Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 april 2009 om det europeiska samvetet och diktatur(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/692 av den 28 april 2021 om inrättande av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 och rådets förordning (EU) nr 390/2014(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2021 om det europeiska området för utbildning: ett gemensamt helhetsgrepp(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2022 om kulturens, utbildningens, mediernas och idrottens roll i kampen mot rasism(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2022 om genomförande av insatser för medborgarutbildning(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2022 om genomförande av den nya europeiska agendan för kultur och EU-strategin för internationella kulturella förbindelser(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om EU:s strategi för jämställdhet(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 september 2020 En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 (COM(2020)0565),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 juni 2016 Att stödja det förebyggande arbetet mot radikalisering som leder till våldsinriktad extremism (COM(2016)0379),

–  med beaktande av den europeiska kulturkonventionen av den 19 december 1954(9),

–  med beaktande av den studie som genomförts för utskottet för kultur och utbildning, ”European Historical Memory: Policies, Challenges and Perspectives”(10),

–  med beaktande av den studie som genomförts för utskottet för kultur och utbildning, ”European Identity”(11),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0402/2023), och av följande skäl:

A.  Europas komplexa, konfliktdrabbade och omstridda förflutna är både en utmaning och en möjlighet för den europeiska integrationen, och ett välgrundat historiemedvetande främjar ömsesidig förståelse och tolerans.

B.  Könsrelaterade, tros- och etnicitetsbaserade orättvisor har varit djupt rotade i Europas historia under många århundraden, bland annat i form av antisemitism och antiziganism, och haft konsekvenser för Europa och resten av världen.

C.  Att vara medveten om historien och historiska orättvisor hjälper oss att hantera olika former av intolerans och ojämlikhet och att bygga mer inkluderande samhällen.

D.  Historien får aldrig relativiseras, förvrängas eller förfalskas för politiska ändamål.

E.  Historieförnekelse och andra former av partiska tolkningar av historien utgör ett stort hot som sprider misstro och konflikter mellan folk och nationer och undergräver insatserna för att främja historisk rättvisa och försoning.

F.  Hanteringen av det förflutna kräver största möjliga opartiskhet och objektivitet både inom historievetenskapen och på det politiska området.

G.  Det historiska minnet innefattar ett tydligt mått av subjektivitet, eftersom valet av vad som ska minnas och hur det förflutna tolkas ofrånkomligen inbegriper värdeomdömen.

H.  Det finns ”historiska fakta” som bygger på yrkesmässigt historiskt arbete, inbegripet forskning, undervisning och bevarande av källor och historiska platser, men det finns ingen enskild monolitisk, obestridlig och bestående ”historisk sanning” som en viss grupp eller nation kan monopolisera och uteslutande göra anspråk på eller använda för att förneka existensen av andra folk, nationer eller stater.

I.  Tvärvetenskapliga strategier och kontextualisering är viktiga inslag i historieutbildningen, som måste kopplas till europeisk medborgarutbildning samt utbytes- och rörlighetsprogram.

J.  Att främja ett kritiskt historiemedvetande över gränserna genom utbildning och andra medel är avgörande för att européerna ska kunna förstå och acceptera sitt förflutna, med trygghet hantera nutiden och arbeta för en gemensam framtid.

K.  Det europeiska historiemedvetandet innebär en individuell och kollektiv förmåga och kompetens att förstå, kritiskt bedöma och på ett reflekterande sätt lära av historien, vilket underlättar erkännandet av den oupplösliga kopplingen och det ömsesidiga beroendet mellan det förflutna, nutiden och framtiden.

Att hantera Europas historia som en risk och en möjlighet

1.  Europaparlamentet konstaterar att Europas nationer och stater har mångskiftande och ofta motstridiga historier, vilket gör varje försök att hantera historien på politisk nivå till en svår och potentiellt farlig uppgift, och att försök att styra hur man ska minnas och tolka det förflutna alltid är en utmaning.

2.  Europaparlamentet betonar potentialen hos principen historia magistra vitae (historien är livets läromästare) och anser särskilt att de tragiska perioderna och mörka delarna av Europas historia inte bara är en kraftfull påminnelse om tidigare misstag som inte får upprepas, utan också en uppmaning att arbeta tillsammans för demokratiska och inkluderande samhällen i unionen och globalt.

3.  Europaparlamentet anser att ett ansvarsfullt, evidensbaserat och kritiskt synsätt på historien, med fokus på gemensamma europeiska värden, är en oeftergivlig förutsättning för alla demokratiska stater, i syfte att göra nuvarande och framtida generationer medvetna om tidigare framgångar och misstag, stärka en självreflekterande offentlig debatt och främja förståelse och försoning inom och bland specifika samhällsgrupper, nationer och stater.

Politiken genom historien i Europeiska unionen – en kritisk bedömning

4.  Europaparlamentet betonar behovet av en ärlig bedömning av EU:s ”politik genom historien”, genom vilken EU har strävat efter att öka legitimiteten i det europeiska projektet, stärka en europeisk känsla av tillhörighet och främja en fredlig samexistens för kontinentens folk, genom att erkänna såväl framsteg som rådande brister, och genom att skärskåda de sätt på vilka medborgarna har uppmuntrats att ta del av det förflutna.

5.  Europaparlamentet vill lyfta fram de många tidigare och nuvarande initiativen på europeisk nivå för att främja ett gemensamt europeiskt historiskt minne, till exempel minnesdagen med anledning av förintelsen, den europeiska minnesdagen för offren för totalitära och auktoritära regimer, inrättandet av ett särskilt programområde för europeisk hågkomst i det tidigare programmet ”Ett Europa för medborgarna” och det nuvarande programmet för medborgarskap, jämlikhet, rättigheter och värden samt flera av parlamentets resolutioner, såsom resolutionen av den 2 april 2009 om det europeiska samvetet och diktatur och av den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det fortfarande finns en dold konkurrens och en viss oförenlighet mellan olika minnesramar och åminnelsekulturer i Europa, bland annat mellan Väst- och Östeuropa, men även mellan länder och nationer inom vissa delar av kontinenten. Parlamentet betonar att alla europeiska länder har både sammanfallande och olikartade erfarenheter som hör till en gemensam europeisk historia. Parlamentet erkänner de brott som begåtts av nazistiska, fascistiska och kommunistiska totalitära regimer samt under kolonialismen, och den roll som dessa brott har spelat för att forma historiska uppfattningar i Europa. Parlamentet betonar behovet av att överbrygga befintliga regionala och ideologiska klyftor i historiemedvetandet bland europeiska länder och folk i syfte att skapa en gemensam grund för dialog samt ömsesidig förståelse och respekt.

7.  Europaparlamentet inser att historiens grymheter fungerar som en ”negativ grundmyt” och ger en stark känsla av syfte för det europeiska fredsprojektet, men konstaterar att unionens oro, främst när det gäller att skildra en berättelse om sig själv utifrån vad den inte är innebär en risk för att främja en teleologisk och förenklad svartvit historieordning som potentiellt kan hämma en välgrundad förståelse av Europas invecklade förflutna och minskar incitamenten att utmana stereotyper och ”heliga kor” i den nationella historien.

I riktning mot ett välgrundat historiemedvetande i Europa

8.  Europaparlamentet erkänner att det behövs en bredare och mer holistisk förståelse av den europeiska historien för att ett kritiskt och självreflekterande europeiskt historiemedvetande ska kunna växa fram, särskilt genom att utvidga inriktningen för de nuvarande initiativen för europeisk hågkomst, med vederbörlig hänsyn även till grupper som hittills har varit underrepresenterade, och genom att främja innovativa sätt att lära ut historia.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att ta steget bort från en europeisk ”åminnelsekultur”, som till övervägande del är uppifrån-och-ned och som är inriktad på att definiera vad européerna bör komma ihåg, och gå mot en nedifrån-och-upp-orienterad och medborgardriven ”minneskultur” som bygger på gemensamma europeiska principer och värden och som är inriktad på att utveckla kapacitet för en kritisk omarbetning av det förflutna på lokal, regional, nationell och europeisk nivå, med deltagande av organisationer i det civila samhället.

10.  Europaparlamentet erkänner hur viktigt det är att närma sig Europas förflutna på grundval av de europeiska grundläggande värden som fastslås i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen samt de etiska och filosofiska traditioner som ligger till grund för dessa värden, och att skapa en öppen diskussionsram som också gör det möjligt att ta itu med svåra inslag i den nationella historien och som möjliggör ömsesidig förståelse och försoning både inom och mellan europeiska nationer samt mellan europeiska nationer och resten av världen.

11.  Europaparlamentet anser att friheten att undervisa, studera och bedriva forskning, inbegripet fri tillgång till arkiv och källor, vid sidan av fria konstnärliga uttryck, är en förutsättning för att generera och sprida opartisk och evidensbaserad kunskap i demokratiska samhällen, och för en kritisk hantering av historien i synnerhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, bland annat med hjälp av EU:s rättsstatsmekanism, skydda de friheter som för närvarande är hotade, särskilt på grund av att minneslagar missbrukas.

12.  Europaparlamentet betonar utbildningens avgörande roll och uppmanar medlemsstaterna att uppdatera sina nuvarande läroplaner och undervisningsmetoder för att flytta fokus från nationell till europeisk och global historia och i syfte att möjliggöra större tonvikt på överstatlig historisk förståelse, särskilt genom att tillåta flera perspektiv på historien och genom att främja undervisningsstilar som gynnar reflektion och diskussion framför kunskapsöverföring och som styrs av det övergripande målet att få eleverna att lära sig ”hur de ska tänka” snarare än ”vad de ska tänka”.

13.  Europaparlamentet understryker den avgörande betydelsen av att lära sig om den europeiska integrationen, unionens historia, institutioner och grundläggande värden och det europeiska medborgarskapet för att en europeisk känsla av tillhörighet ska kunna växa fram. Parlamentet efterlyser undervisning i europeisk historia och europeisk integration, som måste ses i ett globalt sammanhang, och att den europeiska medborgarutbildningen ska bli en integrerad del av de nationella utbildningssystemen. Parlamentet erkänner de insatser som gjorts på EU-nivå för att förbättra kunskapen om unionen och dess historia, inbegripet de så kallade Jean Monnet-insatserna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, bland annat genom det europeiska utbildningsområdets arbetsgrupp för jämlikhet och värden, arbeta med resultat som specifikt rör utvecklingen av ett europeiskt historiemedvetande, och att gemensamt utarbeta en ”EU-handbok” i läroplanerna med gemensamma riktlinjer och opartiska fakta och siffror för undervisning i europeisk historia.

14.  Europaparlamentet anser att chauvinism, könsstereotyper, maktasymmetrier och strukturella ojämlikheter är djupt rotade i Europas historia, och beklagar bristen på ett tillräckligt mångkulturellt och genusmedvetet förhållningssätt i historieundervisningen. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att ta itu med marginaliseringen av kvinnor och andra underrepresenterade samhällsgrupper i historien, och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett starkare motsvarande fokus i de nationella läroplanerna.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av tvärvetenskaplig och intersektionell historieundervisning som tillämpar innovativ och elevcentrerad pedagogik, såsom interaktiva, berättande och erfarenhetsbaserade strategier för alla generationer, utnyttjar en omfattande uppsättning källor, tekniker och läromedel, inbegripet gränsöverskridande och transnationella läroböcker i historia och muntlig historia, och främjar analytiskt och kritiskt tänkande.

16.  Europaparlamentet erkänner lärarnas centrala roll när det gäller att generera och förmedla den kompetens som krävs för att förstå och kritiskt bedöma historiska fakta, och betonar vikten av att lärarna inte bara får adekvat utbildning utan också deltar i kontinuerlig fortbildning, inbegripet ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis både på nationell och transnationell nivå. Parlamentet understryker i detta sammanhang mervärdet av Erasmus+ lärarakademier.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla skräddarsydda läromedel och kurser (i historia) för lärare så att de bättre kan fokusera på gränsöverskridande aspekter av och den mångfacetterade karaktären hos historien, med lämplig didaktik och principer för modern undervisning och huvudinriktning på att skapa självreflekterande ungdomar.

18.  Europaparlamentet betonar att det finns ett stort värde i att samla in uppgifter och jämföra och utvärdera metoder och verktyg för att undervisa historia, och välkomnar det arbete som utförs av både specialiserade statliga och icke-statliga organisationer som är verksamma på detta område, däribland Europarådets observationsorgan för historieundervisning i Europa och Euroclio. Parlamentet betonar behovet av att fler EU-medlemsstater deltar i observationsorganet.

19.  Europaparlamentet erkänner potentialen hos museer som på ett kritiskt sätt tar sig an Europas omtvistade historia som ett verktyg för att lära sig om det förflutna och bygga upp ett historiemedvetande, särskilt flaggskeppsprojektet Europeiska historiens hus, för vilket tillräckliga resurser bör göras tillgängliga för att säkerställa en bredare kontakt med den europeiska allmänheten.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av att bevara Europas rika kulturella och historiska arv och minnesplatser, särskilt som ett sätt att skapa ett kritiskt historiemedvetande, förutsatt att de inte missbrukas för ideologiska ändamål, och framhåller den roll som det europeiska kulturarvsmärket och oberoende institutioner som främjar det europeiska kulturarvet, både det materiella och immateriella, kan spela i detta avseende. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina insatser för att definiera och skydda platser för demokratiskt minne, särskilt sådana som rör underrepresenterade grupper. Parlamentet betonar Europeanas potential att fungera som Europas digitala bibliotek, arkiv, museum och utbildningsplattform.

21.  Europaparlamentet erkänner potentialen hos digitala medier och den ökande digitaliseringsnivån inom utbildningen, men uttrycker samtidigt sin djupa oro över att digitala kanaler i allt högre grad missbrukas för politisk manipulation och spridning av desinformation, inbegripet om historien, vilket belyses av den ryska historierevisionismen i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att stärka mediekompetensen och den digitala kompetensen och att förse lärare och elever med lämpliga färdigheter och verktyg som underlättar faktabaserad historieundervisning så att de kan identifiera, kontextualisera och analysera traditionella och moderna historiska källor.

22.  Europaparlamentet betonar att de möjligheter till rörlighet i utbildningssyfte över gränserna som erbjuds genom europeiska program och andra utbytesprogram främjar utbyte av idéer och tvärgående kunskaper samt interkulturell förståelse, vilket bidrar till att undanröja nationella hinder och ge en bättre förståelse av det förflutna och nutiden.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de verktyg som för närvarande finns på europeisk nivå för att främja ett kritiskt och självreflekterande europeiskt historiemedvetande, särskilt Erasmus+-programmet, som stöder utbyten och interkulturellt lärande som viktiga verktyg för att öka förståelsen för andra kulturer och nationer, och programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden, som ger stöd till transnationella projekt för historisk hågkomst och främjar medborgarengagemang.

24.  Europaparlamentet begär att EU-institutionerna, medlemsstaterna, kandidatländerna och potentiella kandidatländer, utbildningsanstalterna och det civila samhällets aktörer ökar sina ansträngningar för att främja försoning, avvisa alla försök att utnyttja historien för politiska ändamål samt bekämpa historieförnekelse både i och utanför EU. Parlamentet påminner om hur viktiga dessa aspekter är för framtida utvidgningar av unionen.

Utsikter: det historiska arvet och EU:s framtid

25.  Europaparlamentet stöder idealet om en ”minneskultur” och ett historiemedvetande som bygger på gemensamma europeiska värden och tillvägagångssätt när det gäller att närma sig det förflutna, samtidigt som man undviker all onödig utjämning eller förenkling av historien.

26.  Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att det på grundval av en kritisk självreflektion om historien och det historiska ansvaret på nationell nivå kan uppstå en verkligt europeisk reflekterande debatt om kontinentens förflutna, där historien inte missbrukas för maktpolitiska syften, och uttrycker sin förhoppning om att en ”ödesgemenskap” mellan de europeiska folken ska växa fram ur ett gemensamt historiskt arbete.

27.  Europaparlamentet ser framför sig att kollektiva minnen så småningom bidrar till och slås samman till ett europeiskt offentligt rum, med olika åminnelsekulturer som kompletterar varandra i stället för att konkurrera, och hanteringen av historien blir en fråga om medborgerlig snarare än politisk handling.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 171, 6.5.2021, s. 25. (2) EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 25. (3) EUT L 156, 5.5.2021, s. 1. (4) EUT C 205, 20.5.2022, s. 17. (5) EUT C 347, 9.9.2022, s. 15. (6) EUT C 434, 15.11.2022, s. 31. (7) EUT C 177, 17.5.2023, s. 78. (8) EUT C 456, 10.11.2021, s. 208. (9) Se: https://rm.coe.int/168006457e (10) Studie – ”European Historical Memory: Policies, Challenges and Perspectives” (andra utgåvan), Europaparlamentet, generaldirektoratet för unionens interna politik, utredningsavdelning B – struktur- och sammanhållningspolitik, april 2015. (11) Studie – ”European Identity”, Europaparlamentet, generaldirektoratet för unionens interna politik, utredningsavdelning B – struktur- och sammanhållningspolitik, april 2017.