Europaparlamentets resolution av den 13 juli 2023 om den politiska brännmärkningen i Venezuela (2023/2780(RSP))

P9_TA(2023)0288 RC-B9-0331/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Valet 2024 i Venezuela kan bli en vändpunkt på vägen mot en återgång till demokrati. Landet befinner sig i en situation präglad av institutionell, ekonomisk och politisk instabilitet. Över sju miljoner människor har tvingats lämna landet.

B.  Allmänhetens tillgång till information samt åsikts-, yttrande- och mötesfriheten har begränsats systematiskt.

C.  Tre ordförande (rektorer) i Venezuelas nationella valråd (CNE) har avgått, vilket tvingat de två återstående ledamöterna att avgå, och den illegitima nationalförsamlingen har utsett företrädare för regimen för att välja de nya ledamöterna.

D.  De godtyckliga och politiskt fabricerade besluten om hinder för kandidaternas valbarhet, såsom för María Corina Machado som förlorat sin valbarhet för en period på 15 år, och för andra framstående politiker, såsom Leopoldo López, Henrique Capriles och Freddy Superlano, strider mot rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag och begränsar allvarligt venezuelanernas rätt att välja sina företrädare.

E.  Detta är ytterligare ett steg från regimens sida för att via det nationella valrådet hämma valprocessen och kväsa alla möjligheter till en återgång till demokrati.

F.  Amerikanska samarbetsorganisationen, FN-organ, Förenta staterna, de främsta ledarna i regionen och EU:s vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har gjort uttalanden där detta fördömts.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt det godtyckliga och författningsstridiga beslutet att hindra Maria Corina Machado, Leopoldo Lopez, Henrique Capriles och Freddy Superlano, tillsammans med andra kandidater, från att ställa upp i valet, och Maduroregimens inblandning i valprocessen.

2.  Europaparlamentet efterlyser ett oberoende nomineringsförfarande för att utse det nationella valrådet.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar oppositionens insatser för att anordna primärval som en demokratisk lösning för venezuelaner inom och utanför landet. Parlamentet uppmanar med kraft de venezuelanska myndigheterna att skapa förutsättningar för att säkerställa rättvisa, fria, inkluderande och öppna val.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja en återgång till demokrati i Venezuela och att pressa den venezuelanska regimen att frige alla politiska fångar.

5.  Europaparlamentet beklagar att rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag nonchaleras, och uppmuntrar alla insatser som görs för att genomföra dem fullt ut.

6.  Europaparlamentet stöder till fullo Internationella brottmålsdomstolens utredningar av den venezuelanska regimens omfattande brott och förtryck, och uppmanar EU att stödja utredningarna av de påstådda brotten mot mänskligheten och ställa de ansvariga till svars.

7.  Europaparlamentet betonar att det kommande toppmötet mellan EU och Gemenskapen för Latinamerikas och Karibiens stater är ett tillfälle att upprätthålla rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna, och uppmanar alla deltagare att följa dessa principer. Parlamentet uppmanar deltagarna i toppmötet att i ett uttalande kräva full respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och grundläggande friheter.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, deltagarna i toppmötet mellan EU och Gemenskapen för Latinamerikas och Karibiens stater, Parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, Amerikanska samarbetsorganisationen, FN:s generalsekreterare och de venezuelanska myndigheterna.

Europaparlamentets resolution av den 13 juli 2023 om situationen i Manipur i Indien (2023/2781(RSP))

P9_TA(2023)0289 RC-B9-0335/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De våldsamma sammandrabbningar som har ägt rum mellan de etniska grupperna Meitei och Kuki i Manipur sedan den 3 maj 2023 har lett till att minst 120 människor dött och 50 000 fördrivits och har förstört över 1 700 hus, över 250 kyrkor och flera tempel och skolor. Intolerans mot religiösa minoriteter och trosminoriteter, däribland kristna, bidrar till våldet.

B.  Det har funnits farhågor om politiskt motiverad, splittrande politik som främjar hinduiskt majoritetsstyre (Hindu majoritarianism) och om en ökning av militanta gruppers verksamhet.

C.  Redogörelser om säkerhetsstyrkornas partiska inblandning i morden har ökat misstron mot myndigheterna.

D.  Manipurs delstatsregering har infört ett utegångsförbud och utfärdat order att skjuta så fort man får syn på någon för att verkställa det, och har stängt internet, vilket allvarligt hindrar informationsinsamling och rapportering från medier och grupper i det civila samhället.

E.  FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har vädjat till Indien om att skydda människorättsförsvarares rättigheter och uttryckt oro över det krympande utrymmet för det civila samhället.

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de indiska myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder och göra sitt yttersta för att snabbt stoppa det pågående etniska och religiösa våldet, skydda alla religiösa minoriteter, såsom Manipurs kristna, och föregripa eventuella ytterligare upptrappningar.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att visa återhållsamhet och uppmanar de politiska ledarna att upphöra med provocerande uttalanden, återupprätta förtroendet och spela en opartisk roll när det gäller att dämpa spänningarna. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag all nationalistisk retorik. Parlamentet begär att de som kritiserar regeringens agerande inte ska kriminaliseras.

3.  Europaparlamentet uppmuntrar Indiens centralregering och alla politiska aktörer och religiösa ledare att vidta brådskande åtgärder för att återställa lugnet och säkerställa en inkluderande dialog med det civila samhället och de berörda samhällena.

4.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att tillåta oberoende utredningar av våldet, att bekämpa straffrihet och att sätta stopp för nedstängningen av internet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att bevilja obehindrat tillträde för tillhandahållare av humanitärt bistånd, internationella observatörer och journalister.

5.  Europaparlamentet uppmanar centralregeringen att upphäva den olagliga lagen om de väpnade styrkornas särskilda befogenheter, i linje med rekommendationerna i FN:s allmänna återkommande utvärdering, och att följa FN:s grundläggande principer om användning av våld och vapen av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter.

6.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att mänskliga rättigheter ska integreras i alla områden av partnerskapet mellan EU och Indien, inbegripet handel.

7.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av människorättsdialogen mellan EU och Indien. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att systematiskt och offentligt ta upp människorättsfrågor med Indien på högsta nivå, särskilt när det gäller yttrandefrihet och religionsfrihet och det krympande utrymmet för det civila samhället, och stöder EU:s delegation i Delhi i detta arbete.

8.  Europaparlamentet efterlyser en regelbunden dialog mellan Europaparlamentet och Indiens parlament.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna samt de indiska myndigheterna.

Europaparlamentets resolution av den 13 juli 2023 om tillslagen mot medierna och yttrandefriheten i Kirgizistan (2023/2782(RSP))

P9_TA(2023)0290 RC-B9-0333/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kirgizistan,

–  med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan Kirgizistan blev självständigt 1991 har landet betraktats som det mest demokratiska av de centralasiatiska länderna, med ett livskraftigt civilt samhälle och fria medier.

B.  Under de senaste åren har situationen vad gäller demokratiska normer och mänskliga rättigheter dock försämrats i alarmerande utsträckning i Kirgizistan. Reportrar utan gränsers index för 2023 visar att landet har fallit med 50 positioner till plats 122 av 180 länder.

C.  Ett antal lagar utnyttjas för att slå ned på oberoende medier och yttrandefriheten. Radio Azattyk tvingades stänga, Kaktus Media är föremål för brottsutredning, den undersökande journalisten Bolot Temirov utvisades olagligt till Ryssland och direktören för Next TV, Taalajbek Duisjenbjev, dömdes på felaktiga grunder för att ha rapporterat om Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

D.  I februari 2023 blev Kirgizistan medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter.

1.  Europaparlamentet uppmanar Kirgizistans myndigheter att respektera och upprätthålla de grundläggande friheterna, särskilt mediefriheten och yttrandefriheten, i linje med det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Kirgizistan.

2.  Europaparlamentet uppmanar Kirgizistans myndigheter och parlamentsledamöter att upphäva och dra tillbaka den kontroversiella lagen om ”falsk information” och att se över lagförslagen om ”utländska företrädare”, ”massmedier” och ”skydd av barn mot skadlig information”, den så kallade hbti-propagandalagen, vilka är oförenliga med Kirgizistans internationella åtaganden.

3.  Europaparlamentet uppmanar Kirgizistans myndigheter att omedelbart frige alla godtyckligt frihetsberövade människorättsförsvarare, mediearbetare och journalister. Parlamentet uppmanar i detta avseende myndigheterna att dra tillbaka alla anklagelser mot Bolot Temirov och Taalajbek Duisjenbjev. Parlamentet kräver också att alla anklagelser läggs ned mot samtliga människorättsförsvarare, däribland Gulnara Dzjurabajeva, Klara Sooronkulova, Rita Karasartova och Asya Sasykbajeva, som har efterlyst insyn i regeringens beslut att överlåta Kempir-Abad-reservoaren till Uzbekistan.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att upphöra med sina extrema påtryckningar på radio Azattyk och andra medieföretag och att säkerställa en säker arbetsmiljö för organisationer i det civila samhället, journalister och mediearbetare.

5.  Europaparlamentet beklagar att ombudsmannen Atyr Abdrachmatova nyligen avsatts. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att landet fullt ut respekterar Parisprinciperna om standarder för nationella människorättsinstitutioner.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och särskilt EU:s delegation i Kirgizistan att i alla sina kontakter med Kirgizistans myndigheter fortsätta att uttrycka sin djupa oro över den försämrade människorättssituationen i landet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva de förmåner inom det allmänna preferenssystemet plus som Kirgizistan åtnjuter, med tanke på de åtaganden som landet gjort genom internationella konventioner.

8.  Europaparlamentet uppmanar Kirgizistans regering att avstå från att kringgå de sanktioner som EU har infört mot Ryssland på grund av landets anfallskrig mot Ukraina.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för Centralasien, medlemsstaterna, FN:s råd för mänskliga rättigheter och Kirgizistans myndigheter.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juli 2023 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en akt till stöd för ammunitionstillverkning (COM(2023)0237 – C9-0161/2023 – 2023/0140(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2023)0237),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 114 och 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0161/2023),

—  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juni 2023(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 juli 2023 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 163 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 juli 2023 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/… om stöd för ammunitionstillverkning

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2023/1525.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

GEMENSAMT UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET OM ANTAGANDET AV FÖRORDNINGEN OM STÖD FÖR AMMUNITIONSTILLVERKNING

Europaparlamentet och rådet inser det brådskande behovet av att hjälpa den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen (EFB) att öka produktionen mot bakgrund av de utmaningar som Rysslands oprovocerade och oberättigade anfallskrig mot Ukraina har skapat, och erinrar om att förordningen om stöd för ammunitionsproduktion ger ett omedelbart svar på detta akuta behov genom att inrätta ett nytt tillfälligt instrument för att underlätta industriinvesteringar.

Europaparlamentet och rådet betonar behovet av att överväga alla lämpliga åtgärder för att stärka och utveckla den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen, även genom att inbegripa små och medelstora företag, och att undanröja hinder och flaskhalsar så att industrin kan producera mer längs värdekedjorna.

Europaparlamentet och rådet uppmanar därför kommissionen att överväga att så snart som möjligt lägga fram eventuella ytterligare initiativ som är nödvändiga för att stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen, inbegripet tillräcklig finansiering, till exempel inom ramen för det europeiska försvarsinvesteringsprogrammet, samt en rättslig ram som syftar till att säkerställa försörjningstrygghet och stödja tillverkningen av ammunition.

Europaparlamentet och rådet är överens om att behandla alla sådana initiativ utan dröjsmål och i en anda av lojalt samarbete.

(1) Ännu inte offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets resolution av den 13 juli 2023 om rekommendationer om en reform av Europaparlamentets regler om öppenhet, integritet, ansvarsskyldighet och korruptionsbekämpning (2023/2034(INI))

P9_TA(2023)0292 A9-0215/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2016 om en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning(1) och sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om Europeiska unionens förvaltningsprocesslag(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2022 om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2022 om misstankar mot Qatar angående korruption och det generella behovet av transparens och ansvarsskyldighet i EU:s institutioner(5),

–  med beaktande av de åtgärder för att stärka integriteten, oberoendet och ansvarsskyldigheten som antogs av talmanskonferensen den 8 februari 2023,

–  med beaktande av sitt beslut av den 14 februari 2023 om ändring av beslutet av den 10 mars 2022 om tillsättning av ett särskilt utskott för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (INGE 2), och justering av dess beteckning och ansvarsområden(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2023 om inrättandet av ett oberoende EU-organ för etiska frågor(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2023 om uppföljning av åtgärder som begärts av parlamentet för att stärka EU-institutionernas integritet(8),

–  med beaktande av förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EAEC) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (2005/684/EG, Euratom)(10),

–  med beaktande av artiklarna 54 och 207 i arbetsordningen,

–  med beaktande av presidiets beslut av den 14 juni 2023 om nya regler för intresseföreträdares deltagande i evenemang i parlamentets lokaler,

–  med beaktande av betänkandet från det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation, och om att stärka integriteten, transparensen och ansvarsskyldigheten i Europaparlamentet (ING2) (A9-0215/2023), och av följande skäl:

A.  Pågående utredningar som leds av de belgiska myndigheterna har lett till misstankar om ett extremt oroväckande system med korruption, penningtvätt och deltagande i en kriminell organisation, som hittills berör tre nuvarande ledamöter av Europaparlamentet och en före detta ledamot samt en ackrediterad parlamentsassistent. Dessa misstankar rör påverkan från Qatar och Marocko. Det finns påståenden om att andra stater, såsom Mauretanien, också kan vara inblandade.

B.  Medborgarnas förtroende för EU-institutionernas integritet och oberoende utgör grunden för det europeiska politiska systemet, som är särskilt sårbart inför val. Om utländska aktörer undergräver medborgarnas förtroende för EU:s institutioner kan det påverka EU:s demokratiska funktion. Korruption får betydande ekonomiska konsekvenser och utgör ett allvarligt hot mot demokratin, rättsstatsprincipen och de offentliga investeringarna.

C.  Försök till inblandning är en utbredd företeelse som måste motverkas på ett så kraftfullt sätt som möjligt. EU-institutionerna måste sträva efter transparens, ansvarsskyldighet och integritet för att stärka motståndskraften i EU:s demokrati.

D.  Rätten till god förvaltning innebär att var och en har rätten att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av EU-institutionerna. Unionens institutioner, organ och byråer ska ha stöd av en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration när de fullgör sina uppgifter.

E.  Parlamentsledamöterna måste agera uteslutande i allmänhetens intresse och utföra sitt arbete med integritet, öppenhet, aktsamhet, ärlighet, ansvarsskyldighet och respekt för parlamentets anseende, och utan otillbörlig påverkan från företrädare för intressegrupper. Parlamentsledamöterna måste vara oberoende och utöva sina rösträtter fritt.

F.  Europaparlamentet reagerade snabbt på de misstankar om korruption som avsåg flera parlamentsledamöter och anställda, inbegripet genom att fullt ut samarbeta med de belgiska myndigheterna. Skandalens omfattning har visat på många kryphål i parlamentets integritets- och transparensregler och deras tillämpning. Det krävs stora ambitioner för att snabbt genomföra betydande reformer av parlamentets interna förfaranden och arbetsmetoder samt för att tvinga EU-institutionerna att genomföra ett mycket strängare regelverk.

G.  Uppförandekoden för parlamentsledamöter när det gäller ekonomiska intressen och intressekonflikter övervakas av en rådgivande kommitté för ledamöternas uppförande, bestående av fem parlamentsledamöter. Den rådgivande kommitténs arbetsmetoder och mandat har visat sig vara otillräckliga. Det har aldrig utdömts någon ekonomisk påföljd för en överträdelse av uppförandekoden för parlamentsledamöter, trots att minst 26 överträdelser dokumenterats i årsrapporterna från den rådgivande kommittén för ledamöters uppförande. Talmanskonferensen har antagit riktlinjer för Europaparlamentets ledamöter om samverkan med företrädare för tredjeländer.

H.  Misstankarna om korruption med koppling till Qatar och Marocko avser, utöver parlamentet, även andra EU-institutioner, liksom nationella politiker och inflytelserika röster i vissa medlemsstater, såsom forskare.

I.  Länder som Qatar, Marocko, Kina, Ryssland, Förenade Arabemiraten, Serbien och Turkiet har gjort stora investeringar i lobbyverksamhet i Bryssel. Vissa extremistorganisationer från Qatar och Turkiet har begärt EU-medel.

J.  Förenade Arabemiraten har misstänkts för att försöka påverka europeiska beslutsfattare. Pengar från Förenade Arabemiraten har lånats ut till ett nationellt politiskt parti vid minst ett tillfälle.

K.  Vissa utländska stater har sökt okonventionella sätt att blanda sig i EU:s angelägenheter genom att använda de nyaste metoder som möjliggjorts tack vare den aktuella tekniska utvecklingen, samt genom att använda ekonomiska och energimässiga maktmedel och olaglig finansiering.

L.  Utländska intressens värvning av personer i samhällseliten underlättas av obegränsade ”svängdörrar” från EU:s institutioner till autokratiska länder, med stor risk för skadlig inblandning i EU:s intressen och värden. Åtgärderna för att minska värvning av personer i samhällseliten är otillräckliga och hindrar inte före detta parlamentsledamöter eller tidigare högre tjänstemän från att arbeta för regeringar eller enheter från högriskländer.

M.  Inblandning i EU:s institutioner och nationella institutioner har pågått i många år, men omfattningen av och intensiteten i denna inblandning samt den potentiella risken med dem ökade i hög grad månaderna före och under Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina dominerar enligt Europeiska utrikestjänsten den utländska informationsmanipulationen och inblandningen.

N.  Rysslands och Kinas diplomatiska kanaler fungerar regelbundet som möjliggörare och förstärkare av utländsk informationsmanipulation och inblandning inom många olika områden. Ryssland arbetar systematiskt med att undergräva och söndra det internationella stödet till Ukraina och med att så tvivel om vem som är angriparen genom att sprida lögner om sitt anfallskrig.

O.  I sin resolution av den 9 mars 2022 identifierade parlamentet Ryssland och Kina som de främsta källorna till utländsk inblandning i Europa. Ryssland söker kontakter med politiska partier, personer och rörelser för att använda dem som aktörer inom EU‑institutionerna och i den nationella debatten för att legitimera Rysslands ståndpunkter och regeringar som tjänar som dess ombud, bedriva lobbyverksamhet för sanktionslättnader och mildra konsekvenserna av sin internationella isolering samt urholka tanken om sanning och objektiv verklighet. Kreml-stödda grupper inledde en it‑attack mot parlamentet efter antagandet av en resolution om kategorisering av Ryssland som statlig sponsor av terrorism(11).

P.  Flera politiska partier som är representerade i parlamentet har sökt ekonomiskt stöd från enheter utanför Europa, bland annat från Ryssland. Enligt den amerikanska underrättelseöversynen har Ryssland i hemlighet kanaliserat hundratals miljoner euro till utländska politiska partier och kandidater i mer än två dussin länder sedan 2014 i ett försök att forma politiska händelser utanför landets gränser. Krafter med koppling till Kreml har också använt skalbolag, tankesmedjor och andra medel för att påverka politiska händelser. Rysk politisk finansiering övervakades ibland av ryska regeringstjänstemän och lagstiftare, och verkställdes av statliga organ. Ryssland har använt kryptovaluta, kontanter och gåvor för att påverka politiska händelser i andra länder.

Q.  Högerextremistiska partier från Österrike, Frankrike och Italien har undertecknat samarbetsavtal med president Putins parti Enade Ryssland och anklagas i medierna för att vara beredda att ta emot politisk finansiering från Ryssland. Andra europeiska högerextremistiska partier i exempelvis Tyskland, Ungern och Förenade kungariket uppges också ha nära kontakt med Kreml och har också fungerat som falska ”valobservatörer” i val som kontrolleras av Kreml, till exempel i ryskockuperade regionerna Donetsk och Lugansk i östra Ukraina, för att övervaka och legitimera rysksponsrade val.

R.  Slutsatserna om de nära och regelbundna kontakterna mellan ryska tjänstemän och företrädare för en grupp katalanska separatister i Spanien, samt mellan ryska tjänstemän och den största privata givaren till kampanjen ”Vote Leave” i samband med brexit, kräver en djupgående utredning. Sådan verksamhet är en del av Rysslands bredare strategi för att utnyttja varje tillfälle att manipulera debatten för att främja destabilisering.

S.  Det finns fortfarande parlamentspersonal med kända kopplingar till de ryska myndigheterna. En sådan situation skapar en uppenbar risk för skadlig utländsk inblandning. Dottern till en medlem av Putins inre krets arbetade vid parlamentet som praktikant till en ledamot av Europaparlamentet.

T.  Azerbajdzjan har genomfört storskaliga insatser med starka misstankar om korruption mot medlemmar av Europarådets parlamentariska församling. Azerbajdzjan har lyckats avvärja undersökningar av landets val och skönmåla sina meriter när det gäller mänskliga rättigheter.

U.  Iranska Mujahideen, en organisation som Human Rights Watch har anklagat för att hota, tortera och ibland mörda medlemmar av den iranska diasporan, har använt aggressiva och otillbörliga metoder för att träffa parlamentsledamöter, bland annat genom att dölja sin verkliga tillhörighet. Europaparlamentets ledamöter har av denna organisation inkluderats som medundertecknare av skrivelser som de inte har undertecknat eller uppgetts som medvärdar för konferenser som de aldrig har samtyckt till. De registrerades med över 45 olika pseudonymer, såsom ”MEK”, ”NCRI”, ”ISJ” och ”APA”, för att vilseleda parlamentsledamöterna och öppenhetsregistret.

V.  Möjligheterna för företrädare för intressegrupper att dela sina ståndpunkter med beslutsfattare i parlamentet genom diskussion är en viktig del av den europeiska demokratin. Otillbörliga sätt att påverka, mutor och andra brott är emellertid oacceptabelt. Vissa organisationer som fokuserar på allmänna politiska frågor och bedriver lobbyverksamhet inom parlamentet får finansiering från länder utanför EU, inbegripet från Ryssland och från USA-baserade högerextrema grupper, och har för avsikt att påverka den europeiska livsstilen och de demokratiska processerna. Korruption bland offentliga företrädare undergräver demokratiska principer och bör mötas med nolltolerans.

W.  Alla EU-institutioner som upprätthåller förbindelser med länder utanför EU och bedriver EU:s utrikespolitik måste anslå ytterligare resurser och stärka sina insatser för att bekämpa utländsk inblandning i de demokratiska processerna i EU:s partnerländer, bland annat genom att stärka den strategiska kommunikationen.

X.  Det är nödvändigt att stärka samarbetet mellan EU-institutionerna och de medlemsstater där de är belägna för att bekämpa inblandning, inbegripet korruption. Dessa medlemsstater måste anta lämplig lagstiftning för att ta itu med dessa företeelser. I detta sammanhang är samarbete mellan underrättelsetjänsterna, polisen och rättsväsendet nödvändigt och måste stärkas.

Y.  Även om det redan finns etiska normer inom EU-institutionerna är dessa mycket fragmenterade, och de bygger uteslutande på självreglering. Inrättandet av ett oberoende organ för etiska frågor skulle kunna bidra till att öka förtroendet för EU-institutionerna och deras demokratiska legitimitet. EU-institutionernas interna övervaknings- och varningsmekanismer upptäckte inte korruptionen och den utländska inblandningen.

Z.  EU:s öppenhetsregister stärktes genom det interinstitutionella avtalet av den 20 maj 2021(12), som fastställde höga standarder för transparent och etisk intressebevakning i EU. Registret, som formellt fortfarande inte är obligatoriskt, möjliggör många icke‑transparenta möten och innehåller fortfarande många felaktiga uppgifter. Registret syftar till att öka transparensen när det gäller utländsk påverkan, men kan inte avskräcka från utländsk inblandning. All avlönad extern verksamhet leder inte till intressekonflikter. De åtgärder som nyligen infördes genom det interinstitutionella avtalet om öppenhetsregistret kräver större ambitioner från parlamentets sida när det gäller att säkerställa korrekt genomförande, efterlevnad och tillsyn av alla transparensstandarder. Registrets tillämpningsområde omfattar inte före detta ledamöter av Europaparlamentet eller företrädare för länder utanför EU. Registret kommer inte att ses över förrän senast i juli 2025.

AA.  Obligatoriskt offentliggörande av intressekonflikter skulle kunna vara ett potentiellt verktyg för att stärka parlamentets integritet.

AB.  Användningen av riktad övervakningsteknik, särskilt av repressiva regeringar i hela världen, för att spåra politiska motståndare eller övervaka regimkritiker ökar. Typiskt sårbara grupper, såsom människorättsförsvarare, aktivister i det civila samhället, journalister och politiska motståndare, hör till de främsta målgrupperna, även inom EU. EU:s verktygslåda måste stärkas och anpassas bättre till de utmaningar som globala spionprogram och övervakningsverktyg innebär för EU-institutionerna och enskilda personer.

AC.  Det arbete som utförts av det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inklusive desinformation (INGE 1) och dess efterträdare, det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation, och om att stärka integriteten, transparensen och ansvarsskyldigheten i Europaparlamentet (INGE 2), har visat de aktörer som försöker blanda sig i EU-frågor och avslöjat de strategier som de använder. De båda särskilda utskotten har lagt fram viktiga och heltäckande förslag om hur man ska hantera illasinnad inblandning. Det behövs större tydlighet när det gäller utländsk inblandning, vare sig det utövas av utländska tjänstemän eller av företrädare för intressegrupper på EU-nivå.

AD.  Skärpta krav på transparens för företrädare för intressegrupper och enheter, såsom lobby- och konsultbyråer, stiftelser, icke-statliga organisationer eller tankesmedjor, skulle kunna bidra till att spåra utländsk inblandning. Kraven bör inte stigmatisera legitim utländsk finansiering.

AE.  Företrädare för intressegrupper, såsom lobby- och konsultbyråer, stiftelser, icke-statliga organisationer och tankesmedjor, måste omfattas av regler för granskning, tillbörlig aktsamhet och transparens, särskilt när det gäller finansiering, proportionalitetskriterier och besvärliga förfaranden, särskilt för små enheter och små icke-statliga organisationer.

AF.  Resolutioner med anknytning till länder utanför EU, inbegripet brådskande resolutioner enligt artikel 132 i parlamentets arbetsordning samt landsspecifika eller regionspecifika initiativbetänkanden, måste antas i linje med parlamentets riktlinjer och räckvidd, får aldrig missbrukas av någon och får aldrig användas för något annat syfte än det brådskande behovet av att skydda de grundläggande rättigheterna och friheterna för dem som står inför ett överhängande hot i länder utanför EU. Brådskande resolutioner måste förbli ett viktigt verktyg i parlamentets politik för mänskliga rättigheter.

AG.  Känsliga omröstningar om handels- och samarbetsavtal måste vara föremål för särskild granskning, eftersom de kan dra särskild uppmärksamhet till sig från motparterna i förhandlingarna.

Inledning

1.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag Qatars och Marockos påstådda försök att påverka Europaparlamentets ledamöter, före detta ledamöter och personal genom korruption, vilket utgör allvarlig utländsk inblandning i EU:s demokratiska processer. Parlamentet upprepar sin djupa chock över och sitt fördömande av de påstådda fallen av korruption, penningtvätt och deltagande i en kriminell organisation avseende tre parlamentsledamöter, en före detta parlamentsledamot och en ackrediterad parlamentsassistent i utbyte mot inflytande i parlamentets beslut. Parlamentet framhåller sin nolltolerans mot korruption i alla former. Parlamentet understryker att de misstänkta brottsliga beteendena och avsikterna hos de parlamentsledamöter och ackrediterade parlamentsassistenter som är föremål för utredning inte är representativa för parlamentet som helhet, eftersom en mycket stor majoritet av parlamentsledamöterna följer de befintliga reglerna och de gällande åtgärderna för att tillämpa dem och är fast beslutna att tjäna EU-medborgarna.

2.  Europaparlamentet insisterar på att den breda omfattningen av de pågående utredningarna kräver att parlamentet och de andra EU-institutionerna reagerar med kraftfulla och omedelbara åtgärder för att skydda demokratin, transparensen, integriteten och ansvarsskyldigheten samt för att bekämpa korruption. Parlamentet påminner om att de nuvarande insatserna för att ytterligare stärka de befintliga reglerna för att säkerställa förebyggande och beredskap för att stärka transparensen och ansvarsskyldigheten för parlamentet och alla EU-institutioner och bekämpa korruption är särskilt viktiga för att främja medborgarnas förtroende och för att säkerställa att de demokratiska institutionerna fungerar väl samt är ett bevis på att parlamentsledamöterna tar sitt åtagande att skydda och försvara den europeiska demokratin på allvar.

3.  Europaparlamentet är fast beslutet att på alla nivåer arbeta för att stärka reglerna och kulturen när det gäller integritet, transparens och ansvarsskyldighet i parlamentet, och efterlyser kraftfullare åtgärder för att hantera alla potentiella intressekonflikter, bland annat en grundlig bedömning av genomförandet av sådana åtgärder. Parlamentet konstaterar att det är mycket viktigt att institutionerna fungerar på ett transparent sätt och undviker intressekonflikter för att upprätthålla medborgarnas förtroende för institutionernas arbete och för unionen i allmänhet. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att se till att reglerna om transparens och ansvarsskyldighet genomförs fullt ut och stärks ytterligare, inklusive uppförandekoden för parlamentsledamöter.

4.  Europaparlamentet bekräftar behovet av solidaritet mellan medlemsstaterna och EU‑institutionerna för att effektivt kunna bekämpa denna typ av verksamhet. Parlamentet efterlyser en ändring av artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) för att hantera problemet med skadlig utländsk inblandning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov se över sin lagstiftning för att på ett mer effektivt sätt hantera utländsk inblandning, inbegripet i de demokratiska processerna inom EU:s institutioner.

5.  Europaparlamentet anser att regler som riktar sig till Europaparlamentets ledamöter och före detta ledamöter, personal i de politiska grupperna, ackrediterade parlamentsassistenter och tjänstemän vid parlamentet och andra EU-institutioner bör inspireras av högsta standarder för transparens, integritet och ansvarsskyldighet. Parlamentet insisterar på att potentiella kryphål i institutionernas regler och förfaranden som möjliggör olagligt beteende måste identifieras systematiskt och täppas till noggrant genom effektiva reformer och kontrollkapaciteter. Parlamentet betonar att vissa befintliga mekanismer behöver ses över för att förebygga intressekonflikter och öka transparensen samt för att förebygga, avskräcka och upptäcka utländsk inblandning och korruption.

6.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt slutförande av översynen av uppförandekoden för Europaparlamentets ledamöter i syfte att införa regler för visselblåsare som är i linje med de europeiska standarder som fastställs i visselblåsardirektivet. Parlamentet anser att det är avgörande att ändra artikel 3 i uppförandekoden för ledamöter för att klargöra reglerna om intressekonflikter och ledamöternas skyldigheter att lösa dem. Parlamentet begär att artikel 4 i uppförandekoden för Europaparlamentets ledamöter ändras för att införa ytterligare informationskrav i ledamöternas förklaringar om ekonomiska intressen. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att redovisning av parlamentsledamöternas tillgångar före och efter deras mandatperiod skulle ge ytterligare garantier i kampen mot korruption, i enlighet med god praxis i många medlemsstater. Parlamentet anser att redovisningar av tillgångar endast bör vara tillgängliga för berörda myndigheter, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser.

7.  Europaparlamentet välkomnar och stöder till fullo de 14 punkter som godkänts av parlamentets talmanskonferens efter ett förslag från talman Metsola om att reformera parlamentets regler och förfaranden. Parlamentet begär att punkterna snarast omvandlas till konkreta åtgärder. Parlamentet noterar att dessa förslag är ett viktigt första steg i parlamentets interna reformprocess. Parlamentet åtar sig att säkerställa att ambitiösa interna reformer som riktar sig till ledamöterna beaktar ledamöternas mandatfrihet enligt artikel 2 i Europaparlamentets beslut av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga. Parlamentet anser att denna mandatfrihet måste balanseras med unionens skyldighet att ”respektera principen om jämlikhet mellan sina medborgare, som ska få lika uppmärksamhet från unionens institutioner”, och med principerna att ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv”, att ”besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt” och att ”unionens institutioner, organ och byråer [ska] utföra sitt arbete så öppet som möjligt” (artiklarna 9 och 10.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 15.1 i EUF-fördraget).

8.  Europaparlamentet påminner om att EU-institutionerna överlag, liksom medlemsstaternas institutioner, är måltavlor för utländsk politisk inblandning, spionförsök och korruptionsförsök, vilket framgår av arbetet i INGE 1 och INGE 2. Parlamentet påminner om att den nuvarande geopolitiska situationen utökar, snarare än ersätter, tidigare hot mot den europeiska demokratin. Parlamentet uppmanar med kraft parlamentets administration och ledamöter att vara särskilt vaksamma och att bekämpa alla försök till inblandning inför valet till Europaparlamentet 2024.

9.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och EU:s delegationer i länder utanför EU att ytterligare stärka sin respektive kapacitet att bekämpa och motverka desinformation och propaganda som är kopplad till påverkan av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) samt parlamentets roll i Gusp. Parlamentet påminner om att proaktiv strategisk kommunikation är avgörande för att motverka och undanröja otillbörligt utländskt inflytande i EU. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av att stärka interinstitutionella förbindelser och samarbeten. Parlamentet påpekar att utrikestjänsten och dess delegationer har stor potential att även samla in information om EU:s geopolitiska mål. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang utrikestjänstens regelbundna genomgångar för parlamentsledamöter, och anser att det fortfarande finns stort utrymme för förbättringar och begär att dessa genomgångar genomförs oftare och mer ingående.

Förstärkning av säkerhetskulturen inom parlamentet för att mer effektivt bekämpa utländsk inblandning

10.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka säkerhetskulturen inom parlamentet. Parlamentet påminner om att parlamentet, liksom alla andra EU-institutioner, regelbundet är måltavlor för försök till inblandning, till följd av den inverkan som dess ståndpunkter har på resten av världen och på EU:s yttre förbindelser. Parlamentet efterlyser därför obligatorisk, lämplig och regelbunden utbildning om säkerhet, inblandning, etiska standarder, efterlevnad och integritet för alla parlamentsledamöter och deras avdelningar samt för all personal i parlamentet, för att göra dem medvetna om att de är potentiella måltavlor för utländska statliga och icke-statliga aktörer. Parlamentet noterar att detta bör inbegripa en komponent i digital säkerhet.

11.  Europaparlamentet rekommenderar lämpliga säkerhetsgodkännanden för parlamentets tjänstemän och personal i de politiska grupperna, och en utvärdering av när säkerhetsgodkännanden behövs för ackrediterade parlamentsassistenter när de hanterar utrikes-, säkerhets- och försvars- eller handelsfrågor, enligt vad som gäller vid generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd. Parlamentet efterlyser därför lämpligt samarbete med nationella säkerhetstjänster för att säkerställa att sådana säkerhetsgodkännanden behandlas snabbt. Parlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att följa förfaranden och en gemensam tidsram när de ombeds att bevilja Europaparlamentets ledamöter och personal säkerhetsgodkännande samt för eventuell säkerhetsgranskning som rör EU-institutionerna.

12.  Europaparlamentet uppmanar parlamentets avdelningar, politiska grupper och parlamentsledamöternas kanslier att undersöka alternativ för att enligt ett öppet förfarande granska praktikanter, ackrediterade parlamentsassistenter, de politiska gruppernas personal, parlamentets personal och externa uppdragstagare för att, med hjälp av tydligt definierade kriterier, se om de är sårbara för inflytande från länder utanför EU innan de tillträder sin tjänst och, vid behov, efter sin anställning. Parlamentet påminner om att en sådan granskning bör standardiseras för att kontrollera de uppgifter som sökande anger i sina meritförteckningar.

13.  Europaparlamentet påminner om att privata uppdragstagare anlitas för att utföra underhåll på parlamentets byggnader, it-system och kameror för att säkerställa att parlamentet fungerar på ett korrekt och säkert sätt. Parlamentet uppmanar parlamentets administration att utesluta privata eller offentligt ägda företag utanför EU, liksom leverantörer som av någon av EU:s institutioner eller medlemsstater har flaggats som en potentiell säkerhetsrisk, från sådana avtal om det finns anledning att tro att de kan utsätta parlamentet för säkerhetsrisker eller underlåta att skydda personuppgifter på ett korrekt sätt. Parlamentet begär i detta sammanhang att särskild uppmärksamhet ägnas åt företag som ägs av företag eller stater i länder utanför EU, såsom Ryssland och Kina.

14.  Europaparlamentet uppmanar sina avdelningar att införa effektiva övervaknings- och kontrollsystem för att upptäcka utländsk inblandning, samtidigt som ledamöternas rätt att fritt utöva sina mandat respekteras, och att erbjuda både ledamöter och personal möjlighet att få sin elektroniska utrustning kontrollerad för att upptäcka skadliga övervakningsverktyg.

15.  Europaparlamentet anser att tillträdet till parlamentets byggnader för besökare, inbegripet företrädare för länder utanför EU, lobbyister och icke-statliga organisationer, bör kontrolleras mer strikt. Parlamentet uppmanar sin generalsekreterare att snabbt lägga fram nya förslag i detta avseende. Parlamentet efterlyser restriktioner när det gäller tillträde för alla företrädare och lobbyister från länder utanför EU och icke‑statliga organisationer som missbrukar sitt privilegierade tillträde.

16.  Europaparlamentet påminner om att alla besökare måste ledsagas när de befinner sig i parlamentets lokaler, utom när de är i särskilda besöksområden. Parlamentet efterlyser en strikt tillämpning av lämpliga restriktiva åtgärder i händelse av bristande efterlevnad, såsom att förhindra att en anställd eller ledamotskansli som tidigare har gjort sig skyldig till sådana överträdelser ger besökare tillträde under en begränsad tidsperiod. Parlamentet åtar sig att genomföra presidiets förslag att skapa en inträdeslogg som överensstämmer med EU:s dataskyddsram för alla personer som är 18 år eller äldre och som besöker parlamentet, med information om t.ex. datum, tid, syfte för besöket, inbegripet identifiering av de ledamöter, ledamöters personal, gruppers personal eller administrativa enheter som de möter, deras kontaktuppgifter och den person som ansvarar för dem under besöket, inbegripet möjligheten att olika ledamotskanslier delar på ansvaret för besökare. Parlamentet anser att dessa tillträdesvillkor inte bör gälla för personal från EU:s andra institutioner, organ och byråer eller för journalister, som har ett särskilt system för tillträde till parlamentet. Parlamentet efterlyser en grundlig utvärdering av utfärdandet av familjepasserkort. Parlamentet efterlyser en översyn av kriterierna för utfärdande på grundval av relevanta handlingar. Parlamentet begär att innehavare av familjepasserkort som är äldre än 18 år ska omfattas av inträdesloggsförfarandet.

17.  Europaparlamentet välkomnar reformen av tillträdesreglerna för före detta parlamentsledamöter och före detta anställda, särskilt förslaget om ett nytt dagligt passerkort som ska ersätta de nuvarande passerkorten, och uppmanar parlamentet att överväga att återkalla det passerkort som tidigare anställda beviljats. Parlamentet förväntar sig en omedelbar översyn av artikel 123 i arbetsordningen, och därefter en ändring av artikel 6 i dess uppförandekod. Parlamentet anser att före detta ledamöter inte bör ha rätt att bevilja tillträde för någon annan. Parlamentet anser att samma bestämmelse bör gälla för före detta anställda.

18.  Europaparlamentet noterar att utländsk inblandning och annat illegitimt inflytande ibland har skett i form av erbjudanden om välbetalda befattningar till före detta ledamöter av Europaparlamentet. Parlamentet noterar att EU-institutionerna bör behandla potentiella fall av ”svängdörrsproblematik” mer strikt för att förebygga intressekonflikter och undvika anseendeskador. Parlamentet efterlyser förstärkta skyddsåtgärder mot allvarlig skadlig inblandning genom ”svängdörrsproblematik” från högriskländer utanför EU. Parlamentet begär att frågan om värvning av personer i samhällseliten tas upp i kommissionens årliga rapporter om rättsstatsprincipen.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att EU:s institutioner, byråer och andra organ proaktivt övervakar personalens yrkesverksamhet för att stärka sina interna förfaranden och kontroller när det gäller potentiella svängdörrssituationer, i linje med Europeiska revisionsrättens rekommendationer från 2021(13).

20.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs fortsatta investeringar för att säkerställa en robust säkerhetsstruktur inom parlamentet. Parlamentet efterlyser i detta avseende en fullständig och djupgående granskning av parlamentets säkerhetsåtgärder av ett oberoende organ. Parlamentet betonar behovet av att öka investeringarna i parlamentets it-infrastruktur. Parlamentet anser att sådana insatser är nödvändiga för att säkerställa Europaparlamentets motståndskraft mot utländsk inblandning.

21.  Europaparlamentet understryker behovet av en omfattande kontroll av all teknik som används i institutionerna för att utesluta leverantörer från autokratiska stater, särskilt Ryssland och Kina.

22.  Europaparlamentet uppmanar med kraft till fler åtgärder för att se till att parlamentets namn inte missbrukas av externa aktörer för att skapa en falsk bild av legitimitet, såsom redan tidigare har skett med den falska EU-tidningen ”EP Today”. Parlamentet efterlyser en reform av de regler som ålägger parlamentsledamöterna att använda parlamentets logotyp när de anordnar ett evenemang i parlamentets lokaler, eftersom parlamentet inte utövar någon kontroll över innehållet i sådana evenemang och detta tillvägagångssätt kan oavsiktligt ge tvivelaktiga uttalanden eller gäster en viss legitimitet.

Förbindelser med länder och enheter utanför EU: officiella uppdrag (inklusive valobservatörsuppdrag), resor och vänskapsgrupper

23.  Europaparlamentet begär att man fastställer och tillämpar objektiva kriterier för att identifiera länder som riskerar att ägna sig åt utländsk inblandning och att, som en del av dessa kriterier, bedöma a) huruvida det finns ett program för immaterialrättsstöld riktat mot unionen och dess medlemsstater, b) om det finns lagstiftning som tvingar nationella icke-statliga aktörer att delta i underrättelseverksamhet, c) om det förekommer systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna, d) om det förs en revisionistisk politik för den befintliga internationella rättsordningen, e) om det tillämpas en auktoritär ideologi extraterritoriellt och f) om man har upptäckt inblandning eller intressekonflikter i EU-institutionerna. Parlamentet begär att EU:s öppenhetsregister särskilt övervakar registrerade intressegruppsföreträdare från länder som anses vara i riskzonen på grundval av dessa objektiva kriterier.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att samarbeta med parlamentet, i egenskap av medlagstiftare, för att förbättra verktygslådan för myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (APPF) och möjliggöra en effektiv spårning av donationer till den slutliga betalaren, för att på så sätt förhindra att bestämmelserna om donationer kringgås genom användning av mellanhänder. Parlamentet begär i synnerhet att myndigheten ska få i uppdrag att inhämta information direkt från givare och deras bankinstitut, och att ett system med pushmeddelanden ska inrättas, vilket ska skickas från finansunderrättelseenheterna i medlemsstaterna till myndigheten när misstänkta transaktioner identifieras.

25.  Europaparlamentet noterar att APPF:s personal och resurser bör ökas i syfte att förbättra dess granskningskapacitet och främja samarbete med medlemsstaterna för att anmäla potentiella fall av olaglig finansiering. Parlamentet rekommenderar att APPF ska använda de uppgifter som tillhandahålls av mycket stora onlineplattformar i bibliotek för reklam och inom kort ett europeiskt register för politisk reklam, för att upptäcka olaglig finansiering och påverkanskampanjer.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja full transparens avseende de nationella partiernas intäkter och utgifter för kampanjer till valet i Europaparlamentet. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang antagandet av regler om politiska kampanjer och finansiering av politiska partier, även från länder utanför EU. Parlamentet anser att det behövs tillräcklig offentlig finansiering för politiska partier, gränser för privat finansiering och ett förbud mot donationer från länder, för att begränsa riskerna för utländsk inblandning genom politiska partier.

27.  Europaparlamentet betonar att tjänsteresor till länder utanför EU kan utnyttjas som en möjlighet att utöva otillbörligt inflytande på parlamentsledamöter. Parlamentet påminner om att ledamöterna före tjänsteresor bör delta i obligatoriska, särskilda säkerhetsgenomgångar som är inriktade på risker för utländsk inblandning och som är skräddarsydda för destinationslandet. Parlamentet anser att sådana förberedande dokument och möten för tjänsteresor också bör inkludera påminnelser om integritetskrav. Parlamentet understryker behovet av att bättre skydda Europaparlamentets ledamöter och personal mot it-attacker och hackning när de reser till länder utanför EU.

28.  Europaparlamentet välkomnar talmanskonferensens antagande den 13 april 2023 av riktlinjer för förbindelser med företrädare för vissa länder utanför EU, vilket i vissa fall begränsar officiella kontakter. Parlamentet anser i detta avseende att det är av yttersta vikt att säkerställa genomförandet av de transparensåtgärder som fastställs i dessa riktlinjer, särskilt genom att föra register över alla kontakter med företrädare för länder utanför EU. Parlamentet efterlyser dock mer allmänna redovisningar i fall där namngivning av enskilda personer eller organisationer skulle kunna äventyra enskilda personers liv eller säkerhet.

29.  Europaparlamentet understryker att huvudansvaret för att utse ledamöter till uppdrag och skicka dem på tjänsteresor ligger hos parlamentets politiska grupper. Parlamentet föreslår en skärpning av reglerna för officiella tjänsteresor för parlamentets räkning, särskilt följande:

30.  Europaparlamentet påminner om vikten av valobservatörsuppdrag för att tillhandahålla relevant information och utfärda specifika rekommendationer för att göra valsystemet mer motståndskraftigt och bidra till att motverka utländsk inblandning i valprocesser. Parlamentet anser att parlamentet bör förbjuda enskilda ledamöter att genomföra otillåtna och inofficiella valobservatörsuppdrag. Parlamentet betonar att ledamöterna endast bör delta i tjänsteresor för valobservatörsuppdrag som beslutats om och godkänts av talmanskonferensen. Parlamentet påminner om det förfarande som den 13 december 2018 antogs av gruppen för demokratistöd och valsamordning när det gäller fall där ledamöter har deltagit i individuella och inofficiella valobservationsuppdrag. Förfarandet gör det möjligt att utesluta ledamöter från parlamentets officiella valövervakningsdelegationer för valperiodens löptid. Parlamentet uppmanar med kraft parlamentets administration att anta strängare påföljder, inbegripet betydande böter och andra restriktiva åtgärder, mot ledamöter som deltar i inofficiella valobservatörsuppdrag samt mot ledamöter som deltar i parlamentets godkända valobservatörsuppdrag men som inte strikt respekterar de tillämpliga bestämmelserna. Parlamentet anser att valobservatörsuppdrag i högre grad bör fokusera på faktisk inblandning eller försök till inblandning före valdagen, särskilt när denna inblandning sker online eller på sociala medier.

31.  Europaparlamentet insisterar på att individuella resor som ledamöterna gör är en integrerad del av deras mandatfrihet. Parlamentet upprepar sitt krav på obligatoriska transparensregler för resor som görs av parlamentsledamöterna och som betalas av utländska länder och enheter, med krav på de uppgifter som ska lämnas, inbegripet, men inte begränsat till, betalningsombudets namn, en förteckning över utgifter och skälet till resan. Parlamentet påminner om att sådana resor inte får betraktas som officiella parlamentsdelegationer och uppmanar de ledamöter som deltar i sådana resor att undvika all förvirring i detta avseende, och efterlyser stränga påföljder för underlåtenhet att göra detta. Parlamentet anser att tjänsteresor som görs av ledamöter i deras egenskap av föredragande alltid kan betraktas som officiella. Parlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa att kostnaderna för resor till länder utanför EU i samband med mandatet täcks av parlamentet.

32.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på strängare regler för tjänstemännens resor som betalas av utländska länder och enheter. Parlamentet anser att liknande regler bör utarbetas för resor som görs av ackrediterade parlamentsassistenter eller personal i de politiska grupperna.

33.  Europaparlamentet föreslår att tröskeln för gåvor till parlamentsledamöter begränsas till 100 euro. Parlamentet efterlyser en striktare övervakning av alla inbjudningar, gåvor och resor som ledamöter och personal tar emot när dessa är kopplade till länder utanför EU.

34.  Europaparlamentet anser att för länder utanför EU måste parlamentet ge absolut prioritet åt det arbete som utförs av dess officiella delegationer för förbindelser med dessa länder. Parlamentet påminner om att alla aktiviteter som utövas eller möten som hålls av inofficiella grupperingar av ledamöter och som skulle kunna leda till förväxling med parlamentets officiella verksamhet bör förbjudas. Parlamentet efterlyser ett förbud mot vänskapsgrupper med länder utanför EU för vilka det redan finns officiella parlamentsdelegationer, samtidigt som man konstaterar att vänskapsgrupper bör fortsätta att existera, på grundval av beslut från fall till fall, för verksamhet som rör vissa icke-statliga territorier, förföljda minoriteter eller partner för vilka det inte finns någon officiell delegation. Parlamentet betonar att länder utanför EU vid behov bör interagera med parlamentet genom utskottet för utrikesfrågor, befintliga officiella parlamentsdelegationer, andra utskott och gruppen för demokratistöd och valsamordning. Parlamentet understryker att vissa undantag bör vara föremål för, bland annat, officiella förklaringar som förs in i öppenhetsregistret för tvärpolitiska grupper och andra informella grupper som förvaltas av kvestorerna. Dessa förklaringar ska innehålla namn på alla ledamöter och berörda parter, samt uppgifter om alla möten som hålls. Parlamentet anser att vänskapsgrupper offentligt måste redovisa allt ekonomiskt stöd eller stöd in natura som de mottar, inklusive exakta belopp och stöd från tredje part. Parlamentet anser i detta avseende att artikel 35 i arbetsordningen måste ändras. Parlamentet insisterar på att artikel 176 i arbetsordningen måste ändras så att överträdelser kan bestraffas på ett effektivt sätt. Parlamentet betonar samtidigt att parlamentet och dess ledamöter måste se till att de parlamentariska delegationerna fungerar på ett tillfredsställande sätt, särskilt genom att respektera de ståndpunkter som parlamentet antagit vid sina plenarsammanträden. Parlamentet begär i detta avseende en omgående rationalisering av parlamentsdelegationerna samt av deras roll och verksamhetsområden, samt kräver att de alltid bör agera i full samstämdhet med andra parlamentsorgan som är involverade i att fastställa Europeiska unionens yttre åtgärder.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft ledamöterna att vara vaksamma på vissa enheter som, under förevändning att de arbetar med allmänna politiska frågor, är drivkrafter för inflytande och odeklarerad inblandning från utländska länders sida.

Integritet i det parlamentariska arbetet

36.  Europaparlamentet påminner om vikten av brådskande resolutioner som en del av parlamentets åtgärder för att skydda de mänskliga rättigheterna runt om i världen. Parlamentet fördömer alla försök till inblandning i dem. Parlamentet konstaterar att de måste fortsätta att ha en brådskande karaktär, men föreslår att man beviljar en lämplig tidsfrist för deras utarbetande för att säkerställa ett vederbörligt skydd mot yttre påverkan. Parlamentet upprepar att deras tillämpningsområde strikt bör respekteras. Parlamentet understryker att styrkan i och effekterna av parlamentets brådskande resolutioner om mänskliga rättigheter inte får undergrävas.

37.  Europaparlamentet anser att utländsk inblandning eller försök till utländsk inblandning inte får förbli utan konsekvenser för det ansvariga landet. Parlamentet har för avsikt att tillfälligt upphäva alla förslag som avser lagstiftning och alla förslag som inte avser lagstiftning om samarbete med de statliga myndigheterna i ett sådant land under en period som står i proportion till inblandingens allvar. Parlamentet har för avsikt att inom ramen för det årliga budgetförfarandet tillfälligt upphäva all finansiering från unionsprogram till de statliga myndigheterna i ett sådant land, samtidigt som man behåller finansieringen till organisationer i det civila samhället och oberoende medier samt till humanitärt bistånd. Parlamentet anser att utskottet för utrikesfrågor bör bjuda in ett sådant lands ambassadör till EU att inställa sig i utskottet för utrikesfrågor för en diskussion.

38.  Europaparlamentet rekommenderar att resolutioner som parlamentet röstat om åtföljs av en bilaga med en förteckning över personer eller institutioner som föredragandena och skuggföredragandena träffat, med undantag för personer vars säkerhet skulle äventyras om de nämndes, vars identitet kommer att meddelas och vederbörligen skyddas av det organ som utsetts för detta ändamål. Parlamentet rekommenderar därför att det ska vara obligatoriskt för de ledamöter som utarbetar betänkanden eller yttranden att bifoga en förteckning för att visa omfattningen av den externa sakkunskap och de externa yttranden som föredraganden har mottagit.

39.  Europaparlamentet anser att det bör bli obligatoriskt för alla parlamentsledamöter att offentliggöra alla planerade möten med tredje parter (företrädare för intressegrupper). Parlamentet betonar behovet av att göra förfarandet för offentliggörande så enkelt och snabbt som möjligt, samtidigt som förfarandets integritet upprätthålls. Parlamentet anser att artikel 11 i arbetsordningen bör ändras så att den innehåller definitioner av ”planerat sammanträde” och ”aktiv roll”. Parlamentet anser att skyldigheterna enligt denna bestämmelse bör utvidgas till att omfatta alla ledamöter av Europaparlamentet. Parlamentet påpekar dock att systemet för redovisning av sådana möten bör uppdateras, särskilt eftersom det fortfarande inte tar hänsyn till underutskott. Parlamentet begär att parlamentets delegationer också ska inkluderas i systemet. Parlamentet anser att liknande regler bör antas för sammanträden där parlamentets tjänstemän, ackrediterade assistenter och personal i de politiska grupperna deltar. Parlamentet beklagar att vissa av de ledamöter som är skyldiga att göra detta inte redovisar sina möten med företrädare för intressegrupper.

40.  Europaparlamentet efterlyser ett mycket striktare genomförande och verkställande och en mycket striktare övervakning av efterlevnaden av de nuvarande bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet om öppenhetsregistret inom parlamentet. Parlamentet begär att ledamöterna och deras kanslier ska vara skyldiga att redovisa möten med diplomatiska företrädare för länder utanför EU samt med företrädare för intressegrupper som omfattas av EU:s öppenhetsregister, med undantag för fall där namngivning av enskilda personer eller organisationer skulle äventyra enskilda personers liv eller säkerhet. Parlamentet betonar att redovisningarna bör vara så tydliga och tillgängliga för allmänheten som möjligt. Parlamentet anser att påföljder bör tillämpas om sådana redovisningar inte lämnas in.

41.  Europaparlamentet insisterar på skyldigheten att anmäla deltagande i alla konferenser eller evenemang som anordnas eller finansieras av utländska enheter, inbegripet utländska stater, privata företag, icke-statliga organisationer och tankesmedjor.

42.  Europaparlamentet är bekymrat över att vissa ledamöter av Europaparlamentet är medlemmar i politiska partier som har fått ekonomiskt stöd från enheter utanför EU, bland annat från Ryssland, och att deras politiska ståndpunkter tydligt har påverkats av detta stöd.

43.  Europaparlamentet upprepar att ledamöter av Europaparlamentet, deras personal och personal i de politiska grupperna kritiskt bör utvärdera och avstå från att systematiskt lägga fram ändringsförslag som på förhand skrivits av tredje parter.

44.  Europaparlamentet efterlyser ett inledande av interinstitutionella samtal för att se över det interinstitutionella avtalet(14) om öppenhetsregistret långt före tidsfristen i juli 2025. Parlamentet efterlyser en översyn av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning för att bedöma hur principen om transparens och integritet kan inkluderas i de gemensamma åtagandena och målen för lagstiftningsprocessen.

45.  Europaparlamentet insisterar med kraft på behovet av transparens genom en registrering i EU:s öppenhetsregister avseende den finansiering som tas emot av företrädare för intressegrupper, såsom icke-statliga organisationer, tankesmedjor och konsulttjänster, som önskar ha förbindelser med parlamentet, särskilt när de begär stöd eller sponsring från Europaparlamentets ledamöter för att anordna möten i parlamentets lokaler, när de bjuds in till utfrågningar, diskussioner eller andra planerade evenemang, eller när de deltar i en studie eller i forskning för parlamentets räkning. Parlamentet välkomnar i detta avseende förslaget om strängare kontroller av företrädare för intressegrupper, såsom kravet på att vara upptagen i öppenhetsregistret för att kunna tala vid utskottssammanträden. Parlamentet uppmuntrar antagandet av särskilda bestämmelser för företrädare för intressegrupper vars verksamhet inte omfattas av öppenhetsregistret, såsom företrädare för länder utanför EU med diplomatisk status. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt proportionalitetskriterierna och behovet av att undvika tungrodda förfaranden.

46.  Europaparlamentet efterlyser en bedömning av huruvida de registrerade som för närvarande finns i EU:s öppenhetsregister har varit föremål för utländskt inflytande och huruvida de effektivt har efterlevt uppförandekoden. Parlamentet begär att årsrapporten om registrets funktion ska innehålla ett kapitel om incidenter som rör risken för utländsk inblandning.

47.  Europaparlamentet insisterar på att EU:s öppenhetsregister måste stärkas genom att öka dess budget och personal, så att det kan kontrollera den information som tillhandahålls av sökande och registrerade mer noggrant. Parlamentet begär att en utvidgning av dess tillämpningsområde övervägs, att ytterligare skyldigheter för registrerade fastställs och att mer restriktiva åtgärder för att ta itu med överträdelser av uppförandekoden införs.

48.  Europaparlamentet anser att det är relevant att parlamentet diskuterar sätt att förbättra transparensen och åtgärderna mot korruption för företrädare för intressegrupper som försöker påverka lagstiftningsförslag eller resolutioner, bland annat genom att anordna möten med parlamentsledamöter, deras avdelningar eller personal i de politiska grupperna. Parlamentet betonar att detta skulle kunna inbegripa strängare åtgärder för registrering av företrädare för intressegrupper i öppenhetsregistret.

49.  Europaparlamentet påminner om att icke-statliga organisationer enligt öppenhetsregistret (bilaga II) är skyldiga att redovisa sina huvudsakliga finansieringskällor per kategori; detta gäller dock inte företrädare för kommersiella intressen eller deras mellanhänder, som endast är skyldiga att redovisa en uppskattning av den årliga kostnaden för lobbyverksamhet. Parlamentet kräver en omfattande finansiell kontroll av alla intressegrupper, icke-statliga organisationer och konsulter innan de tas upp i öppenhetsregistret och en översyn av alla företrädare för intressegrupper som för närvarande är registrerade. Parlamentet begär att dessa organisationer också ska vara transparenta när det gäller sammansättningen av deras styrande organ och förklara överensstämmelse med relevanta rättsliga skyldigheter, särskilt finansierings- och redovisningsskyldigheter. Parlamentet begär att alla konsultbyråer som vill registrera sig ska vara transparenta avseende sin kundstruktur. Parlamentet begär att det utarbetas en tydlig rättslig definition av ”företrädare för intressegrupper” och ”status som icke-statlig organisation”, som skulle gälla för alla organisationer som vill bli upptagna i öppenhetsregistret och bli berättigade till EU-finansiering. Parlamentet understryker att icke-statliga organisationer som tar emot pengar från tredje parter som inte är skyldiga att vara upptagna i öppenhetsregistret måste uppge källorna till sin finansiering genom att lämna samma uppgifter som alla regelmässigt registrerade. Parlamentet betonar att de åtgärder som kräver att icke-statliga organisationer ska redovisa alla finansieringskällor måste ta hänsyn till situationen för icke-statliga organisationer som är verksamma i länder med auktoritära och illiberala regimer, särskilt när redovisningen av sådan information skulle kunna äventyra dem och deras arbete på grund av tillämpningen av repressiv lagstiftning såsom lagar om ”utländska agenter” och liknande.

50.  Europaparlamentet noterar att som en del av korruptionsskandalen nyligen missbrukades två icke-statliga organisationers arbete för att finansiera olaglig verksamhet och påverka parlamentets beslutsfattande på tredje parts vägnar.

51.  Europaparlamentet efterlyser förstärkta kontroller och granskning av företrädare för intressegrupper och andra berörda parter som har ett nära samarbete med parlamentet eller andra EU-institutioner, i syfte att identifiera oriktigheter, bedrägerier eller åsidosättanden av skyldigheter, inbegripet verksamhet som strider mot EU:s värden, enligt definitionen i artikel 2 i EU-fördraget, eller överträdelser av skyldigheter i samband med deras registrering i öppenhetsregistret. Parlamentet begär att kontrakt tillfälligt upphävs eller sägs upp, eller att deras löptid minskas, och att medel återkrävs om sådana överträdelser inträffar.

52.  Europaparlamentet påminner om att de nuvarande EU-åtgärderna mot ryska tv-kanaler bör genomföras fullt ut för att mer effektivt motverka rysk propaganda.

53.  Europaparlamentet är oroat över inblandning från islamistiska organisationer med inspiration av utländska stater.

54.  Europaparlamentet efterlyser ett skyndsamt genomförande av betänkandet från INGE 1, i vilket det redan rekommenderades att EU-institutionerna skulle reformera öppenhetsregistret, bland annat genom att införa strängare transparensregler, såsom för resor som erbjuds av utländska länder och enheter till tjänstemän vid EU:s institutioner, genom att öka transparensen och ansvarsskyldigheten för vänskapsgrupper, genom att kartlägga utländsk finansiering av EU-relaterad lobbyverksamhet och genom att säkerställa en post som gör det möjligt att identifiera finansiering från utländska regeringar. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att harmonisera lagarna om utländsk inblandning och förbjuda utländska donationer till politiska partier och stiftelser.

55.  Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att införa en karensperiod på sex månader för före detta ledamöter av Europaparlamentet. Parlamentet betonar att denna period bör inledas omedelbart efter det att deras mandatperiod har löpt ut. Parlamentet anser att efterlevnaden av denna karensperiod bör övervakas av det framtida EU-organet för etiska frågor.

56.  Europaparlamentet uppmanar parlamentets avdelningar att inrätta ett övervakningssystem och regler för att återkalla före detta ledamöters tillträde om de utövar lobbyverksamhet gentemot parlamentet för högriskländers räkning efter deras karensperiod, använder den kunskap som de förvärvat under sin tid som offentliga tjänstemän mot unionens intressen och allmänintresset, eller till och med deltar i globala inflytande- eller inblandningsinsatser.

57.  Europaparlamentet anser att Europaparlamentets ledamöter måste vara mer transparenta när det gäller allt avlönat sidoarbete som de utför, genom att tillämpa reviderade och mer exakta regler för redovisning av storleken på sidoinkomsterna, i vilken ställning de intjänats och de kunder för vars räkning ledamöterna arbetar mot betalning. Parlamentet upprepar sitt krav på strängare regler för parlamentsledamöter som utför avlönat sidoarbete, med särskilt fokus på att begränsa verksamhet för organisationer eller enskilda personer som omfattas av öppenhetsregistrets tillämpningsområde. Parlamentet åtar sig att införa ett förbud mot att parlamentsledamöter utför avlönat sidoarbete för högriskländer utanför EU eller beroende enheter under mandatperioden. Parlamentet upprepar sin efterlysning av ett förbud mot att ledamöter av Europaparlamentet utför avlönat sidoarbete på uppdrag av organisationer eller enheter som omfattas av öppenhetsregistret, för att undvika potentiella intressekonflikter när de utövar sina mandat. Parlamentet anser att Europaparlamentets ledamotsstadga bör ses över, med särskilt fokus på sidoarbete. Parlamentet anser att parlamentet måste vara mer transparent i denna fråga. Parlamentet begär att ledamöternas redovisningar av sidoarbete ska vara föremål för institutionella kontroller och understödjas av relevanta dokument, vilket redan är fallet i vissa medlemsstater.

58.  Europaparlamentet efterlyser efterlevnaden av regler som förbjuder verksamhet som undergräver parlamentets officiella verksamhet, särskilt om denna verksamhet avser interaktion med länder utanför EU. Parlamentet noterar att det står ledamöterna fritt att tillträda befattningar i organisationer som är baserade utanför EU och som inte omfattas av öppenhetsregistret eller att arbeta för länder utanför EU, med förbehåll för de undantag som nämns i denna resolution, samtidigt som parlamentet insisterar på att ledamöterna måste redovisa storleken på sidoinkomsterna, i vilken position de intjänats och de kunder för vars räkning de arbetar mot betalning, i linje med relevanta ändringar av uppförandekoden.

59.  Europaparlamentet stöder översynen av dess webbplats i syfte att göra informationen på den mer lättillgänglig för allmänheten. Parlamentet begär att det inrättas ett användarvänligt system på dess webbplats där den text som är föremål för omröstning och omröstningsresultaten kan filtreras per grupp och per parlamentsledamot för varje omröstning med namnupprop. Parlamentet begär att de föreslagna texternas och ändringarnas avtryck i lagstiftningen ska offentliggöras. Parlamentet påminner om sin bakgrund med transparens och sina insatser för att säkerställa att handlingar, oavsett medium, är lättillgängliga för alla medborgare, och betonar att de bör göras tillgängliga i ett öppet, användarvänligt och maskinläsbart format.

60.  Europaparlamentet insisterar på att alla EU-institutioner som deltar i trepartsmöten bör göra lagstiftningshandlingar direkt tillgängliga i enlighet med artikel 12.2 i förordning (EG) nr 1049/2001(15), såvida inte deras offentliggörande allvarligt skulle undergräva beslutsprocessen. Parlamentet betonar att tribunalen i sin dom nyligen i mål T-163/21(16) drog slutsatsen att tillgången till lagstiftningshandlingar måste vara så bred som möjligt. Parlamentet uppmanar rådet att fullt ut rätta sig efter denna dom. Parlamentet begär att alla EU-institutioner fullt ut ska följa tribunalens dom i mål T-540/15(17) om tillgång till handlingar från trepartsmöten.

61.  Europaparlamentet anser att de handlingar som ska vara direkt tillgängliga genom parlamentets offentliga register bör omfatta förberedande lagstiftningshandlingar, såsom politiska och tekniska trepartshandlingar, inklusive alla versioner av den gemensamma flerkolumnshandling som avses i uppförandekoden för förhandlingar inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

62.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att införa obligatorisk utbildning om visselblåsare för parlamentets personalchefer och ackrediterade parlamentsassistenter. Parlamentet efterlyser kraftfullare åtgärder för att stärka skyddet av visselblåsare bland anställda och ackrediterade parlamentsassistenter, särskilt genom att ändra artikel 22c i förordning nr 31 (EEG), 11 (EKSG) (EU:s tjänsteföreskrifter) för att anpassa den till de normer som fastställs i direktiv (EU) 2019/1937 (visselblåsardirektivet) och genom att se över parlamentets interna bestämmelser om genomförande av artikel 22c i tjänsteföreskrifterna i enlighet med detta.

63.  Europaparlamentet betonar att en kodifiering av reglerna för god förvaltning genom att fastställa centrala aspekter av det administrativa förfarandet, såsom underrättelser, rätten att bli hörd och rätten för var och en att få tillgång till sina egna handlingar, skulle bidra positivt till och stärka EU-institutionernas transparens, integritet och ansvarsskyldighet och göra dem mindre känsliga för korruption.

Samarbete med andra EU-institutioner och nationella institutioner

64.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens aviserade paket om försvar av demokratin, inbegripet ett direktiv, som syftar till att införa gemensamma standarder för transparens och ansvarsskyldighet för tjänster för intressebevakning som styrs från eller betalas av länder utanför EU, bidra till en väl fungerande inre marknad och skydda EU:s demokratiska sfär från dold yttre inblandning. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att genomföra en lämplig konsekvensbedömning, i enlighet med de skyldigheter som fastställs i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning, innan den lägger fram nya rekommendationer och lagstiftningsförslag.

65.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande att den, som en del av paketet om försvar av demokratin, kommer att föreslå ett direktiv om transparens för intressegruppsföreträdare som agerar för länder utanför EU, vilket skulle fastställa harmoniserade transparenskrav för tillhandahållande av tjänster från länder utanför EU. Parlamentet välkomnar även den kompletterande rekommendationen om säkra och motståndskraftiga val och rekommendationen om ökat stöd till och engagemang med det civila samhällets organisationer. Parlamentet förväntar sig att förslaget ska säkerställa lika villkor för intressebevakning i EU och följa internationell rätt och människorättslagstiftning, särskilt när det gäller utövandet av medborgerliga friheter.

66.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens planerade paket mot korruption, inbegripet förslaget om att uppdatera EU:s regler om bekämpning av korruption genom straffrättsliga bestämmelser.

67.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att inrätta ett nytt sanktionssystem för att bekämpa allvarlig korruption runtom i världen.

68.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på ett snabbt inrättande av ett oberoende EU‑organ för etiska frågor och åtar sig att slutföra interinstitutionella förhandlingar före utgången av 2023. Parlamentet påminner om att ett sådant organ måste respektera maktdelningen mellan institutionerna. Parlamentet anser att organets mandat bör omfatta granskning, från fall till fall, av parlamentsledamöternas och de före detta parlamentsledamöternas avsikter att arbeta för regeringar eller enheter i länder utanför EU som kontrolleras av en regering i ett land utanför EU under eller efter utgången av deras mandatperiod, och anser att detta mandat bör ha en rådgivande karaktär. Parlamentet uppmanar ledamöterna att upprätthålla parlamentets värden och normer och att inte acceptera anställning av auktoritära, icke-demokratiska regeringar eller närstående statsägda enheter efter utgången av deras mandatperiod.

69.  Europaparlamentet beklagar kommissionens försening med att lägga fram sitt förslag och brist på ambition när det gäller inrättandet av ett oberoende, interinstitutionellt EU-organ för etiska frågor. Parlamentet uppmanar institutionerna att snabbt komma överens om villkoren för inrättandet av detta organ för att säkerställa mer konsekvens när det gäller etiska skyldigheter mellan institutionernas olika arbetsordningar och uppförandekoder. Parlamentet påminner om behovet av att klargöra och tydligt informera om de regler som gäller för före detta parlamentsledamöter som ägnar sig åt lobbyverksamhet som omfattas av öppenhetsregistret. Parlamentet påminner om behovet av att säkerställa ett korrekt genomförande av de normer inom offentliga ämbeten som fastställs i uppförandekoden för Europaparlamentets ledamöter och av andra bestämmelser som antagits av parlamentet och dess organ genom att utreda överträdelser och föreslå sanktioner. Parlamentet insisterar på att organet för etiska frågor måste inrättas på en tydlig rättslig grund och bör inleda sitt arbete så snart som möjligt. Parlamentet betonar att organet för etiska frågor bör ges lämpliga utredningsbefogenheter, inbegripet möjligheten att agera på eget initiativ, och befogenheten att begära administrativa handlingar, samtidigt som parlamentsledamöternas immunitet och mandatfrihet respekteras och tillämpliga förfarandegarantier skyddas. Parlamentet anser att organet, även om det är öppet för ett brett deltagande, kommer att samarbeta med kommissionen för att se till att förhandlingarna inte försenas av andra institutioner.

70.  Europaparlamentet betonar sin avsikt att ensidigt se till att parlamentsledamöterna har snabb, enkel och systematisk tillgång till rådgivning om möjliga intressekonflikter från den rådgivande kommittén för ledamöters uppförande. Parlamentet åtar sig att reformera den rådgivande kommittén. Parlamentet efterlyser därför en förstärkning av uppförandekoden för Europaparlamentets ledamöter för att säkerställa ett effektivare och mer transparent system för de parlamentsledamöter och före detta parlamentsledamöter som arbetar för externa intressen, om det skulle visa sig att ledamöterna inte följer regler och skyldigheter. Parlamentet föreslår att den rådgivande kommittén också skulle kunna spela en proaktiv roll, inbegripet möjligheten att agera på eget initiativ. Parlamentet anser att den rådgivande kommittén bör kunna hantera klagomål direkt.

71.  Europaparlamentet pekar på ombudsmannens relevanta arbete i detta avseende och anser att ytterligare samarbete mellan parlamentet och ombudsmannen skulle kunna vara till nytta i framtiden.

72.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och samtliga EU-institutioner att öka samarbetet med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo), och betonar det särskilda behovet av att öka sitt eget samarbete med dessa organ. Parlamentet betonar att Eppos tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta hela unionen, vilket skulle underlätta dess samarbete med andra institutioner och säkerställa bättre lagföring av ärenden i länder som för närvarande inte deltar i Eppo.

73.  Europaparlamentet åtar sig att införa en obligatorisk förklaring om avsaknad av intressekonflikter för föredragande och skuggföredragande.

74.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att det politiska beslutet om intressekonflikter för de nominerade kommissionsledamöterna före utfrågningarna förblir en demokratisk och institutionell behörighet för parlamentets utskott för rättsliga frågor.

75.  Europaparlamentet uppmanar öppenhetsregistrets sekretariat att förbjuda alla enheter med direkta eller indirekta förbindelser med Ryska federationens regering i enlighet med rådets beslut av den 3 juni 2022 om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina och Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina. Parlamentet efterlyser ytterligare överläggningar om en strategi som ska tillämpas på enheter med kopplingar till Folkrepubliken Kina och andra länder som bedriver eller till synes strävar efter att utöva skadlig utländsk inblandning i europeiska angelägenheter. Parlamentet noterar att talmanskonferensen har beslutat att diplomater och regeringsföreträdare från Kina inte kommer att bjudas in till parlamentet. Parlamentet begär att EU:s öppenhetsregister ändras så att det införs sanktioner när den registrerade, antingen direkt eller som mellanhand, företräder intressena hos regeringar, beroende enheter eller företag i strategiska sektorer i länder med en rapporterad historia av inblandning i demokratiska processer i EU.

76.  Europaparlamentet noterar att de nuvarande riktlinjerna för icke-statliga organisationer och andra intressenter som inte omfattas av öppenhetsregistret har visat sig vara otillräckliga. Parlamentet betonar behovet av en grundlig kontroll som ska utföras före registreringen i öppenhetsregistret så att alla finansieringskällor upptäcks. Parlamentet noterar att finansiering med EU-medel måste kunna spåras från den direkta mottagaren till den slutliga stödmottagaren när medel överförs i en kedja. Parlamentet begär att riktlinjerna för registrering i öppenhetsregistret ses över genom att det införs ett krav på offentliggörande av alla inkommande och utgående medel, inbegripet överföring av medel från en icke-statlig organisation eller intressent till en annan.

77.  Europaparlamentet begär att villkoren för utövandet av parlamentsledamöternas parlamentariska immunitet ska harmoniseras mellan de olika medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en översyn av protokoll nr 7 till EU-fördraget och EUF-fördraget om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

78.  Europaparlamentet beslutar att stärka sin dialog och sitt samarbete med underrättelsetjänsterna, de rättsliga myndigheterna och de brottsbekämpande myndigheterna i de tre medlemsstater där det är beläget, för att garantera parlamentets säkerhet och integritet samt skydda det mot försök till inblandning från länder utanför EU. Parlamentet uppmanar i detta syfte medlemsstaternas säkerhetstjänster att systematiskt underrätta de behöriga europeiska myndigheterna och säkerhetstjänsterna i de medlemsstater där parlamentet är beläget om all information de kan få om utländsk inblandning i de demokratiska processerna i unionen.

79.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att arbeta för strängare interna bestämmelser bland medlemsstaterna när det gäller användning, underhåll och upphandling av spionprogram och övervakningsverktyg och att bedöma de spionprogram och övervakningsverktyg som för närvarande används. Parlamentet noterar att EU bör använda befintliga regleringsåtgärder för att hålla illasinnade internationella aktörer inom den kommersiella spionprogram- och övervakningsteknikindustrin rättsligt ansvariga.

80.  Europaparlamentet insisterar på att parlamentet ser över förteckningen över sanktionerbar verksamhet för parlamentsledamöter på grundval av detta betänkande. Parlamentet efterlyser lämpliga varningar och påminnelser för parlamentsledamöter som inte uppfyller kraven och lämpliga sanktioner som ska tillämpas efter en rimlig tidsperiod. Parlamentet noterar särskilt behovet av att se över artikel 176 i arbetsordningen för att möjliggöra påföljder för andra överträdelser än störning av plenarsammanträden. Parlamentet anser att ytterligare påföljder bör tillämpas om en parlamentsledamot befinns skyldig till ett uppsåtligt brott i sin tjänsteutövning.

81.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna om entledigande i tjänstens intresse, vilket möjliggör en icke-transparent förtidspensionering för vissa anställda vid EU-institutionerna.

o
o   o

82.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 86, 6.3.2018, s. 126. (2) EUT C 440, 30.12.2015, s. 17. (3) EUT C 337, 20.9.2018, s. 120. (4) EUT C 347, 9.9.2022, s. 61. (5) EUT C 177, 17.5.2023, s. 109. (6) Antagna texter, P9_TA(2023)0030. (7) Antagna texter, P9_TA(2023)0055. (8) Antagna texter, P9_TA(2023)0054. (9) EUT P 45, 14.6.1962, s. 1385. (10) EUT L 262, 7.10.2005, s. 1. (11) Europaparlamentets resolution av den 23 november 2022 om kategorisering av Ryska federationen som statlig sponsor av terrorism (EUT C 167, 11.5.2023, s. 18). (12) Interinstitutionellt avtal av den 20 maj 2021 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om ett obligatoriskt öppenhetsregister (EUT L 207, 11.6.2021, s. 1). (13) I enlighet med rapporten av den 27 oktober 2022 Årsrapport om EU:s byråer för budgetåret 2021. (14) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.05.2001, s. 43). (16) Tribunalens dom av den 25 januari 2023, De Capitani mot rådet, T-163/21, ECLI:EU:T:2023:15. (17) Tribunalens dom av den 22 mars 2018, Emilio De Capitani mot Europaparlamentet, T-540/15, ECLI:EU:T:2018:167.

Europaparlamentets resolution av den 13 juli 2023 om behovet av EU-åtgärder för sök- och räddningsinsatser i Medelhavet (2023/2787(RSP))

P9_TA(2023)0293 B9-0342/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av Genèvekonventionen från 1951 och tilläggsprotokollet till denna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas) från 1974 och den ändrade internationella sjöräddningskonventionen (SAR-konventionen) från 1979 samt Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) resolutioner på området, särskilt resolution MSC.167(78) av den 20 maj 2004 om riktlinjer för behandling av personer som räddats till sjöss,

–  med beaktande av artikel 5 i SAR-konventionen om operativa förfaranden,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artikel 1, artikel 2.1, artikel 3, artikel 6, artikel 18, artikel 19 och artikel 24.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–  med beaktande av artikel 67.1, artikel 77.1 och artikel 77.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser(1),

–  med beaktande av FN:s globala pakt av den 19 december 2018 för säker, ordnad och reguljär migration och om flyktingar,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 23 september 2020 om den nya pakten om asyl och migration (COM(2020)0609),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 oktober 2020 om vägledning om genomförandet av EU-reglerna om definition och förebyggande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2021 om skydd av de mänskliga rättigheterna och EU:s externa migrationspolitik(4),

–  med beaktande av rekommendationen från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter från juni 2019 ”Lives saved. Rights protected. Bridging the protection gap for refugees and migrants in the Mediterranean”, dess uppföljningsrapport från 2021 ”A distress call for human rights – The widening gap in migrant protection in the Mediterranean” och dess människorättskommentar från september 2022 ”For the rights of the living, for the dignity of the dead – Time to end the plight of missing migrants in Europe”,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2022 om det krympande utrymmet för det civila samhället i Europa(5),

–  med beaktande av rekommendationen från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 11 oktober 2022 ”Nowhere but back: Assisted return, reintegration and the human rights protection of migrants in Libya”,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för centrala Medelhavsområdet av den 21 november 2022,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för den västra Medelhavsrutten/Atlantrutten av den 6 juni 2023,

–  med beaktande av rapporten av den 20 mars 2023 från FN:s oberoende undersökningsuppdrag avseende Libyen,

–  med beaktande av rapporten av den 6 juli 2023 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ”Six steps to prevent future tragedies at sea”,

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har 27 633 personer registrerats som försvunna (troligtvis döda) i Medelhavet sedan 2014. Dödssiffran har varit högst i centrala Medelhavsområdet, där IMO rapporterar över 17 000 döda och försvunna. Under 2022 uppgick siffran över döda och försvunna till 2 406 och för 2023 uppgår motsvarande siffra redan till 1 875. Denna rutt är bara en av många dödliga rutter som används av människor som försöker ta sig till Europa.

B.  Många sårbara personer, såsom kvinnor och ensamkommande barn, finns bland dem som försöker nå Europa genom att ta sig över Medelhavet. Många av dem riskerar att falla offer för människohandel eller att bli utnyttjade och behöver därför omedelbart skydd.

C.  Att rädda liv är först och främst ett uttryck för solidaritet med personer som befinner sig i fara, men också en rättslig skyldighet enligt såväl unionsrätten som internationell rätt – eftersom artikel 98 i FN:s havsrättskonvention (Unclos), som alla medlemsstater och unionen själv har ratificerat, ålägger staterna att bistå varje person som befinner sig i sjönöd.

D.  I artikel 19.2 g i Unclos, jämförd med artikel 17 i samma konvention, föreskrivs att ett utländskt fartyg har rätt till oskadlig genomfart genom territorialhavet till stater som är parter i konventionen och att genomfart av ett utländskt fartyg ska anses störa kuststatens lugn, ordning eller säkerhet om fartyget i territorialhavet tar ombord eller lämnar av varor, kontanta penningmedel eller personer i strid med kuststatens lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård.

E.  Den internationella havsrätten och sjörätten kräver att staterna vidtar förebyggande åtgärder, åtgärder för tidig varning och insatsåtgärder för att minska risken för dödsfall till havs, bland annat genom att tillhandahålla lämpliga och effektiva sök- och räddningstjänster. Enligt europeisk människorättslagstiftning är staterna skyldiga att uppfylla positiva skyldigheter när det gäller att skydda livet på de personer som befinner sig inom deras jurisdiktion och att vidta förebyggande åtgärder för att förhindra verkliga och omedelbara faror för människoliv.

F.  Om den samordningscentral för sjöräddning som ansvarar för sök- och räddningsregionen inte tar ansvar för en insats, även då en sådan underlåtelse beror på ett systemfel, anses den första samordningscentral för räddningsinsatser som larmas vara ansvarig i enlighet med IMO:s sjösäkerhetskommittés riktlinjer från 2004 för behandling av personer som räddats till sjöss.

G.  Internationell sjörätt och människorättslagstiftning samt unionsrätten kräver att personer som räddats landsätts på en säker plats. Unionsrätten definierar ”säker plats” som en plats där räddningsinsatserna betraktas som avslutade och där de överlevandes liv inte är i fara, där deras grundläggande mänskliga behov kan tillgodoses och varifrån transport till de överlevandes nästa destination eller slutdestination kan ordnas, med beaktande av skyddet av deras grundläggande rättigheter i enlighet med principen om non-refoulement.

H.  Alla fartyg som är verksamma i Medelhavet är, även vid räddningsinsatser, skyldiga att respektera relevanta internationella konventioner och andra tillämpliga bestämmelser.

I.  I enlighet med kommissionens vägledning om genomförandet av EU-reglerna om definition och förebyggande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse ”[måste a]lla som deltar i sök- och räddningsinsatser [...] följa instruktionerna från den samordnande myndigheten när de deltar i insatserna, i enlighet med allmänna principer och tillämpliga regler i internationell sjörätt och människorättslagstiftning”. I vägledningen anges det vidare att ”[k]riminalisering av icke-statliga organisationer eller andra icke-statliga aktörer som utför sök- och räddningsinsatser under iakttagande av den relevanta rättsliga ramen utgör en överträdelse av internationell rätt och är därför inte tillåten enligt EU-rätten”.

J.  Sedan insatsen Mare Nostrum avslutades den 31 oktober 2014 har det inte förekommit några proaktiva statliga sök- och räddningsinsatser i centrala Medelhavsområdet.

K.  Den 20 mars 2023 beslutade rådet att förlänga mandatet för EU:s GSFP-insats (gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken) Eunavfor MED Irini till den 31 mars 2025. Insatsen har bl.a. i uppgift att stödja kapacitetsuppbyggnad och utbildning av den libyska kustbevakningen och flottan.

L.  Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) bedriver för närvarande arbete i Medelhavet genom Themis (som stöder Italien i centrala Medelhavsområdet), Poseidon (som stöder Grekland vid den grekiska sjögränsen till Turkiet) och Indalo (som stöder Spanien i västra Medelhavsområdet).

M.  Den libyska kustbevakningen fortsätter att fånga upp eller undsätta ett stort antal personer till havs. Den gemensamma samordningscentralen för räddningsinsatser i Libyen har vid ett flertal tillfällen underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt internationell sjörätt att samordna räddningsinsatser, reagerar ofta inte på nödanrop, har hindrat icke-statliga organisationers fartyg från att rädda liv och har satt liv på spel när de undsatt eller fångat upp människor till havs. Frontex resurser har använts för att överföra information till den libyska samordningscentralen för sjöräddning om personer i sjönöd.

N.  Personer som fångas upp av den libyska kustbevakningen överförs till förvarsenheter där de systematiskt utsätts för godtyckliga frihetsberövanden under omänskliga förhållanden, och där tortyr och annan misshandel, inbegripet våldtäkt, liksom godtyckligt dödande och godtyckligt utnyttjande, är utbrett. FN:s flyktingkommissarie anser att Libyen inte uppfyller kriterierna för att betecknas som en säker plats för landsättning efter sjöräddning.

O.  Migrantsmuggling och människohandel är olika företeelser som hanteras med hjälp av olika rättsliga ramar på unionsnivå och internationell nivå. Människohandel innebär att man rekryterar, transporterar eller tar emot en person genom våld, vilseledande eller utnyttjande av personens utsatta belägenhet i exploateringssyfte, medan smuggling av migranter enligt protokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen (FN:s protokoll mot smuggling) innebär främjande, i syfte att direkt eller indirekt uppnå ekonomisk eller annan materiell vinning, av en persons olagliga inresa i en stat som är part i protokollet och i vilken personen inte är medborgare eller stadigvarande bosatt.

P.  I sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU ansåg parlamentet att unionen måste vidta permanenta, kraftfulla och effektiva åtgärder när det gäller sök- och räddningsinsatser till havs för att förhindra stigande dödstal bland migranter som försöker ta sig över Medelhavet. Lagliga och säkra vägar bör skapas för att minska den irreguljära migrationen och antalet dödsfall i Medelhavet.

Q.  I sin resolution av den 18 april 2018 om framstegen när det gäller FN:s globala pakter för säker, ordnad och reguljär migration samt om flyktingar efterlyste parlamentet ökad kapacitet i samband med sök- och räddningsinsatser för personer i nöd. Dessutom förespråkade parlamentet att alla länder ökar sin kapacitet och erkänner det stöd som ges av privata aktörer och icke-statliga organisationer vid räddningsinsatser till havs och på land.

R.  En kraftfull och permanent mekanism för solidaritet mellan medlemsstaterna är en viktig prioritering för att säkerställa en rättvis ansvarsfördelning på EU-nivå efter att migranter landsatts efter en sök- och räddningsinsats.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt och uttrycker sin sorg över att liv än en gång har gått till spillo i Medelhavet, i synnerhet i samband med förlisningen den 14 juni 2023 då en fiskebåt sjönk i Egeiska havet utanför kusten vid Pylos, Messenien, Grekland, med ca 750 personer ombord, av vilka 104 har räddats. 82 kroppar har återfunnits medan övriga är försvunna, troligtvis döda. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att identifiera kropparna och de saknade personerna, och att informera de anhöriga. Parlamentet påminner om att de överlevande måste behandlas värdigt och humant och uppmanar medlemsstaterna att utnyttja mekanismen för tillfällig frivillig omplacering för att omplacera dessa personer med hänsyn tagen till familjeband och se till att de får den vård de behöver.

2.  Europaparlamentet påminner om skyldigheten enligt internationell rätt att bistå personer i nöd och uppmanar alla medlemsstater att, både enskilt och när de agerar som EU−medlemsstater eller i relevanta internationella forum, fullständigt rätta sig efter normerna i tillämplig internationell rätt och i unionsrätten. Parlamentet uppmanar alla fartyg som utför sök- och räddningsinsatser att följa de instruktioner som den behöriga samordningscentralen för räddningsinsatser ger i enlighet med tillämplig internationell rätt och unionsrätten, och att samarbeta med medlemsstaternas myndigheter och Frontex för att säkerställa migranternas säkerhet.

3.  Europaparlamentet finner det oroväckande att IOM har registrerat 27 633 människor som försvunna i Medelhavet sedan 2014, trots att många människor har räddats under de senaste åren. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska medlemsstaternas nuvarande praxis i fråga om sök- och räddningsinsatser och att omedelbart påbörja arbetet med en ny, mer hållbar, tillförlitlig och permanent strategi för sök- och räddningsinsatser som kan ersätta befintliga ad hoc-lösningar, och att ge medlemsstaterna materiellt, finansiellt och operativt stöd för att stärka den övergripande kapaciteten för att rädda liv till sjöss och samordna sök- och räddningsinsatser.

4.  Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna och Frontex att stärka proaktiva sök- och räddningsinsatser genom att tillhandahålla fartyg och utrustning för sök- och räddningsinsatser i tillräcklig mängd samt personal längs rutterna där de effektivt kan bidra till att rädda liv. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja sådana initiativ politiskt och ekonomiskt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja alla fartyg som kan bistå vid sök- och räddningsinsatser, inbegripet fartyg som används av icke-statliga organisationer. Parlamentet anser att icke-statliga organisationers fartyg och handelsfartyg inte får ersätta medlemsstaternas och EU:s skyldighet att genomföra sök- och räddningsinsatser. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett övergripande EU-sök- och räddningsuppdrag som ska genomföras av medlemsstaternas behöriga myndigheter och Frontex.

5.  Europaparlamentet anser att alla aktörer i Medelhavsområdet proaktivt bör skicka information och där så är lämpligt vidarebefordra nödmeddelanden som rör personer som befinner sig i sjönöd till de myndigheter som ansvarar för sök- och räddningsinsatser och, i tillämpliga fall, till alla fartyg i närområdet som omedelbart skulle kunna delta i sök- och räddningsarbetet och föra dessa personer till ett säkert landsättningsställe. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta vederbörlig hänsyn till kommissionens vägledning om genomförandet av EU-reglerna om definition och förebyggande av hjälp till olaglig inresa i syfte att göra det möjligt för alla aktörer som deltar i sök- och räddningsarbetet att agera. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att se till att deras närmaste säkra hamnar förblir öppna för icke−statliga organisationers fartyg och att inte kriminalisera dem som bistår migranter som befinner sig i nöd.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin samordnande roll inom kontaktgruppen för sök- och räddningsinsatser genom att mer regelbundet sammankalla möten och involvera alla aktörer som deltar i sök- och räddningsinsatser, inbegripet icke-statliga organisationer och fartygsägare, i syfte att utveckla större synergier och gemensam praxis för att snabbt kunna agera vid tillbud till sjöss. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om arbetet i kontaktgruppen för sök- och räddningsinsatser.

7.  Europaparlamentet uppmanar Frontex att avsevärt förbättra den information som finns tillgänglig om byråns operativa verksamhet avseende sök- och räddningsinsatser och att se till att allmänheten får ta del av korrekt och heltäckande information om dess verksamhet till havs, samtidigt som parlamentet är medvetet om byråns rättsliga skyldighet att inte avslöja operativ information som ”skulle äventyra uppnåendet av målen för insatserna”. Parlamentet uppmanar Frontex att fullgöra sina specifika skyldigheter enligt förordningen om en europeisk gräns- och kustbevakning, däribland att regelbundet lämna detaljerade uppgifter till de parlamentsledamöter som den är skyldig att rapportera till. Parlamentet betonar särskilt behovet av mer utförlig information efter insatsen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om de insatser som vissa medlemsstater gör i enlighet med sin nationella lagstiftning för att hindra räddningsfartyg från att ta sig in på deras territorialvatten utan förhandstillstånd är förenliga med unionsrätten och internationell rätt och med artikel 18 i stadgan, jämförd med den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och Genèvekonventionen, och att vidta lämpliga åtgärder om den i sin bedömning kommer fram till att medlemsstaternas insatser inte är förenliga med unionsrätten.

9.  Europaparlamentet upprepar att EU:s medlemsstater bör säkerställa att det sker en snabb och oberoende utredning av alla förlisningar och att de i utredningen bör ta hjälp av människorättsorgan som är specialiserade på sådana frågor. Parlamentet understryker att EU bör finna sätt att i samband med utredningen av förlisningar tillämpa de insyns- och ansvarighetsprinciper som fastställs i EU:s bestämmelser.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dela övergripande information och uppgifter om nivån på det stöd som tillhandahålls genom finansiering från EU och medlemsstaterna till gräns- och kustbevakningar i tredjeländer, däribland Libyen, Turkiet, Egypten, Tunisien och Marocko, inte bara genom direktöverföringar utan även i form av materiellt, tekniskt och utbildningsrelaterat stöd, bland annat som en del av EU-byråernas verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att granska anklagelserna om att den libyska kustbevakningen har gjort sig skyldig till allvarliga kränkningar av grundläggande rättigheter och att avsluta samarbetet om det fastställs att människor som fångas upp till havs utsätts för allvarliga kränkningar av grundläggande rättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Frontex att säkerställa att landsättning endast sker på säkra platser i enlighet med relevant internationell rätt och unionsrätten, och att säkerställa att en sådan hamn är den närmaste säkra hamn som är tillgänglig för landsättning. Parlamentet påminner alla aktörer om att de måste avhålla sig från att ge instruktioner till fartygsbefälhavare som direkt eller indirekt skulle kunna leda till att landsättningen av undsatta personer onödigt fördröjs eller till att undsatta personer landsätts på ett osäkert ställe.

12.  Europaparlamentet upprepar att säkra och lagliga vägar är det bästa sättet att undvika förluster av människoliv och uppmanar medlemsstaterna att stärka sina vidarebosättningsåtgärder och att vid behov inrätta humanitära korridorer till Europeiska unionen.

13.  Europaparlamentet påminner om att den europeiska integrerade gränsförvaltningen bör genomföras som ett delat ansvar mellan Frontex och nationella myndigheter med ansvar för gränsförvaltning, däribland kustbevakningar i den mån de utför gränsövervakningsinsatser till sjöss och andra gränskontrolluppgifter.

14.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt kriminella smugglare och människohandlare som utnyttjar utsatta personer och sätter liv på spel till sjöss, och efterlyser stärkta insatser för att upplösa deras kriminella nätverk, lagföra de ansvariga och avbryta deras brottsliga verksamhet.

15.  Europaparlamentet påminner om att människor i länder utanför EU i ett tidigt skede måste informeras i media och via utbildningsinstitutioner om att rutten över Medelhavet är dödlig och farlig. Parlamentet efterlyser samarbete med dessa länder utanför EU för detta ändamål.

16.  Europaparlamentet noterar att parlamentet tidigare har uttryckt åsikten att unionen måste vidta permanenta, kraftfulla och effektiva åtgärder när det gäller sök- och räddningsinsatser till sjöss för att förhindra att dödstalen bland migranter som försöker ta sig över Medelhavet stiger. Parlamentet anser att korrekt genomförande av skyldigheter enligt internationell rätt om sök- och räddningsinsatser kräver en mer proaktiv och bättre samordnad strategi för sök- och räddningsinsatser från unionens och dess medlemsstaters sida. Parlamentet är övertygat om att Frontex – i nära samarbete med medlemsstaterna – bör spela en central roll i en mer proaktiv unionsstrategi för sök- och räddningsinsatser.

17.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna, i enlighet med rekommendationerna från byrån för grundläggande rättigheter, som ett första steg bör komma överens om att utbyta sök- och räddningsprotokoll och ta fram bästa praxis för att göra det möjligt för medlemsstaterna att anpassa sina sök- och räddningsprotokoll. Parlamentet anser vidare att kommissionen även bör överväga att knyta EU-finansiering för sjögränsförvaltning till användningen av protokoll som säkerställer snabbt bistånd till personer som befinner sig i sjönöd.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att göra finansiering till länder utanför EU avhängigt av samarbete om hanteringen av migrationsflöden och bekämpningen av människohandlare och migrantsmugglare.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaterna och deras nationella parlament, Frontex, Europeiska unionens asylbyrå, Europol, byrån för grundläggande rättigheter, FN:s flyktingkommissarie, Internationella organisationen för migration samt icke−statliga organisationer som bedriver sök- och räddningsverksamhet.

(1) EUT L 189, 27.6.2014, s. 93. (2) EUT L 295, 14.11.2019, s. 1. (3) EUT C 323, 1.10.2020, s. 1. (4) EUT C 15, 12.1.2022, s. 70. (5) EUT C 347, 9.9.2022, s. 2.

Europaparlamentets resolution av den 13 juli 2023 om tillståndet i unionen för små och medelstora företag (2023/2750(RSP))

P9_TA(2023)0294 RC-B9-0346/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 En ny industristrategi för EU (COM(2020)0102),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 En SMF-strategi för ett hållbart och digitalt EU (COM(2020)0103),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 maj 2021 Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning (COM(2021)0350),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(1) (direktivet om sena betalningar),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2020 om en ny strategi för europeiska små och medelstora företag(2),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport av den 27 juni 2023 om små och medelstora företag Annual Report on European SMEs 2022/2023 – SME Performance Review 2022/2023,

–  med beaktande av det tal om tillståndet i unionen 2022 som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll vid Europarlamentets plenarsammanträde den 14 september 2022,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europas små och medelstora företag (SMF) har drabbats av stora utmaningar och svårigheter till följd av covid-19-pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina, som båda har lett till störningar i de globala värdekedjorna och ihållande inflation.

B.  I artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen hänvisas det till den inre marknaden, hållbar utveckling och social marknadsekonomi.

C.  Små och medelstora företag är ryggraden i vår ekonomi då de utgör 99 % av alla företag i EU, sysselsätter omkring 100 miljoner människor och står för mer än hälften av Europas BNP.

D.  Mikroföretag utgör en betydande andel av de europeiska små och medelstora företagen och det är mycket ofta svårt för dem att få tillgång till finansiering eller få fullständig kännedom om de möjligheter som erbjuds på europeisk och nationell nivå. Denna företagskategori drabbades också mycket hårt av covid-19-krisen och - utan att det påverkar den aktuella definitionen av små och medelstora företag - förtjänar att få mer stöd och att lyftas fram ytterligare.

E.  I Europeiska centralbankens och kommissionens gemensamma undersökning från oktober 2022 var de små och medelstora företagen de mest pessimistiska om de allmänna ekonomiska utsikterna någonsin. När det gäller företagens tillgång till finansiering lyfte de små och medelstora företagen också fram bankernas minskade vilja att låna ut och den krympande tillgången till krediter.

F.  I årsrapporten om europeiska små och medelstora företag 2022/2023 betonade man att inflationsnivåerna orsakat höjda räntor, vilket i sin tur har minskat tillgången till offentlig och privat finansiering. I samma rapport rekommenderade man att åtgärder för att mildra de negativa effekterna av inflationen bör inriktas på förbättrad tillgång till finansiering för små och medelstora företag. I rapporten underströks bristen på kvalificerad arbetskraft som ett hinder för små och medelstora företag i hela EU.

G.  De industriella driftskostnaderna i Europa är höga jämfört med globala konkurrenter. Dessa utgifter drivs till stor del av höga energipriser liksom av en stor regelbörda.

H.  Den europeiska konkurrenskraften släpar efter andra utvecklade ekonomier, vilket hotar Europas potential att skapa välstånd och välfärd. EU-lagstiftningen måste vara väl avvägd mellan främjande av tillväxt, entreprenörskap, klimatanpassning och företagens produktivitet.

I.  Regelbördorna bör minskas markant, bland annat kostnaderna för att följa reglerna till följd av överreglering och alltför komplexa administrativa förfaranden och rapporteringsskyldigheter.

J.  Endast 17 % av de små och medelstora företagen har framgångsrikt integrerat digital teknik i sin verksamhet. Digitaliseringen är avgörande för en stark ekonomisk tillväxt och jobbskapande på den inre marknaden.

K.  Om kommissionen använde innovationsprincipen vid utarbetandet av nya lagstiftningsförslag skulle detta avsevärt förbättra marknadsvillkoren för innovativa små och medelstora företag i Europa, eftersom det skulle främja sund konkurrens på den inre marknaden och påskynda Europas dubbla omställningar.

L.  I sitt tal om tillståndet i unionen 2022 meddelade kommissionens ordförande att kommissionen skulle föreslå ett stödpaket för små och medelstora företag. Hon meddelade också att direktivet om sena betalningar skulle ses över eftersom det inte är rimligt att en av fyra konkurser i EU beror på att fakturor inte betalas i tid.

M.  Europaparlamentet, som företräder EU-medborgarnas intressen, erkänner de små och medelstora företagens avgörande roll när det gäller att främja ekonomisk tillväxt, jobbskapande och social sammanhållning.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en övergripande bedömning av EU-lagstiftningens kumulativa effekt på små och medelstora företag i EU, i syfte att vid behov föreslå förenklingar, liksom en möjliggörande ram för att säkerställa att EU är den bästa platsen för att etablera små och medelstora företag när det gäller konkurrenskraft och tillväxt.

2.  Europaparlamentet understryker behovet av att förhindra överdriven byråkrati och överreglering och att minska regelbördan för små och medelstora företag till ett absolut minimum, samtidigt som de högsta standarderna för konsumenter, arbetstagare, hälsa och miljöskydd upprätthålls.

Stödpaketet för små och medelstora företag

3.  Europaparlamentet kräver ett skyndsamt antagande av ett reviderat direktiv om sena betalningar, för att ge små och medelstora företag en robust och förutsägbar rättslig ram för att hantera betalningsförseningar både i förbindelserna mellan företag och mellan företag och myndigheter, samtidigt som man säkerställer en balanserad strategi som bevarar avtalsfriheten.

4.  Europaparlamentet konstaterar att sena betalningar fortfarande utgör ett stort hot mot de små och medelstora företagens överlevnad, särskilt i det rådande klimatet med hög inflation och ökade energikostnader. Parlamentet betonar att uppskattningsvis en av fyra konkurser i EU beror på att fakturor inte betalas i tid.

5.  Europaparlamentet stöder inrättandet av ett observationsorgan för sena betalningar, såsom aviserats i SMF-strategin, för att övervaka trender och utveckling när det gäller punktligheten för betalningar som görs till små och medelstora företag, samtidigt som kommersiellt känslig information respekteras. Kommissionen uppmanas med kraft att stödja en utbredd användning av digitala verktyg såsom e-fakturering och automatiserade betalningsprocesser för att öka transparensen, säkerheten och effektiviteten.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att den tillfälliga kris- och omställningsramen i sitt genomförande fullt ut omfattar små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa rättvis konkurrens för små och medelstora företag och förhindra snedvridningar på den inre marknaden till följd av tillfälliga lättnader i statsstödsreglerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en eventuell översyn av statsstödsreglerna för att utvärdera hur de små och medelstora företagens intressen tillvaratas.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att granska den nuvarande definitionen av små och medelstora företag för att underlätta deras tillgång till riskkapital och för att skapa en standardiserad definition av midcap-bolag. Parlamentet beklagar att det inte finns något förslag om att stärka SMF-delen i InvestEU i samband med översynen av den fleråriga budgetramen.

8.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionsordföranden i sitt tal om tillståndet i unionen 2022 tillkännagav ett förslag, som en del av stödpaketet för små och medelstora företag, om en enda uppsättning skatteregler för affärsverksamhet i Europa Business in Europe: Framework for Income Taxation (BEFIT). Parlamentet noterar kommissionens avsikt att lägga fram BEFIT-förslaget den 12 september 2023 i syfte att utforma ett nytt och enhetligt EU-regelverk för bolagsbeskattning. Parlamentet förstår att BEFIT‑initiativet bör utgöra en möjlighet att hantera de kostnader som är förknippade med skatteefterlevnad och minska den administrativa bördan, samtidigt som det bidrar till att minimera aggressiv skatteplanering och främja lika spelregler för små och medelstora företag.

9.  Europaparlamentet konstaterar att företagen verkar i ett instabilt företagsklimat och konfronteras med ett ökande antal EU-skattedirektiv, särskilt efter medlemsstaternas ingående av internationella avtal. Parlamentet beklagar att den effektiva skattesatsen för multinationella företag vanligtvis är mycket lägre än för små och medelstora företag. Parlamentet tror att direktiv (EU) 2022/2523 av den 14 december 2022 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen(3) kommer att bidra till att minska det nuvarande gapet.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de små och medelstora företagens särskilda krav tillgodoses genom att BEFIT alltid är frivilligt för små och medelstora företag, särskilt för dem som inte bedriver gränsöverskridande verksamhet.

11.  Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att inom ramen för de föreslagna BEFIT-reglerna tillåta små och medelstora företag som har gränsöverskridande verksamhet i andra medlemsstater att verka under den skatteförvaltning som de bäst känner till.

Förbättrad tillgång till finansiering för små och medelstora företag

12.  Europaparlamentet noterar att de nuvarande ekonomiska utmaningarna och de stigande räntorna har lett till striktare villkor för små och medelstora företag som försöker få tillgång till finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för kapitalmarknadsunionen och att frigöra finansiering för Europas tillväxt.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete med lagstiftningspaketet om börsnotering, som syftar till att förbättra tillträdet till aktiemarknaderna, särskilt för små och medelstora företag, genom att minska den administrativa bördan i samband med börsnotering av företag. Parlamentet välkomnar offentliggörandet av rättsakten om börsnotering. Parlamentet är medvetet om dess potential att underlätta tillgången till kapital för små och medelstora företag och möjliggöra deras skalbarhet. Parlamentet erkänner möjligheten att stärka kapitalmarknadsunionen för att öka investeringarna i små och medelstora företag i hela EU, och betonar behovet av att prioritera finansiering med eget kapital för små och medelstora företag inom ramen för projektet för en kapitalmarknadsunion.

14.  Europaparlamentet upprepar vikten av att kanalisera investeringar till små och medelstora företag för att bidra till att minska de sociala ojämlikheterna.

15.  Europaparlamentet begär att arbetet med en europeisk strategi för exportkrediter för små och medelstora företag påskyndas för att tillhandahålla ett konsekvent och effektivt utbud av exportkreditgarantier i hela EU.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att stödja företag i finansiella svårigheter genom att erbjuda tillräckligt finansiellt och icke-finansiellt stöd för att undvika konkurs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktivet om ramverk för förebyggande rekonstruktion(4).

17.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till en investeringsstrategi för icke-professionella investerare som sätter konsumenternas intressen i centrum för sådana investeringar. Parlamentet upprepar vikten av att se till att små och medelstora företag får sina finansieringsmöjligheter förbättrade som ett resultat av icke-professionella investerares ökade deltagande på kapitalmarknaderna, vilket denna strategi bör utmynna i.

18.  Europaparlamentet efterlyser stöd till de dubbla omställningarna koldioxidbefriande och digitalisering, eftersom små och medelstora företag är ryggraden i vår ekonomi och därmed en hörnsten för den europeiska långsiktiga konkurrenskraften.

19.  Europaparlamentet påminner om behovet av lika digitala spelregler som säkerställer interoperabilitet och icke-diskriminerande tillgång till data, vilket skulle göra det möjligt för små och medelstora företag att blomstra i en rättvis europeisk dataekonomi.

20.  Europaparlamentet begär att användningen av artificiell intelligens (AI) underlättas genom att främja skapandet av SMF-allianser för AI i strategiska värdekedjor.

21.  Europaparlamentet erkänner att klimatkrisen kräver en omställning till nettonollutsläpp för miljontals små och medelstora företag i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att göra hållbar finansiering bättre lämpad för små och medelstora företag.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att involvera små och medelstora företag i särskilda program och resurser inom ramen för industriplanen i den gröna given, särskilt i utvecklandet av ren teknik.

23.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska innovationsrådet (EIC) är ett nytt och unikt europeiskt finansieringsprogram som utformats för att förse teknikintensiva startup-företag med en enda kontaktpunkt för finansiering, så att de kan utveckla sina innovationer från en tidig idé till en säljbar produkt och för att skala upp företaget. Parlamentet välkomnar det ökade budgetanslaget till EIC, liksom det utvidgade tillämpningsområdet för dess verksamhet med egetkapitalfinansiering, inom ramen för förslaget om en strategisk teknikplattform för Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att öronmärka en del av den föreslagna europeiska plattformen för strategisk teknik specifikt för små och medelstora företag.

24.  Europaparlamentet begär ytterligare incitament för att uppmuntra små och medelstora företag att delta i Horisont Europas ansökningsomgångar för finansiering, i syfte att säkerställa att underpelaren för små och medelstora företag inom EIC har nödvändig flexibilitet för att snabbt mobilisera medel och öka sin budget vid behov.

25.  Europaparlamentet kräver att en enda kontaktpunkt utses inom kommissionen för att ge tydlig vägledning och stöd till små och medelstora företag. Parlamentet efterlyser inrättandet av en gemensam digital ingång som fungerar som enda kontaktpunkt och som konsoliderar allt relevant finansiellt och icke-finansiellt stöd, alla formulär och all information för små och medelstora företag. Parlamentet begär att alla rapporteringskrav enligt EU-lagstiftningen, liksom de som följer av 55 % -paketet, ska tas med i ett enda rapporteringsinstrument som kan utformas med särskilda krav och användbara nyckelprestationsindikatorer för företag på ett flexibelt sätt. Parlamentet betonar att detta instrument också bör utgöra en länk till EU:s anbuds- och finansieringsmöjligheter och därmed göra det möjligt för företag att lyckas med den dubbla digitala och gröna omställningen.

26.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och utveckla kompletterande förfaranden på nationell nivå, särskilt sådana som gagnar mikroföretag och små företag.

27.  Europaparlamentet stöder införandet av åtgärder för att öka de små och medelstora företagens deltagande i offentlig upphandling, däribland förenklade upphandlingsförfaranden och ökad användning av digitala verktyg för gränsöverskridande upphandling.

28.  Europaparlamentet kräver att man skyndsamt undanröjer hindren för gränsöverskridande affärsverksamhet och EU-interna investeringar för att upprätta en fullt utvecklad inre marknad för all ekonomisk verksamhet.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utan dröjsmål utse den utlovade SMF-företrädaren. Parlamentet anser att SMF-företrädaren bör ha en central ställning under kommissionens ordförande för att möjliggöra tillsyn över SMF-frågor i alla generaldirektorat. Parlamentet anser att en av de viktigaste uppgifterna för SMF‑företrädaren bör vara att skapa lika spelregler för gränsöverskridande verksamhet och ta itu med nationell överreglering.

30.  Europaparlamentet anser att nämnden för lagstiftningskontroll måste utvidgas och bemannas av mestadels oberoende experter.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera resultattavlan för återhämtning och resiliens för att möjliggöra ett övervakningssystem som kan spåra små och medelstora företag som stödmottagare. Parlamentet betonar vikten av att samla in detaljerade uppgifter för att utvärdera små och medelstora företag inom specifika sektorer.

32.  Europaparlamentet betonar behovet av att inkludera de små och medelstora företagens perspektiv i paketet för mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern. Parlamentet efterlyser riktlinjer som är skräddarsydda för små och medelstora företag för att stödja deras begränsade tillgång till fördelarna med den inre marknaden.

33.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att offentliggöra en särskild verktygslåda för små och medelstora företag med åtgärder och instrument som är tillgängliga för medlemsstaterna för att stödja små och medelstora företag under energikrisen. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis, särskilt när det gäller finanspolitiska åtgärder som mildrar effekterna av inflation och störningar i värdekedjorna för små och medelstora företag.

Policyverktyg som är anpassade till små och medelstora företag

34.  Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens införande av ett konkurrenskraftstest som en del av utarbetandet av ny lagstiftning. Parlamentet anser att denna kontroll bör vara fast förankrad i kommissionens institutionella ram.

35.  Europaparlamentet begär att innovationsprincipen ska genomföras och utvärderas för alla nya och reviderade rättsakter som föreslås av kommissionen i syfte att främja innovationer som bidrar till att uppnå EU:s miljömässiga, sociala och ekonomiska mål och till att förutse och utnyttja framtida tekniska framsteg. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera de potentiella negativa konsekvenserna av nya föreslagna rättsakter för att utveckla innovationer och föra ut dem på marknaden.

36.  Europaparlamentet begär att principen ”en in, en ut” ska tillämpas för att stabilisera EU:s regelbörda på den nuvarande, om än höga, nivån. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga bästa praxis på nationell nivå, inbegripet att utvärdera en minskning av den regelbörda som tynger små och medelstora företag med minst 30 procent i syfte att minska kostnadstrycket och främja konkurrenskraften. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rationalisera förfarandena och genomföra principerna ”endast en gång” och ”digitalt som standard” för att därmed underlätta de administrativa förfarandena för små och medelstora företag.

37.  Europaparlamentet kräver en konsekvent tillämpning av principen att ”tänka småskaligt först” i interna överläggningar och en förstärkning av mekanismerna för små och medelstora företags bidrag, med förklaringar av skälen till att bortse från deras bidrag om det är vederbörligen motiverat. Parlamentet erkänner vikten av samråd med paneler för små och medelstora företag och beklagar att användningen av dem är begränsad på grund av bristande resurser.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att verka för att förbättra tillgången till kvalificerad arbetskraft. Parlamentet betonar vikten av utbildning, kompetenshöjning och omskolning av anställda i små och medelstora företag, särskilt inom ramen för Europaåret för kompetens 2023. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utvärdera strategier som gör det möjligt för små och medelstora företag att upprätthålla sin arbetskrafts kvalifikationer. Parlamentet understryker att initiativ såsom kompetenspakten, digitala intensivkurser, nätverket av hållbarhetsrådgivare och de digitala innovationsknutpunkterna bör prioritera tekniskt stöd till små och medelstora företag och utbildning av deras anställda. Europeiska socialfonden+, Fonden för en rättvis omställning och den europeiska kompetensagendan uppmanas att på lämpligt sätt hantera de små och medelstora företagens särskilda behov. Parlamentet anser att digital kompetens, kompetens inom offentlig upphandling samt finansiell utbildning och kedjeförvaltning är avgörande för att öka de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

39.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett europeiskt socialförsäkringskort för att underlätta arbetskraftens rörlighet och förbättra den digitala efterlevnaden av socialförsäkringsrättigheter, i syfte att förse nationella myndigheter och arbetsmarknadens parter med ett instrument i realtid för att effektivt verkställa nationell rätt och EU-rätten, inbegripet kontroll av A1-intyg för utlandet.

40.  Europaparlamentet påminner om vikten av att främja social dialog vid utformningen och genomförandet av SMF-politiken, i linje med den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

41.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande finns ett gap mellan könen inom entreprenörskap och tillgång till finansiering för mikroföretag och små och medelstora företag som drivs av kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de hinder som fortfarande hindrar kvinnor från att frigöra sin fulla entreprenörspotential och att utöka utbytet av bästa praxis även när det gäller att stärka kvinnors kompetens och självförtroende inom detta område.

42.  Europaparlamentet betonar behovet av att minska de administrativa bördorna och förenkla rekryteringen av kvalificerade tredjelandsmedborgare för små och medelstora företag, bland annat genom att undersöka möjligheten att låta bransch- eller näringslivsorganisationer agera som certifierade arbetsgivare för sina SMF-medlemmar.

43.  Europaparlamentet efterlyser införandet av en gynnsam politik för att stödja överlåtelse av familjedrivna små och medelstora företag och främja entreprenörsandan hos nästa generation. Parlamentet kräver snarast en grundlig utvärdering av genomförandet av direktivet om förebyggande rekonstruktion. Parlamentet uppmuntrar införandet av åtgärder för att främja företagsöverlåtelser i stödpaketet för små och medelstora företag, såsom främjandet av en EU-omfattande barometer för företagsöverlåtelser.

44.  Europaparlamentet välkomnar, som ett första steg, kommissionens aviserade strävan att rationalisera och förenkla rapporteringskraven för företag och förvaltningar genom att minska rapporteringsskyldigheterna med 25 %. Parlamentet påminner dock om att rapporteringsskyldigheterna endast utgör en liten del av regelbördan och att det därför behövs mer drastiska åtgärder. Parlamentet anser att den planerade minskningen av rapporteringsskyldigheterna bör gälla både befintlig och kommande lagstiftning.

45.  Europaparlamentet anser att EU bör främja enkla och användarvänliga digitala verktyg för att göra det möjligt för små och medelstora företag att navigera i EU:s regulatoriska miljö.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra spridning av bästa praxis och tillgång till korrekta uppgifter för att stödja säkra överföringar och kontinuitet, särskilt för familjeföretag, där kontinuitet mellan generationerna är av yttersta vikt.

47.  Europaparlamentet anser att EU måste stärka sin princip om ”stor i stora frågor, liten i små frågor” för att i högre grad säkerställa proportionalitet och subsidiaritet och skapa ett blomstrande företagsklimat för våra små och medelstora företag.

48.  Europaparlamentet efterlyser förbättrade heltäckande konsekvensbedömningar med särskilt fokus på små och medelstora företag, inbegripet ett bindande SMF-test i konsekvensbedömningsfasen för att till fullo bedöma de ekonomiska konsekvenserna, inbegripet efterlevnadskostnaderna, av lagstiftningsförslag för små och medelstora företag. Parlamentet kräver att testet uppdateras under hela lagstiftningsprocessen. Parlamentet rekommenderar en omfattande översyn av SMF-testet genom införandet av lämpliga verktyg för att underlätta små och medelstora företags bidrag, en regelbunden översyn av konsekvensbedömningarna och en differentiering mellan olika SMF‑storleksklasser. Parlamentet framhåller vikten av gedigna konsekvensbedömningar som tar hänsyn till de europeiska företagens konkurrenskraft.

49.  Europaparlamentet betonar vikten av att införa förenklade krav och buffertperioder för små och medelstora företag i lagstiftningsförslag för att underlätta efterlevnaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att involvera små och medelstora företag i utarbetandet av sekundärlagstiftning.

o
o   o

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 48, 23.2.2011, s. 1. (2) EUT C 445, 29.10.2021, s. 2. (3) EUT L 328, 22.12.2022, s. 1. (4) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (rekonstruktions- och insolvensdirektivet) (EUT L 172, 26.6.2019, s. 18).

Europaparlamentets resolution av den 13 juli 2023 om allmänhetens tillgång till handlingar – årsrapport för åren 2019–2021 (2022/2015(INI))

P9_TA(2023)0295 A9-0179/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 1, 9, 10, 11 och 16,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 15,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt artiklarna 41 och 42,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(1),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 30 april 2008 till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (COM(2008)0229),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 21 mars 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (COM(2011)0137),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 15 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2017 om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2019 om ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten(5) (visselblåsardirektivet),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2021 om allmänhetens tillgång till handlingar (artikel 122.7 i arbetsordningen) – årsrapport för 2016–2018(6),

–  med beaktande av beslutet av den 17 januari 2022 från EU:s ombudsman i ärende OI/4/2021/MHZ om hur Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) respekterar de grundläggande rättigheterna och säkerställer ansvarsskyldighet i samband med dess nya ansvarsområden,

–  med beaktande av rapporten av den 14 juli 2021 från arbetsgruppen för granskning av Frontex inom utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om utredningen av Frontex för påstådda kränkningar av de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2021 om förstärkt transparens och integritet i EU:s institutioner genom inrättande av ett oberoende EU-organ för etiska frågor(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2021 om transparens i EU i samband med utveckling, inköp och distribution av covid‑19-vaccin(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2022 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2020(9),

–  med beaktande av rapporten om slutresultatet av konferensen om Europas framtid som offentliggjordes i maj 2022,

–  med beaktande av sitt beslut av den 18 oktober 2022 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån för budgetåret 2020(10),

–  med beaktande av Frontex konsoliderade årliga verksamhetsrapport för 2020 som offentliggjordes den 12 maj 2021,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2022 om misstankar mot Qatar angående korruption och det generella behovet av transparens och ansvarsskyldighet i EU:s institutioner(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2023 om uppföljning av åtgärder som begärts av parlamentet för att stärka EU-institutionernas integritet(12),

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapporter,

–  med beaktande av artikel 122.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol (domstolen) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

–  med beaktande av domstolens dom av den 25 januari 2023 i mål T-163/21, De Capitani mot rådet(13) (domen i målet De Capitani mot rådet),

–  med beaktande av domstolens dom av den 27 november 2019 i mål T-31/18, Luisa Izuzquiza och Arne Semsrott mot Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån(14) (domen i målet T-131/18),

–  med beaktande av kommissionens, rådets och parlamentets rapporter från 2019, 2020 och 2021 om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ(15),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0179/2023), och av följande skäl:

A.  I EU-fördraget föreskrivs att ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv” och att beslut ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt(16). Enligt EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer utföra sitt arbete så öppet som möjligt och medborgarna och invånarna ska ha rätt till tillgång till handlingar(17). Rätten till tillgång till handlingar är en grundläggande rättighet som skyddas av stadgan och fördragen, vilken medborgarna bör ha möjlighet att utöva på ett proaktivt sätt så att de effektivt kan utöva sin rätt att granska det arbete och den verksamhet EU:s institutioner, organ och byråer bedriver, i synnerhet lagstiftningsförfarandet. Domstolen har upprepat betonat kopplingen mellan tillgång till handlingar och demokrati.

B.  I förordning (EG) nr 1049/2001 erkänns att ännu större tillgång till handlingar är av särskild betydelse när EU:s institutioner handlar i egenskap av lagstiftare och behovet av direkt tillgång till lagstiftningshandlingar understryks särskilt.

C.  Domstolen har understrukit att offentlig granskning av den information som lagstiftningsåtgärderna bygger på är en förutsättning för utövandet av demokratiska rättigheter(18). Domstolens slutsats är att öppenhet kring sådan information bidrar till att stärka demokratin genom att medborgarna får möjlighet att granska all den information som utgör grunden för en lagstiftningsakt. Domstolen har angett att medborgarnas möjlighet att få tillgång till de beaktanden som ligger till grund för lagstiftningsåtgärderna utgör en förutsättning för att de effektivt ska kunna utöva sina demokratiska rättigheter.

D.  Öppenhet och god styrning när det gäller EU:s funktionssätt och beslutsprocess är absolut nödvändigt för att bygga upp förtroendet för unionen säkerställer att förvaltningens legitimitet, effektivitet och ansvarsskyldighet gentemot medborgarna ökar. EU:s funktionssätt bygger på representativ demokrati. EU:s institutioner, organ och byråer måste sträva efter högsta möjliga standarder när det gäller öppenhet, ansvarstagande och integritet. Metoder för granskning som kombinerar demokratisk tillsyn, kontroll och övervakning måste säkerställas. Öppenhet och delaktighet från medborgare och civilsamhället i unionens demokratiska liv är absolut nödvändigt för att främja god styrning av EU:s institutioner.

E.  Tillgång till korrekt information är avgörande för att förhindra felaktig information och motverka falska nyheter.

F.  I rapporten om slutresultaten av konferensen om Europas framtid efterfrågade konferensens plenarförsamling att medborgarna ska få ökad tillgång till EU:s åtgärder genom bättre information, utbildning, medborgardelaktighet och transparens. Den efterfrågade också att EU:s beslutsprocess ska förbättras i syfte att säkerställa EU:s förmåga att agera, samtidigt som man tar hänsyn till alla medlemsstaters intressen och garanterar en transparent och begriplig process för medborgarna. Det finns ett tydligt allmänintresse av att lagstiftningshandlingar lämnas ut, så att medborgarna effektivt kan utöva sin rätt att granska lagstiftningsprocessen. Enligt artikel 16.8 i EU-fördraget ska rådets möten vara offentliga när man överlägger och röstar om ett förslag till lagstiftningsakt. De flesta förberedande handlingar i pågående lagstiftningsförfaranden förses med märkningen ”LIMITE”, vilket innebär en oproportionerlig begränsning av medborgarnas rätt till tillgång till lagstiftningshandlingar. För att medborgarna fullt ut ska kunna utöva sin rätt till tillgång till handlingar bör alla lagstiftningshandlingar som utarbetas och/eller skickas av de förberedande organen förtecknas i ett användarvänligt offentligt register. Enligt domstolen måste tillgången till lagstiftningshandlingar vara största möjliga och skälen för att neka tillgång bör vara välgrundade, även i rådets arbetsgrupper(19).

G.  Principer om öppenhet och transparens bör inte bara styra beslutsprocessen utan även hur texter utarbetas. Transparens och tillgång till handlingar bör också garanteras i förhållande till hur EU-politiken genomförs på alla nivåer och hur EU-medlen används.

H.  Medborgarnas förväntningar i fråga om transparens, effektivitet och ansvarsskyldighet för offentliga institutioner samt möjliga tekniska lösningar har förändrats de senaste åren. För att återspegla denna utveckling och öka ansvarsskyldigheten och effektiviteten kan det bli nödvändigt att övervaka tillämpningen av nuvarande lagstiftning och domstolens och Europadomstolens rättspraxis, anta nya tekniska lösningar och riktlinjer och vidta åtgärder för att övervaka framstegen.

I.  De frågor som ansågs viktigast i de undersökningar som Europeiska ombudsmannen avslutade 2021 var insyn i beslutsfattandet, ansvarsskyldighet och avslag på begäranden om allmänhetens tillgång till information och handlingar (29 %), följt av serviceanda (26 %), korrekt användning av skönsmässig bedömning, inbegripet i överträdelseförfaranden (18 %), respekt för processuella rättigheter (12 %) och kränkningar av grundläggande rättigheter (11 %)(20). Enligt ombudsmannens årsrapport för 2021 kvarstår ”svängdörrsproblematiken”.

J.  I mål 1499/2021/SF(21) konstaterade ombudsmannen att rådets och kommissionens beslut att inte ge allmänheten fullständig tillgång till handlingar som rör lagstiftningsförhandlingar utgjorde ett administrativt missförhållande.

K.  Under 2021 års översyn av ombudsmannens påskyndade förfarande för hantering av klagomål i fråga om allmänhetens tillgång till handlingar framkom såväl en betydande minskning med två tredjedelar av handläggningstiderna för klagomål till ombudsmannen som en ökning av antalet klagomål om tillgång till handlingar(22).

L.  I mål 1499/2021/SF(23) konstaterade ombudsmannen att rådets beslut att inte ge allmänheten fullständig tillgång till handlingar som rör lagstiftningsförhandlingar utgjorde ett administrativt missförhållande. Det är en juridisk skyldighet att hålla allmänheten informerad om hur lagstiftningsförfarandena fortskrider. Snabb tillgång till lagstiftningshandlingar är helt avgörande för att medborgarna ska kunna utöva rätten att delta i EU:s demokratiska liv enligt fördragen.

M.  Unionens hantering av covid-19-krisen visade på dess förmåga att agera, men också på behovet av ökad transparens inom unionen, inbegripet behovet av ett bättre sätt att hantera desinformation, i syfte att ge EU-medborgarna bättre och mer korrekt information. Rådets tillfälliga arbetsgrupp för covid-19-intyg utförde sitt arbete utan tillräcklig insyn.

N.  Parlamentet antog sin ståndpunkt vid första behandlingen av kommissionens förslag om ändring av förordning (EG) nr 1049/2001 i december 2011. Förhandlingarna om den förordningen har stått stilla sedan 2012. EU har fått många nya ansvarsområden sedan förordningen trädde i kraft. Ökat ansvar kräver ökad transparens, demokratisk granskning och ansvarsskyldighet för att EU i medborgarnas ögon ska fortsätta att ha trovärdighet, legitimitet och förtroende.

O.  I domen De Capitani mot rådet gjorde domstolen klart att syftet med förordning (EG) nr 1049/2001 är att ge allmänheten rätt till största möjliga tillgång till handlingar och därmed måste alla undantag som avviker från denna princip tolkas och tillämpas strikt. Den klargjorde dessutom att artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1049/2001 bland annat föreskriver ett undantag från tillgång till lagstiftningshandlingar om ett utlämnande allvarligt skulle skada den berörda institutionens beslutsprocess. Om tillgång till handlingar nekas med åberopande av detta undantag måste rådet bevisa att ett utlämnande av handlingarna i fråga specifikt och de facto skulle skada dess beslutsprocess och att risken för sådan skada rimligen är förutsebar och inte rent hypotetisk.

P.  Efter domslutet i mål T-131/18 till Frontex fördel beslutade domstolen att två personer skulle betala 23 700 euro till Frontex för att täcka dess rättegångskostnader, ett belopp som domstolen senare minskade till 10 520 euro. I sitt beslut av den 15 december 2022 i de förenade målen 1261/2020 och 1361/2020(24) konstaterade ombudsmannen att Frontex nya praxis för tillgång till handlingar utgjorde ett administrativt missförhållande, särskilt dess vägran att kommunicera via e-post med personer som begär tillgång till handlingar. Denna praxis att skapa tekniska hinder för tillgång till handlingar och söka ersättning från klagande för orimligt höga rättegångskostnader har en dämpande effekt på de samhällsmedborgare som söker tillgång till handlingar från Frontex, vilket i slutändan kan bidra till sämre insyn, minskad transparens och till och med total brist på tillgång till handlingar om Frontex verksamhet. I sin resolution av den 21 oktober 2021(25) och rapporten från arbetsgruppen för granskning av Frontex uppmanade parlamentet Frontex att avstå från att söka ersättning för (orimligt höga) kostnader för externa advokater från sökande i domstolsärenden gällande begäranden om tillgång till information.

Den senaste utvecklingen

1.   Europaparlamentet betonar att EU:s institutioner är skyldiga att genomföra artikel 15.3 i EUF-fördraget i enlighet med demokratiska principer, i synnerhet de principer som fastställs i artikel 10.3 i EU-fördraget och artikel 42 i stadgan . Parlamentet erinrar om att det i artikel 10.3 i EU-fördraget erkänns att ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv” och understryker därmed att beslut ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. Parlamentet betonar att transparens och allmänhetens största möjliga tillgång till handlingar är avgörande för att säkerställa ansvarsskyldighet och demokratisk granskning av EU:s institutioner och att medborgarnas förtroende för EU är direkt avhängigt av transparens.

2.  Europaparlamentet noterar att kommissionen tog emot det högsta antalet förstagångsansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar (7 445 under 2019, 8 001 under 2020, 8 420 under 2021), följt av rådet (2 567 under 2019, 2 321 under 2020, 2 083 under 2021) och parlamentet (645 under 2019, 442 under 2020, 499 under 2021). Parlamentet kan konstatera att andelen bifall från institutionerna generellt är hög (2019 låg den på 78 % för kommissionen, 74,7 % för rådet och 93 % för parlamentet; 2020 på 81 % för kommissionen, 84,1 % för rådet och 93 % för parlamentet; och 2021 på 73,7 % för kommissionen, 83,3 % för rådet och 95 % för parlamentet). Parlamentet betonar dock att regelmässiga förseningar och ogrundade avslag på begäranden om utlämnande av handlingar, även delvis, underminerar medborgarnas rätt att granska EU:s institutioner. Parlamentet kräver att EU:s institutioner, organ och byråer ska tillhandahålla statistik om förseningar när det gäller att besvara begäranden om tillgång handlingar. Parlamentet betonar att för kommissionens del är granskningen av förstagångsbesluten försenad i 85 % av fallen(26).

3.  Europaparlamentet är bekymrat över den frekventa användningen av undantagen i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 för att neka fullständig tillgång till handlingar. Parlamentet påminner om att en institution, ett organ eller en byrå som åberopar ett av undantagen för tillgång till handlingar enligt denna artikel ska göra en objektiv och individuell bedömning, påvisa att risken för det skyddade intresset är välgrundad, förutsebar och inte rent hypotetisk och vederbörligen motivera hur tillgång till handlingen specifikt och i praktiken skulle skada det skyddade intresset(27). Parlamentet begär att EU:s institutioner, organ och byråer ska införliva dessa bedömningar i sina rutiner för tillgång till handlingar. Parlamentet framhåller att det ändå kan vara möjligt att lämna ut vissa delar av en handling även om övriga delar måste skyddas, med beaktande av det övervägande allmänintresset av utlämnandet, däribland behovet av att säkerställa god styrning, effektivitet och ansvarsskyldighet gentemot medborgarna samt medborgarnas nära delaktighet i beslutsprocessen. Parlamentet framhåller domstolens rättspraxis(28) som erkänner allmänhetens tillgång till handlingar från rådets arbetsgrupper när dessa verkar inom ramen för lagstiftningsprocessen. Parlamentet noterar dock att tillgång fortfarande måste begäras aktivt(29). Parlamentet konstaterar med oro att det är ett vanligt problem när personer begär tillgång till handlingar att institutioner, organ och byråer ger avslag på grundval av dåligt underbyggda argument och att det finns inkonsekvenser i hanteringen av liknande begäranden om tillgång till handlingar. Parlamentet begär att EU:s institutioner ska utveckla bästa praxis för att möjliggöra att bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och relevant rättspraxis från domstolen tillämpas och tolkas enhetligt. Parlamentet begär dessutom att EU-byråerna ska tillämpa förordning (EG) nr 1049/2001 i sin policy för tillgång till handlingar(30).

4.  Europaparlamentet påminner om att enligt Europeiska ombudsmannen bör begränsningar av tillgång till handlingar, särskilt lagstiftningshandlingar, utgöra undantag och begränsas till vad som är absolut nödvändigt. Parlamentet påminner vidare om att alla avslag angående allmänhetens tillgång till handlingar måste bygga på tydligt och noggrant fastställda rättsliga undantag och åtföljas av motiverade och specifika skäl så att medborgarna kan förstå varför tillgång till handlingen nekats och på ett effektivt sätt använda sig av de rättsmedel som finns att tillgå. Parlamentet anser att en mer proaktiv strategi skulle bidra till att säkerställa effektiv transparens och förhindra kostsamma och betungande rättstvister mellan medborgare och institutioner.

5.  Europaparlamentet beklagar att tillgången till den rådgivning som tillhandahålls av rättstjänsterna vid EU:s institutioner, organ och byråer är alltför begränsad. Parlamentet betonar att institutionernas, organens och byråernas intresse i fråga om att söka juridisk rådgivning och få uppriktig, objektiv och fullständig rådgivning endast kan skyddas genom begränsning av allmänhetens tillgång ifall risken för att beslutsprocessen skadas rimligen är förutsebar och inte rent hypotetisk och ifall den juridiska rådgivningen omfattar särskilt känsliga frågor. Parlamentet noterar att det i domstolens dom(31) anges att förordning (EG) nr 1049/2001 i princip inför en skyldighet att lämna ut yttranden från rådets rättstjänst som gäller lagstiftningsprocesser. Parlamentet konstaterar att det enligt domstolen endast är möjligt att avslå en begäran med hänvisning till skyddet av juridisk rådgivning som ges inom ramen för lagstiftningsprocessen ifall innehållet i yttrandet är särskilt känsligt eller har ett särskilt brett tillämpningsområde som omfattar mer lagstiftningsprocessen. Parlamentet upprepar domstolens yttrande om att berörd institution i sådana fall är skyldig att ge en detaljerad redogörelse för skälen till ett sådant avslag.

6.  Europaparlamentet konstaterar med stor oro att kommissionen 2021, efter en begäran om allmänhetens tillgång till textmeddelanden mellan kommissionens ordförande och den verkställande direktören för ett läkemedelsföretag angående inköp av covid‑19-vaccin, vägrade att erkänna att sådana textmeddelanden omfattas av definitionen av ”handling” enligt förordning (EG) nr 1049/2001. Parlamentet konstaterar att även om kommissionen är tvungen att registrera och söka efter sådana textmeddelanden skulle den ändå kunna besluta att inte bevilja allmänheten fullständig tillgång till dessa ifall de undantag som anges i förordning (EG) nr 1049/2001, såsom kommersiella intressen, är tillämpliga. Parlamentet erinrar om att registrering av en handling är en följd av att handlingen existerar och inte ett villkor för att den ska existera. Parlamentet noterar ombudsmannens slutsats att ett administrativt missförhållande förelåg från kommissionens sida i detta fall(32). Parlamentet är bekymrat över att kommissionen har underlåtit att följa upp ombudsmannens rekommendation efter hennes undersökning om att göra ytterligare en sökning efter relevanta textmeddelanden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål göra en fullständig sökning. Parlamentet uttrycker djup oro över att denna situation har orsakat ett växande avstånd mellan medborgarna och EU:s institutioner.

7.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens interna policy de facto är att inte registrera textmeddelanden med motiveringen att textmeddelanden är ”kortlivade handlingar” och ”inte är avsedda att innehålla viktig information om kommissionens politik, verksamhet och beslut”. Parlamentet påpekar dock att textmeddelanden i praktiken används i detta syfte. Parlamentet kräver att kommissionen ska anpassa sina interna riktlinjer om registrering av handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 och att registrera textmeddelanden som rör dess politik, verksamhet och beslut. Parlamentet noterar med intresse att det i flera medlemsstater har blivit allmän praxis att offentliga organ arkiverar textmeddelanden som rör deras politik, verksamhet och beslut och omfattas av lagar om tillgång till handlingar.

8.  Europaparlamentet konsterarar att kommissionen har raderat handlingar, inbegripet protokoll från sammanträden inom stängda dörrar, rapporter och interna dokument. Parlamentet uttrycker oro över att denna praxis har resulterat i att viktig korrespondens som är relevant för politiska beslut inte finns kvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att icke-privat korrespondens som rör viktiga politiska beslut som standard systematiskt registreras och arkiveras.

9.  Europaparlamentet beklagar parlamentets svårigheter att få tillgång till fullständig och detaljerad information från kommissionen om hur EU-rätten genomförs och efterlevs. Parlamentet beklagar att bristen på proaktivt offentliggjorda översikter med aktuell information om de senaste förfarandena i alla specifika överträdelseärenden, särskilt de där överträdelserna har pågått under en längre tid, samt bristen på information i EU Pilot, som är en informell dialog mellan kommissionen och medlemsstaterna om tillämpningen av EU-rätten före en eventuell överträdelse. Parlamentet anser att detta hindrar parlamentarisk och offentlig granskning. Parlamentet begär att EU:s institutioner ska respektera principen om lojalt samarbete och proaktivt offentliggöra denna information.

10.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte proaktivt offentliggör statistik där det framgår hur effektiv EU:s politik är, särskilt i fråga om rättsliga och inrikes frågor, vilket i stor utsträckning försvårar den offentliga granskningen av den politik som i hög grad påverkar de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att proaktivt offentliggöra sådan statistik i syfte att visa att politiken är nödvändig och proportionerlig för att uppnå målet med politiken.

11.  Europaparlamentet beklagar att officiella handlingar ofta ges en för hög säkerhetsskyddsklassificering av EU:s institutioner. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt från tidigare betänkanden om tillgång till handlingar om behovet av att fastställa tydliga och enhetliga regler för säkerhetsskyddsklassificering och borttagande av säkerhetsskyddsklassificering för handlingar och inrätta en oberoende EU-myndighet som ska bedriva tillsyn av efterlevnaden av dessa regler. Parlamentet beklagar bristen på noggrann uppföljning från kommissionens och rådets sida.

12.  Europaparlamentet betonar att internationella överenskommelser är bindande och påverkar EU-lagstiftningen, och understryker att det finns ett behov av att parlamentet har insyn i förhandlingarna under hela processen, bland annat genom att parlamentsledamöternas tillgång till relevanta dokument säkerställs. Parlamentet påminner om artikel 218 i EUF-fördraget enligt vilken parlamentet ”ska omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet”.

13.  Europaparlamentet noterar att rådet under 2021 försåg 1 327 lagstiftningshandlingar med märkningen ”LIMITE” av de totalt 3 586 handlingar som fördes in i registret, och att 839 av dessa sedan på begäran gjordes tillgängliga för allmänheten(33). Parlamentet betonar att den alltför omfattande användningen av ”LIMITE” kraftigt försvårar och fördröjer medborgarnas tillgång till handlingar. Parlamentet uppmanar rådet att se över sina riktlinjer för märkning av handlingar som ”LIMITE” i syfte att säkerställa ett proaktivt offentliggörande som standard och att endast använda LIMITE i vederbörligen motiverade undantagsfall, och att regelbundet ompröva denna begränsning. Parlamentet beklagar att rådet tillhandahåller den information som finns tillgänglig om lagstiftningshandlingar i ett register som är ofullständigt och inte användarvänligt.

14.  Europaparlamentet uttrycker oro över svårigheterna med att få tillgång till handlingar från vissa EU-byråer, och konstaterar att svårigheterna hindrar medborgare och parlamentsledamöter från att effektivt granska dessa byråer. Parlamentet anser att det är nödvändigt att lämna ut information om sammanträden och kontakter mellan EU:s byråer och tredje parter för ökad insyn.

15.  Europaparlamentet noterar att Frontex har inrättat ett register över handlingar på en särskild webbplats och under det första året sedan byrån inrättades i mars 2022 har laddat upp nästan 2 000 handlingar i registret. Parlamentet beklagar dock att registret innehåller få handlingar med anknytning till genomförandet av gemensamma insatser, vilket är byråns kärnverksamhet. Parlamentet betonar att allmänhetens tillgång till Frontex handlingar är nödvändig för att förstå byråns arbete, och beklagar att mindre än fem procent av begärandena om allmänhetens tillgång till handlingar under 2020 ledde till full tillgång, vilket förhindrade en effektiv offentlig granskning. Parlamentet stöder ombudsmannens rekommendation, efter hennes egeninitierade undersökning 4/2021/MHZ, att byrån bör inta en mer proaktiv hållning i fråga om insyn i syfte att säkerställa högre ansvarsskyldighet för sin verksamhet.

16.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de kraftiga förseningar som uppstått när det gäller att ge dess ledamöter tillgång till rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) om tjänstefel som begåtts av flera Frontex-anställda, inklusive den högsta ledningen, i samband med byråns operativa verksamhet. Parlamentet är oroat över att varken Frontex styrelse eller Olaf har definierat egenansvaret för rapporten och beslutsprocesserna för dess utlämnande på begäran av parlamentsledamöterna och ombudsmannen. Parlamentet betonar att beslutet att inte göra Olafs rapport omedelbart tillgänglig för alla parlamentsledamöter skulle kunna strida mot behovet av demokratisk granskning av byrån. Parlamentet begär att slutsatserna i de kommande Olaf-rapporterna om Frontex görs tillgängliga för allmänheten, och begär att parlamentsledamöterna omedelbart ges tillgång till dessa ytterligare rapporter när de slutförs för att säkerställa deras granskning av byrån.

17.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över att dess ledamöter, före detta ledamöter och personal misstänks för korruption, penningtvätt och deltagande i kriminell organisation i utbyte mot inflytande över parlamentets beslut. Parlamentet erinrar om att transparens och tillgång till handlingar är viktigt för att förebygga och bekämpa korruption och säkerställa att ansvar utkrävs av de personer som arbetar inom offentlig sektor. Parlamentet konstaterar att en hög grad av insyn, även tillgång till handlingar, gör det lättare att spåra verksamhet som har anknytning till beslutsprocessen och kan bidra till att upptäcka brottslig verksamhet. Parlamentet påminner om rekommendationerna i sina resolutioner av den 15 december 2022 och den 16 februari 2023 och efterlyser ett snabbt och fullständigt genomförande av dem.

18.  Europaparlamentet välkomnar att det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation, och stärkandet av integriteten, transparensen och ansvarsskyldigheten i Europaparlamentet (INGE 2) har fått till uppgift att identifiera potentiella brister i parlamentets bestämmelser och lägga fram förslag till reformer som syftar till att öka allmänhetens förtroende för parlamentet och samtidigt skydda parlamentsledamöternas rätt att fritt fullgöra sina mandat. Parlamentet begär att de slutliga rekommendationerna från INGE 2 snabbt ska genomföras. Parlamentet begär på nytt att det ska införas ett obligatoriskt krav för alla parlamentsledamöter och ackrediterade parlamentsassistenter och all personal på att offentliggöra samtliga inplanerade möten med personer som inte tillhör parlamentet när sådana möten har anknytning till ett betänkande, initiativbetänkande eller en resolution från parlamentet.

19.  Europaparlamentet efterlyser större insyn i de nationella ansökningarna om EU-finansiering, i kommunikationen mellan kommissionen och medlemsstaterna och i genomförandet av EU-finansiering.

20.  Europaparlamentet beklagar djupt att det fortfarande saknas en fullständig, offentlig översikt över EU-finansieringen till tredjeländer som underlättar samarbetet i migrationsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa insyn, bland annat genom att upprätta en tydlig översikt över alla instrument i EU-budgeten som används för att finansiera samarbete med tredjeländer på området migrationshantering, inbegripet information om belopp, syfte och finansieringskälla samt detaljerade uppgifter om alla andra potentiella stödåtgärder som tillhandahålls av EU:s byråer, såsom Frontex, för att se till att parlamentet och allmänheten kan kontrollera genomförandet av EU:s budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och genomföra en exakt metod för att spåra de tio procent av utgifterna som öronmärkts för migration och tvångsförflyttningar för att på ett effektivt sätt säkerställa lämplig transparens och ansvarsskyldighet när det gäller dessa utgifter, i enlighet med kraven i förordning (EU) 2021/947(34).

21.  Europaparlamentet lovordar domstolen för att den på sin webbplats direktsänder meddelandet av sina domar och uppläsningen av generaladvokatens yttranden, vilket gör det möjligt för medborgarna att följa förhandlingarna på samma villkor som om de vore fysiskt närvarande. Parlamentet uppmanar domstolen att även direktsända alla förhandlingar.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka insynen i beslut som fattas i överträdelseförfaranden. Parlamentet beklagar den bristande insynen i formella underrättelser till och överträdelseförfaranden mot medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa efterlevnaden av artikel 218 i EUF-fördraget och att offentliggöra relevanta handlingar, såsom handlingar som skickats till medlemsstaterna, i samband med överträdelseförfaranden.

Lägesrapport om lagstiftningen

23.  Europaparlamentet påpekar att rätten till tillgång till handlingar sedan EU-fördraget och EUF-fördraget trädde i kraft gäller alla EU:s institutioner, organ och byråer(35). Parlamentet konstaterar att en eventuell översyn av förordning (EG) nr 1049/2001 med tanke på de ökade kraven på insyn som fastställs i fördragen inte bör sänka den nuvarande insynsnivån. Parlamentet understryker den avgörande roll som relevant rättspraxis spelar för att förordningen ska vara à jour med den senaste utvecklingen(36). Parlamentet understryker behovet av att kodifiera relevant rättspraxis, ytterligare stärka insynen och säkerställa ansvarsskyldighet inom EU.

24.  Europaparlamentet erinrar om att det inte är hur handlingen förmedlats eller det faktum att handlingen registrerats som gör att den tillhör en viss institution utan snarare huruvida dess innehåll gäller en fråga med anknytning till politik, verksamhet och beslut som omfattas av den institutionens ansvarsområde.

Rekommendationer

25.  Europaparlamentet ser positivt på kommissionens avsikt att öka transparensen inom EU på grundval av ”transparens som standard”. Parlamentet vädjar till kommissionen att inte överväga något förslag om ändring av förordning (EG) nr 1049/2001 som skulle sänka standarderna för insyn och tillgång till handlingar. Parlamentet beklagar att förhandlingarna länge har stått stilla och uppmanar med eftertryck rådet och kommissionen att återuppta förhandlingarna med de övriga institutionerna på grundval av kommissionens förslag från 2008 och 2011. Parlamentet konstaterar att en reform måste ta itu med centrala frågor – såsom utvidgning av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1049/2001 till alla EU:s institutioner, organ och byråer, tillämpningsområdet för skälen till att inte bevilja tillgång till handlingar, definitionen av en ”handling”, prövning av allmänhetens intresse, insyn i lagstiftningsprocessen och invändning mot gruppundantag – samt integrera rättspraxisen från domstolen och Europadomstolen och ta hänsyn till den nya tekniska utvecklingen. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att arbeta konstruktivt med det slutliga målet att se till att EU-medborgarna fullt ut kan utöva sin rätt till tillgång till handlingar och därmed utöva sin granskningsfunktion gentemot EU:s institutioner, organ och byråer.

26.  Europaparlamentet beklagar att man upprepade gånger har gett avslag på begäranden om allmänhetens tillgång till handlingar, även efter det att denna praxis klassificerats som ett administrativt missförhållande av ombudsmannen, och åtar sig att föregå med gott exempel. Parlamentet efterlyser mer öppenhet, även genom bättre tillgång till handlingar, för att möjliggöra offentlig granskning.

27.  Europaparlamentet framhåller, med tanke på den senaste tidens skandaler, riskerna med sammanträden inom stängda dörrar. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen, rådet och EU:s byråer och organ alltför ofta begär att sammanträden ska hållas inom stängda dörrar utan ordentlig motivering. Parlamentet anser att begäranden om sammanträden inom stängda dörrar bör bedömas ordentligt. Parlamentet efterlyser utarbetande av tydliga kriterier och regler som styr begäranden om sammanträden inom stängda dörrar inom EU-institutionerna.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara mer transparent när det gäller avtal med tredje parter. Kommissionen uppmanas även att vara mer proaktiv och offentliggöra så mycket information som möjligt om upphandlingsförfaranden jämfört med sin nuvarande praxis.

29.  Europaparlamentet ser positivt på ombudsmannens praktiska rekommendationer om hur text- och snabbmeddelanden som skickas eller tas emot av anställda i deras yrkesutövning ska registreras(37). Parlamentet erkänner att arbetsrelaterade text- och snabbmeddelanden är ”handlingar” i den mening som avses i förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar, och uppmanar EU:s övriga institutioner, organ och byråer att också erkänna detta, följa ombudsmannens rekommendationer och offentliggöra denna uppföljning. Parlamentet uppmanar EU:s övriga institutioner, organ och byråer att använda en bred tolkning av begreppet ”handling”, vilket är särskilt viktigt i ett informationssamhälle och i samband med nya kommunikationsformer, som används för att diskutera frågor som rör politik, verksamhet och beslut.

30.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens riktlinjer för EU-förvaltningen från 2021 om politik och praxis för att ge verkan åt allmänhetens rätt till tillgång till handlingar i syfte att förbättra de interna förfarandena för att göra processen enkel och öppen för medborgarna, bland annat genom att ge allmänheten information om hur man lämnar in en begäran om tillgång till handlingar, samt om det förfarande som institutionen följer vid hanteringen av begäranden och om mekanismerna för överprövning(38). Parlamentet begär att EU:s institutioner, organ och byråer ska införliva dessa bedömningar i sina rutiner för tillgång till handlingar.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s institutioner, organ och byråer att på sina respektive webbplatser ge råd om vilken information som en begäran om handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 bör innehålla för att effektivisera behandlingen av begäranden.

32.  Europaparlamentet betonar att transparens och fullständig tillgång till de handlingar som institutionerna har måste vara regel och att undantag från den regeln måste tolkas strikt, med beaktande av det övervägande allmänintresset av ett utlämnande. Parlamentet begär att EU:s samtliga institutioner, organ och byråer proaktivt ska offentliggöra handlingar på sina webbplatser och göra det enkelt för medborgarna att söka efter dessa handlingar i syfte att möjliggöra offentlig granskning. Parlamentet understryker att bristande kunskap om huruvida handlingar faktiskt existerar kan hindra medborgarna från att utöva sin rätt att begära tillgång till handlingar. Parlamentet betonar att det enligt fördragen och stadgan är en juridisk skyldighet att säkerställa att medborgarna kan förstå, i detalj följa och vara delaktiga i lagstiftningsprocessen och ett grundläggande krav för demokratisk granskning och demokratin som helhet. Parlamentet understryker att medborgarna enligt domstolen(39) också i detalj måste kunna följa beslutsprocesserna i de förberedande organ som deltar i lagstiftningsförfarandena och ha tillgång till all relevant information. Parlamentet begär att EU:s institutioner, organ och byråer ska ha en policy om ”inbyggd transparens” och offentliggöra handlingar kopplade till lagstiftningsärenden proaktivt, inbegripet handlingar som ingår i eller är knutna till lagstiftningsförfaranden, inom en rimlig tidsram och på ett användarvänligt och tillgängligt sätt, samt offentliggöra klagomål som rör avslag på begäranden om tillgång till handlingar. Parlamentet anser att trepartmöteshandlingar, såsom föredragningslistor, sammanfattade slutsatser, protokoll och allmänna ställningstaganden i rådet, är knutna till lagstiftningsförfaranden och bör behandlas som lagstiftningshandlingar. Parlamentet begär att EU:s institutioner fullt ut ska följa domstolens dom i mål T‑540/15(40) om tillgång till handlingar från trepartsmöten. Parlamentet kräver att EU-institutionerna och i synnerhet rådet ska förbättra sina bestämmelser och förfaranden om insyn i lagstiftningen, inbegripet tillgång till och säkerhetsskyddsklassificering av lagstiftningshandlingar. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Frontex att omedelbart upphöra med sin praxis att kräva att sökande ska täcka kostnaderna för externa advokater i domstolsärenden som rör begäranden om tillgång till information(41).

33.  Europaparlamentet välkomnar de nya åtgärder för transparens som rådet vidtog under 2020, i överensstämmelse med de förslag som ombudsmannen lagt fram i sina undersökningar om insyn i rådets lagstiftningsarbete och insyn i trepartsmöten(42), för att öka det proaktiva offentliggörandet av lagstiftningshandlingar, inbegripet lägesrapporter om förhandlingar om lagförslag och rådets mandat för förhandlingar med Europaparlamentet, och för att säkerställa en begränsad tillämpning av ”LIMITE”-märkningen på sådana handlingar, bland annat genom att begränsa både antalet handlingar som försetts med denna märkning och giltighetstiden för denna märkning. Parlamentet beklagar att det fortfarande finns skillnader mellan olika ordförandeskap när det gäller deras praxis att proaktivt offentliggöra dokument. Parlamentet insisterar på att ett systematiskt offentliggörande av mandatet för att inleda trepartsförhandlingar och av rådets slutliga ståndpunkt till stöd för utgången av förhandlingarna är ett absolut minimum, och att rådet, för att återspegla parlamentets transparens i lagstiftningsförhandlingarna, även systematiskt bör registrera vilka medlemsstaterna är när de uttrycker sina ståndpunkter i rådet. Parlamentet efterlyser permanenta bindande riktlinjer för alla ordförandeskap, på grundval av det finländska ordförandeskapets initiativ.

34.  Europaparlamentet uppmanar rådet att proaktivt offentliggöra sina kontakter med lobbyister. Parlamentet uppmanar rådet att återuppta dialogen mellan medlemsstaterna och generalsekretariatet om åtgärder för att förbättra enhetligheten, standardiseringen och tydligheten i dokumentförvaltningen inom rådet. Parlamentet betonar att rådet måste offentliggöra handlingar i god tid.

35.  Europaparlamentet ser positivt på kommissionens avsikt att ta fram nya interna riktlinjer för transparens och tillgång till handlingar och uppmanar övriga institutioner att följa detta initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att riktlinjerna innebär en policy om ”inbyggd transparens” och speglar relevant rättspraxis och ombudsmannens rekommendationer de senaste åren(43).

36.  Europaparlamentet begär att kommissionen och EU:s övriga institutioner, byråer och organ ska vara mer proaktiva när det gäller att offentliggöra handlingar och statistik om hur de hanterar begäranden om tillgång till handlingar, eftersom sådan information skulle vara till hjälp för att bedöma institutionernas proaktiva hållning i fråga om tillgång till handlingar.

37.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att institutionerna ska påskynda sitt arbete med att upprätta en särskild och användarvänlig gemensam databas över statusen i lagstiftningsärendena (gemensam lagstiftningsdatabas) enligt interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(44) för att öka insynen. Parlamentet betonar att de handlingar som offentliggörs bör göras offentliga i ett format som gör dem sökbara och maskinläsbara.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU:s samtliga institutioner att säkerställa att allmänna handlingar systematiskt tillhandahålls i ett öppet, användarvänligt och maskinläsbart format, vilket är särskilt viktigt för numeriska och finansiella uppgifter, och att säkerställa att handlingar som offentliggjorts tidigare har samma format. Parlamentet begär att artikel 122.3 i arbetsordningen ska ändras för att säkerställa att handlingar tillhandahålls i ett öppet, användarvänligt och maskinläsbart format. Parlamentet uppmanar EU:s samtliga institutioner att överväga att öka antalet handlingar och bredda de kategorier av handlingar som de gör direkt tillgängliga i sina offentliga register och att öka handlingarnas sökbarhet och tillgänglighet på sina internetsidor. Parlamentet anser att de kategorier av handlingar som ska göras direkt tillgängliga via parlamentets offentliga register bör omfatta förberedande lagstiftningshandlingar, oavsett om de har upprättats av parlamentet ensamt eller tillsammans med andra institutioner, såsom politiska och tekniska handlingar från trepartsmöten, inbegripet alla versioner av det gemensamma flerspaltiga dokument som avses i uppförandekoden för förhandlingar i det ordinarie lagstiftningsförfarandet, med förbehåll för de undantag som fastställs i förordning (EG) nr 1049/2001 och i tribunalens och domstolens rättspraxis.

39.  Europaparlamentet anser att det nuvarande sättet att hitta parlamentsledamöternas röstningshistorik, via pdf-filer som innehåller hundratals röster på parlamentets webbplats, inte är användarvänligt och inte bidrar till transparens. Parlamentet begär att presidiet ska utveckla ett användarvänligt system där det för varje omröstning med namnupprop syns vilken text parlamentet röstat om samt omröstningsresultaten för varje grupp och ledamot. Parlamentet begär att resultaten av omröstningar med namnupprop, uppgifter om ledamöternas närvaro och de texter som man röstat om görs tillgängliga i maskinläsbara format.

40.  Europaparlamentet erinrar om att en begäran om tillgång till en handling ska behandlas skyndsamt(45). Parlamentet konstaterar med stor oro att ombudsmannen tar emot många klagomål från medborgarna om extrema förseningar för att få tillgång till begärda handlingar. Parlamentet stöder ombudsmannens uppfattning att försenad tillgång i praktiken innebär nekad tillgång och att de administrativa förfarandena bör effektiviseras i syfte att säkerställa att medborgarna får tillgång till handlingar inom en rimlig tid. Parlamentet begär att EU:s institutioner, organ och byråer ska respektera tidsfristerna, att fler uppgifter om hur de respekterar tidsfristerna ska tillhandahållas och att sökande ska tillhandahållas en förklaring där skälen till att tidsfristerna inte har respekterats framgår. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att vidta åtgärder för att se till att andra EU-institutioner följer tidsfristerna. Parlamentet betonar att ett proaktivt offentliggörande av handlingar i registret är den bästa lösningen för att minska antalet begäranden om tillgång till handlingar och för att undvika förseningar.

41.  Europaparlamentet understryker att pandemin och EU-institutionernas ändrade arbetsmetoder har resulterat i att handläggningen av begäranden om tillgång till handlingar går långsammare. Parlamentet insisterar på att institutionerna måste inrätta mekanismer för att garantera att högsta möjliga nivå av öppenhet och tillgång till handlingar bibehålls, även i samband med en krissituation.

42.  Europaparlamentet noterar med oro att medborgarna för närvarande endast kan bestrida ett avslag på en begäran om tillgång till handlingar eller klaga på avsaknaden av ett snabbt svar när tidsfristerna inte respekteras genom att lämna ett klagomål till ombudsmannen, vars rekommendationer tyvärr inte är rättsligt bindande, eller genom att väcka talan mot institutionen vid domstolen, vilket medför en extremt långdragen och kostsam process med osäkra resultat och skapar en orimlig börda som avskräcker medborgare som vill bestrida ett beslut om (delvis) nekad tillgång till en handling. Parlamentet betonar att detta i praktiken betyder att det inte finns någon effektiv åtgärd att vidta mot ett avslag på en begäran om tillgång till handlingar. Parlamentet uppmanar ändå EU-institutionerna att fullt ut och snabbt följa upp ombudsmannens beslut och rekommendationer. Parlamentet begär att EU:s institutioner, organ och byråer ska införa snabbare, mer tillgängliga och ännu enklare förfaranden för hantering av klagomål som rör avslag på begäranden om tillgång till handlingar samt åtgärder som säkerställer att medborgarna kan bestrida beslut när så är nödvändigt. I detta sammanhang rekommenderar parlamentet att högre tjänstemän eller oberoende experter utses med befogenhet att utan onödigt dröjsmål granska överklaganden som rör begäranden om tillgång till handlingar. Parlamentet framhåller att de mycket höga rättsliga kostnader som civilsamhället måste betala har en dämpande effekt på dess tillgång till rättslig prövning i fråga om tillgång till handlingar, vilken är en grundläggande rättighet enligt artikel 42 i stadgan, och undergräver civilsamhällets rätt till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan.

o
o   o

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 145, 31.5.2001, s. 43. (2) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 159. (3) EUT C 337, 20.9.2018, s. 120. (4) EUT C 411, 27.11.2020, s. 149. (5) EUT L 305, 26.11.2019, s. 17. (6) EUT C 465, 17.11.2021, s. 54. (7) EUT C 117, 11.3.2022, s. 159. (8) EUT C 184, 5.5.2022, s. 99. (9) EUT C 342, 6.9.2022, s. 58. (10) EUT L 45, 14.2.2023, s. 13. (11) EUT C 177, 17.5.2023, s. 109. (12) Antagna texter, P9_TA(2023)0054. (13) Dom av den 25 januari 2023, De Capitani mot rådet, T-163/21, ECLI:EU:T:2023:15. (14) Dom av den 27 november 2019, Luisa Izuzquiza och Arne Semsrott mot Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, T-31/18, ECLI:EU:T:2019:815. (15) EUT L 264, 25.9.2006, s. 13. (16) Artikel 10.3 i EU-fördraget, jämförd med trettonde skälet i ingressen samt artikel 1.2 och artikel 9 i samma fördrag. (17) Artikel 15 i EUF-fördraget. (18) Domstolens dom av den 1 juli 2008, Sverige och Turco mot Europeiska unionens råd, C-39/05 P och C-52/05, ECLI:EU:C:2008:374; domstolens dom av den 17 oktober 2013, Europeiska unionens råd mot Access Info Europe, C-280/11 P, ECLI:EU:C:2013:671. (19) Domen i målet De Capitani mot rådet. (20) Europeiska ombudsmannen ”Årsrapport 2021”, 18 maj 2022, s. 31. (21) Europeiska ombudsmannen, ”Beslut om vägran från Europeiska unionens råd att ge allmänheten fullständig tillgång till handlingar som rör förhandlingarna om utkastet till rättsakt om digitala marknader”, 27 juni 2022. (22) Europeiska ombudsmannen, ”Årsrapport 2021”, 18 maj 2022. (23) Europeiska ombudsmannen, ”Beslut om vägran från Europeiska unionens råd att ge allmänheten fullständig tillgång till handlingar som rör förhandlingarna om utkastet till rättsakt om digitala marknader”, 27 juni 2022. (24) Europeiska ombudsmannen, ”Beslut om frågor kopplade till hur Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) kommunicerar med medborgare i samband med deras åtkomst till dokumentportalen”, 15 december 2022. (25) Europaparlamentets resolution av den 21 oktober 2021 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån för budgetåret 2019 (EUT L 47, 25.2.2022, s. 11). (26) Europeiska ombudsmannen, ”Ombudsman asks Commission to deal urgently with systemic delays in processing public access to documents requests” (inte översatt till svenska) (Ombudsmannen uppmanar kommissionen att skyndsamt ta itu med de systemiska förseningarna i behandlingen av begäranden om allmänhetens tillgång till handlingar), 28 mars 2023. (27) Domstolens dom av den 22 mars 2018, Emilio De Capitani mot Europaparlamentet, T-540/15, EU:T:2018:167; domstolens dom av den 1 juli 2008, Sverige och Maurizio Turco mot Europeiska unionens råd, C‑39/05 P och C‑52/05, EU:C:2008:374. (28) Domen i målet De Capitani mot rådet. (29) Domen i målet De Capitani mot rådet. (30) Becker, M., ”The European Commission Deletes Mass Amounts of Emails and Doesn’t Archive Chats”, Der Spiegel, 12 november 2021. (31) Domstolens dom av den 21 april 2021, Laurent Pech mot Europeiska unionens råd, T-252/19, ECLI:EU:T:2021:203. (32) Europeiska ombudsmannen, ”Beslut om Europeiska kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till textmeddelanden som utväxlats mellan kommissionens ordförande och vd:n för ett läkemedelsföretag och som rörde inköp av ett covid-19-vaccin”, 16 september 2021. (33) Utkast till rådets tjugonde årsrapport om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. (34) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – om ändring och upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (EUT L 209, 14.6.2021, s. 1). (35) Artikel 15.3 i EUF-fördraget. (36) Se till exempel domstolens dom av den 18 juli 2017, Europeiska kommissionen mot Patrick Breyer, T-213/15, ECLI:EU:C:2017:563; domstolens dom av den 1 september 2021, Andrea Homoki mot Europeiska kommissionen, T-517/19, ECLI:EU:T:2021:529; domstolens dom av den 21 april 2021, Laurent Pech mot Europeiska unionens råd, T-252/19, ECLI:EU:T:2021:203. (37) Europeiska ombudsmannen ”Closing note on the strategic initiative on how EU institutions, bodies, offices and agencies record text and instant messages sent/received by staff members in their professional capacity” (inte översatt till svenska) (Avslutande kommentar om det strategiska initiativet om hur EU:s institutioner, organ och byråer lagrar text- och snabbmeddelanden som skickas eller tas emot av deras anställda i samband med deras yrkesutövande), 13 juli 2022. (38) Europeiska ombudsmannen, ”A short guide for the EU administration on policies and practices to give effect to the right of public access to documents” (inte översatt till svenska) (En kort vägledning för EU:s administration avseende policy och praxis när det gäller tillämpningen av allmänhetens rätt till tillgång till handlingar), 27 oktober 2021. (39) Domen i målet De Capitani mot rådet. (40) Domstolens dom av den 22 mars 2018, Emilio De Capitani mot Europaparlamentet, T-540/15, ECLI:EU:T:2018:167. (41) Europaparlamentets beslut (EU, Euratom) 2021/1613 av den 28 april 2021 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån för budgetåret 2019 (EUT L 340, 24.9.2021, s. 324). (42) Europeiska ombudsmannen, ”Ombudsman welcomes steps to make EU law making more accessible to the public” (inte översatt till svenska) (Ombudsmannen välkomnar åtgärder för att göra EU-lagstiftningen mer tillgänglig för allmänheten), 16 juli 2020. (43) Se t.ex. Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 2142/2018/EWM om Europeiska kommissionens beslut om att inte bevilja tillgång till medlemsstaternas ståndpunkter om ett vägledande dokument om riskbedömning av bekämpningsmedels inverkan på bin; domstolens dom av den 14 september 2022, Pollinis France mot Europeiska kommissionen, T‑371/20 och T‑554/20, ECLI:EU:T:2022:556; domstolens dom av den 22 mars 2018, Emilio De Capitani mot Europaparlamentet, T-540/15, ECLI:EU:T:2018:167. (44) Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1). (45) Förordning (EG) nr 1049/2001, artikel 7.