Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 5 om tilldelning av befogenheter och subsidiaritet, artikel 10.1 om representativ demokrati, artikel 10.2 om representation av unionsmedborgarna, artikel 10.3 om unionsmedborgarnas rätt att delta i unionens demokratiska liv, artikel 10.4 om de europeiska politiska partiernas roll, artikel 11 om deltagandedemokrati, artikel 12 om de nationella parlamentens roll, artikel 48.3 om det ordinarie ändringsförfarandet och artikel 48.7 (övergångsklausulen),

–  med beaktande av protokoll nr 1 till Amsterdamfördraget, om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen(1), och av protokoll nr 2 till Lissabonfördraget, om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna(2),

–  med beaktande av artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 41 och 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 maj 2009 om utvecklingen av förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten enligt Lissabonfördraget(3), av den 16 april 2014 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten(4) och av den 19 april 2018 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende nationella parlament(5),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (COM(2021)0734),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och om förbindelserna med de nationella parlamenten för 2018 av den 11 juli 2019 (COM(2019)0333), för 2019 av den 30 juni 2020 (COM(2020)0272), för 2020 av den 23 juli 2021 (COM(2021)0417) och för 2021 av den 1 augusti 2022 (COM(2022)0366),

–  med beaktande av de årliga rapporterna från Europaparlamentets direktorat för förbindelser med de nationella parlamenten, särskilt 2022 års rapport om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i EU,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 20 januari 2021 om kontroll av unionsrättens tillämpning 2017, 2018 och 2019(6) och av den 19 maj 2022 om kommissionens rapport om rättsstatsprincipen 2021(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om unionsrättens ändamålsenlighet samt subsidiaritet och proportionalitet – rapporten om bättre lagstiftning avseende 2017, 2018 och 2019(8),

–  med beaktande av rapporten från arbetsgruppen för subsidiaritet, proportionalitet och ”göra mindre men göra det effektivare” av den 10 juli 2018 med titeln ”Aktiv subsidiaritet – ett nytt sätt att arbeta”(9),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 15 januari 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om konferensen om Europas framtid(10) och av den 4 maj 2022 om uppföljningen av slutsatserna från konferensen om Europas framtid(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2022 om uppmaningen om ett konvent för att göra en översyn av fördragen(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2023 om Europaparlamentets förslag till ändringar av fördragen(13),

–  med beaktande av artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, som fastställer att interparlamentariska konferenser ska hållas i syfte att diskutera budgetpolitiska och andra frågor som omfattas av fördraget,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2023 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken 2023(14),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från konferensen för talmän i EU-ländernas parlament i Prag den 24 och 25 april 2023(15),

–  med beaktande av slutsatserna från plenarsammanträdet för den 69:e konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor (Cosac) i Stockholm den 14–16 maj 2023(16),

–  med beaktande av Leóndeklarationen om parlamentarism som antogs vid konferensen för att högtidlighålla Internationella dagen för parlamentarism – Strengthening Parliaments to Enhance Democracy, som hölls i Léon den 30 juni och den 1 juli 2023(17),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A9-0429/2023), och av följande skäl:

A.  De nationella parlamentens aktiva deltagande i EU-frågor och ökade kontroll av de nationella regeringarna är avgörande för att säkerställa demokratisk ansvarsskyldighet och legitimitet i EU:s institutionella system.

B.  De nationella parlamenten ”bidrar aktivt till en väl fungerande union” (artikel 12 i EU-fördraget) och spelar tillsammans med Europaparlamentet en viktig roll för att stärka EU-projektets demokratiska legitimitet, främja medborgarnas tillit och bidra till det europeiska projektets hållbarhet och motståndskraft.

C.  De nuvarande verktygen för de nationella parlamentens deltagande i EU-frågor är till stor del okända för både beslutsfattare och allmänheten. Det finns ett behov av att öka medvetenheten om dessa verktyg.

D.  Parlamentens möjligheter att utkräva ansvar av, och utöva kontroll över, de nationella regeringarna inom EU-frågor varierar beroende på ländernas praxis men är en hörnsten i de nationella parlamentens roll inom ramen för EU:s nuvarande fördrag.

E.  Detta ansvarsutkrävande och denna kontroll kan underlättas genom ökad transparens i rådet, särskilt när det gäller hur medlemsstaterna röstar och förhåller sig till olika frågor. De nationella parlamenten och Europaparlamentet bör öka trycket på rådet att agera på ett mer transparent sätt och bli mer ansvarstagande under hela lagstiftningsprocessen. Genom att handlingar från andra EU-institutioner tillgängliggörs blir det dessutom möjligt för de nationella parlamenten att utöva en ordentlig kontroll.

F.  Bristande insyn i EU:s lagstiftnings- och beslutsprocesser riskerar att undergräva både de nationella parlamentens befogenheter enligt fördragen och de relevanta protokollen och framför allt den roll de har när de granskar sina nationella regeringar såsom de företräds i rådet.

G.  Den parlamentariska mångfalden berikar debatten på europeisk nivå och är därför mycket fördelaktig för unionen och de parlamentariska minoriteternas representation i EU-frågor. Mångfalden bidrar till att bilda en motvikt mot majoriteterna i varje parlament samtidigt som dessa respekteras fullt ut och i överensstämmelse med sina proportioner. De nationella parlamentariska minoriteternas åsikter och representation bör beaktas på EU-nivå och skulle kunna visa sig vara användbara bland annat i en framtida process för översyn av EU-fördragen. Det är samtidigt angeläget att respektera de nationella parlamentens befogenheter när det gäller deras representation.

H.  Enligt protokoll nr 2 (artikel 6) får nationella parlament samråda med regionala parlament med lagstiftande befogenheter, men de regionala parlamentens roll är till stor del beroende av de nationella arrangemangen och är mycket ofta rådgivande. Kommissionen, rådet, medlemsstaterna och deras nationella parlament bör ta hänsyn till den roll som regionala parlament med lagstiftande befogenheter spelar och främja deras deltagande, särskilt när regionala exklusiva befogenheter kan påverkas.

I.  Många av Regionkommitténs ledamöter har blivit valda i regionala val. En debatt skulle kunna hållas om Regionkommitténs roll när det gäller att föra de regionala parlamenten närmare den övergripande integrationsprocessen och stärka den europeiska demokratin.

J.  De nationella parlamenten och deras roll inom EU:s institutionella ram behandlades i ett antal förslag i rapporten om slutresultatet av konferensen om Europas framtid. Erfarenheterna från konferensen om Europas framtid visade att det finns en fruktbar allians mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet.

K.  De nationella parlamenten spelar en roll i varje översyn av EU-fördragen, särskilt när det gäller målet att stärka EU:s parlamentariska dimension och demokratiska liv. I sin resolution av den 9 juni 2022 efterlyste Europaparlamentet ett konvent för att göra en översyn av fördragen.

L.  Ett europeiskt offentligt rum skulle kunna främjas genom en rad forum på den europeiska dagordningen, och sådana forum skulle kunna godkännas genom en gemensam ”europeisk vecka”, där ledamöter av nationella och regionala parlamentariska församlingar samtidigt skulle diskutera EU-frågor med kommissionsledamöter, ledamöter av Europaparlamentet och ministrar från det sittande rådsordförandeskapet. Utvecklingen av en verklig europeisk offentlig sfär skulle också gynnas av att medborgarna i större utsträckning informeras och involveras i en dialog.

M.  De nationella parlamentens deltagande i EU-frågor bör också stärkas genom en tematisk, utskottsbaserad eller skräddarsydd strategi. Upplägget för interparlamentariska utskottssammanträden bör finjusteras ytterligare.

N.  De nationella parlamenten visar intresse för att bli mer delaktiga i innehållet i EU:s politik och lagstiftning och inte bara inom ramen för systemet för tidig varning, som uteslutande rör subsidiariteten.

O.  Genomförande av de nationella parlamentens rätt att granska efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen, på grundval av systemet för tidig varning, har stärkt de nationella parlamentens delaktighet i EU:s beslutsfattande.

P.  De nationella parlamentens motiverade yttranden stärker EU:s lagstiftningsprocess genom att bedöma efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen. Den åttaveckorsperiod som fastställs i artikel 4 i protokoll nr 1 har visat sig vara otillräcklig för att i tid kontrollera efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen och bör utökas inom ramen för nästa fördragsöversyn.

Q.  De europeiska politiska partierna spelar en avgörande roll för att överbrygga klyftan mellan EU och de nationella parlamenten. Rättsliga hinder försvårar ett mer meningsfullt samarbete mellan europeiska politiska partier och nationella partier. Innovativa och starkare verktyg för samarbete mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet kan övervägas, inbegripet en intensivare dialog mellan politiska familjer och grupper.

R.  I betänkandet om genomförande för 2018 rekommenderades att de nationella parlamenten skulle ges möjlighet att lägga fram konstruktiva förslag som kommissionen kan överväga, med vederbörlig hänsyn till dess initiativrätt.

S.  Konferensen om Europas framtid rekommenderade att nationella parlament och regionala parlament med lagstiftande befogenheter ska ges möjlighet att ”föreslå ett lagstiftningsinitiativ på EU-nivå”. Detta instrument skulle ge dem möjlighet att – med vederbörlig hänsyn till kommissionens initiativrätt, och efter att först ha inhämtat parlamentets stöd – lägga fram konstruktiva förslag som kommissionen kan överväga. Målet att uppnå en fullständig initiativrätt för Europaparlamentet har lyfts fram vid ett flertal tillfällen under den innevarande valperioden.

T.  I sin resolution av den 9 juni 2022 efterlyste parlamentet en allmän direkt initiativrätt på lagstiftningsområdet för Europaparlamentet. Efter beviljandet av denna initiativrätt bör förfarandena med ”grönt kort” riktas till parlamentet.

U.  Införandet av ett förfarande med ”rött kort” kan inte betraktas som ett lämpligt och konstruktivt verktyg när det gäller målet att öka de nationella parlamentens deltagande i den europeiska integrationsprocessen.

V.  Ipex, som är en plattform för löpande informationsutbyte mellan de nationella parlamenten och mellan de nationella parlamenten och EU-institutionerna, bör vidareutvecklas i enlighet med dess digitala strategi. Europaparlamentet spelar en viktig stödjande roll i detta sammanhang.

W.  De nationella parlamenten har relevanta befogenheter på områdena frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med artiklarna 70, 85 och 88 i EUF-fördraget och bör därför spela en viktig roll i framtiden när det gäller unionens säkerhets- och försvarspolitik, även genom att bygga vidare på den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (Gusp/GSFP) i enlighet med artikel 10 i protokoll nr 1.

Granska regeringarnas verksamhet i EU-frågor

1.  Europaparlamentet anser att genomförandet av de nationella parlamentens rättigheter och skyldigheter enligt Lissabonfördraget har stärkt deras roll inom EU:s konstitutionella ramar och därigenom skapat mer mångfald, demokratisk legitimitet och en bättre fungerande union.

2.  Europaparlamentet anser att de nationella regeringarnas ansvarsskyldighet inför de nationella parlamenten, vilken erkänns i artikel 10.2 i EU-fördraget, är hörnstenen i de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen. Parlamentet anser att de nationella parlamenten är partner när det gäller att upprätthålla EU:s institutionella balans. Parlamentet uppmuntrar de nationella parlamenten att fullt ut utöva sina EU-funktioner för att ha direkt inflytande på och kunna övervaka innehållet i EU-politiken, i synnerhet genom att utöva kontroll över sina nationella regeringar när de agerar i Europeiska rådet. Parlamentet uppmanar ledamöterna i de nationella och regionala parlamenten att främja ett europeiskt samvete i sitt beslutsfattande och att erkänna EU-politikens direkta inverkan på väljarna. Parlamentet lovordar de goda erfarenheterna av samarbete mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet och anser att de nationella parlamenten och Europaparlamentet har potential att bli naturliga allierade när det gäller att forma en starkare parlamentarisk dimension i EU.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella parlamenten ges tillräckligt med tid, kapacitet och resurser och den tillgång till information som krävs för att de ska kunna fullgöra sin konstitutionella uppgift att granska och på så sätt legitimera de nationella regeringarnas verksamhet när dessa regeringar agerar på EU-nivå. Parlamentet påminner om vikten av tillgång till information och erkänner att rådet måste anta nödvändiga säkerhetsgarantier för dokument och samtidigt se till att de nationella parlamenten kan utöva demokratisk kontroll över sina respektive regeringar, bland annat genom tillgång till rådets lagstiftningsdatabas, med full respekt för konfidentialiteten.

4.  Europaparlamentet anser att insyn i EU-institutionernas arbetssätt och beslutsprocesser är en förutsättning för att de nationella parlamenten på ett ändamålsenligt sätt ska kunna fullgöra den institutionella uppgift de tilldelas i fördragen. Parlamentet begär därför att medlemsstaternas omröstningsresultat och ståndpunkter i rådet ska offentliggöras. Parlamentet uppmanar dessutom de nationella parlamenten att fullt ut utnyttja sina respektive befogenheter, bland annat genom att anpassa sin interna organisation, sina tidsplaner och sina arbetsordningar så att de kan göra detta. Parlamentet åtar sig själv, och uppmuntrar de nationella parlamenten, att införa mer innovativa och starkare samarbetsverktyg på politisk och administrativ nivå, inbegripet mer intensiva former av utbyte och dialog med europeiska politiska familjer och grupper.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar till en förstärkt politisk dialog mellan EU-institutionerna och de nationella parlamenten och påminner om att besluten måste fattas i enlighet med konstitutionella befogenheter, EU:s fördrag och samlade regelverk och ta hänsyn till den tydliga avgränsningen mellan de lokala, regionala, nationella och europeiska organens respektive beslutsbefogenheter.

6.  Europaparlamentet påpekar att den europeiska planeringsterminens anpassning till de nationella parlamentens dagordningar skulle kunna bidra ytterligare till samordning av den ekonomiska politiken, men understryker samtidigt att en sådan anpassning inte får bortse från varje parlaments självbestämmande och specifika arbetsordning.

7.  Europaparlamentet begär att de nationella parlamenten ska få en starkare roll i genomförandet av en nationell period för budgetdialog och ekonomisk-politisk dialog, under vilken de nationella parlamenten kan samarbeta, överlägga och bidra till den europeiska planeringsterminen genom att ge sina regeringar ett mandat i förbindelserna med kommissionen och rådet.

Skapa ett europeiskt offentligt rum

8.  Europaparlamentet betonar hur viktig principen om proportionell representation av ledamöter från olika politiska partier är i detta avseende. Parlamentet rekommenderar därför att de nationella parlamentens delegationer vid EU-institutionerna återspeglar den politiska mångfalden.

9.  Europaparlamentet noterar att de parlamentariska majoriteternas bindande vilja kan uttryckas i de yttranden som de nationella parlamenten avger, inom eller utanför ramen för systemet för tidig varning. Parlamentet stöder dock tanken att nationella parlamentariska minoriteter bör kunna ges möjlighet att uttrycka avvikande åsikter, vilka sedan kan införlivas i bilagor till dessa yttranden.

10.  Europaparlamentet anser att interaktionen med de nationella parlamenten indirekt kan stärkas genom att de europeiska politiska partierna ges egenmakt. Parlamentet upprepar sin långvariga uppmaning om att göra det möjligt för dessa partier att aktivt engagera sig i medlemsstaternas politiska sfärer och stödja sina medlemspartier när EU-frågor står på spel. Parlamentet efterlyser ett snabbt slutförande av Europaparlamentets och rådets omarbetade förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser(18) för att göra det möjligt för europeiska politiska partier att stödja sina medlemspartier i kampanjerna inför valet till Europaparlamentet och i folkomröstningskampanjer om EU-frågor.

11.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en årlig europeisk vecka skulle göra det möjligt för ledamöter av Europaparlamentet, kommissionsledamöter och ministrar från sittande rådsordförandeskap att framträda inför alla nationella och, i förekommande fall, regionala parlament för att tillsammans med nationella parlamentsledamöter diskutera och förklara den europeiska agendan. Parlamentet föreslår att man inleder en diskussion om utarbetandet av en gemensam politisk förklaring eller ett ramavtal mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet om anordnandet av den föreslagna europeiska veckan för att skapa en mer enhetlig ram för samarbete på politisk, institutionell och administrativ nivå. Parlamentet anser att den föreslagna europeiska veckan bör dra lärdom av nuvarande och tidigare forum, såsom den parlamentsvecka som anordnades av konferensen om den europeiska planeringsterminen och den interparlamentariska konferensen om stabilitet, ekonomisk samordning och styrning i Europeiska unionen samt konferensen om Europas framtid. Parlamentet anser vidare att möten i politiska familjer och förmöten mellan och inom nationella och europeiska politiska grupper inom ramen för EU:s interparlamentariska samarbete skulle kunna tillföra ett mervärde i form av en autentisk europeisk politisk debatt.

12.  Europaparlamentet anser att ett ökat deltagande av de nationella parlamenten i kandidatländerna är ett viktigt verktyg för att göra EU:s utvidgningsstrategi framgångsrik. Parlamentet föreslår att företrädare för kandidatländernas nationella parlament ska göras delaktiga i den föreslagna europeiska veckan.

Stödja reformen av systemet för tidig varning

13.  Europaparlamentet understryker att den viktigaste befogenhet som de nationella parlamenten har fått till följd av Lissabonfördraget är deras förmåga att kontrollera efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen i ett tidigt skede av EU:s lagstiftningsförfaranden.

14.  Europaparlamentet noterar att förfaranden med ”gult” eller ”orange” kort inte har använts i någon större utsträckning. Parlamentet föreslår att alla EU-institutioner och medlemsstater enas om en gemensam förståelse av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som ursprungligen fogades till Amsterdamfördraget, och av relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol och kommissionens egen praxis. Parlamentet anser att utvecklingen av denna gemensamma förståelse bör omfatta alla delar av subsidiariteten och skulle kunna främjas genom nya samarbetsverktyg.

15.  Europaparlamentet är medvetet om att nationella parlament har begärt en förlängning av den period på åtta veckor som de har på sig för att lämna ett motiverat yttrande i enlighet med artikel 3 i protokoll nr 1. Parlamentet understryker dock att en sådan förlängning inte medges i nuvarande fördragsramar. Parlamentet noterar att kommissionen, som en begränsande åtgärd, från och med 2019 började utesluta helgledigheten vid årets slut när den fastställde de nationella parlamentens tidsfrist på åtta veckor för att skicka motiverade yttranden. Parlamentet anser därför att införandet av en tolvveckorsperiod bör övervägas inom ramen för nästa fördragsöversyn.

16.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att inkludera motiverade yttranden från regionala parlament med lagstiftande befogenheter i sina slutliga motiverade yttranden som skickas till parlamentets talman och till ordförandena för rådet och kommissionen, när exklusiva befogenheter på regional nivå påverkas.

17.  Europaparlamentet föreslår att man inrättar ett system, som ibland kallas ”grönkortsförfarande”, där minst en tredjedel av de nationella parlamenten kan begära att kommissionen eller Europaparlamentet, när det har beviljats en allmän direkt initiativrätt, lägger fram förslag i syfte att på ett positivt sätt påverka den europeiska debatten. Parlamentet föreslår i detta hänseende att kommissionen eller Europaparlamentet skulle kunna ha möjlighet att antingen införliva sådana förslag eller att utfärda ett formellt svar där skälen till att inte acceptera förslagen lyfts fram. Parlamentet påpekar att ett sådant förfarande inte kan bestå av en initiativrätt, eller en rätt att upphäva eller ändra lagstiftning, eftersom detta skulle undergräva ”unionsmetoden” och befogenhetsfördelningen mellan den nationella nivån och EU-nivån och därmed strida mot fördragen.

Tillämpa rätten till information

18.  Europaparlamentet bekräftar att artikel 12 i EU-fördraget och protokoll nr 1 ger de nationella parlamenten rätt att erhålla information direkt från EU-institutionerna. Parlamentet föreslår att rätten att bli informerad utvidgas till att även omfatta regionala parlament med lagstiftande befogenheter.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att de nationella parlamenten använder Ipex-plattformen i tid, så att den nationella granskningsmekanismen startar tidigt. Parlamentet rekommenderar att man använder Ipex som en kanal för systematiskt informationsutbyte och tidig signalering av subsidiaritetsproblem. Parlamentet välkomnar den uppdaterade versionen av Ipex riktlinjer, som godkändes vid generalsekreterarnas möte i februari 2023, och som återspeglar den nya versionen av Ipex-plattformen och de möjligheter och verktyg som erbjuds genom denna nya version.

Skapa ett bättre interinstitutionellt samarbete

20.  Europaparlamentet noterar det aktuella samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i Cosac, i den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och inom ramen för artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen. Parlamentet noterar vidare de senaste formerna av interparlamentariskt samarbete, såsom den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europol och det interparlamentariska utskottssammanträdet om utvärderingen av Eurojusts verksamhet. Parlamentet betonar att detta samarbete bör utvecklas på grundval av principerna om samförstånd, informationsdelning och samråd, för att de nationella parlamenten ska kunna utöva kontroll över respektive regering och förvaltning.

21.  Europaparlamentet upprepar att den nuvarande ramen för förbindelserna mellan unionen och de nationella parlamenten skulle kunna förenklas och harmoniseras för att bli mer effektiv och ändamålsenlig. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en översyn av samarbetet mellan unionen och dess nationella parlament på befintliga plattformar och forum, i syfte att stärka dessa förbindelser och anpassa dem till de aktuella behoven. Parlamentet uppmuntrar EU-institutionerna och regionala parlament med lagstiftande befogenheter att engagera sig mer aktivt och direkt samverka sinsemellan, och att samtidigt respektera de nationella parlamentens roll och befogenheter fullt ut.

22.  Europaparlamentet påpekar att en förstärkning av den politiska och tekniska dialogen mellan parlamentsutskotten och de politiska grupperna, både på nationell nivå och på EU-nivå, skulle vara ett mycket produktivt steg mot fullt interparlamentariskt samarbete. Parlamentet föreslår därför att man ökar medvetenheten på nationell nivå om möjliga samarbetsverktyg. Vidare föreslår parlamentet att ytterligare resurser avsätts för att uppnå detta mål, bland annat för att finansiera användningen av videokonferenser, personalutbyten eller pilotprojekt.

23.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av de interparlamentariska utskottssammanträden som fastställs i artiklarna 9 och 10 i protokoll nr 1 och de sektoriella framgångarna med en ”utskottsmetod” inom det interparlamentariska samarbetet. Parlamentet menar att ett bättre samarbete mellan institutionerna skulle kunna uppnås om de interparlamentariska utskottssammanträdena värderades högre av Europaparlamentets och de nationella parlamentens ledamöter, och om de var förberedda för ett närmare samarbete. Parlamentet anser att arbetsordningen skulle kunna ändras för att reglera starkare samarbetsformer mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet, med full respekt för deras institutionella befogenheter och fördelningen av dessa.

24.  Europaparlamentet rekommenderar att de nationella parlamenten görs fullt delaktiga i den fortlöpande utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet anser att en sådan delaktighet bör främjas i nära samarbete med Europaparlamentet, i överensstämmelse med artikel 10 i protokoll nr 1, och med full respekt för de nationella författningarnas bestämmelser om säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet uppmanar de nationella parlamenten att mer i detalj reflektera över prioriteringen av försvarsförmågan på EU-nivå, bland annat genom gemensamma interparlamentariska möten mellan företrädare för nationella parlament och ledamöter av Europaparlamentet, i samband med den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, och via politisk dialog.

25.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att stärka samarbetet och dialogen mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet om undersökningsrätten.

o
o   o

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 202, 7.6.2016, s. 203. (2) EUT C 115, 9.5.2008, s. 206. (3) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 94. (4) EUT C 443, 22.12.2017, s. 40. (5) EUT C 390, 18.11.2019, s. 121. (6) EUT C 456, 10.11.2021, s. 56. (7) EUT C 479, 16.12.2022, s. 18. (8) EUT C 81, 18.2.2022, s. 74. (9) Aktiv subsidiaritet – ett nytt sätt att arbeta, rapport från arbetsgruppen för subsidiaritet, proportionalitet och ”göra mindre men göra det effektivare”, 10 juli 2018. (10) EUT C 270, 7.7.2021, s. 71. (11) EUT C 465, 6.12.2022, s. 109. (12) EUT C 493, 27.12.2022, s. 130. (13) Antagna texter, P9_TA(2023)0427. (14) Antagna texter, P9_TA(2023)0078. (15) https://parleu2022.cz/wp-content/uploads/2023/04/EUSC-Prague-Presidency-Conclusions-final-EN-1.pdf. (16) https://secure.ipex.eu/IPEXL-WEB/download/file/8a8629a88827df1e018828991e660000/Contribution%20adopted%20by%20the%20LXIX%20COSAC.pdf. (17) https://www.congreso.es/backoffice_doc/prensa/notas_prensa/99181_1688138271277.pdf. (18) EUT L 317, 4.11.2014, s. 1.