Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Beata Kempas immunitet som översändes den 13 december 2022 av distriktsdomstolen i Warszawa-Mokotów, brottmålsavdelning XIV, med anledning av ett straffrättsligt förfarande till följd av ett civilrättsligt åtal och som tillkännagavs i kammaren den 13 februari 2023,

–  efter att ha hört Beata Kempa i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011, 17 januari 2013 och 19 december 2019(1),

–  med beaktande av artiklarna 105.2 och 108 i Republiken Polens författning och artiklarna 7b.1 och 7c.1 i Polens lag av den 9 maj 1996 om utövandet av mandatet som ledamot av sejmen eller senaten,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0346/2023), och av följande skäl:

A.  Den 13 december 2022 översände domaren vid distriktsdomstolen i Warszawa‑Mokotów, brottmålsavdelning XIV, en begäran om upphävande av den parlamentariska immuniteten för Beata Kempa, invald i Polen, efter hänvändelse från en privatperson på grund av en publikation på partiet Lag och rättvisas twitterkonto med innehåll som påstås uppvigla till nationellt hat, etniskt hat, rashat och religiöst hat. Den 17 november 2021 anhängiggjordes ärendet av ombudet för privatåklagaren vid distriktsdomstolen i Warszawa-Mokotów. Ombudet uppmanade också domstolen att översända en begäran om tillstånd att inleda ett straffrättsligt förfarande mot Beata Kempa till Europaparlamentet.

B.  Denna begäran om upphävande av den parlamentariska immuniteten översändes av den rättsliga myndigheten i enlighet med artikel 9.12 i Europaparlamentets arbetsordning. Samtidigt kräver artikel 9.1 i densamma att varje begäran om upphävande av immunitet ska ställas av ”en i en medlemsstat behörig myndighet”, varvid de båda begreppen inte är identiska. Innebörden av begreppet ”en i en medlemsstat behörig myndighet” fastställs i tillämplig nationell lagstiftning, och när det gäller Polen bör det hänvisas till bestämmelserna i artikel 7b.1 i den polska lagen av den 9 maj 1996 om utövandet av mandatet som ledamot av sejmen eller senaten, där det föreskrivs att en begäran om tillstånd att inleda ett straffrättsligt förfarande mot en ledamot av sejmen eller senaten för ett brott som faller under allmänt åtal ska göras via den allmänne åklagaren. I det aktuella fallet riktades begäran till den allmänne åklagaren, som dock återförvisade begäran med motiveringen att ”privat åtal” också omfattar ”subsidiärt åtal” och att behörigheten att lämna in en begäran om upphävande av en ledamots immunitet ligger hos den domstol vid vilken talan väcks.

C.  Ombudet för den subsidiära åklagaren har vänt sig till domstolen för att få tillstånd att inleda ett straffrättsligt förfarande mot bland andra Beata Kempa för en gärning som omfattas av artikel 256.2 i den polska strafflagen.

D.  Den 17 oktober 2018 publicerades ett inlägg i valkampanjen på Lag och rättvisas twitterkonto Bezpieczny samorząd (säker kommun) i samband med kommunalvalen den 21 oktober 2018 i Polen. Inlägget spreds vidare av Beata Kempa, bland andra. Det påstås ha hetsat mot muslimska invandrare.

E.  Beata Kempa är en av flera som befinner sig i en likartad situation med avseende på åtal för den påstådda överträdelsen i fråga, och den enda skillnaden är att hon för närvarande åtnjuter immunitet som ledamot av Europaparlamentet. Man bör därför ha i åtanke att Beata Kempa inte är den enda person som kan komma att åtalas i det aktuella fallet.

F.  Beata Kempa valdes in i Europaparlamentet efter valet den 26 maj 2019.

G.  Den påstådda överträdelsen rör inte yttranden som Beata Kempa gjort eller röster som hon avlagt under utövandet av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet i enlighet med artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier. I det aktuella fallet avser begäran om upphävande av immunitet aktiviteter av lokal karaktär som ägde rum innan ledamoten valdes in i Europaparlamentet och följaktligen erhöll immunitet i egenskap av ledamot.

H.  Syftet med den parlamentariska immuniteten är att skydda parlamentet och dess ledamöter från rättsliga förfaranden som rör verksamhet som bedrivs inom ramen för utövandet av det parlamentariska ämbetet och som inte kan skiljas från detta.

I.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter på sin egen medlemsstats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas ledamöterna i den medlemsstatens parlament.

J.  Enligt artikel 105.2 och artikel 108 i Republiken Polens författning av den 2 april 1997 samt artikel 7.1, 7.2 och 7.4, artikel 7b.1 och artikel 7c.1 i lagen av den 9 maj 1996 om utövandet av ämbetet som ledamot av sejmen eller senaten(2) får en ledamot inte höras som misstänkt och inte ställas till straffrättsligt ansvar utan Europaparlamentets tillstånd.

K.  Å ena sidan kan parlamentet inte likställas med en domstol, och å andra sidan kan parlamentsledamoten, inom ramen för ett förfarande för att upphäva immunitet, inte betraktas som ”anklagad”(3).

L.  I detta fall har parlamentet inte funnit något belägg för fumus persecutionis, det vill säga faktiska omständigheter som tyder på att avsikten med det rättsliga förfarandet kan vara att skada ledamotens politiska verksamhet och därmed Europaparlamentet.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Beata Kempas immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Polen och till Beata Kempa.

(1) Domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23, domstolens dom av den 19 december 2019, Jungqueras Vies, C-502/19, ECLI:EU:C:2019:1115. (2) Polens officiella tidning 2022.1339, kodifierad version. (3) Tribunalens dom av den 30 april 2019, Briois/parlamentet, T-214/18, ECLI:EU:T:2019:266.