Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, särskilt mål 1 om fattigdomsutrotning, mål 7 om att säkerställa tillgång till överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla, mål 9 om industri och infrastruktur och mål 13 om klimatåtgärder, samt mål 5 om att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt där det fastställs att det främsta målet för unionens utvecklingspolitik ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom och att ”unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

–  med beaktande av artiklarna 3.5 och 21 i fördraget om Europeiska unionen, som beskriver unionens åtagande för ett värdebaserat förhållningssätt till utvecklingssamarbete för att säkerställa konsekvens i sina yttre åtgärder, respektera principerna i FN-stadgan och främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 30 juni 2017, från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, parlamentet och kommissionen, om det nya europeiska samförståndet om utveckling – ”Vår värld, vår värdighet, vår framtid”(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, om ändring och upphävande av beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 4 oktober 2022 om klimatfinansiering inför UNFCCC:s 27:e partskonferens (COP27) i Sharm el-Sheikh den 6–18 november 2022, av den 25 januari 2021 om klimat- och energidiplomati – genomförande av den europeiska gröna givens externa dimension, och av den 28 november 2016 om energi och utveckling,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 16 mars 2023 om en förordning där Europaparlamentet och rådet ska inrätta en ram som säkerställer en säker och hållbar tillgång för viktiga råmaterial, samt om ändring av förordningarna (EU) 168/2013, (EU) 2018/858, 2018/1724 och (EU) 2019/1020 (COM(2023)0160),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1184 av den 10 februari 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 genom fastställande av en unionsmetod med närmare regler för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 mars 2023 om EU:s vätgasbank (COM(2023)0156),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 juli 2020 En vätgasstrategi för ett klimatneutralt Europa (COM(2020)0301),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 18 maj 2022 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s externa energiengagemang i en föränderlig värld (JOIN(2022)0023),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 1 december 2021 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Global Gateway (JOIN(2021)0030),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 9 mars 2020 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

–  med beaktande av rapporten av den 5 januari 2023 från FN:s människorättsråds särskilda rapportör om skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter i samband med åtnjutandet av en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö, Kvinnor, flickor och rätten till en ren, hälsosam och hållbar miljö,

–  med beaktande av det nya partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och medlemmarna i Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (Osaks) (Samoa-avtalet), som kommer att träda i kraft när Europaparlamentet har godkänt det och det har ratificerats av parterna,

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) från 1992 och Kyotoprotokollet till denna, av den 21:a partskonferensen (COP21) för UNFCCC i Paris i december 2015 och av antagandet av Parisavtalet, det första universella och rättsligt bindande globala klimatavtalet någonsin, samt av FN:s klimatpanels femte utvärderingsrapport om klimatförändringarna,

–  med beaktande av den särskilda rapporten från FN:s klimatpanel av den 24 september 2019 om havet och kryosfären i ett förändrat klimat,

–  med beaktande av FN:s deklaration om urfolks rättigheter, antagen av generalförsamlingen den 13 september 2007,

–  med beaktande av FN:s miljöprograms rapport om utsläppsklyftan (Emissions Gap Report) från 2022, och dess andra sammanfattande rapport om produktion av fossila bränslen (Production Gap Report 2021)(4),

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 16 juni 2011,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag och OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande,

–  med beaktande av policydokumentet från FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor 2018 Policy Brief 12 Global Progress of SDG7-Energy and Gender,

–  med beaktande av 2022 års rapport från Internationella byrån för förnybar energi World Energy Transitions Outlook 2022: 1,5 C Pathway(5),

–  med beaktande av 2023 års gemensamma rapport från Världsbanken, Internationella energiorganet, Internationella byrån för förnybar energi, FN och Världshälsoorganisationen Tracking SDG 7: The Energy Progress Report, 2023(6),

–  med beaktande av 2021-2027 African Union Green Recovery Action Plan (Afrikanska unionens handlingsplan för grön återhämtning 2021–2027, ej översatt till svenska), som innehåller en övergripande strategi för att främja gröna initiativ, minska utsläppen av växthusgaser, skydda miljön och öka motståndskraften mot klimatförändringar(7),

–  med beaktande av de afrikanska ledarnas Nairobideklaration av den 6 september 2023, om klimatförändringar och en uppmaning till åtgärder,

–  med beaktande av det afrikanska folkets deklaration om klimat och utveckling från 2023,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2023 om en konsekvent politik för utveckling(8), av den 25 mars 2021, om en ny EU-strategi för Afrika – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling(9), av den 15 januari 2020, om den europeiska gröna given(10), av den 1 december 2016, om tillgång till energi i utvecklingsländer(11) och av den 2 februari 2012 om EU:s utvecklingssamarbete till stöd för målet om tillgång till energi för alla senast 2030(12),

–  med beaktande av handlingsplanen för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder 2021–2025 (EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet),

–  med beaktande av rapporten från den ekonomiska kommissionen för Latinamerika från maj 2022, Energy in Latin America and the Caribbean: access, renewability and efficiency,

–  med beaktande av rapporten från Världskommissionen om dammar av den 16 november 2000 om en ny ram för beslutsfattande,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A9-0441/2023), och av följande skäl:

A.  Energi står i centrum för alla mål för hållbar utveckling, men i rapporten om målen för hållbar utveckling 2023(13) dras slutsatsen att världen ännu inte är på väg att uppnå allmän tillgång till energi. Energi är en möjliggörande faktor för utveckling, särskilt utveckling av jordbruk, näringsliv, kommunikation, utbildning, hälso- och sjukvård och transport, och för statens funktion.

B.  I mål 7 för hållbar utveckling fastställs målet att uppnå hållbar tillgång till ren energi till ett överkomligt pris senast 2030, särskilt genom att efterlysa ökat internationellt samarbete för att underlätta tillgång till forskning, infrastruktur och teknik inom ren och förnybar energi, och främja investeringar i dessa syften. Det är nödvändigt att stärka de diplomatiska insatserna för att främja större politiska ambitioner för att effektivt ta itu med och få ett slut på energifattigdomen.

C.  Enligt FN hade i mitten av 2023 omkring 733 miljoner människor i världen, varav 80 % bor i Afrika söder om Sahara, fortfarande inte tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, ren och högkvalitativ energi(14).

D.  Tillgången till energi varierar kraftigt mellan utvecklingsländerna. I Afrika söder om Sahara lever 52 % av befolkningen utan tillgång till el, och det är den enda regionen i världen där andelen människor utan el ökar. Denna siffra döljer stora skillnader, där endast 30,4 % av regionens landsbygdsbefolkning, jämfört med 80,7 % av stadsbefolkningen, har regelbunden tillgång till energi. Utbildning erkänns som ett av de viktigaste inslagen i fattigdomsminskningen. Tillgång till el stöder också utbildning av god kvalitet, men endast 47 % av skolorna i Afrika söder om Sahara har elektricitet.

E.  Bristen på tillgång till el i stadsmiljöer eller stadsnära miljöer påverkar befolkningen i stora irreguljära bosättningsområden samt fördrivna personer och flyktingar. Även när det finns tillgång till el är kvaliteten på tjänsterna ofta dålig.

F.  Att få tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig och ren energi av hög kvalitet är ännu svårare i länder drabbade av konflikter och naturkatastrofer. Även i regioner som har bättre tillgång till energi, såsom Asien och Stillahavsområdet eller Latinamerika och Karibien, finns det stor ojämlikhet mellan länder och inom deras befolkning.

G.  Den energikris som utlöstes av Rysslands invasion av Ukraina fortsätter att få stora konsekvenser, med höga energipriser som drabbar de mest utsatta hårdast, särskilt i utvecklingsekonomierna.

H.  Tillgång till energi är nödvändigt för att humanitära organisationer och utvecklingsorganisationer ska kunna tillhandahålla effektivt humanitärt bistånd, särskilt hälso- och sjukvård och akutvård.

I.  De nuvarande prognoserna tyder på att omkring 660 miljoner människor i världen under 2030 inte kommer att ha tillgång till el och omkring en miljard kommer att sakna tillgång till ren matlagning om inte lämpliga åtgärder vidtas.

J.  Bättre tillgång till ren energi till ett överkomligt pris kommer att frigöra hållbar ekonomisk tillväxt, locka företag och entreprenörskap och förbättra människors hälsa, välbefinnande och säkerhet.

K.  Energifattigdom, som definieras som bristen på hållbara, rena och säkra energikällor, är bland annat en jämställdhetsfråga, eftersom kvinnor och flickor tillbringar i genomsnitt upp till 18 timmar om dagen för att samla in matlagningsbränslen(15).

L.  Globalt är kvinnor kraftigt underrepresenterade i arbetskraften inom energisektorn, i synnerhet i ledande befattningar. Att engagera kvinnor som aktiva aktörer i lösningar för förnybar energi, i linje med EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet, kommer att leda till förbättrad hållbarhet och positiva jämställdhetsresultat.

M.  Traditionella matlagningsbränslen (fast biomassa, fotogen och kol) bidrar mest till koldioxidutsläppen, avskogningen och klimatförändringarna och utgör ett hot mot människors hälsa. 2,4 miljarder människor i världen är beroende av dessa bränslen, vilket leder till omkring 3,7 miljoner förtida dödsfall per år, och kvinnor och barn drabbas hårdast. År 2019 registrerades enbart i Afrika 700 000 dödsfall orsakade av luftföroreningar i hushållen.

N.  EU:s finansiering av matlagningsbränslen som är rena är marginell. Även när det finns strategier för ren matlagning är genomförandet svagt och det finns lite finansiering att tillgå, så även blygsamma vinster är svåra att uppnå, och införandet och det varaktiga bruket av förbättrade kokspisar är fortfarande lågt. Mindre än 10 % av de människor som saknar tillgång till ren matlagning bor i länder som har en effektiv politik och tillräcklig finansiering för att uppnå allmän tillgång senast 2030.

O.  Covid-19-pandemin och ökningen av energipriserna har bromsat framstegen när det gäller att öka tillgången till ren matlagning. I utvecklingsländer som är kraftigt beroende av biomassa för matlagning bör EU stödja alternativa lösningar till förbrukning av ved och främja exempelvis användning av solkök.

P.  Bristen på tillgång till ren matlagning ökar den tid som kvinnor och flickor lägger på matlagning. Detta förstärker den ojämlika fördelningen av hushållsarbete mellan män och kvinnor. Det uppskattas att tillgång till ren matlagning skulle ge kvinnor och flickor i genomsnitt 1,5 timmar om dagen, vilket de skulle kunna ägna åt fritid och/eller utbildning.

Q.  Utvecklingsländerna har en riklig mängd förnybara energikällor, men saknar ofta en möjliggörande politisk och rättslig ram och de nödvändiga industriella och tekniska förutsättningarna för utveckling och användning av hållbar energi. De står också inför många utmaningar, såsom klimatförändringar, överskuldsättning och snabb demografisk tillväxt, som alla påverkar efterfrågan och konsumtionen av energi. Länder som Namibia och Angola är engagerade i ambitiösa projekt kopplade till förnybar energi. Vissa utvecklingsländer har gjort betydande framsteg på området energitillgång, till exempel Senegal, Rwanda och Kenya. De olika förhållandena i varje land måste beaktas för att uppnå genombrott i fråga om tillgång till energi, med lämplig politisk vilja och EU-stöd.

R.  EU har en lång tradition av samarbete på energiområdet i Afrika. EU tillhandahöll tillsammans med sina medlemsstater den största delen av det offentliga utvecklingsbiståndet till projekt i Afrika inom mål 7, hållbar utveckling, som uppgick till 13,8 miljarder euro mellan 2014 och 2020. Detta är fortfarande inte tillräckligt och mer behöver göras. Uppskattningsvis 53 % av utbetalningarna gjordes i form av lån. Detta medför således skulder för mottagarna, vilket minskar deras framtida kapacitet att investera i målen för hållbar utveckling, inbegripet mål 7. År 2023 har 21 låginkomstländer skuldproblem eller riskerar att få det.

S.  De finansiella flödena för energi är alltjämt koncentrerade till en liten grupp av länder, så att de minst utvecklade länderna ofta lämnas på efterkälken. När det gäller geografisk inriktning är endast tre av de tio största stödmottagarna minst utvecklade länder, vilket visar att resurser för att öka tillgången till energi och bekämpa energifattigdom inte har fördelats i prioritetsordning.

T.  Energiomställningen är kraftigt och ständigt underfinansierad i utvecklingsregioner, särskilt i de minst utvecklade länderna. Institutet för förvaltning av naturresurser definierar resursförbannelsen som att många resursrika länder misslyckas med att dra full nytta av sina naturtillgångar, och regeringarna i dessa länder med att effektivt tillgodose de offentliga välfärdsbehoven(16) Ett alltför stort beroende av export av fossila bränslen medför en risk för låg ekonomisk diversifiering.

U.  EU bör öka finansieringen av förnybar energi i utvecklingsländerna, särskilt i det nya geopolitiska sammanhang som uppstått till följd av Rysslands invasion av Ukraina, samtidigt som man tar itu med korruption och svaga institutioner, vilket förvärrar problemen med underfinansiering, särskilt i de minst utvecklade länderna.

V.  De flesta EU-finansierade projekt syftar till att främja elproduktion, men det är distributionssegmentet som är det svagaste, trots att det är nödvändigt för att uppnå mål 7 för hållbar utveckling. Många utvecklingsländer är fortsatt beroende av kol som den primära källan för elproduktion.

W.  De länder som drabbas hårdast av klimatförändringarnas negativa konsekvenser bär det minsta ansvaret för utsläppen. Afrika har nästan 18 % av världens befolkning, men står för mindre än 6 % av den globala energianvändningen. Afrika ansvarar för endast 3 % av världens energirelaterade koldioxidutsläpp. De länder som utgör G20 står för 80 % av de globala utsläppen.

X.  Energipartnerskapet mellan Afrika och EU förnyades i februari 2022 för att återspegla såväl Afrikanska unionens Agenda 2063 som EU:s prioriteringar för klimatförändringar, energitrygghet, REPowerEU och Global Gateway, som har som mål att främja produktion och distribution av förnybar energi, även för export till Europa. Ett investeringspaket på cirka 150 miljarder euro tillkännagavs för att stödja kontinenternas gemensamma ambitioner, i enlighet med Agenda 2030 och Afrikanska unionens Agenda 2063, bland annat i syfte att säkerställa en energiomställning som är kostnadseffektiv, modern, effektiv, tillförlitlig, rättvis och jämlik.

Y.  EU:s partnerskap för en rättvis energiomställning med Sydafrika är ett exempel på EU:s vilja att anta rollen som global ledare för den rättvisa energiomställningen, och därmed bidra till den externa dimensionen av EU:s energi- och klimatstrategi och främja målsättningarna i den europeiska gröna given globalt.

Z.  Det bör fortsätta vara ett tydligt mål att små östater under utveckling ska ha energiautonomi, som bygger på deras höga potential för förnybar energi.

AA.  Det som har märkningen koldioxidsnål vätgas kan även innefatta vätgas som produceras med kärnkraft och naturgas, vilket innebär att den inte nödvändigtvis är utsläppsfri. Förnybar vätgas från förnybara källor är den enda typen av vätgas som verkligen kan bidra till klimatneutralitet på lång sikt.

AB.  I REPowerEU sätts ett mål att 10 miljoner ton förnybar vätgas ska importeras varje år senast 2030. För detta ändamål ingick kommissionen ett samförståndsavtal om strategiska partnerskap för förnybar vätgas med Namibia och Egypten i november 2022, bland andra initiativ.

AC.  Enligt Internationella energiorganets globala vätgasgranskning för 2023 (Global Hydrogen Review 2023)(17) tillverkas 99 % av den vätgas som produceras i världen av fossila bränslen.

AD.  Förnybar vätgas har potential att påskynda utfasningen av fossila bränslen i industriproduktionen i partnerländerna, förutsatt att den inte saktar ner den lokala energiomställningen och att den ingår i en bredare strategi för att minska den totala energiförbrukningen i industriländerna så att jordens begränsningar respekteras. Samtidigt måste dock vederbörlig hänsyn tas till att den nödvändiga infrastrukturen för förnybar vätgas är kapital- och teknikintensiv, att långväga transport och lagring av vätgas är energiintensiv och dyr och att storskalig produktion av förnybar vätgas kräver stora mängder mark och vatten.

AE.  Klimatmålen för 2030 och 2050 kommer inte att gå att nå utan utfasning av fossila bränslen i viktiga sektorer där det är svårt att uppnå minskningar. Import av förnybar vätgas från länder utanför EU är en viktig del av EU:s nya strategiska partnerskap. Enligt Internationella energiorganets globala vätgasgranskning 2023 håller kostnadsrelaterade problem på att bli ett hot mot att utbyggnaden av vätgasproduktion ska bli långsiktigt lönsam. Utbyggnaden av vätgasproduktionen riskerar att förlänga användningen av fossila bränslen och fossila utvinningsmetoder, däribland ett eventuellt storskaligt beslagtagande av mark, vatten och energi i de utvecklingsländer där produktionen finns.

AF.  Kritiska råvaror har en central roll för att säkerställa att teknik för ren energi är tillgänglig och ekonomiskt överkomlig för alla. EU håller på att upprätta ett sammanhållet regelverk för att säkerställa ett kontinuerligt, säkert och ansvarsfullt tillhandahållande av dem, samtidigt som man upprätthåller mänskliga rättigheter och stöder lokal utveckling.

AG.  Decentraliserad mininätsenergi och förnybar energi utanför nätet erbjuder goda lösningar för avlägset belägna samhällen, främst när det gäller att skapa arbetstillfällen och sett till utbildning och hälsa, men måste åtföljas av offentligt stöd för att skapa en livskraftig och ansvarsfull affärsmodell.

AH.  Utbyggnaden av förnybara energikällor baserade på sol- och vindkraft och produktion av förnybar vätgas, samt byggen av vattenkraftsdammar, ger också upphov till utmaningar eftersom de kräver stora markområden, vilket eventuellt inkräktar på befintlig markanvändning och lokala behov, särskilt när det gäller tillgången till vatten, och kan medföra fördrivning av lokalbefolkning och urfolk och dessutom skada naturliga livsmiljöer och ekosystem. Land- och havsområden som skulle kunna användas för produktion av förnybar energi måste identifieras, samtidigt som hänsyn tas till respekten för den biologiska mångfalden, den lokala ekonomin och urfolkens samtycke.

AI.  Omställningen till förnybara energikällor förväntas skapa större sysselsättning i sektorn för förnybar energi. Den nya tekniken för förnybar energi har potential att skapa ekonomiska möjligheter, som i sin tur kan göra det lättare att uppnå rätten till rimliga försörjningsmöjligheter och anständigt arbete. Det finns en lovande framtid för system för förnybar energi i Afrika, eftersom man har 60 % av världens bästa solkraftsresurser men ändå bara 1 % installerad solkraftskapacitet. Latinamerika är en av världens ledande regioner för förnybar energianvändning och energiproduktion.

AJ.  Enligt Internationella energiorganet väntas den globala vattenkraftskapaciteten öka med 17 % mellan 2021 och 2030. Den mest outnyttjade potentialen för vattenkraft finns i utvecklingsekonomier runtom i Afrika, Asien och Latinamerika. Storskaliga vattenkraftsprojekt förknippas dock med negativa sociala och miljömässiga konsekvenser, från fördrivning av utsatta befolkningar till förstörelse av unik biologisk mångfald. Vattenkraften ger upphov till nya utmaningar mot bakgrund av klimatförändringarna, som dramatiskt kommer att öka antalet översvämningar och uttorkningar i de floder där vattenkraftsprojekt förekommer, vilket ökar risken både för projektens säkerhet och för deras kapacitet att producera el.

AK.  EU och partnerländerna har ett gemensamt men differentierat ansvar för att uppnå en hållbar energiomställning. EU:s stöd till projekt för förnybar energi måste i första hand tillgodose lokalbefolkningens behov innan man stöder export.

AL.  Den önskan som vissa utvecklingsländer uppgett att exploatera sina kolväteresurser bör också analyseras mot bakgrund av EU:s påtryckningar för ett globalt löfte vid COP28 att fasa ut fossila bränslen. Användningen av naturresurser för energiproduktion har potential att skapa ekonomiska möjligheter, men genom att prioritera export av förnybar energi skulle utvecklingsländerna potentiellt kunna äventyra sin inhemska energiomställning och öka andelen fossila bränslen i sin egen elmix.

AM.  Enligt World Resources Institute drabbas 25 % av världens befolkning av extremt hög vattenstress varje år. Vatten är centralt för att odla grödor och föda upp boskap, producera el, upprätthålla människors hälsa, främja jämlika samhällen och uppfylla världens klimatmål.

AN.  De jordbruksbaserade livsmedelssystemen förbrukar omkring 30 % av världens energi, och en tredjedel av dess utsläpp av växthusgaser kommer från energianvändning. Energiomställningen och omställningen av de jordbruksbaserade livsmedelssystemen är sammanflätade.

Främja allmän tillgång till ren energi

1.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till allmän, ekonomiskt överkomlig och hållbar energi är en grundläggande mänsklig rättighet och en förutsättning för att uppnå målen för hållbar utveckling och uppnå målet att ingen ska lämnas utanför. Parlamentet erkänner därför den roll som offentlig och privat finansiering spelar. Parlamentet betonar att en framtid med nettonollutsläpp av koldioxid och utvecklingen av förnybara energikällor måste gå hand i hand med ekonomisk diversifiering, grön industrialisering, utfasning av fossila bränslen, fattigdomsminskning och en människorättsbaserad strategi.

2.  Europaparlamentet betonar att säkerställandet av en stabil energiförsörjning inte bara är en ekonomisk och logistisk fråga, utan också en geopolitisk fråga. Parlamentet påminner om att Rysslands anfallskrig mot Ukraina har haft en allvarlig inverkan på energimarknaderna, i synnerhet i utvecklingsländer, och att det fortfarande krävs samordningsinsatser för att säkerställa stabil energiförsörjning och överkomliga priser.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja tillgången till ren energi i utvecklingsländer genom politiskt, rättsligt och administrativt stöd, inbegripet kapacitetsuppbyggnad och överföring av teknik. Parlamentet uppmanar till att man i partnerskapen rör sig bort från att exploatera fossila resurser och i stället riktar in sig på att använda ren energi. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att gröna investeringar bidrar till den socioekonomiska utvecklingen och till att utvecklingsländer deltar mer i det nya geopolitiska nettonollenergilandskapet.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla lösningar för att bistå med utbyggnaden av förnybar energi i utvecklingsländer, däribland havs- och flodenergi, samtidigt som den biologiska mångfalden skyddas. Parlamentet betonar utvecklingsländernas betydande potential till installation av produktionskapacitet för havsbaserad förnybar energi. Parlamentet framhåller att havsområdena måste förvaltas på ett holistiskt sätt, med deltagande av alla berörda parter och med respekt för lokalbefolkningarnas samtycke.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft utvecklingsländerna att förbinda sig att uppnå energirättvisa genom sina regelverk, vilket bör säkerställa lokal acceptans, samhällsengagemang, skydd för markrättigheter och efterlevnad av internationellt erkända normer för mänskliga rättigheter i syfte att säkerställa tillgång till energi till ett överkomligt pris för alla. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att koppla energipartnerskap till antagandet av regelverk och att tillhandahålla tekniskt bistånd för att göra dem till lag.

6.  Europaparlamentet påpekar att energitrygghet kräver en könsspecifik strategi. Parlamentet betonar att energifattigdom drabbar kvinnor och flickor i oproportionerligt hög grad. Parlamentet framhåller deras dagliga deltagande i insamlingen av ved och träkol långt ifrån sina hem. Parlamentet kräver att kvinnor inkluderas som aktiva aktörer i energiomställningsprocessen, även i marina bevarandeområden.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sitt tekniska stöd för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i energiomställningen, bland annat genom att prioritera jämställdhetsorienterade energiprojekt som involverar kvinnoledda energiorganisationer och energiföretag och även säkerställa lokalt egenansvar, med särskild uppmärksamhet på de minst utvecklade länderna och medelinkomstländer som lider av betydande ojämlikheter inom landet när det gäller tillgång till energi och ren matlagning. Parlamentet betonar betydelsen av att inhämta könsuppdelade uppgifter om tillgång till energi, för att vägleda EU:s yttre åtgärder på energiområdet. Parlamentet påpekar att energifattigdom också drabbar minoriteter och marginaliserade befolkningsgrupper.

8.  Europaparlamentet är oroat över hälso- och miljökonsekvenserna av utsläpp vid hushållseldning av brännved, såsom luftvägssjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer, skogsförstörelse, utsläpp av växthusgaser och förlust av biologisk mångfald. Parlamentet uppmärksammar den risk som är förknippad med den ökande användningen av orena matlagningsbränslen för att tillgodose energibehoven hos den växande befolkningen, särskilt i Afrika söder om Sahara.

9.  Europaparlamentet betonar att människor som lever i extrem fattigdom på många platser inte längre har tillgång till brännved och att de därför använder andra material som finns i hemmet eller i närheten, såsom däck och andra ämnen som är skadliga för hälsan, för uppvärmning och matlagning. Parlamentet betonar mot denna bakgrund att kvinnor och flickor drabbas oproportionerligt hårt av luftföroreningar i hushållet.

10.  Europaparlamentet påpekar att den takt i vilken tillgången till rena matlagningsbränslen för närvarande ökar i många utvecklingsländer inte är tillräckligt snabb för att uppfylla de relaterade delmålen i mål 7 för hållbar utveckling senast 2030. Parlamentet erkänner de mångfasetterade utmaningarna i samband med införandet av ren matlagning och lämpliga kokspisar som är i linje med WHO:s standarder. Parlamentet efterlyser en högre medvetenhet om hälsoriskerna i samband med luftföroreningar i hushållen till följd av traditionella matlagningsmetoder, och om fördelarna med alternativen. Parlamentet uppmanar EU att ekonomiskt stödja, förespråka och uppmuntra till nationella åtgärder i partnerländerna.

11.  Europaparlamentet uppmanar vidare EU att prioritera tillgången till ren matlagning i sina energipartnerskap och sina fleråriga vägledande program med utvecklingsländer och i programplaneringen för samarbete på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet betonar vikten av samråd med det civila samhället på plats, särskilt med kvinnoledda organisationer, i syfte att uppnå jämställdhet och främja en mer jämlik fördelning av hushålls- och omsorgsarbete mellan män och kvinnor i linje med begreppet omsorgssamhälle. Parlamentet framhåller de möjligheter som erbjuds genom olika Global Gateway-initiativ, såsom ”Modern Cooking Facility for Africa” (”Moderna matlagningsmöjligheter för Afrika”) och ”Strengthening the Entrepreneurial Environment for Clean Cooking” (”Stärkt entreprenörsklimat för ren matlagning”).

12.  Europaparlamentet uppmanar dessutom EU att ägna särskild uppmärksamhet åt infrastruktur och allmännyttiga tjänster, inbegripet byggande av och tillgång till avloppssystem, samt hushållens eller samhällenas tillgång till brunnar eller vattenreningssystem.

13.  Europaparlamentet beklagar djupt de allvarliga konsekvenser som avsaknaden av tillgång till el har för befolkningars grundläggande behov. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att prioritera elektrifiering i sitt samarbete och sina partnerskap med utvecklingsländer. Parlamentet betonar särskilt behovet av att investera i produktionskapacitet, särskilt i Afrika söder om Sahara, för att uppnå målet om allmän tillgång till energi.

14.  Europaparlamentet uppmärksammar möjligheterna att få tillgång till alternativa energikällor, såsom outnyttjade geotermiska energikällor. Parlamentet påpekar att kostnadsstöd för energikostnader är avgörande för att öka tillgången till el, i synnerhet i Afrika där 30 % av befolkningen inte har råd med en nödvändig uppsättning eltjänster.

15.  Europaparlamentet uttrycker oro över de ökande energibehoven bland flyktingar och internflyktingar som bor i läger. Parlamentet beklagar att osäker energiförsörjning i isolerade områden och humanitära sammanhang hindrar lokala hälso- och sjukvårdskliniker och skolor från att vara fullt verksamma.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka budgetposten för humanitärt bistånd i samband med översynen av den fleråriga budgetramen för att tillgodose humanitära behov, bland annat genom att öka det ekonomiska stödet för att säkerställa energiförsörjningen i läger, bland annat genom projekt för gröna nät, mininät och förnybar energi, för att garantera att humanitära organisationer på plats kan tillhandahålla grundläggande humanitärt bistånd, särskilt sjukvård och akut vård.

Stöd energiomställningen i linje med principen om en konsekvent politik för utveckling.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att säkerställa en konsekvent politik för hållbar utveckling i hela EU:s externa energiagenda, som bör anpassas till lokala särdrag och behov.

18.  Europaparlamentet upprepar sitt engagemang för energirättvisa. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländerna i genomförandet av rättighetsbaserade system för förnybar energi som ändamålsenligt bidrar till deras hållbara utveckling. Parlamentet anser att principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke från berörda samhällen är en förutsättning för en framgångsrik grön och rättvis energiomställning. Parlamentet framhåller betydelsen av att främja energieffektivitet och lokal kompetens, och av att uppmuntra teknisk innovation, tekniköverföring och tekniskt samarbete i sådana energiomställningsprojekt.

19.  Europaparlamentet betonar att EU vid behov måste stödja utvecklingsländerna när det gäller att upprätta eller förstärka regelverk som garanterar energidistribution och samhällsomfattande tjänster inom deras territorier samt god förvaltningskapacitet och insyn i alla energiomställningsprojekt. Parlamentet uppmanar EU att öka det tekniska stödet för att reformera elsystemen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att rapportera om de framsteg som gjorts med att förbättra energitillgången och regleringen av energisektorn genom särskilda EU-projekt och investeringar i utvecklingsländer som är partnerländer.

20.  Europaparlamentet framhåller de potentiella riskerna med konflikter om markanvändning och vattenanvändning, särskilt påtvingad vidarebosättning och expropriering av storskaliga anläggningar för förnybar energi. Parlamentet uppmanar EU att genom sina partnerskap stödja utvecklingsländernas regeringar att

21.  Europaparlamentet konstaterar att det för vissa storskaliga projekt för grön energi (såsom vind- och solkraft), till exempel sådana som håller på att inrättas i torra områden, är nödvändigt att på lämpligt sätt samråda med sedvanliga markanvändare (såsom nomadiserande boskapsskötare). Parlamentet påminner om att traditionella kommunala rättigheter har en ganska svag rättslig status och ofta inte genomförs, vilket potentiellt kan öka risken för markrofferi. Parlamentet uppmanar mot denna bakgrund EU och dess partnerländer att erkänna och skydda urfolks rätt till sedvanerättsligt ägande och kontroll över sin mark och sina naturresurser, i enlighet med FN:s förklaring om urfolks rättigheter och Internationella arbetsorganisationens konvention nr 169, och att följa principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke.

22.  Europaparlamentet rekommenderar de EU-medlemsstater som inte har ratificerat Internationella arbetsorganisationens konvention nr 169 om urfolk och stamfolk att göra detta.

23.  Europaparlamentet erkänner den inverkan som vattenintensiva metoder för energiomvandling, såsom vattenkraftverk och vätgasproduktion, kan ha på jordbrukssamhällena. Parlamentet framhåller de negativa effekterna av vattenkraftsdammar på floder och biologisk mångfald, särskilt i flodmynningar, i enlighet med bland annat rapporten från Världskommissionen om dammar av den 16 november 2000. Parlamentet betonar dock potentialen att utveckla osmotisk energi, särskilt i flodmynningar och deltan, för att tillhandahålla lösningar för produktion av förnybar energi.

24.  Europaparlamentet påminner om att stora vattenkraftsprojekt i utvecklingsländer ofta står inför en rad utmaningar, bland annat oöverkomliga initiala kostnader, stora kostnadsöverskridanden och förseningar, svårigheter att locka till sig finansiering, sociala och miljömässiga fotavtryck, sårbarhet för klimatförändringar och vissa dåliga resultat när det gäller att leverera den utlovade kraften. Parlamentet betonar vikten av att främja hållbara vattenkraftsprojekt genom att genomföra omfattande miljömässiga och sociala konsekvensbedömningar och säkerställa ett meningsfullt samhällsengagemang. Parlamentet anser att man där så är möjligt bör prioritera andra småskaliga och olika typer av projekt för förnybar energi.

25.  Europaparlamentet betonar att enligt rekommendationerna i rapporten från Världskommissionen om dammar av den 16 november 2000 bör all dammplanering utvärderas enligt fem kriterier: rättvisa, effektivitet, delaktigt beslutsfattande, hållbarhet och ansvarighet. Parlamentet betonar mer allmänt att man i beslutsprocessen för dammar fullt ut bör ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna, i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och de därmed sammanhängande konventioner som antogs därefter, för att lösa komplexa frågor kring vatten, dammar och utveckling. Parlamentet understryker att EU bör arbeta inom ramen för sina partnerskap med utvecklingsländer för att se till att de samhällen som påverkas av dammprojekt får tillräcklig ersättning och att lämpliga åtgärder för att återställa försörjningen tillhandahålls.

26.  Europaparlamentet är oroat över anläggningarnas bräcklighet inför extrema väderhändelser, vilket belyses av de senaste översvämningarna i Libyen, som svepte bort hela bostadsområden och skadade kritisk infrastruktur. Parlamentet insisterar på de övergripande delmålen i mål 9 för hållbar utveckling, som går ut på att bygga motståndskraftig infrastruktur, främja hållbar industrialisering och gynna innovation.

27.  Europaparlamentet noterar med oro att Afrika står värd för ett ökande antal projekt för fossila bränslen, vilket riskerar att hindra Afrika från att i tid ta ett språng till förnybar energi. Parlamentet noterar vidare att Afrika visserligen har 18 % av världens befolkning men bara står för 6 % av den globala energianvändningen. Parlamentet påminner om att en stor del av den nuvarande olje-, gas- och kolproduktionen i Afrika är avsedd för export, medan kontinenten fortfarande lider av energifattigdom. Parlamentet insisterar på att det är nödvändigt att prioritera investeringar i hållbar infrastruktur för förnybar energi i Afrika, särskilt på landsbygden och i marginaliserade befolkningsgrupper, genom inrättande av decentraliserade energisystem och mikronät.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra utvecklingen av energisystem som inte inbegriper eller är beroende av en utvidgning av befintliga eller nya projekt för fossila bränslen, i linje med rekommendationerna från Internationella energiorganet. Parlamentet betonar vikten av partnerskap som alla vinner på och som också gynnar exportländerna och deras befolkningar när det gäller förnybar energi.

29.  Europaparlamentet fördömer de dubbla måttstockar där privata och offentliga finansinstitut i utvecklade länder i allt högre grad lovar att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050, samtidigt som de finansierar utvecklingen och utbyggnaden av fossila bränslen. Parlamentet understryker att uppmaningar till låg- och medelinkomstländer att minska sitt beroende av kol inte har någon verkan så länge utvecklade länder fortsätter vara avgjort beroende av andra fossila bränslen.

30.  Europaparlamentet påminner om att alternativ som bygger på förnybara bränslen i allt högre grad kan tillhandahålla en billigare, mer tillgänglig, inkluderande och tillförlitlig energikälla än fossila bränslen. Parlamentet betonar den roll som förnybar energi spelar för att öka anpassningen och effektiviteten i jordbruksbaserade livsmedelssystem. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att prioritera användningen av förnybar energi i jordbruksbaserade livsmedelssystem i sina partnerskapsavtal med länder utanför EU.

31.  Europaparlamentet rekommenderar att man genomför en gemensam planering för energiomställningen inom ramen för partnerskapet mellan EU och Afrikanska unionen, med utgångspunkt i den gemensamma parlamentariska församlingen för Afrika, Västindien och Stillahavsområdet och de afrikanska civilsamhällena, samtidigt som de afrikanska ländernas suveränitet respekteras. Parlamentet rekommenderar att man utarbetar riktlinjer för rättvis fördelning av investeringar, intäkter, teknik och kompetens.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inkludera utbildningsprogram för lokalbefolkningen i sina energipartnerskap med länder utanför EU för att stödja energiomställningen på fältet och skapa sysselsättningsmöjligheter för lokalsamhällena. Parlamentet uppmanar också EU att öka det vetenskapliga samarbetet med utvecklingsländerna när det gäller tillgång till forskning och teknik för förnybar energi. Parlamentet anser att produktionsmatrisen för förnybar energi bör ändras för att komma bort från ett rent utvinningsperspektiv.

33.  Europaparlamentet påminner om att de undertecknande parterna i Glasgowuttalandet om internationellt offentligt stöd till omställningen till ren energi från 2021 har åtagit sig att upphöra med allt nytt direkt offentligt stöd till den fossila energisektorn. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att föregå med gott exempel och stoppa finansieringen av projekt för fossila bränslen.

Förnybar vätgas

34.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som förnybar vätgas spelar som ett verktyg för att fasa ut fossila bränslen i energisystemet, uppnå nettonollutsläpp i hela världen senast 2050 och uppnå målen i Parisavtalet, men påminner om vikten av livscykelanalyser som tar hänsyn till de produktions- och transportsätt som används.

35.  Europaparlamentet varnar för den potentiella risken för en ny resursförbannelse med avseende på förnybar vätgas som skulle förstärka utvecklingsländernas beroende av export och skulle kunna tränga undan investeringar i utvecklingen av lokala energimarknader. Parlamentet konstaterar att industrin för förnybar vätgas kan spela en avgörande roll för utvecklingen av resursrika utvecklingsländer om det finns vissa faktorer, såsom god samhällsstyrning, genomförande och övervakning av en sund rättslig ram, förebyggande av korruption, en fungerande rättsstat och öppenhet i fråga om finansiella flöden.

36.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med den globala infrastrukturen för produktion, lagring, transport, distribution och konsumtion av förnybar vätgas, transportkostnader på långa sträckor och klimatpåverkan, de begränsade investeringarna och den begränsade finansiella kapaciteten samt riskerna med svaga institutioner och korruption i vissa utvecklingsländer.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU att, särskilt genom Global Gateway-initiativet, stödja partnerskap som alla vinner på och som gynnar både importerande och exporterande länder och deras befolkningar. Parlamentet uppmanar därför EU att stödja utvecklingen av en värdekedja för förnybar vätgas när den medför lika sociala och ekonomiska fördelar för exportländerna, särskilt när det gäller utbildning och omskolning av lokalbefolkningen, skapande av arbetstillfällen, utfasning av fossila bränslen i industriverksamheter där det är svårt att minska utsläppen och tillgång till renare mobilitet och energi.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja ekonomisk diversifiering och inhemsk tillgång till el och vatten, med full respekt för ekosystemen och i syfte att minska det alltför stora beroendet av export av fossila bränslen. Parlamentet betonar att ett utökat samarbete mellan EU:s och partnerländernas företag, inklusive små och medelstora företag, med den kombinerade expertisen hos olika likasinnade partner, blir en väg till ett sunt entreprenörskap i sektorn för förnybar vätgas.

39.  Europaparlamentet erkänner att utbyggnaden av förnybar vätgas också kan ha negativa sociala och miljömässiga konsekvenser på södra halvklotet, särskilt eftersom den är beroende av gruvdrift och användning av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, som kräver stora mängder färskvatten och orsakar vattenföroreningar. Parlamentet betonar behovet av att utveckla ett globalt resursstyrningssystem som prioriterar hållbarhet, effektivitet och cirkularitet, i syfte att minska den globala efterfrågan på nya råvaror, samtidigt som man erkänner utmaningarna med att uppnå detta.

40.  Europaparlamentet betonar behovet av en systematisk strategi för att bedöma de lokala möjligheterna och konsekvenserna av produktionen av förnybar vätgas för de europeiska behoven i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att EU bör säkerställa hållbarhet för de utvunna, bearbetade och återvunna kritiska råvaror som är grundläggande för vätgas och den övriga nettonolltekniken.

41.  Europaparlamentet noterar med oro den motstridiga användningen av vatten i samband med gruvdrift och utvecklingen av storskaliga anläggningar för förnybar energi, såsom förnybar vätgas. Parlamentet påminner om att tillgång till vatten är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att förbättra vatteninfrastrukturen i regioner där gruvdrift och anläggningar för förnybar energi är framträdande, genom att investera i vattenreningsanläggningar och vattenåtervinningssystem.

42.  Europaparlamentet betonar behovet av att reglera vatten som en resurs för produktion av förnybar vätgas på ett hållbart sätt, särskilt i torra regioner, bland annat genom att genomföra förordningar som föreskriver hållbar teknik för anskaffning av vatten, effektiv vattenanvändning och minimering av utsläpp av avloppsvatten, så att det inte äventyrar lokalbefolkningens tillgång till vatten eller driver upp vattenkostnaderna.

43.  Europaparlamentet noterar ökningen av avsaltningsanläggningar för att hantera vattenbrist. Parlamentet erkänner att avsaltningsanläggningar kan gynna lokalsamhällena och den inhemska ekonomin, men påpekar att avsaltning av havsvatten kan få stora miljökonsekvenser, särskilt för den marina biologiska mångfalden. Parlamentet efterlyser främjande av en hållbar strategi för vattenavsaltning och lösningar som inte påverkar kustområden, såsom avsaltning av djuphav. Parlamentet betonar att minskad vattenanvändning och vattenåtervinning eller återanvändning av renat avloppsvatten ofta är billigare än avsaltning.

44.  Europaparlamentet understryker de potentiella riskerna för vattenrofferi och vattenföroreningar i samband med utländska direktinvesteringar i storskaliga markförvärv för förnybar energi. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att införa obligatorisk vattenrelaterad tillbörlig aktsamhet och rapporteringsstandarder för företag.

45.  Europaparlamentet insisterar på att strategierna för förnybar vätgas måste följa starka sociala standarder och hållbarhetsstandarder. Parlamentet uppmanar EU att inrätta lämpliga övervakningsramar i sina partnerskapsavtal som gör det möjligt att bedöma deras bredare inverkan på resultaten av målen för hållbar utveckling, särskilt genom att identifiera indikatorer för miljö, samhällsansvar och styrning och fastställa mätbara mål. Parlamentet begär att obligatoriska miljökonsekvensbedömningar genomförs, däribland för avsaltning, och att områden med stor biologisk mångfald utesluts som platser för anläggningar för förnybar vätgas. Parlamentet anser att man vid produktion av förnybar vätgas bör visa att man använder sig av material anskaffade enligt miljö- och människorättsstandarder för utvinningsverksamhet (t.ex. från länder som är undertecknande parter i utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet).

46.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inrätta en inkluderande styrningsram för partnerskapsavtal som omfattar det civila samhällets organisationer för att säkerställa att principen om att inte vålla skada respekteras gentemot lokalsamhällen och att globala människorättsnormer uppfylls.

Ökad finansiering för en rättvis energiomställning

47.  Europaparlamentet betonar att EU:s finansiering av förnybar energi bör vara förenlig med principerna om rättvisa, hållbarhet och klimaträttvisa, vilka bland annat skulle kunna omfatta skuldhjälp, skuldlättnad och skuldavskrivning, skuldsanering och förlust- och skadefonden.

48.  Europaparlamentet betonar att investeringar i förnybar vätgas producerad av länder utanför EU bör bygga på internationella principer om tillbörlig aktsamhet, inbegripet men inte begränsat till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfullt företagande.

49.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka det offentliga utvecklingsbiståndet till energisektorn, särskilt under rubrik 6 i nästa fleråriga budgetram, och särskilt i Afrika, och samtidigt prioritera bidrag framför lån och omorientera finansieringen till länder med lägre nivåer av tillgång till el i syfte att stödja deras omställning till ren och förnybar energi i linje med Agenda 2030 för hållbar utveckling.

50.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av offentliga och privata partnerskap samt program för att underlätta kunskapsöverföring och grön teknik. Parlamentet betonar att många afrikanska länders elsektorer har särskilda särdrag (såsom kraftig efterfrågetillväxt, små nät, bräckliga nationella allmännyttiga företag och kundernas begränsade betalningsförmåga) som måste beaktas.

51.  Europaparlamentet betonar att tillgången till finansiering för en rättvis energiomställning måste förenklas och påskyndas för utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att EU kan erbjuda innovativa lösningar för att få fart på den gröna omställningen och öka den globala andelen förnybara energikällor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att överväga gröna skuldbyten så att utvecklingsländer som är gäldenärer kan använda de pengar de är skyldiga till att finansiera projekt för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

52.  Europaparlamentet begär mer allmänt att en långsiktig mekanism för gröna skuldbyten ska göras operativ inom ramen för G20-initiativet för uppskov av skuldavbetalningar och att IMF:s särskilda dragningsrätter ska återställas.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka anslagen till att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna och göra energisystemen mer motståndskraftiga mot klimatrisker. Parlamentet understryker betydelsen av grön energi i skogsjordbruk och klimatanpassningsprojekt, såsom den stora gröna muren.

54.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att öka de program inom Global Gateway-initiativet som prioriterar grundläggande tillgång till el och ren matlagning, i synnerhet i de mest behövande länderna. Parlamentet betonar den privata sektorns betydelse för att utöka finansieringen av grundläggande tillgång till energi och ren matlagning, samtidigt som allmänhetens tillgång garanteras och de nationella offentliga energileverantörerna förstärks. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att använda Europeiska fonden för hållbar utveckling plus som ett instrument för att stödja investeringar i den privata sektorn i utvecklingsländer i syfte att stärka energiinfrastrukturen och ge bättre tillgång till energi och ren matlagning för inhemsk användning.

55.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att stödja utvecklingsländerna med att gradvis fasa ut subventionerna till fossila bränslen och att fokusera på effektiv, modern och prismässigt överkomlig matlagningsteknik. Parlamentet efterlyser mobilisering av investeringar och skapande av gynnsamma miljöer för att driva på tillväxten av en robust, ren matlagningsindustri.

56.  Europaparlamentet uppmanar EU och de europeiska institutionerna för utvecklingsfinansiering att

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla disaggregerade data om beloppen för investeringar i energitillgång, för att följa upp hur mycket som avsätts till mål 7 för hållbar utveckling, och likaså tillhandahålla data om nyckelprestationsindikatorn ”Installerad produktionskapacitet för förnybar energi (MW) med unionsstöd” som fastställs i instrumentet Europa i världen,

58.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från COP28 år 2023, där man för första gången i historien efterlyser en övergång från fossila bränslen och ett tydligt åtagande om 1,5-gradersmålet, att vidta åtgärder för att på global nivå uppnå en tredubbling av kapaciteten för förnybar energi och en fördubbling av energieffektivitetsförbättringarna fram till 2030, och att globalt främja ett människocentrerat sätt att arbeta med klimatfinansiering och projekt för energiinfrastruktur.

59.  Europaparlamentet uppmanar EU att spela en nyckelroll i förhandlingarna om begränsningsåtgärder för utvecklingsländer, för att bekämpa de skadliga effekterna av att använda förorenande bränslen och samtidigt lyfta fram utveckling av hållbar och ren energi.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Europeiska investeringsbanken.

(1) EUT C 210, 30.6.2017, s. 1. (2) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1. (3) EUT L 157, 20.6.2023, s. 11. (4) Stockholm Environment Institute, International Institute for Sustainable Development, Overseas Development Institute, E3G, och FN:s miljöprogram, 2021 Report – The Production Gap: The Production Gap: Governments’ planned fossil fuel production remains dangerously out of sync with Paris Agreement limits, 2021 (Produktionsklyftan: Regeringarnas planerade produktion av fossila bränslen är fortfarande farligt ur fas med Parisavtalet, 2021, ej översatt till svenska). (5) Internationella byrån för förnybar energi, World Energy Transitions Outlook 2022: °C Pathway, Internationella byrån för förnybar energi, Abu Dhabi, 2022. (6) Internationella energiorganet, Tracking SDG 7: The Energy Progress Report, Paris, juni 2023. (7) Afrikanska unionen, African Union Green Recovery Action Plan (Afrikanska unionens handlingsplan för grön återhämtning, ej översatt till svenska), Addis Abeba, 2021. (8) EUT C, C/2023/398, 23.11.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2023/398/oj. (9) EUT C 494, 8.12.2021, s. 80. (10) EUT C 270, 7.7.2021, s. 2. (11) EUT C 224, 27.6.2018, s. 167. (12) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 83. (13) FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor, The Sustainable Development Goals Report 2023: Special Edition – July 2023, New York, USA, 2023. (14) Internationella byrån för förnybar energi, Basic Energy Access Lags Amid Renewable Opportunities New Report Shows, 6 juni 2023. (15) FN:s utvecklingsprogram ”Energi och jämställdhet”. (16) Natural Resource Governance Institute, The Resource Curse – The Political and Economic Challenges of Natural Resource Wealth (Resursförbannelsen - de politiska och ekonomiska utmaningarna med rikedomar i form av naturresurser, ej översatt till svenska) NRGi Reader, mars 2015. (17) Internationella energiorganet, Global Hydrogen Review 2023, 2023, och International Energy Agency, Hydrogen, 2023.