(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2023)0166),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9‑0116/2023),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A9-0056/2024).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 293, 18.8.2023, s. 86.

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Att hävda att man är ”grön” och hållbar har blivit en konkurrensfaktor och registreringen av gröna produkter ökar snabbare än för standardprodukter i takt med att konsumenternas intresse växer. Om varor och tjänster som tillhandahålls och köps på den inre marknaden inte är så miljövänliga som de framställs skulle det kunna vilseleda konsumenterna, försvåra den gröna omställningen, och förhindra minskningen av negativ miljöpåverkan. De gröna marknadernas potential har ännu inte förverkligats fullt ut. Olika krav i nationell lagstiftning eller inom privata initiativ som reglerar miljöpåståenden skapar bördor för företag när de bedriver gränsöverskridande handel eftersom de måste efterleva olika krav i varje medlemsstat. Detta påverkar deras möjlighet att bedriva verksamhet på och dra fördel av den inre marknaden. Samtidigt har marknadsaktörer svårt att identifiera tillförlitliga miljöpåståenden och fatta optimala inköpsbeslut på den inre marknaden. Eftersom det finns många olika märkningar och beräkningsmetoder på marknaden är det svårt för konsumenter, företag, investerare och berörda parter att avgöra om påståendena är tillförlitliga. [Ändr. 1]

(2)  Om miljöpåståenden inte är tillförlitliga, jämförbara och verifierbara kan konsumenter och andra marknadsaktörer inte använda sina köpbeslut fullt ut för att belöna bättre miljöprestanda. På samma sätt hindrar bristen på tillförlitlig, jämförbar och verifierbar information incitament för att optimera miljöprestandan, vilket i vanliga fall även skulle gå hand i hand med effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar för företag längs med värdekedjan. Dessa konsekvenser förvärras av att det saknas en gemensam referens för hela den inre marknaden och den förvirring som detta skapar.

(3)  För användare av miljöinformation (konsumenter, företag, investerare, offentliga förvaltningar och icke-statliga organisationer) som ingår i miljöpåståendena leder bristen på tillförlitlighet, jämförbarhet och verifierbarhet till en fråga om förtroende för miljöinformation och förvirring när det gäller tolkningen av heterogena motstridiga budskap. Detta skadar konsumenterna och andra marknadsaktörer eftersom de kan komma att välja en produkt eller affärstransaktion framför andra alternativ på grundval av vilseledande information.

(4)  Regleringen av miljöpåståenden måste därför harmoniseras ytterligare. En sådan harmonisering kommer att stärka marknaden för mer hållbara produkter och näringsidkare genom att undvika marknadsfragmentering till följd av olika nationella strategier. Den kommer också att fastställa ett riktmärke som kan leda den globala omställningen mot en rättvis, klimatneutral, resurseffektiv och cirkulär ekonomi(2).

(5)  Detaljerade unionsbestämmelser om styrkande av uttryckliga miljöpåståenden, som gäller för företag som är verksamma på unionsmarknaden vid kommunikation mellan företag och konsument, kommer att bidra till den gröna omställningen till en cirkulär, klimatneutral och ren unionsekonomi, som respekterar planetens gränser, genom att ge konsumenterna möjlighet att fatta välgrundade köpbeslut samt hjälpa till att skapa lika villkor för marknadsaktörer som gör sådana påståenden, samtidigt som hållbar konsumtion främjas. [Ändr. 2]

(6)  Ett regelverk för miljöpåståenden är en av de åtgärder som kommissionen föreslår för att genomföra den europeiska gröna given(3) som erkänner att tillförlitlig, jämförbar och verifierbar information är viktig för att ge köpare möjlighet att fatta mer hållbara beslut och minskar risken för ”grönmålning” samt inkluderar ett åtagande om att öka regleringsinsatser och andra åtgärder för att hantera felaktiga miljöpåståenden. Tillsammans med andra tillämpliga unionsregelverk, däribland förslaget om ett direktiv om mer konsumentmakt i den gröna omställningen(4) och om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG(5) som detta förslag syftar till att komplettera såsom lex specialis, fastställer de ett tydligt system för miljöpåståenden, inbegripet miljömärkningar. [Ändr. 3]

(7)  Detta direktiv är en del av en uppsättning samordnade initiativ för att inrätta en stark och samstämmig produktpolitisk ram som kommer att göra miljömässigt hållbara produkter och affärsmodeller till norm och inte ett undantag samt för att säkerställa att ett påstående som endast återspeglar allmän praxis inte kan framställas såsom hållbart i förmedlingen till kunderna. Detta syftar till att ändra konsumtionsmönstren så att inget avfall produceras från första början. Direktivet kompletteras bland annat genom ingrepp i produkternas cirkulära design, främjande av nya affärsmodeller och fastställande av minimikrav för att förhindra att miljömässigt skadliga produkter släpps ut på EU-marknaden genom förslaget om en förordning om ekodesign för hållbara produkter(6). [Ändr. 4]

(8)  Det specifika behovet av individuella ekonomiska sektorer bör erkännas och detta direktiv bör därför gälla för frivilliga uttryckliga miljöpåståenden och system för miljömärkning som inte regleras av någon annan unionsakt när det gäller styrkandet, framförandet eller verifieringen av dem. Detta direktiv bör därför inte gälla för uttryckliga miljöpåståenden som omfattas av specifika bestämmelser i unionslagstiftningen, däribland om metodologiska ramar, regler om bedömning eller redovisning med avseende på mätning eller beräkning av produkters eller näringsidkares miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda eller tillhandahållande av obligatorisk eller icke obligatorisk information till konsumenter om produkters eller näringsidkares miljöprestanda eller hållbarhetsinformation som innefattar meddelanden eller framställningar som kan vara antingen obligatoriska eller frivilliga enligt unionsbestämmelserna.

(9)  Det ekologiska jordbruket och den ekologiska produktionen behöver utvecklas ytterligare inom ramen för den europeiska gröna given, från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald samt i enlighet med målet att 25 % av EU:s jordbruksmark ska användas för ekologiskt jordbruk senast 2030 och en betydande ökning av ekologiskt vattenbruk samt handlingsplanen för utveckling av ekologisk produktion (COM(2021) 141). När det gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848(7) bör detta direktiv inte gälla för miljöpåståenden om ekologiskt certifierade produkter som styrkts på grundval av den förordningen med avseende på till exempel användning av bekämpningsmedel, gödselmedel och antimikrobiella medel eller positiva effekter av ekologiskt jordbruk på biologisk mångfald, mark eller vatten(8). Det har också en positiv inverkan på den biologiska mångfalden och en positiv social effekt, eftersom det skapar arbetstillfällen och lockar unga jordbrukare. Även konsumenterna värdesätter det ekologiska jordbruket. I enlighet med förordning (EU) 2018/848 ska termerna ”bio” och ”eko” samt härledningar av dessa, oavsett om de används enskilt eller i kombination, endast användas i unionen för produkter, ingredienser eller foderråvaror som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning om de har producerats i enlighet med förordning (EU) 2018/848. För att bomull ska kunna kallas för ”eko” måste det exempelvis ha certifierats som ekologiskt eftersom det omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/848. Om ett diskmedel däremot kallas för ”eko” omfattas det inte av tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/848 utan regleras i stället av bestämmelserna i direktiv 2005/29/EG. [Ändr. 5]

(9a)   Inom ramen för den europeiska gröna given, EU:s handlingsplan mot nollförorening av luft, vatten och mark (COM(2021) 400), den europeiska kemikaliestrategin för hållbarhet (COM(2020) 667) och Europeiska unionens strategi om läkemedel i miljön (COM(2019) 128) spelar hälso- och sjukvårdssektorn en relevant roll för att minska miljöbelastningen. I detta sammanhang är det avgörande att fastställa ett lämpligt regelverk för användning av miljöpåståenden om hållbarhet, biologisk nedbrytbarhet, cirkularitet och ursprung beträffande produktens komponenter både för läkemedel, enligt direktiv 2001/83/EG, och medicintekniska produkter, enligt förordning (EU) 2017/745, för att uppmuntra företag att bidra till miljömålen och garantera tillförlitlig kommunikation gentemot konsumenterna. [Ändr. 6]

(10)  Detta direktiv ska dessutom inte gälla för hållbarhetsinformation som innefattar meddelanden eller framställningar som kan vara antingen obligatoriska eller frivilliga enligt unionsbestämmelserna eller nationella bestämmelser om finansiella tjänster, exempelvis bestämmelser om banksektorn, kredit, försäkring och återförsäkring, tjänstepensioner eller privata pensioner, värdepapper, investeringsfonder, investeringsbolag, betalningar, portföljförvaltning och investeringsrådgivning, inbegripet de tjänster som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU(9), samt clearing- och avvecklingstjänster och rådgivnings- och förmedlingstjänster och andra till finansiella tjänster relaterade tjänster, inbegripet standarder eller certifieringssystem som rör sådana finansiella tjänster.

(11)  Detta direktiv bör inte heller gälla för miljöinformation som lämnas av företag som tillämpar europeiska standarder för hållbarhetsrapportering på frivillig eller obligatorisk basis i enlighet med direktiv 2013/34/EU(10) och hållbarhetsinformation som lämnas på frivillig basis av företag som anges i artiklarna 3.1, 3.2 eller 3.3 i detta direktiv om informationen rapporteras i enlighet med de standarder som avses i artiklarna 29b eller 29c i direktiv 2013/34/EU eller i enlighet med andra internationella, europeiska eller nationella standarder eller riktlinjer för hållbarhetsrapportering.

(12)  Erbjudanden om att köpa varor eller erhålla tjänster under förutsättning att de miljökriterier som fastställs av säljaren eller tjänsteleverantören uppfylls eller erbjudanden där konsumenterna får mer fördelaktiga avtalsvillkor eller priser om de uppfyller sådana kriterier, till exempel så kallade gröna lån, grön hemförsäkring eller finansiella tjänsteprodukter med liknande belöningar för miljöinsatser eller miljövänligt beteende, bör inte omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

(13)   Om det i framtida unionslagstiftning fastställs bestämmelser om miljöpåståenden, miljömärkningar eller bedömningen eller framförandet av miljöeffekter, miljöaspekter eller miljöprestanda för vissa produkter eller näringsidkare inom specifika sektorer, till exempel Count Emissions EU som har tillkännagivits, det kommande förslaget från kommissionen om en rättslig ram för hållbara livsmedelssystem, förordningen om ekodesign för hållbara produkter(11) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011(12), bör dessa regler tillämpas på de uttryckliga miljöpåståendena i fråga i stället för de bestämmelser som fastställs i detta direktiv. [Ändr. 7]

(14)  Förslaget om ett direktiv om mer konsumentmakt i den gröna omställningen och om ändring av direktiv 2005/29/EG fastställer en rad specifika krav om miljöpåståenden och förbjuder allmänna miljöpåståenden som inte grundar sig på erkänd utmärkt miljöprestanda som är relevant för påståendet. Exempel på sådana allmänna miljöpåståenden är ”miljövänlig”, ”ekoekovänlig”, ”grön”, ”naturvänlig”, ”ekologisk” och, ”miljömässigt korrekt”, ”klimatvänlig”, ”skonsam mot miljön”, ”koldioxidvänlig”, ”energieffektiv”, ”biologiskt nedbrytbar”, ”biobaserad” eller liknande påståenden som antyder eller ger intryck av utmärkt miljöprestanda. Detta direktiv bör komplettera de krav som fastställs i förslaget genom att hantera specifika aspekter och krav när det gäller uttryckliga miljöpåståenden med avseende på styrkandet, framförandet och kontrollen av dem. Kraven i detta direktiv bör gälla för specifika aspekter av uttryckliga miljöpåståenden och kommer att ha företräde framför kraven i direktiv 2005/29/EG om dessa aspekter vid tvister, i enlighet med artikel 3.4 i det direktivet. [Ändr. 8]

(15)  För att säkerställa att konsumenterna ges tillförlitlig, jämförbar och verifierbar information som ger dem möjlighet att fatta mer miljömässigt hållbara beslut och för att minska risken för grönmålning behövs det krav på styrkande av uttryckliga miljöpåståenden. Styrkandet bör beakta tillförlitliga och oberoende internationellt erkända och aktuella vetenskapliga tillvägagångssätt för att identifiera och mäta produkters eller näringsidkares miljöpåverkan, miljöaspekter och miljöprestanda och det bör leda till att konsumenterna får tillförlitlig, transparent, jämförbar och verifierbar information. [Ändr. 9]

(16)  Den bedömning som görs för att styrka uttryckliga miljöpåståenden behöver ta hänsyn till produktens livscykel eller näringsidkarens övergripande verksamhet och bör inte utelämna några relevanta miljöaspekter eller miljöeffekter.De fördelar som man uttrycker bör inte leda till att negativa effekter på ett omotiverat sätt överförs till andra stadier av en produkts livscykel eller en näringsidkare eller till att andra negativa miljöeffekter skapas eller ökar. [Ändr. 10]

(17)  Den bedömning som styrker det uttryckliga miljöpåståenden bör göra det möjligt att identifiera de miljöeffekter och miljöaspekter av produkten eller näringsidkaren som tillsammans bidrar i hög utsträckning till produktens eller näringsidkarens övergripande miljöprestanda (”relevanta miljöeffekter” och ”relevanta miljöaspekter”). Indikationer på att miljöeffekterna och miljöaspekterna är relevanta kan härröra från bedömningar som tar hänsyn till livscykeln, inbegripet från studier som grundar sig på metoder för miljöavtryck, förutsatt att de är kompletta när det gäller de effekter som är relevanta för produktkategorin och inte utelämnar några viktiga miljöeffekter. I kommissionens rekommendation om användningen av metoder för produkters miljöavtryck(13) bör exempelvis de mest relevanta påverkanskategorierna tillsammans bidra till minst 80 % av totalpoängen. Dessa indikatorer för miljöeffekternas eller miljöaspekternas relevans kan också härröra från kriterierna för olika miljömärkningar av typ I, som till exempel EU-miljömärket, eller unionens kriterier för grön offentlig upphandling, kraven i taxonomiförordningen(14), produktspecifika regler som antagits inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning …./…. om upprättande av en ram för fastställande av krav på ekodesign för hållbara produkter(15) eller andra relevanta unionsbestämmelser.

(18)  I linje med direktiv 2005/29/EG, enligt ändring genom förslaget om ett direktiv om mer konsumentmakt i den gröna omställningen, bör näringsidkare inte lägga fram lagstadgade krav på produkter inom en viss produktkategori som utmärkande för näringsidkarens erbjudande eller marknadsföra fördelar för konsumenterna som anses utgöra etablerad praxis på den relevanta marknaden. Den information som används för att styrka uttryckliga miljöpåståenden bör därför göra det möjligt att fastställa produktens eller näringsidkarens miljöprestanda i jämförelse med etablerad praxis för produkter i respektive produktgrupp, till exempel livsmedel, eller respektive sektor. Detta är nödvändigt för att underbygga bedömningen av huruvida uttryckliga miljöpåståenden kan göras med hänsyn till en viss produkt eller näringsidkare i linje med syftet för ett miljöpåstående, vilket är att visa att en produkt eller näringsidkare har en positiv inverkan eller ingen inverkan på miljön, eller att en produkt eller näringsidkare orsakar mindre skada på miljön än andra produkter eller näringsidkare. Etablerad praxis skulle kunna motsvara de rättsliga minimikrav som gäller för den specifika miljöaspekten eller miljöprestandan, till exempel när det gäller produkters sammansättning, obligatoriskt innehåll av återvunnet material eller slutbehandling. Om majoriteten av produkterna i samma produktgrupp eller majoriteten av näringsidkarna i samma sektor uppvisar bättre resultat än vad dessa rättsliga krav kräver bör de rättsliga minimikraven dock inte betraktas som etablerad praxis. Befintliga certifieringssystem och tillhörande varumärken, såsom certifieringssystem som använder sig av spårbarhetscertifikat, vilka kan vara mer utsatta för bedrägerier eller på ett tillförlitligt sätt inte kan garantera att produktionen av de certifierade produkterna är lagenlig, bör också genomgå en fullständig granskning i enlighet med kraven i detta direktiv, för att säkerställa att konsumenterna inte vilseleds. [Ändr. 11]

(19)  Det vore vilseledande för konsumenterna om ett uttryckligt miljöpåstående skulle framhäva fördelar med hänsyn till miljöeffekter eller miljöaspekter samtidigt som det utelämnade att uppnåendet av dessa fördelar leder till negativ påverkan på andra miljöeffekter eller miljöaspekter. Den information som används för att styrka uttryckliga miljöpåståenden bör därför säkerställa att kopplingarna mellan de relevanta miljöeffekterna och mellan miljöaspekterna och miljöeffekterna kan identifieras tillsammans med potentiella målkonflikter. Den bedömning som används för att styrka uttryckliga miljöpåståenden bör fastställa om förbättringar av miljöeffekter eller miljöaspekter leder till målkonflikter som i hög grad försämrar prestandan för andra miljöeffekter eller miljöaspekter, till exempel om mindre vattenförbrukning leder till att växthusgasutsläppen ökar betydligt eller till samma miljöpåverkan i en annan av produktens livscykelfaser, till exempel koldioxidbesparingar i en fas av tillverkningen som leder till en betydande ökning av koldioxidutsläppen i en användningsfasen. Exempelvis kan ett påstående om positiva effekter av effektiv resursanvändning inom intensiva jordbruksmetoder vilseleda konsumenter på grund av målkonflikter med koppling till effekter på biologisk mångfald, ekosystem och djurens välbefinnande. Ett miljöpåstående om grön energi kan vilseleda konsumenterna om det är baserat på resurser som inverkar negativt på den lokala utvecklingen och miljön, eller på textilier som innehåller plastpolymer från återvunna PET-flaskor kan också vilseleda konsumenter när det gäller miljövinsterna av denna aspekt om användningen av sådan återvunnen polymer konkurrerar med det slutna återvinningskretsloppet för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel som anses vara mer fördelaktigt för cirkulariteten. [Ändr. 12]

(20)  För att ett miljöpåstående ska betraktas som robust bör det så exakt som möjligt avspegla den specifika produktens eller näringsidkarens miljöprestanda. Den information som används för att styrka uttryckliga miljöpåståenden behöver därför inkludera företagsspecifika primärdata för relevanta aspekter som bidrar väsentligt till miljöprestandan för den produkt eller näringsidkare som påståendet avser. Man behöver hitta rätt balans mellan att säkerställa relevant och robust information för styrkande av miljöpåståenden och de insatser som krävs för att samla in primärinformation. Kravet att använda primärinformation bör beaktas mot bakgrund av inflytandet från den näringsidkare som gör påståendet över respektive process och av tillgången till primärinformation. Om processen inte drivs av den näringsidkare som gör påståendet och om det inte finns någon primärinformation bör det vara möjligt att använda rättvisande sekundärinformation även för processer som bidrar väsentligt till produktens eller näringsidkarens miljöprestanda. Detta är särskilt relevant för att inte missgynna små och medelstora företag och för att behålla de insatser som behövs för att erhålla primärdata på en proportionell nivå. De relevanta miljöaspekterna skiljer sig dessutom åt för varje typ av miljöpåstående. För påståenden om återvunnet eller biobaserat innehåll bör till exempel produktens sammansättning omfattas av primärdata. För påståenden om mindre miljöföroreningar i en viss livscykelfas bör informationen om utsläpp och miljöeffekter i samband med den livscykelfasen även inkludera primärdata. Både primärdata och sekundärdata, dvs. genomsnittsdata, bör uppvisa en hög nivå av kvalitet och noggrannhet.

(21)  Klimatrelaterade påståenden har visat sig vara särskilt benägna att vara otydliga och tvetydiga samt vilseleda konsumenterna. Detta avser i synnerhet miljöpåståenden om att produkter eller enheter är ”klimatneutrala”, ”koldioxidneutrala”, ”100 % koldioxidkompenserade” eller kommer att vara ”nettonoll” senast ett visst år eller liknande. Sådana uttalanden grundar sig ofta på ”kompensation” av växthusgasutsläpp med hjälp av ”koldioxidkrediter” som genereras utanför företagets värdekedja, till exempel från skogsbruk eller genom projekt för förnybar energi. De metoder som ligger till grund för kompensation varierar kraftigt och är inte alltid transparenta, rättvisande eller konsekventa. Detta innebär betydande risker för överskattningar och dubbel rapportering av utsläpp som har undvikits eller minskats på grund av brist på additionalitet, varaktighet, ambitiösa och dynamiska krediteringsreferenser som avviker från etablerad praxis och korrekt redovisning. Dessa faktorer leder till kompensationskrediter med låg miljömässig integritet och trovärdighet som vilseleder konsumenter när de ligger till grund för uttryckliga miljöpåståenden. Kompensation kan också avskräcka näringsidkare från utsläppsminskningar i deras egen verksamhet och egna värdekedjor. För att på ett adekvat sätt bidra till de globala målen för begränsning av klimatförändringarna bör näringsidkare prioritera effektiva minskningar av utsläpp i hela sin verksamhet och sina värdekedjor i stället för att förlita sig på kompensation. De restutsläpp som uppstår kommer att variera beroende på den sektorspecifika banan i linje med de globala klimatmålen och kommer att behöva hanteras genom förbättringar av upptagen. Om kompensation ändå används anses det lämpligt att hantera klimatrelaterade påståenden, däribland påståenden om framtida miljöprestanda, baserade på kompensationkoldioxidkrediter på ett transparent sätt. Styrkandet av klimatrelaterade påståenden bör därför ta hänsyn till all kompensation som rör växthusgasutsläpp som tillämpas av näringsidkare separat från deras eller produktens växthusgasutsläpp. Denna information bör dessutom även innehålla andelen av de totala utsläpp som hanteras genom kompensation, huruvida dessa typer av kompensation avser utsläppsminskningar eller förbättringar av upptag och den metod som har använts. Klimatrelaterade påståenden som inkluderar kompensation ska styrkas genom metoder som säkerställer kompensationens integritet och att de redovisas korrekt och därmed på ett konsekvent och transparent sätt avspeglar effekten på klimatet. [Ändr. 13]

(22)  Näringsidkare är mer och mer intresserade av att göra miljöpåståenden med avseende på en produkts eller näringsidkares framtida miljöprestanda, bland annat genom att ansluta sig till initiativ som främjar metoder som skulle kunna leda till mindre miljöpåverkan eller mer cirkularitet. Dessa påståenden bör styrkas i linje med de regler som gäller för alla uttryckliga miljöpåståenden. [Ändr. 14]

(23)  Den information som används för att styrka uttryckliga miljöpåståenden bör grunda sig på vetenskapoberoende, sakkunnigbedömda, allmänt erkända, tillförlitliga och verifierbara vetenskapliga belägg, dvs. på metoder, tillvägagångssätt eller studier som har utvecklats i enlighet med bästa praxis i fråga om transparens och sakkunnigbedömning av forskarsamhället, och bristande hänsyn till vissa miljöeffekter eller miljöaspekter bör beaktas noggrant. Metoderna måste vara offentligt tillgängliga för att säkerställa bedömningarnas transparens och integritet. [Ändr. 15]

(24)  Metoderna för miljöavtryck kan stödja styrkandet av uttryckliga miljöpåståenden om specifika miljöeffekter under livscykeln som omfattas av metoden, förutsatt att de är kompletta när det gäller de effekter som är relevanta för produktkategorin och inte utelämnar några viktiga miljöeffekter. Metoderna omfattar 16 miljöeffekter, däribland klimatförändringar, och effekter med avseende på vatten, luft, mark, resurser, markanvändning och toxicitet.

(25)  Det faktum att en produkts betydande miljöpåverkan inte omfattas av någon av de 16 påverkanskategorierna i miljöavtrycksmetoden bör inte innebära att man inte tar hänsyn till sådan påverkan. En ekonomisk aktör som gör ett uttryckligt miljöpåstående för en sådan produktgrupp bör kunna säkerställa att det finns bevis som understryker ett sådant påstående. Om en ekonomisk aktör till exempel gör ett uttryckligt miljöpåstående om en fiskeriprodukt enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013(16) bör denne kunna säkerställa att det finns bevis som understryker att det berörda fiskebeståndet är hållbart. Beståndsbedömningar av Internationella havsforskningsrådet och liknande organ för beståndsbedömning kan användas i detta syfte.

(26)  Det finns ännu inte någon tillförlitlig metod för att bedöma miljöpåverkan under livscykeln när det gäller utsläppen av mikroplast. Om ett sådant utsläpp innebär betydande miljöpåverkan som inte har angetts i ett påstående bör näringsidkaren som lämnar in påståendet för en annan del inte tillåtas att ignorera detta, men näringsidkaren ska ta hänsyn till tillgänglig information och uppdatera bedömningen när allmänt erkända vetenskapliga bevis blir tillgängliga.

(27)  Konsumenter kan även vilseledas med uttryckliga miljöpåståenden som anger eller antyder att en produkt eller en näringsidkare har mer eller mindre miljöpåverkan eller bättre eller sämre miljöprestanda jämfört med andra produkter eller näringsidkare (jämförande miljöpåståenden). Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG(17) och där så är lämpligt ska det säkerställas att jämförande miljöpåståenden kan jämföras på ett lämpligt sätt för att konsumenterna ska kunna ha tillgång till tillförlitlig information. Prestandabaserad certifiering och processbaserad certifiering är exempelvis beroende av olika uppsättningar indikatorer, t.ex. fastställande av specifika tröskelvärden som måste uppfyllas eller säkerställande av förekomst av ett visst förfarande. Genom att välja indikatorer för samma miljöaspekter men att använda olika formler för kvantifiering av indikatorerna blir det omöjligt att göra jämförelser, och det finns därför en risk att konsumenterna blir vilseledda.Om två näringsidkare gör ett miljöpåstående om klimatförändringar, där den ena endast anger direkt miljöpåverkan, medan den andra beaktar både direkt och indirekt miljöpåverkan, kan inte resultaten jämföras. Dessutom kan ett beslut om att bara göra en jämförelse i vissa delar av en produkts livscykel också leda till vilseledande påståenden, om detta inte görs på ett öppet sätt. Ett jämförande miljöpåstående behöver säkerställa att de mest relevanta stegen för samtliga produkters livscykel beaktas även för produkter med mycket varierande råvaror, användningsområden och tillverkningskedjor, som biobaserad plast och fossilbaserad plast. Exempelvis är jordbruk eller skogsbruk relevant för biobaserad plast, medan utvinning av råolja är relevant för fossilbaserad plast. Frågan är om en relevant andel av produkten läggs på deponi, vilket är mycket relevant för plast som kan brytas ned i en deponi men mindre relevant för plast som inte är nedbrytbar under sådana förhållanden. [Ändr. 16]

(27a)   Det är viktigt att näringsidkarna inte gör allmänna påståenden såsom ”medveten”, ”hållbar” och ”ansvarsfull” då dessa uteslutande bygger på erkänd utmärkt miljöprestanda, eftersom sådana termer avser andra egenskaper utöver miljöegenskaper, såsom sociala egenskaper. [Ändr. 17]

(28)  När kraven för styrkande och kommunikation av uttryckliga miljöpåståenden inrättas, inklusive de delegerade akter som antagits av kommissionen, bör man beakta de svårigheter som näringsidkare kan uppleva när de samlar in uppgifter från aktörer i hela värdekedjan eller om produktens totala livscykel, särskilt när det gäller tjänster eller där det inte finns tillräckligt med vetenskapliga bevis. Detta är viktigt för till exempel tjänster som elektroniska kommunikationstjänster, där det kan vara svårt att fastställa omfång och systemgränser, t.ex. var livscykeln startar och slutar men framför allt i de fall där leveranskedjorna är omfattande och varierande, som när mycket utrustning och många komponenter tillverkas av flera olika företag utanför EU, vilket gör det svårt för EU:s näringsidkare att få information som rör hållbarhet.

(29)  I vissa sektorer eller för vissa produkter eller näringsidkare kan man misstänka betydande miljöpåverkan eller miljöaspekter, men det kanske ännu inte finns någon erkänd vetenskaplig metod för att fullt ut bedöma miljöpåverkan och miljöaspekterna. För sådana fall och medan insatser genomförs för att utveckla metoder och samla in bevis för att möjliggöra bedömning av respektive miljöpåverkan eller miljöaspekt för dessa sektorer, näringsidkare eller produkter, bör näringsidkare kunna främja sitt hållbarhetsarbete genom att offentliggöra företagets hållbarhetsrapportering, faktisk rapportering av företagets prestanda och arbete för att minska energiförbrukningen, inklusive på deras webbplatser. Den här flexibiliteten skulle kunna upprätthålla och främja incitament för dessa sektorer eller näringsidkare att fortsätta sina insatser för att utveckla gemensamma miljöbedömningar enligt detta direktiv samtidigt som de får den tid som behövs för att slutföra ett sådant arbete.

(29a)   Det är viktigt att erkänna de utmaningar som mikroföretag samt små och medelstora företag står inför när det gäller resurser och kapacitet, särskilt jämfört med större företag. Därför är det nödvändigt att medlemsstaterna i samband med genomförandet av detta direktiv vidtar alla lämpliga åtgärder för att hjälpa mikroföretag samt små och medelstora företag att uppfylla kraven i detta direktiv. [Ändr. 18]

(30)  Otillbörliga affärsmetoder, inklusive vilseledande miljöpåståenden, är förbjudna för alla näringsidkare enligt direktiv 2005/29/EG(18), men den administrativa bördan för att styrka och kontrollera miljöpåståenden kan bli oproportionerlig för de minsta företagen och bör därför undvikas. Därför bör mikroföretag undantas från kraven på styrkande enligt artiklarna 3 och 4 om inte dessa företag strävar efter ett intyg om överensstämmelse för uttryckliga miljöpåståenden som ska erkännas av de behöriga myndigheterna inom unionen.

(31)  För att kunna möta behoven hos näringsidkare när det gäller dynamiska marknadsföringsstrategier och behoven hos konsumenterna kring mer detaljerad och korrekt miljöinformation kan kommissionen anta delegerade akter för att komplettera bestämmelserna om styrkande av uttryckliga miljöpåståenden genom att ytterligare specificera kriterierna för sådana styrkanden med hänsyn till vissa påståenden (t.ex. klimatrelaterade påståenden, inklusive påståenden om kompensationsom baseras på koldioxidkrediter för en näringsidkares restutsläpp, såsom ”klimatneutralitet” eller liknande,, och påståenden om återvinningsbarhet och återvunnet material). Kommissionen bör ha befogenhet att fastställa regler för mätning och beräkning av miljöpåverkan, miljöaspekter och miljöprestanda, genom att fastställa vilka verksamheter, processer, material, utsläpp eller användningsområden som en produkt eller näringsidkare i stor utsträckning bidrar till eller inte bidrar till genom relevanta miljöpåverkan och miljöaspekter, genom att fastställa för vilka miljöaspekter och miljöeffekter som den primära informationen ska användas, och genom att fastställa vilka kriterier som ska användas för att bedöma den primära och sekundära informationens korrekthet. Samtidigt som kommissionen i de flesta fall skulle beakta behovet av att anta dessa regler endast efter att ha tagit emot resultaten från övervakningen av utvecklingen av miljöpåståenden på unionsmarknaden, kan det vara nödvändigt för kommissionen att för vissa typer av påståenden anta kompletterande regler innan resultaten från den här övervakningen kan bli tillgängliga. När det till exempel handlar om klimatrelaterade påståenden kan det krävas att man antar sådana kompletterande akter för att följa bestämmelserna om styrkande av påståenden baserat på kompensationkoldioxidkrediter som används för en näringsidkares restutsläpp. [Ändr. 19]

(32)  I kommissionens rekommendation (EU) 2021/2279 finns vägledning om hur miljöprestanda mäts utifrån ett livscykelperspektiv för särskilda produkter eller organisationer och hur man utvecklar produktkategoriers miljöavtryck (PEFCR-regler) samt sektorsregler för organisationers miljöavtryck (OEFSR-regler) som möjliggör jämförelser av produkter mot ett riktvärde. Sådana regler för kategorier för särskilda produkter eller näringsidkare kan användas som stöd för att styrka påståenden enligt kraven i detta direktiv. Kommissionen bör därför ha befogenhet att anta delegerade akter för att inrätta regler för produktgrupper eller sektorer där detta kan ge mervärde. För vissa produktgrupper är metoden för produkters miljöavtryck dock inte lämplig för en miljöinriktad helhetsbedömning. Om metoden för produkters miljöavtryck ännu inte täcker en påverkanskategori som är relevant för en produktgrupp kan dock PEFCR användas först när dessa nya relevanta kategorier för miljöpåverkan har lagts till. När det till exempel gäller havsfiske bör PEFCR omfatta de fiskerispecifika kategorierna av miljöpåverkan, särskilt hållbarheten i det berörda beståndet. När det gäller rymden bör PEFCR omfatta försvars- och rymdspecifika kategorierna av miljöpåverkan, inklusive användning av omloppsbanorna. När det gäller livsmedel och jordbruksprodukter bör biologisk mångfald och naturskydd, samt jordbruksmetoder, inklusive positiva externa effekter av extensivt jordbruk och djurskydd också inkluderas innan man kan anta PEFCR. För textilier bör till exempel PEFCR beakta utsläppen av mikroplast, innan reglerna kan antas. För att vidareutveckla den nuvarande metoden för produkters miljöavtryck och råda bot på dess begränsningar är det viktigt att kommissionen regelbundet utvärderar och uppdaterar metoden, för att avspegla de vetenskapliga framstegen. Det är också viktigt att kommissionen gör det möjligt för det samrådsforum som inrättats enligt detta direktiv att bidra till utvecklingen av PEFCR och OEFSR. [Ändr. 20]

(32a)   För att säkerställa integritet, opartiskhet och hög kvalitet när det gäller styrkandet av miljöpåståenden och för att säkerställa att kraven på styrkande leder till att konsumenterna får en bättre förståelse för miljöpåverkan är det viktigt att dessa krav på styrkande av miljöpåståenden utarbetas under deltagande av en balanserad uppsättning berörda parter, exempelvis konsumentorganisationer, icke-statliga miljöorganisationer, aktörer inom märkningssystem och behöriga organ, utöver företrädare för branschen, inbegripet företrädare för mikroföretag, små och medelstora företag samt hantverksbranschen, fackföreningar, näringsidkare, återförsäljare och importörer. I detta syfte bör kommissionen inrätta ett samrådsforum vars roll är att avge yttranden om huruvida de befintliga reglerna och metoderna lämpar sig för att styrka särskilda miljöpåståenden och att rådfrågas i samband med förberedelser av översyn eller utarbetande av nya delegerade akter. [Ändr. 21]

(33)  Eftersom direktiv 2005/29/EG redan gäller vilseledande miljöpåståenden har nationella domstolar och administrativa myndigheter möjlighet att stoppa och förbjuda sådana påståenden. För att uppfylla direktiv 2005/29/EG bör till exempel miljöpåståenden endast gälla aspekter som är betydande i förhållanden till produktens eller näringsidkarens miljöpåverkan. Miljöpåståenden och miljömärkningar bör också vara tydliga och otvetydiga när det gäller de aspekter kring produkten eller näringsidkaren som de hänvisar till och bör inte utelämna eller dölja viktiga uppgifter om produktens eller näringsidkarens miljöprestanda som konsumenterna behöver för att kunna fatta välgrundade beslut. Ordvalet, bildspråket och den övergripande produktpresentationen inklusive taglines, layout, färgval, foton, bilder, ljud, symboler, varumärken eller märkningar bör vara en sanningsenlig och korrekt framställning av miljövinstens omfattning, och bör inte överskatta den uppnådda nyttan. I tillämpliga fall får information inte utelämnas om produktens exakta innehållsmängd av certifierat material, en egenskap som vissa typer av märkningssystem har som grund, särskilt om det certifierade innehållet som lägst kan vara noll. [Ändr. 22]

(34)  Om det uttryckliga miljöpåståendet rör en slutprodukt och relevanta aspekter av miljöpåverkan eller miljöaspekter av en sådan produkt inträffar i användningsfasen eller i slutet av livscykeln, och om konsumenter kan påverka sådanasådan miljöpåverkan eller miljöaspekter genom lämpligt beteende som, till exempel, rätt avfallssortering eller användningsmönstrens inverkan på produktens livslängd, bör påståendet även inkludera information till konsumenterna om hur deras beteende på ett positivt sätt kan påverka skyddet av miljön. [Ändr. 23]

(35)  För att konsumenterna ska kunna välja mer hållbara produkter och för att skapa incitament för näringsidkare för att minska sin miljöpåverkan när påståendet gäller framtida miljöprestanda, bör näringsidkarna prioritera förbättringar i sin egen verksamhet och i sina värdekedjor i stället för att förlita sig på kompensation av växthusgasutsläpp eller andra typer av miljöpåverkan.

(36)  Informationen bör vara lättillgänglig för konsumenterna på produkten eller hos näringsidkaren som omfattas av det specifika miljöpåståendet, både direkt på produkten och i dokumentation som medföljer produkten, och när det gäller information som motiverar påståendetdet påstående som avser produkten. Informationen ska även anpassas till äldre konsumenters behov. Näringsidkare bör därför antingen tillhandahålla informationen i fysisk form eller tillhandahålla en länk till en webbplats, en QR-kod, ett digitalt produktpass eller motsvarande som går till en webbplats med mer detaljerad information där det uttryckliga miljöpåståendet styrks på minst ett av de officiella språken i den medlemsstat där påståendet gjorts. För att underlätta direktivets efterlevnad bör länken till webbplatsen, QR-koden eller motsvarande även säkerställa lätt åtkomst till intyg om överensstämmelse för att styrka det uttryckliga miljöpåståendet samt kontaktuppgifter till kontrollören som inrättade intyget. De underliggande studierna, bedömningarna, metoderna eller beräkningarna bör offentliggöras, såvida inte informationen utgör en företagshemlighet i enlighet med artikel 2.1 i direktiv (EU) 2016/943. [Ändr. 24]

(37)  För att undvika potentiella oproportionerliga effekter för mikroföretagen bör dedessa minsta företagenföretag undantas från kraven i artikel 5 som är kopplade till att styrka uttryckliga miljöpåståenden, om företagen inte strävar efter ett intyg om överensstämmelse med ett uttryckligt miljöpåstående som kommer att erkännas av de behöriga myndigheterna i unionen. [Ändr. 25]

(38)  När kommissionen antar delegerade akter som komplement till bestämmelserna om styrkande av uttryckliga miljöpåståenden kan det vara nödvändigt att även komplettera bestämmelserna för hur sådana påståenden meddelas. Om specifika livscykelbaserade regler för att styrka uttryckliga miljöpåståenden för vissa produktgrupper eller sektorer inrättas, kan det krävas kompletterande regler för att redovisa miljöpåverkan som utgår från dessa regler genom att kräva att de tre största miljöeffekterna ska presenteras bredvid indikatorn för total miljöprestanda. Kommissionen bör därför ha befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera bestämmelserna för hur uttryckliga miljöpåståenden förmedlas.

(39)  I dag används mer än 200 miljömärkningar på unionsmarknaden. Det finns stora skillnader i hur de används när det gäller standarder och metoder samt deras öppenhet och omfattning, hur ofta de revideras samt gransknings- eller kontrollnivå. Dessa skillnader har betydelse för hur tillförlitlig informationen som anges på miljömärkningen är. Medan påståenden som utgår från EU-miljömärket eller nationella motsvarigheter följer en tydlig vetenskaplig grund, har ett öppet utarbetande av kriterier, kräver testning och tredjepartsverifiering och förutspår regelbunden övervakning tyder uppgifter på att många miljömärkningar på EU-marknaden i dag är vilseledande. Det är många miljömärkningar som inte har tillräckliga kontrollförfaranden. Därför bör uttryckliga miljöpåståenden som anges i miljömärkningar utgå från ett certifieringssystem.

(40)  I situationer där en miljömärkning omfattar kommersiella meddelanden till konsumenter som antyder eller ger intryck av att en produkt har positiv eller ingen miljöpåverkan eller är mindre skadlig för miljön än andra konkurrerande produkter utan märkningen, utgör miljömärkningen även ett uttryckligt miljöpåstående. Informationen i en sådan miljömärkning omfattas därför av kraven på styrkande och kommunikation av uttryckliga miljöpåståenden.

(41)  Miljömärkningarnas syfte är ofta att ge konsumenterna en samlad poängbedömning av produktens eller näringsidkarens miljöpåverkan för att möjliggöra direkta jämförelser mellan produkter eller näringsidkare. Sådana samlade poängbedömningar kan dock vara vilseledande för konsumenterna eftersom sammanställda uppgifter kan blanda ihop negativ miljöpåverkan för vissa delar av produkten med mer positiv miljöpåverkan för andra delar av produkten. Dessutom skiljer sig ofta märkningarna åt eftersom de utarbetats av olika aktörer med varierande metoder för den samlade poängbedömningen, exempelvis vilka miljöeffekter som beaktas eller den viktning som görs av dessa miljöeffekter. Detta kan innebära att samma produkt får olika poängbedömning eller klassning beroende på metod. Problemet uppstår med metoder som används i unionen och i tredjeländer. Det bidrar till splittring på den inre marknaden, riskerar att missgynna mindre företag och kan sannolikt vilseleda konsumenter samt undergräva förtroendet för miljömärkningar. För att undvika den här risken och för att skapa bättre samordning på den inre marknaden, ska uttryckliga miljöpåståenden, inklusive miljömärkningar, som baseras på en samlad poängbedömning av produkters eller näringsidkares kumulativa miljöpåverkan inte ses som tillräckligt utförliga om inte dessa samlade poängbedömningar utgår från unionsbestämmelser, inklusive de delegerade akter som kommissionen har befogenhet att anta enligt detta direktiv. Detta ger samordnade system i hela unionen för alla produkter eller specifika produktgrupper med utgångspunkt från en gemensam metod för att säkerställa samstämmighet och jämförbarhetuppfylla krav som säkerställer att de underliggande miljömärkningssystemen är tillförlitliga, även med hänsyn till deras bedömningsmetoder och styrning. [Ändr. 26]

(42)  Enligt förslaget till direktiv om mer konsumentmakt i den gröna omställningen, som ändrar direktiv 2005/29/EG, betraktas det under alla omständigheter som en otillbörlig affärsmetod att hållbarhetsmärkning som inte grundas på ett certifieringssystem eller som inte har fastställts av offentliga myndigheter. Detta innebär att ”självcertifierade” hållbarhetsmärkningar, som saknar tredjepartsverifiering och regelbunden övervakning av överensstämmelsen med de underliggande kraven för hållbarhetsmärkningen, är förbjudna.

(43)  För att bekämpa vilseledande uttryckliga miljöpåståenden i miljömärkningar och för att öka konsumenternas förtroende för miljömärkningar, inbegripet varumärken och logotyper för certifieringssystem, bör detta direktiv fastställa styrningskriterier som alla miljömärkningar ska uppfylla, och därmed komplettera kraven i nämnda förslag för att ändra direktiv 2005/29/EG. [Ändr. 27]

(44)   För att undvika ytterligare spridning av nationella eller regionala system för typ I-miljömärkning ISO 14024 (miljömärkning) och andra miljömärkningar, och för att säkerställa bättre samordning på den inre marknaden bör nya nationella eller regionala miljömärkningar utarbetas enligt unionslagstiftningen. Medlemsstaterna kan dock begära att kommissionen överväger att utarbeta offentliga märkningar på unionsnivå för produktgrupper eller sektorer som ännu inte har sådana märkningar enligt unionslagstiftningen och där samordning skulle ge mervärde för att uppnå målen för hållbarhet på den inre marknaden på ett effektivt sätt. [Ändr. 28]

(45)  För att inte skapa onödiga hinder för internationell handel och för att säkerställa en rättvis hantering med de offentliga system som inrättats i unionen bör de offentliga myndigheterna utanför unionen som inrättar nya märkningar ha tillåtelse att begära godkännande från kommissionen för att använda märkningen på unionsmarknaden. Godkännandet bör vara kopplat till krav på att systemet ska uppnå direktivets mål under förutsättning att det skapar mervärde sett till miljöambition, täckning av miljöpåverkan, produktgrupp eller sektorer, samt att direktivets samtliga krav uppfylls.

(46)  Miljömärkningar som inrättats av privata aktörer kan, om de är för många och om de överlappar i sitt omfång, skapa förvirring hos konsumenterna eller undergräva deras förtroende för miljömärkningarna. Medlemsstaterna bör därför endast tillåta att befintliga miljömärkningssystem beskrivs i samband med affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter efter det att detta direktiv har trätt i kraft och när sådana system överensstämmer med de skyldigheter som fastställs i detta direktiv, och tillåta att nya miljömärkningar inrättas av privata aktörer endast under förutsättning att de ger betydande mervärde jämfört med befintliga nationella eller regionala systemi enlighet med detta direktiv sett till miljöambitionen i kriterierna för att tilldela märkningen, omfattning av relevant miljöpåverkan och den underliggande bedömningens fullständighet. Medlemsstaterna bör inrätta förfaranden för att godkänna nya miljömärkningar med utgångspunkt från ett intyg om överensstämmelse som en oberoende kontrollör har inrättat och bedöma påståenden som gjorts inom ramen för befintliga system för miljö- och hållbarhetsmärkning och certifiering. Detta bör gälla för system som inrättats både i och utanför unionen, inbegripet befintliga system. [Ändr. 29]

(47)  För att skapa rättssäkerhet och underlätta tillsyn av bestämmelserna för nya nationella och regionala officiellt erkända miljömärkningar och nya privata märkningar bör kommissionen offentliggöra en förteckning över sådana system som kan fortsätta att gälla på unionsmarknaden eller som kan komma in på unionsmarknaden. [Ändr. 30]

(48)  För att säkerställa att medlemsstaterna har samordnade metoder för bedömning och godkännande av miljömärkningar som utarbetats av privata aktörer och för att inrätta ett godkännandeförfarande från kommissionen för föreslagna system som inrättats av offentliga myndigheter utanför unionen börges kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter förbefogenhet att anta delegerade akter som fastställer gemensamma bestämmelser med detaljerade krav på godkännande av sådana miljömärkningar, de styrkande handlingarnas format och innehåll samt arbetsordning för att godkänna sådana system. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(19). [Ändr. 31]

(49)  Det är viktigt att uttryckliga miljöpåståenden och system för miljömärkning på ett korrekt sätt speglar de miljöprestanda och den miljöpåverkan som påståendet innefattar både direkt på produkten och i medföljande dokumentation, och att man beaktar de senaste vetenskapliga rönen. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att näringsidkaren som presenterar påståendet och systemen för miljömärkning granskar och uppdaterar styrkande och kommunikation av sina påståenden åtminstone vart femte år för att säkerställa överensstämmelse med kraven i detta direktiv. [Ändr. 32]

(49a)   Artikel 13.1 e i EU:s direktiv 2014/40/EU om tobaksvaror innehåller ett förbud mot miljöpåståenden om tobaksvaror och tobaksförpackningar, däremot inget förbud mot att enheter inom tobaksindustrin gör miljöpåståenden om sin verksamhet som helhet, vilket särskilt kan ske genom reklamkampanjer om deras miljöprestanda som skulle kunna vilseleda konsumenterna. Därför bör inga miljöpåståenden om tobaksindustrin tillåtas. [Ändr. 33]

(50)  För att säkerställa att uttryckliga miljöpåståenden är tillförlitliga behöver medlemsstaterna inrätta förfaranden för att kontrollera att styrkande och kommunikation av uttryckliga miljöpåståenden, inklusive miljömärkningar, eller program för miljömärkning, överensstämmer med kraven i detta direktiv.

(51)  För att göra det enklare för de behöriga myndigheterna att på ett effektivare sätt kontrollera genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv och för att i så stor utsträckning som möjligt förhindra eventuella dåligt underbyggda miljöpåståenden, inklusive miljömärkningar, från att komma in på marknaden, bör kontrollörer som uppfyller de samordnade kraven i direktivet kontrollera att informationen som används för att styrka och förmedla uttryckliga miljöpåståenden uppfyller kraven i detta direktiv. För att undvika att konsumenterna vilseleds bör kontrollen alltid genomföras innan dessa miljöpåståenden offentliggörs eller när miljömärkningarna visas. För att undvika avfall från produkter eller förpackningar som redan har tryckts innan detta direktiv träder i kraft får medlemsstaterna införa en övergångsperiod mellan dagen för ikraftträdandet och dagen för tillämpningen av detta direktiv, under vilken befintliga miljöpåståenden som lämnats in för verifiering kan användas. Medlemsstaterna får prioritera verifiering av påståenden som gjorts före detta direktivs ikraftträdande. Kontrollören kan vid behov ange flera kommunikationssätt för det uttryckliga miljöpåståendet som överensstämmer med kravet i detta direktiv för att undvika behovet av att regelbundet förnya certifieringar om kommunikationen har förändrats något utan att detta påverkar överensstämmelsen med kraven i detta direktiv. För att underlätta för näringsidkarna att följa bestämmelserna för styrkande och kommunikation av uttryckliga miljöpåståenden, inklusive miljömärkningar, bör man vid kontrollen beakta påståendets eller miljömärkningens egenskaper och innehåll, inklusive huruvida de verkar vara otillbörliga mot bakgrund av direktiv 2005/29/EG. [Ändr. 34]

(52)  För att ge näringsidkarna rättssäkerhet på den inre marknaden när det gäller överensstämmelse med uttryckliga miljöpåståenden enligt kraven i detta direktiv ska intyg om överensstämmelse erkännas av de behöriga myndigheterna i hela unionen. Mikroföretag och små företag som tillämpar övergångsperioden bör kunna begära sådana intyg om de vill certifiera sina påståenden enligt kraven i detta direktiv och dra nytta av intygets erkännande inom unionen. Intyg om överensstämmelse bör emellertid inte föregripa en bedömning av miljöpåståendet av de offentliga myndigheterna eller domstolarna som följer direktiv 2005/29/EG. [Ändr. 35]

(53)  För att säkerställa enhetliga villkor för bestämmelserna om kontroll av uttryckliga miljöpåståenden och miljömärkningar och för att underlätta tillämpningen av bestämmelserna för kontroll av detta direktiv, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta en gemensam form för intyg om överensstämmelse samt tekniska metoder för att utfärda sådana intyg. Denna gemensamma form bör underlätta de behöriga myndigheternas erkännande av intyg om överensstämmelse i hela unionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(20). [Ändr. 36]

(54)  Mikroföretag samt små och medelstora företag bör kunna dra nytta av möjligheterna på marknaden för mer hållbara produkter men riskerar även att ställas inför proportionellt högre kostnader och svårigheter för vissa av kraven för att styrka och kontrollera uttryckliga miljöpåståenden. Medlemsstaterna och kommissionen bör tillhandahålla lämplig information och öka medvetenheten om hur man uppfyller kraven i detta direktiv, säkerställa riktad och specialiserad utbildning, och tillhandahålla särskild hjälp och särskilt stöd, även ekonomiskt sådant, till små och medelstora företag som vill använda uttryckliga miljöpåståenden på sina produkter eller i sin verksamhet. Medlemsstaternas åtgärder bör vidtas i enlighet med tillämpliga regler om statligt stöd. För att säkerställa lika villkor för mikroföretag samt små och medelstora företag i hela unionen bör medlemsstaterna föra en regelbunden dialog om regionala respektive nationella stödåtgärder för mikroföretag samt små och medelstora företag. Dessutom bör kommissionen, för att säkerställa att mikroföretag samt små och medelstora företag inte utsätts för oproportionerligt högre kostnader eller svårigheter med avseende på kraven i detta direktiv, överväga vissa initiativ inom ramen för finansiella program som är avsedda för mikroföretag samt små och medelstora företag, för de fall där de vill göra uttryckliga miljöpåståenden om sina produkter eller sin verksamhet. [Ändr. 37]

(55)  För att säkerställa lika villkor på unionsmarknaden, där påståenden om miljöprestanda hos en produkt eller näringsidkare utgår från tillförlitlig, jämförbar och kontrollerbar information, behövs gemensamma bestämmelser för verkställighet och överensstämmelse.

(56)  För att säkerställa att målen i detta direktiv uppnås och att kraven genomförs på ett effektivt sätt bör medlemsstaterna utse egna behöriga myndigheter som ansvarar för att detta direktiv tillämpas och efterlevs. Mot bakgrund av den starka kopplingen mellan artikel 5 och 6 i detta direktiv och bestämmelserna i direktiv 2005/29/EG bör medlemsstaterna även tillåtas att använda samma behöriga myndigheter för tillsyn som de som har tillsynsansvaret för direktiv 2005/29/EG. För enhetlighetens skull, när medlemsstaterna gör detta val, bör de kunna förlita sig på de resurser och befogenhet att ingripa som de har inrättat i enlighet med artikel 11 i direktiv 2005/29/EG, vilket avviker från reglerna om kontroll av efterlevnad som fastställs i detta direktiv. Om det finns fler än en behörig myndighet i landet bör medlemsstaterna sträva efter ett nära samarbete mellan samtliga behöriga myndigheter för att säkerställa att de kan utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. [Ändr. 38]

(57)  Utan att det påverkar tillämpningen av befogenheterna enligt förordning (EU) 2017/2394(21) för konsumentskyddsmyndigheter, bör behöriga myndigheter ha en minimiuppsättning av utrednings- och tillsynsbefogenheter för att kunna säkerställa att detta direktiv efterlevs, för att kunna samarbeta på ett snabbare och effektivare sätt och för att hindra marknadsaktörer från att överträda detta direktiv. Dessa befogenheter bör vara tillräckliga för att på ett verkningsfullt sätt hantera utmaningarna vad gäller tillsynen inom e-handeln och den digitala miljön och hindra marknadsaktörer som inte följer reglerna från att utnyttja luckor i systemet för tillsyn genom att flytta till en medlemsstat vars behöriga myndigheter kanske har mindre beredskap för att bekämpa olagliga metoder.

(58)  Behöriga myndigheter bör ta hänsyn till samtliga fakta och omständigheter i ärendet för att kunna använda detta som bevis i sina utredningar.

(59)  För att förhindra vilseledande och ogrundade uttryckliga miljöpåståenden på unionsmarknaden bör behöriga myndigheter regelbundet utföra kontroller av dessa miljöpåståenden samt de miljömärkningar som förekommer för att se till att kraven i detta direktiv är uppfyllda.

(60)  Om de behöriga myndigheterna identifierar en överträdelse av kraven i detta direktiv ska de genomföra en utvärdering och med utgångspunkt från resultaten i denna informera näringsidkaren om överträdelsen och vilka korrigerande åtgärder som denne behöver genomföra. För att minimera den vilseledande effekten för konsumenterna av det felaktiga uttryckliga miljöpåståendet eller miljömärkningen ska de behöriga myndigheterna kräva att näringsidkaren skyndsamt vidtar åtgärder för att hantera överträdelsen. De korrigerande åtgärderna ska vara proportionerliga till den identifierade överträdelsen och de förväntade skadliga effekterna för konsumenterna.

(61)  Om en överträdelse inte begränsas till det nationella territoriet och det uttryckliga miljöpåståendet har spridits mellan näringsidkare bör behöriga myndigheter informera andra medlemsstater om resultatet från den genomförda utvärderingen samt vilka åtgärder som näringsidkaren ska vidta.

(62)  Behöriga myndigheter ska även genomföra kontroller av uttryckliga miljöpåståenden på unionsmarknaden när de tagit emot relevant information, vilket inkluderar väl underbyggda farhågor som lämnats in av tredje part. Tredje parter som lämnar in farhågor ska kunna uppvisa ett tillräckligt intresse eller hävda att en rättighet kränkts.

(63)  För att säkerställa att näringsidkare avskräcks från att inte följa kraven i detta direktiv bör medlemsstaterna fastställa regler för sanktioner vid överträdelser av detta direktiv och säkerställa att dessa regler genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. För att underlätta en mer enhetlig tillämpning av sanktionerna bör därför gemensamma och icke uttömmande kriterier inrättas för att fastställa vilka typer av sanktioner samt nivåer som ska föreskrivas i händelse av överträdelser. Kriterierna bör bland annat inbegripa överträdelsens art och allvar samt de ekonomiska fördelar som har uppstått i samband med överträdelsen för att säkerställa att de ansvariga fråntas dessa fördelar.

(64)  Medlemsstaterna bör, när de inrättar sanktioner och åtgärder vid överträdelser, se till att bötesnivån är tillräcklig för att på ett effektivt sätt avskräcka näringsidkaren näringsidkare som inte följer reglerna från de ekonomiska fördelarna som det innebär att använda det vilseledande eller ogrundade uttryckliga miljöpåståendet eller miljömärkningen som inte följer reglerna, inklusive vid upprepade överträdelser. Åtgärderna vid överträdelser som inrättats av medlemsstaterna bör därför även innefatta konfiskering av den berörda produkten från näringsidkaren eller intäkter från försäljning som påverkats av den här överträdelsen eller tillfälliga undantag eller förbud från att släppa ut produkter eller tjänster på unionsmarknaden. Överträdelsens allvar bör vara utgångspunkten för de åtgärder som vidtas av tillsynsmyndigheterna. Det högsta bötesbeloppet bör vara avskräckande och ska fastställas till lägst fyra procent av näringsidkarens totala årsomsättning i medlemsstaten eller i berörda medlemsstater om överträdelserna skett inom unionen och omfattas av samordnad utredning och tillsynsåtgärder i enlighet med förordning (EU) 2017/2394(22).

(65)  När kommissionen antar delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd, bland annat med samrådsforumet, under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(23). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 39]

(66)  För att bedöma resultatet av lagstiftningen för angivna mål ska kommissionen genomföra en utvärdering av detta direktiv och lägga fram en rapport om de huvudsakliga resultaten till Europaparlamentet och rådet. Som underlag för utvärderingen av detta direktiv ska medlemsstaterna regelbundet samla in information om direktivets tillämpning och lämna den till kommissionen varje år.

(67)  Om kommissionen anser det vara lämpligt att föreslå en översyn av detta direktiv med utgångspunkt från resultaten från uppföljningen och utvärderingen av direktivet bör man även beakta genomförbarhet och lämplighet för ytterligare bestämmelser om att fastställa en gemensam metod för att styrka uttryckliga miljöpåståenden, utöka förbudet mot miljöpåståenden för produkter som innehåller farliga ämnen med undantag för då användningen av dem anses vara avgörande för samhället eller ytterligare samordning av krav på styrkande av särskilda miljöpåståenden eller miljöpåverkan. [Ändr. 40]

(68)  Användningen av de skadligaste ämnena bör slutligen fasas ut inom unionen för att undvika och förebygga betydande skador på människors hälsa och på miljön, särskilt vid användning av dessa ämnen i konsumentprodukter. Kommissionen bör lägga fram en rapport om användningen av uttryckliga miljöpåståenden på produkter som innehåller skadliga ämnen och utvärdera för vilka produkter eller produktgrupper användning av uttryckliga miljöpåståenden är vilseledande. Eftersom användning av sådana påståenden kan uppmuntra till konsumtionen av produkter som innehåller ämnen som är skadliga för miljön eller människors hälsa, bör kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter för att införa begränsningar eller förbud mot användning av sådana uttryckliga miljöpåståenden. I sin rapport skulle kommissionen också kunna utvärdera huruvida det vore lämpligt att använda vissa av de kriterier som fastställs för EU-miljömärket i förordning (EG) nr 66/2010 om användning av ämnen eller preparat/blandningar för potentiella begränsningar eller förbud mot användning av uttryckliga miljöpåståenden enligt detta direktiv. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008(24) är märkning av blandningar och ämnen som innehåller farliga kemikalier som ”inte giftigt”, ”inte hälsoskadligt”, ”inte förorenande”, ”miljövänligt” eller andra angivelser om att ämnet eller blandningen inte utgör någon fara eller andra angivelser som är oförenliga med klassificeringen förbjudna. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana krav uppfylls. Kommissionen ska enligt åtagandet i kemikaliestrategin för hållbarhet fastställa kriterier för väsentlig användning som en vägledning för tillämpningen tillsammans med unionslagstiftningen. [Ändr. 41]

(69)  Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att förbättra den inre marknadens funktion för ekonomiska aktörer på den inre marknaden och att konsumenter ska förlita sig på miljöpåståenden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(70)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(25) av den 28 september 2011 har medlemsstaterna åtagit sig att, när så är motiverat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(71)  Bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1024/2012(26) bör ändras genom att en hänvisning till det här direktivet införs, i syfte att underlätta det administrativa samarbetet mellan de behöriga myndigheterna genom informationssystemet för den inre marknaden.

(72)  Bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394(27) bör ändras genom att en hänvisning till det här direktivet införs, i syfte att underlätta det gränsöverskridande samarbetet om tillämpningen av detta direktiv.

(73)  Bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828(28) bör ändras genom att en hänvisning till det här direktivet införs, i syfte att säkerställa att konsumentkollektivets intressen, såsom dessa fastställs i det här direktivet, tillvaratas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde [Ändr. 42]

-1.   Syftet med detta direktiv är att tillhandahålla ett starkt konsument- och miljöskydd och samtidigt bidra till den inre marknadens funktion, genom att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar med anknytning till miljöpåståenden som görs på eller med hänvisning till produkter som tillhandahålls på marknaden eller till näringsidkare som gör produkter tillgängliga på marknaden. [Ändr. 43]

1.  Detta direktiv gäller för uttryckliga miljöpåståenden som gjorts av näringsidkare om produkter som släpps ut på marknaden eller tas i bruk, inbegripet genom onlineplattformar, eller näringsidkare vid relationer mellan företag och kundoch miljömärkningssystem i samband med affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter. [Ändr. 44]

2.  Detta direktiv gäller inte miljömärkningar eller uttryckliga miljöpåståenden som regleras av eller åtföljs av regler som fastställs i följande:

a)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010(29).

b)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848(30).

c)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369(31).

d)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG(32).

e)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011(33).

f)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(34).

g)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009(35).

h)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG(36).

i)   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011(37). [Ändr. 45]

j)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG(38).

k)   Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG(39). [Ändr. 46]

l)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852(40).

m)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../...(41)

n)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU(42).

o)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(43), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088(44) samt andra regler, standarder eller riktlinjer i unionen, nationellt eller internationellt, för finansiella tjänster, finansieringsinstrument och finansiella produkter. [Ändr. 47]

oa)   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011(45). [Ändr. 48]

p)   Andra befintliga eller kommande unionsbestämmelser med villkor som anger särskilda uttryckliga miljöpåståenden om vissa produkter eller näringsidkare som redan är eller kan bli unionsbestämmelser och som fastställer krav på bedömning eller kommunikation av miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda för vissa produkter eller näringsidkare eller villkor för miljömärkningar. [Ändr. 49]

2a.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att ändra den förteckning som avses i punkt 2 i syfte att stryka eller lägga till ny eller reviderad lagstiftning, om de innehåller krav på en nivå kan betraktas som likvärdiga med kraven i detta direktiv. De krav som måste vara likvärdiga inbegriper

a)   nivån på offentliggörandet av information,

b)   kraven på kontroll av tredje part innan påståendet släpps ut på marknaden,

c)   verkställighetsnivån. [Ändr. 50]

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

(1)  miljöpåstående: ett miljöpåstående enligt definitionen i artikel 2 o i direktiv 2005/29/EG.

(2)  uttryckligt miljöpåstående: ett miljöpåstående i textform eller i en miljömärkning.

(3)  näringsidkare: en näringsidkare enligt definitionen i artikel 2 b i direktiv (EU) 2005/29/EG.

(4)  produkt: en produkt enligt definitionen i artikel 2 c i direktiv 2005/29/EG.

(5)  konsument: en konsument enligt definitionen i artikel 2 a i direktiv (EU) 2005/29/EG.

(6)  affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter: affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter enligt definitionen i artikel 2 d i direktiv 2005/29/EG.

(7)  hållbarhetsmärkning: en hållbarhetsmärkning enligt definitionen i artikel 2 r i direktiv 2005/29/EG.

(8)  miljömärkning: en miljömärkning som omfattar enbarten eller främstflera miljöaspekter för en produkt, en process eller en näringsidkare. [Ändr. 51]

(9)  produktgrupp: en uppsättning produkter som tjänar liknande ändamål och som är liknande när det gäller användning eller har liknande funktionella egenskaper.

(10)  certifieringssystem: ett certifieringssystem enligt definitionen i artikel 2 s i direktiv 2005/29/EG.

(11)  verifiering: avser de bedömningar av överensstämmelse som genomförs av en kontrollör för att kontrollera om styrkande och kommunikation av ett uttryckligt miljöpåstående överensstämmer med kraven i detta direktiv eller om miljömärkningarna överensstämmer med detta direktiv.

(12)  värdekedja: med värdekedja avses alla aktiviteter och processer som är en del av livscykeln för en produkt eller en näringsidkares verksamhet, inklusive återtillverkning, återanvändning, materialåtervinning och slutbehandling. [Ändr. 52]

(13)  livscykel: de på varandra följande och sammanlänkade faserna av en produkts livslängd, som består av förvärv eller generering av råvaror från naturresurser, förbearbetning, tillverkning, lagring, distribution, installation, användning, underhåll, reparation, uppgradering, renovering och återanvändning samt slutbehandling.

(14)  primär information: avser information som direkt samlas in av näringsidkaren från en eller flera platser som är representativa för näringsidkarens verksamheter.

(15)  sekundär information: avser information som baseras på andra källor än den primära informationen inklusive sakkunnigbedömda studier av litteratur, ingenjörsundersökningar och patent. [Ändr. 53]

(16)  allmänhet: en eller flera fysiska eller juridiska personer och deras organisationer, näringsidkare eller grupper

(17)  miljöprestanda: prestanda för en särskild produkt, produktgrupp, näringsidkare eller bransch som är kopplad till miljöaspekterna eller miljöpåverkan av den produkten, produktgruppen eller näringsidkarens eller branschens verksamheter.

(18)  miljöaspekt: element eller funktion hos en näringsidkares eller branschs verksamhet, produkt eller produktgrupp som påverkar eller som kan påverka miljön.

(19)  miljöpåverkan: varje negativ eller positiv mätbar förändring i miljön som helt eller delvis är en följd av en näringsidkares eller branschs verksamhet, eller en produkt eller produktgrupp under dess livscykel. [Ändr. 54]

19a.   system för miljömärkning: ett certifieringssystem som intygar att en produkt, en process eller en näringsidkare uppfyller kraven på en miljömärkning. [Ändr. 55]

Artikel 3

Styrkande av uttryckliga miljöpåståenden

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att näringsidkare genomför en bedömning för att styrka uttryckliga miljöpåståenden. Bedömningen ska

(a)  ange om påståendet gäller hela produkten, en del av produkten, en del av en produkts livscykel, eller vissa delar av produkten, eller för alla näringsidkarens verksamheter eller en viss del av dessa verksamheter som är relevanta för påståendet, [Ändr. 56]

(b)  förlita sig på oberoende, sakkunnigbedömda, allmänt erkända, tillförlitliga och verifierbara vetenskapliga belägg, använda korrekt information och beakta relevanta unionsomfattande eller internationella standarder, [Ändr. 57]

(c)  visa att miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda som påståendet omfattar är betydande ur ett livscykelperspektiv,

(d)  om ett påstående görs med utgångspunkt från miljöprestanda, beakta samtliga miljöaspekter eller miljöpåverkan som är betydande för att kunna bedöma miljöprestanda, även ur ett livscykelperspektiv, [Ändr. 58]

(e)  visa att påståendet inte överensstämmer med de lagstadgade kraven för produkter inom produktgruppen, eller för näringsidkare inom branschen,

(f)  tillhandahålla information om huruvida produkten eller näringsidkaren som omfattas av påståendet ger en lägre miljöpåverkan, bättre miljöaspekter eller miljöprestanda än vad som är gängse praxis för produkter i den relevanta produktgruppen eller för näringsidkare i den berörda branschen,

(g)  identifiera om en minskad miljöpåverkan samt miljöaspekter eller miljöprestanda enligt påståendet innebär betydande skadanegativa kompromisser sett till miljön, och i synnerhet klimatförändringar, bland annat resursförbrukning och cirkularitet, hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, föroreningar, biologisk mångfald, djurskydd och ekosystem, [Ändr. 59]

(h)  ange kompenserade växthusgasutsläppkoldioxidkrediter separat från växthusgasutsläpp som anges som ytterligare miljöinformation, specificera huruvida dessa kompensationerkrediter gäller minskningar eller upptag av utsläpp samt beskriva hur kompensationerna som genomförts är tillförlitliga och korrekt angivna för att spegla den uttryckta miljöeffekten, [Ändr. 156 och 167]

ha)   vid användning av koldioxidkrediter i enlighet med punkt 3b, ange andelen restutsläpp uttryckt som en andel av basårets utsläpp, andelen biogena och fossila utsläpp i dessa restutsläpp samt den mängd och den typ av verksamhet (permanenta koldioxidupptag, koldioxidlagring i produkter, koldioxidbindning genom kolinlagrande jordbruk eller minskningar av markutsläpp enligt definitionerna i [förordning (EU) .../... om inrättande av en certifieringsram i unionen för permanenta koldioxidupptag, kolinlagrande jordbruk och koldioxidlagring i produkterpermanenta upptag]) som ligger till grund för de använda krediterna, med bevis på att krediterna har dragits tillbaka på korrekt sätt från registret i certifieringssystemet, för att förhindra dubbel rapportering, [Ändr. 157 och 168]

(i)  inkludera primär information som finns tillgänglig för näringsidkaren när det gäller miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda, som omfattas av påståendet, vilken finns tillgänglig eller åtkomlig för näringsidkaren, inbegripet genom innehav, forskning eller upphandling, [Ändr. 62]

(j)  som ett komplement till den primära informationen inkludera relevant sekundär information om miljöpåverkan,, miljöaspekter eller miljöprestanda som är representativ för produktens eller näringsidkarens specifika värdekedja om ingen primär information finns tillgänglig, tillsammans med en motivering till varför sekundär information har använts. [Ändr. 63]

ja)   vid användning av koldioxidkrediter för bidragsanspråk, säkerställa att inget ekonomiskt bidrag används för att hävda att produkten eller näringsidkaren har en förbättrad klimat- eller miljöpåverkan samt ange eventuella ekonomiska bidrag från produktens eller näringsidkarens klimat- eller miljöpåverkan separat som ytterligare miljöinformation. [Ändr. 64]

2.  I de fall där det visat sig att det förekommer miljöpåverkan som inte omfattas av påståendet men där det inte finns några allmänt erkända vetenskapliga belägg för att utföra den bedömning som avses i punkt 1 c ska näringsidkaren som uttrycker påståendet kring en annan aspekt beakta tillgänglig information och, om så krävs, uppdatera bedömningen enligt punkt 1 när det finns allmänt erkända vetenskapliga belägg.

3.  Kraven i punkt 1 och 2 ska inte gälla för näringsidkare i mikroföretag enligt kommissionens rekommendation 2003/361/EG(46) om de inte begär verifiering i syfte att erhålla intyg om överensstämmelse enligt artikel 10.

3a.   Miljöpåståenden om en produkts neutrala, minskade eller positiva miljöpåverkan på grund av användning av koldioxidkrediter ska vara förbjudna i linje med direktiv 2005/29/EG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) .../... [om mer konsumentmakt i den gröna omställningen]. [Ändr. 159 och 169]

3b.   Påståenden om kompensation på grund av användning av koldioxidkrediter får göras endast med avseende på en näringsidkares restutsläpp i enlighet med den delegerade akt som anges i artikel 3.4a. För påståenden om framtida miljöprestanda baserat på användning av koldioxidkrediter ska näringsidkaren följa de relevanta regler som fastställs i delegerad förordning (EU) 2023/2772. De använda koldioxidkrediterna ska vara certifierade enheter som utfärdats i enlighet med [Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en unionsram för certifiering av koldioxidupptag] eller andra enheter i enlighet med punkt 3c. Om enheterna används för kompensation av fossila bränslen ska påståendena styrkas av permanenta upptag enligt definitionen i [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../... om inrättande av en unionsram för certifiering av koldioxidupptag]. [Ändr. 160 och 170]

3c.   Andra certifierade enheter än de som certifierats i enlighet med [förordning om inrättande av en unionsram för certifiering av permanenta koldioxidupptag, kolinlagrande jordbruk och koldioxidlagring i produkter] får användas i vederbörligen motiverade fall om dessa system erkänns av kommissionen som en del av förteckningen över överensstämmande system som uppfyller krav som är åtminstone likvärdiga dem i [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../... om inrättande av en unionsram för certifiering av permanenta koldioxidupptag, kolinlagrande jordbruk och koldioxidlagring i produkter], särskilt vad gäller krav på övervakning, rapportering, verifiering och ansvar, under säkerställande av att det inte förekommer dubbel rapportering. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att förteckna erkända system för koldioxidkrediter som anses uppfylla sådana likvärdiga krav. [Ändr. 161 och 171]

3d.   Senast den ... [18 månader efter detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen lämna en rapport om användningen av uttryckliga miljöpåståenden om produkter eller produktgrupper som innehåller ämnen eller preparat/blandningar som uppfyller kriterierna för att klassificeras som giftiga, miljöfarliga, cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska (CMR-ämnen), orsakar endokrina störningar för människors hälsa eller för miljön eller har långlivade, bioackumulerande och toxiska (PBT-ämne), mycket långlivade, mycket bioackumulerande (vPvB-ämne), långlivade, mobila och toxiska (PMT-ämne) eller mycket långlivade, mycket mobila (vPvM-ämne) egenskaper enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, och ämnen som avses i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet. Rapporten ska utvärdera för vilka produkter eller produktgrupper användningen av uttryckliga miljöpåståenden är vilseledande och bedöma behovet av begränsningar eller förbud mot användning av uttryckliga miljöpåståenden för dessa produkter eller produktgrupper, i syfte att förhindra vilseledande påståenden och bidra till att skydda människors hälsa och miljön.

Om det i rapporten konstateras att användningen av uttryckliga miljöpåståenden i en produkt eller produktgrupp som innehåller sådana ämnen eller preparat/blandningar som avses i punkt 1 är vilseledande, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att komplettera kraven på styrkande av uttryckliga miljöpåståenden genom att införa begränsningar eller förbud mot användning av uttryckliga miljöpåståenden för denna produkt eller produktgrupp. [Ändr. 68]

4.  När den regelbundna kontrollen av utvecklingen av uttryckliga miljöpåståenden som avses i artikel 20 visar på skillnader i tillämpningen av kraven enligt punkt 1 för särskilda påståenden och dessa skillnader innebär hinder förkan inverka negativt på den inre marknadens funktion, eller om kommissionen identifierar att frånvaron av krav för särskilda påståenden lederkan leda till en omfattande vilseledning av konsumenterna, kanska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 18 för att komplettera kraven på styrkande av uttryckliga miljöpåståenden som fastställs i punkt 1 genom att [Ändr. 69]

-a)   fastställa den relevanta miljöpåverkan som ska omfattas av styrkandet, [Ändr. 70]

(a)  fastställa reglerna för att bedöma miljöaspekter, miljöpåverkan och miljöprestanda, inklusive genom att fastställa aktiviteter, processer, material, utsläpp eller användning av en produkt, som i stor utsträckning bidrar till eller som inte kan bidra till relevant miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda

(b)  fastställa för vilka miljöaspekter eller miljöpåverkan som primär information ska anges och för att fastställa kriterier som bedömningen av primär eller sekundär information och dess korrekthet ska göras eller

(c)  inrätta särskilda livscykelbaserade regler om styrkande av uttryckliga miljöpåståenden för vissa produktgrupper och branscher, bland annat på grundval av reglerna för produktkategoriers miljöavtryck och sektorsreglerna för organisationers miljöavtryck när så är lämpligt och dessa regler omfattar alla former av miljöpåverkan eller aspekter som är relevanta för produktkategorin eller näringsidkaren. [Ändr. 71]

4a.   För att komplettera bestämmelserna om användningen av certifierade enheter för en näringsidkares restutsläpp ska kommissionen senast den ... [tolv månader efter detta direktivs ikraftträdande] anta en delegerad akt i enlighet med artikel 18 med avseende på att fastställa en metod för fastställande av restutsläpp på grundval av en utläppsminskningsbana som är förenlig med en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5 °C, med beaktande av den tekniska genomförbarheten och i samråd med det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar. [Ändr. 162/rev och 172]

4b.   Senast den … [ett år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen fastställa de vanligaste uttryckliga miljöpåståendena på unionsmarknaden och offentliggöra en arbetsplan som förtecknar de påståenden som kommissionen har för avsikt att låta omfattas av en komplettering genom den delegerade akt som avses i punkt 4. Arbetsplanen ska uppdateras minst vart tredje år. [Ändr. 72]

4c.   Senast den … [ett år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen anta riktlinjer för att underlätta tolkningen av artikel 3.1 b. [Ändr. 73]

5.  När kraven för styrkande specificeras ytterligare för uttryckliga miljöpåståenden enligt föregående punkt ska kommissionen beakta vetenskapliga uppgifter annan tillgänglig teknisk information, inklusive relevanta internationella standarder och där så krävs beakta följande:

(a)  Särdragen hos branscherna och produkterna som kräver en särskild metod.

aa)   Befintliga regler för produktkategoriers miljöavtryck samt sektorsregler för organisationers miljöavtryck. [Ändr. 74]

(b)  Särskilda produktgruppers eller branschers potentiella bidrag för att uppnå unionens klimat- och miljömål.

(c)  Annan relevant information från unionslagstiftningen.

(d)  Det ska vara enkelt för mikroföretag samt små och medelstora företag att hämta uppgifter för bedömning och användning. [Ändr. 75]

5a.   Om erkända vetenskapliga metoder saknas eller om beläggen är otillräckliga för att bedöma miljöpåverkan och miljöaspekter ska denna påverkan öppet uteslutas och insatser ska göras för att utarbeta metoder och samla in bevis för att göra det möjligt att bedöma respektive påverkan. Till dess att den metod som uppfyller kraven i första stycket har utarbetats ska påståenden om sådan miljöpåverkan inte göras. [Ändr. 76]

Artikel 4

Styrkande av jämförande uttryckliga miljöpåståenden

1.  Stöd för uttryckliga miljöpåståenden som anger eller antyder att en produkt eller en näringsidkare har lägre miljöpåverkan eller bättre miljöprestanda än andra produkter eller näringsidkare (jämförande miljöpåståenden) ska utöver kraven som anges i artikel 3 även uppfylla följande krav:

(a)  Informationen och, uppgifterna och metoderna som används för att bedöma miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda för produkterna eller näringsidkarna och där jämförelsen görs, ska vara likvärdiga med informationen och, uppgifterna och metoderna som används för att bedöma miljöpåverkan, miljöaspekter och miljöprestanda för produkten eller näringsidkaren som omfattas av påståendet. [Ändr. 77]

(b)  De uppgifter som används för att bedöma miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda för produkterna eller näringsidkarna skapas eller hanteras på ett likvärdigt sätt som uppgifterna för bedömningen av miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda för de produkter eller näringsidkare som jämförelsen görs mot.

(c)  Inkluderingen av stadierna längs med värdekedjan ska vara likvärdig för produkter och näringsidkare som jämförs samt säkerställa att de stadier som är mest väsentliga beaktas för samtliga produkter och näringsidkare.

(d)  Inkluderingen av miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda ska vara likvärdig för de produkter och näringsidkare som jämförs och säkerställa att den största miljöpåverkan samt miljöaspekter eller miljöprestanda beaktas för samtliga produkter och näringsidkare.

(e)  Antaganden som används för jämförelsen ska fastställas på ett likvärdigt sätt för de produkter och näringsidkare som jämförs.

2.  När ett jämförande miljöpåstående gäller förbättring av miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda för en produkt som omfattas av påståendet jämfört med miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda för en annan produkt från samma näringsidkare, från en konkurrerande näringsidkare som inte längre är aktiv på marknaden eller från en näringsidkare som inte längre säljer varor till konsumenter ska styrkande av påståendet förklara hur förbättringen påverkar andra relevanta typer av miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda för produkten enligt påståendet och ska tydligt ange basåret för jämförelsen.

3.  Kraven i detta direktiv ska inte gälla näringsidkare som är mikroföretag enligt kommissionens rekommendation 2003/361/EG(47) om de inte begär kontrollen för att erhålla intyg om överensstämmelse enligt artikel 10.

Artikel 5

Meddelande om uttryckliga miljöpåståenden

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en näringsidkare meddelar ett uttryckligt miljöpåstående i enlighet med kraven som anges i den här artikeln.

2.  Uttryckliga miljöpåståenden kan omfatta endast miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda som är underbyggda enligt kraven i artikel 3, 4 och 5 och som identifieras som betydande för den berörda produkten eller näringsidkaren i enlighet med artikel 3.1 c eller d.

3.  Om det uttryckliga miljöpåståendet gäller en slutprodukt och användningsfasen eller fasen då produkten är uttjänt ses som den mest relevanta livscykelfasen för den produkten ska påståendet inkludera information om hur konsumenten bör använda eller avfallshantera produkten för att uppnå förväntad miljöprestanda. Informationen ska synas tydligt och finnas tillgänglig tillsammans med påståendet. [Ändr. 78]

4.  Om det uttryckliga miljöpåståendet gäller framtida miljöprestanda för en produkt eller näringsidkare ska det även innehålla ett tidsbundet åtagande för förbättringar av de egna verksamheterna och värdekedjorna.näringsidkaren

a)   inkludera ett tidsbundet, vetenskapligt baserat och mätbart åtagande för förbättringar av de egna verksamheterna och värdekedjorna,

b)   inkludera en genomförandeplan som innehåller mätbara och verifierbara delmål och andra relevanta delar som krävs för att stödja genomförandet, såsom resursfördelning, en övervakningsplan och en rapporteringsplan som bygger på rapportering och verifiering med jämna mellanrum,

c)   offentliggöra den information som avses i leden a och b, inklusive rapporteringsresultaten. [Ändr. 79]

5.  Uttryckliga miljöpåståenden om sammanlagd miljöpåverkan för en produkt eller en näringsidkare baserat på en aggregerad indikator med miljöpåverkan kan endast göras mot bakgrund avom de baseras på miljömärkningar i enlighet med artikel 7. Om sådana påståenden görs ska konsumenterna informeras om de regler som tillämpas för att beräkna en sådan aggregerad indikator som anges i unionslagstiftningenden aggregerade indikatorn. [Ändr. 80]

6.  Information om produkten eller näringsidkaren som det uttryckliga miljöpåståendet gäller och om styrkandet ska tillgängliggörasoffentliggöras tillsammans med påståendet i fysisk form eller som en webblänk, QR-kodQR-koddigitalt produktpass eller motsvarande. [Ändr. 81]

Den informationen ska omfatta åtminstone följande:

(a)  Miljöaspekter, miljöpåverkan eller miljöprestanda som omfattas av påståendet.

(b)  Relevanta unionsstandarder eller relevanta internationella standarder där så är lämpligt.

(c)  De bakomliggande undersökningarna, metoderna eller beräkningarna, inbegripet den bedömning som avses i artikel 3, som används för att bedöma, mäta och övervaka miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda som omfattas av påståendet, utan att utelämna resultaten från sådana undersökningar eller beräkningar och förklaringar om dess omfattning, antaganden och begränsningar, om inte informationen är företagshemligheter i enlighet med artikel 2.1 i direktiv (EU) 2016/943(48). [Ändr. 82]

(d)  En kortfattad förklaring av hur förbättringarna i påståendet kan uppnås.

(e)  Ett intyg om överensstämmelse enligt artikel 10 om att styrka påståendet samt kontaktinformation till kontrollören som inrättade intyget.

ea)   En beskrivning av den typ av övervaknings- och utvärderingssystem som används i systemet för miljömärkning för att säkerställa regelbundna bedömningar av dess prestanda och påverkan. [Ändr. 83]

(f)  För klimatrelaterade uttryckliga miljöpåståenden som utgår från kompensation av växthusgasutsläppanvänder koldioxidkrediter anges den information om i vilken utsträckning som dessa förlitar sig på minskningar och om de gäller minskningar eller upptagsom avses i artikel 3.1 h, ha och ja. [Ändr. 84]

fa)   Miljöpåståenden från mycket förorenande industrier ska göras i relativa termer så att konsumenterna kan förstå produktens övergripande negativa inverkan på miljön. [Ändr. 85]

(g)  En sammanfattning av bedömningen inklusive de element som anges i den här punkten som är tydlig och begriplig för konsumenterna som påståendet riktar sig till och som tillhandahålls på minst ett av de officiella språken i den medlemsstat där påståendet görs.

7.  Kraven som anges i punkterna 2, 3 och 6 ska inte gälla för näringsidkare som är mikroföretag enligt kommissionens rekommendation 2003/361/EG om de inte begär verifiering för att få intyg om överensstämmelse i enlighet med artikel 10.

8.  I de fall där styrkande av särskild miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda omfattas av reglerna i de delegerade akterna som det hänvisas till i artikel 3.4 a och 3.4 c kan Kommissionen kan anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att komplettera kraven på meddelande om uttryckliga miljöpåståenden som anges i artikel 5 genom att ytterligare specificera informationen som kan eller ska kommuniceras kring sådan miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda, för att se till att konsumenterna inte blir vilseledda, i synnerhet då styrkandet av viss miljöpåverkan, vissa miljöaspekter eller viss miljöprestanda omfattas av de regler som fastställs i de delegerade akter som avses i artikel 3.4 a och c. [Ändr. 86]

Artikel 6

Kommunikation om jämförande miljöpåståenden

Jämförande miljöpåståenden ska inte gälla förbättringar av miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda för produkten som omfattas av påståendet jämfört med miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda för en annan produkt från samma näringsidkare eller från en konkurrerande näringsidkare som inte längre är aktiv på marknaden eller från en näringsidkare som inte längre säljer till konsumenter, om inte de baseras på bevis som visar att förbättringen är betydande och har uppnåtts under de fem senaste åren.

Artikel 7

Miljömärkningar

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att miljömärkningar uppfyller kraven i artikel 3 och 6 och att de omfattas av verifiering i enlighet med artikel 10.

1a.   Om en miljömärkning visar erkänd utmärkt miljöprestanda enligt definitionen i artikel 2 s i direktivet om mer konsumentmakt i den gröna omställningen eller har utvecklats av erkända konsumentorganisationer och deras metod bygger på användning av vetenskapliga och reproducerbara bedömningsmetoder, ska märkningen endast kontrolleras i enlighet med artikel 10.2, däremot inte kraven och tillhörande testning för varje enskild produkt eller tjänstegrupp som omfattas av märkningen. [Ändr. 87]

2.  Det är endast miljömärkningar som uppfyller kraven i den första punkten och som har tilldelats enligt system för miljömärkning i unionslagstiftningensom är baserade på vetenskapliga, oberoende och reproducerbara bedömningsmetoder samt en livscykelstrategi som kan innehålla en klassning eller poängbedömning på grundval av en aggregerad indikator för miljöpåverkan för en produkt eller näringsidkare. [Ändr. 88]

Artikel 8

Krav på system för miljömärkning

1.   Med system för miljömärkning avses ett certifieringssystem som intygar att en produkt, en process eller en näringsidkare uppfyller kraven på en miljömärkning. [Ändr. 89]

2.  Systemen för miljömärkning ska uppfylla följande krav:

(a)  Information om ägande och beslutsfattande organ för miljömärkningen ska vara transparent, tillgänglig, kostnadsfri kostnadsfritt, lätt att förstå och tillräckligt detaljerad samt tillgänglig online eller på ett varaktigt medium. [Ändr. 90]

aa)   Miljömärkningssystemets beslutsfattande organ ska vara fria från intressekonflikter och oberoende av de näringsidkare som använder märkningen. [Ändr. 91]

(b)  Information om målen med miljömärkningen samt krav och förfaranden för att övervaka efterlevnaden av systemen för miljömärkning ska vara transparent, tillgänglig kostnadsfritt, lätt att förstå och tillräckligt detaljerad.

(c)  Villkoren för att delta i systemen för miljömärkning är proportionerliga till företagens storlek och omsättning för att inte exkludera mikroföretag eller små och medelstora företag, bland annat genom att fastställa rimliga och icke-diskriminerande avgifter. [Ändr. 92]

(d)  Kraven på miljömärkningar har utarbetats av experter som kan intyga dess vetenskapliga korrekthet och har lämnats in för öppet samråd med grupp av olika aktörer eller aktörers företrädare som granskat dem och säkerställt dess relevans ur ett samhällsperspektiv. Aktörerna ska vara fria från intressekonflikter, bland annat genom att vara oberoende av ägaren till miljömärkningssystemet, och ska åtminstone inbegripa relevanta experter. [Ändr. 93]

(e)  Systemet för miljömärkning har en mekanism för klagomål och tvistlösning.

(f)  I systemet för miljömärkning finns transparenta förfaranden för att hantera bristande överensstämmelse och för att dra tillbaka eller upphäva miljömärkningar vid upprepad och misstänkt bristande överensstämmelse med systemets krav. [Ändr. 94]

fa)   Systemet för miljömärkning har ett robust övervaknings- och utvärderingssystem för att regelbundet se över mål, strategier, prestanda och effekter, baserat på den senaste bästa praxisen, vetenskapliga data och belägg, och för att uppdatera sina krav i enlighet med resultaten, där så är lämpligt. [Ändr. 95]

3.   Från och med den [Publikationsbyrån: Ange datum = datum för införlivandet av detta direktiv] inga nya nationella eller regionala system för miljömärkning ska inrättas av offentliga myndigheter i medlemsstaterna. Nationella eller regionala system för miljömärkning som inrättats före detta datum kan emellertid fortsätta att användas för miljömärkning på unionsmarknaden, under förutsättning att de uppfyller kraven i detta direktiv. [Ändr. 96]

Från och med det datum som anges i det första stycket kan endast system för miljömärkning inrättas enligt unionslagstiftningen. [Ändr. 97]

4.  Från och med den [Publikationsbyrån: infoga datum = dagen för införlivandet av detta direktiv] ska eventuella nya system för miljömärkning som inrättats av offentliga myndigheter i medlemsstaterna eller i tredjeländer som utfärdar miljömärkningar som ska användas på unionsmarknaden utan oskäligt dröjsmål godkännas av kommissionen innan de tas in på unionsmarknaden för att säkerställa att dessa märkningar ger mervärde sett till deras miljöambition, vilket främst inkluderar märkningens täckning av miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda, eller av en viss produktgrupp eller en bransch, jämfört med systemen i unionen, nationellt och regionalt som avses i punkt 3 och som uppfyller, och uppfylla kraven i detta direktiv. System för miljömärkning som inrättats av offentliga myndigheter i medlemsstaterna eller i tredjeländer före detta datum kan även i fortsättningen användas för miljömärkningar på unionsmarknaden om de uppfyller kraven i detta direktiv. [Ändr. 98]

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att system för miljömärkning som inrättats av privata aktörer efter [Publikationsbyrån: infoga datum = dagen för införlivandet av detta direktiv] endast godkänns om dessa system ger mervärde sett till deras miljöambition, vilket främst inkluderar märkningens täckning av miljöpåverkan, miljöaspekter eller miljöprestanda, eller för en viss produktgrupp eller en bransch samt deras förmåga att stötta små och medelstora företags gröna omställning jämfört med systemen i unionen, nationellt och regionalt som avses i punkt 3 och som uppfyller kraven i detta direktiv. System för miljömärkning som inrättats av privata aktörer före detta datum kan även i fortsättningen användas för miljömärkningar på unionsmarknaden om de uppfyller kraven i detta direktiv. [Ändr. 99]

Detta förfarande för godkännande av nya system för miljömärkning ska gälla för system som inrättats av privata aktörer i unionen och i tredjeländer.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen när nya privata system godkänns.

6.  För att kunna ta emot godkännanden enligt punkt 4 och 5 ska aktörerna som innehar system för miljömärkning tillhandahålla styrkande handlingar som anger följande:

(a)  Bakgrund till utarbetandet av märkningen.

aa)   En utförlig beskrivning av hur kraven i detta direktiv efterlevs. [Ändr. 100]

(b)  Märkningens föreslagna omfattning.

(c)  Bevis på att märkningen kommer att ge mervärde enligt punkt 4 för system för miljömärkning som inrättats av offentliga myndigheter i tredjeländer, eller i punkt 5 för system för miljömärkning som inrättats av privata aktörer. [Ändr. 101]

(d)  Ett förslag till utkast för kriterier och metod som använts för att utarbeta och tilldela miljömärkningen och de förväntade effekterna på marknaden.

(e)  En detaljerad beskrivning av ägande och beslutsfattande organ för systemet för miljömärkning.

Dokumenten som avses i det första stycket ska offentliggöras och lämnas in till kommissionen vid system som avses i punkt 4 eller till medlemsstaternas myndigheter vid system som avses i punkt 5 tillsammans med intyg om överensstämmelse för system för miljömärkning som inrättats i enlighet med artikel 10. [Ändr. 102]

7.  Kommissionen ska offentliggöra en förteckning med officiellt erkändasystem för miljömärkning som är förenliga med detta direktiv och miljömärkningar enligt förordning (EG) nr 66/2010 samt se till att den är uppdaterad. Dessa märkningar får användas på unionsmarknaden efter [Publikationsbyrån: infoga datum = dagen för införlivandet av detta direktiv] enligt punkterna 3, 4 och 5, inbegripet information som lämnas i enlighet med punkt 6. Denna förteckning ska kostnadsfritt vara tillgänglig för allmänheten och presenteras på ett begripligt sätt. [Ändr. 103]

8.  För att säkerställa en enhetlig tillämpning i unionen ska kommissionen senast ... [12 månader efter detta direktivs ikraftträdande] anta delegerade akter i enlighet med artikel 18anta genomförandeakter för att [Ändr. 104]

(a)  tillhandahålla detaljerade krav för att godkänna system för miljömärkning enligt kriterierna som anges i punkt 4 och 5 [Ändr. 105]

(b)  ytterligare specificera format och innehåll i de styrkande handlingar som avses i punkt 6

(c)  tillhandahålla detaljerade regler kring förförandet för godkännande som avses i punkt 4.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 19. [Ändr. 106]

Artikel 9

Översyn av styrkande av uttryckliga miljöpåståenden

Medlemsstaterna ska säkerställa att information som används för att styrka uttryckliga miljöpåståenden granskas och uppdateras av näringsidkare när det finns omständigheter som kan påverkaändra påståendets korrekthet, senast fem år efter det datum när informationen som avses i artikel 5.6 tillhandahölls. I översynen ska näringsidkaren kontrollera den bakomliggande informationen för att säkerställa att kraven i artikel 3 och 4 uppfylls till fullo. [Ändr. 107]

Näringsidkaren ska inte vara skyldig att se över styrkandet eller ansöka om certifiering på nytt i händelse av stavfel eller andra kosmetiska ändringar av påståendets text om detta inte påverkar påståendets innehåll eller riktighet. [Ändr. 108]

Det uppdaterade uttryckliga miljöpåståendet ska verifieras i enlighet med artikel 10.

Artikel 10

Kontroll och intygande för att styrka och förmedla miljöpåståenden och miljömärkning

1.  Medlemsstaterna ska inrätta förfaranden för att kontrollera styrkande och förmedling av uttryckliga miljöpåståenden mot kraven som anges i artiklarna 3–7. Kommissionen ska regelbundet se över dessa förfaranden. [Ändr. 109]

2.  Medlemsstaterna ska inrätta förfaranden för att kontrollera överensstämmelsen mellan miljömärkningarna och kraven i artikel 8. Kommissionen ska regelbundet se över dessa förfaranden. [Ändr. 110]

3.  Kraven på verifiering och certifiering ska gälla för näringsidkare som är mikroföretag enligt kommissionens rekommendation 2003/361/EG endast om de så begär detta.

3a.   Vid inrättandet av de förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 ska medlemsstaterna säkerställa att kostnaderna för verifiering och certifiering väger in komplexiteten i styrkandet av påståendet samt storleken på och omsättningen hos näringsidkare som begär verifiering och certifiering, med särskild hänsyn till mikroföretag och små och medelstora företag. [Ändr. 111]

3b.   Verifieringskraven ska inte gälla för näringsidkare som visar upp en i enlighet med denna artikel verifierad miljömärkning och gör ett uttryckligt miljöpåstående om miljöaspekter, miljöpåverkan och miljöprestanda som certifierats genom den märkningen.

Den information som krävs enligt artikel 5.6 ska vara den som finns i systemet för miljömärkning. [Ändr. 112]

4.  Verifieringen ska genomföras av en kontrollör som uppfyller kraven i artikel 11, enligt de förfaranden som anges i punkt 1 och 2 innan miljöpåståendet offentliggörs eller miljömärkningen används av näringsidkaren.

4a.   Verifiering av uttryckliga miljöpåståenden och system för miljömärkning ska slutföras inom 30 dagar. Kontrollören får besluta att förlänga verifieringsperioden med mer än 30 dagar i vederbörligen motiverade fall. Kontrollören ska förse näringsidkaren med en uppskattning av verifieringsförfarandets längd samma dag som begäran om verifiering lämnats. [Ändr. 113]

5.  För verifiering ska kontrollören beakta det uttryckliga miljöpåståendets eller miljömärkningens egenskaper och dess beståndsdelar.

6.  När verifieringen har slutförts ska kontrollören om så är lämpligt upprätta ett intyg om överensstämmelse som visar att det uttryckliga miljöpåståendet eller miljömärkningen överensstämmer med kraven i detta direktiv.

7.  Intyget om överensstämmelse ska godkännas av de behöriga myndigheterna som ansvarar för tillämpning och genomförande av detta direktiv. Medlemsstaterna ska meddela förteckningen över intyg om överensstämmelse via informationssystemet för den inre marknaden som inrättats genom förordning (EU) nr 1024/2012. När ett intyg om överensstämmelse har utfärdats och meddelats kan märkningssystemet eller miljöpåståendet användas inom unionen, förutsatt att systemet eller påståendet framställs på ett språk som kan förstås av konsumenterna i de medlemsstater där produkten eller tjänsten saluförs. Intygen om överensstämmelse ska offentliggöras i en sökbar databas som tydligt anger näringsidkaren, typen av påstående, bedömningsmetoden och sektorn. [Ändr. 114]

8.  Intyg om överensstämmelse ska inte föregripa bedömningen av miljöpåståendet från nationella myndigheter eller domstolar i enlighet med direktiv 2005/29/EG.

9.  Senast den … [tolv månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen ska anta genomförandeakter i syfte att fastställa närmare uppgifter om formen för det certifikat som avses i punkt 5 och de tekniska medlen för att utfärda ett sådant intyg om överensstämmelse. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 19. [Ändr. 115]

9a.   Medlemsstaterna får prioritera verifiering av befintliga miljöpåståenden som gjorts före detta direktivs ikraftträdande. [Ändr. 116]

Artikel 11

Kontrollör

1.  Kontrollören ska vara en tredje parts organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008(49).

2.  Ackrediteringen ska särskilt innehålla utvärderingen av överensstämmelse med kraven i punkt 3.

3.  Kontrollören ska uppfylla följande krav:

(a)  Kontrollören ska vara oberoende av produkten eller näringsidkaren som innehar miljöpåståendet.

(b)  Kontrollören, dess företagsledning och den personal som ansvarar för att genomföra verifieringsverksamheten får inte delta i någon verksamhet som kan påverka deras objektivitet och integritet i samband med bedömningen av överensstämmelsen.

(c)  Kontrollören och dennes personal ska genomföra verifieringsverksamheten med största möjliga yrkesintegritet och erforderlig teknisk kompetens och ska vara fria från påtryckningar och incitament, i synnerhet ekonomiska, som kan påverka deras omdöme eller resultaten av deras verifieringar.

(d)  Kontrollören ska ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra verifieringen som denne har utsetts att genomföra.

(e)  Kontrollören ska ha tillräckliga resurser, särskilt teknisk kapacitet och en tillräckligt stor, för ändamålet kvalificerad och erfaren personal, vid behov med erfarenhet av livscykelanalyser, för att genomföra verifieringen. [Ändr. 117]

(f)  Kontrollörens personal ska iaktta tystnadsplikt och agera i enlighet med tillämplig unionsrätt om skydd av företagshemligheter, särskilt direktiv (EU) 2016/943, beträffande all information som de erhåller vid utförandet av sina verifieringsuppgifter. Om kontrollören inte får den information som krävs för verifiering på grund av skydd av företagshemligheter ska kontrollören inte utfärda något intyg om överensstämmelse. [Ändr. 118]

(g)  Om kontrollören lägger ut specifika uppgifter med anknytning till verifieringen på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag ska denne ansvara fullt ut för underentreprenören eller dotterbolaget och bedöma samt övervaka underentreprenörens eller dotterbolagets kvalifikationer och det arbete som utförts av dem. Kraven i punkt 3 a–f ska också gälla för underentreprenörer och dotterbolag. [Ändr. 119]

ga)   Kontrollören ska ha en mekanism för klagomål och tvistlösning. [Ändr. 120]

gb)   Den kontrollör som utfärdar intyget om överensstämmelse ska ansvara för att bedömningen av det påstående som ska certifieras är korrekt och hållas ansvarig om en undersökning visar att kontrollören har varit vårdslös i sin bedömning. Denna ansvarsskyldighet gäller dock endast i den mån näringsidkaren inte ägnat sig åt vilseledande affärsmetoder, vilket betonas i bilaga 1 till direktiv 2005/29/EG. [Ändr. 121]

3a.   Ackrediterade kontrollörer som är etablerade i en medlemsstat i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 får bedriva verifieringsverksamhet i en annan medlemsstat på samma villkor som ackrediterade kontrollörer som är etablerade i den medlemsstaten. [Ändr. 122]

Artikel 12

Mikroföretag samt små och medelstora företag [Ändr. 123]

Medlemsstaterna ska i samarbete med kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att hjälpa mikroföretag samt små och medelstora företag att tillämpa kraven i detta direktiv. Dessa åtgärder ska åtminstone inkludera riktlinjer eller liknande mekanismermed specifika exempel och förfaranden för att öka medvetenheten om hur de kan uppfylla kraven för uttryckliga miljöpåståenden. Dessutom kan Sådana åtgärder av medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpliga regler om statligt stöd, omfatta som minst något av följande: [Ändr. 124]

a)  Finansiellt stöd.

aa)   Andra mekanismer för att öka medvetenheten om hur de kan uppfylla kraven för uttryckliga miljöpåståenden. [Ändr. 125]

b)  Tillgång till finansiering.

c)  Specialiserad utbildning av ledningen och personalen.

d)  Skräddarsytt organisatoriskt och tekniskt stöd. [Ändr. 126]

da)   Specialiserad utbildning av ledningen och personalen. [Ändr. 127]

I samband med unionsprogram som mikroföretag och små och medelstora företag kan ta del av ska kommissionen beakta och främja initiativ som kan underlätta för mikroföretag och små och medelstora företag att efterleva kraven i detta direktiv. [Ändr. 128]

Medlemsstaterna ska utse gemensamma kontaktpunkter för mikroföretag samt små och medelstora företag varifrån de kan begära information om efterlevnaden av kraven på uttryckliga miljöpåståenden och om det tillgängliga stöd som avses i föregående stycke. [Ändr. 129]

Artikel 12a

Förenklat kontrollsystem

1.   Senast den … [18 månader efter ikraftträdandet] ska kommissionen genom en delegerad akt inrätta ett förenklat kontrollsystem som gör det möjligt för näringsidkare att dra nytta av ett förenklat förfarande, vilket kan inbegripa en presumtion om överensstämmelse, för vissa miljöpåståenden. I det förenklade kontrollsystemet ska kommissionen vid behov

a)   prioritera miljöpåståenden som inte kräver en fullständig livscykelanalys eller användning av komplexa metoder på grund av påståendets art,

b)   underlätta ett snabbare godkännande av de vanligaste miljöpåståendena, i enlighet med den förteckning som beskrivs i artikel 3.4a,

c)   underlätta godkännandet av miljöpåståenden som grundar sig på och överensstämmer med standarder eller metoder, t.ex. för livscykelanalys, som officiellt har erkänts av kommissionen i enlighet med punkt 2 i denna artikel,

d)   möjliggöra certifiering av miljöpåståenden och miljömärkningar på grundval av produktspecifika och sektorsspecifika kategoriregler som utarbetats i enlighet med artikel 3.4 c och artikel 5.8, om sådana regler redan föreskriver tredjepartsverifiering.

2.   I enlighet med punkt 1 ska kommissionen utveckla en databas över erkända standarder och metoder som kan omfattas av ett förenklat förfarande, vilken regelbundet ska ses över och uppdateras. [Ändr. 130]

Artikel 13

Utseende av behöriga myndigheter och samordningsmekanism

1.  Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen och genomförandet av detta direktiv.

2.  För att kontrollera tillämpningen av artikel 5 och 6 kan medlemsstaterna utse nationella myndigheter eller domstolar som ansvarar för att direktiv 2005/29/EG efterlevs. I sådana fall kan Medlemsstaterna undantas från artiklarna 14–17 iska säkerställa att konsumenter vars ekonomiska intressen har skadats genom bristande efterlevnad av detta direktiv har tillgång till proportionerliga och effektiva rättsmedeloch tillämpa genomförandebestämmelserna som antagits i enlighet med artiklarna 11–13artikel 11a i direktiv 2005/29/EG. [Ändr. 131]

3.  Om en medlemsstat har fler än en behörig myndighet på sitt territorium, ska medlemsstaten säkerställa att myndigheternas respektive uppdrag är tydligt definierade och att lämpliga mekanismer för kommunikation och samordning har inrättats.

4.  Medlemsstaterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen och andra medlemsstater om de behöriga myndigheternas identitet i medlemsstaten samt myndigheternas behörighetsområden.

Artikel 14

De behöriga myndigheternas befogenheter

1.  Medlemsstaterna ska tilldela de behöriga myndigheterna befogenheter att genomföra kontroller och tillsyn för att säkerställa att detta direktiv efterlevs.

2.  De behöriga myndigheternas befogenheter enligt punkt 1 ska åtminstone bestå av följande:

a)  Befogenhet att få tillgång till alla relevanta handlingar, relevanta data eller relevant information med anknytning till en överträdelse som omfattas av detta direktiv, oavsett form och format och oberoende av deras lagringsmedium eller lagringsplats, samt befogenhet att göra eller erhålla kopior av dessa.

b)  Befogenhet att begära relevanta handlingar, relevanta data eller relevant information med anknytning till en överträdelse som omfattas av detta direktiv från fysiska eller juridiska personer, oavsett form och format och oberoende av deras lagringsmedium eller lagringsplats, i syfte att fastställa huruvida en överträdelse av detta direktiv har ägt rum eller äger rum samt uppgifter om den överträdelsen.

c)  Befogenhet att på eget initiativ inleda utredningar eller förfaranden för att se till att överträdelser som omfattas av detta direktiv upphör eller förbjuds.

d)  Befogenhet att begära att näringsidkare vidtar lämpliga och effektiva åtgärder för att förhindra överträdelser av detta direktiv.

e)  Befogenhet att där så är lämpligt vidta förbudsföreläggande vid överträdelser av detta direktiv.

f)  Befogenhet att ålägga sanktioner vid överträdelser av detta direktiv i enlighet med artikel 17.

3.  De behöriga myndigheterna får använda alla uppgifter, handlingar, undersökningsresultat, yttranden eller underrättelser som bevis i sina utredningar, oavsett i vilken form eller på vilket medium de lagras.

Artikel 15

Åtgärder för övervakning av efterlevnad

1.  Medlemsstatens behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 13 ska regelbundet kontrollera de uttryckliga miljöpåståenden som angetts och de miljömärkningar som används på unionsmarknaden. Rapportuppgifterna från dessa kontroller ska offentliggöras för allmänheten via internet.

2.  Om en behörig myndighet i medlemsstaten identifierar en överträdelse av en skyldighet enligt detta direktiv ska den genomföra en utvärdering enligt samtliga krav som anges i detta direktiv.

3.  Om de behöriga myndigheterna efter utvärderingen i det första stycket anser att styrkande och kommunikation av det uttryckliga miljöpåståendet eller miljömärkningen inte överensstämmer med kraven i detta direktiv ska de meddela näringsidkaren som lämnat påståendet om bristande överensstämmelse innan den rapport som avses i artikel 15.1 offentliggörs, och begära att näringsidkaren vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom 30 dagar för att det uttryckliga miljöpåståendet eller miljömärkningen ska överensstämma med detta direktivetdirektiv, eller att denne inom 30 dagar upphör med användningen av och hänvisningar till det uttryckliga miljöpåståendet med bristande överensstämmelse. Sådana åtgärder ska vara så effektiva och snabba som möjligt, samtidigt som de ska uppfylla proportionalitetsprincipen och rätten att bli hörd.

De behöriga myndigheterna får, efter en vederbörligen motiverad begäran från näringsidkaren, i undantagsfall bevilja näringsidkaren en förlängning av de ursprungliga 30 dagarna, under vilken näringsidkaren måste vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder. [Ändr. 132]

3a.   Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat konstaterar att ett uttryckligt miljöpåstående eller ett miljömärkningssystem inte uppfyller kraven i detta direktiv, ska de kräva att näringsidkaren utan onödigt dröjsmål redovisar i fall det uttryckliga miljöpåståendet eller miljömärkningssystemet har framställts i en annan medlemsstat. Om så är fallet ska de behöriga myndigheter som fastställt den bristande överensstämmelsen utan onödigt dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater där påståendet eller märkningen har framställts om resultatet av utvärderingen enligt artikel 15.3. [Ändr. 133]

3b.   Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat konstaterar att en kontrollör vid upprepade tillfällen har utfärdat intyg om överensstämmelse för uttryckliga miljöpåståenden som inte överensstämmer med kraven i detta direktiv ska kontrollörens ackreditering dras tillbaka utan onödigt dröjsmål. [Ändr. 134]

Artikel 16

Klagomålshantering och möjlighet till rättslig prövning

1.  Fysiska eller juridiska personer eller organisationer med berättigattillräckligt intresse enligt unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning ska ha rätt att lämna in motiverade klagomål till behöriga myndigheter när de mot bakgrund av objektiva omständigheter anser att en eller flera näringsidkare eller kontrollörer inte följer bestämmelserna i detta direktiv. [Ändr. 135]

2.  Enligt det första stycket anses icke-statliga enheter eller organisationer som främjar människors hälsa, miljö- eller konsumentskydd och som uppfyller andra krav enligt nationell rätt ha ett tillräckligt intresse.

3.  De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål bedöma de motiverade klagomålen som avses i punkt 1 och, om så krävs, vidta de åtgärder som behövs, inklusive kontroller och utfrågningar av personen eller organisationen samt berörda näringsidkare eller kontrollörer, för att upptäcka bristande överensstämmelse med bestämmelserna i detta direktiv och kontrollera dessa klagomål. Om klagomålen bekräftas ska de behöriga myndigheterna vidta de åtgärder som krävs i enlighet med artikel 15. [Ändr. 136]

4.  Behöriga myndigheter ska snarast möjligt, och i varje fall senast 30 dagar efter det att de tagit emot den motiverade farhågan och i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i nationell lagstiftning, informera den person eller organisation enligt punkt 1 som rapporterade sitt klagomål till myndigheten om sitt beslut att tillmötesgå eller avslå begäran om åtgärder som anges i klagomålet och ska ange skälen för detta och beskriva de ytterligare mått och steg som de kommer att vidta. De behöriga myndigheterna ska tillåta att den person som lämnade in farhågan inkommer med ytterligare information. [Ändr. 137]

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en person eller organisation som enligt punkt 1 lämnar in ett motiverat klagomål ska ha möjlighet att få den behöriga myndighetens beslut, handlingar eller underlåtelse att handla enligt denna förordning prövade i processrättsligt och materiellt hänseende i domstol eller av något annat oberoende och opartiskt offentligt organ enligt detta direktiv, vilket inte ska påverka tillämpningen av nationell lagstiftning enligt vilken alla möjligheter till administrativ prövning ska vara uttömda innan en rättslig prövning kan komma i fråga. De rättsliga prövningarna ska vara objektiva, rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma, och ska ombesörja lämpliga och ändamålsenliga prövningsmekanismer som vid behov innefattar förbudsföreläggande.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att praktiska upplysningar kostnadsfritt finns tillgängliga för allmänheten på ett lättillgängligt och begripligt sätt för de administrativa och rättsliga prövningarna som avses i denna artikel. [Ändr. 138]

Artikel 17

Sanktioner

1.  Utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt direktiv 2008/99/EG(50), ska medlemsstaterna fastställa sanktioner för överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats med tillämpning av detta direktiv och ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Vid fastställandet av typ av sanktioner och nivån på dessa vid överträdelser ska medlemsstaternas behöriga myndigheter ta vederbörlig hänsyn till följande:

a)  Överträdelsens art, allvar, omfattning och varaktighet.

b)  Överträdelsens avsiktliga eller försumliga karaktär och eventuella åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna drabbats av i tillämpliga fall.

c)  Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig, visad till exempel genom den totala omsättningen för den juridiska person som hålls ansvarig eller årsinkomsten för den fysiska person som hålls ansvarig.

d)  De ekonomiska fördelar som de ansvariga personerna har erhållit genom överträdelsen.

e)  Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig.

f)  Eventuell annan försvårande eller förmildrande omständighet som är tillämplig på ärendets omständigheter.

g)  I gränsöverskridande fall, sanktioner som näringsidkaren ålagts för samma överträdelse i andra medlemsstater i fall då information om sådana sanktioner finns tillgänglig via den mekanism som inrättas genom förordning (EU) 2017/2394 i tillämpliga fall.

3.  Medlemsstaterna ska se till att sanktioner och åtgärder för överträdelser av detta direktiv innehåller följande:

(a)  Böter som säkerställer att de ansvariga faktiskt förlorar den vinst som härrör från överträdelserna, och som ökar vid upprepade överträdelser.

(b)  Förverkande av näringsidkarens inkomster från en transaktion med de relevanta produkter som berörs.

(c)  Tillfällig uteslutning under högst 12 månader från offentliga upphandlingsförfaranden och från tillgång till offentlig finansiering, inklusive anbudsförfaranden, bidrag och förmåner.

Vid tillämpningen av punkt a) ska medlemsstaterna ska säkerställa att när sanktioner ska införas i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2394(51), ska det högsta bötesbeloppet vara minst 4 % av näringsidkarens årsomsättning i berörda medlemsstater.

Artikel 18

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.4 och 5.8 ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [Publikationsbyrån: ange datum = dagen för införlivandet av detta direktiv]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.4 och 5.8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.4 och 5.8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på [två månader] från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [två månader] på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18a

Samrådsforum

Kommissionen ska inrätta ett forum för samråd om miljöpåståenden (forumet) med ett balanserat deltagande av medlemsstaternas företrädare och alla berörda parter, såsom företrädare för industrin, inbegripet företrädare för mikroföretag, små och medelstora företag och hantverksbranschen, fackföreningar, näringsidkare, återförsäljare, importörer, akademiska forskare, miljöskyddsgrupper och konsumentorganisationer. Kommissionen ska samråda med forumet om följande:

i)   Upprättande av de arbetsplaner som avses i artikel 3.4a.

ii)   Utarbetande av delegerade akter.

iii)   Uppdatering av kraven för styrkande och framställning av miljöpåståenden.

iv)   Alla eventuella utvärderingar av kraven för styrkande och framställning av miljöpåståenden.

v)   Alla eventuella utvärderingar av hur effektiva de befintliga kraven är för styrkande och framställning av miljöpåståenden. [Ändr. 139]

Artikel 19

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska tredje stycket i artikel 5.4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 20

Övervakning

1.  Medlemsstaterna ska regelbundet övervaka tillämpningen av detta direktiv med utgångspunkt från följande:

a)  En översikt av typerna av uttryckliga miljöpåståenden och miljömärkningar som omfattas av motiverade klagomål i enlighet med artikel 16.

b)  En översikt över uttryckliga miljöpåståenden och system för miljömärkningar där med behöriga myndigheterna har ålagt näringsidkaren att vidta korrigerande åtgärder, i enlighet med artikel 15, eller har påfört sanktioner i enlighet med artikel 17.

2.  Informationen som avses i punkt 1 ska specificera det uttryckliga miljöpåståendet eller systemet för miljömärkning, den påstådda överträdelsens karaktär, den korrigerande åtgärdens karaktär och varaktighet samt, om tillämpligt, de påförda sanktionerna.

3.  Medlemsstaterna ska årligen överlämna informationen som avses i punkt 1 till kommissionen.

3a.   De nationella behöriga myndigheterna ska aktivt samarbeta och regelbundet utbyta bästa praxis i fråga om genomförandet av detta direktiv. [Ändr. 140]

4.  Mot bakgrund av informationen som samlats in enligt punkt 3 och den information som lämnats av medlemsstaterna enligt artikel 15.1 och, vid behov, ytterligare samråd med behöriga myndigheter, ska Europeiska miljöbyrån vartannat år offentliggöra en rapport med en bedömning av hur de uttryckliga miljöpåståendena och systemen för miljömärkning har utvecklats i varje medlemsstat och i unionen som helhet. Rapporten ska möjliggöra en indelning sett till storleken på de näringsidkare som gör påståendet och sett till hur väl det styrks.

Artikel 21

Utvärdering och översyn

1.  Den [Publikationsbyrån: ange datum = fem år efter datum för införlivandet av detta direktiv] ska kommissionen genomföra en utvärdering av detta direktiv mot bakgrund av dess mål och lägga fram en rapport om de huvudsakliga resultaten till Europaparlamentet och rådet.

2.  Rapporten som avses i punkt 1 ska bedöma huruvida detta direktiv har uppnått sitt mål, särskilt med hänsyn till följande:

a)  Säkerställa att uttryckliga miljöpåståenden som görs om en produkts eller näringsidkares miljöprestanda baseras på tillförlitlig, jämförbar och verifierbar information.

b)  Säkerställa att system för miljömärkning baseras på certifieringssystem och uppfyller de relevanta kraven som anges i artikel 8.

c)  Säkerställa att nya privata system för miljömärkning som rör produkter eller näringsidkare som redan omfattas av befintliga system endast godkänns av medlemsstaten om de ger mervärde jämfört med befintliga system.

d)  Fastställa regler för att informera om uttryckliga miljöpåståenden på unionsmarknaden och undvika överlappningar av kostnader vid information om sådana påståenden.

da)   Säkerställa att näringsidkare på ett effektivt sätt prioriterar utsläppsminskningar i sin egen verksamhet och i värdekedjor genom att bedöma om bestämmelserna om användning av koldioxidkrediter är tillräckliga. [Ändr. 141]

e)  Stärka den inre marknadens funktion.

ea)   Underlätta omställningen till en giftfri miljö. [Ändr. 142]

3.  Om kommissionen anser det vara lämpligt ska rapporten som avses i punkt 1 åtföljas av ett lagstiftningsförslag för att ändra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv, inklusive ytterligare bestämmelser för följande:

a)  Ökade möjligheter för den cirkulära och gröna ekonomin genom att bedöma lämplighet och genomförbarhet för att kunna använda gemensamma och om lämpligt även livscykelbaserade metoder för att styrka miljöpåståenden.

b)   Underlätta omställningen till en giftfri miljö genom att beakta införandet av ett förbud för miljöpåståenden för produkter som innehåller farliga ämnen med undantag för de fall där deras användning ses som nödvändiga för samhället i enlighet med kriterier som ska utarbetas av kommissionen. [Ändr. 143]

ba)   Ytterligare stärka konsumentskyddet och den inre marknadens funktion genom att överväga att utvidga kraven på styrkande av uttryckliga miljöpåståenden till att även omfatta mikroföretag. [Ändr. 144]

c)  Fortsatt samordning kring krav om att styrka särskilda miljöpåståenden om miljöaspekter eller miljöpåverkan som varaktighet, återvinningsbarhet, möjlighet till reparation eller återanvändning, återvunnet material, användning av naturliga material, inklusive fiber, miljöprestanda eller hållbarhet, biobaserade delar, biologisk nedbrytbarhet, biologisk mångfald, förebyggande och minskning av avfall.

Artikel 22

Ändring av förordning (EU) nr 1024/2012

I bilagan till förordning (EU) 1024/2012 ska följande punkt läggas till:"

”X. [Publikationsbyrån: Ange nästa nummer] Europaparlamentet och rådets direktiv (EU) av den .... om styrkande och kommunikation av uttryckliga miljöpåståenden (EUT L ...., datum, sida: artikel 13.3 och artikel 15)”

Artikel 23

Ändringar av förordning (EU) 2017/2394

I bilagan till förordning (EU) 2017/2394 ska följande punkt läggas till:"

”X. [Publikationsbyrån: Ange nästa nummer] Europaparlamentet och rådets direktiv (EU) av den .... om styrkande och kommunikation av uttryckliga miljöpåståenden (EUT L ...., datum, sida).”

Artikel 24

Ändring av direktiv (EU) 2020/1828

I bilaga I till direktiv (EU) 2020/1828 ska följande punkt läggas till:"

”X) [Publikationsbyrån: Ange nästa nummer] Europaparlamentet och rådets direktiv (EU) av den .... om styrkande och kommunikation av uttryckliga miljöpåståenden (EUT L ...., datum, sida).”

Artikel 25

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den [Publikationsbyrån: infoga det datum som infaller 18 månader efter detta direktivs ikraftträdande] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa åtgärder från och med den [Publikationsbyrån: infoga datum = 2430 månader efter detta direktivs ikraftträdande]. [Ändr. 173]

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Detta direktiv ska tillämpas på små företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG senast 42 månader efter dess ikraftträdande. [Ändr. 145]

1a.   Medlemsstaterna får införa en övergångsperiod mellan den dag då detta direktiv träder i kraft och den dag då detta direktiv börjar att tillämpas, under vilken befintliga miljöpåståenden som lämnats in för verifiering kan användas. [Ändr. 146]

2.  Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 26

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 27

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i … den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C , , s. . (2) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin för ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa, COM(2020) 98 final. (3) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Den europeiska gröna given, COM(2019) 640 final. (4) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller mer konsumentmakt i den gröna omställningen genom bättre skydd mot otillbörliga affärsmetoder och bättre information, COM(2022) 143 final. (5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22). (6) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för hållbara produkter och om upphävande av direktiv 2009/125/EG, COM(2022) 132 final. (7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (EUT L 150, 14.6.2018, s. 1). (8) https://agriculture.ec.europa.eu/system/files/2023-01/agri-market-brief-20-organic-farming-eu_en_1.pdf. (9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19). (11) COM(2022) 132 final. (12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG (EUT L 272, 18.10.2011, s. 1). (13) Kommissionens rekommendation (EU) 2021/2279 av den 15 december 2021 om användningen av metoder för produkters miljöavtryck för att mäta och kommunicera produkters och organisationers miljöprestanda utifrån ett livscykelperspektiv (EUT L 471, 30.12.2021, s. 1). (14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13). (15) […] (16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 1). (17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21). (18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22) med ändringar. (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (20) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 1). (22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 1). (23) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (24) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1). (25) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14. (26) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1). (27) EUT L 345, 27.12.2017, s. 1. (28) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 av den 25 november 2020 om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (EUT L 409, 4.12.2020, s. 1). (29) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (EUT L 27, 30.1.2010, s. 1). (30) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (EUT L 150, 14.6.2018, s. 1). (31) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1). (32) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning) (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10). (33) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG, (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5). (34) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30). (35) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342, 22.12.2009, s. 1). (36) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar (EGT L 12, 18.1.2000, s. 16). (37) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG, (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5). (38) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1). (39) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10). (40) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13). (41) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) … /… om inrättande av en unionsram för certifiering av koldioxidupptag (EUT L ...). (42) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1). (43) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19). (44) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1). (45) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG (EUT L 272, 18.10.2011, s. 1). (46) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36). (47) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36). (48) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1). (49) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30). (50) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 328, 6.12.2008, s. 28). (51) EUT L 345, 27.12.2017, s. 1.