Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 168,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 26 april 2023 till rådets rekommendation om intensifiering av EU:s åtgärder för att bekämpa antimikrobiell resistens genom en One health-modell (COM(2023)0191),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2021 om en läkemedelsstrategi för EU(2),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I juli 2022 fastställde kommissionen och medlemsstaterna att antimikrobiell resistens är ett av de tre allvarligaste hälsohoten i EU(3). Mer än 35 000 personer i EU/EES och mer än 1,2 miljoner personer världen över(4) beräknas varje år dö som en direkt följd av en infektion på grund av bakterier som är resistenta mot antibiotika. Hälsokonsekvenserna av antimikrobiell resistens är jämförbar med de sammanlagda konsekvenserna av influensa, tuberkulos och HIV/aids och de senaste trenderna(5) visar en stor ökning av antalet infektioner och tillhörande dödsfall för nästan alla kombinationer av antibiotikaresistenta bakterier, särskilt i vårdmiljöer, där cirka 70 % av alla fall av infektioner med antibiotikaresistenta bakterier var vårdrelaterade infektioner.

B.  Om inga fler åtgärder vidtas skulle det totala antalet dödsfall till följd av antimikrobiell resistens kunna uppgå till mer än 10 miljoner per år fram till 2050, vilket är mer än det förväntade totala antalet dödsfall på grund av cancer och diabetes, och kunna orsaka ekonomisk skada som är lika katastrofal som den globala finanskrisen 2008–2009.

C.  Antimikrobiell resistens har allvarliga konsekvenser för människors hälsa och ekonomiska konsekvenser för hälso- och sjukvårdssystemen, eftersom det, genom att minskar förmågan att förhindra och behandla infektionssjukdomar, bland annat hotar möjligheten att genomföra operationer, behandla patienter med nedsatt immunförsvar, transplantera organ och behandla cancer och leder till höga kostnader för hälso- och sjukvårdssystemen i länderna i EU/EES(6), som redan är under press. bland annat på grund av covid-19-pandemin. Antimikrobiell resistens är också ett hot mot livsmedelssäkerheten och en trygg livsmedelsförsörjning eftersom den påverkar djurs hälsa och produktionssystemen.

D.  Trots att antimikrobiell resistens påverkar medlemsstaterna på olika sätt kan åtgärder på EU-nivå för att ta itu med antimikrobiell resistens ge ett tydligt mervärde, eftersom ingen enskild medlemsstat kan erbjuda en tillfredsställande lösning på det här gränsöverskridande och globala problemet,

E.  Antimikrobiell resistens är ett problem inom ramen för ”One Health”, vilket innebär att det omfattar människors hälsa, djurs hälsa och miljön, och är ett mångfacetterat gränsöverskridande hot mot hälsan som inte kan hanteras av en sektor självständigt eller av enskilda lände själva, eftersom bekämpandet av antimikrobiell resistens kräver en hög grad av samarbete över olika sektorer och mellan länder, även på global nivå.

F.  I kommissionens meddelande av den 29 juni 2017 En europeisk One Health‑handlingsplan mot antimikrobiell resistens (handlingsplanen mot antimikrobiell resistens från 2017) (COM(2017)0339)(7) beskrivs mer än 70 åtgärder som omfattar människors hälsa, djurs hälsa och miljön, och vars framsteg har övervakats regelbundet(8). Det behövs dock ytterligare åtgärder i alla de tre komponenterna av One Health-triaden för att med framgång hantera hotet med antimikrobiell resistens. Det kräver att kommissionen och medlemsstaterna fäster mer uppmärksamhet vid dessa områden och samverkar med och främjar samarbete mellan sektorerna för människors hälsa och djurs hälsa, mat, vatten och miljön.

G.  Programmet EU för hälsa erbjuder investeringar för att bekämpa antimikrobiell resistens, särskilt genom direkta bidrag till medlemsstaternas myndigheter för genomförandet av åtgärder som rör antimikrobiell resistens, exempelvis nationella One Health-handlingsplaner för antimikrobiell resistens, förebyggande av infektioner och kontrollen över av både samhällsförvärvade och vårdrelaterade infektioner, samt strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling, vilket bör stödja genomförandet av rådets rekommendation i alla medlemsstaterna.

H.  Programmet Horisont Europa kommer att ge stöd för forsknings- och innovationsåtgärder och ett partnerskap för One Health-åtgärder mot antimikrobiell resistens(9), medan finansiering från Europeiska investeringsbanken(10) och bistånd genom instrumentet för tekniskt stöd(11) kan ge kompletterande stöd för genomförandet av rådets rekommendation.

I.  Om de nationella One Health-handlingsplanerna för antimikrobiell resistens får tillräcklig finansiering är de nödvändiga för ett samordnat svar på antimikrobiell resistens över alla sektorer. I den politiska förklaringen från generalförsamlingens högnivåmöte om antimikrobiell resistens från 2016(12) åtog sig FN:s medlemsstater att arbeta på nationell, regional och global nivå för att i enlighet med Världshälsoförsamlingens resolution 68.7 utarbeta sektorsövergripande handlingsplaner, i linje med en One Health-modell och den globala handlingsplanen mot antimikrobiell resistens(13).

J.  I sin övergripande rapport av den 18 oktober 2022(14) kom kommissionen fram till att trots att nationella handlingsplaner finns på plats i alla medlemsstater och de flesta åtminstone i viss utsträckning är baserade på en One Health-strategi varierar dessa väsentligt i innehåll och detalj, och den drog slutsatsen att många medlemsstater bör anta mer av en One Health-strategi, särskilt när det gäller miljön, vilken ofta saknas eller inte är välutvecklad. De flesta nationella handlingsplaner nämner en sektorsövergripande samordningsmekanism, en nyckelkomponent i One Health‑strategin, men denna mekanism saknar ofta en tydlig struktur, ett tydligt uppdrag och en tydlig sammansättning. One Health-aspekterna av vissa nationella handlingsplaner inbegriper utbildning och fortbildning av personal med ansvar för att förvalta vatten i miljön, särskilt rening av avloppsvatten som är kopplat till rester från produktion och användning av läkemedel, minskning av obehandlat sjukhusavfall och insamling av oanvända läkemedel från hushåll och antimikrobiella ämnen från gårdar. Centrala komponenter såsom de delar som rör drift, övervakning och utvärdering är dessutom vanligen inte välutvecklade i de nationella handlingsplanerna eller tillgängliga i tillhörande dokument, och budgetinformation saknas oftast i de nationella handlingsplanerna.

K.  Oro har uttryckts kring det hållbara genomförandet av medlemsstaternas nationella handlingsplaner och de arrangemang som finns i medlemsstaterna för att säkerställa att deras strategiska mål uppnås på ett effektivt sätt. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att de har en nationell handlingsplan baserad på One Health-strategin, understödd av en lämplig struktur och med specifik övervakning och särskilda resurser som avsätts för varje aktivitet.

L.  Robust övervakning av antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel på alla nivåer inom människors hälsa, men också i veterinär-, växt- och miljösektorerna, liksom åtgärder för förvaltning av vatten, sanitet och avloppsvatten, är nödvändiga för att bedöma spridningen av antimikrobiell resistens, stödja en försiktig användning av antimikrobiella medel, ge information för att förebygga infektioner och kontrollera åtgärder.

M.  Sunda och jämförbara data om antimikrobiella medels användning, administration, avyttring och källor är en nödvändig del av förebyggandet av infektioner och planeringen av kontroll, som identifierar trender och tar itu med antimikrobiell resistens, liksom sunda och jämförbara data om användningen och utvecklingen av nya och innovativa antimikrobiella behandlingar. Medlemsstaterna bör överväga att inrätta en One-Stop Shop-plattform för dessa uppgifter och fundera över den roll som EU-myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser eller Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar potentiellt kan spela i detta avseende.

N.  Medlemsstaterna är skyldiga att samla in relevanta och jämförbara uppgifter om försäljningsvolymer för veterinärmedicinska antimikrobiella läkemedel och användning av antimikrobiella läkemedel efter djurslag. Tillämpningen och genomförandet av förordning (EU) 2022/2371(15) gör det möjligt att förbättra insamlingen av jämförbara och kompatibla data och information om antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel. Medlemsstaterna måste vidta ytterligare åtgärder för att avhjälpa bristerna i övervakningen och säkerställa att data om både antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel är fullständiga på alla nivåer, däribland en rekommendation att data rapporteras, utforskning av potentialen att öka harmoniseringen av riktlinjer om frekvensen i datauppdateringar, strategier för dataanalyser och detaljnivåerna i rapporteringen av data och utveckling av integrerade system för övervakning av antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel som omfattar människors hälsa, djurs hälsa, växters hälsa, livsmedel, avloppsvatten och miljön.

O.  Den relativa betydelsen av alla potentiella reservoarer och smittvägar för antimikrobiell resistens är ännu inte känd, och eftersom det inte är möjligt att fullständigt övervaka spridningen av antimikrobiell resistens behövs ännu ytterligare primär forskning för att förbättra övervakningen och kontrollen av antimikrobiell resistens och i synnerhet för att underlätta evidensbaserat beslutsfattande i detta avseende.

P.  Övervakning och kontroll är ingen statisk vetenskap, därför bör forskning på detta område prioriteras högt för att säkerställa att relevanta metoder används.

Q.  Det behövs fler belägg för utveckling och spridning av antimikrobiell resistens genom patogeners exponering för växtskyddsmedel och biocidprodukter. Möjligheten till sådan resistensutveckling bör beaktas vid säkerhetsutvärderingar och beslutsfattande vad gäller växtskyddsmedel och biocidprodukter. Medlemsstaterna bör, med stöd från kommissionen, överväga metoder för att samla in värdefulla och jämförbara uppgifter om det potentiella orsakssambandet mellan växtskyddsmedel, biocidprodukter och antimikrobiell resistens, samt om vilken roll Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) skulle kunna spela när det gäller att utvärdera dessa uppgifter och identifiera trender i hela EU.

R.  De miljömässiga aspekterna av antimikrobiell resistens har ägnats mindre uppmärksamhet än antimikrobiell resistens inom människors och djurs hälsa. 2023 års rapport från FN:s miljöprogram: Bracing for Superbugs: Strengthening environmental action in the One Health response to AMR innehåller belägg för att miljön spelar en avgörande roll för utvecklingen, spridningen och utbredningen av antimikrobiell resistens och utgör en oumbärlig del av lösningen på problemet med antimikrobiell resistens(16). De miljömässiga aspekterna av antimikrobiell resistens inbegriper föroreningar från avloppsvatten från sjukhus och tätbebyggelse, spillvätska från läkemedelstillverkning, avrinning från jordbruk med växter och djur samt andra former av avfall och utsläpp. Miljöövervakning av antimikrobiell resistens i sötvatten, avloppsvatten, havsvatten och jordbruksmark är nödvändig för att få en ökad förståelse av hur antimikrobiella resthalter i miljön påverkar uppkomsten och spridningen av antimikrobiell resistens, nivåerna av miljöföroreningar och riskerna för människors hälsa. Övervakning är även nödvändigt för att komplettera kliniska data genom att tillhandahålla populationsbaserade data från miljöövervakningen av avloppsvatten med hjälp av uppgifter från en stor population.

S.  Resthalter av läkemedel, särskilt från läkemedelsindustrin och från sjukhus, och restprodukter från avloppsreningsverk(17) hittas i hög grad i sötvatten (ytvatten och grundvatten) och jord, och flera publikationer har visat att olika läkemedel (bland annat antibiotika), mikroplaster, metaller och andra kemikalier kan bidra till antimikrobiell resistens.

T.  De åtgärder som tagits fram via de nationella handlingsplanerna för antimikrobiell resistens bör omfatta inrättandet och övervakningen av normer för avloppsvatten i samarbete med produktionsingenjörer, vatteningenjörer och avloppsvatteningenjörer för att främja de lämpligaste begränsningsteknikerna för att minska föroreningar som leder till antimikrobiell resistens, öka kontrollerna, förbättra systemunderhållet, ta större ansvar för avloppshanteringen och främja den cirkulära ekonomin. Det är även nödvändigt att utarbeta tillförlitlig övervakning av antimikrobiell resistens i avloppsvatten som ett sätt att tillhandahålla integrerad information om antimikrobiell resistens i de berörda samhällena och tillgodose ett viktigt behov av miljöövervakning och samtidigt lägga grunden för den forskning som behövs för att fastställa lämpliga utsläppsgränser.

U.  Samtidigt som kommissionens förslag från hösten 2022(18) syftar till att stärka miljöövervakningen av antimikrobiell resistens i sötvatten, avloppsvatten och jordbruksmark erkänns behovet av att tillämpa en integrerad One Health-modell mot antimikrobiell resistens på övervakningssystem, inklusive för miljön(19). Integrerad övervakning av fynd av läkemedelsresistenta mikroorganismer hos människor och djur samt i växter, livsmedel, avsloppsvatten och miljön krävs för att förebygga, snabbt upptäcka och hantera utbrott av smittsamma sjukdomar och bekämpa antimikrobiell resistens inom olika sektorer, bland annat genom samverkan med relevanta akademiska grenar, och närmare samarbete mellan dessa sektorer kan även medföra ekonomiska besparingar. Denna process omfattar utbyte av data och information mellan sektorer för effektivare och mer samordnade insatser för att bekämpa antimikrobiell resistens. Data från dessa övervakningssystem kan öka förståelsen för den komplexa epidemiologin bakom antimikrobiell resistens och tillhandahålla information som behövs för att utföra riskbedömningar som kan ligga till grund för politiska rekommendationer och bidra till utarbetandet av initiativ för att hantera risken för antimikrobiell resistens innan det uppstår en storskalig nödsituation.

V.  Robust förebyggande och bekämpning av infektioner, i synnerhet inom intensivvården på exempelvis sjukhus och inrättningar för långtidsvård, kan bidra till att bekämpa antimikrobiell resistens, inte minst eftersom covid-19-pandemin har ökat medvetenheten om hur förebyggande och bekämpning av infektioner, bland annat med hjälp av vatten, sanitet och hygien, kan minska spridningen av mikroorganismer, inklusive resistenta sådana. Då över 70 % av bördan med antimikrobiell resistens härrör från vårdrelaterade infektioner finns det dock ett behov av mer omfattande bestämmelser och investeringar avseende utvecklingen av höga standarder för förebyggande och begränsning av infektioner och säker hantering av vatten, sanitet och hygien, genom ett starkt engagemang i den globala strategin för förebyggande och bekämpning av infektioner, bättre möjligheter till strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling för sjukvårdspersonal, höga standarder för patientsäkerhet och direkta investeringar från medlemsstaterna på detta område.

W.  Arbetet med att bekämpa antimikrobiell resistens undergrävs även av den alltmer utbredda bristen på antibiotika globalt och det faktum att förskrivare tvingas ta till alternativa antimikrobiella medel eftersom de lämpligaste och mest ändamålsenliga medlen saknas, vilket leder till läkemedelsresistenta infektioner och en ökning av problemet med antimikrobiell resistens. Det finns därför ett trängande behov av att förebygga och hantera en förvärring av läkemedelsbristen.

X.  Det är allmänt känt att olämplig användning av antimikrobiella medel och brister vad gäller förebyggande och begränsning av infektioner, hos såväl människor som djur, är de främsta drivkrafterna bakom de höjda nivåerna av antimikrobiell resistens. Trots detta rapporteras det ständigt om brister när det gäller att säkerställa höga nivåer av strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling i medlemsstaterna. Återhållsam användning av antimikrobiella medel och höga standarder för förebyggande och bekämpning av infektioner på samhällsnivå samt inom sjukhusvården och långtidsvården är avgörande för att bromsa uppkomsten och utvecklingen av antimikrobiell resistens. Rådets rekommendation kompletterar översynen av unionens läkemedelslagstiftning, som omfattar förslag om införande av särskilda regleringsåtgärder för att förbättra den återhållsamma användningen av antimikrobiella medel i det reviderade direktivet om upprättande av unionsregler för humanläkemedel(20).

Y.  Beräkningar visar att 8 % av all antibiotika som är avsedd för människor konsumeras utan recept i EU(21). Världshälsoorganisationen (WHO) undersökte EU:s grannländer i dess europeiska region och uppskattade att så många som en av tre invånare i de länderna konsumerar antibiotika utan recept(22), som de erhållit främst genom att köpa den utan recept hemma eller utomlands (i strid mot tillämplig lag), använda överblivna medel eller ta emot medel från vänner och familjemedlemmar(23).

Z.  EU:s gemensamma åtgärd om antimikrobiell resistens och vårdrelaterade infektioner (EU-JAMRAI) uppdagade en brist på effektiva verktyg för att påverka genomförandet av strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling i sjukvårdssystemen på både landsnivå och europeisk nivå(24). Det finns ett behov av att utveckla de grundläggande förutsättningarna för europeiska program för strategier för antibiotikabehandling för att kunna omsätta dem i praktiska och uppnåeliga policyer på medlemsstatsnivå och EU-nivå.

AA.  Antimikrobiell resistens leder till ökad sjuklighet och dödlighet hos djur och utgör en fara för djurs hälsa, välbefinnande och därmed produktivitet, vilket innebär att det har omfattande socioekonomisk påverkan på jordbrukssektorn. Säkerheten i livsmedelskedjan påverkas av djurens hälsa och välbefinnande, särskilt vad gäller livsmedelsproducerande djur. Att säkerställa en hög nivå av djurhälsa och djurskydd leder till ökad motståndskraft hos djur, vilket gör dem mindre sårbara för sjukdomar och bidrar till att minska användningen av antimikrobiella medel. När djurs eller människors hälsa är i fara bör djuruppfödare och veterinärer dock, som en sista utväg, ha rätt att på lämpligt vis använda antibiotika utöver reservlistan för humant bruk.

AB.  Jordbruks- och djurhållningssektorn i Europa har redan vidtagit betydande åtgärder och avsevärt minskat riskerna för antimikrobiell resistens, bland annat genom att prioritera terapeutisk användning av antibiotika över profylaktisk användning(25).

AC.  Användningen av antimikrobiella medel i veterinärmedicinska läkemedel påskyndar uppkomsten och spridningen av resistenta mikroorganismer och äventyrar effekten av det redan begränsade antalet antimikrobiella medel som finns för behandling av infektioner hos människor. I undersökningar från 2017 har det uppskattats att, i absoluta tal, 73 % av alla antimikrobiella medel som säljs över hela världen används på djur som uppföds för livsmedelsändamål. Enligt dessa undersökningar stod läkemedelsformer som är lämpliga för gruppbehandling (orala lösningar, förblandningar och orala pulver) för cirka 88 % av den sammanlagda försäljningen, medan läkemedelsformer avsedda för behandling av enskilda djur (injicerbara medel och andra preparat) stod för omkring 12 % av den sammanlagda försäljningen. Enligt Efsa har det under de senaste åren gjorts framsteg när det gäller att minska antimikrobiell resistens hos livsmedelsproducerande djur i flera medlemsstater.

AD.  Användning av avloppsslam och stallgödsel som gödselmedel på jordbruksmark kan leda till att antimikrobiell resistens utvecklas genom att antibiotikaresistenta bakterier och gener sprids i miljön, vilket ytterligare kontaminerar livsmedelskedjan. Det är nödvändigt att införa metoder för ansvarsfull gödselhantering, men fler uppgifter krävs för att evidensbaserade åtgärder ska kunna inledas.

AE.  Att ställa upp konkreta, mätbara mål i samband med genomförandeåtgärder, som fastställts i samråd med relevanta aktörer, är ett effektivt sätt att uppnå målen för förebyggande och begränsning av antimikrobiell resistens inom en fastställd tidsplan och att övervaka framstegen. Målen för antimikrobiell resistens har diskuterats internationellt, till exempel inom ramen för den transatlantiska arbetsgruppen om antimikrobiell resistens, FN:s mål för hållbar utveckling och G7, och mer nyligen, vid den tredje globala ministerkonferensen på hög nivå om antimikrobiell resistens i november 2022, tog man fasta på värdet av att fastställa mål för att främja kraftfulla politiska åtgärder och samordning av insatser och åtaganden nationellt och globalt.

AF.  Ett mål om att minska den totala EU-försäljningen av antimikrobiella medel till produktionsdjur och inom vattenbruk med 50 % fram till 2030 har införts i från jord till bord-strategin och i handlingsplanen för nollförorening av luft, vatten och mark, och den minskade användningen av antimikrobiella medel till produktionsdjur bör övervakas genom den gemensamma jordbrukspolitikens stödåtgärder, men det finns för närvarande inget delmål för antimikrobiell resistens inom den humanmedicinska sektorn på EU-nivå. Kommissionen har tillsammans med ECDC tagit fram konkreta mål på både unionsnivå och medlemsstatsnivå för att minska onödig användning av antimikrobiella medel, där de rekommenderade målen på medlemsstatsnivå har fastställts med beaktande av situationen i varje land och de olika befintliga nivåerna av användning av antimikrobiella medel och spridning av viktiga resistenta mikroorganismer, och dessa mål motsvarar den insatsnivå som varje medlemsstat ska uppnå för att EU:s gemensamma mål ska kunna uppfyllas utan att äventyra patienternas hälsa och säkerhet, samtidigt som de möjliggör riktat stöd vid behov och övervakning av den framtida utvecklingen.

AG.  Att fastställa rekommenderade mål på EU-nivå för antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel är ett lämpligt sätt att göra framsteg och övervaka framstegen både när det gäller de underliggande faktorerna som påverkar antimikrobiell resistens, särskilt användning av antimikrobiella medel, och spridningen av antimikrobiell resistens, särskilt när det gäller de patogener som utgör den tyngsta bördan för och största hotet mot folkhälsan i EU. De rekommenderade målen bygger på befintliga uppgifter som rapporterats under EU:s övervakning 2019, som har utsetts till referensår eftersom situationen under 2020 och 2021 anses vara exceptionell och därför olämplig att använda som referens på grund av covid-19-pandemin och de särskilda restriktiva åtgärder som införts, men målen bör bidra till att uppnå de gemensamma målen och kan kompletteras med nationella mål som täcker andra aspekter som rör antimikrobiell resistens, såsom förebyggande och bekämpning av infektioner, strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling, förskrivningspraxis, utbildning och lämpliga förpackningsstorlekar.

AH.  2022 års särskilda Eurobarometer om antimikrobiell resistens visade att det fortfarande råder brist på kunskap om antibiotika i EU, då endast hälften av de tillfrågade kände till att antibiotika inte hjälper mot virus, att det fortfarande är stora skillnader när det gäller EU-medborgarnas medvetenhet mellan de olika medlemsstaterna och dessutom att nästan en av tio EU-medborgare använder antibiotika utan recept. Dessa resultat visar på behovet av att öka och förbättra efterlevnaden av befintlig och kommande läkemedelslagstiftning i medlemsstaterna och åtgärderna för att sprida kunskap och medvetenhet om antimikrobiell resistens och återhållsam användning av antimikrobiella medel på alla nivåer som ett sätt att öka kunskapen och främja ett förändrat beteende bland medborgare och vårdpersonal.

AI.  En viktig del av kampen mot antimikrobiell resistens är utbildning och fortbildning i och medvetenhet om antimikrobiell resistens, förebyggande och bekämpning av infektioner samt One Health-modellen hos yrkesverksamma inom sektorerna humanmedicin, veterinärmedicin och jordbruk, eftersom de kan förespråka en återhållsam användning av antimikrobiella medel och sprida information till patienter och jordbrukare. Evidensbaserade fortbildningsprogram och läroplaner bör omfatta obligatoriska sektorsövergripande utbildningar och kurser i antimikrobiell resistens, förebyggande och bekämpning av infektioner, miljörisker, biosäkerhet och strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling, beroende på vad som är lämpligt.

AJ.  Allmänhetens medvetenhet och beteendeförändringar spelar en viktig roll för kampen mot antimikrobiell resistens. Det kommer att krävas en inkluderande bottom-up-strategi för att främja beteendeförändringar, med den eventuella fördelen av att underlätta utbytet av kunskap och bästa praxis.

AK.  Enligt WHO har elva nya antibiotika godkänts (av antingen kommissionen eller amerikanska Food and Drug Administration eller båda) sedan juli 2017, och dessa nyligen godkända antibiotika har med några undantag begränsade kliniska fördelar jämfört med befintliga behandlingar, då över 80 % tillhör befintliga klasser där resistensmekanismer har konstaterats och det förväntas att resistens uppkommer snabbt.

AL.  För närvarande är 43 antibiotika och kombinationer med en ny aktiv substans under utveckling, men det är bara ett fåtal av dem som uppfyller minst ett av WHO:s innovationskriterier (dvs. ingen känd korsresistens, nytt bindningsställe, ny verkningsmekanism och/eller ny klass), vilket innebär att den kliniska utvecklingen och de antibiotika som nyligen godkänts inte räcker för att bekämpa den ökade uppkomsten och spridningen av antimikrobiell resistens.

AM.  Bakteriofager har avsevärd potential att bli ett kostnadsmässigt överkomligt och ändamålsenligt verktyg för bakteriell kontroll som ett potentiellt alternativ eller komplement till antibiotikabehandling, och man bör prioritera ett lämpligt regelverk för registrering av bakteriofager, både som kosttillskott och som veterinärmedicinska läkemedel i enlighet med Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) Guidelines on quality, safety and efficacy of veterinary medicinal products specifically designed for phage therapy (riktlinjer för kvalitet, säkerhet och effektivitet hos veterinärmedicinska läkemedel särskilt utformade för fagterapi).

AN.  Att det inte utvecklats och släppts fungerande nya antibiotika eller nya antimikrobiella medel förvärrar den antimikrobiella resistensens konsekvenser. Det finns därför ett akut behov av att utveckla och genomföra nya incitament och titta på alternativa behandlingar som bakteriofager, samtidigt som man säkerställer att produkter med offentligt stöd är tillgängliga och prismässigt överkomliga.

AO.  Kommissionen har för avsikt att främja avancerad forskning om nya och gamla antimikrobiella medel, alternativa behandlingar, däribland bakteriofager, diagnostik och vacciner mot resistenta patogener, och att utveckla medicinska motåtgärder och anknuten teknik och gripa sig an utmaningar på marknaden.

AP.  Globalt inleds nästan 50 % av alla antibiotikabehandlingar på människor utan korrekt diagnos och med fel läkemedel, något som understryker diagnostikens möjligheter sett till att undvika olämplig och alltför omfattande användning av antibiotika(26).

AQ.  Sedan handlingsplanen mot antimikrobiell resistens från 2017 antogs har det lagts fram flera förslag till nya ekonomiska modeller för att få ut nya antimikrobiella medel på marknaden, bland annat i slutsatserna från EU:s gemensamma åtgärd om antimikrobiell resistens och vårdrelaterade infektioner (EU-JAMRAI) av den 31 mars 2021, där det fastställdes en strategi för att genomföra incitament till förnyelse av och tillgång till antimikrobiella medel i många länder i Europa.

AR.  Kommissionen beställde en studie, Bringing AMR Medical Counter Measures on the market (att föra in medicinska motåtgärder mot antimikrobiell resistens på marknaden), där det simulerades fyra typer av pull-mekanismer i olika ekonomisk omfattning för att belöna innovation och säkerställa tillgång till antimikrobiella medel, nämligen intäktsgaranti, marknadsinträdesbelöning i kombination med intäktsgaranti, marknadsinträdesbelöning i form av ett schablonbelopp samt delmålsbetalningar, med angivande av alternativ för genomförandet på EU-nivå. I studien erkändes också den breda överenskommelsen att pull-mekanismer bör kompletteras av push-mekanismer.

AS.  Ytterligare investeringar i forskning och utveckling av innovativa diagnostiska verktyg skulle kunna komplettera insatserna för att förbättra förebyggande och behandling. Snabbare och mer akuta diagnostiska verktyg skulle underlätta en mer återhållsam användning av antimikrobiella medel i alla vårdmiljöer.

AT.  Genom arbetsprogrammet EU för hälsa 2023 görs investeringar i att bekämpa antimikrobiell resistens, särskilt genom den särskilda åtgärden Support innovation and access to antimicrobials (stöd för innovationsstöd och tillgång till antimikrobiella medel), som kommer att göra det möjligt att skapa ett nätverk som stöder kommissionen och medlemsstaterna med att förbereda och genomföra upphandlingar av medicinska motåtgärder och avsätta kapacitet för produktion av eller tillgång till riktade medicinska motåtgärder mot antimikrobiell resistens.

AU.  Åtgärder för forskning och innovation som stöds av programmen Horisont 2020 och Horisont Europa är nyckeln till att utveckla, bedöma och genomföra åtgärder mot antimikrobiell resistens, men fortsatt stöd och samarbete bör stärkas, eftersom de fortfarande är avgörande för att stärka effekterna av forskningen och innovationen vad gäller att upptäcka, förebygga och behandla infektioner orsakade av resistenta patogener.

AV.  Antimikrobiell resistens är ett trängande problem som det inte finns någon kortsiktig lösning på. Det bör fortsätta prioriteras för finansiering på EU- och medlemsstatsnivå utöver de aktuella budgetcyklerna, och få fördel av kontinuerligt stöd på EU-nivå.

AW.  Vacciner är kostnadseffektiva och kraftfulla verktyg för att förebygga smittsamma sjukdomar hos både människor och djur och kan därför begränsa spridningen av infektioner med läkemedelsresistenta bakterier och minska användningen av antimikrobiella medel. Det är därför nödvändigt att främja bruket av vaccinering genom åtgärder för att göra medborgare och vårdpersonal mer medvetna om vaccinernas betydelse och genom att bemöta tveksamhet till vaccinering, i alla åldersgrupper men i synnerhet för riskgrupper, samt att utveckla tillgängligheten för och tillgången till vacciner.

AX.  Medlemsstaternas sektorsövergripande samarbete och berörda parters deltagande är avgörande för att säkerställa ett fullständigt och effektivt genomförande av One Health-åtgärder mot antimikrobiell resistens, och detta samarbete bör fördjupas, särskilt genom EU:s One Health-nätverk mot antimikrobiell resistens.

AY.  Den höga graden av samarbete mellan EU-byråer (EFSA, ECDC och EMA) bör fördjupas ytterligare och utvidgas till att omfatta även Europeiska miljöbyrån (EEA) och Echa, för att säkerställa enhetliga och evidensbaserade One Health-insatser mot antimikrobiell resistens.

AZ.  Att bekämpa antimikrobiell resistens genom One health-modellen är en prioritering i EU:s strategi för global hälsa5, bland annat genom införande av konkreta bestämmelser om antimikrobiell resistens i samband med förhandlingarna vid WHO om ett potentiellt internationellt avtal om förebyggande av samt beredskap och insatser vid pandemier; samtidigt som antimikrobiell resistens får alltmer uppmärksamhet på global nivå är det viktigt att främja internationellt samarbete för att säkerställa samordnade insatser över hela världen och att rikta tillräckligt stöd till de prioriteringar som fastställs på global och regional nivå för finansiering, forskning och politiska insatser, och för detta ändamål bör samarbetet fördjupas, särskilt inom ramen för Förenta nationerna, G7, G20 och med organisationerna i fyrpartsalliansen, dvs. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), FN:s miljöprogram (Unep)48, Världsorganisationen för djurhälsa (WOAH) och Världshälsoorganisationen (WHO), men även bilateralt mellan medlemsstater och länder utanför EU.

BA.  Genomförandet av handlingsplanen mot antimikrobiell resistens från 2017 och av denna rekommendation från rådet bör övervakas regelbundet för att mäta framstegen mot att uppnå deras mål och identifiera brister i åtgärderna för att bekämpa antimikrobiell resistens.

Allmänt

1.  Europaparlamentet är alltjämt djupt oroat av att antimikrobiell resistens utgör ett globalt hälsohot, och beklagar de återkommande och allt mer ökande dödsfall, i EU och på annat håll, som antimikrobiell resistens orsakar. Parlamentet är helt övertygat om att antimikrobiell resistens kräver en mångfacetterad strategi i EU, baserad på One Health-modellen.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till rådets rekommendation om intensifiering av EU:s åtgärder för att bekämpa antimikrobiell resistens genom en One Health-modell, och uppmanar rådet att anta en rekommendation där man tar denna resolution i beaktande som ett sätt att intensifiera åtgärderna på områden som kompletterar lagstiftningen i det föreslagna läkemedelspaketet.

3.  Europaparlamentet påminner dock om att befogenheten att anta bindande unionsrättsakter för ”kamp mot de stora folksjukdomarna”, ”bekämpning av allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa” och ”åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder för läkemedel och medicintekniska produkter” fortfarande är underställd det ordinarie lagstiftningsförfarandet i enlighet med artikel 168 i EUF-fördraget. Parlamentet intar därför uppfattningen att det behövs vidare lagstiftningsåtgärder på EU-nivå om åtgärder som utförs i enlighet med en rekommendation är otillräckliga.

4.  Europaparlamentet betonar att det för att framgångsrikt gripa sig an antimikrobiell resistens krävs en treuddig strategi där återhållsam användning av antibiotika för människor och djur kombineras med goda åtgärder för förebyggande och bekämpning av infektioner, i synnerhet i vårdmiljö, och med främjande av forskning och utveckling om nya antimikrobiella medel och alternativ till sådana. Parlamentet betonar att åtgärder på dessa områden endast kompletterar varandra och inte får fungera som skäl till att sänka ambitionerna på något annat fält.

Nationella handlingsplaner mot antimikrobiell resistens

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att senast den 1 mars 2024 sätta in, offentliggöra och genomföra varsin nationell handlingsplan mot antimikrobiell resistens, grundad på One Health-modellen och i enlighet med målen i Världshälsoorganisationens (WHO) globala handlingsplan och 2016 års deklaration från högnivåmötet om antimikrobiell resistens i FN:s generalförsamling, och att regelbundet uppdatera dessa nationella handlingsplaner. Medlemsstaterna bör särskilt

Övervakning och monitorering av antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att åtgärda befintliga brister i övervakningen och monitoreringen och säkerställa fullständiga data senast 2030, inklusive realtidsdata i tillämpliga fall, om både antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel på alla nivåer (t.ex. inom öppenvården, sjukhusvården och långtidsvården), för att stödja återhållsam användning av antimikrobiella medel inom humanmedicin, genom att

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en databas på EU-nivå med uppgifter om antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel i human- och veterinärmedicin samt miljön.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av yttranden från Efsa bedöma djursjukdomar som orsakas av bakterier som är resistenta mot antimikrobiella medel för att avgöra om det är nödvändigt att förteckna någon av dessa sjukdomar i förordning (EU) 2016/429(27) i syfte att kategorisera dem för lagstadgade övervaknings-, bekämpnings- eller andra förvaltningsåtgärder.

Förebyggande och bekämpning av infektioner samt vatten, sanitet och hygien

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att åtgärder för förebyggande och bekämpning av infektioner inom humanmedicin genomförs och kontinuerligt övervakas för att bidra till att begränsa spridningen av läkemedelsresistenta mikroorganismer, särskilt genom att

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra livsmedelsproducerande djurs hälsa och välbefinnande i syfte att minska förekomsten och spridningen av infektionssjukdomar inom jordbruket och därmed minska behovet av antimikrobiella medel, särskilt genom att

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till översyn av EU:s lagstiftning om djurskydd inom jordbruket, på grundval av rekommendationerna från Efsa, eftersom ett bättre djurskydd bidrar till att stärka djurens immunsystem, vilket erkänns i EU:s från jord till bord-strategi.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa bra och evidensbaserade metoder för hantering av stallgödsel och bra metoder för hantering av avloppsslam som tar upp användningen av dem inom jordbruket, för att minska miljöns exponering för substanser med antimikrobiella egenskaper och för resistensfaktorer.

13.  Europaparlamentet efterlyser en optimering av övervaknings- och utvärderingssystemet för antimikrobiella medel som används i växtskyddet på regional och nationell nivå enligt rekommendationerna från Unep(30).

14.  Europaparlamentet insisterar på att EU:s riktlinjer för förebyggande och bekämpning av infektioner inom humanmedicin, särskilt för sjukhus och inrättningar för långtidsvård, måste införas senast den 1 juni 2026 med lämpliga kopplingar till och uppdateringar av kliniska riktlinjer, och att när dessa riktlinjer utarbetas bör hänsyn tas till internationella riktlinjer och ett nära samarbete med europeiska och nationella branschorganisationer säkerställas.

Strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling samt återhållsam användning av antimikrobiella medel

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att åtgärder vidtas inom humanmedicin för att stödja en återhållsam användning av antimikrobiella medel, särskilt genom att

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa program för insamling och säkert bortskaffande av oanvända, utgångna och överblivna antimikrobiella medel från öppenvården, sjukhusvården och långtidsvården, jordbruksföretag, leverantörer av veterinärmedicinska läkemedel och produktionsanläggningar samt att säkerställa att allmänheten kan använda dessa bortskaffningsmöjligheter via en lokal vårdinrättning.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta för att säkerställa ett konsekvent genomförande av förordning (EU) 2019/6 på ett sätt som tar hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om veterinärmedicinsk användning av antimikrobiella medel, för att säkerställa att veterinärer inte är skyldiga att använda mer antibiotika än de anser vara nödvändigt för behandling av ett djur, och som inte i onödan begränsar en mer frekvent användning av medicinska motåtgärder, såsom vacciner.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att utarbeta EU-riktlinjer för behandling av vanliga infektioner hos människor och för perioperativ profylax hos människor, vilka skulle omfatta information om användning av lämpliga diagnostiska tester, särskilt rekommendationer om att alltid sträva efter att utföra diagnostiska tester, inklusive snabbtest om sådana finns tillgängliga, innan antimikrobiella medel föreskrivs, behov av antibiotika, val av lämpligt antibiotikum (vid behov på grundval av en läkarbedömning efter ett diagnostiskt test), dos och dosintervall samt behandlingens/profylaxens varaktighet, med beaktande av bästa tillgängliga praxis, tillgången till antibiotika och behovet av att säkerställa att de används optimalt och så återhållsamt som möjligt. När riktlinjerna utarbetas bör WHO:s antibiotikavägledning (AWaRe antibiotic book)(31) beaktas och ett nära samarbete med europeiska och nationella branschorganisationer säkerställas.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga risken för utveckling av resistens mot antimikrobiella medel för människor och djur vid användning av växtskyddsmedel eller biocidprodukter, på grundval av vetenskapliga rön, som en del av säkerhetsbedömningen och beslutsfattandet avseende dessa produkter, och vid behov och i samråd med berörda parter införa lämpliga villkor eller begränsningar för användningen av de berörda produkterna.

Rekommenderade delmål för användning av antimikrobiella medel och antimikrobiell resistens

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga nationella åtgärder för att säkerställa att den totala antibiotikaanvändningen hos människor (uttryckt i definierad dygnsdos (DDD) per 1 000 invånare) inom öppenvården och sjukhusvården sammanlagt, inklusive inrättningar för långtidsvård, minskar med 20 % i unionen fram till 2030, jämfört med referensåret 2019 som hade den högsta DDD på 15 bland medlemsstaterna.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga nationella åtgärder för att säkerställa att minst 70 % av den totala antibiotikaanvändningen hos människor år 2030 ingår i antibiotikagruppen ”Access”, enligt WHO:s AWaRe-klassificering.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga nationella åtgärder för att säkerställa att den totala incidensen för infektioner i blodet med meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) (per 100 000 invånare) minskar med 15 % i EU fram till 2030, jämfört med referensåret 2019.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga nationella åtgärder för att säkerställa att den totala incidensen för infektioner i blodet med Escherichia coli som är resistent mot tredje generationens cefalosporiner (per 100 000 invånare) minskar med 10 % i EU fram till 2030, jämfört med referensåret 2019.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga nationella åtgärder för att säkerställa att den totala incidensen för infektioner i blodet med karbapenemresistent Klebsiella pneumoniae (per 100 000 invånare) minskar med 5 % i EU fram till 2030, jämfört med referensåret 2019.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa indikatorer som underlättar uppnåendet av de rekommenderade målen och mål för andra aspekter av antimikrobiell resistens, såsom förebyggande och bekämpning av infektioner, strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling samt rutiner för och utbildning i förskrivning. Åtgärder som vidtagits bör säkerställa starka men ändå hållbara ansträngningar för att nå dessa mål med en årlig minskning för att förhindra bakslag och skydda patientsäkerheten.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa lämpliga åtgärder för att bidra till uppnåendet av det mål om att minska den totala EU-försäljningen av antimikrobiella medel till produktionsdjur och inom vattenbruk med 50 % fram till 2030 som fastställs i från jord till bord-strategin och i handlingsplanen för nollförorening av luft, vatten och mark. Parlamentet understryker att framsteg som redan gjorts på medlemsstatsnivå ska beaktas och djurens välbefinnande måste säkerställas, samtidigt som jordbrukare bör ges stöd för att kunna genomföra åtgärder som vidtagits.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera offentliggörandet av de återstående delegerade akterna för förordning (EU) 2019/6 som gäller veterinärprodukter, för att återskapa balans på spelplanen mellan EU:s köttprodukter och de som importeras från länder utanför EU, genom att säkerställa att djuren omfattas av samma standarder för antimikrobiell användning oavsett om de produceras i EU eller någon annanstans.

Medvetenhet och utbildning

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med lärosäten, yrkesskolor och berörda parter säkerställa att evidensbaserade nationella fortbildningsprogram och läroplaner på bland annat läkar-, sjuksköterske-, apotekar-, tandläkar-, veterinär- och jordbrukarskolor samt inom agronomin omfattar obligatorisk sektorsövergripande utbildning och kompetens i antimikrobiell resistens, förebyggande och bekämpning av infektioner, miljörisker, biosäkerhet och strategier för antimikrobiell läkemedelsbehandling, inklusive återhållsam användning av antimikrobiella medel samt inverkan av att minska behovet av antibiotika, beroende på vad som är lämpligt.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten bland allmänheten och hälso- och sjukvårdspersonal inom sektorerna human- och veterinärmedicin och bland läkemedelstillverkare om att det finns program för insamling och säkert bortskaffande av oanvända, utgångna och överblivna antimikrobiella medel och om hur viktiga dessa program är för att förebygga antimikrobiell resistens.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och, när så är lämpligt, att underlätta sektorsövergripande utveckling av utbildningsprogram och utbyte av bästa praxis mellan sektorer.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka och förbättra informationsspridningen om antimikrobiell resistens och återhållsam användning av antimikrobiella medel för att göra människor mer insatta och ändra deras vanor genom att

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna ovannämnda medvetenhetshöjande verksamhet och informationskampanjer samt informera relevanta unionsbyråer och andra relevanta organ, för att maximera deras effekter.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, ECDC och EMA att stödja och komplettera medlemsstaternas medvetenhetshöjande verksamhet om antimikrobiell resistens och återhållsam användning av antimikrobiella medel genom EU:s informationsåtgärder och när det är relevant finns det utbildningsmöjligheter genom AMR-EDUCare-projektet(32).

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen at stödja medlemsstaterna när det gäller fortbildning och livslångt lärande för yrkesverksamma inom sektorerna humanmedicin, veterinärmedicin och jordbruk om hotet från antimikrobiell resistens och hur det kan förebyggas med hjälp av One Health-modellen, genom utbildningsmöjligheter såsom initiativet Bättre utbildning för säkrare livsmedel(33).

Forskning och utveckling samt incitament till innovation och tillgång till antimikrobiella medel och andra medicinska motåtgärder mot antimikrobiell resistens

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja forskning och teknisk innovation vad gäller upptäckt, förebyggande och behandling av infektioner hos människor som orsakas av läkemedelsresistenta mikroorganismer, inklusive inrättande av och betydande investeringar i ett europeiskt partnerskap för att möjliggöra samordning, anpassning och finansiering av sektorsövergripande forskning och innovation om One Health-åtgärder mot antimikrobiell resistens. Parlamentet uppmanar att detta partnerskap bygger på ett varaktigt engagemang från berörda parter, inklusive industrin, civilsamhället, särskilt patientorganisationer, akademiska världen, såsom initiativet för europeiska universitet och icke-statliga experter, under hela utvecklingen och genomförandet av politiken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deltagande i ett europeiskt partnerskap om ”One Health antimikrobiell resistens” i praktiken också är tillgängligt för små och medelstora företag.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja utvecklingen av och tillgången till antimikrobiella medel och andra medicinska motåtgärder som är relevanta för att bekämpa antimikrobiell resistens hos människor, särskilt diagnostiska tester och vacciner mot läkemedelsresistenta mikroorganismer.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta att tillhandahålla tillräckliga resurser för att stödja forskning och utveckling för att ta itu med antimikrobiell resistens i den befintliga budgetcykeln samt åta sig att det ska vara en prioritet i nästa budgetcykel genom att

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att bidra till utformningen och styrningen av ett multinationellt unionssystem med pull-incitament för att möjliggöra en hållbar, långsiktig innovationsmiljö, snabb utveckling och tillgång till antimikrobiella medel. Ett sådant system skulle kunna bestå av intäktsgaranti, marknadsinträdesbelöning i kombination med intäktsgaranti, marknadsinträdesbelöning i form av ett schablonbelopp eller delmålsbetalningar. Parlamentet kräver att relevant industri och andra intressenter rådfrågas under designprocessen för att genomföras på ett sätt som kompletterar de tillämpliga reglerna för humanläkemedel.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att slå samman resurser, vidta samarbetsåtgärder, bidra ekonomiskt till genomförandet av systemet med pull-incitament och åta sig att delta i det nätverk som avses i arbetsprogrammet för EU för hälsa 2023.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att regelbundet se över systemet och dess inverkan på utvecklingen av och tillgången till antimikrobiella medel och påpekar att alla relevanta intressenter ska rådfrågas, beroende på vad som är lämpligt.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stimulera utveckling och utsläppande på marknaden av alternativ till antimikrobiella medel samt innovativa diagnostiska tester och vacciner för djurhälsa och alternativ till antimikrobiella medel, såsom lokalanestetika eller psykofarmakologiska läkemedel, inklusive en design för nedbrytbara antibiotika.

Samarbete

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rapportera uppgifter om antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel i systemet GLASS (Global Antimicrobial Resistance and Use Surveillance System)(34).

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja möjligheterna med de regelbundna mötena i EU:s One Health-nätverk mot antimikrobiell resistens och andra relevanta kommittéer och arbetsgrupper som diskuterar antimikrobiell resistens för att

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka samarbetet om antimikrobiell resistens mellan yrkesverksamma inom sektorerna humanmedicin, veterinärmedicin och jordbruk och med berörda parter, för att förbättra One Health-modellen om antimikrobiell resistens.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka samarbetet om antimikrobiell resistens mellan Efsa, EMA, ECDC, EEA och Echa och förstärka One Health-modellen om antimikrobiell resistens genom en arbetsgrupp mellan olika byråer om antimikrobiell resistens. Arbetsgruppen ska

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en genomföranderam för att bedöma de framsteg och resultat som uppnåtts i genomförandet av handlingsplanen mot antimikrobiell resistens från 2017 och denna rekommendation.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in och tillgängliggöra all data som används i detta avseende och att upprätta en EU-omfattande databas samt uppmana kommissionen att offentliggöra denna data på en särskild webbplats för att främja transparens.

Globala insatser

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att verka för utveckling och genomförande, tillsammans med länder utanför EU, av standarder som främjas av internationella, särskilt:

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att arbeta för införandet av konkreta bestämmelser om antimikrobiell resistens enligt en One Health-modell i samband med förhandlingarna om ett potentiellt internationellt WHO-avtal om förebyggande av samt beredskap och insatser vid pandemier. Parlamentet begär i detta avseende att särskild prioritet ges åt åtgärder som rör rent vatten, sanitet och hygien.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja WHO-initiativen för utarbetande av vägledning om hur god tillverkningssed bör genomföras för hantering av avfall och avloppsvatten i samband med produktion av antimikrobiella medel, i enlighet med WHO-styrelsens beslut av den 30 november 2018 om detta.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att verka för att göra antimikrobiell resistens till en viktig politisk prioritering i G7- och G20-sammanhang, vilket bör leda till att ambitiösa åtaganden görs på global nivå, inklusive för att fastställa och förespråka antagande av vägledande principer för att rättvist dela den ekonomiska bördan med pull-incitament för antimikrobiella medel mellan G20- eller G7-länderna.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att verka för den planerade FN-konferensen på hög nivå om antimikrobiell resistens under 2024 för att öka de globala åtagandena för att bekämpa antimikrobiell resistens, bland annat genom delmål för användning av antimikrobiella medel som baseras på Muskat-manifestet från ministerkonferensen om antimikrobiell resistens.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka sitt samarbete på viktiga områden för att ta itu med antimikrobiell resistens, såsom forskning, övervakning, information och kunskapsdelning i hela världen och i EU:s grannskap. Parlamentet uppmanar särskilt till att ytterligare möjligheter för samarbete mellan DG HERA och internationella motsvarigheter undersöks.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja och aktivt delta i fyrpartsalliansens plattform för flerpartspartnerskapet om antimikrobiell resistens(38), för att bidra till att skapa en gemensam global vision och större samförstånd om antimikrobiell resistens.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att tillhandahålla utvecklingskapacitet och stödja åtgärder mot antimikrobiell resistens i låg- och medelinkomstländer, särskilt genom att

Rapportering

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom fyra år från antagandet rapportera till Europaparlamentet och rådet om framstegen i genomförandet av denna rekommendation.

o
o   o

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till medlemsstaterna, rådet, kommissionen och WHO.

(1) EUT C 433, 23.12.2019, s. 153. (2) EUT C 224, 8.6.2022, s. 47. (3) https://health.ec.europa.eu/publications/hera-factsheet-health-union-identifying-top-3-priority-health-threats_en. (4) Murray, C.J.L., Ikuta, K.S., Sharara, F., et al. ‘Global burden of bacterial antimicrobial resistance in 2019: a systematic analysis’, Lancet, Vol. 399, No 10325, s. 629-655: www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(21)02724-0/fulltext. (5) https://www.ecdc.europa.eu/sites/default/files/documents/Health-burden-infections-antibiotic-resistant-bacteria.pdf. (6) https://www.ecdc.europa.eu/en/news-events/eaad-2022-launch. (7) https://www.oecd.org/health/health-systems/AMR-Tackling-the-Burden-in-the-EU-OECD-ECDC- Briefing-Note-2019.pdf. (8) https://health.ec.europa.eu/system/files/2020-01/amr_2017_action-plan_0.pdf. (9) https://cordis.europa.eu/programme/id/HORIZON_HORIZON-HLTH-2024-DISEASE-09-01; https://research-and-innovation.ec.europa.eu/system/files/2022-02/ec_rtd_he-partnerships-onehealth- amr.pdf. (10) https://www.eib.org/en/index.htm. (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd (EUT L 57, 18.2.2021, s. 1). (12) https://digitallibrary.un.org/record/845917#record-files-collapse-header. (13) https://www.who.int/publications/i/item/9789241509763. (14) https://health.ec.europa.eu/publications/overview-report-member-states-one-health-national-action-plans-against-antimicrobial-resistance_en. (15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2371, av den 23 november 2022 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 1082/2013/EU (EUT L 314, 6.12.2022, s. 26). (16) https://www.unep.org/resources/superbugs/environmental-action. (17) https://www.nature.com/articles/s41579-021-00649-x.pdf (18) Kommissionens förslag av den 26 oktober 2022 till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, direktiv 2006/118/EG om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring och direktiv 2008/105/EG om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område (COM(2022)0540) och kommissionens förslag av den 26 oktober 2022 till Europaparlamentets och rådets direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (omarbetning) (COM(2022)0541). (19) Studie – Study on a future-proofing analysis of the 2017 EU AMR Action Plan, Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet, november 2022. (20) Kommissionens förslag av den 26 april 2023 till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av unionsregler för humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/83/EG och direktiv 2009/35/EG (COM(2023)0192). (21) Data on antimicrobial resistance (AMR): use of antibiotics in the EU decreases but more needs to be done, Europeiska kommissionen, 17 november 2022: https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/IP_22_6951. (22) 1 in 3 use antibiotics without prescription, WHO/Europe’s study shows, Världshälsoorganisationen, 21 november 2022: https://www.who.int/europe/news/item/21-11-2022-1-in-3-use-antibiotics-without-prescription--who-europe-s-study-shows. (23) Studie – Antimicrobial resistance and causes of non-prudent use of antibiotics in human medicine in the EU, Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet, april 2017. (24) Policydokument – Appropriate use of antibiotics in a One Health Perspective, EU-JAMRAI, 2021: https://eu-jamrai.eu/wpcontent/uploads/2021/02/201020_EUJAMRAI_policy-brief_WP7_appropriate-use-of-antibiotics-one-health-perspective.pdf. (25) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG (EUT L 4, 7.1.2019, s. 43). (26) https://www.bcg.com/publications/2022/model-for-tackling-antimicrobial-resistance (27) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (EUT L 84, 31.3.2016, s. 1). (28) Rådets rekommendation av den 7 december 2018 om stärkt samarbete mot sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination (EUT C 466, 28.12.2018, s. 1). (29) https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/312266/9789241515528-eng.pdf. (30) https://www.unep.org/resources/superbugs/environmental-action?gclid=CjwKCAjw3ueiBhBmEiwA4BhspORyl2FvYKYC7fLimOJhkw0cUCYkdzVm-iNEyTrumAw90gQ2ap7nBRoC6LgQAvD_BwE (31) https://www.who.int/publications/i/item/9789240062382 (32) https://www.amreducare.eu/ (33) https://food.ec.europa.eu/horizontal-topics/official-controls-and-enforcement/legislation-official-controls/better-training-safer-food_en (34) https://www.who.int/initiatives/glass (35) https://www.ippc.int/en/ (36) https://www.fao.org/fao-who-codexalimentarius/sh-proxy/en/?lnk=1&url=https%253A%252F%252Fworkspace.fao.org%252Fsites%252Fcodex%252FStandards%252FCXC%2B61-2005%252FCXC_061e.pdf (37) https://www.fao.org/fao-who-codexalimentarius/sh-proxy/en/?lnk=1&url=https%253A%252F%252Fworkspace.fao.org%252Fsites%252Fcodex%252FStandards%252FCXG%2B94-2021%252FCXG_94e.pdf (38) https://www.fao.org/antimicrobial-resistance/quadripartite/the-platform/en/ (39) https://mptf.undp.org/fund/amr00 (40) https://research-and-innovation.ec.europa.eu/research-area/health/edctp_en