Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om förslaget till rådets förordning om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 vad gäller gränsvärden för tiakloprid i eller på vissa produkter (COM(2023)0739 – 2023/3005(RPS))

P9_TA(2024)0016 B9-0057/2024

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 vad gäller gränsvärden för tiakloprid i eller på vissa produkter (COM(2023)0739),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG(1), särskilt artiklarna 14.1 a och 49.2,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG(2), särskilt artikel 4.1 och artikel 4.2 första stycket led a samt punkt 3.6.4 i bilaga II,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet(3), särskilt artikel 5.1,

–  med beaktande av artiklarna 11, 13, 168 och 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 9 februari 2023, och som offentliggjordes den 15 mars 2023(4),

–  med beaktande av slutsatsen om inbördes granskning av bekämpningsmedel som godkändes av Efsa den 17 januari 2019 och som offentliggjordes den 14 mars 2019(5),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté den 12 mars 2015(6),

–  med beaktande av artikel 5a.4 e och 5a.5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(7),

–  med beaktande av artikel 112.2, 112.3 och 112.4 c i arbetsordningen,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.  Tiakloprid är en aktiv beståndsdel i insekticider som främst används på bomull, kärnfrukter, grönsaker och potatis.

B.  Godkännandet av det verksamma ämnet tiakloprid löpte ut den 3 februari 2020 och förnyades inte enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/23(8). Anståndsperioden för växtskyddsmedel som innehåller tiakloprid löpte ut den 3 februari 2021.

C.  Godkännandet av det verksamma ämnet tiakloprid förnyades inte eftersom det inte kunde fastställas att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 var uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel. I synnerhet identifierade Efsa två kritiska problemområden. Det första kritiska problemområdet gällde indikationen för förorening av grundvattnet med flera relevanta metaboliter av tiakloprid vars cancerframkallande potential inte kunde uteslutas (M30, M34 och M46) över den parametriska dricksvattengränsen på 0,1 μg/l för alla representativa användningsområden(9). Det andra kritiska problemområdet avsåg Echas harmoniserade klassificering av tiakloprid som förmodat skadligt för fertiliteten och det ofödda barnet (reproduktionstoxiskt i kategori 1B) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008(10) som gör tiakloprid till ett ”uteslutet ämne” i enlighet med artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1107/2009.

D.  Efsa konstaterade också att bedömningen av riskerna för bin och landväxter som inte är målarter inte kunde slutföras.

E.  Tiakloprid klassificeras också i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 som misstänkt cancerorsakande (cancerframkallande kategori 2), mycket giftigt för vattenlevande organismer (farlig för vattenmiljön i kategorin akut 1) och mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter (farlig för vattenmiljön i kategorin kronisk 1).

F.  Den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder har inte yttrat sig om förslaget till rådets förordning. Vid sammanträdet för den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 18–19 september 2023 stödde åtta medlemsstater inte förslaget till förordning. Sex av dem nämnde först och främst sina farhågor om att bibehålla CXL-värden och importtoleranser för ett icke godkänt ämne som uppfyller ett av uteslutningskriterierna enligt förordning (EG) nr 1107/2009 (reproduktionstoxiskt). Dessutom hyste en medlemsstat som inte stödde förslaget till förordning farhågor om att Efsa hade angett att den akuta referensdosen hade överskridits för vissa produkter under vissa icke-standardmässiga omständigheter. En annan nämnde diskrimineringen av EU:s jordbrukare som inte längre får använda växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne, medan jordbrukare i tredjeländer fortfarande kunde göra det, vilket leder till illojal konkurrens(11).

G.  Tyskland begärde att följande förklaring skulle ingå i den sammanfattande rapporten från sammanträdet för den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 18–19 september 2023: Tiakloprid är ett uteslutet verksamt ämne enligt förordning (EG) nr 1107/2009. Under förfarandet för förnyat godkännande av det verksamma ämnet fastställdes det att det uppfyller uteslutningskriterierna eftersom det klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1B. Det verksamma ämnet godkändes därför inte på nytt. Tyskland stöder i allmänhet inte fastställandet av [gränsvärden för högsta tillåtna restmängder (MRL)] för verksamma ämnen som av hälsoskäl inte är godkända i EU. Den avgörande faktorn här är att uteslutningskriterierna har fastställts inom ramen för förfarandet för godkännande på nytt av ett verksamt ämne i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009(12).

H.  Det är därför lämpligt att de befintliga gränsvärden som fastställs för tiakloprid i bilaga II till förordning (EG) nr 396/2005 stryks i enlighet med artikel 17 i den förordningen jämförd med artikel 14.1 a i samma förordning.

I.  I förslaget till rådets förordning föreslår kommissionen dock att gränsvärdena för tiakloprid bibehålls över bestämningsgränsen för användning för mer än 30 produkter för import på grundval av Efsas motiverade yttrande(13).

J.  De användningsområden för vilka gränsvärden över bestämningsgränsen anses säkra omfattar användning av tiakloprid på papaya, te, nötter, kvitten, misplar, japanska misplar, aprikoser, körsbär (söta), plommon, jordgubbar, björnbär, blåhallon, andra små frukter och bär, kiwi, potatis, tomater, auberginer/äggplantor, meloner, vattenmeloner, ris, vete, animaliska produkter (svin, nötkreatur, får, häst, fjäderfä och andra gårdsdjur) från vävnader (muskel, lever, njure och ätbara slaktbiprodukter), mjölk och ägg, hallon, gurkor, squash, rapsfrön/canolafrön, senapsfrön och bomullsfrön. De gränsvärden som föreslås för dessa användningar varierar mellan två gånger bestämningsgränsen och tusen gånger bestämningsgränsen (för användning i teer).

K.  Begäran om importtoleranser avslogs däremot endast för två användningsområden (för persikor och paprika) eftersom ett överskridande av den akuta referensdosen inte kan uteslutas och kommissionen föreslog därför att gränsvärdena för tiakloprid skulle sänkas till bestämningsgränsen endast för dessa användningsområden.

L.  Enligt skäl 5 i förordning (EG) nr 396/2005 får resthalter inte förekomma på nivåer som utgör en oacceptabel risk för människor och, i förekommande fall, för djur.

M.  Enligt artikel 4.2 a i förordning (EG) nr 1107/2009 får resthalter av växtskyddsmedel inte ha skadliga hälsoeffekter på människor, inklusive känsliga befolkningsgrupper, eller på djur, med beaktande av kända kumulativa och synergistiska effekter. Enligt punkt 3.6.4 i bilaga II till den förordningen ska ett verksamt ämne som klassificeras som ett reproduktionstoxiskt ämne i kategori 1A eller 1B i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1272/2008, endast godkännas om ”resthalterna av det berörda verksamma ämnet [...] i livsmedel och foder inte överskrider det standardvärde som fastställs i enlighet med artikel 18.1 b i förordning (EG) nr 396/2005. I artikel 18.1 b i förordning (EG) nr 396/2005 fastställs ett standardvärde på 0,01 mg/kg.

N.  Enligt artikel 3.2 g i förordning (EG) nr 396/2005 är importtolerans ett gränsvärde som fastställs för importerade produkter om ”användningen av det verksamma ämnet i ett växtskyddsmedel på en viss produkt inte är godkänd i gemenskapen av andra skäl än folkhälsoskäl för den specifika produkten och den specifika användningen”. Tiakloprid uppfyller inte dessa kriterier eftersom det har förbjudits av hälsoskäl eftersom det klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1B.

O.  Enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 178/2002 är syftet med livsmedelslagstiftningen att uppnå ett eller flera av de allmänna målen om en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa, skydd av konsumenternas intressen, inbegripet god sed inom handeln med livsmedel, i förekommande fall med beaktande av skydd av djurs hälsa och välbefinnande, växtskydd samt miljön.

P.  Den nuvarande pollinatörskrisen är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden och den globala och lokala livsmedelstryggheten. Denna kris kan förvärra problemen med dold hunger, urholka ekosystemens motståndskraft och destabilisera de ekosystem som utgör vårt livsuppehållande system(14).

Q.  I sitt meddelande Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem(15) av den 20 maj 2020 tillkännagav kommissionen att ”EU kommer att stödja den globala omställningen till hållbara jordbruksbaserade livsmedelssystem i linje med målen för denna strategi och FN:s mål för hållbar utveckling”, och att ”EU kan spela en nyckelroll genom att med denna strategi fastställa globala standarder”. I strategin angav kommissionen uttryckligen att ”ett mer hållbart livsmedelssystem i EU kräver också att våra handelspartner använder allt mer hållbara metoder. För att främja en gradvis utveckling mot säkrare växtskyddsmedel kommer EU att, i enlighet med WTO:s regler och efter en riskbedömning, se över importtoleranser för ämnen som uppfyller uteslutningskriterierna och som utgör en hög risk för människors hälsa”.

R.  Under 2022 sänkte kommissionen(16) gränsvärdena för två neonikotinoider som utgör en hög risk för pollinatörer till den lägsta nivå som kan mätas med den senaste tekniken, varigenom importerade produkter inte längre får innehålla resthalter av klotianidin och tiametoxam.

S.  I detta avseende hävdade kommissionen att ”med beaktande av alla faktorer som är relevanta i enlighet med artikel 14.2, jämförd med artikel 11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt enligt vilken ’miljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling’, bör därför alla nuvarande gränsvärden för klotianidin och/eller tiametoxam enligt förordning (EG) nr 396/2005 sänkas till bestämningsgränsen”(17).

T.  Vid sammanträdet för den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, som ägde rum den 10–11 maj 2023, erinrade kommissionen om att tiakloprid tillhör gruppen verksamma ämnen av typen neonikotinoider men att man för närvarande, eftersom det har andra egenskaper än klotianidin och tiametoxam, inte avser att tillämpa samma metod som för klotianidin och tiametoxam vid genomförandet av Från jord till bord-strategin genom att sänka alla gränsvärden till kvantifieringsgränsen(18).

U.  Det faktum att tiakloprid skulle ha andra egenskaper än andra neonikotinoider ifrågasätts i den vetenskapliga litteraturen där resultaten visar att ”bilden av tiakloprid som en relativt godartad neonikotinoid nu bör ifrågasättas”(19).

V.  Det har visat sig att särskilt kolonier av humlor som exponerats för tiakloprid löper större risk att dö i förtid och de som överlever drabbas av subletala effekter(20). Tiakloprid har också visat sig påverka honungsbins beteende och immunsystem på ett liknande sätt som imidakloprid, klotianidin och tiametoxam(21),(22).

W.  Det finns allt fler belägg för att användningen av tiakloprid har en förödande inverkan på den biologiska mångfalden, särskilt bin och andra pollinatörer(23).

X.  I sin rapport om att inte godkänna en förnyelse av den 22 oktober 2019(24) konstaterade Efsa att den tillgängliga informationen inte är tillräcklig för att uppfylla kraven i artikel 4.1–4.3 i förordning (EG) nr 1107/2009 och i synnerhet att riskbedömningen för bin inte kunde slutföras.

Y.  Tiakloprid bör därför omfattas av samma resonemang och regler som gällde för klotianidin och tiametoxam.

Z.  Kommissionen måste skydda miljön och unionsmedborgarna på grundval av tillgänglig vetenskaplig information, med hjälp av de skyldigheter och rättsliga möjligheter som förordning (EG) nr 396/2005 och förordning (EG) nr 178/2002 föreskriver för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt för miljön.

AA.  De föreslagna gränsvärdena skyddar inte unionsmedborgarnas hälsa och säkerställer inte en hög skyddsnivå för bin och andra pollinatörer, vilket strider mot förordningarna (EG) nr 396/2005 och (EG) nr 178/2002.

AB.  Gränsvärden bör inte fastställas för verksamma ämnen som inte är godkända i unionen på grund av hälsofrågor. Därför bör inga importtoleranser fastställas för tiakloprid eftersom det klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1B. Dessutom borde klassificeringen av tiakloprid som reproduktionstoxiskt i kategori 1B ha varit ett tillräckligt skäl för att kommissionen skulle ha avslagit begärandena om importtoleranser med hänvisning till hälsoriskerna för medborgare i tredjeländer.

1.  Europaparlamentet motsätter sig antagandet av förslaget till rådets förordning.

2.  Europaparlamentet anser inte att förslaget till rådets förordning är förenligt med syftet med och innehållet i förordningarna (EG) nr 396/2005 och (EG) nr 178/2002 samt med förordning (EG) nr 1107/2009, inbegripet punkt 3.6.4 i bilaga II till den förordningen.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka förslaget till förordning.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt förslag för kommittén om att sänka alla gränsvärden för tiakloprid till bestämningsgränsen för alla användningsområden och att avslå alla ansökningar om importtoleranser.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 70, 16.3.2005, s. 1. (2) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1. (3) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. (4) Efsa, Statement on the short-term (acute) dietary risk assessment and evaluation of confirmatory data for certain maximum residue levels (MRLs) for thiacloprid, EFSA Journal 2023;21(3):7888, https://doi.org/10.2903/j.efsa.2023.7888. (5) Efsa, Conclusion on the peer review of the pesticide risk assessment of the active substance thiacloprid, EFSA Journal 2019;17(3):5595, https://doi.org/10.2903/j.efsa.2019.5595. (6) Riskbedömningskommitténs yttrande med förslag till harmoniserad klassificering och märkning på EU-nivå av tiakloprid (ISO), {(2Z)-3-[(6-kloropyridin-3-yl)metyl]-1,3-tiazolidin-2-yliden}cyanamid, https://echa.europa.eu/sv/registry-of-clh-intentions-until-outcome/-/dislist/details/0b0236e180638ff8. (7) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (8) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/23 av den 13 januari 2020 om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet tiakloprid i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 8, 14.1.2020, s. 8). (9) Efsas slutsats av den 17 januari 2019. (10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1). (11) Sammanfattande rapport av sammanträdet för den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 18–19 september 2023, https://ec.europa.eu/transparency/comitology-register/screen/documents/092486/1/consult?lang=en. (12) Ibid. (13) Efsas motiverade yttrande av den 9 februari 2023. (14) van der Sluijs, J.P., Vaage, N.S., Pollinators and Global Food Security: the Need for Holistic Global Stewardship, Food ethics 1, 75–91 (2016), https://doi.org/10.1007/s41055-016-0003-z. (15) COM(2020)0381. (16) Kommissionens förordning (EU) 2023/334 av den 2 februari 2023 om ändring av bilagorna II och V till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 vad gäller gränsvärden för klotianidin och tiametoxam i eller på vissa produkter (EUT L 47, 15.2.2023, s. 29). (17) Ibid. (18) Sammanfattande rapport av sammanträdet för den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 10–11 maj 2023, https://ec.europa.eu/transparency/comitology-register/screen/documents/090500/1/consult?lang=en. (19) Ellis, C., Park, K.J., Whitehorn, P., David, A., Goulson, D., The Neonicotinoid Insecticide Thiacloprid Impacts upon Bumblebee Colony Development under Field Conditions, Environmental Science & Technology 2017, 51, 3, 1727–1732, https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.est.6b04791. (20) Ibid. (21) Brandt, A., Gorenflo, A., Siede, R., Meixner, M., Büchler, R., The neonicotinoids thiacloprid, imidacloprid, and clothianidin affect the immunocompetence of honey bees (Apis mellifera L.), Journal of Insect Physiology, volym 86, mars 2016, s. 40–47, https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0022191016300014. (22) Tison, L., Hahn, M.-L., Holtz, S., Rößner A., Greggers, U., Bischoff, G. och Menzel, R., Honey Bees’ Behavior Is Impaired by Chronic Exposure to the Neonicotinoid Thiacloprid in the Field, Environmental Science & Technology 2016, 50, 13, 7218–7227, https://pubs.acs.org/doi/full/10.1021/acs.est.6b02658. (23) Pisa, L., Goulson, D., Yang, E.C., et al., An update of the Worldwide Integrated Assessment (WIA) on systemic insecticides. Del 2: impacts on organisms and ecosystems, Environmental Science and Pollution Research 28, 11749–11797 (2021), https://doi.org/10.1007/s11356-017-0341-3. (24) https://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/eu-pesticides-database/start/screen/active-substances/details/841.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 januari 2024 om utkastet till rådets beslut om undertecknande på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar av ett anslutningsprotokoll till ramavtalet om ett vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Indonesien, å andra sidan, för att beakta Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen och om provisorisk tillämpning av anslutningsprotokollet (12975/2014 – C9-0314/2023 – 2014/0220(NLE))

P9_TA(2024)0017 A9-0428/2023

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12975/2014),

–  med beaktande av utkastet till anslutningsprotokoll till ramavtalet om ett vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Indonesien, å andra sidan, för att beakta Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C9‑0314/2023),

–  med beaktande av artikel 105.1 och 105.4 samt artikel 114.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A9-0428/2023).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Indonesien.

(1) EUT L 218, 5.9.2023, s. 3.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 januari 2024 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller mer konsumentmakt i den gröna omställningen genom bättre skydd mot otillbörliga affärsmetoder och bättre information (COM(2022)0143 – C9-0128/2022 – 2022/0092(COD))

P9_TA(2024)0018 A9-0099/2023

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0143),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0128/2022),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 13 juli 2022(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 oktober 2023 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A9-0099/2023).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 januari 2024 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/… om ändring av direktiven 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller mer konsumentmakt i den gröna omställningen genom bättre skydd mot otillbörliga affärsmetoder och bättre information

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2024/825.)

(1) EUT C 443, 22.11.2022, s. 75. (2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 11 maj 2023 (Antagna texter, P9_TA(2023)0201).

Europaparlamentets ändringar antagna den 17 januari 2024 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av den 17 maj 2017 om kvicksilver vad gäller tandamalgam och andra produkter med kvicksilver tillsatt som omfattas av tillverknings-, import- och exportrestriktioner (COM(2023)0395 – C9-0309/2023 – 2023/0272(COD))(1)

P9_TA(2024)0019 A9-0002/2024

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 1a (nytt) 1a.  Kvicksilver är en kemikalie av global betydelse för miljön på grund av att det färdas över långa sträckor i atmosfären, är långlivat när det släppts ut av människan i miljön och har förmåga att bioackumuleras i ekosystemen. Kvicksilver har även betydande negativa effekter på människors hälsa och förs över från modern till barnet genom moderkakan eller genom amning. Kvicksilverföroreningar i miljön kan vara resultatet av mänsklig verksamhet, bland annat otillräcklig hantering av kvicksilveravfall, kremering eller inkorrekt införande av obligatoriska avskiljare i tandvårdsinrättningar. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 4 (4)  Med tanke på tillgången till kvicksilverfria alternativ är det lämpligt att förbjuda användning av tandamalgam för tandvårdsbehandlingar för alla invånare, samtidigt som möjligheten att använda tandamalgam bibehålls för patienter med särskilda medicinska behov. För att förhindra att tandamalgam som är förbjudet på unionsmarknaden tillverkas för export från unionen är det nödvändigt att förbjuda tillverkning och export av tandamalgam. Artikel 10 i förordning (EU) 2017/852 bör därför ändras i enlighet med detta. (4)  Med tanke på tillgången till kvicksilverfria alternativ, alternativa materials ekonomiska överkomlighet och den pågående övergången till kvicksilverfria fyllningar i många medlemsstater är det lämpligt att förbjuda användning av tandamalgam för tandvårdsbehandlingar för alla invånare, samtidigt som möjligheten att använda tandamalgam bibehålls för patienter med särskilda medicinska behov. Övergången till kvicksilverfria alternativ till tandfyllningar har redan gått framåt i många medlemsstater, vilket tydliggör att ett sådant förbud är både möjligt och välbehövligt som ett kostnadseffektivt sätt att förhindra ytterligare kvicksilverföroreningar. För att förhindra att tandamalgam som är förbjudet på unionsmarknaden tillverkas för export från unionen är det nödvändigt att förbjuda tillverkning och export av tandamalgam. Artikel 10 i förordning (EU) 2017/852 bör därför ändras i enlighet med detta. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 4a (nytt) (4a)  Krematorier är en betydande källa till kvicksilverutsläpp i atmosfären, och även med en utfasning av tandamalgam kommer krematorier att fortsätta att bidra till kvicksilverföroreningarna i luft, vatten och mark. Det är därför nödvändigt att samla in information om åtgärder som genomförts i medlemsstaterna och att utarbeta riktlinjer för krematorier för att förebygga föroreningar på lämpligt sätt och begränsa inverkan på miljön och människors hälsa. Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 4b (nytt) (4b)   För att begränsa de socioekonomiska konsekvenserna av en övergång till kvicksilverfria fyllningar vad gäller tandvårdskostnaderna för patienter och tandläkare bör medlemsstaterna sträva efter att säkerställa att lämplig ekonomisk ersättning görs tillgänglig för kvicksilverfria alternativ. Utfasningen av tandamalgam bör vid behov åtföljas av fortbildning för tandläkare för att de ska kunna anpassa sig till ny teknik. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 5 (5)  Genom artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU44 förbjuds utsläppande på unionsmarknaden och import till unionen av viss elektrisk och elektronisk utrustning som innehåller kvicksilver. I bilaga III till det direktivet förtecknas bland annat vissa lampor med kvicksilver tillsatt som är undantagna från förbudet fram till de datum som anges där. Detta undantag upphörde att gälla redan den 13 april 2016 för icke-linjära halofosfatlampor och det kommer att upphöra att gälla den 24 februari 2023 eller den 24 februari 2027 för vissa lysrörslampor, linjära lysrör och högtrycksnatriumlampor för allmänna belysningsändamål samt för icke-linjära trebandslysrör. Dessutom förtecknas vissa linjära lysrör för allmänna belysningsändamål för ett framtida förbud i beslut MC-4/3 som antogs vid det fjärde mötet den 21–25 mars 2022 i partskonferensen för Minamatakonventionen om kvicksilver45. Det beslutet fick stöd av unionen genom rådets beslut (EU) 2022/54946. Eftersom vissa av dessa lampor för närvarande inte omfattas av del A i bilaga II till förordning (EU) 2017/852 bör de, för att skapa enhetlighet, införas i bilagan för att förbjuda tillverkning och export av dem från och med de datum de datum som anges i bilaga III till direktiv 2011/65/EU och de mest ambitiösa datumen i beslut MC-4/3. (5)  Genom artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU44 förbjuds utsläppande på unionsmarknaden och import till unionen av viss elektrisk och elektronisk utrustning som innehåller kvicksilver. I bilaga III till det direktivet förtecknas bland annat vissa lampor med kvicksilver tillsatt som är undantagna från förbudet fram till de datum som anges där. Detta undantag upphörde att gälla redan den 13 april 2016 för icke-linjära halofosfatlampor, den 24 februari 2023 för vissa lysrörslampor och den 24 augusti 2023 för linjära lysrör för allmänna belysningsändamål. För icke-linjära trebandslysrör upphör undantaget den 24 februari 2025. Undantaget för de flesta högtrycksnatriumlampor för allmänna belysningsändamål med förbättrat färgindex upphörde den 24 februari 2023, och undantaget för de övriga, liksom för andra högtrycksnatriumlampor för allmänna belysningsändamål, upphör den 24 februari 2025. Dessutom förtecknas vissa linjära lysrör för allmänna belysningsändamål för ett framtida förbud i beslut MC-4/3 som antogs vid det fjärde mötet den 21–25 mars 2022 i partskonferensen för Minamatakonventionen om kvicksilver45. Det beslutet fick stöd av unionen genom rådets beslut (EU) 2022/54946. Eftersom det är lämpligt att så snart som möjligt förbjuda export från unionen av de lampor med tillsatt kvicksilver som finns kvar och eftersom vissa av dessa lampor för närvarande inte omfattas av del A i bilaga II till förordning (EU) 2017/852 bör de, för att skapa enhetlighet, införas i bilagan för att förbjuda tillverkning och export av dem från och med de datum de datum som anges i bilaga III till direktiv 2011/65/EU och de mest ambitiösa datumen i beslut MC-4/3. Dessutom kan betydande sidovinster uppnås genom att exporten av lampor med tillsatt kvicksilver fasas ut så snart som möjligt, med tanke på att kvicksilverfria alternativ är mer energieffektiva och därför skulle hindra åtskilliga ton koldioxid från att släppas ut. __________________ __________________ 44 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011). 44 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011). 45 Rådets beslut (EU) 2022/549 av den 17 mars 2022 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar vid den andra delen av det fjärde mötet i partskonferensen för Minamatakonventionen om kvicksilver vad gäller antagandet av ett beslut om ändring av bilagorna A och B till den konventionen (EUT L 107, 6.4.2022, s. 78). 45 Rådets beslut (EU) 2022/549 av den 17 mars 2022 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar vid den andra delen av det fjärde mötet i partskonferensen för Minamatakonventionen om kvicksilver vad gäller antagandet av ett beslut om ändring av bilagorna A och B till den konventionen (EUT L 107, 6.4.2022, s. 78). 46 Rådets beslut (EU) 2022/549 av den 17 mars 2022 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar vid den andra delen av det fjärde mötet i partskonferensen för Minamatakonventionen om kvicksilver vad gäller antagandet av ett beslut om ändring av bilagorna A och B till den konventionen (EUT L 107, 6.4.2022, s. 78). 46 Rådets beslut (EU) 2022/549 av den 17 mars 2022 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar vid den andra delen av det fjärde mötet i partskonferensen för Minamatakonventionen om kvicksilver vad gäller antagandet av ett beslut om ändring av bilagorna A och B till den konventionen (EUT L 107, 6.4.2022, s. 78). Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 5a (nytt) (5a)  Mot bakgrund av de skadliga effekter som kvicksilver och kvicksilverföreningar har för människors hälsa och miljön bör exponeringen och utsläppen minimeras ytterligare så mycket som möjligt. Nya rapporter visar att europeiska företag tillverkar och exporterar kvicksilverföreningar som används för otillåtna ändamål, särskilt i kosmetika. Därför bör kommissionen rapportera om genomförandet och tillämpningen av Minamatakonventionen, särskilt vad gäller användningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar i kosmetika samt tillverkningen, importen och exporten av kvicksilver och kvicksilverföreningar för otillåtna användningar. Kommissionen bör ytterligare bedöma den återstående användningen av kvicksilver, exempelvis vid porositetsmätning, i fyrar och i vacciner, samt behovet av att ändra förteckningen över stora avfallskällor och vid behov föreslå åtgärder för att fasa ut sådan användning och reglera tillverkningen, importen och exporten för sådana ändamål. Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 5b (nytt) (5b)   Avsaknaden av ordentliga insamlingssystem för produkter med tillsatt kvicksilver i icke-elektroniskt och elektroniskt avfall gör att det fortsatt förekommer sekundära kvicksilverutsläpp från deponier och avfallsförbränningsanläggningar, och därför behöver produkterna samlas in separat och på ett miljöriktigt sätt. Ändring 7 Förslag till förordning Artikel 1 – stycke 1 – led 1 – led a Förordning (EU) 2017/852 Artikel 10 – punkt 2a 2a.  Från och med den 1 januari 2025 får tandamalgam inte användas vid tandvårdsbehandlingar av någon invånare, såvida inte tandläkaren bedömer att det är absolut nödvändigt på grund av patientens särskilda medicinska behov. 2a.  Från och med den 1 januari 2025 får tandamalgam inte användas vid tandvårdsbehandlingar av någon invånare, såvida inte tandläkaren bedömer att det är absolut nödvändigt på grund av särskilda, vederbörligen motiverade medicinska behov hos patienten. Ändring 8 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1a (nytt) Förordning (EU) 2017/852 Artikel 11 – stycke 1a (nytt) 1a.   I artikel 11 ska följande stycke läggas till: ”Produkter med tillsatt kvicksilver som fortfarande är i omlopp och som inte längre kan användas ska betraktas som avfall och ska samlas in separat och på ett miljöriktigt sätt.” Ändring 9 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1b (nytt) Förordning (EU) 2017/852 Artikel 18 – punkt 3a (ny) 1b.  I artikel 18 ska följande punkt läggas till: ”3a. Senast den 30 juni 2024, och därefter vartannat år, ska medlemsstaterna rapportera till kommissionen om planerade och genomförda åtgärder för att minska kvicksilverutsläppen från krematorier. Kommissionen ska göra uppgifterna om de åtgärder som medlemsstaterna rapporterat in i enlighet med första stycket allmänt tillgängliga.” Ändring 10 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1c (nytt) Förordning (EU) 2017/852 Artikel 19 – punkt 1a (ny) 1c.  I artikel 19 ska följande punkt läggas till: ”1a. Senast den 31 december 2025 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om minskningen av kvicksilverutsläppen från krematorier på grundval av den rapportering som avses i artikel 18.3a och vid behov utarbeta riktlinjer om reduktionsteknik för kontroll och minskning av kvicksilverutsläpp från krematorier, med beaktande av befintliga riktlinjer.” Ändring 11 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1d (nytt) Förordning (EU) 2017/852 Artikel 19 – punkt 2a (ny) 1d.  I artikel 19 ska följande punkt läggas till: ”2a. Senast den 30 juni 2026 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av möjligheten att senast 2030 upphäva de undantag för användningen av tandamalgam som avses i artikel 10. Rapporten ska även redogöra för hälsokonsekvenserna för patienter i allmänhet och för patienter som är beroende av amalgamfyllningar. Kommissionen ska vid behov föreslå åtgärder tillsammans med sin rapport enligt första stycket. Senast den 31 december 2026 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om a)  genomförandet och tillämpningen av konventionen, bland annat vad gäller konventionsparternas utfasning av kvicksilver i kosmetika senast 2025 samt kontrollen och elimineringen av tillverkning, import och export av kvicksilverföreningar för otillåtna användningar inom unionen och globalt, b)  behovet av att fasa ut den återstående kvicksilveranvändningen, t.ex. i fyrar och vid porositetsmätning, c)  nödvändigheten av att utvidga förteckningen över kvicksilveravfallskällor enligt artikel 11. Kommissionen ska tillsammans med sin rapport enligt tredje stycket i denna punkt vid behov föreslå åtgärder, såsom en översyn av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/20121a och begränsningar av exporten av kvicksilveramidoklorid (HgNH2Cl). __________________________________ 1a Europaparlamentets och rådets förordning(EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier (EUT L 201 27.7.2012, s. 60).” Ändring 12 Förslag till förordning Artikel 1 – led 1e (nytt) Förordning (EU) 2017/852 Artikel 19 – punkt 3 1e.  I artikel 19 ska punkt 3 ersättas med följande: 3.   Kommissionen ska, vid behov, lägga fram ett lagstiftningsförslag tillsammans med de rapporter som avses i punkterna 1 och 2. ”3. Kommissionen ska, vid behov, lägga fram ett lagstiftningsförslag tillsammans med de rapporter som avses i denna artikel.” Ändring 13 Förslag till förordning Bilaga – led 1 – led 2 Förordning (EU) 2017/852 Bilaga II – del A – post 4a Kommissionens förslag ”4a. Linjära trebandslysrör för allmänna belysningsändamål som inte omfattas av punkt 4.a. 31.12.2027 Ändring ”4a. Linjära trebandslysrör för allmänna belysningsändamål som inte omfattas av punkt 4.a. 31.12.2025 Ändring 14 Förslag till förordning Bilaga – led 1 – led 2 Förordning (EU) 2017/852 Bilaga II – del A – post 4c Kommissionens förslag 4c.  Icke-linjära trebandslysrör. 31.12.2027 Ändring 4c.  Icke-linjära trebandslysrör. 31.12.2025 Ändring 15 Förslag till förordning Bilaga – led 1 – led 3 Förordning (EU) 2017/852 Bilaga II – del A – post 5a Kommissionens förslag 5a.  Högtryckskvicksilverlampor (HPS) för allmänna belysningsändamål 31.12.2025 Ändring 5a.  Högtryckskvicksilverlampor (HPS) för allmänna belysningsändamål med a)  P ≤ 105 W som överstiger 16 mg Hg, b)  105 W < P ≤ 155 W som överstiger 20 mg Hg, c)  P > 155 W som överstiger 25 mg Hg. 31.12.2025

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0002/2024).

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om kulturell mångfald och villkoren för upphovsmän på den europeiska marknaden för musikströmning (2023/2054(INI))

P9_TA(2024)0020 A9-0388/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturella uttryck,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/818 av den 20 maj 2021 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) och om upphävande av förordning (EU) nr 1295/2013(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster)(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2022 om genomförande av den nya europeiska agendan för kultur och EU-strategin för internationella kulturella förbindelser(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 Europas medier i det digitala decenniet: En handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 om situationen för kulturarbetare och den kulturella återhämtningen i EU(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2021 om artificiell intelligens inom utbildning, kultur och den audiovisuella sektorn(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en ram för etiska aspekter av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 om immateriella rättigheter för utveckling av artificiell intelligens(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 september 2020 om kulturell återhämtning i Europa(11),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0388/2023), och av följande skäl:

A.  Musikbranschen är en väsentlig beståndsdel av den kulturella och språkliga mångfalden i unionen och är den del av kulturen som når ut längst av alla kulturella och kreativa sektorer.

B.  Musikbranschen är en viktig del av de kulturella och kreativa sektorerna och erkänns som ett av de 14 viktigaste ekosystemen för att bygga upp den europeiska ekonomin eftersom den skapar tillväxt och arbetstillfällen, även för ungdomar.

C.  Kompositörer, låtskrivare och utövande konstnärer utgör grunden i musikbranschens värdekedja och är den främsta kreativa drivkraften för all musik som distribueras på strömningsplattformar.

D.  Snabba innovationer inom digital teknik under de senaste två årtiondena har i grunden förändrat musikbranschen, särskilt hur musik skapas, produceras och distribueras och hur människor får tillgång till och konsumerar musik.

E.  Musikbranschen anpassar sig ständigt och snabbt med nya affärsmodeller, nya sätt att interagera med publiken och användning av kompletterande plattformar såsom sociala medieplattformar eller appar för korta videofilmer som skapar både nya möjligheter och utmaningar. I detta sammanhang måste betydande utmaningar hanteras, såsom främjande av kulturell mångfald och skälig ersättning för upphovsmän.

F.  Det huvudsakliga sättet för människor att lyssna på musik nuförtiden är genom att strömma musiktjänster via antingen digitala musikplattformar eller plattformar där onlineanvändare laddar upp innehåll, inbegripet plattformar för sociala medier, strömning av liveuppträdanden eller appar för korta videofilmer, vilket ger tillgång till upp till 100 miljoner låtar som är tillgängliga var som helst, när som helst och på alla typer av enheter, antingen kostnadsfritt eller mot en jämförelsevis låg månadsavgift.

G.  Strömning utgör 67 % av musikbranschens totala intäkter(12). Den globala musikbranschen har haft en stadig tillväxt med en topp 2022 som var det åttonde tillväxtåret i rad och med en årlig intäkt på 22,6 miljarder US-dollar. Det ökande antalet investerare i musikbranschen visar på dess enorma sammanlagda ekonomiska värde.

H.  Upphovsmän och utövande konstnärer erkänns eller avlönas ofta inte på ett sätt som avspeglar den verkliga omfattningen av deras bidrag, vilket leder till att en majoritet av upphovsmännen får mycket låga intäkter från musikströmningsmarknaden och ofta innebär att de inte kan upprätthålla sin yrkeskarriär, vilket skapar en betydande obalans över tid som behöver åtgärdas(13). Det finns ett behov av att utforska rättvisare modeller för fördelning av strömningsintäkter för upphovsmän och utövande konstnärer genom att undersöka olika tillgängliga mekanismer, såsom proportionella och användarcentrerade modeller eller helt nya modeller. Kriterierna för hur plattformar räknar strömningar kan också påverka manipulationsmetoder för strömning.

I.  Undersökningar visar att den nuvarande situationen kännetecknas av nya utmaningar, liksom flera långvariga systemproblem som musikbranschen fortfarande står inför, särskilt en minskning av produkternas totala värde, en koncentration av intäkter som går till större skivbolag och de populäraste artisterna, en brist på kvalitetsdata för att korrekt identifiera upphovsmän, utövande konstnärer eller andra rättighetsinnehavare, strömningsmanipulation, olaglig användning av musikinnehåll av onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll och dominerande onlineplattformar och appbutiker. Parlamentet påminner om att alla dessa faktorer påverkar rättvisan och hållbarheten för de intäkter som genereras av musikströmningsmarknaden.

J.  Det genomsnittliga priset på en månadsprenumeration på en musikströmningstjänst har inte ökat med åren sedan dessa tjänster lanserades, särskilt inte med hänsyn till inflationen och den stora ökningen av tillgängligt innehåll.

K.  Upphovsmännens rättigheter bör inte betraktas som en gratis tillgång för musiktjänsternas egna kommersiella strategier och marknadsföringsstrategier.

L.  Musikströmningsplattformar spelar genom sin användning av algoritmer och rekommendationssystem en avgörande roll för upptäckten av innehåll och har därför en betydande inverkan på den kulturella mångfalden. De kan också påverka, välja ut eller blåsa upp synligheten för vissa låtar och därmed intäkterna för upphovsmän och kompositörer samt andra aktörer i den europeiska kulturella och kreativa sektorn.

M.  Musikströmningsplattformar bör fortsätta sina ansträngningar för att öka den övergripande öppenheten och spårbarheten när det gäller många operativa aspekter av stor betydelse för upphovsmän, utövande konstnärer och andra rättighetsinnehavare. Musikströmningsplattformar är inte skyldiga att tillhandahålla insyn i sina algoritmer och rekommendationsverktyg eller att säkerställa främjandet av europeiska musikaliska verk.

N.  Främjandet av kulturell mångfald på den europeiska musikströmningsmarknaden, inbegripet främjandet av europeiska artister internationellt, måste analyseras ytterligare för att frigöra den europeiska kulturella och kreativa sektorns fulla potential, vilket inte enbart kan vara beroende av de dominerande privata globala aktörernas kommersiella beslut.

O.  Musikbranschen ställs i allt högre grad inför en ökning av AI-genererat innehåll där ett växande antal låtar översvämmar strömningsplattformarna dagligen, vilket riskerar att förvärra de befintliga obalanserna när det gäller upptäcktsmöjligheter och ersättning till upphovsmän. Utvecklingen av AI-teknik bör i stället bidra till och stärka den mänskliga kreativiteten och användningen av den bör vara transparent.

P.  Flera studier har identifierat fall av strömningsbedrägeri och manipulation, eftersom vissa aktörer arbetar med att manipulera systemet för att dra in intäkter som borde gå till upphovsmän och utövande konstnärer, till exempel genom att använda botar för att på konstgjord väg öka antalet lyssnare för vissa låtar som har laddats upp(14). Detektionssystemen och identifieringsmekanismerna för att minska detta bedrägliga beteende på musikströmningsplattformar är hittills begränsade.

Q.  Det är viktigt att säkerställa en fungerande inre marknad för onlinedistribution av musik. Därför bör mer riktade insatser göras för att ta itu med och undanröja skillnader och obalanser, med tanke på deras inverkan på marknaden, särskilt när det gäller intäktsandelen från strömningsplattformar. I detta syfte bör ytterligare undersökningar och analyser göras för att samla in data och identifiera faktorer som kan skapa hinder för spridningen av musikinnehåll i Europa.

R.  En korrekt identifiering av upphovsmän är avgörande inte bara för att de ska få erkännande och bättre ersättning, utan också för att säkerställa mångfald och öppenhet på plattformar.

1.  Europaparlamentet betonar behovet av att stödja och skapa regler för att säkerställa ett rättvist och hållbart ekosystem för musikströmning i unionen som både främjar kulturell mångfald och tar itu med de obalanser som påverkar sektorn negativt, i synnerhet dess upphovsmän och utövande konstnärer, och kan förhindra dess framgång.

2.  Europaparlamentet betonar att alla aktörer i värdekedjan för musikströmning behöver delta i en effektiv dialog som innefattar upphovsmän och utövande konstnärer och göra de ändringar som krävs för att säkerställa ett rättvist, inkluderande och hållbart ekosystem i sektorn, så att det kan bidra till kulturell mångfald genom att erbjuda möjligheter att upptäcka artister och genom att främja lokala repertoarer.

3.  Europaparlamentet noterar med oro att den nuvarande obalansen i intäktsfördelningen på marknaden för musikströmning missgynnar både upphovsmän och utövande konstnärer och äventyrar hållbarheten i deras yrkeskarriär på den digitala marknaden. Parlamentet välkomnar alla insatser för rättvisare ersättning till upphovsmän och utövande konstnärer, med tanke på deras betydelse för den europeiska musikbranschen.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekterna av befintlig avtalspraxis på den europeiska musikströmningsmarknaden och av den nuvarande intäktsfördelningsmodellen för musikströmningstjänster på den kulturella mångfalden och principen om lämplig och proportionell ersättning till upphovsmän och utövande konstnärer, och uppmanar kommissionen att i samarbete med relevanta berörda parter undersöka lämpliga åtgärder, inbegripet alternativa och rättvisare modeller för omfördelning av strömningsintäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det finns en hög koncentrationsnivå inom musikbranschen och bedöma dess inverkan på den kulturella mångfalden, på upphovsmännens ersättningar och på konkurrensen.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla berörda parter att vidta alla nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med de nuvarande obalanserna och uppmanar kommissionen att övervaka och uppmuntra framsteg i detta avseende och att överväga lämpliga politiska förslag om frivilliga initiativ från berörda parter inte leder till meningsfulla lösningar.

Mot ett hållbart ekosystem för upphovsmän

6.  Europaparlamentet betonar att upphovsmännens nyckelroll bör återspeglas genom ökad synlighet på musikströmningstjänsterna och en mer balanserad fördelning av intäkterna från strömningen. Parlamentet uppmanar branschen att utforska nya modeller för fördelning av strömningsintäkter för att säkerställa en så jämlik och rättvis fördelning som möjligt för upphovsmän och utövande konstnärer.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att utvärdera om användningen av ny teknik, såsom blockkedjeteknik, och de internationella identifieringskoderna för rättighetsinnehavare, musikaliska verk och ljudinspelningar skulle kunna förbättra transparensen och kostnadseffektiviteten på musikströmningsmarknaden, i synnerhet när det gäller metadatans och ersättningarnas korrekthet, särskilt för upphovsmän och utövande konstnärer. Parlamentet beklagar att musikströmningstjänster i allmänhet saknar sådana öppenhets- och identifieringskrav.

8.  Europaparlamentet understryker vikten av att upphovsmän blir medlemmar i organisationer för kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter för att säkerställa rätten till kollektivavtal och kollektiv representation. Parlamentet betonar att kollektiva förhandlingar genom sammanslutningar för upphovsmän syftar till att säkerställa rätt värde på användningen av upphovsmännens verk på musikströmningsmarknaden samt att underlätta rättvisare tillträde till marknader och kulturell mångfald inom unionen. Parlamentet påminner om vikten av direktiv 2014/26/EU(15) som tillhandahåller ramen för gränsöverskridande onlinelicensiering av upphovsrättigheter för musikströmningstjänster, säkerställer upphovsmännens fria val när det gäller att välja det effektivaste sättet att hantera sina ersättningsrättigheter och fastställer en hög nivå av transparens och bestämmelser om god styrning för organisationer för kollektiv förvaltning av upphovsrätt, vilket är avgörande för en effektiv hantering av repertoarer på musikströmningsplattformar.

9.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att förbättra identifieringen av alla som deltar i skapandeprocessen, särskilt upphovsmän och utövande konstnärer, på musikströmningstjänster genom att säkerställa en övergripande och korrekt fördelning av metadata från tidpunkten för skapandet för alla låtar som laddas upp på en musikströmningstjänst. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende användningen av alla internationella identifieringskoder (IPI(16), ISWC(17), ISRC(18), IPN(19) och ISNI(20)). Parlamentet betonar att korrekt identifiering av upphovsmän spelar en viktig roll i sökandet efter och möjligheten att upptäcka verk och möjliggör lämplig ersättning till upphovsmännen vid fördelningen av intäkter.

10.  Europaparlamentet uppmanar alla aktörer i musikbranschen att satsa mer på att säkerställa en heltäckande och korrekt tilldelning av metadata för låtar genom att identifiera och korrekt ange upphovsmännens data för alla musikaliska verk på strömningstjänster, även om det uppladdade innehållet framställs av helt oberoende upphovsmän.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka medvetenheten, särskilt bland unga upphovsmän, om vikten av att krediteras och ersättas på ett korrekt sätt för sin musik på strömningsmarknaden. Parlamentet välkomnar relevanta forskningsprogram och forskningsinitiativ, inbegripet på internationell nivå, och uppmanar kommissionen att utforska sätt att stödja sådana initiativ.

12.  Europaparlamentet påminner om behovet av att säkerställa värdet av upphovsmännens rättigheter oavsett vad musikströmningstjänsterna erbjuder. Parlamentet noterar att flera studier(21),(22) som gjorts nyligen visar att majoriteten av upphovsmännen och de utövande konstnärerna inte får tillräckliga intäkter från musikströmning. Parlamentet efterlyser en översyn av de fördigitala upphovsrättsliga ersättningarna för att anpassa dem till rättvisa och moderna ersättningar. Parlamentet fördömer förekomsten av system, t.ex. så kallade payolasystem, som tvingar upphovsmännen att acceptera lägre eller inga intäkter i utbyte mot större synlighet, vilket ytterligare minskar upphovsmännens redan mycket låga intäkter från strömning, särskilt med tanke på att löftet om större synlighet i de flesta fall förblir ouppfyllt.

13.  Europaparlamentet konstaterar att konkurrensen mellan leverantörer av musikströmning på den europeiska marknaden domineras av några få globala aktörer. Parlamentet påminner om behovet av att snabbt genomföra rättsakten om den digitala marknaden och rättsakten om digitala tjänster för att säkerställa ett rättvist ekosystem, genom att sätta stopp för illojal konkurrens från onlineplattformar för delning av innehåll och leverantörer av musikströmningstjänster på musikströmningsmarknaden, t.ex. sådana som gör det möjligt för användare att olagligt strömma eller ladda ned skyddat innehåll. Parlamentet betonade behovet av öppenhet och effektiv revision i detta avseende. Parlamentet betonar behovet av att undanröja sådana överträdelser på och av plattformar samt i appbutiker.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa investeringar i nya europeiska talanger och ny europeisk musik, inbegripet lokala artister, nischade artister och artister från utsatta samhällen, genom lämpliga finansieringsinstrument, inbegripet programmet Kreativa Europa, för att öka investeringarna i mer diversifierade repertoarer i fråga om språk eller genrer, i tillhandahållandet av digitala färdigheter och i den digitala omvandlingen av affärsmodeller, och betonar behovet av att öka upphovsmännens medvetenhet om sina rättigheter.

15.  Europaparlamentet stöder främjandet av utbyte av information om artisters liveuppträdanden på plattformar, särskilt för lokala artister, för att underlätta nya upptäckter och ytterligare synlighet.

16.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter inom musikströmningssektorn att samarbeta för att bedöma och minska den digitala musikens koldioxidavtryck.

Framhävande av och möjligheten att upptäcka europeiska musikaliska verk

17.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder på unionsnivå för att garantera synligheten och tillgängligheten för europeiska musikaliska verk, med tanke på den överväldigande mängd innehåll som ständigt växer på musikströmningsplattformar och bristen på unionsregler för att reglera dem på ett harmoniserat sätt.

18.  Europaparlamentet välkomnar den studie som kommissionen har låtit utföra och som syftar till att bedöma möjligheten att upptäcka europeiska musikaliska verk i musikekosystemet, bland annat genom musikströmningstjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av dessa resultat föreslå lämpliga åtgärder, inbegripet en rättslig ram för att säkerställa synligheten, tillgängligheten och framhävandet av europeiska musikaliska verk på musikströmningsplattformar.

19.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att säkerställa att en sådan rättslig ram innehåller särskilda mångfaldsindikatorer som skulle möjliggöra en oberoende bedömning av användningen och synligheten av europeiska musikaliska verk och deras mångfald av genrer, språk och oberoende upphovsmän.

20.  Europaparlamentet betonar dessutom att en sådan rättslig ram skulle kräva att kommissionen fastställer bästa praxis för att testa diversifierat innehåll som främjas via plattformsgränssnitt och regelbundet övervaka och rapportera om detta med en tydlig metod för att förstå och bedöma synligheten för europeiska musikaliska verk i bland annat sammanställda spellistor, användargränssnitt, algoritmbaserade val och rekommendationssystem för att säkerställa att de framhävs och kan upptäckas.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter och genomföra en grundlig analys som syftar till att säkerställa möjligheten att upptäcka europeiska musikaliska verk genom musikströmningstjänster samt att skapa en strukturerad dialog mellan alla berörda parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av resultaten överväga möjligheten att införa konkreta åtgärder, såsom kvoter för europeiska musikaliska verk, på musikströmningsplattformar.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma lämpliga sätt att bevara det digitala europeiska musikarvet, samtidigt som man minskar det faktiska beroendet av kommersiella musikströmningsplattformar för att säkerställa tillgången till och tillgängligheten för europeiska musikaliska verk på lång sikt.

Mot en etisk användning av AI

23.  Europaparlamentet efterlyser etisk användning av AI i den kulturella och kreativa sektorn, inklusive musik, och betonar att AI kan vara ett verktyg med vilket konstnärer kan utforska, förnya och förbättra sina verk. Parlamentet efterlyser maximal öppenhet och betonar behovet av att säkerställa efterlevnad av alla unionens rättsliga krav på utveckling, produktion och tillhandahållande av musikaliska verk med hjälp av AI‑teknik. Parlamentet betonar behovet av att ta itu med de specifika konsekvenserna av AI-användning i den kulturella och kreativa sektorn.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå rättsliga riktade bestämmelser för att säkerställa insyn i algoritmer och system för innehållsrekommendationer för alla relevanta musikströmningsplattformar, i syfte att förhindra orättvisa metoder och strömningsbedrägerier som används för att minska kostnaderna och ytterligare sänka värdet för yrkesverksamma upphovsmän. Parlamentet uppmanar musiktjänsterna att fortsätta att investera i lämpliga verktyg för att identifiera sådan verksamhet.

25.  Europaparlamentet betonar att ökningen av AI-genererat innehåll har lett till att ett växande antal låtar har laddats upp på musikströmningsplattformar, vilket gör det ännu viktigare att säkerställa att europeiska musikaliska verk framhävs och kan upptäckas. Parlamentet betonar att allmänheten bör vara medveten om huruvida de musikaliska verk, låtar eller artister som de lyssnar på musikströmningsplattformar har genererats huvudsakligen av AI och/eller utan betydande bidrag av mänskliga upphovsmän. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att arbeta för att säkerställa att konsumenterna är välinformerade, och betonar behovet av att inrätta en tydlig, aktuell och synlig märkning för att informera allmänheten om rent AI-genererade verk som inte innebär något uttryck för upphovsmannens personlighet eller kreativitet.

26.  Europaparlamentet välkomnar dialogen mellan berörda parter om att ta itu med spridningen av deepfakes på musikströmningsplattformar, och kräver att alla upphovsmäns och utövande konstnärers intressen beaktas. Parlamentet påminner om att deepfakes är produkter som framställs av AI-modeller och AI-tillämpningar som kan använda upphovsmäns och utövande konstnärers identiteter, röster och porträtt utan att de har gett sitt samtycke. Parlamentet efterlyser en ökad användning av identifieringsverktyg för att upptäcka deepfakes och manipulerat innehåll och efterlyser lättillgängliga rapporteringsmekanismer för upphovsmän, utövande konstnärer och andra rättighetsinnehavare.

27.  Europaparlamentet betonar att upphovsmän, utövande konstnärer och andra rättighetsinnehavare bör tillåtas att förbehålla och licensiera rätten att använda deras verk för AI-utbildning, AI-utveckling eller AI-design utöver vetenskaplig forskning. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av insyn i det utbildningsinnehåll som skyddas enligt upphovsrättslagstiftningen för system för generativ AI i syfte att säkerställa att det överensstämmer med tillämplig europeisk eller nationell upphovsrättslagstiftning och betonar därför att leverantörer av sådana system för generativ AI måste dokumentera och offentliggöra en tillräckligt detaljerad sammanfattning av användningen av sådana utbildningsdata, oavsett var utbildningen ägde rum, för att möjliggöra en korrekt tillämpning av det undantag för text- och datautvinning som föreskrivs i unionens upphovsrättslagstiftning.

Framtidsperspektiv

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett europeiskt musikobservatorium för att tillhandahålla information om musikmarknader i unionen genom att samla in och analysera uppgifter i medlemsstaterna samt att analysera och rapportera om rättsliga frågor som påverkar musikbranschen, särskilt musikströmningsmarknaden, i syfte att utveckla sektorn.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra programmet Kreativa Europa ytterligare, särskilt genom övergripande åtgärder på musikområdet.

30.  Europaparlamentet betonar att musik har stor potential att ytterligare främja europeisk kultur, europeisk historia, europeiskt kulturarv, europeiska värderingar och europeisk mångfald. Parlamentet anser att musik också har möjlighet att bidra till unionens mjuka makt. Parlamentet betonar att främjandet av europeiska artister i tredjeländer bör vara ett starkt fokus för unionen. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att utveckla en övergripande europeisk exportstrategi för europeiska musikaliska verk.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en strukturerad dialog mellan alla berörda parter för att diskutera aktuella frågor som påverkar musikströmningsmarknaden och att samarbeta för att hitta gemensamma lösningar för en rättvisare fördelning av intäkterna från musikströmningsplattformar, särskilt för upphovsmän, utövande konstnärer och små och mycket små oberoende producenter, parallellt med sina förväntade lagstiftningsförslag om insyn i algoritmer och framhävandet av europeiska musikaliska verk.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa en industristrategi för EU för musik för att få unionen att spela en roll för att främja mångfalden av sina artister och musikaliska verk, med fokus på styrkan och mångfalden i den europeiska musikbranschen, främja mindre aktörer, få fler investeringar, ge artister mer exponering och kvantifiera resultaten.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 130, 17.5.2019, s. 92. (2) EUT L 189, 28.5.2021, s. 34. (3) EUT L 265, 12.10.2022, s. 1. (4) EUT L 277, 27.10.2022, s. 1. (5) EUT C 177, 15.5.2023, s. 78. (6) EUT C 184, 5.5.2022, s. 71. (7) EUT C 184, 5.5.2022, s. 88. (8) EUT C 15, 12.1.2022, s. 28. (9) EUT C 404, 6.10.2021, s. 63. (10) EUT C 404, 6.10.2021, s. 129. (11) EUT C 385, 22.9.2021, s. 152. (12) International Federation of Phonography Industry, Global Music Report 2023, den 21 mars 2023. (13) Genomgång – Research for CULT Committee: Cultural diversity and the conditions for authors in the European music streaming market: a bibliographical review, Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik, juni 2023. (14) Pressmeddelande – Fake streams, real phenomenon: the CNM working with the industry to fight streaming fraud, Centre national de la musique, den 16 januari 2023. (15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (EUT L 84, 20.3.2014, s. 72). (16) IPI: Interested Parties Information, https://www.ipisystem.org/. (17) ISWC: International Standard Musical Work Code, https://www.iswc.org/. (18) ISRC: International Standard Recording Code, https://isrc.ifpi.org/en/. (19) IPN: International Performer Number, https://www.scapr.org/tools-projects/ipd/. (20) ISNI: International Standard Name Identifier, https://isni.org/. (21) European Composer and Songwriter Alliance. Music streaming and its impact on music authors – why we should fix streaming and how to ensure a sustainable future for all music creators. Juli 2023. (22) Legrand Network, Study on the place and role of authors and composers in the European music streaming market, European Grouping of Societies of Authors and Composers, den 28 september 2022.

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om den planerade upplösningen av centrala strukturer för korruptionsbekämpning i Slovakien och konsekvenserna av detta för rättsstatens principer (2023/3021(RSP))

P9_TA(2024)0021 B9-0062/2024

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 4, 6, 7 och 10 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 11, 12, 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 mars 2019 om situationen avseende rättsstaten och kampen mot korruption inom EU, särskilt i Malta och Slovakien(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om skyddet för undersökande journalister i Europa: fallet med den slovakiske journalisten Ján Kuciak samt Martina Kušnírová(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juli 2023 2023 års rapport om rättsstatsprincipen – Situationen i fråga om rättsstatsprincipen i EU (COM(2023)0800),

–  med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Under de senaste åren har Slovakien intensifierat sina insatser för att bekämpa korruption på hög nivå och organiserad brottslighet, och flera tidigare högt uppsatta tjänstemän har åtalats för mutbrott, med lagakraftvunna domstolsbeslut till följd. Slovakiens särskilda åklagarmyndighet, som inledde sin verksamhet den 1 september 2004, och den slovakiska polisen har bidragit till hanteringen av fall med koppling till korruption och allvarliga brott, inbegripet fall som rört missbruk av EU-medel.

B.  Det låga antalet utredda fall och avsaknaden av en effektiv mekanism för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet i Slovakien var de främsta orsakerna till inrättandet av den särskilda åklagarmyndigheten i Slovakien. Det finns liknande specialiserade institutioner i flera andra medlemsstater, däribland den nyligen inrättade särskilda europeiska åklagaren på EU-nivå, som Slovakien ställde sig bakom i rådet.

C.  Den nya regeringen beslutade att upplösa den särskilda åklagarmyndigheten och sänka de straffrättsliga påföljderna för allvarliga brott, inbegripet korruption och miljöbrott, genom att ändra strafflagen via ett påskyndat lagstiftningsförfarande i början av sin mandatperiod.

D.  Det påskyndade förfarandet har inneburit att det inte längre finns någon möjlighet till en meningsfull offentlig debatt och en korrekt demokratisk process. Mer än 20 000 medborgare har vid upprepade tillfällen gett sig ut för att protestera mot det kontroversiella förslaget. Mer än 100 000 medborgare har undertecknat två framställningar mot regeringens förslag och dess påskyndade lagstiftningsförfarande. Slovakiens president har uttryckt djup oro över förslaget och det påskyndade lagstiftningsförfarandet och har meddelat att hon kommer att inlägga sitt veto mot lagen. I 2023 års rapport om rättsstatens principer rekommenderade kommissionen Slovakien att säkerställa effektiva offentliga samråd och berörda parters deltagande i lagstiftningsprocessen.

E.  Under hela det påskyndade lagstiftningsförfarandet har den slovakiska regeringen vägrat att ta hänsyn till expertanalyser och synpunkter från det civila samhället och kommissionen, däribland uttryck för stark oro över hur de föreslagna ändringarna skulle undergräva kampen mot korruption.

F.  Samtidigt har inrikesministern gjort omfattande personalförändringar och aviserat betydande strukturella och organisatoriska förändringar inom den slovakiska polisen och andra oberoende demokratiska institutioner, bland annat när det gäller utredare som vid Slovakiens nationella brottsbekämpningsbyrå arbetar med fall av allvarliga brott och korruption på hög nivå, vilket väcker tvivel om skälen till förändringarna i fråga. Den slovakiska regeringen har ersatt ledamöter i Slovakiens rättsliga råd innan deras mandat löpte ut, detta utan vederbörlig motivering.

G.  Den slovakiska regeringen har förelagt landets parlament lagstiftning som skulle innebära att skyddet för poliser som agerar visselblåsare avskaffas, yttrandefriheten undergrävs och rättigheterna för Slovakiens alla invånare begränsas på grundval av införandet av godtyckliga och subjektiva bedömningar, i strid med principerna i EU:s visselblåsardirektiv(3).

H.  Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) förklarade den 18 december 2023 att vissa lagändringar som föreslagits av den slovakiska regeringen avseende centrala rättsliga ramar och åklagarramar skulle kunna äventyra ett effektivt skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen och dess ram för korruptionsbekämpning, så att det inte längre skulle vara säkerställt att brott mot EU:s budget bestraffas med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder i Slovakien. En upplösning av den särskilda åklagarmyndigheten skulle kunna undergräva samarbetet och samordningen med Eppo, Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

I.  Slovakiens premiärminister använder sig ofta av retorik som syftar till att splittra och polarisera det slovakiska samhället. Ett respektfullt åsiktsutbyte mellan politiska ledare och samtliga medborgare, inklusive studenter, är avgörande för att demokratin ska fungera på ett sunt sätt.

J.  Tidigare har offentliga angrepp som politiker i Slovakien riktat mot journalister, det civila samhället och utsatta grupper medfört en gynnsam miljö för hatpropaganda där allvarliga våldsbrott också begåtts, däribland morden på Ján Kuciak och Martina Kušnírová. Ján Kuciak – som särskilt inriktat sig på rapportering om storskaligt skatteundandragande, skattebedrägeri, korruption och penningtvätt – utredde ett antal affärsmän med kopplingar till politiker på hög nivå. Morden på Ján Kuciak och Martina Kušnírová utgör ett av de mest komplexa fall som den särskilda åklagarmyndigheten utreder och övervakar. Detta ärende riskerar nu att överföras till en ny åklagare om den särskilda åklagarmyndigheten upplöses.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den slovakiska regeringens omotiverade påskyndade lagstiftningsförfarande, särskilt när det gäller de föreslagna ändringarna av strafflagen och upplösningen av den särskilda åklagarmyndigheten, som hotar de rättsliga förfarandenas integritet, undergräver Europeiska unionens kamp mot bedrägerier och äventyrar skyddet av EU:s ekonomiska intressen och naturmiljön i Slovakien. Parlamentet uppmanar den slovakiska regeringen att ompröva dessa ändringar mot bakgrund av deras potentiella konsekvenser för rättsstatens principer, EU:s ekonomiska intressen och EU:s ram för korruptionsbekämpning. Parlamentet uppmanar den slovakiska regeringen att respektera de bindande principerna i EU:s visselblåsardirektiv och ompröva de föreslagna ändringarna av skyddet för visselblåsare i Slovakien. Parlamentet uttrycker särskild oro över att visselblåsare retroaktivt berövas sitt skydd, eftersom detta leder till bristande rättssäkerhet. Parlamentet noterar att Slovakiens byrå för skydd av visselblåsare har uppmärksammat kommissionen på dessa frågor.

2.  Europaparlamentet påminner om att alla straffrättsliga reformer måste innehålla tillräckliga och adekvata skyddsåtgärder för att säkerställa att nya och pågående brottmål fortsätter och är effektiva, särskilt när det gäller korruption på hög nivå, och för att garantera rättsväsendets oberoende och åklagarväsendets självständighet i linje med kommissionens rekommendationer i flera på varandra följande rapporter om rättsstatens principer. Parlamentet uttrycker oro över att en omfördelning av den särskilda åklagarens ärenden kan leda till betydande förseningar och att vissa ärenden kan komma att överges helt med tanke på preskriptionstiderna. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att ta itu med den sedan länge framförda uppmaningen om en reform av paragraf 363 i den slovakiska straffprocesslagen och att införa en möjlighet att överklaga beslut av riksåklagaren att inte väcka åtal samt andra åtgärder eller skyddsåtgärder för att förhindra missbruk av denna bestämmelse.

3.  Europaparlamentet betonar behovet av en grundlig offentlig process som tar hänsyn till synpunkter från experter och relevanta institutioner, såsom Venedigkommissionen, och inbegriper lämpliga samråd med berörda parter och offentliga samråd på nationell nivå och EU-nivå om eventuella ändringar av den nuvarande strafflagen och strukturer som har till uppgift att utreda och lagföra allvarliga brott, inbegripet fall av korruption i Slovakien.

4.  Europaparlamentet efterlyser en mer adekvat nivå av mänskliga och ekonomiska resurser för korruptionsfall och bättre samordning mellan korruptionsutredare och åklagare, i linje med Eppos rekommendation, för en effektivare utredning av korruptionsrelaterade brott.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka, och tillhandahålla information om, denna utveckling och vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla rättsstatens principer och rättsväsendets oberoende, särskilt när det gäller fall av korruption på hög nivå, och för att skydda EU:s ekonomiska intressen.

6.  Europaparlamentet erkänner och stöder medborgarnas och de icke-statliga organisationernas viktiga roll och engagemang när det gäller att skydda och främja demokratin och rättsstatens principer. Parlamentet uppmanar berörda parter att delta i lagstiftningsprocessen, särskilt i samband med användningen av påskyndade förfaranden.

7.  Europaparlamentet hyllar Ján Kuciak – sex år efter det att han mördades – och hans viktiga arbete som undersökande journalist. Parlamentet uppmanar de slovakiska myndigheterna att se till att rättvisa skipas.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla politiska ledare att på ett konstruktivt och respektfullt sätt samarbeta med medborgarna genom att upprätthålla principerna om demokratisk debatt och respekt för de offentliga institutionerna, rättsstatens principer och den akademiska friheten. Parlamentet uppmanar därför regeringstjänstemän att avstå från verbala angrepp mot enskilda personer, journalister och organisationer i det civila samhället. Parlamentet understryker skyldigheten för offentliga tjänstemän och regeringstjänstemän att tjäna alla medborgare, särskilt i ett land med en historia av hatbrott och där en journalist har mördats.

9.  Europaparlamentet fördömer premiärministerns olämpliga och respektlösa kommentarer, bland annat mot en student som deltagit i ett initiativ för att främja ett akademiskt utbyte om rättsstatens principer i Slovakien. Parlamentet uppmanar regeringstjänstemän att avstå från att ifrågasätta domstolsbeslutens legitimitet. Parlamentet är djupt oroat över de aviserade planerna på att anta lagstiftning som skulle undergräva civilsamhällets demokratiska utrymme, bland annat genom att begränsa icke-statliga organisationers arbete och stigmatisera organisationer som tar emot utländsk finansiering.

10.  Europaparlamentet varnar för all politisk inblandning i redaktionellt oberoende och journalistisk integritet. Parlamentet noterar med oro den planerade omstruktureringen av Slovakiens radio och television, landets största offentliga programföretag. Parlamentet understryker vikten av att upprätthålla fria och oberoende medier som en hörnsten i ett demokratiskt samhälle.

11.  Europaparlamentet beklagar premiärministerns och flera regeringstjänstemäns beslut att stoppa kommunikationen med viktiga medier, och erkänner att detta utgör ett betydande hinder för allmänhetens rätt att få relevant information från regeringshåll. Parlamentet betonar att sådana åtgärder inskränker mediernas frihet och insyn och bidrar till spridningen av manipulativ desinformation i det offentliga rummet.

12.  Parlamentet uppmanar den slovakiska regeringen att upprätthålla principen om lojalt samarbete med EU-institutionerna.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska åklagarmyndigheten.

(1) EUT C 108, 26.3.2021, s. 107. (2) EUT C 390, 18.11.2019, s. 111. (3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 med rekommendationer till kommissionen om främjande av friheten för vetenskaplig forskning i EU (2023/2184(INL))

P9_TA(2024)0022 A9-0393/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 49, 56, 179.1 och 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 12 och 13 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Bonndeklarationen om fri vetenskaplig forskning, som antogs vid ministerkonferensen om det europeiska forskningsområdet i Bonn den 20 oktober 2020 (Bonndeklarationen),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2020 En ny era för det europeiska forskningsområdet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 maj 2021 om den globala strategin för forskning och innovation – Europas strategi för internationellt samarbete i en föränderlig värld,

–  med beaktande av den politiska agendan för det europeiska forskningsområdet, åtgärd 6,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2020 EU:s handlingsplan för demokrati,

–  med beaktande av skäl 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, om fastställande av dess regler för deltagande och spridning och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1290/2013 och (EU) nr 1291/2013(1),

–  med beaktande av 2023 års bedömning av det europeiska mervärdet om främjande av friheten för vetenskaplig forskning, som enheten för europeiskt mervärde lade fram för utskottet för industrifrågor, forskning och energi den 18 september 2023,

–  med beaktande av ministerkommunikén från Rom av den 19 november 2020 från de europeiska ministrarna med ansvar för högre utbildning inom ramen för det europeiska området för högre utbildning, särskilt bilaga I om akademisk frihet,

–  med beaktande av yttrandet från Strategiska forumet för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik om genomförandet av Bonndeklarationen inom internationellt forsknings- och innovationssamarbete (ERAC-SFIC 1356/21) (2021),

–  med beaktande av Unescos rekommendation om vetenskap och forskare (2017),

–  med beaktande av rekommendationen om villkoren för lärare inom högre utbildning, som antogs av generalkonferensen för FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) vid dess tjugonionde sammanträde den 21 oktober–12 november 1997,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationerna från Strategiska forumet för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A9-0393/2023), och av följande skäl:

A.  Friheten för vetenskaplig forskning, som är en väsentlig del av demokratin och en av de grundläggande delarna av den akademiska friheten, är under press i unionen och håller gradvis på att urholkas(2), vilket exemplifieras av det faktum att alla medlemsstater hade en poäng över 0,85 i indexet för akademisk frihet 2008, medan vissa medlemsstaters poäng 2022 hade sjunkit avsevärt, med en lägsta poäng på 0,34.

B.  Begränsningar av friheten för vetenskaplig forskning har negativa konsekvenser för unionens ekonomi genom att de hämmar innovation, bromsar vetenskapliga framsteg och minskar Europas globala konkurrenskraft.

C.  Urholkningen av friheten för vetenskaplig forskning bidrar till kompetensflykt bland toppforskare, självcensur bland akademiker, mindre kritisk analys av sociala och politiska frågor, mindre tvärvetenskapligt samarbete samt mindre offentlig diskurs och debatt.

D.  Otrygga anställningar påverkar möjligheterna att fullt ut utnyttja friheten för vetenskaplig forskning. Tusentals forskare arbetar i tidsbegränsade projekt, och finansieras antingen genom individuella forskningsstipendier eller forskningsstipendier till projekt, och har tidsbegränsade anställningsavtal eller arbetar med särskilda uppgifter såsom egenföretagare, med otrygga anställningsförhållanden och dåligt arbetstagarskydd.

E.  Bonndeklarationen innehåller en definition av friheten för vetenskaplig forskning och erkänner både regeringars och forskningsorganisationers ansvar för att främja friheten för vetenskaplig forskning.

F.  Genom att försvara friheten för vetenskaplig forskning säkerställer man att vetenskaplig forskning bidrar till allmänintresset och till utveckling och förbättring av människors levnadsvillkor.

G.  Bonndeklarationen saknar genomförandeinstrument på europeisk nivå.

H.  Det finns en solid rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna om akademisk frihet, inbegripet friheten för vetenskaplig forskning, som fastställer ett antal rättsliga normer och principer för skydd och främjande av akademisk frihet.

I.  I sin dom av den 6 oktober 2020 i mål C-66/18(3) fann domstolen att den ungerska lagen om nationell högre utbildning berövade de berörda organisationerna den organisationsstruktur som krävs för att de ska kunna bedriva sin akademiska forskning, vilket illustrerade urholkningen av den akademiska friheten i Ungern.

J.  Särskilda unionsrättsakter begränsar friheten för vetenskaplig forskning genom att låta den akademiska sektorn omfattas av system som huvudsakligen utformats för att reglera den inre marknaden.

K.  Innan hon fick parlamentets godkännande lovade kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission 2019–2024, att stödja initiativrätt för parlamentet, och åtog sig att svara med en lagstiftningsakt när parlamentet antar resolutioner där de uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag.

1.   Europaparlamentet bekräftar på nytt unionens åtagande att upprätthålla de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, akademisk frihet samt vetenskapens frihet inom alla vetenskapliga discipliner och konstens frihet som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.  Europaparlamentet erkänner den grundläggande betydelsen av den vetenskapliga forskningens frihet för att främja vår kunskap om naturfenomen och sociala fenomen och därigenom bidra till att främja innovation, samhällsutveckling och unionsmedborgarnas allmänna välbefinnande både inom och utanför unionen, och påminner om att friheten för vetenskaplig forskning är en universell rättighet och kollektiv nyttighet som ska tillämpas på alla vetenskapliga discipliner. Parlamentet understryker att i den globala konkurrensen om forskning, utveckling och innovation är frihet för vetenskaplig forskning en förutsättning för att locka talanger med konkurrenskraftiga nya idéer. Parlamentet beklagar i detta avseende att Bonndeklarationen inte genomförts konkret på europeisk nivå.

3.  Europaparlamentet erkänner den djupgående inverkan som otrygghet har på friheten för den vetenskapliga forskningen och att otryggheten inom sektorn kvarstår. Parlamentet försvarar vetenskapliga forskares arbetstagarrättigheter, främjande av deras karriärer, stabila anställningsavtal och tillgång till omfattande sociala trygghetssystem. Parlamentet anser att vetenskapliga forskare bör erbjudas arbetstillfällen av god kvalitet, anständiga arbetsvillkor, anständiga löner och hälsosamma arbetsplatser, inbegripet en god balans mellan arbete och privatliv.

4.  Europaparlamentet betonar att lika möjligheter, särskilt de som gynnas av jämställdhet, är avgörande för att främja friheten för vetenskaplig forskning och för att säkerställa att lösningar på olika utmaningar för att främja hållbar och rättvis utveckling inbegriper olika perspektiv.

5.  Europaparlamentet betonar den särskilt osäkra situationen för forskare i början av karriären och att tydligare och mer strukturerade karriärmöjligheter bör skapas för att öka antalet forskare i början av karriären. Parlamentet betonar att detta också bör garanteras genom att man främjar transparenta rekryteringsförfaranden som är fria från snedvridningar och tillhandahåller lämplig social trygghet för alla forskare, inbegripet doktorander som bedriver forskningsverksamhet mot ersättning.

6.  Europaparlamentet noterar att det är vetenskapliga forskningsorganisationers ledningsorgan som fastställer dessa institutioners vetenskapliga forskningsprioriteringar. Parlamentet erkänner att försämrad demokrati i vetenskapliga forskningsorganisationer undergräver friheten för vetenskaplig forskning. Parlamentet betonar därför vikten av akademiskt självstyre, som bör inbegripa vetenskapliga forskares rätt att påverka styrningen av sin vetenskapliga institution, inbegripet arbetsvillkoren vid institutionen. Parlamentet betonar att vetenskapliga forskare har rätt till alla rättigheter enligt artikel 12 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

7.  Europaparlamentet anser att vetenskapliga forskningsorganisationer, med full respekt för deras institutionella autonomi, bör uppmuntras att delta i internationellt samarbete för att stärka bilaterala och multilaterala förbindelser för att ytterligare utveckla en stark komponent av vetenskapsdiplomati som tar upp friheten för vetenskaplig forskning och eventuella konsekvenser i händelse av överträdelser.

8.  Europaparlamentet insisterar på att unionen bör vara en fristad för alla riskutsatta forskare och bör inrätta ett europeiskt stipendieprogram för riskutsatta forskare som ger ekonomiskt stöd till krisplaceringar av riskutsatta forskare vid europeiska forskningsorganisationer. Parlamentet anser att detta program också bör vara en solidaritetsmekanism för att stödja europeiska forskare som utsätts för kränkningar av sin frihet att bedriva vetenskaplig forskning.

9.  Europaparlamentet erkänner, i linje med Bonndeklarationen, att frihet för vetenskaplig forskning står för öppenhet, utbyte, spetskompetens, internationalism, mångfald, jämlikhet, integritet, nyfikenhet, ansvar och reflektion och att den därför utgör en hörnsten i varje demokrati.

10.  Europaparlamentet noterar definitionen av friheten för vetenskaplig forskning i punkt 2 i bilaga II till kommissionens förslag av den 13 juli 2023 till rådets rekommendation om en europeisk ram för att locka och behålla talanger inom forskning, innovation och företagande i Europa(4).

11.  Europaparlamentet anser att frihet för vetenskaplig forskning måste medföra ett ansvar för att respektera högsta möjliga etiska standard och integritet inom den vetenskapliga forskningen och bör främja öppen vetenskap. Parlamentet betonar att den vetenskapliga forskningens integritet kräver insyn i finansieringen och att friheten för vetenskaplig forskning innebär ett ansvar inför samhället att tillhandahålla denna insyn. Parlamentet stöder därför helhjärtat den gängse praxisen med öppen kommunikation om finansieringskällor för forskningsverksamhet och uppmanar den vetenskapliga sektorn att värna denna praxis.

12.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som ett lämpligt utformat och väl genomfört stödjande ramverk spelar för att effektivt skydda och främja friheten för vetenskaplig forskning i hela unionen, med största möjliga beaktande av tillgängligt offentligt stöd för att underlätta produktion, utbyte och spridning av kunskap, som en kollektiv nyttighet, och för att undvika alla risker för inblandning eller undergrävande av den vetenskapliga forskningens oberoende.

13.  Europaparlamentet insisterar på betydelsen av öppen kunskap för att säkerställa friheten för vetenskaplig forskning. Parlamentet efterlyser ett effektivt och transparent kunskapsskapande utan konstgjorda hinder för tillgången till och spridningen av information. Parlamentet anser att utbyte av resultat från vetenskaplig forskning för icke-kommersiella ändamål måste skyddas av unionsrätten och aktivt främjas. Parlamentet betonar att offentligt finansierade vetenskapliga resultat måste offentliggöras i akademiska tidskrifter med öppen tillgång och att resultaten måste vara lättillgängliga för alla.

14.  Europaparlamentet är bekymrat över den senaste tidens tillbakagång för denna för politisk frihet och socialt deltagande väsentliga grundläggande rättighet i unionen, vilket hotar att undergräva utvecklingen av ett fungerande och konkurrenskraftigt europeiskt forskningsområde.

15.  Europaparlamentet noterar att kommissionens meddelande av den 30 september 2020 En ny era för det europeiska forskningsområdet bekräftar att fullbordandet av det europeiska forskningsområdet kräver full respekt för friheten för vetenskaplig forskning, vilket inbegriper, men inte är begränsat till, icke-inblandning i forskningsagendor, institutionellt oberoende och tillräcklig finansiering samt behövliga resurser för att sprida forskningsresultat.

16.  Europaparlamentet är djupt oroat över att kommissionen, trots sina kraftfulla uttalanden i ovannämnda meddelande, inte utnyttjar sina rättsliga befogenheter att skydda denna frihet i unionen. Parlamentet bekräftar på nytt unionens åtagande att upprätthålla de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, akademisk frihet samt konstens och vetenskapens frihet som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet är djupt oroat över att forskningsfriheten är pressad att beakta moraliska och politiska reservationer.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra sitt yttersta för att skydda och främja friheten för vetenskaplig forskning i unionen och att säkerställa att forskningens etik och integritet inte äventyras, bland annat genom att använda sina rättsliga befogenheter för att förhindra ytterligare tillbakagång när det gäller denna grundläggande rättighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja och finansiera vetenskaplig mångfald genom att stödja projekt inom hela spektrumet av vetenskaplig forskning.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut respektera och upprätthålla friheten för vetenskaplig forskning och att säkerställa att alla åtgärder som vidtas i allmänhetens intresse, till exempel med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga uppgifter sprids eller för att upprätthålla domstolars auktoritet och opartiskhet, inte otillbörligen begränsar friheten för vetenskaplig forskning.

19.  Europaparlamentet betonar att fullbordandet av det europeiska forskningsområdet kräver vederbörlig respekt för och aktivt främjande av friheten för vetenskaplig forskning i hela unionen, och anser att alla försök att undergräva eller underlåtenhet att aktivt främja denna frihet påverkar utvecklingen av ett konkurrenskraftigt och innovativt europeiskt forskningsområde negativt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ytterligare stärka forskarsamhället i dess tillgång till, användning och spridning av all information som är relevant för dess verksamhet, bland annat genom att utnyttja digitala verktyg med öppen källkod.

20.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över kommissionens underlåtenhet att använda sina rättsliga befogenheter enligt fördragen för att skydda friheten för vetenskaplig forskning som en grundläggande rättighet för unionens medborgare, vilket utgör en allvarlig avsägelse av ansvaret för att upprätthålla rättsstatsprincipen i unionen från kommissionens sida, och uppmanar kommissionen att vidta omedelbara åtgärder för att åtgärda situationen.

21.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att stödja skyddet och främjandet av friheten för vetenskaplig forskning och att se till att denna grundläggande rättighet vederbörligen respekteras i alla medlemsstater.

22.  Parlamentet efterlyser ett erkännande av behovet av att mobilisera ytterligare offentliga medel för att finansiera oberoende vetenskaplig forskning och undvika otillbörlig inblandning som kan styra forskningen eller påverka dess metoder eller resultat.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja allmänhetens medvetenhet om vikten av frihet för vetenskaplig forskning genom utbildning, utåtriktad verksamhet och stöd till vetenskaplig journalistik.

24.  Europaparlamentet begär att kommissionen, på grundval av artikel 182.5, jämförd med artikel 179.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, lägger fram ett förslag till rättsakt om frihet för vetenskaplig forskning, i enlighet med de rekommendationer som fastställs i bilagan till detta beslut, för att garantera, skydda och främja denna frihet inom forskningsorganisationer och för forskare under hela deras karriär.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till de nationella parlamenten.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Definitionen av friheten för vetenskaplig forskning

1.  Friheten för vetenskaplig forskning är en integrerad del av den akademiska friheten och vetenskapliga integriteten i Europa, samtidigt som den har ett självständigt värde, vilket exemplifieras av den särskilda hänvisningen i artikel 13 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.  Friheten för vetenskaplig forskning ger enskilda forskare rättigheter, vetenskapliga forskningsorganisationer rättigheter och skyldigheter och offentliga myndigheter skyldigheter.

3.  Eftersom utövandet av friheten för vetenskaplig forskning medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller sanktioner som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga uppgifter sprids eller för att upprätthålla domstolars auktoritet och opartiskhet.

Friheten för vetenskaplig forskning kan också begränsas till följd av särskilda forskningsförhållanden eller operativa begränsningar. Friheten för vetenskaplig forskning måste noga avvägas mot andra legitima intressen, såsom legitima konkurrensfördelar och skyddet av immateriella rättigheter. Sådana begränsningar bör dock inte strida mot vedertagna etiska principer eller vedertagen etisk praxis, som forskare måste följa.

4.  Förslaget bör bygga på definitionen av friheten för vetenskaplig forskning i Bonndeklarationen och i punkt 2 i bilaga II till förslaget till rådets rekommendation om en europeisk ram för att locka och behålla talanger inom forskning, innovation och företagande i Europa.

Frihet för forskare

5.  Forskare bör definieras brett i överensstämmelse med förslaget till rådets rekommendation om en europeisk ram för att locka och behålla talanger inom forskning, innovation och företagande i Europa.

6.  Friheten för vetenskaplig forskning medför en rätt för enskilda forskare att fritt definiera forskningsfrågor, välja och utveckla teorier, samla empiriskt material och använda sunda vetenskapliga forskningsmetoder, att bibehålla vetenskaplig integritet, att utmana konventionell kunskap, att publicera och kommunicera fritt och att föreslå nya idéer och teorier och fritt sprida dem.

7.  Enskilda forskares rättigheter omfattar åtminstone

a)  rätten att ansluta sig till yrkesorganisationer eller akademiska organisationer som företräder dem,

b)  rätten till fri tillgång till offentlig information och rätten till tillgång till privat information som behövs för vetenskapliga ändamål och som ska vägas mot informationsinnehavarnas rättigheter och informationens art eller hur känslig informationen är,

c)  rätten att behålla specifik information eller specifika data, liksom källan till den informationen eller de data konfidentiella, i syfte att uppfylla etiska och vetenskapliga normer för att uppnå ett vetenskapligt eller något annat legitimt mål,

d)  rätten att offentliggöra, dela, sprida och öppet kommunicera resultat och data från sin forskning och rätten att fritt och kritiskt tala om vetenskapliga forskningsinstitutioners arbete och politik, såväl internt som externt, utan rädsla för repressalier,

e)  rätten att fritt definiera forskningsämnen, välja, utveckla och samla in empiriskt material och att interagera med andra forskare.

8.  Enskilda forskare bör kunna åtnjuta dessa individuella rättigheter utan rädsla för repressalier.

Vetenskapliga forskningsorganisationers rättigheter och skyldigheter

9.  För att garantera friheten för vetenskaplig forskning för forskare bör de vetenskapliga forskningsorganisationerna åtnjuta faktiskt institutionellt oberoende. Även om institutionellt oberoende är en förutsättning för friheten för vetenskaplig forskning för forskare och för forskningens självstyrande karaktär, är det per definition inte underordnat enskilda forskares rättigheter. Utöver sin roll att skydda friheten för vetenskaplig forskning krävs institutionellt oberoende för att den vetenskapliga sektorn ska fungera väl. Förslaget bör därför göra en noggrann avvägning för att nå en balans mellan individuella rättigheter och institutionellt oberoende.

10.  Vetenskapliga forskningsorganisationer bör vara fria att delta i internationellt samarbete.

11.  Inom ramen för sitt institutionella oberoende måste forskningsorganisationerna tillhandahålla öppna, rättvisa och spetskompetensbaserade förfaranden för forskarkarriärer.

12.  De aspekter som bör beaktas för att upprätta institutionellt oberoende är organisatoriskt, finansiellt, personalmässigt och vetenskapligt oberoende.

13.  Institutionellt oberoende är mycket kontextuellt och kan uppnås på många olika sätt med olika kombinationer av autonomi. För att det ska finnas ett faktiskt institutionellt oberoende behöver inte alla dessa olika aspekter av institutionellt oberoende uppfyllas på ett enhetligt sätt. Därför bör definitionen av institutionellt oberoende i förslaget inte vara statisk, utan snarare möjliggöra anpassning till olika nationella, regionala och institutionella sammanhang, särskilt genom att möjliggöra en förskjutning mellan olika aspekter av institutionellt oberoende genom att införa en gradvis snarare än binär bedömning av de olika aspekterna.

14.  Institutionell autonomi bör innebära en skyldighet för forskningsorganisationer att tillhandahålla någon form av deltagande av vetenskapliga forskare i beslutsfattandet.

15.  Detta inbegriper rätten att offentligt kommentera styrningen av organisationen och systemet utan rädsla för repressalier. Detta inbegriper även forskningsorganisationernas ansvar för att skapa en kultur av öppen debatt. Det inbegriper också effektiva förfaranden för att rapportera försummelser, för att, i enlighet med de standarder som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937(5), skydda personer som rapporterar försummelser, överträdelser av akademiska normer eller etiska normer samt diskreta förfaranden, baserade på skyddet av privatlivet och oskuldspresumtionen, för att hantera rapporterade försummelser.

Myndigheternas skyldigheter

16.  Statliga organ i medlemsstaterna på alla förvaltningsnivåer, inbegripet unionens institutioner, organ och byråer, bör vara skyldiga att respektera, skydda, främja och säkerställa friheten för vetenskaplig forskning, inklusive institutionell autonomi.

17.  Respekt för friheten för vetenskaplig forskning innebär att statliga organ avstår från godtyckliga ingrepp i och otillbörliga begränsningar av friheten för vetenskaplig forskning samt från aktivt deltagande eller medverkan i kränkningar av denna rättighet.

18.  Skyddet av friheten för vetenskaplig forskning innebär att statliga organ är skyldiga att vidta aktiva åtgärder för skydd mot tredje parter som på ett otillbörligt sätt inkräktar på någon aspekt av friheten för vetenskaplig forskning.

19.  Att säkerställa friheten för vetenskaplig forskning innebär att statliga organ aktivt måste skapa alla nödvändiga förutsättningar för utövandet av alla aspekter av friheten, inklusive institutionellt oberoende. Detta inbegriper strategier för hållbara forskarkarriärer som tillhandahåller högklassiga jobb i alla skeden av karriären samt långsiktig, tillförlitlig och stabil institutionell finansiering.

20.  Att främja friheten för vetenskaplig forskning innebär att statliga organ måste samarbeta aktivt med tredje parter för att förespråka respekt för, skydd av och säkerställande av friheten för vetenskaplig forskning, och eventuellt avbryta samarbetet med tredje parter som inte följer samma principer och värderingar.

Allmänna överväganden

21.  Lagstiftningsförslaget bör återspegla att friheten för vetenskaplig forskning ska betraktas som en helhet och omfatta både frihet från inblandning och säkerställande av gynnsamma ramvillkor. Den vetenskapliga forskningen bör vara fri från otillbörlig statlig inblandning och det bör finnas såväl ett starkt forskarsamfund som ett samhälle som är mottagligt för vetenskaplig kunskap för utövande av friheten för vetenskaplig forskning.

Offentliga myndigheter bör ha ansvaret för att utreda påstådda kränkningar av friheten för vetenskaplig forskning och ställa förövarna till svars.

22.  Lagstiftningsförslaget bör omfatta inrättandet av ett övervakningssystem för rapportering av överträdelser av vetenskaplig forskning när de väl har identifierats.

23.  I lagstiftningsförslaget bör det erkännas att även om friheten för vetenskaplig forskning har ett oberoende värde är friheten för vetenskaplig forskning inom ramen för moderna universitet oskiljaktig från friheten att undervisa. Detta innebär att förslaget, med tanke på dess rättsliga grund och unionens centrala befogenheter på forskningsområdet, och med vederbörlig hänsyn till unionens begränsade befogenheter att lagstifta om utbildning, bör syfta till att skydda en så stor intern spridning som möjligt.

24.  Den föreslagna rättsakten bör vara rättsligt bindande i hela unionen. Förslaget bör syfta till att skapa en rättslig ram som erbjuder tillräcklig flexibilitet för att balansera rättigheter och skyldigheter från fall till fall och som kan tillämpas i hela unionen trots de stora skillnaderna mellan de nationella och regionala vetenskapliga forskningssystemen. Det bör skapa en utgångspunkt för utvecklingen av rättsliga miniminormer för friheten för vetenskaplig forskning genom rättspraxis från europeiska domstolar, inklusive Europeiska unionens domstol.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 av den 28 april 2021 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, om fastställande av dess regler för deltagande och spridning och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1290/2013 och (EU) nr 1291/2013 (EUT L 170, 12.5.2021, s. 1). (2) STOA:s undersökning: State of play of academic freedom in the EU member states: Overview of de facto trends and developments (Läget för den akademiska friheten i EU:s medlemsstater: Översikt över faktiska trender och utvecklingstendenser). (3) Domstolens dom av den 6 oktober 2020 i mål C-66/18, kommissionen mot Ungern, ECLI:EU:C:2020:792. (4) COM(2023)0436. (5) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om genomförandet av fördragets bestämmelser om nationella parlament (2023/2084(INI))

P9_TA(2024)0023 A9-0429/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 5 om tilldelning av befogenheter och subsidiaritet, artikel 10.1 om representativ demokrati, artikel 10.2 om representation av unionsmedborgarna, artikel 10.3 om unionsmedborgarnas rätt att delta i unionens demokratiska liv, artikel 10.4 om de europeiska politiska partiernas roll, artikel 11 om deltagandedemokrati, artikel 12 om de nationella parlamentens roll, artikel 48.3 om det ordinarie ändringsförfarandet och artikel 48.7 (övergångsklausulen),

–  med beaktande av protokoll nr 1 till Amsterdamfördraget, om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen(1), och av protokoll nr 2 till Lissabonfördraget, om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna(2),

–  med beaktande av artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 41 och 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 maj 2009 om utvecklingen av förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten enligt Lissabonfördraget(3), av den 16 april 2014 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten(4) och av den 19 april 2018 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende nationella parlament(5),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (COM(2021)0734),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och om förbindelserna med de nationella parlamenten för 2018 av den 11 juli 2019 (COM(2019)0333), för 2019 av den 30 juni 2020 (COM(2020)0272), för 2020 av den 23 juli 2021 (COM(2021)0417) och för 2021 av den 1 augusti 2022 (COM(2022)0366),

–  med beaktande av de årliga rapporterna från Europaparlamentets direktorat för förbindelser med de nationella parlamenten, särskilt 2022 års rapport om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i EU,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 20 januari 2021 om kontroll av unionsrättens tillämpning 2017, 2018 och 2019(6) och av den 19 maj 2022 om kommissionens rapport om rättsstatsprincipen 2021(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om unionsrättens ändamålsenlighet samt subsidiaritet och proportionalitet – rapporten om bättre lagstiftning avseende 2017, 2018 och 2019(8),

–  med beaktande av rapporten från arbetsgruppen för subsidiaritet, proportionalitet och ”göra mindre men göra det effektivare” av den 10 juli 2018 med titeln ”Aktiv subsidiaritet – ett nytt sätt att arbeta”(9),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 15 januari 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om konferensen om Europas framtid(10) och av den 4 maj 2022 om uppföljningen av slutsatserna från konferensen om Europas framtid(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2022 om uppmaningen om ett konvent för att göra en översyn av fördragen(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2023 om Europaparlamentets förslag till ändringar av fördragen(13),

–  med beaktande av artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, som fastställer att interparlamentariska konferenser ska hållas i syfte att diskutera budgetpolitiska och andra frågor som omfattas av fördraget,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2023 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken 2023(14),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från konferensen för talmän i EU-ländernas parlament i Prag den 24 och 25 april 2023(15),

–  med beaktande av slutsatserna från plenarsammanträdet för den 69:e konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor (Cosac) i Stockholm den 14–16 maj 2023(16),

–  med beaktande av Leóndeklarationen om parlamentarism som antogs vid konferensen för att högtidlighålla Internationella dagen för parlamentarism – Strengthening Parliaments to Enhance Democracy, som hölls i Léon den 30 juni och den 1 juli 2023(17),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A9-0429/2023), och av följande skäl:

A.  De nationella parlamentens aktiva deltagande i EU-frågor och ökade kontroll av de nationella regeringarna är avgörande för att säkerställa demokratisk ansvarsskyldighet och legitimitet i EU:s institutionella system.

B.  De nationella parlamenten ”bidrar aktivt till en väl fungerande union” (artikel 12 i EU-fördraget) och spelar tillsammans med Europaparlamentet en viktig roll för att stärka EU-projektets demokratiska legitimitet, främja medborgarnas tillit och bidra till det europeiska projektets hållbarhet och motståndskraft.

C.  De nuvarande verktygen för de nationella parlamentens deltagande i EU-frågor är till stor del okända för både beslutsfattare och allmänheten. Det finns ett behov av att öka medvetenheten om dessa verktyg.

D.  Parlamentens möjligheter att utkräva ansvar av, och utöva kontroll över, de nationella regeringarna inom EU-frågor varierar beroende på ländernas praxis men är en hörnsten i de nationella parlamentens roll inom ramen för EU:s nuvarande fördrag.

E.  Detta ansvarsutkrävande och denna kontroll kan underlättas genom ökad transparens i rådet, särskilt när det gäller hur medlemsstaterna röstar och förhåller sig till olika frågor. De nationella parlamenten och Europaparlamentet bör öka trycket på rådet att agera på ett mer transparent sätt och bli mer ansvarstagande under hela lagstiftningsprocessen. Genom att handlingar från andra EU-institutioner tillgängliggörs blir det dessutom möjligt för de nationella parlamenten att utöva en ordentlig kontroll.

F.  Bristande insyn i EU:s lagstiftnings- och beslutsprocesser riskerar att undergräva både de nationella parlamentens befogenheter enligt fördragen och de relevanta protokollen och framför allt den roll de har när de granskar sina nationella regeringar såsom de företräds i rådet.

G.  Den parlamentariska mångfalden berikar debatten på europeisk nivå och är därför mycket fördelaktig för unionen och de parlamentariska minoriteternas representation i EU-frågor. Mångfalden bidrar till att bilda en motvikt mot majoriteterna i varje parlament samtidigt som dessa respekteras fullt ut och i överensstämmelse med sina proportioner. De nationella parlamentariska minoriteternas åsikter och representation bör beaktas på EU-nivå och skulle kunna visa sig vara användbara bland annat i en framtida process för översyn av EU-fördragen. Det är samtidigt angeläget att respektera de nationella parlamentens befogenheter när det gäller deras representation.

H.  Enligt protokoll nr 2 (artikel 6) får nationella parlament samråda med regionala parlament med lagstiftande befogenheter, men de regionala parlamentens roll är till stor del beroende av de nationella arrangemangen och är mycket ofta rådgivande. Kommissionen, rådet, medlemsstaterna och deras nationella parlament bör ta hänsyn till den roll som regionala parlament med lagstiftande befogenheter spelar och främja deras deltagande, särskilt när regionala exklusiva befogenheter kan påverkas.

I.  Många av Regionkommitténs ledamöter har blivit valda i regionala val. En debatt skulle kunna hållas om Regionkommitténs roll när det gäller att föra de regionala parlamenten närmare den övergripande integrationsprocessen och stärka den europeiska demokratin.

J.  De nationella parlamenten och deras roll inom EU:s institutionella ram behandlades i ett antal förslag i rapporten om slutresultatet av konferensen om Europas framtid. Erfarenheterna från konferensen om Europas framtid visade att det finns en fruktbar allians mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet.

K.  De nationella parlamenten spelar en roll i varje översyn av EU-fördragen, särskilt när det gäller målet att stärka EU:s parlamentariska dimension och demokratiska liv. I sin resolution av den 9 juni 2022 efterlyste Europaparlamentet ett konvent för att göra en översyn av fördragen.

L.  Ett europeiskt offentligt rum skulle kunna främjas genom en rad forum på den europeiska dagordningen, och sådana forum skulle kunna godkännas genom en gemensam ”europeisk vecka”, där ledamöter av nationella och regionala parlamentariska församlingar samtidigt skulle diskutera EU-frågor med kommissionsledamöter, ledamöter av Europaparlamentet och ministrar från det sittande rådsordförandeskapet. Utvecklingen av en verklig europeisk offentlig sfär skulle också gynnas av att medborgarna i större utsträckning informeras och involveras i en dialog.

M.  De nationella parlamentens deltagande i EU-frågor bör också stärkas genom en tematisk, utskottsbaserad eller skräddarsydd strategi. Upplägget för interparlamentariska utskottssammanträden bör finjusteras ytterligare.

N.  De nationella parlamenten visar intresse för att bli mer delaktiga i innehållet i EU:s politik och lagstiftning och inte bara inom ramen för systemet för tidig varning, som uteslutande rör subsidiariteten.

O.  Genomförande av de nationella parlamentens rätt att granska efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen, på grundval av systemet för tidig varning, har stärkt de nationella parlamentens delaktighet i EU:s beslutsfattande.

P.  De nationella parlamentens motiverade yttranden stärker EU:s lagstiftningsprocess genom att bedöma efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen. Den åttaveckorsperiod som fastställs i artikel 4 i protokoll nr 1 har visat sig vara otillräcklig för att i tid kontrollera efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen och bör utökas inom ramen för nästa fördragsöversyn.

Q.  De europeiska politiska partierna spelar en avgörande roll för att överbrygga klyftan mellan EU och de nationella parlamenten. Rättsliga hinder försvårar ett mer meningsfullt samarbete mellan europeiska politiska partier och nationella partier. Innovativa och starkare verktyg för samarbete mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet kan övervägas, inbegripet en intensivare dialog mellan politiska familjer och grupper.

R.  I betänkandet om genomförande för 2018 rekommenderades att de nationella parlamenten skulle ges möjlighet att lägga fram konstruktiva förslag som kommissionen kan överväga, med vederbörlig hänsyn till dess initiativrätt.

S.  Konferensen om Europas framtid rekommenderade att nationella parlament och regionala parlament med lagstiftande befogenheter ska ges möjlighet att ”föreslå ett lagstiftningsinitiativ på EU-nivå”. Detta instrument skulle ge dem möjlighet att – med vederbörlig hänsyn till kommissionens initiativrätt, och efter att först ha inhämtat parlamentets stöd – lägga fram konstruktiva förslag som kommissionen kan överväga. Målet att uppnå en fullständig initiativrätt för Europaparlamentet har lyfts fram vid ett flertal tillfällen under den innevarande valperioden.

T.  I sin resolution av den 9 juni 2022 efterlyste parlamentet en allmän direkt initiativrätt på lagstiftningsområdet för Europaparlamentet. Efter beviljandet av denna initiativrätt bör förfarandena med ”grönt kort” riktas till parlamentet.

U.  Införandet av ett förfarande med ”rött kort” kan inte betraktas som ett lämpligt och konstruktivt verktyg när det gäller målet att öka de nationella parlamentens deltagande i den europeiska integrationsprocessen.

V.  Ipex, som är en plattform för löpande informationsutbyte mellan de nationella parlamenten och mellan de nationella parlamenten och EU-institutionerna, bör vidareutvecklas i enlighet med dess digitala strategi. Europaparlamentet spelar en viktig stödjande roll i detta sammanhang.

W.  De nationella parlamenten har relevanta befogenheter på områdena frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med artiklarna 70, 85 och 88 i EUF-fördraget och bör därför spela en viktig roll i framtiden när det gäller unionens säkerhets- och försvarspolitik, även genom att bygga vidare på den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (Gusp/GSFP) i enlighet med artikel 10 i protokoll nr 1.

Granska regeringarnas verksamhet i EU-frågor

1.  Europaparlamentet anser att genomförandet av de nationella parlamentens rättigheter och skyldigheter enligt Lissabonfördraget har stärkt deras roll inom EU:s konstitutionella ramar och därigenom skapat mer mångfald, demokratisk legitimitet och en bättre fungerande union.

2.  Europaparlamentet anser att de nationella regeringarnas ansvarsskyldighet inför de nationella parlamenten, vilken erkänns i artikel 10.2 i EU-fördraget, är hörnstenen i de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen. Parlamentet anser att de nationella parlamenten är partner när det gäller att upprätthålla EU:s institutionella balans. Parlamentet uppmuntrar de nationella parlamenten att fullt ut utöva sina EU-funktioner för att ha direkt inflytande på och kunna övervaka innehållet i EU-politiken, i synnerhet genom att utöva kontroll över sina nationella regeringar när de agerar i Europeiska rådet. Parlamentet uppmanar ledamöterna i de nationella och regionala parlamenten att främja ett europeiskt samvete i sitt beslutsfattande och att erkänna EU-politikens direkta inverkan på väljarna. Parlamentet lovordar de goda erfarenheterna av samarbete mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet och anser att de nationella parlamenten och Europaparlamentet har potential att bli naturliga allierade när det gäller att forma en starkare parlamentarisk dimension i EU.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella parlamenten ges tillräckligt med tid, kapacitet och resurser och den tillgång till information som krävs för att de ska kunna fullgöra sin konstitutionella uppgift att granska och på så sätt legitimera de nationella regeringarnas verksamhet när dessa regeringar agerar på EU-nivå. Parlamentet påminner om vikten av tillgång till information och erkänner att rådet måste anta nödvändiga säkerhetsgarantier för dokument och samtidigt se till att de nationella parlamenten kan utöva demokratisk kontroll över sina respektive regeringar, bland annat genom tillgång till rådets lagstiftningsdatabas, med full respekt för konfidentialiteten.

4.  Europaparlamentet anser att insyn i EU-institutionernas arbetssätt och beslutsprocesser är en förutsättning för att de nationella parlamenten på ett ändamålsenligt sätt ska kunna fullgöra den institutionella uppgift de tilldelas i fördragen. Parlamentet begär därför att medlemsstaternas omröstningsresultat och ståndpunkter i rådet ska offentliggöras. Parlamentet uppmanar dessutom de nationella parlamenten att fullt ut utnyttja sina respektive befogenheter, bland annat genom att anpassa sin interna organisation, sina tidsplaner och sina arbetsordningar så att de kan göra detta. Parlamentet åtar sig själv, och uppmuntrar de nationella parlamenten, att införa mer innovativa och starkare samarbetsverktyg på politisk och administrativ nivå, inbegripet mer intensiva former av utbyte och dialog med europeiska politiska familjer och grupper.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar till en förstärkt politisk dialog mellan EU-institutionerna och de nationella parlamenten och påminner om att besluten måste fattas i enlighet med konstitutionella befogenheter, EU:s fördrag och samlade regelverk och ta hänsyn till den tydliga avgränsningen mellan de lokala, regionala, nationella och europeiska organens respektive beslutsbefogenheter.

6.  Europaparlamentet påpekar att den europeiska planeringsterminens anpassning till de nationella parlamentens dagordningar skulle kunna bidra ytterligare till samordning av den ekonomiska politiken, men understryker samtidigt att en sådan anpassning inte får bortse från varje parlaments självbestämmande och specifika arbetsordning.

7.  Europaparlamentet begär att de nationella parlamenten ska få en starkare roll i genomförandet av en nationell period för budgetdialog och ekonomisk-politisk dialog, under vilken de nationella parlamenten kan samarbeta, överlägga och bidra till den europeiska planeringsterminen genom att ge sina regeringar ett mandat i förbindelserna med kommissionen och rådet.

Skapa ett europeiskt offentligt rum

8.  Europaparlamentet betonar hur viktig principen om proportionell representation av ledamöter från olika politiska partier är i detta avseende. Parlamentet rekommenderar därför att de nationella parlamentens delegationer vid EU-institutionerna återspeglar den politiska mångfalden.

9.  Europaparlamentet noterar att de parlamentariska majoriteternas bindande vilja kan uttryckas i de yttranden som de nationella parlamenten avger, inom eller utanför ramen för systemet för tidig varning. Parlamentet stöder dock tanken att nationella parlamentariska minoriteter bör kunna ges möjlighet att uttrycka avvikande åsikter, vilka sedan kan införlivas i bilagor till dessa yttranden.

10.  Europaparlamentet anser att interaktionen med de nationella parlamenten indirekt kan stärkas genom att de europeiska politiska partierna ges egenmakt. Parlamentet upprepar sin långvariga uppmaning om att göra det möjligt för dessa partier att aktivt engagera sig i medlemsstaternas politiska sfärer och stödja sina medlemspartier när EU-frågor står på spel. Parlamentet efterlyser ett snabbt slutförande av Europaparlamentets och rådets omarbetade förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser(18) för att göra det möjligt för europeiska politiska partier att stödja sina medlemspartier i kampanjerna inför valet till Europaparlamentet och i folkomröstningskampanjer om EU-frågor.

11.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en årlig europeisk vecka skulle göra det möjligt för ledamöter av Europaparlamentet, kommissionsledamöter och ministrar från sittande rådsordförandeskap att framträda inför alla nationella och, i förekommande fall, regionala parlament för att tillsammans med nationella parlamentsledamöter diskutera och förklara den europeiska agendan. Parlamentet föreslår att man inleder en diskussion om utarbetandet av en gemensam politisk förklaring eller ett ramavtal mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet om anordnandet av den föreslagna europeiska veckan för att skapa en mer enhetlig ram för samarbete på politisk, institutionell och administrativ nivå. Parlamentet anser att den föreslagna europeiska veckan bör dra lärdom av nuvarande och tidigare forum, såsom den parlamentsvecka som anordnades av konferensen om den europeiska planeringsterminen och den interparlamentariska konferensen om stabilitet, ekonomisk samordning och styrning i Europeiska unionen samt konferensen om Europas framtid. Parlamentet anser vidare att möten i politiska familjer och förmöten mellan och inom nationella och europeiska politiska grupper inom ramen för EU:s interparlamentariska samarbete skulle kunna tillföra ett mervärde i form av en autentisk europeisk politisk debatt.

12.  Europaparlamentet anser att ett ökat deltagande av de nationella parlamenten i kandidatländerna är ett viktigt verktyg för att göra EU:s utvidgningsstrategi framgångsrik. Parlamentet föreslår att företrädare för kandidatländernas nationella parlament ska göras delaktiga i den föreslagna europeiska veckan.

Stödja reformen av systemet för tidig varning

13.  Europaparlamentet understryker att den viktigaste befogenhet som de nationella parlamenten har fått till följd av Lissabonfördraget är deras förmåga att kontrollera efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen i ett tidigt skede av EU:s lagstiftningsförfaranden.

14.  Europaparlamentet noterar att förfaranden med ”gult” eller ”orange” kort inte har använts i någon större utsträckning. Parlamentet föreslår att alla EU-institutioner och medlemsstater enas om en gemensam förståelse av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som ursprungligen fogades till Amsterdamfördraget, och av relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol och kommissionens egen praxis. Parlamentet anser att utvecklingen av denna gemensamma förståelse bör omfatta alla delar av subsidiariteten och skulle kunna främjas genom nya samarbetsverktyg.

15.  Europaparlamentet är medvetet om att nationella parlament har begärt en förlängning av den period på åtta veckor som de har på sig för att lämna ett motiverat yttrande i enlighet med artikel 3 i protokoll nr 1. Parlamentet understryker dock att en sådan förlängning inte medges i nuvarande fördragsramar. Parlamentet noterar att kommissionen, som en begränsande åtgärd, från och med 2019 började utesluta helgledigheten vid årets slut när den fastställde de nationella parlamentens tidsfrist på åtta veckor för att skicka motiverade yttranden. Parlamentet anser därför att införandet av en tolvveckorsperiod bör övervägas inom ramen för nästa fördragsöversyn.

16.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att inkludera motiverade yttranden från regionala parlament med lagstiftande befogenheter i sina slutliga motiverade yttranden som skickas till parlamentets talman och till ordförandena för rådet och kommissionen, när exklusiva befogenheter på regional nivå påverkas.

17.  Europaparlamentet föreslår att man inrättar ett system, som ibland kallas ”grönkortsförfarande”, där minst en tredjedel av de nationella parlamenten kan begära att kommissionen eller Europaparlamentet, när det har beviljats en allmän direkt initiativrätt, lägger fram förslag i syfte att på ett positivt sätt påverka den europeiska debatten. Parlamentet föreslår i detta hänseende att kommissionen eller Europaparlamentet skulle kunna ha möjlighet att antingen införliva sådana förslag eller att utfärda ett formellt svar där skälen till att inte acceptera förslagen lyfts fram. Parlamentet påpekar att ett sådant förfarande inte kan bestå av en initiativrätt, eller en rätt att upphäva eller ändra lagstiftning, eftersom detta skulle undergräva ”unionsmetoden” och befogenhetsfördelningen mellan den nationella nivån och EU-nivån och därmed strida mot fördragen.

Tillämpa rätten till information

18.  Europaparlamentet bekräftar att artikel 12 i EU-fördraget och protokoll nr 1 ger de nationella parlamenten rätt att erhålla information direkt från EU-institutionerna. Parlamentet föreslår att rätten att bli informerad utvidgas till att även omfatta regionala parlament med lagstiftande befogenheter.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att de nationella parlamenten använder Ipex-plattformen i tid, så att den nationella granskningsmekanismen startar tidigt. Parlamentet rekommenderar att man använder Ipex som en kanal för systematiskt informationsutbyte och tidig signalering av subsidiaritetsproblem. Parlamentet välkomnar den uppdaterade versionen av Ipex riktlinjer, som godkändes vid generalsekreterarnas möte i februari 2023, och som återspeglar den nya versionen av Ipex-plattformen och de möjligheter och verktyg som erbjuds genom denna nya version.

Skapa ett bättre interinstitutionellt samarbete

20.  Europaparlamentet noterar det aktuella samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i Cosac, i den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och inom ramen för artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen. Parlamentet noterar vidare de senaste formerna av interparlamentariskt samarbete, såsom den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europol och det interparlamentariska utskottssammanträdet om utvärderingen av Eurojusts verksamhet. Parlamentet betonar att detta samarbete bör utvecklas på grundval av principerna om samförstånd, informationsdelning och samråd, för att de nationella parlamenten ska kunna utöva kontroll över respektive regering och förvaltning.

21.  Europaparlamentet upprepar att den nuvarande ramen för förbindelserna mellan unionen och de nationella parlamenten skulle kunna förenklas och harmoniseras för att bli mer effektiv och ändamålsenlig. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en översyn av samarbetet mellan unionen och dess nationella parlament på befintliga plattformar och forum, i syfte att stärka dessa förbindelser och anpassa dem till de aktuella behoven. Parlamentet uppmuntrar EU-institutionerna och regionala parlament med lagstiftande befogenheter att engagera sig mer aktivt och direkt samverka sinsemellan, och att samtidigt respektera de nationella parlamentens roll och befogenheter fullt ut.

22.  Europaparlamentet påpekar att en förstärkning av den politiska och tekniska dialogen mellan parlamentsutskotten och de politiska grupperna, både på nationell nivå och på EU-nivå, skulle vara ett mycket produktivt steg mot fullt interparlamentariskt samarbete. Parlamentet föreslår därför att man ökar medvetenheten på nationell nivå om möjliga samarbetsverktyg. Vidare föreslår parlamentet att ytterligare resurser avsätts för att uppnå detta mål, bland annat för att finansiera användningen av videokonferenser, personalutbyten eller pilotprojekt.

23.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av de interparlamentariska utskottssammanträden som fastställs i artiklarna 9 och 10 i protokoll nr 1 och de sektoriella framgångarna med en ”utskottsmetod” inom det interparlamentariska samarbetet. Parlamentet menar att ett bättre samarbete mellan institutionerna skulle kunna uppnås om de interparlamentariska utskottssammanträdena värderades högre av Europaparlamentets och de nationella parlamentens ledamöter, och om de var förberedda för ett närmare samarbete. Parlamentet anser att arbetsordningen skulle kunna ändras för att reglera starkare samarbetsformer mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet, med full respekt för deras institutionella befogenheter och fördelningen av dessa.

24.  Europaparlamentet rekommenderar att de nationella parlamenten görs fullt delaktiga i den fortlöpande utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet anser att en sådan delaktighet bör främjas i nära samarbete med Europaparlamentet, i överensstämmelse med artikel 10 i protokoll nr 1, och med full respekt för de nationella författningarnas bestämmelser om säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet uppmanar de nationella parlamenten att mer i detalj reflektera över prioriteringen av försvarsförmågan på EU-nivå, bland annat genom gemensamma interparlamentariska möten mellan företrädare för nationella parlament och ledamöter av Europaparlamentet, i samband med den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, och via politisk dialog.

25.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att stärka samarbetet och dialogen mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet om undersökningsrätten.

o
o   o

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 202, 7.6.2016, s. 203. (2) EUT C 115, 9.5.2008, s. 206. (3) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 94. (4) EUT C 443, 22.12.2017, s. 40. (5) EUT C 390, 18.11.2019, s. 121. (6) EUT C 456, 10.11.2021, s. 56. (7) EUT C 479, 16.12.2022, s. 18. (8) EUT C 81, 18.2.2022, s. 74. (9) Aktiv subsidiaritet – ett nytt sätt att arbeta, rapport från arbetsgruppen för subsidiaritet, proportionalitet och ”göra mindre men göra det effektivare”, 10 juli 2018. (10) EUT C 270, 7.7.2021, s. 71. (11) EUT C 465, 6.12.2022, s. 109. (12) EUT C 493, 27.12.2022, s. 130. (13) Antagna texter, P9_TA(2023)0427. (14) Antagna texter, P9_TA(2023)0078. (15) https://parleu2022.cz/wp-content/uploads/2023/04/EUSC-Prague-Presidency-Conclusions-final-EN-1.pdf. (16) https://secure.ipex.eu/IPEXL-WEB/download/file/8a8629a88827df1e018828991e660000/Contribution%20adopted%20by%20the%20LXIX%20COSAC.pdf. (17) https://www.congreso.es/backoffice_doc/prensa/notas_prensa/99181_1688138271277.pdf. (18) EUT L 317, 4.11.2014, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om genomförande av fördragets bestämmelser om EU-medborgarskap (2023/2085(INI))

P9_TA(2024)0024 A9-0436/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 9, 10, 11, 12, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 15, 20, 21, 22, 24, 26, 45, 46, 47, 48, 153 och 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/692 av den 28 april 2021 om inrättande av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 och rådets förordning (EU) nr 390/2014(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten, om ändring av förordningarna (EG) nr 883/2004, (EU) nr 492/2011 och (EU) 2016/589 och om upphävande av beslut (EU) 2016/344(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 av den 13 april 2016 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures), om arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och om ytterligare integration av arbetsmarknaderna samt om ändring av förordningarna (EU) nr 492/2011 och (EU) nr 1296/2013(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden(7),

–  med beaktande av rådets direktiv (EU) 2015/637 av den 20 april 2015 om samordnings- och samarbetsåtgärder för underlättande av konsulärt skydd till icke-företrädda unionsmedborgare i tredjeländer och om upphävande av beslut 95/553/EG(8),

–  med beaktande av rådets direktiv (EU) 2019/997 av den 18 juni 2019 om införande av en provisorisk EU-resehandling och om upphävande av beslut 96/409/Gusp(9),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 2 juli 2009 om vägledning till ett bättre införlivande och en bättre tillämpning av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (COM(2009)0313),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/788 av den 17 april 2019 om det europeiska medborgarinitiativet(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1042 av den 15 juli 2020 om fastställande av tillfälliga åtgärder vad gäller de tidsfrister för insamling, kontroll och granskning som föreskrivs i förordning (EU) 2019/788 om det europeiska medborgarinitiativet med hänsyn till covid-19-utbrottet(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2020 Strategi för att stärka tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU (COM(2020)0711),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2020 EU:s handlingsplan för demokrati (COM(2020)0790),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 november 2021 Skydd av valintegriteten och främjande av demokratisk delaktighet (COM(2021)0730),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 december 2020 Rapport om EU‑medborgarskapet 2020 – Stärka medborgarna och skydda deras rättigheter (COM(2020)0730),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 december 2020 enligt artikel 25 i EUF-fördraget om arbetet för ett väl fungerande EU-medborgarskap 2016–2020 (COM(2020)0731),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 14 februari 2023 om förslaget till rådets direktiv om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare(12),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 14 februari 2023 om utkastet till rådets direktiv om närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid kommunala val för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende EU-medborgarskapet(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 med förslag till kommissionen om system för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2022 om rapporten om EU-medborgarskapet 2020: Stärka medborgarna och skydda deras rättigheter(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2023 om genomförandet av förordningarna om det europeiska medborgarinitiativet(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2023 om parlamentarism, europeiskt medborgarskap och demokrati(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2021 om medborgardialoger och medborgarnas deltagande i EU:s beslutsfattande(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2022 om dialog med medborgarna: rätten att göra framställningar, rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen och det europeiska medborgarinitiativet(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2017 om hinder för unionsmedborgares fria rörlighet och frihet att arbeta på den inre marknaden(21),

–  med beaktande av rapporten om grundläggande rättigheter 2023 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av rapporten om slutresultatet av konferensen om Europas framtid,

–  med beaktande av resultaten från Flash Eurobarometer 485/2020 och Standard Eurobarometer 99/2023,

–  med beaktande av kommissionens rapport enligt artikel 25 i EUF-fördraget av den 6 december 2023 om arbetet för ett väl fungerande EU-medborgarskap 2020–2023 (COM(2023)0931) (rapporten om EU-medborgarskapet 2023),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i, och bilaga 3 till, talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A9-0436/2023), och av följande skäl:

A.  EU-medborgarskapet inrättades i och med att Maastrichtfördraget trädde i kraft 1993 och stärktes ytterligare genom Lissabonfördraget 2009. Trettio år har gått sedan dess inrättande, och stora sociala, digitala, ekonomiska och politiska förändringar har ägt rum.

B.   Enligt artikel 20.1 i EUF-fördraget ska EU-medborgarskapet komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet. EU-medborgarskapet medför ännu inga skyldigheter för unionsmedborgarna.

C.  EU-medborgarskapet är en unik konstruktion som återspeglar EU-medborgarnas gemensamma demokratiska identitet och gemensamma värderingar. Det har bidragit till att skapa kontakter, främja jämlikhet och förkasta alla former av rasism och diskriminering. EU-medborgarskapet har ännu inte nått sin fulla potential.

D.   Den fria rörligheten har gjort det möjligt för över 15 miljoner EU-medborgare(22) att bo och arbeta i en annan medlemsstat och alla EU-medborgare att resa fritt inom EU, vilket har gjort EU-medborgarskapet viktigare än någonsin.

E.  EU-medborgarna har i alltför många fall inte tillräcklig medvetenhet och kunskap om samt förståelse av de rättigheter, medborgerliga skyldigheter och friheter som följer av EU-medborgarskapet. Det finns fortfarande betydande brister i tillämpningen av EU-medborgarskapet i praktiken och när det gäller ett fullständigt utövande av de rättigheter och friheter som följer av det, varav en del beror på att medlemsstaterna inte tillämpar EU-lagstiftningen på ett enhetligt sätt.

F.  Resultaten av det offentliga samrådet om EU-medborgarskapet 2020 visade att mer än 60 procent av dem som deltog inte ansåg sig vara välinformerade om sina rättigheter som EU-medborgare(23). 2023 års Flash Eurobarometer om medborgarskap och demokrati visar att hälften av de tillfrågade anser sig vara väl informerade om sina rättigheter som EU-medborgare.

G.  EU-medborgarna har ställts inför aldrig tidigare skådade utmaningar till följd av covid-19-pandemin, utöver den digitala revolutionen och de sociala och ekonomiska omställningar som är kopplade till den.

H.  En sammanställning och konsolidering av befintliga och kommande rättigheter skulle bidra till ett bättre och mer välinformerat utövande av de rättigheter och friheter som följer av EU-medborgarskapet.

I.  Konferensen om Europas framtid utgör ett konkret exempel på medborgarnas deltagande i unionens demokratiska liv. Slutsatserna från den innehåller förslag och åtgärder som återspeglar överenskommelsen mellan EU-institutionerna och EU‑medborgarna om att stärka EU-medborgarskapet.

J.  Befintliga hinder för utövandet av de rättigheter som följer av EU-medborgarskapet skapar situationer av ojämlikhet och diskriminering bland EU-medborgarna, särskilt rörliga EU-medborgare och deras familjemedlemmar, i synnerhet barn, personer som bor i EU:s gränsregioner och landsbygdsområden och personer i utsatta och marginaliserade grupper, till exempel minoriteter, låginkomsttagare, hemlösa, äldre, personer med funktionsnedsättning samt personer som riskerar digital utestängning.

K.  Uppemot 87 miljoner EU-medborgare lever med någon form av funktionsnedsättning(24) och har svårt att utöva sina medborgerliga rättigheter. Dessa svårigheter medför ibland ett direkt förnekande av deras rätt till fri rörlighet och vistelse och begränsningar i utövandet av deras politiska rättigheter.

L.   Vissa medlemsstater erbjuder fortfarande så kallade guldvisumprogram och investerarsystem som ett sätt att erhålla medborgarskap och följaktligen EU‑medborgarskap.

Inledning

1.  Europaparlamentet anser att EU-medborgarskapet omfattar den gemensamma europeiska demokratiska identitet och de särskilda rättigheter, medborgerliga skyldigheter och friheter som är knutna till den, och att utövandet av dessa rättigheter, både online och offline, stärker medborgarnas koppling till EU och dess demokratiska legitimitet samt ger dem ytterligare rättigheter.

2.  Europaparlamentet påpekar att EU-medborgarskapet som konstruktion måste vidareutvecklas för att man ska kunna ta itu med 2000-talets behov och utmaningar för EU, och erkänner den potential som digital innovation har liksom behovet av en välavvägd strategi för att hantera den komplexitet som globaliseringen och den nya tekniken ger upphov till. Parlamentet betonar att digitaliseringen av demokratiska processer, i kombination med otillräcklig både digital kompetens och tillgång till informations- och kommunikationsteknik, riskerar att bidra till en växande digital klyfta i utövandet av medborgerliga rättigheter som skulle göra att en del av allmänheten utestängs från det europeiska projektet.

3.  Europaparlamentet anser att flerspråkighet inom EU-institutionerna och i deras samverkan med medborgarna är en viktig aspekt för att förstärka begreppet EU‑medborgarskap. Parlamentet betonar i detta avseende att man i rådets slutsatser av den 13 juni 2005 räknade med att icke-officiella EU-språk som erkänns i en medlemsstat eller på en del av dess territorium skulle kunna användas av EU-medborgarna i deras kontakter med EU:s institutioner, liksom officiellt vid användning i EU:s institutioner eller organ, däribland Europaparlamentet.

4.  Europaparlamentet påpekar att det efterlyste en stadga för EU-medborgarskapet i sin resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende EU-medborgarskapet och i sin resolution av den 10 mars 2022 om rapporten om EU-medborgarskapet 2020: Stärka medborgarna och skydda deras rättigheter. Parlamentet påminner om att konferensen om Europas framtid underströk vikten av att stärka EU-medborgarskapet genom att i slutsatserna nämna att en sådan stadga skulle vara ett användbart verktyg för att göra EU:s principer och värden mer konkreta.

5.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte uttryckligen nämnde stärkandet av EU-medborgarskapet och möjliga sätt att uppnå detta i sitt meddelande som uppföljning av konferensen om Europas framtid(25). Parlamentet påminner om att rådet visade en vilja att stärka medborgarskapet i den tekniska bedömning som det offentliggjorde i samband med konferensen om Europas framtid men att det ännu inte föreslagit, vidtagit eller genomfört några åtgärder för att uppnå detta mål.

6.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen kommer att offentliggöra sin rapport om EU-medborgarskapet 2023 före årets slut, och förväntar sig att rapporten innehåller förslag om nya initiativ för att stärka EU-medborgarskapet och ta itu med bristerna i dess genomförande. Parlamentet beklagar att kommissionen denna gång har valt att offentliggöra en inbjudan att inkomma med synpunkter och inte ett offentligt samråd, som den gjort tidigare år. Parlamentet påminner om att resultaten av inbjudan att inkomma med synpunkter inte innehåller någon heltäckande översikt över den senaste utvecklingen och bristerna i genomförandet. Parlamentet betonar att rapporten bör utarbetas på grundval av aktuella uppgifter.

Problem med EU-medborgarskapet

7.  Europaparlamentet är bekymrat över de specifika svårigheter som hindrar ett fullständigt utövande av de rättigheter och friheter som följer av EU-medborgarskapet.

Politiska rättigheter

8.  Europaparlamentet beklagar djupt att rörliga medborgare är mindre benägna att utöva sin rösträtt och rätten att vara valbar i val till Europaparlamentet och i kommunala val i den medlemsstat där de är bosatta. Orsakerna till detta är bland annat otillräcklig information, språkliga hinder, svårigheter att registrera sig för att rösta och det låga antalet framgångsrika utländska kandidater.

9.  Europaparlamentet är mycket oroat över vissa medlemsstaters praxis att frånta sina medborgare rätten att rösta i nationella parlamentsval när de är bosatta utomlands tillfälligt eller permanent. Denna praxis leder till att de utestängs från det politiska livet i både ursprungslandet och bosättningslandet.

Fri rörlighet och vistelse

10.   Europaparlamentet betonar att Schengenområdet är en av EU:s största framgångar Parlamentet betonar att alla hinder för den fria rörligheten inom EU bör undanröjas för att alla EU-medborgare ska ha samma rättigheter till följd av EU-medborgarskapet. Parlamentet efterlyser en anslutning för Rumänien och Bulgarien till Schengenområdet, i enlighet med parlamentets resolutioner.

11.  Europaparlamentet är bekymrat över att rörliga EU-medborgare, särskilt personer från utsatta grupper, behandlas annorlunda än respektive lands egna medborgare i de medlemsstater där de är bosatta när det gäller tillgång till förmåner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i vederbörlig ordning genomföra rättspraxis från Europeiska unionens domstol som förbjuder sådan diskriminering.

12.   Europaparlamentet är bekymrat över de svårigheter och utmaningar som medborgare som bor i EU:s gränsregioner ställs inför, särskilt i händelse av gränsstängningar till följd av EU-omfattande eller regionala kriser. Parlamentet uppmanar i sådana fall medlemsstaterna att upprätthålla gränsöverskridande samarbete och, när så är lämpligt, nära samverkan med relevanta lokala och regionala myndigheter.

Konsulärt skydd

13.  Europaparlamentet är bekymrat över bristerna i genomförandet av direktivet om konsulärt skydd och bristerna i hur medlemsstaternas konsulära nätverk fungerar, samt noterar att dessa brister ökat efter Förenade kungarikets utträde ur EU. I detta sammanhang beklagar parlamentet djupt att EU-medborgare har begränsad tillgång till konsulärt skydd och bistånd i vissa tredjeländer.

14.  Europaparlamentet påpekar att det har förekommit fall där två personer som är medborgare i två olika medlemsstater inte har kunnat fullgöra vissa formaliteter, såsom att ingå äktenskap, vid en av medlemsstaternas konsulära beskickning, även om den andra medlemsstaten inte har någon tillgänglig konsulär beskickning i landet i fråga.

Diskriminering

15.  Europaparlamentet anser att bristen på enhetlighet i medlemsstaternas bestämmelser om förvärv och förlust av nationellt medborgarskap har lett till skillnader när det gäller förvärv och förlust av EU-medborgarskap, och att dessa skillnader i vissa fall har lett till kränkningar av EU:s principer och värden.

16.  Europaparlamentet betonar att det fortfarande förekommer flera fall där förvärv av härledd uppehållsrätt för tredjelandsmedborgare vars underåriga familjemedlemmar är EU-medborgare vägras, trots utvecklingen i rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

17.   Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sin oro över den diskriminering som drabbar samkönade par och deras barn när de utövar den grundläggande rätten till fri rörlighet inom EU.

Rekommendationer

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att fullt ut genomföra de befintliga direktiven om rörliga medborgares rättigheter och att utan dröjsmål ta itu med de befintliga bristerna inför det kommande valet till Europaparlamentet. Parlamentet efterlyser riktade informationskampanjer i bosättningslandet för att informera rörliga EU-medborgare om deras rösträtt och deras rätt att vara valbara i val till Europaparlamentet och i kommunala val i det landet. Parlamentet upprepar sin uppmaning om att utvidga rörliga medborgares rättigheter till att omfatta nationella och regionala val.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera sina utlandsbosatta medborgares rätt att rösta i sitt ursprungsland, om denna rätt erkänns, genom att skapa regleringsvillkor för att möjliggöra deras röstning och genom att undanröja eventuella byråkratiska hinder som försvårar och ibland helt sätter stopp för utövandet av denna rättighet. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att på samma sätt garantera sådana rättigheter och att avskaffa alla former av differentierad behandling av sina utlandsbosatta medborgare när det gäller distansröstning, särskilt poströstning, i tillämpliga fall. Parlamentet efterlyser en enhetlig tillämpning av rösträtten i valet till Europaparlamentet för EU-medborgare som är bosatta utanför EU.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta ett nytt meddelande som förtydligar vissa centrala begrepp i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU, i syfte att förse medlemsstaterna med uppdaterade riktlinjer som skulle kunna bidra till att förbättra direktivets genomförande på nationell nivå och därmed gynna EU‑medborgarna och deras familjemedlemmar.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja antagandet av en bindande europeisk stadga om digitala rättigheter, inbegripet digitala rättigheter med anknytning till medborgarskap, på grundval av den europeiska förklaringen om digitala rättigheter och principer för det digitala decenniet.

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att uppdatera och förbättra direktivet om konsulärt skydd för att stärka EU-medborgarnas rätt till konsulärt skydd, särskilt i krissituationer, bland annat genom att ge EU-delegationerna en mer aktiv roll när det gäller att bistå underrepresenterade EU-medborgare.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för ”guldvisum” och system för uppehållstillstånd för investerare och andra liknande nationella system som leder till förvärv av medborgarskap och inbegriper direkt eller indirekt försäljning och missbruk av EU-medborgarskap, eftersom dessa undergräver själva begreppet EU‑medborgarskap och strider mot EU:s principer och värden. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att skydda EU-medborgarskapets integritet och värde. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder, såsom att hänvisa de berörda medlemsstaterna till Europeiska unionens domstol.

24.   Inom ramen för nästa översyn av fördragen efterlyser Europaparlamentet möjligheter för parlamentet och rådet att i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta gemensamma bestämmelser om förhindrande av försäljning av pass eller andra former av missbruk i samband med tredjelandsmedborgares förvärv och förlust av EU‑medborgarskap, i syfte att tillnärma villkoren för erhållande av sådana medborgarskap.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och relevanta myndigheter att anpassa befintliga läroplaner eller utarbeta nya läroplaner för att lära ut Europas och Europeiska unionens historia och funktionssätt i syfte att främja ett aktivt medborgarskap och gemensamma europeiska värderingar samt öka medvetenheten om mervärdet av att vara europé och EU-medborgare. Parlamentet betonar att en förstärkning av medborgarutbildningens europeiska dimension och säkerställande av lika tillgång för alla, även genom att använda alla digitala verktyg som står till vårt förfogande, kommer att göra det möjligt för EU-medborgarna att agera som välinformerade medborgare och fullt ut delta i det medborgerliga, politiska och sociala livet på både europeisk och nationell nivå. Parlamentet betonar att Erasmus+ kan spela en viktig roll för att främja EU-medborgarutbildningen genom rörlighet i utbildningssyfte för alla, oavsett ålder, kön, sysselsättning eller utbildningsnivå.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla offentliga samråd skräddarsydda för alla EU-medborgare, särskilt ungdomar, för att öka EU‑medborgarnas deltagande. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att uppdatera det sätt på vilket offentliga samråd genomförs i syfte att öka medborgarengagemanget och medborgardeltagandet hos ett större antal EU‑medborgare, i linje med den framgång som konferensen om Europas framtid utgjorde. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att ytterligare förbättra portalen ”Kom med synpunkter!” genom att dra nytta av ny teknik, och att informera om hur medborgarnas återkoppling bidrar till de olika initiativen.

27.  Europaparlamentet efterlyser en enda kontaktpunkt för EU:s samtliga verktyg för deltagande, till exempel det europeiska medborgarinitiativet, framställningar till parlamentet, klagomål till Europeiska ombudsmannen, offentliga samråd och medborgardialoger, och vill att dessa verktyg ska effektiviseras, särskilt genom att man ser till att de bidrar till den europeiska dagordningen, samtidigt som man garanterar att den representativa demokratin stärks i beslutsprocessen. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att öka sina insatser för att informera allmänheten om de befintliga instrumenten för deltagande.

28.  Europaparlamentet upprepar sitt förslag om att inrätta en permanent mekanism för medborgarsamråd som gör det möjligt för medborgarna, särskilt ungdomar, att delta i överläggningar om EU:s prioriteringar och politik och bidra till tillämpningen av bland annat en ”ungdomskontroll” i lagstiftningen i syfte att komplettera – dvs. inte ersätta – den representativa parlamentariska demokratin. Parlamentet föreslår att dess företrädare informeras om dessa överläggningar så att de kan bedöma huruvida det är lämpligt att göra en uppföljning.

29.  Europaparlamentet anser att man bör överväga att införa ett europeiskt medborgarkort som till exempel skulle kunna underlätta utövandet av medborgerliga rättigheter och rösträtten i val till Europaparlamentet samt användningen av instrument för deltagande.

30.   Europaparlamentet understryker den viktiga roll som Europa Direkt-kontoren spelar för att öka medborgarnas deltagande på lokal nivå i EU:s demokratiska liv. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och enheter på regional och lokal nivå att öka samarbetet med dessa kontor.

31.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sin användning av sociala medier och digitala verktyg, med särskilt fokus på att öka deltagandet bland ungdomar och personer med funktionsnedsättning i den demokratiska processen och på så sätt främja deras engagemang, samtidigt som man erkänner den sänkta rösträttsåldern i medlemsstaterna för val till Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att stärka främjandet av demokratiskt deltagande genom att öka dialogen med medborgarna och öka medvetenheten bland medborgarna om EU-lagstiftningens inverkan på deras dagliga liv.

32.   Europaparlamentet anser att det mot bakgrund av den digitala sfärens växande inflytande på medborgarnas liv, särskilt sociala medier och AI, fortfarande är mycket viktigt att medlemsstaterna och EU-institutionerna fortsätter att fokusera på att utforma en ny offentlig politik och genomföra effektiva mekanismer som syftar till att skydda de grundläggande rättigheterna på nätet och bekämpa utländsk inblandning och desinformation, eftersom de sistnämnda utgör existentiella hot mot demokratin och själva utövandet av medborgarnas rättigheter.

33.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet och kommissionen att återuppta förhandlingarna om översynen av förordning (EG) nr 1049/2001(26) i syfte att säkerställa att EU-medborgarna fullt ut kan utöva sin rätt till tillgång till handlingar och granska EU:s institutioner, organ och byråer.

34.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för behovet att, på grundval av artikel 25 i EUF-fördraget, utarbeta en stadga för EU-medborgarskapet som innehåller befintliga och framtida medborgerliga rättigheter för att stärka de medborgerliga rättigheternas verkställbarhet och säkerställa jämlikhet mellan medborgarna, öka sammanhållningen och reagera på sociala, ekonomiska, politiska och digitala förändringar. Parlamentet påminner om att detta bör ske inom ramen för fördragen.

35.  Europaparlamentet föreslår att medborgarna, när det gäller deltagande och politiska rättigheter, fri rörlighet och digitalt medborgarskap, och i linje med befintlig och framtida EU-lagstiftning, i synnerhet bör ha

36.  Europaparlamentet efterlyser en övergripande klausul om icke-diskriminering i stadgan för EU-medborgarskapet som en ytterligare garanti för jämlikhet i utövandet av medborgerliga rättigheter, i syfte att säkerställa icke-diskriminering och skydda medborgarna, särskilt personer i utsatta och marginaliserade grupper och personer som bor i EU:s gränsregioner.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra riktade kampanjer för att öka medvetenheten om rättigheter och medborgerliga skyldigheter som följer av EU-medborgarskapet och stadgan, bland annat genom att införa ett EU-paket för att tillhandahålla information om EU-medborgarskapet, och att avsätta mer resurser till EU-medborgarskapet. Parlamentet betonar att medborgarna i och med den digitala och tekniska revolutionen har blivit de verkliga pelarna i våra demokratiska system och kommer att vara de som försvarar dessa system.

38.  Europaparlamentet noterar medborgarskapspaketet, särskilt rapporten om EU-medborgarskapet 2023, som kommissionen offentliggjorde den 6 december 2023 för att ytterligare främja EU-medborgarskapet och göra det mer konkret för EU-medborgarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de rekommendationer som ingår i detta betänkande och att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra dem i enlighet med förfarandet enligt fördragen.

39.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om att sammankalla ett konvent för att göra en översyn av fördragen, i enlighet med artikel 48 i EU-fördraget. Parlamentet anser med bestämdhet att konventet bör göra en noggrann bedömning av hur EU-medborgarskapet skulle kunna stärkas ytterligare.

o
o   o

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. (2) EUT L 156, 5.5.2021, s. 1. (3) EUT L 141, 27.5.2011, s. 1. (4) EUT L 186, 11.7.2019, s. 21. (5) EUT L 173, 9.7.2018, s. 16. (6) EUT L 107, 22.4.2016, s. 1. (7) EUT L 354, 28.12.2013, s. 132. (8) EUT L 106, 24.4.2015, s. 1. (9) EUT L 163, 20.6.2019, s. 1. (10) EUT L 130, 17.5.2019, s. 55. (11) EUT L 231, 17.7.2020, s. 7. (12) EUT C 283, 11.8.2023, s. 76. (13) EUT C 283, 11.8.2023, s. 100. (14) EUT C 449, 23.12.2020, s. 6. (15) EUT C 347, 9.9.2022, s. 97. (16) EUT C 347, 9.9.2022, s. 202. (17) Antagna texter, P9_TA(2023)0230. (18) Antagna texter, P9_TA(2023)0330. (19) EUT C 99, 1.3.2022, s. 96. (20) EUT C 347, 9.9.2022, s. 110. (21) EUT C 263, 25.7.2018, s. 98. (22) Eurostat, Archive: EU citizens living in another Member State - statistical overview. (23) Europeiska kommissionen, EU Citizenship 2020 – Final Report: Results of the Public Consultation on EU Citizenship Rights 2020, december 2020. (24) Uppgifter från EU-statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc) och EU:s arbetskraftsundersökning (EU-LFS), Grammenos, S. and Priestley, M., Europe 2020 data and people with disabilities – tables, Eurostat, 2020. (25) Kommissionens meddelande av den 17 juni 2022 Konferensen om Europas framtid – Från vision till konkreta åtgärder (COM(2022)0404), (26) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om att utarbeta en omfattande europeisk hamnstrategi (2023/2059(INI))

P9_TA(2024)0025 A9-0443/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XVIII,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2023 Sjösäkerhet: i centrum för ren och modern sjöfart (COM(2023)0268),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 10 mars 2023 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om uppdateringen av EU:s strategi för sjöfartsskydd och dess handlingsplan ”En förbättrad EU-strategi för sjöfartsskydd för nya maritima hot” (JOIN(2023)0008),

–  med beaktande av handlingsplanen för EU:s strategi för sjöfartsskydd, som antogs av Europeiska rådet den 24 juni 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser om översynen av handlingsplanen för EU:s strategi för sjöfartsskydd, som antogs av Europeiska rådet den 26 juni 2018,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 1 december 2021 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Global Gateway (JOIN(2021)0030),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 mars 2019 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU och Kina – En strategisk hållning (JOIN(2019)0005),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 20 juni 2023 till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet om en europeisk strategi för ekonomisk säkerhet (JOIN(2023)0020),

–  med beaktande av kommissionens 55 %-paket av den 14 juli 2021 om genomförandet av den europeiska gröna given,

–  med beaktande av det avtal som antogs vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

–  med beaktande av direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker,

–  med beaktande av direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 maj 2013 Hamnarna: en tillväxtmotor (COM(2013)0295),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 oktober 2023 om EU:s färdplan för att bekämpa narkotikahandel och organiserad brottslighet,

–  med beaktande av EU-handlingsplanen: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark.

–  med beaktande av luftkvalitetsdirektivet (2022/0347(COD)) [under förhandling],

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 av den 13 september 2023 om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel och om upphävande av direktiv 2014/94/EU(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1805 av den 13 september 2023 om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och om ändring av direktiv 2009/16/EG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 av den 14 december 2022 om kritiska entiteters motståndskraft och om upphävande av rådets direktiv 2008/114/EG(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1153 av den 7 juli 2021 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014(4).

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/352 av den 15 februari 2017 om inrättande av en ram för tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för finansiell insyn i hamnar(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU(8),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 906/2009 av den 28 september 2009 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan linjerederier (konsortier), och av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2023 om att den förordningen upphör att gälla den 25 april 2024.

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet, om ändring av förordning (EU) 2021/1153 och förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordning (EU) nr 1315/2013 (COM(2021)0812),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2021 om en ny EU-Kina-strategi(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2021 om tekniska och operativa åtgärder för effektivare och renare sjötransporter(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2019 om säkerhetshot kopplade till Kinas ökande teknologiska närvaro i EU och möjliga åtgärder på EU-nivå för att minska dem(11),

–  med beaktande av studien från september 2023 Chinese Investments in European Maritime Infrastructure (inte översatt till svenska) på uppdrag av utskottet för transport och turism(12),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för internationell handel,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A9-0443/2023), och av följande skäl:

A.  Våra hamnar är EU:s portar till världen och spelar som sådana en avgörande roll för EU:s ekonomi genom att tillhandahålla välstånd och arbetstillfällen, underlätta utrikeshandeln, fungera som en anslutning till inlandet, säkerställa tillväxten i den blå ekonomin och industriproduktionen, energiomställningen och en trygg energiförsörjning samt EU:s strategiska oberoende.

B.  Hamnarna tillhandahåller en viktig offentlig tjänst, och för det bör de ges ett erkännande och värdesättas.

C.  Konkurrens mellan hamnar är bra, men man bör undvika en kapplöpning till botten på bekostnad av säkerheten eller ett ökat politiskt inflytande eller ökad utländsk kontroll genom investeringar från enheter i länder utanför EU, särskilt statligt ägda, statligt kontrollerade eller statligt påverkade företag.

D.  Statligt ägda företag i länder utanför EU eller företag som direkt eller indirekt kontrolleras av utländska stater har strategiskt ökat sina finansiella och operativa andelar i EU:s hamnar, terminaler, företag och hamninfrastruktur.

E.  Europeiska unionen har framhållit att man vill få till stånd ett större oberoende inom strategiska sektorer, men har inte gjort särskilt mycket åt Kinas tillväxt inom sjöfartssektorn och de säkerhetsmässiga återverkningarna av detta.

F.  Hamnar är mycket komplexa miljöer med många olika aktörer och intressen, vilket gör det svårt men absolut nödvändigt att känna till och bedöma riskerna med utländskt inflytande.

G.  Rysslands anfallskrig mot Ukraina har tydliggjort dels de oacceptabla riskerna med att vara beroende av enskilda länder utanför EU i strategiska sektorer, dels det avgörande behovet av att stärka sjöfartsinfrastrukturens och värdekedjornas säkerhet och resiliens för att säkerställa flödet av livsviktiga varor.

H.  Hamnarna har fått en förnyad betydelse ur en militär och försvarsmässig synvinkel, inbegripet hamninfrastrukturers dubbla användningsområde.

I.  EU:s hamnar konkurrerar ofta med hamnar i länder utanför EU där utländska investeringar ytterligare förvärrar avsaknaden av lika villkor när det gäller konkurrenskraft och respekt för hållbarhetsstandarder, arbetstagares rättigheter och skattemässiga bördor.

J.  Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de negativa effekterna av kringgående beteenden genom omlokalisering av omlastningsverksamhet till hamnar utanför EU, både i fråga om att undergräva EU-hamnarnas konkurrenskraft och att öka koldioxidläckaget.

K.  Hamnarna har spelat en oumbärlig roll i EU:s krishantering genom att säkerställa kontinuiteten i leveranskedjorna och möjliggöra inrättandet av alternativa rutter, bland annat genom att inrätta alternativa vägar för tillhandahållande av flytande naturgas (LNG) med kort varsel och genom att öka Europas gaslagring.

L.  I de yttersta randområdena och på öar utgör hamnarna ofta en livsviktig förbindelse genom att fungera som den viktigaste sociala och ekonomiska länken till resten av EU.

M.  Hamnarna är avgörande för utfasningen av fossila bränslen i vattenvägstransporter, mot bakgrund av den gröna given, målen för minskning av föroreningar och den viktiga roll som havsbaserad förnybar energi spelar. Luftföroreningar från fartyg i hamnområden, inbegripet sotutsläpp, måste minskas.

N.  Hamnområden och hamnverksamhet i hela EU kommer att vara sårbara för stigande havsnivåer.

O.  Hamnarna kombinerar och skyddar en rad olika kustverksamheter till förmån för medborgarna, kustsamhällena och den marina miljön genom att bidra till att bevara kustnära livsmiljöer och förbättra luftkvaliteten i storstadsområden runt hamnar.

P.  Med bättre logistikplanering mellan hamnar och kunder, inbegripet rederier, kan man undvika onödiga vägtransporter i hela Europa. Ett större samarbete mellan hamnar i syfte att stärka intraregionala förbindelser och förkorta anslutningar kan leda till effektivare investeringar i hamninfrastruktur, mer resilienta import- och exportvägar och en effektivare användning av resurser, offentliga och privata medel samt underutnyttjad kapacitet.

Q.  Hamnarna ingår i ett större vattenvägsekosystem som omfattar en mängd olika verksamheter, däribland sjöfart, varvsindustri, tillverkning av sjöfartsutrustning, inlandssjöfart och logistik.

R.  Kommissionen har inte omsatt det uppenbara behovet av en tvärvetenskaplig och holistisk strategi för EU:s hamnar i konkreta åtgärder, vilket har lett till ett lapptäcke av hamnrelaterade bestämmelser som har byggts upp med tiden.

Utländskt inflytande

1.  Europaparlamentet framhåller upprepade varningar från underrättelsetjänster om att icke-EU-enheters ekonomiska närvaro och operativa delaktighet i vår kritiska infrastruktur och våra strategiska sektorer, såsom hamnar(13), inbegripet utländska fartygs verksamhet, ökar risken för ekonomiskt beroende, spionage och sabotage.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en europeisk strategisk politisk ram för att minska och begränsa det inflytande och den finansiella och operativa kontroll som länder utanför EU utövar över EU:s hamnar och över deras processer och inlandsverksamhet, inbegripet deltagande i och kontroll av förvaltningen av en hamnmyndighet, i syfte att hitta en balans mellan att upprätthålla en öppen investeringsmiljö och minska riskerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att också övervaka tredjeländers inflytande i hamnar i grannländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och utvidgningspolitiken.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dels, tillsammans med medlemsstaterna, föreslå en ram för kontinuerlig övervakning och rapportering om tredjeländers inflytande i EU:s hamnar, särskilt hamnar i TEN-T-nätet, och i EU:s terminalförvaltning och den globala containersjöfarten, dels bedöma de potentiella kopplingarna mellan ett visst tredjelands åtgärder inom dessa sektorer.

4.  Europaparlamentet betonar att en begränsning av utländska investeringar, särskilt från statligt ägda, statligt kontrollerade eller statligt påverkade företag, i en enskild hamn i en medlemsstat kan inverka negativt på den hamnens konkurrensställning gentemot angränsande hamnar som inte har dessa begränsningar, vilket understryker behovet av en gemensam europeisk strategi för hamnar. Parlamentet anser att en asymmetrisk fördelning av utländska investeringar mellan EU-länderna kan hota EU:s enighet, krishanteringskapacitet och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera de potentiella effekter på sysselsättning och handel på lokal nivå och på EU-nivå som kan bli följden om investeringar från tredjeländer i europeiska hamnar begränsas.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar nationella hamnmyndigheter, medlemsstaterna och kommissionen att ta fram ett lämpligt format för strategiskt samarbete mellan EU-hamnar för att minimera risken att externa aktörer spelar ut dem mot varandra.

6.  Europaparlamentet betonar att trots att det finns skyddsmekanismer på EU-nivå, såsom granskning av utländska direktinvesteringar och konkurrensregler, är dessa instrument otillräckliga för att möta externa makters allt större ekonomiska styrka genom enskilda företag, inklusive statligt ägda, statligt kontrollerade eller statligt påverkade företag, och skyddsmekanismernas effektivitet är starkt beroende av hur enskilda medlemsstater genomför dem.

7.  Europaparlamentet understryker att EU:s samarbete behöver utökas i fråga om att granska och blockera inkommande investeringar i kritisk infrastruktur där det inte går att utesluta stora negativa konsekvenser för andra medlemsstater eller för hela EU, och att detta samarbete bör inbegripa delning av information om hot och möjligheter.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra skyddsåtgärderna för hamnar mer framträdande genom en ambitiös översyn av förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar(14), bland annat genom att göra ett system för granskning av utländska direktinvesteringar obligatoriskt i alla medlemsstater, säkerställa att granskningsprocesserna är tydliga och objektiva och att definitionerna, tillämpningsområdet och förfarandeaspekterna är enhetliga i alla medlemsstater, för att säkerställa lika villkor i hela EU.

9.  Europaparlamentet understryker också den avgörande betydelsen av den mekanism i artikel [47] i den reviderade TEN-T-förordningen [xxx/2024] som ålägger medlemsstaterna att granska tredjeländers investeringar i TEN-T-infrastruktur med avseende på de potentiella riskerna med dem för säkerheten eller den allmänna ordningen, och som måste betraktas som ett komplement till bestämmelserna i förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar, eftersom den är tillämplig både på investeringar i infrastruktur (t.ex. förvärv av aktier i en terminal) och på infrastrukturarbeten som utförs i EU av ett företag från ett tredjeland (t.ex. i en offentlig upphandling för att bygga en terminal i en EU-hamn), och parlamentet betonar att en effektiv tillämpning av denna mekanism på berörd hamninfrastruktur bör utgöra en hörnsten i en europeisk hamnstrategi.

10.  Europaparlamentet framhåller att genomförandet av förordning (EU) 2022/2560 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden måste övervakas. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka marknaden för hamnsektorn och vid behov ingripa på eget initiativ i enlighet med artikel 9 i den förordningen.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och bedöma hur vertikal integration i sjöfartslogistiken – förordningen för gruppundantag för konsortier, som upphör att gälla 2024 – och bildandet av allianser av containerrederier påverkar tredjeländers inflytande i EU:s hamnar. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov ingripa för att säkerställa rättvis konkurrens, en rättvis maktbalans och lika villkor för alla aktörer i hamnekosystemet.

12.  Europaparlamentet understryker att i synnerhet den samlade närvaron i det transeuropeiska transportnätets (TEN-T) stomnätshamnar och knutpunkter av företag som kontrolleras eller påverkas av den kinesiska staten får betydande konsekvenser för enskilda knutpunkters och hela nätets resiliens och säkerhet. Parlamentet påminner om att tredjelandsinvesterares närvaro i hamnar kan stå i vägen för hamnarnas dubbla användning.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast genomföra en riskbedömning av Kinas engagemang i sjöfartsinfrastruktur som inbegriper dess inverkan på arbetskraft och miljö, beroendeförhållanden och en bedömning av flaskhalsar i transporten av varor från Kina till EU och omlastning, och att i denna bedömning även inkludera andra länder utanför EU.

14.  Europaparlamentet påminner om att sjöfarts- och hamnsektorerna i Europa kännetecknas av ett lapptäcke av olika styrningsstrukturer, som har olika sätt att möjliggöra investeringar, med allt ifrån tillstånds- och koncessionssystem och beviljande av ägande av hamninfrastruktur till full operativ makt över hamnmyndigheterna. Parlamentet betonar i detta avseende att hamnledningarna behöver vidta riskreducerande åtgärder för att säkerställa kontrollen genom att fastställa flera villkor (operativa, sociala, miljömässiga osv.) för hur en terminal bör drivas. Parlamentet understryker dock begränsningarna med en strategi som uteslutande bygger på hamnkoncessioner och/eller leasingavtal.

15.  Europaparlamentet föreslår att alla medlemsstater ska införa lagar och utarbeta beredskapsplaner för allvarliga konfliktscenarion eller andra undantagstillstånd, eller för förekomster av tydligt missbruk eller dubbel användning av kritisk infrastruktur som får negativa konsekvenser för säkerheten eller den allmänna ordningen, för att kunna återta kontrollen över hamnar, terminaler och annan sjöfartsinfrastruktur, inbegripet indragning av koncessionsrättigheter och/eller upphävande av nyttjanderätten vid ägande och deltagande.

16.  Europaparlamentet efterlyser betydande offentliga och privata investeringar i hamnar som är belägna i utomeuropeiska territorier och de yttersta randområdena för att förvandla dem till strategiska kluster för multimodala transporter, energiproduktion, lagring och distribution samt försvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag inkludera bestämmelser för att begränsa tredjeländers inflytande och operativa kontroll över dessa hamnar.

Säkerhet

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt gripa sig an behovet av att förebygga och minska riskerna för spionage och sabotage i hamnar med dubbla användningsområden eller med en militär funktion, såsom hamnar som Nato använder, inbegripet via utländska fartyg.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta upp till behandling användningen av tillförlitlig teknik inom sjöfartslogistiken och i containerterminalers verksamhet. Parlamentet uttrycker oro över dels det allt större beroendet av producenter utanför EU för (gräns-)säkerhetsutrustning i hamnar, dels förekomsten av kranar från fartyg till land som kan samla in uppgifter om containrars ursprung och destination. Parlamentet uppmuntrar till investeringar i forskning och utveckling på dessa områden, så att EU-företag kan ta ledningen när det gäller produktionen och försäljningen av denna teknik.

19.  Europaparlamentet anser att komplex och i hög grad digital logistikverksamhet gör hela logistikkedjor mer sårbara för avbrott. Parlamentet begär därför att tillträdet för utländska statligt ägda, statligt kontrollerade eller statligt påverkade enheter till hamnverksamhet och hamninformation ska begränsas och övervakas.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma det hot som utländska investeringar kan utgöra mot immateriella rättigheter, särskilt genom påtvingade tekniköverföringar.

21.  Europaparlamentet betonar att alla aktörer i våra hamnar måste ha en hög cybersäkerhetsnivå och cyberresiliens för att kunna förhindra spionage och allvarliga störningar i hamnsystem och hamnverksamhet, eftersom risken för cyberhot har ökat avsevärt de senaste åren. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att undersöka och samla in uppgifter om omfattningen av och riskerna med icke-EU-baserade företags deltagande i cyber- och datasäkerhet i kritisk infrastruktur, och att stödja utarbetandet av övergripande beredskapsplaner för hamnar med tekniskt och operativt stöd från Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Parlamentet anser att risken för negativa spridningseffekter till följd av bristande cybersäkerhet från en hamn till en annan är hög, att höga standarder därför bör upprätthållas av alla medlemsstater och att utbyte av bästa praxis och erfarenheter rekommenderas.

22.  Europaparlamentet framhåller att det blir allt viktigare att skydda kritisk infrastruktur till havs och under vatten (inklusive energiledningar, kommunikationsnät och anläggningar för havsbaserad förnybar energi) för att säkra och trygga EU:s vatten och verksamheter.

23.  Europaparlamentet understryker att datadelning inom logistiken visserligen bidrar till att göra leveranskedjor mer effektiva, smidiga och resilienta, men att användningen i hamnar av plattformar som ägs, kontrolleras eller påverkas av tredjeländer medför ekonomiska och strategiska risker för EU och bör förhindras.

24.  Europaparlamentet beklagar djupt att EU:s hamnar missbrukas av kriminella organisationer som viktiga införselställen för olaglig narkotika, vilket påverkar samhället som helhet och undergräver säkerheten för hamnar, närliggande städer och deras invånare. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram åtgärder för ett effektivt europeiskt samarbete för att bekämpa narkotikahandel, extraktion och kriminell underminering. Parlamentet välkomnar kommissionens färdplan av den 18 oktober 2023 för att bekämpa narkotikahandel och organiserad brottslighet, och understryker att det behövs en samordnad EU-strategi för att bekämpa alla typer av gränsöverskridande organiserad brottslighet.

25.  Europaparlamentet betonar att EU-hamnar är särskilt utsatta för olaglig handel med andra olagliga produkter såsom vapen eller förfalskade varor, samt för tull- och momsbedrägerier, och att även kampen mot sådan verksamhet måste intensifieras. Parlamentet understryker i detta avseende att hamnledningsorgan och brottsbekämpande myndigheter måste samarbeta, bland annat i fråga om användningen av digitala verktyg och data för att säkerställa säkra och trygga hamnverksamheter. Enligt parlamentet bör hamnar ges tillgång till alla verktyg som de behöver för att bidra till sin säkerhet, när det finns tillräcklig rättslig grund för detta.

26.  Europaparlamentet understryker att hamnarnas säkerhet är beroende av deras resiliens mot förändringar i miljön och klimatet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra en studie för att analysera klimatriskerna för EU:s hamnar och tillhörande transportinfrastruktur, fastställa riskkategorier, t.ex. stigande havsnivåer, översvämningar och extrem hetta, analysera riskerna per region och fastställa åtgärder för att hantera dessa risker, inbegripet kostnaderna för åtgärderna och de investeringar som behövs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en långsiktig miljöriskbedömning av sin kritiska hamninfrastruktur och i god tid vidta anpassningsåtgärder.

Hamnarnas roll i energiomställningen

27.  Europaparlamentet framhåller hamnarnas avgörande betydelse för energiomställningen enligt EU:s gröna giv, som energinav för omvandling, konditionering och lagring av energibärare, för energiproduktion, för import av kritiska råvaror, som nav för avskiljning och lagring av koldioxid, som servicestationer och tillverkningsnav för havsbaserade energianläggningar och som knutpunkter i transportsystem som stöder energiomställningen.

28.  Europaparlamentet påminner om att EU har som mål att senast 2030 importera 10 miljoner ton förnybar vätgas, och att detta mål bara kan uppnås om den europeiska hamnstrategin innehåller en övergripande strategi för import, samordning och infrastrukturutveckling; dessutom bör strategin fastställas så snart som möjligt.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att möta det ökande behovet av investeringar i hamnar och terminaler och deras infrastruktur så att hamnarna kan axla sin roll i energiomställningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera och möta behovet av snabb tillståndsgivning för hamnutbyggnader mot bakgrund av energiomställningen, såsom utbyggnad av havsbaserad vindkraft, så att hamnarna inte blir en flaskhals i energiomställningen. Parlamentet understryker att det behövs en mer hållbar förvaltning av havs- och kustområden för att frigöra potentialen hos havsbaserad förnybar energi. Parlamentet uppmuntrar till användningen av hamnområden för solceller och vindkraft.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av större synergieffekter mellan det transeuropeiska transportnätet och det transeuropeiska energinätet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera hamnar i sin strategi för den cirkulära ekonomin och att bistå medlemsstater och lokala hamnmyndigheter genom att tillhandahålla vägledning om genomförandet av projekt som syftar till cirkularitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lösa det växande problemet med oljeutsläpp i hamnar och sjöfartskanaler.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla sin trafikomställningsambition enligt den gröna given och anta de återstående utmaningarna för de inre vattenvägarna och, i synnerhet, godstransporterna på järnväg, för att stimulera användningen av dem i hamnar och i förbindelserna till inlandet.

33.  Europaparlamentet understryker att en energiomställning i hamnarna, inom varvsindustrin och inom sjöfartssektorn inte kommer att vara möjlig utan kompetent arbetskraft och tillräcklig offentlig och privat finansiering. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillhandahålla framtidssäkrade yrkesutbildningar, utbildningar och möjlighet till livslångt lärande, och att främja en social dialog, för att sätta hamnarbetarna i centrum för den digitala och gröna omställningen och för att göra branschen mer attraktiv för kvinnor. Parlamentet framhåller återigen hur viktiga hamnarna är för samhället genom att de tillhandahåller många direkta och indirekta arbetstillfällen, och betonar behovet av att säkerställa rättvisa och säkra arbetsvillkor för alla hamn- och sjöfartsarbetare. Parlamentet framhåller att den senaste tidens kriser har tydliggjort att sjöfolk, besättningsmedlemmar, fiskare och hamnarbetare arbetar i samhällsviktig verksamhet och att deras välmående är avgörande för att hålla världen i rörelse.

Konkurrenskraften hos EU:s hamnar och företag

34.  Europaparlamentet betonar att en av de viktigaste prioriteringarna för en europeisk hamnstrategi bör vara hamnarnas konkurrenskraft.

35.  Europaparlamentet understryker att en förstärkning av EU-hamnarnas ekonomiska ställning och en förbättring av deras konkurrenskraft i en global ekonomi är avgörande för att begränsa utländskt inflytande och säkerhetsrisker samt för EU:s leveranskedjesuveränitet. Parlamentet anser att EU-lagstiftningen inte får undergräva EU-hamnarnas konkurrenskraft och skapa koldioxidläckage och företagsflykt till hamnar utanför EU.

36.  Europaparlamentet betonar risken för att containeromlastningsverksamhet utlokaliseras till hamnar utanför EU i syfte att kringgå kraven i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem(15) och förordningen om FuelEU Maritime(16). Parlamentet efterlyser en strikt tillämpning av bestämmelserna om övervakning av omlastning i dessa två rättsakter för att sådant beteende ska kunna upptäckas och förbjudas, samt en bedömning av huruvida dessa bestämmelser är tillräckliga för att effektivt avskräcka från kringgående beteende som skadar både miljön och tillväxten och sysselsättningen i Europa och huruvida ytterligare åtgärder är nödvändiga.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera och gripa sig an EU-hamnarnas investeringsbehov så att de kan fortsätta att vara konkurrenskraftiga i framtiden, och arbeta för ett stabilare investeringsklimat, inbegripet transparenta och förutsägbara investeringsbedömningar, både för offentliga och privata investeringar.

38.  Europaparlamentet understryker att man, i syfte att upprätthålla EU-hamnarnas konkurrenskraft och säkerställa att en eventuell europeisk hamnstrategi fungerar väl, bör undvika alltför stora administrativa bördor, eftersom de kan undergräva hur en sådan strategi fungerar.

39.  Europaparlamentet betonar att en konsekvent europeisk hamnstrategi är nödvändig för att säkerställa rättvis konkurrens. Parlamentet uppmuntrar till ökat samarbete mellan EU:s hamnar och undanröjande av skadliga metoder såsom underprissättning.

40.  Europaparlamentet anser att en välfungerande tullunion är grundläggande för EU:s konkurrenskraft, hållbarhet och resiliens. Parlamentet anser att en reformerad och förstärkt tullunion med en gemensam tullkodex kommer att bevara den inre marknadens integritet, bidra till att upprätthålla EU:s konkurrenskraft i den gröna och den digitala omställningen och undvika otillbörlig konkurrens mellan EU-hamnar.

41.  Europaparlamentet betonar att skillnader i tullförfaranden vid EU:s införselportar till tullunionen ofta snedvrider handelsflödena och äventyrar den inre marknadens integritet.

42.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att ha harmoniserade tullkontroller på plats i alla EU-hamnar för att undvika olika tillämpning av sanitära standarder och standarder för tillbörlig aktsamhet. Parlamentet insisterar på att kommissionen ska säkerställa att tullkontrollerna i hela EU följer samma standarder med hjälp av en direkt, enhetlig tullkontrollmekanism, i samordning med medlemsstaterna och i full överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen.

43.  Europaparlamentet påminner om att hamnar inte är fristående tillgångar eftersom de ingår i ett omfattande vattenvägsekosystem av sjöfartslogistik och industri- och leveranskedjor som drivs av efterfrågan från europeiska importörer och exportörer.

44.  Europaparlamentet är bekymrat över att EU:s rederier ställs inför restriktiv lagstiftning om sjöfartscabotage i Kina, som i själva verket förbjuder dem att bedriva cabotageverksamhet mellan kinesiska hamnar, medan cabotageverksamhet utgör en central del av de kinesiska rederiernas affärsmodell i och mellan vissa EU-hamnar. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att införa en EU-lag om sjöfartscabotage som bygger på ömsesidighet och som skulle kunna tillämpas på vissa rederier från länder utanför EU, till exempel Kina. Parlamentet påminner om att bristen på ömsesidiga investeringar i hamnar skadar EU:s intressen.

45.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som EU:s initiativ Global Gateway spelar som ett strategiskt globalt alternativ till det kinesiska initiativet Nya Sidenvägen (Belt and Road Initiative). Parlamentet betonar potentialen i Global Gateway-projekt inom sjöfartsindustrin (t.ex. hamninfrastruktur, inlandsvägs- och järnvägsanslutningar, förnybar vätgas) för att skapa ett nätverk av hamnar som underlättar handel och investeringar samt ömsesidigt fördelaktiga partnerskap.

46.  Europaparlamentet betonar att man snarast behöver förbättra inlandsförbindelsernas styrka, kapacitet och resiliens, särskilt de förbindelser som ingår i TEN-T-nätet, med beaktande av behovet av utsläppsminskningar och energieffektivitet och med syftet att i så stor utsträckning som möjligt ställa om inlandstransporterna till järnvägar och inre vattenvägar samtidigt som man även förbereder sig för effekterna av klimatförändringarna, till exempel extrema väderhändelser och låga vattennivåer på inre vattenvägar.

47.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen inrättar en ”atlas” över EU-hamnar som bland annat visar tillgången till landströmsförsörjning och alternativa bränslen i EU:s kommersiella hamnar, inlandsinfrastruktur (särskilt järnväg) och farleder, och som eventuellt skulle kunna bygga vidare på de interaktiva kartorna i TENtec-systemet och Europeiska observatoriet för alternativa bränslen, men som även bör omfatta mindre hamnar och innehålla mer information. Parlamentet anser att en sådan kartläggning skulle kunna bidra till att skapa en övergripande faktagrund för den fortsatta utvecklingen av EU:s hamnar och relaterade industrier, såsom gods- och passagerartransport, kryssningstrafik, fiske, havsbaserad vindkraft, bunkring av bränsle och tillverkning.

48.  Europaparlamentet understryker hur viktig sjöfartsindustrin, bland annat varvsindustrin och dess värdekedja, är för EU som en grund för att upprätthålla en blomstrande sjöfartssektor. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och bedöma effekterna av Europas beroende av utländsk sjöfartsindustri, snarast fastställa en ambitiös europeisk strategi för sjöfartsindustrin och vidta adekvata åtgärder för att göra EU:s varv och hela deras leveranskedjor mer konkurrenskraftiga och resilienta.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en stödjande digital ram för att stimulera program för innovation och ytterligare digitalisering av hamnar, såsom program för smarta hamnar, i syfte att göra hamnarna mer effektiva, produktiva och hållbara. Parlamentet framhåller särskilt digitaliseringens potential för optimering av hamnanlöp (för att minska väntetiderna i kustvatten och hamnar), fartygsanlöp ”just-in-time”, avancerade navigationssystem (för bränslebesparingar och utsläppsminskningar), automatiska identifieringssystem (för ökad säkerhet till sjöss och bättre efterlevnad av miljöbestämmelser) samt för drönare och AI-lösningar som leder till bättre beslut om hamninfrastruktur.

50.  Europaparlamentet betonar att hamnar behöver adekvat finansiering och adekvata finansieringsinstrument för att kunna förbli konkurrenskraftiga, spela en stödjande roll i den gröna omställningen och begränsa riskerna för utländsk påverkan. Parlamentet begär att anslagen till hamnar inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa ska höjas. Parlamentet understryker att det behövs privata investeringar i hamnar och att det är företag som står för sysselsättningen och innovationen i och omkring hamnar.

Slutsatser

51.  Europaparlamentet efterlyser ett europeiskt hamntoppmöte för att arbeta vidare med ovannämnda frågor och undersöka möjligheterna till ett större samarbete mellan EU-hamnar i detta syfte.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2024 lägga fram en övergripande EU-hamnstrategi som behandlar ovannämnda frågor.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 234, 22.9.2023, s. 1. (2) EUT L 234, 22.9.2023, s. 48. (3) EUT L 333, 27.12.2022, s. 164. (4) EUT L 249, 14.7.2021, s. 38. (5) EUT L 79 I, 21.3.2019, s. 1. (6) EUT L 330, 23.12.2022, s. 1. (7) EUT L 57, 3.3.2017, s. 1. (8) EUT L 348, 20.12.2013, s. 1. (9) EUT C 117, 11.3.2022, s. 40. (10) EUT C 506, 15.12.2021, s. 12. (11) EUT C 23, 21.1.2021, s. 2. (12) Mercator Institute for Chinese Studies, The Vienna Institute for International Economic Studies, Institute of International Economic Relations, Chinese Investments in European Maritime Infrastructure, oktober 2023. (13) AIVD, MIVD and NCTV, Dreigingsbeeld Statelijke Actoren 2, november 2022. (14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen (EUT L 79 I, 21.3.2019, s. 1). (15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EGT L 275, 25.10.2003, s. 32). (16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1805 av den 13 september 2023 om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och om ändring av direktiv 2009/16/EG (EUT L 234, 22.9.2023, s. 48).

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om genomförandet av det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (Ceta) (2023/2001(INI))

P9_TA(2024)0026 A9-0400/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan(1),

–  med beaktande av det gemensamma tolkningsinstrumentet avseende det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan Kanada och Europeiska unionen och dess medlemsstater(2),

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet om kritiska råvaror mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan, som man enades om och sjösatte vid toppmötet mellan EU och Kanada den 14–15 juni 2021,

–  med beaktande av den gemensamma Ceta-kommitténs beslut nr X/2023 om tolkningen av vissa termer i artikel 8.10, bilaga 8-A och artikel 8.39,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 15 februari 2017 i fråga om förslaget till rådets beslut om ingående av det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan(3),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 i enlighet med artikel 218.11 i EUF-fördraget om frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore(4),

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från EU och Kanadas inhemska rådgivande grupper,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 11 oktober 2022 om genomförande och säkerställande av efterlevnaden av EU:s handelsavtal (COM(2022)0730),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Styrkan i handelspartnerskap: tillsammans för grön och rättvis ekonomisk tillväxt av den 22 juni 2022 (COM(2022)0409,

–  med beaktande av den gemensamma Ceta-kommitténs rapport av den 31 mars 2023 efter dess tredje möte,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2022 om framtiden för EU:s politik för internationella investeringar(5),

–  med beaktande av den gemensamma Ceta-kommitténs rekommendationer av den 26 september 2018 om handel, klimatåtgärder och Parisavtalet, om handel och jämställdhet och om små och medelstora företag,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 av den 5 mars 2020 COM(2020)0152,

–  med beaktande av rapporterna från de olika specialiserade kommittéerna, forumet för det civila samhället och forumet för regleringssamarbete,

–  med beaktande av den sjätte utvärderingsrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) som offentliggjordes den 20 mars 2023,

–  med beaktande av de successiva revisioner som kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet utfört 2014, 2019 och 2022 av spårbarheten och kvaliteten hos de befintliga kontrollsystemen för produktionen av nötkött och griskött avsett för export till Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A9-0400/2023), och av följande skäl:

A.  Ceta är ett av de första handelsavtal som EU har ingått med en annan stor etablerad OECD-ekonomi, efter Sydkorea. Det är också det mest ambitiösa och omfattande avtal som EU eller Kanada hittills ingått, med större tillträde än någonsin tidigare till offentlig upphandling på såväl subfederal som federal nivå.

B.  Ceta har tillämpats provisoriskt sedan den 21 september 2017, dvs. i mer än sex år.

C.  Viktiga bestämmelser, särskilt när det gäller investeringsskydd, har ännu inte tillämpats, eftersom inte alla medlemsstater har ratificerat avtalet.

D.  Kanada och EU håller på att färdigställa ett utkast till beslut av den gemensamma Ceta-kommittén om tolkningen av vissa termer i artikel 8.10, bilaga 8-A och artikel 8.39 som anger behörigheten att reglera inom ramen för kapitlet om investeringsskydd och om underlättande av små och medelstora företags tillgång till investeringsdomstolssystemet enligt Ceta.

E.  EU var Kanadas tredje största handelspartner efter Förenta staterna och Kina och stod för 8,2 % av landets globala varuhandel 2022. Kanada låg på 14:e plats bland EU:s internationella handelspartner samma år och stod för nästan 1,4 % av EU:s totala utrikeshandel med varor.

F.  Rysslands anfallskrig mot Ukraina har påvisat behovet av att diversifiera handelsavtalen och minska beroendet av import och export från ett begränsat antal handelspartner samt vikten av att ingå handelsavtal med likasinnade partner.

G.  Ett effektivt genomförande och övervakningen av hållbara EU-handelsavtal är en huvudprioritering för parlamentet, rådet och kommissionen för att övervaka, bedöma och kalibrera EU:s gemensamma handelspolitik. Rapporteringen om genomförandet av avtalet med Kanada är ett lägligt och användbart bidrag till reflektionen över EU:s handelsavtals funktionssätt.

H.  Den institutionella ramen för Ceta är nu helt på plats, med 19 specialiserade kommittéer, ett forum för regleringssamarbete och ett forum för det civila samhället, och deras dagordningar och rapporter är allmänt tillgängliga.

I.  Kanada var det första land med vilket EU inrättade ett strategiskt partnerskap om kritiska råvaror, vilket senare har kompletterats med ett initiativ för en grön allians, ett digitalt partnerskap mellan EU och Kanada och ett partnerskap för världshaven.

J.  Kanada deltar aktivt i WTO:s dialog om plastföroreningar och miljömässigt hållbar plasthandel och WTO:s handels- och miljöutskott, men är inte medlem i initiativet om reform av subventioner för fossila bränslen.

K.  Det finns nu tillräckligt mycket erfarenhet, data och statistiska uppgifter för att bedöma det preliminära genomförandet av Ceta.

L.  Kanada är världsledande i utarbetandet av offentlig politik för den sociala och solidariska ekonomin, och den sociala och solidariska ekonomin utgör nästan 10 % av bruttonationalprodukten i vissa provinser, såsom Quebec, och står för ungefär 210 000 arbetstillfällen.

De viktigaste slutsatserna och rekommendationerna

1.  Europaparlamentet betonar att Ceta vilar på en regel- och värdebaserad relation som främjar en säkrare och stabilare ekonomisk miljö mellan handelspartnerna, vilket är särskilt viktigt mot bakgrund av den ökade geopolitiska osäkerheten, och bygger på principerna om hållbar utveckling och respekt för mänskliga rättigheter och arbets- och miljönormer. En sådan förutsägbarhet kan främja ekonomisk tillväxt, utbytet av varor, tillhandahållandet av tjänster, deltagande i offentlig upphandling, investeringars attraktionskraft, sysselsättning av hög kvalitet, skapande av fler och bättre betalda arbetstillfällen och bättre arbetsvillkor och levnadsstandard. Parlamentet noterar dock att Ceta måste ytterligare stärka hållbar utveckling, respekten för mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter och skydda klimatet.

2.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att varuhandeln mellan EU och Kanada ökade med 66 % mellan 2016 och 2022, medan handeln med tjänster mellan EU och Kanada ökade med 46 %, vilket överträffar annan handel med länder utanför EU. EU:s varuexport till Kanada ökade med 47 % under de första fem åren av provisorisk tillämpning, där de största registrerade vinsterna gällde tillverkade produkter, kemiska produkter samt livsmedel och animaliska produkter. De flesta av de farhågor som uttrycktes före den provisoriska tillämpningen av avtalet beträffande inflödet av kanadensiska jordbruksprodukter på EU-marknaden har inte förverkligats. Kanadas export till EU ökade med 46,4 %, där de största registrerade vinsterna gällde malmer, ädelstenar och ädla metaller samt mineralbränslen och oljor.

3.  Europaparlamentet understryker den avsevärda ökningen av den bilaterala handeln med livsmedel och jordbruksprodukter mellan EU och Kanada, med en ökning med 62 % av exporten av jordbruksprodukter från EU till Kanada och med 52 % av importen till EU från Kanada sedan Ceta började tillämpas provisoriskt. Detta har i hög grad har gynnat producenter och exportörer på bägge sidor och också bidragit till att skapa arbetstillfällen. Parlamentet välkomnar den betydande ökningen av antalet mikroföretag samt små och medelstora företag i unionen som exporterar till Kanada samt det ökade värdet på deras exporterade produkter, och konstaterar att avtalet därmed avsevärt tjänar deras intressen.

4.  Europaparlamentet betonar att man vid genomförandet av Ceta och alla andra EU-handelsavtal måste ta vederbörlig hänsyn till respekten för hållbar jordbruksproduktion, ömsesidighet och upprätthållandet av höga standarder, särskilt sanitära, fytosanitära och veterinära standarder, samt till upprätthållandet av adekvata kontroller och god övervakning av den ömsesidiga efterlevnaden av dessa standarder.

5.  Europaparlamentet välkomnar att handelsflödena mellan parterna generellt har upprätthållits under hela pandemin, liksom i den svåra situation som orsakats av Rysslands anfallskrig i Ukraina, vilket minskat trycket på leveranskedjorna och bidragit till en stärkt livsmedelstrygghet. Ceta bör fungera som ett verktyg för att underlätta samarbete och gemensamma åtgärder vid återuppbyggnaden av Ukraina när kriget väl är över.

6.  Europaparlamentet understryker att EU:s export är avgörande för sysselsättningen. Ceta har bidragit till att skapa nya arbetstillfällen, eftersom antalet arbetstillfällen som stöds av EU:s export till Kanada ökade från 624 000 under 2017 till över 700 000 under 2021.

7.  Europaparlamentet betonar att den arbetskraftsrörlighet som möjliggörs genom Ceta är viktig, eftersom den bidrar till att lämplig kompetensöverföring mellan EU och Kanada säkerställs och till att brist på kvalificerad arbetskraft undviks. Parlamentet välkomnar i detta avseende att det första avtalet om ömsesidigt erkännande inom ramen för Ceta kunde ingås 2022 för arkitekters kvalifikationer, och anser att EU-blåkortet ytterligare skulle kunna underlätta utbytet mellan två konkurrenskraftiga ekonomier med en högutbildad befolkning. Parlamentet understryker att utbytesprogram mellan EU:s och Kanadas akademiska institutioner kan bidra ytterligare till nödvändig arbetskraftsrörlighet på lång sikt.

8.  Europaparlamentet noterar att de två viktigaste produktkategorierna som EU och Kanada exporterar till varandra är maskiner och transportutrustning, som står för omkring 34 % av både export och import, samt kemiska produkter, läkemedelsprodukter och plastprodukter, som utgör omkring 20 % av den totala exporten och importen. Gruv- och utvinningssektorn, särskilt gödselmedel, nickel, uranium och oljesand, är mycket viktig när det gäller import från Kanada, jämfört med andra handelspartner, och står för nästan 20 % av EU:s totala import från Kanada. Tillgång till kritiska råvaror från pålitliga handelspartner, däribland Kanada, är en viktig del av EU:s strategi för kritiska råvaror och avgörande för att åstadkomma en hållbar grön omställning.

9.  Europaparlamentet betonar att samarbete om tillgång till kritiska råvaror är mycket viktigt i det nuvarande geopolitiska landskapet samt för den gröna och rättvisa omställningen, och välkomnar undertecknandet i juli 2021 av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kanada om kritiska råvaror inom ramen för Ceta, vilket bör bidra till att integrera värdekedjorna för råvaror mellan EU och Kanada och främja samarbete inom vetenskap, teknik och innovation. Detta utgör en viktig del av den europeiska strategin för ekonomisk säkerhet. Utvinning av råvaror måste ske med respekt för miljöstandarder, arbetsrätt och mänskliga rättigheter, inbegripet ursprungsbefolkningarnas rättigheter.

10.  Europaparlamentet välkomnar att europeiska och kanadensiska företag i allt större utsträckning och kontinuerligt utnyttjar de förmånsrätter som beviljats genom Ceta, där utnyttjandet av förmånsrätterna för både EU och Kanada uppgick till 60 % 2022 jämfört med 40 % respektive 52 % 2018. Parlamentet noterar med intresse att mindre företag använder förmånsrätterna i större utsträckning än stora företag och att utnyttjandegraden är betydligt högre för livsmedelsindustrin jämfört med tillverkningsindustrin. Den låga utnyttjandegraden inom nyckelsektorer för flera EU-medlemsstater tyder på uteblivna kostnadsbesparingar och minskade välfärdsvinster till följd av avtalet. Parlamentet uppmuntrar båda parterna att fortsätta främja åtgärder som syftar till att öka medvetenheten om Ceta bland berörda parter i båda regionerna, inbegripet genom EU:s plattform Access2Markets. Parlamentet understryker vikten av att underlätta nya möjligheter för företag och konsumenter genom digital handel i linje med EU-standarder.

11.  Europaparlamentet noterar att utnyttjandegraden av tullkvoten för import av nötkött till EU endast var 3 % under 2021, och att EU-exportörerna har ökat sin marknadsandel i Kanada, vilket innebär att EU exporterar mer fryst nötkött till Kanada än vad EU importerar från Kanada. Utnyttjandegraden för denna tullkvot kan dock ändras med tiden till följd av variationer på Kanadas övriga exportmarknader, särskilt Förenta staterna och Kina.

12.  Europaparlamentet betonar att enligt revisionsrapporten från kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet har Kanada ännu inte på ett tillfredsställande sätt genomfört rekommendationerna i generaldirektoratets revision av spårbarheten och kvaliteten hos de befintliga kontrollsystemen för produktionen av nötkött och griskött avsett för export till Europeiska unionen.

13.  Europaparlamentet välkomnar införandet av ett harmoniserat EU-exportintyg för export av färskt fjäderfä från auktoriserade medlemsstater, vilket började tillämpas 2021. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet med liknande intyg för bearbetat kött och får- och getkött, samtidigt som man ökar insatserna för att säkerställa bättre spårbarhetssystem för köttprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den gemensamma förvaltningskommittén och i samarbete med de kanadensiska myndigheterna och medlemsstaterna gå vidare när det gäller att erkänna de återstående systemen för köttkontroll, så att de återstående medlemsstaterna kan exportera kött till Kanada.

14.  Europaparlamentet beklagar att Ceta i allmänhet inte tillämpar regionaliseringsprincipen och endast betraktar EU som ett enda område för animalieproduktion, men inte för frukt- och grönsakssektorn, vilket innebär att varje medlemsstat måste förhandla och individuellt komma överens om exportkraven för varje produkt. Parlamentet begär att denna brist åtgärdas så snart som möjligt inom ramen för den gemensamma förvaltningskommittén EU-Kanada.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta det pågående samarbetet med de kanadensiska myndigheterna i syfte att öka uppmärksamheten på skyddsåtgärder för djurskyddsstandarder i Ceta och utvärdera möjligheten att i framtiden införa spegelklausuler på detta område för att garantera likvärdiga djurskyddsstandarder och därmed lika villkor mellan EU:s och importerade animaliska produkter.

16.  Europaparlamentet påminner om att EU:s handelspolitik, och i synnerhet Ceta, har stora ekonomiska konsekvenser för de yttersta randområdena, och betonar därför behovet av att skydda dessa regioners intressen i framtida förhandlingar eller vid en eventuell översyn av avtalet.

17.  Europaparlamentet vidhåller att en del av de tullar och kvoter som tilldelas EU-produkter bör tilldelas aktörer som är registrerade i de yttersta randområdena med hänsyn till deras ekonomiska verklighet. En differentierad behandling av aktörerna i dessa regioner är avgörande för att säkerställa företagens konkurrenskraft och en rättvis fördelning av tullar och kvoter mellan handelsagenter genom att undvika att fördelarna koncentreras till ett fåtal aktörer.

18.  Europaparlamentet noterar att utnyttjandegraden av tullkvoten i genomsnitt ligger på 98 % för EU:s ostexport. Parlamentet efterlyser dock ett mer transparent och flexiblare kanadensiskt system för förvaltning av tullkvoter för mejeriprodukter, särskilt ostkvoten, och uppmanar med kraft de kanadensiska myndigheterna att gå vidare med en eventuell översyn av systemet så snart som möjligt.

19.  Europaparlamentet framhåller vikten av att erkänna systemet med geografiska beteckningar som en central del av avtalet. Parlamentet understryker behovet av ytterligare effektivt verkställande av skyddet av geografiska beteckningar för innehavare av EU-rättigheter i Kanada, för att säkerställa förtroendet för att avtalet fungerar korrekt.

20.  Europaparlamentet noterar att under de första sex åren av den provisoriska tillämpningen av Ceta har EU:s export till och import av tjänster från Kanada ökat med 54 % respektive 74 %, där de största vinsterna gäller transporttjänster, företagstjänster och informations-, data- och telekommunikationstjänster, vilket särskilt gynnar mindre EU-medlemsstater där tjänster utgör en väsentlig del av landets ekonomiska struktur.

21.  Europaparlamentet välkomnar konkreta insatser för att underlätta tillträdet till offentlig upphandling, såsom den gemensamma kontaktpunkten i Kanada. Parlamentet anser att även om många fler EU-företag framgångsrikt deltar i kanadensiska anbudsförfaranden, såsom för regional persontrafik på järnväg i Ontario eller broar i Montreal, skulle EU-leverantörer kunna dra ännu större nytta av de möjligheter som erbjuds, särskilt när det gäller infrastrukturprojekt och anbudsgivning för provinsiella och kommunala kontrakt.

22.  Europaparlamentet uppmanar parterna att tillhandahålla allt det rättsliga och administrativa stöd och de verktyg som små och medelstora företag behöver för att bedriva handel och investera inom ramen för Ceta, i syfte att främja ett ökat utbyte och öka deltagandet så att de kan dra nytta av Ceta, bland annat genom aktiva åtgärder för att underlätta små och medelstora företags internationalisering, förenkla förfaranden och ta itu med tekniska handelshinder som på ett oproportionerligt sätt påverkar små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar i detta avseende den rekommendation om små och medelstora företag som antogs av den gemensamma kommittén 2018 och de efterföljande handlingsplanerna, inbegripet konkreta åtgärder såsom lanseringen av Access2Markets-plattformen i oktober 2020, som stöder små och medelstora företag med praktisk information om handelsavtal och handelshinder. Parlamentet förväntar sig att efterhandsutvärderingen ska tillhandahålla uppgifter om hur små och medelstora företags andel av handeln mellan EU och Kanada utvecklas. Parlamentet uppmanar parterna att överväga möjligheten till ett fullvärdigt kapitel om små och medelstora företag i likhet med avtalen med Nya Zeeland och Chile.

23.  Europaparlamentet uppmanar, med tanke på betydelsen av sektorn för social och solidarisk ekonomi i Kanada och handlingsplanen för social ekonomi som kommissionen antog den 9 december 2021(6), den gemensamma kommittén att fastställa vilka konkreta åtgärder som skulle kunna vidtas för att främja mer samarbete över Atlanten mellan aktörer inom den sociala och solidariska ekonomin.

24.  Europaparlamentet uppmanar båda parterna att fortsätta sin utåtriktade verksamhet, med särskilt fokus på små och medelstora företag och aktörer inom den sociala och solidariska ekonomin, för att genom riktade informationskampanjer öka medvetenheten om de möjligheter som Ceta erbjuder, samtidigt som det säkerställs att avtalets fördelar fördelas lika mellan män och kvinnor.

25.  Europaparlamentet välkomnar antagandet redan 2018 av den gemensamma Ceta-kommitténs rekommendation om handel och jämställdhet, som innehåller ett åtagande om att utbyta metoder och förfaranden för insamling av könsuppdelade uppgifter, användning av indikatorer, metoder för övervakning och utvärdering och analys av könsinriktad statistik som rör handel. Parlamentet understryker att handeln bör gagna alla och särskilt stärka kvinnors ekonomiska egenmakt. Parlamentet uppmanar med kraft den gemensamma Ceta-kommittén att fortsätta att övervaka hur avtalet påverkar jämställdhet. Det arbete som utförs inom ramen för den gemensamt antagna handlingsplanen kan tjäna som exempel för andra handelsavtal, även om det inte finns några särskilda kapitel om handel och jämställdhet i själva avtalet. Parlamentet påminner om sin resolution om den tredje handlingsplanen för jämställdhet(7) och uppmanar kommissionen att offentliggöra mer lättillgängliga könsuppdelade uppgifter om användningen av avtalet, särskilt när det gäller kapitlen om offentlig upphandling och om handel och arbete.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhindra att försiktighetsprincipen försvagas i egenskap av en grundläggande princip för Europeiska unionen som fastställs i fördragen och en garant för skyddet av europeiska jordbrukare och medborgare. Parlamentet betonar vikten av att främja försiktighetsprincipen i alla aspekter av handeln och se till att den tillämpas, samtidigt som omotiverade handelshinder undviks.

27.  Europaparlamentet understryker att Ceta utgör en ram som främjar både handel och klimatåtgärder genom att innehålla åtaganden om samarbete i handelsrelaterade miljöfrågor av gemensamt intresse, såsom klimatförändringar, vilket framgår av rekommendationen om handel, klimatåtgärder och Parisavtalet, särskilt genom att främja ren teknik. Parlamentet understryker vikten av att global energiproduktion som är baserad i Kanada påskyndar omställningen till ren energi genom att producera energi från förnybara resurser. Parlamentet välkomnar att handeln med miljöskonande produkter ökat med 27 % sedan avtalet provisoriskt började tillämpas. Parlamentet noterar dock att Kanada har betraktat delar av europeiska lagstiftningsinitiativ och andra initiativ med avseende på den europeiska gröna given som tekniska handelshinder. Parlamentet uppmanar parterna att hitta synergieffekter med genomförandet av gränsjusteringsmekanismen för koldioxid och andra initiativ i EU och gemensamt stödja arbetet med att utveckla gemensamma eller jämförbara metoder för koldioxidutsläpp på internationell nivå.

28.  Europaparlamentet välkomnar lanseringen av det digitala partnerskapet mellan EU och Kanada som en viktig möjliggörande faktor för den gröna och digitala omställningen. Parlamentet uppmanar båda parter att stärka sitt samarbete inom ramen för genomförandet av Ceta i frågor av strategiskt ömsesidigt intresse såsom artificiell intelligens, cybersäkerhet och kampen mot desinformation.

29.  Europaparlamentet välkomnar att de inhemska rådgivande grupperna och forumet för det civila samhället, som samlar hundratals företrädare från hela EU och Kanada, inbegripet från företags-, miljö- och arbetstagarorganisationer, det civila samhället, den akademiska världen samt företrädare för urbefolkningar från Kanada, aktivt har deltagit och övervakat genomförandet av Ceta och bidragit till arbetet i framför allt kommittén för handel och hållbar utveckling genom sina gemensamma uttalanden. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och styrelsen för handel och hållbar utveckling att följa upp deras förslag. Parlamentet betonar att de inhemska rådgivande gruppernas mandat också bör vara att beakta hållbarhetseffekterna av det fullständiga avtalet. Parlamentet understryker värdet av att inkludera hänsyn till hur kapitlet om investeringsskydd påverkar hållbarheten och de mänskliga rättigheterna i deras arbete.

30.  Europaparlamentet uppmanar båda parterna att se till att småskaliga jordbrukare och konsumenter integreras bättre i de inhemska rådgivande grupperna i samband med förnyelsen av dessa grupper.

31.  Europaparlamentet insisterar på att de särskilda åtaganden som rör bestämmelserna om handel och hållbar utveckling, inbegripet den tidiga översynen av handel och hållbar utveckling man förbundit sig till i det gemensamma tolkningsinstrumentet, som inte har uppfyllts, genomförs på ett effektivt sätt, eftersom de utgör en väsentlig del av Ceta och är viktiga för att de fastställda målen ska kunna uppnås. Parlamentet noterar att kommissionen under 2024 kommer att genomföra en efterhandsutvärdering av Ceta, inbegripet dess kapitel om handel och hållbar utveckling, med oberoende experter, vilket kommer att vara ett tillfälle att bedöma det mot bakgrund av kommissionens nya strategi från juni 2022 och överväga att införliva konkreta förslag som Kanada lade fram 2020 för ett mer bindande tillämpningsområde för vissa bestämmelser i detta kapitel. Parlamentet påminner om att den gemensamma Ceta-kommittén kan fatta ett bindande beslut om fastställande av färdplaner för genomförandet för att stärka samarbetet på områden där efterhandsutvärderingen skulle identifiera brister och förväntar sig att de aktivt gör det. Insatser för ett bättre genomförande av kapitlet om handel och hållbar utveckling eller översynen av det bör föregås av ett meningsfullt samråd med alla berörda parter.

32.  Europaparlamentet konstaterar att Förenade kungariket upphörde att vara medlem i Europeiska unionen efter den provisoriska tillämpningen av Ceta. Parlamentet noterar att Förenade kungariket och Kanada har avtalat om en rad bilaterala handelsarrangemang för att ta hänsyn till detta, bland annat när det gäller användning och kumulation av tullkvoter. Parlamentet noterar att vissa av dessa avtal kommer att upphöra att gälla efter 2024, vilket kan medföra mindre störningar i etablerade leveranskedjor. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten till nya avtal där dessa störningar kan påverka unionens ekonomiska aktörer negativt.

33.  Europaparlamentet uppmanar parterna att se över Ceta när avtalet har ratificerats och att använda översynsklausulen, i syfte att införa en lämplig och effektiv tvistlösningsmekanism för handel och hållbar utveckling, och att bland olika verkställighetsmetoder överväga sanktioner som en avskräckande åtgärd som kan användas som en sista utväg vid allvarliga överträdelser. Vid översynen bör man planera att institutionalisera det pågående samarbetet om handel och jämställdhet, och överväga att införa särskilda, kraftfulla bestämmelser om urfolks rättigheter, däribland ILO:s konvention nr 169 och FN:s deklaration om urfolks rättigheter.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Belgien, Bulgarien, Cypern, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Polen, Slovenien och Ungern att snabbt ratificera Ceta, eftersom detta också är mycket viktigt för att uppdatera avtalet, och upprepar vikten av att Ceta tillämpas fullt ut, inbegripet dess bestämmelser om investeringsskydd.

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet samt till Kanadas regering och parlament.

(1) EUT L 11, 14.1.2017, s. 23. (2) EUT L 11, 14.1.2017, s. 3. (3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 348. (4) Domstolens yttrande av den 16 maj 2017 i enlighet med artikel 218.11 i EUF-fördraget om frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore, ECLI:EU:C:2017:376. (5) EUT C 32, 27.1.2023, s. 96. (6) Kommissionens meddelande Bygga upp en ekonomi som fungerar för människor: en handlingsplan för den sociala ekonomin av den 9 december 2021 (COM(2021)0778). (7) Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet (EUT C 347, 9.9.2022, s. 150).

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om EU:s strategi för Centralasien (2023/2106(INI))

P9_TA(2024)0027 A9-0407/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 15 maj 2019 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik: EU och Centralasien: nya möjligheter i ett starkare partnerskap (JOIN(2019)0009),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2019 om den nya strategin för Centralasien,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 19 september 2018 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik: Förbindelserna mellan Europa och Asien – byggstenar för en EU-strategi (JOIN(2018)0031),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 1 december 2021 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik: Global Gateway (JOIN(2021)0030),

–  med beaktande av resultaten från det 18:e utrikesministermötet mellan EU och Centralasien den 17 november 2022 i Samarkand, med fokus på att finna lösningar på gemensamma utmaningar,

–  med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet från de centralasiatiska statscheferna och Europeiska rådets ordförande, som utfärdades efter det andra regionala högnivåmötet i Tjolpon-Ata den 2 juni 2023,

–  med beaktande av det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan(1),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete om upprättande av ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kirgizistan, å andra sidan(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 13 juni 2022 till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Republiken Kirgizistan, å andra sidan (COM(2022)0277),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tadzjikistan, å andra sidan(3),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan(4),

–  med beaktande av resultaten från konferensen om konnektivitet mellan EU och Centralasien, som hölls den 18 november 2022, det andra ekonomiska forumet EU‑Centralasien, som hölls den 18–19 maj 2023, det fjärde forumet för det civila samhället mellan EU och Centralasien, som hölls den 10 mars 2023, och den sjunde högnivåkonferensen mellan EU och Centralasien om miljö och vattenresurser, som hölls den 23–24 februari 2023,

–  med beaktande av den EU-finansierade studien om hållbara transportförbindelser mellan Europa och Centralasien, som genomfördes av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och publicerades den 30 juni 2023,

–  med beaktande av samförståndsavtalet mellan EU och Kazakstan om ett strategiskt partnerskap på området råvaror, batterier och förnybar vätgas, som undertecknades den 7 november 2022,

–  med beaktande av resultaten av människorättsdialogerna med de centralasiatiska staterna,

–  med beaktande av den gemensamma färdplanen för fördjupade förbindelser mellan EU och Centralasien, som godkändes vid det 19:e ministermötet mellan EU och Centralasien den 23 oktober 2023,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från de centralasiatiska statscheferna och Tysklands förbundskansler efter toppmötet den 29 september 2023 i Berlin,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan,

–  med beaktande av EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet för 2021–2025,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2020 om jämställdhet inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik(5),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0407/2023), och av följande skäl:

A.  Sedan EU:s strategi för Centralasien antogs 2019 har regionen påverkats av betydande yttre faktorer, såsom Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina, talibanernas övertagande i Afghanistan och Kinas allt aggressivare utrikespolitik, liksom av den interna instabiliteten, särskilt de våldsamma oroligheterna i Kazakstan i januari 2022, det våldsamma ingripandet efter pamirifolkets protester i den autonoma regionen Gorno-Badachsjan i Tadzjikistan i november 2021 och maj 2022 och i Republiken Karakalpakstan i Uzbekistan i juli 2022 och upprepade sammandrabbningar vid gränsen mellan Kirgizistan och Tadzjikistan.

B.  Centralasien är en region av strategiskt intresse för EU när det gäller säkerhet och konnektivitet liksom energi- och resursdiversifiering, konfliktlösning och försvar av den multilaterala regelbaserade världsordningen, som hotas av Rysslands attack på våra värderingar, det förvärrade läget vad gäller den globala livsmedelskrisen, aggressioner och grymheter, spridningen av desinformation, användning av korruption som vapen och inblandning i politiska val.

C.  Ingen av de centralasiatiska staterna stöder Rysslands invasion av Ukraina och de erkänner inte de ukrainska regioner som annekterats av Ryssland som delar av Ryska federationen.

D.  EU:s särskilda sändebud för sanktioner uppmanade den 28 mars 2023 länderna i regionen att upphöra med sitt stöd till Moskvas försök att kringgå de sanktioner som utfärdats mot Ryssland till följd av landets anfallskrig mot Ukraina.

E.  Ryska företrädare och propagandister fortsätter att använda en aggressiv retorik mot vissa centralasiatiska länder, i synnerhet mot Kazakstan, där man ifrågasätter dess territoriella integritet och nationella identitet.

F.  Rysslands isolering efter anfallskriget mot Ukraina, förstärkning av de handelsvägar genom Centralasien som kringgår Ryssland, den planerade utvidgningen av EU i Östeuropa och Kinas ökande inflytande i regionen är omständigheter som kräver en fullständig omvärdering av EU:s strategi för Centralasien och en mer aktiv närvaro av det demokratiska EU i regionen som ett alternativ till etablerade autokratiska aktörer.

G.  Det är nödvändigt att säkerställa förbindelser mellan Europa och Asien som undviker ryskt område. EU har ett stort intresse av att det upprättas effektiva handels- och energikorridorer mellan Europa och Asien, vilket belystes av den konferens om förbindelser mellan EU och Centralasien som hölls i Samarkand den 18 november 2022.

H.  Alla fem länderna i Centralasien har ratificerat Parisavtalet. De är särskilt sårbara för klimatförändringarnas konsekvenser. Vårdslös vattenförvaltning och förorening av stora floder för bevattning av bomullsfält har inneburit att vattenresurserna i regionen har använts och utnyttjats på ett ineffektivt sätt. Glaciärerna i Centralasien fortsätter att krympa snabbt, vilket förvärrar en av de allvarligaste vattenkriserna på jorden och utsätter den sårbara befolkningen i området för förödande hälso-, miljö- och samhällsproblem. Ständiga vattenkonflikter och politisk instabilitet har begränsat möjligheterna till gemensam planering och effektiv fördelning av gränsöverskridande floder. De geopolitiska förändringarna i hela regionen skapar möjligheter för ett meningsfullare regionalt samarbete. Sådant regionalt samarbete har visat sig vara verksamt i samband med vattendiplomati och lösning av gränstvister och det kommer få ännu större betydelse för hanteringen av de växande gränsöverskridande hot som klimatförändringarna medför.

I.  Fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtal är en ny generation avtal som utgör hörnstenen i EU:s samarbete med Centralasien. Kazakstan undertecknade som första centralasiatiska land ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal 2015. Det trädde i kraft den 1 mars 2020 efter ratificering av alla medlemsstater och bör genomgå regelbunden översyn. Förhandlingarna om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kirgizistan slutfördes den 6 juli 2019, men avtalet har fortfarande inte undertecknats på grund av en rättslig tvist mellan rådet och kommissionen. Förhandlingar om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Uzbekistan slutfördes den 6 juli 2022. EU och Tadzjikistan inledde sina förhandlingar om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal i början av 2023. Ett partnerskaps- och samarbetsavtal med Turkmenistan undertecknades 1998 men parlamentet har inte godkänt avtalets ratificering på grund av sin djupa oro vad gäller de kortsiktiga riktmärkena för Turkmenistans framsteg på området för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

J.  Det första mötet mellan EU-ledare och centralasiatiska ledare hölls i Astana den 27 oktober 2022, följt av ett andra sådant möte i Tjolpon-Ata den 2 juni 2023. Ett toppmöte planeras till 2024. Dessa möten innebär förstärkt institutionalisering av förbindelserna mellan EU och Centralasien och kompletterar arbetet i befintliga regionala dialoger och plattformar.

K.  Det första C5+1-toppmötet mellan centralasiatiska ledare och USA:s president hölls i New York den 19 september 2023. Toppmötet C5+Tyskland hölls i Berlin den 29 september 2023.

L.  Alla de fem centralasiatiska staterna ges låga, och sjunkande, demokratipoäng, klassificeras som auktoritära regimer och bedöms som ”inte fria” i rapporten Freedom in the World från Freedom House 2023. I 2023 års internationella pressfrihetsindex rapporterades en markant försämring av situationen för pressfriheten i Centralasien och genomsnittspoängen för Centralasien i 2022 års korruptionsindex låg långt under det globala genomsnittet. Reportrar utan gränser har rapporterat om otaliga fall där centralasiatiska myndigheter utövar tryck på medierna att antingen rapportera om Rysslands invasion av Ukraina på ett ”neutralt” sätt eller ignorera ämnet helt och hållet.

M.  Parlamentets utskott för utrikesfrågor besökte Tadzjikistan och Uzbekistan den 21–25 februari 2022 och Kazakstan och Kirgizistan den 21–25 augusti 2023. Delegationen till de parlamentariska samarbetskommittéerna EU–Kazakstan, EU–Kirgizistan, EU–Uzbekistan och EU–Tadzjikistan samt förbindelserna med Turkmenistan och Mongoliet upprätthåller regelbundna interparlamentariska förbindelser med de centralasiatiska länderna.

N.  I Centralasien finns det en välgrundad rädsla för radikalisering, ökande extremism och terroristhot, med ett mycket stort antal tidigare IS-stridande som återvänder till regionen och en allvarlig säkerhetssituation i Afghanistan.

O.  Kvinnor och flickor i Centralasien är fortfarande i riskzonen för övergrepp, särskilt eftersom det råder hög acceptans för våld mot kvinnor och bristande medvetenhet om könsstereotyper.

P.  Barnäktenskap är fortfarande vanligt i Centralasien, särskilt i Kirgizistan och Tadzjikistan där en av åtta flickor är gifta innan de fyllt 18 år.

EU:s engagemang i Centralasien

1.  Europaparlamentet understryker att EU och Centralasien står inför djupgående globala och regionala geopolitiska förändringar och utmaningar, som ger dem betydande incitament att arbeta för ett långsiktigt, strukturerat och ömsesidigt fördelaktigt samarbete i frågor av gemensamt intresse. Parlamentet uppmuntrar med eftertryck EU att, med tanke på Centralasiens geostrategiska betydelse, intensifiera sitt engagemang i regionen och främja ett strategiskt partnerskap med dessa länder genom ökat politiskt och ekonomiskt samarbete. Parlamentet välkomnar den ökade kontakten på hög nivå mellan EU och Centralasien, särskilt mötena mellan de centralasiatiska statscheferna och Europeiska rådets ordförande och det arbete som utförs av EU:s särskilda representant för Centralasien. Parlamentet efterlyser konkreta åtgärder som uppföljning av alla dessa högnivåmöten och förklaringar. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang planerna på ett första toppmöte mellan EU och Centralasien 2024 liksom godkännandet av den gemensamma färdplanen för fördjupade förbindelser mellan EU och Centralasien, som fungerar som en strategisk plan för att främja dialog och samarbete på specifika områden, inbegripet uppbyggnad av kulturell, social och ekonomisk motståndskraft. Parlamentet uppmuntrar EU att fortsätta att främja politiska och ekonomiska reformer som stärker rättsstatslighet, demokrati, god samhällsstyrning och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet pekar på sin beredskap att främja parlamentariskt samarbete med Centralasien.

2.  Europaparlamentet noterar att Rysslands anfallskrig mot Ukraina och dess växande nationalistiska narrativ har försvagat Rysslands ställning i regionen och stimulerat de centralasiatiska staterna att söka samarbete med andra aktörer, som i sin tur har intensifierat sitt samarbete med Centralasien. Parlamentet noterar också Kinas engagemang i regionen. Parlamentet betonar att EU nu har en möjlighet att utvidga sina förbindelser med Centralasien och spela en mer framträdande roll i regionen. Parlamentet understryker att EU bör utnyttja denna möjlighet för att främja ömsesidigt fördelaktigt samarbete och erbjuda Centralasien ett partnerskap som kan bli ett specialspår i en bredare strategi för det östliga grannskapet. Parlamentet anser att en förstärkning av detta samarbete även skulle bidra till att motverka Rysslands inflytande i regionen.

3.  Europaparlamentet understryker vikten av ett transatlantiskt samarbete om Centralasien och uppmanar EU att ta initiativ till att tillsammans med USA ta fram en gemensam strategi för Centralasien som bör innefatta samarbeten inom demokratifrämjande, investeringar och handel, ekonomi och regional säkerhet.

4.  Europaparlamentet understryker återigen EU:s åtagande att samarbeta med de centralasiatiska länderna för fred, säkerhet, stabilitet, välstånd och hållbar utveckling på ett sätt som är helt förenligt med internationell rätt och principerna om att respektera alla länders oberoende, suveränitet och territoriella integritet, att inte använda våld eller hot om våld och att hitta en fredlig lösning på internationella tvister.

5.  Europaparlamentet motsätter sig alla försök att möjliggöra eller på något sätt stötta ett internationellt erkännande av den separatistiska entiteten i Cyperns ockuperade områden, inbegripet dess förmodade godkännande som observatör i Turkfolkens råd. Parlamentet uppmuntrar de berörda centralasiatiska staterna att upprätthålla full respekt för principerna om suveränitet och territoriell integritet för alla stater och att inte ratificera de ändringar av stadgan för Turkfolkens råd som skulle ge entiteten observatörsstatus.

6.  Europaparlamentet konstaterar att Rysslands anfallskrig mot Ukraina och konsekvenserna av detta innebär både utmaningar och möjligheter för de centralasiatiska staterna, som traditionellt har haft nära förbindelser med Ryssland. Parlamentet framhåller EU:s intresse av att öka de ekonomiska och politiska förbindelserna med länderna i Centralasien, delvis för att minimera kringgåendet av sanktionerna mot Ryssland och Belarus. Parlamentet betonar vikten av en fortsatt nära dialog om sanktioner och uppmanar myndigheterna i de centralasiatiska staterna, särskilt Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan, att samarbeta nära med EU, särskilt med EU:s sändebud för sanktioner, för att intensifiera insatserna för att hindra kringgående av sanktionerna. Parlamentet fördömer Rysslands rekrytering av centralasiatiska migranter och medborgare till kriget i Ukraina och stöder åtgärder för att stoppa detta. Parlamentet noterar enskilda insatser i de centralasiatiska staterna för att säkerställa att deras territorier inte används till att kringgå EU:s sanktioner och välkomnar Kazakstans administrativa åtgärder och politiska åtagande på hög nivå i detta avseende. Parlamentet uppmanar EU att använda ett differentierat förfarande i strategin för Centralasien, med en bedömning av i hur hög grad varje land har samarbetet med EU om sanktionspolitiken mot Ryssland. Parlamentet noterar den roll som EU:s medlemsstater själva har när det gäller att säkerställa lämpliga förebyggande kontroller av exportvaror som troligen fortfarande tar sig in i Ryssland via Centralasien.

7.  Europaparlamentet anser att en översyn av EU-strategin för Centralasien är nödvändig för att uppdatera den mot bakgrund av de senaste årens geopolitiska händelser. Parlamentet upprepar de fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalens nyckelroll i samarbetet med de centralasiatiska staterna. Parlamentet noterar med oro att det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet med Kirgizistan, vars förhandlingar slutfördes 2019, fortfarande inte har undertecknats. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att snabbt gå vidare i de pågående förhandlingarna om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal med Tadzjikistan och lösa de kvarstående frågorna och att utan ytterligare dröjsmål underteckna de fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalen med Kirgizistan och Uzbekistan så att parlamentet kan gå vidare med sina ratificeringsbefogenheter vad gäller dessa avtal. Parlamentet betonar att underlåtenhet att underteckna sådana avtal efter det att förhandlingarna slutförts skadar EU:s trovärdighet som global aktör.

8.  Europaparlamentet noterar att de hittills framförhandlade fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalen med de centralasiatiska staterna lägger stark tonvikt vid respekten för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Parlamentet betonar vikten av att se till att mänskliga rättigheter, demokratiska värden, jämställdhet, fria medier och grön omställning konsekvent inkluderas i samverkan med de centralasiatiska regeringarna.

Regionalt samarbete

9.  Europaparlamentet understryker det finns stor potential för ömsesidigt fördelaktigt samarbete om hållbar utveckling, konnektivitet, energi, kritiska råvaror och säkerhet, där Centralasien är en nyckelregion för förbindelser mellan öst och väst. Parlamentet påminner i detta sammanhang om de avsevärda geopolitiska konsekvenserna av Rysslands anfallskrig mot Ukraina som har blåst nytt liv i den s.k. mellankorridoren, inte bara som regional ekonomisk zon utan också som en alternativ och hållbar väg mellan Asien och Europa som undviker ryskt territorium. Parlamentet påminner om att den nya eurasiska landbryggan passerar genom ryskt och belarusiskt territorium, som omfattas av sanktioner. Parlamentet betonar vikten av att främja regional integration längs mellankorridoren och noterar att de flaskhalsar som identifierats av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling måste elimineras för att attrahera den nödvändiga finansieringen av infrastrukturprojekt inom Global Gateway. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten till stöd från Europeiska investeringsbanken för investeringar i infrastrukturutveckling i centralasiatiska stater, särskilt i mellankorridoren.

10.  Europaparlamentet anser att EU:s politik gentemot Centralasien inom energi, konnektivitet och resursdiversifiering bör inspireras av den europeiska gröna given och baseras på ömsesidigt fördelaktiga strategiska partnerskap som tar hänsyn till särdragen i var och en av de centralasiatiska staterna och ger dem tillgång till modern teknik och kvalitetsjobb samtidigt som EU garanteras säker och konkurrenskraftig tillgång till råvaror och energi. Parlamentet är i detta avseende oroat över att man skapar ett Rysslandsberoende vid undertecknandet av naturgasavtalet mellan Gazprom och Uzbekistan via Kazakstan.

11.  Europaparlamentet erkänner EU:s avgörande roll när det gäller att finansiera sektorsreformer i Centralasien, förbättra energieffektiviteten och minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet välkomnar starten för projektet om hållbara energisystem i Centralasien (Sustainable Energy Connectivity in Central Asia, SECCA) 2022 och ser fram emot en positiv inverkan som stärker den nationella politiken för att ställa om till ett hållbart energisystem och öka investeringarna, kapaciteten och medvetandet om förnybar energi och energieffektivitet i regionen.

12.  Europaparlamentet understryker vikten av ett positivt investeringsklimat för den ekonomiska utvecklingen i Centralasien och för handel och samverkan mellan Centralasien och EU. Parlamentet betonar att ett positivt investeringsklimat som leder till uppbyggnad av kvalitetsjobb med anständiga löner och arbetsvillkor är beroende av stabila demokratiska institutioner, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer, samt företagens och civilsamhällets förmåga att tillämpa principen om tillbörlig aktsamhet.

13.  Europaparlamentet noterar de centralasiatiska staternas, med undantag för Tadzjikistan, långvariga taktik att inte avbryta förbindelserna med Afghanistan utan bibehålla flexibla och pragmatiska kontakter med talibanerna, vars styre de dock inte erkänner, sedan övertagandet 2021. Parlamentet understryker att länder i regionen, i synnerhet Pakistan och Kina men även de centralasiatiska staterna, spelar en nyckelroll för att säkerställa stabilitet i Afghanistan genom humanitärt bistånd, elförsörjning, handelsmöjligheter och gemensamma konnektivitetsprojekt. Parlamentet uppmuntrar EU:s särskilda sändebud för Afghanistan att fortsätta sitt nära samarbete med motparter i de centralasiatiska staterna som en del av dialogen mellan EU och Centralasien om Afghanistan. Parlamentet konstaterar att Centralasien är ett avgörande område för att hålla tillbaka nätverk för religiös extremism, terrorism och narkotikahandel och att det finns ett ökat migrationstryck i regionen på grund av den pågående humanitära krisen i Afghanistan. Parlamentet understryker återigen sin bestörtning över talibanernas behandling av kvinnor som andra klassens medborgare, eller ännu sämre, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten samt EU:s särskilda sändebud för Afghanistan att samarbeta med Turkmenistan, Uzbekistan och Tadzjikistan för att hjälpa kvinnor som försöker fly från Afghanistan.

14.  Europaparlamentet framhåller EU:s roll som viktig biståndsgivare till regionen. Parlamentet understryker vikten av att inta en enad hållning som ”Team Europe”, eftersom detta gör det möjligt att skapa synergier och maximera effekten av vidtagna åtgärder, visar på fördelarna med multilateralt samarbete och sammanför de bästa verktygen och olika partner, som civilsamhällesorganisationer, människorättsförsvarare, oberoende medier och experter, offentlig och privat sektor, för att uppnå avsedda resultat. Parlamentet betonar vikten av att se till att EU:s stöd och investeringar synliggörs och anser att EU:s stöd och budgetstöd till centralasiatiska stater bör kopplas samman med konkreta riktmärken för framsteg vad gäller demokratireformer, skydd av mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och hållbar utveckling. Parlamentet betonar vikten av ett samordnat samarbete med andra partner och internationella organisationer för att möjliggöra synergieffekter och undvika dubbelarbete.

15.  Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringar, befolkningstillväxt och ekonomiska behov medför ökat tryck på vattenresurserna i Centralasien. Parlamentet betonar vikten av närmare regionalt samarbete i denna fråga mellan länder uppströms och nedströms för att förebygga konflikter om fördelning och användning av vattenresurser. Parlamentet välkomnar regionala plattformar, såsom den internationella fonden för insatser som syftar till att rädda Aralsjön, som uppmuntrar till dialog och samarbete mellan de centralasiatiska staterna. Parlamentet påminner om att miljödialogen mellan EU och Centralasien inrättades för att stödja stabiliseringen av Aralsjön och främja en bättre förvaltning av vattenresurserna. Parlamentet efterlyser genomförandet av Parisavtalet om klimatförändringar och är redo att erbjuda expertis och samarbete för att uppnå detta.

16.  Europaparlamentet betonar att konflikter, inbegripet konflikter som rör vattendistribution, måste lösas i enlighet med internationell rätt och principer om goda grannförbindelser och att man till varje pris måste undvika användning av eller hot om våld för att uppnå både långsiktig regional stabilitet och målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker vikten av gränsdragning runt de omstridda gränsområdena mellan Tadzjikistan och Kirgizistan för att förhindra ytterligare militära strider mellan de två länderna och välkomnar de steg som tagits av båda sidorna i detta avseende. Parlamentet understryker återigen EU:s erbjudande om att stödja en fredlig lösning av konflikten med hjälp av tekniskt stöd och förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet välkomnar lösningen på gränsdragningsproblemet mellan Kirgizistan och Uzbekistan i januari 2023. Parlamentet understryker återigen att EU arbetar för en icke-spridning av massförstörelsevapen i området.

Demokrati och mänskliga rättigheter

17.  Europaparlamentet insisterar på att respekten för de mänskliga rättigheterna och efterlevnaden av internationella skyldigheter är av stor vikt för EU:s förbindelser med Centralasien. Parlamentet uppmanar med kraft de centralasiatiska staterna att uppfylla sina skyldigheter i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och noterar att detta också är i linje med partnerskaps- och samarbetsavtalen och det allmänna preferenssystemet plus (GSP+). Parlamentet betonar vikten av att upprätthålla regelbundna människorättsdialoger med de centralasiatiska staterna, eftersom dessa dialoger är ett instrument för att främja respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt politisk pluralism och ett forum för att ta upp frågor som väcker oro. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer och medlemsstaternas representationer i Centralasien att fortsätta att spela en aktiv roll i att följa situationen på plats, arbeta med människorättsförsvarare och reagera på människorättskränkningar och politiskt motiverad förföljelse, bland annat genom att närvara vid rättegångar och besöka politiska fångar. Parlamentet uppmanar till samarbete med FN:s organ och särskilda förfaranden samt i multilaterala forum om mänskliga rättigheter som t.ex. FN:s råd för mänskliga rättigheter.

18.  Europaparlamentet är oroat över bristen på ansvarsskyldighet vid allvarliga och storskaliga brott mot de mänskliga rättigheterna, exempelvis myndigheternas hårda åtgärder för att avbryta massprotester och de oroligheter som blev följden under ”Blodiga januari” i Kazakstan, liksom i den autonoma regionen Gorno-Badachsjan i Tadzjikistan och i republiken Karakalpakstan i Uzbekistan. Parlamentet uppmanar myndigheterna i alla de fem centralasiatiska länderna att vidta verksamma åtgärder för att inleda oberoende och grundliga utredningar av alla anklagelser om tortyr och misshandel och andra allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och att förhindra polisens och säkerhetsstyrkornas användning av övervåld och tortyr. Parlamentet uppmanar regeringarna i de centralasiatiska staterna att reformera rättsväsendet i syfte att säkerställa större oberoende och mer insyn.

19.  Europaparlamentet understryker de grundläggande demokratiska bristerna i Centralasien när det gäller demokratisk samhällsstyrning, rättsstatens principer och skyddet av de mänskliga rättigheterna, brister som fortfarande kvarstår och i flera avseenden har förvärrats på senare tid. Parlamentet understryker att valprocesserna måste bli mer insynsvänliga, öppna och rättvisa för alla politiska aktörer. Parlamentet framhåller den viktiga roll som det civila samhället kan spela när det gäller att stödja och främja demokratiska reformer, god samhällsstyrning och skydd av de mänskliga rättigheterna i Centralasien. Parlamentet beklagar den restriktiva hållningen i lagstiftningsinitiativ om icke-statliga organisationer och medier, vilket ger det civila samhället mindre utrymme att agera. Parlamentet uppmanar de centralasiatiska staterna att vidta meningsfulla åtgärder som tar itu med dessa brister, att genomföra relevanta ILO-konventioner och säkerställa efterlevnad av internationella skyldigheter avseende demokratisk samhällsstyrning och skydd av mänskliga rättigheter, något som de har förbundit sig att göra i partnerskaps- och samarbetsavtalen med EU, de framförhandlade fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalen och EU:s allmänna preferenssystem plus (GSP+). Parlamentet konstaterar att de centralasiatiska staterna har en ung och dynamisk befolkning som bör ges möjlighet att på ett meningsfullt sätt delta i utformningen av sina länders framtid. Parlamentet välkomnar verksamheten inom forumet för det civila samhället i EU och Centralasien och uppmanar EU att öka sitt stöd till det civila samhället.

20.  Europaparlamentet noterar behovet av att stärka Centralasiens motståndskraft mot desinformation genom att främja oberoende medier och oberoende innehåll på lokala språk, öka mediekompetensen och anordna kurser specifikt för lokala journalister. Parlamentet betonar vikten av att stärka medias oberoende och mångfald och yttrandefriheten i Centralasien i linje med de högsta demokratiska standarderna. Parlamentet efterlyser ökad insyn i ägande och finansiering av medierna med målet att öka medias oberoende och mångfald. Parlamentet beklagar att centralasiatiska myndigheter har utnyttjat kampen mot desinformation till att begränsa det rättmätiga utövandet av yttrandefrihet, bland annat genom att anklaga dem som avslöjar korruption, orättvisor och regeringsmissbruk och påstå att de sprider ”falsk” information, uppmanar till ”splittring” och främjar ”extremism”. Parlamentet är oroat över det ökande antalet gripanden av journalister och bloggare och över hoten om att stänga oberoende medier. Parlamentet insisterar på att journalisters, oberoende bloggares, människorättsförsvarares och samhälls- och miljöaktivisters rättigheter måste respekteras, att de måste garanteras skydd mot trakasserier, påtryckningar och hot, att alla angrepp mot dem måste utredas och att alla som är frihetsberövade och fängslade på felaktiga grunder omedelbart och ovillkorligt ska släppas. Parlamentet fördömer regeringarnas insatser den senaste tiden för att stänga ner oberoende medietjänster och blockera åtkomsten till deras webbplatser i Tadzjikistan och Kirgizistan och fördömer det förslag till medielagstiftning som för närvarande behandlas i Kirgizistan och Kazakstan och som hotar att öka den statliga kontrollen över medieverksamheten.

21.  Europaparlamentet uppmanar de centralasiatiska myndigheterna att frige alla politiska fångar. Parlamentet uppmanar särskilt myndigheterna i Kazakstan att frige Aigerim Tleuzjan, Marat Zjylanbajev, Bekizjan Mendygazijev, Timur Danebajev och Kajrat Klysjev. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Kirgizistan att frige Azimbek Beknazarov, Ajbek Buzurmankulov, Ajdanbek Akmatov, Temir Machmudov och Marat Bajazov. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Kazakstan att frige Dauletmurat Tazjimuratov, Allabaj Tokymbetov, Nurlan Najypov och Amirbek Adilbekov. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Tadzjikistan att frige Faromuz Irgasjov, Ulfatchonim Mamadsjojeva, Chursand Mamadsjoev och Chusjruz Djumajev. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Turkmenistan att frige Omruzak Omarkuljev, Murat Dusjemov, Murat Ovezov, Mansur Mingelov och Nurgeldy Chalykov.

22.  Europaparlamentet är bekymrat över att könsbaserat våld, våld i hemmet, barnäktenskap, diskriminering och trakasserier av etniska och religiösa minoriteter och hbtqi-personer fortfarande är vanligt förekommande i Centralasien, trots att jämställdhet enligt lag är skyddad i alla länder. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de centralasiatiska regeringarna att förhindra dessa kränkningar av de mänskliga rättigheterna genom lämpliga lagar, upplysningskampanjer och åtgärder, bland annat genom ökad medvetenhet och bättre kvalifikationer för offentliga tjänstemän, i synnerhet poliser, större möjlighet för civilsamhällesorganisationer att förespråka lagändringar, förbättrade stödtjänster i första ledet för brottsoffer och ökad medvetenhet för att bekämpa befintliga stereotyper och främja jämlikhet i samhället. Parlamentet uttrycker oro över att kriminaliseringen av hbtqi-personer finns kvar, att grundläggande antidiskrimineringslagar saknas i de flesta länder, att korrigerande våldtäkt används mot homosexuella kvinnor och det saknas säkra mötesplatser för hbtqi-personer, med ständiga räder på barer och sociala mötesplatser och utbredd polisbrutalitet. Parlamentet betonar att EU:s strategi för Centralasien måste vara i linje med EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet.

23.  Europaparlamentet understryker återigen sin oro över den grasserande korruptionen och kleptokratin i Centralasien, som urholkar förtroendet för staten, spär på ojämlikheten, berövar medborgarna deras tillgång till allmännyttiga tjänster och bromsar den ekonomiska tillväxten. Parlamentet uppmanar de centralasiatiska regeringarna att vidta åtgärder utöver den utbredda retoriken mot korruption och äntligen åta sig att bekämpa korruption och kleptokrati, och att anta nationella strategier med fokus på integrerade metoder för att förebygga och bekämpa korruption, öka insynen och tillgången till information samt begränsa det privata inflytandet.

24.  Europaparlamentet understryker att EU bör dra fördel av sin positiva image i Centralasien genom att engagera sig i mer kulturell och offentlig diplomati. Parlamentet förespråkar stärkta band och ökade möjligheter till samarbeten mellan europeiska och centralasiatiska institutioner, samt främjande av direkta personkontakter och rörlighet, erbjudanden om utbildnings- och forskningsmöjligheter, såsom akademiskt utbyte via programmen Erasmus+ och Horisont 2020, och ökad hållbar turism.

25.  Europaparlamentet noterar de centralasiatiska staternas beredvillighet att inleda en dialog om viseringsliberalisering med EU och uppmanar kommissionen att intensifiera samråden om att utarbeta riktade och omfattande färdplaner för reformerna i de centralasiatiska staterna i syfte att bana väg för viseringslättnader och återtagandeavtal.

Bilateralt samarbete

26.  Europaparlamentet noterar att Kazakstan är den första centralasiatiska staten med ett ratificerat fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal, som en fast grund för utökat samarbete inom viktiga områden av ömsesidigt intresse, som konnektivitet, energieffektivitet, grön ekonomi och digitalisering. Parlamentet välkomnar undertecknandet av samförståndsavtalet mellan republiken Kazakstan och EU om ett strategiskt partnerskap för hållbara råmaterial, batterier och värdekedjor för förnybar vätgas. Parlamentet uppmanar de kazakiska myndigheterna att fortsätta genomföra politiska och ekonomiska reformer för att stärka demokratin, rättsstatens principer och god samhällsstyrning. Parlamentet understryker att genomförandet av visionen ”Just and Fair Kazakhstan” måste innebära att respekten för de mänskliga rättigheterna, yttrandefriheten och förenings- och mötesfriheten säkerställs och att valsystemet förbättras i linje med rekommendationerna från OSSE/ODIHR. Parlamentet uppmanar de kazakiska myndigheterna att slutföra utredningen av händelserna i januari 2022, att offentliggöra sina resultat och att säkerställa rättvisa för tortyroffren. Parlamentet noterar de potentiella fördelarna med ökade direkta personkontakter genom utbyte med Kazakstan genom ett avtal om förenklade viseringsförfaranden, om vilket samråd inleddes i maj 2023.

27.  Europaparlamentet understryker att det kommande undertecknandet av det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet och det pågående genomförandet av GSP+ lägger ytterligare tonvikt på behovet av att säkerställa respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Kirgizistan i linje med landets internationella åtaganden. Parlamentet konstaterar med oro försämringen av demokratiska standarder och mänskliga rättigheter under senare år, med tanke på att Kirgizistan har betraktats som det mest demokratiska landet i regionen med ett dynamiskt civilsamhälle och fria medier. Parlamentet är oroat över förföljelsen av den politiska oppositionen, däribland representanter för det socialdemokratiska partiet, och den negativa effekten av lagstiftningsinitiativ som riktas mot oberoende medier och det civila samhället, i synnerhet lagen om ”falsk information” och lagförslagen om ”utländska representanter”, ”massmedier” och ”skydd av barn mot skadlig information”, samt det ökade antalet rättsfall mot människorättsförsvarare, mediearbetare, journalister och mediekanaler. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta stödja civilsamhället och oberoende medier.

28.  Europaparlamentet noterar att de inledda förhandlingarna om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal med Tadzjikistan är en möjlighet att öka omfattningen av bilateralt samarbete och utbyte. Parlamentet understryker behovet av ett fortsatt nära samarbete om säkerhetsfrågor då Afghanistan fortsätter att vara en källa till instabilitet och säkerhetsproblem på grund av det hårda talibanstyret och den pågående humanitära krisen i landet. Parlamentet upprepar att den legitima kampen mot terrorism och våldsbejakande extremism inte får tas som förevändning för att undertrycka oppositionsverksamhet, hindra yttrandefriheten eller hämma rättsväsendets oberoende. Parlamentet välkomnar Tadzjikistans intresse för att ansluta sig till GSP+, som kan stödja en hållbar ekonomisk tillväxt och främja handel, och kräver konkret tillämpning av internationella standarder för mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Parlamentet uppmanar Tadzjikistan att förbättra skyddet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, i synnerhet yttrandefriheten, och att sluta trakassera och förfölja mediearbetare, människorättsförsvarare, oberoende advokater och civilsamhället samt upphöra med förtrycket av pamiriminoriteten i den autonoma regionen Gorno-Badachsjan.

29.  Europaparlamentet noterar att Turkmenistan är den enda centralasiatiska staten utan partnerskaps- och samarbetsavtal med EU, vilket begränsar möjligheterna till bilateralt engagemang. För att parlamentet ska omvärdera sin ståndpunkt och ratificera partnerskaps- och samarbetsavtalet måste Turkmenistan visa att den svåra situationen för demokrati och mänskliga rättigheter har förbättrats. Parlamentet uppmanar Turkmenistans regering att avkriminalisera sexuella samförståndsrelationer mellan män. Parlamentet noterar att det bör ligga i Turkmenistans intresse att öppna upp för att undvika att stå isolerad i regionen med begränsade möjligheter till samverkan. Parlamentet är medvetet om potentialen i ömsesidigt fördelaktiga samarbeten inom områden som energi, konnektivitet och handel och välkomnar att Turkmenistan uttryckt intresse för att leverera gas till Europa genom att bygga en transkaspisk gasledning.

30.  Europaparlamentet noterar de tillkännagivna reformer i Uzbekistan som syftar till att åstadkomma verkliga förändringar i landet avseende socioekonomisk utveckling, effektiv förvaltning, ett mer oberoende rättsväsende samt respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet betonar att den konstitutionella reformen är ett tillfälle att stärka rättsstatens principer och ge reformerna en solid rättslig grund. Parlamentet understryker dock återigen sin djupa oro över Uzbekistans usla insatser hittills för demokrati, mediefrihet, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, inklusive det våldsamma ingripandet vid protesterna i Karakalpakstan, begränsningarna i föreningsfriheten, både för icke-statliga organisationer och politiska partier, samt förföljelse av och hot mot journalister, oberoende bloggare, innehållsproducenter och människorättsförsvarare. Parlamentet påminner myndigheterna om betydelsen av att upprätthålla yttrandefriheten både på och utanför nätet, mötesfriheten, föreningsfriheten och mediernas oberoende. Parlamentet välkomnar vissa anmärkningsvärda förbättringar av kvinnors rättigheter i Uzbekistan. Parlamentet uppmanar Uzbekistans regering att avkriminalisera sexuella samförståndsrelationer mellan män. Parlamentet välkomnar slutförandet av förhandlingarna om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Uzbekistan och upprepar sin uppmaning om ett snabbt slutförande av nödvändiga juridiska och tekniska förfaranden för att underteckna avtalet. Parlamentet välkomnar Uzbekistans ledande roll i arbetet med att främja regionalt samarbete på olika områden, däribland konnektivitet och användning av vattenresurser.

o
o   o

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till presidenterna, regeringarna och parlamenten i Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan.

(1) EUT L 29, 4.2.2016, s. 3. (2) EGT L 196, 28.7.1999, s. 48. (3) EUT L 350, 29.12.2009, s. 3. (4) EGT L 229, 31.8.1999, s. 3. (5) EUT C 404, 6.10.2021, s. 202.

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om säkerhets- och försvarsmässiga konsekvenser av Kinas inflytande på kritisk infrastruktur i Europeiska unionen (2023/2072(INI))

P9_TA(2024)0028 A9-0401/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen, särskilt kapitel 2 avsnitt 2 med bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av En strategisk kompass för säkerhet och försvar – För ett EU som skyddar sina medborgare, värden och intressen och bidrar till internationell fred och säkerhet, som godkändes av rådet den 21 mars 2022 och av Europeiska rådet den 25 mars 2022,

–  med beaktande av Versaillesförklaringen, som antogs vid stats- och regeringschefernas informella möte den 11 mars 2022,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 20 juni 2023 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om en europeisk strategi för ekonomisk säkerhet (JOIN(2023)0020),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 av den 14 december 2022 om kritiska entiteters motståndskraft och om upphävande av rådets direktiv 2008/114/EG (direktivet om kritiska entiteters motståndskraft)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972, och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet)(4),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 september 2022 om övergripande cybersäkerhetskrav för produkter med digitala element och om ändring av förordning (EU) 2019/1020 (COM(2022)0454),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1781 av den 13 september 2023 om en ram med åtgärder för att stärka Europas halvledarekosystem (förordningen om halvledare)(5),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för säkerställande av trygg och hållbar försörjning av kritiska råvaror (akten om kritiska råvaror) i den TA som antogs tillsammans med den icke finaliserade versionen(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2675 av den 22 november 2023 om skydd av unionen och dess medlemsstater mot ekonomiskt tvång från tredjeländer(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2021 om en ny EU–Kina-strategi (2021/2037(INI))(8), som bland annat syftade till att stärka EU:s ”verktygslåda för handel” för att bidra till att minska den nuvarande obalansen i de bilaterala ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan Kina och EU,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 9 mars 2022(9) och av den 1 juni 2023(10) om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken av den 1 december 2021 The Global Gateway (JOIN(2021)0030),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 3 oktober 2023 om kritisk teknik för EU:s ekonomiska säkerhet för vidare riskbedömning med medlemsstaterna (C(2023)6689),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 8 december 2022 om en unionsomfattande samordnad strategi för att stärka den kritiska infrastrukturens motståndskraft(11),

–  med beaktande av kommunikén från toppmötet i Vilnius, som antogs av de stats- och regeringschefer för Natoländer som deltog i mötet i Nordatlantiska rådet i Vilnius den 11 juli 2023,

–  med beaktande av den slutliga utvärderingsrapporten av den 29 juni 2023 från Natos och EU:s arbetsgrupp för den kritiska infrastrukturens motståndskraft,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 10 januari 2023 om samarbetet mellan EU och Nato,

–  med beaktande av G7-ledarnas kommuniké från Hiroshima av den 20 maj 2023,

–  med beaktande av rådets slutsatser om den reviderade EU-strategin för sjöfartsskydd och dess handlingsplan av den 24 oktober 2023,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för internationell handel,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0401/2023), och av följande skäl:

A.  Det nyligen offentliggjorda gemensamma meddelandet om en europeisk strategi för ekonomisk säkerhet är inriktat på att minimera och hantera de risker som uppstår till följd av vissa ekonomiska flöden och EU:s beroende av auktoritära och totalitära regimer som Folkrepubliken Kina mot bakgrund av ökade geopolitiska spänningar och snabbare tekniska förändringar, samtidigt som principerna om den fria marknaden skyddas från snedvridning av sådana regimer och största möjliga ekonomiska öppenhet och dynamik därigenom bevaras.

B.  Störningar i kritisk infrastruktur kan få betydande negativa konsekvenser för centrala statliga funktioner, samhällsviktiga tjänster för befolkningen, ekonomisk verksamhet samt EU:s säkerhet och försvar. Det är ytterst viktigt att medlemsstaterna och kommissionen är vaksamma när det gäller finansiella investeringar som främmande länder gör i driften av kritiska entiteter inom EU och de konsekvenser som sådana investeringar kan få för förmågan att förebygga betydande störningar.

C.  Direktivet om kritiska entiteters motståndskraft(12) och NIS 2-direktivet(13) utgör en övergripande rättslig ram som stärker både den fysiska och digitala motståndskraften hos kritisk infrastruktur, inbegripet för energi, transporter, sjukvård, digital infrastruktur, vatten och livsmedel.

D.  Efter att rådet utfärdade sin rekommendation av den 8 december 2022 har redan riktade åtgärder genomförts för att säkerställa en gemensam reaktion från EU på incidenter, bland annat genom stärkt samordning med Nato genom EU:s och Natos arbetsgrupp för den kritiska infrastrukturens motståndskraft, som ingår i den strukturerade dialogen mellan EU och Nato om motståndskraft.

E.  Europeiska hamnar där kinesiska statsägda företag har andelar hanterar mer än 10 % av Europas totala fraktcontainerkapacitet. De tre största kinesiska andelsägarna i europeiska hamnar har tillgångar i nästan hälften av de hamnar (14 av 29) som antingen ligger nära marina baser eller tillhandahåller logistiskt stöd till Natostyrkor, vilket avsevärt ökar risken för spionage.

F.  Folkrepubliken Kinas maktpolitik och tilltagande självsäkerhet, med en allt aggressivare hållning gentemot Taiwan och ett aggressivt uppträdande i Sydkinesiska havet, liksom de sociala och ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina, har blottlagt EU:s sårbarheter och bekräftat att det är nödvändigt att ”riskminimera” unionens förbindelser med Kina och andra odemokratiska tredjeländer.

G.  Den kinesiska regeringen har visat att den är villig att använda sin överväldigande kontroll över de globala leveranserna av sällsynta jordartsmetaller som vapen för politiska syften och för att få till stånd oskäliga ekonomiska eftergifter och fördelar.

H.  Kina begränsar möjligheten för icke-kinesiska företag att delta i infrastrukturprojekt med hänvisning till säkerhetsriskerna och lägger fram lagstiftning om kritisk infrastruktur, såsom förordningarna om skydd av kritisk informationsinfrastruktur. Kina deltar i byggandet av EU-finansierad infrastruktur i olika EU-medlemsstater. I enlighet med internationella åtaganden är det möjligt för EU och medlemsstaterna att anta restriktiva åtgärder mot utländska direktinvesteringar med hänsyn till säkerhet eller allmän ordning, med förbehåll för vissa krav. 2021–22 inledde Kina en ekonomisk blockad mot Litauen som svar på Litauens beslut att dra sig ur initiativet ”Ett bälte, en väg” och att öppna ett taiwanesiskt representationskontor i Litauen, vilket ledde till att kommissionen begärde att Världshandelsorganisationen skulle inrätta en panel för att undersöka lagligheten i Kinas handelsrestriktioner mot litauisk export och EU-export med litauiskt innehåll. Detta visar Kinas beslutsamhet i att göra specifika EU-länder till måltavlor, inte bara genom direkt ekonomiskt tvång, utan också genom hot om indirekta sanktioner.

I.  Spridningen av Kinas digitala auktoritära styre och massövervakning fortsätter att intensifieras både inom och utanför Kina, där demokratiska institutioner och samhällen blir utsatta, och riskerar att skapa en ny världsordning som skulle äventyra friheten och demokratin runt om i världen. Ett stort antal kinesiska studenter studerar vid universitet i medlemsstaterna, särskilt på området teknik med dubbla användningsområden, vilket i vissa fall kan leda till en hög risk för spionage. Tidigare europeiska stridspiloter har anställts av den kinesiska armén, och en sådan rekrytering skapar en allvarlig risk för överföring av kritisk information, vilket äventyrar de berörda ländernas militärstrategiska intressen. Kinas ambitioner växer på strategiska områden som AI, molntjänster, halvledare och hårdvara. Dessa instrument, särskilt AI, skulle kunna utvecklas för militära ändamål och driva på nästa revolution på det militära området.

J.  Kinas förvärv av kritisk infrastruktur, särskilt i EU och i dess grannskap, inbegripet västra Balkan och Afrika, utgör en allt större flerdimensionell risk för EU:s säkerhet.

K.  Enligt Kinas nationella säkerhetslagstiftning, såsom Folkrepubliken Kinas nationella säkerhetslag från 2015, ska medborgare och organisationer tillhandahålla stöd och bistånd till Kinas allmänna säkerhet, statliga säkerhet eller militära organ.

L.  Det strategiska kinesisk-ryska partnerskap som formaliserades genom det gemensamma uttalandet ”om de internationella förbindelser som går in i en ny era och den globala hållbara utvecklingen” av den 4 februari 2022 fortsätter att växa, bland annat på områdena teknik och militär expertis och kapacitetsöverföring, vilket utgör ett växande hot mot den europeiska säkerheten.

Problemets kärna: att förstå Kinas strategi för militär-civil sammansmältning

1.  Europaparlamentet understryker att Kinas strategi för militär-civil sammansmältning är ett statslett och statsstyrt program som inbegriper planer på att utnyttja alla statliga och kommersiella maktmedel för att stärka och stödja Kinas kommunistiska parti och dess väpnade gren, Folkets befrielsearmé (FBA), särskilt genom att förvärva och avleda världens spetsteknologi, i syfte att stärka den totalitära regimen och uppnå militär dominans.

2.  Europaparlamentet anser att Kinas partidrivna politiska system och ekonomi ofta kräver att privata företag anpassar sina kommersiella intressen till kommunistpartiet, inbegripet dess militära verksamhet, förtryck, påverkansoperationer och politiska inblandning. Kommunistpartiets celler i privata företag används ofta som verktyg för direkt partikontroll. Parlamentet betonar att kinesiska företags internationella verksamhet följaktligen stöder kommunistpartiets mål att utöka sitt inflytande i tredjeländer, vilket undergräver geopolitiska rivaler och ökar Kinas inflytande.

3.  Europaparlamentet anser att begreppet militär-civil sammansmältning måste förstås i ett större geopolitiskt, ekonomiskt och strategiskt sammanhang, med beaktande av dess kopplingar till andra initiativ, såsom initiativet ”Ett bälte, en väg”, den digitala sidenvägen (inklusive ”Made in China 2025” och ”China Standards 2035”) och det globala säkerhetsinitiativet, strategin för ”dubbel cirkulation” samt Kinas tilltagande självsäkerhet och aggressiva uppträdande utomlands. Parlamentet anser att det slutliga målet för den militär-civila sammansmältningen är att främja partistatens långsiktiga strategiska mål att bli världens ledande stormakt när det gäller politiskt inflytande, ekonomisk kapacitet, teknisk dominans och militär makt och att undergräva den regelbaserade världsordningen.

4.  Europaparlamentet påminner om att uppnåendet av företräde inom vetenskap och teknik har varit en av kommunistpartiets främsta prioriteringar under de senaste åren och att kommunistpartiets strategi för militär-civil sammansmältning ger incitament till utbyte av forsknings- och utvecklingsresultat mellan marknadsorienterade och kinesiska försvarsindustrier. Parlamentet framhåller underrättelsetjänsternas upprepade varningar om riskerna för ekonomiskt beroende, spionage och sabotage som orsakas av den ekonomiska närvaron av enheter från vissa tredjeländer, i synnerhet Kina, inom kritisk infrastruktur och strategiska sektorer i hela EU. Parlamentet är i detta avseende oroat över de politiska påtryckningar som utövats i samband med godkännandet av specifika kinesiska investeringar i kritisk infrastruktur, såsom i fallet med den tyska regeringens beslut att samtycka till Coscos förvärv av en andel i Hamburgs hamn, i strid med de behöriga institutionernas råd.

Konsekvenser av Kinas strategi för militär-civil sammansmältning

5.  Europaparlamentet varnar för risken med att låta kinesiska företag ha något som helst att göra med EU:s strategiska tillgångar, särskilt de företag som har direkta eller indirekta kopplingar till Kinas politisk-militära system eller underrättelsesystem. Parlamentet understryker i detta avseende sin oro över att teknik och teknisk expertis som används inom civil verksamhet, särskilt på det ekonomiska området, fortsätter att överföras till Kinas militära styrkor, vilket ökar FBA:s förmåga att utveckla nästa generations militära teknik, som kan användas för att sätta partner i Asien och runt om i världen under tvång. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU:s medlemsstater att öka tillsynen och införa särskilda bakgrundskontroller av personer och juridiska enheter med direkt anknytning till den kinesiska regeringen.

6.  Europaparlamentet är bekymrat över att 98 % av EU:s efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller tillgodoses av Kina. Kina producerar 70 % av världens batterier (med tre av de fem största batteritillverkningsjättarna), står för 60 % av den globala aluminiumproduktionen och 75 % av kiselproduktionen, liksom 94 % av den globala produktionen av gallium och omkring 60 % av produktionen av germanium, och är det ledande raffinaderiet med 60 % av litium- och 70 % av kopparbearbetningen och framställer 84 % av världens nickel och 85 % av dess kobolt. Kinesiska gruvföretag är verksamma i Serbien (koppar och guld), Demokratiska republiken Kongo (kobolt), Indonesien (nickel) samt Chile och Australien (litium). Att Kina har näst intill monopol på framställningen och bearbetningen av dessa kritiska råvaror skapar avgörande beroenden och utgör därför inte bara en akut geopolitisk utmaning för EU, utan också en enorm risk för Europas försvarsindustri och andra viktiga industrisektorer samt dess öppna strategiska oberoende och strategi för ekonomisk säkerhet.

7.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens förslag till akt om kritiska råvaror och efterlyser ett snabbt genomförande av dess mål för att stärka resiliensen i EU:s försörjningskedja. Parlamentet påminner om att kritiska råvaror är avgörande för säkerhets- och försvarssektorn och för att EU:s digitala och gröna omställning ska lyckas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samordning med intressenter i industrin genomföra beslutet att gradvis minska beroendet av Kina genom att diversifiera källorna till kritiska råvaror och sällsynta jordartsmetaller och upprätta strategiska partnerskap med pålitliga tredjeländer i syfte att säkerställa en säker och tillförlitlig försörjning av kritiska råvaror. EU uppmanas kraftfullt att hjälpa medlemsstaterna att utveckla projekt som syftar till större oberoende från kinesisk produktion.

8.  Europaparlamentet förespråkar starkt diversifiering av leverantörer och partner i initiativ för kritisk infrastruktur för att minska sårbarheten för yttre påverkan och se till att beroendet av en enda källa minimeras.

9.  Europaparlamentet är bekymrat över att privatägda undervattenskablar som tillhandahålls av kinesiska företag, såsom HMN Technologies, en enhet med anknytning till FBA:s cyberunderrättelseverksamhet, används för EU:s och medlemsstaternas diplomatiska och militära kommunikation. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över de undervattensdatakabelsystem som drivs av det kinesiska företaget HMN Technologies och som förbinder EU-medlemsstaternas territorier och regionen Indiska oceanen/Stilla havet, inbegripet medlemsstaternas och Natos militära baser, vilket skapar säkerhetssårbarheter med avseende på cybersäkerhet, undervattensövervakning, datainsamling och insamling av underrättelser. Parlamentet är i detta avseende ytterligare oroat över försäljningen av ett nederländskt företag, ryggraden i Estlands internetinfrastruktur, till ett kinesiskt företag kopplat till FBA. Det behövs gemensamma insatser mellan medlemsstaterna för att förhindra liknande fall.

10.  Europaparlamentet påminner om behovet att genomföra en grundlig utvärdering av EU-‑institutionernas infrastruktur och tjänster för informationssäkerhet, i synnerhet när det gäller sekretessbelagd kommunikation mellan institutionerna och uppdrag och insatser utomlands. Hela leveranskedjan bör beaktas för att se till att företagen inte har några direkta eller indirekta förbindelser med Kina. Parlamentet efterlyser särskilda bestämmelser i EU-institutionernas upphandlingsförfaranden för att begränsa risken för inblandning, inbegripet förvärv, underhåll eller säkerhetsprövning av en tredje part.

11.  Europaparlamentet varnar för att stora investeringar i kusthamnar, järnvägar och flygplatser ger Peking möjlighet att övervaka och kontrollera verksamhet i viktiga logistiska knutpunkter med en grundläggande strategisk dimension.

12.  Europaparlamentet betonar att Kina var EU:s näst största handelspartner för varor 2022. Parlamentet uttrycker oro över de alltmer obalanserade handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Kina, vilket också belyses av EU:s rekordhöga handelsunderskott på 396 miljarder euro 2022 och unionens beroende av kinesisk import och kinesiska investeringar i vissa kritiska sektorer. Parlamentet framhåller Kinas obalanserade internationella handelspolitik inom ramen för landets strategi för ”dubbel cirkulation”. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp EU:s farhågor med Kina om landets handelsmetoder.

Svarsåtgärder: utöka verktygslådan för att bemöta säkerhets- och försvarsfrågor

13.  Ett nyckelområde för EU:s kritiska infrastruktur är unionens nätverk av forskningsinstitut och forsknings- och utvecklingsanläggningar, som spelar en viktig roll för EU:s förmåga att uppfylla sina åtaganden om grön och digital omställning, vid sidan av viktiga arenor som rymdförsvar. Europaparlamentet påminner om säkerhetssårbarheterna i samband med påtvingad tekniköverföring, stöld av immateriella rättigheter och kunskapsläckor, både inom och utanför EU. Parlamentet efterlyser ökad vaksamhet vid redovisning av sådana hot mot EU:s förmåga att driva innovation och främja tillväxt.

14.  Europaparlamentet noterar att kinesiska företag redan är ledande inom nyckelteknik som används inom sektorer som trådlös 5G-infrastruktur, drönare, batterier, överljudsrobotar, sol- och vindenergi samt kryptovaluta. Parlamentet uttrycker sin oro över användningen av denna teknik och de beroenden som den skapar. Parlamentet noterar här att 5G RAN på Cypern till 100 % består av kinesisk utrustning, och i Tyskland är siffran 59 %. Parlamentet betonar att detta strider mot EU:s riktlinjer för verktygslådan för 5G-säkerhet för att minska säkerhetsriskerna i näten och uppmanar rådet och kommissionen att utesluta användning av utrustning och programvara från tillverkare baserade i Kina i stomnätsfunktioner. Parlamentet påminner om att Huawei har deltagit i elva projekt inom ramen för Horisont Europa fram till juni 2023 och därmed fått totalt 3,89 miljoner euro i finansiering. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen EU och EU:s institutioner att genomföra en systematisk granskning av kinesiska företag som direkt eller indirekt gynnas av europeiska program av strategisk betydelse för EU och att, om det är nödvändigt, avsluta deras deltagande. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att föreslå ytterligare säkerhetsstandarder för kinesiska leverantörer av 5G och nästa generations 6G-nät.

15.  Europaparlamentet anser att appen TikTok, som ägs av det kinesiska konglomeratet ByteDance, strider mot den europeiska ramen för dataskydd, vilket gör den till en potentiell risk och en källa till desinformation med kinesisk uppbackning. Parlamentet välkomnar EU-institutionernas och flera EU-medlemsstaters beslut att förbjuda användningen av appen TikTok på institutionernas enheter samt privata enheter som är registrerade i institutionernas avdelningar för mobila enheter.

16.  Europaparlamentet varnar för att den försämrade säkerhetsmiljön i Europa, i vårt grannskap och runt om i världen kräver brådskande överväganden om hur EU:s strategiska oberoende kan stärkas och unionens beroende av länder som Kina och systemrivaler som utgör ett säkerhetshot mot EU kan minskas. Parlamentet betonar behovet att förhindra att känslig ny teknik och viktiga produkter med dubbla användningsområden, särskilt sådana som är kritiska för EU:s säkerhet och försvar, överförs till problematiska destinationer som bedriver eller samarbetar med strategier för militär-civil sammansmältning. Parlamentet anser att inrättandet av EU-omfattande elektroniska tull- och exportlicenssystem är ett kritiskt steg mot effektiva gemensamma europeiska exportkontroller, och uppmanar alla medlemsstater att se till att dessa system tas i drift senast i slutet av 2024. Parlamentet uppmanar vidare EU-institutionerna och medlemsstaterna att stärka samarbetet med transatlantiska och andra likasinnade partner för att skydda kritisk infrastruktur samt försvara demokratin och bevara våra gemensamma värden, vår säkerhet och vårt välstånd.

17.  Europaparlamentet är fortsatt oroat över att europeisk kritisk infrastruktur, från telekommunikationsnät till hamnanläggningar, blir alltmer sårbar för yttre påverkan. Parlamentet lovordar i detta avseende de senaste lagstiftningsåtgärderna för att stärka kritiska entiteters motståndskraft i EU. Parlamentet noterar dock med oro att sådana initiativ till stor del är begränsade till förfaranden för granskning av utländska direktinvesteringar, vilket lämnar andra kanaler öppna för kommunistpartiet att få tillgång till och inflytande över kritiska tillgångar, bland annat genom värvning av personer i samhällseliten, överföringar av teknik och immateriella rättigheter samt beroenden i leveranskedjan och på försäljningsmarknaden. Parlamentet konstaterar att inrättandet av en ram för grundlig riskbedömning och kartläggning är absolut nödvändigt för att identifiera kritiska infrastrukturtillgångar och deras känslighet. Parlamentet anser att det är nödvändigt att kartlägga, spåra och bedöma Kinas och andra tredjeländers tillgång till kritisk infrastruktur i EU och att vid behov gemensamt gå vidare med begränsningsåtgärder. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att med stöd av medlemsstaterna sammanställa en uttömmande förteckning över kritiska tillgångar och systematiskt utvärdera deras sårbarhet för yttre påverkan. Parlamentet efterlyser därför en utvidgning av lagstiftningsinitiativen för att ta itu med sådana risker.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av denna valperiod dela en detaljerad analys med parlamentet av riskerna för handeln när det gäller halvledare, kvantdatorteknik, blockkedjeteknik, rymdteknik, artificiell intelligens och bioteknik och det eventuella behovet av EU-åtgärder på dessa områden.

19.  Europaparlamentet påminner om att förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar(14) behandlar risker för säkerhet och allmän ordning till följd av investeringar från länder utanför EU. Parlamentet noterar det centrala mervärdet av granskningsmekanismen som ett relevant verktyg som ger EU och dess medlemsstater en bättre strategisk översikt och situationsmedvetenhet beträffande trender, mål, medel och metoder som används av utländska aktörer för att öka deras ekonomiska och politiska inflytande. Parlamentet begär att de befintliga instrumenten för utländska direktinvesteringar och utländska subventioner utvidgas så att de omfattar allmänna granskningsförfaranden för alla intressenter som deltar i projekt för kritisk infrastruktur i EU, vilket omfattar alla former av deltagande i projekt för kritisk infrastruktur, inbegripet samarbetsprojekt, partnerskap och tekniköverföringar. Parlamentet understryker också att rutinutvärderingar av projekt för kritisk infrastruktur som involverar aktörer utanför EU är avgörande, och anser att denna process bör omfatta granskning av ägarstrukturer, beroenden inom leveranskedjorna och tekniköverföring i samband med dessa projekt. Parlamentet anser också att det är nödvändigt att fastställa standarder för tillbörlig aktsamhet för att identifiera Kinas inflytande över investerare i kritisk infrastruktur i EU, och understryker att denna strategi bör tillämpas i lika hög grad på kandidatländer och potentiella kandidatländer. Parlamentet betonar att det ytterst är medlemsstaterna som är ansvariga för skydd av infrastruktur, men att de inte konsekvent har genomfört de nuvarande riktlinjerna för utländska direktinvesteringar. Parlamentet är i detta avseende mycket oroat över att inte alla medlemsstater har infört eller använder mekanismer för att granska utländska investeringar i kritisk infrastruktur. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att konsekvent genomföra den nuvarande lagstiftningen om utländska direktinvesteringar och kritiska entiteters motståndskraft.

20.  Europaparlamentet beklagar i detta avseende bristen på adekvat kontroll av riskerna för inblandning i offentlig upphandling av säkerhetsutrustning, såsom fallet med det kontrakt som flygplatsen i Strasbourg undertecknat för installation av säkerhetsskannrar och säkerhetsbågar som tillhandahålls av det europeiska dotterbolaget till det kinesiska företaget Nuctech, som delvis ägs av den kinesiska regeringen och är bundet till enhetsfrontens politik. Parlamentet varnar för att sådan teknik kan innehålla inbyggda säkerhetsluckor eller vara åtkomlig vid underhåll. Parlamentet välkomnar å andra sidan den rumänska regeringens beslut att avsluta förhandlingarna med China General Nuclear Power Corporation, CGNPC, om uppförandet av reaktorerna 3 och 4 i Cernavoda.

21.  Europaparlamentet betonar dock att man måste hitta en strategisk balans mellan å ena sidan den öppna karaktären hos EU:s inre marknad och dess attraktionskraft för investeringar, och å andra sidan försvaret av EU:s kritiska infrastruktur och autonomi, med tanke på EU:s sårbarheter på säkerhetsområdet, särskilt när det gäller ekonomiskt tvång eller hot mot integriteten i EU:s kritiska infrastruktur.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga olika sätt att göra sina yttranden avseende granskning av utländska direktinvesteringar mer verkningsfulla, i syfte att undvika snedvridningar av den inre marknaden och en kapplöpning mot botten mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka harmoniseringen, bland annat genom att bygga upp lämplig expertis, och att fullt ut genomföra förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar. Parlamentet anser att det finns utrymme för och behov av att stärka förordningen i samband med översynen i slutet av året. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att lägga fram ett ambitiöst lagstiftningsförslag om en reviderad förordning som täpper till alla kryphål som har uppstått under dess genomförande, och att snabbt bedöma möjligheten att utarbeta ett lagstiftningsförslag om en granskningsmekanism för utgående investeringar. Parlamentet rekommenderar att den föreslagna mekanismen för granskning av utgående investeringar ska bygga på en konsekvensbedömning som inbegriper lämpligt samråd med företag för att minimera eventuella negativa konsekvenser för den europeiska konkurrenskraften.

23.  Europaparlamentet välkomnar den nya riskminskningsstrategin i den föreslagna europeiska strategin för ekonomisk säkerhet av den 20 juni 2023, som syftar till att maximera fördelarna med EU:s ekonomiska öppenhet och skydda, främja och stärka EU:s öppna strategiska oberoende, samtidigt som man minimerar de risker som följer av ekonomiska beroenden och att dessa kan användas som vapen, inbegripet investeringar och forskningssamarbete inom viktig möjliggörande teknik med militära tillämpningar, bland annat på områdena kvantdatorteknik, avancerade halvledare och artificiell intelligens. Parlamentet efterlyser ett snart antagande av den höga representantens och kommissionens förslag och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra EU:s utvidgade regelverk för att utesluta enheter som skulle kunna bidra till militär-civil sammansmältning och att hitta alternativ till kinesiskfinansierade projekt i EU genom utveckling av en övergripande strategi för att gemensamt identifiera, bedöma och hantera risker för den europeiska ekonomiska säkerheten.

24.  Europaparlamentet välkomnar vidare den höga representantens och kommissionens förslag om att förhindra att känslig ny teknik läcks genom att upprätta en förteckning över teknik med dubbla användningsområden, baserad på snävt definierade och framåtblickande kriterier, såsom en tekniks potentiella möjliggörande och omdanande karaktär, risken för militär-civil sammansmältning och risken för att tekniken missbrukas för att kränka de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att så snart som möjligt identifiera och genomföra de relevanta skyddsåtgärderna för denna teknik med dubbla användningsområden.

25.  Europaparlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att i samordning med medlemsstaterna utforma en snabb svarsmekanism för upptäckt av dubbel användning eller missbruk av infrastruktur i EU som Kina äger, deltar i eller har koncessioner för och som skulle kunna användas för att dra in koncessionsrättigheter och/eller upphäva nyttjanderätten om det rör sig om ägande eller deltagande. Kommissionen uppmanas att årligen rapportera till Europaparlamentet om

26.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s förordning om halvledare, som kommer att öka EU:s förmåga att tillverka halvledare och skapa en strategisk karta över bland annat kapacitetsbrister i värdekedjan för halvledare i EU, och därigenom begränsa EU:s beroende av tredjeländer som Kina. Parlamentet efterlyser ytterligare förslag för att säkra produktions- och leveranskedjorna för kritisk infrastruktur och kritiska råvaror inom EU. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att utveckla ytterligare initiativ som syftar till att möjliggöra närmare samordning och samarbete med likasinnade partner och allierade, och att övervaka och vidareutveckla – där så är möjligt och i linje med EU:s mål att minska ytterligare beroenden – den globala produktionskapaciteten och leveranskedjorna för kritisk infrastruktur och kritiska råvaror som är avgörande för EU:s säkerhet och försvar. Parlamentet uppmärksammar särskilt Taiwan, som spelar en viktig roll i de globala leveranskedjorna och i den internationella regelbaserade ordningen. Parlamentet upprepar sitt långvariga stöd för det bilaterala investeringsavtalet mellan EU och Taiwan och alla arrangemang som ömsesidigt gynnar bilateral handel och bilaterala investeringar.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ny lagstiftningsram för att minska säkerhetsriskerna från leverantörer av undervattenskabelsystem, bland annat genom strängare övervakning och frekvent tillsyn av sådana leverantörers ägarstrukturer, deras tidigare investeringar i undervattenskabelsystem och undervattenskabelsystemens närhet till europeiska och allierades militära baser. Parlamentet betonar att det måste förhindras att leverantörer av kabelsystem, såsom kinesiska företag, delar data med underrättelsetjänster för annat än att skydda infrastrukturen från intrång utifrån eller fientliga angrepp. Parlamentet efterlyser i detta avseende initiativ som syftar till vidareutveckling av europeiskt ägda eller baserade företag på området undervattenskabelsystem.

28.  Europaparlamentet understryker att EU:s motåtgärder måste byggas kring en ökad förståelse av den relevanta strategiska bilden med fokus på tvärpolitiska och gränsöverskridande hotbildsbedömningar och sårbarhetsstudier avseende kritisk infrastruktur. Parlamentet anser att en decentraliserad eller försumlig strategi som saknar tydlig synlighet och granskning av projekt med strategisk betydelse för Europas försvar och säkerhet i hög grad skulle kunna skada EU:s geopolitiska intressen(15). Parlamentet påminner om sårbarheter kopplade till utländsk inblandning, särskilt på informationsområdet, och samspelet mellan utländska direktinvesteringar och informationsmanipulering av illasinnade utländska aktörer.

Kopplingen mellan inre och yttre säkerhet: stärka motståndskraften hos EU:s närmaste partner

29.  Europaparlamentet uttrycker oro över Kinas aktivitet på EU-marknaden och i unionens vidare grannskap. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att se till att de åtgärder som vidtas för att stärka EU:s motståndskraft mot kinesiskt inflytande, inbegripet riskminskning, diversifiering och minskning av kritiska beroenden, också utsträcks till EU:s närmaste partner, i synnerhet anslutningsländer och de länder som ingår i EU:s grannskapspolitik.

30.  Europaparlamentet påminner om att Kinas marina styrkor har medel och rättsliga verktyg för att se till att landets civila fartyg och infrastruktur kan användas för militära ändamål och säkerhetsändamål. Parlamentet anser att Kina har förmågan att använda sin civila kommersiella infrastruktur för att stödja FBA:s närvaro i tredjeländer. Parlamentet varnar att en sådan militär-civil sammansmältning ger FBA tillgång till utländska hamnar, vilket gör att armén på förhand kan positionera logistiskt stöd för att upprätthålla marina utplaceringar så långt borta som Indiska oceanen, Medelhavet och Atlanten. Parlamentet understryker att riskerna för spionage är som störst när kinesiska civila kommersiella tillgångar finns i logistiska knutpunkter nära EU:s och Natos flottbaser eller hamnoperatörer som har undertecknat avtal om logistiskt stöd till europeiska företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt ta itu med behovet att minska riskerna för spionage och sabotage i kritisk infrastruktur, i synnerhet sådan som har en militär funktion, såsom hamnar som används av Nato. Parlamentet betonar i detta avseende att EU och Nato måste samarbeta för att utveckla en långsiktig plan för att motverka Kinas strategi för militär-civil sammansmältning i Europa, och efterlyser ett fullständigt genomförande av den slutliga utvärderingsrapporten från EU:s och Natos arbetsgrupp(16).

31.  Europaparlamentet konstaterar att hamnar är portar till världen och därför spelar en avgörande roll i EU:s ekonomi. Parlamentet konstaterar med oro att kinesiskägda eller kinesiskkontrollerade enheter strategiskt har ökat sina andelar i hamnar och hamninfrastruktur i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en strategisk politisk ram för EU för att minska och begränsa Kinas och andra regimers inflytande och operativa kontroll. Parlamentet påminner också om att Kina projicerar makt utomlands genom att använda ett nätverk av kommersiella hamnar och anläggningar med dubbla användningsområden som ger logistik- och underrättelsestöd till den kinesiska flottan. Parlamentet noterar att kinesiska företag 2022 ägde eller drev terminaler i 96 hamnar i 53 länder. I minst nio hamnar, varav två i Europa, har örlogsfartyg från FBA:s flotta genomgått omfattande reparationer eller underhåll för fartyg och utrustning. Parlamentet påpekar att sjöfartsbesök avslöjar områden med inflytande, prioriterade operativa zoner, mål för underrättelseinsamling och samarbetsprioriteringar.

32.  Europaparlamentet betonar behovet av en geopolitisk strategi för globalt samarbete om kritisk infrastruktur för att EU framgångsrikt ska kunna möta de nya säkerhetsutmaningarna. Parlamentet noterar att en tredjedel av all afrikansk infrastruktur som byggts sedan 2010, däribland omkring 50 % av Afrikas 3G-nät och 70 % av kontinentens 4G-nät, har finansierats och uppförts av kinesiska statsägda företag. Parlamentet understryker att Kina under de senaste 20 åren har ökat sina handels-, investerings- och låneåtaganden med 160 miljarder US-dollar med afrikanska regeringar och deras statsägda företag, med få eller ogenomskinliga avtalsförpliktelser, främst inom transport, elproduktion, gruvdrift och telekommunikation. Parlamentet betonar i synnerhet att ett enda kinesiskt telekommunikationsföretag har uppfört upp till 70 % av Afrikas it-infrastruktur samt den roll som kinesiska företag spelar i finansieringen, uppbyggnaden, utbyggnaden och upprustningen av minst 14 känsliga inomstatliga telekommunikationsnät i Afrika. Parlamentet uttrycker oro över att den kinesiska modellen tydligt är attraktiv för många länder som inte kan eller är ovilliga att uppfylla EU:s krav för att få tillgång till motsvarande finansieringsnivåer, vilket ökar det kinesiska inflytandet till förfång för partnerskap med EU och utlöser risker för ohållbar skuldsättning för dessa länder, vilket skadar deras långsiktiga utveckling till nackdel för lokalbefolkningen. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att intensifiera ansträngningarna, bland annat för att locka till sig investeringar från den privata sektorn, för att genomföra Global Gateway-investeringspaketet på 150 miljarder euro, som man enades om vid det sjätte toppmötet mellan EU och AU i februari 2022. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att snabbt genomföra projekt, särskilt fyrtornsprojekt, inom ramen för initiativet.

33.  Europaparlamentet understryker sin oro över att Kinas strategi att bygga upp en ”samarbetsbas för den blå ekonomin” längs Afrikas kust, bland annat genom att bygga fiskefartyg och reparationsanläggningar för fartyg, också skulle kunna användas för militära ändamål. Parlamentet betonar att det finns en allmän brist på detaljer och insyn angående dessa avtal och licenser med afrikanska länder. Parlamentet lyfter fram de potentiella geopolitiska konsekvenserna för EU, särskilt i tredjeländer där EU har ett engagemang.

o
o   o

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen.

(1) EUT L 330, 23.12.2022, s. 1. (2) EUT L 79 I, 21.3.2019, s. 1. (3) EUT L 333, 27.12.2022, s. 164. (4) EUT L 333, 27.12.2022, s. 80. (5) EUT L 229, 18.9.2023, s. 1. (6) Förslag till förordning om inrättande av en ram för säkerställande av trygg och hållbar försörjning av kritiska råvaror och om ändring av förordningarna (EU) 168/2013, (EU) 2018/858, 2018/1724 och (EU) 2019/1020 (COM(2023)0160). (7) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionen och dess medlemsstater mot ekonomiskt tvång från tredjeländer (COM(2021)0775) (EUT L, 2023/2675, 7.12.2023). (8) EUT C 117, 11.3.2022, s. 40. (9) Antagna texter, P9_TA(2023)0219. (10) Antagna texter, P9_TA(2023)0219. (11) EUT C 20, 20.1.2023, s. 1. (12) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 av den 14 december 2022 om kritiska entiteters motståndskraft och om upphävande av rådets direktiv 2008/114/EG (EUT L 333, 27.12.2022, s. 164). (13) Direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet) (EUT L 333, 27.12.2022, s. 80). (14) Förordning (EU) 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen (EUT L 79 I, 21.3.2019, s. 1). (15) Utredningsavdelningen för yttre förbindelser vid generaldirektoratet för EU-extern politik, Security implications of China-owned critical infrastructure in the European Union, juni 2023. (16) Europeiska kommissionen, EU:s och Natos arbetsgrupp för den kritiska infrastrukturens motståndskraft: Slutlig utvärderingsrapport, juni 2023.

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om politiska konsekvenser av utvecklingen av virtuella världar – civil-, bolags-, handels- och immaterialrättsliga frågor (2023/2062(INI))

P9_TA(2024)0029 A9-0442/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 4, 16, 26, 81, 114 och 118,

–  med beaktande av Bernkonventionen från 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk,

–  med beaktande av Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken, ändrad den 28 september 1979 och uppdaterad i sin tolfte upplaga (12–2023),

–  med beaktande av 1996 års fördrag om upphovsrätt av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) och Wipos fördrag om framföranden och fonogram från 1996,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/24/EG av den 23 april 2009 om rättsligt skydd för datorprogram(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning)(6) (Bryssel I-förordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1807 av den 14 november 2018 om en ram för det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG(15) (upphovsrättsdirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster(16),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn(17),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster(18),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om harmoniserade regler för artificiell intelligens (rättsakt om artificiell intelligens) och om ändring av vissa unionslagstiftningsakter (COM(2021)0206),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av en ram för europeisk digital identitet (COM(2021)0281),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om harmoniserade regler för skälig åtkomst till och användning av data (dataakten) (COM(2022)0068),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (COM(2022)0495),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om anpassning av reglerna om utomobligatoriskt skadeståndsansvar vad gäller artificiell intelligens (direktivet om skadeståndsansvar gällande AI) (COM(2022)0496),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/868 av den 30 maj 2022 om europeisk dataförvaltning och om ändring av förordning (EU) 2018/1724 (dataförvaltningsakten)(19),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (Förordningen om digitala marknader)(20),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster)(21),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/988 av den 10 maj 2023 om allmän produktsäkerhet, ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG och rådets direktiv 87/357/EEG(22),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 om immateriella rättigheter för utveckling av artificiell intelligens (A9-0176/2020)(24),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Att utnyttja EU:s innovationspotential – En handlingsplan för immateriella rättigheter till stöd för EU:s återhämtning och resiliens (COM(2020)0760),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2021 om en handlingsplan för immateriella rättigheter till stöd för EU:s återhämtning och resiliens(25),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juli 2023, Ett EU-initiativ om webb 4.0 och virtuella världar: ett försprång i nästa tekniska omställning,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 maj 2022, Ett digitalt decennium för barn och ungdomar: den nya europeiska strategin för ett bättre internet för barn (BIK+) (COM (2022)0212),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0442/2023), och av följande skäl:

A.  Virtuella världar har ännu inte utnyttjats i någon större utsträckning, även om deras spridning i ett antal användningsfall inom olika sektorer har ökat den allmänna medvetenheten och dragit till sig offentliga myndigheters uppmärksamhet.

B.  Det är viktigt att vi fortsätter att främja och utveckla ny teknik och erkänner dess omvälvande potential på områden som utbildning, kultur, hälso- och sjukvård, spel och många andra, samtidigt som vi tar itu med de risker som denna nya teknik kan medföra.

C.  Experter uppger att det fortfarande kan ta 10–15 år innan virtuella världar når sin fulla potential och att deras utveckling på ett genomgripande sätt kan påverka den digitala miljön under kommande år, vilket medför både möjligheter och risker som måste åtgärdas.

D.  Digital suveränitet är ett sätt att främja Europas ledarskap och strategiska oberoende och är avgörande för att garantera EU:s förmåga att forma och genomdriva lagstiftning i den digitala miljön för att säkerställa etiska, hållbara och människocentrerade virtuella världar och skydda EU:s grundläggande rättigheter och värden.

Definitioner

1.  Europaparlamentet konstaterar att begreppen ”metaversum” och ”virtuell värld” för närvarande saknar vedertagna definitioner.

2.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende förslaget i kommissionens meddelande om en definition med fokus på de virtuella världarnas huvuddrag enligt följande: ”Virtuella världar är beständiga, omslutande miljöer som baseras på tekniker som 3D och utvidgad verklighet (XR), vilka gör det möjligt att kombinera fysiska och digitala världar i realtid för ett antal olika ändamål, t.ex. design, simuleringar, samarbete, lärande, umgänge, transaktioner eller underhållning.” Parlamentet påpekar att många av de tekniker som kallas ”virtuella världar” har funnits i åratal. Parlamentet understryker att en framtida europeisk strategi bör bygga på forskning, vetenskapliga rön och samhällsrelevans.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja standardisering och interoperabilitet för en fullständig utveckling av ett ekosystem av sammanlänkade virtuella världar.

En lämplig etisk och rättslig ram

4.  Europaparlamentet betonar att virtuella världar som är tillgängliga i EU bör respektera de etiska värden, principer och grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(26) och befintlig EU-lagstiftning, nämligen om dataskydd, säkerhetsstandarder, datadelning, innehållsmoderering, kampen mot trakasserier och hatpropaganda, it-säkerhet, arbetstagares rättigheter, konsument- och barnskydd, tillgänglighetskrav, respekt för immateriella rättigheter, skydd av know-how och företagshemligheter, förebyggande av missbruk och bedrägerier på nätet samt öppna och rättvisa marknader.

5.  Europaparlamentet påminner om att virtuella världar bör utvecklas och införas i enlighet med den allmänna principen att vad som är olagligt offline bör vara olagligt online, och därigenom se till att människors rättigheter som användare, konsumenter, arbetstagare, investerare, rättsinnehavare och upphovsmän respekteras fullt ut, med starkt fokus på barn.

6.  Europaparlamentet påpekar särskilt att följande rättsakter redan gäller för olika aspekter av virtuella världar: rättsakten om digitala tjänster, rättsakten om digitala marknader, dataförvaltningsakten, dataakten, förslaget till en rättsakt om artificiell intelligens, den allmänna dataskyddsförordningen(27), förordningen om allmän produktsäkerhet, direktivet om otillbörliga affärsmetoder, förordningen om marknader för kryptotillgångar, en europeisk digital identitet, direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden, EU-varumärkesförordningen, direktivet om skydd av företagshemligheter, den europeiska rättsakten om tillgänglighet och direktivet om webbtillgänglighet.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av att regelbundet övervaka efterlevnaden och säkerställa ett effektivt genomförande av gällande rättsliga instrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer och bästa praxis, i samarbete med olika intressenter, inbegripet företrädare för det civila samhället och konsumentskyddsorganisationer samt den akademiska världen, för att klargöra de rättsliga skyldigheterna och ansvarsområdena för varje part som är knuten till virtuella världar, såsom plattformsoperatörer, tjänsteleverantörer, utvecklare och användare, enligt tillämplig EU-lagstiftning.

8.  Europaparlamentet understryker att det är av största vikt att kommissionen genomför regelbundna kontroller av ändamålsenligheten hos de tillämpliga rättsliga instrument som är i kraft, nämligen när det gäller en eventuell översyn av direktivet om otillbörliga affärsmetoder, direktivet om konsumenträttigheter(28) och direktivet om oskäliga avtalsvillkor(29), och betonar att all framtida lagstiftning om virtuella världar bör undvika överlappningar eller inkonsekvenser, samtidigt som luckor fylls vid behov.

9.  Europaparlamentet noterar att vissa regleringsfrågor ändå redan är uppenbara på områdena internationell privaträtt, civilrätt och immaterialrätt, såsom anges i avsnitten nedan.

10.  Europaparlamentet framhåller att den senaste forskningen har visat att data från VR-sensorer är lika unikt identifierbara som en fingeravtrycksskanning och kan användas för att få djup insikt i användarnas personlighet och härleda en rad olika egenskaper såsom ålder, kön, inkomst, etnicitet, funktionsnedsättning, sinnestillstånd och känslor. Parlamentet anser att detta ger upphov till stora etiska och rättsliga problem, särskilt i samband med riktad beteendestyrd annonsering, vilka bör åtgärdas. Parlamentet betonar att ett sätt att ta itu med dessa etiska problem med insamlingen av stora mängder personuppgifter, inbegripet känsliga användaruppgifter såsom biometriska och beteenderelaterade uppgifter, känslomässiga reaktioner och haptisk information, är att garantera att användarna är medvetna om de uppgifter som samlas in och att samtycke till insamlingen av sådana uppgifter inte endast erhålls vid inträdet i den virtuella världen, utan för varje användningsfall i linje med principerna i den allmänna dataskyddsförordningen, såsom principerna om inbyggt integritetsskydd och ändamålsbegränsning.

11.  Europaparlamentet betonar att virtuella världar bör möjliggöra anonym användning av tjänsterna när användaren inte måste identifieras enligt unionsrätten eller nationell rätt, nämligen av ansvarsskäl, och det är tekniskt möjligt och rimligt, som ett sätt att skydda privatlivet och effektivt förhindra obehörigt utlämnande av uppgifter, identitetsstöld och andra former av missbruk av personuppgifter som samlas in online.

12.  Europaparlamentet noterar i detta avseende att de åtgärder som kommissionen föreslår i sitt meddelande för att öka medvetenheten, förbättra digitala färdigheter och digital kompetens och öka användarnas tillgång till viktig teknik, nämligen genom att underlätta tillgången till infrastruktur för höghastighetsinternet och lämplig utrustning, är avgörande för att undvika digitala klyftor och bör genomföras så snabbt som möjligt för att främja ett inkluderande och konkurrenskraftigt digitalt samhälle och för att säkerställa att ingen hamnar på efterkälken i denna snabba tekniska utveckling.

Internationell privaträtt

13.  Europaparlamentet betonar att vissa traditionella territoriella principer om tillämplig lag och jurisdiktion kan visa sig otillräckliga för virtuella världar, vars icke-territorialitet möjliggörs genom användning av decentraliserad teknik såsom blockkedjor, och ge upphov till problem när det gäller att säkerställa EU-rättens tillämplighet och skyddet av konsumenters och företags rättigheter.

14.  Europaparlamentet noterar närmare bestämt att det ”mosaiska kriterium” som fastställts av Europeiska unionens domstol, genom vilket den skadelidande kan begära ersättning vid domstolarna i länder där åtminstone en del av skadan inträffade, kanske inte kan tillämpas eftersom var och en i världen kan få tillgång till virtuella världar. Parlamentet påminner dock om att domstolen fastställde ett ytterligare kriterium enligt vilket skadelidande kan begära ersättning genom domstolarna i det land där de har sitt huvudsakliga intresse och bekräftar att en kodifiering av detta kriterium i Bryssel I-förordningen kan övervägas.

15.  Europaparlamentet konstaterar att definitionen av ”konsument” i Bryssel I-förordningen för närvarande bygger på ett direkt avtalsförhållande, vilket till exempel saknas mellan utgivaren av ett icke-fungibelt objekt (non-fungible token, NFT) och köparen när detta släpps ut på en andrahandsmarknad. Parlamentet noterar följaktligen att den slutliga köparen skulle gå miste om den domstolsbehandling som beviljas konsumenterna i Bryssel I-förordningen i händelse av en tvist med utgivaren.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa och andra potentiellt problematiska situationer och att bedöma lämpligheten i de befintliga bestämmelser i internationell privaträtt som är tillämpliga i EU, och vid behov föreslå lämpliga ändringar för att garantera att medborgare och företag inte systematiskt måste processa i utländska domstolar eller enligt utländsk rätt för att hävda sina rättigheter, och på så sätt se till att deras rättigheter enligt EU:s regelverk garanteras fullt ut samtidigt som man beaktar risken för forumshopping, särskilt från företag utanför EU.

Civilrätt

17.  Europaparlamentet konstaterar att antalet handelstransaktioner inom virtuella världar, och deras ekonomiska betydelse, förväntas öka under det kommande årtiondet. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att säkerställa att leverantörer av virtuella varor och tjänster kan identifieras och hållas ansvariga för all skada som orsakas av deras produkter.

18.  Europaparlamentet pekar på problemen med de marknadsföringsmetoder som används vid försäljning av så kallade virtuella fastigheter, t.ex. en byggnad eller en tomt i en virtuell värld som representeras av ett icke-fungibelt objekt, eftersom användarna kan tro att de faktiskt förvärvar en äganderätt när de i själva verket endast får tillstånd att använda den virtuella ”marken”. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att de tillämpliga villkoren är transparenta, tydliga, rättvisa och lätta att förstå, särskilt eftersom det har visat sig att användarna ofta inte läser villkoren på grund av deras ogenomträngliga och tekniska karaktär.

19.  Europaparlamentet påminner om att ansvarsregler bör gälla fullt ut för virtuella världar och understryker vikten av att införa effektiva åtgärder för att förebygga och ta itu med alla former av skadligt beteende och tillämpa lagen i linje med de grundläggande rättigheterna i virtuella världar, inbegripet, när så är lämpligt och utan att det påverkar rätten till rättslig prövning, inrättandet av mekanismer för rapportering och tvistlösning.

20.  Europaparlamentet är oroat över att användningen av avatarer och decentraliserade system, t.ex. sådana som bygger på blockkedjeteknik, kan göra det ytterst svårt att ställa skadevållande till svars. Parlamentet anser att införandet av effektiva system för identitetshantering är avgörande för att de ska kunna identifieras korrekt och i rätt tid och bekämpa falska identiteter, även med beaktande av särdragen i styrningen av decentraliserade autonoma organisationer och kollektivt ansvar. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens avsikt att undersöka mervärdet av en möjlig rättslig ram för decentraliserade autonoma organisationer.

21.  Europaparlamentet påminner om att avatarer inte är en juridisk person, så alla frågor som rör deras rättskapacitet, rättigheter, skyldigheter och ansvar måste lösas med hänvisning till de fysiska eller juridiska personer som använder dem. Parlamentet anser att man bör överväga om det är lämpligt att bevilja avatarer en särskild rättslig status, med tanke på att de virtuella världarna utvecklas och blir mer komplicerade. Parlamentet anser att avataren eller personen bakom avataren bör kunna identifieras och att en kundkännedomsprincip bör tillämpas.

Immaterialrätt

22.  Europaparlamentet understryker att EU-lagstiftningen om skydd av immateriella rättigheter och industriell äganderätt, inbegripet upphovsrätt, varumärken, patent, formgivningar och affärshemligheter, fullt ut gäller virtuella världar. Parlamentet betonar dock att de virtuella världarnas utveckling medför nya utmaningar när det gäller skyddet av immateriella rättigheter, identifieringen av intrångsgörare och frågor som rör lagvalsreglerna om tillämplig lag och jurisdiktion.

23.  Europaparlamentet påminner om att plattformsoperatörer, tjänsteleverantörer och användare i virtuella världar är skyldiga att respektera rättsinnehavarnas exklusiva rättigheter och deras rätt till skälig ersättning. Parlamentet betonar att användningen av innehåll som skyddas av immateriella rättigheter, även i digital form på ett elektroniskt medium, t.ex. ett icke-fungibelt objekt, kräver tillstånd genom licensiering eller tilldelning, såvida det inte omfattas av undantag eller inskränkningar i skyddet av immateriella rättigheter (t.ex. privat kopia, utbildning, forskning, citat, granskning, parodi eller pastisch). Parlamentet upprepar i detta avseende vikten av att leverantörerna ger insyn i licensernas, inbegripet de territoriella licensernas omfattning så att användarna kan fastställa vilket bruk av immaterialrättsskyddat innehåll i virtuella världar som omfattas av deras licenser och att upphovsmän och rättsinnehavare kan få noggrann och korrekt rapportering om den faktiska användningen av skyddade verk.

24.  Europaparlamentet välkomnar den uppdatering som gjordes genom den tolfte upplagan av ”Nice-klassificeringen”, som gör det möjligt att registrera varumärken i klasser som täcker deras användning i virtuella världar. Parlamentet efterlyser en noggrann uppföljning av den konkreta tillämpningen av denna klassificering. Parlamentet är dock oroat över användningen av icke-fungibla objekt som hänvisar till varumärken utan tillstånd från sina ägare och efterlyser effektiva åtgärder för att ta itu med dessa och andra fall av överträdelser. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens förslag att ta fram en verktygslåda för att bekämpa förfalskning.

25.  Europaparlamentet bekräftar tillämpligheten av ansvarsregler i enlighet med rättsakten om digitala tjänster och den särskilda ordning som fastställs i artikel 17 i upphovsrättsdirektivet för att täcka uppladdning av användarproducerat innehåll. Parlamentet anser dock att det krävs ytterligare klargöranden om hur befintliga regler bör tillämpas på onlinetjänster för innehållsdelning som gör innehåll tillgängligt i virtuella världar och hur man ser till att de följs.

26.  Europaparlamentet betonar att icke-fungibla objekt inte i sig ger några immateriella rättigheter till den digitala tillgången och framhåller att det krävs ytterligare klarhet och transparens för att undvika bedrägerier och den ofta förekommande förvirringen avseende rätten till själva objektet respektive rätten till det underliggande skyddade innehållet.

27.  Europaparlamentet konstaterar att icke-fungibla objekt och andra blockkedjebaserade erbjudanden underlättar kontinuerlig återförsäljning av tillgångar baserade på upphovsrättsskyddade verk genom onlinetransaktioner och anser att det krävs en lämplig och proportionell ersättning till upphovsmännen för varje återförsäljning av sådana tillgångar.

28.  Europaparlamentet påminner om att de resultat som autonomt genereras av AI-system eventuellt inte kan omfattas av upphovsrättsligt skydd, eftersom originalitetsprincipen är kopplad till en fysisk person, och begreppet ”intellektuellt skapande” avser upphovsmannens personlighet. Parlamentet påminner dessutom om skillnaden mellan mänskligt skapande som stöds av AI och resultat som genereras autonomt av AI. Parlamentet påminner om att den nuvarande ramen för immateriella rättigheter visserligen är tillämplig på skapande som stöds av AI, men att resultat som genereras autonomt av AI ger upphov till nya lagstiftningsutmaningar i fråga om immaterialrättsligt skydd, till exempel frågor om ägarskap, upphovsmannaskap och uppfinnarskap och skälig ersättning, liksom frågor med anknytning till potentiell marknadskoncentration. Parlamentet välkomnar åtagandet i handlingsplanen för immateriella rättigheter om att kommissionen ska delta i diskussioner med berörda parter om hur man ska hantera de utmaningar som uppfinningar och skapande med stöd av AI medför. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att utvidga denna dialog till de flesta AI-relaterade frågor, inklusive generativ AI.

Tillgänglighet och digital kompetens

29.  Europaparlamentet betonar att virtuella världar kan ge möjlighet att tillhandahålla offentliga tjänster av allmänt intresse, till större nytta för medborgarna. Parlamentet understryker dock att inkludering av och tillgänglighet för alla användare i EU måste säkerställas när det gäller såväl kostnader för och användning av hårdvara som förståelse av programvara. Parlamentet noterar att tillgänglighet är särskilt viktigt när det gäller att säkerställa att utsatta befolkningsgrupper såsom äldre, personer med funktionsnedsättning, barn och personer som bor på landsbygden och i avlägsna områden får de nödvändiga digitala färdigheterna för att delta i virtuella världar och bör beakta aspekter såsom geografiskt läge, kön, utbildningsnivå och socioekonomisk bakgrund.

30.  Europaparlamentet tillägger i detta sammanhang att digital kompetens är av yttersta vikt för att säkerställa en säker och socialt fördelaktig samt välinformerad och ansvarsfull användning av virtuella världar, för att undvika användarberoende, snedvridning och diskriminering, ta itu med desinformation, manipulering och missbruk i den virtuella miljön och främja demokratisk kontroll.

31.  Europaparlamentet betonar behovet av att vidta effektiva utbildningsåtgärder för att säkerställa allmän kompetens i förhållande till den virtuella världen bland medborgarna och kompetenshöjning för yrkesverksamma inom olika områden, nämligen lärare, samt uppmuntra och främja utvecklingen av europeisk talang och teknik, samtidigt som fler människor, inklusive kvinnor, lockas att studera naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

32.  Europaparlamentet rekommenderar att den ”verktygslåda för virtuella världar” som är avsedd för allmänheten, såsom den beskrivs i kommissionens meddelande, utvecklas ytterligare i enlighet med rekommendationerna från medborgarpanelen för att hjälpa medborgarna att bättre förstå hur de kan hantera sina virtuella identiteter, sina virtuella verk, sina virtuella tillgångar och sina data, och bidra till en övergripande EU-strategi för virtuella världar som är både hållbar och människocentrerad.

33.  Europaparlamentet välkomnar det positiva bidraget till utvecklingen av centrala inslag i virtuella världar från EU:s aktörer inom öppen källkod, t.ex. i samband med användning av teknik för distribuerade liggare och annan teknik som behövs för äktheten, förvaltningen och säkerheten för virtuella föremål och identiteter, vilket kommissionen har noterat.

o
o   o

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 77, 27.3.1996, s. 20. (2) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (3) EUT L 199, 31.7.2007, s. 40. (4) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6. (5) EUT L 111, 5.5.2009, s. 16. (6) EUT L 351, 20.12.2012, s. 1. (7) EUT L 257, 28.8.2014, s. 73. (8) EUT L 157, 15.6.2016, s. 1. (9) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (10) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (11) EUT L 327, 2.12.2016, s. 1. (12) EUT L 154, 16.6.2017, s. 1. (13) EUT L 295, 21.11.2018, s. 39. (14) EUT L 303, 28.11.2018, s. 59. (15) EUT L 130, 17.5.2019, s. 92. (16) EUT L 151, 7.6.2019, s. 70. (17) EUT L 172, 26.6.2019, s. 56. (18) EUT L 186, 11.7.2019, s. 57. (19) EUT L 152, 3.6.2022, s. 1. (20) EUT L 265, 12.10.2022, s. 1. (21) EUT L 277, 27.10.2022, s. 1. (22) EUT L 135, 23.5.2023, s. 1. (23) EUT L 150, 9.6.2023, s. 40. (24) EUT C 404, 6.10.2021, s. 129. (25) EUT C 205, 20.5.2022, s. 26. (26) EUT C 303, 14.12.2007, s. 1. (27) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, EUT L 304, 22.11.2011, s. 64. (29) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om det europeiska historiemedvetandet (2023/2112(INI))

P9_TA(2024)0030 A9-0402/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 april 2009 om det europeiska samvetet och diktatur(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/692 av den 28 april 2021 om inrättande av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 och rådets förordning (EU) nr 390/2014(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2021 om det europeiska området för utbildning: ett gemensamt helhetsgrepp(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2022 om kulturens, utbildningens, mediernas och idrottens roll i kampen mot rasism(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2022 om genomförande av insatser för medborgarutbildning(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2022 om genomförande av den nya europeiska agendan för kultur och EU-strategin för internationella kulturella förbindelser(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om EU:s strategi för jämställdhet(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 september 2020 En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 (COM(2020)0565),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 juni 2016 Att stödja det förebyggande arbetet mot radikalisering som leder till våldsinriktad extremism (COM(2016)0379),

–  med beaktande av den europeiska kulturkonventionen av den 19 december 1954(9),

–  med beaktande av den studie som genomförts för utskottet för kultur och utbildning, ”European Historical Memory: Policies, Challenges and Perspectives”(10),

–  med beaktande av den studie som genomförts för utskottet för kultur och utbildning, ”European Identity”(11),

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0402/2023), och av följande skäl:

A.  Europas komplexa, konfliktdrabbade och omstridda förflutna är både en utmaning och en möjlighet för den europeiska integrationen, och ett välgrundat historiemedvetande främjar ömsesidig förståelse och tolerans.

B.  Könsrelaterade, tros- och etnicitetsbaserade orättvisor har varit djupt rotade i Europas historia under många århundraden, bland annat i form av antisemitism och antiziganism, och haft konsekvenser för Europa och resten av världen.

C.  Att vara medveten om historien och historiska orättvisor hjälper oss att hantera olika former av intolerans och ojämlikhet och att bygga mer inkluderande samhällen.

D.  Historien får aldrig relativiseras, förvrängas eller förfalskas för politiska ändamål.

E.  Historieförnekelse och andra former av partiska tolkningar av historien utgör ett stort hot som sprider misstro och konflikter mellan folk och nationer och undergräver insatserna för att främja historisk rättvisa och försoning.

F.  Hanteringen av det förflutna kräver största möjliga opartiskhet och objektivitet både inom historievetenskapen och på det politiska området.

G.  Det historiska minnet innefattar ett tydligt mått av subjektivitet, eftersom valet av vad som ska minnas och hur det förflutna tolkas ofrånkomligen inbegriper värdeomdömen.

H.  Det finns ”historiska fakta” som bygger på yrkesmässigt historiskt arbete, inbegripet forskning, undervisning och bevarande av källor och historiska platser, men det finns ingen enskild monolitisk, obestridlig och bestående ”historisk sanning” som en viss grupp eller nation kan monopolisera och uteslutande göra anspråk på eller använda för att förneka existensen av andra folk, nationer eller stater.

I.  Tvärvetenskapliga strategier och kontextualisering är viktiga inslag i historieutbildningen, som måste kopplas till europeisk medborgarutbildning samt utbytes- och rörlighetsprogram.

J.  Att främja ett kritiskt historiemedvetande över gränserna genom utbildning och andra medel är avgörande för att européerna ska kunna förstå och acceptera sitt förflutna, med trygghet hantera nutiden och arbeta för en gemensam framtid.

K.  Det europeiska historiemedvetandet innebär en individuell och kollektiv förmåga och kompetens att förstå, kritiskt bedöma och på ett reflekterande sätt lära av historien, vilket underlättar erkännandet av den oupplösliga kopplingen och det ömsesidiga beroendet mellan det förflutna, nutiden och framtiden.

Att hantera Europas historia som en risk och en möjlighet

1.  Europaparlamentet konstaterar att Europas nationer och stater har mångskiftande och ofta motstridiga historier, vilket gör varje försök att hantera historien på politisk nivå till en svår och potentiellt farlig uppgift, och att försök att styra hur man ska minnas och tolka det förflutna alltid är en utmaning.

2.  Europaparlamentet betonar potentialen hos principen historia magistra vitae (historien är livets läromästare) och anser särskilt att de tragiska perioderna och mörka delarna av Europas historia inte bara är en kraftfull påminnelse om tidigare misstag som inte får upprepas, utan också en uppmaning att arbeta tillsammans för demokratiska och inkluderande samhällen i unionen och globalt.

3.  Europaparlamentet anser att ett ansvarsfullt, evidensbaserat och kritiskt synsätt på historien, med fokus på gemensamma europeiska värden, är en oeftergivlig förutsättning för alla demokratiska stater, i syfte att göra nuvarande och framtida generationer medvetna om tidigare framgångar och misstag, stärka en självreflekterande offentlig debatt och främja förståelse och försoning inom och bland specifika samhällsgrupper, nationer och stater.

Politiken genom historien i Europeiska unionen – en kritisk bedömning

4.  Europaparlamentet betonar behovet av en ärlig bedömning av EU:s ”politik genom historien”, genom vilken EU har strävat efter att öka legitimiteten i det europeiska projektet, stärka en europeisk känsla av tillhörighet och främja en fredlig samexistens för kontinentens folk, genom att erkänna såväl framsteg som rådande brister, och genom att skärskåda de sätt på vilka medborgarna har uppmuntrats att ta del av det förflutna.

5.  Europaparlamentet vill lyfta fram de många tidigare och nuvarande initiativen på europeisk nivå för att främja ett gemensamt europeiskt historiskt minne, till exempel minnesdagen med anledning av förintelsen, den europeiska minnesdagen för offren för totalitära och auktoritära regimer, inrättandet av ett särskilt programområde för europeisk hågkomst i det tidigare programmet ”Ett Europa för medborgarna” och det nuvarande programmet för medborgarskap, jämlikhet, rättigheter och värden samt flera av parlamentets resolutioner, såsom resolutionen av den 2 april 2009 om det europeiska samvetet och diktatur och av den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det fortfarande finns en dold konkurrens och en viss oförenlighet mellan olika minnesramar och åminnelsekulturer i Europa, bland annat mellan Väst- och Östeuropa, men även mellan länder och nationer inom vissa delar av kontinenten. Parlamentet betonar att alla europeiska länder har både sammanfallande och olikartade erfarenheter som hör till en gemensam europeisk historia. Parlamentet erkänner de brott som begåtts av nazistiska, fascistiska och kommunistiska totalitära regimer samt under kolonialismen, och den roll som dessa brott har spelat för att forma historiska uppfattningar i Europa. Parlamentet betonar behovet av att överbrygga befintliga regionala och ideologiska klyftor i historiemedvetandet bland europeiska länder och folk i syfte att skapa en gemensam grund för dialog samt ömsesidig förståelse och respekt.

7.  Europaparlamentet inser att historiens grymheter fungerar som en ”negativ grundmyt” och ger en stark känsla av syfte för det europeiska fredsprojektet, men konstaterar att unionens oro, främst när det gäller att skildra en berättelse om sig själv utifrån vad den inte är innebär en risk för att främja en teleologisk och förenklad svartvit historieordning som potentiellt kan hämma en välgrundad förståelse av Europas invecklade förflutna och minskar incitamenten att utmana stereotyper och ”heliga kor” i den nationella historien.

I riktning mot ett välgrundat historiemedvetande i Europa

8.  Europaparlamentet erkänner att det behövs en bredare och mer holistisk förståelse av den europeiska historien för att ett kritiskt och självreflekterande europeiskt historiemedvetande ska kunna växa fram, särskilt genom att utvidga inriktningen för de nuvarande initiativen för europeisk hågkomst, med vederbörlig hänsyn även till grupper som hittills har varit underrepresenterade, och genom att främja innovativa sätt att lära ut historia.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att ta steget bort från en europeisk ”åminnelsekultur”, som till övervägande del är uppifrån-och-ned och som är inriktad på att definiera vad européerna bör komma ihåg, och gå mot en nedifrån-och-upp-orienterad och medborgardriven ”minneskultur” som bygger på gemensamma europeiska principer och värden och som är inriktad på att utveckla kapacitet för en kritisk omarbetning av det förflutna på lokal, regional, nationell och europeisk nivå, med deltagande av organisationer i det civila samhället.

10.  Europaparlamentet erkänner hur viktigt det är att närma sig Europas förflutna på grundval av de europeiska grundläggande värden som fastslås i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen samt de etiska och filosofiska traditioner som ligger till grund för dessa värden, och att skapa en öppen diskussionsram som också gör det möjligt att ta itu med svåra inslag i den nationella historien och som möjliggör ömsesidig förståelse och försoning både inom och mellan europeiska nationer samt mellan europeiska nationer och resten av världen.

11.  Europaparlamentet anser att friheten att undervisa, studera och bedriva forskning, inbegripet fri tillgång till arkiv och källor, vid sidan av fria konstnärliga uttryck, är en förutsättning för att generera och sprida opartisk och evidensbaserad kunskap i demokratiska samhällen, och för en kritisk hantering av historien i synnerhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, bland annat med hjälp av EU:s rättsstatsmekanism, skydda de friheter som för närvarande är hotade, särskilt på grund av att minneslagar missbrukas.

12.  Europaparlamentet betonar utbildningens avgörande roll och uppmanar medlemsstaterna att uppdatera sina nuvarande läroplaner och undervisningsmetoder för att flytta fokus från nationell till europeisk och global historia och i syfte att möjliggöra större tonvikt på överstatlig historisk förståelse, särskilt genom att tillåta flera perspektiv på historien och genom att främja undervisningsstilar som gynnar reflektion och diskussion framför kunskapsöverföring och som styrs av det övergripande målet att få eleverna att lära sig ”hur de ska tänka” snarare än ”vad de ska tänka”.

13.  Europaparlamentet understryker den avgörande betydelsen av att lära sig om den europeiska integrationen, unionens historia, institutioner och grundläggande värden och det europeiska medborgarskapet för att en europeisk känsla av tillhörighet ska kunna växa fram. Parlamentet efterlyser undervisning i europeisk historia och europeisk integration, som måste ses i ett globalt sammanhang, och att den europeiska medborgarutbildningen ska bli en integrerad del av de nationella utbildningssystemen. Parlamentet erkänner de insatser som gjorts på EU-nivå för att förbättra kunskapen om unionen och dess historia, inbegripet de så kallade Jean Monnet-insatserna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, bland annat genom det europeiska utbildningsområdets arbetsgrupp för jämlikhet och värden, arbeta med resultat som specifikt rör utvecklingen av ett europeiskt historiemedvetande, och att gemensamt utarbeta en ”EU-handbok” i läroplanerna med gemensamma riktlinjer och opartiska fakta och siffror för undervisning i europeisk historia.

14.  Europaparlamentet anser att chauvinism, könsstereotyper, maktasymmetrier och strukturella ojämlikheter är djupt rotade i Europas historia, och beklagar bristen på ett tillräckligt mångkulturellt och genusmedvetet förhållningssätt i historieundervisningen. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att ta itu med marginaliseringen av kvinnor och andra underrepresenterade samhällsgrupper i historien, och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett starkare motsvarande fokus i de nationella läroplanerna.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av tvärvetenskaplig och intersektionell historieundervisning som tillämpar innovativ och elevcentrerad pedagogik, såsom interaktiva, berättande och erfarenhetsbaserade strategier för alla generationer, utnyttjar en omfattande uppsättning källor, tekniker och läromedel, inbegripet gränsöverskridande och transnationella läroböcker i historia och muntlig historia, och främjar analytiskt och kritiskt tänkande.

16.  Europaparlamentet erkänner lärarnas centrala roll när det gäller att generera och förmedla den kompetens som krävs för att förstå och kritiskt bedöma historiska fakta, och betonar vikten av att lärarna inte bara får adekvat utbildning utan också deltar i kontinuerlig fortbildning, inbegripet ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis både på nationell och transnationell nivå. Parlamentet understryker i detta sammanhang mervärdet av Erasmus+ lärarakademier.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla skräddarsydda läromedel och kurser (i historia) för lärare så att de bättre kan fokusera på gränsöverskridande aspekter av och den mångfacetterade karaktären hos historien, med lämplig didaktik och principer för modern undervisning och huvudinriktning på att skapa självreflekterande ungdomar.

18.  Europaparlamentet betonar att det finns ett stort värde i att samla in uppgifter och jämföra och utvärdera metoder och verktyg för att undervisa historia, och välkomnar det arbete som utförs av både specialiserade statliga och icke-statliga organisationer som är verksamma på detta område, däribland Europarådets observationsorgan för historieundervisning i Europa och Euroclio. Parlamentet betonar behovet av att fler EU-medlemsstater deltar i observationsorganet.

19.  Europaparlamentet erkänner potentialen hos museer som på ett kritiskt sätt tar sig an Europas omtvistade historia som ett verktyg för att lära sig om det förflutna och bygga upp ett historiemedvetande, särskilt flaggskeppsprojektet Europeiska historiens hus, för vilket tillräckliga resurser bör göras tillgängliga för att säkerställa en bredare kontakt med den europeiska allmänheten.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av att bevara Europas rika kulturella och historiska arv och minnesplatser, särskilt som ett sätt att skapa ett kritiskt historiemedvetande, förutsatt att de inte missbrukas för ideologiska ändamål, och framhåller den roll som det europeiska kulturarvsmärket och oberoende institutioner som främjar det europeiska kulturarvet, både det materiella och immateriella, kan spela i detta avseende. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina insatser för att definiera och skydda platser för demokratiskt minne, särskilt sådana som rör underrepresenterade grupper. Parlamentet betonar Europeanas potential att fungera som Europas digitala bibliotek, arkiv, museum och utbildningsplattform.

21.  Europaparlamentet erkänner potentialen hos digitala medier och den ökande digitaliseringsnivån inom utbildningen, men uttrycker samtidigt sin djupa oro över att digitala kanaler i allt högre grad missbrukas för politisk manipulation och spridning av desinformation, inbegripet om historien, vilket belyses av den ryska historierevisionismen i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att stärka mediekompetensen och den digitala kompetensen och att förse lärare och elever med lämpliga färdigheter och verktyg som underlättar faktabaserad historieundervisning så att de kan identifiera, kontextualisera och analysera traditionella och moderna historiska källor.

22.  Europaparlamentet betonar att de möjligheter till rörlighet i utbildningssyfte över gränserna som erbjuds genom europeiska program och andra utbytesprogram främjar utbyte av idéer och tvärgående kunskaper samt interkulturell förståelse, vilket bidrar till att undanröja nationella hinder och ge en bättre förståelse av det förflutna och nutiden.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de verktyg som för närvarande finns på europeisk nivå för att främja ett kritiskt och självreflekterande europeiskt historiemedvetande, särskilt Erasmus+-programmet, som stöder utbyten och interkulturellt lärande som viktiga verktyg för att öka förståelsen för andra kulturer och nationer, och programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden, som ger stöd till transnationella projekt för historisk hågkomst och främjar medborgarengagemang.

24.  Europaparlamentet begär att EU-institutionerna, medlemsstaterna, kandidatländerna och potentiella kandidatländer, utbildningsanstalterna och det civila samhällets aktörer ökar sina ansträngningar för att främja försoning, avvisa alla försök att utnyttja historien för politiska ändamål samt bekämpa historieförnekelse både i och utanför EU. Parlamentet påminner om hur viktiga dessa aspekter är för framtida utvidgningar av unionen.

Utsikter: det historiska arvet och EU:s framtid

25.  Europaparlamentet stöder idealet om en ”minneskultur” och ett historiemedvetande som bygger på gemensamma europeiska värden och tillvägagångssätt när det gäller att närma sig det förflutna, samtidigt som man undviker all onödig utjämning eller förenkling av historien.

26.  Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att det på grundval av en kritisk självreflektion om historien och det historiska ansvaret på nationell nivå kan uppstå en verkligt europeisk reflekterande debatt om kontinentens förflutna, där historien inte missbrukas för maktpolitiska syften, och uttrycker sin förhoppning om att en ”ödesgemenskap” mellan de europeiska folken ska växa fram ur ett gemensamt historiskt arbete.

27.  Europaparlamentet ser framför sig att kollektiva minnen så småningom bidrar till och slås samman till ett europeiskt offentligt rum, med olika åminnelsekulturer som kompletterar varandra i stället för att konkurrera, och hanteringen av historien blir en fråga om medborgerlig snarare än politisk handling.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 171, 6.5.2021, s. 25. (2) EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 25. (3) EUT L 156, 5.5.2021, s. 1. (4) EUT C 205, 20.5.2022, s. 17. (5) EUT C 347, 9.9.2022, s. 15. (6) EUT C 434, 15.11.2022, s. 31. (7) EUT C 177, 17.5.2023, s. 78. (8) EUT C 456, 10.11.2021, s. 208. (9) Se: https://rm.coe.int/168006457e (10) Studie – ”European Historical Memory: Policies, Challenges and Perspectives” (andra utgåvan), Europaparlamentet, generaldirektoratet för unionens interna politik, utredningsavdelning B – struktur- och sammanhållningspolitik, april 2015. (11) Studie – ”European Identity”, Europaparlamentet, generaldirektoratet för unionens interna politik, utredningsavdelning B – struktur- och sammanhållningspolitik, april 2017.

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om EU:s utvecklingssamarbete till stöd för tillgång till energi i utvecklingsländerna (2023/2073(INI))

P9_TA(2024)0031 A9-0441/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, särskilt mål 1 om fattigdomsutrotning, mål 7 om att säkerställa tillgång till överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla, mål 9 om industri och infrastruktur och mål 13 om klimatåtgärder, samt mål 5 om att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt där det fastställs att det främsta målet för unionens utvecklingspolitik ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom och att ”unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

–  med beaktande av artiklarna 3.5 och 21 i fördraget om Europeiska unionen, som beskriver unionens åtagande för ett värdebaserat förhållningssätt till utvecklingssamarbete för att säkerställa konsekvens i sina yttre åtgärder, respektera principerna i FN-stadgan och främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 30 juni 2017, från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, parlamentet och kommissionen, om det nya europeiska samförståndet om utveckling – ”Vår värld, vår värdighet, vår framtid”(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, om ändring och upphävande av beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 4 oktober 2022 om klimatfinansiering inför UNFCCC:s 27:e partskonferens (COP27) i Sharm el-Sheikh den 6–18 november 2022, av den 25 januari 2021 om klimat- och energidiplomati – genomförande av den europeiska gröna givens externa dimension, och av den 28 november 2016 om energi och utveckling,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 16 mars 2023 om en förordning där Europaparlamentet och rådet ska inrätta en ram som säkerställer en säker och hållbar tillgång för viktiga råmaterial, samt om ändring av förordningarna (EU) 168/2013, (EU) 2018/858, 2018/1724 och (EU) 2019/1020 (COM(2023)0160),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1184 av den 10 februari 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 genom fastställande av en unionsmetod med närmare regler för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 mars 2023 om EU:s vätgasbank (COM(2023)0156),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 juli 2020 En vätgasstrategi för ett klimatneutralt Europa (COM(2020)0301),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 18 maj 2022 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s externa energiengagemang i en föränderlig värld (JOIN(2022)0023),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 1 december 2021 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Global Gateway (JOIN(2021)0030),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 9 mars 2020 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

–  med beaktande av rapporten av den 5 januari 2023 från FN:s människorättsråds särskilda rapportör om skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter i samband med åtnjutandet av en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö, Kvinnor, flickor och rätten till en ren, hälsosam och hållbar miljö,

–  med beaktande av det nya partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och medlemmarna i Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (Osaks) (Samoa-avtalet), som kommer att träda i kraft när Europaparlamentet har godkänt det och det har ratificerats av parterna,

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) från 1992 och Kyotoprotokollet till denna, av den 21:a partskonferensen (COP21) för UNFCCC i Paris i december 2015 och av antagandet av Parisavtalet, det första universella och rättsligt bindande globala klimatavtalet någonsin, samt av FN:s klimatpanels femte utvärderingsrapport om klimatförändringarna,

–  med beaktande av den särskilda rapporten från FN:s klimatpanel av den 24 september 2019 om havet och kryosfären i ett förändrat klimat,

–  med beaktande av FN:s deklaration om urfolks rättigheter, antagen av generalförsamlingen den 13 september 2007,

–  med beaktande av FN:s miljöprograms rapport om utsläppsklyftan (Emissions Gap Report) från 2022, och dess andra sammanfattande rapport om produktion av fossila bränslen (Production Gap Report 2021)(4),

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 16 juni 2011,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag och OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande,

–  med beaktande av policydokumentet från FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor 2018 Policy Brief 12 Global Progress of SDG7-Energy and Gender,

–  med beaktande av 2022 års rapport från Internationella byrån för förnybar energi World Energy Transitions Outlook 2022: 1,5 C Pathway(5),

–  med beaktande av 2023 års gemensamma rapport från Världsbanken, Internationella energiorganet, Internationella byrån för förnybar energi, FN och Världshälsoorganisationen Tracking SDG 7: The Energy Progress Report, 2023(6),

–  med beaktande av 2021-2027 African Union Green Recovery Action Plan (Afrikanska unionens handlingsplan för grön återhämtning 2021–2027, ej översatt till svenska), som innehåller en övergripande strategi för att främja gröna initiativ, minska utsläppen av växthusgaser, skydda miljön och öka motståndskraften mot klimatförändringar(7),

–  med beaktande av de afrikanska ledarnas Nairobideklaration av den 6 september 2023, om klimatförändringar och en uppmaning till åtgärder,

–  med beaktande av det afrikanska folkets deklaration om klimat och utveckling från 2023,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2023 om en konsekvent politik för utveckling(8), av den 25 mars 2021, om en ny EU-strategi för Afrika – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling(9), av den 15 januari 2020, om den europeiska gröna given(10), av den 1 december 2016, om tillgång till energi i utvecklingsländer(11) och av den 2 februari 2012 om EU:s utvecklingssamarbete till stöd för målet om tillgång till energi för alla senast 2030(12),

–  med beaktande av handlingsplanen för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder 2021–2025 (EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet),

–  med beaktande av rapporten från den ekonomiska kommissionen för Latinamerika från maj 2022, Energy in Latin America and the Caribbean: access, renewability and efficiency,

–  med beaktande av rapporten från Världskommissionen om dammar av den 16 november 2000 om en ny ram för beslutsfattande,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A9-0441/2023), och av följande skäl:

A.  Energi står i centrum för alla mål för hållbar utveckling, men i rapporten om målen för hållbar utveckling 2023(13) dras slutsatsen att världen ännu inte är på väg att uppnå allmän tillgång till energi. Energi är en möjliggörande faktor för utveckling, särskilt utveckling av jordbruk, näringsliv, kommunikation, utbildning, hälso- och sjukvård och transport, och för statens funktion.

B.  I mål 7 för hållbar utveckling fastställs målet att uppnå hållbar tillgång till ren energi till ett överkomligt pris senast 2030, särskilt genom att efterlysa ökat internationellt samarbete för att underlätta tillgång till forskning, infrastruktur och teknik inom ren och förnybar energi, och främja investeringar i dessa syften. Det är nödvändigt att stärka de diplomatiska insatserna för att främja större politiska ambitioner för att effektivt ta itu med och få ett slut på energifattigdomen.

C.  Enligt FN hade i mitten av 2023 omkring 733 miljoner människor i världen, varav 80 % bor i Afrika söder om Sahara, fortfarande inte tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, ren och högkvalitativ energi(14).

D.  Tillgången till energi varierar kraftigt mellan utvecklingsländerna. I Afrika söder om Sahara lever 52 % av befolkningen utan tillgång till el, och det är den enda regionen i världen där andelen människor utan el ökar. Denna siffra döljer stora skillnader, där endast 30,4 % av regionens landsbygdsbefolkning, jämfört med 80,7 % av stadsbefolkningen, har regelbunden tillgång till energi. Utbildning erkänns som ett av de viktigaste inslagen i fattigdomsminskningen. Tillgång till el stöder också utbildning av god kvalitet, men endast 47 % av skolorna i Afrika söder om Sahara har elektricitet.

E.  Bristen på tillgång till el i stadsmiljöer eller stadsnära miljöer påverkar befolkningen i stora irreguljära bosättningsområden samt fördrivna personer och flyktingar. Även när det finns tillgång till el är kvaliteten på tjänsterna ofta dålig.

F.  Att få tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig och ren energi av hög kvalitet är ännu svårare i länder drabbade av konflikter och naturkatastrofer. Även i regioner som har bättre tillgång till energi, såsom Asien och Stillahavsområdet eller Latinamerika och Karibien, finns det stor ojämlikhet mellan länder och inom deras befolkning.

G.  Den energikris som utlöstes av Rysslands invasion av Ukraina fortsätter att få stora konsekvenser, med höga energipriser som drabbar de mest utsatta hårdast, särskilt i utvecklingsekonomierna.

H.  Tillgång till energi är nödvändigt för att humanitära organisationer och utvecklingsorganisationer ska kunna tillhandahålla effektivt humanitärt bistånd, särskilt hälso- och sjukvård och akutvård.

I.  De nuvarande prognoserna tyder på att omkring 660 miljoner människor i världen under 2030 inte kommer att ha tillgång till el och omkring en miljard kommer att sakna tillgång till ren matlagning om inte lämpliga åtgärder vidtas.

J.  Bättre tillgång till ren energi till ett överkomligt pris kommer att frigöra hållbar ekonomisk tillväxt, locka företag och entreprenörskap och förbättra människors hälsa, välbefinnande och säkerhet.

K.  Energifattigdom, som definieras som bristen på hållbara, rena och säkra energikällor, är bland annat en jämställdhetsfråga, eftersom kvinnor och flickor tillbringar i genomsnitt upp till 18 timmar om dagen för att samla in matlagningsbränslen(15).

L.  Globalt är kvinnor kraftigt underrepresenterade i arbetskraften inom energisektorn, i synnerhet i ledande befattningar. Att engagera kvinnor som aktiva aktörer i lösningar för förnybar energi, i linje med EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet, kommer att leda till förbättrad hållbarhet och positiva jämställdhetsresultat.

M.  Traditionella matlagningsbränslen (fast biomassa, fotogen och kol) bidrar mest till koldioxidutsläppen, avskogningen och klimatförändringarna och utgör ett hot mot människors hälsa. 2,4 miljarder människor i världen är beroende av dessa bränslen, vilket leder till omkring 3,7 miljoner förtida dödsfall per år, och kvinnor och barn drabbas hårdast. År 2019 registrerades enbart i Afrika 700 000 dödsfall orsakade av luftföroreningar i hushållen.

N.  EU:s finansiering av matlagningsbränslen som är rena är marginell. Även när det finns strategier för ren matlagning är genomförandet svagt och det finns lite finansiering att tillgå, så även blygsamma vinster är svåra att uppnå, och införandet och det varaktiga bruket av förbättrade kokspisar är fortfarande lågt. Mindre än 10 % av de människor som saknar tillgång till ren matlagning bor i länder som har en effektiv politik och tillräcklig finansiering för att uppnå allmän tillgång senast 2030.

O.  Covid-19-pandemin och ökningen av energipriserna har bromsat framstegen när det gäller att öka tillgången till ren matlagning. I utvecklingsländer som är kraftigt beroende av biomassa för matlagning bör EU stödja alternativa lösningar till förbrukning av ved och främja exempelvis användning av solkök.

P.  Bristen på tillgång till ren matlagning ökar den tid som kvinnor och flickor lägger på matlagning. Detta förstärker den ojämlika fördelningen av hushållsarbete mellan män och kvinnor. Det uppskattas att tillgång till ren matlagning skulle ge kvinnor och flickor i genomsnitt 1,5 timmar om dagen, vilket de skulle kunna ägna åt fritid och/eller utbildning.

Q.  Utvecklingsländerna har en riklig mängd förnybara energikällor, men saknar ofta en möjliggörande politisk och rättslig ram och de nödvändiga industriella och tekniska förutsättningarna för utveckling och användning av hållbar energi. De står också inför många utmaningar, såsom klimatförändringar, överskuldsättning och snabb demografisk tillväxt, som alla påverkar efterfrågan och konsumtionen av energi. Länder som Namibia och Angola är engagerade i ambitiösa projekt kopplade till förnybar energi. Vissa utvecklingsländer har gjort betydande framsteg på området energitillgång, till exempel Senegal, Rwanda och Kenya. De olika förhållandena i varje land måste beaktas för att uppnå genombrott i fråga om tillgång till energi, med lämplig politisk vilja och EU-stöd.

R.  EU har en lång tradition av samarbete på energiområdet i Afrika. EU tillhandahöll tillsammans med sina medlemsstater den största delen av det offentliga utvecklingsbiståndet till projekt i Afrika inom mål 7, hållbar utveckling, som uppgick till 13,8 miljarder euro mellan 2014 och 2020. Detta är fortfarande inte tillräckligt och mer behöver göras. Uppskattningsvis 53 % av utbetalningarna gjordes i form av lån. Detta medför således skulder för mottagarna, vilket minskar deras framtida kapacitet att investera i målen för hållbar utveckling, inbegripet mål 7. År 2023 har 21 låginkomstländer skuldproblem eller riskerar att få det.

S.  De finansiella flödena för energi är alltjämt koncentrerade till en liten grupp av länder, så att de minst utvecklade länderna ofta lämnas på efterkälken. När det gäller geografisk inriktning är endast tre av de tio största stödmottagarna minst utvecklade länder, vilket visar att resurser för att öka tillgången till energi och bekämpa energifattigdom inte har fördelats i prioritetsordning.

T.  Energiomställningen är kraftigt och ständigt underfinansierad i utvecklingsregioner, särskilt i de minst utvecklade länderna. Institutet för förvaltning av naturresurser definierar resursförbannelsen som att många resursrika länder misslyckas med att dra full nytta av sina naturtillgångar, och regeringarna i dessa länder med att effektivt tillgodose de offentliga välfärdsbehoven(16) Ett alltför stort beroende av export av fossila bränslen medför en risk för låg ekonomisk diversifiering.

U.  EU bör öka finansieringen av förnybar energi i utvecklingsländerna, särskilt i det nya geopolitiska sammanhang som uppstått till följd av Rysslands invasion av Ukraina, samtidigt som man tar itu med korruption och svaga institutioner, vilket förvärrar problemen med underfinansiering, särskilt i de minst utvecklade länderna.

V.  De flesta EU-finansierade projekt syftar till att främja elproduktion, men det är distributionssegmentet som är det svagaste, trots att det är nödvändigt för att uppnå mål 7 för hållbar utveckling. Många utvecklingsländer är fortsatt beroende av kol som den primära källan för elproduktion.

W.  De länder som drabbas hårdast av klimatförändringarnas negativa konsekvenser bär det minsta ansvaret för utsläppen. Afrika har nästan 18 % av världens befolkning, men står för mindre än 6 % av den globala energianvändningen. Afrika ansvarar för endast 3 % av världens energirelaterade koldioxidutsläpp. De länder som utgör G20 står för 80 % av de globala utsläppen.

X.  Energipartnerskapet mellan Afrika och EU förnyades i februari 2022 för att återspegla såväl Afrikanska unionens Agenda 2063 som EU:s prioriteringar för klimatförändringar, energitrygghet, REPowerEU och Global Gateway, som har som mål att främja produktion och distribution av förnybar energi, även för export till Europa. Ett investeringspaket på cirka 150 miljarder euro tillkännagavs för att stödja kontinenternas gemensamma ambitioner, i enlighet med Agenda 2030 och Afrikanska unionens Agenda 2063, bland annat i syfte att säkerställa en energiomställning som är kostnadseffektiv, modern, effektiv, tillförlitlig, rättvis och jämlik.

Y.  EU:s partnerskap för en rättvis energiomställning med Sydafrika är ett exempel på EU:s vilja att anta rollen som global ledare för den rättvisa energiomställningen, och därmed bidra till den externa dimensionen av EU:s energi- och klimatstrategi och främja målsättningarna i den europeiska gröna given globalt.

Z.  Det bör fortsätta vara ett tydligt mål att små östater under utveckling ska ha energiautonomi, som bygger på deras höga potential för förnybar energi.

AA.  Det som har märkningen koldioxidsnål vätgas kan även innefatta vätgas som produceras med kärnkraft och naturgas, vilket innebär att den inte nödvändigtvis är utsläppsfri. Förnybar vätgas från förnybara källor är den enda typen av vätgas som verkligen kan bidra till klimatneutralitet på lång sikt.

AB.  I REPowerEU sätts ett mål att 10 miljoner ton förnybar vätgas ska importeras varje år senast 2030. För detta ändamål ingick kommissionen ett samförståndsavtal om strategiska partnerskap för förnybar vätgas med Namibia och Egypten i november 2022, bland andra initiativ.

AC.  Enligt Internationella energiorganets globala vätgasgranskning för 2023 (Global Hydrogen Review 2023)(17) tillverkas 99 % av den vätgas som produceras i världen av fossila bränslen.

AD.  Förnybar vätgas har potential att påskynda utfasningen av fossila bränslen i industriproduktionen i partnerländerna, förutsatt att den inte saktar ner den lokala energiomställningen och att den ingår i en bredare strategi för att minska den totala energiförbrukningen i industriländerna så att jordens begränsningar respekteras. Samtidigt måste dock vederbörlig hänsyn tas till att den nödvändiga infrastrukturen för förnybar vätgas är kapital- och teknikintensiv, att långväga transport och lagring av vätgas är energiintensiv och dyr och att storskalig produktion av förnybar vätgas kräver stora mängder mark och vatten.

AE.  Klimatmålen för 2030 och 2050 kommer inte att gå att nå utan utfasning av fossila bränslen i viktiga sektorer där det är svårt att uppnå minskningar. Import av förnybar vätgas från länder utanför EU är en viktig del av EU:s nya strategiska partnerskap. Enligt Internationella energiorganets globala vätgasgranskning 2023 håller kostnadsrelaterade problem på att bli ett hot mot att utbyggnaden av vätgasproduktion ska bli långsiktigt lönsam. Utbyggnaden av vätgasproduktionen riskerar att förlänga användningen av fossila bränslen och fossila utvinningsmetoder, däribland ett eventuellt storskaligt beslagtagande av mark, vatten och energi i de utvecklingsländer där produktionen finns.

AF.  Kritiska råvaror har en central roll för att säkerställa att teknik för ren energi är tillgänglig och ekonomiskt överkomlig för alla. EU håller på att upprätta ett sammanhållet regelverk för att säkerställa ett kontinuerligt, säkert och ansvarsfullt tillhandahållande av dem, samtidigt som man upprätthåller mänskliga rättigheter och stöder lokal utveckling.

AG.  Decentraliserad mininätsenergi och förnybar energi utanför nätet erbjuder goda lösningar för avlägset belägna samhällen, främst när det gäller att skapa arbetstillfällen och sett till utbildning och hälsa, men måste åtföljas av offentligt stöd för att skapa en livskraftig och ansvarsfull affärsmodell.

AH.  Utbyggnaden av förnybara energikällor baserade på sol- och vindkraft och produktion av förnybar vätgas, samt byggen av vattenkraftsdammar, ger också upphov till utmaningar eftersom de kräver stora markområden, vilket eventuellt inkräktar på befintlig markanvändning och lokala behov, särskilt när det gäller tillgången till vatten, och kan medföra fördrivning av lokalbefolkning och urfolk och dessutom skada naturliga livsmiljöer och ekosystem. Land- och havsområden som skulle kunna användas för produktion av förnybar energi måste identifieras, samtidigt som hänsyn tas till respekten för den biologiska mångfalden, den lokala ekonomin och urfolkens samtycke.

AI.  Omställningen till förnybara energikällor förväntas skapa större sysselsättning i sektorn för förnybar energi. Den nya tekniken för förnybar energi har potential att skapa ekonomiska möjligheter, som i sin tur kan göra det lättare att uppnå rätten till rimliga försörjningsmöjligheter och anständigt arbete. Det finns en lovande framtid för system för förnybar energi i Afrika, eftersom man har 60 % av världens bästa solkraftsresurser men ändå bara 1 % installerad solkraftskapacitet. Latinamerika är en av världens ledande regioner för förnybar energianvändning och energiproduktion.

AJ.  Enligt Internationella energiorganet väntas den globala vattenkraftskapaciteten öka med 17 % mellan 2021 och 2030. Den mest outnyttjade potentialen för vattenkraft finns i utvecklingsekonomier runtom i Afrika, Asien och Latinamerika. Storskaliga vattenkraftsprojekt förknippas dock med negativa sociala och miljömässiga konsekvenser, från fördrivning av utsatta befolkningar till förstörelse av unik biologisk mångfald. Vattenkraften ger upphov till nya utmaningar mot bakgrund av klimatförändringarna, som dramatiskt kommer att öka antalet översvämningar och uttorkningar i de floder där vattenkraftsprojekt förekommer, vilket ökar risken både för projektens säkerhet och för deras kapacitet att producera el.

AK.  EU och partnerländerna har ett gemensamt men differentierat ansvar för att uppnå en hållbar energiomställning. EU:s stöd till projekt för förnybar energi måste i första hand tillgodose lokalbefolkningens behov innan man stöder export.

AL.  Den önskan som vissa utvecklingsländer uppgett att exploatera sina kolväteresurser bör också analyseras mot bakgrund av EU:s påtryckningar för ett globalt löfte vid COP28 att fasa ut fossila bränslen. Användningen av naturresurser för energiproduktion har potential att skapa ekonomiska möjligheter, men genom att prioritera export av förnybar energi skulle utvecklingsländerna potentiellt kunna äventyra sin inhemska energiomställning och öka andelen fossila bränslen i sin egen elmix.

AM.  Enligt World Resources Institute drabbas 25 % av världens befolkning av extremt hög vattenstress varje år. Vatten är centralt för att odla grödor och föda upp boskap, producera el, upprätthålla människors hälsa, främja jämlika samhällen och uppfylla världens klimatmål.

AN.  De jordbruksbaserade livsmedelssystemen förbrukar omkring 30 % av världens energi, och en tredjedel av dess utsläpp av växthusgaser kommer från energianvändning. Energiomställningen och omställningen av de jordbruksbaserade livsmedelssystemen är sammanflätade.

Främja allmän tillgång till ren energi

1.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till allmän, ekonomiskt överkomlig och hållbar energi är en grundläggande mänsklig rättighet och en förutsättning för att uppnå målen för hållbar utveckling och uppnå målet att ingen ska lämnas utanför. Parlamentet erkänner därför den roll som offentlig och privat finansiering spelar. Parlamentet betonar att en framtid med nettonollutsläpp av koldioxid och utvecklingen av förnybara energikällor måste gå hand i hand med ekonomisk diversifiering, grön industrialisering, utfasning av fossila bränslen, fattigdomsminskning och en människorättsbaserad strategi.

2.  Europaparlamentet betonar att säkerställandet av en stabil energiförsörjning inte bara är en ekonomisk och logistisk fråga, utan också en geopolitisk fråga. Parlamentet påminner om att Rysslands anfallskrig mot Ukraina har haft en allvarlig inverkan på energimarknaderna, i synnerhet i utvecklingsländer, och att det fortfarande krävs samordningsinsatser för att säkerställa stabil energiförsörjning och överkomliga priser.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja tillgången till ren energi i utvecklingsländer genom politiskt, rättsligt och administrativt stöd, inbegripet kapacitetsuppbyggnad och överföring av teknik. Parlamentet uppmanar till att man i partnerskapen rör sig bort från att exploatera fossila resurser och i stället riktar in sig på att använda ren energi. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att gröna investeringar bidrar till den socioekonomiska utvecklingen och till att utvecklingsländer deltar mer i det nya geopolitiska nettonollenergilandskapet.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla lösningar för att bistå med utbyggnaden av förnybar energi i utvecklingsländer, däribland havs- och flodenergi, samtidigt som den biologiska mångfalden skyddas. Parlamentet betonar utvecklingsländernas betydande potential till installation av produktionskapacitet för havsbaserad förnybar energi. Parlamentet framhåller att havsområdena måste förvaltas på ett holistiskt sätt, med deltagande av alla berörda parter och med respekt för lokalbefolkningarnas samtycke.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft utvecklingsländerna att förbinda sig att uppnå energirättvisa genom sina regelverk, vilket bör säkerställa lokal acceptans, samhällsengagemang, skydd för markrättigheter och efterlevnad av internationellt erkända normer för mänskliga rättigheter i syfte att säkerställa tillgång till energi till ett överkomligt pris för alla. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att koppla energipartnerskap till antagandet av regelverk och att tillhandahålla tekniskt bistånd för att göra dem till lag.

6.  Europaparlamentet påpekar att energitrygghet kräver en könsspecifik strategi. Parlamentet betonar att energifattigdom drabbar kvinnor och flickor i oproportionerligt hög grad. Parlamentet framhåller deras dagliga deltagande i insamlingen av ved och träkol långt ifrån sina hem. Parlamentet kräver att kvinnor inkluderas som aktiva aktörer i energiomställningsprocessen, även i marina bevarandeområden.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sitt tekniska stöd för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i energiomställningen, bland annat genom att prioritera jämställdhetsorienterade energiprojekt som involverar kvinnoledda energiorganisationer och energiföretag och även säkerställa lokalt egenansvar, med särskild uppmärksamhet på de minst utvecklade länderna och medelinkomstländer som lider av betydande ojämlikheter inom landet när det gäller tillgång till energi och ren matlagning. Parlamentet betonar betydelsen av att inhämta könsuppdelade uppgifter om tillgång till energi, för att vägleda EU:s yttre åtgärder på energiområdet. Parlamentet påpekar att energifattigdom också drabbar minoriteter och marginaliserade befolkningsgrupper.

8.  Europaparlamentet är oroat över hälso- och miljökonsekvenserna av utsläpp vid hushållseldning av brännved, såsom luftvägssjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer, skogsförstörelse, utsläpp av växthusgaser och förlust av biologisk mångfald. Parlamentet uppmärksammar den risk som är förknippad med den ökande användningen av orena matlagningsbränslen för att tillgodose energibehoven hos den växande befolkningen, särskilt i Afrika söder om Sahara.

9.  Europaparlamentet betonar att människor som lever i extrem fattigdom på många platser inte längre har tillgång till brännved och att de därför använder andra material som finns i hemmet eller i närheten, såsom däck och andra ämnen som är skadliga för hälsan, för uppvärmning och matlagning. Parlamentet betonar mot denna bakgrund att kvinnor och flickor drabbas oproportionerligt hårt av luftföroreningar i hushållet.

10.  Europaparlamentet påpekar att den takt i vilken tillgången till rena matlagningsbränslen för närvarande ökar i många utvecklingsländer inte är tillräckligt snabb för att uppfylla de relaterade delmålen i mål 7 för hållbar utveckling senast 2030. Parlamentet erkänner de mångfasetterade utmaningarna i samband med införandet av ren matlagning och lämpliga kokspisar som är i linje med WHO:s standarder. Parlamentet efterlyser en högre medvetenhet om hälsoriskerna i samband med luftföroreningar i hushållen till följd av traditionella matlagningsmetoder, och om fördelarna med alternativen. Parlamentet uppmanar EU att ekonomiskt stödja, förespråka och uppmuntra till nationella åtgärder i partnerländerna.

11.  Europaparlamentet uppmanar vidare EU att prioritera tillgången till ren matlagning i sina energipartnerskap och sina fleråriga vägledande program med utvecklingsländer och i programplaneringen för samarbete på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet betonar vikten av samråd med det civila samhället på plats, särskilt med kvinnoledda organisationer, i syfte att uppnå jämställdhet och främja en mer jämlik fördelning av hushålls- och omsorgsarbete mellan män och kvinnor i linje med begreppet omsorgssamhälle. Parlamentet framhåller de möjligheter som erbjuds genom olika Global Gateway-initiativ, såsom ”Modern Cooking Facility for Africa” (”Moderna matlagningsmöjligheter för Afrika”) och ”Strengthening the Entrepreneurial Environment for Clean Cooking” (”Stärkt entreprenörsklimat för ren matlagning”).

12.  Europaparlamentet uppmanar dessutom EU att ägna särskild uppmärksamhet åt infrastruktur och allmännyttiga tjänster, inbegripet byggande av och tillgång till avloppssystem, samt hushållens eller samhällenas tillgång till brunnar eller vattenreningssystem.

13.  Europaparlamentet beklagar djupt de allvarliga konsekvenser som avsaknaden av tillgång till el har för befolkningars grundläggande behov. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att prioritera elektrifiering i sitt samarbete och sina partnerskap med utvecklingsländer. Parlamentet betonar särskilt behovet av att investera i produktionskapacitet, särskilt i Afrika söder om Sahara, för att uppnå målet om allmän tillgång till energi.

14.  Europaparlamentet uppmärksammar möjligheterna att få tillgång till alternativa energikällor, såsom outnyttjade geotermiska energikällor. Parlamentet påpekar att kostnadsstöd för energikostnader är avgörande för att öka tillgången till el, i synnerhet i Afrika där 30 % av befolkningen inte har råd med en nödvändig uppsättning eltjänster.

15.  Europaparlamentet uttrycker oro över de ökande energibehoven bland flyktingar och internflyktingar som bor i läger. Parlamentet beklagar att osäker energiförsörjning i isolerade områden och humanitära sammanhang hindrar lokala hälso- och sjukvårdskliniker och skolor från att vara fullt verksamma.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka budgetposten för humanitärt bistånd i samband med översynen av den fleråriga budgetramen för att tillgodose humanitära behov, bland annat genom att öka det ekonomiska stödet för att säkerställa energiförsörjningen i läger, bland annat genom projekt för gröna nät, mininät och förnybar energi, för att garantera att humanitära organisationer på plats kan tillhandahålla grundläggande humanitärt bistånd, särskilt sjukvård och akut vård.

Stöd energiomställningen i linje med principen om en konsekvent politik för utveckling.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att säkerställa en konsekvent politik för hållbar utveckling i hela EU:s externa energiagenda, som bör anpassas till lokala särdrag och behov.

18.  Europaparlamentet upprepar sitt engagemang för energirättvisa. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländerna i genomförandet av rättighetsbaserade system för förnybar energi som ändamålsenligt bidrar till deras hållbara utveckling. Parlamentet anser att principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke från berörda samhällen är en förutsättning för en framgångsrik grön och rättvis energiomställning. Parlamentet framhåller betydelsen av att främja energieffektivitet och lokal kompetens, och av att uppmuntra teknisk innovation, tekniköverföring och tekniskt samarbete i sådana energiomställningsprojekt.

19.  Europaparlamentet betonar att EU vid behov måste stödja utvecklingsländerna när det gäller att upprätta eller förstärka regelverk som garanterar energidistribution och samhällsomfattande tjänster inom deras territorier samt god förvaltningskapacitet och insyn i alla energiomställningsprojekt. Parlamentet uppmanar EU att öka det tekniska stödet för att reformera elsystemen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att rapportera om de framsteg som gjorts med att förbättra energitillgången och regleringen av energisektorn genom särskilda EU-projekt och investeringar i utvecklingsländer som är partnerländer.

20.  Europaparlamentet framhåller de potentiella riskerna med konflikter om markanvändning och vattenanvändning, särskilt påtvingad vidarebosättning och expropriering av storskaliga anläggningar för förnybar energi. Parlamentet uppmanar EU att genom sina partnerskap stödja utvecklingsländernas regeringar att

21.  Europaparlamentet konstaterar att det för vissa storskaliga projekt för grön energi (såsom vind- och solkraft), till exempel sådana som håller på att inrättas i torra områden, är nödvändigt att på lämpligt sätt samråda med sedvanliga markanvändare (såsom nomadiserande boskapsskötare). Parlamentet påminner om att traditionella kommunala rättigheter har en ganska svag rättslig status och ofta inte genomförs, vilket potentiellt kan öka risken för markrofferi. Parlamentet uppmanar mot denna bakgrund EU och dess partnerländer att erkänna och skydda urfolks rätt till sedvanerättsligt ägande och kontroll över sin mark och sina naturresurser, i enlighet med FN:s förklaring om urfolks rättigheter och Internationella arbetsorganisationens konvention nr 169, och att följa principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke.

22.  Europaparlamentet rekommenderar de EU-medlemsstater som inte har ratificerat Internationella arbetsorganisationens konvention nr 169 om urfolk och stamfolk att göra detta.

23.  Europaparlamentet erkänner den inverkan som vattenintensiva metoder för energiomvandling, såsom vattenkraftverk och vätgasproduktion, kan ha på jordbrukssamhällena. Parlamentet framhåller de negativa effekterna av vattenkraftsdammar på floder och biologisk mångfald, särskilt i flodmynningar, i enlighet med bland annat rapporten från Världskommissionen om dammar av den 16 november 2000. Parlamentet betonar dock potentialen att utveckla osmotisk energi, särskilt i flodmynningar och deltan, för att tillhandahålla lösningar för produktion av förnybar energi.

24.  Europaparlamentet påminner om att stora vattenkraftsprojekt i utvecklingsländer ofta står inför en rad utmaningar, bland annat oöverkomliga initiala kostnader, stora kostnadsöverskridanden och förseningar, svårigheter att locka till sig finansiering, sociala och miljömässiga fotavtryck, sårbarhet för klimatförändringar och vissa dåliga resultat när det gäller att leverera den utlovade kraften. Parlamentet betonar vikten av att främja hållbara vattenkraftsprojekt genom att genomföra omfattande miljömässiga och sociala konsekvensbedömningar och säkerställa ett meningsfullt samhällsengagemang. Parlamentet anser att man där så är möjligt bör prioritera andra småskaliga och olika typer av projekt för förnybar energi.

25.  Europaparlamentet betonar att enligt rekommendationerna i rapporten från Världskommissionen om dammar av den 16 november 2000 bör all dammplanering utvärderas enligt fem kriterier: rättvisa, effektivitet, delaktigt beslutsfattande, hållbarhet och ansvarighet. Parlamentet betonar mer allmänt att man i beslutsprocessen för dammar fullt ut bör ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna, i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och de därmed sammanhängande konventioner som antogs därefter, för att lösa komplexa frågor kring vatten, dammar och utveckling. Parlamentet understryker att EU bör arbeta inom ramen för sina partnerskap med utvecklingsländer för att se till att de samhällen som påverkas av dammprojekt får tillräcklig ersättning och att lämpliga åtgärder för att återställa försörjningen tillhandahålls.

26.  Europaparlamentet är oroat över anläggningarnas bräcklighet inför extrema väderhändelser, vilket belyses av de senaste översvämningarna i Libyen, som svepte bort hela bostadsområden och skadade kritisk infrastruktur. Parlamentet insisterar på de övergripande delmålen i mål 9 för hållbar utveckling, som går ut på att bygga motståndskraftig infrastruktur, främja hållbar industrialisering och gynna innovation.

27.  Europaparlamentet noterar med oro att Afrika står värd för ett ökande antal projekt för fossila bränslen, vilket riskerar att hindra Afrika från att i tid ta ett språng till förnybar energi. Parlamentet noterar vidare att Afrika visserligen har 18 % av världens befolkning men bara står för 6 % av den globala energianvändningen. Parlamentet påminner om att en stor del av den nuvarande olje-, gas- och kolproduktionen i Afrika är avsedd för export, medan kontinenten fortfarande lider av energifattigdom. Parlamentet insisterar på att det är nödvändigt att prioritera investeringar i hållbar infrastruktur för förnybar energi i Afrika, särskilt på landsbygden och i marginaliserade befolkningsgrupper, genom inrättande av decentraliserade energisystem och mikronät.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra utvecklingen av energisystem som inte inbegriper eller är beroende av en utvidgning av befintliga eller nya projekt för fossila bränslen, i linje med rekommendationerna från Internationella energiorganet. Parlamentet betonar vikten av partnerskap som alla vinner på och som också gynnar exportländerna och deras befolkningar när det gäller förnybar energi.

29.  Europaparlamentet fördömer de dubbla måttstockar där privata och offentliga finansinstitut i utvecklade länder i allt högre grad lovar att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050, samtidigt som de finansierar utvecklingen och utbyggnaden av fossila bränslen. Parlamentet understryker att uppmaningar till låg- och medelinkomstländer att minska sitt beroende av kol inte har någon verkan så länge utvecklade länder fortsätter vara avgjort beroende av andra fossila bränslen.

30.  Europaparlamentet påminner om att alternativ som bygger på förnybara bränslen i allt högre grad kan tillhandahålla en billigare, mer tillgänglig, inkluderande och tillförlitlig energikälla än fossila bränslen. Parlamentet betonar den roll som förnybar energi spelar för att öka anpassningen och effektiviteten i jordbruksbaserade livsmedelssystem. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att prioritera användningen av förnybar energi i jordbruksbaserade livsmedelssystem i sina partnerskapsavtal med länder utanför EU.

31.  Europaparlamentet rekommenderar att man genomför en gemensam planering för energiomställningen inom ramen för partnerskapet mellan EU och Afrikanska unionen, med utgångspunkt i den gemensamma parlamentariska församlingen för Afrika, Västindien och Stillahavsområdet och de afrikanska civilsamhällena, samtidigt som de afrikanska ländernas suveränitet respekteras. Parlamentet rekommenderar att man utarbetar riktlinjer för rättvis fördelning av investeringar, intäkter, teknik och kompetens.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inkludera utbildningsprogram för lokalbefolkningen i sina energipartnerskap med länder utanför EU för att stödja energiomställningen på fältet och skapa sysselsättningsmöjligheter för lokalsamhällena. Parlamentet uppmanar också EU att öka det vetenskapliga samarbetet med utvecklingsländerna när det gäller tillgång till forskning och teknik för förnybar energi. Parlamentet anser att produktionsmatrisen för förnybar energi bör ändras för att komma bort från ett rent utvinningsperspektiv.

33.  Europaparlamentet påminner om att de undertecknande parterna i Glasgowuttalandet om internationellt offentligt stöd till omställningen till ren energi från 2021 har åtagit sig att upphöra med allt nytt direkt offentligt stöd till den fossila energisektorn. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att föregå med gott exempel och stoppa finansieringen av projekt för fossila bränslen.

Förnybar vätgas

34.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som förnybar vätgas spelar som ett verktyg för att fasa ut fossila bränslen i energisystemet, uppnå nettonollutsläpp i hela världen senast 2050 och uppnå målen i Parisavtalet, men påminner om vikten av livscykelanalyser som tar hänsyn till de produktions- och transportsätt som används.

35.  Europaparlamentet varnar för den potentiella risken för en ny resursförbannelse med avseende på förnybar vätgas som skulle förstärka utvecklingsländernas beroende av export och skulle kunna tränga undan investeringar i utvecklingen av lokala energimarknader. Parlamentet konstaterar att industrin för förnybar vätgas kan spela en avgörande roll för utvecklingen av resursrika utvecklingsländer om det finns vissa faktorer, såsom god samhällsstyrning, genomförande och övervakning av en sund rättslig ram, förebyggande av korruption, en fungerande rättsstat och öppenhet i fråga om finansiella flöden.

36.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med den globala infrastrukturen för produktion, lagring, transport, distribution och konsumtion av förnybar vätgas, transportkostnader på långa sträckor och klimatpåverkan, de begränsade investeringarna och den begränsade finansiella kapaciteten samt riskerna med svaga institutioner och korruption i vissa utvecklingsländer.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU att, särskilt genom Global Gateway-initiativet, stödja partnerskap som alla vinner på och som gynnar både importerande och exporterande länder och deras befolkningar. Parlamentet uppmanar därför EU att stödja utvecklingen av en värdekedja för förnybar vätgas när den medför lika sociala och ekonomiska fördelar för exportländerna, särskilt när det gäller utbildning och omskolning av lokalbefolkningen, skapande av arbetstillfällen, utfasning av fossila bränslen i industriverksamheter där det är svårt att minska utsläppen och tillgång till renare mobilitet och energi.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja ekonomisk diversifiering och inhemsk tillgång till el och vatten, med full respekt för ekosystemen och i syfte att minska det alltför stora beroendet av export av fossila bränslen. Parlamentet betonar att ett utökat samarbete mellan EU:s och partnerländernas företag, inklusive små och medelstora företag, med den kombinerade expertisen hos olika likasinnade partner, blir en väg till ett sunt entreprenörskap i sektorn för förnybar vätgas.

39.  Europaparlamentet erkänner att utbyggnaden av förnybar vätgas också kan ha negativa sociala och miljömässiga konsekvenser på södra halvklotet, särskilt eftersom den är beroende av gruvdrift och användning av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, som kräver stora mängder färskvatten och orsakar vattenföroreningar. Parlamentet betonar behovet av att utveckla ett globalt resursstyrningssystem som prioriterar hållbarhet, effektivitet och cirkularitet, i syfte att minska den globala efterfrågan på nya råvaror, samtidigt som man erkänner utmaningarna med att uppnå detta.

40.  Europaparlamentet betonar behovet av en systematisk strategi för att bedöma de lokala möjligheterna och konsekvenserna av produktionen av förnybar vätgas för de europeiska behoven i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att EU bör säkerställa hållbarhet för de utvunna, bearbetade och återvunna kritiska råvaror som är grundläggande för vätgas och den övriga nettonolltekniken.

41.  Europaparlamentet noterar med oro den motstridiga användningen av vatten i samband med gruvdrift och utvecklingen av storskaliga anläggningar för förnybar energi, såsom förnybar vätgas. Parlamentet påminner om att tillgång till vatten är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att förbättra vatteninfrastrukturen i regioner där gruvdrift och anläggningar för förnybar energi är framträdande, genom att investera i vattenreningsanläggningar och vattenåtervinningssystem.

42.  Europaparlamentet betonar behovet av att reglera vatten som en resurs för produktion av förnybar vätgas på ett hållbart sätt, särskilt i torra regioner, bland annat genom att genomföra förordningar som föreskriver hållbar teknik för anskaffning av vatten, effektiv vattenanvändning och minimering av utsläpp av avloppsvatten, så att det inte äventyrar lokalbefolkningens tillgång till vatten eller driver upp vattenkostnaderna.

43.  Europaparlamentet noterar ökningen av avsaltningsanläggningar för att hantera vattenbrist. Parlamentet erkänner att avsaltningsanläggningar kan gynna lokalsamhällena och den inhemska ekonomin, men påpekar att avsaltning av havsvatten kan få stora miljökonsekvenser, särskilt för den marina biologiska mångfalden. Parlamentet efterlyser främjande av en hållbar strategi för vattenavsaltning och lösningar som inte påverkar kustområden, såsom avsaltning av djuphav. Parlamentet betonar att minskad vattenanvändning och vattenåtervinning eller återanvändning av renat avloppsvatten ofta är billigare än avsaltning.

44.  Europaparlamentet understryker de potentiella riskerna för vattenrofferi och vattenföroreningar i samband med utländska direktinvesteringar i storskaliga markförvärv för förnybar energi. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att införa obligatorisk vattenrelaterad tillbörlig aktsamhet och rapporteringsstandarder för företag.

45.  Europaparlamentet insisterar på att strategierna för förnybar vätgas måste följa starka sociala standarder och hållbarhetsstandarder. Parlamentet uppmanar EU att inrätta lämpliga övervakningsramar i sina partnerskapsavtal som gör det möjligt att bedöma deras bredare inverkan på resultaten av målen för hållbar utveckling, särskilt genom att identifiera indikatorer för miljö, samhällsansvar och styrning och fastställa mätbara mål. Parlamentet begär att obligatoriska miljökonsekvensbedömningar genomförs, däribland för avsaltning, och att områden med stor biologisk mångfald utesluts som platser för anläggningar för förnybar vätgas. Parlamentet anser att man vid produktion av förnybar vätgas bör visa att man använder sig av material anskaffade enligt miljö- och människorättsstandarder för utvinningsverksamhet (t.ex. från länder som är undertecknande parter i utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet).

46.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inrätta en inkluderande styrningsram för partnerskapsavtal som omfattar det civila samhällets organisationer för att säkerställa att principen om att inte vålla skada respekteras gentemot lokalsamhällen och att globala människorättsnormer uppfylls.

Ökad finansiering för en rättvis energiomställning

47.  Europaparlamentet betonar att EU:s finansiering av förnybar energi bör vara förenlig med principerna om rättvisa, hållbarhet och klimaträttvisa, vilka bland annat skulle kunna omfatta skuldhjälp, skuldlättnad och skuldavskrivning, skuldsanering och förlust- och skadefonden.

48.  Europaparlamentet betonar att investeringar i förnybar vätgas producerad av länder utanför EU bör bygga på internationella principer om tillbörlig aktsamhet, inbegripet men inte begränsat till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfullt företagande.

49.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka det offentliga utvecklingsbiståndet till energisektorn, särskilt under rubrik 6 i nästa fleråriga budgetram, och särskilt i Afrika, och samtidigt prioritera bidrag framför lån och omorientera finansieringen till länder med lägre nivåer av tillgång till el i syfte att stödja deras omställning till ren och förnybar energi i linje med Agenda 2030 för hållbar utveckling.

50.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av offentliga och privata partnerskap samt program för att underlätta kunskapsöverföring och grön teknik. Parlamentet betonar att många afrikanska länders elsektorer har särskilda särdrag (såsom kraftig efterfrågetillväxt, små nät, bräckliga nationella allmännyttiga företag och kundernas begränsade betalningsförmåga) som måste beaktas.

51.  Europaparlamentet betonar att tillgången till finansiering för en rättvis energiomställning måste förenklas och påskyndas för utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att EU kan erbjuda innovativa lösningar för att få fart på den gröna omställningen och öka den globala andelen förnybara energikällor. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att överväga gröna skuldbyten så att utvecklingsländer som är gäldenärer kan använda de pengar de är skyldiga till att finansiera projekt för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

52.  Europaparlamentet begär mer allmänt att en långsiktig mekanism för gröna skuldbyten ska göras operativ inom ramen för G20-initiativet för uppskov av skuldavbetalningar och att IMF:s särskilda dragningsrätter ska återställas.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka anslagen till att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna och göra energisystemen mer motståndskraftiga mot klimatrisker. Parlamentet understryker betydelsen av grön energi i skogsjordbruk och klimatanpassningsprojekt, såsom den stora gröna muren.

54.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att öka de program inom Global Gateway-initiativet som prioriterar grundläggande tillgång till el och ren matlagning, i synnerhet i de mest behövande länderna. Parlamentet betonar den privata sektorns betydelse för att utöka finansieringen av grundläggande tillgång till energi och ren matlagning, samtidigt som allmänhetens tillgång garanteras och de nationella offentliga energileverantörerna förstärks. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att använda Europeiska fonden för hållbar utveckling plus som ett instrument för att stödja investeringar i den privata sektorn i utvecklingsländer i syfte att stärka energiinfrastrukturen och ge bättre tillgång till energi och ren matlagning för inhemsk användning.

55.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att stödja utvecklingsländerna med att gradvis fasa ut subventionerna till fossila bränslen och att fokusera på effektiv, modern och prismässigt överkomlig matlagningsteknik. Parlamentet efterlyser mobilisering av investeringar och skapande av gynnsamma miljöer för att driva på tillväxten av en robust, ren matlagningsindustri.

56.  Europaparlamentet uppmanar EU och de europeiska institutionerna för utvecklingsfinansiering att

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla disaggregerade data om beloppen för investeringar i energitillgång, för att följa upp hur mycket som avsätts till mål 7 för hållbar utveckling, och likaså tillhandahålla data om nyckelprestationsindikatorn ”Installerad produktionskapacitet för förnybar energi (MW) med unionsstöd” som fastställs i instrumentet Europa i världen,

58.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från COP28 år 2023, där man för första gången i historien efterlyser en övergång från fossila bränslen och ett tydligt åtagande om 1,5-gradersmålet, att vidta åtgärder för att på global nivå uppnå en tredubbling av kapaciteten för förnybar energi och en fördubbling av energieffektivitetsförbättringarna fram till 2030, och att globalt främja ett människocentrerat sätt att arbeta med klimatfinansiering och projekt för energiinfrastruktur.

59.  Europaparlamentet uppmanar EU att spela en nyckelroll i förhandlingarna om begränsningsåtgärder för utvecklingsländer, för att bekämpa de skadliga effekterna av att använda förorenande bränslen och samtidigt lyfta fram utveckling av hållbar och ren energi.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Europeiska investeringsbanken.

(1) EUT C 210, 30.6.2017, s. 1. (2) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1. (3) EUT L 157, 20.6.2023, s. 11. (4) Stockholm Environment Institute, International Institute for Sustainable Development, Overseas Development Institute, E3G, och FN:s miljöprogram, 2021 Report – The Production Gap: The Production Gap: Governments’ planned fossil fuel production remains dangerously out of sync with Paris Agreement limits, 2021 (Produktionsklyftan: Regeringarnas planerade produktion av fossila bränslen är fortfarande farligt ur fas med Parisavtalet, 2021, ej översatt till svenska). (5) Internationella byrån för förnybar energi, World Energy Transitions Outlook 2022: °C Pathway, Internationella byrån för förnybar energi, Abu Dhabi, 2022. (6) Internationella energiorganet, Tracking SDG 7: The Energy Progress Report, Paris, juni 2023. (7) Afrikanska unionen, African Union Green Recovery Action Plan (Afrikanska unionens handlingsplan för grön återhämtning, ej översatt till svenska), Addis Abeba, 2021. (8) EUT C, C/2023/398, 23.11.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2023/398/oj. (9) EUT C 494, 8.12.2021, s. 80. (10) EUT C 270, 7.7.2021, s. 2. (11) EUT C 224, 27.6.2018, s. 167. (12) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 83. (13) FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor, The Sustainable Development Goals Report 2023: Special Edition – July 2023, New York, USA, 2023. (14) Internationella byrån för förnybar energi, Basic Energy Access Lags Amid Renewable Opportunities New Report Shows, 6 juni 2023. (15) FN:s utvecklingsprogram ”Energi och jämställdhet”. (16) Natural Resource Governance Institute, The Resource Curse – The Political and Economic Challenges of Natural Resource Wealth (Resursförbannelsen - de politiska och ekonomiska utmaningarna med rikedomar i form av naturresurser, ej översatt till svenska) NRGi Reader, mars 2015. (17) Internationella energiorganet, Global Hydrogen Review 2023, 2023, och International Energy Agency, Hydrogen, 2023.

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om virtuella världar: möjligheter, risker och politiska konsekvenser för den inre marknaden (2022/2198(INI))

P9_TA(2024)0032 A9-0397/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av artikel 24 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter, som tas upp i FN:s allmänna kommentar nr 25 om barns rättigheter i den digitala miljön,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A9-0397/2023), och av följande skäl:

A.  Världen genomgår en exempellös omställning som präglas av digitalisering och som innebär djupgående förändringar på alla områden i vårt ekonomiska, politiska och sociala liv.

B.  Digitaliseringen skapar en mängd möjligheter på områden såsom medicin, kultur, utbildning, ekonomi, säkerhet och brottsbekämpning och har potential att bidra till att lösa globala problem som rör fattigdom och ojämlikhet, hållbarhet samt att demokratisera processer och tillgången till utbildning och kunskap. Den skapar också nya möjligheter att främja omställningen till mer hållbara och rättvisa samhällen, om den leds i rätt riktning med hjälp av lämplig politik. Att ta itu med den digitala klyftan, som i nuläget berör 46 % av Europas invånare, kräver fortsatt betydande investeringar.

C.  Den digitala omställningen medför också betydande utmaningar som kan få oss att ompröva de begrepp och normer som hittills har legat till grund för vår ekonomiska tillväxt och våra sociala framsteg, samtidigt som vi står fast vid våra grundläggande principer och värden, t.ex. när det gäller kulturpolitik och upphovsrättslagstiftning. Överdriven marknadskoncentration har konstaterats i den digitala ekonomin. Europaparlamentet understryker behovet av att minska det tekniska beroendet av länder utanför EU genom att övergå till en europeisk strategi för virtuella världar, inbegripet både större och mindre aktörer på olika nivåer i värdekedjan.

D.  Medvetenheten i EU om både potentialen hos ny teknik och utmaningarna med ansamlingen av makt hos digitala jättar har skapat ett behov av att återinföra likvärdiga förutsättningar på den digitala marknaden, vilket har lett till politiska åtgärder och lagstiftningsåtgärder. EU-institutionerna har gjort den gröna och digitala omställningen till ett prioriterat åtgärds- och politikområde genom att fastställa regler i linje med EU:s värden, principer om rättvisa, rättvis konkurrens och grundläggande rättigheter, samtidigt som strategisk självständighet och oberoende säkerställs.

E.  Övergången till webb 4.0 och utvecklingen av virtuella världar kan bli en väsentlig del av framtidens digitalisering och en av de viktigaste potentiella byggstenarna för att fullborda den digitala inre marknaden. Europaparlamentet anser att digitaliseringen, som hör samman med webb 4.0, på ett harmoniskt sätt bör integreras i den digitala inre marknaden utan att skapa hinder. Parlamentet konstaterar att virtuella världar visserligen kan komplettera verkligheten som ett ytterligare verktyg, men att de inte bör ersätta verkligheten och inte heller leda till att konsumenter utestängs.

F.  Virtuella världar utgör betydande risker på olika områden, exempelvis psykisk hälsa, konkurrens, dataskydd och konsumentskydd, även för utsatta grupper som minderåriga, äldre och personer med funktionsnedsättning. Det behövs också ytterligare forskning på detta område. Virtuella världar innebär också mångfasetterade utmaningar, inbegripet men inte begränsat till användargenererat innehåll, immateriella rättigheter, cybersäkerhetsåtgärder och grundläggande mänskliga rättigheter. Det kan vara svårt för kvinnor att ta del av virtuella världar. Enligt Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) har en av tio kvinnor utsatts för någon form av nätvåld sedan 15 års ålder. FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor har förklarat att ny teknik oundvikligen kommer att ge upphov till olika och nya yttringar av nätvåld mot kvinnor. Europaparlamentet anser att obalansen mellan konsumenter och näringsidkare på nätet kan förvärras i virtuella världar. Parlamentet understryker att tekniken inte får utformas för att manipulera konsumentbeteenden. Parlamentet noterar det ökande antalet och mångfalden av produkter, inbegripet finansiella produkter med koppling till virtuella världar, däribland köp av virtuella tillgångar, avatarer och liknande. Parlamentet understryker behovet av riktade studier och omfattande samråd med experter på olika områden, från ekonomi till psykologi och neurologi, för att utveckla en rättslig ram som är ändamålsenlig. Parlamentet välkomnar branschens insatser i detta avseende men understryker att mer kan göras.

Allmänna principer

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Ett EU-initiativ om webb 4.0 och virtuella världar: ett försprång i nästa tekniska omställning (COM(2023)0442) av den 11 juli 2023. Parlamentet understryker att alla strategier måste vara hållbara och människocentrerade och samtidigt skydda Europeiska unionens värden.

2.  Europaparlamentet noterar att avsaknaden av en allmänt erkänd eller överenskommen definition av virtuella världar är ett problem som också leder till bristande politisk samordning på nationell och internationell nivå. Parlamentet är medvetet om kommissionens insatser för att definiera virtuella världar på ett sätt som är anpassat till allmänt vedertagna kännetecken såsom immersivitet, synkronicitet och persistens.

3.  Europaparlamentet understryker behovet av att tydligt särskilja mellan befintliga digitala instrument och annan potentiell ny teknik, med utgångspunkt i vetenskap, vetenskapliga studier av god kvalitet och tekniska särdrag, samt utforska behovet av standardisering inom sektorn.

Inre marknaden och konsumentskydd

4.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att göra en noggrann bedömning av alla frågor som rör utvecklingen av virtuella världar och i vilken utsträckning dessa faktiskt omfattas av befintlig lagstiftning, även om behovet av grundliga lagstiftningsåtgärder ännu inte har tagits upp i kommissionens meddelande. Parlamentet understryker att en verklig digital inre marknad på ett avgörande sätt kan bidra till utvecklingen av virtuella världar och stärka EU:s förmåga att konkurrera globalt. Parlamentet anser att ett tydligt och heltäckande regelverk är av avgörande betydelse, särskilt när tekniken är mogen, för att säkerställa likvärdiga förutsättningar och på så sätt tillvarata de virtuella världarnas fulla potential och möjliggöra ökad ekonomisk lönsamhet.

5.  Europaparlamentet välkomnar den senaste lagstiftningsmässiga utvecklingen i detta avseende, såsom rättsakten om digitala tjänster (förordning (EU) 2022/2065(1)), rättsakten om digitala marknader (förordning (EU) 2022/1925(2)) och dataakten (2022/0047(COD)) som snart ska godkännas av rådet och Europaparlamentet. Parlamentet noterar också förslagen till rättsakter om artificiell intelligens respektive cyberresiliens och de pågående förhandlingarna om dessa. Parlamentet anser att kommissionen bör genomföra regelbundna kontroller av lämpligheten och konsekvensen hos den rättsliga ramen för den digitala inre marknaden i syfte att hantera nya möjligheter, risker och andra frågor som kan uppkomma vad gäller virtuella världar och vid behov lägga fram lagstiftningsförslag. Parlamentet anser att resultatet av sådana kontroller bör offentliggöras.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att bevaka utvecklingen av virtuella världar. Parlamentet uppmanar kommissionen att vartannat år utarbeta en rapport om denna fråga och vidarebefordra den till parlamentet och rådet. Parlamentet uppmanar kommissionen att vara uppmärksam på om de problem som redan finns på webb 3.0 uppstår på webb 4.0, exempelvis spridning av falska nyheter eller olagligt innehåll, stöld av digitala identiteter, it-brottslighet, immaterialrättsintrång, cyberterrorism, missbruk av personuppgifter, manipulativ eller beroendeframkallande utformning av digitala tjänster, bedrägeri, terrorisminnehåll online, sexuella övergrepp mot minderåriga och nätmobbning, och att beakta relevant befintlig lagstiftning, såsom rättsakten om digitala tjänster och kommande lagstiftning som syftar till att ta itu med dessa frågor.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar den väsentliga ekonomiska potentialen hos virtuella världar och det ökande behovet av investeringar i nödvändig infrastruktur och därmed relaterad forskning, innovation samt omskolning och kompetenshöjning. Parlamentet betonar att de totala kostnaderna för sådana investeringar bör syfta till att ha en neutral inverkan på de slutliga konsumentpriserna. Parlamentet erkänner behovet av att öka de tillgängliga resurserna på EU-nivå för att uppnå dessa mål. Parlamentet framhåller att virtuell verklighet, förstärkt verklighet och blandad verklighet är avgörande teknik för virtuella världars utveckling och tillväxt och ger användarna immersiva och interaktiva upplevelser. Parlamentet konstaterar samtidigt att industriella tillämpningar och konsumenternas användning medför olika slags utmaningar som kräver differentierade strategier. Parlamentet noterar även att utvecklingen av vissa AI‑modeller såsom generativ AI kan spela en avgörande roll för att skapa och berika virtuella miljöer. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att på nära håll också övervaka den snabba utvecklingen av denna teknik och dess inverkan på det digitala ekosystemet.

8.  Europaparlamentet pekar också på den potentiellt positiva inverkan som utvecklingen skulle kunna ha på sysselsättningen, inbegripet skapande av nya arbetstillfällen på områden som arkitektur eller innehållsskapande i virtuella världar. Parlamentet betonar behovet av att investera i omskolningsinitiativ för att utbilda EU:s befintliga arbetskraft, med särskilt fokus på underrepresenterade grupper inom denna sektor. Parlamentet betonar vikten av att investera i och främja lämplig kompetensutveckling för att säkerställa tillgång i EU på talangfull och kvalificerad arbetskraft för denna typ av jobb, samt för att skapa attraktiva villkor i syfte att behålla EU:s talanger, locka till sig utländska talanger och främja entreprenörskap och innovation på EU:s territorium.

9.  Parlamentet uppmärksammar både positiva och negativa effekter som den nya tekniken och de nya produkterna har på konsumenternas hälsa samt sociala och ekonomiska liv. Parlamentet framhåller potentialen hos virtuella världar i industriella miljöer och yrkesmiljöer, särskilt när det gäller utbildning och prototyputveckling, men erkänner samtidigt de mer djupgående effekterna för arbetstagarna. Parlamentet betonar behovet att säkerställa ett starkt arbetstagarskydd och att arbetstagarnas rättigheter respekteras.

10.  Europaparlamentet påminner om att merparten av de företag som leder utvecklingen av virtuella världar är etablerade utanför EU, men att det finns ett dynamiskt och föränderligt ekosystem inom EU. Parlamentet betonar att EU måste gå i bräschen för att forma de virtuella världarna som ekosystem där EU:s värden, de grundläggande rättigheterna och starkast möjliga konsumentskydd respekteras och främjas. Parlamentet betonar vikten av att främja likvärdiga förutsättningar som gynnar europeiska små och medelstora företags expansion och framväxten av nya konkurrenskraftiga europeiska företag, samt decentraliserade och interoperabla ekosystem.

11.  Parlamentet understryker behovet av att skapa en lämplig politisk ram och delta i internationella dialoger, särskilt med likasinnade länder utanför EU, för att samordna strategin för virtuella världar. Parlamentet betonar vikten av att öka EU-medborgarnas medvetenhet om ansvarsfull användning i dessa digitala miljöer.

12.  Europaparlamentet konstaterar att flera virtuella världar har utvecklats av olika företag i avsaknad av öppna och gemensamma standarder, regelverk och interoperabla plattformar. Parlamentet understryker att dessa virtuella världar för närvarande utvecklas av ett begränsat antal företag som har de resurser och medel som krävs för att utveckla dem. Parlamentet anser att interoperabilitet och öppna standarder kan bidra till att förhindra kvasimonopol eller missbruk av dominerande ställning till nackdel för konsumenterna och europeiska företag, särskilt små och medelstora företag.

13.  Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att utveckla gemensamma standarder och regler för förvaltning av internet genom samarbete med befintliga flerpartsinstitutioner för internetförvaltning. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja pågående flerpartsinitiativ för utveckling av standarder, inbegripet standarder för konsumentorganisationer och andra organisationer i det civila samhället. Parlamentet rekommenderar att en omfattande studie görs om interoperabla virtuella världar. Parlamentet framhåller den potential som inrättandet av det europeiska dataområdet har för utvecklingen av virtuella världar.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att virtuella världar är öppna, inkluderande och tillgängliga, vilket bidrar till ett ökat deltagande i den nya digitala miljön bland personer med funktionsnedsättning. Parlamentet påpekar att virtuella världar har potential att öka deltagandet i olika aktiviteter bland personer med funktionsnedsättning, till exempel virtuell turism. Parlamentet varnar för potentiella utmaningar som användare med funktionsnedsättning kommer att möta när de interagerar med virtuella världar, på grund av otillräckliga tillgänglighetsfunktioner eller utformningar som inte tillgodoser deras specifika behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka ändamålsenligheten hos den europeiska rättsakten om tillgänglighet(3) och direktivet om webbtillgänglighet(4) när det gäller att säkerställa tillgänglighet i virtuella världar. Parlamentet betonar behovet av att erkänna barns särskilda behov.

15.  Europaparlamentet anser att behovet av att identifiera användare i virtuella världar bör prioriteras under utvecklingsfasen av virtuella världar och att utformningen av denna digitala miljö bör övervägas noga med tanke på att anonymitet i vissa fall kan vara att föredra. Parlamentet påpekar att anonymitet i den digitala miljön alltid är möjlig under ett användarnamn (alias) och uppmanar kommissionen att bedöma om den europeiska digitala identiteten och plånboken kan användas i virtuella världar.

16.  Europaparlamentet upprepar vikten av att skydda användarnas personuppgifter och integritet. Parlamentet påpekar att den allmänna dataskyddsförordningen(5) kanske inte är tillräcklig för att hantera alla de dataskyddsutmaningar som sammankopplade virtuella världar medför. Samtidigt som en innovationsvänlig miljö säkerställs vill parlamentet att särskild uppmärksamhet ägnas åt konsekvenserna av användargenererat innehåll för dataskydd, behandlingen av känsliga uppgifter såsom biometriska uppgifter och beteendedata, känslomässiga reaktioner och haptisk information.

17.  Europaparlamentet understryker att deltagande i den virtuella världen är frivilligt och uppmanar kommissionen att överväga att införa rätten till permanent radering så att konsumenterna kan begära att deras uppgifter och profil raderas från alla applikationer, onlinespel och virtuella miljöer.

18.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt beroendeframkallande utformningar och mörka mönster i dessa virtuella miljöer. Parlamentet varnar för de potentiella hälsoproblem som kan uppstå till följd av interagerande i virtuella världar, bland annat beroende, cybersjuka eller sömnstörningar. Parlamentet betonar minderårigas och ungdomars särskilda sårbarhet för dessa hälsoproblem, inbegripet potentiella konsekvenser för deras kognitiva utveckling, och understryker behovet av att skydda dem med hjälp av åldersanpassad utformning och föräldrakontroll. Parlamentet anser också att forskning behövs om effekterna av teknik som innebär direkta och permanenta förändringar i kroppen.

19.  Europaparlamentet påminner om potentialen hos virtuella och immersiva världar att främja barns rättigheter på nätet när det gäller utbildning, egenmakt, deltagande och lek, och att dessa världar kan bidra till unika upplevelser som gynnar minderårigas utveckling och lust att lära, till exempel genom lek. Parlamentet noterar att denna interaktion kan hjälpa dem att utveckla samarbets- och kommunikationsförmågan, kritiskt tänkande, påhittighet och självförtroende. Parlamentet uppmärksammar möjligheten att ta itu med EU:s kompetensbrist och utbilda framtidens talanger. Parlamentet understryker behovet av utbildningsprogram för att hjälpa barn och ungdomar att anpassa sig till de tekniska förändringarna och att tillämpa en hälsosam och balanserad strategi som kombinerar traditionell social interaktion med den tid som tillbringas i den virtuella miljön och som också ger föräldrar de verktyg som krävs för att övervaka den virtuella miljön och fatta välgrundade beslut när de tillåter sina barn att delta i den eller involverar dem i den.

20.  Parlamentet noterar behovet av forskning om hur den virtuella verkligheten och annan teknik påverkar den kognitiva och beteendemässiga utvecklingen. Parlamentet betonar de möjliga riskerna med tidig exponering och överdriven skärmtid, vilket kan påverka barns välbefinnande och deras kognitiva, fysiska, mentala och sociala utveckling. Parlamentet insisterar på att informationskampanjer om ansvarsfull skärmanvändning genomförs. Parlamentet betonar behovet av att lärare får lämplig utbildning så att de får de digitala färdigheter och den digitala kompetens som behövs. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra initiativ där universitet, ingenjörsskolor och branschaktörer samarbetar för att bedöma kompetensbristerna, gemensamt utforma färdplaner och stärka det offentlig-privata samarbetet till förmån för EU:s ungdomar. Parlamentet understryker vikten av att utvidga den högsta skyddsnivån för barn i andra miljöer offline och online till att omfatta virtuella världar och för att minska flera olika risker, inbegripet men inte begränsat till missbruk, trakasserier och mobbning, samt exponering för våldsamt, sexistiskt, rasistiskt eller pornografiskt innehåll. Parlamentet betonar behovet av att erkänna barns särskilda behov, sårbarhet och rättigheter i virtuella världar. Parlamentet understryker vikten av att utforma och driva onlinetjänster och onlineprodukter som främst nås av barn och som är säkra för dem genom inbyggda åtgärder som standard.

21.  Europaparlamentet konstaterar att virtuella världar kommer att generera bilder, grafik och video med hög upplösning för att möjliggöra immersiva användarupplevelser, vilket ställer krav på högpresterande infrastruktur. Parlamentet konstaterar att i synnerhet nästa generations mobila nät samt effektiva wifi-uppkopplingar som wifi 6 med låg latens och hög bandbredd kommer att vara avgörande, liksom teknik såsom kantdatorsystem. Parlamentet påminner om revisionsrättens rapport från januari 2022 där den totala kostnaden för utbyggnaden av 5G i alla EU-medlemsstater uppskattas till mellan 281 och 391 miljarder euro fram till 2025, inbegripet uppbyggnaden av ny 5G‑infrastruktur och moderniseringen av befintlig infrastruktur.

22.  Europaparlamentet noterar med oro att den ökande användningen av virtuella världar också skulle kunna utesluta vissa grupper av människor som saknar grundläggande färdigheter eller resurser för att delta i denna miljö, men även människor som bor på landsbygden och i avlägsna områden, såsom de yttersta randområdena. Parlamentet betonar att främjande av digital kompetens och tillgång till internet av god kvalitet till ett överkomligt pris är en förutsättning för alla EU-ramar för virtuella världar. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en evidensbaserad bedömning av hur det kan säkerställas att den infrastruktur och de enheter som behövs för att stödja virtuella världars utveckling och funktion samt övergången från webb 3.0 till webb 4.0 tillhandahålls konsumenterna, även i avlägsna områden och låginkomsthushåll. Parlamentet betonar att en verklig inre telekommarknad är avgörande i detta avseende. Parlamentet varnar för farorna med finansiella transaktioner med kryptovalutor, särskilt riskerna för bedrägeri och svindel som kan öka i virtuella världar. Parlamentet påminner också om att många kryptovalutatransaktioner är oåterkalleliga, vilket också innebär nya kanaler för den parallella ekonomin, där de som utsätts för bedrägerier har små eller inga möjligheter att återfå förlorade medel. Parlamentet välkomnar förordningen om marknader för kryptotillgångar(6) som syftar till att inrätta en rättslig ram för kryptovalutor och digitala tillgångar.

Hållbarhet

23.  Europaparlamentet påpekar att tillverkningen av den utrustning som behövs för att få tillgång till virtuella världar kräver resurser såsom sällsynta jordartsmetaller och andra mineralråvaror. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens förslag till förordning om inrättande av en ram för säkerställande av trygg och hållbar försörjning av kritiska råvaror (COM(2023)0160).

24.  Europaparlamentet konstaterar att virtuella världar och webb 4.0 kan bidra positivt till kampen mot klimatförändringarna och till miljömässig hållbarhet, till exempel genom att underlätta distansarbete och därigenom minska pendlingen och de koldioxidutsläpp som den orsakar. Parlamentet noterar att nätinfrastruktur som möjliggör digitala lösningar och nya affärsmodeller spelar en avgörande roll.

25.  Europaparlamentet anser att hänsyn bör tas till miljöpåverkan vid utveckling och utbyggnad av virtuella världar. Parlamentet betonar vikten av att öka konsumenternas medvetenhet om denna nya tekniks miljöpåverkan och hållbarhet, även i fråga om elektroniskt avfall. Parlamentet noterar att de stora datacentralernas elförbrukning för närvarande står för 1–1,5 procent av den globala elanvändningen enligt Internationella energiorganet, och påpekar att datacentralernas elförbrukning kan komma att öka vid storskalig användning av teknik för virtuella världar. Parlamentet påminner om behovet av att utnyttja, påskynda och stimulera tekniska framsteg för att minska energiförbrukningen och miljöavtrycket från verksamhet som rör produktion, användning och utveckling av virtuella världar, såsom avancerad återvinningsteknik och förnybar energi.

o
o   o

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (rättsakten om digitala tjänster) (EUT L 277, 27.10.2022, s. 1). (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader) (EUT L 265, 12.10.2022, s. 1). (3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L 151, 7.6.2019, s. 70). (4) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1). (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (6) EUT L 150, 9.6.2023, s. 40.

Europaparlamentets rekommendation av den 17 januari 2024 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om förbindelserna mellan EU och Indien (2023/2128(INI))

P9_TA(2024)0033 A9-0435/2023

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien, som inrättades 2004,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det 15:e toppmötet mellan EU och Indien den 15 juli 2020, det dokument om färdplanen 2025 för ett strategiskt partnerskap mellan EU och Indien som antogs vid toppmötet och övriga gemensamma uttalandena som nyligen undertecknats av EU och Indien,

–  med beaktande av 1994 års samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Indien om partnerskap och utveckling(1),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen av den 20 november 2018 EU:s strategi för Indien (JOIN(2018)0028) och rådets därtill hörande slutsatser om EU:s strategi för Indien av den 10 december 2018,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 16 september 2021 om EU:s strategi för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet (JOIN(2021)0024),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet till Europaparlamentet och rådet om uppdateringen av EU:s strategi för sjöfartsskydd och dess handlingsplan En förbättrad EU-strategi för sjöfartsskydd för nya maritima hot av den 10 mars 2023 (JOIN(2023)0008),

–  med beaktande av En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik – Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa från juni 2016,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om upprättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen(2),

–  med beaktande av den strategiska kompass för säkerhet och försvar som godkändes av rådet den 21 mars 2022,

–  med beaktande av EU:s restriktiva åtgärder mot Ryssland med anledning av Ukraina,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 februari 2023 om EU:s prioriteringar i FN:s forum för mänskliga rättigheter 2023,

–  med beaktande av EU:s tematiska riktlinjer om mänskliga rättigheter, inbegripet de om människorättsförsvarare och människorättsdialogen samt om skydd och främjande av religions- och trosfriheten,

–  med beaktande av fördraget om icke-spridning av kärnvapen,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution om aggressionen mot Ukraina, som antogs den 2 mars 2022,

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar och av Parisavtalet,

–  med beaktande av Förenta nationernas allmänna återkommande utvärdering av Indien 2022,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om konnektivitet och förbindelserna mellan EU och Asien(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2022 om det framtida handels- och investeringssamarbetet mellan EU och Indien(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2022 om EU och säkerhetsutmaningarna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om EU:s politiska förbindelser med Indien(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juli 2023 om situationen i Manipur i Indien(7),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 29 april 2021 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om relationerna mellan EU och Indien(8),

–  med beaktande av pressuttalandet från delegationen till Indien och Bhutan om den tionde omgången av människorättsdialogen mellan EU och Indien, som hölls den 15 juli 2022,

–  med beaktande av slutsatserna från G20-toppmötet som hölls i New Delhi den 9 och 10 september 2023,

–  med beaktande av det kommande toppmötet mellan EU och Indien i New Delhi,

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikes frågor (A9-0435/2023), och av följande skäl:

A.  EU och Indien har för avsikt att sammanträda vid mötet mellan ledarna i New Delhi i början av 2024, särskilt för att på nytt bekräfta båda sidors åtaganden i fråga om deras strategiska partnerskap och för att se över genomförandet av färdplanen för EU och Indien 2025.

B.  Indien kommer att hålla parlamentsval i maj och juni 2024 och Europaparlamentet kommer att hålla sitt val i juni 2024.

C.  År 2022 inföll 60-årsdagen för det bilaterala partnerskapet mellan EU och Indien. Detta partnerskap har tagit fart under de senaste åren, vilket återspeglar de starka politiska, ekonomiska, sociala och kulturella banden och en förnyad politisk vilja att stärka partnerskapet inom ett antal sektorer och politikområden. Detta partnerskap har emellertid ännu inte nått sin fulla potential.

D.  Bilaterala förbindelser mellan EU:s medlemsstater och Indien i frågor som konnektivitet och klimatet bidrar till partnerskapet mellan EU och Indien. Geopolitiska utmaningar har stärkt EU:s och Indiens gemensamma intresse av att säkerställa säkerhet, välstånd och hållbar utveckling.

E.  Det bilaterala och multilaterala samarbetet med Indien är särskilt motiverat i den rådande situationen med en polykris, såsom bland annat geopolitiska utmaningar, demokratiska tillbakagångar världen över, en eskalerande klimatkris, ökad ojämlikhet och ökande konkurrens mellan stormakterna. EU strävar efter ett partnerskap på lika villkor med Indien, eftersom detta partnerskap har potential att möjliggöra diversifiering av dess leveranskedjor och bidra positivt till välstånd och stabilitet, globalt och regionalt, och upprätthålla en gemensam vision om effektiv multilateralism och en regelbaserad multilateral ordning.

F.  Indiens regionala och globala betydelse och relevans ökar i och med att landet har gått förbi Kina som det folkrikaste landet 2023, och positionerar sig som en regional ekonomisk och militär makt, stärker partnerskapen och främjar de ekonomiska och försvarsmässiga förbindelserna, särskilt i Sydostasien. EU är Indiens största handelspartner och det ligger i båda sidors ömsesidiga intresse att knyta närmare ekonomiska band.

G.  Genom sin strategiska ram, som utgörs av den globala strategin, strategin för Indien, strategin för förbindelserna mellan EU och Asien och EU:s strategi för regionen Indiska oceanen/Stilla havet, erkänner EU Indiens växande geostrategiska betydelse och understryker behovet av att samarbeta på den globala arenan och konvergera mot en gemensam dagordning.

H.  Indiens växande regionala och globala betydelse återspeglas i dess G20-ordförandeskap 2023, vilket inleddes den 1 december, och dess medlemskap i FN:s säkerhetsråd 2021–2022 samt i FN:s råd för mänskliga rättigheter 2019–2022 och 2022–2024.

I.  Indiska oceanen har blivit en global intressesfär av strategisk betydelse för den internationella handeln och av avgörande ekonomiskt och strategiskt intresse för både EU och Indien. En av Europeiska unionens medlemsstater har yttersta randområden och utomeuropeiska länder och territorier i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. EU och Indien har ett gemensamt intresse av att minska riskerna i förbindelserna med Kina och gemensamt positionera sig angående landets ökande inflytande i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och globalt. I EU:s strategi för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet från 2021 betonades partnerskap och samarbete som metoder för att bemöta den geopolitiska konkurrensen i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, och samarbetet med Indien identifierades som en av EU:s prioriteringar i regionen. EU och Indien har ett konvergerande intresse av att hålla regionen Indiska oceanen/Stilla havet öppen, fri och säker, med fokus på att upprätthålla det som ett område med rättvis konkurrens, ostörda kommunikationsleder till havs, stabilitet och säkerhet. Den 5 oktober 2023 höll EU och Indien sin tredje dialog om sjöfartsskydd mellan Indien och EU.

J.  Över en tredjedel av all europeisk export går till regionen Indiska oceanen/Stilla havet och de flesta av dem genom farleder i Indiska oceanen och Stilla havet. EU är beroende av obehindrade sjövägar genom Indiska oceanen och har därför ett tydligt intresse av att upprätthålla stabiliteten i regionen kring Indiska oceanen;

K.  Indien har försökt diversifiera partnerskapen och har stärkt förbindelserna med bl.a. Japan, Australien och Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) på det ekonomiska, säkerhetsmässiga, maritima och diplomatiska området, i en strävan efter ytterligare integration med Sydostasien och fördjupat strategiskt samarbete.

L.  Det krävs ledarskap av EU och Indien för att främja en effektiv klimatdiplomati, ett globalt åtagande för genomförandet av Parisavtalet och ett globalt skydd av klimatet, miljön och den biologiska mångfalden.

M.  Lokala och internationella människorättsövervakare rapporterar att människorättsförsvarare och journalister i Indien utsätts för repressalier för sitt arbete, inbegripet trakasserier, godtyckliga frihetsberövanden, allvarliga brottsanklagelser enligt repressiv lagstiftning (inklusive lagstiftning mot terrorism). Trots att det är förbjudet är diskriminering på grund av kasttillhörighet fortfarande ett systemiskt problem i Indien.

N.  Handels- och teknikrådet mellan Indien och EU inrättades den 6 februari 2023.

O.  Förhandlingarna med Indien om ett frihandelsavtal pågår. Separata förhandlingarna om ett avtal om investeringsskydd och ett avtal om geografiska beteckningar i syfte att stärka det strategiska partnerskapet pågår likaså.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Indiens lagstiftande organ och regering.

(1) EGT L 223, 27.8.1994, s. 24. (2) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1. (3) EUT C 456, 10.11.2021, s. 117. (4) EUT C 47, 7.2.2023, s. 23. (5) EUT C 493, 27.12.2022, s. 32. (6) EUT C 337, 20.9.2018, s. 48. (7) Antagna texter, P9_TA(2023)0289. (8) EGT C 506, 15.12.2021, s. 109.

Europaparlamentets rekommendation av den 17 januari 2024 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den förebyggande diplomatins roll i hanteringen av frusna konflikter runt om i världen – missade möjligheter eller förändringar för framtiden (2023/2050(INI))

P9_TA(2024)0034 A9-0404/2023

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2011 om konfliktförebyggande och av den 22 januari 2018 om den integrerade strategin för konflikter och kriser,

–  med beaktande av den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik av den 28 juni 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser och koncept för EU:s fredsmedling av den 7 december 2020,

–  med beaktande av handlingsplanen En strategisk kompass för säkerhet och försvar – För ett EU som skyddar sina medborgare, värden och intressen och bidrar till internationell fred och säkerhet, som godkändes av rådet den 21 mars 2022 och av Europeiska rådet den 25 mars 2022,

–  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 1 september 2023 Updated Toolset for EU Conflict Analysis and Conflict Early Warning – Objectives, processes and guidance (SWD(2023)0295),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 10 februari 1999 om inrättandet av en europeisk civil fredskår(1),

–  med beaktande av FN:s nya agenda för fred av den 20 juli 2023,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 av den 31 oktober 2000 om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2020 om jämställdhet inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2019 om utveckling av EU:s kapacitet för konfliktförebyggande och medling(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 april 2023 om genomförandet av en civil GSFP och annat EU-stöd till civil säkerhet(4),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 6 oktober 2023 om EU:s klimatdiplomati,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2018 om georgiska ockuperade territorier tio år efter den ryska invasionen(5),

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0404/2023), och av följande skäl:

A.  Att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten hör till de viktigaste målen för EU:s yttre åtgärder enligt artikel 21.2 i fördraget om Europeiska unionen.

B.  En föränderlig geopolitisk kontext som präglas av framväxande stormakter som konfronteras med sedan länge dominerande aktörer, angrepp på det multilaterala systemet, demokratin och den regelbaserade ordningen, våld som återigen blossar upp i tidigare utdragna konflikter, ny teknik, cyberhot, illasinnad påverkan från tredje part, klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden, en global ekonomisk ojämlikhet utan motstycke, upphävande av rättigheter, särskilt för kvinnor, ihållande och systematisk utestängning av och diskriminering av hela samhällsgrupper, global tillbakagång i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati, frågor som rör livsmedelstrygghet samt migration är några av de faktorer som bidrar till konflikter och instabilitet runt om i världen, särskilt med tanke på Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina och de ökande spänningarna i Mellanöstern.

C.  FN definierar ”förebyggande diplomati” som diplomatiska åtgärder som vidtas för att förhindra att tvister eskalerar till konflikter och för att begränsa spridningen av konflikter när de uppstår.

D.  Förebyggande diplomati i EU omfattar politiskt och ekonomiskt stöd till det multilaterala systemet, handel, utveckling, humanitärt bistånd och mänskliga rättigheter, med fokus på att hitta möjligheter att få bukt med orsakerna till konflikter och skapa utrymme för dialog, ofta i partnerskap med internationella och regionala organisationer och berörda parter.

E.  Frusna konflikter underblåser och normaliserar nationalistiska narrativ och uppfattningar och vidmakthåller extremhögerns uppgång.

F.  Framväxande stormakter konfronteras med traditionella aktörer, och tillsammans med ny teknik och ytterligare globalisering leder detta till ökad internationell konkurrens, vilket i kombination med klimatförändringar, otrygg livsmedelsförsörjning och migration ger upphov till ökande spänningar och konflikter över hela världen som också utmanar EU.

G.  Den multilaterala, regelbaserade ordningen är för närvarande hotad och utmanas i den instabila geopolitiska situationen, vilket gör det absolut nödvändigt att EU reagerar på internationella konfliktsituationer i linje med sina proklamerade värden mänskliga rättigheter, jämlikhet, frihet, demokrati, rättsstaten och mänsklig värdighet, för att inte ytterligare försvaga stödet för multilateralism. Vissa tidigare allianser som bygger på ett gemensamt intresse för att rubba detta system börjar dyka upp igen, såsom Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika (Briks-länderna). Rysslands ensidiga agerande har haft en betydande inverkan på tillkomsten av allianser och upprättandet av dess inflytandesfärer.

H.  För att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten är det angeläget att upprätthålla och försvara multilateralismen och en regelbaserad världsordning.

I.  Autokratiska aktörer utmanar de mänskliga rättigheternas universalitet och undergräver demokratiska normer i hela världen. En värld av sunda demokratier, det vill säga en värld med starka demokratiska system, är en säkrare värld, eftersom demokratier har omfattande kontroller och motvikter som förhindrar autokratiernas oförutsägbarhet.

J.  De största konflikterna kommer från statliga och icke-statliga aktörer som använder hybridstrategier, cyberattacker, desinformationskampanjer och direkt inblandning i val och politiska processer, ekonomiskt tvång och instrumentalisering av strömmar av irreguljär migration.

K.  EU måste förbättra sina förebyggande verktyg och erkänna den viktiga roll som unionen spelar för att bevara fred, stabilitet och säkerhet både inom och utanför EU:s gränser.

L.  EU är den största internationella biståndsgivaren i världen och bidrar till att övervinna fattigdom och främja global utveckling. Unionen har inte uppnått samma inverkan på arenan för offentlig diplomati och bör därför öka sin ambition och synlighet på området förebyggande diplomati runt om i världen, främst genom att informera om sina resultat och framgångar inom den diplomatiska verksamhet som hittills har bedrivits samt om resultaten av sitt ekonomiska stöd. EU genomför en grundlig utvärdering av de instrument som finansierar internationellt samarbete.

M.  EU:s förhållningssätt till förebyggande diplomati syftar till att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten, med åtgärder inom flera dimensioner, på flera nivåer och med flera aktörer, samtidigt som man tar sig an olika aspekter och skeden av konflikter och främjar forum för dialog.

N.  Att enbart förlita sig på politiska, diplomatiska eller militära strategier visar sig ofta vara otillräckligt för att förebygga konflikter, och det behövs därför en övergripande, ambitiös, inkluderande och jämställdhetsorienterad strategi för konfliktförebyggande och fredsbyggande som inbegriper humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete, handels-, utrikes- och säkerhetspolitik, återställande och upprätthållande av den nationella rättsordningen, inrättande eller återuppbyggnad av administrativa strukturer, dialog mellan olika etniska och religiösa grupper och andra strategier för konfliktlösning, bland annat genom bekämpning av straffrihet. EU:s åtgärder inom förebyggande diplomati måste i första hand vägledas av ett orubbligt engagemang för sådant samarbete som syftar till att främja demokrati och utveckling samt förtroendeskapande åtgärder mellan olika parter.

O.  EU:s internationella utvecklingsinsatser och demokratistöd är viktiga utrikespolitiska verktyg för EU. Valobservatörsuppdrag spelar en viktig roll för att stärka EU:s engagemang i partnerländerna, bland annat genom att stödja deras ansträngningar att fullgöra sina internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.

P.  I enlighet med det nya europeiska samförståndet om utveckling erkänner EU och dess medlemsstater kopplingen mellan hållbar utveckling, humanitära insatser, fred och säkerhet för att uppnå målen i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, i synnerhet mål 16 om främjande av fredliga och inkluderande samhällen.

Q.  Rådet har utsett nio särskilda EU-representanter för olika instabila och konfliktdrabbade regioner, varav vissa fungerar som medlare och fredsförmedlare med syftet att förhindra att tvister trappas upp och begränsa spridningen av konflikter när de inträffar, men deras initiativ och effekterna av deras agerande är inte alltid tillräckligt synliga eller effektiva. Det är viktigt att EU:s särskilda representanter har ett brett, flexibelt mandat som kan anpassas till föränderliga geopolitiska omständigheter, i syfte att främja EU:s politik och intressen i specifika regioner och länder och spela en aktiv roll i förebyggande diplomatiska insatser.

R.  EU saknar det förtroende, de medel, de resurser eller de verktyg som krävs för att utveckla sin fulla medlingspotential på områden av strategisk betydelse och betraktas eventuellt inte som opartiskt av en eller flera av de stridande parterna. Detta skulle kunna leda till en ökning av antieuropeiska narrativ i EU:s omedelbara grannskap och länder utanför EU.

S.  Rysslands olagliga, oprovocerade och oberättigade anfallskrig mot Ukraina och mot Georgien i augusti 2008, och dess konsekvenser runt om i världen, belyser behovet av kraftfullare och mer ambitiösa, trovärdiga, strategiska, konkreta och enhetliga EU-insatser på världsarenan, och visar särskilt på behovet av ett EU som självständigt fastställer sina egna strategiska mål och utvecklar och använder den kapacitet som behövs för att fullfölja dem för att undvika att tidigare misstag upprepas och lära av dem inför framtida utmaningar. EU bör avsätta alla nödvändiga ekonomiska resurser för att ta itu med de snabbt ökande geopolitiska utmaningarna och investera mer i förebyggande diplomati och andra konfliktförebyggande åtgärder för att förhindra att konflikter sprids, eftersom de skadar den sociala och ekonomiska utvecklingen i de drabbade områdena.

T.  Säkerheten i det östra grannskapet och på västra Balkan, i Sahelregionen, i Västafrika och på Afrikas horn hotas i hög grad av Rysslands invasion av Ukraina och landets illasinnade hybridaktioner, och risken för att denna aggression spiller över på grannländerna. Destabiliseringen av vårt omedelbara grannskap hotar stabiliteten, freden och säkerheten vid EU:s yttre gränser och därmed även för EU och dess medlemsstater. EU måste öka effektiviteten i sin säkerhets- och försvarspolitik, i synnerhet i länderna inom det östliga partnerskapet.

U.  Rysslands anfallskrig mot Ukraina är en väckarklocka för EU. Situationen är ett omedelbart hot mot den europeiska och globala säkerhetsordningen och säkerheten för EU och dess medlemsstater samt dess kandidatländer och potentiella kandidatländer. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och dess konsekvenser runt om i världen har drivit på en geopolitisk omdefiniering av EU:s utrikespolitik, inbegripet en omprövning av unionens svarsmekanismer, däribland dess verktygslåda för förebyggande diplomati, och har utlöst uppmaningar från allmänheten om att EU ska agera på ett konsekvent sätt i sitt svar på internationella konflikter.

V.  EU bör aktivt bedriva förebyggande diplomati i regioner med frusna konflikter för att förhindra upptrappning och främja stabilisering.

W.  EU har alltid strävat efter att underlätta direkta samtal och minska risken för upptrappning i olika regioner i världen genom att erbjuda stöd till fredsprocesser, fredsbyggande initiativ och regionala system för tidig varning i ett komplext geopolitiskt sammanhang.

X.  Medlemsstaternas bristande vilja att bortse från sina enskilda politiska eller ekonomiska intressen i de yttre förbindelserna för att tillsammans bygga upp gemensam kapacitet och fullt ut utveckla strategiskt oberoende är ett av de största hindren för EU:s globala ledarskap inom förebyggande diplomati.

Y.  EU bör fortsätta att arbeta för att fullt ut utveckla sina egna autonoma och permanenta instrument inom ramen för sina yttre åtgärder, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP).

Z.  Civil krishantering är en grundläggande del av Gusp.

AA.  Samordningen mellan Europeiska utrikestjänsten, parlamentet och medlemsstaterna behöver omprövas och stärkas för att bygga upp gemensam kapacitet och modernisera nuvarande strategier för att uppnå konkreta resultat och lansera meningsfulla initiativ inom förebyggande diplomati, fredsbyggande och fredsskapande åtgärder. EU måste tala med en röst, och unionens åtgärder på fältet bör anpassas till medlemsstaternas när det gäller tidig varning, konfliktförebyggande och krishantering. Konfliktförebyggande är ett gemensamt mål för alla medlemsstater.

AB.  EU:s trovärdighet är av största vikt för att dess förebyggande diplomatiska åtgärder ska kunna fungera i praktiken, eftersom förtroendet för EU då stärks bland de olika aktörer som är inblandade i en konflikt. I detta avseende är det nödvändigt att säkerställa högsta möjliga samordning och samstämmighet i EU:s yttre åtgärder, särskilt genom att säkra den ledande roll som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har som en brobyggare mellan Gusp och EU:s yttre förbindelser. Kommissionen måste stärka sin samordning med utrikestjänsten, bland annat inom EU:s initiativ och åtgärder för förebyggande diplomati, genom att garantera full överensstämmelse med artiklarna 3.2 och 9 i beslutet om utrikestjänsten(6).

AC.  Den globala finansieringen av konfliktförebyggande och fredsbyggande är den lägsta på 15 år(7).

AD.  Inom instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen finns det ett tematiskt program för fred, stabilitet och konfliktförebyggande. Kommissionen har offentliggjort ett flerårigt vägledande program som anslår 870 970 044 euro för perioden 2021–2027 till detta temaområde, varav endast 13–18 % kommer att anslås till konfliktförebyggande.

AE.  EU:s civila och militära insatser har ett mandat för konfliktförebyggande, fredsbevarande och krishantering. Kapaciteten i deras förebyggande verktygslåda bör utökas och ytterligare personalutbildning bör tillhandahållas.

AF.  Tyvärr har EU vid olika tillfällen brustit i tydlighet i sin externa representation, något som uppenbart påverkar unionens sammanhållning och därmed dess trovärdighet världen över. Det är nödvändigt att tydligt definiera befogenheterna för vice ordföranden/den höga representanten, kommissionens ordförande och Europeiska rådets ordförande angående EU:s yttre åtgärder och representation, eftersom det nuvarande regelverket är oklart när det gäller befogenheterna för varje institutionell person.

AG.  Forskning visar att kvinnor och män upplever, deltar i och påverkas av våldsamma väpnade konflikter på olika sätt och har olika uppfattningar om fred(8).

AH.  Genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet är ett viktigt verktyg för att bekräfta att kvinnor i alla åldrar tillförsäkras en meningsfull och rättvis roll i beslutsfattandet under alla stadier av konfliktförebyggande, fredsskapande, fredsbyggande och återuppbyggnad efter konflikter. I EU:s strategiska kompass utgör kvinnor, fred och säkerhet en integrerad del av dokumentet.

AI.  Symboliska minnesmärken och kulturarvsmonument i krigsdrabbade områden bidrar till fredsbyggande och försoning mellan samhällen.

AJ.  Stöd till kultur och tydligt riktade resurser för internationella kulturella förbindelser skulle i hög grad stärka EU:s förmåga att fullt ut utveckla och stödja sina interkulturella förbindelser med partner som en värdefull del av verktygslådan för förebyggande diplomati.

AK.  EU:s kulturdiplomati och skyddet av det kulturella och historiska arvet är viktiga för samexistens, fred, demokrati och hållbar utveckling genom att främja solidaritet, tolerans och försoning genom EU:s delegationer och aktörer på plats.

AL.  USA:s återkomst till FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) är viktigt för det globala samarbetet om transnationella utmaningar, även förebyggande diplomatiska insatser.

AM.  Den allt starkare axeln Ryssland Kina-Iran använder internationella organisationer, särskilt FN-organen, som verktyg för att urholka internationell rätt och underordna dem sina egna intressen, vilket i allt högre grad strider mot FN stadgan och den regelbaserade världsordningen.

AN.  Klimatdiplomati definierar klimatförändringarna som en del av politiken för yttre åtgärder och understryker behovet att integrera klimatmål och hantera klimatrisker på högsta diplomatiska nivå och inom alla politikområden.

AO.  Samarbete med medlemsstater, institutioner, transatlantiska och internationella partner, EU:s kandidatländer och andra länder genom utbyte av verktyg, information och praxis kan spela en nyckelroll för att uppgradera och förbättra EU:s förebyggande diplomatiska verktyg.

AP.  Den senaste tidens ökade spänningar mellan Venezuela och Guyana kring Essequiboregionen innebär en möjlighet för det internationella samfundet, inbegripet EU, att vidta brådskande förebyggande diplomatiska åtgärder innan frågan eskalerar ytterligare.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) EUT C 150, 28.5.1999, s. 164. (2) EUT C 404, 6.10.2021, s. 202. (3) EUT C 23, 21.1.2021, s. 16. (4) Antagna texter, P9_TA(2023)0106. (5) EUT C 28, 27.1.2020, s. 97. (6) Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta, EUT L 201, 3.8.2010, s. 30. (7) OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd, Peace and Official Development Assistance, oktober 2023. (8) Humanitarian Law & Policy, ‘Gendered impacts of armed conflict and implications for the application of IHL’, 30 juni 2022.

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2022 (2023/2120(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2022,

–  med beaktande av artikel 10.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 15, 24.3, 228 och 298.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 11, 41, 42 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Europaparlamentets förordning (EU, Euratom) 2021/1163 av den 24 juni 2021 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga) och om upphävande av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom(1),

–  med beaktande av den europeiska kodexen för god förvaltningssed, som antogs av Europaparlamentet den 6 september 2001,

–  med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–  med beaktande av artiklarna 54 och 142.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A9-0414/2023), och av följande skäl:

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2022 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 28 april 2023. Ombudsmannen, Emily O’Reilly, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 27 juni 2023 i Bryssel.

B.  Artiklarna 20, 24 och 228 i EUF-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

C.  I artikel 15 i EUF-fördraget anges att unionens institutioner, organ och byråer ska ”utföra sitt arbete så öppet som möjligt” för att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta, och att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt stadgeenliga säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar”. För att EU-medborgarnas rättigheter och grundläggande friheter ska kunna skyddas är det avgörande att se till att de tillhandahålls tjänster av hög kvalitet och att EU-förvaltningen är lyhörd för deras behov och angelägenheter.

D.  I artikel 41 i stadgan, som rör rätten till god förvaltning, anges att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer”.

E.  I artikel 43 i stadgan anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner”.

F.  Enligt artikel 298.1 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer när de fullgör sina uppgifter stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

G.  År 2022 inledde ombudsmannen 348 undersökningar, varav 344 på grundval av klagomål och fyra på eget initiativ, och avslutade 330 undersökningar (325 på grundval av klagomål och fem på eget initiativ).

H.  Under 2022 rörde den stora merparten av undersökningarna kommissionen (197 undersökningar eller 57,1 %), efterföljt av Europeiska rekryteringsbyrån (22 undersökningar eller 6,3 %), Europaparlamentet (19 undersökningar eller 5,5 %) och Europeiska utrikestjänsten (16 undersökningar eller 4,6 %). De återstående undersökningarna var fördelade på följande sätt: Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) (14 undersökningar eller 4,3 %), Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (7 undersökningar eller 2 %), övriga EU-institutioner och EU-organ (46 undersökningar eller 13,5 %) samt övriga EU-byråer (23 undersökningar eller 6,7 %).

I.  Under 2022 rörde den största andelen av ombudsmannens undersökningar kommissionen, som ju är EU:s verkställande organ och vars administrativa verksamhet därför får stor uppmärksamhet av allmänheten.

J.  Vad gäller de undersökningar som avslutades av ombudsmannen 2022 konstaterades det i 37 % av fallen att det inte förelåg några administrativa missförhållanden. I 46,1 % av fallen nådde institutionen en lösning, och i 12,7 % av fallen var fortsatta undersökningar inte motiverade. I 4,5 % av fallen konstaterades det att administrativa missförhållanden förelåg.

K.  De tre främsta frågorna i de undersökningar som ombudsmannen avslutade 2022 var öppenhet och ansvarsskyldighet (t.ex. tillgång till information och handlingar) (32 %), serviceanda (20 %) och respekt för grundläggande rättigheter (15 %). Andra frågor rörde korrekt användning av skönsmässig bedömning (inbegripet vid överträdelseförfaranden), rekrytering, god förvaltning i personalfrågor, respekt för processuella rättigheter, korrekt hantering av överträdelseförfaranden, sund ekonomisk förvaltning, etiska frågor och allmänhetens deltagande i EU:s beslutsfattande.

L.  År 2022 uppmanade ombudsmannen rådet att ge snabbare tillgång till lagstiftningsdokument, så att allmänheten effektivt kan delta i diskussioner om utkast till EU-lagstiftning(2).

M.  Ombudsmannen konstaterade att administrativa missförhållanden(3)(4) förelåg i samband med kommissionens hantering av en begäran om att ge allmänheten tillgång till textmeddelanden som utväxlats mellan kommissionens ordförande och vd:n för ett läkemedelsföretag (Pfizer).

N.  Under 2022 inledde ombudsmannen en undersökning av Europeiska centralbankens (ECB) hantering av så kallad svängdörrsproblematik(5).

O.  Ombudsmannen inledde en strategisk undersökning av kommissionens systemrelaterade och betydande förseningar i behandlingen av begäranden om att ge allmänheten tillgång till handlingar. Ombudsmannen konstaterade att administrativa missförhållanden förelåg i samband med kommissionens behandling av sådana begäranden, särskilt i behandlingen av begäranden om omprövning av ursprungliga beslut (”bekräftande ansökningar”)(6).

P.  Under 2022 genomförde ombudsmannen också mer omfattande strategiska undersökningar och initiativ i frågor på systemnivå inom EU:s institutioner. Dessa rörde etiska frågor, svängdörrsproblematik, ansvarsskyldighet i beslutsprocessen, tillgång till handlingar och grundläggande rättigheter.

Q.  År 2022 utfärdade ombudsmannen en rekommendation till rådet om att bevilja allmänheten fullständig tillgång till de begärda lagstiftningshandlingarna efter att ha undersökt rådets vägran att göra detta i samband med förhandlingarna om utkastet till förordning om digitala marknader, varefter ombudsmannen dragit slutsatsen att det förelåg administrativa missförhållanden.

R.  Under 2022 ökade ombudsmannens kontor allmänhetens medvetenhet om ombudsmannens roll i arbetet med att upprätthålla höga standarder för ansvarsskyldighet och öppenhet inom EU-förvaltningen.

S.  Mot bakgrund av klimatnödläget, miljöförstöringen och förstörelsen av ekosystem beslutade ombudsmannen att inleda ett offentligt samråd om insyn och deltagande i EU:s beslutsfattande på miljöområdet med syftet att bedöma den strategi som EU, i egenskap av part i Århuskonventionen, har för att se till att allmänheten i hög grad har tillgång till miljöinformation och deltar i beslutsprocesser som rör miljön.

T.  År 2022 uppmanade ombudsmannen kommissionen att behandla begäranden om tillgång till handlingar som rör EU:s återhämtningsmedel på ett mer konsekvent sätt och att bättre förklara sitt resonemang vid beslut om att inte lämna ut den information som efterfrågas(7).

U.  År 2022 inledde ombudsmannen en undersökning av kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till handlingar kopplade till kommissionens förslag till förordning om ett europeiskt hälsodataområde(8).

V.  År 2022 inledde ombudsmannen en undersökning av hur kommissionen hanterat en begäran om att ge allmänheten tillgång till intresseförklaringar som lämnats in av ledamöterna i nämnden för lagstiftningskontroll(9).

W.  Ombudsmannen har framhållit att EU:s regler om offentlig upphandling inte är tillräckligt robusta och tydliga för att förhindra intressekonflikter och har kritiserat kommissionen för att den inte genomförde en tillräckligt kritisk granskning innan den tilldelade ett kontrakt för genomförandet av en studie om integrering av miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade mål i EU:s bankregler till BlackRock Investment Management, ett företag som förvaltar investeringar i fossilbränsle- och banksektorerna, som är områden som omfattas av de nya miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade reglerna.

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2022.

2.  Europaparlamentet berömmer Emily O’Reilly för hennes goda arbete och löpande insatser för att förbättra den administrativa praxisen och verka för ansvarsskyldighet inom och full insyn i EU:s institutioner, organ och byråer samt för att säkerställa att EU-medborgarna har tillgång till EU-handlingar.

3.  Europaparlamentet uppskattar Europeiska ombudsmannens fortsatta konstruktiva samarbete med Europaparlamentet, och i synnerhet med utskottet för framställningar, och med andra EU-institutioner. Parlamentet bekräftar sitt åtagande att stödja ombudsmannen i utförandet av hennes uppgifter.

4.  Europaparlamentet ser mycket positivt på de betydande effektiviseringar som ombudsmannens kontor har uppnått i fråga om handläggningstiden för avslutade ärenden, som minskade från i genomsnitt 13 månader 2013 till mindre än 6 månader i genomsnitt 2022. Parlamentet understryker att de resultat som har uppnåtts omfattar flera områden inom EU-förvaltningen med begränsade resurser.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fullt ut följa öppenhetsstandarderna för en parlamentarisk demokrati och deltagandedemokrati i enlighet med kraven i fördragen och ombudsmannens uppmaning. Parlamentet påminner om att Europeiska unionens domstol har slagit fast att principerna om offentlighet och öppenhet är en naturlig del av EU:s lagstiftningsprocess och att bristande öppenhet och information försvagar medborgarnas förtroende för legitimiteten i EU:s lagstiftningsprocess som helhet.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i god tid ge medborgarna tillgång till rådets lagstiftningshandlingar under pågående lagstiftningsförfaranden för att fullt ut upprätthålla medborgarnas fördragsbaserade rätt att delta i unionens demokratiska liv, vilket i sin tur skulle öka medborgarnas förtroende för EU:s övergripande beslutsprocess.

7.  Europaparlamentet ser positivt på att en undersökning på eget initiativ har inletts om hur kommissionen säkerställer insyn i kontakterna med företrädare för tobaksindustrin. Parlamentet understryker att underlåtenheten hos kommissionen som helhet att proaktivt offentliggöra uppgifter om möten med lobbyister för tobaksindustrin utgjorde ett administrativt missförhållande, vilket ombudsmannen påpekade i sina preliminära slutsatser. Parlamentet påminner om att EU har undertecknat och formellt bekräftat Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll och att EU är skyldigt att följa ramkonventionens bestämmelser, i vilka det fastslås att interaktioner med tobaksindustrin endast bör äga rum när det är absolut nödvändigt ur lagstiftningssynpunkt. Parlamentet påminner även om att EU är skyldigt att säkerställa insyn i dessa interaktioner för att därmed förhindra att tobaksindustrin påverkar folkhälsopolitiken i negativ riktning.

8.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att ombudsmannen inleder en undersökning för att bedöma graden av oberoende hos EU:s energiplattforms rådgivande industrigrupp, som inrättats av kommissionen.

9.  Europaparlamentet stöder resultatet av ombudsmannens undersökning av hur kommissionen säkerställer att de externa sakkunniga som deltar i utvärderingen av projektförslag inom ramen för Europeiska försvarsfonden inte har intressekonflikter. Parlamentet understryker att det är av yttersta vikt att det görs en grundlig bedömning av intressekonflikter innan sakkunniga utses och att det säkerställs att skyldigheter i fråga om öppenhet och etiska skyldigheter fullgörs på ett strikt sätt.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag som svar på ombudsmannens slutsatser efter undersökningen av fallet BlackRock om att ändra budgetförordningen och inkludera möjligheten att avvisa anbudsgivare som har intressekonflikter. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut följa ombudsmannens förslag genom att anta skärpta och tydligare regler som syftar till att förhindra intressekonflikter i alla förfaranden som rör offentlig upphandling, inbegripet dess interna riktlinjer.

11.  Europaparlamentet understryker att kommissionen, till följd av ombudsmannens undersökning av så kallad svängdörrsproblematik, håller på att förbättra sin hantering av problemet och begär in information från före detta personal om hur de följer relevanta restriktioner. Parlamentet noterar att kommissionen snabbare har offentliggjort den årliga översikten över högre tjänstemän som begär tillstånd att gå vidare till ny anställning, samt dess bedömning av dessa förfrågningar. Parlamentet understryker att kommissionen inte bör bevilja något tillstånd om anställningen i fråga inte kan omfattas av restriktioner som på lämpligt sätt minskar risken för intressekonflikter eller om dessa restriktioner inte kan övervakas och verkställas på ett trovärdigt sätt, inbegripet arbetsgivarens skyldighet att offentliggöra restriktionerna. Parlamentet anser att kommissionen i god tid bör offentliggöra information om all yrkesverksamhet som före detta högre tjänstemän utövar efter avslutad tjänstgöring och som är föremål för en bedömning från kommissionens sida, för att därmed förbättra den offentliga granskningen av dessa beslut, vilket är avgörande för övervakningen. Parlamentet ser positivt på förbudet för tjänstledig personal att ta anställning inom områden där det finns risk för intressekonflikter. Parlamentet uppmuntrar ombudsmannen att övervaka kommissionens hantering av dessa frågor.

12.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens undersökning på eget initiativ för att bedöma hur ECB hanterar så kallad svängdörrsproblematik, och stöder ombudsmannens uppmaning till ECB att tillämpa striktare regler för personalförflyttningar till den privata sektorn. Parlamentet står bakom rekommendationen att ECB:s personal bör omfattas av strikta krav på karenstid och att den period under vilken före detta ECB-anställda förbjuds från att utöva lobbyverksamhet hos före detta kollegor bör förlängas.

13.  Europaparlamentet framhåller att Qatargate gav nya insikter om lobbyverksamhet och beslutsfattande i EU. Parlamentet sätter värde på ombudsmannens kritiska bedömning av skandalen och välkomnar framtagandet av nya åtgärder som ska förbättra integritetsstandarderna inom Europaparlamentet och därmed skydda demokratin i EU. Parlamentet anser att dessa åtgärder är ett viktigt första steg för att förbättra EU:s regelverk, eftersom de syftar till att få till stånd högre etiska standarder och standarder för korruptionsbekämpning och därigenom göra EU-institutionerna till ett föredöme i fråga om integritet och ansvarsskyldighet.

14.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens kontinuerliga insatser för att förbättra insynen i och de etiska principerna inom lobbyverksamhet, särskilt genom att uppmana kommissionen att stärka uppförandekoden för kommissionsledamöter, upprätta ett offentligt register över möten som hålls mellan kommissionsledamöter och lobbyister och aktivt offentliggöra kommissionsledamöternas resekostnader.

15.  Europaparlamentet understryker att medborgarnas deltagande i EU:s beslutsprocess är en viktig faktor för beslutsprocessens legitimitet. Parlamentet uppskattar ombudsmannens åtagande att främja ansvarsskyldighet i EU:s beslutsprocess, särskilt i fråga om miljöbeslut. Parlamentet välkomnar och står bakom ombudsmannens uppmaning till Europeiska investeringsbanken (EIB) att vidta olika öppenhetsåtgärder som gör att allmänheten lättare kan få inblick i de potentiella miljökonsekvenserna av projekt som EIB finansierar. Parlamentet välkomnar och stöder också ombudsmannens avsikt att förstärka granskningen av EIB:s verksamhet mot bakgrund av EIB:s hittills bristfälliga uppföljning, särskilt när det gäller att offentliggöra information om miljörelaterade projekt och EIB:s budget i tid så att allmänheten hinner komma med synpunkter.

16.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens prioriterade arbete med att bedöma insynen i EU:s beslutsfattande på miljöområdet, vilket bland annat följde på ombudsmannens konstaterande av att administrativa missförhållanden förelåg i samband med kommissionens underlåtenhet att vederbörligen beakta miljökonsekvenserna av handelsavtalet mellan EU och Mercosur innan förhandlingarna slutfördes, kommissionens allvarliga brister i behandlingen av begäranden om att ge allmänheten tillgång till miljöinformation och bristen på tydliga regler som säkerställer att de sakkunniga som kommissionen samråder med inom ramen för miljöpolitiken inte är föremål för intressekonflikter.

17.  Europaparlamentet framhåller att ombudsmannen fann det beklagligt att proaktiv öppenhet oftast tillämpades först efter det att de nationella planerna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens redan hade godkänts, vilket innebar att allmänheten inte kunde följa förhandlingarna på ett korrekt sätt. Parlamentet är bekymrat över de långa förseningarna i kommissionens behandling av begäranden om att ge allmänheten tillgång till handlingar som rör faciliteten för återhämtning och resiliens. I vissa fall har behandlingen tagit ett år eller mer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att på en offentlig portal förteckna alla som mottar finansiering inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, att fortsätta att offentliggöra sina preliminära bedömningar av medlemsstaternas betalningsansökningar och att ge allmänheten konkret information om sitt tillsyns- och revisionsarbete för att därigenom säkerställa meningsfull ansvarsskyldighet för alla medel som används. Parlamentet välkomnar i detta avseende att OECD, i samarbete med Europeiska ombudsmannens kontor, har offentliggjort policydokumentet Towards good practice principles for government transparency in the use of recovery funds, som ger vägledning till regeringar om hur öppenhet och ansvarsskyldighet kan säkerställas i samband med användningen av medel för covid-19-återhämtning, och välkomnar i detta avseende ombudsmannens insatser för att förbättra standarderna för öppenhet inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens.

18.  Europaparlamentet framhåller att ombudsmannen i sitt strategiska initiativ om hur kommissionen säkerställer öppenhet och en balanserad representation av intressen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) fann att centrala delar av de nationella strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken saknas, inbegripet särskilda åtgärder för budgetposter och de delmål som ska uppfyllas, vilket gör det svårt för allmänheten och berörda parter att förstå på vilka villkor medlemsstaterna kan nyttja stödet via den nya gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet står bakom ombudsmannens uppmaning till kommissionen att proaktivt redovisa mer information om godkännandet av medlemsstaternas strategiska planer inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionären med ansvar för jordbruk och hans kansli samt kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling att följa ombudsmannens rekommendationer och eftersträva en rättvis och balanserad representation av både jordbrukarnas och civilsamhällets intressen i sina möten och utbyten med företrädare för intressegrupper, med tanke på att kommissionären med ansvar för jordbruk och hans kansli, såsom ombudsmannen påpekade i sin skrivelse från februari 2022, höll fler möten med företrädare för industrin än med miljöorganisationer och andra organisationer, såsom forskningsinstitutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta på sig en aktiv roll för att se till att medlemsstaterna uppfyller de skyldigheter som åligger dem i fråga om öppenhet, däribland skyldigheten att offentliggöra de bredare enheter som stödmottagarna tillhör samt skyldigheten att offentliggöra det totala belopp som stödmottagarna tar emot, så att allmänheten har tillgång till all nödvändig information om mottagarna av GJP-stöd.

19.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens upplägg vid inrättandet av grupper för civil dialog i frågor som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken inte följde ombudsmannens rekommendationer och att det hade flera brister. I synnerhet lyckades man inte på ett öppet och tydligt sätt få till stånd en balanserad representation mellan ekonomiska och icke-ekonomiska intressen i gruppernas sammansättning.

20.  Europaparlamentet framhåller vikten av att alla institutioner behandlar begäranden om tillgång till handlingar inom skälig tid, så att informationens relevans inte går förlorad. Parlamentet står bakom ombudsmannens särskilda rapport i den strategiska undersökningen av hur lång tid det tar för kommissionen att behandla begäranden om att ge allmänheten tillgång till handlingar(10). Parlamentet är bekymrat över kommissionens systemrelaterade och betydande förseningar i behandlingen av sådana begäranden. Parlamentet understryker att allmänhetens tillgång till handlingar är en grundläggande rättighet enligt förordning 1049/2001(11). Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förbättra sin administrativa praxis för att respektera de tidsfrister som fastställts av lagstiftaren och att på ett tydligt och proaktivt sätt visa att öppenhet är en principiell regel och prioritering i behandlingen av begäranden om att ge allmänheten tillgång till handlingar. Parlamentet betonar att EU-institutionerna måste avsätta tillräckliga personalresurser för att effektivisera behandlingen av begäranden om tillgång till handlingar. Parlamentet påminner om att ombudsmannen rekommenderade en genomgripande omstrukturering av kommissionens tillvägagångssätt när det gäller att behandla begäranden om tillgång till handlingar.

21.  Europaparlamentet noterar ombudsmannens undersökning av kommissionens underlåtenhet att klarlägga och därmed bedöma ett potentiellt utlämnande av de textmeddelanden som utväxlats mellan kommissionens ordförande och vd:n för ett läkemedelsföretag om inköp av ett covid-19-vaccin. Parlamentet är oroat över att kommissionens hållning utgjorde ett administrativt missförhållande. Parlamentet understryker att arbetsrelaterade text- och snabbmeddelanden är ”handlingar” enligt förordning 1049/2001 och betonar att det är särskilt viktigt att denna princip respekteras. Parlamentet välkomnar ombudsmannens rekommendationer till EU-förvaltningen om registerföring av arbetsrelaterade text- och snabbmeddelanden. Parlamentet understryker vikten av att EU-institutionerna fullt ut följer dessa rekommendationer för att EU-förvaltningens praxis ska kunna anpassas till moderna kommunikationsmetoder. Parlamentet noterar kommissionens svar att ytterligare vägledning kommer att tas fram om moderna kommunikationsverktyg, såsom textmeddelanden.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet att dra lärdom av ombudsmannens undersökning av rådets vägran att ge allmänheten fullständig tillgång till handlingar kopplade till förhandlingarna om utkastet till förordning om digitala marknader, vilket 2022 ledde till att ombudsmannen drog slutsatsen att det förelåg administrativa missförhållanden. Parlamentet uppmanar rådet att tillämpa högsta möjliga standarder för öppenhet i dessa fall, särskilt när ombudsmannen redan har identifierat problem i tidigare strategiska undersökningar av insynen i rådets lagstiftningsprocess och beslutsfattande under covid-19-krisen. Parlamentet påminner om att öppenhet är en av de viktigaste principerna i EU-fördragen och att bristande öppenhet riskerar att minska medborgarnas förtroende för EU-institutionerna och EU som helhet.

23.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av ombudsmannens undersökningar av efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna inom EU-förvaltningen. Parlamentet står bakom ombudsmannens uppmaning till kommissionen att inrätta en ny och separat portal för klagomålshantering vid påstådda kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att göra denna tillgänglig för människorättsrelaterade klagomål från civilsamhällesorganisationer och andra berörda parter i länder som EU har handelsavtal med.

24.  Europaparlamentet påpekar att ombudsmannen genomförde en strategisk undersökning av hur Frontex fullgör de skyldigheter som åligger byrån i fråga om grundläggande rättigheter och insyn i och med det utvidgade mandatet enligt förordning 2019/1896(12), och betonar vikten av att en hög nivå av insyn tillämpas för att en offentlig granskning ska kunna ske och av att det säkerställs att de grundläggande rättigheterna respekteras fullt ut i alla Frontex insatser för att byråns ansvarsskyldighet ska kunna förbättras. Parlamentet uppmanar Frontex att se till att ombudsmannens rekommendationer följs upp på lämpligt sätt.

25.  Europaparlamentet noterar ombudsmannens undersökning av kommissionens system för övervakning av de kroatiska myndigheternas respekt för de grundläggande rättigheterna i samband med gränsförvaltningsverksamhet som stöds av EU-medel, i vilken ombudsmannen som slutsats kritiserade kommissionen för dröjsmålet med att inrätta en lämplig övervakningsmekanism för de kroatiska myndigheternas gränsförvaltning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att alltid reagera skyndsamt på ombudsmannens förslag till förbättringar, särskilt när det i fall som detta upptäcks betydande brister.

26.  Europaparlamentet välkomnar att EU-byråernas nätverk, på grundval av ombudsmannens praktiska rekommendationer för användning av officiella språk vid kommunikation med allmänheten, har enats om riktlinjer för flerspråkighet.

27.  Europaparlamentet noterar att Europeiska ombudsmannens stadga uppdaterades 2022 med genomförandebestämmelser för arbetsförfarandena vid ombudsmannens kontor. Parlamentet är övertygat om att de nya bestämmelserna kommer att bidra till att förbättra ombudsmannens arbete.

28.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens åtagande att övervaka EU-förvaltningens genomförande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppskattar ombudsmannens arbete som medlem av EU-ramen för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

29.  Europaparlamentet framhåller resultaten av ombudsmannens undersökning på eget initiativ om hur kommissionen övervakar EU:s struktur- och investeringsfonder för att säkerställa att medlen används till att stärka de rättigheter som personer med funktionsnedsättning har till självständigt boende och inkludering. Parlamentet välkomnar förslaget om tydligare vägledning när det gäller behovet av att främja avinstitutionalisering i samband med användningen av EU:s struktur- och investeringsfonder.

30.  Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta utbytet av erfarenheter och bästa praxis med nationella ombudsmän via Europeiska ombudsmannanätverket. Parlamentet gläder sig över att Europeiska ombudsmannanätverkets årliga konferens 2022 inriktades på bästa praxis för att hjälpa flyktingar samt över att frågan om digitaliseringens inverkan på medborgarnas rättigheter togs upp. Parlamentet välkomnar tillskottet av de ukrainska och moldaviska ombudsmannakontoren till Europeiska ombudsmannanätverket.

31.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens kontinuerliga insatser för att ytterligare synliggöra sin verksamhet, bland annat via onlineverktyg och den flerspråkiga webbplats som erbjuder stöd på EU:s samtliga 24 officiella språk.

32.  Europaparlamentet ser positivt på den givande dialog som sedan lång tid har förts mellan ombudsmannen och Europaparlamentets utskott för framställningar. Parlamentet understryker att det intensiva samarbetet mellan dessa båda organ bidrar till att öka EU-institutionernas demokratiska ansvarsskyldighet och till att föra dem närmare medborgarna.

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande behöriga organ.

(1) EUT L 253, 16.7.2021, s. 1. (2) Europeiska ombudsmannen, Council should give faster public access to legislative documents (inte översatt till svenska), 29 juni 2022. (3) Europeiska ombudsmannen, Decision on the European Commission's refusal of public access to text messages exchanged between the Commission President and the CEO of a pharmaceutical company on the purchase of a COVID 19 vaccine (case 1316/2021/MIG) (inte översatt till svenska), 12 juli 2022. (4) Europeiska ombudsmannen, Ombudsman criticises how Commission handled request for access to President’s text messages (inte översatt till svenska), 28 januari 2022. (5) Europeiska ombudsmannen, Ombudsman opens inquiry into how ECB handles “revolving doors” (inte översatt till svenska), 3 mars 2022. (6) Europeiska ombudsmannen, Decision on the time the European Commission takes to deal with requests for public access to documents (strategic inquiry OI/2/2022/OAM) (inte översatt till svenska), 18 september 2023. (7) Europeiska ombudsmannen, Ombudsman calls for improved transparency around EU recovery funds (inte översatt till svenska), 1 december 2022. (8) Europeiska ombudsmannen, The European Commission’s refusal to give public access to documents related to its proposal for a Regulation on the European Health Data Space (COM(2022) 197 final) (inte översatt till svenska), undersökning inledd den 28 november 2022. (9) Europeiska ombudsmannen, How the European Commission dealt with a request for public access to declarations of interests of the members of its Regulatory Scrutiny Board (inte översatt till svenska), beslut av den 20 december 2022. (10) Europeiska ombudsmannen, Ombudsman opens inquiry into time taken by Commission to deal with access to documents requests, 6 april 2022. (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43). (12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2024 om transparens och ansvarsskyldighet för icke-statliga organisationer som finansieras genom EU-budgeten (2023/2122(INI))

P9_TA(2024)0036 A9-0446/2023

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2, 3, 5 och 11.2 samt protokollet (nr 2),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 322.1a och 325.4,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(1) (budgetförordningen),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 16 maj 2022 till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiella regler för unionens allmänna budget (COM(2022)0223),

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet av den 4 maj 2023 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiella regler för unionens allmänna budget,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 av den 2 december 2021 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2020 om EU:s handlingsplan för demokrati (COM(2020)0790),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport 35/2018 av den 18 december 2018 Insyn i EU-medel som förvaltas av icke-statliga organisationer: mer måste göras,

–  med beaktande av studien Financing of non-governmental organisations (NGOs) from the EU Budget, som offentliggjordes av parlamentets generaldirektorat för unionens interna politik den 25 november 2010(4),

–  med beaktande av studien Democratic accountability and Budgetary Control of non‑governmental organisations funded by the EU Budget, som offentliggjordes av parlamentets generaldirektorat för unionens interna politik den 24 januari 2017(5), och av dess efterföljande uppdatering av den 21 januari 2019,

–  med beaktande av studien Transparency and accountability of EU funding for NGOs active in EU policy areas within EU territory, som offentliggjordes av generaldirektorat för unionens interna politik den 28 september 2023(6) (studien om transparens och ansvarsskyldighet),

–  med beaktande av kommissionens operativa riktlinjer för mottagare av EU-medel om användningen av EU:s emblem i samband med EU-program 2021–2027, som offentliggjordes i mars 2021,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2022 med rekommendationer till kommissionen om en stadga för europeiska gränsöverskridande sammanslutningar och ideella organisationer(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2023 med de iakttagelser som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2021, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2023 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2021, avsnitt I – Europaparlamentet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juli 2023 om rekommendationer om en reform av Europaparlamentets regler om öppenhet, integritet, ansvarsskyldighet och korruptionsbekämpning(10),

–  med beaktande av ansvarsfriheten för EU:s allmänna budget 2021 – kommissionen och genomförandeorgan(11)

–  med beaktande av yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A9-0446/2023), och av följande skäl:

A.  EU har utformat mekanismer för transparens och ansvarsskyldighet för att säkerställa att EU-medel som tilldelas stödmottagare, däribland icke-statliga organisationer, används ändamålsenligt, effektivt och i linje med EU:s värden, politik och finansiella regler som bland annat finns i budgetförordningen, där transparens fastställs som en av EU:s vägledande budgetprinciper, enligt vilken kommissionen på lämpligt sätt och i god tid måste tillhandahålla information om EU-medel.

B.  EU är en av det civila samhällets organisationers största finansiärer(12).

C.  Det civila samhället omfattar allt från småskalig samhällsverksamhet till icke-statliga organisationer. Spektrumet av icke-statliga organisationer som får EU-finansiering omfattar många olika strukturer, sätt att fungera, finansieringskällor och fokusområden, vilket leder till en rad olika projekt som finansieras med skattebetalarnas pengar. Fördragen kräver att EU:s institutioner och medlemsstater ska upprätthålla en öppen, transparent och regelbunden dialog med representativa organisationer och det civila samhället. EU och dess medlemsstater bör tillhandahålla tillräcklig finansiering för program som syftar till att skydda och främja de grundläggande rättigheter och värden som är inskrivna i EU-fördragen. Icke-statliga organisationer och civilsamhällesorganisationer spelar en viktig roll i genomförandet av dessa program. I vissa fall lägger offentliga myndigheter ut uppgifter på entreprenad till icke-statliga organisationer och civilsamhällesorganisationer. Kommissionen förvaltar EU-medel direkt, indirekt eller genom delad förvaltning. I linje med subsidiaritetsprincipen är de medel som direkt tilldelas stödmottagare, däribland icke-statliga organisationer, föremål för övervakning och rapportering från kommissionens sida.

D.  Kommissionens system för finansiell öppenhet är den viktigaste källan till offentligt tillgängliga uppgifter för storskalig analys av bidrag och kontrakt som förvaltas direkt av kommissionen. En tydlig åtskillnad bör göras mellan offentlig transparens och transparens för legitim budgetkontroll med tanke på de känsliga sammanhang och frågor som icke-statliga organisationer arbetar med.

E.  En analys av uppgifter från systemet för finansiell öppenhet visar att EU:s finansiella åtaganden gentemot icke-statliga organisationer, efter att man uteslutit EU-program på utbildnings- och forskningsområdet, under 2022 uppgick till minst 2,6 miljarder euro, inom ramen för direkt förvaltning, för alla EU:s program och fonder.

F.  EU:s krav på transparens och ansvarsskyldighet samt kontroller bör gälla för alla företrädare för intressegrupper som mottar EU-medel. 3 377 enheter(13) är registrerade i EU:s öppenhetsregister i kategorin ”icke-statliga organisationer, plattformar och nätverk och liknande”. Typen av krav och kontroller måste överensstämma med den kategori som fastställs i öppenhetsregistret för att beakta alla rättsliga former för enheter och inte bara icke-statliga organisationer. EU:s krav och kontroller behöver inte enbart vara baserade på öppenhetsregistret, eftersom vissa enheter som beviljas EU-medel skulle kunna föredra att hålla sig utanför detta register för att undvika att deras existens äventyras.

G.  EU:s krav på transparens och ansvarsskyldighet samt kontroller bör gälla för alla mottagare av EU-medel, däribland icke-statliga organisationer, som är skyldiga att föra en korrekt och transparent bokföring över användningen av EU-medel och ursprunget för de finansiella resurser som används för deras funktion, eftersom de är ansvariga inför sina medlemmar, givare, partner och stödmottagare när det gäller de åtgärder de vidtar, källorna till sin finansiering, inklusive EU-medel, och de beslut som de fattar på sina intressenters vägnar. Det är medlemsstaterna som fastställer den rättsliga grunden för icke-statliga organisationer, vars status registreras på nationell nivå.

H.  Utnyttjandet av EU-medel i strid med EU:s regler, principer och värden ökar. Enskilda personer och frontorganisationer, som oftast står under utländskt inflytande, försöker få ekonomiskt stöd från EU och den respekt som följer av detta, oavsett belopp, men i själva verket använder de EU-medel för verksamhet som undergräver EU:s grundläggande principer och värden och unionens engagemang för demokrati.

I.  Det är kommissionen som ansvarar för att säkerställa genomförandet av EU:s budget och respekten för EU:s bestämmelser och värden. I detta avseende måste alla förhands- och efterhandskontroller säkerställa att endast icke-statliga organisationer och enheter som arbetar enligt EU:s regler, principer och värden beviljas EU-medel.

J.  I beslutet att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av EU:s allmänna budget för budgetåret 2021 – kommissionen – betonas den djupa oron över finansieringen av projekt som genomförs av eller involverar icke-statliga organisationer med kopplingar till radikala religiösa och politiska organisationer. Kommissionen uppmanas att säkerställa att unionens medel endast finansierar organisationer som strikt respekterar alla unionens värden, och uppmanas med kraft att inrätta mekanismer som tydligt på förhand identifierar icke-statliga organisationer som är verksamma på unionens territorium och utomlands och som har bekräftade kopplingar till religiösa fundamentalistiska nätverk och driver på en agenda som undergräver unionens värden(14).

K.  Samma höga standarder för ansvarsskyldighet och samma transparensregler bör gälla för alla icke-statliga organisationer som mottar EU-medel, oavsett om platsen där de verkar är belägen inom eller utanför EU.

L.  En del av de överväganden som anges nedan grundar sig på vissa av slutsatserna i studien om transparens och ansvarsskyldighet som behandlar andra brister när det gäller transparensen i informationen om kommissionens, medlemsstaternas och stödmottagarnas, däribland icke-statliga organisationer, användning av EU-medel.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet välkomnar den viktiga roll som icke-statliga organisationer spelar när det gäller att företräda det civila samhället och främja och försvara de rättigheter och värden som fastställs i fördragen och de grundläggande rättigheterna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan). Parlamentet betonar att endast icke‑statliga organisationer vars verksamhet respekterar dessa rättigheter och värden bör ha rätt till EU-finansiering. Parlamentet uppmanar med kraft alla berörda parter att i högre grad sätta EU:s principer och värden i centrum för EU:s finansiering och erkänner mångfalden av icke-statliga organisationer när det gäller deras storlek, resurser och personal.

2.  Europaparlamentet betonar särskilt den roll som stödmottagarna, däribland, icke-statliga organisationer, har i genomförandet av EU:s budget och skyldigheten att leva upp till denna roll med fullständig respekt för EU:s finansiella regler och principerna för skydd av EU:s ekonomiska intressen. Parlamentet påminner om att icke-statliga organisationer som är verksamma på EU:s territorium måste följa tillämplig nationell rätt i varje medlemsstat som berörs av deras verksamhet, liksom unionsrätten och internationell rätt. Parlamentet upprepar att transparens och ansvarsskyldighet i EU är avgörande för att stärka ett gynnsamt och rättvist europeiskt system baserat på demokrati, grundläggande friheter, inkludering och mångfald.

3.  Europaparlamentet understryker att icke-statliga organisationer är beroende av både offentligt ekonomiskt stöd och privata donationer, utan att de utesluter varandra. Parlamentet påminner om att möjligheten att söka, säkra och använda andra resurser än EU-medel eller offentliga medel på nationell eller lokal nivå är avgörande för icke‑statliga organisationers existens och verksamhet.

4.  Europaparlamentet framhåller att civilsamhällesorganisationer förtjänar största möjliga respekt och tacksamhet för det dagliga arbete som de utför. Parlamentet erkänner det arbete som utförs dagligen av civilsamhällesorganisationer i hela Europa och världen och bekräftar att dessa icke-statliga organisationer förtjänar största möjliga beröm och stöd. Parlamentet betonar vikten av att tillgodose dessa organisationers finansiella och andra behov.

5.  Europaparlamentet lovordar den avgörande roll som icke-statliga organisationer spelar i EU och i länder utanför EU för att försvara rättsstatsprincipen och demokratiska värden, bekämpa korruption och främja respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet upprepar att icke-statliga organisationer i länder med auktoritära eller icke-demokratiska regimer ofta utgör den sista försvarslinjen för demokratin som auktoritära regimer världen över försöker tysta, bland annat genom lagstiftning och diskriminerande skyldigheter, och behöver därför stöd och skydd. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga skyddsklausuler och skyddsmekanismer i detta avseende. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa tillräcklig och transparent EU‑finansiering för icke-statliga organisationer och enheter som är verksamma på dessa områden.

6.  Europaparlamentet lovordar de icke-statliga organisationernas verksamhet i konfliktområden för att säkerställa att det humanitära biståndet når civilbefolkningen och de behövande på ett snabbt och effektivt sätt. Parlamentet erkänner icke-statliga organisationers betydelse när det gäller att säkerställa att EU, som världens största givare av utvecklingsbistånd, fortsätter att bidra till att främja stabilitet, övervinna fattigdom och främja global utveckling.

7.  Europaparlamentet påpekar att lagstiftningsprocesserna i praktiken kan åsidosätta lokala, regionala och nationella icke-statliga organisationers röster. Parlamentet anser att små icke-statliga organisationer ofta har svårt att få tillgång till EU-finansiering på grund av besvärliga administrativa förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förenkla och rationalisera förfarandena så att mindre icke-statliga organisationer, även på lokal nivå, kan ansöka om och dra nytta av EU-finansiering. Parlamentet betonar att mindre icke-statliga organisationers prioriteringar och behov ofta ignoreras eller får mindre uppmärksamhet, trots att de ofta känner till situationen bäst och utför ett mycket omfattande arbete. Parlamentet betonar att små organisationers arbete bör få största möjliga respekt och att EU-medel i högre grad bör göras tillgängliga för dem, eftersom de utgör en viktig faktor som ökar mångfalden i och utanför Europa. Parlamentet erkänner att icke-statliga organisationer i Europa spelar en viktig stödjande roll när det gäller att komplettera offentliga tjänster.

8.  Europaparlamentet är fortsatt djupt oroat över hot och omotiverade attacker mot icke‑statliga organisationer i vissa medlemsstater, bland annat genom förslag om och antagande av lagstiftning som ålägger icke-statliga organisationer diskriminerande skyldigheter som begränsar eller förbjuder deras verksamhet, och genom hot och trakasserier online och offline mot deras personal, negativa offentliga uttalanden och smutskastningskampanjer, verbala hot och rättsliga och fysiska attacker. Parlamentet betonar att vissa icke-statliga organisationer också utsätts för överdrivna administrativa kontroller eller revisioner, politiskt motiverade nedskärningar av finansiering och alltför stränga rättsliga krav på sin sammansättning och registrering. Parlamentet insisterar på att icke-statliga organisationer måste skyddas och bör få tillräcklig finansiering och tillräckligt stöd.

9.  Europaparlamentet är övertygat om att transparens och ansvarsskyldighet också är avgörande för att icke-statliga organisationer och andra vinstdrivande och icke‑vinstdrivande enheter ska kunna visa upp sitt värdefulla arbete, erkännas och bygga upp sin trovärdighet. Parlamentet anser att särskilda bestämmelser bör gälla för icke‑statliga organisationer som agerar i full överensstämmelse med EU:s värden och finansiella regler och med full respekt för EU-stadgan, samtidigt som de verkar i demokratiskt utmanande miljöer. Parlamentet anser att EU-medborgarna måste försäkras om att EU vet exakt hur alla EU-medel används. Parlamentet är därför oroat över att det saknas information, data och kontroll med avseende på vem eller till vad vi beviljar EU-medel trots befintliga transparenskrav. Parlamentet påminner om att kraven på transparens och ansvarsskyldighet alltid bör vara förenliga med internationell rätt och människorättslagstiftning, särskilt när det gäller utövandet av medborgerliga friheter, och vara strikt nödvändiga och stå i proportion till de specifika mål som eftersträvas.

10.  Europaparlamentet påminner om att transparens och ansvarsskyldighet inte bör användas för att begränsa utrymmet för det oberoende civila samhället eller för att tysta kritiska röster.

11.  Europaparlamentet understryker att det är av yttersta vikt att se till att EU:s skyldigheter i fråga om transparens och ansvarsskyldighet inte utsätter de slutliga mottagarna av EU‑medel för fara. Parlamentet anser att i vederbörligen motiverade fall, särskilt för icke-statliga organisationer som är verksamma i länder som styrs av auktoritära regimer eller som har erkända rättsstatsproblem som inverkar negativt på icke-statliga organisationer och ett begränsat medborgerligt utrymme, där offentlig spridning av information om dessa icke-statliga organisationers identitet eller arbete skulle kunna leda till repressalier och äventyra deras existens och personalens säkerhet, bör kraven på offentlig transparens undantagsvis tillämpas på ett lämpligt sätt.

12.  Europaparlamentet anser att vissa påstådda korruptionsfall, som skapat missnöje bland allmänheten, såsom Qatargate, skulle ha kunnat förhindras genom en konsekvent tillämpning av befintliga transparenskrav och en skyldighet för berörda enheter, däribland icke-statliga organisationer, att offentliggöra sina finansieringskällor och interna strukturer. Parlamentet noterar att de berörda enheterna i vissa fall mottog EU‑finansiering.

13.  Europaparlamentet fördömer det ökade utnyttjandet av EU-medel i strid med EU:s principer och värden, i synnerhet när användningen av medlen och överföringen av dem till andra organisationer inte är helt spårbar. Parlamentet varnar för risken för att EU‑medlen i slutändan skulle kunna användas i korrupta kretsar och vara föremål för bedrägerier och oegentligheter, utländsk påverkan eller infiltrering. Parlamentet betonar vikten av ”transparens med avseende på slutmottagare” när det gäller EU-medel.

Icke-statliga organisationer och enheter inom ramen för budgetkontroll

14.  Europaparlamentet upprepar den grundläggande betydelsen av allmänhetens förtroende och stöd för icke-statliga organisationer. Parlamentet erkänner att de termer som används för att beskriva dessa organisationer är föremål för olika rättsliga och offentliga tolkningar som varierar mellan medlemsstaterna.

15.  Europaparlamentet betonar att termen icke-statlig organisation är en bred paraplyterm som omfattar många olika typer av enheter, allt från stora internationella organisationer till små regionala eller lokala organisationer, från organisationer som främst drivs av yrkesverksamma till organisationer som främst består av volontärer. Parlamentet betonar att de frågor som behandlas av icke-statliga organisationer och arbetsmetoderna också kan variera avsevärt. Parlamentet förstår att denna mångfald gör det svårt att ha en gemensam definition av icke-statliga organisationer i EU. Parlamentet framhåller dock fördelarna med att införa en harmoniserad EU-omfattande strategi, bland annat genom en harmoniserad definition, vars mervärde ligger i ökad transparens, ansvarsskyldighet och förutsägbarhet och ökat förtroende bland allmänheten. Parlamentet uppmuntrar därför medlagstiftarna att nå en överenskommelse om en harmoniserad strategi för icke-statliga organisationer och enheter på EU-nivå, vilket skulle bidra avsevärt till de europeiska budgetkontrollförfarandena, särskilt när det gäller gränsöverskridande sammanslutningar. Parlamentet upprepar att det är ytterst viktigt att säkerställa transparens och ansvarsskyldighet för alla enheter som beviljas EU-medel. Parlamentet erkänner fördelen med att införa en harmoniserad strategi för vad dessa enheter representerar för EU och dess organ i olika sammanhang.

16.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att inkludera en gemensam definition av icke-statliga organisationer i 2022 års förslag till omarbetning av budgetförordningen. Parlamentet påminner om att det i sitt mandat begärde ytterligare klarhet om definitionen av en icke-statlig organisation, särskilt i fråga om graden av formell existens, transparens och ansvarsskyldighet för dess medlemmar eller grundare. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att genomföra ett djupgående samråd om definitionen av en icke-statlig organisation, med deltagande av tjänstemän från medlemsstaterna och företrädare för icke-statliga organisationer, även med beaktande av den metod som användes för att definiera begreppet ”små och medelstora företag”.

17.  Europaparlamentet anser att en icke-statlig organisation inte bör finansieras till 100 % av staten och kommissionen för att betraktas som en icke-statlig organisation.

18.  Europaparlamentet noterar att kommissionen använder termerna icke-statliga organisationer och ideella organisationer utan någon tydlig åtskillnad i systemet för finansiell öppenhet. Parlamentet beklagar att detta leder till osäkerhet när det gäller tilldelningen och övervakningen av EU-medel och kan leda till felaktiga uppfattningar om hur mycket medel icke-statliga organisationer och enheter tilldelas. Parlamentet noterar att rubriken ”Vanliga frågor” i systemet för finansiell öppenhet ger en definition av icke-statliga organisationer där deras ideella status är en väsentlig del och föremål för validering. Parlamentet beklagar att denna otydliga åtskillnad är möjlig eftersom det hittills inte har funnits någon harmoniserad EU-strategi för icke-statliga organisationer och det endast har använts självklassificering av enheter inom systemet för finansiell öppenhet, som enbart bygger på regler som kan variera mellan medlemsstaterna. Parlamentet begär dessutom att systemet för finansiell öppenhet ska säkerställa en korrekt kategorisering av de olika typerna av icke-statliga organisationer eller ideella organisationer för att undvika situationer där det enbart finns en liten eller ingen differentiering alls mellan vissa typer av organisationer och där universitet, forskningsinstitut, frivilligorganisationer och andra icke-statliga organisationer betraktas som identiska i databasen för systemet för finansiell öppenhet.

Ökad transparens och ansvarsskyldighet i EU för EU-medel

19.  Europaparlamentet anser att bedrägerier, intressekonflikter, dubbelfinansiering, korruption och penningtvätt eller förskingring måste förebyggas och åtgärdas i alla situationer och för alla stödmottagare oavsett art och rättslig status. Parlamentet är bekymrat över de otillräckliga uppgifter som finns tillgängliga för den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om sådana fall. Parlamentet påminner om att alla sökande och mottagare av EU-finansiering, inbegripet icke-statliga organisationer, omfattas av EU:s finansiella regler.

20.  Europaparlamentet understryker att systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) är ett viktigt instrument för att skydda unionens ekonomiska intressen och säkerställa skydd på flera nivåer genom tidig upptäckt av personer eller enheter som utgör risker som hotar unionens ekonomiska intressen. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag till omarbetning av budgetförordningen, vilket omfattar en utvidgning av Edes till delad förvaltning och lägger till nya grunder för uteslutning(15). Parlamentet uppmanar kommissionen att göra Edes fullständigt operativt för att möjliggöra en effektiv uteslutning av alla stödmottagare, däribland icke-statliga organisationer, på grundval av budgetförordningen, från ytterligare tillgång till EU-medel.

21.  Europaparlamentet är bekymrat över att transparenskraven kan vara otillräckliga, särskilt när medel överförs längs en kedja och används för att samfinansiera gemensamma projekt med andra givare. Parlamentet anser att det är problematiskt att systemet för finansiell öppenhet endast ger information om bidrag som beviljas direkt av kommissionen inom ramen för direkt förvaltning, men inga uppgifter om medel som erhållits indirekt från stödmottagare och partner som har ett rättsligt förhållande till kommissionen.

22.  Europaparlamentet betonar att inte alla medlemsstater tillhandahåller samma nivå av information om bidrag och att den befintliga EU-databasen inte är tillräckligt konsekvent och enhetlig. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka transparensen och ansvarsskyldigheten vid delad och indirekt förvaltning genom att kontrollera omfördelningen av medlen och deras användning ända upp till slutmottagarna, i linje med förslaget till omarbetning av budgetförordningen.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett proportionerligt sätt stärka mekanismerna för förhandskontroll, bland annat med lämpliga slumpmässiga kontroller. Parlamentet anser att det finns allvarliga brister i efterhandskontrollen av användningen av EU-medel och uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna tillhandahålla en djupgående analys med tydliga förslag för att förbättra dessa kontrollers kvalitet, antal och regelbundenhet, med stöd av en väletablerad och centraliserad arbetsgrupp för budgetkontroll inom kommissionen för alla företrädare för intressegrupper, med ett tydligt mandat, utredningskapacitet och resurser.

24.  Europaparlamentet erkänner vikten av transparens i alla aspekter av EU-finansierad verksamhet för att säkerställa en ansvarsfull och ansvarsskyldig användning av medel. Parlamentet erkänner oron över potentiell utländsk inblandning i EU:s beslutsfattande och att det befintliga systemet inte fullt ut kan hindra aktörer från att inrätta fonder och/eller medstödmottagare, inbegripet icke-statliga organisationer, för att främja falska narrativ, bland annat genom desinformation, vilket påstås ha skett i Qatargate. Parlamentet anser att den nuvarande oron inte bör leda till en stigmatisering av alla icke‑statliga organisationer, eftersom de flesta icke-statliga organisationer respekterar och främjar EU:s demokratiska principer och värden. Parlamentet understryker att EU‑budgeten inte får användas för att utöva lobbyverksamhet i strid med EU:s demokratiska principer och värden.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att stödmottagare, däribland icke‑statliga organisationer, som får EU-bidrag offentliggör uppgifter om eventuell finansiering från andra källor i samband med projekt som medfinansieras av EU under en femårsperiod, med respekt för principen om konfidentialitet, särskilt i vederbörligen motiverade fall där stödmottagare, däribland icke-statliga organisationer, utsätts för allvarliga hot om repressalier. Parlamentet understryker att finansiering till icke-statliga organisationer från länder utanför EU kan vara en legitim finansieringskälla, men betonar att sådana finansieringsmöjligheter är öppna för missbruk och otillbörlig påverkan från tredjestatsaktörer om det saknas tydliga transparensregler i överensstämmelse med principen om konfidentialitet. Parlamentet uppmanar EU‑institutionerna att förbättra genomförandet av sina transparensstandarder, inbegripet obligatorisk rapportering av lobbyverksamhet.

26.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa nationella lagar om lobbyverksamhet och öppenhetsregister, vilka också bör omfatta krav på att givare, även internationella, och finansieringskällor offentliggörs, med samma transparenskrav för alla företrädare för intressegrupper oavsett deras typ och rättsliga status.

27.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna ansvarar för registrering, kontroll och rapportering av fall av upptäckt bedrägeri, missbruk av medel eller penningtvätt, fällande domar eller pågående utredningar. Parlamentet anser att de nationella förvaltningarna, som befinner sig på fältet, utgör den första effektiva nivån för kontroll och övervakning av organisationer som agerar i strid med EU:s bestämmelser och värden, med avseende på att stärka insatserna för att förebygga, upptäcka och åtgärda bedrägeri och missbruk av medel.

28.  Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att stärka systemen för transparens och ansvarsskyldighet i syfte att identifiera alla organisationer eller enheter som handlar i strid med EU:s regler och vidta rättsliga och administrativa åtgärder som underlättar åtgärder på EU-nivå och gör det lättare för kommissionen att snabbare inkludera sådana organisationer i sina system. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inkludera alla företrädare för intressegrupper som bryter mot EU:s regler och värden i Edes och att utesluta dem från EU-finansiering i enlighet med budgetförordningen för EU:s budget.

29.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna inte bör ha något utrymme för skönsmässig bedömning för att utsätta icke-statliga organisationer för grovt restriktiva krav och skyldigheter. Parlamentet påminner om att kommissionen inledde ett överträdelseförfarande mot Ungern när landet införde en lag om utländsk inblandning 2017 och att domstolen i sin dom av den 18 juni 2020(16) (Europeiska kommissionen mot Ungern) konstaterade att rätten till föreningsfrihet och därmed EU-rätten kränks om systematiska skyldigheter för det civila samhällets organisationer betydligt försvårar åtgärderna och verksamheten för de organisationer som omfattas av dem.

30.  Europaparlamentet beklagar att uppgifter offentliggörs i systemet för finansiell öppenhet med en försening på mellan 6 och 18 månader, vilket inverkar på transparensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra information om EU-bidrag som beviljats icke-statliga organisationer och enheter senast sex månader efter den dag då bidraget beviljades, inbegripet finansiering från andra källor, med beaktande av principen om konfidentialitet i vederbörligen motiverade fall där stödmottagare, däribland icke-statliga organisationer, utsätts för allvarliga hot. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och integrera verktyg för datavalidering så att processen för datavalidering inom systemet för finansiell öppenhet är automatisk, kontinuerlig och snabbare och förbrukar mindre resurser.

31.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens it-system inte är användarvänliga och använder olika konventioner för att identifiera stödmottagare av projekt och bidrag, vilket leder till att uppgifterna skiljer sig åt och gör det svårt att göra uppgifter från kommissionens olika allmänt tillgängliga portaler och databaser enhetliga. Parlamentet rekommenderar kommissionen att fastställa harmoniserade regler och standardisera utformningen och funktionerna i programspecifika databaser, med beaktande av de olika miljöer och åtgärdsområden där icke-statliga organisationer verkar och utan att skapa ytterligare onödiga bördor för dem.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda en gemensam unik enhet, såsom en unik identifieringskod för deltagare, och projektnycklar för alla portaler och databaser, inbegripet på stödmottagarnas webbplatser, samtidigt som principen om konfidentialitet bibehålls, i synnerhet i vederbörligen motiverade fall där icke-statliga organisationer eller stödmottagare utsätts för allvarliga hot om repressalier, för att underlätta avstämningen av offentligt tillgängliga uppgifter som tillhandahålls av olika system och webbplatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse alla stödmottagare, däribland icke-statliga organisationer, med en kod som gör det möjligt att extrahera fem års finansieringsuppgifter direkt från systemet för finansiell öppenhet och som innehåller länkar till motsvarande projektposter i kommissionens programdatabaser.

33.  Europaparlamentet noterar betydande inkonsekvenser i innehållet i och omfattningen av den information som visas på projektens webbplatser, inbegripet när det gäller fördelningen av mottagna medel mellan partner och anslutningen till relevanta kommissionsdatabaser. Parlamentet efterlyser en mer proaktiv strategi när det gäller offentlig transparens och ett ökat samarbete med EU:s budgetmyndigheter som går längre än de nuvarande minimikraven för EU-bidrag. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett förstärkt system för ett åtagande från alla sökande, däribland icke-statliga organisationer, om att följa EU-stadgan när de ansöker om EU‑medel. Parlamentet efterlyser en tydligare och mer systematisk presentation av information om webbplatser för EU-finansierade projekt när det gäller den bidragsfinansiering som erhållits från EU och från andra källor.

34.  Europaparlamentet kräver att de slutliga ägarna till företag ska vara upptagna i centrala register i EU-länderna som är tillgängliga för personer med ett ”legitimt intresse”, såsom undersökande journalister, berörda medborgare och icke-statliga organisationer.

35.  Europaparlamentet noterar att även om integreringen av systemet eGrants som ett gemensamt verktyg för förvaltning av bidrag och registreringssystem för sökande inom kommissionens avdelningar har förbättrat kvaliteten och fullständigheten hos uppgifterna i systemet för finansiell öppenhet, måste mer göras för att förbättra tillförlitligheten hos sådana uppgifter. Parlamentet är bekymrat över att det fortfarande finns brister när det gäller enhetligheten i kommissionens befintliga portaler och system för transparens. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att trappa upp rationaliseringen av databaserna för att säkra ett mer användarvänligt system för finansiell öppenhet, som är kopplat till öppenhetsregistret och kompatibelt med de särskilda programdatabaserna. Parlamentet betonar att det bör inbegripa slutbetalningarna för att göra det möjligt att identifiera stödmottagare per kategori, däribland icke-statliga organisationer, bland annat genom att definiera en icke-statlig organisation och relevanta enheter i enlighet med budgetförordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag till ytterligare administrativa åtgärder före utgången av 2024.

36.  Europaparlamentet noterar att en ideell organisations huvudkontor i vissa situationer är beläget i ett land medan välgörenhetsinsatserna äger rum i ett annat. Parlamentet uppmanar ideella organisationer att vidta lämpliga åtgärder för att redogöra för medel och tjänster som tillhandahålls på andra platser än inom deras hemjurisdiktion.

37.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att, på grundval av artikel 36 i budgetförordningen, inrätta ett centraliserat driftskompatibelt it-system för datautvinning och riskvärdering för att förbättra effektiviteten i den interna kontrollen av budgetgenomförandet. Parlamentet understryker att detta system inte bara måste omfatta mottagarnas uppgifter, utan även uppgifter om verkliga huvudmän i enlighet med direktiv (EU) 2015/849(17). Parlamentet begär att detta system ska omfatta riskindikatorer baserade på uppgifter från Edes, oavsett förvaltningsmetod.

38.  Europaparlamentet beklagar att förekomsten av rapporteringsskyldigheter och redovisningspraxis både på nationell nivå och på EU-nivå kan leda till en oproportionerlig administrativ börda för stödmottagare, däribland icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att rapporteringsskyldigheterna på EU-nivå och på nationell nivå är harmoniserade för att garantera en enklare övervakning av fullgörandet av skyldigheterna.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av transparens och av att identifiera slutmottagaren av EU-medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett harmoniserat övervakningssystem i syfte att minska byråkratin, förbättra effektiviteten och identifiera de slutliga stödmottagarna. Parlamentet rekommenderar kommissionen att spåra EU‑medel till de slutliga stödmottagarna på ett systematiskt, standardiserat och harmoniserat sätt mellan informations- och öppenhetsplattformar på EU-nivå. Parlamentet efterlyser vidare en förstärkt dialog mellan kommissionen och mottagare av EU-medel, däribland icke-statliga organisationer, om hur man kan minska alltför stora bördor.

40.  Europaparlamentet är oroat över att EU-programmens bestämmelser om synlighet inte respekteras fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen att instruera sina avdelningar att avsluta avtal eller minska betalningarna till stödmottagare som inte respekterar sina avtalsenliga synlighetskrav.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att utbildning tillhandahålls för alla programansvariga och genomförandeorgan om budgetförordningen och EU:s budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla alla mottagare av EU‑finansiering, däribland icke-statliga organisationer, utbildning om rapportering och finansiella regler, och begär att den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten vederbörligen informeras om dessa utbildningar, inklusive om deras innehåll, deltagare och kostnader. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla ansöknings- och urvalsförfarandena och att säkerställa ett enhetligt och transparent förfarande, minska den administrativa bördan och regelbundet anpassa dessa regler till de ändrade omständigheterna och uppnådda erfarenheter.

42.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens slutsats från 2018 att tillhandahållandet av bidrag i flera led inte gör det möjligt för kommissionen att korrekt övervaka hur EU‑medel används. Parlamentet begär att de belopp som tillhandahålls icke-statliga organisationer som tredje parter i form av kaskadbidrag tydligt ska kunna identifieras i systemet för finansiell öppenhet och i kommissionens årliga finansiella rapportering och redovisningsrapportering.

43.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner att säkerställa mycket striktare genomförande, verkställande och övervakning av efterlevnaden av de nuvarande bestämmelserna om EU:s öppenhetsregister. Parlamentet kräver att mer resurser allokeras till sekretariatet för öppenhetsregistret så att det kan erbjuda stöd till alla sökande och registrerade, särskilt små enheter och icke-statliga organisationer, under hela registreringsprocessen och kontrollera den information de lämnar mer ingående. Parlamentet begär i synnerhet att en transparensansvarig tjänsteman placeras vid alla utskottssekretariat och relevanta administrativa enheter. Parlamentet påminner om att enligt riktlinjerna för öppenhetsregistret bör ändringar av de uppgifter som lämnas meddelas så snart de inträffar och under alla omständigheter inom tre månader. Parlamentet insisterar på att alla ändringar i styrelsen eller ledningen för registrerade enheter också bör registreras i öppenhetsregistret. Parlamentet begär att öppenhetsdatabasen endast ska vara tillgänglig för särskilda behöriga personer, och på begäran för budgetmyndigheten, för att undvika spridning av information som skulle kunna äventyra en enskild persons liv eller personliga säkerhet eller en icke-statlig organisations existens.

44.  Europaparlamentet beklagar att det finns olika krav på offentliggörande för olika typer av organisationer i öppenhetsregistret. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa samma upplysningskrav för alla typer av organisationer som är registrerade i öppenhetsregistret. Parlamentet noterar att alla i synnerhet måste vara skyldiga att redovisa sina inkomster och alla belopp som använts för lobbyverksamhet(18).

45.  Europaparlamentet påminner om rekommendationerna i parlamentets resolution om ansvarsfrihet för 2021(19) där man efterlyser en översyn av EU:s öppenhetsregister och dess riktlinjer för att kräva att uppgifter om alla finansieringskällor från registrerade organisationer, inbegripet aktier i andra företag, offentliggörs och att EU-medel kan spåras från den direkta mottagaren till den slutliga mottagaren när medel överförs i en kedja, även när medel från en mottagare, däribland en icke-statlig organisation, överförs till en annan, med beaktande av principen om konfidentialitet när det gäller icke-statliga organisationer som utsätts för allvarliga hot.

46.  Europaparlamentet uppmanar alla icke-statliga organisationer och enheter som åtar sig att tillämpa full transparens och ansvarsskyldighet, efterleva EU-stadgan och främja demokratiska värden och EU:s värden att begära att inkluderas i öppenhetsregistret när de ansöker om EU-medel.

47.  Europaparlamentet efterlyser en strikt tillämpning av bestämmelserna om tillträde till parlamentet och inbjudningar till parlamentsutskott, vilka förutsätter att varje organisation registreras i öppenhetsregistret av den nya transparensansvariga tjänstemannen som kommer att placeras i varje utskottssekretariat.

48.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-finansierade stödmottagare, däribland icke-statliga organisationer, att online offentliggöra alla möten med ledamöter av Europaparlamentet, ledamöternas assistenter eller företrädare för andra EU-institutioner, EU-organ eller EU-byråer, när sådana möten rör pågående EU-lagstiftningsärenden eller EU-finansiering som dessa stödmottagare tar emot eller ansöker om, i linje med liknande skyldigheter för ledamöterna av Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar relevanta EU-institutioner och EU-organ att tillhandahålla de verktyg som krävs för att sådana möten ska kunna offentliggöras, med beviljande av motiverade undantag.

49.  Europaparlamentet anser att antagandet av en förordning om icke-statliga organisationer är en diskriminerande åtgärd som riktar sig till icke-statliga organisationer men inte till andra mottagare av EU-medel. Parlamentet anser att frågor såsom svängdörrsproblematik, transparens i finansiering och donationer, bekämpning av penningtvätt, begränsning av utländsk inblandning, oberoende av politiskt och ekonomiskt inflytande och visselblåsning är viktiga för alla enheter som mottar EU‑medel och inte bör användas för att begränsa icke-statliga organisationers handlingsutrymme.

50.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning i resolutionen om ansvarsfrihet för kommissionens för 2021(20) att säkerställa att alla mottagare av EU-finansiering, inbegripet icke-statliga organisationer, som har missbrukat eller förskingrat EU-medel, eller deltagit i verksamhet som strider mot EU:s värden som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och EU-stadgan, inbegripet uppvigling till terrorism, hatpropaganda, stöd till eller förhärligande av våld, politisk och religiös extremism samt spridning av desinformation med stöd av avsiktligt förfalskade vetenskapliga uppgifter, förtecknas i Edes-databasen och inte har tillgång till unionens institutioner och finansieringsprogram genom direkt och delad förvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att en förbättrad förteckning över uteslutningar upprättas och offentliggörs i enlighet med parlamentets rekommendation och i linje med överenskommelsen om budgetförordningen. Parlamentet förväntar sig att kommissionen rapporterar om genomförandet av denna rekommendation i början av 2025.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att systematiskt överlämna resultaten och revisionsslutsatserna avseende riskbaserade kontroller på plats av stödmottagare, däribland icke-statliga organisationer, och deras resultat till parlamentet i egenskap av ansvarsfrihetsbeviljande myndighet. Parlamentet uppmuntrar till ökat samarbete med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten. Parlamentet uppmanar kommissionen att i synnerhet förbättra åtkomststatusen för Olaf för att få information om enskilda stödmottagares ekonomiska misskötsamhet, utreda dem och införa lämpliga sanktioner (dvs. avbryta betalningen via Edes-systemet) i händelse av bedrägeri, korruption och andra oegentligheter som avser EU-medel i enlighet med tillämpliga förordningar.

52.  Europaparlamentet påminner om att icke-statliga organisationer omfattas av samma kontroll- och utredningsnivå som alla andra mottagare av EU-medel vilket täcker alla utgifter, inom ramen för mandaten för både Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten.

(1) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1. (2) EUT L 435, 6.12.2021, s. 187. (3) EUT L 231, 30.6.2021, s.159. (4) Studie – ”Financing of Non-governmental Organisations (NGO) from the EU Budget”, Europaparlamentet, generaldirektorat för unionens interna politik, utredningsavdelning D – budgetfrågor, 25 november 2010. (5) Studie – ”Democratic accountability and Budgetary Control of non-governmental organisations funded by the EU Budget”, Europaparlamentet, generaldirektoratet för unionens interna politik, utredningsavdelning D – budgetfrågor, 24 januari 2017. (6) Studie – ”Transparency and accountability of EU funding for NGOs active in EU policy areas within EU territory”, Europaparlamentet, generaldirektoratet för unionens interna politik, utredningsavdelning D – budgetfrågor, 28 september 2023. (7) EUT C 342, 6.9.2022, s. 225. (8) Antagna texter, P9_TA(2023)0137. (9) Antagna texter, P9_TA(2023)0138. (10) Antagna texter, P9_TA(2023)0292. (11) Europaparlamentet, Ansvarsfrihet 2021:EU:s allmänna budget – kommissionen och genomförandeorgan, 10 maj 2023. (12) Gemensamt meddelandet av den 25 mars 2020 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 (JOIN(2020)0005). (13) Källa: EU:s öppenhetsregister, uppgifterna hämtade den 22 september 2023. (14) Europaparlamentet, Ansvarsfrihet 2021:EU:s allmänna budget – kommissionen och genomförandeorgan, 10 maj 2023. (15) Artiklarna 139.1 i och 139.1 c vi i kommissionens förslag av den 16 maj 2022 till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiella bestämmelser för unionens allmänna budget (omarbetning) (COM(2022)0223). (16) Domstolens dom av den 18 juni 2020, Europeiska kommissionen/Ungern, C-78/18, ECLI:EU:C:2020:476. (17) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, EUT L 141, 5.6.2015, s. 73. (18) Se: studien om transparens och ansvarsskyldighet, rekommendation 24.3. (19) Antagna texter, P9_TA(2023)0138, punkt 74. (20) Antagna texter, P9_TA(2023)0137.