Jordbruksavtal inom ramen för WTO

Nationella stödsystem för jordbruket regleras i avtalet om jordbruk (jordbruksavtalet) som trädde i kraft 1995 och som förhandlades fram under Uruguayrundan (1986–1994). Det långsiktiga målet med jordbruksavtalet är att inrätta ett rättvist och marknadsorienterat system för handel med jordbruksprodukter, att inleda en reformprocess genom förhandlingarna om åtaganden för stöd och skydd och att införa stärkta och operativt effektivare regler och disciplin. Jordbruket intar därvid en särställning, eftersom denna sektor har sitt eget avtal vars bestämmelser har företräde.

Rättslig grund

Inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), som undertecknades i Genève 1947, och avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som undertecknades i Marrakech 1994 (EGT L 336, 23.12.1994), styrs Europeiska unionens och medlemsstaternas verksamhet av följande artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget): artikel 207 (den gemensamma handelspolitiken) och artiklarna 217 och 218 (internationella avtal) (se faktablad 5.2.2).

Den allmänna ramen för de externa aspekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken

Hela den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) har sedan 1995 varit föremål för WTO-regler, inbegripet tvistlösningsorganet (DSB) med ett bindande förfarande för tvister, vilket säkerställer att signatärstaterna följer de nya multilaterala reglerna.

Den gemensamma jordbrukspolitiken styrs också av jordbrukskoncessioner som beviljas ett stort antal länder inom ramen för flera multilaterala och bilaterala avtal samt av unilaterala undantag som beviljats inom det allmänna preferenssystemet. Dessa preferensavtal förklarar den höga nivån på jordbruksimporten till Europeiska unionen från utvecklingsländerna (se tabellen nedan om EU:s handel med jordbruksbaserade livsmedel).

Jordbruksavtal inom ramen för WTO

Jordbruket får en särskild ställning i WTO:s avtal och samförståndsavtal om handel (vilka undertecknades 1994 och trädde i kraft den 1 januari 1995), eftersom det inom denna sektor finns ett särskilt avtal, jordbruksavtalet, vars bestämmelser har företräde. Dessutom gäller också vissa bestämmelser i avtalet om tillämpningen av sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS-avtalet) jordbruksproduktion och handel med jordbruksprodukter, och avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips) gäller för skydd av geografiska beteckningar. Slutligen kompletteras bestämmelserna i jordbruksavtalet med avtalet om tekniska handelshinder och med systemen för tekniskt stöd.

Dessa avtal medger en viss flexibilitet när det gäller genomförandet, till förmån för både de utvecklingsländer som är med i WTO (särskild och differentierad behandling) och de minst utvecklade länder och utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel (särskilda bestämmelser).

På grundval av jordbruksavtalet åtog sig WTO:s medlemmar att genomföra en agenda för att reformera jordbrukspolitiken i vilken det fastställs särskilda bindande åtaganden på följande tre nyckelområden: marknadstillträde, inhemskt stöd och exportsubventioner. Jordbruksavtalet syftade till att förbättra tillträdet till marknaderna genom att kräva att alla gränsskyddsåtgärder omvandlas till tullar (tullekvivalenter) och att tredjeländers ”åtaganden om minimitillträde” fastställs för specifika produkter som inte omfattas av tariffer. I jordbruksavtalet fastställdes en minskning av det differentierade stödet utifrån stödets art. Stöden delades upp i olika ”boxar” beroende på deras eventuella snedvridande inverkan på jordbruksmarknaderna. Den ”gula boxen”, eller aggregerat stödmått (AMS), omfattar stöd genom priset eller stöd kopplat till produktion som inte är undantagen från åtagandet om minskning. Den ”blå boxen” omfattar stöd kopplade till program för utbudskontroll, som är undantagna från åtaganden om minskning. Den ”gröna boxen” omfattar två stödgrupper: statliga program och direkta producentstöd till producenter som är helt frikopplade från produktionen.

Tabellen nedan visar statistik över handeln med jordbruksbaserade livsmedel för export och import – Europeiska unionen – utanför EU-27[1].

TABELL: EU:S HANDEL MED JORDBRUKSBASERADE LIVSMEDEL MED LÄNDER UTANFÖR EU-27

Källa: Europeiska kommissionen (GD AGRI), Agri-food trade statistical factsheet, 18.04.2023.

Doharundan och jordbruket

Doharundan är den senaste rundan i WTO:s handelsförhandlingar, även kallad utvecklingsagendan från Doha. Doharundan lanserades vid WTO:s fjärde ministerkonferens i Doha 2001, och den blev startskottet för de nya jordbruksförhandlingarna. WTO-medlemmarna åtog sig att avsevärt förbättra marknadstillträdet och gradvis avskaffa alla former av exportsubventioner och allt handelssnedvridande inhemskt stöd, samtidigt som vederbörlig hänsyn skulle tas till utvecklingsländernas behov av att ges särskild och differentierad behandling.

Vid den 10:e ministerkonferensen, som ägde rum i Nairobi 2015, antogs fyra nya jordbruksbeslut om exportkonkurrens, offentlig lagerhållning för att trygga livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna, bomull och särskilda skyddsmekanismer för utvecklingsländer. Vid WTO:s 12:e ministerkonferens i Genève 2022 uppnåddes förhandlingsresultat i fråga om en rad avtal (Genèvepaketet) som bland annat omfattade ett ministeruttalande om nödåtgärder vid osäker livsmedelsförsörjning och ett ministerbeslut om att undanta Världslivsmedelsprogrammets humanitära livsmedelsköp från exportförbud eller exportrestriktioner.

Jordbruksavtalets effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken

Ett syfte med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 1992 var att underlätta undertecknandet av jordbruksavtalet inom ramen för Uruguayrundan. Europeiska unionen har gott och väl uppfyllt sina åtaganden från mötet i Marrakech.

De flesta subventionerade exporter som anmälts till WTO hade sitt ursprung i Europeiska unionen innan de avskaffades inom ramen för 2013 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, och de minskade till noll 2017. Man bör dock beakta att flera metoder som används av våra huvudsakliga konkurrenter (när det gäller livsmedelsbistånd, exportkrediter och statshandelsföretag) inte omfattas av WTO-reglerna. EU kommer nu bara att utnyttja exportbidragen undantagsvis för att hantera allvarliga kriser på marknaderna. För en del av unionens produkter har sänkningarna varit betydande. Det gäller bland annat smör, raps, ost, frukter, grönsaker, ägg, vin och kött i allmänhet. I sin senaste anmälan till WTO för 2021–2022 (G/AG/N/EU/83 av den 10 mars 2022) bekräftade EU att exportsubventioner inte beviljades för jordbruksprodukter under regleringsåret 1 juli 2021–30 juni 2022. EU meddelade också att ingen livsmedelshjälp in natura tillhandahölls under denna period.

2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, då man frikopplade större delen av de befintliga direktstöden, och efterföljande sektorsreformer möjliggjorde en överföring av större delen av den gula och blå boxen till den gröna boxen (68,5 miljarder euro 2019–2020, se tabellen nedan). Den ”gula boxen” (AMS, eller aggregerat stödmått) minskade kraftigt, från 81 miljarder euro i början av avtalsperioden till 5,3 miljarder 2019–2020, trots de olika utvidgningarna. Vad avser denna box respekterar alltså Europeiska unionen till stor del de åtaganden som gjordes i Marrakech (72,37 miljarder euro årligen). Den ”blå boxen” uppgick till 4,8 miljarder euro under samma rapporteringsperiod.

Europaparlamentet har alltid uppmärksamt följt de multilaterala förhandlingarna i allmänhet och jordbruksförhandlingarna i synnerhet. Varje WTO-ministerkonferens har åtföljts av en resolution, senast resolutionen av den 25 november 2021 efter WTO:s 12:e ministerkonferens i Genève. Europaparlamentet har ständigt uppmanat kommissionen att skydda EU-producenternas och EU-konsumenternas intressen, liksom intressena för producenter i länder som Europeiska unionen historiskt sett har särskilda förbindelser med (AVS-länderna). I början av WTO:s millennierunda 1999 uttryckte Europaparlamentet sitt stöd för unionens förhandlingsstrategi till förmån för jordbrukets många olika funktioner och försvaret av EU:s jordbruksmodell. Europaparlamentet har i flera resolutioner bekräftat detta stöd och understrukit betydelsen av att uttryckligen ta upp ”icke-handelsrelaterade frågor”, liksom att ta hänsyn till allmänhetens krav på livsmedelssäkerhet, miljöskydd, livsmedelskvalitet och djurens välfärd.

Förenta staternas prioritering av bilateralism efter presidentvalet 2016 har undergrävt det multilaterala handelssystemet, vilket t.ex. framgår av tullkriget med Kina eller av avvecklingen av WTO:s överprövningsorgan 2019. Mot bakgrund av detta försöker Europeiska unionen och Europaparlamentet att se till att det multilaterala systemets regelverk bevaras i WTO, särskilt på området för handel med jordbruksprodukter (redan i december 2019 föreslog EU för WTO:s medlemsländer ett provisoriskt överklagandeförfarande för att ersätta överprövningsorganet). WTO:s överprövningsorgan fungerar fortfarande inte.

 

Vera Milicevic

10-2023