Hittills har det funnits sex fleråriga budgetramar, däribland den fleråriga budgetramen 2021–2027. Genom Lissabonfördraget omvandlades den fleråriga budgetramen från ett interinstitutionellt avtal till en förordning. Den fleråriga budgetramen, som fastställs för en period på minst fem år, ska säkerställa en regelbunden utveckling av EU:s utgifter inom gränserna för dess egna medel. Den innehåller bestämmelser som EU:s årliga budget måste följa och säkerställer därmed finansiell disciplin. I förordningen om den fleråriga budgetramen fastställs utgiftstak för breda utgiftskategorier som benämns rubriker. Den 2 maj 2018 lade kommissionen fram lagstiftningsförslag om en ny flerårig budgetram för perioden 2021–2027. I kölvattnet av covid-19-utbrottet lade kommissionen den 27 maj 2020 fram en återhämtningsplan (NextGenerationEU) som omfattade reviderade förslag till den fleråriga budgetramen och de egna medlen liksom inrättandet av ett återhämtningsinstrument till ett värde av 750 miljarder euro. Paketet antogs den 16 december 2020.

Rättslig grund

  • Artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
  • Rådets förordning (EU, Euratom) nr 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027[1].
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten[2].
  • Rådets förordning (EU) 2020/2094 av den 14 december 2020 om inrättande av Europeiska unionens återhämtningsinstrument för att stödja återhämtningen efter covid-19-krisen[3].
  • Interinstitutionellt avtal av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel[4].

Bakgrund

På 1980-talet ledde den ökande klyftan mellan tillgängliga resurser och faktiska budgetbehov till att en konfliktladdad atmosfär uppstod mellan institutionerna. Konceptet flerårig budgetram utarbetades som ett försök att minska denna konflikt och förbättra budgetdisciplinen och budgetgenomförandet genom bättre planering. Det första interinstitutionella avtalet för detta ändamål ingicks 1988. Det innehöll budgetplanen för 1988–1992, och kom att kallas Delors I-paketet. Syftet var att tillhandahålla de budgetresurser som krävdes för att genomföra Europeiska enhetsakten. Den 29 oktober 1993 kom man överens om ett nytt interinstitutionellt avtal, tillsammans med en budgetplan för perioden 1993–1999 (Delors II-paketet), vilket gjorde det möjligt att fördubbla anslagen till strukturfonderna och höja taket för egna medel (se faktablad 1.4.1). Det tredje interinstitutionella avtalet, om budgetplanen för 2000–2006, även kallad Agenda 2000, undertecknades den 6 maj 1999. Ett av de främsta målen för detta avtal var att säkerställa de resurser som krävdes för att finansiera utvidgningen. Den 17 maj 2006 kom man överens om det fjärde interinstitutionella avtalet, denna gång för perioden 2007–2013.

Genom Lissabonfördraget omvandlades den fleråriga budgetramen från ett interinstitutionellt avtal till en rådsförordning, som ska godkännas av Europaparlamentet. I artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges att den fleråriga budgetramen utöver att ”fastställa beloppen för de årliga taken för anslag för åtaganden för varje utgiftskategori och det årliga taket för anslag för betalningar” dessutom ska ”innehålla alla övriga bestämmelser som behövs för att det årliga budgetförfarandet ska fungera väl”. Förordningen om den fleråriga budgetramen åtföljs av ett interinstitutionellt avtal som omfattar budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning.

Den 2 december 2013 antogs den femte fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020. Denna fleråriga budgetram var den första som antogs enligt Lissabonfördragets bestämmelser, enligt vilka rådet, genom ett särskilt lagstiftningsförfarande, antar förordningen om den fleråriga budgetramen enhälligt, efter parlamentets godkännande. Det var också den första som omfattade en minskning av de totala beloppen i reala termer. Ett av parlamentets villkor för att godkänna den fleråriga budgetramen var därför en obligatorisk halvtidsrevidering så att parlamentet kunde göra en ny bedömning av budgetbehoven under perioden för den fleråriga budgetramen och vid behov justera dem. Överenskommelsen garanterade även ökad flexibilitet för att möjliggöra ett fullständigt utnyttjande av de planerade beloppen, enighet om vägen mot ett verkligt system för egna medel för EU, budgetmässig enhet och transparens samt tillräcklig parlamentarisk kontroll och granskning. En reviderad flerårig budgetram för 2014–2020 antogs den 20 juni 2017 med en överenskommelse om ytterligare stöd till migrationsrelaterade åtgärder, sysselsättning och tillväxt. Även flexibilitetsinstrumentet och reserven för katastrofbistånd förstärktes, vilket gjorde det möjligt att skifta ytterligare medel mellan budgetrubriker och budgetår, för att kunna reagera på oförutsedda händelser och nya prioriteringar.

Den fleråriga budgetramen 2021–2027

Den 2 maj 2018 lade kommissionen fram lagstiftningsförslag om en flerårig budgetram för åren 2021–2027. I kommissionens förslag uppgick åtagandebemyndigandena till 1 134,6 miljarder euro (i 2018 års priser), vilket motsvarar 1,11 procent av BNI för EU-27. Det innehöll ökningar för bland annat gränsförvaltning, migration, säkerhet, försvar, utvecklingssamarbete och forskning. Nedskärningar föreslogs särskilt för sammanhållnings- och jordbrukspolitiken. Den övergripande strukturen skulle rationaliseras (från 58 till 37 utgiftsprogram) och kommissionen föreslog en uppsättning särskilda instrument utanför den fleråriga budgetramens tak för att öka flexibiliteten i EU:s budgetering. Europeiska utvecklingsfonden (EUF) skulle integreras i den fleråriga budgetramen. Kommissionen föreslog också att inkomstsidan skulle moderniseras genom införandet av flera nya kategorier av egna medel.

Parlamentet antog resolutioner om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 den 14 mars 2018[5] och den 30 maj 2018[6]. Den 14 november 2018 angav parlamentet närmare huvuddragen i sitt förhandlingsmandat, däribland ändringar av förslaget till förordning om den fleråriga budgetramen och förslaget till interinstitutionellt avtal, och en fullständig uppsättning siffror med en uppdelning per rubrik och program. Parlamentet förklarade att taket för åtagandena i den fleråriga budgetramen skulle öka från nuvarande 1,0 procent av BNI (i EU-28) till 1,3 procent av BNI i EU-27, dvs. 1 324 miljarder euro (2018 års priser), vilket motsvarar en ökning på 16,7 procent jämfört med kommissionens förslag. Anslagen till den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken skulle förbli oförändrade i reala termer, samtidigt som flera prioriteringar skulle stärkas ytterligare, bland annat Horisont Europa, Erasmus+ och Life. En ny barngaranti (5,9 miljarder euro) och en ny fond för energiomställning (4,8 miljarder euro) skulle inrättas. Finansieringen av decentraliserade byråer som ansvarar för migration och gränsförvaltning skulle mer än fyrdubblas (till mer än 12 miljarder euro). EU-budgetens bidrag till uppnåendet av klimatmålen skulle fastställas till minst 25 procent av utgifterna för 2021–2027 i den fleråriga budgetramen och integreras i relevanta politikområden. Bidraget skulle öka till 30 procent senast 2027. Halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen skulle vara obligatorisk.

Den 30 november 2018 och den 5 december 2019 offentliggjorde rådet ett utkast till förhandlingspaket som omfattade övergripande och sektorsspecifika frågor inom ramen för utgiftsprogram som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Rådet ville se ett belopp på 1 087 miljarder euro i åtagandebemyndiganden i den fleråriga budgetramen, i 2018 års priser (1,07 procent av BNI för EU-27), vilket låg långt under parlamentets förväntningar.

Den 10 oktober 2019 och den 13 maj 2020 uppdaterade parlamentet sitt mandat efter valet till Europaparlamentet och uppmanade kommissionen att lägga fram ett förslag till beredskapsplan för den fleråriga budgetramen för att skapa ett säkerhetsnät för att skydda mottagarna av EU:s program om den pågående fleråriga budgetramen skulle behöva förlängas, med tanke på oenigheten inom Europeiska rådet.

Den 14 januari 2020 lade kommissionen fram ett förslag om en fond för en rättvis omställning som ytterligare ett inslag i paketet med förslag till den fleråriga budgetramen, inom ramen för den europeiska gröna given.

Efter covid-19-krisen och de allvarliga ekonomiska effekterna av de nödvändiga nedstängningarna offentliggjorde kommissionen den 27 och 28 maj 2020[7] ändrade förslag till en flerårig budgetram på 1 100 miljarder euro och ett ytterligare återhämtningsinstrument, NextGenerationEU[8], till ett värde av 750 miljarder euro (i 2018 års priser), varav 500 miljarder euro i form av bidrag och 250 miljarder euro i form av lån. Paketet omfattade lagstiftningsförslag avseende nya finansiella instrument samt ändringar av ett antal redan framlagda program inom ramen för den fleråriga budgetramen. Finansieringen av det ytterligare paketet skulle säkras med hjälp av lån på finansmarknaderna. För detta ändamål ändrade kommissionen också föreslaget till beslut om egna medel för att möjliggöra lån på upp till 750 miljarder euro. Det föreslogs en ökning av taket för egna medel för betalningar till 1,4 procent av BNI tillsammans med en ytterligare men tillfällig ökning på 0,6 procent av BNI för att täcka den ökade upp- och utlåningen. Kommissionens paket inkluderade också en ökning på 11,5 miljarder euro av taket för åtaganden i den fleråriga budgetramen för 2014–2020 för år 2020, för att kunna mobilisera stöd innan den nya fleråriga budgetramen trädde i kraft.

Den 21 juli 2020 antog Europeiska rådet slutsatser[9] om återhämtningsinsatserna (NextGenerationEU), den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och egna medel. Återhämtningsinsatserna godkändes till 750 miljarder euro för åren 2021–2023. Bidragsdelen minskades dock från 500 till 390 miljarder euro och lånedelen ökades från 250 till 360 miljarder euro. Europeiska rådet avvisade justeringen uppåt av taket i den fleråriga budgetramen för 2020. Det totala taket för åtaganden i den fleråriga budgetramen 2021–2027 fastställdes till 1 074,3 miljarder euro. Det angavs dessutom i slutsatserna att en villkorlighetsordning skulle inrättas för att skydda budgeten och NextGenerationEU. Man enades om en ny källa till egna medel från den 1 januari 2021 på grundval av icke-återvunnet plastförpackningsavfall, och insatser planerades för att införa andra egna medel under den fleråriga budgetramen för 2021–2027 som skulle användas för förtida återbetalningar av lån inom ramen för NextGenerationEU. Den föreslagna rättsliga grunden för NextGenerationEU var artikel 122 i EUF-fördraget, som gör det möjligt för EU att vidta åtgärder som är lämpliga med hänsyn till den ekonomiska situationen med kvalificerad majoritet i rådet, utan att parlamentet involveras i lagstiftningsförfarandet.

Den 23 juli 2020 konstaterade parlamentet att det återhämtningsinstrument som skapats är ett historiskt steg, men beklagade nedskärningarna i framtidsinriktade program. Parlamentet insisterade på att de belopp som Europeiska rådet föreslagit måste höjas specifikt för program som rör klimat, digital omställning, hälsa, ungdomar, kultur, infrastruktur, forskning, gränsförvaltning och solidaritet. Parlamentet upprepade återigen att det inte skulle godta den fleråriga budgetramen utan en överenskommelse om reformering av systemet för EU:s egna medel, i syfte att täcka åtminstone de kostnader som hör samman med NextGenerationEU (huvudkostnader och ränta) för att säkerställa att återbetalningsplanen blir trovärdig och hållbar. Parlamentet krävde också att som en del av budgetmyndigheten involveras fullt ut i återhämtningsinstrumentet, i enlighet med gemenskapsmetoden.

Trepartssamtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen inleddes i augusti 2020 och avslutades den 10 november 2020. Europeiska rådet godkände överenskommelsen om den fleråriga budgetramen och NextGenerationEU den 11 december 2020 och Europaparlamentet gav därefter sitt godkännande den 17 december 2020.

Parlamentet hade banat vägen för antagande och ratificering av beslutet om egna medel (och därmed lanseringen av EU:s återhämtningsinstrument) genom att den 16 september 2020 lägga fram sitt obligatoriska lagstiftningsyttrande. Alla 27 medlemsstater hade ratificerat beslutet om egna medel den 31 maj 2021, vilket gjorde det möjligt för EU att börja emittera skulder på kapitalmarknaderna inom ramen för NextGenerationEU. 71 miljarder euro anskaffades redan 2021.

En ny mekanism för att skydda unionsbudgeten mot överträdelser av rättsstatens principer, som var ett annat av parlamentets villkor för godkännande, trädde i kraft den 1 januari 2021.

Den fleråriga budgetramen (EU-27) (miljoner euro, 2018 års priser)

Åtagandebemyndiganden 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 Totalt2021–2027
1. Inre marknaden, innovation och digitalisering 19 712 19 666 19 133 18 633 18 518 18 646 18 473 132 781
2. Sammanhållning, resiliens och värden 49 741 51 101 52 194 53 954 55 182 56 787 58 809 377 768
2a. Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning 45 411 45 951 46 493 47 130 47 770 48 414 49 066 330 235
2b. Resiliens och värden 4 330 5 150 5 701 6 824 7 412 8 373 9 743 47 533
3. Naturresurser och miljö 55 242 52 214 51 489 50 617 49 719 48 932 48 161 356 374
varav: marknadsrelaterade utgifter och direktstöd 38 564 38 115 37 604 36 983 36 373 35 772 35 183 258 594
4. Migration och gränsförvaltning 2 324 2 811 3 164 3 282 3 672 3 682 3 736 22 671
5. Säkerhet och försvar 1 700 1 725 1 737 1 754 1 928 2 078 2 263 13 185
6. Grannskapet och omvärlden 15 309 15 522 14 789 14 056 13 323 12 592 12 828 98 419
7. Europeisk offentlig förvaltning 10 021 10 215 10 342 10 454 10 554 10 673 10 843 73 102
varav: institutionernas administrativa utgifter 7 742 7 878 7 945 7 997 8 025 8 077 8 188 55 852
ÅTAGANDEBEMYNDIGANDEN TOTALT 154 049 153 254 152 848 152 750 152 896 153 390 155 113 1 074 300
BETALNINGSBEMYNDIGANDEN TOTALT 156 557 154 822 149 936 149 936 149 936 149 936 149 936 1 061 058

Parlamentet kunde särskilt säkerställa följande:

  • 15 miljarder euro extra jämfört med förslaget från juli 2020, till flaggskeppsprogram: Horisont Europa, Erasmus+, EU för hälsa, InvestEU, Fonden för gränsförvaltning, instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI), humanitärt bistånd, rättigheter och värden, Kreativa Europa.
  • En gradvis ökning av det totala taket för den fleråriga budgetramen för 2021–2027 från 1 074,3 euro till 1 085,3 miljarder euro i 2018 års priser.
  • Ytterligare 1 miljard euro för flexibilitetsmekanismen.
  • Ett nytt steg i förfarandet (”förfarandet för budgetkontroll”) för inrättandet av framtida krismekanismer på grundval av artikel 122 i EUF-fördraget, med potentiella märkbara budgetkonsekvenser.
  • Parlamentets involvering i användningen av externa inkomster avsatta för särskilda ändamål inom ramen för NextGenerationEU, en allmän omprövning av reserven för katastrofbistånd och upp- och utlåning i nästa översyn av budgetförordningen samt samarbetsarrangemang i framtida förhandlingar om den fleråriga budgetramen.
  • En förbättrad klimatspårningsmetod för att nå målet på minst 30 % av utgifterna i den fleråriga budgetramen/NextGenerationEU till stöd för klimatmål.
  • Ett nytt årligt mål för biologisk mångfald och utformningen av en metod för att mäta utgifter för jämställdhet.
  • En reform av insamlingen, kvaliteten och jämförbarheten av uppgifter om stödmottagare för att bättre skydda EU:s budget, däribland utgifter inom ramen för NextGenerationEU.
  • Införlivande av EUF i unionsbudgeten.
  • En total finansieringsnivå för jordbruk och sammanhållning av en storlek som är jämförbar med 2014–2020.
  • Inrättande av Fonden för en rättvis omställning.
  • En rättsligt bindande färdplan för införandet av nya egna medel för EU.

Den huvudsakliga källan till ökningarna (11 miljarder euro) kommer att komma från en ny mekanism som är kopplad till böter som uppbärs av unionen och kommer att leda till automatiska ytterligare anslag till de berörda programmen under 2022–2027. Det totala taket för den sjuåriga fleråriga budgetramen kommer därför gradvis att uppgå till 1 085,3 miljarder euro i 2018 års priser, dvs. 2 miljarder euro mer i reala termer än motsvarande tak för den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (1 083,3 miljarder euro i 2018 års priser, utan Förenade kungariket, med EUF).

Ytterligare ökningar (2,5 miljarder euro) kommer från marginaler som inte fördelats inom de tak som fastställts av Europeiska rådet. 1 miljard euro kommer från återflöden från AVS-investeringsanslaget (EUF) till förmån för NDICI. 0,5 miljarder euro kommer från tillbakadragna anslag på forskningsområdet till förmån för Horisont Europa (artikel 15.3 i budgetförordningen).

Enligt det interinstitutionella avtalet ska återbetalningar och räntor på återhämtningsskulder finansieras av EU:s budget under taken i den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027, bland annat genom tillräckliga intäkter från nya egna medel som införts efter 2021. Detta påverkar inte hur denna fråga kommer att behandlas i framtida fleråriga budgetramar från och med 2028, och det uttryckliga målet är att bevara EU:s program och fonder.

Den 22 december 2021 föreslog kommissionen nya egna medel och en riktad ändring av förordningen om den fleråriga budgetramen. Dessa åtgärder syftar främst till att höja taken för att ta hänsyn till utgifterna för den framtida sociala klimatfonden och införa en ny mekanism som gör det möjligt att automatiskt höja taken från och med 2025 för att ta hänsyn till eventuella ytterligare inkomster som genereras av nya egna medel för förtida återbetalning av skulder inom ramen för NextGenerationEU.

Kommissionen gör ett ensidigt åtagande att lägga fram en översyn av hur den fleråriga budgetramen fungerar senast den 1 januari 2024 och, i förekommande fall, förslag till en revidering.

För mer information om detta ämne, se budgetutskottets webbplats.

 

[1]EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11.
[2]EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 1.
[3]EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 23.
[4]EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28.
[5]EUT C 162, 10.5.2019, s. 51.
[6]EUT C 76, 9.3.2020, s. 103.

Alix Delasnerie