En digital agenda för Europa

Sedan 1995 har informations- och kommunikationsteknik (IKT) lett till produktivitetsökningar och tillväxt i EU[1]. De tre senaste årtiondena har teknisk ”konvergens” lett till att gränserna mellan telekommunikationer, radio- och tv-sändningar och IT suddats ut. Kommissionen lanserade 2015 den digitala inre marknaden för att förverkliga sina huvudsakliga lagstiftningsförslag, såsom stimulans till e-handel, upphovsrätt, integritet och elektronisk kommunikation, harmonisering av digitala rättigheter, harmoniserade mervärdesskatteregler och it-säkerhet.

Rättslig grund

Fördragen innehåller visserligen inga särskilda bestämmelser för IKT, men EU får vidta relevanta åtgärder inom ramen för sektorsvisa och övergripande strategier, bland annat inom följande områden: Industripolitik (artikel 173 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)). Konkurrenspolitik (artiklarna 101–109). Handelspolitik (artiklarna 206 och 207). Transeuropeiska nät (TEN) (artiklarna 170-172). Forskning och teknisk utveckling samt rymden (artiklarna 179-190). Tillnärmning av lagstiftningen för att förbättra inrättandet av den inre marknaden och dess funktion (artikel 114). Fri rörlighet för varor (artiklarna 28, 30 och 34-35). Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital (artiklarna 45-66). Utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott (artiklarna 165 och 166). Kultur (artikel 167). Samtliga är centrala för ett digitalt Europa.

Mål

För att följa upp Lissabonstrategin utformades den digitala agendan för Europa[2] som ett av sju flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin, som antogs av kommissionen. Agendan offentliggjordes i maj 2010 och syftar till att definiera vilken central möjliggörande roll användningen av IKT kommer att nödgas spela om Europa ska uppnå sina ambitiösa mål för 2020. För att den digitala miljön ska bli rättvis, öppen och säker har kommissionen följaktligen låtit strategin för den digitala inre marknaden bygga på tre pelare, nämligen att förbättra tillgången till digitala varor och tjänster för konsumenter och företag i hela unionen, att skapa de rätta förutsättningarna för att digitala nät och tjänster ska blomstra och att maximera den digitala ekonomins tillväxtpotential.

Resultat

Sedan telekommunikationsmarknaden öppnades för full konkurrens den 1 januari 1998, och från och med att strategin för den digitala inre marknaden började tillämpas har de tre huvudsakliga lagstiftningsförslag som prioriterats i denna strategi nu förverkligats.

För det första ska konsumenter och företag få bättre tillgång till digitala varor och tjänster runt om i Europa och EU ska få ett avancerat system för användares rättigheter och skydd för konsumenter och företag, där det också ingår

  • lägre priser för elektronisk kommunikation, och avskaffande av roamingavgifter den 14 juni 2017 (”roaming som hemma”)[3],
  • bättre internetanslutning för alla med omfattande bredbandstäckning av grundläggande slag, huvudsakligen genom utvecklingen av mobilt och satellitbaserat bredband, så att alla viktiga socioekonomiska drivkrafter får internetanslutning med kapacitet på gigabitnivå genom en harmoniserad användning av frekvensbandet 470–790 MHz i unionen och genom att bredband öppnas för 5G mobilt internet senast 2020, vartill kommer en gemensam EU-kalender för en samordnad kommersiell lansering av 5G under 2020, gratis trådlös uppkoppling till internet för unionsmedborgare och besökare på surfpunkter på offentliga platser överallt i Europa med hjälp av WiFi4EU (förordning (EU) 2017/1953), ett högkvalitativt 700 MHz-band, och en investeringsfond för bredband inom Fonden för ett sammanlänkat Europa (för stöd till digital nätinfrastruktur), jämte
  • bättre skydd för konsumenterna i telekommunikationssammanhang genom lagstiftning om integritetsskydd (direktiv 2009/136/EG) och dataskydd (direktiv 95/46/EG), vilka ytterligare förbättrats genom den nya lagstiftningsramen om dataskydd (förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680), genom att Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) fått sitt mandat förstärkt (förordning (EU) nr 526/2013), efter antagandet av Europaparlamentets resolution av den 16 april 2013, något som följdes av kommissionens förslag och toppmötet i Tallinn, genom inrättandet av en nätplattform för tvistlösning mellan konsumenter och e-handlare[4], genom inrättandet av en nätplattform, som ska bidra till att göra genomförandet av förvaltningen av internet mer demokratiskt och användarvänligt[5], jämte lagstiftning om geoblockering för att förhindra direkt och indirekt diskriminering på grund av konsumenters nationalitet, bosättningsort eller etableringsort, vid gränsöverskridande affärstransaktioner med näringsidkare inom unionen, samt upphovsrättsligt tillåtna användningssätt för personer med läsnedsättning, tillsammans med det gemensamma europeiska larmnumret 112 (direktiv 2009/136/EG), journumret 116 000 för försvunna barn, journumret 116 111 för barn och journumret 116 123 för emotionellt stöd, jämte rätten till byte av operatör för fast eller mobil telefoni inom en arbetsdag, samtidigt som man får ha kvar sitt gamla telefonnummer, dvs. nummerportabilitet (direktiv 2009/136/EG).

För det andra är att nämna att Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) (inrättat genom förordning (EU) 2018/1971) ordnar med samarbete mellan nationella regleringsmyndigheter och kommissionen och främjar bästa praxis och gemensamma metoder, varvid syftet är att få till stånd de rätta förutsättningarna för blomstrande digitala nät och tjänster på EU-nivå. Samtidigt undviks inkonsekvent reglering som skulle kunna snedvrida konkurrensen på den inre telekommarknaden. För spektrumförvaltningen fastställs i det fleråriga programmet för radiospektrumpolitik politisk inriktning och politiska målsättningar för den strategiska planeringen och harmoniseringen av radiospektrum. Detta säkerställer en fungerande inre marknad på sådana unionspolitiska områden som innefattar spektrumanvändning, såsom elektroniska kommunikationer, forskning, teknisk utveckling och rymden, transporter, energi och det audiovisuella området.

För det tredje söker den digitala agendan för Europa maximera den digitala ekonomins tillväxtpotential genom att främja digitala färdigheter och högpresterande datorsystem, samt genom digitalisering av industri och tjänster, utveckling av artificiell intelligens och modernisering av offentliga tjänster. Nya bestämmelser om portabilitet för digitala tjänster har antagits, så att kunder som i sitt hemland betalat för innehållstjänster online kan komma åt dessa tjänster när de besöker något annat EU-land. Dessa bestämmelser började tillämpas från och med den 1 april 2018.

EU högprioriterar nu att få unionen i skick för den digitala eran. Kommissionen har på sistone, i en rad meddelanden om artificiell intelligens (COM(2020)0065) och datastrategi (COM(2020)0066), lyft fram inrättandet av en inre marknad för data, framför allt industriella och kommersiella data, som en viktig drivkraft för den digitala ekonomin. I juni 2020 tillkännagav kommissionen i sitt meddelande EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456) att den digitala inre marknaden skulle bli en pelare i unionens återhämtning från covid-19-krisen. Förslagen handlar bland annat om utveckling av ett elektroniskt id-kort (eID), investeringar i artificiell intelligens, it-säkerhet, 5G-nätverk, kvantdatorteknik och blockkedjeteknik, uppbyggnad av en verklig dataekonomi och utveckling av nationella system för e-upphandling.

Europaparlamentets roll

Europaparlamentet förespråkar en handfast och avancerad IKT-politik och har varit mycket aktivt i antagandet av rättsakter på området. Parlamentet har också oavbrutet bidragit till att fokusera på frågor om IKT genom initiativbetänkanden, muntliga och skriftliga frågor, studier, arbetsseminarier, yttranden och resolutioner. Parlamentet har också efterlyst en bättre samordning av de nationella insatserna för utveckling av alleuropeiska tjänster samt EU-stöd till IKT-forskning och -utveckling[6].

Europaparlamentet har understrukit att spektrum från den ”digitala utdelningen” bör användas för att alla EU-invånare ska få bredband, och betonat att det krävs fler åtgärder för att säkerställa allmänt utbredd och snabb tillgång till bredband samt digital kompetens och digitala färdigheter för alla medborgare och konsumenter. Samtidigt har parlamentet med kraft ställt sig bakom teknikneutralitet, ”nätneutralitet” och ”nätfrihet” för allmänheten i Europa, liksom åtgärder i fråga om tillgång till eller användning av tjänster och applikationer via telekommunikationsnät, med utgångspunkt i att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter respekteras. Dessa åtgärder måste också säkerställa att leverantörer av internettjänster inte försämrar användarnas möjligheter att ta del av innehåll och applikationer och/eller utnyttja tjänster av valfritt slag, såsom det framhölls i Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 Ett öppet internet och nätneutralitet i Europa.

Parlamentet arbetar med att systematiskt befästa dessa garantier genom lagstiftning. Parlamentet ligger i framkant med att få bort hindren på den digitala inre marknaden och modernisera EU:s telekommunikationsbestämmelser för dagens digitala och datadrivna produkter och tjänster, för att de europeiska tjänstesektorerna ska digitaliseras så långt som möjligt, vilket ger nya arbetstillfällen och möjligheter. Syftet är att stimulera gränsöverskridande handel, harmonisera digitala avtalsregler, garantera gränsöverskridande paketleveranstjänster till överkomligt pris, stödja det fria flödet av icke-personuppgifter och få till stånd enklare förfaranden för momsdeklaration. Parlamentet har därför förbättrat allas tillgång till uppgifter och möjligheter att överföra dem genom att fastställa normer för nätneutralitet, harmonisera användningen av frekvensbandet 470–790 MHz, stödja gratis trådlös uppkoppling till internet för alla i städer och byar (Wifi4EU), investera i högpresterande datorsystem och forskningsmoln (det europeiska öppna forskningsmolnet) och avskaffa roamingavgifterna på EU:s territorium. Parlamentet har tagit initiativ till och slutfört viktig lagstiftning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (direktiv 2014/61/EU), samt om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden (förordning (EU) nr 910/2014) för att göra det lättare med elektronisk affärsverksamhet.

Till detta kommer att parlamentet med framgång slutfört lagstiftningsarbetet om förbättrat uppgiftsskydd genom reformen av ramen för uppgiftsskydd och bestämmelserna om it-säkerhet samt genom att godkänna inrättandet av en europeisk IKT-säkerhetsram, varjämte parlamentet arbetat för att ordna med IKT-certifiering i EU, främja investeringar i väsentlig industriell kapacitet för it-säkerhet, garantera fysiska personer, såsom en grundläggande rättighet, ett effektivt skydd i samband med behandlingen av personuppgifter (direktiv (EU) 2016/680) samt skydda fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter (förordning (EU) 2016/679). Den sistnämnda förordningen har till syfte att avhjälpa olika brister, nämligen oenhetligt genomförande av uppgiftsskyddet i olika delar av unionen, rättsosäkerhet och en allmänt utbredd uppfattning om att betydande risker kvarstår för fysiska personer (särskilt med avseende på användning av internet). Parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) sade vid en omröstning nyligen ja till bestämmelser om respekt för privatlivet och skyddet av personuppgifter i elektroniska kommunikationer för att göra det lättare för affärsverksamheten (COM(2017)0010).

Parlamentet övervakar noggrant kommissionens genomförande av färdplanen för strategin för den digitala inre marknaden och har därför antagit resolutionen Vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden. Parlamentet förberedde omfattande lagstiftning utgående från förslag som lagts fram såsom uppföljning till strategin för den digitala inre marknaden och den ovannämnda resolutionen, för att ta itu med frågor såsom omotiverad geoblockering (COM(2016)0289), gränsöverskridande paketleveranser (COM(2016)0285), gränsöverskridande portabilitet för innehållstjänster online (COM(2015)0627), en översyn av förordningen om konsumentskyddssamarbete (COM(2016)0283), audiovisuella medietjänster (COM(2016)0287), avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor (COM(2015)0635, och avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll (COM(2015)0634).

På begäran av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) ordnade Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet ett arbetsseminarium med rubriken E-commerce rules, fit for the digital age, och efter detta seminarium offentliggjordes olika forskningsrapporter om plattformars ansvar, kraftfullare verkställighetsåtgärder och användningen av artificiell intelligens[7]. Dessa forskningsrapporter bidrog till Europaparlamentets resolutioner av den 20 oktober 2020 om rättsakten om digitala tjänster, närmare bestämt om förbättring av den inre marknadens funktionssätt, anpassning av handels- och civilrättsliga regler för kommersiella enheter som är verksamma på nätet och frågor som rör de grundläggande rättigheterna. Av en studie som beställts av IMCO-utskottet, Legal obstacles in Member States to Single Market rules[8], framgick det att bristen på tillförlitlig information om gällande lagar och bestämmelser i medlemsstaterna blir ett problem för e-handeln i snart sagt alla dess aspekter. Den gemensamma digitala ingången (förordning (EU) 2018/1724) kan dock komma att bidra till att avhjälpa denna brist. Parlamentet har inrättat det särskilda utskottet för artificiell intelligens i den digitala eran (AIDA), för att undersöka hur artificiell intelligens i framtiden kommer att påverka EU:s ekonomi.

I sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser, uppmanade Europaparlamentet kommissionen att vidareutveckla sin molntjänstkapacitet för att underlätta utbytet på EU-nivå av forsknings- och hälsouppgifter och utvecklingen av ett vaccin, under iakttagande av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation och av den allmänna dataskyddsförordningen.

Den 15 december 2020 lade kommissionen fram sitt förslag till paket för digitala tjänster för parlamentet och rådet enligt medbeslutandeförfarandet. I paketet ingår två lagstiftningsinitiativ, nämligen rättsakten om digitala tjänster och rättsakten om digitala marknader. Dess främsta mål är att skapa ett säkrare digitalt område där de grundläggande rättigheterna för användare av digitala tjänster skyddas och skapa lika villkor för att främja innovation, tillväxt och konkurrenskraft på den europeiska inre marknaden och globalt.

Kommande forskning om hur riktad reklam påverkar annonsörer, marknadstillträde och konsumenternas valmöjligheter syftar till att undersöka dynamiken på annonsmarknaden på nätet. Inom områdena den inre marknaden och digitala tjänster kommer man inom forskningen att undersöka hur riktad reklam sammanhänger med fri rörlighet för tjänster samt i vilken utsträckning det räcker med den befintliga lagstiftningen för att betänkligheter ska kunna åtgärdas, jämte vilken utveckling av lagstiftning eller politik som kommer att behövas i framtiden.

 

[1]Resultattavlan för den digitala agendan – http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/scoreboard
[3]Ett gemensamt uttalande från det maltesiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd, Europaparlamentet och kommissionen av den 14 juni 2017.
[4]Ytterligare information finns på kommissionens webbsida ”Tvistlösning”.
[5]Denna plattform lanserades av kommissionen den 22 april 2015, i samarbete med det globala observationsorganet för internetpolitik (Global Internet Policy Observatory, GIPO).
[6]Relevant forskning omfattar Keirsbilck, B. et al., Ubiquitous Developments of the Digital Single Market. Studie för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, Luxemburg, 2013.
[7]Relevant forskning omfattar:
Nordemann, J. B., The functioning of the Internal Market for Digital Services: Responsibilities and duties of care of providers of Digital Services, en studie sammanställd av Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Europaparlamentet, Luxemburg, 2020.
Smith, M., Enforcement and cooperation between Member States – E-Commerce and the future Digital Services Act, en studie sammanställd av Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Europaparlamentet, Luxemburg, 2020.
Iacob, N., Simonelli, F., How to fully reap the benefits of the Internal Market for E-Commerce? New economic opportunities and challenges for digital services 20 years after the adoption of the E-Commerce Directive, en studie sammanställd av Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Europaparlamentet, Luxemburg, 2020,
[8]Dahlberg, E. et al., Legal obstacles in Member States to Single Market rules. En studie sammanställd av Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Europaparlamentet, Luxemburg, 2020.

Frédéric Gouardères / Christina Ratcliff