Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 8, 10, 19, 83, 153 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention om våld och trakasserier (nr 190) och rekommendationen om våld och trakasserier (nr 206) samt dess huvudsakliga bestämmelser,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten(2) (visselblåsardirektivet),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020, En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2020 En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025 (COM(2020)0698),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatser, i det offentliga rummet och i politiken i EU(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om könsperspektivet under covid-19-krisen och tiden efter krisen(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om en EU-strategi för jämställdhet(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2021 om rekommendationer till kommissionen om bekämpning av könsrelaterat våld: nätvåld(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2021 om MeToo och trakasserier – konsekvenserna för EU-institutionerna(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2023 om Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet: EU‑anslutning(10),

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindexrapport för 2022,

–  med beaktande av den internationella gemensamma studien från december 2022 om våld och trakasserier på arbetsplatsen(11),

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens rapport av den 17 december 2018 om värdighet på arbetsplatsen inom EU:s institutioner och byråer,

–  med beaktande av presidiets beslut av den 2 juli 2018 om hur den rådgivande kommittén för klagomål om trakasserier som rör Europaparlamentets ledamöter och dess förfaranden för att hantera klagomål fungerar,

–  med beaktande av artikel 10.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av bilaga II till sin arbetsordning Kod för lämpligt uppträdande för ledamöter av Europaparlamentet i utövandet av deras uppdrag,

–  med beaktande av artikel 12a i EU:s tjänsteföreskrifter,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A9-0178/2023), och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är ett av EU:s grundläggande värden enligt artikel 2 i EU-fördraget och måste integreras i all EU-politik, all EU-verksamhet och alla EU-program. Rätten till likabehandling och icke-diskriminering är en grundläggande rättighet som fastställs i fördragen och i artiklarna 21 och 23 i stadgan, och den bör respekteras till fullo. Rätten till personlig integritet är av största vikt enligt artikel 3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

B.  Könsrelaterat våld i alla dess former, inbegripet sexuella trakasserier, är både en orsak och följd av ojämlikhet mellan könen och diskriminering, och en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det utgör ett allvarligt hinder för kvinnors, flickors och andra utsatta personers deltagande på alla områden av det privata och offentliga livet som gör att de inte till fullo kan åtnjuta sina rättigheter och grundläggande friheter. Utrotandet av könsrelaterat våld är en förutsättning för att uppnå verklig jämställdhet. För att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld, inbegripet sexuella trakasserier, måste EU och medlemsstaterna göra verkliga framsteg mot att uppnå jämställdhet genom konkreta åtgärder och fullt ut genomföra jämställdhetsintegrering och jämställdhetsbudgetering inom alla politikområden och beslut.

C.  I EU:s lagstiftning definieras sexuella trakasserier som ”någon form av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas”. Den nuvarande EU-lagstiftningen har inte visat sig vara tillräckligt effektiv för att förebygga och bekämpa dessa företeelser i praktiken. Det finns ett behov av en mer kraftfull EU-lagstiftning om bekämpande av könsrelaterat våld och om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, och för att utöka lagstiftningen om trakasserier och sexuella trakasserier utanför arbetslivet, i linje med Istanbulkonventionen, för att till fullo ta itu med denna fråga på alla områden i livet och samhället. I direktivet om likabehandling i arbetslivet fastställs rätten att inte diskrimineras eller utsättas för trakasserier i anställningssammanhang på grundval av sexuell läggning(12). I jämställdhetsdirektiven fastställs att könsbaserade och sexuella trakasserier på arbetsplatsen samt i tillgången till varor och tjänster strider mot principen om likabehandling av kvinnor och män. I förslaget till direktiv om våld mot kvinnor definieras ”sexuella trakasserier i arbetslivet” som alla oönskade former av verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell karaktär som inträffar under, i samband med eller till följd av anställning, yrkesutövning eller egenföretagande, inbegripet tjänsteförhållanden för personer som utför ett arbete, som har till syfte eller till följd att brottsoffrets värdighet kränks, särskilt genom att skapa en skrämmande, fientlig, förnedrande, kränkande eller stötande miljö, även när en persons avvisande eller underkastelse av ett sådant beteende uttryckligen eller underförstått används som grund för arbetsrelaterade beslut. Sexuellt våld och sexuella trakasserier på arbetsplatsen är en allvarlig hälso- och säkerhetsfråga och bör behandlas som sådan och förebyggas.

D.  Sexuella trakasserier är en form av könsrelaterat våld och en extrem form av könsdiskriminering som i oproportionerligt hög grad drabbar kvinnor och flickor. De sexuella förövarna är främst män. Trakasserier hänger ofta samman med andra former av diskriminering än könsdiskriminering och måste hanteras ur ett intersektionellt perspektiv och utifrån alla dess aspekter. Sexuella trakasserier måste förstås mot bakgrund av manlig makt och bristande jämställdhet i allmänhet, eftersom det är en följd av könsstereotyper, heteropatriarkala strukturer samt strukturella och institutionella ojämlikheter och sexism som har sin grund i den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män i samhället och arbetslivet. Olika dimensioner behövs för att förstå vad som skapar föreställningar om överlägsenhet och underlägsenhet i samhället och arbetslivet. De kan yttra sig på många olika sätt och kan förekomma i många olika sociala miljöer, såsom i hemmet, på arbetsplatsen, i utbildningssystemet, på nätet, och på offentliga platser, inklusive trakasserier på gatan, och det har allvarliga konsekvenser för alla aspekter av samhället. Trakasserier i samband med utbildning har allvarliga följder för studenternas inlärningsförmåga, deras fysiska och psykiska hälsa och får livslånga konsekvenser, såsom en normalisering av sexuella trakasserier. De har en jämställdhetsdimension eftersom det är en oproportionerlig andel kvinnor och flickor som utsätts för sexuella trakasserier, inbegripet men inte begränsat till sexuella övergrepp och våldtäkter. Sexuella trakasserier undergräver jämställdheten i arbetslivet och förstärker stereotyper om kvinnors förmåga och ambitioner. Sexuella trakasserier kan ha en tystande effekt och en negativ inverkan på utsatta personers lön, karriärutveckling och arbetsvillkor, och kan få vissa att lämna arbetslivet. MeToo-rörelsen ökade allmänhetens medvetenhet om att sekretessavtal utnyttjas i samband med sexuella trakasserier för att hindra offer från att uttala sig och fortfarande är ett problem som måste åtgärdas. Sexuella trakasserier bidrar också till att färre kvinnor kommer in eller stannar kvar på arbetsmarknaden, vilket ökar skillnaderna i arbetskraftsdeltagande, och till att kvinnor får lägre lön än män och på så sätt till att lönegapet mellan kvinnor och män förvärras.

E.  En av två kvinnor (55 %) har trakasserats sexuellt i EU minst en gång från det att de har fyllt 15 år. På arbetsplatsen, som ofta är långt ifrån en trygg och respektfull miljö, har mer än en av fem (nästan 23 %) utsatts för våld och trakasserier, oavsett om det är på fysiskt, psykiskt eller sexuellt plan. Förövare såväl som offer kan vara av vilket kön eller genus som helst. Kvinnor, flickor, lesbiska, bisexuella, transpersoner, queera eller questioning, intersexpersoner samt asexuella och övriga hbtqia+-personer liksom andra sårbara grupper är särskilt utsatta och drabbas i oproportionerlig utsträckning(13). Fler anonymiserade uppgifter krävs för att förstå uppdelningen av fall av trakasserier, särskilt med tanke på att många hbtqia+-anställda arbetar i en miljö som kännetecknas av fördomar och fientlighet. Andelen kvinnor som någon gång har arbetat och upplevt oönskat beteende med sexuella undertoner på arbetsplatsen varierar mellan 11 % och 41 % beroende på medlemsstat(14). De flesta fall av sexuella trakasserier på arbetsplatsen är mellan kollegor och många gånger har det med den manliga hierarkin att göra. 32 % av alla drabbade i EU uppgav att förövaren var en chef, kollega eller kund. 75 % av alla kvinnor i yrken som kräver kvalifikationer eller i chefsposter har utsatts för sexuella trakasserier. 61 % av alla kvinnor som arbetar i tjänstesektorn har utsatts för sexuella trakasserier(15). Sannolikheten att unga kvinnor har upplevt sexuellt våld och sexuella trakasserier är dubbelt så stor jämfört med unga män, och sannolikheten att migrerande kvinnor anmäler sexuellt våld och sexuella trakasserier var nästan dubbelt så stor jämfört med icke-migrerande kvinnor. Könsbaserad diskriminering, inbegripet sexuella trakasserier, kan förvärras om den sker i samband med diskriminering på andra grunder som är förbjudet enligt unionsrätten, närmare bestämt nationalitet, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, könsidentitet, könsuttryck, könsegenskaper, språk, religion eller övertygelse, politisk ståndpunkt eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, börd, funktionshinder, ålder, sexuell läggning och socioekonomisk klass. Risken för trakasserier på arbetsplatsen är särskilt uttalad bland vissa grupper, såsom kvinnor från rasifierade grupper, ungdomar och migranter. 21 % av hbtqia+-personer kände sig diskriminerade och andelen är ännu högre för transpersoner (35 %) och intersexuella (32 %)(16). Nästan fem av tio som utsätts för könsdiskriminering, inbegripet intersektionell diskriminering, har också utsatts för trakasserier i arbetet jämfört med två av tio som inte har könsdiskriminerats(17). Andelen kvinnor som har anmält en sådan händelse under sin livstid är mycket låg. Män utsätts också för trakasserier och utgör 10 % av offren för sexuella trakasserier. Mot bakgrund av Rysslands fruktansvärda aggressionskrig mot Ukraina är ukrainska flyktingar, särskilt kvinnor, mer sårbara för sexuellt utnyttjande, inbegripet men inte begränsat till arbetsplatsen.

F.  Nättrakasserier, som en form av könsbaserat nätvåld, ökar ständigt till följd av den utbredda användningen av internet, inklusive ny teknik och sociala medier, vilket får förövarna att känna sig säkra i skyddet av anonymitet. Sexuella trakasserier på nätet kan bland annat utgöra delning av intimt innehåll utan samtycke, nätstalkning, utnyttjande, tvång eller hot av sexuell karaktär, sexuell mobbning och oönskad sexualisering. En nyligen genomförd undersökning visar att 13 % av kvinnorna har utsatts för nättrakasserier under de senaste fem åren och 8 % under de senaste tolv månaderna. Vissa yrkesgrupper, såsom politiker, journalister eller kvinno- och hbtqia+-rättsaktivister, kvinnliga aktivister i civila människorättsorganisationer och andra offentliga personer löper särskilt stor risk för att utsättas för nätvåld och nättrakasserier. En studie från Europaparlamentets utredningstjänst har nyligen beräknat kostnaden för könsbaserat nätvåld till mellan 49,0 och 89,3 miljarder euro om året(18). Könsrelaterat nätvåld och nättrakasserier kan ha en tystande effekt på kvinnor och flickor. En av fem flickor (19 %) har slutat använda eller använder betydligt mindre en plattform för sociala medier efter att ha blivit trakasserad, medan en av tio (12 %) har ändrat på sitt sätt att uttrycka sig. Över en tredjedel (37 %) av de flickor som är från en etnisk minoritet och har drabbats av övergrepp säger att de har utsatts på grund av sin ras eller etniska tillhörighet, medan över hälften (56 %) av dem som identifierar sig som hbtqia+-personer säger att de har trakasserats på grund av sin könsidentitet eller sexuella läggning(19).

G.  Trakasserierna är utbredda men underrapporterade. Ett skäl till att sexuella trakasserier är underrapporterade är att det saknas medvetenhet, ibland beroende på en bristande förståelse för hur allvarligt det är och huruvida det är straffbart enligt lag, på grund av att sexuella trakasserier normaliserats, att effektiva, transparenta, tillförlitliga och oberoende system för rapportering saknas och att man inte känner till de kanaler för stöd till brottsoffer som finns, men också för att man är rädd att utsättas för repressalier eller viktimisering eller för att förlora jobbet, och för stereotypa attityder där offret snarare än förövaren anklagas. För att säkerställa enkel tillgång till lämpligt och effektivt skydd, rättsmedel och säker, rättvis och effektiv rapportering och förfaranden i händelse av våld och trakasserier i arbetslivet är det viktigt att skydda mot viktimisering av eller repressalier mot klagande, drabbade, vittnen och visselblåsare. Visselblåsare spelar en mycket viktig roll för att sexuella trakasserier, psykisk mobbning, vanstyre och diskriminering i arbetslivet ska kunna avslöjas. Det verkar som om de kvinnor som drabbas är mer benägna att dela med sig av sina traumatiska erfarenheter än män på grund av stigmatisering och könsstereotypa attityder. Alla former av trakasserier på arbetsplatsen får allvarliga konsekvenser för de anställdas fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande, och därför bör det vara en prioritering för alla arbetsgivare att förebygga och hantera trakasserier för att skapa en säker arbetsmiljö.

H.  EU:s institutioner har börjat anpassa sina interna bestämmelser och förfaranden för att bättre förebygga, identifiera, motverka och bestraffa trakasserier. De åtgärder som hittills vidtagits har varit otillräckliga eftersom trakasserier fortfarande förekommer vid alla EU-institutioner, det är fortfarande få som anmäler, de utsatta får inte tillräckligt stöd och straffrihetskulturen består. Europaparlamentet är tyvärr ingen säker arbetsplats eftersom sexuella och andra former av trakasserier fortfarande förekommer. Europaparlamentet fördömde sexuella trakasserier vid institutionen och i EU i sin första resolution från oktober 2017(20), och liknande ståndpunkter antogs 2019(21) och 2021(22). Parlamentets genomförande av förebyggande mekanismer och reformerade förfaranden mot trakasserier, vilket efterlystes i dess resolution av den 16 december 2021 om MeToo, har mötts med viss motvilja när det gäller att uppfylla dessa krav, inte bara på grund av okunskap om trakasserier som fenomen utan också på grund av bristande tydlighet i parlamentets befintliga rättsregler.

I.  I oktober 2022 firade världen femårsdagen av MeToo-rörelsen och uppmanade kvinnor och andra som utsatts för sexuella trakasserier att göra sina röster hörda, i syfte att öka medvetenheten om och utrota det utbredda våldet. MeToo-rörelsen har visat på omfattningen och karaktären av sexuella trakasserier och skapat en internationell rörelse och en debatt om de bakomliggande orsakerna och de nödvändiga åtgärderna. Sedan dess har rörelsen uppmuntrat drabbade över hela världen att uttala sig i olika sammanhang, även i politiska. Trots reaktionerna från allmänheten och det faktum att vissa medlemsstater, enskilda företag, skolor och andra aktörer har vidtagit åtgärder för att förebygga och bekämpa sexuella trakasserier är framstegen när det gäller att ta itu med sexuella trakasserier, fem år efter MeToo-rörelsen, inte tillräckliga och behovet av insatser för att utrota trakasserier i EU är akut.

J.  Sexuella trakasserier och andra typer av våld, stötande eller oönskat beteende på arbetsplatsen måste ses som en arbetsmiljöfråga och inte som offrets personliga problem. Ingen del av arbetsmarknaden eller arbetslivet är skonat från sexuella trakasserier, men fallen skiljer sig åt och även trakasserierna beroende på sektor eller typ av jobb. Sexuella trakasserier på arbetsplatsen är särskilt vanligt i sektorer där otrygga anställningsformer är frekventa. Arbetsvillkor, anställningstrygghet och typ av arbete är riskfaktorer för att utsättas för sexuella trakasserier på arbetet. Kollektivförhandlingar kan vara ett viktigt verktyg för att förebygga och bekämpa våld och sexuella trakasserier, inbegripet könsrelaterat våld på arbetsplatsen, trakasserier av tredje part och effekterna av våld i hemmet på arbetet.

K.  I sina tidigare resolutioner har parlamentet efterlyst flera konkreta interna åtgärder, bland annat obligatorisk utbildning i förebyggande av trakasserier för alla ledamöter så snart de tillträder i början av deras mandatperiod och för all personal, och en strategi för nolltolerans, men nu, flera år senare, har mycket få av dessa konkreta åtgärder genomförts fullt ut och mer behöver göras. I sitt yttrande konstaterade parlamentets rättstjänst att ett införande av en obligatorisk utbildning för ledamöterna i förebyggande av trakasserier inte skulle påverka dem i utövandet av deras fria och oberoende mandat. Forskning visar att utbildning i trakasserier måste kompletteras med utbildning av personer som befinner sig i närheten, vilket ger bättre resultat då den också riktar sig till chefer och personal.

L.  EU:s institutioner i allmänhet och Europaparlamentet i synnerhet bör, i egenskap av lagstiftare och arbetsgivare, föregå med gott exempel inför alla medlemsstater och arbetsgivare. Europaparlamentets ledamöter har, både i egenskap av direktvalda företrädare för EU-medborgarna och i egenskap av lagstiftare, ett särskilt ansvar för att utföra sina uppgifter i enlighet med de högsta standarderna och EU-lagstiftningen.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet påminner om att jämställdhet är ett av EU:s grundläggande värden och måste integreras i all EU-politik, all EU-verksamhet och alla EU-program. Parlamentet beklagar de långsamma framstegen mot jämställdhet i EU och påminner om att könsrelaterat våld både är en orsak till och en följd av bristande jämställdhet. Parlamentet betonar det akuta behovet av förbättring och insisterar på att EU och dess medlemsstater till fullo åtar sig att påskynda utvecklingen, bland annat genom att genomföra jämställdhetsintegrering och jämställdhetsbudgetering i all EU-politik, all EU-verksamhet och alla EU-program. Parlamentet fördömer kraftfullt alla former av könsrelaterat våld, inbegripet sexuellt våld, och alla former av trakasserier, särskilt sexuella trakasserier.

2.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att på grundval av artikel 83.1 i EUF-fördraget lägga fram ett förslag till rådets beslut om fastställande av könsrelaterat våld som ett nytt brottsområde. Parlamentet bekräftar EU:s åtagande att bekämpa könsrelaterat våld och välkomnar förslaget till direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (COM(2022)0105). Parlamentet välkomnar 2014 års undersökning från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) om våld mot kvinnor och välkomnar FRA:s nya EU-omfattande undersökning som planeras till 2024. Parlamentet betonar vikten av att regelbundet samla in uppdelade uppgifter om könsrelaterat våld för att kartlägga problemets omfattning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt som krävs för att detta ska bli verklighet.

3.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och alla medlemsstater att snabbt ratificera den internationellt erkända Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, i linje med domstolens yttrande från 2021 som fastställer ett antal normer i syfte att förhindra könsrelaterat våld, skydda offer och straffa förövare. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att sexuella trakasserier inkluderas som en straffbar gärning både i arbetslivet, i enlighet med befintliga EU-direktiv mot diskriminering, och på alla andra områden, i linje med Istanbulkonventionen, och att hänvisa till definitionen av trakasserier i artikel 40 i Istanbulkonventionen i deras relevanta lagstiftning enlighet med detta. Parlamentet är övertygat om att EU och medlemsstaterna bör motverka bakslag mot jämställdheten genom att anta och genomföra konkreta, effektiva och ambitiösa bestämmelser och strategier för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld, inbegripet psykiska, fysiska och sexuella trakasserier.

4.  Europaparlamentet fördömer starkt alla former av trakasserier, särskilt sexuella trakasserier. Parlamentet noterar att trakasserier är en utbredd, allvarlig och skadlig företeelse som förekommer överallt i det privata och offentliga livet. Parlamentet betonar att trakasserier i arbetet är en kränkning av de mänskliga rättigheterna som kan få allvarliga konsekvenser för de utsattas fysiska och psykiska hälsa, och som kan få dem att känna sig obekväma och osäkra på arbetsplatsen och i många fall hindra dem från att utföra sitt arbete. Parlamentet framhåller vikten av att ta itu med nätvåld på arbetsplatsen, eftersom det har en enorm inverkan på de drabbades psykiska hälsa. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor som flyr från krig, särskilt ukrainska kvinnor, måste ges särskild uppmärksamhet.

Sexuella trakasserier och MeToo-rörelsen i medlemsstaterna

5.  Europaparlamentet stöder starkt den internationella MeToo-rörelsen som först grundades av aktivisten Tarana Burke 2006 för att hjälpa personer som utsatts för sexuellt våld, och som spriddes globalt 2017 efter att MeToo blev viral. Parlamentet välkomnar de miljontals människor som berättade om sina upplevelser av sexuellt våld för att bryta tystnaden och söka rättvisa. Parlamentet noterar att sedan 2017 har MeToo-rörelsen fått fäste i vissa medlemsstater och att regeringar och organisationer därefter har gjort förändringar för att bekämpa sexuellt våld, hjälpa offren och ta itu med de negativa konsekvenserna för samhället. Parlamentet noterar dock att det i vissa medlemsstater har gjorts få eller inga framsteg i detta avseende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att proaktivt utforma och genomföra lagstiftning och politik som tar itu med sexuellt våld och sexuella trakasserier i vårt samhälle.

6.  Europaparlamentet betonar att sexuella trakasserier och sexuellt våld inte vanligtvis definieras och kriminaliseras i EU, vilket leder till fragmenterade rättigheter och fragmenterat skydd för drabbade i medlemsstaterna, vilket visar på behovet av en gemensam EU-strategi som kan uppnås genom att kartlägga könsrelaterat våld som ett EU-brott. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att på grundval av artikel 83.1 tredje stycket i EUF-fördraget lägga fram ett förslag till rådets beslut om fastställande av könsrelaterat våld som ett nytt brottsområde, och rådet att anta beslutet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla ett standardprotokoll för jämställdhetsmedvetna åtgärder för att stödja alla offer för sexuella trakasserier, inbegripet de som har utsatts för gränsöverskridande sexuella trakasserier. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa effektiva rapporteringsmekanismer och förfaranden i händelse av våld och trakasserier i arbetslivet, att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att skydda mot viktimisering av eller repressalier mot klagande, drabbade, vittnen och visselblåsare, för att bevara konfidentialiteten och berörda personers privatliv och garantera att kraven på integritet och konfidentialitet inte missbrukas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra lämpliga resurser tillgängliga för att främja upprättandet och upprätthållandet av säkra platser på arbetsplatsen, både på och utanför nätet, i synnerhet säkra platser utformade för ett kön, dit kvinnor i sin intersektionella mångfald kan gå för att utbyta information, skapa nätverk i samhället samt få ömsesidigt stöd, med målet att stärka och stötta alla kvinnor.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram en heltäckande uppsättning minimiregler som hanterar det ständiga problemet med sexuella och psykologiska trakasserier på ett övergripande sätt och tillgodoser de särskilda behov som offer för sådant våld har. Parlamentet betonar behovet av hänsyn till de nya villkoren för distansarbete och lärdomarna från covid-19-pandemin. Parlamentet betonar att lagstiftning spelar en central roll i kampen mot sexuella trakasserier och sexuellt våld på arbetsplatsen och att lagstiftning som inte genomförs korrekt inte kommer att ge önskat resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att lagar mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen uppdateras för att skydda kvinnor som distansarbetar mot övergrepp på nätet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta det behov av trygghet och säkerhet som de kvinnor och flickor som pendlar till och från arbete har, genom att säkerställa en säker kollektivtrafik samt lämplig och säker gatubelysning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i samarbete med Eurostat och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), förbättra, främja och säkra forskning om evidensbaserade metoder och en systematisk insamling av relevanta, köns- och åldersuppdelade jämförbara uppgifter om fall av sexuella trakasserier och könsbaserad diskriminering samt sexuella och könsbaserade trakasserier, inbegripet nättrakasserier, på nationell, regional och lokal nivå, och om orsakerna till och konsekvenserna av sexuella trakasserier, däribland hur sexistisk och stereotyp reklam kan påverka förekomsten av våld och trakasserier. Parlamentet påminner om att enligt EU:s lagstiftning ska medlemsstaterna, EU:s institutioner och byråer se till att det finns ett jämställdhetsorgan som ger oberoende stöd till personer som utsatts för trakasserier, genomför oberoende undersökningar, samlar in relevanta, anonymiserade och jämförbara uppgifter uppdelade per kön och ålder, bedriver forskning om definitioner och klassificeringar, offentliggör oberoende rapporter och utfärdar rekommendationer i frågor som rör sysselsättning, utbildning, tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, samt för egenföretagare. Parlamentet välkomnar kommissionens nya förslag till två direktiv av den 7 december 2022 som syftar till att fastställa bindande standarder för jämlikhetsorgan på området likabehandling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten om det arbete som de jämställdhetsorgan gör som övervakar diskriminerande metoder genom att tillhandahålla tillräckliga resurser för att de ska kunna fungera effektivt.

9.  Europaparlamentet betonar att psykiska och sexuella trakasserier på arbetsplatsen är olagliga och att förövarna kan bli föremål för straffrättsliga och/eller administrativa förfaranden. Parlamentet rekommenderar att arbetsgivare tar hjälp av externa rådgivningstjänster som ger råd om hur trakasserier på arbetsplatsen ska hanteras på lämpligt sätt för att säkerställa en säker arbetsmiljö, att de informerar om de rättsmedel som finns att tillgå, inbegripet disciplinära åtgärder, och att de tillhandahåller en möjlighet till tidig förlikning och rättslig rådgivning för brottsoffren. Parlamentet rekommenderar ”tidig förlikning” endast om offret så önskar, med tanke på att de erbjuds omfattande information och stöd före förlikningen och att de kan avbryta processen när de vill. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla arbetstagare i början av sin anställning får information om förfaranden och strategier mot trakasserier, om arbetstagarnas rättigheter i händelse av trakasserier och våld mot dem på arbetsplatsen och om tillgång till externa rådgivningstjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera, utbyta och jämföra befintlig bästa praxis för bekämpande av sexuella trakasserier på arbetsplatsen, och att sprida resultaten av denna utvärdering när det gäller de konkreta åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att uppmuntra företag, arbetsmarknadens parter och organisationer inom yrkesutbildning att förebygga alla former av könsdiskriminering, särskilt trakasserier och sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att finansieringsmekanismer för program som ska bekämpa könsbaserat våld kan användas till åtgärder för att öka medvetenheten och för att stödja organisationer i det civila samhället som arbetar med att stoppa våld mot kvinnor, inbegripet sexuella trakasserier.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att motivera människor av alla kön och könsidentiteter att bekämpa sexuella trakasserier och aktivt delta i sociala förändringar. Parlamentet anser att sexuella trakasserier berör människor av alla kön och samhället som helhet. Parlamentet understryker i detta sammanhang mäns och pojkars viktiga roll för att få ett slut på alla former av trakasserier och sexuella trakasserier. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och alla aktörer att se till att män och pojkar spelar en aktiv och positiv roll när det gäller att eliminera alla former av sexuella trakasserier och andra former av övergrepp och våld, inbegripet genom deltagande i informationskampanjer och förebyggande kampanjer, med beaktande av att 82 % av sexuella trakasserier mot kvinnor inbegriper en manlig gärningsman. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla inkluderande sexualundervisning för alla, inklusive pojkar och män, för att erkänna och förebygga sexuella trakasserier och sexuella övergrepp, inbegripet sådana som kännetecknas av hbtqia+-fobi.

11.  Europaparlamentet understryker att arbetsmarknadens parter kan fylla en viktig funktion när det gäller att ta itu med trakasserier på arbetsplatsen, inbegripet sexuella trakasserier och nätvåld på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samråd med arbetsmarknadens parter se till att arbetsgivarna vidtar lämpliga åtgärder för att tillhandahålla en säker arbetsmiljö och stöd till offren och för att förebygga och hantera fall av sexuella trakasserier, nätvåld och våld från tredje part i arbetslivet. Parlamentet betonar att arbetsgivare måste hindras från att avskeda, diskriminera eller på något sätt missgynna arbetstagare som har utsatts för sexuella trakasserier. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att arbetstagarna bör ha rätt till stöd från en fackförening samt från arbetsplatsens hälso- och skyddsombud. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja kollektiva förhandlingar om arbetsplatsrutiner för att förebygga och hantera fall av sexuella trakasserier, bland annat genom att öka medvetenheten och utbilda arbetstagare och arbetsgivare, fackföreningsrepresentanter och arbetsplatsens hälso- och skyddsombud. Parlamentet erkänner den roll som organisationer i det civila samhället och företagsnätverk spelar för att förebygga och hantera sexuella trakasserier i arbetet, bland annat genom att öka medvetenheten och stödja offren.

12.  Europaparlamentet betonar att ILO:s konvention om våld och trakasserier, 2019 (nr 190) och rekommendation (nr 206) är de första internationella arbetsnormer som tillhandahåller en gemensam ram för att förebygga, avhjälpa och undanröja våld och trakasserier i arbetslivet, inbegripet könsrelaterat våld och trakasserier. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat konventionen att göra det utan dröjsmål.

Trakasserier vid EU:s institutioner

13.   Europaparlamentet är övertygat om att EU-institutionerna bör agera som föredömliga arbetsgivare, fastställa normer för nolltolerans mot alla typer av trakasserier, arbeta aktivt för att förebygga trakasserier, skydda offren på lämpligt sätt och erbjuda övergripande stödmekanismer, motverka alla former av diskriminering, strikt tillämpa dess regler och verkställa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder. Parlamentet anser att goda arbetsvillkor och en säker och respektfull miljö är nödvändiga för att säkerställa effektiviteten i EU-institutionernas arbete.

14.  Europaparlamentet beklagar att det trots de framsteg som MeToo-rörelsen initierade, inbegripet parlamentets MeToo-rörelse, och som bidrog till att bryta tystnaden och öka medvetenheten om behovet av bättre strategier mot trakasserier fortfarande förekommer fall av sexuella trakasserier runt om i EU och vid EU:s institutioner, även parlamentet, och att offren inte får tillräckligt stöd och skydd. Parlamentet påminner om att dessa fall kastar en skugga över hur EU:s institutioner fungerar och undergräver EU-medborgarnas förtroende för dem.

15.  Europaparlamentet understryker vikten av förebyggande, långsiktig specialutbildning, informativa och medvetandehöjande insatser, främjande av en strategi för nolltolerans mot trakasserier samt tillhandahållande av rådgivning och psykologiskt stöd till offren, råd om hur de kan ta kontakt med polisen och hur de kan hänskjuta sin sak till rättslig prövning. Parlamentet välkomnar regelbundna kampanjer för att förebygga trakasserier genom uppdaterade affischer och broschyrer som påminner ledamöter och personal om deras ansvar att föregå med gott exempel. Parlamentet betonar att förebyggande åtgärder måste framför allt syfta till att ge kvinnor egenmakt och män stöd att ifrågasätta skadliga könsstereotyper, utbilda dem i begreppet samtycke, främja jämställdhet för att skapa en säker arbetsmiljö och uppmuntra alla att agera positiva förebilder när det gäller att skapa ett samhälle fritt från könsrelaterat våld. Parlamentet anser att de befintliga kampanjerna regelbundet bör uppdateras och förstärkas, särskilt om intersektionella och sexuella trakasserier, så att okunnighet eller ”bristande medvetenhet” inte kan användas som ursäkt för ett uppenbart åsidosättande av reglerna.

16.  Europaparlamentet noterar att fall av sexuella och psykologiska trakasserier i parlamentet fortfarande är underrapporterade eftersom offren inte använder de befintliga kanalerna på grund av exempelvis skam, rädsla för repressalier, allmän misstro mot hur klagomål om trakasserier hanteras av behöriga kommittéer för handläggning av klagomål om trakasserier, brist på ett övergripande system för anmälan och stöd till och omsorg om offren på grundval av människorättsnormer, rädsla för att arbetsrelationer ska påverkas negativt eller skulle ha en negativ inverkan på den klagandes karriär, eller för att man inte skulle tro på anmälan eller ta den på allvar. Parlamentet anser att detta tydligt visar på ett behov av ytterligare insatser för att öka medvetenheten om anmälningsförfaranden och stöd till offren när det gäller att förebygga alla former av trakasserier.

17.  Europaparlamentet noterar att det finns formella och informella strukturer i Europaparlamentet för att ta itu med trakasserier, särskilt sexuella trakasserier, som ger råd, rättsligt och psykologiskt stöd till offren, inbegripet informationskampanjer som kan hjälpa offren att känna igen exempel på trakasserier. Parlamentet efterlyser mer främjande, synlighet, förstärkning och professionalisering av dessa strukturer, deras kompetens och sammansättning för att säkerställa att alla drabbade kan känna sig trygga och säkra om de vill göra en anmälan. Parlamentet välkomnar initiativen från vissa politiska grupper som beslutade att ha utbildade konfidentiella rådgivare och interna ombudsmän till vilka personer som har utsatts för trakasserier kan anmäla sitt fall och få stöd, råd och vägledning helt konfidentiellt. Parlamentet betonar att dessa strukturer som vissa politiska grupper har infört är ett komplement, snarare än ett sätt att kringgå, till Europaparlamentets existerande strukturer, vilka behöver ses över för att ge offren bästa möjliga stöd. Parlamentet efterlyser ett utbyte av bästa praxis mellan politiska grupper när det gäller att förebygga och bekämpa sexuella och andra former av trakasserier. Parlamentet uttrycker oro över att anmälningar av trakasserier inom EU:s institutioner kan få konsekvenser för de klagandes karriär. Parlamentet betonar också bristen på transparenta och integritetsskyddade uppgifter om antalet trakasserier i institutionen.

18.  Europaparlamentet påminner om alla EU-institutioners skyldighet att införa nödvändiga åtgärder och standardiserade protokoll för jämställdhetsmedvetna åtgärder för att förebygga och ta itu med alla former av trakasserier och våld, och uppmanar dem med kraft att se till att alla gällande bestämmelser garanterar nolltolerans mot alla former av tjänstefel och fullt stöd och skydd för alla drabbade. Parlamentet framhåller den skyldighet att föregå med gott exempel som de valda ledamöterna, den politiska personalen och tjänstemännen på alla nivåer har. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att stärka sina interna regler och strategier för att säkerställa att påföljden, vid anmälningar om psykologiska och sexuella trakasserier och/eller våld, för den påstådda förövaren inte bara handlar om en tillfällig avstängning från tjänsten och om indragning av relaterade förmåner under den period som avstängningen varar, utan också om innehållande av hela lönen och om uppsägning av anställningsavtalet om personen befinns skyldig.

19.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts när det gäller att reformera strategierna mot trakasserier i de olika EU-institutionerna efter att MeToo-rörelsen bildades. Parlamentet noterar dock att förbättringar kan göras inom alla institutioner för att bättre skydda och stödja drabbade och straffa förövarna. Parlamentet erinrar om att när det gäller framför allt parlamentet måste varje avskräckande rättslig ram vara förenlig med EU-rättens princip om proportionalitet i fråga om påföljder, och betonar att för närvarande är det högsta straffet för överträdelse av reglerna en månads indraget dagtraktamente eller en månads tillfällig avstängning för ledamöterna, som kan fördubblas om överträdelserna upprepas. Parlamentet konstaterar att dessa påföljder inte är proportionerliga sett till de allvarliga skador som åsamkat offer för trakasserier. Parlamentet efterlyser därför strängare påföljder genom en översyn av arbetsordningen för att se till att typen av påföljd för de allvarliga skador som åsamkats offer för sexuella och psykologiska trakasserier är korrekta och proportionerliga.

20.  Europaparlamentet anser att fallen av trakasserier inom EU:s institutioner kan påverka EU:s budget och att de därför bör beaktas när man beslutar att bevilja den berörda institutionen ansvarsfrihet för budgeten eller inte. Parlamentet efterlyser också en mer skyddande ram och nya stödåtgärder för personer som har utsatts för trakasserier, särskilt psykologiskt stöd medan förfarandet pågår.

21.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s alla institutioner och byråer att regelbundet utbyta och jämföra bästa praxis när det gäller strategier för att bekämpa trakasserier, riktlinjer eller nya bestämmelser om hanteringsmekanismer och strategier, vilket också skulle främja jämställdheten.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU:s alla institutioner att införa ett nätverk av konfidentiella rådgivare och externa medlare som ger vägledning och stöd till personer som har utsatts för sexuella trakasserier, och uppmuntrar till samarbete mellan konfidentiella rådgivare vid olika EU-organ, vilket är viktigt för mindre organ där den personal som kan ge tillräckligt stöd är begränsad.

23.  Europaparlamentet noterar vikten av att ta itu med intersektionella sexuella trakasserier genom att skapa en inkluderande och respektfull miljö där alla i samhället ges ett värde och behandlas med värdighet, oavsett ras, kön, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck, könsegenskaper, funktionshinder eller andra egenskaper. Parlamentet konstaterar att problemet med intersektionella sexuella trakasserier bör vara en angelägenhet för hela samhället. Parlamentet konstaterar att det är viktigt att ha en övergripande politik mot diskriminering och trakasserier som tar hänsyn till intersektionalitet och marginaliserade gruppers särskilda upplevelser. Parlamentet efterlyser utbildningsåtgärder och medvetandehöjande insatser som tar itu med intersektionalitet och marginaliserade gruppers särskilda behov, för personal och ledamöter vid EU-institutionerna.

24.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att under denna valperiod har Europaparlamentets ledamöter för första gången varit tvungna att underteckna en förklaring som bekräftar deras åtagande att följa koden för lämpligt uppträdande som innehåller uttryckliga punkter om trakasserier. Parlamentet påminner dock om att de nuvarande åtgärderna mot sexuella trakasserier inte är tillräckligt kraftfulla och inte omfattar samtliga åtgärder som krävts i tidigare resolutioner. Parlamentet uppmanar därför parlamentets förvaltning och presidiet att anta och genomföra dem och uppmanar talmannen och generalsekreteraren att presentera de framsteg som gjorts i genomförandet under ett möte i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (FEMM). Parlamentet noterar med oro att trots de ansträngningar som gjorts fortfarande förekommer sexuella trakasserier i parlamentet. Parlamentet är dock övertygat om parlamentets politiska vilja att ta itu med sexuella och andra typer av trakasserier i och utanför institutionen. Parlamentet efterlyser ytterligare insyn i alla förfaranden och uppmanar olika avdelningar på politisk och administrativ nivå att vidta konkreta åtgärder.

25.  Europaparlamentet välkomnar den utbildning om förebyggande av trakasserier som erbjuds ledamöter, chefer vid parlamentets generalsekretariat och personal. Parlamentet är dock övertygat om att det frivilliga deltagandet i utbildning om förebyggande av trakasserier visar sig vara otillräckligt. Parlamentet efterlyser en obligatorisk utbildning i förebyggande av trakasserier för alla ledamöter i början av deras mandatperiod och för all personal, särskilt på chefsnivå. Parlamentet efterlyser påföljder om denna utbildning inte fullföljs och en översyn av arbetsordningen i detta avseende. Parlamentet är bekymrat över att så få ledamöter har deltagit i utbildningen hittills under denna valperiod, endast 260 av 705 ledamöter har fullföljt utbildningen, vilket är 36,9 % av alla ledamöter. Parlamentet efterlyser därför ytterligare åtgärder för att se till att ledamöterna fullföljer utbildningen i förebyggande av trakasserier inom rimlig tid. Parlamentet efterlyser en offentlig förteckning på parlamentets webbplats över de ledamöter som har slutfört utbildningen och de som inte har gjort det, och ett intyg om att utbildningen har fullföljts som publiceras på respektive ledamots egen webbsida. Parlamentet betonar även behovet av att utbildningar regelbundet finns tillgängliga på alla EU-språk. Parlamentet påminner om att en påföljd bör vara proportionerlig och respektera ledamotens status som vald och dennes rätt att utöva sitt mandat. Parlamentet understryker att utbildningen även bör utbilda och stärka anställda så att de kan agera i händelse av olämpligt beteende och eventuella trakasserier och känna igen tidiga tecken på trakasserier och snabbt ingripa för att förhindra att situationen eskalerar.

26.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som genomförts inom ramen för den uppdaterade färdplanen för anpassning av förebyggande och tidiga stödåtgärder för att hantera konflikter och trakasserier mellan ledamöter och ackrediterade parlamentsassistenter, praktikanter och annan personal, som antogs av presidiet den 12 mars 2018, och handlingsplanen för jämställdhet. Parlamentet vill se att man regelbundet förbättrar arbetet med att höja medvetenheten om strategin för nolltolerans mot trakasserier bland alla personer som arbetar i parlamentets lokaler i syfte att förse dem med verktyg för att känna igen och anmäla alla former av trakasserier. Parlamentet efterlyser mer könsuppdelade uppgifter för att fastställa i vilken omfattning trakasserier påverkar anställda inom Europaparlamentet, inbegripet ett särskilt fokus på hbtqia+-personer. Parlamentet begär en uppföljningsmekanism för genomförandet av denna politik med deltagande av FEMM-utskottet.

27.  Europaparlamentet noterar det arbete som utförts av den rådgivande kommittén för förebyggande av mobbning och trakasserier på arbetsplatsen och av den rådgivande kommittén för handläggning av klagomål om trakasserier som rör ledamöter av Europaparlamentet. Parlamentet efterlyser än en gång full insyn i hur parlamentet hanterar frågor om trakasserier, samtidigt som de berörda personernas identitet skyddas, och uppmanar båda kommittéerna att årligen utarbeta och offentliggöra sina övervakningsrapporter och riskbedömningar på parlamentets webbplats. Parlamentet efterlyser en årlig intern utvärdering och en oberoende utvärdering av externa revisorer som valts ut genom ett transparent förfarande som genomförs minst en gång per mandatperiod och betonar att dessa resultat måste offentliggöras. Parlamentet rekommenderar, i linje med sina tidigare resolutioner, att det inrättas en arbetsgrupp med oberoende experter som har till uppdrag att undersöka sexuella trakasserier och övergrepp inom parlamentet och utvärdera parlamentets befintliga rådgivande kommitté för handläggning av klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och Europaparlamentets ledamöter och förebyggande av trakasserier på arbetsplatsen och den rådgivande kommittén för parlamentets personal om förebyggande av trakasserier. Parlamentet rekommenderar att det föreslås lämpliga ändringar för att säkerställa en professionalisering och nå målet om nolltolerans.

28.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att de två rådgivande kommittéerna slås samman till en kommitté som behandlar trakasserier, sammansatt av en kvestor, två företrädare för personalkommittén och/eller kommittén för ackrediterade assistenter samt tre professionella experter, såsom läkare, terapeuter och juridiska experter på trakasserier, för att möjliggöra en rättvis, professionell och balanserad sammansättning. Parlamentet efterlyser ett konfidentiellt och historiskt register över fall, vilket redan begärts i resolutionerna från 2017 och 2021. Parlamentet efterlyser ett tydligt mandat och ett öppet urvalsförfarande avseende kommitténs medlemmar. Parlamentet rekommenderar att ett frivilligt stödnätverk för överlevande inrättas som ger stöd och vägledning till offer för trakasserier och de som klarat sig igenom trakasserier.

29.  Europaparlamentet beklagar att utredningen av påstådda trakasserier kan ta upp till två år, vilket orsakar de drabbade onödigt lidande. Parlamentet påminner om att parlamentets förvaltning har en rättslig skyldighet att utreda ärenden som hänskjutits till den snabbt och med tillbörlig aktsamhet. Parlamentet uppmanar därför de två rådgivande kommittéerna för handläggning av klagomål om trakasserier i Europaparlamentet att så snabbt som möjligt färdigställa ärenden som hänskjuts till dem, senast inom sex månader, och att fortlöpande informera de berörda parterna om förfarandet. Parlamentet uppmanar talmannen att besluta om eventuella påföljder inom sex månader efter det att de fått den första anmälan och att meddela detta beslut till alla berörda parter innan det offentliggörs. Parlamentet uppmanar presidiet att inkludera en artikel om föreskrivna tidsfrister för att säkerställa att presidiets beslut av den 2 juli 2018 är förenligt med EU-rättens principer om rättssäkerhet och god förvaltning. Parlamentet betonar behovet av ett särskilt fokus på situationen för arbetstagare med de minst säkra anställningsavtalen och på trakasserier på nätet eftersom distansarbetet har ökat.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att genomföra en extern revision av situationen för trakasserier inom deras institutioner, inbegripet en översyn av befintliga förfaranden och system som hanterar fall av trakasserier, att offentliggöra resultaten och att genomföra reformer på grundval av rekommendationerna från revisionen.

31.  Europaparlamentet noterar betydelsen av visselblåsare i fall av trakasserier. Parlamentet upprepar sin rekommendation att se över tjänsteföreskrifterna, särskilt artikel 22c, för att anpassa dem till standarderna i direktivet om visselblåsare. Parlamentet uppmanar presidiet att under tiden omedelbart se över parlamentets interna bestämmelser om genomförande av artikel 22c i tjänsteföreskrifterna för att harmonisera dem. Parlamentet uppmanar Europaparlamentets utredningstjänst att beställa en studie av det mervärde som plattformar för visselblåsare på arbetsplatserna skulle kunna medföra och av hur detta skulle kunna tillämpas inom EU:s institutioner. Studiens resultat och rekommendationer bör läggas fram vid en workshop eller utfrågning med diskussion i de relevanta parlamentsutskotten.

32.  Europaparlamentet uppmanar återigen Europeiska ombudsmannen att årligen förse parlamentets högnivågrupp för jämställdhet och mångfald och FEMM-utskottet med enhetlig information angående klagomål om missförhållanden när det gäller jämställdhet i parlamentet och andra EU-institutioner.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. (2) EUT L 305, 26.11.2019, s. 17. (3) EUT C 346, 27.9.2018, s. 192. (4) EUT C 433, 23.12.2019, s. 31. (5) EUT C 232, 16.6.2021, s. 48. (6) EUT C 456, 10.11.2021, s. 191. (7) EUT C 456, 10.11.2021, s. 208. (8) EUT C 251, 30.6.2022, s. 2. (9) EUT C 251, 30.6.2022, s. 138. (10) Antagna texter, P9_TA(2023)0047. (11) Internationella arbetsorganisationen (ILO), Lloyd’s Register Foundation, Experience of violence and harassment at work: the first global survey, 2022. (12) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16). (13) ILO, Experiences of violence and harassment at work: A global first survey, Genève, 2022. (14) Eurostat, EU survey on gender-based violence against women and other forms of inter-personal violence (EU-GBV) – first results – 2022 edition (EU-undersökning om könsbaserat våld mot kvinnor och andra former av mellanmänskligt våld – de första resultaten –2022 års upplaga). (15) ILO, Experiences of violence and harassment at work: A global first survey, Genève, 2022. (16) Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Violence against women: 2014. (17) FRA, A long way to go for LGBTI equality (, 2020. (18) Lomba, N., m. fl., Combating Gender based Violence: Cyber Violence, Europaparlamentets utredningstjänst, 2021. (19) Plan International, Free to be online? Girls’ and young women’s experiences of online harassment, 2020. (20) Resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU (EUT C 346, 27.9.2018, s. 192). (21) Resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld (EUT C 232, 16.6.2021, s. 48). (22) Resolution av den 16 december 2021 om MeToo och trakasserier – konsekvenserna för EU-institutionerna (EUT C 251, 30.6.2022, s. 138).