Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2022 om utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) 2020/2093 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (14471/2022 – C9‑0386/2022 – 2022/0369(APP))

(Särskilt lagstiftningsförfarande - godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av utkastet till rådets förordning (14471/2022),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106 a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (C9-0386/2022),

–  med beaktande av artikel 92, artikel 105.1 och 105.4 och artikel 163 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) 2018/1046 vad gäller inrättandet av en diversifierad finansieringsstrategi som en allmän lånemetod (COM(2022)0596 – C9‑0374/2022 – 2022/0370(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0596,

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 322.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0374/2022),

—  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 22 november 2022(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 16 november 2022 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 163 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2022/… om ändring av förordning (EU, Euratom) 2018/1046 vad gäller inrättandet av en diversifierad finansieringsstrategi som en allmän lånemetod

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU, Euratom) 2022/2434.)

(1) Ännu inte offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett instrument för stöd till Ukraina under 2023 (makroekonomiskt stöd+) (COM(2022)0597 – C9‑0373/2022 – 2022/0371(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0597,

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106 a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0373/2022),

—  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 16 november 2022 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 163 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om inrättande av ett instrument för stöd till Ukraina under 2023 (makroekonomiskt stöd+)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2022/2463.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om icke-erkännande av ryska resehandlingar som utfärdats i ockuperade utländska regioner (COM(2022)0662 – C9‑0302/2022 – 2022/0274(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0662),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artikel 77.2 a och b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0302/2022),

—  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 16 november 2022 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 163 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/… om icke-godtagande av Ryska federationens resehandlingar som utfärdats i Ukraina och Georgien

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2022/2512.)

(1) Denna ståndpunkt ersätter de ändringsförslag som antogs den 20 oktober 2022 (antagna texter P9_TA(2022)0370).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av 2030-policyprogrammet ”En färdväg för det digitala decenniet” (COM(2021)0574 – C9-0359/2021 – 2021/0293(COD))

P9_TA(2022)0414 A9-0159/2022

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2021)0574),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0359/2021),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 januari 2022(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 juli 2022 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A9-0159/2022).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/… om inrättande av policyprogrammet för det digitala decenniet 2030

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2022/2481.)

(1) EUT C 194, 12.5.2022, s. 87.

Europaparlamentets beslut av den 24 november 2022 om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 21 oktober 2022 om ändring av de tekniska tillsynsstandarder som fastställs i delegerad förordning (EU) nr 153/2013 vad gäller tillfälliga nödåtgärder avseende krav på säkerhet (C(2022)7536 – 2022/2908(DEA))

P9_TA(2022)0415 B9-0491/2022

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2022)7536),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 25 oktober 2022, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 17 november 2022 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artikel 46.3,

–  med beaktande av de förslag till tekniska standarder för tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) lade fram den 14 oktober 2022 i enlighet med artikel 46.3 i förordning (EU) nr 648/2012,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor, och av följande skäl:

A.  I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013(2) anges bland annat miniminikraven för marginalsäkerheter och förteckningen över godtagbara säkerheter i enlighet med artikel 46.3 i förordning (EU) nr 648/2012.

B.  På grund av den aktuella politiska utvecklingen och marknadsutvecklingen har priserna och volatiliteten på energimarknaderna ökat avsevärt. Detta har lett mycket höga marginalsäkerhetskrav hos centrala motparter för att täcka de relaterade exponeringarna. Dessa marginalsäkerhetskrav har skapat likviditetsproblem för icke-finansiella motparter, såsom energiföretag, eftersom deras tillgångar för att uppfylla marginalsäkerhetskraven ofta är mindre likvida. De tvingas därför antingen att minska sina positioner eller att inte risksäkra dem tillräckligt, vilket exponerar dem för ytterligare prisvariationer.

C.  Den 13 september 2022 frågade kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) (genom skrivelse Ares(2022)6980063) om de tillämpliga bestämmelserna i delegerad förordning (EU) nr 153/2013 tillfälligt bör anpassas för att minska en del av bördan för energiföretag som icke-finansiella motparter när det gäller att risksäkra den kommersiella verksamheten på finansmarknaderna, samtidigt som man bibehåller det övergripande målet med förordning (EU) nr 648/2012 att bevara den finansiella stabiliteten. Esma svarade den 22 september 2022 (genom skrivelse ESMA24-436-1414) att endast affärsbanksgarantier utan säkerhet bör omfattas av tillfälliga och begränsade ändringar på vissa villkor. I sin slutrapport lade Esma fram förslag till tekniska standarder för tillsyn (ESMA91-372-2466) som omfattade ändringar för att tillfälligt utvidga poolen av godtagbara säkerheter till att även omfatta bankgarantier utan säkerhet för icke-finansiella motparter som fungerar som clearingmedlemmar och, för alla typer av motparter, till att även omfatta offentliga garantier.

D.  Kommissionen har därför antagit den delegerade förordningen som tillfälligt ändrar förteckningen över godtagbara säkerheter som får ställas hos centrala motparter i unionen för bankgarantier utan säkerhet och offentliga garantier under en period på 12 månader.

E.  Den delegerade förordningen bör träda i kraft så snart som möjligt för att minska det ökade likviditetstrycket på icke-finansiella motparter som handlar på reglerade marknader för gas och el och clearar via unionsbaserade centrala motparter.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1. (2) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tillsynsstandarder för krav på centrala motparter (EUT L 52, 23.2.2013, s. 41).

Europaparlamentets beslut av den 24 november 2022 om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 18 oktober 2022 om ändring av de tekniska tillsynsstandarder som fastställs i delegerad förordning (EU) nr 149/2013 vad gäller nivån på clearingtröskeln för positioner i OTC-råvaruderivatkontrakt och andra OTC derivatkontrakt (C(2022)7413 – 2022/2899(DEA))

P9_TA(2022)0416 B9-0490/2022

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2022)7413),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 25 oktober 2022, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 17 november 2022 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister(1), särskilt artikel 10.4 tredje stycket,

–  med beaktande av de förslag till tekniska standarder för tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) lade fram den 3 juni 2022 i enlighet med artikel 10.4 andra stycket i förordning (EU) nr 648/2012,

–  med beaktande av artikel 111.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor, och av följande skäl:

A.  I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 149/2013(2) anges bland annat de värden för clearingtrösklarna som gäller för clearingkravet. Enligt artikel 10.4 fjärde stycket i förordning (EU) nr 648/2012 ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) regelbundet se över tröskelvärdena och föreslå tekniska standarder för tillsyn för att ändra dem. För vissa jurisdiktioner i tredjeländer har inget beslut om likvärdighet ännu antagits, och kontrakt som genomförs på marknader i dessa tredjelandsjurisdiktioner anses därför vara OTC-derivatkontrakt och ingår, trots att de clearas av erkända centrala motparter, i clearingtrösklarna.

B.  Råvarupriserna har ökat under senaste tiden, en ökning som kraftigt har förstärkts genom Rysslands militära aggression mot Ukraina. Stigande priser och extrem volatilitet på marknaderna för energiderivat har på senare tid lett till högre marginalsäkerhetskrav från centrala motparter när det gäller energiföretagens täckning av de relaterade exponeringarna. Denna situation har skapat likviditetsproblem för icke-finansiella motparter, såsom energiföretag, eftersom säkerheter som ställts till centrala motparter i unionen vanligtvis tillhandahålls kontant. Energiföretag som ofta har mindre likvida tillgångar för att uppfylla marginalkraven kan tvingas att antingen minska sina positioner eller att inte risksäkra dem tillräckligt, vilket exponerar dem för ytterligare prisvariationer. Energiföretag bör upprätthålla den finansiella kapaciteten och likviditeten för att trygga försörjningen och inköpen av energiråvaror på medellång sikt – samtidigt som den finansiella stabiliteten bevaras – till förmån för unionens hushåll och företag.

C.  Den 13 september 2022 bad kommissionen Esma (genom skrivelse Ares(2022)6980063) att överväga om delegerad förordning (EU) nr 149/2013 bör ändras tillfälligt för att minska en del av dessa bördor. Esma svarade den 22 september 2022 (genom skrivelse ESMA24-436-1414) att myndigheten lade fram sina förslag till tekniska standarder för tillsyn (ESMA70-451-114) avseende clearingtröskeln för råvaruderivat den 3 juni 2022 till kommissionen, som föreslog att öka clearingtröskeln för råvaruderivat med 1 miljard EUR till totalt 4 miljarder EUR. Esma bekräftade att den föreslagna ökningen var lämplig och uppmanade kommissionen att anta denna åtgärd så snart som möjligt.

D.  Kommissionen har därför antagit den delegerade förordningen som höjer det clearingtröskelvärde för positioner i OTC-råvaruderivat som föreskrivs i delegerad förordning (EU) nr 149/2013 från 3 miljarder EUR till 4 miljarder EUR.

E.  Den delegerade förordningen bör träda i kraft så snart som möjligt för att minska det ökade likviditetstrycket på energiföretagen.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1. (2) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 149/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska standarder för tillsyn av indirekta clearingarrangemang, clearingkravet, det offentliga registret, tillträde till en handelsplats, icke-finansiella motparter och riskbegränsningstekniker för OTC-derivatkontrakt som inte clearas via en central motpart (EUT L 52, 23.2.2013, s. 11).

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om människorättssituationen i Afghanistan, särskilt försämringen av kvinnors rättigheter och attackerna mot utbildningsinstitutioner (2022/2955(RSP))

P9_TA(2022)0417 RC-B9-0506/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan, särskilt resolutionerna av den 16 september 2021(1) och av den 7 april 2022(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 19 maj 2021 om skydd av de mänskliga rättigheterna och EU:s externa migrationspolitik(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 november 2022 om kvinnor, fred och säkerhet och av den 15 september 2021 om Afghanistan, där man fastställde fem riktmärken för EU:s förbindelser med de talibanledda de facto-myndigheterna,

–  med beaktande av uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Afghanistan,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Afghanistan, inbegripet resolutionerna 2626 (2022), 2596 (2021), 2543 (2020) och 2513 (2020),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 10 november 2022 om situationen i Afghanistan,

–  med beaktande av resolutionen av den 8 juli 2022 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna för kvinnor och flickor i Afghanistan,

–  med beaktande av rapporten av den 9 september 2022 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Afghanistan,

–  med beaktande av rapporten av den 20 juli 2022 från FN:s biståndsuppdrag i Afghanistan (Unama) om människorättssituationen i Afghanistan under de 10 månader som gått sedan talibanernas maktövertagande,

–  med beaktande av talibanernas meddelande av den 7 september 2021 om bildandet av en övergångsregering i Afghanistan,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och FN:s konvention om barnets rättigheter, vilka båda har ratificerats av Afghanistan,

–  med beaktande av konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, som undertecknades i Genève den 28 juli 1951, och dess tilläggsprotokoll från 1967,

–  med beaktande av samarbetsavtalet av den 18 februari 2017 om partnerskap och utveckling mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Islamiska republiken Afghanistan, å andra sidan,

–  med beaktande av EU:s tematiska riktlinjer för människorättsförsvarare, för främjande och skydd av barnets rättigheter och för våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Talibanerna tog makten i Afghanistan den 15 augusti 2021 efter det att Nato och de allierade dragit tillbaka sina trupper. De återinrättade Islamiska emiratet Afghanistan och utsåg en interimsregering med bara män, med flera medlemmar från talibanregimen 1996–2001, varav vissa är efterlysta för terrorism. EU håller fast vid sin fasta ståndpunkt när det gäller att inte erkänna talibanernas de facto-regering.

B.  Talibanerna omintetgör de framsteg som gjorts under de senaste 20 åren. De har återinrättat det tidigare ministeriet för främjande av dygder och förebyggande av laster och lagt ner ministeriet för kvinnofrågor, Afghanistans oberoende människorättskommission och andra lokala strukturer som gett stöd till kvinnor och flickor och upphävt tidigare tillämpade lagar till skydd för kvinnor och infört stränga begränsningar av kvinnors rättigheter. Talibanerna har uteslutit kvinnor från förvaltningen och har inte inkluderat kvinnor i sin nya icke erkända regering.

C.  Kvinnor och flickor har utsatts för allt större begränsningar av sina grundläggande rättigheter sedan talibanernas tog över makten, särskilt när det gäller tillgång till utbildning och sysselsättning samt fri rörlighet. Kvinnor har praktiskt taget utplånats från alla delar av det offentliga livet.

D.  Flickor över 12 år nekas skolgång i Afghanistan. De facto-myndigheterna i Afghanistan lovade den 15 januari 2022 att flickor i alla årskurser skulle få återvända till skolan igen när det nya läsåret börjar i mitten av mars 2022. Kvinnliga studenter är förbjudna att delta i skolundervisning från och med sjunde klass och uppåt. Detta är en kränkning av den grundläggande rätten till utbildning för alla barn enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Afghanska flickor och kvinnor har med stort mod hållit fredliga protester i landet och krävt att deras rätt till skolgång ska respekteras. Antalet barnäktenskap har ökat kraftigt.

E.  Talibanerna har nyligen trappat upp sitt systematiska undertryckande av kvinnor och flickor under en våg av gripanden av människorättsförsvarare. Direktören för kvinnofängelset i Herat, Alia Azizi, har varit saknad sedan oktober 2021. Människorättsorganisationer misstänker att hon har fallit offer för ett påtvingat försvinnande. Den 3 november 2022 avbröt talibanerna en presskonferens där bildandet av den afghanska kvinnorörelsen för jämlikhet höll på att tillkännages och grep en kvinna, Zarifa Yaqobi, och fyra av hennes manliga kollegor. Den 11 november 2022 grep talibanerna den framträdande aktivisten Farhat Popalzai, en av grundarna av den spontana afghanska kvinnorörelsen. Den 13 november 2022 greps en annan kvinnorättsförsvarare, Humaira Yusuf, av talibanerna.

F.  Kränkningar av de mänskliga rättigheterna rapporteras dagligen, däribland gripanden, frihetsberövanden, bortföranden, tortyr, hot, utpressning, mord och angrepp på människorättsförsvarare och deras familjemedlemmar. Det råder fortfarande en total avsaknad av ansvarsskyldighet för sådana kränkningar. Talibanerna beordrade nyligen domare att fullt ut genomföra talibanernas tolkning av sharialagarna, vilket skulle kunna leda till grymma och omänskliga straff, och väcker farhågor kring ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

G.  Talibanernas maktövertagande har lett till allt fler angrepp mot minoritetsgrupper, särskilt hazarer, hinduer, sikher och kristna. Sedan talibanernas maktövertagande har Islamiska staten i Khorasanprovinsen och andra aktörer genomfört ett stort antal attacker mot hazarerna, vilka främst utgörs av en shiitisk minoritet. Dessa attacker och den historiska förföljelsen av hazarerna skulle kunna utgöra brott mot mänskligheten. Sedan augusti 2021 har deras gudstjänstlokaler, utbildningscentrum och vårdinrättningar systematiskt attackerats och deras medlemmar har godtyckligt gripits, torterats, avrättats summariskt, avhysts, marginaliserats och i vissa fall tvingats fly från landet. Under 2021 och 2022 attackerades flera utbildningscentrum i det främst av hazarer bebodda distriktet Dasht-e Barchi i Kabul, särskilt utbildningscentrumen Sayed ul Shuhada, Abdul Rahman Shahid, Mumtaz och Kaaj. Attackerna ledde till att hundratals dödades och skadades. Talibanstyrkor öppnade enligt uppgift eld och använde fysiskt våld för att skingra demonstrationerna mot attackerna.

H.  Den humanitära situationen i Afghanistan försämras snabbt och drabbar i oproportionerligt hög grad kvinnor och flickor. Den nya politik som införts av talibanregeringen har på ett avgörande sätt minskat kvinnors möjligheter att arbeta, även som biståndsarbetare, vilket också har haft en negativ inverkan på kvinnors möjligheter att få tillgång till humanitärt bistånd. Begränsningen av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har ytterligare drivit in kvinnor i fattigdom och utsatt uppskattningsvis 850 000 flickor för risk för ekonomiskt och sexuellt utnyttjande samt barnäktenskap. Färre än en av fyra kvinnliga människorättsförsvarare som finns kvar i Afghanistan har rapporterat att de har tillgång till någon typ av humanitärt bistånd eller ekonomiskt och rättsligt bistånd.

I.  Unama uppskattar att 59 % av befolkningen var i behov av humanitärt bistånd i juli 2022, vilket är en ökning med 6 miljoner människor jämfört med början av 2021. Under 2023 förväntas 28 miljoner människor behöva humanitärt bistånd, varav 13 miljoner är barn. FN:s världslivsmedelsprogram uppskattar att 18,9 miljoner afghaner står inför en akut livsmedelsbrist. 4,3 miljoner afghaner är internflyktingar och 5,6 miljoner har fördrivits till grannländerna. Framför allt Iran och Pakistan hyser en stor andel afghanska flyktingar, med sammanlagt 2,2 miljoner registrerade flyktingar från Afghanistan.

J.  En förödande jordbävning drabbade östra Afghanistan i juni 2022, där över 1 000 personer dödades och över 6 000 människor skadades. I augusti 2022 drabbades flera delar av Afghanistan av kraftiga skyfall som orsakade översvämningar, även plötsliga sådana, och jordskred som dödade över 180 och skadade över 250 personer enligt medierapporter. Jordbävningar, översvämningar, torka samt effekterna av covid‑19‑pandemin och stigande råvarupriser till följd av Rysslands invasion av Ukraina har förvärrat den redan svåra humanitära situationen.

K.  EU lanserade ett humanitärt biståndspaket på 1 miljard euro för Afghanistan i oktober 2021 för att stödja utsatta afghaner som bor i landet och regionen. Inom ramen för dess nya paket för humanitärt bistånd på 210 miljoner euro i livsmedelsbistånd till de mest utsatta i världen planerar G20 ett bistånd på 75 miljoner euro till Afghanistan för att hantera den dramatiska situationen när det gäller livsmedelstrygghet.

L.  Utrymmet för oberoende medier och det civila samhället har drastiskt krympt under talibanernas regim. Föreskrifter som utfärdats av olika talibanorgan har kraftigt begränsat journalistisk verksamhet och lett till fler godtyckliga gripanden av journalister.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt den fortsatta försämringen av den politiska, ekonomiska, humanitära, människorättsliga och säkerhetsmässiga situationen i Afghanistan, i synnerhet för kvinnor och flickor, sedan talibanernas maktövertagande i augusti 2021. Parlamentet upprepar sin orubbliga solidaritet med och sitt engagemang för det afghanska folket.

2.  Europaparlamentet fördömer den häpnadsväckande tillbakagången när det gäller kvinnors och flickors utövande av sina rättigheter under talibanerna, en situation som för närvarande kan klassas som könsapartheid. Parlamentet fördömer talibanernas ytterligare begränsningar av kvinnors rörelsefrihet. Parlamentet uppmanar de facto‑myndigheterna i Afghanistan att säkerställa att alla könsrelaterade restriktioner mot kvinnor hävs och att de på nytt kan delta aktivt i det offentliga livet i Afghanistan. Parlamentet betonar att detta måste vara en viktig förutsättning för alla kontakter mellan det internationella samfundet och talibanerna.

3.  Europaparlamentet fördömer det avskyvärda förbudet mot sekundärutbildning för flickor, vilket direkt strider mot deras universella rätt till utbildning. Parlamentet påminner om talibanernas löften om att kvinnors skulle få tillgång till utbildning igen. Parlamentet kräver därför att talibanerna nu håller fast vid sina egna åtaganden, upphäver förbudet och utan dröjsmål återupptar undervisningen och säkerställer att Unescos utbildningsmål uppnås. Parlamentet uppmanar med kraft EU att öka sitt stöd till afghanska grupper som arbetar med att försvara kvinnors och flickors rättigheter, inbegripet andra utbildningsalternativ för flickor, och att finansiera särskilda bistånds- och skyddsprogram, bland annat genom att finansiera stipendier och säkerställa ett snabbt utfärdande av viseringar till afghanska studenter och forskare som tilldelats EU‑stipendier.

4.  Europaparlamentet fördömer de ständigt ökade angreppen mot människorättsförsvarare, journalister och andra aktörer i det civila samhället, hbtqi+-personer, dissidenter och domare samt det brutala förtrycket av fredliga protester och uttryck för avvikande åsikter i hela landet. Parlamentet fördömer gripandet av kvinno- och människorättsförsvarare, däribland Zarifa Yaqobi och hennes kollegor Farhat Popalzai och Humaira Yusuf. Parlamentet kräver att de omedelbart och villkorslöst friges. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att öka sitt politiska och ekonomiska stöd till afghanska kvinno- och människorättsförsvarare och att garantera deras säkerhet samt till kvinnor i exil genom att erbjuda högkvalitativa utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter.

5.  Europaparlamentet är bestört över de ökande attackerna mot och marginaliseringen av minoritetsgrupper, bland annat den senaste attacken på utbildningscentrumet Kaaj i Kabul. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med de anhöriga till offren och sin solidaritet med de överlevande. Parlamentet uppmanar de facto-myndigheterna att skipa rättvisa och ställa de ansvariga för dessa attacker till svars.

6.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över situationen för hazarer, hinduer, sikher, kristna och andra minoriteter sedan talibanerna tog över makten, och över de systematiska angreppen mot dem och den bredare diskrimineringen av dem, inbegripet godtyckliga gripanden, tortyr och annan misshandel, summariska avrättningar och påtvingade försvinnanden. Parlamentet påminner om de facto-myndigheternas ansvar att förbjuda och förhindra diskriminering av alla etniska och religiösa samfund och att skydda deras gudstjänstlokaler och utbildningscentrum och vårdinrättningar.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt att tillgången till information har blivit allt svårare sedan talibanerna tog över makten, att journalistiskt oberoende har begränsats avsevärt och att det civila samhällets organisationer har utsatts för allt större påtryckningar från de facto-myndigheterna. Parlamentet uppmanar eftertryckligen talibanerna att skapa en gynnsam miljö för journalister, medier och det civila samhällets organisationer där de kan bedriva sin verksamhet utan hinder och rädsla för repressalier.

8.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över den allt sämre humanitära situationen. Parlamentet uppmanar med kraft länderna att öka och samordna sitt humanitära bistånd med FN-organ och icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar de facto‑myndigheterna att avlägsna alla restriktioner och hinder för tillhandahållandet av humanitärt bistånd och betonar att de organisationer som tillhandahåller detta bistånd måste ges tillträde på lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att ta itu med de ekonomiska faktorerna bakom den pågående humanitära krisen genom att göra sitt yttersta för att öka det humanitära biståndet, vilket bör inkludera ett jämställdhetsperspektiv.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över klimatförändringarnas och miljöförstöringens förödande inverkan på Afghanistan, som av FN rankas som det sjätte mest drabbade landet i världen av klimatrelaterade hot. Parlamentet efterlyser brådskande åtgärder från det internationella samfundets sida för att hjälpa afghaner att ta itu med denna dramatiska situation, som i oproportionerligt hög grad drabbar utsatta grupper såsom kvinnor och flickor.

10.  Europaparlamentet välkomnar och stöder det arbete som utförs av FN:s uppdrag och FN:s särskilda rapportör om Afghanistan, eftersom det är mycket viktigt att övervaka och rapportera om människorättssituationen i landet. Parlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att öka sitt politiska och ekonomiska stöd för deras arbete.

11.  Europaparlamentet välkomnar återupptagandet av Internationella brottmålsdomstolens utredning av brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i Afghanistan. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd till informationsutbyte, forskning, övervakning och tillsyn för ökad ansvarsskyldighet.

12.  Europaparlamentet påminner om att EU har en fast ståndpunkt avseende eventuella politiska förbindelser med talibanerna, utgående från fem tematiska riktmärken för förbindelserna som bygger på principen om upprätthållande av mänskliga rättigheter för alla och rättsstatsprincipen. Parlamentet understryker att alla dessa riktmärken tydligt har försämrats sedan den 15 augusti 2021, vilket betyder att ingen som helst legitimering av talibanregeringen kan rättfärdigas. Parlamentet påpekar att de nuvarande riktmärkena måste uppdateras i syfte att upprätta en långsiktig EU-strategi för Afghanistan mot bakgrund av den rådande situationen och talibanernas misslyckande att infria något av sina ursprungliga löften.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att sträva efter att utöka förteckningen över riktade åtgärder mot den talibanska ledning som är ansvarig för den fortsatta försämringen av människorättssituationen.

14.  Parlamentet uppmanar de facto-myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för att bekämpa våldet mot kvinnor och flickor, inbegripet tvångsäktenskap och våld i nära relationer, och att utan dröjsmål ställa förövarna till svars. Parlamentet uppmanar de facto-myndigheterna att på nytt öppna det landsomfattande stödsystemet för offer.

15.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader att öka sitt stöd till afghanska människorättsförsvarare och oberoende journalister, både i och utanför landet, bland annat genom att effektivisera vidarebosättning av dessa människorättsförsvarare i linje med EU:s riktlinjer i detta avseende.

16.  Europaparlamentet vill att det inrättas en representativ och vald regering som involverar kvinnor och minoriteter i beslutsprocessen på alla nivåer.

17.  Europaparlamentet uppmanar FN:s råd för mänskliga rättigheter att inrätta en kompletterande, fortlöpande mekanism för att utreda alla påstådda kränkningar av och brott mot människorättslagstiftningen som utgör brott enligt folkrätten, särskilt våld mot kvinnor och flickor.

18.  Europaparlamentet noterar att det behövs fler internationella insatser för att stödja kvinnoledda dialoger mellan afghaner och nätverk av afghanska kvinnor både i och utanför landet. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att involvera Europaparlamentet och de andra EU-institutionerna ytterligare i forumet för afghanska kvinnliga ledare. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa afghanska kvinnors deltagande i politiska dialoger om Afghanistan.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till EU:s särskilda sändebud för Afghanistan.

(1) EUT C 117, 11.3.2022, s. 133. (2) EUT C 434, 15.11.2022, s. 86. (3) EUT C 15, 12.1.2022, s. 70.

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om det fortsatta förtrycket av den demokratiska oppositionen och det civila samhället i Belarus (2022/2956(RSP))

P9_TA(2022)0418 RC-B9-0508/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Belarus,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av alla människorättskonventioner som Belarus är part i,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 12 oktober 2020,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 21 och 22 oktober 2021,

–  med beaktande av de rapporter som utarbetats av internationella och oberoende belarusiska människorättsorganisationer,

–  med beaktande av rapporterna av den 4 maj 2021 och den 20 juli 2022 från Anaïs Marin, FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Belarus, till FN:s råd för mänskliga rättigheter och uppmaningen från FN:s experter den 10 oktober 2022 om att omedelbart frige en fängslad Nobelpristagare och andra människorättighetsförsvarare i Belarus,

–  med beaktande av rapporten av den 4 mars 2022 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Belarus inför presidentvalet 2020 och dess efterdyningar,

–  med beaktande av G7-utrikesministrarnas uttalande av den 4 november 2022 om Belarus,

–  med beaktande av uttalandet av den 13 juli 2022 från representanten för mediefrihet vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) om det ihållande fängslandet av journalister och mediearbetare i Belarus,

–  med beaktande av uttalandet av den 7 oktober 2022 från Europeiska utrikestjänsten om ett domstolsavgörande mot oberoende medierepresentanter,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den belarusiska regimens systematiska förtryck av det civila samhället och människorättsförsvarare syftar till att tysta alla återstående oberoende röster i Belarus. Man uppskattar att fler än 10 000 belarusier någon gång har frihetsberövats för att ha protesterat mot regimen. Människorättsförsvarare, oppositionspolitiker, företrädare för det civila samhället, konstnärer, oberoende journalister, fackföreningsledare och medlemmar och andra aktivister utsätts systematiskt för våldsamt förtryck och tvingas fly.

B.  Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Belarus har trappats upp sedan augusti 2020, med mer än 1 400 politiska fångar i november 2022, däribland mottagaren av Nobels fredspris 2022 Ales Bjaljatski. Listan över fångar innehåller minderåriga, personer med funktionsnedsättning, pensionärer och svårt sjuka. Rättegångarna mot politiska fångar har fortsatt och domarna har avkunnats i en tidigare osedd omfattning.

C.  Ett ständigt ökande antal tillslag mot den allmänt stödda prodemokratiska oppositionsrörelsen i Belarus har ägt rum. I oktober 2022 dömde den regionala domstolen i Hrodna den politiska aktivisten Mikalaj Autuchovitj till fängelse i 25 år för helt påhittade anklagelser om bland annat högförräderi. Detta är det längsta fängelsestraff som någonsin utdömts mot en motståndare till Lukasjenkaregimen. Autuchovitj, som hungerstrejkat under sommaren, har misshandlats och torterats allt sedan han fängslades.

D.  Elva andra åtalade i målet kallas tillsammans med Autuchovitj för ”Autuchovitjs tolva” och har dömts till sammanlagt 169,5 års fängelse, nämligen Paval Sava, Halina Dzerbysj, Volha Majorava, Viktar Snehur, Uladzimer Hundar, Syarhey Razanovitj, Paval Razanovitj, Ljobov Razanovitj, Iryna Melcher, Anton Melcher och Iryna Haratjkina. Några av de frihetsberövade personerna placerades upprepade gånger i isoleringscell efter att deras familjer hade slagit larm om att fångvaktarna behandlat dem våldsamt och till och med torterat dem.

E.  Belarusiska domstolar har avkunnat många hundra orättvisa och godtyckliga domar i politiskt motiverade rättegångar i målet ”runddans”, där utfrågningar ofta hålls bakom stängda dörrar, utan vederbörlig rättsprocess och utan tillträde för EU-diplomater att följa förfarandena.

F.  Belarus undersökningskommitté har inlett särskilda förfaranden i den tilltalades utevaro mot ledare för den demokratiska belarusiska oppositionen och medlemmar av samordningsrådet, nämligen Svjatlana Tsichanouskaja, Pavel Latusjka, Volha Kavalkova, Maria Maroz, Siarhej Dyleuski, Dmitry Navosja, Valeria Zanemonskaja, Daniil Bogdanovitj, Janina Sazanovitj, Volha Vysotskaja, Aleksandra Gerasimova, Aliaksandr Opejki och Dmitry Solovjev.

G.  Ledare och företrädare för de demokratiska oppositionspartierna, däribland Pavel Sevjarynets, Mikalaj Kazlou, Antanina Kavaleva, Aksana Aljaksejeva, Tatsiana och Dzmitry Kaneuski, Ihar Salavej, Pavel Spiryn, Uladzimir Niapomniasjtjych, Aljaksandr Agraitsovitj, Pavel Belavus, Andrej Kudzik, Mikolaj Siarhjenka, Ramuald Ulan, Aljaksandr Nahela, Andrej Kabanau, Artur Smaljakou, Andrej Asmalouski, Dziana Tjarnusjyna, Mikola Statkevitj, Siarhej Tsichanouski, Viktar Babaryka, Maryja Kalesnikava, Maksim Znak, Ihar Losik, Sergej Sparisj, fortsätter att sitta fängslade under omänskliga förhållanden.

H.  Den belarusiska regimen utreder inte de tusentals rapporterna om polisbrutalitet. Den främjar och belönar i stället de ansvariga för dessa handlingar. Den utbredda straffriheten för kränkningar av de mänskliga rättigheterna befäster det belarusiska folkets desperata situation. Avsaknaden av rättsstatsprincipen hindrar deras rätt till en rättvis rättegång.

I.  Belarus är det enda landet i Europa som tillämpar dödsstraff, och nyligen meddelades att avrättningar av politiska motståndare till regimen skulle genomföras. I januari 2022 ändrades strafflagen i Belarus och gjordes till lag med Lukasjenkas underskrift i maj 2022 så att dödsstraffet utvidgas till ”försök till terroristhandlingar”, med det slutliga målet att göra politiska oliktänkande till måltavla och införa rättegångar i den tilltalades utevaro för ”extremism” eller ”terrorism”.

J.  Tortyr används fortfarande av Lukasjenkaregimen, och politiska fångar fortsätter att rapportera om försämrade hälsoförhållanden, förnedring och omänsklig och grym behandling. Lukasjenka har utökat sin kampanj mot människorättsaktivister och journalister och har fängslat Andrzej Poczobut, en framstående journalist och aktivist från den polska minoriteten i Belarus, som lades till på ”terroristlistan”. Den oacceptabla förföljelsen av polska och andra minoriteter har intensifierats, bland annat de belarusiska myndigheternas senaste beslut som syftar till att avskaffa utbildning på polska och litauiska, genomsökningar i polska ledares hus och förstörelse av polska kyrkogårdar och gravar som tillhör poeter, författare, rebeller och soldater i hemarmén. Myndigheterna hävde avtalet om att den romersk-katolska Heliga Simons och Helenas församling fritt skulle kunna använda den röda katolska kyrkan, och den blev sedan tvungen att avlägsna sin egendom från kyrkan.

K.  Enligt den särskilda rapportören om situationen för de mänskliga rättigheterna i Belarus utsätts universitetsstuderande för godtyckliga frihetsberövanden, oriktig avstängning och relegering från studier, vilket tydligt hotar deras akademiska frihet.

L.  Belarus har frånträtt Århuskonventionen, som hade lett till stora framgångar när det gäller att stärka tillträdesrättigheter, hållbar utveckling och miljödemokrati.

M.  Myndigheterna tillgriper ofta övervakning, censur och desinformation på nätet och använder olika tekniker för att kontrollera befolkningen. Denna repressiva praxis utgör ytterligare ett steg i riktning mot digital auktoritarism och undertryckande av de digitala rättigheterna för människor i Belarus, vilket leder till eskalerande hot mot medborgarna och en krympning av det medborgerliga utrymmet. Yttrandefriheten existerar därför inte längre.

N.  Den 14 november 2022 rapporterade oberoende medier om lagföringen av Irena Valius och Renata Dzemantjuk, ledare för Polackernas förbund i Belarus.

O.  Lukasjenkaregimen i Belarus fortsätter att möjliggöra Rysslands orättfärdiga aggressionskrig mot Ukraina genom att tillåta Ryssland att använda belarusiskt territorium för militära attacker mot Ukraina.

P.  De belarusier som anslöt sig till antikrigsrörelsen är måltavla för repressiva åtgärder och administrativa gripanden eller åtal för brott, däribland advokaten Aleksander Danilevitj som nu står inför åtal i samband med undertecknandet av en offentlig framställning mot kriget i Ukraina, liksom tre belarusiska medborgare, Dzianis Dzikun, Dzmitry Ravitj och Aleh Maltjanau, som anklagas för terrorism efter sabotage av järnvägsinfrastruktur för att förhindra transport av rysk militär utrustning.

Q.  Människorättscentrumet Vjasna är utsatt för en rad brottsutredningar och åtal har väckts mot bland annat Ales Bjaljatski, Valjantsin Stefanovitj, Uladzimir Labkovitj, Marfa Rabkova, Leanid Sudalenka, Tatsiana Lasitsa och Andrej Tjapjuk.

R.  Mer än 600 icke-statliga organisationer har likviderats eller håller på att likvideras, inklusive praktiskt taget alla människorättsgrupper som arbetar i landet. Förföljelsen av oberoende fackföreningar pågår fortfarande, och deras ledare och aktivister, däribland Aljaksandr Jarasjuk, Henadz Fiadynitj, Siarhei Antusevitj, Michail Hromau, Iryna Bud‑Husaim, Janina Malasj, Vasil Berasnieu, Zinaida Michniuk, Aljaksandr Misjuk, Ihar Povarau, Jauhen Hovar, Artsiom Zjernak och Daniil Tjeunakou, sitter fortfarande fängslade. I juli likviderade Belarus högsta domstol den belarusiska kongressen för demokratiska fackföreningar, som är en paraplyorganisation för oberoende fackföreningar, i syfte att stänga och därmed effektivt förbjuda alla oberoende fackföreningar.

S.  Journalister är fortfarande en av de grupper som regimen ansätter mest, däribland Katsiaryna Andrejeva, Iryna Slaunikava, Siarhei Satsuk, Ihar Losik, Ksenia Lutskina och Andrej Kuznetjyk. Den 6 oktober 2022 dömde den regionala domstolen i Minsk tre journalister från det förbjudna oberoende mediebolaget BelaPAN, nämligen chefredaktören Iryna Leusjyna, direktör Dzmitry Navazjylau, biträdande direktör Andrej Aljaksandrau, samt den oberoende journalisten Iryna Zlobina, till fängelsestraff på mellan fyra och 14 år.

T.  Friheten att delta i fredliga sammankomster kränks kontinuerligt. Inga oppositionella gatuprotester har godkänts sedan presidentvalet i augusti 2020.

U.  Lukasjenka fortsätter sin politik att förryska Belarus och verka för marginalisering och förstörelse av manifestationer av belarusernas nationella identitet, även när det gäller språk, utbildning och kultur, genom godtyckliga gripanden, frihetsberövanden och inte minst brutal behandling av kulturpersoner.

1.  Europaparlamentet fortsätter att kraftfullt uttrycka sin solidaritet med det belarusiska folket och med medlemmarna av den demokratiska oppositionen och det civila samhället, som fortsätter att stå upp för ett fritt, suveränt och demokratiskt Belarus.

2.  Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater inte erkände resultatet av presidentvalet 2020 på grund av omfattande valfusk och riggning, och att man inte erkänner Aljaksandr Lukasjenka som Belarus president. Parlamentet efterlyser fortsatt stöd till den belarusiska demokratiska oppositionen och det oberoende civila samhället, inbegripet medlemmar av de europeiska politiska grupperna. Parlamentet välkomnar bildandet av Belarus förenade övergångsregering som leds av Svjatlana Tsichanouskaja, efter inrättandet av samordningsrådet och det nationella krishanteringsrådet. Parlamentet uppmanar de demokratiska oppositionskrafterna att upprätthålla och främja enighet, på grundval av målet om ett fritt, demokratiskt och oberoende Belarus. Parlamentet noterar att många belarusier ser Svjatlana Tsichanouskaja som vinnaren av presidentvalet.

3.  Europaparlamentet upprepar sitt orubbliga stöd till den belarusiska demokratiska oppositionen och det civila samhället och uppmanar dem att fortsätta att agera i det belarusiska folkets intresse och att utarbeta en plan för att reformera landet. Parlamentet noterar att Ukrainas seger kommer att påskynda de demokratiska förändringarna i Belarus. Parlamentet upprepar att det belarusiska folkets legitima krav på demokrati som bygger på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, välstånd, suveränitet och säkerhet måste tillgodoses i enlighet med OSSE:s principer. Parlamentet upprepar sina tidigare krav på nya fria och rättvisa val under internationell övervakning av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR).

4.  Europaparlamentet fördömer skarpt de orättfärdiga och politiskt motiverade domar som avkunnats mot medlemmar av ”Autuchovitjs tolva” och mot de över 400 politiska fångar som hålls fängslade. Parlamentet kräver ett omedelbart slut på våldet och förtrycket samt ett villkorslöst frigivande av alla politiska fångar och alla personer som godtyckligt frihetsberövats, gripits eller dömts av politiskt motiverade skäl, och begär att alla anklagelser mot dem ska läggas ned. Parlamentet kräver också fullständig rehabilitering och ekonomisk ersättning för de skador som de åsamkats till följd av det illegitima frihetsberövandet. Parlamentet understryker under tiden behovet av information om var de befinner sig och om förhållandena under frihetsberövandet, samt att de har tillgång till advokater efter eget val och medicinskt stöd, och att de kan kommunicera med sina familjemedlemmar. Parlamentet kräver att Lukasjenkaregimen gör det möjligt att observera och övervaka rättegångarna mot alla politiska fångar, inbegripet demokratiaktivister, medlemmar av den demokratiska oppositionen, människorättsförsvarare, journalister och fackföreningsmedlemmar.

5.  Europaparlamentet fördömer med eftertryck Belarus involvering i Rysslands orättfärdiga och oprovocerade aggressionskrig mot Ukraina. Parlamentet fördömer de nya insatserna av ryska väpnade styrkor i Belarus. Parlamentet fördömer de belarusiska ämbetsmännens stridslystna och hotbaserade retorik mot Ukraina. Parlamentet noterar att Lukasjenka och de som är associerade med honom också är ansvariga för krigsförbrytelserna i Ukraina och bör ställas till svars inför den internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utrikestjänsten att samarbeta med internationella partner, såsom OSSE:s Moskvamekanism och FN:s råd för mänskliga rättigheter, samt med människorättsförsvarare och civilsamhället på plats för att se till att människorättskränkningar övervakas, dokumenteras och anmäls och att det därefter utkrävs ansvar samt rättvisa för offren. Parlamentet välkomnar och stöder inrättandet av den internationella ansvarsskyldighetsplattformen för Belarus. Parlamentet upprepar vikten av att fortsätta med Belarus diplomatiska isolering, minska EU:s och dess medlemsstaters diplomatiska närvaro i landet och fortsätta att isolera Belarus i internationella organisationer.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de belarusiska myndigheterna att upphöra med alla former av förtryck, förföljelse, tortyr och misshandel av landets befolkning, inbegripet våld mot kvinnor och utsatta grupper och påtvingade försvinnanden. Parlamentet fortsätter att fördöma de omänskliga förhållandena under frihetsberövanden och de ständiga förödmjukelserna och de försämrade hälsoförhållandena för de politiska fångarna.

8.  Europaparlamentet uttrycker oro över att leverantörer till stora EU-baserade företag påstås använda sig av interners tvångsarbete i belarusiska straffkolonier. Parlamentet uppmanar alla EU-baserade företag att visa särskild aktsamhet och avsluta sina förbindelser med belarusiska leverantörer som använder tvångsarbete i sina leveranskedjor, undertrycker sina anställdas medborgerliga och politiska rättigheter eller öppet stöder den våldsamma regimen. Parlamentet uppmanar rådet att införa sanktioner mot belarusiska eller internationella företag som är verksamma i Belarus och som använder tvångsarbete i sina leveranskedjor, undertrycker sina anställdas medborgerliga och politiska rättigheter eller öppet stöder den våldsamma regimen. Parlamentet uppmanar med kraft Lukasjenkaregimen att upphöra med sin praxis att använda tvångsarbete i straffkolonier.

9.  Europaparlamentet fördömer Lukasjenkas ansträngningar för att undergräva belarusisk kultur, inbegripet minoritetskulturer, och förryska landet. Parlamentet uppmanar EU att stödja belarusiska oberoende kulturorganisationer såsom teatrar, körer, skolor, folkgrupper och konstnärer. Parlamentet beklagar djupt det belarusiska inrikesministeriets beslut att stämpla landets patriotiska motto ”Zjyve Belarus!” (”Länge leve Belarus!”) som ett nazistiskt motto.

10.  Europaparlamentet fördömer skarpt den ryska militärens användning av belarusiskt territorium för sin aggression mot Ukraina. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits av det belarusiska samhället för att motsätta sig användningen av Belarus territorium för att underlätta den ryska invasionen av Ukraina. Parlamentet uttrycker sitt stöd för Kastuś Kalinoŭski-regimentet och Pahonia-regementet, som stöder Ukraina i dess försvar mot det ryska anfallskriget. Parlamentet stöder den belarusiska demokratiska oppositionens och det civila samhällets ståndpunkt att Belarus bör erkännas som ett ockuperat eller de facto ockuperat territorium, och ansluter sig till dem i kravet på ett omedelbart tillbakadragande av ryska trupper från Belarus och Ukraina.

11.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet och kommissionen att förhindra kringgående av sanktioner och efterlyser en strikt återspegling av de sanktioner som utfärdats mot Ryssland mot Belarus och en korrekt tillämpning av dessa i samband med alla framtida sanktionsomgångar. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlagstiftarna och medlemsstaterna att fullborda den rättsliga ordning som möjliggör förverkande av tillgångar som frysts av EU, vilket också skulle göra det möjligt att konfiskera tillgångar som tillhör Lukasjenka, hans familj och den inre kretsen som möjliggör regimen, inbegripet domare, åklagare, propagandister, medlemmar av milisen, KGB och säkerhetspersonal som är inblandade i förtryck, domar, olagligt frihetsberövande och tortyr, och att kanalisera dessa resurser till stöd för deras offer och den belarusiska demokratiska oppositionen.

12.  Europaparlamentet välkomnar tilldelningen av Nobels fredspris 2022 till människorättsförsvararen, grundaren av människorättscentrumet Vjasna och 2020 års Sacharovpristagare Ales Bjaljatski. Parlamentet fördömer det pågående fängslandet av Ales Bjaljatski, Valjantsin Stefanovitj och Uladzimir Labchovitj för politiskt motiverade anklagelser om smuggling och finansiering av kollektiva åtgärder som kränker den allmänna ordningen, vilket medför ett fängelsestraff på upp till 12 år, och kräver att de omedelbart och villkorslöst friges. Parlamentet upprepar uppmaningen från ordföranden för den norska Nobelkommittén till Lukasjenkaregimen att se till att Ales Bjaljatski friges före utdelningen av Nobels fredspris den 10 december 2022.

13.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en kontaktgrupp i Europarådet i samarbete med de belarusiska demokratiska krafterna och det civila samhället. Parlamentet uppmuntrar EU-institutionerna, medlemsstaterna och internationella organisationer att stärka det systematiska samarbetet med demokratiska företrädare för Belarus.

14.  Europaparlamentet välkomnar EU:s och medlemsstaternas, särskilt Polens och Litauens, stöd och skydd för belarusiska medborgare som tvingas fly från landet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätthålla sin solidaritet med människor som flyr från Belarus och uppmanar kommissionen att ytterligare stödja dessa insatser.

15.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens övergripande plan för ekonomiskt stöd till ett demokratiskt Belarus, men begär att dessa medel omedelbart ska göras tillgängliga för att stödja det viktiga arbete som utförs av det civila samhället, oberoende medier, fackföreningar och den belarusiska oppositionen i exil samt av dem som flyr den förtryckande regimen. Parlamentet uppmanar de europeiska politiska partierna och stiftelserna att ge direkt stöd till sina belarusiska partimedlemmar och till oppositionen i stort. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja oberoende nyhetsbyråer, särskilt nya medier såsom Nexta, som inte har fått något ekonomiskt stöd från EU trots att de har en bred publik i Belarus.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att bistå den demokratiska oppositionen, det civila samhället och människorättsförsvarare, företrädare för fackföreningar och oberoende medier i Belarus och utomlands för att förbereda landets framtida övergång till demokrati. Parlamentet lovordar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik för hans regelbundna inbjudningar till Svjatlana Tsichanouskaja till utrikesrådets möten, inbegripet till rundabordssamtalet den 14 november 2022. Parlamentet välkomnar i detta avseende inrättandet av uppdraget för ett demokratiskt Belarus i Bryssel.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta regler och förfaranden för att hantera fall där människorättsförsvarare och andra aktivister i det civila samhället fråntas sitt medborgarskap i Belarus, samt att stödja de belarusiska medborgare som är bosatta i EU och vars identitetshandlingar snart löper ut och som inte har någon möjlighet att förnya dem, eftersom de inte kan återvända till Belarus.

18.  Europaparlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att undersöka ytterligare åtgärder, utöver sanktioner, och att utveckla en sammanhängande och övergripande långsiktig strategi gentemot Belarus, nära samordnad med likasinnade länder och internationella organisationer. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att inta en ledande roll i samordningen av en konsekvent politik med medlemsstaterna och andra EU-institutioner.

19.  Europaparlamentet fördömer Belarus beslut att frånträda Århuskonventionen, särskilt i samband med idrifttagningen av kärnkraftverket Astravets, då rekommendationerna från stresstesterna inte genomfördes fullt ut. Parlamentet beklagar djupt den bristfälliga efterlevnaden av de högsta föreskrifterna för kärnsäkerhet på kärnkraftverket Astravets. Parlamentet fördömer den belarusiska regimens brutala förföljelse av miljö- och människorättsförsvarare och icke-statliga organisationer som tar upp frågor om kärnsäkerhet.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, myndigheterna i Republiken Belarus och Ryska federationen, samt till företrädarna för den belarusiska demokratiska oppositionen.

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om tvångsförflyttningarna av människor som ett resultat av den eskalerande konflikten i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo (2022/2957(RSP))

P9_TA(2022)0419 RC-B9-0507/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av rapporten av den 10 oktober 2022 från FN:s generalsekreterare om barn och väpnad konflikt i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

–  med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen från 1949 om skydd av civilbefolkningen i krigstid och dess tilläggsprotokoll från 1977 och 2005,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen av den 10 december 1948 om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 20 november 1989 om barnets rättigheter,

–  med beaktande av OHCHR-MONUSCO-rapporten från juli 2020 om kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt som begåtts av de allierade demokratiska styrkornas väpnade grupp och av medlemmar av försvars- och säkerhetsstyrkorna i territoriet Beni i provinsen Nordkivu och territorierna Irumu och Mambasa i provinsen Ituri, mellan den 1 januari 2019 och den 31 januari 2020,

–  med beaktande av uttalandet av den 4 juli 2022 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, om situationen i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen(2),

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Säkerhetssituationen i Demokratiska republiken Kongo fortsätter att försämras, särskilt i landets nordöstra del, på grund av väpnade utländska och inhemska grupper, däribland M23 med kopplingar till Rwanda. Vissa rebellgrupper har kopplingar till Uganda och Burundi, har rapporterats vara lojala mot IS och har varit inblandade i flera massakrer, vilket har lett till att tusentals civila fördrivits, och det finns uppgifter på att väpnade grupper har rekryterat barn och gjort sig skyldiga till omfattande sexuellt och könsrelaterat våld.

B.  Sedan den 20 oktober 2022 har M23:s framryckningar lett till att tusentals människor fördrivits från Rutshuru till Kanyaruchinya och Kibati, norr om staden Goma, och till Lubero, vilket har inneburit en ökning av de sex miljoner personer som redan är internflyktingar.

C.  Sedan den 20 oktober 2022 har uppskattningsvis 183 000 människor, främst kvinnor och barn, fördrivits, vilket betyder att det totala antalet civila i landets östra del uppgår till över 232 000. 2,4 miljoner kongolesiska barn under fem år lider av akut undernäring Många barn har separerats från sina föräldrar och vårdnadshavare i samband med att människor har flytt rebellattacker. Enligt uppskattning behöver 7,5 miljoner människor för närvarande hjälp och saknar tillgång till vatten och sanitetsanläggningar.

D.  Under två årtionden har Demokratiska republiken Kongos östra provinser, Ituri och Kivu, befunnit sig i en cyklisk konflikt präglad av massakrer på civila och våld som utförs av väpnade grupper, samtidigt som de statliga myndigheterna inte har lyckats ställa icke-statliga grupper till svars för tidigare brott.

E.  I oktober 2022 rapporterades det att i den senaste konflikten med M23-rebeller har kongolesiska försvarsenheter och deras allierade gjort sig skyldiga till massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Allvarliga övergrepp i form av barnarbete har också rapporterats.

F.  Journalister som bevakar konflikten utsätts för allt fler trakasserier, hot och gripanden.

G.  Luandaprocessen, som stöds av Angola, syftar till att medla mellan Demokratiska republiken Kongo och Rwanda i den konflikt som pågår i östra Demokratiska republiken Kongo. Östafrikanska gemenskapen (EAC), i vilken Demokratiska republiken Kongo blev medlem i mars 2022, har inlett en tvåspårsprocess för att få ett slut på den instabila situationen i östra Kongo: politiska diskussioner med rebellgrupper som har uttryckt en vilja att sluta strida och lägga ned vapnen, i kombination med utplacering av en östafrikansk militär styrka.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över det upptrappade våldet och den alarmerande och försämrade humanitära situationen i Demokratiska republiken Kongo, som framför allt orsakas av väpnade konflikter i de östra provinserna. Parlamentet beklagar djupt förlusten av människoliv och uttrycker sin medkänsla med folket i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet beklagar djupt att konflikten har lett till att uppskattningsvis 27 miljoner kongoleser är i behov av humanitärt bistånd och att antalet internflyktingar i Demokratiska republiken Kongo stiger, med upp till sex miljoner som antas ha fördrivits hittills, däribland 515 000 flyktingar.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU och andra internationella partner att tillhandahålla humanitärt bistånd till regionen. Parlamentet insisterar på att EU-finansierat humanitärt bistånd bör riktas till att hjälpa utsatta människor, såsom personer som överlevt sexuellt våld, och till att förbättra de sociala bestämningsfaktorerna för hälsa. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att öka sitt utvecklingsbistånd och humanitära bistånd till Demokratiska republiken Kongo för programperioden 2021–2027. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter att tillåta och underlätta humanitärt tillträde för alla behövande, och att göra det möjligt för fördrivna personer att frivilligt och säkert återvända hem.

3.  Europaparlamentet fördömer skarpt de väpnade gruppernas pågående brutala övergrepp. Parlamentet uppmanar den väpnade M23-gruppen att dra sig tillbaka från sina positioner och lägga ned vapnen, och uppmanar alla väpnade grupper i regionen att på nytt ansluta sig till den interkongolesiska dialogen (Nairobiprocessen) för att förbereda avväpning, demobilisering och återintegrering i samhället. Parlamentet uppmanar alla statliga aktörer i regionen att helt sluta samarbeta med M23 och andra väpnade grupper i regionen. Parlamentet uppmanar med kraft alla berörda regeringar att se till att en politisk lösning inte betyder amnesti för dem som gjort sig skyldiga till allvarliga internationella brott och att M23-befälhavare som har begått övergrepp inte får integreras i Demokratiska republiken Kongos väpnade styrkor.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Rwanda att inte stödja M23-rebellerna. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att införa sanktioner mot förövare av människorättskränkningar i östra Demokratiska republiken Kongo genom den globala sanktionsmekanismen för mänskliga rättigheter. Parlamentet begär att sanktionerna mot högre M23-befälhavare ska upprätthållas och utvidgas till att omfatta de som nyligen gjort sig skyldiga till allvarliga övergrepp samt högre tjänstemän från hela regionen som är delaktiga i den väpnade gruppens övergrepp.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över alla de hot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som kvinnor och flickor utsätts för i väpnade konflikter, och erkänner att kvinnor och flickor är särskilt utsatta eftersom man ofta inriktar sig på just dem, och de löper större risk att utsättas för våld i konfliktsituationer och situationer efter konflikter, vilket hindrar dem från att delta i fredsprocesser. Parlamentet uppmanar med kraft det internationella samfundet att öka sina insatser för att utrota det gissel som sexuellt och könsrelaterat våld utgör i väpnade konflikter i östra Demokratiska republiken Kongo, att skydda offren, att sätta stopp för straffriheten för förövarna och att garantera överlevande tillgång till rättslig prövning, ersättning och gottgörelse.

6.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att vidta konkreta åtgärder för att stoppa det pågående våldet, särskilt genom att uppmuntra till dialog och icke‑våldsamma lösningar, och genom att stödja den regionala medlingsprocessen, Luandaprocessen, som initierats av Angolas president João Lourenços. Parlamentet betonar att alla stater som är parter i Östafrikanska gemenskapen (EAC), Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och den internationella konferensen om området kring de stora sjöarna måste upprätthålla de principer som överenskommits av konklaven av östafrikanska statschefer och i Luandaprocessen. Parlamentet understryker med eftertryck behovet av gränsöverskridande samarbete i området kring de afrikanska stora sjöarna.

7.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en formell prövningsmekanism som en del av allmänna insatser för att reformera säkerhetssektorn, i syfte att undersöka kandidater som ska avsättas och se till att säkerhetsstyrkorna agerar på ett sätt som är förenligt med internationella mänskliga rättigheter och allmängiltiga människorättsnormer.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och EU:s medlemsstater att se till att den kommande EU-strategin för de afrikanska stora sjöarna på ett adekvat sätt återspeglar de många och allvarliga utmaningarna vad gäller mänskliga rättigheter och humanitära frågor på både landsnivå och regional nivå, särskilt i Demokratiska republiken Kongo.

9.  Europaparlamentet uppmanar de länder som gränsar till Demokratiska republiken Kongo att öka sina ansträngningar för att bekämpa smuggling av konfliktmineraler genom sina länder och den olagliga handeln med naturresurser som underblåser konflikten. Parlamentet betonar vikten av ytterligare insatser för att stoppa finansieringen av väpnade grupper som är inblandade i den olagliga handeln med naturresurser, även guld och produkter av vilda djur och växter. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekterna och effektiviteten av förordning (EU) 2017/821 i sin översyn av denna förordnings funktion och ändamålsenlighet.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, Afrikanska unionen, AVS-EU-ministerrådet, den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, FN:s generalsekreterare, Demokratiska republiken Kongos regering och parlament samt andra länder i Östafrikanska gemenskapen.

(1) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1. (2) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om den framtida europeiska finansiella arkitekturen för utveckling (2021/2252(INI))

P9_TA(2022)0420 A9-0270/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 30 januari 2008 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen Europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd(1),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 30 april 2014 om verktygslådan för ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt för EU:s utvecklingssamarbete, med inbegripande av alla mänskliga rättigheter (SWD(2014)0152),

–  med beaktande av FN:s resolution av den 21 oktober 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 i New York, och av de 17 målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba den 13–16 juli 2015, och Addis Abeba-handlingsplanen,

–  med beaktande av det avtal som antogs vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 30 juni 2017 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen Nytt europeiskt samförstånd om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid(2),

–  med beaktande av rapporten från högnivågruppen av experter på europeisk finansiell arkitektur för utveckling från oktober 2019, Europe in the World – The future of the European Architecture for Development,

–  med beaktande av rådets genomförbarhetsstudie av den 14 april 2021 om alternativ för att stärka den framtida europeiska finansiella arkitekturen för utveckling,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 juni 2021 om förbättring av den europeiska finansiella arkitekturen för utveckling,

–  med beaktande av kommissionens färdplan av den 24 mars 2022 för en förbättrad europeisk finansiell arkitektur för utveckling och 2021 års lägesrapport (COM(2022)0139),

–  med beaktande av EIB:s och EBRD:s gemensamma rapport av den 25 november 2021 om åtgärder som vidtagits inom ramen för rådets slutsatser avseende Europeisk finansiell arkitektur för utveckling (EFAD),

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 7/2020 av den 11 september 2020 som åtföljer kommissionens rapport om genomförandet av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om en ny EU-Afrika-strategi – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2021 om genomföranderapporten om EU:s förvaltningsfonder och faciliteten för flyktingar i Turkiet(4),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 1 december 2021 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Global Gateway (JOIN(2021)0030),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – om ändring och upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009(5),

–  med beaktande av det sjätte toppmötet mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen den 17–18 februari 2022 och det tillhörande slututtalandet A Joint Vision for 2030,

–  med beaktande av artikel 209 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europeiska investeringsbankens (EIB) stadga, som är fogad till fördragen, där det fastställs att EIB är Europeiska unionens finansieringsinstitution, uteslutande ägs av EU:s samtliga 27 medlemsstater och har till uppgift att bidra till genomförandet av EU:s utvecklingspolitik,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandena från budgetutskottet och utskottet för utrikesfrågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A9-0270/2022), och av följande skäl:

A.  Covid-19-pandemin har fördjupat det redan betydande finansieringsunderskottet för målen för hållbar utveckling och orsakat en total minskning av resurserna på 700 miljarder US-dollar, och samtidigt en ökning av behoven på 1 biljon US-dollar, vilket har orsakat en saxeffekt, så att det årliga finansieringsunderskottet för målen för hållbar utveckling i utvecklingsländerna, som före pandemin var 2,5 biljoner US-dollar, förväntas öka med 70 % efter covid-19-pandemin till 4,2 biljoner US-dollar (3,7 biljoner euro)(6).

B.  Det finns ett årligt finansieringsunderskott på 148 miljarder US-dollar i låginkomstländer och lägre medelinkomstländer för att uppnå mål 4 för hållbar utveckling från och med nu fram till 2030. Ytterligare kostnader på grund av covid-19-relaterade skolstängningar riskerar att öka detta finansieringsunderskott med upp till en tredjedel.

C.  Rysslands militära aggression i Ukraina har drastiskt förvärrat situationen för målen för hållbar utveckling i Ukraina och dess grannländer. Den nuvarande ryska militära aggressionen i Ukraina kommer att påverka genomförandet av målen för hållbar utveckling i hela världen, särskilt när det gäller kampen mot fattigdom och svält, vilket ökar risken för växande civil oro, konflikter och irreguljär migration. De förödande konsekvenserna av Putins illegala krig har i hög grad omdirigerat de redan knappa resurserna för utvecklingsbistånd. De långsiktiga konsekvenserna av detta krig är fortfarande okända. Den stora bristen på finansiering för målen för hållbar utveckling och konsekvenserna av covid-19-pandemin, som har varit förödande i alla utvecklingsländer, kräver ett extraordinärt varaktigt svar från alla EU-aktörer och en systemomfattande översyn av EFAD.

D.  EU:s nuvarande politiska och ekonomiska ledarskap och insatser är inte tillräckliga för att uppnå målen för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet och ta itu med andra akuta globala utmaningar, särskilt förvärrade klimatförändringar, partnerländernas dramatiskt ökade skuldbörda, konsekvenserna av covid-19 och våldsamma konflikter, och därför krävs ett gemensamt engagemang på internationell nivå för att säkerställa att EFAD kan ta itu med dessa nya utmaningar.

E.  För att faktiskt uppnå målen för hållbar utveckling och övervinna covid-19-pandemin finns det ett akut behov av politisk samstämmighet och nära samarbete mellan alla officiella institutioner för utvecklingsfinansiering, deras statliga aktieägare, EU:s institutioner och alla befintliga partner för att säkerställa att knappa offentliga medel används på det mest effektiva och ändamålsenliga sättet. En framgångsrik mobilisering av ytterligare kapital, både privat och offentligt, utöver det offentliga utvecklingsbiståndet och andra befintliga former av utvecklingsfinansiering är oerhört viktig och måste anpassas till utvecklingspolitiska mål, särskilt för att minska ojämlikhet och fattigdom som det första målet i Agenda 2030.

F.  Även med tanke på den hållbara utvecklingen i de södra delarna av världen är det av största vikt att världens energiflöden omorganiseras i framtiden och att den afrikanska kontinenten spelar en viktig roll. Att stärka sin roll när det gäller hållbar energiproduktion, energianvändning och energiexport innebär en möjlighet till framtidsorienterad och hållbar ekonomisk utveckling och skulle kunna förbättra levnadsvillkoren för den stora majoriteten av befolkningen.

G.  Osäker livsmedelsförsörjning är ett betydande hinder för att uppnå målen för hållbar utveckling, särskilt i Afrika där två av tio människor är undernärda. Denna utmaning kommer bara att bli mer akut på grund av befolkningstillväxten. EU:s samarbete med partnerländerna måste ta itu med denna utmaning på ett effektivt och hållbart sätt.

H.  EU:s institutioner och de 27 EU-medlemsstaterna utgör tillsammans den största givaren till utvecklingsländer, och står för ungefär 46 % av det totala offentliga utvecklingsbiståndet från alla som deltar i OECD:s offentliga utvecklingsbistånd till utvecklingsländerna.

I.  Införandet av Team Europe-strategin som EU:s globala svar på covid-19 kan bidra till att inrätta en gemensam strategisk samordningsram för EU:s externa insatser mot pandemin och andra större utmaningar, såsom konsekvenserna av Rysslands militära aggression i Ukraina, till stöd för partnerländerna. Denna strategi är en lovande process för att möjliggöra ytterligare samarbete mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna och europeiska bilaterala och multilaterala institutioner för utvecklingsfinansiering, EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), vilket kontinuerligt ökar EU:s kollektiva effektivitet och synlighet.

J.  Ikraftträdandet av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen (NDICI – Europa i världen), med en total budget på 79,5 miljarder euro, utgör en historisk förändring av EU:s externa politik och utvecklingspolitik och leder till rationalisering och konsolidering av EU:s utvecklingsutgifter samt ger ny drivkraft åt ett ökat samarbete mellan europeiska utvecklingsaktörer. Instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen innebär en väsentlig förändring av ramen för externa investeringar och sammanför blandfinansiering och garantier inom ramen för Europeiska fonden för hållbar utveckling plus EFHU+ – garantin för yttre åtgärder. EFHU+ utökar avsevärt den geografiska omfattningen och finansieringsramen jämfört med dess föregångare, EFHU, och kommer att kunna garantera insatser på upp till 53,4 miljarder euro genom garantin för yttre åtgärder. Principen att i första hand följa den politiska strategin är kärnan i instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen och utgör en övergång till ett samarbete som drivs av politiska mål och säkerställer att användningen av EU:s budgetgarantier omfattas av för programplaneringsprocessen.

K.  EFHU+, som inrättats inom ramen för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, tillhandahåller finansiering för blandfinansierings- och budgetgarantiinsatser, som ska genomföras av stödberättigade partner med ett öppet och samverkansinriktat arbetssätt.

L.  I artikel 36 i förordningen om instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen fastställs EIB:s särskilda roll inom ramen för instrumentet.

M.  EU:s företag och finansinstitut som har varit verksamma i utvecklingsländerna under de senaste tio åren har i allt högre grad utsatts för illojal konkurrens från globala aktörer som verkar utanför det multilaterala utvecklingsfinansieringssystemet, vilket föreskriver en internationell uppsättning regler och bestämmelser, såsom särskilda krav för offentligt utvecklingsbistånd, statsstödda krediter, hållbar utlåning och skuldrelaterad hållbarhet, förbjudna exportsubventioner och internationella normer för att bekämpa mutor och korruption.

N.  En välfungerande konsekvent politik för utveckling och stöd till mobilisering av inhemska intäkter är en integrerad del av en sund ekonomisk förvaltning och syftar till att öka biståndets effektivitet genom konkreta initiativ, såsom stöd till kampen mot korruption och utveckling av progressiva skattesystem samt bekämpning av skatteflykt och skatteundandragande.

O.  I den rapport från högnivågruppen av experter som offentliggjordes i oktober 2019 rekommenderade man bland annat att en europeisk bank för klimat och hållbar utveckling (ECSDB) skulle inrättas, något som medlemsstaterna omedelbart avfärdade som för dyrt och för långvarigt för att genomföra under den nya budgetperioden. I stället valde rådet ett alternativ till det som föreslogs av högnivågruppen av experter, som kallas Status Quo +, som inte i grunden förändrar befintliga strukturer utan kräver att de förbättras. Alternativet Status Quo+ innebär följande förbättringar utan extra kostnader för medlemsstaterna: förbättring av EIB:s närvaro på plats och en förändring av dess affärsmodell mot en som är mer inriktad mot en utvecklingsbank, gradvis utvidgning av EBRD:s verksamhetsområde till Afrika söder om Sahara och ökning av kapaciteten hos kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer.

P.  Medlemsstaterna har uppmanat europeiska utvecklingsbanker och institutioner för utvecklingsfinansiering att öka sitt samarbete och sin samordning, både sinsemellan och med andra multilaterala och internationella finansinstitutioner, med utgångspunkt i varje instituts styrkor och expertis, för att förbättra effektiviteten, synligheten och inverkan hos EFAD och främja ytterligare mobilisering av den privata sektorn, samtidigt som man fortsätter att komplettera och stödja den offentliga sektorns engagemang.

Principer och mål för den europeiska finansiella arkitekturen för utveckling

1.  Europaparlamentet noterar rådets slutsatser om att förbättra EFAD och kommissionens färdplan för en förbättrad europeisk finansiell arkitektur för utveckling och 2021 års lägesrapport av den 24 mars 2022 (COM(2022)0139). Parlamentet understryker den centrala roll som instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen (NDICI – Europa i världen), Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+) och garantin för yttre åtgärder spelar för att tillhandahålla en strategisk ram för blandfinansiering, investeringar för riskminskning och garantier, och mobilisera resurser från den privata sektorn med stöd från EU:s budget, särskilt med tanke på den ökande geopolitiska och ekonomiska konkurrensen.

2.  Europaparlamentet betonar att EFAD bör tillhandahålla en effektiv, ändamålsenlig, sammanhängande och inkluderande arkitektur som stöds av principen att i första hand följa den politiska strategin som ryggraden i EFAD-strukturen och i linje med EU:s strategiska intressen och värderingar. Parlamentet insisterar på att alla genomförandepartner som ingår i EFAD och får tillgång till EU:s budgetmedel inom ramen för EFHU+ tillämpar hela skalan av EU:s standarder, politik och förfaranden avseende sociala normer, mänskliga rättigheter, upphandling, öppenhet, miljö och rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera, övervaka och rapportera om efterlevnaden av dessa EU-regler. Parlamentet betonar att EFAD, som observerar principen att i första hand följa den politiska strategin, bör vägledas av de principer och mål som fastställs i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, Parisavtalet och Addis Abeba-handlingsplanen och bör bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet upprepar att projekt som involverar EFAD-aktörer måste vara föremål för hållbarhetssäkring av klimatet, miljön och samhället i syfte att minimera eventuell negativ inverkan och maximera fördelarna när det gäller klimatmässiga, miljömässiga och sociala aspekter i överensstämmelse med EU:s och dess medlemsstaters åtaganden enligt artikel 2.1 c i Parisavtalet. Parlamentet insisterar med kraft på att insatser inom ramen för den nya EFAD ska bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Parlamentet insisterar vidare i detta sammanhang på att insatser som involverar EFAD-aktörer inte ska finansiera sektorer som förstärker klimatkrisen, utan i stället bidrar till omställningen till hållbar energiproduktion. Parlamentet påminner om att EU:s politiska engagemang bör ingå i dess fleråriga budgetram och till fullo återspeglas i dess nya europeiska finansiella arkitektur för utveckling.

3.  Europaparlamentet insisterar bestämt på att EFAD måste stärka de strategiska partnerskapen mellan Europeiska unionen och dess globala utvecklingspartner. Parlamentet upprepar att sådana partnerskap alltid bör bygga på ömsesidig respekt och värdighet, gemensamma intressen och värderingar, särskilt mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen, miljöansvar, socialt ansvar och klimatansvar, hälsa och säkerhet, med syfte att minska ojämlikheter och fattigdom. Parlamentet upprepar att dessa partnerskap alltid bör inrättas i överensstämmelse med, och i ett försök att, uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet påpekar i detta avseende det flerdimensionella inflytandet från och stödet till Putins regim från den afrikanska kontinenten och uppmanar EU och dess medlemsstater att vända sig till dessa afrikanska partnerländer och etablera pålitliga partnerskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att involvera det civila samhällets organisationer och icke-statliga organisationer, inbegripet lokala organisationer, i upprättandet och genomförandet av sådana partnerskap. Parlamentet understryker att en förutsättning för de partnerskapsprojekt som finansieras genom EFAD är att man säkerställer utveckling och finansiell additionalitet samt nationellt egenansvar och utvecklingseffektivitet. Parlamentet förespråkar EU:s politik och initiativ, som stöder samordning och samarbete mellan medlemsstaterna på området för utvecklingspolitik, och EU:s åtgärder, som kompletterar och stöder medlemsstaternas initiativ. Parlamentet betonar att fattigdomsutrotning (mål 1 för hållbar utveckling), främjande av god hälsa och välbefinnande (mål 3 för hållbar utveckling), säkerställande av tillgång till utbildning av god kvalitet för alla (mål 4 för hållbar utveckling), minskning av ojämlikhet (mål 10 för hållbar utveckling) och främjande av klimatåtgärder (mål 13 för hållbar utveckling), med särskilt fokus på de mest marginaliserade grupperna och på att ingen lämnas utanför, är särskilt akuta utmaningar i värld i dag. Parlamentet insisterar vidare på att fler åtgärder bör vidtas för att tillgodose investeringsbehoven för hållbara havsindustrier, eftersom mål 14 för hållbar utveckling om hav och marina resurser fortfarande är ett av de mest underfinansierade målen för hållbar utveckling.

4.  Europaparlamentet understryker kopplingen mellan humanitärt bistånd, utveckling, samarbete och fred. Parlamentet framhåller den roll som utveckling spelar för att förebygga konflikter, säkerställa varaktiga lösningar på konflikter och stärka krishantering. Parlamentet insisterar på vikten av att vidareutveckla en välanpassad tredelad förbindelse som fokuserar på en människocentrerad, strukturell och hållbar långsiktig återhämtning, i syfte att ta itu med komplexiteten i utdragna och förutsägbara kriser och våldsamma situationer. Parlamentet påminner om att utan fred och säkerhet är utveckling och fattigdomsutrotning inte möjligt, samtidigt som det utan utveckling och fattigdomsutrotning inte kan skapas hållbar fred, mänsklig eller statlig säkerhet. Parlamentet noterar vidare att brist på säkerhet förvärrar de redan befintliga sårbarheterna i utvecklingsländerna och ökar finansieringsunderskottet för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet noterar att säkerhet, rättsstatsprincipen och motståndskraftiga institutioner är avgörande för investeringar och hållbar utveckling. Parlamentet noterar den verksamhet som bedrivs av lokala aktörer, inbegripet lokala myndigheter, organisationer i det civila samhället, arbetsmarknadens parter och trossamfund, när det gäller konfliktlösning och konflikthantering, vilket bidrar till fred och säkerhet. Parlamentet påminner om att offentligt utvecklingsbistånd alltid bör användas i överensstämmelse med internationellt överenskomna utvecklingsmål och NDICI – Europa i världen.

5.  Europaparlamentet betonar betydelsen av en gemensam enhetlig EU-strategi som stöds och godkänns av alla EU-medlemsstater, som är politiskt sparsam och skräddarsydd för partnerlandets särdrag och som skulle kunna vara effektiv när det gäller att främja en utvidgning av sociala trygghetssystem som är i linje med relevanta ILO-konventioner och av grundläggande offentliga tjänster i utvecklingsländerna. Parlamentet påpekar att en sådan EU-strategi skulle bidra till att göra socialt skydd till en av grunderna för det sociala kontraktet och bana väg för ökad motståndskraft. Parlamentet anser att blandfinansiering är ett alternativ i verktygslådan för utvecklingsfinansiering som skulle kunna komplettera offentliga investeringar vid budgetbegränsningar. Parlamentet begär att blandfinansieringsinsatser begränsas till områden där de kan tillföra ett mervärde till den lokala ekonomin, och efterlyser i detta sammanhang en noggrann bedömning, särskilt när det gäller de minst utvecklade länderna, i syfte att begränsa skuldbördan, skydda grundläggande offentliga tjänster såsom hälso- och sjukvård, utbildning och socialt skydd och inte öka befintliga ojämlikheter.

6.  Europaparlamentet understryker att samstämmighet mellan alla EU:s politikområden, strategier, initiativ och finansieringsinstrument, särskilt det nya instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, Team Europe-initiativet och den nya Global Gateway-strategin, samt nära anpassning till EU:s konsekventa politik för utveckling och konsekvent politik för hållbar utveckling är avgörande för att maximera EU:s globala svar på hållbar tillväxt, utveckling och fred. Parlamentet anser att EFAD bör förbättra EU:s synlighet och effekterna av dess utvecklingsfinansiering i världen, för att säkerställa att uppfattningen om EU:s roll i världen motsvarar omfattningen av dess stöd.

7.  Europaparlamentet är mycket oroat över hur covid-19-pandemin har blottlagt de långvariga strukturella drivkrafterna bakom ojämlikhet i hälsa. Parlamentet anser att EFAD bör bidra till investeringar i motståndskraftiga offentliga hälso- och sjukvårdssystem, hälso- och sjukvård och hälso- och sjukvårdstjänster samt i forskning om och utveckling av ny medicinsk teknik samt i vacciner, behandlingar och fokus på sjukdomar som är återkommande i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar att man ska undersöka möjligheten att skapa en plattform för att dela innovation, utbildning, kunskap och expertis, som kan stödja partnerskap med flera berörda parter, främja offentlig-privat dialog och utforska innovativa affärslösningar för att påskynda hållbar utveckling. Parlamentet understryker den roll som offentliga och privata investeringar och offentlig-privata partnerskap spelar samt vikten av inhemsk mobilisering av resurser i partnerländerna och ett effektivare utnyttjande av EU-medel för att överbrygga det finansieringsunderskott på 2,5 biljoner US-dollar som fastställts för att uppnå målen för hållbar utveckling senast 2030, samtidigt som man stärker god samhällsstyrning och bekämpar korruption.

Utmaningar att ta itu med

8.  Europaparlamentet understryker att utvecklingsländer och utvecklade länder har ett delat ansvar för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar att EU:s finansiella bidrag till hållbar utveckling i partnerländerna bör göra det möjligt för partnerländerna att bidra till sin egen ekonomiska och sociala utveckling och uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker den avgörande betydelsen av inhemskt ägande i detta sammanhang. Parlamentet understryker att EFAD och EU:s efterlängtade strategi för målen för hållbar utveckling måste återspegla och underlätta en samordnad och konsekvent uppsättning interna och externa EU-strategier och EU-åtaganden, inbegripet genom en uppsättning redan befintliga utvecklingspolitiska verktyg. Parlamentet understryker att offentlig och privat finansiering måste anpassas till målen för hållbar utveckling och Parisavtalet. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att kommissionen ännu inte har utvecklat en integrerad och övergripande strategi för att genomföra målen för hållbar utveckling, vilket utgör en avsevärd utmaning för ambitionen att uppnå politisk samstämmighet, på grund av bristen på tydliga, mätbara och tidsbundna EU-övergripande delmål för alla mål för hållbar utveckling att rapportera om.

9.  Europaparlamentet anser att EFAD bör bygga på expertis och befintliga nätverk hos alla dess olika aktörer (dvs. EIB, EBRD, europeiska institutioner för utvecklingsfinansiering och andra). Parlamentet erkänner de framsteg och förbättringar som har gjorts när det gäller den framtida europeiska finansiella arkitekturen för utveckling sedan rådets slutsatser lades fram, men konstaterar att den nuvarande situationen fortfarande kännetecknas av bristande politisk styrning och samordning samt fragmentering, dubbelarbete och ofördelaktig konkurrens mellan ovannämnda aktörer. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för bättre samordning och samarbete för att göra det nuvarande systemet mer effektivt, samarbetsinriktat och inriktat på att säkerställa en optimal resursanvändning som drar nytta av viktiga partners relevanta geografiska, sektoriella och finansiella expertis för att uppnå en bättre avkastning på EU-skattebetalarnas pengar och en starkare utvecklingseffekt.

10.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s institutionella struktur behöver stärkas och förbättras, dess ”utvecklingseffektivitetsunderskott” hanteras, den tunga byråkratiska samordningen minskas och den institutionella flexibiliteten stärkas, för att maximera EFAD:s potential och därmed öka utvecklingens inverkan.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för en effektiv ledning av Global Gateway-strategin, som måste drivas under den övergripande ledningen av kommissionens ordförande, och att i detta avseende nära samordna sina insatser med vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, rådet och Europaparlamentet. Parlamentet understryker att strategin bör vara förenlig med EFAD och att det inte är lämpligt att använda NDICI – Europas framväxande utmaningar och prioriteringar för finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla ytterligare information om sin beräkning av bruttosoliditetsgraden för investeringsinsatser när det gäller EU:s nyligen tillkännagivna Global Gateway.

12.  Europaparlamentet är oroat över att huvuddragen i principen om konsekvent politik för hållbar utveckling systematiskt saknas i EU:s lagstiftningsinitiativ. Parlamentet betonar att det krävs ytterligare insatser för att fullt ut följa principerna för en konsekvent strategi för hållbar utveckling, i syfte att uppnå målen för biståndseffektivitet. Parlamentet insisterar på att mekanismer för att säkerställa en konsekvent politik för hållbar utveckling måste förankras i EFAD. Parlamentet efterlyser fler förhandskonsekvensbedömningar och inrättande av ett system för tidig varning för politiska inkonsekvenser vid EU:s delegationer. Parlamentet rekommenderar att en konsekvent strategi för hållbar utveckling bör användas mer systematiskt och effektivt av alla relevanta EU-institutioner och medlemsstater, även på högsta politiska nivå, och integreras i utformningen och genomförandet av all EU-politik för att säkerställa att den inte inverkar negativt på uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att dessa mekanismer också bör genomföras av EIB, EBRD, institutioner för utvecklingsfinansiering och deras mellanhänder. Parlamentet betonar att en konsekvent politik för hållbar utveckling måste integreras särskilt i EU:s externa politik och hanteras för att uppnå målen för hållbar utveckling.

13.  Europaparlamentet erkänner kommissionens insatser för bättre lagstiftning i syfte att skapa långsiktiga hållbara investeringar som främjar människors hälsa och välbefinnande och skyddar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet kräver att EFAD ska vara förenlig med kommande EU-lagstiftning om tillbörlig aktsamhet och säkerställa att företagen respekterar människorättsnormer och lagstiftningsmässig utveckling samt tillbörlig aktsamhet och internationella åtaganden om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att EFAD måste uppfylla de högsta standarderna för transparens och ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar EFAD-medlemmarna att stärka den tillbörliga aktsamheten i sin verksamhet, säkerställa meningsfulla samråd med lokalbefolkningen under hela projektets genomförande, vidareutveckla sin utvecklingsexpertis och särskilda kapacitet samt mänskliga resurser på plats, genomföra jämställdhetsintegrering och skydda de mänskliga rättigheterna i alla insatser, vara utrustade med solida mekanismer för ansvarsskyldighet för berörda samhällen och noga övervaka och rapportera om bristerna i sitt deltagande och sina mellanhänders roll i projekt som har en negativ inverkan på lokalbefolkningar i utvecklingsländer.

14.  Europaparlamentet bekräftar att alla genomförandepartner och finansiella mellanhänder som deltar i projekt som är kopplade till EU-garantier eller finansieras genom EU:s budget fullt ut måste följa EU:s normer, politik, regler och förfaranden på det sociala, miljömässiga och skattemässiga området samt när det gäller öppenhet och bedrägeri- och korruptionsbekämpning. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att till fullo granska och regelbundet rapportera om transaktioner som stöds av garantier från EU:s budget, och att åtgärda eventuella brister i sina arbetsmetoder som för närvarande hindrar den från att göra detta. Parlamentet understryker vikten av att i god tid genomföra en oberoende utvärdering av EFHU+ och Team Europe-strategin för att bedöma deras effektivitet, resultat och utvecklingseffekt.

15.  Europaparlamentet noterar att Team Europe-strategin togs fram som ett svar på covid-19-pandemin. Parlamentet anser att Team Europe-strategin bör spela en nyckelroll för att ytterligare förbättra det strategiska samarbetet och den globala samordningen samt samstämmigheten och effektiviteten i utvecklingsinsatserna, särskilt på partnerlandsnivå samt unionsnivå och nationell nivå, inbegripet på regional nivå. Parlamentet förväntar sig starkare politisk inriktning och fokus samt starkare mekanismer för kommunikation och synlighet när det gäller EFHU +/NDICI – Europa i världen. Parlamentet insisterar vidare på ett lämpligt genomförande av Europaparlamentets granskningsmekanism för att möjliggöra demokratisk legitimitet för Team Europe-verksamheten.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en kraftfull EU-politisk inriktning för utvecklingspolitiken och att samordna EFAD på ett sätt som skulle göra det möjligt att ytterligare anpassa verksamheten vid EU:s finansinstitut för utvecklingsfinansiering till den nya öppna, samarbetsinriktade, transparenta och inkluderande strukturen för att uppnå EU:s utvecklingspolitiska mål, stärka nära partnerskap med regionerna och bidra till deras utveckling.

17.  Europaparlamentet betonar att programplaneringen för NDICI – Europa i världen ger möjlighet att öka användningen av EU:s budgetgarantier, särskilt EFHU+. Parlamentet understryker att den framtida finansiella arkitekturen bör göra det möjligt för alla berörda aktörer inom utvecklingsfinansiering att delta, inbegripet små och medelstora aktörer samt utvecklingsbanker och intressenter utanför EU. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang stabila lika villkor när det gäller styrningen av EFHU+ och tillgången till EU-medel. Parlamentet betonar vikten av en lämplig ram för riskhantering, effektiv förvaltning och tillsyn över genomförandet av finansieringsinstrument för utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda sina befintliga resurser i form av expertis på bankområdet och sin finansiella och tekniska kapacitet på ett effektivare sätt.

18.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens första färdplan för en förbättrad europeisk finansiell arkitektur för utveckling och 2021 års lägesrapport. Parlamentet påminner om att instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen kräver att kommissionen för rådet och Europaparlamentet offentliggör den tekniska bedömningsgruppens sammansättning, mandat och arbetsordning och säkerställer dess medlemmars opartiskhet och frånvaro av intressekonflikter. Parlamentet efterlyser med kraft att man inför liknande åtgärder för att säkerställa öppenhet och opartiskhet för högnivågruppen av experter, som kommer att ge kommissionen rekommendationer för att ytterligare påskynda flödet av privat kapital till låginkomstländer och medelinkomstländer.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EFAD strävar efter att återställa det multilaterala systemet för utvecklingsfinansiering i syfte att bidra till att stoppa den ohållbara utlåningen i vissa länder som inte ingår i detta system, vilket inte bara hotar de lika villkoren för EU och andra länder som följer detta system, utan också dramatiskt ökar den redan höga utlandsskulden för många utvecklingsländer, som blev ännu mer sårbara till följd av covid-19-pandemin. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Rysslands militära aggression i Ukraina ytterligare förvärrar skuldbördan i många utvecklingsländer. Parlamentet understryker att de minst utvecklade länderna inte kan genomföra målen för hållbar utveckling utan ekonomiskt stöd och efterlyser därför kraftfullt skuldlättnadsåtgärder i linje med hållbarhetsåtagandena.

20.  Europaparlamentet anser att EU-taxonomin bör bidra till en omorientering av kapitalflödena till hållbara investeringar och införa hållbarhet bland de kriterier som ska beaktas för riskhantering. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla EU:s taxonomi och uppmuntra institutioner för utvecklingsfinansiering på både EU-nivå och nationell nivå, liksom privata aktörer som är aktiva inom utveckling, att anpassa sin verksamhet, särskilt i utvecklingsländerna, till målen för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet.

Europeiska och nationella finansinstitutioner

21.  Europaparlamentet bekräftar EIB:s särskilda roll inom EU och globalt, som fastställs i artikel 209 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i artikel 36 i instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen. Parlamentet betonar EIB:s viktiga roll när det gäller att leverera EU-investeringar och partnerskap med kommissionen vid genomförandet av Global Gateway-strategin.

22.  Europaparlamentet konstaterar att EIB spelar en flaggskeppsroll i den europeiska gröna given och hållbar blå ekonomi i hög grad bidrar till EU:s ekonomiska svar på covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar EU att ytterligare maximera EIB:s potential som ett verktyg för att öka EU:s strategiska oberoende och främja dess utrikespolitiska intressen och prioriteringar i sina förbindelser med länder utanför EU. Parlamentet uppmanar EIB att förbättra sin politik, praxis och öppenhet, särskilt genom att genomföra rekommendationer från Europeiska ombudsmannen om att vidta flera öppenhetsåtgärder för att göra det lättare för allmänheten att se de potentiella miljökonsekvenserna av de projekt som EIB finansierar, i enlighet med ärendena 1065/2020/PB, 1251/2020/PB och 1252/2020/PB.

23.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EIB Global, som definieras av EIB som en särskild utvecklingsgren inom EIB-gruppen som har varit verksam sedan den 1 januari 2022. Parlamentet uppmanar EIB att stärka sin närvaro på fältet och samtidigt utnyttja eventuella synergier med utrikestjänsten, EU:s delegationer, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och andra institutioner för utvecklingsfinansiering. Parlamentet påpekar att bristen på information om hur EIB Global finansieras äventyrar dess mandat redan från början, även med tanke på denna nya enhets åtaganden när det gäller utvecklingsmål. Parlamentet efterlyser därför ett konkret och starkt utvecklingsmandat för den nya EIB Global. Parlamentet förväntar sig att denna nya struktur och dess rådgivande nämnd, dess mål och budgetbestämmelser, dess organisatoriska funktion och specifika mål samt dess samordningsmekanismer med andra finansiella utvecklingsinstitutioner ska vara helt transparenta, bland annat genom att proaktivt offentliggöra dokument, genom att säkerställa en meningsfull representation av mottagarländerna och genom regelbundna diskussioner med Europaparlamentet och en öppen dialog med berörda parter, särskilt organisationer i det civila samhället och lokala aktörer.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar EIB att fortsätta att aktivt delta i utvecklingen av planering, övervakning och utvärdering på landsnivå, hand i hand med EU:s delegationer och genom samfinansiering med institutioner för utvecklingsfinansiering. Parlamentet efterlyser en starkare samordning mellan kommissionen samt Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer för att underlätta diskussioner och samarbete med relevanta aktörer på fältet för att identifiera de projekt som bäst uppfyller målen för utvecklingseffektivitet.

25.  Europaparlamentet uppmuntrar EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling att i högre grad komplettera varandra och ytterligare stärka sina affärsmodeller genom fler initiativ för ömsesidigt förtroende, eftersom behoven är större än deras gemensamma resurser. Parlamentet uppmanar EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling att samordna sitt arbete enligt olika utvecklingsbanor och klargöra sin arbetsfördelning för att hjälpa varje bank att fokusera på sina respektive kärnkompetenser och därigenom undvika dubbelarbete och prisunderskridande. Parlamentet konstaterar att det finns ett behov av att anpassa arbetsmetoderna och verktygen för EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling till investeringsbehoven i Afrika, särskilt för att underlätta storskaliga investeringar, samtidigt som EU:s stöd till mindre omfattande lokala projekt bibehålls. Parlamentet påpekar att det är avgörande att europeiska investeringar åtföljs av en synlig närvaro för EU och en kontinuerlig politisk dialog. Parlamentet noterar att EFAD måste maximera fördelarna med olika strukturella bakgrunder och arbetssätt för befintliga europeiska utvecklingsbanker och finansinstitutioner för att öka effektiviteten i EU:s bidrag till hållbar utveckling. Parlamentet förväntar sig att EIB, EBRD och andra europeiska institutioner för utvecklingsfinansiering säkerställer och tillhandahåller dokumentation – i form av konsekvensbedömningar på förhand – för att alla projekt, särskilt blandfinansierade projekt, ska bidra till utvecklingsmålen, däribland de som gäller de minst utvecklade länderna. Parlamentet uppmanar kommissionen, EIB, EBRD och europeiska institutioner för utvecklingsfinansiering att se till att deras grupper för rådgivning och tekniskt bistånd är utrustade för att främja jämställdhet och inkluderande utveckling.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, EIB, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och övriga europeiska utvecklingsbanker och finansinstitut, inbegripet mindre utvecklingsfinansinstitut, att stärka sitt samarbete, särskilt inom ramen för NDICI – Europa i världen och dess mål, samt för att globalt uppnå målen i Agenda 2030, och att uppmuntra dem att slå samman resurser och finansiering samt att förbättra samordningen och kommunikationen i gemensamma projekt, genom att utnyttja sin respektive finansiella expertis. Parlamentet uppmanar kommissionen att spela en starkare roll när det gäller att tillhandahålla tekniskt stöd till projekt och hjälpa utvecklingsfinansinstitut och andra utvecklingsaktörer att samordna sig. Parlamentet efterlyser ett inkluderande förhållningssätt till medlemsstaternas utvecklingsbanker när det gäller tillgång till finansiering inom den europeiska finansiella arkitekturen för utveckling.

27.  Europaparlamentet understryker vikten av att effektivare utnyttja synergier och bättre harmonisera initiativen från EBRD, EIB och andra institutioner för utvecklingsfinansiering som riktar sig till länder i EU:s grannskap, med särskild betoning på EU:s kandidatländer. Parlamentet påminner mot bakgrund av det pågående kriget i Ukraina att EU:s finansiering i grannskaps- och kandidatländer är en oundgänglig del av de reformer som behövs för att uppfylla anslutningskriterierna, i linje med EU:s utrikespolitiska intressen.

28.  Europaparlamentet uppmanar EIB att samarbeta närmare med Afrikanska utvecklingsbanken och att bedöma fördelarna med att inrätta ett gemensamt dotterbolag efter genomförandet av den pågående handlingsplanen för partnerskapet mellan EIB och Afrikanska utvecklingsbanken. Parlamentet uppmanar EIB att rapportera till parlamentet om de åtgärder som vidtas härnäst. Parlamentet understryker behovet av att finansiera långsiktiga investeringar som främjar hållbar utveckling och att bygga vidare på det samarbete som hittills har skett, i syfte att utveckla ytterligare möjligheter till hållbar utveckling för den afrikanska kontinenten. Parlamentet uppmuntrar inrättandet av projekt- och rådgivningscentrum, som drivs gemensamt av EIB och Afrikanska utvecklingsbanken, för att skapa effektiva kontaktpunkter för rådgivning och initiering av projekt för lokala aktörer och bättre matcha utvecklingsbehoven på plats samt förbättra det lokala egenansvaret för gemensamma utvecklingsprojekt. Parlamentet efterlyser i detta avseende stöd till utvecklingen av den lokala privata sektorn i Afrika, särskilt genom att mer medel tillhandahålls afrikanska mikroföretag samt små och medelstora företag.

29.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att lokalt egenansvar och en samarbetsinriktad och inkluderande strategi i allmänhet behövs och bör stödjas av en stark ram för systematiska lokala samråd med berörda parter och stödmottagare, så att en varaktig utvecklingseffekt ska kunna uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur ramen för systematiska lokala samråd med berörda parter och stödmottagare skulle kunna förbättras ytterligare.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas institutioner för utvecklingsfinansiering att ytterligare utöka den ekonomiska integrationen för att stödja tillgången till hållbar finansiering för de mest behövande, inbegripet kvinnor, eftersom det bidrar till deras ekonomiska egenmakt. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EFAD att bidra till ett fullständigt genomförande av EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet. Parlamentet påminner om målet att minst 85 % av åtgärderna ska ha jämställdhet som huvudmål eller viktigt mål, varav minst 5 % bör ha jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt som huvudmål. Parlamentet efterlyser en skyldighet att vid alla insatser inom ramen för EFAD samla in könsuppdelade uppgifter och inbegripa såväl förhands- som efterhandsutvärderingar av könsspecifika konsekvenser.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar alla utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner att göra hållbara åtaganden och djärva investeringar i linje med de utvecklingspolitiska målen, i synnerhet att minska ojämlikheten och utrota fattigdomen, snarare än i fråga om avkastningar på investeringar. Parlamentet erkänner därför vikten av att uppmuntra mer riskfyllda investeringar i mer utmanande utvecklingsmiljöer, såsom instabila eller konfliktdrabbade länder, och missgynnade sektorer, såsom klimat, biologisk mångfald, utbildning och hälso- och sjukvård. Parlamentet understryker samtidigt behovet av att minimera alla därmed förknippade risker för EU-budgeten, såsom ökad efterfrågan på EU:s budgetgarantier, och att bevara EIB:s höga kreditvärdighet. Parlamentet uppmuntrar institutioner för utvecklingsfinansiering att ta större risker i sina investeringsprogram genom EFHU+, för att även nå de mest sårbara ekonomierna. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att spela en större roll för att säkerställa mätbara och kompletterande utvecklingseffekter utan att snedvrida den lokala marknaden eller konkurrera illojalt med lokala ekonomiska aktörer och bidra till att utveckla projektens utbudssida genom att ge stöd till projektförberedelse och hjälpa institutionerna för utvecklingsfinansiering att samordna sig, och samtidigt säkerställa integreringen av mindre institutioner för utvecklingsfinansiering.

32.  Europaparlamentet erkänner vikten av och potentialen hos medlemsstaternas utvecklingsbanker inom EFAD:s struktur. Parlamentet är dock oroat över den roll som spelas av mellanhänder som ingår partnerskap med institutioner för utvecklingsfinansiering, särskilt när det gäller rapporterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar den viktiga roll som utvecklingen av den lokala privata sektorn i Afrika söder om Sahara kan spela för att ge partnerländerna möjlighet att slå in på en väg mot hållbar utveckling.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen rapportera om Team Europe-initiativen på grundval av kvantitativa och kvalitativa indikatorer inom ramen för NDICI – Europa i världen, samtidigt som den utvärderar de resurser som mobiliseras, utvecklingsplanering och utvecklingseffekter, harmonisering och tillämpning av EU-standarder, EU-integrationsperspektivet och medlemsstaternas deltagande. Parlamentet insisterar på att sådan rapportering ska delas med parlamentet och offentliggöras. Parlamentet betonar att parlamentet har en nyckelroll att spela när det gäller att granska de politiska målen och de förväntade resultaten av Team Europe-initiativ både på allmän nivå och på projektnivå, säkerställa att Team Europe-initiativ fungerar parallellt med befintliga mekanismer och kompletterar snarare än ersätter de fleråriga vägledande programmen.

34.  Europaparlamentet upprepar att institutionell kontroll och granskning av EU-medel främjar den demokratiska debatten och bidrar till att öka EU:s trovärdighet och öppenhet. Parlamentet framhåller sin viktiga roll och sin granskningsroll inom ramen för NDICI – Europa i världen i detta avseende. Parlamentet efterlyser skyldigheter som säkerställer lämplig synlighet för genomförandet av EFAD. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder på ett lämpligt sätt och i rätt tid i de fall då dessa skyldigheter inte uppfylls. Parlamentet uppmanar Europeiska revisionsrätten att genomföra regelbundna rapporter om genomförandet av EFAD, som kommer att offentliggöras och leda till politiska rekommendationer, bland annat om åtgärder som ska vidtas för förbättringar. Parlamentet beklagar bristen på information till allmänheten om EU:s roll när det gäller att erbjuda stöd till lokalsamhällena och uppmuntrar bättre kommunikation med allmänheten.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och institutionerna inom EFAD att främja transparens i sina upphandlingsförfaranden. Parlamentet påminner om att EU-företag bör kunna konkurrera på lika villkor med företag som är baserade i länder utanför EU.

36.  Europaparlamentet understryker att relevant, konsekvent och jämförbar information i rätt tid är avgörande för att mäta framsteg och faktiska resultat och för att fastställa om EU:s utvecklingsfinansiering har varit ändamålsenlig och kompletterar annan finansiering. Parlamentet beklagar att det saknas en enhetlig ram för rapportering och resultatmätning med jämförbara indikatorer för EFHU+. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en sådan ram för att göra det möjligt att harmonisera resultatförvaltningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet underrättat om innehållet i och genomförandet av denna ram.

37.  Europaparlamentet ser fram emot revisionsrättens särskilda rapport om programplanering av utvecklingsbistånd, som kommer att innehålla en bedömning av huruvida EU:s utvecklingsbistånd för 2021–2027 har fördelats enligt en väldefinierad strategi. Parlamentet betonar vikten av att bedöma additionaliteten hos blandfinansiering för att avgöra hur ändamålsenliga dessa instrument är när det gäller att uppnå utvecklingsresultat och politiska mål som bygger på EU:s värden. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att överväga att genomföra en sådan bedömning.

Utvecklingsfinansiering

38.  Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska fullgöra sitt åtagande att avsätta 0,7 % av sin bruttonationalinkomst (BNI) till offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet är oroat över att det offentliga utvecklingsbiståndet från utvecklade ekonomier under 2020 i genomsnitt endast uppgick till 0,32 % av deras BNI, vilket är mindre än hälften av åtagandet på 0,7 %, vilket endast har uppnåtts av fyra medlemsstater. Parlamentet betonar att effekterna av Rysslands militära aggression i Ukraina på de offentliga utgifterna runt om i världen kommer att sätta ytterligare press på biståndsbudgetarna, som redan är låga. Parlamentet noterar att de medlemsstater som anslöt sig till EU efter 2002 åtog sig att sträva efter att öka sitt offentliga utvecklingsbistånd till 0,33 % av BNI. Parlamentet välkomnar de ansträngningar som hittills gjorts av dessa och andra medlemsstater för att gradvis öka sina utgifter för offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmuntrar dem att fortsätta på detta spår. Parlamentet understryker det offentliga utvecklingsbiståndets viktiga roll som katalysator för förändring och som drivkraft för mobilisering av andra resurser. Parlamentet anser att EU bör sträva efter att behålla sin ställning som världsledande inom offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet påminner om att minst 93 % av utgifterna inom ramen för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen ska uppfylla kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av EU:s åtagande att mobilisera resurser för klimatåtgärder och EIB:s samt andra EFAD-medlemmars roll för att göra framsteg på detta område. Parlamentet noterar rådets åtagande att styra EFAD mot att uppnå Agenda 2030 för hållbar utveckling, målen för hållbar utveckling och Parisavtalet i syfte att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C. Parlamentet påminner om det globala klimatutgiftsmålet på 30 % för NDICI — Europa i världen och målet att använda 7,5 % av BNP till biologisk mångfald senast 2024, i enlighet med den fleråriga budgetramen. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har gjort mer specifika åtaganden för klimatpolitiska mål i sin färdplan, och förväntar sig att detta åtgärdas i ett kommande programdokument. Parlamentet efterlyser ett förbud mot alla transaktioner som finansierar sektorer som bidrar till klimatkrisen, framför allt fossilbränsleindustrin. Parlamentet erkänner att EFAD bör vara inkluderande för alla regioner och partnerländer, men erkänner samtidigt att en betydande del av investeringarna går till västra Balkan och det östra och södra grannskapet.

40.  Europaparlamentet erkänner den roll som kan spelas av lokala mikroföretag, små och medelstora företag, kooperativ, inklusive företagsmodeller och forskningsinstitut som motorer för tillväxt, sysselsättning och lokal innovation, vilket i sin tur kommer att bidra till att målen för hållbar utveckling uppnås. Parlamentet understryker behovet av att förenkla tillgången till finansiering, stärka delaktigheten och stödja mindre aktörer, bland annat genom att förbättra tillgången till relevanta offentligt tillgängliga data. Parlamentet betonar att lokala därför måste ha enkel tillgång till finansiella tjänster inom ramen för EFAD. Parlamentet konstaterar att EU:s politik måste uppmuntra samarbete mellan företag, särskilt små och medelstora företag, för att spela en aktiv roll i initiativ som bidrar till hållbar utveckling i utvecklingsländerna.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en koppling mellan möjlig riskreducerande verksamhet och ekonomiskt stöd till tillgång till utbildning och yrkesutbildning, särskilt för att inrätta lämplig infrastruktur och utbildning för lärare inom ramen för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, i syfte att göra det lättare att uppnå mål 4 för hållbar utveckling.

42.  Europaparlamentet noterar den särskilda betydelsen av EU:s investeringar på området hållbart jordbruk, inbegripet agroekologiska metoder, där det saknas privata och offentliga investeringar. Parlamentet betonar att lokala jordbrukare, småbrukare och familjejordbruk måste ha tillgång till finansiella tjänster, särskilt mikrofinansiering.

43.  Europaparlamentet konstaterar att bristen på marknadstillträde på grund av konnektivitetsproblem är ett av de största hindren för livsmedelstrygghet i många regioner i Afrika. Parlamentet anser att EU-investeringar på detta område skulle kunna ha en stark inverkan.

44.  Europaparlamentet noterar den tvåpelarlösning för att ta itu med de skatteutmaningar som följer av digitaliseringen och globaliseringen av ekonomin, som medlemmarna i OECD:s/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster har kommit överens om. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att säkerställa att den överenskomna globala minsta bolagsskattesatsen på 15 % för multinationella företag tillämpas effektivt. Parlamentet understryker att denna minimiskatt uppskattas generera omkring 150 miljarder US-dollar i ytterligare globala skatteintäkter årligen.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja internationellt samarbete i skattefrågor för att bekämpa skatteundandragande, olagliga finansiella flöden och korruption i syfte att främja målmedveten och hållbar utvecklingsfinansiering som bidrar till att minska ojämlikhet och fattigdom.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling samt FN.

(1) EUT C 25, 30.1.2008, s. 1. (2) EUT C 210, 30.6.2017, s. 1. (3) EUT C 494, 8.12.2021, s. 80. (4) EUT C 132, 24.3.2022, s. 88. (5) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1. (6) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om resultatet av moderniseringen av energistadgefördraget (2022/2934(RSP))

P9_TA(2022)0421 RC-B9-0498/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av energistadgefördraget, som undertecknades 1994 och trädde i kraft 1998,

–  med beaktande av den moderniseringsprocess för energistadgefördraget som inleddes 2017 och EU:s förslag till detta,

–  med beaktande av det avtal som antogs vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om den europeiska gröna given av den 11 december 2019 (COM(2019)0640),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag)(1),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2021/1749 av den 28 september 2021 om energieffektivitet först: från princip till praktik(2), och de riktlinjer som bifogats detta dokument,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (direktivet om förnybar energi)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002 av den 11 december 2018 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet(4),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis, särskilt dess yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 om frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Singapore(5), dess dom av den 6 mars 2018 i mål C-284/16 (förhandsavgörandet om Slovakien mot Achmea BV)(6), dess yttrande 1/17 av den 30 april 2019 om det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan Kanada och EU och dess medlemsstater(7), dess dom av den 2 september 2021 i mål C-741/19 (förhandsavgörandet om Republiken Moldavien mot Komstroy LLC)(8) och dess dom av den 26 oktober 2021 i mål C-109/20 (förhandsbesked om Republiken Polen mot PL Holdings Sàrl)(9),

–  med beaktande av mandatet för arbetsgrupp III inom FN:s kommission för internationell handelsrätt (Uncitral) 2017 som består i att arbeta med en reform av tvistlösningen mellan investerare och stat,

–  med beaktande av Italiens beslut att dra sig ur energistadgefördraget från den 1 januari 2016,

−  med beaktande av det lagförslag om uppsägning av energistadgefördraget som antogs av den polska regeringen den 10 augusti 2022 och som hänvisades till det polska parlamentet den 25 augusti 2022,

−  med beaktande av tillkännagivandena från den spanska regeringen den 12 oktober 2022, den nederländska regeringen den 19 oktober 2022, den franska regeringen den 21 oktober 2022, den slovenska regeringen den 10 november 2022, den tyska regeringen den 11 november 2022 och den luxemburgska regeringen den 18 november 2022 om sin avsikt att dra sig ur energistadgefördraget,

–  med beaktande av avtalet om upphävande av bilaterala investeringsavtal mellan Europeiska unionens medlemsstater, som undertecknades den 5 maj 2020(10),

−  med beaktande av sina senaste resolutioner, särskilt resolutionerna av den 23 juni 2022 om framtiden för EU:s politik för internationella investeringar(11) och av den 20 oktober 2022 om FN:s klimatkonferens 2022 i Sharm el-Sheikh, Egypten (COP27)(12),

−  med beaktande av att rådet inte lyckats uppnå kvalificerad majoritet för en modernisering av energistadgefördraget som grund för EU:s ståndpunkt vid energistadgekonferensens 33:e möte,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 oktober 2022 om ett avtal mellan medlemsstaterna, Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen om tolkning av energistadgefördraget (COM(2022)0523),

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Energistadgefördraget är ett internationellt avtal. Fördraget undertecknades i december 1994 och trädde i kraft i april 1998. Det har undertecknats och ingåtts av 53 parter, däribland Europeiska unionen, Euratom och alla EU-medlemsstaterna utom Italien, som drog sig ur 2016. EU och dess medlemsstater utgör över hälften av de röstberättigade medlemmarna i energistadgefördraget.

B.  Det ursprungliga syftet med energistadgefördraget var att skapa ett forum för samarbete mellan öst och väst på områdena energi, investeringsskydd, handel och transitering. Energistadgefördragets bestämmelser om investeringsskydd har inte uppdaterats sedan 1990-talet och är föråldrade jämfört med de nya standarder som fastställs i EU:s reformerade strategi för investeringspolitiken. Det gjordes inget försök att integrera det brådskande behovet av att begränsa klimatförändringarna och fasa ut investeringar i fossila bränslen fram till 2018.

C.  Medlemsstaterna har cirka 1 500 bilaterala investeringsavtal som ratificerades före Lissabonfördraget och fortfarande skyddar investeringar i fossila bränslen, inbegriper den gamla modellen för tvistlösning mellan investerare och stat och innehåller föråldrade bestämmelser och mekanismer som är oförenliga med EU:s värderingar och rättsprinciper. Inget av de nya, moderna internationella investeringsavtal som EU har förhandlat fram sedan Lissabonfördraget har trätt i kraft.

D.  För att avvärja allvarliga klimatkriser och skydda vår energitrygghet kommer det att krävas en snabbare utfasning av fossila bränslen och en snabb omställning till förnybar energi.

E.  Den europeiska gröna given syftar till att möta de utmaningar som klimatförändringarna och miljöförstöringen innebär. All EU-politik måste bidra till detta mål, inbegripet investeringspolitiken.

F.  Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar beskrev energistadgefördraget som ett allvarligt hinder för begränsningen av klimatförändringarna i sin rapport från 2022 om begränsning av klimatförändringarna, som offentliggjordes i april 2022.

G.  Energiomställningen kräver snabbare globala investeringar i ren energi och incitament för europeiska energiföretag att investera i förnybar energi.

H.  Mot bakgrund av de växande rättsliga och politiska invändningarna mot energistadgefördraget inleddes i november 2018 en moderniseringsprocess som drivs av EU och dess medlemsstater, med fokus på standarder för investeringsskydd, begränsning av skyddet för fossila bränslen och främjande av hållbar utveckling. Den 27 november 2018 godkände energistadgekonferensen förteckningen över punkter att modernisera. I juli 2019 gav rådet kommissionen mandat att förhandla om en modernisering av energistadgefördraget. I maj 2020 lade EU fram ett förslag om modernisering av energistadgefördraget. Den 15 februari 2021 lämnade EU in ett kompletterande förslag till energistadgesekretariatet för behandling av frågan om definitionen av ekonomisk verksamhet inom energisektorn, även känd som utfasning av fossila bränslen.

I.  De avtalsslutande parterna nådde den 24 juni 2022 en principöverenskommelse om moderniseringen av energistadgefördraget. Ändringarna av fördraget omfattar ändringar av energistadgefördragets standarder för investeringsskydd och en hänvisning till ländernas rätt att vidta lagstiftningsåtgärder av skäl som miljöskydd eller klimatåtgärder.

J.  Lagtexten i det slutliga avtalet har ännu inte offentliggjorts formellt, vilket inte lever upp till transparensnivån i EU:s övriga handels- och investeringsavtal.

K.  Sedan förhandlingarna avslutades har Tyskland, Frankrike, Spanien, Nederländerna, Polen, Slovenien och Luxemburg, som tillsammans representerar mer än 70 % av EU:s befolkning, meddelat sin avsikt att dra sig ur energistadgefördraget. Italien drog sig ur energistadgefördraget 2016. Andra medlemsstater överväger fortfarande möjligheten att dra sig ur energistadgefördraget.

L.  Rådet har inte lyckats nå kvalificerad majoritet för en modernisering av energistadgefördraget som grund för antagandet av moderniseringen vid energistadgekonferensen i november 2022. Som en följd av detta togs moderniseringen bort från energistadgekonferensens dagordning.

M.  EU har ett röstantal som motsvarar det antal medlemsstater som är avtalsslutande parter. Endast om EU inte utövar sin rösträtt får medlemsstaterna utöva sin. Ratificeringen av de EU-medlemsstater som är parter i energistadgefördraget måste ske i enlighet med deras nationella ratificeringsregler och med fördelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna.

N.  Parlamentet måste godkänna moderniseringen av energistadgefördraget innan EU kan börja tillämpa det moderniserade fördraget provisoriskt, i enlighet med kommissionens politiska riktlinjer. Parlamentet måste godkänna EU:s utträde ur energistadgefördraget.

O.  Ett alarmerande antal investeringsärenden är inriktade på miljöåtgärder. Flera länder, däribland EU-medlemsstater, blir stämda i samband med klimatpolitiken, utfasningen av fossila bränslen eller den rättvisa omställningen. Energistadgefördraget är det mest omtvistade av alla investeringsskyddsavtal. Över 40 EU-interna skiljedomsförfaranden pågår för närvarande. Från och med den 1 juni 2022 har enligt energistadgans sekretariat minst 150 skiljedomsförfaranden inletts inom ramen för energistadgefördraget, varav en tredjedel gäller investeringar i fossila bränslen och 70 % är EU-interna skiljedomsförfaranden om investeringar på grundval av energistadgefördraget.

P.  Energistadgefördraget är för närvarande oförenligt med EU-fördragen, eftersom det gör det möjligt för investeringsdomstolar att tolka och tillämpa EU-rätten utan att införa nödvändiga skyddsåtgärder som bevarar EU:s lagstiftningsmässiga autonomi, och eftersom det inverkar negativt på EU-institutionernas verksamhet i enlighet med EU:s konstitutionella ram.

Q.  EU-domstolen slog i sin dom av den 6 mars 2018 i mål C-284/16 (förhandsavgörandet om Slovakien mot Achmea BV) fast att skiljedomsklausuler mellan investerare och staten i internationella avtal som ingåtts mellan EU:s medlemsstater strider mot EU‑fördragen och, till följd av denna oförenlighet, inte kan tillämpas efter den dag då den sista av parterna i ett EU-internt bilateralt investeringsavtal blev en EU‑medlemsstat. Med tillämpning av samma principer slog EU-domstolen fast i sin dom av den 2 september 2021 i mål C-741/19 (förhandsavgörandet om Republiken Moldavien mot Komstroy LLC) att artikel 26.2 c i energistadgefördraget ska tolkas så att den inte är tillämplig på tvister mellan en EU-medlemsstat och en investerare från en annan EU-medlemsstat rörande en investering som den senare gjort i den första EU‑medlemsstaten. Det är väletablerat att EU-domstolens domar gäller med retroaktiv verkan (ex tunc). Skiljemännen har ignorerat EU-domstolens domar i sina överläggningar.

R.  EU har intagit en ledande roll när det gäller investeringspolitiska reformer. Sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget har EU, enligt Europaparlamentets krav och med dess stöd, antagit en reformerad investeringsskyddsmodell och beslutat att ersätta tvistlösning mellan investerare och stat med systemet för investeringsdomstolar, inlett förhandlingar om en multilateral investeringsdomstol, antagit lagstiftning för att reglera utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden och antagit lagstiftning för granskning av ingående utländska direktinvesteringar. Denna utveckling utgör betydande steg i rätt riktning för en moderniserad och hållbar investeringspolitik. Dock är det mycket kvar att göra för fortsatta framsteg med denna reformagenda.

S.  EU stöder de pågående förhandlingarna i Uncitrals arbetsgrupp III och inrättandet av den multilaterala investeringsdomstolen.

1.  Europaparlamentet erkänner att energistadgefördraget har kritiserats hårt eftersom det utgör ett hinder för övergången till förnybar energi och för skyddet av energitryggheten i EU och dess medlemsstater. Parlamentet anser att det nuvarande energistadgefördraget är ett föråldrat instrument som inte längre tjänar Europeiska unionens intresse, särskilt när det gäller målet att bli klimatneutralt senast 2050.

2.  Europaparlamentet välkomnar EU:s och dess medlemsstaters insatser för att driva på moderniseringen av energistadgefördraget. Parlamentet lovordar kommissionens förhandlingsinsatser för att anpassa energistadgefördraget till det mandat som den fick från rådet och för att bevara EU:s förmåga att ta fram offentliga politiska åtgärder som är förenliga med Parisavtalet, den europeiska gröna givens mål och Europaparlamentets prioriteringar.

3.  Europaparlamentet erkänner att det moderniserade energistadgefördraget förhandlades fram efter november 2018 som svar på EU-medlemsstaternas starka efterfrågan. Parlamentet understryker att en ändring av energistadgefördraget kräver enhällighet bland alla avtalsslutande parter som röstar vid den årliga energistadgekonferensen.

4.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att många avtalsslutande parter, däribland industrialiserade höginkomstländer, inte verkar dela EU:s ambitionsnivå när det gäller att modernisera energistadgefördraget, begränsa klimatförändringarna, främja hållbar utveckling och stödja energiomställningen, trots att de alla också har undertecknat Parisavtalet.

5.  Europaparlamentet betonar att den slutliga texten i det moderniserade energistadgefördraget införlivar delar av kommissionens förhandlingsmandat, inte överensstämmer med Parisavtalet, EU:s klimatlag och den europeiska gröna givens mål, inte uppfyller de mål som parlamentet fastställer i sin resolution av den 23 juni 2022 om framtiden för EU:s politik för internationella investeringar, såsom framför allt det omedelbara förbudet för investerare i fossila bränslen att stämma de avtalsslutande parterna för en politik som syftar till att fasa ut fossila bränslen i linje med deras åtaganden enligt Parisavtalet, den betydande förkortningen av tidsramen för utfasning av skyddet av befintliga investeringar i fossila bränslen och avskaffandet av mekanismen för tvistlösning mellan investerare och stat. Parlamentet har uttryckt ståndpunkten att EU och dess medlemsstater inte bör underteckna eller ratificera avtal om investeringsskydd som inbegriper mekanismen för tvistlösning mellan investerare och stat. Parlamentet påpekar att om den multilaterala investeringsdomstolen inrättas kan den vara direkt tillämplig på alla pågående bilaterala och multilaterala investeringsavtal, däribland energistadgefördraget, för de länder som anslutit sig till den.

6.  Europaparlamentet välkomnar EU:s och Förenade kungarikets avsikt att undanta investeringar i fossila bränslen från skyddet av energistadgefördraget. Parlamentet välkomnar att de flesta nya investeringar i fossila bränslen för EU och dess medlemsstater inte längre kommer att skyddas från och med den 15 augusti 2023.

7.  Europaparlamentet noterar att förslaget till moderniserat energistadgefördrag bibehåller skyddet för befintliga investeringar i fossila bränslen i minst tio år. Perioden på tio år skulle räknas från och med när det moderniserade energistadgefördraget träder i kraft och inledas den 15 augusti 2023 om EU, dess medlemsstater och övriga avtalsslutande parter kommer överens om att provisoriskt tillämpa avtalet, och att den annars inte skulle inledas förrän tre fjärdedelar av de avtalsslutande parterna ratificerat det, vilket skulle förlänga skyddet för investeringar i fossila bränslen med en period som ligger nära de 20 år som föreskrivs i tidsfristklausulen i energistadgefördraget. Parlamentet noterar att brytdatumet i det moderniserade energistadgefördraget är 2040, då inga investeringar i fossila bränslen längre kommer att skyddas om fördragsslutande parter väljer att tillämpa det ovannämnda undantaget. Parlamentet uttrycker stor oro över att denna tidsplan strider mot den nuvarande kunskapen om hur snabbt fossila bränslen behöver fasas ut för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C över förindustriella nivåer och att detta kommer att undergräva EU:s klimatmål. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt att energistadgefördraget omedelbart bör förbjuda investerare som investerar i fossila bränslen att stämma de avtalsslutande parterna för att de bedriver en politik för utfasning av fossila bränslen i linje med deras åtaganden enligt Parisavtalet. Parlamentet noterar att definitionen av befintliga investeringar omfattar projekt i prospekteringsfasen och deras potentiella framtida utvinning.

8.  Europaparlamentet beklagar att inom ramen för det moderniserade energistadgefördraget har de flesta avtalsslutande parter beslutat att behålla skyddet för investerare i fossila bränslen på obestämd tid.

9.  Europaparlamentet betonar att det moderniserade energistadgefördraget endast kan användas som grund för nya anspråk efter dess fullständiga ikraftträdande om värdmedlemsstaten och svarandestaterna båda provisoriskt tillämpar det moderniserade energistadgefördraget. Parlamentet beklagar djupt den bristande tydlighet som denna situation skapar, eftersom den leder till ett fragmenterat genomförande och förseningar och riskerar att förlänga tillämpningen av det icke-reformerade energistadgefördraget.

10.  Europaparlamentet välkomnar införandet i det moderniserade energistadgefördraget av nya bestämmelser om hur fördraget ska tolkas, särskilt bestämmelser om rätten att reglera i syfte att uppnå legitima mål för den offentliga politiken, det brådskande behovet av att effektivt bekämpa klimatförändringarna, de avtalsslutande parternas rättigheter och skyldigheter enligt multilaterala miljö- och arbetsmarknadsavtal, inbegripet Parisavtalet, deras åtagande att främja energiinvesteringar på ett sätt som skulle bidra till hållbar utveckling och ansvarsfullt företagande. Parlamentet noterar införandet av en förlikningsbaserad mekanism för att lösa tvister som rör hållbar utveckling.

11.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt att EU och dess medlemsstater inte bör underteckna eller ratificera avtal om investeringsskydd som inbegriper mekanismen för tvistlösning mellan investerare och stat. Parlamentet beklagar att det moderniserade energistadgefördraget bibehåller denna föråldrade tvistlösningsmekanism och betonar att det finns betydande belägg för att investeringsskiljemän ignorerar staternas avsikt att skydda sina offentliga politiska mål, särskilt när det gäller att fasa ut fossila bränslen eller skydda miljön.

12.  Europaparlamentet stöder de pågående förhandlingarna i Uncitrals arbetsgrupp III, där EU och dess medlemsstater arbetar för att inrätta en multilateral investeringsdomstol, som kan bli dess behöriga dömande organ för att lösa internationella investeringstvister. Parlamentet påpekar att om den multilaterala investeringsdomstolen inrättas skulle den att vara direkt tillämplig på alla pågående bilaterala och multilaterala investeringsavtal, däribland energistadgefördraget, för de länder som anslutit sig till dem. Parlamentet påminner om att systemet med den multilaterala investeringsdomstolen, i enlighet med artikel 30.3 i 1969 års Wienkonvention om traktaträtten, därför skulle ha företräde framför mekanismerna för tvistlösning mellan investerare och stat för länder som anslutit sig till den. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett framgångsrikt sätt, så snart som möjligt, slutföra förhandlingarna i Uncitrals arbetsgrupp III.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uttryckligen stödja att man i processen och resultaten avseende Uncitralprocessen inkluderar en mekanism genom vilken stater effektivt kan dra tillbaka sitt samtycke till tvistlösning mellan investerare och stat från sina fördrag eller avsluta sina fördrag.

14.  Europaparlamentet är oroat över att den 20-åriga tidsfristklausulen för utträde förblir oförändrad i den moderniserade texten och beklagar att detta inte var en del av EU:s förhandlingsmandat, vilket innebär att de länder som fortfarande är parter i energistadgefördraget fortfarande inte har möjlighet att på ett enkelt sätt lämna fördraget om skiljemännen fortsätter att undergräva staternas regleringsförmåga. Parlamentet betonar att ett utträde ur energistadgefördraget skulle innebära att de avtalsslutande parterna som lämnar omfattas av energistadgefördragets 20-åriga tidsfristklausul, varigenom alla befintliga investeringar som inte omfattas av ett inbördes avtal skulle fortsätta att skyddas, enligt reglerna i det icke-moderniserade energistadgefördraget. Parlamentet välkomnar dock att skyddet omedelbart skulle upphöra efter utträdet för alla nya investeringar. Parlamentet noterar att enligt ett moderniserat energistadgefördrag skulle de flesta nya investeringar i fossila bränslen inte längre skyddas från och med den 15 augusti 2023.

15.  Europaparlamentet beklagar att det moderniserade energistadgefördraget inte tar upp den kritiska frågan om värderingsmetoder, vilket gör det möjligt att bevilja ersättning som är mycket större än de investerade beloppen. Parlamentet konstaterar att de föreslagna ändringarna av bestämmelserna om skadestånd skulle få liten inverkan, eftersom skiljemännen tenderar att tolka begreppet ”förlust” mycket brett, inbegripet förväntade framtida vinster. Parlamentet noterar att dessa metoder är mycket kontroversiella på grund av det mycket stora tolkningsutrymmet och bruket av mycket komplexa och spekulativa antaganden.

16.  Europaparlamentet välkomnar domstolens klargörande att bestämmelserna om tvistlösning mellan investerare och stat i energistadgefördraget inte är tillämpliga vid tvister inom EU, samt införandet i det moderniserade energistadgefördraget av principen att bestämmelser om tvistlösning mellan investerare och stat inte gäller för medlemmar i samma regionala organisation för ekonomisk integration. Parlamentet uttrycker dock oro över möjligheten att skiljemän fortfarande kan besluta att pröva tvister inom EU och att mål enligt regler som Internationella centralorganet för biläggande av investeringstvister fastställt fortfarande kan verkställas vid domstolar i tredjeländer. Parlamentet noterar med oro att Achmea-domen inte har avskräckt skiljemän från att upprepade gånger ignorera domen och avgöra tvister inom EU. Parlamentet välkomnar kommissionens utkast till inbördes avtal som klargör att energistadgefördraget och dess tidsfristklausul inte tillämpas, och aldrig har tillämpats, i ett EU-internt sammanhang. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera sådana avtal så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att vända sig till partnerländerna och föreslå ett andra avtal som gör det möjligt för de tredjelandsparter i energistadgeavtalet som är villiga att dra sig ur avtalet att neutralisera tidsfristklausulen på ömsesidig basis.

17.  Europaparlamentet noterar att det inte finns en kvalificerad majoritet bland EU:s medlemsstater för moderniseringen av energistadgefördraget, vilket har lett till att moderniseringsinsatserna har misslyckats. Parlamentet anser att varken EU eller dess medlemsstater kan förbli parter i det nuvarande energistadgefördraget på grund av dess oförenlighet med EU-rätten och EU:s politik.

18.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att börja förbereda ett samordnat utträde ur energistadgefördraget och ett avtal som utesluter tillämpningen av tidsfristklausulen frivilligt mellan avtalsslutande parter. Parlamentet påminner om att EU endast kan ratificera det moderniserade energistadgefördraget med parlamentets slutliga godkännande, och att parlamentet kommer att överväga sina tidigare ståndpunkter och bristerna i moderniseringen om parlamentet ska godkänna det. Parlamentet kommer att stödja EU:s samordnade utträde från energistadgefördraget när parlamentet uppmanas att godkänna det.

19.  Europaparlamentet välkomnar att de polska, spanska, nederländska, franska, slovenska, tyska och luxemburgska regeringarna tillkännagivit sin avsikt att dra sig ur energistadgefördraget, och noterar att beslutet i de flesta fall har fattats på grundval av resultatet av moderniseringsprocessen.

20.  Europaparlamentet understryker behovet av att agera på ett samordnat sätt för att vara starkare i utträdesförhandlingarna, begränsa de negativa effekterna av tidsfristklausulen och faktiskt förhindra tvister inom EU. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att omedelbart inleda processen för ett samordnat EU-utträde från energistadgefördraget och uppmanar rådet att stödja ett sådant förslag. Parlamentet anser att detta är det bästa alternativet för att skapa rättslig förutsägbarhet i EU och förhindra att energistadgefördraget äventyrar EU:s klimat- och energitrygghetsambitioner ytterligare.

21.  Europaparlamentet betonar att kommissionen inte tillräckligt har förberett detta samordnade utträde eller delat med sig av någon information om det, trots flera krav från parlamentets sida sedan moderniseringsförhandlingarna inleddes, som ett alternativ om resultaten skulle vara otillfredsställande eller om moderniseringsprocessen skulle misslyckas.

22.  Europaparlamentet uppmärksammar bristen på samstämmighet mellan vissa medlemsstaters ståndpunkter om energistadgefördraget och deras bilaterala investeringsavtal som fortfarande skyddar investeringar i fossila bränslen och innehåller föråldrade bestämmelser som strider mot EU:s mål och värden.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, energistadgefördragets sekretariat och regeringarna i de länder som är medlemmar i energistadgefördraget.

(1) EUT L 243, 9.7.2021, s. 1. (2) EUT L 350, 4.10.2021, s. 9. (3) EUT L 328, 21.12.2018, s. 82. (4) EUT L 328, 21.12.2018, s. 210. (5) Yttrande av den 16 maj 2017, EU:C:2017:376. (6) Dom av den 6 mars 2018, Slovakien mot Achmea BV, C-284/16, EU:C:2018:158. (7) Yttrande av den 30 april 2019, EU:C:2019:341. (8) Dom av den 2 september 2021, Republiken Moldavien mot Komstroy LLC, C-741/19, EU:C:2021:655. (9) Dom av den 26 oktober 2021, Republiken Polen mot PL Holdings Sàrl, C-109/20, EU:C:2021:875. (10) EUT L 169, 29.5.2020, s. 1. (11) Antagna texter, P9_TA(2022)0268. (12) Antagna texter, P9_TA(2022)0373.

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om bedömning av Ungerns efterlevnad av de rättsstatliga villkoren enligt villkorlighetsförordningen och läget beträffande Ungerns återhämtnings- och resiliensplan (2022/2935(RSP))

P9_TA(2022)0422 B9-0511/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 2, 4.3 och 7.1,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt protokollen till denna,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s och Europarådets internationella människorättsfördrag,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten(1) (förordningen om villkorlighet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik(3),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 3 juni 2021 i mål C‑650/18 om ogillande av Ungerns talan mot parlamentets resolution av den 12 september 2018 om att fastställa huruvida det föreligger en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av unionens värden av en medlemsstat(4),

–  med beaktande av landskapitlen om Ungern i kommissionens årliga rapporter om rättsstatsprincipen, särskilt från 2021 och 2022,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 15 september 2022 om förslaget till rådets beslut om att enligt artikel 7.1 i EU-fördraget fastställa huruvida det finns en klar risk för att Ungern allvarligt åsidosätter unionens värden(5), av den 9 juni 2022 om rättsstatsprincipen och det potentiella godkännandet av Polens nationella återhämtningsplan(6), av den 5 maj 2022 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget: Polen och Ungern(7), av den 10 mars 2022 om rättsstatsprincipen och konsekvenserna av EU-domstolens dom(8), av den 8 juli 2021 om överträdelser av unionsrätten och hbtqi-personers rättigheter i Ungern till följd av de lagändringar som antagits av det ungerska parlamentet(9), av den 10 juni 2021 om rättsstatssituationen i EU och tillämpning av förordning (EU, Euratom) 2020/2092 om villkorlighet(10),

–  med beaktande av det skriftliga meddelande som kommissionen skickade till den ungerska regeringen den 27 april 2022 i enlighet med artikel 6.1 i villkorlighetsförordningen,

–  med beaktande av de korrigerande åtgärder som den ungerska regeringen lade fram för kommissionen genom en skrivelse av den 22 augusti 2022,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 18 september 2022 om rådets genomförandebeslut om åtgärder för att skydda unionsbudgeten mot överträdelser av rättsstatens principer i Ungern (COM(2022)0485),

–  med beaktande av Ungerns rankning i World Justice Project 2022 State of Law Index (73:e plats av 140 länder och sist i EU, Europeiska frihandelssammanslutningen och Nordamerika),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt artikel 2 i EU-fördraget och såsom återspeglas i stadgan och fastslås i internationella människorättsfördrag. Dessa värden, som är gemensamma för medlemsstaterna och som medlemsstaterna av egen fri vilja ställt upp bakom, utgör grunden för de rättigheter som personer som lever i unionen åtnjuter.

B.  Åtgärderna enligt villkorlighetsförordningen kan genomföras av kommissionen när överträdelser av rättsstatsprinciperna direkt påverkar eller allvarligt riskerar att påverka den sunda ekonomiska förvaltningen i unionen.

C.  Den 18 september 2022 lade kommissionen fram budgetskyddsåtgärder enligt villkorlighetsförordningen genom ett förslag till rådets genomförandebeslut som säkerställer skyddet av EU:s ekonomiska intressen mot överträdelser av rättsstatsprincipen i Ungern, med innehållande av 65 % av åtagandena för tre program inom sammanhållningspolitiken eller, i tillämpliga fall, godkännande av de tre programmen, samt ett förbud mot att ingå rättsliga åtaganden med allmännyttiga truster för program som genomförs genom direkt och indirekt förvaltning.

D.  De korrigerande åtgärder som vidtagits av den ungerska regeringen är inte tillräckliga för att bevisa att överträdelser av rättsstatsprincipen i Ungern inte längre påverkar eller allvarligt riskerar att påverka den sunda ekonomiska förvaltningen av unionens budget eller skyddet av unionens ekonomiska intressen, och de är inte heller tillräckliga för att avhjälpa de begränsade brister som kommissionen valde att ta itu med i utkastet till rådets genomförandebeslut, och inte ens ett fullständigt genomförande förefaller vara tillräckligt för att avhjälpa överträdelser av rättsstatsprincipen som påverkar eller allvarligt riskerar att påverka den sunda ekonomiska förvaltningen av EU:s budget i Ungern. Dessa korrigerande åtgärder skulle inte avhjälpa andra överträdelser av rättsstatsprincipen i Ungern, utöver förordningens tillämpningsområde.

E.  Ungern har beslutat att inte delta i det fördjupade samarbetet för att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten.

1.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att utlösa villkorlighetsförordningen i Ungerns fall, om än efter en lång försening och med ett alltför begränsat tillämpningsområde.

2.  Europaparlamentet anser att de 17 åtgärder som förhandlats fram av kommissionen och den ungerska regeringen inte är tillräckliga för att hantera den befintliga systemrisken för EU:s ekonomiska intressen.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin bedömning peka på den fortsatta risken och att bibehålla kravet på korrigerande åtgärder för att ge rådet skäl att med kvalificerad majoritet godkänna kommissionens förslag av den 18 september 2022 till rådets genomförandebeslut om åtgärder för att skydda unionsbudgeten mot överträdelser av rättsstatsprincipen i Ungern.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anta åtgärderna enligt villkorlighetsförordningen, i enlighet med kommissionens förslag av den 18 september 2022, och att upphäva de antagna åtgärderna först efter att ha konstaterat att villkoren för antagande inte längre är uppfyllda, och att de korrigerande åtgärder som den ungerska regeringen antagit alltså har haft en varaktig effekt i praktiken och i synnerhet att ingen försämring har registrerats för redan antagna åtgärder. Parlamentet betonar att om dessa åtgärder upphävs i framtiden bör unionen gå vidare med finansiell korrigering.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta omedelbara åtgärder enligt villkorlighetsförordningen när det gäller andra överträdelser av rättsstatsprincipen, i synnerhet vad gäller rättsväsendets oberoende och de andra grunder som lades fram i kommissionens skrivelse av den 19 november 2021 till Ungern.

6.  Europaparlamentet beklagar att de ungerska myndigheterna fortsätter att missbruka EU:s enhällighetsregel för att blockera viktiga beslut i syfte att pressa kommissionen och rådet att frigöra EU-medel och därmed försena Ukrainas stödpaket på 18 miljarder euro och den globala minimiskattesatsen för företag. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa att detta inte påverkar deras beslut om faciliteten för återhämtning och resiliens eller villkoren för rättsstatsprincipen.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att säkerställa att de slutliga mottagarna eller bidragsmottagarna av EU-medel inte berövas dessa medel i det fall att åtgärder vidtas inom ramen för mekanismen för villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen, i enlighet med artikel 5.4 och 5.5 i villkorlighetsförordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt att fördela EU-medel via lokala myndigheter och icke-statliga organisationer om den berörda regeringen inte samarbetar när det gäller brister i rättsstatsprincipen.

8.  Europaparlamentet påminner om att syftet med faciliteten för återhämtning och resiliens är att främja återhämtning och resiliens i EU och dess medlemsstater, inbegripet Ungern. Parlamentet beklagar djupt att finansieringen från faciliteten för återhämtning och resiliens på grund av den ungerska regeringens åtgärder ännu inte har nått Ungerns befolkning och regioner, lokala myndigheter eller organisationer i det civila samhället, medan de 26 andra planerna för faciliteten för återhämtning och resiliens har godkänts. Parlamentet noterar att det finns en risk för missbruk av medel inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens och upprepar sin uppmaning till kommissionen att avstå från att göra en positiv bedömning av Ungerns plan till dess att landet fullt ut har följt alla rekommendationer på rättsstatsområdet och till dess att landet har genomfört alla relevanta domar från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet förväntar sig att kommissionen utesluter alla risker för att program inom ramen för sammanhållningspolitiken bidrar till missbruk av EU-medel eller överträdelser av rättsstatsprincipen innan den godkänner partnerskapsöverenskommelserna och de sammanhållningspolitiska programmen.

9.  Europaparlamentet beklagar bristen på information som parlamentet har tillgång till om förhandlingarna mellan kommissionen och de ungerska myndigheterna. Parlamentet förväntar sig att kommissionen snabbt och regelbundet informerar parlamentet om relevant utveckling. Parlamentet noterar vikten av transparens även för EU-medborgare, inbegripet ungerska medborgare, för vilka enormt mycket står på spel.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 1. (2) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17. (3) EUT L 231, 30.6.2021, s. 159. (4) Dom av den 3 juni 2021, Ungern/parlamentet, C-650/18, ECLI:EU:C:2021:426. (5) Antagna texter, P9_TA(2022)0324. (6) Antagna texter, P9_TA(2022)0240. (7) Antagna texter, P9_TA(2022)0204. (8) EUT C 347, 9.9.2022, s. 168. (9) EUT C 99, 1.3.2022, s. 218. (10) EUT C 67, 8.2.2022, s. 86.

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om skydd av djurhållning och stora rovdjur i Europa (2022/2952(RSP))

P9_TA(2022)0423 RC-B9-0503/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet)(3),

–  med beaktande av konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö (Bernkonventionen)(4),

–  med beaktande av kommissionens program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit),

–  med beaktande av kommissionens tillkännagivande av den 12 oktober 2021 Vägledningsdokument om strikt skydd av djurarter av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet (C(2021)7301),

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I många delar av Europa ökar utbredningen eller återkoloniseringen av vissa stora rovdjur, särskilt vargar och björnar som har varit borta från dessa områden under ganska lång tid, vilket gör att de kommer i konflikt med mänsklig verksamhet, i synnerhet extensivt bete av får och nötkreatur. Det finns betydande kostnader för nomadiserande boskapsskötare till följd av utarmning av deras besättningar och de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna och regionerna när det gäller åtgärder, och i vissa fall brist på sådana, för att stödja sina jordbrukare och offentliga medel som de ställer till deras förfogande för kompensation och anpassning.

B.  Lagstiftningsåtgärder såsom habitatdirektivet och internationella fördrag såsom Bernkonventionen har bidragit till återhämtningen av stora rovdjur, däribland varg, brunbjörn, europeisk lo och järv. Antalet stora rovdjur på den europeiska kontinenten uppgick under 2012 till 9 000 europeiska loar, 17 000 brunbjörnar, 1 250 järvar och 12 000 vargar. Antalet vargar har ökat betydligt under de senaste 10 åren, upp till 17 000 enligt en bedömning som gjordes 2018(5), medan antalet för andra arter är detsamma. På grundval av bästa tillgängliga uppgifter kommer det totala antalet vargar i EU-27 år 2022 sannolikt att ligga i storleksordningen 19 000 och kommer sannolikt att överstiga 21 500 i det geografiska Europa(6). De senaste tio åren har en ökning av vargpopulationen med över 25 procent rapporterats i Europa i en bedömning från 2022 av vargens (Canis lupus) bevarandestatus i Europa(7). Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har klassificerat 3 av 9 vargpopulationer, 3 av 10 brunbjörnspopulationer och 3 av 11 europeiska lopopulationer i Europa som minst oroande. Båda järvpopulationerna i Europa är fortfarande hotade och den iberiska lon är fortfarande starkt hotad.

C.  Vargpopulationen har potential att öka exponentiellt med cirka 30 % per år.

D.  De negativa effekterna av den växande vargstammens angrepp på boskap ökar. Vargar kommer allt oftare mycket nära människor, särskilt i tätbefolkade områden.

E.  Enbart i Österrike ökade antalet boskapsdjur som dödades av vargar med 230 % till 680 under 2021. En liknande utveckling när det gäller vargattacker kan också observeras i andra medlemsstater, där antalet dödade boskapsdjur uppgick till 11 849 i Frankrike, 3 959 i Tyskland, 616 i Tjeckien, 139 i Belgien och 98 i Sydtyrolen i Italien.

F.  Den snabba ökningen av vargpopulationen och av angrepp på boskap gör det svårt för nationella administratörer att agera effektivt och beslutsamt med de verktyg som för närvarande står till buds.

G.  Jordbrukarna som själva är drabbade av angrepp av stora rovdjur känner sig desperata, missförstådda och maktlösa. Angreppen av stora rovdjur har redan skördat mänskliga offer.

H.  De flesta populationer av stora rovdjur i Europa är gränsöverskridande. Enskilda populationer kan omfatta stora geografiska intervall mellan olika länder, inom och utanför EU, vilket leder till situationer där samma population i en region kan anses ha gynnsam bevarandestatus, medan den i en grannregion kan klassificeras som i behov av strikt skydd.

I.  Övervakningsmetoderna varierar kraftigt, vilket leder till att data om stora rovdjurs populationsnivåer är av ojämn kvalitet och kvantitet.

J.  Life-programmet har redan finansierat många projekt för att minska konflikter kopplade till vilda djur och främja långsiktig samexistens med stora rovdjur. Mellan 1992 och 2019 spenderades i genomsnitt 3,6 miljoner euro per år på projekt som var inriktade på åtgärder för att begränsa skador orsakade av stora rovdjur genom Life-programmet, och ytterligare 36 miljoner euro beviljades för pågående projekt som tillhandahåller kontextspecifik vägledning om effektiviteten hos begränsningsåtgärder såsom elektriska stängsel, herdar och användning av vakthundar för boskap i många olika regioner i EU. Det finns ett behov av ytterligare projekt i regioner och för stora rovdjursarter som ännu inte har hanterats.

K.  Tama djur, särskilt i betesmarker och öppna betessystem, löper större risk för angrepp (beroende på vilka åtgärder som vidtagits och hur effektiva de är) på grund av den ökande förekomsten av stora rovdjur. Detta gäller särskilt i bergsområden och glesbefolkade områden där bete är nödvändigt för att bevara dessa prioriterade livsmiljöer. I vissa tätbefolkade områden med få naturliga bytesarter för stora rovdjur kan tamdjuren också utsättas för en större risk.

L.  Allmänhetens inställning till stora rovdjur varierar kraftigt mellan olika länder och bland olika intressegrupper, särskilt i regioner där stora rovdjur har varit frånvarande under längre tid. Rädslan för attacker och bristen på tillräckligt stöd från myndigheterna för att undvika skador kan leda till olagligt dödande av skyddade arter.

M.  Får- och getsektorerna, som är de mest sårbara för rovdjursangrepp från stora rovdjur, har av bredare socioekonomiska skäl redan utsatts för ekonomiska påfrestningar i flera årtionden. Denna känsliga sektor kan ge ett mervärde för miljön genom extensivt bete, genom att bidra till att bevara den biologiska mångfalden i öppna landskap i många områden med naturliga begränsningar eller låg bördighet, såsom alpängar, och genom att bidra till att bekämpa fenomen som erosion och skogsbränder.

N.  Traditionella alpängar och ängsbetessystem överges i allt högre grad på grund av miljörelaterade, jordbruksrelaterade och socioekonomiska utmaningar.

O.  Förebyggande åtgärder för att undvika konflikter när det gäller samexistens har av Life‑projekt i vissa EU-regioner rapporterats som framgångsrika metoder för att minska skador orsakade av stora rovdjur. Dessa åtgärders ändamålsenlighet kan dock påverkas av geografiska och lokala förhållanden. Dessa åtgärder kan leda till en ökad arbetsinsats och ökade kostnader för jordbrukarna, särskilt i regioner dit stora rovdjur återvänder eller där de utökar sina revir. Förebyggande åtgärder för att undvika konflikter när det gäller samexistens kan kombineras för att öka effektiviteten. Ersättningsbetalningarna, som regleras på nationell nivå, skiljer sig åt inom EU och ger inte alltid full ersättning för den skada som uppkommit.

P.  Förlusten av och skadorna på tamdjur på grund av angrepp av stora rovdjur orsakar inte bara ekonomiska skador för jordbrukare och uppfödare, utan har också betydande känslomässiga konsekvenser för tamdjurens ägare.

Q.  Traditionella uppfödningsmetoder som ger högt skydd av boskap mot rovdjur, såsom användning av herdar och vakthundar för boskap samt inhämtning nattetid för att säkerställa direkt och kontinuerlig övervakning av betesdjur, har använts i århundraden i Europa, men har gradvis övergetts på grund av betydligt färre rovdjursangrepp. Det kan visa sig svårt att fullt ut återgå till dessa gamla metoder i stor skala i vissa regioner på grund av förändrad markanvändning med en mer mångfunktionell strategi i jordbruksområdena, turismens ökade betydelse och det nuvarande socioekonomiska trycket som jordbruket står inför i EU, med betydande minskningar av antalet jordbrukare och lägre löner än genomsnittet. Innovativa lösningar måste hittas för att det moderna jordbruket ska kunna anpassas till vargarnas närvaro.

R.  Det behövs en konstruktiv samexistens mellan stora rovdjur och djurhållning, där å ena sidan bevarandestatusen för stora rovdjur kan fortsätta att utvecklas positivt, samtidigt som jordbrukarna å andra sidan skulle få verktyg och tillräcklig finansiering för att hantera och förhindra angrepp på produktionsdjur. Alla förvaltningsbeslut bör baseras på vetenskapliga belägg och solida fakta och ta hänsyn till ekologiska, sociala och ekonomiska perspektiv. Det kommer att behövas ytterligare diskussioner mellan berörda parter och jordbrukare i områden där stora rovdjur har varit frånvarande i årtionden, och ytterligare insatser kommer att behövas när det gäller utbyte av bästa praxis för att stödja införandet av förebyggande åtgärder och få tillgång till finansiering. Den ökade förekomsten av stora rovdjur kan ha positiva effekter på ekosystemens funktion och motståndskraft och bevarandet av biologisk mångfald och ekologiska processer och bland annat bidra till att reglera populationer av vilda hov- och klövdjur. Parlamentet betonar också att närvaron av stora rovdjur, särskilt i nationalparker, bidrar till skogarnas rekreationsvärde och ständigt ökande naturbaserad turism.

S.  I oktober 2021 utfärdade kommissionen nya riktlinjer om strikt skydd av djurarter enligt habitatdirektivet, inbegripet vargar, i syfte att hjälpa EU:s medlemsstater att förbättra genomförandet av habitatdirektivet på fältet, och särskilt att säkerställa ett fullständigt, tydligt och exakt införlivande av artikel 16 i direktivet.

1.  Europaparlamentet noterar de positiva resultaten av politiken för biologisk mångfald när det gäller återställande av stora rovdjursarter i EU och noterar deras inverkan på ekosystemens funktionssätt och motståndskraft, bevarandet av biologisk mångfald och ekologiska processer samt djurhållningen. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa en balanserad samexistens mellan människor, boskap och stora rovdjur, särskilt på landsbygden, och framhåller behovet att erkänna att förändringar i populationsnivåerna för vissa arter kan leda till ett antal miljörelaterade, jordbruksrelaterade och socioekonomiska utmaningar. Parlamentet konstaterar att artikel 2.3 i habitatdirektivet redan medger den flexibilitet som behövs för att effektivt hantera och hantera dessa synergier och avvägningar och anses vara ändamålsenlig. Parlamentet noterar att denna flexibilitet bör utforskas ytterligare.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt den inverkan som angrepp av stora rovdjur har på djurens välbefinnande, inbegripet skador, spontan abort, minskad fertilitet, förlust av djur eller hela besättningar och dödsfall bland vakthundar, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att förhindra lidande och skador på boskap.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att bedöma framstegen med att uppnå gynnsam bevarandestatus för arter på grundval av vetenskapliga belägg, i syfte att korrekt bedöma och övervaka utbredningen och storleken på populationer av stora rovdjur, inbegripet deras effekter på naturen och den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar behovet av att ta hänsyn till arters stora gränsöverskridande rörlighet, eftersom bevarandestatusen för olika populationer av samma art kan variera mellan regionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare intensifiera det gränsöverskridande samarbetet och betonar att övervakningen bör samordnas med hjälp av en harmoniserad metodik, med beaktande av transnationella populationer och (bio)geografiska regioner, i tillämpliga fall. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta medel för studier av biologisk mångfald, till exempel inom ramen för Horisont Europa, som syftar till att uppdatera kartorna över stora rovdjurs utbredning och täthet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna använder lämpliga övervakningsmetoder för var och en av de olika arterna av stora rovdjur så att det blir möjligt att sammanställa jämförbara och standardiserade uppgifter av hög kvalitet för en effektiv bedömning av populationsnivåerna.

4.  Europaparlamentet välkomnar att punkten ”Förslag till ändring: nedflyttning av vargen (Canis lupus) från bilaga II till bilaga III till konventionen” har förts upp på dagordningen för det 42:a mötet i Bernkonventionens ständiga kommitté. Parlamentet betonar att vargens bevarandestatus på europeisk nivå motiverar att dess skyddsstatus sänks och följaktligen att den föreslagna ändringen antas.

5.  Europaparlamentet erkänner att angreppen av stora rovdjur ökar i hela Europa, och att de redan har skördat mänskliga offer och skapat negativa effekter för djuruppfödare. Parlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna också samlar in information och rapporterar om de skador som är resultatet av angrepp av stora rovdjur. Parlamentet betonar att god övervakning av skadeutvecklingen för djuruppfödare är en grundläggande förutsättning för en framgångsrik politik, men att medlemsstaterna ändå använder olika undersöknings- och övervakningsmetoder. Parlamentet understryker vikten av standardiserade rapporteringsformat och understryker att detta även bör gälla för övervakning av effektiviteten i programmen för skadebegränsning, inbegripet ersättning och förebyggande åtgärder. Parlamentet begär att resultaten av övervakningen och den använda metodiken ska göras tillgängliga för allmänheten i tid och på ett transparent sätt. Parlamentet betonar att kommissionen bör samordna uppgiftsinsamlingen och utföra analyserna.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra övervakningen av vilda djurs hälsa, särskilt när det gäller hybridisering mellan hund och varg, som bör upptäckas proaktivt i ett tidigt skede. Parlamentet efterlyser en standardiserad politik för identifiering av hybrider och en transparent strategi, inbegripet ett generaliserat gränsöverskridande utbyte av dna-prover från vargar mellan forskningsinstitutioner.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bistå regioner där det finns konflikter kring samexistens för att klargöra hur den flexibilitet som redan finns inom ramen för artikel 16.1 i habitatdirektivet kan utnyttjas på ett lämpligt och ansvarsfullt sätt. Parlamentet noterar kommissionens uppdaterade vägledningsdokument av den 12 oktober 2021 om strikt skydd av djurarter av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet(8). Parlamentet betonar att det är kommissionens ansvar att förtydliga de befintliga riktlinjerna och vid behov hålla sin vägledning uppdaterad, bland annat om tolkningen av artiklarna 12 och 16, och uppmuntrar medlemsstaterna att bättre utnyttja de befintliga riktlinjerna och agera på ett effektivt sätt för att förebygga, begränsa och kompensera för de skador som orsakas av stora rovdjur, med beaktande av gränsöverskridande populationer, och att inrätta ändamålsenliga rättsliga och institutionella ramar för att stödja jordbrukare och uppfödare så att denna samexistens möjliggörs.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål genomföra regelbundna bedömningar av vetenskapliga data för att göra det möjligt att anpassa skyddsstatusen för arter så snart den önskade bevarandestatusen har uppnåtts, i enlighet med artikel 19 i habitatdirektivet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att organisera möjligheter för olika intressenter, däribland aktörer på landsbygden, att diskutera stora rovdjurs påverkan. Parlamentet uppmanar dem att tillhandahålla information om praktiska lösningar och finansieringsmöjligheter för förebyggande åtgärder mot angrepp på boskap och att genomföra en tydlig informationskampanj. Parlamentet understryker vikten av att utveckla intressentplattformar om samexistens med stora rovdjur på EU‑nivå samt nationell och lokal nivå, såsom EU-plattformen om samexistens mellan människor och stora rovdjur, och av att främja dialog, utbyte av erfarenheter och samarbete för att hantera konflikter mellan människor och skyddade arter. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utarbetandet av samordnade strategier i medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om hur närvaron av stora rovdjur i Europa påverkar bärkraften för djurhållningen, den biologiska mångfalden, landsbygdssamhällena och landsbygdsturismen, inbegripet generationsskiftet inom jordbruket, mot bakgrund av de socioekonomiska faktorer som påverkar bärkraften för djurhållningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera den inverkan som angrepp av stora rovdjur har på djurskyddet, liksom på djurböndernas välbefinnande, inkomsterna och högre arbetskrafts- och materialkostnader, även med beaktande av huruvida förebyggande åtgärder har vidtagits eller inte och hur effektiva de varit.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en gedigen och heltäckande bedömning av alla relevanta hot mot och påfrestningar på varje art av stora rovdjur och deras livsmiljöer på europeisk nivå och i varje medlemsstat, antingen på grund av naturliga orsaker eller på grund av faktorer orsakade av människan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att också kartlägga prioriterade kontaktområden för populationer av stora rovdjur och att identifiera de viktigaste ekologiska korridorerna, spridningshinder, vägsträckor med hög dödlighet och andra viktiga landskapselement som hänger samman med den fragmenterade utbredningen av stora rovdjur, i syfte att undvika fragmentering av livsmiljöer.

12.  Europaparlamentet betonar att djurhållningsanläggningar i bergsområden, särskilt Alpregionen, är särskilt sårbara för ökande skador från stora rovdjur. Parlamentet påpekar att jordbruksföretag i dessa regioner ofta är små och har höga merkostnader och att de bör skyddas och uppmuntras eftersom de kan bidra till att bevara bergslandskap och värna den biologiska mångfalden i svårtillgängliga områden. Parlamentet påpekar att områden som artrika gräsmarker med stagg på silikatsubstrat i bergsområden och alpina och subalpina kalkgräsmarker är särskilt värda att bevara enligt habitatdirektivet. Parlamentet konstaterar att dessa livsmiljöer har skapats i närvaro av vilda rovdjur och påpekar att en avgörande faktor för bevarandet av dessa områden är extensivt bete, till exempel av nötkreatur och hästar eller hjordar som vaktas av herdar. Parlamentet uppmanar kommissionen att skydda och bevara traditionella jordbruksmetoder, såsom betesbruk, modellen med övervakat bete, den praxis för växling av betesområde som erkänns av Unesco samt djurbönders levnadssätt, genom konkreta lösningar. Parlamentet inser att vissa av dessa metoder kan omfattas av den föreslagna förteckningen över potentiella jordbruksmetoder som finansieras genom miljösystem.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att de för närvarande tillgängliga förebyggande åtgärderna, däribland stängsel och vakthundar, som är framgångsrika i vissa EU-regioner, kan medföra ytterligare ekonomiska bördor och arbetsbördor för jordbrukarna, inte alltid stöds av EU-medel eller nationella medel och har en varierande grad av effektivitet och ändamålsenlighet beroende på de lokala förhållandena(9)(10). Parlamentet betonar i detta avseende att ekonomiskt stöd till förebyggande åtgärder bör åtföljas av rådgivningsstöd för att säkerställa ett heltäckande och skyndsamt genomförande av åtgärderna. Parlamentet framhåller att terrängens karaktär, de geografiska förhållandena, den historiska samexistensen med stora rovdjur och andra faktorer som ofta har avgörande betydelse för de berörda områdena, såsom turism, behöver beaktas vid genomförandet av förebyggande åtgärder och övervägandet av undantag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i de fall där populationerna av stora rovdjur växer, erkänna vikten av att utarbeta och genomföra begränsningsstrategier proaktivt i enlighet med habitatdirektivet, på grundval av vetenskapliga belägg.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet bedöma framstegen med att uppnå bevarandestatus för arter på en nivå av biogeografiska regioner och/eller unionsomfattande populationer, och insisterar på att kommissionen utan dröjsmål utarbetar ett bedömningsförfarande för att göra det möjligt att ändra skyddsstatusen för populationer i vissa regioner så snart den önskade bevarandestatusen har uppnåtts, i enlighet med artikel 19 i habitatdirektivet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vetenskapligt identifiera och stödja de bästa genomförbara förebyggande åtgärderna för att minska angrepp och skador från stora rovdjurs predation på boskap, med beaktande av medlemsstaternas regionala och lokala särdrag, och att hjälpa djurbönder att ansöka om dessa förebyggande åtgärder, så att de framgångsrika strategierna kan bli fler och användas på bredare front. Parlamentet efterlyser också att de på ett effektivt sätt inkluderas i rådgivnings- och spridningstjänster. Parlamentet efterlyser en ökning av Life-finansieringen av projekt som syftar till att uppnå samexistens med stora rovdjur samtidigt som finansieringen för skydd av arter upprätthålls. Parlamentet efterlyser en prioritering av småskaliga projekt som syftar till att dela och utveckla bästa praxis om samexistens med stora rovdjur, och uppmanar kommissionen att fastställa lämpliga krav för att mäta och rapportera effektiviteten hos skadebegränsande åtgärder som undersöks i projekt som finansieras av EU, till exempel genom Life-programmet, och att då prioritera objektiva och kvantitativa bedömningsmetoder.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta och genomföra omfattande handlingsplaner för arter eller bevarande- och/eller förvaltningsplaner, om sådana saknas, med beaktande av befolkningstäthet, landskapsstrukturer, beteshållning, bevarandestatus, annan relevant mänsklig verksamhet samt populationer av vilda hov‑ och klövdjur.

17.  Europaparlamentet belyser behovet av regelbunden övervakning av populationer av stora rovdjur för att strategiskt planera bevarandeåtgärder, tillämpa förebyggande system för att minska konflikter samt utvärdera resultatet av alla åtgärder. Parlamentet påpekar att övervakningen bör baseras på en robust metodik, att den bör främja och underlätta olika intressenters deltagande och att dess resultat regelbundet bör kommuniceras till allmänheten och de viktigaste intressentgrupperna.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att identifiera adekvata och långsiktiga finansieringsmöjligheter för lämpliga förebyggande åtgärder och tillräcklig ersättning till djurbönder, inte bara för eventuella förluster och kostnader till följd av angrepp av stora rovdjur, utan även för de begränsningsåtgärder som vidtagits, i syfte att säkerställa samexistens med stora rovdjur och hållbara djurhållningsmetoder. Parlamentet betonar att ersättningssystem, utformade på ett sådant sätt att djurhållning och närvaron av stora rovdjur inte innebär någon utebliven förtjänst för djurbönderna, bör täcka direkta och indirekta kostnader i samband med rovdjursangrepp och bör integreras med förebyggande åtgärder för största möjliga effektivitet. Parlamentet betonar vikten av att rättvist och heltäckande kompensera för alla förluster av produktionsdjur som orsakas av stora rovdjur, inbegripet hybridarter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att förbättra tillgången till ekonomisk ersättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att det ökande antalet angrepp av stora rovdjur innebär att de resurser som avsätts för att skydda tamdjur och betala ut ersättning också ökar. Parlamentet beklagar att den ersättning som betalas ut till uppfödare efter ett angrepp varierar från medlemsstat till medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att ändra sina jordbruksriktlinjer för att underlätta ersättning för skador orsakade av stora rovdjur i form av statligt stöd.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

(1) EUT C 67, 8.2.2022, s. 25. (2) EUT C 356, 4.10.2018, s. 38. (3) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (4) EGT L 38, 10.2.1982, s. 3. (5) IUCN:s rödlista över hotade arter, ‘Canis lupus (Grey Wof)‘, hämtad den 23 november 2022. (6) Large Carnivore Initiative for Europe – Specialist Group of the IUCN Species Survival Commission for the Standing Committee of the Convention on the Conservation of European Wildlife and Natural Habitats, ‘Assessment of the conservation status of the Wolf (Canis lupus) in Europe‘, den 2 september 2022. (7) Https://rm.coe.int/inf45e-2022-wolf-assessment-bern-convention-2791-5979-4182-1-2/1680a7fa47 Som ovan, s. 2. (8) 9 Kommissionens tillkännagivande av den 12 oktober 2021 ‘Guidance document on the strict protection of animal species of Community interest under the Habitats Directive‘ (C(2921)7301). (9) 10 Cortés, Y. et al., ‘A decade of use of damage prevention measures in Spain and Portugal‘, Carnivore Damage Prevention News, 2020. (10) Oliveira, T. et al., ‘The contribution of the LIFE program to mitigating damages caused by large carnivores in Europe‘, Global Ecology and Conservation, Vol.31, 2021.

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om arvet från Europaåret för ungdomar 2022 (2022/2953(RSP))

P9_TA(2022)0424 B9-0512/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 165.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget)(1),

–  med beaktande av artiklarna 165.4 och 166.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2021/2316 av den 22 december 2021 om ett Europaår för ungdomar (2022)(2),

–  med beaktande av Bratislavafärdplanen av den 16 september 2016,

–  med beaktande av Romförklaringen av den 25 mars 2017,

–  med beaktande av handlingsplanen av den 4 mars 2021 för den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

–  med beaktande av Europarådets rekommendation CM/Rec(2017)4 av den 31 maj 2017 om ungdomsarbete,

–  med beaktande av Europarådets strategi för ungdomssektorn 2030 av den 23 januari 2020,

–  med beaktande av Europarådets reviderade europeiska stadga om ungdomars deltagande i kommunala och regionala angelägenheter,

–  med beaktande av Europarådets rekommendation CM/Rec(2019)4 om stödjande av unga flyktingar i övergången till vuxenlivet,

–  med beaktande av resolutionen från Europeiska unionens råd och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet: Europeiska unionens ungdomsstrategi 2019–2027(3),

–  med beaktande av kommissionens handlingsplan för det europeiska utbildningsområdet av den 30 september 2020,

–  med beaktande av kommissionens handlingsplan för digital utbildning 2021–2027,

–  med beaktande av sin resolution om utformning av politiken för digital utbildning av den 25 mars 2021(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2017 om smart ungdomsarbete(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser om ungdomar och arbetets framtid av den 5 juni 2019(6),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om digitalt ungdomsarbete av den 3 oktober 2019(7),

–  med beaktande av resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om ramen för inrättandet av en europeisk agenda för ungdomsarbete(8) och dess genomförande genom den så kallade ”Bonn-processen”,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2020 om ungdomsgarantin(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2021 om hur covid-19 påverkar ungdomar och idrott(11),

–  med beaktande av kommissionens ordförandes tal om tillståndet i unionen den 15 september 2021,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 18 oktober 2022 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(12),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s ungdomstest,

–  med beaktande av konferensen om Europas framtids slutsatser om utbildning och ungdomsfrågor,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europaåret för ungdomar (året) tillkännagavs av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i hennes tal om tillståndet i unionen den 15 september 2021, där hon betonade unga européers betydelse för uppbyggnaden av en bättre framtid – grönare och mer inkluderande, hållbar och digital – och vikten av att ge dem ökade och bättre möjligheter genom att göra deras röster hörda och sätta dem i rampljuset efter covid‑19‑pandemin.

B.  Året utformades för att uppnå de fyra allmänna målen, nämligen att förnya de positiva perspektiven för ungdomar och hjälpa dem att övervinna pandemins effekter på deras liv, att stödja och ge ungdomar möjlighet att bli aktiva och engagerade medborgare, att bättre informera unga generationer om de möjligheter som finns tillgängliga för dem från offentlig politik på EU-nivå, nationell, regional och lokal nivå och att integrera ungdomspolitiken inom alla relevanta EU-politikområden.

C.  Dessa mål bygger på ett antal redan befintliga EU-politiska initiativ, från den europeiska ungdomsgarantin till den europeiska ungdomsstrategin och dess EU‑ungdomsdialog, den europeiska agendan för ungdomsarbete och utsikterna för ett europeiskt utbildningsområde, bland annat. Denna politik har identifierat välbehövliga och brådskande mål för att effektivt förbättra levnads-, lärande- och arbetsvillkoren för alla ungdomar, men uppnåendet av dem är fortfarande i hög grad splittrat och ofullständigt. Året förväntas därför fungera som en accelerator för att till fullo genomföra denna politik, tack vare en samordnad strategi, en solid metod och process, och ge unga människor ökade och bättre möjligheter att vara delaktiga som förändringsaktörer i samhället.

D.  Ungdomars vanligaste förväntningar på året när det gäller demokrati är att beslutsfattarna ska lyssna mer på deras krav och agera utifrån dem (72 %) och stödja deras personliga, sociala och yrkesmässiga utveckling (71 %).(13)

E.  Ungdomsorganisationerna hör till de viktigaste instrumenten för ungdomars delaktighet i det offentliga livet och för deras tillgång till utvecklingsmöjligheter genom rörlighet och icke-formella och informella lärandemöjligheter. Det medborgerliga utrymmet för många ungdomsorganisationer krymper i flera EU-medlemsstater(14).

F.  Skillnaderna kvarstår mellan och inom medlemsstaterna, med en ofta negativ inverkan på ungdomar med sämre möjligheter från landsbygden eller avlägsna områden och ungdomar från alla typer av minoriteter sett till möjligheter till utbildning, kompetensutveckling och arbete. Alltför många ungdomar i Europa har otrygga levnadsförhållanden och tvingas ta stora ekonomiska risker för att kunna fortsätta sina studier och skaffa sig de färdigheter och erfarenheter de behöver för att få en bra start på sitt arbetsliv.

G.  Ungdomar hör till dem som drabbats värst av de ekonomiska, psykologiska och sociala bieffekterna av covid-19-pandemin och de ekonomiska och politiska spänningar som följer av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, bland annat högre räkningar som en konsekvens av den förödande energikrisen och de dystra utsikterna som orsakas av den ökande miljöförstöringen, som äventyrar deras fysiska och psykiska välbefinnande.

H.  De befintliga verktygen och resurserna för ungdomar och deras deltagande i beslutsfattande görs ofta inte tillgängliga och synliga för alla, varför många ungdomar och ungdomsledda organisationer inte är medvetna om att de finns, eller så rådfrågar eller involverar beslutsfattarna inte ungdomarna i tillräcklig utsträckning i beslutsfattandet.

I.  I detta avseende bör årets framgång bedömas mot bakgrund av inte bara antalet anordnade evenemang eller deras närvaro, utan också de mekanismer och den politik som har satts igång eller utvecklats för att påverka ungas ställning och roll i samhället på ett positivt sätt.

J.  Det extremt hastiga antagandet av beslutet har visat sig vara en stor utmaning för EU‑institutionerna och intressenterna när det gäller att förbereda året på ett adekvat sätt, i syfte att uppnå de uppsatta målen. Detta är desto mer beklagligt med tanke på de trängande behoven av att förbättra ungdomarnas liv i Europa. Under dessa omständigheter fanns det inte tillräckligt med tid för att genomföra ett meningsfullt och verkningsfullt år. Lärdomar bör dras av denna erfarenhet inför kommande Europaår.

K.  Året närmar sig redan sitt slut och förberedelser pågår för att trygga en bestående effekt av det.

Villkor för upprättande och genomförande av Europaår

1.  Europaparlamentet välkomnar Europaåret för ungdomar 2022 som en del av EU:s starka engagemang för unga och framtida generationer. Parlamentet betonar att ungdomarna är de som påverkades mest av hälsoåtgärderna under covid-19-pandemin, vilka inverkade på deras tillgång till ett socialt och kulturellt liv och skadade deras tillgång till utbildning.

2.  Europaparlamentet finner omständigheterna kring årets inledande djupt beklagliga, särskilt den förhastade tidsperioden för antagandet av förordningen, som försenade genomförandet och finansieringen av många projekt. Parlamentet beklagar dessutom att detta påverkade kommunikationen om året i medlemsstaterna och till ungdomsorganisationer och ungdomarna själva. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att förlänga året till nästa Europadag den 9 maj 2023, utan att det påverkar inledandet av Europaåret för kompetens.

3.  Europaparlamentet finner det beklagligt att beslut om framtida Europaår fortfarande kan bli föremål för sena tillkännagivanden, och uppmanar kommissionen att göra de relevanta institutionerna och de berörda delarna av civilsamhället fullt delaktiga i god tid före startdatumet för alla framtida Europaår, så att de får största möjliga inflytande. Parlamentet framhåller att det inte får bli en ny norm att Europaåren tillkännages bara några månader innan deras planerade start, eftersom detta riskerar att försvaga hela projektet. Parlamentet uppmanar kommissionen att alla berörda parter framöver får möjlighet att förbereda de respektive Europaåren i god tid.

4.  Europaparlamentet välkomnar den interinstitutionella slutkonferensen om året med titeln ”Hävda framtiden”, som ska hållas den 6 december 2022. Parlamentet välkomnar också att innehållet föreslagits och samorganiseras av ungdomar. Parlamentet konstaterar att de utvalda ämnena fokuserar på ett inkluderande Europa genom utbildning, ett digitalt Europa genom utbildning, europeiskt välbefinnande genom integration av psykisk hälsovård och europeiskt välbefinnande genom tillgänglig psykisk hälsovård. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att inkludera och återspegla dessa ämnen och slutsatser i årets resultat.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett meddelande som följer upp året i syfte att uppnå dess fyra mål, ge stöd till nya initiativ och tillåta dem växa, för att uppnå en fullständig integrering av EU:s ungdomspolitik inom alla politikområden och lansera en utvärdering och rapportera tillbaka till parlamentet om årets konkreta bidrag till genomförandet av EU:s ungdomsstrategi 2019–2027 och EU:s agenda om ungdomsarbete.

6.  Europaparlamentet framhåller att ett påtagligt och konkret resultat bör bestå å ena sidan av genomförandet av en metod för hur man involverar och lyssnar på ungdomar i hela EU och å andra sidan av genomförandet av ny europeisk och nationell politik som direkt härrör från årets resultat.

7.  Europaparlamentet välkomnar det ekonomiska bidraget och de initiativ som tagits av kommissionens olika generaldirektorat. Parlamentet konstaterar dock att vissa av de beskrivna aktiviteterna skulle ha ägt rum ändå eller ha lite att göra med årets mål. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra vilka projekt som nyligen skapats inom ramen för året och vilka som redan existerade och har märkts om på nytt för året. Parlamentet insisterar på att ha en tydlig bild av den exakta finansieringen av året från kommissionen och medlemsstaterna.

Säkerställande av en meningsfull delaktighet av ungdomar och engagemang i politik- och beslutsfattande

8.  Europaparlamentet framhåller att en tredjedel av deltagarna i konferensen om Europas framtids medborgarpanel var ungdomar mellan 16 och 25 år. Parlamentet stöder de förslag som lades fram av konferensen för Europas framtids plenarmöte den 9 maj 2022, särskilt de som direkt eller indirekt efterlyste främjandet av politik som fokuserar på ungdomar.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta ett fullfjädrat ”EU-ungdomstest” för att säkerställa ungdomars meningsfulla engagemang, deltagande och åtagande i utarbetandet av all EU-politik, upprätta en systematisk konsekvensbedömning av dess förslag för att säkerställa att de främjar och reflekterar ungdomars behov och att vidta begränsningsåtgärder om de har en negativ inverkan. Parlamentet anser att en sådan process är nödvändig för att ta hänsyn till ungdomars åsikter, förbättra den positiva effekten av EU:s politik på dem och göra dem tydligt synliga för dem, eftersom nästa generation är direkt berörda av den politik som utformas i dag. Parlamentet betonar att EU:s ungdomstest inte bara får bli en byråkratisk checklista, utan det bör engagera människor på ett holistiskt sätt för att uppnå sitt mål. Parlamentet anser att testets resultat bör informera och kopplas till redan befintliga processer som EU:s ungdomsdialog.

10.  Europaparlamentet föreslår en uppföljning av året med regelbunden strukturerad dialog med ungdomar i utskottet för kultur och utbildning, med tanke att föreslå en demokratisk plattform för ett öppet och inkluderande deltagande av ungdomar i beslutsprocessen på EU-nivå.

11.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och distribuera moduler för globalt medborgarskap och EU-medborgarskap i nationella läroplaner och erfarenheter av utbildningsrörlighet för att bidra till ett mer aktivt och deltagande medborgarskap, ett politiskt system som omfattar ungdomar och att bekämpa rasism i all dess former, diskriminering och könsbaserat våld, i syfte att avskaffa fördomar och bygga inkluderande samhällen fria från strukturell rasism som främjar tolerans, mångfald och jämställdhet; Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla de nödvändiga verktygen och möjligheterna för lärare att aktivt engagera sig i att skapa en gemensam EU-ram för utbildning i medborgarskap, till exempel genom Erasmus+ lärandeakademier eller Jean Monnet-lärarutbildning.

12.  Europaparlamentet ser en stor potential i att ha decentraliserade evenemang för att föra EU närmare ungdomar och föreslår att man inrättar en årlig EU-festival för kultur och idéer som främjar lokala debatter och kulturaktiviteter om alla aktuella frågor om ungdomars val kring det symboliska datumet den 9 maj.

Intensifiering av åtgärder för ungdomars välbefinnande

13.  Europaparlamentet understryker kopplingen mellan ungdomars välbefinnande och lärande och arbetsmöjligheter och kompetens, liksom levnadsstandard, som finns tillgängliga för dem i sitt bosättningsland. Parlamentet noterar med oro att ungdomar upplever ökande oro och psykisk ångest orsakad av bland annat effekterna av covid‑19‑pandemin, Rysslands anfallskrig mot Ukraina, de ökade levnadskostnaderna och energifattigdomen och klimatkrisen.

14.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en europeisk plan för skydd av psykisk hälsa inom utbildning, inklusive informellt och icke-formellt lärande, för att ta hand om vår yngre generations välbefinnande i alla dess former. Parlamentet insisterar på vikten av att tillhandahålla regelbundet psykologiskt stöd till studerande, lärare och utbildare som en del av utbildningssystemet. Parlamentet uppmuntrar intensifiering av förbindelserna mellan utbildningsinstitutioner och kultur-, ungdoms- och idrottsorganisationer samt nätverk av psykologiska rådgivare för att tillhandahålla aktiviteter utanför läroplanen för att öka ungdomarnas sociala engagemang.

15.  Europaparlamentet ser med oro på de allvarliga effekterna av inflation, stigande bostadspriser och priser för allmännyttiga tjänster och bristen på boende i vissa bestämmelseländer på ungdomars rörlighet, vilket särskilt hindrar de med färre möjligheter. Parlamentet framhåller vikten av att se till att EU-programmen ger tillräckligt ekonomiskt stöd till ungdomar och ungdomsledda organisationer för att genomföra rörlighetserfarenheter, vare sig det är i inlärnings-, utbildnings- eller solidaritetssyfte. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att noggrant anpassa nivån på det ekonomiska stöd som ges till ungdomar för rörlighetserfarenheter för att säkerställa den socialt inkluderande dimensionen av EU-programmen.

Bekämpa otrygghet bland unga och ge en bra start på arbetslivet

16.  Europaparlamentet upprepar sina uppmaningar till medlemsstaterna att genomföra barngarantin för att säkerställa att alla barn i nöd har tillgång till gratis och faktisk barnomsorg, utbildning av hög kvalitet, inklusive skolbaserade aktiviteter, hälsovård och effektiv tillgång till hälsosam kost och anständigt boende. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att genomföra den förstärkta ungdomsgarantin för att säkerställa att varje ung person får erbjudande om högkvalitativ sysselsättning, fortsatt utbildning, lärlings- och praktikplatser i enlighet med sina behov. Parlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för att underlätta utbytet av god praxis och samordningen av nationella handlingsplaner i detta avseende, och uppmuntrar den att fortsätta ansträngningarna tills målen till fullo har uppnåtts.

17.  Europaparlamentet insisterar på ungdomsarbetets viktiga roll för att ta itu med de utmaningar som ungdomar står inför, särskilt när det gäller dess bidrag till personlig utveckling, välbefinnande och självförverkligande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre erkänna värdet av ungdomsarbete och att på ett hållbart sätt återuppbygga och stärka ungdomsarbetets strukturer där det behövs.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå en gemensam rättslig ram för att säkerställa skälig ersättning för praktikplatser och lärlingsutbildningar. Parlamentet insisterar på att anständiga arbetsvillkor och skälig ersättning bör garanteras för alla praktikanter för att undvika exploaterande beteenden.

19.  Europaparlamentet betonar att övergången från skola till arbete i hög grad beror på erkännandet av ungdomars betyg, kvalifikationer eller studieperioder som erhållits utomlands. Parlamentet beklagar att det kvarstår hinder inom detta område och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra ett sådant erkännande automatiskt, särskilt genom att utnyttja de möjligheter som digitaliseringen erbjuder. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att även validera och erkänna de kompetenser och färdigheter som erhållits genom icke-formellt och informellt lärande och ungdomsarbete vid sidan av formell utbildning i hela unionen och utanför EU. Parlamentet upprepar att detta inte bör undergräva rätten till högkvalitativ högre utbildning.

Investeringar i den unga generationen genom utbildning

20.  Europaparlamentet framhåller att investeringar i möjligheter till utbildning för ungdomar har en direkt inverkan inte bara på ungdomars framtida liv som individer, utan också på den ekonomiska hälsan och sammanhållningen i samhället som helhet. Parlamentet betonar behovet av att ta itu med de utmaningar ungdomar som diskrimineras eller har färre möjligheter står inför när det gäller att få tillgång till olika nivåer av formella, informella och icke-formella utbildningsramar, bland annat unga kvinnor, unga medlemmar av hbtqi-gemenskaperna, unga invandrare, unga asylsökande och flyktingar och studerande med funktionsnedsättningar. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att avsevärt öka de offentliga utgifterna för utbildning, inklusive digital utbildning, yrkesutbildning och fortbildning, kompetensutveckling och omskolning. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja gemensamma indikatorer för att bedöma effekterna av investeringar, inklusive NextGenerationEU, och reformer för att främja en särskild ungdoms- och utbildningspolitik.

21.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att till fullo genomföra det europeiska området för utbildning senast 2025. Parlamentet välkomnar därför de framsteg som redan hade uppnåtts i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta de lämpliga åtgärder som behövs för att stärka sin digitala infrastruktur, anslutningsmöjligheter och utbildningsplaner och att på lämpligt sätt utbilda lärare och utbildare och att tillhandahålla riktlinjer för att främja digital läskunnighet för att förbättra nya undervisningsmetoder och utrusta ungdomar att effektivt få tillgång till information, avslöja desinformation och ta itu med våld på nätet såsom uppvigling till hat, rasism, sexuella övergrepp på barn, könsbaserat våld, nätmobbning och s.k. ”ghosting”. Parlamentet påminner om den befintliga klyftan mellan könen inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, konst och matematik (STEAM) och behovet av korrigerande åtgärder för att minska denna klyfta. Parlamentet ser fram emot kommissionens halvtidsöversyn av handlingsplanen för digital utbildning (2012–2027).

o
o   o

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 202, 7.6.2016, s. 47. (2) EUT L 462, 28.12.2021, s. 1. (3) EUT C 456, 18.12.2018, s. 1. (4) EUT C 494, 8.12.2021, s. 2. (5) EUT C 418, 7.12.2017, s. 2. (6) EUT C 189, 5.6.2019, s. 28. (7) EUT C 414, 10.12.2019, s. 2. (8) EUT C 415, 1.12.2020, s. 1. (9) EUT C 395, 29.9.2021, s. 101. (10) EUT C 445, 29.10.2021, s. 75. (11) EUT C 465, 17.11.2021, s. 82. (12) Antagna texter, P9_TA(2022)0359. (13) 2022 års Eurobarometer om ungdomar och demokrati under Europaåret för ungdomar, offentliggjord den 6 maj 2022. Resolution on Combating shrinking space with expanding opportunities for youth organisations, national youth councils and international non-governmental youth organisations Voicify: Part of Europe (14) Shrinking space for civil society: its impact on young people and their organisations

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om förbättring av EU:s lagstiftning om vilda och exotiska djur som ska hållas som sällskapsdjur i Europeiska unionen genom en positivlista för EU (2022/2809(RSP))

P9_TA(2022)0425 B9-0489/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av framställningarna nr 0697/2020, nr 0744/2020 och nr 0786/2020,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114, 191 och 192,

–  med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites),

–  med beaktande av kodexarna för land- och vattenlevande djur från Världsorganisationen för djurhälsa (WOAH, tidigare OIE),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd av sällskapsdjur och Europarådets resolution om hållande av vilda djur som sällskapsdjur,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2021, EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2020 om att skydda EU:s inre marknad och konsumenternas rättigheter mot de negativa följderna av olaglig handel med sällskapsdjur(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om EU:s strategiska mål för det sjuttonde mötet i partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) i Johannesburg (Sydafrika) den 24 september–5 oktober 2016(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2016 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020, EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

–  med beaktande av kommissionens meddelade av den 26 februari 2016, EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2016)0087) och rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem(5) och kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”)(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter(8) (förordningen om invasiva arter),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 av den 12 juni 2013 om förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om upphävande av förordning (EG) nr 998/2003(9),

–  med beaktande av artikel 227.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Utskottet för framställningar har mottagit framställningarna nr 0697/2020, 0744/2020 och 0786/2020, som uttrycker oro över djurs hälsa och välbefinnande i samband med handeln med vilda och exotiska djur i EU och kräver att en EU-omfattande positivlista antas där det definieras vilka djur som kan hållas som sällskapsdjur.

B.  Biologisk mångfald utgör en integrerad del av världsarvet. One Health-principen återspeglar det faktum att människors hälsa, djur och miljön är sammankopplade. Den nuvarande informationen har visat att covid-19-pandemin kan ha härstammat från djur(10), vilket visar att handeln med exotiska djur måste uppmärksammas mer, eftersom den medför stora hälsorisker för hela befolkningen.

C.  70 % av de patogener som orsakar sjukdomar hos människor har animaliskt ursprung och dessa sjukdomar, så kallade zoonoser, kan överföras av tamdjur eller vilda djur(11). Genom handeln med vilda djur och växter ökar kontakterna mellan människor och vilda djur och växter och detta är en viktig faktor för att spridningseffekter ska uppkomma, vilket medför att virussjukdomar sprids till människor, även nya sådana.

D.  Enligt uppskattningar hålls mer än 100 miljoner djur som sällskapsdjur i Europa, däribland små däggdjur, fåglar, reptiler, fiskar och groddjur(12). Många av dessa arter har fångats i naturen och detta medför att de naturliga populationerna utarmas.

E.  Vilda arter har särskilda behov och lider svårt när de fångas, transporteras och placeras i fångenskap. Enligt aktuella uppgifter dör ett stort antal vilda och exotiska djur under det första året när de har blivit sällskapsdjur, och de allra flesta dukar under av kvävning, sjukdom, svält och uttorkning under transporten, vilket också rapporteras av FN:s miljöprogram.

F.  Det finns ett akut behov av att öka allmänhetens medvetenhet med avseende på välbefinnandet från vilda och exotiska djur som ska hållas som sällskapsdjur, bland annat om de oroväckande nivåerna när det gäller hälso- och beteendeproblem samt veterinära problem.

G.  Enligt Internationella naturskyddsunionen (IUCN) löper en av fyra däggdjursarter och en av åtta fågelarter stor risk att utrotas, medan en tredjedel av groddjuren är hotade. Väldokumenterad bevisning bekräftar att handeln med exotiska sällskapsdjur är ett av de största hoten mot dessa arters överlevnad.

H.  Invasiva främmande arter är en av de fem vanligaste orsakerna till förlust av biologisk mångfald både i Europa och i världen. Kommissionen har beräknat att kostnaderna för att kontrollera och hantera de skador som orsakas av invasiva arter i EU uppgår till 12 miljarder euro per år. Ett antal medlemsstater har, i strid med EU-lagstiftningen, fortfarande inte inrättat ett fullt fungerande övervaknings- och kontrollsystem för att övervaka invasiva främmande arter av unionsbetydelse, vilket har fått kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot dem.

I.  Många vilda och exotiska djur som hålls som sällskapsdjur utgör ett allvarligt hot mot människors säkerhet på grund av deras naturliga beteende och uppvisar aggressiva eller rovlystna egenskaper som förvärras av den stress de utsätts för i fångenskap.

J.  De nationella bestämmelser som inför begränsningar för hållande av exotiska sällskapsdjur varierar kraftigt mellan medlemsstaterna och i vissa fall är motsägelsefulla, vilket gör det oerhört svårt för medlemsstaterna att föra en enhetlig politik i denna fråga på EU-nivå. Vidare finns det luckor i den nuvarande nationella lagstiftningen om exotiska sällskapsdjur(13). Genom denna lagstiftning kan antingen hållandet av vissa djurarter förbjudas (en negativ eller en svart lista) eller endast vissa arter få hållas (en positiv eller vit lista). Det vanligaste systemet för att reglera hållandet av exotiska sällskapsdjur är en negativ lista.

K.  Den nuvarande situationen gör att befintliga hinder vidmakthålls, att unionens inre marknad blir fragmenterad och skapar allvarliga skillnader mellan de medlemsstater som har en positiv lista i sin lagstiftning och de som inte har det. Även positiva listor skiljer sig åt mellan vissa medlemsstater och andra, bland annat i frågor såsom upptagande av arter, olika skyddsnivåer eller skillnader när det gäller hur riskbedömningen har genomförts.

L.  Tillvägagångssättet med en negativ lista har en reaktiv karaktär och är minst försiktigt, eftersom alla djur som inte finns med på en negativ lista automatiskt får hållas, vilket innebär att listan måste vara ganska lång. Vilka arter som är föremål för handel förändras ständigt på grund av aktuella trender, vilket innebär att alla negativa listor behöver uppdateras regelbundet.

M.  Forskare har med oro framhållit att EU:s förteckning över förbjudna invasiva främmande arter, som ingår i förordningen om invasiva främmande arter, inte räcker till för att möta det hot som invasiva främmande arter medför för EU:s biologiska mångfald.

N.  Avsaknaden av en EU-omfattande positivlista över djur som får hållas som sällskapsdjur undergräver både människors och djurs välbefinnande och hälsa och utgör ett hot mot den biologiska mångfalden.

O.  Det krävs tillräcklig medvetenhet om ansvarsfull djurhållning för att göra en positivlista mer effektiv och förbättra välbefinnandet både för sällskapsdjuret och för dess ägare.

P.  19 medlemsstater har stött ståndpunktsdokumentet om en ny EU-rättslig ram för en positivlista för EU för hållande av sällskapsdjur på Cyperns, Litauens, Luxemburgs och Maltas vägnar, som lades fram vid rådets (jordbruk och fiske) möte den 24 maj 2022.

1.  Europaparlamentet upprepar att förebyggande bör ges högsta prioritet, eftersom det utgör den mest kostnadseffektiva, humana och miljömässigt önskvärda åtgärden. Parlamentet påpekar att EU måste utnyttja möjligheten att införliva de lärdomar som har dragits av covid-19-pandemin i sin politik. Parlamentet understryker kommissionens viktiga roll för att samordna och stödja One Health-strategin i EU.

2.  Europaparlamentet betonar att handeln med exotiska djur kan utgöra en fara, inte bara för djurens välbefinnande, utan även för människors hälsa på grund av risken för zoonoser och att EU därför måste anta sammanhängande lagstiftning som förhindrar dessa typer av potentiella sjukdomar som kan leda till folkhälsoproblem.

3.  Europaparlamentet påminner om att det redan har visat sig att handeln med exotiska vilda djur och växter kan medföra minskad biologisk mångfald, både i den livsmiljö som arten härstammar från och i unionens ekosystem. Parlamentet betonar att EU:s handelspolitik måste säkerställa att praxis inom handeln med sällskapsdjur inte äventyrar vilda och exotiska djurs välbefinnande eller bidrar till förlust av biologisk mångfald, samt att hållandet av sådana djur som sällskapsdjur inte äventyrar djurets eller ägarens välbefinnande.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att medlemsstaternas nuvarande bestämmelser om handel med och hållande av vilda och exotiska djur är fragmenterade och inte överensstämmer samt ofta inte omfattar hela djurriket eftersom de huvudsakligen omfattar däggdjur och samtidigt inte tar hänsyn till de stora grupper av fåglar, reptiler, groddjur, insekter och akvariefiskar som för närvarande är vanliga inom handeln med sällskapsdjur, samt över det faktum att dessa djur, om de släpps ut i naturen, kan utgöra en fara för inhemska arter och ekosystem.

5.  Europaparlamentet betonar att motstridig lagstiftning försvårar insamlingen av korrekta uppgifter. Parlamentet understryker att de EU-databaser som är utformade för att spåra införseln av djur i medlemsstaterna och handeln med djur mellan dem inte registrerar var djuren kommer från, och Cites omfattar i sig endast den relativt blygsamma andel djurarter som förtecknas i konventionens bilagor.

6.  Europaparlamentet framhåller att flera europeiska länder redan har infört positivlistor, baserade på flera kriterier såsom djurskydd, miljö, människors hälsa, djurhållning och krav på inkvartering samt försiktighetsprincipen. Parlamentet välkomnar också att flera andra länder håller på att utarbeta positivlistor eller bedriver forskning om positivlistor.

7.  Europaparlamentet beklagar att den nuvarande EU-lagstiftningen inte räcker till för att ta itu med djurskydd, folkhälsa och säkerhet samt de invasiva risker som är knutna till handel med och hållandet av vilda och exotiska djur som sällskapsdjur. Parlamentet betonar att EU:s djurhälsolag inte är utformad för att hantera handel med exotiska sällskapsdjur och att ingen av EU:s rättsakter om djurskydd reglerar välbefinnandet från djur som hålls och handlas som sällskapsdjur inom EU:s inre marknad.

8.  Europaparlamentet betonar att en positivlista tenderar att vara en kortare, avgränsad förteckning med en förebyggande karaktär som ger klarhet om vilka arter som får hållas i ett land. Parlamentet påpekar att en positivlista också är mycket lättare att uppdatera än en negativ förteckning, eftersom alla arter som inte finns med i listan på förhand inte får hållas, vilket bidrar till att förenkla lagstiftningen på EU-nivå och minska de administrativa kostnaderna. Parlamentet betonar att forskningen om tillvägagångssätt med positiva listor visar att de är effektiva när det gäller att minska handeln med vilda och exotiska djur och öka allmänhetens medvetenhet(14).

9.  Europaparlamentet tagit hänsyn till fördelarna med en europeisk positivlista som skulle reglera handeln med vilda och exotiska djur och begränsa hållandet som sällskapsdjur, såsom de framförts i de framställningar som mottagits av utskottet för framställningar. Parlamentet noterar uppmaningen från vissa medlemsstater att en EU-omfattande positivlista med lämpligt djurskydd ska upprättas. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att göra en konsekvensbedömning avseende mervärdet och möjligheten att upprätta en sådan lista, med hjälp av en uppsättning vetenskapligt baserade kriterier för att fastställa vilka arter som är lämpliga som sällskapsdjur. Dessutom krävs en noggrann analys av de olika kriterier som redan används i nationella positivlistor, i syfte att fastställa vilka som är mest effektiva och eventuellt kan användas i en EU-omfattande positivlista baserad på medlemsstaternas bästa praxis, befintliga erfarenheter och lärdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en undersökning för att analysera denna fråga inom ramen för det strikta och snabba genomförandet av EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter.

10.  Europaparlamentet understryker att det är av yttersta vikt för att människors hälsa och miljön ska kunna skyddas i alla medlemsstater att effektiva handlingsplaner upprättas och genomförs omgående för att hantera de mest invasiva främmande arterna av unionsbetydelse och att inrättandet av fullt fungerande strukturer säkerställs i enlighet med förordning (EU) nr 1143/2014, i syfte att genomföra lämpliga kontroller för att förhindra oavsiktligt och avsiktligt införande och spridning av invasiva främmande arter i unionen.

11.  Europaparlamentet noterar att hållandet av sällskapsdjur inte regleras på EU-nivå utan på nationell nivå och att vissa medlemsstater har upprättat positivlistor för djurarter. Parlamentet betonar att den internationella handeln med vilda djur och växter och den motsvarande lagstiftningen för att reglera den bör baseras på vetenskapliga bevis.

12.  Europaparlamentet anser att översynen av EU:s handlingsplan för att förhindra olaglig handel med vilda djur och växter bör leda till ökad medvetenhet om olaglig handel, genom positiv inverkan på djurens välbefinnande, och om exotiska och vilda djur som kan hållas som sällskapsdjur i EU.

13.  Europaparlamentet betonar att de djur som ingår i en positivlista inte får utgöra en särskild fara för människors hälsa samt måste vara lätta att hantera och hållas under förhållanden där deras grundläggande fysiologiska, etologiska och ekologiska behov respekteras. Parlamentet understryker att inga exotiska och vilda djurarter bör upptas i listan om det finns tydliga indikationer på att de, om de flyr eller släpps ut i naturen, skulle kunna överleva och därmed utgöra en risk för inhemska ekosystem, och därigenom förändrar de inhemska arternas tillvaro genom att bli invasiva arter, när de en gång har släppts ut i den naturliga miljön.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 67, 8.2.2022, s. 25. (2) EUT C 294, 23.7.2021, s. 40. (3) EUT C 204, 13.6.2018, s. 136. (4) EUT C 224, 27.6.2018, s. 117. (5) EGT L 61, 3.3.1997, s. 1. (6) EUT L 166, 19.6.2006, s. 1. (7) EUT L 84, 31.3.2016, s. 1. (8) EUT L 317, 4.11.2014, s. 35. (9) EUT L 178, 28.6.2013, s. 1. (10) Briefing, ”Coronavirus and the trade in wildlife”, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för parlamentarisk utredning och analys, 4 maj 2020. (11) WOAH, The “One Health” Concept, 14 januari 2013. (12) Europeiska unionens råd, Position paper on a new EU legislative framework for an EU Positive List for the keeping of companion animals on behalf of Cyprus, Lithuania, Luxembourg and Malta, 16 maj 2022. (13) Såsom framgår av studien Analysis of national legislation related to the keeping and sale of exotic pets in Europe, som offentliggjordes i juni 2020 av Eurogroup For Animals. (14) World Animal Protection, Think positive – An overview of national and international Positive Lists, september 2020.

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om mänskliga rättigheter i Egypten (2022/2962(RSP))

P9_TA(2022)0426 RC-B9-0505/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten,

–  med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Egypten,

–  med beaktande av EU:s grannskapspolitik och det gemensamma meddelandet av den 9 februari 2021 Förnyat partnerskap med det södra grannskapet – En ny agenda för Medelhavsområdet (JOIN(2021)0002),

–  med beaktande av det 13:e interparlamentariska sammanträdet mellan EU och Egypten som hölls den 29 september 2022,

–  med beaktande av samförståndsavtalet mellan EU, Egypten och Israel om samarbete i samband med handel, transport och export av naturgas till Europeiska unionen, som undertecknades i Kairo den 15 juni 2022,

–  med beaktande av det senaste uttalandet från talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om Egypten,

–  med beaktande av FN:s människorättsråds allmänna återkommande utvärdering om Egypten 2019–2020,

–  med beaktande av uttalandet av den 8 november 2022 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter som uppmanar till omedelbar frigivning av Alaa Abdel Fattah,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet, om människorättsförsvarare, om våld mot kvinnor och flickor och om hbti-personers rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter samt den arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som alla har ratificerats av Egypten,

–  med beaktande av Egyptens konstitution, särskilt artikel 52 om förbudet mot alla former av tortyr, artikel 73 om mötesfrihet och artikel 93 om den internationella människorättslagstiftningens bindande karaktär,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Egypten stod värd för den 27:e partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP27) i Sharm El Sheikh. Detta internationella evenemang har satt fokus på Egyptens inhemska förtryck av fredliga och legitima röster i det civila samhället.

B.  2021 lanserade Egypten sin nationella strategi för mänskliga rättigheter och sin nationella dialog, vilka officiellt syftade till att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna och skapa en mer inkluderande politisk miljö. I april 2022 inrättades den egyptiska kommittén för presidentbenådning, som har till uppgift att genomföra utredningar med civilsamhällesorganisationer av fall där fångars situation inte uppfyller internationella människorättsnormer. Kommittén har förbisett tidigare och pågående allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och sedan lanseringen av den nationella människorättsstrategin och Egyptens nationella dialog har det inte skett några väsentliga förändringar. Underkommittén för politiska frågor, mänskliga rättigheter och demokrati samt internationella och regionala frågor, som härrör från associeringsavtalet mellan Egypten och EU, fungerar som den huvudsakliga institutionella ramen för de båda parternas diskussioner om människorättsfrågor. Nästa sammanträde i denna underkommitté ska hållas den 8 december 2022 i Kairo.

C.  Egypten gjorde inga förändringar i relevant lagstiftning innan landet stod värd för COP27, inte heller vad gäller rätten till yttrandefrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster eller föreningsfrihet och mediefrihet, trots att tillhandahållandet av utrymme för det civila samhället är ett gemensamt åtagande som ingår i prioriteringarna för partnerskapet EU–Egypten och fastställs i Egyptens konstitution. Det undantagstillstånd som har tillämpats sedan 2017 har inte hävts. Massrättegångar och massfängslanden fortsätter, med militära domstolar och specialdomstolar för statens säkerhet som prövar tiotusentals civila. Den 8 juli 2021 uttryckte FN:s särskilda rapportörer om rätten till mötes- och föreningsfrihet, om människorättsförsvarare och om skydd av de mänskliga rättigheterna i kampen mot terrorism gemensamt sin oro över Egyptens lag om icke-statliga organisationer från 2019, landets lag om bekämpning av it-brottslighet från 2018, om terroristenheter från 2015 och om offentliga möten och fredliga demonstrationer från 2013. Enligt den egyptiska kommittén för rättigheter och friheter, frihetsberövade den egyptiska regeringen nästan 734 personer i 18 provinser mellan den 1 oktober och den 14 november 2022.

D.  I november 2022 avbröt människorättsförsvararen Alaa Abdel-Fattah, som under större delen av det senaste årtiondet suttit godtyckligt frihetsberövad på oklara grunder, den hungerstrejk som han inledde i april 2022, efter att ha varit nära döden i sin fängelsecell. Sedan COP27 inleddes har han också slutat att dricka vatten. Alaa har fortfarande inte haft någon konsulär tillgång till brittiska diplomater och hans advokat har inte fått besöka honom. Alaas familj har tidigare, efter internationella påtryckningar, sporadiskt tillåtits besöka honom.

E.  Egyptens regering uteslöt oberoende människorättsgrupper från att delta i COP27 genom en hemlig, regeringskontrollerad registreringsprocess där grupper som är kritiska mot den egyptiska regeringen valdes bort, genom onödiga inskränkningar i friheten att delta i fredliga sammankomster utanför den byggnad där COP27 ägde rum, och genom ogrundade förseningar i utfärdandet av viseringar till personer som kom från länder utanför Egypten. Det var endast vissa oberoende människorättsgrupper och människorättsförsvararen Sanaa Seif som kunde delta tack vare hjälp från internationella organisationer.

F.  Kvinnorättsförsvarare, hbtiq+-personer och försvarare av koptiska rättigheter fortsätter att trakasseras, hotas, gripas och frihetsberövas, såsom Patrick George Zaki, som fortfarande har reseförbud och står inför rätta vid en specialdomstol för statens säkerhet, efter att ha kritiserat regeringens politik gentemot koptiska kristna, och även de kvinnliga influerarna Haneen Hossam och Mawada Al Adham som 2020 dömdes till tre respektive två års fängelse på konstruerade moraliska grunder efter att ha dansat i videoklipp på TikTok.

G.  Vid det nionde mötet i EU:s och Egyptens associeringsråd den 20 juni 2022 och i prioriteringarna för partnerskapet 2021–2027 som antogs den 19 juni 2022 upprepade båda parter sitt åtagande att främja demokrati, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, jämställdhet och lika möjligheter.

H.  Egypten är en mångårig strategisk partner för EU med gemensamma mål för att skapa stabilitet, fred och välstånd i Medelhavsområdet och Mellanöstern, och spelar en viktig roll för stabiliteten i regionen. EU är Egyptens största ekonomiska partner och landets främsta källa till utländska investeringar. I juni 2022 antog EU och Egypten prioriteringar för partnerskap på många områden, bland annat säkerhet, bekämpning av terrorism och reform av rättsväsendet. Egyptens ställde sig bakom FN:s resolution där Rysslands annektering av ukrainska regioner fördöms, och fortsätter att stödja EU:s insatser och internationella insatser för att få ett slut på Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Egypten har undertecknat ett samförståndsavtal mellan Egypten, EU och Israel för att minska gasimporten från Ryssland till följd av landets aggression mot Ukraina. Kommissionen har anslagit 100 miljoner euro till Egypten från faciliteten för livsmedel och resiliens för att hjälpa landet att komma till rätta med den livsmedelsbrist som anfallskriget mot Ukraina orsakat.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt den fortsatta bristen på grundläggande politiska rättigheter och friheter i Egypten, även i samband med COP27 i Sharm el-Sheikh 2022. Parlamentet beklagar att COP27 inte ledde till en förbättrad människorättssituation.

2.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag egyptiska myndigheters censur, trakasserier och hot mot företrädare för det civila samhället i Egypten, till och med i FN:s internationella lokaler, och även den nya våg av gripanden och frihetsberövanden som ägt rum i samband med COP27. Parlamentet uttrycker sitt stöd för Tysklands regering, som den 13 november 2022 lämnade in ett klagomål mot egyptiska myndigheter på grund av den överdrivna säkerhetsövervakningen av deltagare i den tyska paviljongen vid COP27. Parlamentet beklagar djupt att oberoende egyptiska icke‑statliga organisationer nekades engångsregistrering vid COP27 och att bara en handfull lyckades delta, och endast tack vare att internationella organisationer gav dem sina egna passerkort. Parlamentet beklagar djupt att egyptiska myndigheter valde ut organisationer i det civila samhället som inte kritiserar myndigheterna. Parlamentet understryker att lokalsamhällen och icke-statliga organisationer från Sinai, i egenskap av legitima intressenter, borde ha tillåtits delta i COP27 eftersom det hölls i Sinai. Parlamentet beklagar djupt den hemliga process som Egypten använt för att med hjälp av icke offentliggjorda urvalskriterier utesluta kritiska icke-statliga människorättsorganisationer. Parlamentet uppmanar med kraft de egyptiska myndigheterna att inte vidta några motåtgärder mot de egyptiska människorättsförsvarare och aktivister som offentligt uttryckte sin oro över Egyptens kränkningar av de mänskliga rättigheterna under COP27.

3.  Europaparlamentet fördömer skarpt det fortsatta godtyckliga frihetsberövandet, också före rättegång, av tiotusentals samvetsfångar i Egypten, varav många hålls inlåsta under omänskliga förhållanden utan tillgång till en rättvis rättegång eller grundläggande rättigheter, vilket Egyptens politiska fängelser i Wadi Natroun och Badr är exempel på. Parlamentet noterar att en begränsad del av Egyptens politiska fångar frigavs eller benådades av den egyptiska kommittén för presidentbenådning i april 2022, då mellan 800 och 1 000 fångar släpptes från godtycklig häktning i avvaktan på rättegång. Parlamentet framhåller att ännu fler egyptier gripits och godtyckligt frihetsberövats sedan dess, enligt egyptiska icke-statliga organisationer och Amnesty International.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de egyptiska myndigheterna att omedelbart frige Mohamed ”Oxygen” Ibrahim, Mohamed Adel, Alaa Abdel Fattah och de tre advokater som är 2020 års mottagare av människorättspriset från Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen, Ibrahim Metwally Hegazy, Mohamed El Baqer och Hoda Abdelmoniem, samt Ezzat Ghoneim, Ahmed Amasha, Abdel Moneim Aboul Fotouh, Mohamed El Kassas, Ziad Abu El Fadl, Aisha El Shater, Mohamed Abo Houraira, Manal Agrama, Marwa Arafa, Hala Fahmy, Safaa El Korbagy, Tawfik Ghanim, Seif Thabit, Safwan Thabit, Sherif al Rouby, Anas El-Beltagy, Ahmed Douma, Mohamed Adel Fahmy, Nermin Hussein, Haneen Hossam, Mawadda el-Adham, Ismail Iskandarani, Seif Fateen, Hisham Genena, Omar Mohammed Ali, Aymen Moussa, Omar el Hout, Ahmed Moussa Abd El Khaleq och Ahmed Fayez, bland många andra som är frihetsberövade på felaktiga grunder. Parlamentet betonar att dessa kvinnor och män är egyptiska människorättsförsvarare, journalister, fredliga aktivister, politiker, kvinnliga influerare samt affärsmän som vägrade att sälja sina tillgångar till militären. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att häva reseförbuden för Patrick George Zaki och Mahinour Al Masry.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de egyptiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige den fredliga, brittisk-egyptiska aktivisten och människorättsförsvararen Alaa Abdel-Fattah, mottagare av priser från Deutsche Welle och Reportrar utan gränser, som godtyckligt har frihetsberövats under större delen av det senaste årtiondet på oklara grunder, för hans fredliga och legitima krav på fler rättigheter och friheter och som långt ifrån är ett isolerat fall, och att omedelbart låta honom avresa till Storbritannien. Parlamentet betonar att både Tysklands förbundskansler, Olaf Scholz, och Frankrikes president, Emmanuel Macron, har begärt att han ska friges.

6.  Europaparlamentet fördömer återigen i skarpast möjliga ordalag den utbredda användningen av tortyr inom Egyptens säkerhetsapparat. Parlamentet påminner om att revolutionen i Egypten den 25 januari 2011 började med allmänhetens kraftiga protester mot straffrihet för polisen efter att bland andra bloggaren Khaled Said torterats och dödats. Parlamentet uppmanar med kraft Egypten att fullt ut samarbeta med de italienska myndigheternas utredning av mordet på den italienska doktoranden Giulio Regeni, som torterades till döds av säkerhetstjänstemän 2016. Parlamentet upprepar särskilt sin uppmaning att underrätta general Tariq Sabir, överste Athar Kamel Mohamed Ibrahim, överste Uhsam Helmi och major Magdi Ibrahim Abdelal Sharif om det rättsliga förfarandet mot dem i Italien. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag tortyren av ekonomen Ayman Hadhoud, som avled den 5 mars 2022 efter att ha förts bort under tvång och frihetsberövats av säkerhetstjänstemän, på grund av att han kritiserat den ekonomiska politiken, och beklagar djupt avsaknaden av en oberoende och trovärdig utredning från Egyptens allmänna åklagares sida.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Egypten att frige alla 21 journalister som för närvarande sitter fängslade för att ha gjort sitt jobb, vilket har dokumenterats av Reportrar utan gränser och av kommittén för skydd av journalister. Parlamentet understryker att alla egyptier har rätt att få tillgång till information utan att den censureras av regeringen. Parlamentet noterar beslutet, som fattades under påtryckningar i början av COP27-konferensen, att ge tillgång till vissa webbplatser tillhörande icke-statliga människorättsorganisationer och oberoende tidningar såsom Medium, Mada Masr och Human Rights Watch. Parlamentet betonar dock att sådana webbplatser alltid bör vara tillgängliga för egyptier också efter konferensen.

8.  Europaparlamentet uppmanar därför med kraft egyptiska myndigheter att frige alla journalister som i november 2022 sitter frihetsberövade: Khaled Abdelwahab Radwan, Ahmed Fayez, Alaa Abdelfattah, Ismail Alexandrani, Mohamed Ibrahim (alias Mohamed Oxygen), Ahmed Allaam, Hamdi al-Zaeem, Tawfik Ghanem, Rabie al‑Sheikh, Adallah Shusha, Khaled Sahloob, Bahaa al-Din Ibrahim Nemat Allah, Hisham Abdel Aziz, Mohamed Said Fahmy, Badr Mohamed Badr, Raouf Ebeid, Mostafa Saad, Mohamed Mostafa Moussa, Mahmoud Saad Diab och Amr Shnin.

9.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att sätta stopp för diskrimineringen och garantera alla egyptier faktisk likhet inför lagen och jämlikhet i praktiken, i enlighet med konstitutionen, oavsett tro eller övertygelse. Parlamentet pekar på den långvariga diskrimineringen av minoriteter, såsom den koptiska minoriteten och bahaierna. Parlamentet uppmanar Egypten att se över sina hädelselagar för att säkerställa skydd av samvetsfriheten och religiösa minoriteters rättigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Egypten att respektera grundläggande internationella normer för föreningsfrihet och att upphäva sin repressiva lag om icke‑statliga organisationer, 149/2019, som innebär att all verksamhet underkastas regeringskontroll. Parlamentet delar den oro som uttryckts av FN:s människorättsexperter rörande Egyptens rättsliga arsenal för att inskränka föreningsfriheten, yttrandefriheten, pressfriheten och rätten att delta i fredliga sammankomster under förevändning att bekämpa terrorism. Parlamentet uppmanar med kraft Egypten att också ändra eller upphäva 2018 års lag om bekämpning av it‑brottslighet, 2015 års lag om terroristenheter och 2013 års lag om offentliga möten och fredliga demonstrationer. Parlamentet uppmanar än en gång egyptiska myndigheter att avsluta ärende 173/2011, det så kallade målet om utländsk finansiering, och att häva alla reseförbud och frysningar av tillgångar för 31 anställda vid icke-statliga människorättsorganisationer.

11.  Europaparlamentet uppmanar det egyptiska parlamentet att påskynda antagandet av en heltäckande lag om våld mot kvinnor, i synnerhet hedersmord. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att på nytt visa att de motsätter sig kvinnlig könsstympning och att effektivt lagföra dem som fortsätter att tillämpa denna metod. Parlamentet rekommenderar de egyptiska myndigheterna att stärka sitt samarbete med EU för att hitta nya sätt att ytterligare skydda kvinnor mot sexuella övergrepp och könsrelaterat våld. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag könsrelaterade mord.

12.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att upphöra med gripanden och åtal för sexuella förbindelser mellan samtyckande vuxna, inbegripet samkönade relationer eller relationer grundade på könsuttryck, och att omedelbart frige hbtqi+‑personer som fortfarande hålls godtyckligt frihetsberövade, ofta under omänskliga förhållanden.

13.  Europaparlamentet välkomnar de lagändringar som Egypten har infört på senare tid i fråga om barnarbete och barnäktenskap. Parlamentet uppmanar dock de egyptiska myndigheterna att ytterligare stärka genomförandet av lagen om barnäktenskap och att stärka skolsystemen samt uppmanar de offentliga barnavårdsmyndigheter som förebygger och hanterar övergrepp mot barn att ytterligare skydda barn mot sådana övergrepp.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Egypten att avskaffa dödsstraffet och att utfärda ett omedelbart moratorium för dess tillämpning. Parlamentet beklagar djupt att Egypten under det senaste årtiondet har utvecklats till en av världens värsta utövare av dödsstraff, även när det har rört sig om unga gärningsmän.

15.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU:s samtliga medlemsstater och till EU:s delegation att närvara vid rättegångar mot egyptiska och utländska människorättsförsvarare, journalister och fackföreningsmedlemmar och att besöka dem när de sitter frihetsberövade.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att i FN:s råd för mänskliga rättigheter stödja en övervaknings- och rapporteringsmekanism för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Egypten. Parlamentet upprepar att EU bör integrera människorättsfrågor i alla sina diskussioner på hög nivå med egyptiska tjänstemän, inbegripet associeringsrådet EU-Egypten. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att betona kopplingen mellan demokratisk utveckling och tillväxt. Parlamentet uppmanar FN att fastställa kriterier för värdländerna med avseende på civilsamhällets tillträde och yttrandefriheten vid framtida COP-konferenser och liknande FN-konferenser.

17.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en djupgående och omfattande översyn av EU:s förbindelser med Egypten mot bakgrund av de mycket begränsade framstegen i fråga om situationen för de mänskliga rättigheterna i Egypten och landets våldsamma ingripanden mot avvikande åsikter, trots fortsatt stöd från europeiska partner. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att inta en fast offentlig ståndpunkt när det gäller kravet på att Egypten ska frige politiska fångar, göra konkreta framsteg i fråga om mänskliga rättigheter, stoppa och utreda tortyr och överge det omfattande missbruket av frihetsberövande före rättegång och reseförbud för att slå ned på reella eller uppfattade avvikande åsikter, som nödvändiga villkor för att förbättra EU:s förbindelser och samarbete med Egypten. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU:s medlemsstater att överväga att anta riktade sanktioner mot de huvudansvariga för det brutala förtrycket i landet. Parlamentet efterlyser mer insyn i alla former av ekonomiskt stöd eller utbildning som EU, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och Europeiska investeringsbanken tillhandahåller Egypten.

18.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s samtliga medlemsstater att fullt ut följa rådets slutsatser av den 21 augusti 2013 om upphävande av exportlicenser för all utrustning som används för internt förtryck, inbegripet övervakningsteknik som används för att spåra avvikande åsikter.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Arabrepubliken Egyptens regering.

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2022 om människorättssituationen i samband med fotbolls-VM i Qatar (2022/2948(RSP))

P9_TA(2022)0427 RC-B9-0538/2022

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2022 om ett strategiskt partnerskap med Gulfstaterna,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 18 maj 2022 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen om ett strategiskt partnerskap med Gulfstaterna (JOIN(2022)0013),

–  med beaktande av den fjärde människorättsdialogen mellan EU och Qatar som hölls i Bryssel den 12 september 2022,

–  med beaktande av samarbetsavtalet mellan EU och Qatar av den 7 mars 2018,

–  med beaktande av den internationella konventionen av den 18 december 1990 om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar,

–  med beaktande av Internationella fotbollsförbundets (Fifa) beslut den 2 december 2010 om att arrangera fotbolls-VM 2022 i Qatar,

–  med beaktande av lagarna nr 17, 18 och 19 som antogs av Qatars regering 2020 om fri rörlighet och minimilön för migrerande arbetstagare,

–  med beaktande av rapporten Qatar: Security Forces Arrest, Abuse LGBT People, offentliggjord av Human Rights Watch den 24 oktober 2022,

–  med beaktande av artikel 285 i Qatars strafflag och lag nr 17 från 2002 om skydd av samhället,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet,

–  med beaktande av lägesrapporten av den 31 oktober 2022 om programmet för tekniskt samarbete mellan Qatars regering och Internationella arbetsorganisationen (ILO),

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Qatar ratificerade den 21 maj 2018,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Qatar, särskilt resolutionen av den 21 november 2013 med titeln Qatar: situationen för migrerande arbetstagare(1),

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Qatar är det första landet i regionen som står värd för fotbolls-VM. Fifa beslutade 2010 att tilldela Qatar värdskapet för VM utan att ha gjort någon granskning av skyldigheten att iaktta tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter eller ställa villkor för skydd av migrerande arbetstagare. Qatar tilldelades värdskapet för fotbolls-VM, men det förekom trovärdiga anklagelser om mutor och korruption som ledde till rättsliga utredningar.

B.  Enligt uppskattningar bor det i Qatar mer än 2 miljoner utlänningar som utgör ca 94 % av landets arbetskraft. De migrerande arbetstagarna är till största delen sysselsatta inom byggnads- och tjänstesektorn eller i hushåll. Det har rapporterats att arbetstagarnas rättigheter har kränkts inom dessa sektorer. Med tanke på den stora förekomsten av personer med utländsk bakgrund har Qatar den största andelen migrerande arbetstagare i förhållande till den inhemska befolkningen i hela världen.

C.  För att arbeta i Qatar tvingades många arbetstagare skuldsätta sig av rekryteringsföretag som krävde dem på olagliga avgifter, och många av dem råkade ut för innehållna löner och utsattes för hårda arbetsvillkor i extrem hetta som utsatte dem för risk för sjukdom, skada och dödsfall.

D.  Det finns uppgifter om att tusentals migrerande arbetstagare omkom och många fler skadades under byggnadsarbetena inför VM i Qatar.

E.  Enligt ILO har vissa europeiska företag vägrat att delta i de gemensamma kommittéer som syftar till att sammanföra företrädare för ledning och arbetstagare för att diskutera, förebygga och lösa konflikter på arbetsplatsen.

F.  Före de reformer som genomförts i Qatar lämnade Internationella fackliga samorganisationen (IFS) 2014 in ett klagomål mot Qatar till Internationella arbetsorganisationen (ILO) om dess bristande efterlevnad av konventionen angående tvångs- eller obligatoriskt arbete från 1930 och konventionen om yrkesinspektion från 1947. Enligt IFS har lagarna i Qatar ändrats och landet fortsätter att göra framsteg när det gäller att genomföra dessa ändringar.

G.  Qatar är det första landet i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) som har öppnat ett ILO‑projektkontor. Qatar har undertecknat ett antal partnerskap med ILO, FN‑organisationer och EU-medlemsstater, såsom ett samförståndsavtal med Sverige i januari 2020 och med Frankrike i mars 2022, för att förbättra arbetstagarnas rättigheter. ILO har noterat påtagliga framsteg under de senaste fem åren som lett fram till fotbolls‑VM 2022, särskilt när det gäller hanteringen av arbetskraftsmigrationen, tillämpningen av arbetsrätten och tillgången till rättslig prövning samt stärkandet av arbetstagarnas röst och den sociala dialogen. Enligt ILO är det fortfarande inte lagligt för migrerande arbetstagare att ansluta sig till och bilda fackföreningar.

H.  Tidigare behövde arbetstagare i Qatar tillstånd från sina arbetsgivare för att byta jobb eller lämna landet. Dessa krav utgjorde de mest problematiska inslagen i sponsorsystemet kafala, eftersom de gjorde arbetstagarna alltför beroende av sina arbetsgivare och därmed skapade möjligheter till utnyttjande och tvångsarbete. Som en följd av dessa ändringar har arbetsmarknadsministeriet godkänt omkring 420 000 ansökningar från migrerande arbetstagare om att byta jobb under de två år som gått sedan dessa reformer infördes. Många arbetstagare stöter dock fortfarande på hinder när de vill lämna sitt arbete och börja på ett nytt, såsom repressalier från sina arbetsgivare.

I.  I mars 2021 blev Qatar det första landet i Gulfregionen som införde en icke‑diskriminerande minimilön som gäller för alla arbetstagare, av alla nationaliteter, inom alla sektorer, inklusive hushållsarbete. Enligt ILO har lönerna för sammanlagt 13 % av arbetskraften – 280 000 personer – ökat till den nya minimitröskeln efter det att den nya lagstiftningen infördes.

J.  Den nya lagstiftningen ger arbetstagarna i Qatar ett bättre skydd mot värmestress.

K.  Qatar har vidtagit åtgärder för att förbättra arbetstagarnas tillgång till rättslig prövning genom att inrätta en ny onlineplattform där arbetstagare kan lämna in klagomål och genom att inrätta nya arbetsdomstolar för att lösa tvister.

L.  Enligt uppgift utsätts dock utländska arbetstagare i Qatar och andra GCC-länder fortfarande för vissa former av diskriminering, såsom godtyckliga löneavdrag och utebliven betalning av löner och innehållande av resehandlingar.

M.  Enligt artikel 285 i Qatars strafflag bestraffas sexuella relationer utanför äktenskapet, inklusive samkönade relationer, med upp till sju års fängelse. Godtyckliga gripanden av hbtq+-personer har enligt uppgift baserats på lag nr 17 från 2002 om skydd av samhället, som enligt Human Rights Watch tillåter tillfälligt frihetsberövande utan åtal eller rättegång i upp till sex månader om ”det finns välgrundade skäl att anta att den tilltalade kan ha begått ett brott”, inklusive ”brott mot den allmänna moralen”, vilket leder till att hbtq+-personer ofta trakasseras. En av Fifas VM-ambassadörer från Qatar delade ett öppet homofobiskt uttalande. Sju fotbollsförbund, även i Europa, har beslutat att deras spelare kan bära en regnbågsfärgad ”OneLove”-armbindel. Fifa beslutade dock att spelare kan varnas eller utvisas för att visa denna armbindel, eftersom den betraktas som ett politiskt ställningstagande.

N.  År 2016 anslöt sig Fifa till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, vilket tvingar Fifa att avhålla sig från inblandning i mänskliga rättigheter och avhjälpa de negativa effekterna av sin verksamhet på människorättsområdet.

O.  I en tid av osäkerhet och stora utmaningar för den regelbaserade världsordningen både i Europa och i Gulfregionen, och då världen står inför konsekvenserna av Rysslands anfall mot Ukraina och covid-19-pandemin samt det akuta behovet av den gröna och den digitala omställningen, har EU mycket att vinna på ett starkare och mer strategiskt partnerskap med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och dess medlemsstater, inbegripet Qatar. Under 2021 återupprättades de diplomatiska förbindelserna mellan Qatar och Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain och Egypten.

P.  Samarbetsavtalet mellan EU och Qatar, som undertecknades 2018, utgör en ram för politiska och sektoriella samråd på områden av gemensamt intresse. Qatar är en viktig partner till EU, och förbindelserna spänner över en mängd viktiga områden. Qatar har en nyckelroll att spela i genomförandet av den europeiska strategin för energitrygghet. Samarbetet mellan EU och Qatar har intensifierats avsevärt, vilket har lett till att det öppnades en EU-delegation i Doha 2022. Qatar var medförslagsställare till en resolution från FN:s generalförsamling i februari 2022 där Ryssland uppmanades att lämna Ukraina, och Qatar röstade för resolutioner som fördömde den ryska invasionen av Ukraina.

Q.  Den fjärde människorättsdialogen mellan EU och Qatar hölls den 12 september 2022. Människorättsdialogen är ett avgörande tillfälle för engagemang för att främja mänskliga rättigheter.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt att tusentals migrerande arbetstagare dödats eller skadats i samband med förberedelserna inför fotbolls-VM. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med deras anhöriga och kräver att ansvar utkrävs.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Qatar att fullt ut genomföra sin nya lagstiftning som skyddar arbetstagarnas rättigheter och att avveckla de återstående delarna av sponsorsystemet kafala, såsom påföljder för avvikande arbetstagare.

3.  Europaparlamentet betonar att EU är fast beslutet att stödja de mänskliga rättigheterna i sina förbindelser med Qatar, inte minst när det gäller frågor som kommit upp i samband med fotbolls-VM. Parlamentet är oroat över rapporterna om att hundratusentals migrerande arbetstagare fortfarande utsätts för diskriminerande lagar och praxis i Qatar. Parlamentet beklagar djupt bristen på transparens och den tydliga avsaknad av ansvarsfull riskbedömning som präglade tilldelningen av fotbolls-VM till Qatar 2010. Parlamentet påminner om sin långvariga uppfattning att korruptionen inom Fifa är okontrollerad, systeminbyggd och djupt rotad. Trots reformförsöken, till exempel införandet av människorättskrav, anser parlamentet alltjämt att organisationen allvarligt har skadat världsfotbollens image och integritet.

4.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen offentliga myndigheter, idrottsförbund och idrottsorganisationer att upprätthålla universella värden såsom mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen när de tilldelar värdskapet för större idrottsevenemang och när de väljer sponsorer. Parlamentet efterlyser tydliga kriterier och en stadga med starka värderingar i detta avseende. Parlamentet begär att man inför värdskapet för sådana större idrottsevenemang särskilt uppmärksammar skyddet av arbetstagarnas rättigheter, jämlikhet och icke-diskriminering och upprättar oberoende och trovärdiga miljökonsekvensbedömningar.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater, särskilt stater med stora nationella fotbollsligor, såsom Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien, att utöva påtryckningar på Uefa och Fifa för att få Fifa att inleda grundläggande reformer, vilket även innebär införande av demokratiska och transparenta förfaranden för tilldelning av fotbolls-VM och ett strikt genomförande av människorätts- och hållbarhetskriterier för värdländer. Parlamentet begär omedelbart att kränkningar av de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, särskilt uppenbart systematiskt könsrelaterat våld, ska bli ett bindande uteslutningskriterium för tilldelning av internationella idrottsevenemang i syfte att skydda idrottare och supportrar och sätta stopp för ”sportswashing”. Parlamentet efterlyser fortsatta utredningar av och åtal för tilldelningar av fotbolls-VM som fläckats av korruption. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att tillåta tillgång till arkiverad information om tilldelningen av fotbolls-VM 2022.

6.  Europaparlamentet erkänner de migrerande arbetstagarnas viktiga bidrag till Qatars ekonomi och fotbolls-VM 2022. Parlamentet uppmanar med kraft de qatariska myndigheterna att genomföra en fullständig utredning av dödsfallen bland migrerande arbetstagare, intyga att de migrerande arbetstagare har dött och tillhandahålla ersättning till familjer i de fall där arbetstagare avlidit på grund av sina arbetsvillkor. Parlamentet stöder Qatars insatser för att förbättra dessa arbetstagares arbetsvillkor respektera deras och rättigheter, vilket är något som världssamfundet har uppmärksammat. Parlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av de antagna reformerna. Parlamentet välkomnar Qatars samarbete med ILO. Parlamentet uppmanar Qatar att fortsätta att samarbeta med ILO om reformer. Parlamentet understryker att företagen, även de europeiska företagen, har ett ansvar för att respektera arbetstagarnas rättigheter och respektera samma krav på tillbörlig aktsamhet som dem som finns i EU.

7.  Europaparlamentet erkänner dock att ILO och IFS anser att de reformer som genomförts i Qatar utgör ett föregångsexempel för Gulfregionen.

8.  Europaparlamentet betonar att offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna har rättsliga vägar att söka rättvisa och ställa EU-baserade företag till svars enligt befintliga lagar om tillbörlig aktsamhet i vissa medlemsstater. Parlamentet noterar det pågående arbetet på EU-nivå med direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet, som ytterligare kommer att utöka sådana rättsliga vägar. Parlamentet anser att de berörda företagen har underlåtit att till fullo uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2014/95/EU(2) och de skyldigheter som följer av internationellt erkända människorättskonventioner.

9.  Europaparlamentet fördömer skarpt europeiska företags medverkan till de kränkningar av migrerande arbetstagares rättigheter som de har förorsakat, bidragit till eller dragit fördel av, särskilt inom bygg- och finanssektorn, under förberedelserna inför fotbolls-VM 2022.

10.  Europaparlamentet ser positivt på att Qatars regering enligt ILO har återbetalat 320 miljoner US-dollar till offer för lönekränkningar genom stöd- och försäkringsfonden för arbetstagare. Parlamentet beklagar dock att fonden togs i bruk först 2018, vilket ledde till att miljontals arbetstagare och deras familjer uteslöts från dess tillämpning. Parlamentet uppmanar med kraft Qatar att göra en grundlig översyn av sina standarder för insamling och utredning av uppgifter, när det gäller arbetsrelaterade skador eller dödsfall. Parlamentet begär att fonden utvidgas till att omfatta alla offer sedan byggarbetena inför fotbolls-VM 2022 inleddes, och att den även omfattar alla dödsfall och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna som drabbat arbetstagare i samband med förberedelserna inför fotbolls-VM, såsom innehållna löner, skador och alla outredda dödsfall där inga skadestånd betalats ut. Parlamentet uppmanar Fifa att bidra till ett omfattande åtgärdsprogram där arbetstagarnas familjer kompenseras för de arbetsvillkor som de har drabbats av.

11.  Europaparlamentet välkomnar de reformer som de qatariska myndigheterna har genomfört i samråd med ILO för att ta itu med styrningen av arbetskraftsmigration, säkerställa efterlevnad av arbetsrätten och möjliggöra tillgång till rättslig prövning samt stärka arbetstagarnas röst och den sociala dialogen. Parlamentet noterar att dessa förändringar redan har förbättrat arbets- och levnadsvillkoren för hundratusentals arbetstagare. Parlamentet beklagar dock att många arbetstagare fortfarande inte drar nytta av dessa reformer eftersom de stöter på hinder när de försöker få tillgång till dessa förbättringar och repressalier från sina arbetsgivare. Parlamentet noterar sin oro över dokumenterade och upprepade påståenden om att migrerande hushållsarbetare utsätts för övergrepp och utnyttjande.

12.  Europaparlamentet uppmanar Qatar att avskaffa all lagstiftning som tillåter företag att ta ut rekryteringsavgifter för utländska arbetstagare.

13.  Europaparlamentet välkomnar Qatars nya lagstiftning i fråga om värme på byggarbetsplatser. Parlamentet uppmanar alla GCC-länder att anta liknande lagstiftning och att genomföra den fullt ut.

14.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Qatar att ratificera FN:s internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Qatar att i samarbete med ILO se till att alla arbetstagare och arbetsgivare kan dra nytta av kafala-reformerna om arbetskraftens rörlighet, att effektivisera tillgången till rättslig prövning och återbäringen av utestående löner och att fullt ut genomföra lagen om hushållsarbetstagares rättigheter. Parlamentet välkomnar i detta avseende att över 420 000 arbetstagare har bytt jobb i Qatar och att över 300 000 har gynnats av införandet av minimilönen.

16.  Europaparlamentet påpekar att föreningsrätten och rätten att organisera sig ska erkännas för alla arbetstagare, inklusive migrerande arbetstagare. Parlamentet uppmanar Qatars regering att se till att arbetstagare har rätt att fritt bilda föreningar utan repressalier och rätt till en trygg och säker tillgång till rättslig prövning, inklusive rätt att gå med i och bilda fackföreningar.

17.  Europaparlamentet välkomnar EU:s fortsatta diskussioner om mänskliga rättigheter med Qatar, även genom människorättsdialogen mellan EU och Qatar, som bör intensifieras, bland annat genom att stärka den institutionella strukturen för samarbete mellan EU och Qatar. Parlamentet betonar att den nationella kommittén för mänskliga rättigheter i Qatar har etablerat regelbundna kontakter med EU-institutionerna och att Qatar har bjudit in EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att besöka landet. Parlamentet understryker att migrerande arbetstagares rättigheter, arbetsmarknadsreformer, kvinnors rättigheter och yttrandefrihet är återkommande frågor.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU:s delegation i Qatar att noga övervaka Qatars sociala reformer, och att särskilt uppmärksamma hur landets lagstiftning genomförs i praktiken, även av europeiska företag i Qatar. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att regelbundet informera parlamentet om framstegen med dessa reformer. Parlamentet välkomnar i detta avseende uttalandena från Qatars arbetsmarknadsminister Ali Bin Samikh Al Marri till Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter om de pågående reformerna och de återstående luckor som måste åtgärdas, och noterar hans åtagande att kompensera ”alla arbetstagare eller deras familjer som inte har fått vad de har rätt till”.

19.  Europaparlamentet uppmanar de qatariska myndigheterna att fortsätta sina ansträngningar för att se till att den nationella kommittén för mänskliga rättigheter fullt ut följer principerna om nationella institutioners status för främjande och skydd av mänskliga rättigheter och att kommittén kan utföra sitt uppdrag fullt ut, effektivt och oberoende, bland annat genom att främja mångfald bland sina medlemmar och sin personal.

20.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Qatar att fullt ut verkställa den befintliga lagstiftningen om förbud mot tortyr och misshandel.

21.  Europaparlamentet påminner om sitt engagemang för ett allmänt avskaffande av dödsstraffet och uppmanar myndigheterna i Qatar att anta ett moratorium i denna fråga.

22.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de qatariska myndigheterna att stärka åtgärderna för att säkerställa jämställdhet, bland annat genom att avskaffa det kvarvarande förmyndarskapet för kvinnor, och öka sina insatser för att uppnå en jämn könsfördelning på den formella arbetsmarknaden och i den offentliga och politiska sfären, inbegripet i Shura-rådet och verkställande organ, särskilt i beslutsfattande positioner, och att behandla kvinnor och män lika som familjeförsörjare. Parlamentet uppmanar de qatariska myndigheterna att ändra medborgarskapslagen för att säkerställa att qatariska kvinnor och män har lika rätt att föra vidare sitt medborgarskap till sina barn och sina utländska makar. Parlamentet uppmuntrar Qatar att se till att uppgifter om våld mot kvinnor samlas in och att alla fall av våld mot kvinnor, även våld i hemmet, utreds grundligt och att förövarna åtalas och, om de döms, bestraffas med lämpliga påföljder.

23.  Europaparlamentet noterar den globala trenden mot avkriminalisering av frivilliga samkönade relationer. Parlamentet uppmanar Qatar att upphäva artikel 285 i strafflagen och alla andra relaterade lagar som används för att kriminalisera sexuella förbindelser mellan samtyckande samkönade personer, och att införa lagstiftning om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet eller könsuttryck. Parlamentet beklagar djupt de övergrepp mot hbtq+-personer som de förebyggande säkerhetsstyrkorna, enligt uppgift, gjort sig skyldiga till och deras användning av lag nr 17 från 2002 om skydd av samhället, som tillåter tillfälligt frihetsberövande utan åtal eller rättegång i upp till sex månader. Parlamentet är i detta sammanhang bestört över Fifas beslut om ”OneLove”-armbindlarna.

24.  Europaparlamentet uppmanar de qatariska myndigheterna att säkerställa respekt för de mänskliga rättigheterna för alla personer som bevistar fotbolls-VM 2022, även internationella gäster och de personer som bor i landet, inklusive respekt för deras religions- och trosfrihet.

25.  Europaparlamentet noterar och välkomnar Qatars djupa oro efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Parlamentet välkomnar Qatars viktiga beslut att rösta för alla relevanta FN-resolutioner i frågan, i motsats till flera GCC-medlemmar.

26.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet och dialogen mellan EU och Qatar och andra Gulfstater, som är avgörande för att uppnå EU:s viktigaste mål, särskilt dem om fredliga och välmående regioner i Gulfstaterna och Mellanöstern, en stark ekonomisk återhämtning, en hållbar, överkomlig och trygg energiförsörjning, ett starkt samarbete om den gröna omställningen samt ett kraftfullt svar på globala humanitära behov och utvecklingsbehov. Parlamentet välkomnar i detta avseende normaliseringen av förbindelserna mellan Qatar och dess grannländer. Parlamentet lovordar Qatars roll när det gäller att bistå evakueringen av tiotusentals människor från Afghanistan efter talibanernas våldsamma övertagande i september 2021.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Staten Qatars regering och parlament, Internationella fotbollsförbundet, Europeiska fotbollsförbundet, Internationella arbetsorganisationen samt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

(1) EUT C 436, 24.11.2016, s. 42. (2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1).