Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2023/2536(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0259/2023

Ingivna texter :

B9-0259/2023

Debatter :

Omröstningar :

Röstförklaringar

Antagna texter :

P9_TA(2023)0218

Antagna texter
PDF 179kWORD 68k
Torsdagen den 1 juni 2023 - Bryssel
Stärkande av den sociala dialogen
P9_TA(2023)0218B9-0259/2023

Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2023 om stärkande av den sociala dialogen (2023/2536(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 9, 151, 152, 153, 154 och 155 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 12, 15, 16, 21, 23, 27, 28, 30, 31 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 mars 2021 Handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2021)0102),

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av det sociala åtagandet från Porto av den 7 maj 2021 och Porto-förklaringen av den 8 maj 2021,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) konvention nr 98 angående tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, nr 135 om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet, nr 154 om främjande av kollektiva förhandlingar, nr 155 om arbetarskydd och arbetsmiljö, nr 187 om ett ramverk för att främja arbetsmiljö och nr 190 om våld och trakasserier i arbetslivet,

–  med beaktande av den europeiska planeringsterminen, som är EU:s ram för samordning och övervakning av ekonomisk politik och socialpolitik, med utgångspunkt från artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering,

–  med beaktande av de europeiska arbetsmarknadsparternas fristående ramavtal om aktivt åldrande och en generationsöverskridande strategi,

–  med beaktande av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare(4) (direktivet om ett europeiskt företagsråd),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 av den 24 juni 2021 om inrättande av Europeiska socialfonden+ (ESF+) och om upphävande av förordning (EU) nr 1296/2013(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2041 av den 19 oktober 2022 om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen(6) (direktivet om tillräckliga minimilöner),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2021 om demokrati i arbetslivet: ett europeiskt ramverk för arbetstagares rätt till medverkan och översynen av direktivet om ett europeiskt företagsråd(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2023 med rekommendationer till kommissionen om en översyn av direktivet om ett europeiskt företagsråd(8),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation om stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter i Europeiska unionen (COM(2023)0038),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 januari 2023 Stärka den sociala dialogen i Europeiska unionen: ta vara på dess fulla potential för att hantera rättvisa omställningar (COM(2023)0040),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 december 2013 om EU:s kvalitetskriterier för planering för förändringar och omstruktureringar (COM(2013)0882),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar(10),

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2022/2296 av den 21 november 2022 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 mars 2021 Handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2021)0102),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 september 2022 Riktlinjer för tillämpning av EU:s konkurrensrätt på kollektivavtal som rör arbetsvillkoren för egenföretagare utan anställda (C(2022)6846),

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om att stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter (O-000019/2023 – B9 – 0020/2023 och O-00020/2023 – B9 – 0021/2023),

–  med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och av följande skäl:

A.  Arbetstagarnas rätt till kollektivförhandlingar, kollektivavtal, föreningsfrihet och kollektiva åtgärder är grundläggande rättigheter i en demokrati.

B.  Socialt partnerskap och kollektivförhandlingar mellan fackföreningar och företrädare för arbetsgivare på företags- och sektorsnivå, nationell nivå och EU-nivå är en central del av den europeiska sociala modellen, vars gemensamma tradition av social dialog, arbetstagardeltagande, kollektivförhandlingar samt trepartssystem är byggstenarna för en diversifierad och ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar framtid som kan bidra till konkurrenskraft, ekonomisk och social resiliens samt en bättre och mer inkluderande tillväxt i EU.

C.  Kollektivförhandlingar gör det möjligt för arbetsmarknadens parter att t.ex. anpassa arbetsvillkoren på ett flexibelt och målmedvetet sätt. Kollektivförhandlingssystemen bygger i allmänhet på en komplex uppsättning regler och förfaranden som fastställs i de nationella rättssystemen, och ofta på långvariga traditioner bland arbetsmarknadens parter.

D.  En välfungerande social dialog mellan självständiga arbetsmarknadsparter är avgörande för att hitta balanserade lösningar på dagens och morgondagens utmaningar genom att anpassa sig till förändringarna i arbetslivet på ett sätt som gynnar både arbetstagare och arbetsgivare, vilket bland annat har bevisats av de befintliga ramavtalen mellan de europeiska arbetsmarknadsparterna om aktivt åldrande och digitalisering samt de pågående förhandlingarna om distansarbete och rätten att inte vara uppkopplad. Den sociala dialogen har också visat sig vara nödvändig i samband med oväntade kriser, t.ex. anpassningen av arbetsvillkoren under pandemin. Den sociala dialogen spelar en viktig roll för att tillhandahålla aktivt stöd till arbetstagare som ställer om till nya arbeten och för att förutse kompetensbehov genom att ta itu med strukturella förändringar och stärka medlemsstaternas motståndskraft. Den sociala dialogens framgångar beror i hög grad på arbetsmarknadsparternas förmåga att förhandla fritt baserat på en komplex uppsättning regler och förfaranden, som ofta fastställs i nationella rättssystem och traditioner. Detta kräver att de nationella och europeiska lagstiftarna förlitar sig på arbetsmarknadsparternas förmåga att eftersträva bra villkor på arbetsmarknaden, samtidigt som de kräver att arbetsmarknadsparterna tar detta ansvar på allvar och hittar kompromisser för att hantera deras respektive intressen, något som även gynnar samhället som helhet.

E.  Kollektivförhandlingssystem där oberoende arbetsmarknadsparter har rätt att självständigt förhandla fram och ingå kollektivavtal bidrar till långsiktig förutsägbarhet på arbetsmarknaden. En förutsättning för sådana välfungerande kollektivförhandlingssystem är att de nationella och europeiska lagstiftarna litar på arbetsmarknadsparternas förmåga att ta ansvar för att arbetsvillkoren på arbetsmarknaden är bra och att balansera arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen.

F.  Kollektivförhandlingar på sektorsnivå och branschövergripande nivå sattes under tryck i vissa medlemsstater i kölvattnet av finanskrisen 2008. Andelen arbetstagare som täcks av kollektivavtal har minskat avsevärt i de flesta medlemsstaterna under de senaste 30 åren, med en uppskattad minskning av den genomsnittliga täckningsgraden från omkring 66 % år 2000 till omkring 56 % år 2018(12), på grund av olika faktorer, bland annat minskat fackföreningsmedlemskap, förändringar i praxis och processer för kollektivförhandlingar(13), särskilt när det gäller decentraliseringen av kollektiva förhandlingssystem, den växande betydelsen av företagsbaserade förhandlingsprocesser och ökningen av otrygga anställningsformer och falskt egenföretagande. Det är viktigt att notera att situationen varierar stort mellan medlemsstaterna. I de flesta medlemsstater är det fler arbetstagare med fasta anställningar och som arbetar i stora företag som tenderar att omfattas av kollektivförhandlingar. Förhandlingarnas täckningsgrad är betydligt högre i länder där det finns sektorsavtal och där dessa ofta utvidgas till företag eller arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal.

G.  Det är bara hälften så troligt att arbetstagare under 30 år går med i en fackförening jämfört med äldre arbetstagare(14), samtidigt som de är mycket positivt inställda till kollektivförhandlingar och har ett stort förtroende för fackföreningar.

H.  Europeiska arbetstagare och arbetsgivare står i dag inför stora utmaningar på grund av långvariga sociala utmaningar och miljöutmaningar som fattigdom, social utestängning, ökad ojämlikhet, sociala kriser samt nödlägen för klimatet och den biologiska mångfalden som fortsätter att växa och måste hanteras. Dessa utmaningar har förvärrats av konsekvenserna av pandemin och, sedan den 24 februari 2022, det ryska anfallskriget mot Ukraina och konsekvenserna därav i form av levnadskostnader, inflation och energikris. Dessa händelser har visat att det finns ett akut behov av ett bredare och starkare deltagande av arbetsmarknadens partner, för att vi ska kunna utnyttja möjligheterna med den hållbara och rättvisa gröna och digitala omställningen samt tillmötesgå behovet att se till att ingen hamnar på efterkälken. Enligt Eurofounds databas EU PolicyWatch deltog arbetsmarknadens parter under pandemin i nästan hälften av de politiska åtgärder som registrerades på nationell och/eller europeisk nivå, medan detta deltagande minskade något under 2022, när ytterligare politiska åtgärder i samband med levnadskostnadskrisen kartlades.

I.  Åtgärder för att upprätthålla och främja kollektivförhandlingar och kollektivavtal kan vara ett effektivt svar på de stigande levnadskostnaderna och underlätta ytterst angelägna reallöneökningar över hela linjen.

J.  Demokrati i arbetslivet spelar en viktig roll för att stärka de mänskliga rättigheterna på arbetsplatsen och i samhället, i synnerhet när arbetstagarrepresentanter, inbegripet fackföreningar, aktivt deltar i förfaranden för tillbörlig aktsamhet i företag. En meningsfull arbetstagarmedverkan i rätt tid och på lämplig nivå bidrar till en hållbar företagsstyrning. Arbetsmarknadsparternas röst är en viktig del av EU:s initiativ för att säkerställa en hållbar och demokratisk företagsstyrning och tillbörlig aktsamhet kring faktiska och potentiella brott mot de mänskliga rättigheterna, bland annat när det gäller arbete, och skadlig miljöpåverkan, liksom av EU:s initiativ för att minska förekomsten av olagliga metoder, såsom arbetskraftsexploatering och orättvis konkurrens på den inre marknaden.

K.  Arbetsplatsdemokrati går utöver fackföreningsorganisationernas formella deltagande i så kallade sociala dialogmöten eller att dessa organ blott och bart hörs. Främjande av arbetsplatsdemokrati kräver att olika rättigheter och principer skyddas och upprätthålls, bland annat organisationsrätten, rätten till kollektiva åtgärder och kollektiva förhandlingar, rättigheter kopplade till fackföreningar, strejkrätten samt principen om förbud mot ogrundad uppsägning och principen om lika lön för lika arbete.

L.  Enligt princip 8 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter ska arbetsmarknadens parter höras om utformningen och genomförandet av den ekonomiska politiken och sysselsättnings- och socialpolitiken i enlighet med nationell praxis. Arbetsmarknadens parter uppmuntras också att förhandla och sluta kollektiva avtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätten till kollektiva åtgärder säkerställs. Arbetstagare eller deras företrädare har rätt att bli informerade och hörda i god tid om sådant som är relevant för dem, i synnerhet om överlåtelse, omstrukturering och sammanslagning av företag och om kollektiva uppsägningar. I det sociala åtagandet från Porto uppmanades alla berörda aktörer att främja en oberoende dialog som ett centralt inslag i den europeiska sociala modellen och stärka den på europeisk, nationell, regional nivå, branschnivå, lokal nivå och företagsnivå, med särskild tonvikt på ett gynnsamt system för kollektiva förhandlingar enligt de olika modellerna i medlemsstaterna.

M.  I förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens(15) fastställs en skyldighet för medlemsstaterna att samråda med arbetsmarknadens parter vid utarbetandet av sina nationella planer för återhämtning och resiliens inom ett större antal ramar. Kvaliteten och intensiteten i deras deltagande är dock ojämn och ganska svag i ett relativt stort antal länder. I kommissionens översynsrapport om faciliteten för återhämtning och resiliens anges att facilitetens framgångar är beroende av ett nära deltagande av arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer, lokala och regionala myndigheter och övriga intressenter.

N.  Vissa medlemsstater säkerställer ett stödjande ramverk för dialog mellan arbetsmarknadens parter, medan man i andra medlemsstater har problem med dialogen på grund av försenade, ineffektiva samrådsförfaranden, bristande kapacitet och stränga villkor för representativitet samt begränsningar av arbetsmarknadsparternas frihet att självständigt förhandla och hitta kompromisser genom kollektivförhandlingar. I enlighet med artikel 9 i ESF+-förordningen ska medlemsstaterna säkerställa ett meningsfullt deltagande från arbetsmarknadens parter när det gäller genomförandet av åtgärder för sysselsättning, utbildning och social inkludering som stöds av ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning. Alla medlemsstater ska avsätta en lämplig andel av sina medel inom ESF+-delen – och i de fall de har mottagit landsspecifika rekommendationer måste detta belopp uppgå till minst 0,25 % – till kapacitetsuppbyggnad hos arbetsmarknadens parter, inbegripet i form av utbildning, nätverksåtgärder och stärkande av den sociala dialogen, och till verksamhet som genomförs gemensamt av arbetsmarknadens parter.

O.  Kollektivavtalsförhandlingar avser alla förhandlingar som äger rum i enlighet med nationell lagstiftning och praxis i respektive medlemsstat mellan en arbetsgivare, en grupp av arbetsgivare eller en eller flera arbetsgivarorganisationer, å ena sidan, och en eller flera arbetstagarorganisationer, å andra sidan, för att fastställa arbetsvillkor och anställningsvillkor. En arbetstagarorganisation anses vara en grupp arbetstagare som bildas för att främja och försvara arbetstagarnas intressen enligt nationell lagstiftning och/eller praxis. En arbetsgivarorganisation är en organisation vars medlemmar utgörs av enskilda arbetsgivare, andra arbetsgivarsammanslutningar eller båda, som främjar och försvarar sina medlemmars intressen enligt nationell lagstiftning och/eller praxis.

P.  I enlighet med konventionen om arbetstagarrepresentanter, som har ratificerats av 24 medlemsstater, kan arbetstagarrepresentanter vara personer som i) erkänns som sådana enligt nationell lagstiftning eller praxis, oavsett om de är företrädare för arbetstagarorganisationer eller inte, dvs. företrädare som utsetts eller valts av arbetstagarorganisationer eller medlemmar av sådana organisationer, eller (ii) valda företrädare, dvs. företrädare som väljs fritt av företagets arbetstagare i enlighet med relevanta bestämmelser i nationell lag eller andra författningar eller i kollektivavtal och vars uppgifter inte omfattar verksamhet som är erkänd som arbetstagarorganisationers exklusiva befogenhet i det berörda landet. När både arbetstagarorganisationers företrädare och valda företrädare finns i samma företag bör valda företrädare inte användas för att undergräva de berörda arbetstagarorganisationernas eller deras företrädares ställning, i synnerhet när det gäller kollektivförhandlingar, vilket är arbetstagarorganisationernas exklusiva befogenhet.

Q.  Nödvändiga förutsättningar för en välfungerande social dialog är följande: i) Starka, oberoende arbetstagarorganisationer och teknisk kapacitet i arbetsgivarorganisationer. ii) Teknisk kapacitet för arbetsmarknadens parter. iii) Tillgång till relevant information i god tid för att delta i den sociala dialogen. iv) Ett åtagande från alla parter att föra en konstruktiv social dialog i god tro, vilket inbegriper att arbetsmarknadens parter involveras i fastställandet av relevanta frågor, insamlingen av bevis, informationsutbytet, utforskandet av alternativ och utvecklingen av prioriterade lösningar. v) Respekt för de grundläggande rättigheterna i fråga om föreningsfrihet och kollektivförhandlingar, vi) Lämpligt institutionellt stöd. vii) Respekt för arbetsmarknadsparternas självständighet, så att arbetsmarknadsparterna kan förhandla om och ingå kollektivavtal självständigt. viii) Anpassning till den digitala tidsåldern och främjande av kollektivförhandlingar i det nya arbetslivet. ix) Tillräckligt skydd mot alla former av diskriminering av företrädare för fackföreningar och arbetstagarrepresentanter.

R.  Starka kollektivförhandlingar, i synnerhet på sektorsnivå eller branschövergripande nivå, bidrar till att skapa och bevara arbetstillfällen av hög kvalitet och har en positiv inverkan på lönerna. Arbetstagarorganisationer, arbetstagarrepresentation och arbetstagarinflytande samt kollektivavtalstäckning är väsentliga faktorer för ett bra genomförande av arbetstagares rättigheter. Det behövs insatser, åtgärder och bättre lagstiftning för att skydda arbetstagarrepresentanters och fackföreningars rättigheter för att säkerställa balans i förhandlingspositionerna mellan arbetsgivare och arbetstagare, och denna balans kan förbättras genom att stärka demokratin på arbetsplatsen.

S.  ILO inrättades 1919 med den fasta övertygelsen att universell fred endast kunde upprättas om den bygger på social rättvisa(16). Social dialog, kollektivförhandlingar och arbetstagarrepresentation är grundläggande ILO:s värden och rättigheter och föreskrivs i ett stort antal ILO-konventioner och rekommendationer. Europarådet räknar också demokrati på arbetsplatsen som ett av sina grundläggande värden, såsom de uttrycks i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och den europeiska sociala stadgan.

T.  I ILO:s riktlinjer för en rättvis omställning till miljömässigt hållbara ekonomier och samhällen för alla efterlyses ett främjande av införandet av särskilda miljöbestämmelser genom kollektivförhandlingar och kollektivavtal på alla nivåer.

U.  I sina slutsatser av den 24 oktober 2019 Framtidens arbetsliv: Europeiska unionen stöder ILO:s hundraårsdeklaration uppmuntrade rådet medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar för att ratificera och effektivt genomföra ILO:s konventioner. Rådet uppmanade också medlemsstaterna och kommissionen att stärka den sociala dialogen på alla nivåer, inbegripet gränsöverskridande samarbete, för att säkerställa ett aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter i utformningen av arbetslivets framtid och uppnå social rättvisa och delat välstånd.

V.  Social dialog och kollektivförhandlingar är centrala styrmedel för arbetsgivare och arbetstagarorganisationer för att skapa och bevara rättvisa löner och bra arbetsvillkor och för att överbrygga pensions- och löneklyftan mellan kvinnor och män samt anställningsvillkor. Starka system för kollektivförhandlingar ökar medlemsstaternas motståndskraft i tider av ekonomisk kris. Samhällen med starka kollektivavtalssystem har ofta mer konkurrenskraftiga och motståndskraftiga ekonomier och är ofta rikare och mer jämlika. Rätten till förhandlingar om kollektivavtal är en fråga som rör alla arbetstagare i Europa och som även kan ha avgörande konsekvenser för demokratin och rättsstatsprincipen, inbegripet respekten för de grundläggande sociala rättigheterna. Förhandlingsrätten är en grundläggande rättighet i Europa, och EU-institutionerna är enligt artikel 28 i stadgan om de grundläggande rättigheterna skyldiga att respektera den. I detta sammanhang är en politik som respekterar, främjar och stärker kollektivförhandlingar och arbetstagarnas ställning i lönesättningssystemen avgörande för att skapa arbetsvillkor med hög standard och säkerställa bättre levnadsvillkor.

W.  Den informella ekonomin kännetecknas av en stor andel osynliga och mycket sårbara grupper av arbetstagare. Covid-19-pandemin har tvingat allt fler arbetstagare, särskilt kvinnor, att vända sig till den informella ekonomin och har förvärrat de sårbarheter som redan fanns sen tidigare. De sektorer som är störst inom den informella ekonomin i EU, dvs. hälso- och sjukvård, omsorg, socialt arbete och jordbruk, är också avgörande för att våra samhällen ska fungera.

X.  Den sociala dialogen stärker både demokratin och det civila samhället och visar på subsidiaritetsprincipens betydelse, enligt vilken regler ska utarbetas nära dem som de berör och påverkar.

Y.  Enligt artikel 152 i EUF-fördraget ska unionen ”underlätta dialogen mellan arbetsmarknadens parter med respekt för deras självständighet”. I kommissionens beslut 98/500/EG(17) inrättade kommissionen branschvisa dialogkommittéer för att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter inom olika sektorer på EU-nivå och fastställde exakta bestämmelser om inrättande, representation och drift av nya sektorsvisa kommittéer, avsedda att vara centrala organ för samråd, gemensamma initiativ och förhandlingar som kan leda till att avtal ingås och senare införlivas i EU-rätten i form av direktiv, om detta efterfrågas av arbetsmarknadens parter. Som kommissionen erkände i sitt arbetsdokument om den europeiska branschvisa sociala dialogens funktion och potential(18) har dessa kommittéer bidragit till att förbättra den europeiska sysselsättnings- och socialpolitiken och arbetsvillkoren i Europa och bidragit till att utforma en lämplig industripolitik. Kommissionen drog slutsatsen att det finns ett direkt samband mellan effektiviteten i den nationella sociala dialogen och effektiviteten på europeisk nivå, och att de båda påverkar varandra.

Z.  Kommissionen ansvarar för att främja och underlätta den europeiska sociala dialogen i enlighet med artikel 154 i EUF-fördraget. Arbetsmarknadens parter i europeiska sektorer och deras nationella medlemsorganisationer bör fortsättningsvis få stöd när det gäller administrativ kapacitet, rättsligt bistånd samt representation och EU-finansiering för gemensam verksamhet genom europeiska projekt och kapacitetsuppbyggnadsinitiativ.

AA.  Den ökande digitaliseringen av arbetsmarknaderna och de nya arbetsformerna kan utgöra en allvarlig utmaning för sårbara arbetstagares representation och äventyra den europeiska sociala modellen. Arbetstagare som ägnar sig åt icke-standardiserade arbetsformer eller nya anställningsformer kan lida brist på representation. Framväxten av nya anställningsformer kan göra det svårare för arbetstagarorganisationerna att rekrytera nya medlemmar. Kommissionen har nyligen antagit nya riktlinjer för tillämpningen av EU:s konkurrenslagstiftning på kollektivavtal om arbetsvillkor för egenföretagare utan anställda, som tillhandahåller efterlängtad klarhet om att vissa egenföretagare utan anställda kan förhandla kollektivt för att förbättra sina arbetsvillkor utan att bryta mot EU:s konkurrensregler. Rätten att delta i kollektiva åtgärder och kollektivförhandlingar har förtydligats och utvidgats till att omfatta egenföretagare utan anställda. Arbetsmarknadens parter bör se till att de förblir öppna för, och kan locka, alla typer av arbetsgivare och arbetstagare med olika anställningsavtal och anställningsstatus inom alla sektorer, såsom egenföretagare utan anställda och migrerande arbetstagare, även från länder utanför EU. Det är av avgörande betydelse att denna strategi säkerställer inkludering och mångfald när det gäller arbetsmarknadsparternas medlemskap och ledarskap, och att den erkänner att dagens arbetsliv är globaliserat och interkulturellt.

AB.  Arbetstagarna inom vård- och omsorgsekonomin är främst kvinnor och personer med invandrarbakgrund, vars arbetsvillkor och brist på representation exponerar dem för osäkra och otrygga anställningar.

1.  Europaparlamentet betonar att social dialog, inklusive kollektivförhandlingar, är ett mycket viktigt och gynnsamt verktyg för en välfungerande social marknadsekonomi, som är ett av målen med EU-fördraget, och att den driver på den ekonomiska och sociala motståndskraften, konkurrenskraften, stabiliteten samt en hållbar tillväxt och utveckling för alla. Parlamentet betonar att den sociala dialogen dessutom är ett centralt demokratiskt inslag i samband med utformningen och genomförandet av den politik och de lagar som påverkar dem som de företräder, nämligen arbetstagare och arbetsgivare. Parlamentet upprepar att, i enlighet med fördragen, som uttryckligen skyddar oberoendet för arbetsmarknadens parter och de självregleringssystem som finns i vissa medlemsstater, den sociala dialogen måste skyddas för att arbetsmarknadens parter ska behålla makten att reglera sig själva självständigt, vilket säkerställer en fullständig legitimitet och starka framsteg för kollektivavtalstäckningen. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande och förslag till rådets rekommendation om att stärka den sociala dialogen i EU. Parlamentet betonar att den sociala dialogen på nationell nivå och unionsnivå behöver stödjas ytterligare och att det krävs fler insatser för att stödja och främja kollektivavtalstäckning och förhindra att arbetsmarknadsparternas medlemskap och organisationstäthet minskar samt för att säkerställa att arbetsplatser är väl anpassade till förändringar i arbetslivet för att skydda arbetstillfällen av god kvalitet. Parlamentet betonar dock att det krävs ytterligare insatser för att tillhandahålla hållbara lösningar för att organisera och finansiera branschvisa dialogkommittéer. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla sitt logistiska stöd till branschvisa dialogkommittéer och att öka sitt ekonomiska, rättsliga och tekniska stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja och noga övervaka den branschvisa sociala dialogen för att säkerställa anpassning mellan kommittéerna och att den sociala dialogen kan ge ett betydande bidrag till EU:s politik. Parlamentet kräver att kommissionen ser till att nya förslag fullt ut respekterar arbetsmarknadens parters självständighet och undviker att inverka menligt på den europeiska branschvisa sociala dialogen. Parlamentet påminner om att finanskrisen och pandemin har visat att länder med stabila ramar för social dialog och hög kollektivavtalstäckning tenderar att ha mer konkurrenskraftiga, inkluderande och motståndskraftiga ekonomier, eftersom arbetsmarknadens parter spelade en viktig roll i att hantera krisen och minska dess negativa ekonomiska och sociala konsekvenser.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och övervaka genomförandet av rekommendationen på sektorsnivå, nationell nivå och unionsnivå, tillsammans med medlemsstaterna och relevanta arbetsmarknadsparter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att denna övervakning gör det möjligt för arbetsmarknadens parter att bland annat identifiera situationer från vilka de har uteslutits eller i vilka de deltog i otillräckligt grad i samråd på nationell nivå om unionspolitik och nationell politik, inbegripet tillgång till domstolsprövning och möjligheter att överklaga. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att skyldigheten att samråda med arbetsmarknadens parter respekteras, när detta föreskrivs i EU-lagstiftningen, bland annat genom att överväga verkställighetsinstrument såsom överträdelseförfaranden. Parlamentet betonar att alla typer av övervakning även måste skydda arbetsmarknadens parters frihet och förmåga att förhandla på ett konstruktivt sätt som gynnar alla parter, när förhandlingarna bedrivs i tvåparts- och trepartsformat. Parlamentet noterar att Eurofounds databas EU PolicyWatch, som är ett unikt EU‑omfattande verktyg för att spegla arbetsmarknadsparternas medverkan i det nationella beslutsfattandet, kan vara användbart i detta avseende.

3.  Europaparlamentet anser att mötes- och föreningsfriheten och arbetstagarnas rätt att organisera sig, vilka fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna, liksom arbetstagares rätt till kollektiv facklig representation och att kollektivt begära reformer på sina arbetsplatser är grundläggande inslag i det europeiska projektet och kärnprinciper för den europeiska sociala modellen, som EU-institutionerna, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter har bekräftat och rättsligt stöder. Parlamentet betonar dessutom att arbetstagare och arbetsgivare i enlighet med unionslagstiftningen och nationella lagar och förfaranden har rätt att förhandla om och ingå kollektivavtal på alla lämpliga nivåer.

4.  Europaparlamentet understryker att varje unionsmedborgare är fri att söka arbete, arbeta, utöva sin etableringsrätt och tillhandahålla tjänster i alla medlemsstater samt har rätt att arbeta och utöva ett fritt valt eller godkänt yrke. Parlamentet betonar dessutom att arbetstagare och arbetsgivare i enlighet med EU-rätten och nationella lagar och förfaranden har rätt att förhandla om och ingå kollektivavtal på alla lämpliga nivåer.

5.  Europaparlamentet anser att det, utöver att dessa rättigheter bekräftas rättsligt, är viktigt att säkerställa en effektiv övervakning av efterlevnaden och att utdöma påföljder för personer som inte respekterar dessa rättigheter. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att förse de nationella inspektions- och tillsynsmyndigheterna med de tekniska resurser och personalresurser som krävs för att de ska kunna fullgöra sina viktiga uppgifter, nämligen genom att följa ILO:s rekommendation om en arbetsmiljöinspektör per 10 000 arbetstagare(19).

6.  Europaparlamentet är oroat över att antalet arbetsgivarorganisationer och fackföreningar minskar i de flesta medlemsstaterna av flera skäl, bland annat försvagandet och nedmonteringen av sektorsövergripande och sektorsspecifika kollektivförhandlingar samt utbredningen av atypiska anställningsformer och nedgången i industrisektorerna(20). Parlamentet varnar för att den minskade kollektivavtalstäckningen också beror på antifacklig verksamhet, svag representation inom arbetsgivarorganisationer och de svårigheter som orsakas när arbetsgivare vägrar att delta i kollektivförhandlingar. Parlamentet är oroat över den inverkan som den minskade kollektivavtalstäckningen kan ha på skyddet av arbetstagarna och de europeiska ekonomiernas konkurrenskraft, inkludering och motståndskraft.

7.  Europaparlamentet påminner om vikten av att främja jämställdhet och lika möjligheter för alla, inklusive personer med funktionsnedsättning och migrerande arbetstagare, även arbetstagare från länder utanför EU, i fråga om att säkerställa inkluderande och mångsidig representation samt representation inom alla politikområden. Parlamentet är oroat över bristen på representation för arbetstagare bland annat inom omsorgssektorn, där majoriteten av arbetstagarna är kvinnor och personer med invandrarbakgrund och vars arbete är undervärderat, underbetalt och osäkert. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lagstiftningsåtgärder och institutionella åtgärder för att främja kollektivförhandlingar inom specifika sektorer, yrken eller grupper av arbetstagare, där det faktiska erkännandet av denna rättighet fortfarande är begränsat. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att främja en social dialog för att ta itu med ojämlikhet mellan könen genom att säkerställa lika lön för likvärdigt arbete, sörja för mamma- och pappaledighet samt föräldra- och familjeledighet och ta itu med könsrelaterat våld på arbetsplatsen. Parlamentet uppmuntrar arbetsmarknadens parter att arbeta för att kvinnor och unga personer ska integreras i deras ledarskap och bland förhandlarna.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att notera att både ömsesidigt erkännande av arbetsmarknadens parter och det lagstadgade erkännandet av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer av myndigheterna i varje medlemsstat, i enlighet med nationella lagar och förfaranden, är en av de viktigaste faktorer som bidrar till en framgångsrik ram för kollektivförhandlingar, förutsatt att arbetsgivare och arbetstagare fritt kan välja vilken organisation eller vilka organisationer som ska företräda dem. Parlamentet betonar att ett sådant lagstadgat erkännande ska vara transparent baserat på objektiva kriterier för representativitet som fastställts i samråd med arbetsgivarorganisationer och fackföreningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skydda arbetsmarknadsparternas självständighet i fråga om att förhandla om och bidra till en välfungerande arbetsmarknad.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett meningsfullt sätt och i rätt tid involvera och samråda med arbetsmarknadens parter i utformningen och genomförandet av socialpolitiken och sysselsättningspolitiken, och, i förekommande fall, den ekonomiska politiken och beslutsfattandet i öppna processer. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja kollektivförhandlingar, demokratiska arbetsplatser och social dialog genom den europeiska planeringsterminen, och i synnerhet i de landsspecifika rekommendationerna, för att säkerställa anständiga löner genom kollektivförhandlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att samråda med arbetsmarknadens parter om förslag på nya indikatorer för social dialog för ett reviderat EU-ramverk för ekonomisk styrning, som rör arbetsmarknadsrelationer i medlemsstaterna och som skulle kunna användas för att stärka den sociala dialogen ytterligare. Parlamentet noterar att sådana indikatorer skulle kunna inbegripa hänvisningar till företagsdemokrati, industriell konkurrenskraft och kvaliteten på arbete och sysselsättning, kollektivavtalstäckning och facklig anslutningsgrad, vilka redan används av Eurofound i dess index för industriella relationer.

10.  Europaparlamentet påminner om att kollektivavtalstäckningsgraden i medlemsstaterna varierar avsevärt på grund av ett antal faktorer, bland annat nationella traditioner och praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, med medverkan av arbetsmarknadens parter, säkerställa en gynnsam miljö för kollektivförhandlingar. Parlamentet noterar att starka kollektivavtalsförhandlingar, i synnerhet på sektorsnivå eller branschövergripande nivå, bidrar till att säkerställa ett tillräckligt minimilöneskydd och goda arbetsvillkor, men att de traditionella strukturerna för kollektivavtalsförhandlingar har urholkats de senaste årtiondena, bland annat på grund av strukturförändringar i ekonomin i riktning mot sektorer med lägre grad av facklig organisering och den sjunkande fackliga organisationsgraden, i synnerhet som en konsekvens av åtgärder för att försvaga arbetstagarorganisationer och ökningen av otrygga och atypiska arbetsformer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med arbetsmarknadens parter arbeta mot att uppnå en kollektivavtalstäckning på minst 80 % senast 2030, i syfte att förbättra levnads- och arbetsvillkoren i unionen, bidra till uppåtgående social konvergens, bekämpa fattigdom och social utestängning bland förvärvsarbetande och minska löneskillnaderna och otryggheten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet se över framstegen mot att uppnå detta mål tillsammans med arbetsmarknadens parter.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över och upphäva all nationell lagstiftning som förhindrar förhandlingar om kollektivavtal, inklusive all lagstiftning som begränsar fackföreningars tillträde till arbetsplatser i syfte att organisera för att kunna förhandla kollektivt och för att förbereda kollektiva åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att tillträde till arbetsplatsen garanteras, när arbetet utförs fysiskt eller digitalt, i enlighet med dataskyddsbestämmelser och med vederbörlig respekt för äganderätten och ledningens rättigheter(21). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja lagstiftningsreformer som säkerställer förhandlingar i god tro, förbjuder orättvisa arbetsmarknadsförfaranden och diskriminering mot fackföreningar och främjar säkra anställningsformer samtidigt som de vidtar kraftfulla åtgärder mot osäkra anställningsformer, särskilt för unga arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja förhandlingar om kollektivavtal på alla nivåer, särskilt på sektorsnivå, som ett viktigt instrument för att öka kollektivavtalstäckningen, bland annat genom att stödja kapacitetsuppbyggnaden hos arbetsmarknadens parter, se till att undantag från kollektivavtal som ingåtts på högre nivå respekterar principen om upprätthållande av skyddsnivån och säkerställa att de gynnsammare villkoren tillämpas på arbetstagarna oavsett på vilken nivå kollektivavtal har diskuterats. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka effekterna av politik och lagstiftning på unionsnivå som rör sysselsättning, sociala frågor och i förekommande fall ekonomi på främjandet och stödjandet av social dialog och kollektivförhandlingar, i synnerhet när det gäller genomförandet av denna politik och lagstiftning i medlemsstaterna samt arbetsmarknadsparternas deltagande.

12.  Europaparlamentet understryker att reformer i medlemsstaterna bör främja och stärka kollektiva avtalsförhandlingar på alla nivåer, bland annat genom att stödja uppbyggnad av kapacitet för arbetsmarknadens parter. Parlamentet betonar att arbetsmarknadsreformer på nationell nivå måste främja arbetstagarnas rättigheter och bör bidra till att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter, inbegripet princip 8 i denna som gäller dialog mellan arbetsmarknadens parter och arbetstagarnas inflytande, liksom kollektivförhandlingar, respekt för arbetsmarknadens parters självständighet och rätten till kollektiva åtgärder och rätten till information och samråd i god tid om överlåtelse, omstrukturering och sammanslagning av företag och om kollektiva uppsägningar.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera alla arbetsreformer, i synnerhet de som rör arbetsvillkor och information till och samråd med arbetstagare i medlemsstaternas nationella återhämtnings- och resiliensplaner och hålla kontakten med nationella myndigheter för att hjälpa dem att åtgärda eventuella brister. Parlamentet betonar behovet att kommissionen och medlemsstaterna förbättrar omfattningen och relevansen med avseende på datainsamlingen på unionsnivå och nationell nivå om den sociala dialogen, i synnerhet kollektivförhandlingar. Parlamentet efterlyser insamling av omfattande och jämförbara uppgifter, uppdelade efter sektor, som inbegriper antalet kollektivavtal som rör åtgärder för att ta itu med den gröna och digitala omställningen, kompetens- och arbetsmarknadsbrister och profilen för de arbetstagare som omfattas av sådana avtal på ett rättvist och inkluderande sätt.

14.  Europaparlamentet betonar att i linje med nationell lagstiftning och nationella förfaranden bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter uppmuntras att överväga utvidgningsmekanismer för att utvidga kollektivavtalens tillämplighet till alla arbetstagare inom en sektor eller vid ett företag.

15.  Europaparlamentet är bekymrat över att vissa arbetstagare som deltar i nya former av arbete, särskilt de vars uppgifter organiseras genom digitala plattformar och av algoritmisk verksamhetsledning, inte har någon faktisk rätt till representation eller medverkan på arbetsplatsen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa arbetstagarnas rätt till föreningsfrihet och medverkan på arbetsplatsen för alla former av sysselsättning. Parlamentet är oroat över fenomenet med företagsfackföreningar eller arbetstagarföreträdare som inrättas eller kontrolleras av och fungerar i arbetsgivarens intresse snarare än arbetstagarnas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda fackföreningar och arbetsgivarorganisationer som deltar eller önskar delta i förhandlingar om kollektivavtal mot varje inblandning från varandra eller varandras ombud eller medlemmar i deras organisation, verksamhet eller förvaltning. Parlamentet betonar att detta även bör omfatta åtgärder som vidtas för att störa eller förhindra bildandet av fackföreningar eller fackföreningars försök att öka antalet medlemmar på en arbetsplats eller åtgärder som vidtas av ledningen för att hindra anställda från att utöva sin rätt att organisera sig, vilket strider mot artikel 2 i ILO:s konvention nr 98 angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten och mot direktiv 2002/14/EG(22). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, tillsammans med arbetsmarknadens parter, se till att arbetstagarna får en representation av hög kvalitet, att permanenta former av arbetstagarrepresentation inte trängs undan av tillfälliga former av representation utan permanenta strukturer, att valen till arbetstagarrepresentanter sker i enlighet med konvention om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet, liksom att arbetstagarrepresentanter åtnjuter ett effektivt skydd från alla negativa handlingar gentemot dem, inbegripet uppsägningar, på grundval av deras ställning eller aktiviteter som arbetstagarrepresentanter eller på deras fackföreningsmedlemskap eller deltagande i facklig verksamhet.

16.  Europaparlamentet påminner om målen i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, om att minst 60 % av alla vuxna ska delta i utbildning varje år och att minst 80 % av i åldern 16–74 år ska ha grundläggande digitala färdigheter. Parlamentet betonar den avgörande roll som arbetsmarknadens parter kan spela för att uppnå dessa mål och hantera kompetens- och arbetskraftsbrist, särskilt i regioner som påverkas mest av den gröna och digitala omställningen. Parlamentet påminner om att arbetsmarknadens parter bör rådfrågas i trepartsdiskussioner om omskolning, kompetenshöjning, yrkesutbildning och strategier för livslångt lärande. Parlamentet uppmuntrar arbetsmarknadens parter att ta sig an frågorna om omskolning och kompetenshöjning samt digitala färdigheter och digital kompetens genom social dialog om utbildningspolitik.

17.  Europaparlamentet vill att EU:s industristrategi och SMF-strategin ska främja den roll som spelas av arbetsmarknadens parter och säkerställa att framtidens arbetstillfällen är både gröna och anständiga, att de garanterar tillräcklig ersättning och har goda arbetsvillkor, inbegripet när det gäller hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, ett omfattande socialt skydd och jämställdhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, inom ramen för den europeiska gröna given och planerna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens samt planen REPowerEU, anta och genomföra, i nära samarbete med arbetsmarknadens parter, omfattande och sammanhängande politiska åtgärder för att gynna alla samhällsgrupper och för att utnyttja offentlig och privat finansiering optimalt för att skapa kvalitetsarbetstillfällen med rättvisa arbetsvillkor och bra lön, främjande av kollektiva förhandlingar och respekt för kollektivavtal. Parlamentet anser också att alla mottagare av ekonomiskt EU-stöd, även inom ramen för program inom industriplanen i den gröna given, bör respektera gällande arbets- och anställningsvillkor och/eller arbetsgivarens skyldigheter, inbegripet eventuella tillämpliga kollektivavtal. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att se till att företag som får offentligt stöd måste vidta åtgärder för att undvika kollektiva uppsägningar och försämrade arbetsvillkor och att de är skyldiga att respektera kollektiva avtalsförhandlingar samt informations- och samrådsprocesser med fackföreningar om investeringar, omstruktureringar och reformer.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samråda med arbetsmarknadens parter om ekologiska frågor och den rättvisa omställningen som ett standardinslag i hela den politiska cykeln, från fastställande av dagordning till genomförande och från övervakning till översyn. Parlamentet anser att arbetsmarknadsparternas synpunkter bör inkluderas i alla planerings- och genomförandesteg av den rättvisa omställningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla informationskampanjer, utbildning och kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter samt för berörda offentliga myndigheter för att hjälpa dem att bli mer medvetna om klimatrelaterade frågor och möjliga återverkningar och begränsningsåtgärder med avseende på arbetsmarknaden.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa den sociala klausulen i EU:s befintliga direktiv om offentlig upphandling(23) och påminner om att det enligt detta direktiv är nödvändigt för ekonomiska aktörer som deltar i offentlig upphandling att fullgöra alla tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställs i unionsrätten, nationell rätt eller kollektivavtal, eller i tillämpliga internationella miljö-, social- eller arbetsrättsliga bestämmelser, inbegripet respekt för föreningsfriheten, organisationsrätten och rätten till kollektiva förhandlingar. Parlamentet påminner dessutom om att det enligt detta direktiv är möjligt för medlemsstaterna att utesluta ekonomiska aktörer som har dömts för att inte ha respekterat gällande lagstiftning och kollektivavtal eller för att inte ha fullgjort sina skyldigheter att betala skatter eller sociala avgifter från att delta i ett upphandlingsförfarande. Parlamentet noterar betydelsen av att stärka utbudet av hållbarhetskriterier för att främja bästa möjliga användning av offentliga utgifter, sysselsättning av hög kvalitet och social delaktighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras rättssystem har tillräcklig kapacitet för att utöva sina befogenheter och ta itu med primära entreprenörer och underleverantörer med gemensamt ansvar som upprepade gånger har deltagit i illojal konkurrens, skattebedrägeri eller skatteundandragande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktivet om offentlig upphandling efterlevs, övervakas och tillämpas.

20.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande EU:s konkurrenskraft på lång sikt : – efter 2030 (COM(2023)0168) som syftar till att rationalisera och förenkla rapporteringskraven med 25 % för varje grönt, digitalt och ekonomiskt temaområde, och att kommissionen har lagt fram ett förslag för att uppnå detta före hösten 2023. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt visa prov på detta engagemang för att på så sätt förbättra konkurrenskraften för alla företag i EU, inklusive små och medelstora företag, och förbättra de grundläggande förutsättningarna för social rättvisa och välstånd. Parlamentet påminner om att små och medelstora företag utgör ryggraden för social sammanhållning i EU.

21.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om det akuta behovet av ett protokoll om sociala framsteg.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt införliva direktivet om tillräckliga minimilöner, som kräver att medlemsstaterna i tillämpliga fall vidtar lämpliga åtgärder för att se till att ekonomiska aktörer och deras underleverantörer vid tilldelning och genomförande av offentliga upphandlingar eller koncessionskontrakt följer tillämpliga skyldigheter avseende löner, rätten att organisera sig och kollektiva förhandlingar om lönesättning inom social- och arbetsrättsområdet som fastställts genom unionsrätten, nationell lag, kollektivavtal och internationella social- och arbetsrättsliga bestämmelser, inklusive ILO-konventioner nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och nr 98 angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att följa upp med ett lagstiftningsförslag i slutet av år 2023(24) och utvärdera parlamentets resolution av den 2 februari 2023(25), och välkomnar tillkännagivandet av att samrådet med arbetsmarknadens parter i EU i två steg officiellt inleds. Parlamentet understryker vikten av att öka insynen och stärka arbetstagarnas rätt till information och samråd vid alla typer av företag, på ett sätt som gynnar både arbetstagarna och arbetsgivaren. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt komplexa företagsstrukturer och leverans- eller underleverantörskedjor, för att säkerställa respekten för relaterade skyldigheter rörande den sociala dialogen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att, efter dess väntade konsekvensbedömning och i samråd med arbetsmarknadens parter, införa en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare samt deltagande av företag som använder europeiska styrmedel för rörlighet, i syfte att fastställa miniminormer, bland annat rörande planering för förändringar och omstruktureringar, i synnerhet på företagsnivå.

24.  Europaparlamentet betonar sin stora oro över fackföreningsbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa alla EU-medborgares rätt att frivilligt organisera sig i en fackförening, stärka arbetstagarnas representation och säkerställa arbetsmarknadsparternas rätt till kollektiva avtalsförhandlingar.

25.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att företagens respektive modeller för bolagsstyrning tar vederbörlig hänsyn till den miljömässiga, sociala och ekonomiska utvecklingen genom styrelseformer och marknadsnärvaro och främjar metoder för bolagsstyrning som bidrar till företagens hållbarhet.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa nödvändiga villkor och krav för att minst 80 % av företagen senast 2030 ska omfattas av avtal om hållbar bolagsstyrning, samtidigt som man erkänner den särskilda administrativa börda som detta medför för små och medelstora företag, bland annat genom att inrätta strategier som överenskommits med arbetstagare för att på ett positivt sätt påverka den miljömässiga, sociala och ekonomiska utvecklingen genom styrelseformer och marknadsnärvaro, för att stärka chefer som fullgör sitt företags långsiktiga intressen, förbättra styrelseledamöternas ansvarsskyldighet i fråga om att integrera hållbarhet i företags beslutsfattande och främja praxis för företagsstyrning som bidrar till företags hållbarhet, såsom sådan som är relaterad till bland annat företagsrapportering, styrelsearvoden, styrelsens sammansättning samt medverkan av berörda parter.

27.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens meddelande om social dialog anger att kommissionen kommer att utse en samordnare för den sociala dialogen i varje kommissionsavdelning för att få en bättre förståelse av den sociala dialogen inom hela institutionen, vilket arbetsmarknadens parter själva har föreslagit tidigare. Parlamentet betonar dock att arbetsmarknadens parter har den bästa förståelsen för den sociala dialogen och därför bör föredras som kandidater till denna samordnarroll. Parlamentet anser att samordnarna bör ha ett tydligt mandat rörande vad deras roller, rättigheter och ansvar medför, med tillräckliga ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser. Parlamentet föreslår att kommissionen involverar dessa samordnare av den sociala dialogen i alla sysselsättningsrelaterade aspekter av EU:s förordningar och politik.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare främja användningen av ESF+ för kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter med målet att stärka kollektivförhandlingarna i Europa.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera och genomföra alla ILO:s centrala konventioner, i synnerhet nr 155 om arbetarskydd och arbetsmiljö och nr 187 om ett ramverk för att främja arbetsmiljö, som båda nyligen har utsetts till ILO:s centrala konventioner och som ännu inte har ratificerats av alla medlemsstater, liksom ILO-konvention nr 190 om våld och trakasserier i arbetslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att ratificera och genomföra alla ILO:s centrala konventioner.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att nationella individuella och kollektiva system för lösning av arbetstvister fungerar korrekt i enlighet med nationella lagar och/eller förfaranden, vilket rekommenderats i olika konventioner och rekommendationer från ILO, inklusive förlikningsmedlings- och skiljedomstjänster med båda parters godkännande, som bör ha förenklade förfaranden och tillräckliga resurser tillgängliga för att bistå både arbetstagare och arbetsgivare samt bör vara ekonomiskt överkomliga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna med decentraliserade arbetsförmedlingstjänster att se till att regionala myndigheter upprätthåller dessa tjänster för att garantera en liknande skyddsnivå för alla arbetstagare och arbetsgivare inom det nationella territoriet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och underlätta föreningsfrihet och kollektivförhandlingar i den informella ekonomin som ett sätt att öka arbetstagarnas synlighet och säkerställa anständiga arbetsvillkor och socialt skydd samt ta itu med odeklarerat arbete.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera avtalen mellan arbetsmarknadens parter på både branschöverskridande och sektoriell nivå och att se till att bestämmelserna i artikel 155 i EUF-fördraget respekteras, enligt vilken dialogen mellan arbetsmarknadens parter på unionsnivå, om parterna så önskar, kan leda till avtalsförbindelser, inklusive avtal. Parlamentet betonar att respekten för avtal mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå inbegriper genomförandet, antingen i enlighet med förfaranden och praxis som är specifika för arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna, eller för frågor som omfattas av artikel 153 i EUF-fördraget, och på gemensam begäran av de undertecknande parterna, genom ett beslut av rådet på förslag av kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra det förfarande och de kriterier som den kommer att använda för att hantera avtal som förhandlas fram i syfte att bli rättsligt bindande.

33.  Europaparlamentet framhåller att det i skäl 35 i direktiv (EU) 2019/2121(26) anges att ”under vissa omständigheter skulle bolagens rätt att genomföra ett gränsöverskridande förfarande kunna utnyttjas för otillbörliga eller bedrägliga ändamål, till exempel för att kringgå arbetstagarnas rättigheter, socialförsäkringsavgifter eller skyldigheter i fråga om skatt, eller för kriminella ändamål”. Parlamentet anser att det är viktigt att säkerställa bestämmelserna i direktiv 2002/14/EG om EU:s miniminormer för information till och samråd med arbetstagare, liksom bestämmelserna om representation på styrelsenivå och arbetstagarnas deltagande när företag omstruktureras över gränserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med sin kommande utvärdering av direktiv (EU) 2019/2121 ta hänsyn till befintlig god praxis samt till resultaten av studier och bedömningar av de positiva socioekonomiska effekterna och följderna av arbetstagarrepresentation i bolagsorgan, vilka skulle kunna bidra till att förbättra bolagsstyrningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla initiativ för att förbättra medvetenheten och kännedomen om de nationella regler och EU-regler som styr arbetstagarrepresentationen i bolagsorgan i de olika medlemsstaterna och främja utbytet av bästa metoder samt även bedöma olika former av arbetstagarmedverkan och deras socioekonomiska effekter. Parlamentet erinrar om att det i flera EU-rättsakter om rätten till arbetstagarrepresentation på styrelsenivå inte fastställs minimikrav för representation på styrelsenivå i olika typer av EU-företag eller i företag som använder EU-instrument för bolagsrätt för att möjliggöra gränsöverskridande mobilitet och rättslig omorganisering såsom gränsöverskridande fusioner, ombildningar och delningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta en brådskande och beslutsam åtgärd för att se till att företag inom unionen respekterar arbetstagarnas rätt till information, samråd och medverkan och att de därmed uppfyller befintliga rättsliga skyldigheter på unionsnivå och nationell nivå.

34.  Europaparlamentet är övertygat om att införande av ny digital teknik kan påverka arbetsmiljön positivt om den införs och övervakas på ett tillförlitligt sätt, vilket kräver meningsfull information och samråd i god tid med arbetstagarrepresentanter, inbegripet fackföreningar, för att säkerställa full respekt för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, skydd av personuppgifter, likabehandling, anställningstrygghet, socialt skydd och välbefinnande i arbetet, och förebygga otillbörlig exploatering och övervakning av arbetstagare, liksom diskriminering och stigmatisering, i synnerhet genom algoritmer. Parlamentet understryker att fackföreningar och arbetstagarrepresentanter bör ha den tillgång till och de medel som behövs för att bedöma och utvärdera digital teknik innan den införs. Parlamentet betonar att ny digital teknik och artificiell intelligens inte bör upprepa befintlig diskriminering och samhälleliga skevheter utan bör underlätta social inkludering och deltagande av olika grupper. Parlamentet framhåller behovet att tillämpa principen om etik som standard under den digitala teknikens hela livscykel för att bemästra dess fulla potential och förhindra snedvridningar. Parlamentet betonar att strukturer för den sociala dialogen, branschvisa kollektivförhandlingar, information till fackföreningar och arbetstagarrepresentanter samt samråd med och deltagande av dessa är nyckelfaktorer för att ge lämpligt stöd till arbetstagare i att bättre bygga upp och delta i införandet och övervakningen av hållbar digital teknik på arbetsplatsen.

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 82, 22.3.2001, s. 16.
(2) EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.
(3) EUT L 186, 11.7.2019, s. 105.
(4) EUT L 122, 16.5.2009, s. 28.
(5) EUT L 231, 30.6.2021, s. 21.
(6) EUT L 275, 25.10.2022, s. 33.
(7) EUT C 251, 30.6.2022, s. 104.
(8) Antagna texter, P9_TA(2023)0028.
(9) EUT C 242, 10.7.2018, s. 24.
(10) EUT C 445, 29.10.2021, s. 75.
(11) EUT L 304, 24.11.2022, s. 67.
(12) Visser, Jelle, Amsterdam Institute for Advanced Labour Studies, Database on Institutional Characteristics of Trade Unions, Wage Setting, State Intervention and Social Pacts, version 6.1, november 2019.
(13) Ricardo Rodriguez Contreras, Oscar Molina, Moving with the times: Emerging practices and provisions in collective bargaining, Eurofound Publications, augusti 2022.
(14) Europeiska kommissionen: Employment and Social Developments in Europe – Young Europeans: Employment and social challenges ahead, årsöversikt 2022.
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens. EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.
(16) ILO:s stadgar från 1919, ILO:s Philadelphiadeklaration från 1944.
(17) Kommissionens beslut 98/500/EG av den 20 maj 1998 om inrättande av branschvisa dialogkommittéer för att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå. EGT L 225, 12.8.1998, s. 27.
(18) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 22 juli 2010 om den branschvisa europeiska sociala dialogens funktion och potential (SEC(2010)0964).
(19) The Informal Economy and Decent Work: A Policy Resource Guide supporting transitions to formality 978-92-2-126962-5[ISBN] 978-92-2-126963-2
(20) https://www.eurofound.europa.eu/observatories/eurwork/industrial-relations-dictionary/trade-union#:~:text=Decline%20in%20union%20density&text=In%20OECD%20(Organisation%20for%20Econo
(21) ILO, ”Freedom of Association: Digest of decisions and principles of the Freedom of Association Committee of the Governing Body of the ILO”, femte (reviderade) upplagan, 2006, punkt 1102, 1103 och 1106; ”336th Report of the Committee on Freedom of Association”, 2005, punkt 58; ”Workers’ Representatives Recommendation”, 1971 (nr 143), del IV, punkt 9.3 och 17.
(22) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen. EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.
(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
(24) https://www.euractiv.com/section/economy-jobs/news/commissioner-new-european-works-council-proposal-by-end-of-2023/
(25) Antagna texter, P9_TA(2023)0028.
(26) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2121 av den 27 november 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar. EUT L 321, 12.12.2019, s. 1.

Senaste uppdatering: 3 oktober 2023Rättsligt meddelande - Integritetspolicy