Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2022 om situationen för romer som lever i bosättningar i EU (2022/2662(RSP))

P9_TA(2022)0343 B9-0413/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Europarådets rättsliga ram för skydd av minoriteter, rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, särskilt avseende uppenbart diskriminerande praxis att segregera romska barn inom utbildning, samt domstolens rättspraxis,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1) (direktivet om likabehandling oavsett ras),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv(3) (ramdirektivet om avfall),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(4),

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och kommissionens meddelande av den 4 mars 2021 Handlingsplan för den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2021)0102),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 februari 2011 om EU-strategin för integrering av romer(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om könsaspekter på EU‑ramen för nationella strategier för integrering av romer(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om behovet av en förstärkt strategisk EU-ram för nationella strategier för integrering av romer efter 2020 och kraftfullare åtgärder mot antiziganism(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2020 om EU:s handikappstrategi efter 2020(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 september 2020 om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer: bekämpning av negativa attityder gentemot människor med romsk bakgrund i Europa(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om tillgången till anständig och rimligt prissatt bostad för alla(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2021 om barns rättigheter mot bakgrund av kommissionens strategi för barns rättigheter(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 april 2022 om EU:s skydd av barn och ungdomar som flyr på grund av kriget i Ukraina(12),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 december 2018 Rapport om utvärderingen av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2018)0785),

–  med beaktande av undersökningen Second European Union Minorities and Discrimination Survey (EU-MIDIS II) från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA),

–  med beaktande av FRA:s rapport Monitoring framework for an EU Roma Strategic Framework for Equality, Inclusion and Participation,

–  med beaktande av FRA:s bulletin av den 29 september 2020 Coronavirus pandemic in the EU – Impact on Roma and Travellers,

–  med beaktande av uttalandet från Feantsa (European Federation of National Organisations Working with the Homeless) av den 26 oktober 2020 The Housing Situation for Roma in the EU Remains Difficult,

–  med beaktande av briefing av den 10 mars 2022 från European Network on Statelessness Stateless people and people at risk of statelessness forcibly displaced from Ukraine,

–  med beaktande av Unicefs ståndpunktsdokument från juni 2012 The Right of Roma Children to Education,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2016 av den 28 juni 2016 EU:s politiska initiativ och ekonomiska stöd till integrering av romer: stora framsteg har gjorts under det senaste årtiondet, men det krävs ytterligare ansträngningar på fältet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 september 2020 En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 (COM(2020)0565),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 oktober 2020 En jämlikhetsunion: EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande (COM(2020)0620),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2020 Handlingsplan för integration och inkludering (COM(2020)0758),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 12 mars 2021 om romers jämlikhet, inkludering och delaktighet(13),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 mars 2021 EU:s strategi för barnets rättigheter (COM(2021)0142),

–  med beaktande av rådets rekommendation (EU) 2021/1004 av den 14 juni 2021 om inrättande av en europeisk barngaranti(14),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 5 mars 2020 En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2021 En jämlikhetsunion: EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 (COM(2021)0101),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426),

–  med beaktande av rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta(15) (direktivet om tillfälligt skydd),

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om situationen för romer som lever i bosättningar i EU (O-000022/2022 – B9‑0018/2022 och O‑000023/2022 – B9‑0019/2022),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och av följande skäl:

A.  EU:s värden frodas i ett samhälle som respekterar mångfald, pluralism, icke‑diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Medlemsstaterna har ett särskilt ansvar att säkerställa dessa värden för alla, inklusive romer.

B.  Romer är ett samlingsbegrepp som omfattar en lång rad olika folk av romskt ursprung, såsom romer, sinter, kalé, romanichal och boyash/rudari. Det omfattar även sådana grupper som ashkali, egyptier, yenish, dom, lom, rom och abdal, samt resandegrupper, inbegripet etniska resande eller dem som benämns med det administrativa begreppet gens du voyage, samt personer som identifierar sig som zigenare, utan att deras särdrag förnekas.

C.  Romerna är Europas största etniska minoritet. Oacceptabelt många romer i Europa lever fortfarande i fattigdom och social utestängning, under ytterst otrygga, osäkra och överbefolkade levnadsvillkor i segregerade områden på landsbygden och i städerna. Frågan om romer som lever i bosättningar är inte begränsad till ett enskilt land och utgör därför ett europeiskt problem och måste behandlas som sådant. Geografisk segregation utgör en viktig orsak till, och är ömsesidigt förstärkande med, ojämlik tillgång till hälso- och sjukvård, tidig barnomsorg och utbildning, sysselsättning och grundläggande tjänster, inbegripet tillgång till vägar, vattenförsörjning, sanitet och avlopp, el och avfallshämtning. Geografisk segregation har inte bara fysiska och ekonomiska konsekvenser, utan även psykologiska och sociologiska, för både enskilda personer och grupper. Den generationsöverskridande fattigdomen i romska bosättningar är av socioekonomisk karaktär och har allvarliga konsekvenser för romernas fysiska och mentala hälsa och välbefinnande, möjligheter i livet och åtnjutande av grundläggande mänskliga rättigheter.

D.  Romer är utsatta för högre grad av låg arbetsintensitet, otrygg anställning och arbetslöshet, och befinner sig ofta i atypiska eller otrygga anställningssituationer, som hindrar dem från att kunna ta del av arbetslöshetssystem och pensionsrätter. Romer saknar anställningsnätverk och utsätts för diskriminering i tillträdet till arbetsmarknaden och på arbetsplatsen, och är dessutom koncentrerade till socioekonomiskt missgynnade regioner. De sex miljoner romer som bor i EU utgör en betydande och växande del av dess befolkning och har en enorm potential som endast kan tillvaratas om deras situation när det gäller sysselsättning och social integrering förbättras.

E.  Enligt EU-Midis II uppgav endast en av fyra romer i åldern 16 år eller äldre sig vara anställd eller egenföretagare som huvudsaklig sysselsättning, och romska kvinnor uppgav en mycket lägre sysselsättningsgrad än romska män – 16 % jämfört med 34 %. Situationen bland unga romer var särskilt oroväckande, med en genomsnittlig andel på 63 % som varken arbetar eller studerar, jämfört med EU-genomsnittet bland unga på 12 %. Resultaten för denna åldersgrupp visade också att det finns en betydande könsklyfta, då 72 % av unga romska kvinnor klassas som att de varken arbetar eller studerar, jämfört med 55 % bland unga romska män. Detta står i skarp kontrast till den övriga befolkningen (35 %). Så många som 80 % av romerna uppgavs leva under sitt respektive lands gräns för fattigdomsrisk. Var tredje romsk person bodde i en bostad utan kranvatten och en av tio personer saknade el i sin bostad. Vart tredje romskt barn upplevde att en av deras familjemedlemmar gick till sängs hungrig minst en gång per månad och nästan hälften av romerna i åldern 6–24 år gick inte i skolan.

F.  Brist på betydande politiska åtgärder eller investeringar, begränsad tillgänglighet och låg kvalitet hos sociala bostäder, diskriminering på bostadsmarknaden och segregation innebär att klyftan mellan romer och icke-romer när det gäller tillgång till bostäder förblir i stort sett oförändrad(16).

G.  Romer som lever i bosättningar bör ha tillgång till en anständig bostad som är åtkomlig, rimligt prissatt, säker ur miljö- och hälsosynpunkt och icke-segregerad.

H.  En djupt rotad strukturell och institutionell antiziganism förekommer fortfarande på alla samhällsnivåer i EU och utgör ett stort hinder för romer att till fullo åtnjuta sina grundläggande rättigheter som EU-medborgare på alla plan i livet, inbegripet sysselsättning, bostäder, utbildning, hälso- och sjukvård, omsorg, socialt skydd och andra viktiga offentliga tjänster. 41 % av romerna i de nio EU-medlemsstater som undersöktes inom ramen för EU-Midis II kände sig diskriminerade på grund av sin romska bakgrund inom minst ett område i sitt dagliga liv, exempelvis arbetssökande, arbete, boende, hälsa och utbildning. Integreringen av romer kräver lyhördhet för lokala sammanhang, inbördes etnisk och socioekonomisk mångfald bland romer och hinder för social rörlighet samt intersektionella former av diskriminering, särskilt med avseende på kön, ålder och funktionsnedsättning. Jämställdhet mellan kvinnor och män och situationen för romska barn och ungdomar är två viktiga insatsområden för social integrering av romer som har ägnats otillräcklig uppmärksamhet både på EU-nivå och nationell nivå.

I.  Situationen i romska bosättningar strider mot de mänskliga och grundläggande rättigheterna enligt EU-fördragen, den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, den europeiska sociala stadgan, FN:s konvention om barnets rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt de principer som erkänns i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Det är djupt oroande att dessa rättigheter inte respekteras i praktiken när det gäller romer som lever i bosättningar.

J.  Den onda cirkeln med generationsöverskridande fattigdom i marginaliserade romska bosättningar är ett komplext fenomen som måste hanteras horisontellt inom olika sammankopplade politikområden, på ett heltäckande sätt och i nära samarbete med alla berörda parter. Effektiva lösningar kräver fullt engagemang på såväl EU-nivå som nationell, regional och lokal nivå, i samarbete med initiativ inom civilsamhället, inbegripet välgörenhetsorganisationer och kyrkobaserade organisationer, arbetsmarknadens parter och privata aktörer, och att man lär av bästa praxis och innovativa lösningar i de olika medlemsstaterna och reproducerar dessa i bredare skala.

K.  Många lokala och regionala myndigheter och företrädare för civilsamhället har under lång tid arbetat aktivt med romer som lever i bosättningar, med beprövade och innovativa metoder och projekt, men utnyttjar ofta inte de tillgängliga europeiska struktur- och investeringsfonderna eftersom förfarandena är mycket betungande och komplicerade. De vanligaste hindren för utnyttjande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna som identifierats är frånvaro av en partnerskapsstrategi; sen ersättning vid betalningsansökningar; det faktum att utbetalning av medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna till stödmottagaren oftast sker på basis av ett ersättningssystem, vilket gör stödmottagaren beroende av egna medel; utdragna och upprepade kontroller av offentlig upphandling; bristande samstämmighet mellan resultaten av kontrollerna, med följd att stödmottagarna får skulden för misstag som kan medföra krav på att medel återbetalas, vilket innebär risk för omfördelning av resurser från andra områden eller till och med insolvens; det faktum att kontrollanter från förvaltande eller mellanliggande myndigheter brister i sitt engagemang och samarbete med stödmottagarna under upphandlingsprocessen; och fastställande av godtyckliga gränser och krav för olika aspekter av projekt.

L.  Romer möter oproportionellt stora hinder när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård, vilka förvärras av avsaknad av försäkring eller personliga identitetshandlingar, och utsätts för diskriminering av hälso- och sjukvårdspersonal och segregation inom hälso‑ och sjukvårdsinrättningar. Bestående hälsorelaterad ojämlikhet, däribland den särskilda påverkan på hälsan av geografisk segregation och överbefolkade bostäder, försätter romer i en sårbar position.

M.  Alla de 27 medlemsstaterna har förpliktat sig att arbeta för att få ett slut på hemlösheten senast 2030 genom att underteckna Lissabonförklaringen från juni 2020 och inrätta den europeiska plattformen för åtgärder mot hemlöshet, som har som mål att främja politik baserad på en personinriktad, bostadsledd och integrerad strategi.

N.  EU ger betydande ekonomiskt stöd till åtgärder för social integrering, däribland åtgärder för att främja integrering av romer, särskilt de mest missgynnade. Medlemsstaternas planeringsdokument tyder på att 1,5 miljarder EUR öronmärktes för socioekonomisk integrering av utsatta grupper av individer under programperioden 2014–2020(17).

O.  Det finns en bestående klyfta mellan den romska och den icke-romska befolkningen på alla utbildningsnivåer. År 2018 deltog endast 53 % av romska barn i åldern 4–6 i förskoleverksamhet enligt EU-Midis II. Det förekommer omfattande segregation av romska elever i skolor trots förbudet i lag mot sådan praxis och dess oförenlighet med rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Sådan utbildningssegregation yttrar sig vanligen på tre olika sätt, nämligen att oproportionellt många romska barn går i ”specialskolor” för barn med intellektuell funktionsnedsättning, att det finns segregerade klasser eller sektioner för romska elever inom ”blandade” skolor och att det allmänt förekommer ”gettoskolor”. Romska barn möter ytterligare hinder för lika deltagande i utbildning, inbegripet underlåtenhet att täcka kostnaderna i samband med utbildning (inklusive förskoleverksamhet och barnomsorg), geografisk segregation, brist på inrättningar för barnomsorg i närheten eller ojämlik eller ingen tillgång till online- och/eller distansundervisning. Fattigdom och brist på tillgång till grundläggande tjänster har stor påverkan på barns fysiska, mentala och känslomässiga utveckling och ökar deras risk att komma efter i alla aspekter av vuxenlivet.

P.  Låg närvaro i förskolan är en avgörande faktor för förtida skolavhopp bland romer, som förvärras ytterligare av sen skolstart och oregelbunden närvaro i skolan. Tidiga skolavhopp sker främst i övergången mellan skoltyper. Deltagandet i sekundär utbildning hindras av faktorer som resor, bostadssegregation samt dåligt fungerande vägledningstjänster. Utbildningsklyftorna förvärras ytterligare av den växande digitala klyftan mellan romska och icke-romska barn.

Q.  Under pandemin löpte romer högre risk att smittas av covid-19 på grund av djup hälsorelaterad och social ojämlikhet, och de drabbades oproportionellt hårt av åtgärder som vidtogs för att stoppa viruset. Negativa sociala och ekonomiska konsekvenser av pandemin har varit särskilt skadliga för den romska befolkningen i EU på grund av att höga andelar romer är involverade i den informella ekonomin och säsongsarbete och på grund av bristen på åtgärder som anpassats efter deras särskilda situation i politiken för att mildra konsekvenserna av hälsokrisen. Pandemin gav upphov till offentligt skuldbeläggande och hatpropaganda mot romer. Den hälsorelaterade nödsituationen har åter avslöjat en avgörande diskrepans mellan omfattningen av behov på lokal nivå och kapaciteten att hantera dem och belyst behovet av omedelbara och långsiktiga politiska åtgärder, särskilt på områdena sysselsättning, utbildning och bostäder(18).

R.  Insamling av jämlikhetsdata avser insamling av alla typer av disaggregerade data som används för att bedöma en jämförbar situation för specifika grupper som löper risk att drabbas av diskriminering, utforma offentlig politik som bidrar till att främja jämlikhet och bedöma dess genomförande, på grundval av fakta och inte bara antaganden. Planering, genomförande, övervakning och utvärdering av EU-åtgärder och nationella åtgärder för social integrering av romer har försvårats av bristen på omfattande kvalitetsdata uppdelade efter etnicitet.

S.  Många romer lever i områden där de i oproportionellt hög grad exponeras för miljöförstörelse och föroreningar från soptippar och deponier eller kontaminerade platser och saknar tillgång till grundläggande miljötjänster och samhällsservice.

T.  Romska kvinnor är föremål för flera olika och intersektionella former av diskriminering grundade på en kombination av deras etnicitet, kön och sociala status och för könsrelaterat våld, vilket var särskilt synligt under covid-19-pandemin. Jämställdhet mellan kvinnor och män måste säkerställas och främjas inom alla områden, bland annat när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor, inbegripet löner, utbildning, och karriärbyte och avancemang.

U.  Omkring 10–20 % av de uppskattningsvis 400 000 romer som bor i Ukraina är statslösa eller riskerar statslöshet(19). Romska flyktingar som flyr kriget i Ukraina utan dokumentation som bekräftar deras ukrainska medborgarskap eller uppehållsstatus befinner sig i en särskilt sårbar situation.

Behov av insatser på nationell nivå

1.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande finns människor i EU som saknar tillgång till säkra och anständiga bostäder, rent dricksvatten, el, sanitet, avlopp och avfallsanläggningar, utbildning, sysselsättning och hälso- och sjukvård och omsorgstjänster. Parlamentet är djupt oroat över den stora klyftan mellan förklaringarna och åtagandena om ett starkt socialt Europa och verkligheten på plats, också mot bakgrund av covid-19-pandemin, som belyste bristen på framsteg med att förbättra tillgången till grundläggande infrastruktur under den föregående programperioden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt ta itu med situationen för romer som lever i bosättningar på ett heltäckande och effektivt sätt, genom lämpliga kort- och långsiktiga strategier med stöd av tillräcklig finansiering från EU och nationellt håll, i syfte att säkerställa att romerna i EU och dess grannländer inte blir lämnade på efterkälken. Parlamentet understryker att sådana katastrofala villkor, liksom de negativa psykologiska och sociologiska konsekvenserna av segregation, inte bara påverkar de personer som lever inom bosättningarna, utan även det bredare samhället.

Boende

2.  Europaparlamentet betonar att tillgång till anständiga, icke-segregerade bostäder är avgörande för att bryta den onda cirkeln av generationsöverskridande fattigdom och social utestängning. Parlamentet konstaterar att tillgången till bostäder är en förutsättning för mänsklig värdighet och nära förbunden med ett fullt åtnjutande av mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att covid-19-pandemin visade att dåliga bostadsförhållanden utgör en systemrisk för folkhälsosystemet och lägger en oproportionellt stor börda på romerna, särskilt romska kvinnor. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att förhindra och hantera hemlöshet och ta itu med utestängningen från bostadsmarknaden genom långsiktiga lösningar såsom lämpliga sociala bostäder, program för hyra av bostäder till ett överkomligt pris och riktade bostadsbidrag som ingår i integrerade nationella strategier med fokus på bostadsledda strategier och ”bostad först”-strategier för att garantera medborgare faktisk lika tillgång till lämpliga icke-segregerade bostäder och nödvändiga tjänster utan diskriminering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förverkliga tanken om en lämplig bostad för alla, inbegripet romer, enligt FN:s definition(20). Parlamentet efterlyser att prioritet ges till strategier för att minska segregationen med hjälp av eller investering i integrerade sociala bostäder tillsammans med finansiering av tillgängliga sociala tjänster av hög kvalitet och socialt fältarbete av hög kvalitet som omfattar samråd med och deltagande av medlemmar av den romska befolkningsgruppen, som en väg för romerna att lämna bosättningarna. Parlamentet betonar användning av e-betalkort för att ta emot sociala förmåner i kombination med nödvändig digital infrastruktur som ett ytterligare verktyg för en sund ekonomisk förvaltning för romer som lever i bosättningar, för att säkerställa ett värdigt liv och möjlighet att utnyttja sådana förmåner för att få tillgång till ekonomiska resurser, exempelvis genom mikrolån. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt utforska möjligheten att använda sådana. Parlamentet betonar att e-betalkort kan utgöra en av lösningarna för att ta itu med socioekonomiska problem som hör samman med ocker, missbruk och spel i bosättningarna.

3.  Europaparlamentet konstaterar att många romska bosättningar är belägna på osäker, riskabel och olagligt ockuperad mark, vilket utgör ett avsevärt hinder för att hitta ett effektivt sätt att förbättra levnadsvillkoren för romer samt ett hinder för EU-investeringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med problemet på centraliserad, nationell nivå och samtidigt arbeta i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter genom genomförande av bostadsrelaterade strategier, däribland strategier för sociala bostäder och innovativa strategier.

Utbildning

4.  Europaparlamentet betonar att förskoleutbildning har en avgörande roll för framgång i senare utbildningsstadier, för att erhålla anständig sysselsättning av god kvalitet och för att bryta den onda cirkeln av utsatthet. Parlamentet noterar den betydande skillnaden i deltagande i förskoleutbildning mellan romska och icke-romska barn och kopplingen mellan bostads- och utbildningssegregation, som är viktiga drivkrafter bakom skolavhopp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta alla nödvändiga åtgärder för att nå Barcelonamålen så snart som möjligt, med särskild tonvikt vid åtgärder för att främja och underlätta romska barns deltagande i förskoleutbildning. Parlamentet uppmanar också kommissionen att ta itu med klyftorna när det gäller tillgång till barnomsorg av god kvalitet mellan romska och icke-romska barn i den kommande översynen av Barcelonamålen inom ramen för paketet med den europeiska strategin för vård och omsorg. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att säkra verklig, kostnadsfri tillgång till förskolor för alla romska barn som lever i bosättningar, i syfte att säkerställa deras deltagande, i linje med den europeiska barngarantin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt övervaka risken för skolavhopp och ojämlikheten i tillgången till utbildning på alla nivåer för att möjliggöra lämpliga insatser, i form av såväl pedagogisk hjälp som individuell rådgivning och fritidsaktiviteter för barn och deras föräldrar. Parlamentet betonar att involvering av romska föräldrar på ett meningsfullt sätt också skulle bidra till att ta itu med risken för att barn hoppar av skolan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa åtgärder och system för att motivera unga romska elever som har slutfört sina lagstadgade utbildningsperioder att avsluta sin gymnasieutbildning, exempelvis särskilda bidrag.

5.  Europaparlamentet beklagar den bestående segregationen av romska barn i specialutbildning och program utanför de vanliga utbildningssystemen, som ofta beror på att barnen felaktigt diagnostiserats med funktionsnedsättning på basis av kulturellt och språkligt partiska tester. Parlamentet understryker att de standardiserade psykologiska tester som används i vissa medlemsstater inte bör användas som eliminerande instrument för att försena inträdet i vanliga skolprogram. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa mekanismer för att se över och vid behov upphäva diagnostiska beslut. Parlamentet beklagar vidare den ihållande diskrimineringen och segregationen av romska barn i flera medlemsstater i vanliga skolor, bland annat genom segregerade klasser och våningsplan, segregation inom klasser och segregerade måltider. Parlamentet betonar att segregerade skolor är baserade på reducerade läroplaner, vilket sällan gör det möjligt för romska elever att komma in i det allmänna skolsystemet, högre utbildning eller senare sysselsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utrota seden med fortsatt segregation av romska barn, genomföra omfattande desegregeringsstrategier med tydliga mål och tillräckliga resurser för att kunna genomföra dem med tydliga och ambitiösa tidsplaner, anta inkluderande inlärningsmetoder, garantera full åtkomst för romska barn till skolbaserade aktiviteter och genomföra antidiskrimineringskampanjer i skolor. Parlamentet uppmanar alla medlemsstaterna att prioritera romska och utsatta barns särskilda utbildningsbehov, i syfte att säkerställa deras rätt till deltagande, utbildning och goda läranderesultat och effektivt minska utbildningsklyftan mellan romer och icke-romer och förebygga segregation. Parlamentet framhåller vikten av att integrera romska barn inom de officiella nationella läroplanerna, även när det gäller yrkesutbildning.

6.  Europaparlamentet beklagar att skolor med romsk majoritet har undermålig finansiering och undermåliga faciliteter och läroplaner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i utbildning för lärare före och under deras tjänst i syfte att öka deras förmåga att ge romska barn lämplig undervisning, med särskilt fokus på lyhördhet för den romska kulturen och identiteten, icke-diskriminering som en mänsklig rättighet och positiva strategier för främjande av tolerans och hantering av diskriminerande beteende och antiziganism(21), som bidrar till fördomar och felgrundade uppfattningar om romska barns förmåga och vilja att lära och leder till låga akademiska förväntningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta mer ekonomiska resurser för kompetenta lärarassistenter, för att säkerställa en smidig integrering av barn från romska bosättningar i den vanliga utbildningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa omfattande åldersadekvat utbildning i sex och samlevnad och utbildning om ansvarsfullt föräldraskap för ungdomar i skolor, bland annat i syfte att förhindra graviditeter bland minderåriga romska flickor som lever i bosättningar, som ytterligare bidrar till den onda cirkeln med generationsöverskridande fattigdom.

7.  Europaparlamentet betonar att nedstängningarna för att stoppa covid-19 ytterligare fördjupade den befintliga ojämlikheten inom utbildning i flera medlemsstater och lämnade romska barn, särskilt dem som bor i segregerade romska bosättningar, utan tillgång till onlineutbildning på grund av bristen på tillgång till digital infrastruktur, konnektivitet och digitala undervisningsmaterial. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att EU:s nödfinansiering som har anslagits för att hantera covid-19, exempelvis inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, specifikt avspeglar romska och utsatta barns behov och säkerställer ekonomiskt överkomliga tjänster av god kvalitet bland de romska befolkningsgrupperna, bland annat genom särskilda indikatorer i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att eftersträva nya vägar för att inkludera och involvera romska barn i digital utbildning, inbegripet större investeringar i att förbättra tillgängligheten för den digitala infrastrukturen och den digitala kompetensen för att förbereda dem för den digitala eran. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja utbildning av romska kvinnor och flickor, med särskild tonvikt på vikten av naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, och ta itu med deras avhopp från skolan.

Hälsa och miljö

8.  Europaparlamentet är djupt oroat över den högre spädbarnsdödligheten i de romska befolkningsgrupperna jämfört med den icke-romska befolkningen, särskilt bland dem som lever i bosättningar. Parlamentet betonar att barn i romska bosättningar föds i fattigdom och i en miljö som inte främjar en sund fysisk och psykosocial utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka medlemsstaternas investeringar och genomförande av den europeiska barngarantin och de särskilda målen i de nationella handlingsplanerna för romska barn, i synnerhet avseende deras särskilt missgynnade situation, som tar sig uttryck i dåliga utbildningsresultat och avhopp från skolan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nödvändiga åtgärder med stöd av kraftigt ökade offentliga investeringar för ett snabbt och effektivt genomförande av den europeiska barngarantin och uppmuntrar med eftertryck medlemsstaterna att anslå mer än minimiandelen på 5 % av resurserna från Europeiska socialfonden+ inom ramen för delad förvaltning till stödverksamhet inom ramen för garantin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt vidta åtgärder för att säkerställa att barn i romska bosättningar får stöd av hälso- och sjukvårdspersonal från födelsen och inleder behandling om det är nödvändigt, samt för att identifiera psykologiska eller fysiska övergrepp mot barn, med skyldighet att anmäla alla sådana fall till de behöriga myndigheterna. Parlamentet erinrar om att romska barn är överrepresenterade på vårdinrättningar och betonar behovet av en barncentrerad strategi som ägnar noggrann uppmärksamhet åt de mest utsattas rättigheter och behov. Parlamentet uppmanar i detta syfte medlemsstaterna att se till att interventionscentrum för yngre barn och samhällscenter med anställda socialarbetare på fältet, pedagogisk personal och hälso- och sjukvårdspersonal, inbegripet romska hälso- och utbildningsförmedlare och hälso- och utbildningsassistenter, finns allmänt tillgängliga.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja medvetenhet på hälsoområdet samt hälsosamma levnadsvillkor bland missgynnade befolkningsgrupper, särskilt i romska bosättningar, genom mobila hälsoscreeningstationer och förebyggande verksamhet. Parlamentet understryker vidare att jämställdhet mellan kvinnor och män i vårdorganisationer måste respekteras i enlighet med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och att initiativ såsom inrättandet av ett nätverk av sjuksköterskor och vårdboenden, regelbundna besök hos barnläkare, allmänläkare för vuxna, familjestödtjänster, hemtjänst och omsorg för äldre och andra personer i behov av omsorg och stöd bör finnas tillgängliga.

10.  Europaparlamentet betonar att det giftiga avfall som omger de romska bosättningarna utgör miljörisker som är farliga för hälsa och liv för såväl de romer som lever i bosättningarna som det bredare samhället. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt ta itu med situationen i syfte att minska romernas oproportionellt stora exponering för sådana risker och utveckla omfattande system och infrastruktur för avfallshantering i linje med det europeiska ramdirektivet om avfall(22). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla strategier för att öka medvetenheten bland de drabbade befolkningsgrupperna om de faror som orsakas av giftigt avfall och brist på ordentlig avfallshantering i romska bosättningar. Parlamentet betonar kommissionens roll när det gäller att genomdriva EU-lagstiftningen i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på riktat sätt använda de politiska verktygen och resurserna för att hantera energikriser och för att säkerställa en rättvis grön energiomställning i syfte att säkerställa tillgång för romska befolkningsgrupper till ren och säker energi till överkomliga priser, förhindra ytterligare förvärrande av energifattigdomen och förbättra hälsan hos romer som lever i bosättningar.

11.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt EU:s nya bindande standarder för organ för likabehandling bör stödja dessa organs ökade processbefogenheter genom att ge dem juridisk ställning inför domstolar i individuella och kollektiva klagomål och ex officio och bör stödja deras juridiskt bindande beslutsbefogenheter även i situationer då det finns flera institutioner som utgör det nationella organet för likabehandling, så att de kan hantera, identifiera och bestraffa intersektionell diskriminering, som ofta drabbar romer. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör säkerställa att dessa organs uppdrag omfattar alla former av diskriminering, inbegripet viktimisering och hatpropaganda.

Sysselsättning och social integrering

12.  Europaparlamentet konstaterar att den höga graden av långtidsarbetslöshet i romska bosättningar och den höga andelen romska ungdomar som varken arbetar eller studerar förvärras av den sociala utestängning och fattigdom som deras invånare står inför. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i sociala företag och bästa praxis i syfte att anställa långtidsarbetslösa. Parlamentet uppmanar dem också att investera i program för romska ungdomar som varken arbetar eller studerar, såsom yrkesutbildning, särskilt med inriktning på digitala färdigheter och gröna jobb, bland annat genom återhämtningsprogrammen. Parlamentet anser att kommissionens handlingsplan för den sociala ekonomin kan stödja medlemsstaternas arbete i detta avseende med vägledning om skatter, tillgång till statligt stöd och social offentlig upphandling för organisationer i den sociala ekonomin. Parlamentet anser att det kommande förslaget till rådets rekommendation om utveckling av ramen för den sociala ekonomin bör säkerställa en intersektionell strategi som riktar sig till utsatta grupper, inbegripet romer, och i synnerhet romska kvinnor, som möter ännu större hinder än romska män i tillgången till arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att stödja skapande av kvalitativa och hållbara arbetstillfällen, legalisering av informellt arbete samt lättillgängliga broar till anställning för romska arbetstagare, såsom offentliga anställningssystem, som kan utgöra en tillfällig lösning på arbetslöshet och en möjlighet till omskolning och vidareutbildning. Parlamentet erinrar om att många romer är långtidsarbetslösa, vilket påverkar deras rätt till förmåner och pension. Parlamentet betonar vikten av nationella minimiinkomstsystem i kombination med incitament till (åter)integrering på arbetsmarknaden när det gäller att bekämpa fattigdom och social utestängning. Parlamentet vädjar till medlemsstaterna att stödja lönetransparens och etniskt neutrala och könsneutrala arbetsutvärderingar, främja löner som möjliggör en skälig levnadsstandard och lansera antidiskriminerings- och utbildningskampanjer för att bekämpa antiziganism och främja mångfald på arbetsplatsen, med inriktning på rekryterare, arbetsgivare och medarbetare.

13.  Europaparlamentet konstaterar att samhällscenter spelar en nyckelroll i arbetet med de romer som lever i bosättningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att varje romsk bosättning har ett adekvat utrustat samhällscenter för att tillhandahålla utrymme för utbildningsverksamhet, exempelvis förskolor, fritidshem för skolbarn, fritidsaktiviteter för både barn och vuxna samt hygieninrättningar, där romerna är involverade i underhållet och driften av lokalerna.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra sysselsättning bland unga, särskilt unga romska kvinnor, till en prioritet i genomförandet av sina nationella strategier för integrering av romer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja den förstärkta ungdomsgarantin för att främja sysselsättning och social integrering bland unga romer. Parlamentet pekar på den outnyttjade potentialen hos högutbildade romska ungdomar som en drivkraft för positiva förändringar i de romska befolkningsgrupperna och för att komma till rätta med djupt rotade fördomar och stereotyper bland majoritetsbefolkningen.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att organ för socialt och rättsligt skydd vederbörligen involveras i ärenden som rör barn och socialt förmyndarskap i marginaliserade romska bosättningar i syfte att säkerställa att barn får det skydd och den omsorg som krävs för deras välbefinnande och utveckling, samtidigt som deras bästa respekteras. Parlamentet efterlyser fler samordnade insatser och upprättande av en lämplig åtgärdsram för att avskaffa negativa fenomen i bosättningarna, såsom ocker, sexuellt utnyttjande av barn, missbruk, spel och arbetskraftsexploatering. Parlamentet beklagar den höga graden av tvångstiggeri bland romska barn och uppmanar de medlemsstater som inte har gjort det att införa lagstiftning som skyddar barn och förbjuder tvångstiggeri. Parlamentet understryker behovet av att polisstyrkor är medvetna om romernas särskilda förhållandena och att medlemsstaterna tillhandahåller utbildning för polisstyrkor för att motverka diskriminering och kriminalisering av romer, såväl internt som i majoritetsbefolkningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att rigoröst utreda fall av polismissbruk för att säkerställa att det inte finns någon straffrihet för våld, hotfulla åtgärder och dålig behandling gentemot romska individer eller grupper och ta itu med den otillfredsställande tillgången till rättslig prövning för romer.

16.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att arbeta med medlemsstaterna för en gemensam metod för att samla in och offentliggöra jämlikhetsdata som är uppdelade efter etnicitet och olika typer av bosättningar, om de erkänns i nationell lag, med full respekt för standarder för integritet och grundläggande rättigheter, i syfte att bedöma situationen för romer och effektivt utvärdera framstegen med genomförandet av åtgärder inom ramen för EU:s strategiska ram för romer för att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till deras sociala och ekonomiska utestängning. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att inkludera särskilda mål för romers sysselsättning i den sociala resultattavlan.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter och kollektiv representation av romska arbetstagare som ett sätt att underlätta deras åtkomst till sysselsättning av god kvalitet med anständiga arbetsförhållanden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sina offentliga arbetssystem för att romer och andra personer i sårbara situationer ska kunna utveckla och förbättra relevant kompetens.

Användning av EU-finansiering och nationell finansiering

18.  Europaparlamentet är oroat över att användningen av resurser som öronmärkts för romer hittills har varit låg i vissa medlemsstater, vilket riskerar att leda till en betydande förlust av ekonomiska resurser när den nuvarande programperioden löper ut. Parlamentet beklagar att de nuvarande systemen och villkoren för användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna i ett antal medlemsstater inte möjliggör ett smidigt och effektivt utnyttjande av dem, ofta på grund av byråkratiska och strukturella hinder i de nationella systemen. Parlamentet erinrar härvidlag om behovet av att minska den administrativa bördan, främja användning av förenklade kostnadsalternativ och erbjuda ytterligare stöd och flexibilitet, inbegripet direkt fördelning av medel till regional och lokal politik och civilsamhällesprogram i syfte att göra det lättare att utnyttja dem för förvaltande myndigheter och stödmottagare som tillgodoser de omedelbara behoven bland romer som lever i bosättningar i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att skyndsamt öka finansieringen av den europeiska barngarantin med en särskild budget på minst 20 miljarder EUR i syfte att bekämpa fattigdom som drabbar barn och deras familjer och bidra till målet om att fram till 2030 minska fattigdomen med minst 15 miljoner människor, däribland minst 5 miljoner barn i alla medlemsstater.

19.  Europaparlamentet pekar på en bristande politisk vilja hos vissa lokala myndigheter i medlemsstaterna som är motvilliga att genomföra nya projekt för att förbättra levnadsförhållandena för romer i bosättningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras förvaltande myndigheter att fästa särskild uppmärksamhet vid sådana lokala myndigheter och genomföra strategier för att motivera dem att ändra sin negativa ansats, bland annat genom eventuella villkorlighetsmekanismer. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att säkerställa romernas politiska deltagande och representation på alla nivåer och hantera skadliga negativa stereotyper som ger bränsle åt diskriminerande attityder och beteenden i den icke-romska befolkningen. Parlamentet påpekar vidare förekomsten av strukturella hinder i vissa medlemsstater som står i vägen för lokala myndigheters och civilsamhällets genomförande av projekt och uppmanar dessa medlemsstater att med skyndsamhet avlägsna dessa och erbjuda de lokala myndigheterna tydliga stödinstrument för att hjälpa dem att engagera sig i nya projekt med fokus på romer som lever i bosättningar och deras bredare gemenskap.

20.  Europaparlamentet konstaterar att det ofta tar generationer att uppnå betydande framsteg inom socioekonomisk egenmakt och integrering av romer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast utnyttja tillgängliga finansieringsinstrument och resurser fullt ut på både nationell nivå och EU-nivå för att skapa gynnsamma villkor för hållbar finansiering och genomförande av fortlöpande program och projekt på ett effektivt, integrerat, samordnat och flexibelt sätt och undanröja alla eventuella hinder, inklusive direkta och indirekta former av diskriminering, som står i vägen för utnyttjandet av finansiering, särskilt Europeiska socialfonden+, Europeiska regionala utvecklingsfonden och faciliteten för återhämtning och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja, övervaka och utvärdera medlemsstaternas åtgärder i detta avseende genom deras nationella planer för återhämtning och resiliens, nationella strategiska ramar för romer och nationella handlingsplaner för den europeiska barngarantin samt EU:s handlingsplan mot rasism och de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att EU:s åtgärder och finansiering når de romer som lever i bosättningar och betonar att riktade åtgärder och initiativ främst bör grunda sig på en bottom-up-princip och emanera från den lokala nivån och kommunerna närmast befolkningsgrupperna i fråga, med hjälp från nationell nivå eller EU-nivå för ekonomiskt och administrativt stöd. Parlamentet uppmanar härvidlag medlemsstaterna att bättre utnyttja de ekonomiska resurser som finns tillgängliga för tekniskt stöd och säkerställa att direkt tekniskt stöd tillhandahålls brett till både administratörer och särskilda sökande. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa att identifiering av bosättningar och särskilda strategier och åtgärder för att hantera deras situation införlivas i EU:s sammanhållningsfondprogram för 2021–2027 och de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

21.  Europaparlamentet efterlyser en omfattande och djupgående konsekvens- och resultatanalys av Europeiska revisionsrätten av användningen av de europeiska struktur‑ och investeringsfonderna, särskilt Europeiska socialfonden+ och Europeiska regionala utvecklingsfonden, för åren sedan EU:s strategi för integrering av romer upprättades 2011, med särskilt fokus på utgifter för romska bosättningar och därtill kopplade sociala problem.

Behov av insatser på EU-nivå

22.  Europaparlamentet understryker att nuvarande praxis i vissa medlemsstater när det gäller romer som lever i bosättningar visar att en utvärdering av projekt baserad på enbart kvantitativa resultat är otillräcklig och till och med kan vara vilseledande vad gäller verkligheten på plats eftersom det saknas information om kvaliteten i projektens framsteg. Parlamentet varnar för att detta kan leda till beslut som utgör ett hot mot den sunda ekonomiska förvaltningen av EU:s budget. Parlamentet efterlyser därför en snabb tillämpning av den allmänna villkorsordningen för skydd av EU:s budget i förhållande till de relevanta medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, den europeiska barngarantin och EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande för 2020–2030 utgör ett trovärdigt riktmärke för en kvalitativ bedömning. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ges åt intersektionell diskriminering och åt att ta itu med rättigheterna och behoven hos de mest utsatta grupperna, särskilt personer med funktionsnedsättning, barn och kvinnor, vid utförandet av kvalitativa bedömningar. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att kommissionen, utöver kvantitativa resultat, kräver konkreta kvalitativa resultat som bättre återspeglar verkligheten på plats när den utvärderar enskilda projekt som finansieras av de europeiska struktur- och investeringsfonderna i marginaliserade romska bosättningar. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att börja övervaka och utvärdera projekt på basis av framför allt sina egna observationer från besök på plats för att minska sitt beroende av information från regeringarna och medierapporter och stärka tillsynen över EU:s budget. Parlamentet betonar vidare i detta hänseende behovet av att stärka FRA:s enhet för frågor som rör romer genom att rekrytera forskare inom frågor som rör romer.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och parlamentet att, om möjligt med återkommande intervall, genomföra regelbundna uppdrag för att undersöka situationen för romer som lever i bosättningar i olika medlemsstater, i syfte att bidra till ökad medvetenhet bland såväl beslutsfattarna som allmänheten, utbyta information om utmaningarna för romer mellan medlemsstaterna och de relevanta myndigheterna samt utbyta bästa praxis och sörja för samordning på EU-nivå.

24.  Europaparlamentet betonar att kommissionen måste agera robust som fördragens väktare för att säkerställa ett fullständigt och korrekt genomförande av EU-rätten och vidta lämpliga åtgärder i rätt tid när medlemsstaterna underlåter att göra det, särskilt när det gäller brott mot EU-medborgarnas rättigheter, inbegripet romernas. Parlamentet konstaterar att överträdelseförfaranden, exempelvis i fallen med utbildningssegregation av romska elever, inte har lett till ett effektivt avskaffande av orsakerna till diskriminering. Parlamentet anser å det bestämdaste att kommissionen bör göra allt i sin makt för att förhindra överträdelser av de mänskliga rättigheterna och EU:s grundläggande värderingar, och börja med ett effektivt förebyggande av användningen av EU-medel för att stödja diskriminerande metoder i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta en mekanism för tidig varning för att rapportera om risker för missbruk eller felaktig användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra EU-medel som är öronmärkta för att ta itu med romernas situation i marginaliserade bosättningar. Parlamentet anser att bristen på handling och engagemang från vissa medlemsstaters sida när det gäller att lösa problemet med romer som lever i bosättningar, liksom olika strukturella och byråkratiska hinder, kan utgöra ett brott mot EU:s grundläggande värderingar enligt artikel 2 i EU-fördraget, närmare bestämt mänsklig värdighet, jämlikhet och respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utreda situationen med romer som lever i marginaliserade bosättningar i syfte att avgöra om sådana bosättningar och förhållandena i dessa utgör en tydlig risk för ett allvarligt åsidosättande av EU:s fördrag.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ett aktivt engagemang och meningsfullt deltagande av romer – särskilt romska kvinnor, ungdomar och andra underrepresenterade grupper – i utformningen, genomförandet och övervakningen av den offentliga politiken och projekt riktade mot dem på såväl EU‑nivå som nationell, regional och lokal nivå, så att de kan vara aktivt delaktiga i formandet av EU:s framtid och kan bidra till förändrade inställningar i samhället inom EU. Parlamentet anser att romernas deltagande och ledarskap bör utgöra ett kvalitativt mål inom de nationella strategiska ramarna för romer. Parlamentet anser att stöd för valda romska befattningshavare i kommunfullmäktige bör uppmuntras som ett exempel på god praxis för att främja romernas sociala integrering och demokratiska deltagande.

26.  Europaparlamentet konstaterar att stora delar av den romska befolkningen kämpar med fattigdom, social utestängning och begränsad tillgång till arbetsmarknaden eller tjänster som utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder, bland annat till följd av antiziganism och strukturell diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med antiziganism på alla samhällsområden genom effektiva lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder, både i medlemsstaterna och i utvidgningsländerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera kampen mot rasism och antiziganism i alla principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, eftersom det är en viktig strukturell drivkraft för utestängning av romer. Parlamentet understryker behovet av att få ett slut på alla former av strukturell och institutionell antiziganism, segregation och diskriminering när det gäller utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård, bostäder och tillgång till socialt skydd och andra tjänster. Parlamentet anser att kampen mot antiziganism är en övergripande fråga som bör beaktas inom alla EU:s relevanta politikområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka genomförandet av direktivet om likabehandling oavsett ras och medlemsstaterna att ta fram och genomföra effektiva och ambitiösa nationella planer mot rasism och rasdiskriminering, med fokus på alla former av rasism, inbegripet antiziganism, och hämta inspiration från de gemensamma vägledande principer som kommissionen har antagit. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ställa upp tydliga och mätbara mål för kampen mot diskriminering och antiziganistiska uttalanden och brott, i linje med rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet. Parlamentet uppmanar vidare rådet att häva blockeringen av förhandlingarna om det övergripande antidiskrimineringsdirektivet(23), eftersom det är en förutsättning för att uppnå jämlikhet i EU.

27.  Europaparlamentet betonar behovet av att erkänna det romska folkets kulturella och språkliga kulturarv och uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att på sin respektive nivå bevara och främja romsk kultur och allmänhetens medvetenhet genom program och medier och därmed bidra till mångfalden inom EU.

28.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att intensifiera sina insatser för att gradvis utrota marginaliserade romska bosättningar i hela EU genom att lägga fram en EU-handlingsplan för utrotande av romska bosättningar senast 2030, med målet att stärka användningen av befintliga politiska och finansiella instrument. Parlamentet betonar att man i denna EU-handlingsplan bör tillhandahålla riktlinjer, fastställa prioriteringar och konkreta mål och föreskriva en komponent av transnationellt samarbete och utbyte av positiv praxis mellan medlemsstaterna.

29.  Europaparlamentet understryker att frågorna rörande romer som lever i bosättningar är sektorsövergripande och kräver uppmärksamhet och samordnat engagemang från flera kommissionsledamöter och generaldirektorat på EU-nivå. Parlamentet begär därför att det tillsätts en kommissionssamordnare för romers integrering och jämlikhet, som på ett övergripande sätt ska bevaka framsteg inom ramen för de olika relevanta politiska instrumenten och ska ha direkta kontakter med romer i syfte att framföra information om deras faktiska situation och problem till både kommissionens arbetsgrupp för jämställdhet och, bland annat, de nationella romska kontaktpunkterna, FRA, nätverket EURoma, den europeiska plattformen för romer och högnivågruppen för icke-diskriminering, jämlikhet och mångfald i syfte att skapa synergier och uppnå jämlikhet, integrering och delaktighet för romer i EU.

30.  Europaparlamentet begär vidare att det tillsätts en samordnare i parlamentet för integrering av romer, som ska vara en av parlamentets vice talmän och arbeta för att säkerställa att frågor som rör romer integreras i all relevant politik och allt relevant lagstiftningsarbete i parlamentet. Parlamentet begär samtidigt att det inrättas ett nätverk för integrering av frågor som rör romer, som ska ledas och samordnas av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och bestå av en företrädare för varje utskott i parlamentet, i syfte att komplettera och stärka samordnarens arbete och skapa en synergieffekt genom att säkerställa att den romska befolkningsgruppens sammankopplade och komplexa problem hanteras genom en övergripande, horisontell strategi. Parlamentet anser att både parlamentets samordnare och nätverket för integrering av frågor som rör romer bör samarbeta nära med parlamentets tvärpolitiska grupp för antirasism och mångfald.

31.  Europaparlamentet pekar på de ytterligare utmaningarna och behovet av ett stärkt samarbete mellan medlemsstaterna avseende den fria rörligheten för personer inom EU och situationen för romer som flyr kriget i Ukraina. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder mot segregation av romska EU-migranter och romska flyktingar från Ukraina samt att skydda dem mot olagliga utvisningar och diskriminering i tillträdet till grundläggande service, särskilt i fråga om bostäder, utbildning och sysselsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att flyktingar, däribland romer, inte profileras eller utsätts för diskriminering vid ansökan om tillfälligt skydd enligt direktivet om tillfälligt skydd och inte tvingas söka asyl, och uppmanar dem även att engagera civilsamhällesorganisationer för att säkerställa att naturabistånd, gratis transporter och boende erbjuds alla som flyr från Ukraina utan diskriminering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sina insatser för att säkerställa att romska barns födelseattester registreras på rätt sätt, så att det kan bli ett slut på statslösheten bland barn i romska befolkningsgrupper i EU.

32.  Europaparlamentet noterar Europarådets strategiska handlingsplan för integrering av romer och resande (2020–2025). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare stärka sitt samarbete med Europarådet vad gäller att främja lika möjligheter, mångfald och social integrering och bekämpa diskriminering och antiziganism.

33.  Europaparlamentet påpekar att program och instrument såsom Erasmus+ och ungdomsgarantin erbjuder möjligheter för ungdomar från missgynnad bakgrund och romer och deras organisationer.

o
o   o

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (3) EUT L 312, 22.11.2008, s. 3. (4) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55. (5) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 112. (6) EUT C 468, 15.12.2016, s. 36. (7) EUT C 449, 23.12.2020, s. 2. (8) EUT C 362, 8.9.2021, s. 8. (9) EUT C 385, 22.9.2021, s. 104. (10) EUT C 456, 10.11.2021, s. 145. (11) EUT C 474, 24.11.2021, s. 146. (12) Antagna texter, P9_TA(2022)0120. (13) EUT C 93, 19.3.2021, s. 1. (14) EUT L 223, 22.6.2021, s. 14. (15) EGT L 212, 7.8.2001, s. 12. (16) Uttalande från Feantsa The Housing Situation for Roma in the EU Remains Difficult. (17) Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2016. (18) FRA:s bulletin Coronavirus pandemic in the EU – Impact on Roma and Travellers. (19) Briefing från European Network on Statelessness: Stateless people and people at risk of statelessness forcibly displaced from Ukraine. (20) Artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. (21) Unicefs ståndpunktsdokument The Right of Roma Children to Education. (22) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3). (23) Kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2022 om EU:s strategiska mål inför det nittonde mötet i partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites), som kommer att hållas i Panama den 14─25 november 2022 (2022/2681(RSP))

P9_TA(2022)0344 B9-0414/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av 2019 års globala bedömningsrapport från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) om biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

–  med beaktande av rapporten om tillståndet för världens skogar 2020 från FN:s miljöprogram och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisationen, i vilken det understryks vilken nyckelroll skogen har genom att den utgör livsmiljö för mer än 80 % av världens biologiska mångfald på land, erbjuder oräkneliga ekosystemtjänster och säkerställer försörjningen för många samhällen, bland annat ursprungsbefolkningar,

–  med beaktande av den biologiska mångfalden i havs- och kustområden,

–  med beaktande av det kommande nittonde mötet i partskonferensen (CoP19) för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites), som kommer att hållas den 14–25 november 2022 i Panama,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 75/311 av den 26 juli 2021 om åtgärder mot olaglig handel med vilda djur och växter,

–   med beaktande av Cites konferensresolution 12.10 (rev.CoP15) om registrering av verksamhet genom vilken djurarter i bilaga I föds upp i fångenskap för kommersiella ändamål,

–   med beaktande av Cites-besluten 18.226 och 18.227 om handel med asiatiska elefanter (Elephas maximus),

–   med beaktande av Cites-besluten 18.81–18.85 om internetrelaterade artskyddsbrott,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380) och av sin resolution av den 9 juni 2021 om denna strategi(1),

–   med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(2), som syftar till att främja bevarandet av den biologiska mångfalden och utgör hörnstenen i EU:s naturskyddspolitik,

–   med beaktande av FN-konventionen om biologisk mångfald och det kommande 15:e mötet i konventionens partskonferens (COP15) den 7–19 december 2022 i Montreal i Kanada,

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om upphävande av direktiv 2008/99/EG (COM(2021)0851),

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om nyckelmålen för partskonferensen för Cites i Panama den 14–25 november 2022 (O‑000038/2022 – B9‑0023/2022 and O‑000039/2022 – B9‑0024/2022),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den globala minskningen av den biologiska mångfalden saknar motstycke. Den går för närvarande tiotals till hundratals gånger snabbare än vad som är normalt för arters utdöende och den är ett direkt resultat av mänsklig verksamhet och hotar att utrota omkring en miljon djur- och växtarter. Tillgängliga rön tyder på att det inte är för sent att stoppa och vända den pågående trenden med förlust av biologisk mångfald.

B.  Den biologiska mångfalden bidrar positivt till människors hälsa. Upp till 80 % av de läkemedel som människan använder har naturligt ursprung.

C.  Haven, som utgör 95 % av biosfären, hör till de viktigaste kolsänkorna då de reglerar klimatet och tar upp koldioxid från atmosfären.

D.  Det är viktigt att skydda den marina och kustnära biologiska mångfalden och tackla hoten mot den från oreglerad eller dåligt reglerad användning av levande marina resurser. Det är även viktigt att skydda den biologiska mångfalden i sötvatten, som minskar snabbare än de terrestra och marina ekosystemen. Mellan 1970 och 2014 minskade sötvattenspopulationerna med 83 %.

E.  Det stora flertalet av alla arter som omfattas av handel skyddas inte av Cites. Den internationella handeln med sådana arter är fortfarande oreglerad och bidrar väsentligt till att vilda populationer utrotas.

F.  Cites med sina 184 signatärparter, däribland EU och dess 27 medlemsstater, är det största globala naturskyddsavtalet. I Cites erkänns att den vilda faunan och floran i sina många unika och varierande former är en oersättlig del av jordens naturliga system som måste skyddas för kommande generationer.

G.  Syftet med Cites är att se till att den internationella handeln med vilda djur och växter inte utgör något hot mot arternas överlevnad i naturen.

H.  Såväl den olagliga och lagliga handeln med som användningen av vilda djur och växter och förstörelsen av naturliga livsmiljöer bidrar avsevärt till minskningen av den biologiska mångfalden, undergräver de globala insatserna för att bekämpa klimatförändringarna och är både en orsak till och en följd av korruption.

I.  Bilaga I till Cites omfattar alla utrotningshotade arter som berörs eller kan beröras av handel. Bilaga II omfattar alla arter som kan bli utrotningshotade om inte handeln med exemplar av sådana arter underkastas strikt reglering för att undvika en användning som är oförenlig med deras överlevnad och om inte handeln med dessa arter ställs under effektiv kontroll.

J.  Handeln med vilda djur och växter ökar människors kontakter med dessa och skapar en potentiellt hög risk för uppkomst och spridning av zoonotiska sjukdomar. Med tanke på att 70 % av alla nya infektionssjukdomar hos människor är zoonotiska medför handeln med vilda djur och växter allvarliga hälsorisker för både djur och människor. Det finns ett behov av bättre och mer uttömmande kontroll av handeln med kött och med levande djur. Experter rekommenderar att man begränsar de zoonotiska riskerna genom att ta tag i frågan om marknader med levande djur och genom att utveckla en ”positivlista” över djurarter som får transporteras internationellt, med beaktande av zoonotiska risker och andra överväganden såsom djurskydd, bevarandestatus och populationstrender.

K.  Kostnaden för globala strategier för att förhindra pandemier genom att minska den olagliga handeln med vilda djur och växter, undvika förändrad markanvändning och öka övervakningen uppskattas till 22–31 miljarder US-dollar(3), en bråkdel av den kostnad som en pandemi orsakar.

L.  19 medlemsstater har ställt sig bakom den cypriotiska regeringens ståndpunktsdokument om ett nytt EU-regelverk för en EU-omfattande positivlista över djur som är tillåtna som sällskapsdjur, vilken lades fram vid rådets möte (jordbruk och fiske) den 24 maj 2022.

M.  EU är en stor knutpunkt, transitpunkt och destination för lagligt och olagligt anskaffade exemplar av vilda djur och växter, såväl levande som döda och kroppsdelar eller produkter av dessa. Under 2019 utgjorde de rapporterade importtransaktionerna till EU avseende vilda djur och växter som skyddas av Cites 36 % av den totala importvolymen.

N.  Mellan 2014 och 2018 importerade EU näst flest jakttroféer av Cites-listade vilda arter, endast med USA framför sig. Allt fler europeiska länder vidtar eller överväger åtgärder för att förbjuda import av jakttroféer.

O.  Den internationella handeln med vilda djur och växter uppgår till miljarder euro varje år och omfattar miljontals sådana växter och djur. Olaglig handel med vilda djur har blivit den fjärde största svarta marknaden efter marknaderna för narkotikahandel, människohandel och vapenhandel. Brott i samband med handel med vilda djur och växter straffas ofta inte tillräckligt hårt för att fungera avskräckande, och aktörer från mellannivå och uppåt åtalas sällan.

P.  Internet spelar en nyckelroll i fråga om att underlätta olaglig handel med vilda djur och växter.

Q.  Ökade ansträngningar för att förbättra insynen och det civila samhällets effektiva deltagande i beslutsfattandet är av avgörande betydelse.

R.  EU har en tydlig roll att spela när det gäller att upprätta konstruktiva samarbeten och utbyten mellan statliga och icke-statliga fristäder och räddningscenter för att säkra långsiktiga och artanpassade lösningar för beslagtagna vilda djur och växter.

S.  Traditionella läkemedel hör till de främsta Cites-relaterade beslagen av varor som rapporterats av medlemsstaterna. Användningen av vilda djur i traditionella läkemedel skadar den biologiska mångfalden, särskilt när rödlistade arter berörs. Efterfrågan på traditionella läkemedel med animaliska ingredienser leder till ökad olaglig handel med vilda djur.

T.  De pelagiska hajpopulationerna har minskat med 71 % sedan 1970, och mer än 50 % av hajarterna är hotade eller nära hotade av utrotning(4). Jakten på dem för handel med deras kroppsdelar är en av huvudorsakerna till denna minskning. 20 % av revhajspopulationerna har konstaterats vara funktionellt utrotade. Under 2020 var EU:s medlemsstater källan till över 45 % av alla hajfensrelaterade produkter som importerades till tre stora handelscentrum: Hongkong, Singapore och Taiwan.

U.  Efter populationsminskningar i Afrika med över 60 % för afrikansk savannelefant (Loxodonta africana) och 86 % för afrikansk skogselefant (Loxodonta cyclotis) inom loppet av tre generationer höjde Internationella naturvårdsunionen (IUCN) under 2021 hotnivån för den afrikanska savannelefanten från sårbar till starkt hotad och förtecknade den afrikanska skogselefanten separat som akut hotad(5).

V.  Tjuvjakt för handel med elfenben är den främsta orsaken till den minskade populationen bland afrikanska elefanter. Olaglig handel med elfenben skadar den ekonomiska utvecklingen, göder den organiserade brottsligheten, främjar korruption och underblåser konflikter. Den olagliga handeln med elfenben har ökat avsevärt sedan laglig försäljning infördes.

W.  Det är förbjudet att handla med vilda tigrar. EU:s bestämmelser om handel med vilda djur och växter hindrar dock inte handeln med tigrar som fötts upp i fångenskap och med deras kroppsdelar, trots att det enligt Cites-beslut 14.69 om exemplar uppfödda i fångenskap inte ska förekomma kommersiell uppfödning av och handel med tigrar med avseende på deras kroppsdelar. Medlemsstater fortsätter att importera och exportera levande tigrar och delar av tigrar som registrerats enligt Cites-koden för kommersiell handel.

Inledning

1.  Europaparlamentet understryker det uppenbara behovet av en mer försiktighetsbaserad strategi för skydd av vilda djur och växter med tanke på det fortsatta hot som handeln med dessa utgör mot enskilda djur, arter, människors och djurs hälsa och miljön.

2.  Europaparlamentet efterlyser ökad överensstämmelse mellan Cites, konventionen om biologisk mångfald, konventionen om skydd av flyttande vilda djur och andra fördrag och avtal som rör biologisk mångfald för att effektivt fullgöra de internationella åtagandena om bevarande av biologisk mångfald.

3.  Europaparlamentet är bekymrat över att marknaden för exotiska sällskapsdjur och omfattningen av de berörda arterna växer både inom EU och internationellt.

4.  Europaparlamentet betonar att miljöavtrycket från EU:s produktion och konsumtion bör minskas i brådskande ordning för att hålla sig inom planetens gränser.

5.  Europaparlamentet understryker att skogarnas ekosystemtjänster och resurser är väsentliga för människor i hela världen. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att verka för antagandet av en Cites-resolution om skogar vid CoP19 för att säkerställa att Cites-listade trädslag skyddas ordentligt och att handel med dem bedrivs endast när den är laglig, hållbar och spårbar.

6.  Europaparlamentet betonar att såväl jämställdheten som den miljömässiga hållbarheten vinner på att kvinnor är delaktiga i bevarandet av vilda djur och växter och att det möjliggör mer målinriktade och ändamålsenliga åtgärder för att bekämpa olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med Cites-sekretariatet för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i Cites och stödja jämställdhetsmedvetna initiativ för att påverka och ta itu med brottsliga beteenden med anknytning till vilda djur och växter och bevarandet av dessa. Parlamentet anser att det Cites-relaterade verkställandet, beslutsfattandet och genomförandet bör främja jämställdhet och uppmanar EU och medlemsstaterna att verka för en jämställdhetshandlingsplan för Cites, som skulle kunna införas genom en resolution.

Genomförande, efterlevnad och verkställande

7.  Europaparlamentet framhåller att 2019 års globala bedömningsrapport från IPBES om biologisk mångfald och ekosystemtjänster pekar ut ett antal svagheter i Cites, såsom genomförande och verkställande, behovet av vetenskapligt baserade kvoter, finansiering, korruptionsbekämpning och efterfrågereducering. Parlamentet understryker att dessa svagheter bör åtgärdas för att förbättra genomförandet av konventionen och uppmanar med kraft alla parter att arbeta för att ta itu med dessa frågor grundligt.

8.  Europaparlamentet beklagar det otillräckliga verkställandet av förbud och restriktioner mot handel med skyddade arter på grund av bristande kapacitet och resurser som parterna avsatt. Parlamentet uppmanar alla parter att intensifiera verkställandet av konventionen.

9.  Europaparlamentet uttrycker oro över att Cites-parterna inte ställs till svars för sin underlåtenhet att verkligen genomföra bestämmelserna i konventionen, inbegripet kravet på att basera import- och exporttillstånd på vetenskapligt vederhäftig rådgivning om att sådan import eller export inte kommer att vara skadlig för arternas överlevnad (icke-skadlighetsrekvisit).

10.  Europaparlamentet efterlyser en konsekvent och opartisk tillämpning av de instrument som föreskrivs i Cites och de beslut som fattas inom ramen för Cites för att främja efterlevnaden av konventionen, inbegripet programmet för efterlevnadsassistans. Parlamentet uppmanar EU och alla parter att ta fram åtgärder för att se till att konventionen efterlevs på ett adekvat sätt och i rätt tid, bland annat genom att avsätta nödvändiga resurser för detta och genom att anta ändamålsenlig nationell lagstiftning för att genomföra beslut och resolutioner som antagits inom ramen för konventionen. Parlamentet manar till ömsesidigt samarbete mellan parterna och till utbyte av bästa praxis.

11.  Europaparlamentet uppmanar vidare EU och dess medlemsstater att anta strikta åtgärder, inbegripet avskräckande sanktioner, i fall av bristande efterlevnad när det konstateras att en part undergräver konventionens ändamålsenlighet och inte på ett ändamålsenligt sätt stoppar olaglig eller ohållbar exploatering och handel, och att i sista hand ställa in handeln med den felande parten.

12.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att arbeta för att säkerställa skyddet för visselblåsare, journalister, parkvakter och miljö- och människorättsförsvarare, som spelar en viktig roll för att skydda miljön och stoppa den olagliga handeln med vilda djur och växter.

13.  Europaparlamentet insisterar på att gränsöverskridande artskyddsbrott bör erkännas av alla parter som allvarlig organiserad brottslighet, vilket bör återspeglas i tilldelningen av resurser och innebära aktiv involvering av specialiserade polis- och tullutredningsorgan.

14.  Europaparlamentet understryker polisens och tullens nyckelroll och uppmanar med kraft alla EU:s medlemsstater att inrätta specialenheter inriktade på artskyddsbrott på nationell nivå med mandat som omfattar hela statens territorium och inte är begränsat till vissa regioner eller andra territoriella enheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bemyndiga dessa specialenheter att aktivt delta i internationellt samarbete och internationell samordning. Parlamentet betonar att samarbetet med berörda myndigheter i medlemsstaterna i frågor om olaglig handel med vilda djur och växter skulle kunna ses över och stärkas ytterligare genom EU:s verkställighetsgrupp, som för samman brottsbekämpningstjänstemän från alla EU:s medlemsstater, samt EU:s byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol), Eurojust, Interpol, Världstullorganisationen och Cites-sekretariatet. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stärka utbildningen i brottsbekämpning avseende handel med vilda djur och växter.

15.  Europaparlamentet framhåller behovet av en databas över experter i biologi och/eller ekologi, både för att peka ut arter och lagföra artskyddsbrott, såsom tjuvjakt, olaglig handel eller olaglig exploatering, och för att ge brottsbekämpande organ på lokal, regional, nationell och internationell nivå bättre insikt i fenomenet.

16.  Europaparlamentet betonar fördelarna med en databas över informationssystem för förvaltning av brottsbekämpning i kampen mot organiserad brottslighet och olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en databas på EU-nivå över mål rörande miljöbrott, inbegripet artskyddsbrott, och över åtgärder som brottsbekämpande organ vidtagit på miljöbrottsområdet. Parlamentet anser att en sådan databas bör möjliggöra centraliserad datainsamling och höja digitaliserings- och kunskapsnivån. Parlamentet konstaterar att en genomgång av historiska fall kan vara till nytta för myndigheter, byråer och organisationer på området.

17.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv. I denna uppmanade parlamentet kommissionen att underlätta kapacitetsuppbyggnad, inklusive kunskapsöverföring, teknikutbyte och kompetensutveckling, i mottagarländerna så att de kan genomföra Cites och andra konventioner och avtal som är viktiga för skyddet av biologisk mångfald inom ramen för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – och Världshandelsorganisationens initiativ Aid for Trade. Parlamentet insisterar på behovet av att stärka samarbetsprogram med länder utanför EU för att bevara deras inhemska biologiska mångfald, inbegripet interparlamentarisk dialog, och för att hjälpa utvecklingsländer att genomföra dessa program.

18.  Europaparlamentet beklagar att EU inte genomför Cites-rekommendationerna i resolution 12.10 (rev.CoP15) om registrering av verksamhet genom vilken djurarter i bilaga I föds upp i fångenskap för kommersiella ändamål. Parlamentet uttrycker oro över att detta skapar kryphål och underlättar olaglig handel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra den resolutionen och att registrera alla relevanta uppfödningsanläggningar för dessa arter och inkomma med fullständiga och korrekta registreringsansökningar till både kommissionen och Cites-sekretariatet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att värja sig mot alla försök att försvaga systemet för registrering av verksamhet för uppfödning i fångenskap av arter som ingår i bilaga I.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar och stöder införandet av moderna och innovativa märknings- och spårningsmetoder för Cites-listade arter eller produkter som härrör från dem för att individer som fötts upp i fångenskap och deras derivat ska kunna skiljas från sådana som fångats vilda.

Beslutsfattande, insyn och rapportering

20.  Europaparlamentet välkomnar de årliga rapporterna om olaglig handel som ett viktigt steg mot en bättre förståelse av olaglig handel med vilda djur och växter och uppmanar med kraft EU och alla parter att lägga fram rapporterna i tid. Parlamentet betonar att dessa rapporter bör innehålla information om beviljade tillstånd och intyg, kvantiteter och typer av exemplar samt namn på arter som ingår i bilagorna I, II och III.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter och EU att säkerställa insyn i Cites‑sekretariatets icke-känsliga verksamheter och insatser, bland annat genom att göra de årliga rapporterna om olaglig handel allmänt tillgängliga, och att garantera att uppgifterna laddas upp i tid i Cites handelsdatabas, inbegripet information om beställning av rapporter, utarbetande av uppdragsbeskrivningar och urval av konsulter. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter att göra ytterligare ansträngningar för att se till att diskrepanserna vad gäller export- och importtillstånd minimeras.

22.  Europaparlamentet anser att större insyn i den kommersiella handeln med arter i bilaga I, inklusive djur som fötts upp i fångenskap, är centralt för att bekämpa korruption, olaglig handel, smuggling och tvätt i samband med sådana exemplar.

23.  Europaparlamentet efterlyser bättre registrering avseende bilaga I, bland annat när det gäller exemplar som föds upp och hålls i fångenskap och när det gäller utvecklingen av riskindikatorer för miljö-, säkerhets- och djurhållningsrutiner, såsom fler detaljer om hur register förs, hur datahantering och rapportering sker, hur lager-/inventeringssystemet sköts och hur det granskas och säkras med avseende på transport, lagring och bortskaffande.

24.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna om att leda insatserna för att få ett slut på kommersiell handel med utrotningshotade arter och delar av dessa samt sitt krav på ett fullständigt och omedelbart förbud på europeisk nivå mot kommersiell handel med samt export eller återexport av elfenben, inom EU eller till destinationer utanför EU, inklusive elfenben från tiden före konventionen. Parlamentet påpekar samtidigt att begränsade undantag bör förbli möjliga för import och export för vetenskapliga ändamål, för musikinstrument som förvärvats lagligt före 1975 och för handel med artefakter och antikviteter som tillverkats före 1947, förutsatt att de har ett giltigt intyg. Parlamentet begär liknande restriktioner för andra utrotningshotade arter, såsom tigrar och noshörningar. Parlamentet begär att ett sådant förbud införs utan ytterligare dröjsmål.

25.  Europaparlamentet välkomnar ändringarna av kommissionens förordning (EG) nr 865/2006(6) och det reviderade vägledningsdokumentet om EU:s ordning för handel med elfenben och uppmanar med kraft kommissionen att strikt övervaka medlemsstaternas genomförande av den reviderade förordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omvandla dessa regler till rättsligt bindande lagstiftning och att täppa till eventuella återstående kryphål.

Finansiering

26.  Europaparlamentet noterar med oro att många CoP18-beslut fortfarande inte är finansierade. Parlamentet uppmanar alla parter att garantera tillräcklig finansiering för ett korrekt genomförande av hela konventionen, inbegripet dess verkställighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt ekonomiska stöd och annat stöd till genomförandet av Cites-besluten.

27.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av många av Cites-besluten är beroende av tillgången på extern finansiering. Parlamentet uppmanar EU och alla parter i konventionen att undersöka mekanismer för att säkerställa att extern finansiering av Cites-beslut är förenlig med prioriteringarna i deras arbetsprogram och att det utvecklingsstöd som EU beviljar mottagarländerna inte hotar livskraften hos vilda arter, den biologiska mångfalden, naturliga livsmiljöer, ekosystem och de tjänster som de tillhandahåller.

28.  Europaparlamentet uttrycker oro över den ökande arbetsbördan för Cites-sekretariatet, partskonferensen och kommittéerna i förhållande till deras tillgängliga resurser. Parlamentet uppmanar EU att visa ledarskap i hanteringen av denna fråga. Parlamentet uppmanar bland annat alla parter att stödja ett robust genomförande av förslag till beslut och rekommendationer från Cites ständiga kommitté.

Cites strategiska vision för 2021–2030

29.  Europaparlamentet välkomnar erkännandet av kopplingarna mellan Cites och målen för hållbar utveckling, konventionen om biologisk mångfald och slutsatserna från IPBES.

30.  Europaparlamentet anser att översynen av Cites strategiska vision bör behandlas vid CoP19 mot bakgrund av mångfaldskonventionens globala ram för biologisk mångfald, som ska antas i år, för att säkerställa att Cites bidrar till genomförandet av den globala ramen för biologisk mångfald.

31.  Europaparlamentet uppmanar med kraft parterna att uppnå målet att ha enbart laglig och ekologiskt hållbar handel med vilda djur och växter senast 2025. Parlamentet betonar att målet bör vara att undanröja olaglig handel med Cites-listade arter av vilda djur och växter, inbegripet arter som fötts upp i fångenskap, och inte bara att minska den.

32.  Europaparlamentet betonar att beslut som antas av Cites-organ bör baseras på vetenskapliga kriterier som syftar till arternas bevarande, på bästa tillgängliga vetenskapliga information och på försiktighetsprincipen.

33.  Europaparlamentet beklagar utelämnandet av den kritiska frågan om djurens välbefinnande i visionsförklaringen och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna samt alla andra parter att åtgärda detta utelämnande.

Stärka EU:s roll i den globala kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter

34.  Europaparlamentet beklagar luckorna i genomförandet av EU:s bestämmelser om handel med vilda djur och växter, eftersom de inte omfattar alla kritiska arter och inte ger samma skyddsnivå för djur uppfödda i fångenskap. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se över och utvidga den befintliga lagstiftningen om handel med vilda djur och växter för att se till att det blir förbjudet med import, omlastning, export, köp, försäljning och transport av vilda djur eller växter som tas emot, innehas, transporteras eller säljs i strid med lagstiftningen i ursprungs- eller transitlandet.

35.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att leda insatserna för att få ett slut på kommersiell handel med utrotningshotade arter och delar av dessa. Parlamentet betonar vikten av att ta fram Smart-mål i detta syfte (Smart är ett verktyg för geografisk övervakning och rapportering).

36.  Europaparlamentet betonar att olaglig handel med vilda djur och växter och hållbar konsumtion bör inkluderas på ett systemövergripande sätt i EU:s handelspolitik. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att betrakta konventionen om biologisk mångfald som en väsentlig del av frihandelsavtal, förutsatt att man enas om obligatoriska mekanismer för översyn av nationella mål(7). Parlamentet uppmanar rådet att även göra Cites och Parisavtalet till väsentliga delar av frihandelsavtal och att mana till ett ändamålsenligt genomförande av dem. Parlamentet belyser vikten av den kommande reformen av förordningen om det allmänna preferenssystemet(8) för att åstadkomma ett ändamålsenligt genomförande av multilaterala konventioner om klimat- och miljöaspekter som omfattas av den förordningen, till exempel konventionen om biologisk mångfald.

37.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att anpassa den europeiska databasen Traces (det integrerade veterinärdatasystemet) i syfte att samla in och offentliggöra korrekt information om arter, volym och ursprung rörande alla marina akvariefiskar som omfattas av handel och på så vis övervaka denna för närvarande oreglerade och ofta ohållbara handel där EU är en stor importmarknad.

38.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU:s medlemsstater att upprätta en vetenskapligt baserad EU-omfattande positivlista över djur som är tillåtna som sällskapsdjur, under lämpliga djurskyddsförhållanden, utan att det skadar vilda populationer och den europeiska biologiska mångfalden. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av en kommissionsstudie för att underlätta ett antagande av en sådan lista, som bland annat bör baseras på medlemsstaternas befintliga erfarenheter och på lärdomar som dragits.

39.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta omedelbara effektiva åtgärder inom ramen för sina åtaganden i EU:s strategi för biologisk mångfald för att förbjuda import av jakttroféer som härrör från Cites-listade arter.

40.  Europaparlamentet välkomnar EU:s insatser för att ge utvecklingsstöd till insatser mot olaglig handel med vilda djur och växter i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja de insatser som görs i partnerländer som är källor till vilda djur och växter och produkter från dessa, transitpunkter och/eller destinationer för säljare och köpare för att utveckla hållbara ekonomiska alternativ för lokalsamhällenas försörjning och hållbarhet.

EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter

41.  Europaparlamentet välkomnar översynen och det fortsatta genomförandet av EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en ambitiös handlingsplan för EU utan dröjsmål.

42.  Europaparlamentet betonar dock att framgången för EU:s framtida handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter till stor del kommer att bero på resursfördelningen. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att öronmärka särskilda budgetanslag för dess genomförande.

43.  Europaparlamentet anser att handlingsplanen inte har gett tillräckligt med incitament att ta itu med EU-medborgarnas roll i upprätthållandet av efterfrågan på olagliga produkter av vilda djur och växter både hemma och i EU:s grannskap och anser att EU:s handlingsplan bör skärpas. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra evidensbaserade initiativ för att minska efterfrågan i viktiga konsumentländer, även inom EU.

44.  Europaparlamentet betonar att EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter bör få adekvat finansiering, inklusive bistånd till länder utanför EU och till räddningscenter och fristäder för vilda djur och växter.

45.  Europaparlamentet anser att EU:s nya handlingsplan bör bana väg för bättre brottsbekämpnings- och inspektionsverksamhet bland berörda myndigheter i hela unionen och för förbättrad datainsamling och dataåtkomst, vilket kommer att möjliggöra bättre trendbedömningar och riskanalyser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser för att genomföra handlingsplanen och att investera i kapacitetsuppbyggnad och utbildning inom brottsbekämpande och rättsliga myndigheter. Parlamentet understryker att utbyte och fördjupning av kunskap bland berörda tjänstemän och åtgärder för att öka allmänhetens medvetenhet måste bli en integrerad del av den framtida planen.

46.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att skapa tydliga och genomförbara mål och åtgärder som ska vara en del av handlingsplanen och att utarbeta en tydlig övervaknings- och utvärderingsmekanism.

47.  Europaparlamentet anser det avgörande att handlingsplanen är helt i linje med strategin för biologisk mångfald 2030 och säkerställer synergier med relevant EU-lagstiftning och den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020. Parlamentet är fast övertygat om att handlingsplanen bör identifiera och särskilt fokusera på prioriterade arter och ta itu med frågan om nationellt skyddade arter som är föremål för olaglig handel i EU.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med handel både online och offline i EU:s reviderade handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter och se till att cyberbrott avseende vilda djur och växter ges samma prioritet som andra former av cyberbrott som hotar människors hälsa, miljön, ekonomin, säkerheten och utbildningen, bl.a. genom kommunikation, samarbete och samordning inom de berörda offentliga och privata sektorerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt utvärdera hur rättsakten om digitala tjänster(9) skulle kunna fungera som ett verktyg för att ta itu med olaglig näthandel med djur och växter.

49.  Europaparlamentet noterar att det finns bevis för att laglig handel med vilda djur fungerar som täckmantel för olaglig handelsverksamhet, ger omfattande möjligheter till tvätt och försvårar verkställandet av reglerna. Parlamentet uppmanar EU att ta itu med både laglig och olaglig handel med vilda djur vid översynen av EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter.

50.  Europaparlamentet betonar att handlingsplanen bör ta ett samlat grepp från källa till konsument.

51.  Europaparlamentet anser det viktigt att handlingsplanen involverar och tar hjälp av den privata sektorn för att bekämpa olaglig handel med vilda djur och växter och att det görs tillräckliga offentliga och privata forskningsinvesteringar för att öka vår förståelse av handel med vilda djur och växter.

52.  Europaparlamentet betonar att den reviderade handlingsplanen bör integrera mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor, erkänna den roll som det civila samhällets organisationers spelar, inbegripa samråd med berörda parter och säkerställa allmänhetens deltagande.

Organiserad brottslighet, cybersäkerhet och konfiskerade djur

53.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genom sina behöriga institutioner bygga upp gränsöverskridande samarbete och samordning med olika berörda internationella myndigheter och institutioner för att bekämpa organiserade kriminella gruppers deltagande i olaglig handel med vilda djur och växter.

54.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att främja utarbetandet och antagandet av ett ambitiöst och ändamålsenligt protokoll om miljöbrott inom ramen för FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, enligt vad som avses i EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025(10), vilket skulle inbegripa en bestämmelse som ålägger medlemsstaterna att kriminalisera import av och handel med vilda djur och växter som har tagits olagligt från ursprungslandet.

55.  Europaparlamentet välkomnar varmt förslaget till översyn av miljöbrottsdirektivet (2008/99/EG) för att låta detta omfatta de flesta former av miljöbrott så att de blir straffbara med harmoniserade, avskräckande, effektiva och proportionerliga sanktioner eller påföljder.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa samordning vid genomförandet av miljöbrottsdirektivet, EU:s bestämmelser om handel med vilda djur och växter och EU:s reviderade handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter, och att använda de verktyg som erbjuds inom de olika ramarna så effektivt som möjligt.

57.  Europaparlamentet vill att olagligt, orapporterat och oreglerat fiske samt undervattensbuller inkluderas i brottsförteckningen i det reviderade miljöbrottsdirektivet.

58.  Europaparlamentet beklagar att djurskyddshänsyn saknas i förslaget. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att djurplågeri betraktas som en försvårande omständighet som möjliggör skärpta straff enligt det reviderade miljöbrottsdirektivet.

59.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anta särskild EU-vägledning för bekämpande av cyberbrottslighet avseende vilda djur och växter och att säkerställa en harmoniserad politik i medlemsstaterna och samarbete mellan alla berörda parter.

60.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att effektivt och fullt ut genomföra Cites-besluten 18.81–18.85 om internetrelaterade artskyddsbrott och att samtidigt dra full nytta av Interpols praktiska riktlinjer för brottsbekämpningspersonal avseende internetrelaterade artskyddsbrott, som tagits fram för att genomföra de relevanta bestämmelserna i Cites-beslut 17.93.

61.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att främja och stödja initiativ för att avsevärt öka kapaciteten för räddning och rehabilitering av vilda djur och växter genom resurser, finansiering, utbildning och, inte minst viktigt, inrättandet av ett nätverk av behöriga och ackrediterade räddningscenter och fristäder samt nationella handlingsplaner för hantering av beslagtagna levande djur.

62.  Europaparlamentet noterar att bristande nationell räddnings- och fristadskapacitet kan bidra till en medlemsstats bristande verkställande av tillämpliga bestämmelser om handel med vilda djur och växter och resultera i åtgärder som inte är adekvata för att avskräcka från artskyddsbrott. Parlamentet anser att det reviderade miljöbrottsdirektivet skulle kunna inbegripa t.ex. regler för förvaltningen av de förverkade vinsterna, inbegripet lämplig vård av beslagtagna levande djur.

63.  Europaparlamentet understryker vikten av att systematiskt genomföra finansiella utredningar och förfaranden för återvinning av tillgångar. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja åtgärder för förverkande av olagliga finansiella flöden och intäkter från artskyddsbrott.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra och främja konsekvent och transparent rapportering om alla beslagtagna eller konfiskerade levande djur till Cites, Europol och ursprungsländerna.

One Health-modellen och Cites roll för att minska risken för framtida zoonotiska sjukdomar med koppling till internationell handel med vilda djur och växter

65.  Europaparlamentet påminner om att 70 % av alla nya sjukdomar och pandemier enligt IPBES har sitt ursprung bland djur. Parlamentet uttrycker, inte minst mot bakgrund av den pågående covid-19-pandemin, djup oro över den allt vanligare uppkomsten och spridningen av zoonotiska sjukdomar som överförs från djur till människa (antropozoonoser), vilket förvärras av klimatförändringar, miljöförstöring, förändrad markanvändning, avskogning, förstörelse av och belastning på den biologiska mångfalden och de naturliga livsmiljöerna, olaglig handel med vilda djur samt ohållbara livsmedelsproduktions- och konsumtionsmönster. Parlamentet understryker behovet av att förbättra kunskapen om kopplingarna mellan uppkomsten av sjukdomar å ena sidan och den lagliga och olagliga handeln med vilda djur och växter, bevarande och förstörelse av ekosystem å den andra.

66.  Europaparlamentet påpekar att risken för pandemier kan minskas avsevärt genom att man drar ner på sådan mänsklig verksamhet som ger upphov till förlust av biologisk mångfald och att det kostar uppskattningsvis 100 gånger mindre att minska pandemiriskerna än att hantera pandemier. Parlamentet betonar att det är av yttersta vikt att skydda och återställa livsmiljöer för vilda djur och växter för att förhindra ytterligare en pandemi av animaliskt ursprung. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter att intensifiera sina ansträngningar.

67.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och alla andra parter att säkerställa djurskyddet för levande djur som är föremål för handel och sådana som hålls i uppfödningsanläggningar och att ta till sig vetenskapliga belägg för att dåliga djurskyddsförhållanden på anläggningar och vid transport och handel är kopplade till sjukdomsutbrott och sjukdomsspridning och därmed hotar både djurs och människors hälsa. Parlamentet betonar fördelarna med en EU-omfattande positivlista över djur som är tillåtna som sällskapsdjur i detta avseende.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda de regleringsdialoger som föreskrivs i frihandelsavtal för att främja EU:s stränga sanitära och växt- och djurskyddsrelaterade standarder i syfte att minimera riskerna för framtida epidemier och pandemier. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att vid behov överväga ett moratorium för import av vilda djur eller andra arter från områden som utgör centrum för framväxande infektionssjukdomar för att hantera eventuella säkerhetsproblem.

69.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som Cites bör spela för att förebygga framtida pandemier som det internationella regleringsinstrumentet för handel med vilda djur och växter.

70.  Europaparlamentet framhåller vägledningen från Världshälsoorganisationen, Världsorganisationen för djurhälsa och FN:s miljöprogram, där nationella behöriga myndigheter uppmanas att ställa in handeln med vilda däggdjur som fångats levande för livsmedels- eller uppfödningsändamål och att stänga de delar av livsmedelsmarknader där man säljer vilda däggdjur som fångats levande, detta som en nödåtgärd, såvida det inte finns påvisat effektiva bestämmelser och adekvata riskbedömningar. Parlamentet framhåller rekommendationerna från IPBES om att man från handeln med vilda djur ska ta bort levande arter som vid expertgranskning konstaterats medföra hög risk för uppkomsten av sjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att stödja världssamfundet för att ta itu med den kommersiella handeln med och försäljningen av levande vilda djur på marknader för livsmedelsändamål, särskilt fåglar och däggdjur, i syfte att fasa ut denna handel, vilket är ett viktigt steg mot att uppnå målet att förebygga framtida pandemier av zoonotiskt ursprung.

71.  Europaparlamentet understryker kommissionens och medlemsstaternas viktiga roll för att samordna och stödja One Health-modellen i EU och förorda den i alla internationella forum. Parlamentet efterlyser ett snabbt antagande av en ny resolution som uppmuntrar parterna att institutionalisera en One Health-modell för användningen av och handeln med vilda djur och växter, med hjälp av den operativa definition av One Health som utarbetats av högnivåexpertpanelen för One Health, vid genomförandet av konventionen och i nationell lagstiftning, och att genomföra lämpliga riskanalyser och förebyggande program med avseende på djurs, människors och miljöns hälsa när de bedömer ansökningar om tillstånd och intyg för handel med vilda växter och djur.

72.  Europaparlamentet noterar med oro att stora mängder kött från domesticerade djur och vilda djur fortfarande smugglas in i medlemsstaterna med hjälp av flygresenärer, vilket utgör en risk för djurs och människors hälsa och för den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka insamlingen av uppgifter om detta problem tillsammans med medlemsstaterna och att stödja och samordna EU:s insatser mot olaglig köttimport.

73.  Europaparlamentet välkomnar Cites avsikt att arbeta tillsammans med Världsorganisationen för djurhälsa för att utarbeta ett gemensamt arbetsprogram i syfte att på ett samarbetsinriktat sätt fylla i kunskapsluckor och hitta effektiva och praktiska lösningar för att minska spridningsriskerna avseende patogener i leveranskedjorna för vilda djur och växter. Parlamentet uppmuntrar Cites att fortsätta att stärka ett aktivt samarbete med andra internationella organisationer och konventioner inriktade på förebyggande av zoonotiska sjukdomar genom användning av en One Health-modell.

74.  Europaparlamentet påminner om vikten av ursprungsbefolkningars och lokalsamhällens engagemang för bevarandet av arter och genomförandet av konventionen. Parlamentet är medvetet om att vissa samhällen är beroende av Cites-listade arter för sin försörjning. Parlamentet beklagar att det saknas ett visst mått av erkännande av ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen i Cites, i motsats till konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet anser att Cites-möten skulle gynnas av större representation och deltagande av ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen och beklagar bristen på framsteg hittills. Parlamentet uppmanar med kraft parterna och sekretariatet att fortsätta arbetet med att fastställa och genomföra effektiva mekanismer för att säkerställa att ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen kan göra sina röster hörda.

75.  Europaparlamentet uppmanar Världshälsoorganisationen att ta ställning mot användningen av vilda djur i läkemedel, särskilt mot användningen av arter som klassificeras som (nära) hotade, sårbara eller starkt hotade på IUCN:s rödlista.

Ändringar av Cites-bilagorna

76.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för de listningsförslag som lagts fram av EU och dess medlemsstater i syfte att ändra bilagorna till Cites.

77.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stödja förslag till Cop19 som läggs fram eller stöds av utbredningsländer om att lista arter eller flytta arter från bilaga II till bilaga I.

78.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och alla andra parter att stödja förslag som läggs fram för Cop19 om bättre skydd för reptiler, groddjur, fåglar, fisk och däggdjur som hotas av den internationella handeln för sällskapsdjursmarknaden, med vetskap om att marknaden för exotiska sällskapsdjur och omfattningen av de berörda arterna växer både inom EU och internationellt.

79.  Europaparlamentet uppmanar EU och alla parter i Cites att följa försiktighetsprincipen när det gäller artskydd i alla sina formella ståndpunkter om arbetsdokument och listningsförslag och att, i synnerhet, till fullo beakta principen om att användaren betalar, principen om förebyggande åtgärder, principen om bästa tillgängliga vetenskapliga information och den ekosystembaserade strategin.

80.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att begära en översyn av konferensresolution 9.21 (Rev. CoP18) om tolkningen och tillämpningen av kvoter för arter som ingår i bilaga I för att få till stånd tätare översyner av kvoterna för dessa arter, som har den högsta skyddsnivån enligt bilagorna, då den nuvarande tidsramen på nio år (dvs. tre mellanliggande perioder mellan möten) är för lång.

81.  Europaparlamentet stöder rekommendationerna om att stärka skyddet och bevarandet av arter, däribland hajar och rockor, havssköldpaddor, sjöhästar, stora kattdjur, elefanter, chiru och saigaantilop.

82.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att stödja inrättandet av en öppen och inkluderande process för ytterligare omfattande, tidsbunden översyn av konferensresolution 10.21 om transport av levande exemplar och den tillhörande Cites‑vägledningen om annan transport än lufttransport. Parlamentet vill att det tillsätts en gemensam kommittéarbetsgrupp för djur- och växttransporter med uppdrag att hantera den regelbundna översynen av riktlinjerna och utarbeta ändringar av konferensresolution 10.21 (Rev. CoP16) i syfte att förbättra de detaljerade transportkraven med klargörande av efterlevnadsansvaret och se över parternas genomförande av dessa.

83.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja antagandet av ett beslut på förslag av den ständiga kommittén om att på nytt sammankalla Cites arbetsgrupp för verkställande av reglerna om noshörningar, och framhåller att tjuvjakt och olaglig handel med noshörningshorn fortfarande utgör ett stort hot mot de afrikanska och asiatiska noshörningarnas överlevnad.

Artspecifika ärenden

Hajar och rockor

84.  Europaparlamentet understryker att hajar och rockor spelar en nyckelroll för bevarandet av ett friskt liv i haven och att ny forskning sedan Cites CoP18 nu visar att 37 % av alla arter av hajar och rockor redan hotas av utrotning, vilket är den näst högsta siffran bland alla ryggradsdjur efter groddjur(11). Parlamentet framhåller att en av de främsta drivkrafterna bakom dessa minskningar är den internationella handeln med produkter från dessa djur och att EU är en stor exportör av och handlare med hajdelar och hajprodukter.

85.  Europaparlamentet beklagar att endast 25 % av de arter som berörs av fenhandel hittills är listade i bilaga II till Cites. Parlamentet uppmanar med kraft EU att be sekretariatet, den ständiga kommittén och Cites-parterna att ytterligare undersöka och ta tag i den oroväckande och kritiska brist på överensstämmelse som identifieras i SC74 Doc. 67.2 mellan fångstnivåerna och handelsnivåerna för Cites-listade hajarter och att identifiera potentiella källor till underrapportering eller olaglig handel med Cites-listade hajarter.

86.  Europaparlamentet välkomnar därför kommissionens förslag till rådsbeslut, som inbegriper ett förslag avseende bilaga II som skulle innebära att hela familjen hammarhajar kommer att omfattas av Cites-förordningen.

87.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU, som spelar en nyckelroll i världens hajfiske och hajhandel, att stödja det förslag som Cop19-värdlandet Panama går i täten för om att gråhajar (Carcharhinidae-familjen) ska listas i bilaga II, medan resten av Carcharhinidae-familjen kvalificerar sig för att inkluderas som arter med snarlikt utseende.

Stora kattdjur

88.  Europaparlamentet inser att vissa av de stora kattdjuren tillhör de mest hotade Cites‑arterna, med populationer som fortsatt att minska till den punkt som innebär utrotning på nationell nivå på senare tid, och att bevarandet av och handeln med stora Cites-listade kattdjur har fått lite uppmärksamhet och ekonomiskt stöd jämfört med andra Cites-frågor.

89.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att inrätta en fond för bevarande av stora kattdjur som bl.a. ska stödja genomförandet av resolutioner och beslut specifikt inriktade på stora Cites-listade kattdjur samt genomförandet av tidsbundna, landsspecifika rekommendationer och de resultat och den produktion som kommer från Cites arbetsgrupp för stora kattdjur.

90.  Europaparlamentet uppmanar vidare EU att se till att Cites-sekretariatet intar ett riskbaserat förhållningssätt till Cites-uppdrag i länder som har problematiska anläggningar för asiatiska stora kattdjur i fångenskap.

91.  Europaparlamentet noterar med stor oro att alla fem arter i släktet Panthera (tiger, lejon, jaguar, leopard och snöleopard) har en ogynnsam bevarandestatus som varierar från ”nära hotad” till ”starkt hotad” samtidigt som deras populationer minskar.

92.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter att förbjuda kommersiell handel, utan undantag, med de fem arterna av släktet Panthera (tiger, lejon, jaguar, leopard och snöleopard). Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att förbjuda att dessa arter föds upp i fångenskap av privata enheter, utom licensierade djurparker, eftersom detta kan underlätta olaglig handel med dem.

93.  Europaparlamentet påpekar att den lagliga kommersiella handeln med arter som föds upp i fångenskap, t.ex. tigrar och andra stora kattdjur, är mycket skadlig eftersom den stimulerar efterfrågan, försvårar verkställandet av reglerna och ger omfattande möjligheter till tvätt.

94.  Europaparlamentet kräver nedläggning av tigerfarmar och ett slut på all kommersiell handel med tigrar och delar av tigrar.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och alla Cites-parter att se till att det afrikanska lejonet inkluderas i bilaga I för att ge det optimal skyddsstatus och efterlyser krafttag mot olaglig handel med det afrikanska lejonet, som främst sker med asiatiska länder.

Elefanter

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut stödja och aktivt förespråka en inkludering av alla afrikanska elefantpopulationer i bilaga I till Cites och att motsätta sig att elefantpopulationer flyttas från bilaga I till bilaga II.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen av en enkel och enhetlig rättslig ram för handel med levande vildfångade afrikanska elefanter där exporten begränsas till in situ-bevarandeprogram eller säkra områden i naturen inom arternas naturliga och historiska utbredningsområde i Afrika.

98.  Europaparlamentet framhåller den ståndpunkt som uttrycks av de afrikanska stater i elefanternas utbredningsområde som ingår i Koalitionen för den afrikanska elefanten och av specialistgruppen för den afrikanska elefanten inom ramen för IUCN:s kommission för arternas överlevnad; dessa godkänner inte att afrikanska elefanter tas från naturen för bruk i fångenskap.

99.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att lyfta fram att det pågående genomförandet av alla bestämmelser i Cites-besluten 18.226 och 18.227 är bristfälligt och att starkt uppmuntra alla parter att ta tag i dessa bestämmelser fullt ut, med samtidig vetskap om att flera stater i de asiatiska elefanternas utbredningsområde har gjort åtaganden om att införa säkrare system för registrering, märkning och spårning av levande asiatiska elefanter.

100.  Europaparlamentet manar eftertryckligen till en stängning i brådskande ordning av alla lagliga inhemska elfenbensmarknader som finns kvar, t.ex. den i Japan, och uppmanar EU och alla parter att motsätta sig alla förslag som syftar till att undanröja restriktioner för handeln med elfenben.

101.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att begära ökad insyn och förbättrad förvaltning av elfenbenslagren och att uppmuntra till att de destrueras.

102.  Europaparlamentet uppmanar EU att följa upp sitt förslag till det 74:e mötet i Cites ständiga kommitté och se till att Etis-rapporterna (informationssystemet för handel med elefanter), inklusive den som ska lämnas in till CoP19, innehåller en analys av beslag av elfenben som är kopplade till varje part med lagliga inhemska marknader för kommersiell handel med elfenben, och att begära att Cites-sekretariatet använder information som samlats in via Mike (programmet för övervakning av olagligt dödande av elefanter), Etis och Niap-förfarandet (förfarandet inom ramen för den nationella handlingsplanen för elfenben) för att analysera var de största odeklarerade lagren sannolikt finns.

103.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att stödja en rekommendation om en översyn av Niap-förfarandet för att säkerställa att det förblir ändamålsenligt, och efterlyser ytterligare insatser från de berörda parterna inom ramen för Niap-förfarandet när det gäller elfenbenslager.

104.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att Etis förblir den robusta mekanism och informationskälla för trender inom olaglig handel med elfenben som det har visat sig vara i över två årtionden.

Övriga arter

105.  Europaparlamentet uppmanar EU och alla parter att

106.  Europaparlamentet uppmanar Hongkong och Kina att intensifiera sina gränskontroller för att stoppa importen av kalifornisk vekfisk, som främst går till Kina.

107.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter att helt förbjuda handel med kalifornisk vekfisk.

o
o   o

108.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och parterna i konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter samt dess sekretariat.

(1) EUT C 67, 8.2.2022, s. 25. (2) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (3) Livsmedels- och jordbruksorganisationen, The State of the World’s Forests 2022 – Forest pathways for green recovery and building inclusive, resilient and sustainable economies, Rom, 2022. (4) Internationella djurskyddsfonden, Supply and demand: the EU’s role in the global shark trade, 2022. (5) IUCN, African elephant species now Endangered and Critically Endangered – IUCN Red List, 25 mars 2021. (6) Kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (EUT L 166, 19.6.2006, s. 1). (7) EUT C 67, 8.2.2022, s. 25. (8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1). (9) Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en inre marknad för digitala tjänster (rättsakten om digitala tjänster) och om ändring av direktiv 2000/31/EG (COM(2020)0825). (10) Kommissionens meddelande av den 14 april 2021 om EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025 (COM(2021)0170). (11) IUCN:s kommission för arternas överlevnad – Hajspecialistgruppen, New Global Study Finds Unprecedented Shark and Ray Extinction Risk, 6 september 2021.

Europaparlamentets rekommendation av den 5 oktober 2022 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om EU:s strategiska förbindelser och dess partnerskap med Afrikas horn (2021/2206(INI))

P9_TA(2022)0345 A9-0207/2022

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 maj 2021 om Afrikas horn: en geostrategisk prioritering för EU, särskilt när det gäller punkt 28 avseende tillgång till och respekt för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter,

–  med beaktande av det slutliga gemensamma uttalandet av den 18 februari 2022 från det sjätte toppmötet mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen om en gemensam vision för 2030,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2018 om Afrikas horn och Röda havet,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2020 om säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika i Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn(1),

–  med beaktande av den strategiska kompassen för säkerhet och försvar, som antogs den 21 mars 2022,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om en ny EU-Afrika-strategi – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2021 om situationen i Somalia(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2021 om situationen i flyktinglägret Kakuma i Kenya(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2022 om den politiska krisen i Sudan(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2020 om situationen i Etiopien(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2021 om den humanitära situationen i Tigray(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2021 om den politiska situationen i Uganda(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2019 om situationen för hbti‑personer i Uganda(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2020 om Eritrea, särskilt fallet Dawit Isaak(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2016 om situationen i Eritrea(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om Sydsudan(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om Djibouti(13),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325, 1820, 1888, 1889, 1960, 2106, 2122, 2242, 2467 och 2493 om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2250, 2419 och 2535 om ungdom, fred och säkerhet,

–  med beaktande av resolutionerna från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter från maj 2014 om skydd mot våld och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot personer på grundval av deras verkliga eller förmodade sexuella läggning eller könsidentitet och maj 2017 om situationen för människorättsförsvarare i Afrika,

–  med beaktande av de riktlinjer för förenings- och mötesfrihet som antogs av Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter vid dess 60:e ordinarie sammanträde i maj 2017,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 mars 2020 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 (JOIN(2020)0005),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, särskilt åtgärd 22 b som beskriver Europeiska utrikestjänstens, kommissionens, rådets och medlemsstaternas ansvar att utveckla och genomföra en EU-politik för övergångsrättvisa,

–  med beaktande av konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring och konventionen om klusterammunition,

–  med beaktande av det avtal som undertecknades den 1 april 2022 vid det tredje regionala ministerforumet om migration i Nairobi (Kenya),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2628 (2022) av den 31 mars 2022 om att strukturera om Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) till Afrikanska unionens övergångsuppdrag i Somalia (Atmis),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 25 september 2015 om att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i New York,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av diskriminering på grund av religion eller övertygelse,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2020 om en EU-strategi för ett slut på kvinnlig könsstympning runt om i världen(14),

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av rapporten av den 3 november 2021 från den etiopiska människorättskommissionen/kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om den gemensamma undersökningen av påstådda kränkningar av internationell människorättslagstiftning, humanitär rätt och flyktingrätt som begåtts av alla parter i konflikten i Tigrayregionen i Etiopien, och den etiopiska människorättskommissionens rapport av den 11 mars 2022 om kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt i regionerna Afar och Amhara i Etiopien som begicks mellan september och december 2021,

–  med beaktande av FN:s råd för mänskliga rättigheters resolution av den 17 december 2021 om inrättande av en internationell kommission av experter på mänskliga rättigheter för att genomföra en grundlig och opartisk utredning av påstådda kränkningar och övergrepp, som begåtts i Etiopien sedan den 3 november 2020 av alla parter i konflikten,

–  med beaktande av det förnyade avtalet om en lösning på konflikten i Sydsudan av den 12 september 2018,

–  med beaktande av bakgrundsdokumentet från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut från december 2020 The EU Training Mission in Somalia: an assessment (Europeiska unionens utbildningsuppdrag i Somalia: en utvärdering),

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0207/2022), och av följande skäl:

A.  Rådets slutsatser av den 10 maj 2021 fastställer en ny strategi för Afrikas horn och ger ny kraft åt EU:s partnerskap med regionen, vilket är av största strategiska betydelse för unionen.

B.  Afrikas horn är en strategiskt politiskt, ekonomiskt och kommersiellt viktig region för EU, som Europa har långvariga politiska och ekonomiska band till. Afrikas horn har potential att växa i ekonomiskt och politiskt avseende, men står inför ett antal kritiska hinder, däribland covid-19-krisen, de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna, stigande vattenbrist och livsmedelsosäkerhet, ökenutbredning och avskogning, låg motståndskraft mot naturkatastrofer, befolkningstillväxt och urbanisering i kombination med begränsat skapande av arbetstillfällen och djup ojämlikhet, brist på ordentliga infrastrukturer, instabilitet och politiska utmaningar. Demokrati, god förvaltning, ansvarsskyldighet, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män och inkluderande samhällen där alla deltar är förutsättningar för fred och regional stabilitet.

C.  Länderna på Afrikas horn (Somalia, Etiopien, Sudan, Kenya, Uganda, Eritrea, Sydsudan och Djibouti) står inför samma typ av risker och hot, bland annat omedelbara och långsiktiga konsekvenser av klimatförändringarna, jihadistisk terrorism, etniska spänningar och problem med svag samhällsstyrning. Alla länderna i regionen kännetecknas av ihållande bräcklighet på grund av pågående konflikter och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som begås av alla parter i konflikterna, däribland rekrytering av barnsoldater, riktade angrepp på civila och civil infrastruktur och sexuellt våld mot kvinnor och flickor. Straffrihet för krigsförbrytelser och andra kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning är fortfarande normen, samtidigt som det har visat sig svårt att skipa rättvisa för offren. FN:s människorättsråd inrättade i december 2021 en FN-kommission av människorättsexperter för Etiopien för att utreda möjliga krigsförbrytelser och andra kränkningar.

D.  Den övergripande stabiliteten på Afrikas Horn har ytterligare försämrats sedan konflikten i regionen Tigray i Etiopien inleddes i november 2020 och äventyras av de svåra politiska omställningar som pågår i ett antal länder. Den humanitära situationen i Etiopien är fortfarande dramatisk på grund av konflikter, torka och storskaliga interna tvångsförflyttningar. Den federala regeringen utropade den 24 mars 2022 en humanitär vapenvila, för att göra det lättare att tillhandahålla Tigray bistånd som varit blockerat på grund av konflikten. Fientligheterna i den norra delen av Etiopien återupptogs den 24 augusti 2022. Trots att konflikten i Etiopien fortfarande är mycket brutal har den nu gått in i en annan fas, mot bakgrund av det offentliga åtagande som gjorts av de båda parterna i konflikten att nå en förhandlingslösning inom en ram som leds av Afrikanska unionen. Uppbyggnaden av och den andra fyllningsfasen för Stora etiopiska renässansdammen som Etiopien har byggt uppströms i Nilen, fortsätter att skapa spänningar mellan Etiopien och dess grannländer.

E.  EU är en viktig, långvarig och pålitlig partner för fred, säkerhet, hållbar utveckling och humanitärt bistånd i regionen, och vederbörlig hänsyn måste tas till detta partnerskap för fred, säkerhet, demokrati, hållbar utveckling och humanitärt bistånd. Befintliga regionala organisationer och andra initiativ såsom Afrikanska unionen och den kombinerade gemensamma insatsstyrkan är ledande aktörer när det gäller att hantera säkerhetsproblemen på Afrikas horn.

F.  Den första konferensen mellan Kina och Afrikas horn om fred, samhällsstyrning och utveckling ägde rum den 20–21 juni 2022. Kinas särskilda sändebud för Afrikas horn, Xue Bing, som närvarade vid mötet, erbjöd ovillkorligt stöd från Peking för att lösa konflikterna i regionen, samtidigt som länderna uppmanades att vara oberoende av utländsk inblandning.

G.  Den humanitära situationen i Sydsudan försämras till följd av spänningar och konflikter, lokalt våld mellan olika samfund och återkommande översvämningar. FN gjorde bedömningen att Somalia, Etiopien och Kenya behövde brådskande humanitärt bistånd på 4,4 miljarder US-dollar 2022 för att nå ut till 29,1 miljoner människor. I april 2022 hade endast fem procent av dessa behov täckts av det internationella samfundet. Torkan har redan lett till att omkring tre miljoner husdjur har dött i södra Etiopien och i de torra regionerna i Kenya, och till att omkring 30 procent av hushållens besättningar har dött i Somalia. Gräshoppsinvasionen i Östafrika är den värsta på 25 år för Etiopien och Somalia och den värsta på 70 år för Kenya, och utgör ett stort hot mot livsmedelssäkerheten i regionen. Omkring 568 000 barn har behandlats för allvarlig akut undernäring i Etiopien, Kenya och Somalia från januari till juni 2022, och omkring 6,5 miljoner barn beräknas lida av akut undernäring i dessa tre länder. Arbetsgruppen för livsmedelstrygghet och näring uppskattar för närvarande att mellan 23 och 26 miljoner människor kan komma att drabbas av höga nivåer av akut osäker livsmedelsförsörjning i februari 2023, främst på grund av torkan i regionen om regnen i oktober till december uteblir. Enligt experterna kommer gräshoppornas mer frekventa gränsöverskridande rörelser mellan Kenya, Etiopien och Somalia ytterligare att förvärra en redan utsatt situation när det gäller livsmedelssäkerheten. De katastrofala konsekvenserna av kriget i Ukraina, med höjda livsmedels-, bränsle- och råvarupriser som nu har nått extrema nivåer, förvärrar den allvarliga livsmedelskris som härjar i länderna på Afrikas horn.

H.  Covid-19-pandemin orsakade hälsorelaterade, socioekonomiska och politiska utmaningar i regionen genom att öka fattigdomen, öka ojämlikheterna och förvärra den strukturella och djupa diskrimineringen, med förödande konsekvenser för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, särskilt för minoritetsgrupper och sårbara personer. I detta sammanhang utnyttjade vissa regeringar covid-19-lagstiftningen för att förtrycka de mänskliga rättigheterna.

I.  Afrikas horn förblir också en ursprungs-, transit- och destinationsregion för omfattande migrationsströmmar, både till andra länder i regionen i stort och till EU. Fattigdom och osäkerhet föder varandra och är två av de viktigaste drivkrafterna bakom massförflyttningar av människor på Afrikas horn, särskilt bland ungdomar. Det finns mer än 7,7 miljoner migrerande arbetstagare i Östafrika och på Afrikas horn, och Etiopien, Kenya och Uganda tar emot det högsta antalet internationella migranter på jakt efter bättre ekonomiska förhållanden och försörjningsmöjligheter.

J.  Politiska spänningar, konflikter, naturkatastrofer och konsekvenserna av klimatförändringarna ligger till grund för det stora antalet flyktingar och fördrivna personer i de flesta regionerna. Den humanitära situationen och säkerhetssituationen i flyktinglägren och lägren för internflyktingar är fortfarande osäker. I Kenya finns flyktinglägret Dadaab, som är ett av världens största, med mer än 220 000 registrerade somaliska flyktingar på flykt undan inbördeskrig och klimatrelaterad nöd. Spänningarna mellan Kenya och Somalia över förvaltningen av lägret ökar, medan flyktingar fortsätter att leva under svåra förhållanden och är beroende av FN:s stöd för sin försörjning.

K.  Afrikas horn, Röda havet och Adenviken blir allt mer oroande områden, där regionala och internationella aktörer har betydande och ofta divergerande ekonomiska intressen och säkerhetsintressen, och utgör ett globalt vägskäl och en flaskhals för råvaruhandeln, eftersom mer än 12 procent av den globala sjöfarten och 40 procent av Asiens handel med Europa transiterar genom Röda havet. Stabilitet, sjöfartsskydd och fri sjöfart i Röda havet och Adenviken är avgörande för att säkerställa globala energiflöden och europeisk energitrygghet, eftersom cirka 6,2 miljoner fat råolja och andra petroleumprodukter passerar genom Bab el-Mandeb varje år (omkring 9 procent av den globala sjöfarten), varav 3,6 miljoner är på väg mot Europa. Rysslands olagliga invasion av Ukraina och den pågående konflikten i landet kommer att öka denna handelsleds betydelse ytterligare. Samtidigt som den gröna och hållbara omställningen fortsätter inom ramen för den europeiska gröna given, kommer behovet av att minska beroendet av Ryssland och diversifiera leverantörerna på kort sikt att ytterligare öka betydelsen av fri sjöfart och sjöfartsskydd i Röda havet och Adenviken ur ett geostrategiskt perspektiv. Röda havsregionen är av stort intresse på grund av sin betydelse för stabiliteten på Afrikas horn och som en knutpunkt för handel och konnektivitet, och unionen och regionen har ett gemensamt intresse av stabilitet och fri sjöfart.

L.  Det elfte ministermötet inom ramen för initiativet för Afrikas horn hölls under toppmötet mellan EU och AU, och för första gången närvarade även medlemmar i Team Europa. Initiativet har mobiliserat över 4,5 miljarder US-dollar från sina tre utvecklingspartner: EU, Afrikanska utvecklingsbanken och Världsbanksgruppen. Sedan 2019 har EU gett sitt stöd till 64 projekt på Afrikas horn via EU:s förvaltningsfond, med huvudsakligt fokus på större ekonomiska och sysselsättningsmässiga möjligheter och bättre styrning och konfliktförebyggande.

M.  Könsbaserad diskriminering och andra former av ojämlikhet är fortfarande djupt förankrat i många länder i regionen, däribland könsbaserat våld och höga nivåer av konfliktrelaterat sexuellt våld, begränsad tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa, barn- och tvångsäktenskap, utestängning av gravida flickor från skolor och kvinnlig könsstympning, som fortfarande är en gammal tradition i länderna på Afrikas horn.

N.  Hbtqi-personer utsätts fortfarande för trakasserier, gripanden, åtal, könsbaserat våld och riskerar även att dödas på grund av sin verkliga eller uppfattade sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck och könskaraktär. Med undantag för Djibouti är samkönade sexuella handlingar mellan samtyckande personer av samma kön straffbart i alla länder på Afrikas horn. Denna kriminalisering används för att legitimera diskriminerande behandling av hbtqi-personer. Ett upphävande av diskriminerande bestämmelser är ett första nödvändigt steg för att skydda hbtqi-personer mot våld. Inget av länderna på Afrikas horn har infört rättsliga bestämmelser för att juridiskt erkänna transpersoner eller skydda intersexpersoner från könsstympning.

O.  Den 1 april 2022 ersattes Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) av Afrikanska unionens övergångsuppdrag i Somalia (Atmis), med det främsta målet att lämna över till den somaliska nationella armén 2024. Det nya uppdraget ska bland annat minska hotet från al-Shabaab, stödja kapacitetsuppbyggnaden hos de somaliska integrerade säkerhets- och polisstyrkorna, gradvis överföra ansvaret för säkerheten till Somalia och stödja den somaliska federala regeringens och federationens delstaters insatser för fred och försoning. FN:s säkerhetsråds resolution 2608 om sjöröveri, som låg till grund för EU:s marina insats Atalanta, har inte förnyats och tillgången till Somalias territorialvatten är därför begränsad. Säkerhetssituationen är bräcklig och oroande, och terroristgruppen al-Shabaab är fortfarande aktiv. Valet hölls 12 månader efter tidsplanen. Landet brottas med växande ekonomiska svårigheter som försämrar dess betalningsförmåga. EU:s ekonomiska stöd har inte betalats ut sedan september 2020 eftersom valprocessen inte slutförts, men direktstödet till utsatta befolkningsgrupper fortsätter. Enligt humanitära icke-statliga organisationer har priserna på vete och olja sedan Rysslands invasion av Ukraina ökat med 300 procent i flera regioner i Somalia, som importerar 90 procent av sitt vete från Ukraina och Ryssland. Enligt FN befann sig mer än 38 procent av Somalias befolkning i allvarlig livsmedelsosäkerhet i mars 2022.

P.  Eftersom FN:s säkerhetsråds resolution 2608 inte förnyats begränsas Atalanta-operationens tillträde till Somalias territorialvatten.

Q.  Kina har utsett ett särskilt sändebud för frågor som rör Afrikas horn. Kina har ökat sin militära och diplomatiska närvaro i och sitt ekonomiska samarbete med länderna i regionen.

R.  Det råder politiskt dödläge i Sudan sedan statskuppen den 25 oktober 2021 och förhandlingarna mellan civilbefolkningen och militären är mycket svåra. Säkerhetsläget i Darfur, där det har varit nya våldsutbrott sedan november 2021, är mycket oroande. Sudan står inför en allvarlig ekonomisk situation i kombination med att Världsbanken och Internationella valutafonden har ställt in betalningarna i väntan på en hållbar politisk lösning och inrättandet av en civil regering, även kommissionen har avbrutit sitt ekonomiska stöd, men direktstödet till befolkningen har upprätthållits. Rysslands planerade militärbas kommer att ge det strategisk tillgång till Röda havet.

S.  Genomförandet av det fredsavtal som undertecknades 2018 har försenats över tio år sedan Sydsudans självständighet 2011. President Salva Kiir avser hålla allmänna val 2023, i enlighet med de tidsramar som föreskrivs i fredsavtalet. Den politiska och militära splittringen i landet, både mellan och inom olika politiska grupperingar, militära falanger och etniska grupper, är oroande.

T.  I Kenya är det politiska landskapet starkt polariserat. Allmänna val hölls den 9 augusti 2022. Den ekonomiska situationen är svår till följd av covid-19-pandemins globala konsekvenser och den ackumulerade skuldbördan. Kenya skulle kunna spela en konstruktiv roll för fred och säkerhet i regionen. Vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik besökte Kenya två gånger i år, en gång den 10 september 2022 inom ramen för det regionala besöket i Kenya, Moçambique och Somalia, och en gång den 29 januari 2022 för att formellt inleda den strategiska dialogen mellan EU och Kenya, där ekonomi, handel och investeringar har fastställts som främsta prioriteringar.

U.  Ugandas president Yoweri Museveni återvaldes för en sjätte mandatperiod efter valet den 14 januari 2021. En militäroperation inleddes den 30 november 2021 mot en terroristgrupp, Allied Democratic Forces, i Ituri och Norra Kivu i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, efter en rad attacker som begåtts av den väpnade gruppen, som härrör från Uganda och har anknytning till Daish.

V.  President Isaias Afwerki från Folkfronten för demokrati och rättvisa har styrt Eritrea sedan självständigheten 1993. Den demokratiseringsprocess som inleddes i och med antagandet av Eritreas konstitution 1997 har avstannat. Den eritreanska regimen har slagit ned på de flesta grundläggande friheterna och människorättssituationen i landet är mycket oroande. Eritrea är ett av de minst utvecklade länderna i världen. Dess två viktigaste biståndsgivare är Globala fonden och kommissionen, och EU finansierar för närvarande ett vägrenoveringsprojekt i Eritrea med 20 miljoner euro genom förvaltningsfonden för nödåtgärder, efter att ha dragit tillbaka mer än 100 miljoner euro 2021 till följd av Eritreas inblandning i konflikten i norra Etiopien.

W.  Djibouti har ett mycket strategiskt läge vid Bab-el-Mandeb-sundet, en av världens mest trafikerade havskorridorer, som kontrollerar inloppet till Röda havet, vilket möjliggör en tillväxtmodell med fokus på infrastrukturutveckling (hamnar och järnväg). Den 9 april 2021 vann den sittande presidenten Ismail Omar Guelleh valet för femte gången i rad. Djibouti ligger mitt i den krisbåge som spänner från Sahel till Mellanöstern. Republiken Djibouti är visserligen ett relativt stabilt land, men dess direkta regionala omgivning är instabil. Djibouti har i hög grad deltagit militärt inom ramen för Atmis i kampen mot de somaliska terroristerna från al-Shabaab.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt för kännedom till Afrikanska unionen, den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten och FN.

(1) EUT C 385, 22.9.2021, s. 24. (2) EUT C 494, 8.12.2021, s. 80. (3) EUT C 224, 8.6.2022, s. 99. (4) EUT C 117, 11.3.2022, s. 114. (5) EUT C 336, 2.9.2022, s. 14. (6) EUT C 425, 20.10.2021, s. 132. (7) EUT C 132, 24.3.2022, s. 205. (8) EUT C 465, 17.11.2021, s. 154. (9) EUT C 202, 28.5.2021, s. 54. (10) EUT C 395, 29.9.2021, s. 50. (11) EUT C 50, 9.2.2018, s. 57. (12) EUT C 307, 30.8.2018, s. 92. (13) EUT C 76, 28.2.2018, s. 35. (14) EUT C 294, 23.7.2021, s. 8.

Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2022 om tillgång till vatten som en mänsklig rättighet: den yttre dimensionen (2021/2187(INI))

P9_TA(2022)0346 A9-0231/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 64/292 av den 28 juli 2010, som erkänner att tillgång till säkert dricksvatten och sanitet är en mänsklig rättighet,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 68/157 av den 18 december 2013 om tillgång till säkert dricksvatten och sanitet som en mänsklig rättighet,

–  med beaktande av FN:s människorättsråds resolution 45/8 av den 6 oktober 2020 om tillgång till säkert dricksvatten och sanitet som mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN:s människorättsråds resolution 48/13 av den 8 oktober 2021 om tillgång till en ren, hälsosam och hållbar miljö som en mänsklig rättighet,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 71/222 av den 21 december 2016, i vilken generalförsamlingen utnämnde perioden 2018–2028 till det internationella årtiondet för handling på temat vatten för hållbar utveckling,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 75/212 av den 21 december 2020 om FN:s konferens om den omfattande halvtidsöversynen över genomförandet av målen för det internationella årtiondet för handling på temat vatten för hållbar utveckling, 2018–2028 (FN:s vattenkonferens 2023),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och de allmänna kommentarerna från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, konventionen om barnets rättigheter och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som tillkännagavs av Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 17 november 2017,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 15 (2002) från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om rätten till vatten,

–  med beaktande av FN:s deklaration om urfolks rättigheter och Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder från 1989,

–  med beaktande av konventionen från 1992 om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar (vattenkonventionen), som från början förhandlades fram som ett regionalt instrument och som 2016 öppnades för samtliga FN:s medlemsstater att ansluta sig till,

–  med beaktande av konventionen från 1997 om icke-sjöfartsanvändning av internationella vattenvägar,

–  med beaktande av Uneces och WHO:s protokoll från 1999 till vattenkonventionen om vatten och hälsa, i vilket det föreskrivs en ram för att omsätta de mänskliga rättigheterna till vatten och sanitet i praktiken,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt det sjätte målet om tillgång till säkert dricksvatten och sanitet, och av Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av FN:s rapport av den 19 mars 2019 om utvecklingen av vattentillgångarna i världen, med titeln Leaving no one behind,

–  med beaktande av rapporterna om tillståndet för jordbruk och livsmedel 2020 och 2021 som publiceras av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO),

–  med beaktande av rapporten av den 16 juli 2021 från den särskilda rapportören för mänskliga rättigheter till säkert dricksvatten och sanitet om riskerna med och konsekvenserna av kommersialisering och monetarisering av vatten för den mänskliga rätten till säkert dricksvatten och sanitet, och hans rapport av den 21 juli 2020 om mänskliga rättigheter och privatisering av vatten- och sanitetstjänster,

–  med beaktande av FN:s utvecklingsrapport från 2021 om vattentillgångarna i världen UN World Water Development Report 2021: Valuing Water (inte översatt till svenska) (om att värdesätta vatten),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer av den 17 juni 2019 om mänskliga rättigheter – säkert dricksvatten och sanitet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(1) (”ramdirektivet om vatten”),

–  med beaktande av rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 mars 2014 om det europeiska medborgarinitiativet ”Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara!”, (COM(2014)0177),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2018 om diplomati i vattenfrågor, av den 17 juni 2019 om EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter – säkert dricksvatten och sanitet och av den 19 november 2021 om vattendimensionen i EU:s yttre åtgärder,

–  med beaktande av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water och sin resolution av den 8 september 2015 om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2021 med rekommendationer till kommissionen om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet(8),

–  med beaktande av befintliga framgångsrika metoder för gränsöverskridande samarbete, såsom att allmännyttiga vatten- och avloppsföretag i de nordiska länderna utbyter uppfattningar med varandra sedan 1980-talet, och att det på 1970-talet bildades ett gemensamt nordiskt förbund för hydrologi, plus det årliga mötet för nordiska vattenrådgivare, de nordiska vattenforumen och ett omfattande nordiskt samarbete om vattenförvaltningsfrågor,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för utrikesfrågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0231/2022), och av följande skäl:

A.  I FN:s generalförsamlings resolution 64/292 erkänns rätten till säkert dricksvatten och sanitet som en mänsklig rättighet som är absolut nödvändig för full livskvalitet och åtnjutande av samtliga mänskliga rättigheter. Avsaknad av vatten är oförenlig med livet, och båda rättigheterna är sinsemellan beroende och avgörande för ett värdigt liv. Det kan inte finnas någon hållbar och universell tillgång till rent vatten utan en fungerande sanitetskedja. Vatten och vattenvägar har även en stark kulturell, andlig och religiös dimension, vilken härrör från deras grundläggande roll i samhällslivet.

B.  Princip 20 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter om tillgång till väsentliga tjänster inbegriper en uttrycklig referens till medborgarnas rätt till vatten och sanitet.

C.  När den mänskliga rätten till vatten nekas får detta återverkningar på åtnjutandet av rätten till liv och hälsa, med tanke på att förorenat vatten, otillräcklig hantering av avloppsvatten och dålig sanitet är kopplade till överföring av allvarliga sjukdomar och till och med dödsfall. Vattenförsörjnings- och sanitetstjänster är en av hörnstenarna för folkhälsan. Diarrésjukdomar är den fjärde vanligaste dödsorsaken bland barn under fem år och en ledande orsak till kronisk undernäring. Tillgång till rent vatten, sanitet och hygien är oumbärligt för att säkerställa global motståndskraft mot pandemier och andra smittsamma sjukdomar, och bekämpa det framväxande hotet med antimikrobiell resistens.

D.  Covid-19-pandemin har drabbat de mest utsatta människorna hårdast och har återigen belyst det globala behovet av rent och tillräckligt vatten och sanitet. Tillgänglighet och tillgång till vattenförsörjning samt sanitets- och hygientjänster, inbegripet för utsatta eller marginaliserade personer, är grundläggande för att bekämpa covid-19.

E.  80–90 % av avloppsvattnet i utvecklingsländer töms ut direkt i floder, sjöar och hav, vilket orsakar vattenburna sjukdomar och allvarligt skadar miljön. Miljontals utarmade människors liv är beroende av vattenkällor i gott skick, inte enbart för tillgång till dricksvatten utan även för att kunna producera livsmedel genom jordbruk, djurhållning och fiske.

F.  Den bristande respekten för, skyddet av och efterlevnaden av den mänskliga rätten till vatten och sanitet står ofta i vägen för rätten till utbildning. Barn, och i många fall flickor, måste gå en genomsnittlig sträcka på sex kilometer varje dag för att hämta vatten, vilket hindrar dem från att gå i skolan. De implicita kostnaderna för att hämta vatten är höga och har långtgående effekter, då de avsevärt förkortar den tillgängliga tiden för andra viktiga aktiviteter.

G.  Många slutar att gå i skolan på grund av sjukdomar som har samband med otjänligt dricksvatten eller dålig hygienpraxis. Ett av tre barn har inte lämplig tillgång till vatten och sanitet i skolorna. FN:s rapport om målen för hållbar utveckling från 2021 visar att mer än en femtedel av grundskolorna i världen saknade tillgång till grundläggande dricksvatten eller könsuppdelade toaletter och att mer än en tredjedel saknade grundläggande handtvättmöjligheter. Många flickor tvingas också sluta skolan när de inte kan få tillgång till könsanpassade toaletter för att hantera sin menshygien på ett värdigt sätt.

H.  Barn med funktionsnedsättningar har också svårt att få tillgång till utbildning på grund av bristen på anpassade toaletter och sanitetsinrättningar. Unesco rapporterar att över 90 % av alla barn med funktionsnedsättning inte går i skolan, och att det är mycket mer sannolikt att flickor med funktionsnedsättning hoppar av skolan än att pojkar med funktionsnedsättning gör det. Dricksvatten är absolut nödvändigt för koncentrationen under lärandet.

I.  De nackdelar med koppling till vatten, sanitet och hygien som drabbar många kvinnor och flickor, personer med vissa funktionsnedsättningar samt äldre manifesterar sig på många sätt och påverkar deras allmänna hälsa, välbefinnande och värdighet, reproduktiv hälsa, utbildning, nutrition, säkerhet och ekonomiska och politiska deltagande. Det är främst mödrarna till barn med funktionsnedsättning som tvingas ut ur arbetslivet för att ta hand om sina barns toalettärenden och för att ombesörja sina barns hemundervisning när skolorna saknar tillgängliga toaletter.

J.  I många länder på södra halvklotet är kvinnor och flickor traditionellt ansvariga för hushållens vattenförsörjning och detta ansvar gör dem mer utsatta för sjukdomar och våld. Kvinnor och flickor löper större risk att utsättas för aggressioner, sexuellt och könsrelaterat våld, trakasserier och andra hot mot sin säkerhet i samband med att de hämtar vatten till sina hem, när de besöker sanitära inrättningar utanför sina hem.

K.  Såsom det fastslås i EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter – säkert dricksvatten och sanitet så omfattar den mänskliga rätten till vatten och sanitet dimensionerna tillgänglighet, åtkomlighet, godtagbarhet, kvalitet och överkomlighet samt principerna för den människorättsbaserade modellen (icke-diskriminering, ansvarsskyldighet, transparens, deltagande osv.).

L.  FN:s sjätte mål för hållbar utveckling är att se till att hela världens befolkning har allmän och rättvis tillgång till dricksvatten och sanitet senast 2030. Trots framsteg är detta mål fortfarande långt ifrån uppnått och kraftigt underfinansierat, enligt FN:s senaste lägesrapport om vattensituationen, och betydande utmaningar kvarstår både när det gäller att uppnå detta mål och att ta itu med de stora ojämlikheterna mellan och inom länder när det gäller tillgång till grundläggande vatten- och sanitetstjänster.

M.  FN:s rapport från 2021 om målen för hållbar utveckling visar att 2 miljarder människor 2020 fortfarande saknade säkert förvaltat dricksvatten, 3,6 miljarder saknade säker sanitet och 2,3 miljarder saknade grundläggande hygienbestämmelser, och att 129 länder ännu inte var på rätt spår för att 2030 ha hållbart förvaltade vattenresurser. Tillgång till vatten skapar förhållanden som är gynnsamma för ekonomisk utveckling, och genom dessa förhållanden kan utsatta personer bli ekonomiskt oberoende.

N.  Att uppnå en universell säkert förvaltad vattenförsörjning och sanitet skulle ge nettofördelar på mellan 37 och 86 miljarder US-dollar per år mellan 2021 och 2040.

O.  Vatten är en begränsad resurs. Det tillgängliga sötvattnet per capita har minskat drastiskt under de senaste två årtiondena. En obalanserad fördelning av befolkningstillväxten och avfolkning av landsbygdsområden, intensifiering av jordbruket, effekterna av klimatförändringar, miljöförstöring samt viss olaglig och förorenande användning av vatten orsakar allt större problem för tillgången till vatten i många regioner och kommer att orsaka ännu fler tillgångsproblem i framtiden.

P.  Mycket av nettotillväxten av världsbefolkningen fram till 2050 kommer att ske i städerna i utvecklingsländerna, vilket därmed ökar städernas efterfrågan på vatten och livsmedel. Enligt FN:s World Water Development Report 2019 skulle vi fram till 2050 kunna använda 20–30 % mer vatten än vi gör i dag, och enligt Världsbanken förväntas efterfrågan på vatten i städer öka med 50–70 % under de tre kommande årtiondena.

Q.  125 av 154 utvecklingsländer har inkluderat sötvattenresurser och land- och våtmarksekosystem som de högst prioriterade områdena i sina nationella klimatanpassningsplaner, i linje med mål 13 för hållbar utveckling.

R.  Global uppvärmning är en betydande orsak till vattenbrist. Det rådande klimatnödläget, med alltmer torka och alltfler översvämningar och kraftiga regnoväder, förvärrar den ojämlika fördelningen av vatten. Omkring 90 % av alla naturkatastrofer är vattenrelaterade, och vatten orsakar 70 % av alla dödsfall med koppling till naturkatastrofer. Enligt Meteorologiska världsorganisationens Atlas of Mortality and Economic Losses from Weather, Climate and Extremes för 1970–2019 är torka, stormar och översvämningar de faror som vid de tio främsta naturkatastroferna under denna period lett till de största förlusterna av människoliv. Enligt OECD kommer nästan 20 % av världens befolkning att hotas av översvämningar under 2050.

S.  Vattenstress, som av FN definieras som den punkt då efterfrågan på vatten är större än den tillgängliga volymen eller när vattenanvändningen är begränsad av den låga kvaliteten på vattnet, kan i vissa fall vara en drivkraft för fördrivning och migration. Enligt FN:s rapporter om vatten lider fem av världens elva regioner i dag av vattenstress, vilket motsvarar två tredjedelar av världens befolkning. Enligt rapporten om målen för hållbar utveckling 2020 skulle vattenbrist kunna tvinga omkring 700 miljoner människor att flytta fram till 2030.

T.  Avskogning, markrofferi och överdriven exploatering och utvinning av naturresurser, bland annat av organiserade kriminella grupper, har en betydande inverkan på vattennivån i floder och sjöar, förändrar vattnets kretslopp och bidrar till att floder och sjöar torkar ut samt till föroreningar i de exploaterade områdena.

U.  Sötvattensekosystem täcker mindre än 1 % av jordens yta, men hyser över 10 % av alla arter och av all skör biologisk mångfald. Den allra största delen – cirka 70 % – av världens sötvatten går till jordbruket, medan resten är uppdelad mellan industriellt bruk (19 %), främst inom livsmedels-, textil-, energi-, industri-, kemikalie-, läkemedels- och gruvsektorerna, och hushållsbruk (11 %), inklusive konsumtion.

V.  Hälsosamma ekosystem gör det möjligt att förbättra vattnets kvantitet och kvalitet, samtidigt som motståndskraften mot klimatförändringar ökar.

W.  Jordbruket är världens största konsument av sötvattenresurser. En tredjedel av världens åkermark används för att odla utsäde för boskap. Enligt FAO:s rapport från 2020 The State of Food and Agriculture, Overcoming water challenges in agriculture kan livsmedelsproduktiviteten och landsbygdens inkomster avsevärt förbättras genom investeringar i nya bevattningssystem eller anpassning och modernisering av de befintliga, och detta bör kombineras med förbättrade vattenförvaltningsmetoder, däribland förbättrade jordbruksmetoder. Markrofferi har negativa konsekvenser för vattentillgången och vattenkvaliteten, fråntar lokala samhällen vattenkällor och kränker deras mänskliga rättighet att ha tillgång till säkert dricksvatten.

X.  Energisektorn står för närvarande för 10 % av världens vattenuttag, och det uppskattas att vattenförbrukningen inom energisektorn kommer att öka med omkring 60 % fram till 2040.

Y.  Vissa missbrukande och i många fall olagliga utvinningsindustrier har en betydande inverkan på yt- och grundvattenresurser, föroreningar och förstörelse av glaciärer, skogar, våtmarker och floder samt av andra vattenkällor som är livsviktiga för mänsklig konsumtion.

Z.  Textilindustrin är en av världens mest vattenförbrukande sektorer, och kläder och textilier tillverkas i några av världens mest vattenfattiga regioner. Denna industri klassificeras som världens näst mest förorenande industri och en stor del av dessa föroreningar hamnar i vattnet. EU-kommissionen planerar att under det första kvartalet 2022 anta en ”EU-strategi för hållbara textilier” som syftar till att bidra till att EU driver på en cirkulär ekonomi där textila produkter utformas för att vara mer hållbara, återanvändbara, reparerbara, återvinningsbara och energieffektiva.

AA.  Den ökande efterfrågan på vatten leder till överexploatering av vattenresurser, och vattenbristen har gjort att vatten nu är en omtvistad resurs. Enligt FN förväntas konflikter över vatten att bryta ut i omkring 300 områden runtom i världen 2025.

AB.  Vattenskyddet angrips, och att åsamka skador på vattenkvaliteten har gjorts brottsligt i många länder. Under de senaste åren har attacker mot miljö- och vattenrättighetsförsvarare blivit allt vanligare, såsom mord, kidnappning, tortyr, könsrelaterat våld, hot, trakasserier, hotelser, smutskastningskampanjer, utpekande som kriminella, rättsliga trakasserier, tvångsvräkningar och tvångsförflyttningar, och det finns ett brådskande behov att stödja dem proaktivt och skydda deras liv och säkerhet. Flera finalister till Sacharovpriset för tankefrihet angrips på grund av sin roll när det gäller att försvara vatten och kollektiva nyttigheter. Försvararna av Guapinolflodens vatten satt fängslade i mer än två år innan de frigavs. Lolita Chávez lever sedan fyra år tillbaka i exil för att ha försvarat ett område mot vattenkraftsföretag i Iximulew (Guatemala). Berta Cáceres mördades 2016 för att ha försvarat floderna Blanco och Gualcarque, medan de som ligger bakom brottet ännu inte är dömda.

AC.  Enligt Global Witness hörde mer än en tredjedel av de mark- och miljöförsvarare som mördades runtom i världen mellan 2015 och 2019 till urfolk, vars mark- och vattenförvaltningsfärdigheter är avgörande för att bekämpa klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald.

AD.  Nekad tillgång till vatten och förstörelse av vatteninfrastruktur har använts som en viktig taktik av ockuperande makter för att annektera ockuperade områden och fördriva befolkningen från marken.

AE.  EU:s ramdirektiv för vatten fastslår att ”[v]atten [inte är] vilken kommersiell vara som helst utan ett arv som måste skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant”.

AF.  Sedan den 6 december 2020 har det handlats med vatten på terminsmarknaden på Wall Street. Enligt Pedro Arrojo, särskild rapportör för de mänskliga rättigheterna till dricksvatten och sanitet, har vatten en uppsättning grundläggande värderingar för våra samhällen som marknadens logik inte beaktar och därför inte kan hantera ordentligt, och än mindre på ett finansiellt område som är så spekulationsbenäget. Enligt flera FN-experter kränker spekulation inom området förvaltning av sådana nyttigheter som är nödvändiga för människors liv och värdighet fattiga människors mänskliga rättigheter, ökar ojämställdheten mellan könen och förvärrar marginaliserade gruppers utsatthet.

AG.  Regeringarna är skyldiga att garantera att alla har tillgång till en oumbärlig miniminivå av vatten och sanitet. I rapporten av den 16 juli 2021 från FN:s särskilda rapportör om de mänskliga rättigheterna till säkert dricksvatten och sanitet betonas att vatten bör betraktas som en kollektiv nyttighet och förvaltas enligt en strategi som bygger på mänskliga rättigheter och som garanterar rätten till vatten och sanitet och de akvatiska ekosystemens hållbarhet. Vattenförsörjning och sanitet är tjänster av allmänt intresse och intäkterna från vattenförvaltningscykeln bör täcka eventuella relaterade utgifter för den och kostnaderna för att förbättra den, så länge allmänintresset skyddas.

AH.  Såsom erkänns i EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter om säkert dricksvatten och sanitet är stater skyldiga att respektera, skydda och uppfylla dessa rättigheter, och tredje parter bör strikt avstå från att ingripa i åtnjutandet av rätten till vatten och sanitet.

AI.  Arbetstagare som arbetar i sanitetskedjan löper många risker, bland annat hälsorisker till följd av otrygga arbetsvillkor. De är ofta informella arbetstagare och skyddas inte av arbetsrätten. Utnyttjandet av rätten till vatten och sanitet bör inte ske på bekostnad av sanitetsarbetares säkerhet, värdighet och välbefinnande.

1.  Europaparlamentet bekräftar på nytt rätten till säkert dricksvatten och sanitet som en mänsklig rättighet, eftersom båda rättigheterna kompletterar varandra. Parlamentet betonar att tillgången till rent dricksvatten är nödvändig för ett hälsosamt och värdigt liv och är grundläggande för utvecklingen av mänsklig värdighet. Parlamentet framhäver att rätten till vatten är en grundläggande förutsättning för åtnjutandet av andra rättigheter och därför måste vägledas av en logik som bygger på allmänintresset och det allmänna och globala bästa.

2.  Europaparlamentet understryker att adekvat tillgång till anläggningar för vattenförsörjning samt sanitets- och hygientjänster och rätten till hälsa och liv är ömsesidigt beroende av varandra och är en nödvändig förutsättning för folkhälsa och mänsklig utveckling. Parlamentet betonar behovet av rent vatten med avseende på pandemier och kräver motsvarande åtgärder och strategier och politik av kommissionen, medlemsstaterna och tredjeländer så att alla människor kan erbjudas tillräckligt skydd.

3.  Europaparlamentet understryker att erkännandet av rätten till säkert dricksvatten och sanitet som en mänsklig rättighet var ett grundläggande steg mot större social och miljömässig rättvisa. Parlamentet konstaterar att framstegen skulle kunna förbättras genom att tillskriva sektorn högre politisk prioritet och säkerställa bättre genomförande och övervakning av politik på området, mer effektiv finansiering och ansvarsskyldighet och allmänhetens deltagande, särskilt bland de mest marginaliserade i samhället, särskilt i utvecklingsländer. Parlamentet understryker att bistånd för att tillhandahålla säkert dricksvatten och sanitet bör prioriteras högt i tilldelningen av EU-finansiering och i programplaneringen för bistånd.

4.  Europaparlamentet påminner om staternas ansvar för att främja och skydda alla mänskliga rättigheter, som är allmänna, odelbara och inbördes beroende av och sammankopplade med varandra och som måste främjas och tillämpas på ett rättvist, jämlikt och icke-diskriminerande sätt. Parlamentet upprepar därför att staterna måste säkerställa allmän, korrekt och överkomlig tillgång till tillräckligt, säkert dricksvatten av god kvalitet och förbättrad tillgång till vatten för sanitets- och hygienändamål. Parlamentet erinrar om att rätten till vatten innebär att vattenförsörjningen måste vara åtkomlig för alla.

5.  Europaparlamentet påminner om att stater som ratificerar ett människorättsfördrag åtar sig att skydda, respektera och fullgöra de åtaganden som gjorts inom den internationella, nationella, regionala och lokala ramen för skydd av dessa rättigheter. Parlamentet anser i detta avseende att det internationella samfundets erkännande av rätten till vatten och sanitet bör inbegripa skyddsmekanismer och verkställbara mekanismer, och uppmanar därför EU att främja skyddsmekanismer på internationell, regional och nationell nivå för att se till att förverkligandet av rätten till vatten och sanitet inte är frivilligt för staterna utan en verkställbar rättighet. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att föregå med gott exempel och ratificera de relevanta konventionerna, såsom protokollet om vatten och hälsa och 1992 års konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja rättigheterna till säkert dricksvatten och sanitet och deras normativa utveckling i multilaterala och regionala forum, däribland genom att stödja det mandat som innehas av FN:s särskilda rapportör för den mänskliga rättigheten till säkert dricksvatten och sanitet. Parlamentet betonar vikten av hans och hans föregångares arbete samt arbetet inom ramen för andra FN-mekanismer för mänskliga rättigheter med anknytning till de mänskliga rättigheterna till vatten och sanitet.

7.  Europaparlamentet understryker betydelsen av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter – säkert dricksvatten och sanitet, och uppmanar med kraft EU-institutionerna och medlemsstaterna, att genomföra dem i och gentemot tredjeländer och i multilaterala forum. Parlamentet framhåller vikten av att utbilda EU-personal i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att regelbundet rapportera till parlamentet och dess relevanta (under-)utskott om hur de har tillämpat dessa riktlinjer, med konkreta exempel på deras verksamhet och inverkan.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer och medlemsstaternas beskickningar att, såsom påpekas i EU:s riktlinjer, lyfta frågor om rätten till säkert dricksvatten och sanitet, liksom situationen för människorättsförsvarare och icke-statliga organisationer som främjar dessa rättigheter, i sina bilaterala dialoger med partnerländerna, främst inom ramen för dialoger om mänskliga rättigheter och sektorsvisa dialoger.

9.  Europaparlamentet betonar att framsteg mot att erkänna rätten till en ren, hälsosam och hållbar miljö, så som fastställs i resolution 48/13 från FN:s människorättsråd om tillgång till en ren, hälsosam och hållbar miljö som en mänsklig rättighet, är ett villkor som gör det möjligt att uppnå säkert dricksvatten och sanitet för alla. Parlamentet välkomnar här den normativa utvecklingen på internationell nivå angående miljöbrott, däribland miljömord.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingsländer att ansluta sig till och sträva efter ett fullständigt genomförande av FN:s två globala vattenkonventioner (närmare bestämt FN:s vattenkonvention och FN:s vattenvägskonvention), som viktiga verktyg för att stödja vattendiplomati, fred och konfliktförebyggande genom gränsöverskridande vattensamarbete.

11.  Europaparlamentet vidhåller att rätten till vatten kan utövas till fullo endast om den biologiska mångfalden och klimatet bevaras, och kräver därför att vattenförvaltningen i första hand ska tillgodose miljömässiga – som är ett grundläggande behov för växter, djur och människor – och sociala intressen, inbegripet arbetsmarknadsintegration och höjda inkomster och säkerhetsvillkor för människor som lever i fattigdom.

12.  Europaparlamentet betonar att en förbättrad vattenförsörjning och sanitet och bättre förvaltning av vattenresurser kan öka länders hållbara ekonomiska tillväxt och bidra stort till att minska fattigdomen.

13.  Europaparlamentet understryker behovet av föregripande åtgärder när det gäller tillgång till vatten och sanitet och behovet av tillförlitliga och jämförbara indikatorer för att mäta framsteg eller tillbakagång när det gäller tillgången till vatten och sanitet.

14.  Europaparlamentet betonar att vissa utvecklingsmodeller som gynnar massiva projekt och storskalig affärsverksamhet påverkar vattentillgången och vattenkvaliteten negativt i alla länder, ökar konkurrensen om vatten och andra vattenrelaterade konflikter. Parlamentet insisterar på vikten i detta sammanhang att investera i hållbara dricksvattenlösningar, såsom att återställa vattenekosystem i hälsosamt skick, återvinna avloppsvatten, avsalta havsvatten i kustområden, förbättra avloppssystem, bevattningsmetoder och jordbruksmetoder.

15.  Europaparlamentet betonar att ineffektiv förvaltning av vattenresurser och föroreningar som orsakas av otillbörlig industriell verksamhet negativt påverkar förverkligandet av den mänskliga rätten till vatten och sanitet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att motverka metoder som är ett hot mot rätten till säkert och rent dricksvatten och sanitet, och att göra dessa metoder till föremål för miljö- och människorättskonsekvensbedömningar.

17.  Europaparlamentet erkänner det viktiga arbete som miljörättsförsvarare, särskilt de som försvarar rätten till vatten, utför, och behovet av att aktivt stödja dem samt skydda deras liv och säkerhet, och fördömer kraftfullt brott såsom mord, bortföranden, tortyr, sexuellt och könsrelaterat våld, hot, trakasserier, smutskastningskampanjer, kriminalisering, rättsliga trakasserier, tvångsavhysningar och tvångsförflyttningar, som många statliga och icke-statliga aktörer, däribland regeringar och multinationella företag, gör sig skyldiga till.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja det avgörande arbete som utförs av miljörättsförsvarare och civilsamhällesorganisationer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att leva upp till det åtagande som gjorts i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och att övervaka och ta upp enskilda fall med försvarare av miljömässiga mänskliga rättigheter, särskilt vinnarna av och finalisterna för Sacharovpriset, som attackeras på grund av sin roll när det gäller att försvara vatten och kollektiva nyttigheter.

19.  Europaparlamentet betonar att säkerhet och frihet för försvarare av miljömässiga mänskliga rättigheter att arbeta utan våld och hotelser bör främjas. Parlamentet förväntar sig att EU:s delegationer prioriterar sitt stöd till försvarare av miljömässiga mänskliga rättigheter och reagerar systematiskt och kraftfullt på alla hot och angrepp mot dem eller deras släktingar, och rapporterar till parlamentet om åtgärder som vidtagits i sådana fall. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att utöka skydds- och förebyggandemekanismerna för försvarare av miljömässiga mänskliga rättigheter. Parlamentet efterfrågar på nytt en samordnad EU-täckande ordning för att utfärda korttidsviseringar för tillfällig omplacering av försvarare av miljömässiga mänskliga rättigheter, i synnerhet dem som arbetar för att främja och skydda miljörättigheter eller urfolks rättigheter, som i särskilt hög grad står under attack.

20.  Europaparlamentet kräver att staterna respekterar rätten till sociala protester och mötesfrihet, i synnerhet när det gäller motstånd mot projekt som gör det svårare att åtnjuta de mänskliga rättigheterna till dricksvatten och sanitet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang tjänstemän vid EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader, och i enlighet med EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, att besöka människorättsförsvarare i häkte eller i husarrest och närvara vid deras rättegångar som observatörer.

21.  Europaparlamentet påminner om att urfolken spelar en viktig roll för en hållbar förvaltning av naturresurser och för bevarandet av biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att erkänna och skydda urfolkens rätt till sedvanerättsligt ägande och kontroll över sin mark och sina naturresurser, i enlighet med FN:s deklaration om urfolks rättigheter och ILO:s konvention nr 169, och att respektera principen om frivilligt, välinformerat samtycke som ges i förhand. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder att göra det. Parlamentet uttrycker särskild oro för de betydande konsekvenser som vissa megaprojekt, däribland infrastrukturprojekt, utvinningsindustriprojekt och energiproduktionsprojekt, har på den mänskliga rätten till vatten och sanitet, främst för urfolk. Parlamentet insisterar på att det är viktigt att säkerställa att det utförs genuina och omfattande människorättskonsekvensbedömningar och att det hålls samråd i god tro med de berörda befolknings- och civilsamhällsgrupperna och att urfolk, när så är relevant, har gett sitt frivilliga och informerade förhandssamtycke innan något megaprojekt inleds. Parlamentet uppmanar statliga och icke-statliga aktörer att inte vidta åtgärder som äventyrar de rättigheter som urfolken, befolkningsgrupper med afrikanskt ursprung och jordbrukarsamhällen har när det gäller mark, vatten, ekosystem och biologisk mångfald, och uppmanar de behöriga myndigheterna att ge dem rättsligt erkännande för sina äganderätter, besittningar, rättigheter och ansvar. Parlamentet insisterar på vikten av att hålla öppna, inkluderande och deltagandebaserade samråd i samband med viktiga offentliga beslut om vattenförvaltning.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant kontrollera att de infrastruktur- och energiprojekt som finansieras genom de olika instrumenten för utvecklingssamarbete och utrikespolitiska åtgärder, bland annat genom Europeiska investeringsbanken, upprätthåller och inte äventyrar de mänskliga rättigheterna, inbegripet den mänskliga rätten till säkert vatten och sanitet, och målen för hållbar utveckling, och att de inte bidrar till att urfolk drivs bort från sina marker och territorier.

23.  Europaparlamentet betonar behovet av ett ökat fokus på hållbar och motståndskraftig infrastruktur för vatten och sanitet för att stödja samhällen genom att införa åtgärder för att minska risken för katastrofer och genom att använda alla nödvändiga verktyg för kartläggning av vattenrisker och system för tidig varning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja Resilient Water Accelerator.

24.  Europaparlamentet fördömer att jämställdhet mellan könen fortfarande inte råder när det gäller utövandet av den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet, och att avsaknad av dessa leder till könsdiskriminering. Parlamentet noterar också med oro att dessa har en förödande inverkan på kvinnors rättigheter, särskilt på grund av kvinnors och flickors särskilda behov när det gäller menstruationshygien och hälsa, vilket gör det svårt för kvinnor och flickor att leva ett säkert och hälsosamt liv. Parlamentet framhåller att tillgång till vatten och adekvata anläggningar för vattenförsörjning samt sanitets- och hygientjänster till överkomligt pris är en nödvändig förutsättning för folkhälsa och mänsklig utveckling, däribland rätten till utbildning för flickor, och insisterar på att sektorn för vatten, sanitet och hygien i utvecklingsländer bör prioriteras högt i EU:s utvecklingspolitik.

25.  Europaparlamentet kräver att kvinnor och flickor skyddas mot fysiska hot eller överfall, inbegripet sexuellt våld, när de hämtar hushållsvatten eller använder sanitära anläggningar utanför sina hem. Parlamentet kräver att åtgärder vidtas för att minska den tid kvinnor och flickor lägger på att hämta vatten till hushållet i syfte att ta itu med de negativa konsekvenserna av de undermåliga vatten- och sanitetstjänsterna för flickors tillgång till utbildning.

26.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater i nära samarbete med FN och det internationella samfundet måste arbeta intensivt ihop med mottagarna av utländskt bistånd för att avskaffa den globala vattenfattigdomen, och samtidigt säkerställa tillräcklig sanitet för alla. Parlamentet uppmanar alla stater att uppfylla sina åtaganden enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, i synnerhet dess artikel 14, där det krävs att de stater som är parter säkerställer att kvinnor från landsbygdsområden har rätt att åtnjuta adekvata levnadsförhållanden bland annat när det gäller sanitet och vattenförsörjning.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att tillämpa en omdanande och intersektionell jämställdhetsmedveten strategi för förvaltning av vattenresurser och sanitetsprogram för vattenförsörjning, och att inkludera politik som åtföljs av konkreta handlingsplaner och tillräcklig finansiering i enlighet med EU:s externa finansieringsinstrument och handlingsplanen för jämställdhet (GAP III), EU:s agenda för jämställdhet och kvinnors egenmakt i de yttre åtgärderna för 2021–2025. Parlamentet kräver att kvinnligt ledarskap och kvinnors fullständiga, effektiva och jämlika deltagande främjas i planeringen, beslutsfattandet och tillämpningen av beslut om hanteringen av vatten och sanitet.

28.  Europaparlamentet betonar att tillgång till säkert dricksvatten är ett av de stora rådande problemen, särskilt eftersom närmare 60 % av akviferresurserna överskrider politiska och territoriella gränser. Parlamentet påminner om att rådet i sina slutsatser från 2018 fördömde användning av vatten som ett vapen i krig och ansåg att ”i detta sammanhang kan förstörelse av vatteninfrastruktur, förorenande av vatten och avledning av vattendrag i syfte att begränsa eller förhindra tillgången till vatten utgöra brott mot internationell rätt”. Parlamentet påminner om att avsiktligt berövande av vatten som leder till utrotande av civilbefolkningar är ett brott mot mänskligheten enligt Internationella brottmålsdomstolens stadga och att det också kan betraktas som en krigsförbrytelse, eftersom alla angrepp mot eller förstörelse av dricksvattenanläggningar och dricksvattenförnödenheter och bevattningsinstallationer är förbjudna enligt Genèvekonventionerna från 1949.

29.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att kränkningar av rätten till vatten och sanitet i ockuperade områden syftar till att driva människor från deras territorier, och är bekymrat över nekad tillgång till vattenförsörjning, vattenresurser och vatteninfrastruktur på adekvat nivå. Parlamentet påminner om att alla folk, även folk som lever under ockupation, har suveräna rättigheter att kontrollera sina naturtillgångar. Parlamentet uppmanar ockupationsmakter att anta omedelbara åtgärder som garanterar tillgång till och jämlik fördelning av vatten till de personer som bor i de ockuperade områdena och att i synnerhet, i överensstämmelse med FN: generalförsamlings resolution 73/255 av den 20 december 2018, garantera att personer som bor i ockuperade områden har kontroll över sina vattenresurser, vilket inbegriper förvaltning, uttag och distribution av vatten.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU att upprätta en politisk strategi för att underlätta lösningar i dessa områden och uppmuntra de länder som är belägna i de viktigaste konfliktområdena på vattenområdet att underteckna vattenkonventionen.

31.  Europaparlamentet är djupt oroat över den bristande tillgången till vatten och sanitet i flyktingläger. Parlamentet betonar staters skyldighet att säkerställa rätten till sanitära anläggningar och vatten för flyktingar.

32.  Europaparlamentet understryker att vatten visserligen kan fungera som indikator på konflikt, men att det också kan ha en positiv roll för att främja fred och samarbete. Parlamentet stöder EU:s diplomatiska engagemang i gränsöverskridande vattensamarbete som ett verktyg för fred, säkerhet och stabilitet, och framhåller att det är betydelsefullt med integrerad förvaltning av vattenresurser, att humanitära insatser, utvecklings- och fredsinsatser i högre grad behöver komplettera varandra för att ta itu med akuta behov och ingripa tidigare för att ta itu med grundorsaker och förebygga att humanitära vatten- och sanitetskriser inleds.

33.  Europaparlamentet betonar att företag runt om i världen måste se till att deras verksamhet inte inkräktar på eller kränker åtnjutandet av den mänskliga rätten till dricksvatten, i enlighet med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och de förklaringar, pakter och fördrag från Förenta nationerna som inbegriper denna rättighet. Parlamentet begär dessutom att länder siktar mot att uppnå målen enligt mål 6 för hållbar utveckling och antar lagstiftning som säkerställer att företag inte inkräktar på rättvis tillgång till adekvat vattenförsörjning. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att konstruktivt delta i arbetet i FN:s mellanstatliga arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, med avsikten att ta fram ett internationellt bindande instrument för att verksamheten i transnationella företag och andra företag ska regleras i internationell människorättslagstiftning.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer och medlemsstaternas beskickningar i tredjeländer att vara särskilt vaksamma när det gäller företag, även sådana som är baserade i EU, som skulle kunna neka eller undergräva åtnjutandet av rätten till vatten och sanitet. Parlamentet understryker att offer för sådana kränkningar måste ha tillgång till effektiva rättsliga eller andra lämpliga rättsmedel samt klagomålsmekanismer.

35.  Europaparlamentet framhåller att europeiska företag även i länder utanför EU måste uppfylla samma rättsliga krav med avseende på företagens främjandeansvar och tillbörliga aktsamhet som de måste uppfylla inom EU. Parlamentet betonar vikten av att förebygga, ta itu med och mildra eventuella negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna till vatten och adekvat sanitet inom ramen för ramar för obligatorisk aktsamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga och undersöka hur man kan tillhandahålla mer information och säkerställa insyn för konsumenterna när det gäller produkters hållbarhetseffekter på vattenresurser, även när det gäller vattenavtryck.

36.  Europaparlamentet framhäver att också vatten, vilket flera FN-experter har påpekat, behandlas som en handelsvara utan vidare sociala och kulturella hänsyn, i strid med de grundläggande mänskliga rättigheterna, vilket bidrar till den ökande miljöförstöringen och till att göra de fattigaste och mest marginaliserade människorna i samhället ännu mer utsatta, i strid med målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att vattenförsörjning och sanitet är tjänster av allmänt intresse och inte råvaror – de är varken lyxvaror eller konsumentprodukter och får därför inte handlas som sådana. Parlamentet betonar att vatten är en begränsad resurs och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att agera preventivt mot en global vattenbrist och stödja länder utanför EU i åtgärder för att bekämpa vattenbrist.

37.  Europaparlamentet uppmanar staterna att vidta rättsliga åtgärder för att förhindra att vatten blir föremål för finansiell spekulation på terminsmarknaderna, och att främja en lämplig styrningsram för vatten- och sanitetstjänster enligt en modell som i första hand baseras på hänsyn till mänskliga rättigheter och det allmänna bästa. Parlamentet uppmanar EU och de nationella regeringarna att främja och stödja oberoende vattentillsynsorgan som kan hjälpa till att verkställa människorättsstandarder.

38.  Europaparlamentet påminner om det som erkänns i EU:s ramdirektiv för vatten, nämligen att vatten inte är en rent kommersiell produkt, utan en kollektiv nyttighet som är oumbärlig för människors liv och värdighet. Parlamentet konstaterar att vattentjänster är tjänster av allmänt intresse och av särskild karaktär som därför i första hand ligger i allmänhetens intresse. Parlamentet påminner om vikten av att upprätthålla den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet i de länder som berörs av EU:s strategier och instrument för yttre förbindelser, såsom handels- och investeringsavtal och instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, samt de europeiska företagens verksamhet.

39.  Europaparlamentet betonar att vatten är en offentlig allmän egendom och att en adekvat och kontinuerlig tillgång på vatten av hög kvalitet måste garanteras. Parlamentet uppmanar stater och finansiärer att stärka främjandet av vattenförsörjning och sanitet som viktiga offentliga tjänster för alla, inbegripet genom investeringar, som ökar tillgången till vatten- och sanitetstjänster och även bevarar befintliga infrastrukturer, samt tillhandahållandet och användningen av tjänsterna. Parlamentet anser att man måste investera i förstärkningar av kapaciteten och förvaltningen av vattensystemen liksom i deras funktion och underhåll om vatten- och sanitetstjänsterna ska vara pålitliga och hållbara.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja tredjeländer i deras åtgärder för att garantera allmän och icke-diskriminerande tillgång till vatten och sanitära anläggningar och att garantera en miniminivå av vattenförsörjning för hushåll som är ekonomiskt eller socialt sårbara.

41.  Europaparlamentet efterfrågar investering i skydd och återställande av naturliga ekosystem (inbegripet skogar, flodslätter, våtmarker osv.), vilka ofta ger mer kostnadseffektiva och hållbara lösningar för vattenförvaltning än konventionella infrastrukturåtgärder i form av vattenlagring, vattenbehandling, erosionskontroll samt måttliga och extrema väderhändelser.

42.  I detta avseende uppmanar Europaparlamentet med eftertryck staterna att anta den modell för tillhandahållande av vatten och sanitet som är mest lämplig och att inleda en transparent och kraftfull process för att stärka det faktiska åtnjutandet av den mänskliga rätten till vatten och sanitet i deras samhällen. Parlamentet uppmanar regeringarna att öka de offentliga investeringarna i hållbar vattenrelaterad infrastruktur och att skydda vatten som en grundläggande kollektiv nyttighet.

43.  Europaparlamentet påpekar att vattenanvändningen måste förenas med tillämpningen av ny teknik för bevarande, minskning av vattenföroreningar och återvinning av avloppsvatten för att förbättra det sätt på vilket vatten tillhandahålls, renas och bortskaffas.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja en hållbar vattenförvaltning inom jordbrukssektorn, vilken mobiliserar mer än 70 % av vattenresurserna, genom att investera i hållbara bevattnings- och vattenlagringssystem, genom att optimera och minska användningen av färskvatten i jordbruket längs hela försörjningskedjan, genom att minska matsvinnet och genom att främja agroekologi genom återställning av våtmarker samt genom att, där så är möjligt, minska användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel som utgör en risk för vattenförorening, särskilt för grundvattnet.

45.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till vatten också är en utmaning för energianvändningen både när det gäller produktion och utvinning. Parlamentet framhåller i detta sammanhang hur viktigt det är att man främjar en bättre energiförvaltning och lösningar för återanvändning av renat avloppsvatten i syfte att begränsa konsumtionen av sötvatten genom avloppsvattenrening.

46.  Europaparlamentet uppmanar Världsbanken och Internationella valutafonden att avskräcka från sådana villkor som ålägger regeringar att privatisera vatten- och sanitetstjänster när de beviljar bidrag, lån och tekniskt bistånd.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det finns tillräckligt med ekonomiskt stöd för kapacitetsutvecklingsåtgärder på vattenområdet som vidtas i samarbete med befintliga internationella plattformar och institutioner. Parlamentet stöder plattformen Global Water Solidarity som lanserades av FN:s utvecklingsprogram för att få lokala myndigheter att hitta lösningar på vattenutmaningarna. Parlamentet välkomnar FN:s vattenkonferens 2023 som ett tillfälle att utveckla sektorsöverskridande modeller och därmed uppnå de vattenrelaterade syftena och målen och komma på rätt spår med mål 6 för hållbar utveckling.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att uppmuntra länder utanför EU att bevilja berörda parter – däribland det civila samhällets organisationer och urbefolkningar och lokalsamhällen som arbetar med att ta itu med kränkningar av rätten till vatten och sanitet – tillräckliga resurser och tillgång till relevant information, och att ge dem möjlighet att delta på ett meningsfullt sätt i vattenrelaterade beslutsprocesser, när så är lämpligt, i syfte att säkerställa deras engagemang för informerade och resultatinriktade bidrag till utformningen och genomförandet av vattenpolitiken. Parlamentet anser att det för att förverkliga den mänskliga rätten till dricksvatten är av avgörande betydelse att främja och stärka nätverk av människorättsexperter, organisationer i det civila samhället och företrädare för lokalsamhället på alla nivåer, och uppmanar i detta avseende regeringarna att utforma mekanismer för ett inkluderande system för vattenförvaltning.

49.  Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa tredjeländer att respektera, uppfylla och främja rättigheterna för arbetstagare inom avloppsreningssektorn, inbegripet deras rätt till värdighet, säkerhet och hälsa och rätten att organisera sig.

50.  Europaparlamentet betonar att människor som lever i fattigdom, särskilt kvinnor och flickor, minoriteter samt människor med fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning som drabbas hårdast av brist på tillgång till säkert och rent vatten och sanitet. Parlamentet betonar att ojämlikheter i tillgången till vatten och sanitet ofta beror på ojämlikheter på systemnivå eller utestängning. Parlamentet uppmanar regeringarna att övervaka ojämlikheten när det gäller tillgång till vatten och sanitet och att vidta beslutsamma åtgärder för att uppmuntra investeringar i sanitets- och försörjningssystem, inbegripet offentliga system, för att främja effektivitet och bevarande av vatten, då det är en bristvara. Parlamentet uppmanar dem dessutom att säkerställa att vatten- och sanitetstjänster tillhandahålls alla, utan diskriminering, som en kollektiv nyttighet, med särskild prioritering av kvinnor, flickor och utsatta grupper för att komma till rätta med exkludering och diskriminering på systemnivå. Parlamentet uppmuntrar myndigheterna att se över sina lagstiftningsramar, sin politik och sin praxis inom vattenområdet, med utgångspunkt i principer och standarder för mänskliga rättigheter för att bidra till att åtgärderna inriktas mot att undanröja hinder för framsteg.

51.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 327, 22.12.2000, s. 1. (2) EGT L 375, 31.12.1991, s. 1. (3) EUT L 372, 27.12.2006, s. 19. (4) EUT L 435, 23.12.2020, s. 1. (5) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28. (6) EUT C 316, 22.9.2017, s. 99. (7) EUT C 67, 8.2.2022, s. 25. (8) EUT C 474, 24.11.2021, s. 11.

Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2022 om EU:s svar på ökningen av energipriserna i Europa (2022/2830(RSP))

P9_TA(2022)0347 RC-B9-0416/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002 av den 11 december 2018 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag)(7),

–  med beaktande av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet(8),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (COM(2022)0473),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 maj 2022 Kortsiktiga interventioner på energimarknaderna och långsiktiga förbättringar av elmarknadens utformning – en handlingslinje (COM(2022)0236),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2021 Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd (COM(2021)0660,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2022 REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris COM(2022)0108),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 maj 2022 om planen REPowerEU (COM(2022)0230),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 mars 2022 om en tillfällig krisram för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin efter Rysslands aggression mot Ukraina (C/2022/1890),

–  med beaktande av handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av 2015 års Parisavtal inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som trädde i kraft den 4 november 2016,

–  med beaktande slutsatserna från Europeiska rådets möte den 24−25 mars 2022,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2021 om riktlinjer för statligt stöd på klimat-, energi- och miljöområdet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om tillgången till anständig och rimligt prissatt bostad för alla(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2021 om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin(12),

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Rysslands anfallskrig påverkar i hög grad EU:s medborgare och ekonomi, särskilt genom en dramatisk ökning av energi- och livsmedelspriserna, samt orsakar ett enormt lidande för det ukrainska folket och utgör ett direkt angrepp på de europeiska värdena.

B.  I september 2022 nådde inflationen i euroområdet gradvis 10 %, och mer än hälften av euroländerna drabbades av en tvåsiffrig inflation och vissa till och med av en inflation på så mycket som 24 %.

C.  Redan 2020, innan prisökningarna började, kunde omkring 36 miljoner européer inte hålla sina hem tillräckligt varma. Mer än 50 miljoner hushåll i EU har redan drabbats av energifattigdom, och detta stora problem kommer att förvärras i och med den nuvarande energikrisen, vilket kan leda till förseningar i tillgången till grundläggande behov, vård, utbildning och hälso- och sjukvård, särskilt för barn och ungdomar.

D.  Anläggningar inom ett brett spektrum av europeiska industrier, såsom stål, aluminium, gödselmedel och själva kraftindustrin, har tvingats permittera arbetstagare och stänga produktionslinjer, eftersom de höga gas- och elpriserna leder till förluster för företagen. Dessa stängningar får en dominoeffekt på andra industrier som drabbats av utbudschockerna och skulle kunna skada Europas industriella bas på lång sikt.

E.  Företagen kämpar med ökade produktionskostnader på grund av högre råvarupriser, begränsningar i leveranskedjan och höjda transport- och energipriser, i kombination med förändrade konsumentbeteenden.

F.  De kraftigt stigande elpriserna har pressat upp marginalkraven för elproducenter, som säkrar sin försäljning på terminsmarknaden till aldrig tidigare skådade nivåer.

G.  Energiomställningen och den digitala omställningen kommer att innebära att efterfrågan på vissa typer av råvaror ökar kraftigt, samtidigt som EU är beroende av endast ett fåtal länder och företag för leveransen av just dessa råvaror.

H.  Covid-19-krisen och Rysslands anfallskrig mot Ukraina har lett till störningar i leverans- och värdekedjorna, vilket har skapat försörjningsbrister och lett till ökade produktionskostnader.

I.  I den 20:e principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter om tillgång till väsentliga tjänster anges att alla har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive vatten och sanitet, energi, transporter, finansiella tjänster och digitala kommunikationer. Dessa tjänster bör vara tillgängliga.

J.  EU:s ram för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör uppdateras för att bättre skydda sårbara konsumenter från den nuvarande situationen.

K.  I sitt tal om tillståndet i unionen den 14 september 2022 uppgav kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, att Ryssland fortfarande aktivt manipulerar vår energimarknad.

L.  De spotpriser på gas som registrerats vid nederländska Title Transfer Facility (TTF), som under de senaste fyra åren legat under 25 EUR/MWh, har ökat kraftigt sedan augusti 2021, särskilt sedan Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina, och uppgick till mer än 200 EUR/MWh i mitten av augusti 2022, där de har legat kvar. Rysslands agerande är ett exempel på en oprovocerad attack på EU:s gasmarknad.

M.  Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har förklarat att ”även om öppna och välfungerande råvaruderivatmarknader spelar en viktig roll för prissättningen”, skulle på grund av den senaste tidens extrema påfrestning, ”åtgärder för att begränsa överdriven volatilitet kunna vara till hjälp för att förbättra dessa marknaders övergripande funktion”. Esma påpekade också att ramen för det andra direktivet om marknader för finansiella instrument (Mifid II) redan innehåller ”en uppsättning volatilitetsmekanismer (i synnerhet handelsstopp och priskragar)”, men noterade samtidigt att ”med tanke på de extrema omständigheter som råvaruderivatmarknaderna (särskilt energimarknaderna) har upplevt under de senaste månaderna förefaller antalet tillfällen som handelsstoppen har utlösts på de relevanta handelsplatserna i EU mycket lågt”(13).

N.  i sitt tal om tillståndet i unionen den 14 september 2022 förklarade kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att kommissionens förslag ”kommer att ge EU-länderna tillgång till över 140 miljarder EUR för att direkt lindra krisens följder”. Flera medlemsstater har infört tillfälliga system för skatt på exceptionella vinster.

O.  Medlemsstaterna bör vara de viktigaste aktörerna med ansvar för sin egen energimix, för att identifiera de främsta problemen som deras medborgare och ekonomier står inför och för att lösa dem.

P.  Den dramatiska ökningen av elpriserna sätter press på hushållen, många europeiska medborgare, särskilt de som riskerar fattigdom och de som tillhör utsatta grupper, icke-statliga organisationer, små och medelstora företag och industrin, och riskerar att orsaka stor social och ekonomisk skada.

Q.  EU:s byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter har gjort en bedömning av utformningen av EU:s elgrossistmarknad som visade att den gränsöverskridande handeln gav konsumenterna fördelar till ett värde av 34 miljarder EUR under 2021 samtidigt som den bidrog till att jämna ut prisvolatiliteten, och att den förbättrar varje medlemsstats försörjningstrygghet och motståndskraft mot prischocker.

R.  Att spara och dra ner på energi är ett överkomligt, säkert och rent alternativ för att minska EU:s beroende av import av fossila bränslen från Ryssland. EU:s medlemsstater sparar bara 0,8 % av den slutliga energiförbrukningen.

Inledande överväganden

1.  Europaparlamentet anser att Rysslands anfallskrig mot Ukraina och användning av fossilenergiförsörjningen som vapen dramatiskt har förvärrat den befintliga instabiliteten på energimarknaden. Parlamentet beklagar djupt att denna situation har ökat energipriserna ytterligare och därmed lett till extremt hög inflation, ökande sociala ojämlikheter, energi- och mobilitetsfattigdom, höga livsmedelspriser och en levnadskostnadskris, och att det fortfarande finns en betydande risk för nedläggning av företag inom olika sektorer och arbetslöshet.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över de höga energipriserna i hela EU och uppmanar medlemsstaterna att omedelbart ta itu med effekterna av detta och den därmed sammanhängande inflationen på hushållens inkomster, hälsa och välbefinnande, särskilt för de mest utsatta människorna, samt på företagen, inbegripet små och medelstora företag, och ekonomin i allmänhet.

3.  Europaparlamentet anser att exceptionella tider kräver exceptionella nödåtgärder, där EU måste agera tillsammans och mer enat än någonsin. Parlamentet insisterar på att alla åtgärder som vidtas på EU-nivå för att bekämpa energipriskrisen måste vara fullt förenliga med unionens klimatmål på lång sikt, inbegripet den europeiska gröna given, och främja EU:s öppna strategiska oberoende. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att analysera de kumulativa effekterna av nödåtgärder på EU-nivå och nationell nivå, för att säkerställa att de är förenliga med unionens mål att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Parlamentet insisterar på att alla de föreslagna åtgärderna bör ta hänsyn till de olika nationella omständigheterna och därför ge den flexibilitet som krävs för att de ska kunna genomföras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna att visa större solidaritet för att hantera denna kris på ett rättvist sätt.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt krav från i maj 2022 på ett omedelbart och fullständigt embargo mot import av olja, kol, kärnbränsle och gas från Ryssland, och på att överge Nord Stream 1 och 2 helt och hållet.

Inverkan på medborgare och ekonomin

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillgång till ren uppvärmning och el till överkomliga priser och att undvika att människor tvingas välja mellan mat och uppvärmning. Parlamentet uppmärksammar medlemsstaterna på att konsumenter som inte har råd med sina dyrare energiräkningar inte bör bli avstängda, och att vräkningar av utsatta hushåll som inte kan betala sina räkningar och hyror måste undvikas. Parlamentet betonar behovet av att bättre skydda konsumenterna mot att leverantörer tillfälligt upphäver eller frånträder avtal med fast ränta, och att förhindra överdrivna förskottsbetalningar för gas och el från konsumenternas sida. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma behovet av strängare krav på förhandsinformation inom energisektorn, särskilt när det gäller distansförsäljning.

6.  Europaparlamentet är djupt oroat över de höga energiprisernas inverkan på hushåll och företag, och över skillnaderna i olika medlemsstaters förmåga att stödja dem, vilket framgår av de senaste meddelandena. Parlamentet betonar behovet av att medlemsstaterna visar mer solidaritet än någonsin och av en gemensam insats i stället för unilaterala åtgärder som splittrar.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt upprätthålla och stärka de offentliga, sociala och kulturella tjänster som hotas av stigande energipriser för allt fler behövande, inbegripet lokalt förvaltade tjänster, såsom subventionerade bostäder, kommunala simhallar, utbildningsanstalter och sjukhus. Parlamentet påminner om att även de lokala myndigheterna har drabbats av krisen och också måste skyddas.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa planer och strategier på områdena bostäder, tillgång till grundläggande sociala behov, skydd av social infrastruktur, kritiska hälso- och sjukvårdstjänster och ekonomiskt stöd till små och medelstora företag. Parlamentet betonar att detta stöd särskilt bör riktas till de grupper i befolkningen som har det svårast.

9.  Europaparlamentet betonar att hushållen i EU:s medlemsstater står inför stora utmaningar såsom urholkad köpkraft. Parlamentet betonar att många människor i Europa redan förut befann sig i en utsatt situation och varnar för att inflationen, i synnerhet stigande livsmedels- och energipriser, kan göra situationen outhärdlig för låginkomsthushåll, och att medelklassen påverkas alltmer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att undanta baslivsmedel från mervärdesskatt i hela EU så länge krisen varar för att underlätta tillgången till väsentliga varor och tackla livsmedelsbrist och stigande bostadspriser.

10.  Europaparlamentet understryker att den befintliga ramen gör det möjligt för medlemsstaterna att tillfälligt befria hushåll från, eller tillämpa en reducerad skattesats för, skatt på el, naturgas, kol och fasta bränslen. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja de befintliga alternativen för att sänka skatterna på energiprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att ge medlemsstaterna utrymme att införa ytterligare tillfälliga befrielser från eller nedsättningar av punkt- och energiskatter för att minska bördan för hushållen och företagen.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att informera medborgare och företag, särskilt små och medelstora företag, om hur de kan förbereda sig inför vintern och hur de kan förbättra energieffektiviteten och minska sin energiefterfrågan, med praktiska, effektiva och realistiska besparingstips när det gäller levnads- och energikostnader samt information om konsumenternas rättigheter. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja energisparande anordningar för utsatta hushåll.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att ge tillfälligt stöd till utsatta transportanvändare för att absorbera prisökningarna, inbegripet resecheckar för kollektivtrafiken. Parlamentet efterlyser en strukturpolitik som ytterligare främjar tillförlitliga och överkomliga kollektivtrafiknät och aktiva transportsätt, såsom cykling eller gång.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med energikrisens inverkan på arbetsmarknaden genom att stödja arbetstagare som är tillfälligt ”tekniskt arbetslösa” på grund av att arbetsgivarna tvingades begränsa eller avbryta verksamheten, inbegripet egenföretagare utan anställda, och genom att ge stöd till små företag så att de kan ha kvar sina anställda och fortsätta med sin verksamhet. System för korttidsarbete visade sig vara värdefulla under pandemin och bör genomföras, vid behov med ekonomiskt stöd från EU, för att undvika förlorade arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att stärka det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure-instrumentet) och att stödja system för korttidsarbete, arbetstagares inkomster och arbetstagare som kan komma att permitteras på grund av de stigande energipriserna.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja företag som står inför kraftigt stigande priser i samråd med företrädare för arbetsgivare och arbetstagare i de sektorer där inverkan är störst, och att genomföra krisåtgärder även genom social dialog och kollektiva förhandlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att hjälpa energiintensiva industrier, bland annat att erbjuda vederbörliga skyddsåtgärder för miljön och bibehållen sysselsättning.

15.  Europaparlamentet betonar att sociala skyddsåtgärder är avgörande under den rådande krisen och uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att involvera fackföreningarna i utformningen och genomförandet av krisåtgärder genom social dialog.

16.  Europaparlamentet erkänner att den kumulativa effekten av höga energipriser och störda leveranskedjor kan äventyra europeiska företag och de arbetstillfällen de skapar. Parlamentet vill se att bördan för företagen, särskilt små och medelstora företag, omedelbart minskar.

17.  Europaparlamentet understryker att huvudmålet för Europeiska centralbankens penningpolitik är att upprätthålla prisstabilitet och därmed säkerställa att inflationen är låg, stabil och förutsägbar. ECB:s inflationsmål är 2 %.

Klimatåtaganden, utbyggnad av förnybar energi, energieffektivitet och energiinfrastruktur

18.  Europaparlamentet påminner om att den billigaste energin är den som vi inte förbrukar och att åtgärder för energieffektivitet och energibesparingar inte bara kommer att hjälpa EU på kort sikt, utan också kommer att bidra till uppfyllandet av unionens klimatåtaganden för 2030 i 55 % -paketet och RePowerEU-initiativet, såsom minskad gasimport och gasförbrukning.

19.  Europaparlamentet anser att uppnåendet av målen i den europeiska gröna given kommer att göra våra energisystem effektivare, mer baserade på förnybar energi, starkare inför kriser och mer resilienta mot externa chocker, säkerställa stabil och överkomlig energi och bidra till öppet strategiskt oberoende.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att påskynda utbyggnaden av förnybar energi, eftersom det är det bästa sättet att få ett slut på beroendet av naturgas och uppfylla unionens klimatåtaganden. Parlamentet påminner om de pågående omarbetningarna av direktiv (EU) 2018/2001 (det tredje direktivet om förnybar energi och det fjärde direktivet om förnybar energi) och är övertygat om att ett snabbt slutförande av lagstiftningsförfarandena kommer att påskynda utbyggnaden av förnybar energi i hela EU.

21.  Europaparlamentet betonar att uppvärmningen av bostäder måste bli fossilfri genom smart elektrifiering och överkomliga fjärrvärmelösningar som bygger på förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka stödet till byggnadsrenovering och att tillhandahålla tillräcklig finansiering för investeringar i energieffektivitetsåtgärder, särskilt i byggnader med sämst energiprestanda och i de mest utsatta områdena. Parlamentet välkomnar vissa medlemsstaters beslut att förbjuda installation av gaspannor i nya byggnader. Parlamentet betonar vikten av och de omedelbara fördelarna med en snabb utbyggnad av solenergi i byggnader, förnybara energikällor i närområdet, värmepumpar och andra snabba och lättinstallerade lösningar.

22.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor, särskilt genom att undanröja administrativa hinder och förenkla och påskynda tillståndsförfarandena, inbegripet för hushåll.

23.  Europaparlamentet stöder idén om att, som en del av REPowerEU, auktionera utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem som en exceptionell åtgärd för att generera 20 miljarder EUR och därigenom finansiera den infrastruktur som behövs för att göra oss mindre beroende av rysk gas och olja, inbegripet investeringar i förnybar energi och energieffektivitet. Parlamentet begär att denna insats genomförs så snabbt som möjligt för att mobilisera de nödvändiga intäkterna senast i slutet av 2025. Parlamentet välkomnar att detta kan få effekten att priserna inom utsläppshandelssystemet minskar på kort sikt och därmed elpriserna och energikostnaderna för industrin, samtidigt som man erkänner att utsläppshandelssystemet inte är den främsta anledningen till den senaste tidens ökade energipriser. Parlamentet upprepar sina egna klimatmål för 2030, och anser att denna insats inom utsläppshandelssystemet är helt i linje med dessa mål.

24.  Europaparlamentet betonar att prissignaler för el i realtid kan leda till mer flexibel efterfrågan och färre dyra och gasintensiva efterfrågetoppar. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att bättre hantera flexibilitetsbehoven i EU:s energisystem genom förbättrade nät, reglerbar utsläppssnål produktion och olika storskaliga och långsiktiga energilagringstekniker för att minska industrins efterfrågan på el och gas under de timmar efterfrågan är som högst.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut införliva direktiv (EU) 2018/2001, särskilt för att undanröja hinder för skapandet av energisamhällen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för egenförbrukning av förnybar energi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa lämpliga förutsättningar för inrättandet av minst en gemenskap för förnybar energi per kommun så att medborgarna kan producera, konsumera, lagra och sälja sin egen förnybara energi.

26.  Europaparlamentet begär att det pågående lagstiftningsförfarandet för energieffektivitetsdirektivet påskyndas, eftersom dess bestämmelser kommer att bidra till att användarna minskar sin energiförbrukning och därmed sina energiutgifter.

27.  Europaparlamentet understryker att en fullt integrerad inre marknad för energi som skapar ett verkligt resilient europeiskt energinät, inbegripet inrättandet av nya sammanlänkningar, såsom den mellan Iberiska halvön och Frankrike, och bättre handelsplattformar skulle minska kostnadstrycket på företag och konsumenter på kort sikt och leda till energioberoende och resiliens på lång sikt. Parlamentet erkänner att reformen av EU:s inre marknad för energi måste genomföras mer konsekvent, att alltför stora beroenden måste undvikas och att viktig infrastruktur måste förbli i EU:s händer, vilket främjar öppet strategiskt oberoende. Parlamentet anser att alla alternativ för att hålla energin på en rimlig prisnivå och uppnå klimatneutralitet måste beaktas.

28.  Europaparlamentet betonar att investeringar i förnybar energi, energieffektivitet och nödvändig infrastruktur, däribland riktade, väldefinierade gränsöverskridande projekt, med investeringar genom NextGenerationEU och REPowerEU, hjälper EU att uppnå energisuveränitet, öppet strategiskt oberoende och energitrygghet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda sådana viktiga infrastrukturprojekt på grundval av förnybar energi och ren vätgas, genom att förenkla tillståndsprocessen, och samtidigt ta vederbörlig hänsyn till allmänhetens deltagande och förfaranden för miljökonsekvensbedömning.

29.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater omprövar sin utfasning av kärnkraft och kol där kraftverk skulle kunna bidra till att trygga EU:s energiförsörjning och hålla nere energipriserna. Parlamentet anser att det bör ske en förlängning av driftstiden för de befintliga kärnkraftverken samtidigt som en säker drift garanteras såväl som en korrekt hantering och slutförvaring av kärnavfall. Parlamentet betonar att när det gäller kolbaserade anläggningar bör utfasningen skjutas upp tillfälligt – bara så länge som den nuvarande krisen varar – och åtföljas av en konkret tidsplan för att ersätta dem med andra energikällor.

30.  Europaparlamentet påminner om att omkring en fjärdedel av elen och hälften av den koldioxidsnåla elen i EU produceras av kärnenergi. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater motsätter sig kärnenergi medan ett antal medlemsstater förbereder sig för att bygga nya kärnkraftverk. Parlamentet upprepar att medlemsstaterna förblir fullt ansvariga för att besluta om sin energimix och för att utforma alternativ för att säkerställa ekonomiskt överkomlig, stabil och ren energi för sina medborgare och företag och för att välja den lämpligaste vägen för att medlemsstaten ska kunna bidra till att uppnå unionens klimat- och energimål, med beaktande av varje medlemsstats särdrag och begränsningar.

31.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den senaste tidens sabotage mot Nord Stream-infrastrukturen, där 300 000 ton av en av de kraftfullaste växthusgaserna släppts ut i atmosfären enligt tyska beräkningar(14), vilket enligt FN:s miljöprogram kan vara det största enskilda metanutsläpp som någonsin registrerats. Parlamentet påpekar att effekterna av denna explosion och gasläcka kommer att bidra till klimatförändringarna och luftföroreningarna och undergräva EU:s klimatinsatser, och pekar även på explosionernas och de efterföljande gasläckornas skadliga återverkningar på den marina miljön. Parlamentet insisterar på att utsläppen redovisas. Parlamentet uttrycker även oro över rapporterna om oidentifierade drönare som upptäckts nära olje- och gasplattformar på den norska kontinentalsockeln. Parlamentet uppmärksammar att dessa incidenter ledde till en höjning av gaspriserna på TTF-marknaderna och att metanläckorna orsakade ”en klimatkatastrof och en ekologisk katastrof”.

32.  Europaparlamentet betonar att avsiktliga störningar i den europeiska energiinfrastrukturen kan förvärra den nuvarande energikrisen avsevärt, även på makroregional nivå. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och energiföretagen att omedelbart vidta åtgärder för att förbättra säkerheten i sin energiinfrastruktur.

Krisåtgärder på energimarknaden

33.  Europaparlamentet anser att företag som har dragit nytta av oförutsedda vinster måste bidra till att mildra krisens negativa effekter. Parlamentet noterar talet om tillståndet i unionen som kommissionens ordförande von der Leyen höll den 14 september 2022. Parlamentet välkomnar i princip (kommissionens förslag och den därpå följande) rådsöverenskommelsen om att fastställa ett tillfälligt kristak för marknadsintäkter från produktion och försäljning av el genom användning av inframarginell produktionsteknik och att införa en tillfällig mekanism för solidaritetsbidrag från fossilbränslesektorn, som drar nytta av den nuvarande marknadssituationen. Parlamentet påminner i detta avseende om sin tidigare ståndpunkt som uttrycktes i resolutionen av den 19 maj 2022(15). Parlamentet beklagar att de planer som kommissionen föreslog var i form av en rådsförordning, med artikel 122 i EUF-fördraget som rättslig grund, i stället för ett medbeslutandeförfarande. Parlamentet påminner om att detta instrument bör användas endast i nödsituationer. Parlamentet bekräftar att det är berett att agera snabbt i denna brådskande fråga om så efterfrågas, eftersom det kräver fullständig demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast genomföra dessa åtgärder. Parlamentet anser att ingrepp på energimarknaden bör vara tillfälliga och målinriktade och att grundläggande marknadsprinciper och den inre marknadens integritet inte får äventyras. Parlamentet noterar att den inrättade mekanismen skulle kunna leda till skillnader i intäkter mellan medlemsstaterna.

35.  Europaparlamentet noterar att solidaritetsbidrag föreslås för råolja, naturgas, kol och raffinaderisektorer. Parlamentet noterar med oro att några av de största energiföretagen i EU kanske inte kommer att omfattas av bidraget. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utforma solidaritetsavgiften på ett sådant sätt att skatteflykt förhindras. Parlamentet noterar att medlemsstaterna skulle kunna stärka förslaget ytterligare. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma en lämplig vinstmarginal mot bakgrund av nödsituationen och att vidta ytterligare åtgärder för att införa en skatt på oförutsedda vinster för energiföretag som har dragit alltför stor nytta av energikrisen.

36.  Europaparlamentet påminner om att oförutsedda vinster inte motsvarar några regelbundna vinster som stora företag skulle ha eller skulle ha kunnat förvänta sig under normala omständigheter om inte oförutsägbara händelser, såsom pandemin och kriget i Ukraina, hade ägt rum.

37.  Europaparlamentet betonar att intäkterna från oförutsedda vinster bör gynna konsumenter och företag, särskilt för att stödja utsatta hushåll och små och medelstora företag, bland annat genom pristak. Parlamentet understryker att detta måste gå hand i hand med massiva innovationer och investeringar i förnybar energi och energieffektivitet och energiinfrastruktur, såsom distributionsnät, snarare än att uppmuntra hushåll och företag att konsumera mer subventionerad energi.

38.  Europaparlamentet betonar den särskilda betydelsen i nuläget av de offentliga intäkter som skulle genereras av genomförandet av direktivet om den andra pelaren i EU, som genomför OECD:s globala skatteuppgörelse om en effektiv minimibolagsskatt. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att snabbt anta direktivet om den andra pelaren för att se till att överenskommelsen träder i kraft senast i januari 2023.

39.  Europaparlamentet välkomnar de skyldigheter och mål i fråga om efterfrågan på energi som införs genom förslaget till rådets förordning för att ta itu med problemen med höga energipriser och trygg energiförsörjning. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att de åtgärder som de väljer att vidta för att genomföra ovannämnda skyldigheter inte medför ytterligare bördor för utsatta hushåll och konsumenter, företag, små och medelstora företag eller dem som lever i energifattigdom.

40.  Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att diskutera en reform av elmarknadens utformning och är redo att noggrant analysera alla förslag. Parlamentet anser att alla eventuella reformer av elmarknaden bör vara i linje med EU:s klimatmål, särskilt målet att uppnå klimatneutralitet i EU senast 2050, och att elmarknaderna bör sända rätt prissignal för att investera i utfasning av fossila bränslen och göra det möjligt för medborgare och industrier att dra nytta av säker, överkomlig och ren energi, samtidigt som man tar itu med de oproportionella vinsterna på elmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera möjligheten att frikoppla elpriserna från gaspriset.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera behovet av att införa ytterligare åtgärder för att hantera krisen, inbegripet tillfälliga tak för grossist- och importpriser. Parlamentet uppmanar kommissionen att efter en positiv analys föreslå ett lämpligt pristak för gasimport från rörledningar, främst från Ryssland. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och rådet att uppgradera EU:s energiplattform och omvandla den till ett verktyg för den gemensamma upphandlingen av energikällor, i syfte att stärka EU:s förhandlingsposition och sänka importkostnaderna. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att inrätta en arbetsgrupp för att förhandla om gaspriser med tredjeländer.

42.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen, på begäran av medlemsstaterna, håller på att bedöma möjliga lösningar för att tillhandahålla nödvändig likviditet för energiföretag som ställs inför höga marginalsäkerhetskrav på terminsmarknaderna för el och gas.

Spekulation på energimarknaden

43.  Europaparlamentet påminner om att de avbrott i energiförsörjningen som orsakats av Rysslands aggression mot Ukraina har ökat volatiliteten och instabiliteten på derivatmarknaden för energi, och att detta kan få en kaskadeffekt på finansmarknaden.

44.  Europaparlamentet efterfrågar ökad transparens och lagstiftningsmässig tillsyn av marknadsbaserad handel och OTC‑handel samt av inköpspriser.

45.  Europaparlamentet välkomnar den antitrustprocess som inletts av kommissionens generaldirektorat för konkurrens mot Gazprom för missbruk av dess dominerande ställning, och uppmanar med kraft kommissionen att snabbt avsluta förfarandet och anta nödvändiga beslut. Parlamentet betonar att kommissionen måste använda alla de verktyg som är tillgängliga enligt konkurrensrätten för att ta itu med marknadssnedvridningar och orättvis prismanipulation på energimarknaderna. Parlamentet anser att kommissionen när det gäller att identifiera överträdelser av konkurrensrätten på el- och gasområdet också måste överväga att tillämpa strukturella åtgärder som rättsmedel.

46.  Europaparlamentet noterar att kommissionen inser(16) att Europa är föremål för manipulationer på gasmarknaden, vilket i sin tur inverkar på elpriserna. Parlamentet kräver ett slut på spekulationen och manipulationen på gasmarknaden och kräver att åtgärder vidtas avseende hur TTF och de enheter som har rätt att verka på marknaden fungerar. Parlamentet anser att dessa åtgärder skulle kunna inbegripa tillämpning av en mekanism för handelsstopp i TTF i händelse av alltför stora prisfluktuationer och prissammandrag, såsom Esma föreslagit, för att bryta sambandet mellan indexeringen av kontrakt och TTF-navet. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att undersöka möjligheterna till ett alternativt EU-riktmärke till TTF för gas i rörledning och flytande naturgas. Parlamentet uppmanar kommissionen, särskilt generaldirektoratet för konkurrens, och Esma att noga övervaka den europeiska gasmarknaden för eventuella fall av marknadsdominans eller bristande transparens.

47.  Europaparlamentet uppmanar den relevanta behöriga myndigheten att undersöka, rapportera och hantera möjliga fall av marknadsmissbruk eller otillbörlig marknadspåverkan på råvarumarknaderna i allmänhet och på gasmarknaden i synnerhet.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga undersöka den verksamhet som bedrivs av finansiella aktörer och som har bidragit till prisvolatiliteten på koldioxid. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta åtgärder för att undanröja spekulationskapitalets inflytande på marknaden för utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 328, 21.12.2018, s. 82. (2) EUT L 328, 21.12.2018, s. 210. (3) EUT L 156, 19.6.2018, s. 75. (4) EUT L 158, 14.6.2019, s. 54. (5) EUT L 158, 14.6.2019, s. 125. (6) EUT L 280, 28.10.2017, s. 1. (7) EUT L 243, 9.7.2021, s. 1. (8) EUT L 283, 31.10.2003, s. 51. (9) EUT C 184, 5.5.2022, s. 163. (10) EUT C 270, 7.7.2021, s. 2. (11) EUT C 456, 10.11.2021, s. 145. (12) EUT C 465, 17.11.2021, s. 11. (13) Skrivelse från Esmas verkställande direktör, Verena Ross, till generaldirektören för kommissionens generaldirektorat för finansiell stabilitet, John Berrigan, av den 22 september 2022. (14) Tyska förbundsministeriet för miljö, naturskydd, kärnsäkerhet och konsumentskydd. (15) Europaparlamentets resolution av den 19 maj 2022 om de sociala och ekonomiska konsekvenserna för EU av Rysslands krig i Ukraina – förstärkning av EU:s handlingsförmåga (Antagna texter, P9_TA(2022)0219). (16) Uttalande från kommissionens ordförande Ursula von der Leyen om energi, 7 september 2022.