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på de senaste internationella investeringsavtalen(12) för att undanta offentliga skuldinstrument från deras tillämpningsområde. Parlamentet anser att finansieringsinstrument som när som helst kan dras tillbaka inte behöver skydd. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att förbättra definitionen av skyddade investeringar för att se till att internationella investeringsavtal endast skyddar investeringar som ingår ett betydande åtagande i kapital eller andra resurser under minst ett visst antal år, för vilka det finns ett risktagande och en förväntad vinst. Parlamentet anser att skyddade investeringar på ett effektivt sätt bör bidra till utvecklingen i värdlandet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta detta kriterium såsom det fastställs i internationell rätt vid definitionen av skyddade investeringar för framtida avtal.

Marknadstillträde

6.  Europaparlamentet välkomnar att den senaste tidens investeringsavtal har ett positivt fokus på marknadstillträde och liberalisering av investeringar och syftar till att undanröja hinder för EU-investerares etablering och funktion på utländska marknader.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att söka villkor för EU-investerare utomlands som återspeglar den grad av öppenhet som utländska investerare åtnjuter i EU, samtidigt som hänsyn tas till tredjeländers utvecklingsnivå och behovet av differentierad behandling. Parlamentet betonar behovet av internationella investeringsavtal för att skydda staternas förmåga att reglera utländska investeringar inom sin jurisdiktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka hindren för EU-investerares etablering och verksamhet på utländska marknader, inbegripet diskriminerande praxis. Parlamentet välkomnar kommissionens fokus på att verkställa befintliga åtaganden, och understryker att detta också bör gälla för investeringsrelaterade åtaganden.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt skydda EU:s och medlemsstaternas politikområden, särskilt när det gäller energi, jordbruk, fiske, audiovisuella frågor, telekommunikation och digitala frågor samt offentliga tjänster, när investeringar liberaliseras. Parlamentet betonar att liberaliseringen av investeringar bör gå hand i hand med skyddsåtgärder för att inte förvärra den ekonomiska instabiliteten, särskilt i utvecklingsländerna.

9.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att upprätthålla, stärka och genomföra de klausuler i alla investeringsavtal som förbjuder att standarder sänks, då dessa paragrafer är kritiska för att undvika en ”kapplöpning mot botten” i länder som strävar efter att locka till sig utländska investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare analysera hur effektiva sådana klausuler är, särskilt i utvecklingsländerna, för att se till att skattepolitiken och utvecklingsfinansieringen anpassas till stöd för en ”kapplöpning mot toppen”.

Underlättande av investeringar

10.  Europaparlamentet påpekar att underlättande av investeringar kan bidra till att frigöra investeringsmöjligheter i utvecklingsländer, särskilt för små och medelstora företag, och till att uppnå målen för hållbar utveckling genom att bidra till högre investeringsnivåer för att främja inkluderande och hållbar tillväxt och fattigdomsminskning, eftersom det stöder en mer långsiktig närvaro av utländska investerare i värdekonomin och förbättrar kopplingarna mellan utländska investerare och lokala företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingsländerna i arbetet med att förbättra investeringsklimatet i deras jurisdiktion, både genom verktyg för utvecklingssamarbete och genom bilaterala avtal. Parlamentet anser att underlättande av investeringar är ett bra instrument för att förbättra EU:s konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt.

11.  Europaparlamentet betonar att internationella avtal om underlättande av investeringar bör stödja och ge incitament till investeringar som främjar hållbar utveckling och bör undvika incitament för investeringar som skadar miljön, klimatet eller samhället. Parlamentet konstaterar att skatteintäkter är avgörande för att utvecklingsländerna ska kunna tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att arbeta på multilateral nivå för att främja hållbara investeringsunderlättande åtgärder som görs genom konkurrensmässiga skattelättnader. Parlamentet betonar att införandet av innovativa åtgärder för att underlätta investeringar kan bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling genom högre investeringsnivåer som främjar hållbar tillväxt för alla och minskad fattigdom, eftersom det ger en mer långsiktig närvaro av utländska investerare i värdekonomin och bättre förbindelser mellan utländska investerare och lokala företag.

12.  Europaparlamentet erkänner den roll som EU spelar i Världshandelsorganisationens (WTO) förhandlingar om det gemensamma initiativet för underlättande av investeringar för utveckling. Parlamentet understryker att mer än två tredjedelar av WTO:s medlemmar deltar i dessa förhandlingar. Parlamentet anser att försiktighet måste iakttas med tanke på det mycket breda tillämpningsområdet för det avtal som håller på att förhandlas fram. Parlamentet betonar behovet av att se till att dessa förhandlingar följer reglerna i WTO:s Marrakechavtal, som kräver samförstånd och övergripande transparens.

13.  Europaparlamentet understryker vikten av en allmän EU-strategi för underlättande av investeringar på både bilateral och multilateral nivå, med en övergripande inriktning på samarbete, inbegripet kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd, särskilt när det gäller stöd till digitalisering i utvecklingsländer. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete med nya fristående avtal om underlättande av investeringar, med fokus på att stödja hållbara och inkluderande investeringar. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att föra förhandlingar med afrikanska partner för att undvika att skapa administrativa bördor för utvecklingsländerna, samtidigt som man anger vilken typ av hållbara investeringar som kommer att underlättas. Parlamentet noterar att liknande bestämmelser om underlättande av investeringar håller på att förhandlas fram i det framtida investeringsprotokollet för det kontinentala frihandelsområdet i Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja sådana förhandlingar.

14.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess strategi på WTO-nivå att med hjälp av en stark brandvägg säkerställa att bestämmelser om underlättande av investeringar inte kan föras in i tvister mellan investerare och stat. Parlamentet anser att tvister som uppstår inom ramen för det gemensamma initiativet för underlättande av investeringar för utveckling bör lösas genom medling och samarbete.

15.  Europaparlamentet understryker att bestämmelser om underlättande av investeringar på både bilateral nivå och WTO-nivå inte bara bör fokusera på att skapa skyldigheter för offentliga myndigheter i värdländerna, utan också bör klargöra hemländernas och deras nationella investerares skyldigheter när det gäller deras investeringar utomlands. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att i ramarna för underlättande av investeringar integrera verkställbara bestämmelser om företagens sociala ansvar, mänskliga rättigheter och tillbörlig aktsamhet på miljöområdet samt skyddsåtgärder mot korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera ett verkställbart kapitel om hållbar utveckling i alla avtal om underlättande av investeringar med tredjeländer, samt övervakningsmekanismer för den verksamhet som stöds av utländska direktinvesteringsflöden.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett instrument för att ta itu med snedvridningar som orsakas av utländska subventioner som utgör en orättvis form av investeringar, och vill se att det snabbt antas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut delta i de multilaterala förhandlingarna på WTO-nivå för att bekämpa snedvridningarna av konkurrensen, i synnerhet när det gäller industrisubventioner.

Skärpt granskning av utländska direktinvesteringar i EU

17.  Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet 2019 av förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar. Parlamentet påpekar att denna granskningsmekanism syftar till att upprätta samarbete och potentiellt begränsa utländska investeringar i strategiska sektorer för att skydda unionen och dess medlemsstater, samt att analysera och granska fall där förvärv eller kontroll av ett visst företag, en viss infrastruktur eller en viss teknik kan skapa en säkerhetsrisk eller en risk mot allmän ordning i EU.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av denna mekanism som ett steg mot en bättre övervakning av de utländska direktinvesteringarnas bidrag till Europas strategiska intressen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med sin kommande översynsprocess tillhandahålla mer detaljerade uppgifter om huruvida inkommande flöden av utländska direktinvesteringar stöder hållbar ekonomisk verksamhet och nyetableringsinvesteringar, att bedöma olika alternativ för att övervaka den verksamhet som stöds av utgående flöden och att bedöma möjligheten att ytterligare specificera huruvida andra sektorer bör betraktas som strategiska sektorer. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att undersöka möjligheten att stärka EU:s granskningssystem för utländska direktinvesteringar för att, med medlemsstaternas samtycke, ge den befogenhet att blockera en investering som skulle utgöra en risk för säkerhet och allmän ordning.

19.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har en sådan nationell mekanism för granskning av utländska direktinvesteringar att skaffa en för att säkerställa att det europeiska samarbetet är effektivt.

De internationella investeringsavtalens förenlighet med EU:s prioriteringar

20.  Europaparlamentet noterar att allt fler rättsliga förfaranden vid investeringstribunaler är inriktade på miljöåtgärder. Parlamentet beklagar djupt att olika länder, däribland EU‑medlemsstater, blir stämda i samband med klimatpolitiken, utfasningen av fossila bränslen eller den rättvisa omställningen.

21.  Europaparlamentet betonar att de globala insatserna för att bekämpa klimatförändringarna kommer att kräva en snabb omställning till förnybar energi och snabba statliga åtgärder för att minska beroendet av fossila bränslen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas med kraft att säkerställa samstämmighet mellan internationella investeringsavtal och den europeiska gröna given, miljöpolitik, arbetstagares rättigheter och mänskliga rättigheter, genom att från fördragsskyddet utesluta investeringar i fossila bränslen eller annan verksamhet som medför betydande skada för miljön och de mänskliga rättigheterna, och genom att i kapitlen om hållbar utveckling inkludera bestämmelser som bidrar till efterlevnaden av Parisavtalet, internationella fördrag om arbetsförhållanden och jämställdhet samt bestämmelser som syftar till att förbättra den inhemska ram som reglerar utländska investeringar.

22.  Europaparlamentet noterar med oro asymmetrin i vissa internationella investeringsavtal som innebär att endast investerare kan driva investeringstvister mot stater, medan regeringar, arbetstagare och berörda samhällen inte kan inleda ett skiljeförfarande mot transnationella företag som inte respekterar mänskliga rättigheter, folkhälsa eller arbetsrätt och miljölagstiftning. Parlamentet betonar på samma sätt att den multilaterala investeringsdomstolen (MIC) endast är avsedd att döma i mål där utländska investerare väcker talan mot stater.

23.  Europaparlamentet påpekar att även i avsaknad av rättsliga förfaranden kan det explicita eller implicita hotet om att använda sig av skiljedomsförfarande för investeringar stärka investerarnas ställning i förhandlingar med stater (”avkylningseffekten”). Parlamentet betonar i detta avseende att EU:s senaste internationella investeringsavtal fastställer principen att regeringar har rätt att reglera legitima allmänpolitiska mål(13), även på ett sätt som kan inverka negativt på hur en investering fungerar eller på en investerares vinstförväntningar. Parlamentet understryker dock att denna rätt inte hindrar stater från att behöva uppfylla de skyldigheter som fastställs i internationella investeringsavtal och inte heller utesluter anspråk eller skadestånd i samband med investeringar till följd av utövandet av denna rättighet. Parlamentet är bekymrat över att det politiska beslutsfattandet därför kan försenas eller att beslut urvattnas.

24.  Europaparlamentet understryker att till följd av detta kan mer offentliga medel användas för att kompensera sektorn för fossila bränslen än vad som skulle vara fallet utan hot om en investeringstvist, vilket gör det dyrare och därmed svårare för stater att vidta åtgärder för energiomställning, och utgör ett övergripande bidrag från skattebetalarna till sektorn för fossila bränslen.

25.  Europaparlamentet noterar att företag i åtskilliga skiljeförfaranden mellan investerare och stat har bestridit åtgärder som stater påstått sig ha vidtagit för att ta sig an lokala bekymmer eller oro för ett projekts konsekvenser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera en talerätt för berörda tredje parter i framtida internationella investeringsavtal. Parlamentet anser att tribunalerna bör följa Internationella domstolens rättspraxis och avvisa fall när fastställande av faktiska eller rättsliga omständigheter skulle kunna skada berörda lokala samhällen eller ursprungsbefolkningar som inte är parter i investeringsförfarandet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa transparens och stödja deltagande av sårbara lokalsamhällen, särskilt urbefolkningar som påverkas av utvinningsverksamhet eller avverkning, i förhandlingarna om och genomförandet av internationella investeringsavtal, eftersom utländska investeringar kan få långtgående konsekvenser för lokalsamhällena.

Reformerad strategi

26.  Europaparlamentet välkomnar den nya modell för investeringsskyddsavtal som kommissionen utarbetade 2015 som ett steg i rätt riktning. Parlamentet noterar dock att inget avtal som innehåller det ännu har trätt i kraft. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt att EU och dess medlemsstater inte bör underteckna nya avtal om investeringsskydd som omfattar mekanismen för tvistlösning mellan investerare och stat. Parlamentet understryker vikten av att reformera förfarandena för tvistlösning mellan investerare och stat. Parlamentet välkomnar att ICS omfattar inrättandet av en fast lista över skiljemän, en överklagandemekanism, en uppförandekod för skiljemän och förbättrad transparens i skiljeförfaranden. Parlamentet noterar att ICS fortfarande utgör ett internationellt skiljeförfarande och betonar att skiljemännen på ICS-listan, till skillnad från fallet i nationella domstolar, skulle ha rätt att inte nödvändigtvis ta hänsyn till relevanta lagar av allmänt intresse vid tolkningen av de materiella bestämmelserna i internationella investeringsavtal. Parlamentet beklagar att skiljemännen fortfarande skulle få betalt från fall till fall.

27.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fullt ut stödja och påskynda förhandlingarna för att utöka investerarnas skyldigheter och se till att de efterlevs. Parlamentet anser att investerarskyldigheter inte bara bör ingå i EU:s internationella investeringsavtal, utan även bör gälla via separata bindande och verkställbara internationella instrument och via robusta inhemska ramar för tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och miljö. Parlamentet noterar att framsteg på dessa områden och fortsatt skärpta bestämmelser i EU:s internationella investeringsavtal bör säkerställa att EU-investerare i tredjeländer, i synnerhet i utvecklingsländer, på ett transparent sätt uppvisar strategier för att aktivt bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet, och att de underställs mekanismer för ansvarsskyldighet, i synnerhet genom att offer i tredjeländer får tillgång till rättslig prövning.

28.  Europaparlamentet välkomnar bestämmelser i internationella investeringsavtal om staters och investerares miljö-, arbets- och företagsansvar samt klausuler om den övergripande principen att standarder inte bör sänkas för att locka till sig investeringar. Parlamentet beklagar dock att reformen av investerarnas skyldigheter inte har hållit jämna steg med reformen av ISDS.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja ikraftträdandet av det instrument för transnationella bolag och andra företag med avseende på mänskliga rättigheter som för närvarande utarbetas av FN:s råd för mänskliga rättigheter(14) och som syftar till att reglera transnationella företags och företags verksamhet.

30.  Europaparlamentet välkomnar att EU:s internationella investeringsavtal som innehåller klausuler om investeringsskydd sedan 2016 innehåller mer exakta formuleringar för vissa skyddsstandarder samt rätten att reglera. Parlamentet understryker att EU:s internationella investeringsavtal inte bör tillåta att breda skyddsstandarder används för att ifrågasätta legitim offentlig politik. Parlamentet anser att skyddsstandarderna särskilt bör inriktas på att skapa lika spelregler mellan utländska och inhemska investerare, förebygga och erbjuda gottgörelse i fall där EU-investerare i tredjeländer diskrimineras, nekas tillgång till rättslig prövning eller helt förlorar möjligheten att utnyttja sina investeringar till förmån för värdstaten, även i krigstid, och på motsvarande sätt för investerare från tredjeländer i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att undvika att införa tvetydiga termer i materiella klausuler och att fortsätta att se över skyddsstandarderna på grundval av tillgängliga belägg.

31.  Europaparlamentet understryker att EU:s internationella investeringsavtal som förhandlats fram efter 2009 fortfarande innehåller tidsfristklausuler som förhindrar enkel uppsägning. Parlamentet noterar de senaste förhandlingarna där parterna enades om en tidsfristsklausul på fem år med möjlighet att enas om en förlängning med ytterligare fem år om ingen ersättning hittas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och övriga avtalsslutande parter att neutralisera tidsfristklausuler i aktuella avtal och att avsevärt förkorta tiden i nya investeringsavtals tidsfristklausuler.

32.  Europaparlamentet betonar att enskilda personer enligt både internationell sedvanerätt och internationell människorättslagstiftning är skyldiga att söka gottgörelse inför nationella domstolar innan de inleder internationella förfaranden mot staten för felaktiga handlingar. Parlamentet beklagar att internationell investeringsrätt däremot vanligtvis inte kräver att inhemska rättsmedel är uttömda. Parlamentet anser att internationella investeringsavtal bör kräva att rättsmedel genom nationella rättssystem uttöms innan utländska investerare kan vända sig till en skiljedomstol, vilket är fallet i internationell människorättslagstiftning. Parlamentet betonar att utländska investerare i händelse av grov rättsvägran i nationella domstolar direkt bör kunna söka internationell tvistlösning.

Ratificering av internationella investeringsavtal

33.  Europaparlamentet påpekar att förseningar i medlemsstaternas ratificering av EU:s internationella investeringsavtal gör att det tar längre tid att ersätta bilaterala investeringsavtal med transparenta och moderna bestämmelser som ger lika skydd åt alla EU-investerare i tredjeländer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera EU:s ingångna investeringsavtal. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med partnerländerna för att kontinuerligt se över och förbättra sina internationella investeringsavtal, när de väl har trätt i kraft, i enlighet med de riktlinjer som utvecklats i detta betänkande. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna säkerställer att de internationella investeringsavtalen är förenliga med EU:s värden och mål.

Ersättning

34.  Europaparlamentet påpekar att diskonterade kassaflödesmetoder, som i allmänhet används för att beräkna ersättning i internationella investeringsavtal, inte är en tillförlitlig värderingsmetod för investeringsprojekt som befinner sig i ett tidigt skede eller för projekt med osäkra framtida inkomstflöden. Parlamentet understryker att skiljenämndernas användning av sådana metoder utgör ett betydande avsteg från väletablerade principer och praxis för ersättning i nationella och internationella rättssystem utanför internationella investeringsavtal, som medger avsevärt mer begränsat utrymme för skönsmässig bedömning vid avgöranden. Parlamentet understryker att de betydande skadestånd som tillerkänts av investeringstribunaler har inneburit en betydande finansiell börda för svarandestaterna. Parlamentet påpekar att användningen av värderingsmetoder som vanligtvis används av skiljedomare är mycket kontroversiell på grund av deras mycket stora utrymme för skönsmässig bedömning och att de förlitar sig på mycket komplexa och till sin natur spekulativa antaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingående bedöma och tillhandahålla korrigerande och transparensorienterade regler och skyddsåtgärder i förhållande till bestämmelserna om ersättning i EU:s internationella investeringsavtal, inbegripet användningen av kraftfullare klausuler som förhindrar användning av straffskadestånd. Parlamentet begär att ersättningen begränsas till icke-återvinningsbara kostnader, vilket återspeglar de godtagbara utgifter som investerarna faktiskt ådragit sig. Parlamentet understryker att det bör finnas balanserade strategier där ersättningarna på lämpligt sätt fastställs ligga under ett sådant tak, med beaktande av kontextuella faktorer som att företag inte efterlever sina juridiska eller avtalsmässiga skyldigheter eller åtaganden.

35.  Europaparlamentet noterar att investerarna för att finansiera sin rättstvist i allt högre grad använder sig av tredje part som får en del av utfallet från en skiljedom (tredjepartsfinansiering) och att detta skapar incitament för ett ökat antal ärenden. Parlamentet noterar de framsteg som gjorts för att göra tredjepartsfinansiering av tvister mellan investerare och stat mer transparent. Parlamentet välkomnar i detta avseende de insatser som kommissionen gjort i EU:s senaste internationella investeringsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare bestämmelser som reglerar tredjepartsfinansiering av tvister mellan investerare och stat i samband med internationella förhandlingar, för att strikt begränsa denna praxis, som uppmuntrar till orimligt stora tilldelningar.

Bilaterala investeringsavtal

36.  Europaparlamentet uppmärksammar de tusentals befintliga bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstaterna som fortfarande skyddar investeringar i fossila bränslen, innehåller föråldrade bestämmelser som strider mot EU:s mål och värden, inbegripet alltför breda skyddsstandarder, svaga krav på transparens och tvistlösning mellan investerare och stat, och är inte i linje med EU:s förslag om en multilateral investeringsdomstol. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att upphäva eller modernisera sina bilaterala investeringsavtal så att de överensstämmer med en reformerad modell för EU:s internationella investeringsavtal och i linje med detta betänkande.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaters alla bilaterala investeringsavtal är fullt förenliga med EU-rätten och med unionens mål och värden. Parlamentet stöder kommissionens strikta tillämpning av villkoren för att bemyndiga medlemsstaterna att förhandla om, underteckna och ingå nya avtal, i linje med en moderniserad EU-investeringspolitik och EU-domstolens domar. Parlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att ändra sina bilaterala investeringsavtal i enlighet med artikel 351 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka efterlevnaden av dessa skyldigheter och att regelbundet informera parlamentet om de framsteg som gjorts. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov inleda överträdelseförfaranden för att säkerställa att medlemsstaternas bilaterala investeringsavtal är förenliga med EU-rätten.

38.  Europaparlamentet stöder kommissionen i utarbetandet av tolkningsriktlinjer som medlemsstaterna ska följa i linje med de innehållsmässiga och förfarandemässiga reformer som avses i detta betänkande, i syfte att säkerställa en enhetlig tolkning av en moderniserad EU-investeringspolitik och garantera full överensstämmelse med målen för den europeiska gröna given. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda denna uppdaterade modell som grund för godkännande av medlemsstaters nya bilaterala investeringsavtal.

Energistadgefördraget (ECT)

39.  Europaparlamentet påpekar att energistadgefördraget är det investeringsavtal i världen som idag blir föremål för flest tvister. Parlamentet stöder insatserna för att modernisera energistadgefördraget och EU:s ståndpunkt att utesluta skydd för de flesta investeringar i fossila bränslen. Parlamentet anser dock att EU:s ståndpunkt bör vara att inte skydda investeringar i ekonomisk verksamhet som anses orsaka ”avsevärd skada” enligt EU-rätten, och att tidsramen för utfasning av skyddet av befintliga investeringar i fossila bränslen bör förkortas avsevärt för att inte undergräva uppnåendet av EU:s klimatmål. Parlamentet kräver ett slut på tvistlösningen mellan investerare och stat i energistadgefördraget. Parlamentet understryker att en ändring av energistadgefördraget kräver enhällighet bland alla avtalsslutande parter som röstar vid den årliga konferensen. Parlamentet är bekymrat över att parlamentet inte har samma tillgång till förhandlingstexterna från förhandlingarna om modernisering av energistadgefördraget som det har haft under förhandlingarna om andra fördrag.

40.  Europaparlamentet oroas av att många avtalsslutande parter, trots att de alla också har undertecknat Parisavtalet, inte verkar dela EU:s ambitioner när det gäller begränsning av klimatförändringar, hållbar utveckling och energiomställning. Parlamentet vädjar till kommissionen att säkerställa att energistadgefördraget anpassas till Parisavtalet och målen i den europeiska gröna given, samtidigt som man bevarar EU:s förmåga att utarbeta politiska åtgärder i allmänhetens intresse som är förenliga med åtagandet att bli den första klimatneutrala världsdelen senast 2050.

41.  Europaparlamentet noterar att Italien anmälde sitt beslut att dra sig ur energistadgefördraget från och med den 1 januari 2015. Parlamentet noterar att länder som har ratificerat eller anslutit sig till energistadgefördraget kan avsluta sitt medlemskap 12 månader efter att ha anmält tillbakadragande. Parlamentet beklagar att investeringar som förverkligas före utträdesdagen fortfarande är skyddade i 20 år, men välkomnar att skyddet genast upphör för alla nya investeringar.

42.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att ett reviderat energistadgefördrag skyddar staternas rätt att lagstifta, är i linje med EU-rätten och EU:s investeringspolitik, att det omedelbart förbjuder investerare som investerar i fossila bränslen att stämma de avtalsslutande parterna för att de bedriver en politik för att fasa ut fossila bränslen i linje med sina åtaganden enligt Parisavtalet, och att investeringsskydd endast ges till reala investerare och inte till rent finansiella eller spekulativa investerare. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra sin rättsliga studie med en analys av de potentiella effekterna av ett tillbakadragande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att börja förbereda ett samordnat utträde ur energistadgefördraget och ett avtal som utesluter tillämpningen av tidsfristklausulen frivilligt mellan avtalsslutande parter, så att detta formellt kan föreläggas rådet och parlamentet om förhandlingsmålen inte uppnås senast i juni 2022.

43.  Europaparlamentet välkomnar domstolens klargörande genom Komstroy-domen att ISDS-bestämmelserna i energistadgefördraget inte är tillämpliga vid tvister inom EU. Parlamentet noterar att minst 73 EU-interna ärenden pågår just nu, däribland över 40 EU-interna skiljedomsförfaranden om investeringar på grundval av energistadgefördraget. Parlamentet noterar med stor oro att Achmea-domen inte har avskräckt skiljedomstolar från att fortsätta att pröva EU-interna investeringstvister. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra sitt bästa för att göra dessa domar gällande i de befintliga EU-interna skiljedomsförfarandena. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att anta ett inbördes avtal om att energistadgefördraget inte ska tillämpas på tvister inom EU. Parlamentet stöder åtskilliga medlemsstaters begäran om avgörande från Europeiska unionens domstol, och anser att detta definitivt borde klargöra frågan och förebygga att eventuella framtida EU-interna skiljedomsförfaranden blir tillåtliga enligt energistadgefördraget.

44.  Europaparlamentet påpekar att även om det kommer att bli svårt att verkställa eventuella skiljedomar i EU-interna mål i EU:s domstolar, kan mål enligt reglerna från det internationella centralorganet för biläggande av investeringstvister fortfarande kan verkställas vid domstolar i tredjeländer. Parlamentet noterar att dessa domstolar kan beordra att EU:s eller medlemsstaters statliga(15) tillgångar beslagtas.

45.  Europaparlamentet understryker att respekten för avgöranden från EU:s domstolar, särskilt från Europeiska unionens domstol, bör beaktas under urvalsprocessen för skiljemän för framtida ICS-listor.

Multilaterala insatser för att reformera investeringsskyddet

46.  Europaparlamentet välkomnar att Uncitrals arbetsgrupp III har deltagit i överläggningar om en eventuell multilateral reform av tvistlösningen mellan investerare och stat sedan 2017. Parlamentet noterar att 60 stater enhälligt enades om att frågan om alternativ till strukturreformer måste ingå i Uncitrals arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att på ett konstruktivt sätt delta i Uncitrals diskussioner och att uppmuntra till förhandlingar om frågor såsom dämpning av lagstiftningsarbetet, uttömning av rättsmedel, tredje parters rättigheter och skadestånd, som har fått begränsad uppmärksamhet, och att beakta dem i EU:s framtida internationella investeringsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt arbete inom Uncitral för att skydda statens förmåga att reglera och säkerställa full transparens.

47.  Europaparlamentet stöder de pågående förhandlingarna i Uncitrals arbetsgrupp III, där EU och dess medlemsstater strävar efter att inrätta en permanent mekanism för att lösa investeringstvister: den multilaterala investeringsdomstolen (MIC). Parlamentet välkomnar att EU tar en roll som global ledare i dessa förhandlingar. Parlamentet betonar dock att detta förslag inte omfattar modernisering av materiella skyddsstandarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det regelverk som tillämpas av domare från MIC utgör en avvägning mellan å ena sidan tolkningen av materiella bestämmelser och rättigheter i internationella investeringsavtal och å andra sidan relevanta nationella lagar i allmänhetens intresse som har antagits på ett demokratiskt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att domare inte avlönas per fall. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja reformering och modernisering av dessa standarder i lämpliga internationella forum.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i förhandlingarna om MIC införa regler som på ett transparent sätt fastställer den ersättning som staterna ska betala, och att förespråka strikta värderingsmetoder som endast tillåter ersättning för icke återvinningsbara kostnader i de pågående förhandlingarna om reformen av Uncitral.

49.  Europaparlamentet kritiserar skarpt den betydande förseningen i ratificeringen och genomförandet av Mauritius-konventionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål anta förslaget till rådets beslut om ingående, på EU:s vägnar, av denna konvention. Parlamentet framhåller EU-domstolens senaste avgöranden om exklusiva och delade befogenheter angående ratificering av internationella fördrag, som kan ge vägledning om hur ratificeringen av denna konvention kan återupptas.

En investeringspolitik för EU som går längre än investeringsavgöranden mellan investerare och stat

50.  Europaparlamentet noterar att det 2017, 2019 och 2020 på global nivå var fler investeringsavtal som avslutades än nya internationella investeringsavtal som ingicks. Parlamentet betonar att man i vissa nyligen ingångna megaregionala internationella investeringsavtal tillämpar en alltmer försiktig strategi för avgöranden i fall mellan investerare och stater.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka stödet till de inhemska rättssystemen och rättsstatsprincipen i partnerländer med hjälp av mekanismer på EU-nivå och tekniskt stöd, vilket skulle säkerställa en gynnsam miljö för utländska investeringar och samtidigt ta itu med systembrister som har en negativ inverkan på den hållbara utvecklingen i partnerländerna.

52.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utveckla en EU-strategi för utländska investeringar för att stimulera och skydda hållbara investeringar, utan att nödvändigtvis förlita sig på avgöranden i fall mellan investerare och stater, och även uppdatera sin modell för investeringsskydd som antogs 2015 i enlighet med kraven i denna resolution, så att detta blir vägledande för förhandlingarna om nya eller uppdaterade EU-avtal.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 351, 20.12.2012, s. 40. (2) EUT L 257, 28.8.2014, s. 121. (3) EUT L 198, 22.6.2020, s. 13. (4) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 34. (5) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 1. (6) EUT C 265, 11.8.2017, s. 17. (7) EUT C 101, 16.3.2018, s. 30. (8) EUT L 149, 30.4.2021, s. 10. (9) EUT L 169, 29.5.2020, s. 1. (10) OECD:s statistik om utländska direktinvesteringar ”FDI in Figures”, april 2021. (11) En europeisk grön giv, ett Europa rustat för den digitala tidsåldern, en ekonomi för människor, ett starkare Europa i världen, främjande av vår europeiska livsstil, en ny satsning på demokrati i Europa. (12) Såsom det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (punkt 4 i bilaga 8b där statsskulden definieras som ett skuldinstrument på någon förvaltningsnivå i en part), CPTPP och 2009 års investeringsavtalet mellan den ekonomiska unionen Belgien-Luxemburg (BLEU) och Colombia. (13) Inbegripet folkhälsa, sociala tjänster, offentlig utbildning, säkerhet, miljö eller allmän moral, socialt skydd eller konsumentskydd, integritetsskydd och dataskydd, eller främjande och skydd av kulturell mångfald. (14) Rättsligt bindande instrument för att reglera internationell människorättslagstiftning, transnationella företags och andra företags verksamhet https://www.ohchr.org/en/hr-bodies/hrc/wg-trans-corp/igwg-on-tnc. (15) Konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar, även kallad New York-skiljemannakonventionen.