En digital agenda för Europa
Den utbredda, snabba och omfattande utvecklingen av plattformar för digitala tjänster, liksom också debatterna om offentliga dataområden och ny teknik, såsom artificiell intelligens, påverkar alla områden av vårt samhälle. Många nya sätt att kommunicera, göra inköp eller komma åt information på internet, har blivit en del av vår vardag och är stadda i ständig utveckling. I EU:s digitala agenda för årtiondet mellan 2020 och 2030 tas dessa frågor upp genom att tyngdpunkten förläggs såväl till skapandet dels av säkra digitala områden och tjänster, dels av lika villkor på digitala marknader där det förekommer stora plattformar som till stärkandet av EU:s digitala suveränitet, samtidigt som agendan bidrar till EU:s mål om klimatneutralitet senast 2050.
Rättslig grund
Fördragen innehåller visserligen inga särskilda bestämmelser för informations- och kommunikationsteknik (IKT), men EU får vidta relevanta åtgärder inom ramen för sektorsvisa och övergripande strategier, bland annat inom dessa områden: industripolitik (artikel 173 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)), konkurrenspolitik (artiklarna 101 och 109 i EUF-fördraget), handelspolitik (artiklarna 206 och 207 i EUF-fördraget), transeuropeiska nät (TEN) (artiklarna 170 och 172 i EUF-fördraget), forskning och teknisk utveckling samt rymden (artiklarna 179 och 190 i EUF-fördraget), energipolitik (artikel 194 i EUF-fördraget), tillnärmning av lagstiftningen för att förbättra inrättandet av den inre marknaden och dess funktion (artikel 114 i EUF-fördraget), fri rörlighet för varor (artiklarna 26 och 28–37 i EUF-fördraget), fri rörlighet för personer, tjänster och kapital (artiklarna 45 och 66 i EUF-fördraget), utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott (artiklarna 165 och 166 i EUF-fördraget och kultur (artikel 167 i EUF-fördraget).
Mål
Den tioåriga digitala agendan för Europa är en uppföljning av Lissabonstrategin. Den sammanställdes 2010 och där påpekades för första gången IKT:s centrala möjliggörande roll för uppnåendet av Europas mål. Under 2015 vidareutvecklades den digitala agendan i strategin för den digitala inre marknaden genom att där fastställdes särskilda bestämmelser utgående från tre pelare som var avsedda att säkerställa en rättvis, öppen och säker digital miljö, varvid det handlade om 1) att förbättra tillgången till digitala varor och tjänster för konsumenter och företag i hela unionen, 2) att skapa de rätta förutsättningarna för att digitala nät och tjänster ska kunna blomstra och 3) att maximera den digitala ekonomins tillväxtpotential.
År 2020 kom den andra digitala femårsstrategin Att forma EU:s digitala framtid, som fokuserade på tre centrala mål, nämligen teknik för människor, en rättvis och konkurrenskraftig ekonomi och ett öppet, demokratiskt och hållbart samhälle. År 2021 följdes den här strategin av den tioåriga En digital kompass: den europeiska vägen in i det digitala decenniet, där EU:s digitala ambitioner för 2030 omsätts i konkret form.
Resultat
Den första digitala agendan för Europa: 2010–2020
Den första digitala agendan fokuserade på att konsumenter och företag skulle få bättre tillgång till digitala varor och tjänster runt om i Europa, genom att förse EU med ett avancerat system för användares rättigheter och skydd för konsumenter och företag, där det också ingår
- lägre priser för elektronisk kommunikation (förordning (EU) nr 531/2012 och avskaffande av roamingavgifter den 14 juni 2017 (”roaming som hemma”),
- bättre internetuppkoppling för alla med hjälp av grundläggande bredbandstäckning, huvudsakligen med hjälp av framsteg inom tekniken för mobilt bredband och satellitbredband för att utveckla gigabitkonnektivitet för alla viktiga socioekonomiska drivkrafter,
- bättre skydd för konsumenterna i telekommunikationssammanhang genom lagstiftning om integritetsskydd (direktiv 2009/136/EG) och dataskydd (direktiv 95/46/EG), vilka ytterligare förbättrats genom den nya lagstiftningsramen om dataskydd (förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680).
För att få till stånd de rätta förutsättningarna för blomstrande digitala nät och tjänster stärkte Europaparlamentet Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec), som ordnar med samarbete mellan nationella regleringsmyndigheter och kommissionen och främjar bästa praxis och gemensamma metoder och harmoniserar regelverket för kommunikationer på den inre marknaden (förordning (EU) 2018/1971).
Strategin syftade till att maximera den digitala ekonomins tillväxtpotential genom att främja digitala färdigheter och högpresterande datorsystem, samt genom digitalisering av industri och tjänster, utveckling av artificiell intelligens (AI) och modernisering av offentliga tjänster. Nya regler för geoblockering (förordning (EU) 2018/302) och för digitala tjänsters portabilitet (förordning (EU) 2017/1128) antogs för att konsumenterna skulle kunna få tillgång till innehållstjänster online som de köpt i en EU-medlemsstat också vid besök i en annan medlemsstat.
Förutom de nya lagstiftningsramarna om dataskydd (förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680) som nämnts i det föregående har EU vidtagit en rad åtgärder för att underlätta utvecklingen av en data-agil ekonomi, såsom
- Förordningen om det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen (förordning (EU) 2018/1807), som låter företag och offentliga förvaltningar lagra och behandla andra data än personuppgifter varhelst de önskar,
- cybersäkerhetsakten (förordning (EU) 2019/881) som förstärker Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå (Enisa) och fastställer en ram för cybersäkerhetscertifiering av produkter och tjänster,
- direktivet om öppna data (direktiv (EU) 2019/1024) med gemensamma regler för en europeisk marknad för data som innehas av offentliga myndigheter.
Den andra digitala agendan för Europa: 2020–2030
Den andra digitala agendan hade tyngdpunkten förlagd till de genomgripande förändringar som den digitala tekniken fört med sig, samt till de digitala tjänsternas och marknadernas väsentliga roll och till EU:s nya tekniska och geopolitiska ambitioner. Utgående från två strategiska meddelanden, nämligen Att forma EU:s digitala framtid och Europas digitala årtionde fastställde kommissionen vilka specifika åtgärder den tänker vidta för att bistå med skapandet av säkra och trygga digitala tjänster och marknader. Nämnas bör ytterligare att allt det nedannämnda prioriteras för det innevarande årtiondet, nämligen utvecklingen av kvantdatorteknik, en strategi för blockkedjor och en handelspolitik baserad på blockkedjor, människocentrerad och tillförlitlig artificiell intelligens (AI), halvledare (den europeiska chiprättsakten), digital suveränitet, cybersäkerhet, gigabitkonnektivitet, 5G och 6G, europeiska dataområden och datainfrastruktur samt att inrätta globala standarder för tekniken. Den 9 mars 2021 lade EU fram ett förslag om en digital kompass (COM(2021)0118) med fyra digitala mål avsedda att uppnås fram till 2030:
- Färdigheter: Minst 80 % av alla vuxna bör ha grundläggande digitala färdigheter och 20 miljoner IKT-specialister bör vara anställda inom EU, varvid flera kvinnor bör tillträda sådana arbeten.
- Företag: 75 % av alla företag bör använda molntjänster, stordata och AI. Över 90 % av EU:s små och medelstora företag bör ha uppnått minst en grundnivå av digital intensitet, och antalet enhörningsföretag inom EU bör ha fördubblats.
- Infrastruktur: Alla hushåll i EU bör ha fått gigabitkonnektivitet och alla befolkade områden bör täckas av 5G. Produktionen av banbrytande och hållbara halvledare i Europa bör uppgå till 20 % av världsproduktionen. 10 000 klimatneutrala och mycket säkra kantdatornoder bör användas i EU och EU bör ha fått sin första kvantdator.
- Offentliga tjänster: Alla centrala offentliga tjänster bör finnas att tillgå på internet. Alla medborgare kommer att ha tillgång till sina patientjournaler (e-journaler) och 80 % av invånarna bör använda en digital id-lösning.
Programmet för ett digitalt Europa, som är ett nytt program för EU-finansiering av digital teknik med en planerad sammanlagd budget på 7,5 miljarder euro för åren 2021–2027, kommer att ge strategisk finansiering för stöd till projekt inom fem områden, nämligen superdatorer, AI, cybersäkerhet, avancerade digitala färdigheter och säkerställandet av att digital teknik används på bred bas överallt inom ekonomin och samhället, också med hjälp av digitala innovationsknutpunkter. Fonden kommer att kompletteras genom andra EU-program, såsom Horisont Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa för digital infrastruktur, faciliteten för återhämtning och resiliens och strukturfondsfaciliteten. I samband med sin ekonomiska återhämtning från covid-19-pandemin måste medlemsstaterna anslå minst 20 % av sina återhämtningsmedel till projekt för digitalisering av sina ekonomier och samhällen (förordning EU 2021/694).
Såsom det angavs i vitboken om artificiell intelligens, som utgavs i februari 2020, anses AI spela en nyckelroll och förväntas föra med sig en mångfald av samhällelig och ekonomisk nytta för många olika sektorer. I oktober 2020 antog Europaparlamentet tre rättsakter om AI. Dessa handlade om etik, skadestånd och immateriella rättigheter, och där ombeds kommissionen att fastställa en heltäckande och framtidssäker europeisk rättslig ram av etiska principer för utveckling, ibruktagande och användning av AI, robotteknik och tillhörande teknik. Den 21 april 2021 lade kommissionen fram sitt förslag till en ny rättsakt om artificiell intelligens (COM(2021)0206), där det i unionsrätten infördes och befästes en teknikneutral definition av AI-system och antogs en differentierad uppsättning regler, som utformats utgående från en riskbaserad metod. Förslaget till betänkande om förslaget, som utarbetats gemensamt av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE), offentliggjordes den 20 april 2022.
Datadelning är den andra huvudaxeln för den nya europeiska digitala agendan. EU eftersträvar visserligen databaserad innovation, men avser likväl att slå vakt om en god avvägning mellan å ena sidan det fria flödet av uppgifter och å andra sidan bevarandet av integritet, trygghet, säkerhet och etiska normer. Här ingår att man ska undersöka olika sätt att använda och dela med sig av uppgifter som inte är personuppgifter, för att därigenom utveckla nya slag av lönsam teknik och affärsmodeller. Med tanke på detta offentliggjordes i februari 2020 en EU-strategi för data, tillsammans med vitboken om AI. En hörnsten i den europeiska datastrategin är den europeiska dataförvaltningsakten (förordning (EU) 2022/868 . Lagen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 3 juni 2022, trädde i kraft den 23 juni 2022 och kommer att tillämpas från och med september 2023. Den europeiska dataförvaltningsakten syftar till att öka tillgången till data, möjligheterna att vidareutnyttja data och förtroendet för datadelning. Den 23 februari 2022 offentliggjorde kommissionen dessutom ett förslag om harmoniserade regler för rättvis tillgång till och användning av uppgifter (datalagen). Den 26 januari 2022 föreslog kommissionen en förklaring om europeiska digitala rättigheter och principer i syfte att främja en människocentrerad digital omställning baserad på europeiska värden. Data anses som en viktig resurs för samhälleliga framsteg i allmänhet och för ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, innovation och nya arbetstillfällen i synnerhet. Att skapa ett gemensamt dataområde i EU är en av kommissionens prioriteringar för perioden 2019–2025 och detta område kommer att innefatta nio sektorer, såsom hälsa, miljö, energi, jordbruk, rörlighet, finanser, tillverkningsindustrin, offentlig förvaltning och färdigheter. EU kommer att möjliggöra ett europeiskt moln som ett led i sin plan NextGenerationEU. Planen bygger på Gaia-X, som är ett öppet, transparent och säkert digitalt ekosystem där det fria flödet av uppgifter och tjänster kan tillgängliggöras, sammanställas och delas i en omgivning präglad av förtroende. En annan hörnsten av den digitala strategin är skapandet av en säkrare och öppnare digital inre marknad som skyddar användarnas grundläggande rättigheter och bereder företagen lika villkor. Den 15 december 2020 lade kommissionen därför fram sitt förslag till paketet med rättsakten om digitala tjänster för parlamentet och rådet enligt medbeslutandeförfarandet. Paketet består av två lagstiftningsinitiativ: rättsakten om digitala tjänster och rättsakten om digitala marknader, vars syfte var att uppgradera reglerna för digitala tjänster i EU. När dessa lagstiftningspaket en gång trätt i kraft kommer de att komplettera den digitala inre marknaden genom en samstämmig uppsättning nya regler som ska gälla överallt inom EU. Rättsakten om digitala tjänster kommer i själva verket att fastställa tydliga regler för ansvar och ansvarsskyldighet för leverantörer av förmedlingstjänster, särskilt onlineplattformar, såsom sociala medier och marknadsplatser. Mycket stora onlineplattformar kommer dessutom att få vissa andra skyldigheter eftersom de innebär särskilda risker för spridningen av både olagligt och skadligt innehåll. I rättsakten om digitala tjänster fastställs regler för vad företag med status som ”grindvakt” kommer att tillåtas göra inom EU. Förordningen kommer att gälla storföretag som erbjuder så kallade centrala plattformstjänster, där benägenheten att tillämpa orättvisa metoder är särskilt stor. Till sådana tjänster räknas till exempel onlinebaserade förmedlingstjänster, sociala nätverk, sökmotorer, operativsystem, onlinebaserade reklamtjänster, molntjänster och videodelningsplattformar, som uppfyller de relevanta kriterierna för att klassas som grindvakter.
Att bygga upp förtroende för nätmiljön är avgörande för social och ekonomisk utveckling och därför en ytterligare prioritering. Förordningen om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden (förordning (EU) nr 910/2014) är en milstolpe på vägen mot att vi får en förutsägbar lagstiftning som hjälper medborgare, företag och offentliga myndigheter att ha ett säkert och friktionsfritt elektroniskt samspel. Som en del av den nya agendan kommer paketet om digitala tjänster att ses över för att det ska bli effektivare och för att dess tillämpning ska utvidgas till den privata sektorn och för att främja användningen av det.
EU fokuserar inte bara på en konsekvent lagstiftning för hela den inre marknaden utan också på att utbilda sina medborgare i användningen av digital teknik. Handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027 är ett förnyat politiskt EU-initiativ till stöd för en hållbar och effektiv anpassning av EU-medlemsstaternas utbildningssystem till den digitala tidsåldern. För att dessa mål ska uppnås fastställs i planen två prioriterade områden, nämligen att främja utvecklingen av ett högpresterande digitalt utbildningsekosystem och att förbättra de digitala färdigheterna och den digitala kompetensen för den digitala omställningen.
I ett meddelande (COM(2020)0784) från december 2020 lade kommissionen upp sin handlingsplan till stöd för den europeiska mediesektorns och audiovisuella sektorns återhämtning och omvandling, och vidtog därvid åtgärder mot sedan länge aktuella frågor, såsom marknadsfragmentering. I handlingsplanen betonas också att EU och medlemsstaterna måste öka det nationella stödet till den finansiering som tillgängliggjorts via godkända nationella återhämtningsplaner. I handlingsplanen betonas också de globala onlineplattformarnas omvälvande konsekvenser för mediesektorn och behovet av åtgärder mot dessa plattformars ledande ställning på data- och reklammarknaderna.
EU:s handlingsplan för demokrati går hand i hand med handlingsplanen för EU:s medier och audiovisuella sektor, som syftar till att hjälpa sektorn återhämta sig och dra största möjliga nytta av den digitala omvandlingen. I handlingsplanen för demokrati tas också upp frågan om att det blivit sämre ställt för mediefriheten, i och med att fysiska hot och näthot mot journalister blivit vanligare i ett flertal medlemsstater. Index för digital ekonomi och digitalt samhälle (Desi-indexet) är en uppsättning indikatorer som följer EU-ländernas digitala framsteg med förverkligandet av EU:s digitala inre marknad. Varje år hjälper DESI-indexets landsprofiler medlemsstaterna med att få reda på var det behövs prioriterade åtgärder. De nya indikatorerna har anpassats så att de kommit att innefatta faciliteten för återhämtning och resiliens och den digitala kompassen.
Europaparlamentets roll
Europaparlamentet förespråkar handfasta och avancerade lösningar inom den digitala politiken och har arbetat mycket aktivt med att anta rättsakter på området. Parlamentet har också bidragit till en oavbruten fokusering på frågor om IKT genom initiativbetänkanden, muntliga och skriftliga frågor till kommissionen, studier, arbetsseminarier, yttranden och resolutioner. Parlamentet har också efterlyst en bättre samordning av de nationella insatserna för utveckling av alleuropeiska tjänster samt EU-stöd till forskning och utveckling inom det digitala området.
Parlamentet befäster systematiskt dessa garantier genom lagstiftning. Parlamentet ligger i framkant med att få bort hindren på den digitala inre marknaden och modernisera EU:s politik för dagens digitala och datadrivna produkter och tjänster, för att de europeiska tjänstesektorerna ska digitaliseras så långt som möjligt, vilket öppnar möjligheter till sysselsättning. Syftet är att stimulera gränsöverskridande handel, harmonisera digitala avtalsregler, garantera gränsöverskridande paketleveranstjänster till överkomligt pris, stödja det fria flödet av uppgifter som inte är personuppgifter och förverkliga enklare förfaranden för momsdeklaration. Parlamentet fäster särskilt avseende dels vid att digital personlig integritet för unionsmedborgarna säkerställs, dels vid att det upprätthålls en hög nivå av konsumentskydd och att denna nivå kan anpassas.
I sin resolution av den 12 mars 2019 uppmanade Europaparlamentet kommissionen att ”bedöma behovet av att ytterligare utvidga räckvidden för direktivet om nät- och informationssäkerhet till andra kritiska sektorer och tjänster som inte täcks av sektorsspecifik lagstiftning” och att bemöta de växande hot som digitaliseringen innebär. Detta bör kompletteras genom en förstärkt gemensam cybersäkerhetspolitik med en gemensam europeisk plattform och en utökad roll för Enisa. NIS 2-direktivet kommer att ersätta det tidigare NIS-direktivet (EU 2016/1148) genom att ålägga flera enheter och sektorer att faktiskt vidta åtgärder till förmån för ökad cybersäkerhet i Europa. Europaparlamentet har hänvisat detta ärende till utskottet för industrifrågor, forskning och energi, som antog ett betänkande den 28 oktober 2021. Medlagstiftarna nådde en politisk överenskommelse om förslaget den 13 maj 2022. Därefter måste överenskommelsen antas av parlamentet och rådet.
När det gäller rättsakten om digitala tjänster och rättsakten om digitala marknader ägde slutomröstningen i plenum om båda akterna rum den 5 juli 2022. Rättsakten om digitala marknader antogs den 18 juli 2022 efter att rådet godkänt parlamentets ståndpunkt. Efter att den undertecknats av Europaparlamentets talman och rådets ordförande kommer den att offentliggöras i EU:s officiella tidning och börjar gälla sexmånader därefter. Rådet förväntas godkänna parlamentets ståndpunkt om rättsakten om digitala tjänster i september 2022. Europaparlamentets arbete med den digitala omvandlingen har genomgående fått stöd av parlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet, med hjälp av en rad studier och ett arbetsseminarium[1], med tyngdpunkten förlagd till aktuella utmaningar och möjligheter. I en studie[2] av relevans för förslagen i rättsakten om digitala tjänster och rättsakten om digitala marknader undersöktes specifikt effekterna av riktad reklam för konsumenterna och annonsmarknaden. Ytterligare akademiska insikter och inblickar i marknaden inhämtades genom ett arbetsseminarium[3] där man gick igenom förslagens konsekvenser och brister i deras nuvarande form, liksom genom en utfrågning med Facebook-visselblåsaren Frances Haugen (som kastade ljus över några slag av oriktigt handlande som Big Tech gör sig skyldigt till). I februari 2022 offentliggjordes också av parlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet en studie[4] om olika påverkares inflytande på reklam och konsumentskydd på den inre marknaden. I studien undersöktes i vilken omfattning påverkare är ansvariga för spridning av vilseledande information och reklam för osäkra produkter. I en annan studie som är på väg att färdigställas kommer det att närmare undersökas hur ny teknik kan användas för att förbättra produktsäkerheten och därigenom också konsumentskyddet. Insikterna från dessa studier kommer sannolikt att påverka framtida lagstiftning i frågan under andra hälften av valperioden.
När det gäller framför allt artificiell intelligens höll IMCO- och LIBE-utskotten en gemensam offentlig utfrågning i mars 2022. Syftet med utfrågningen var att ta itu med de viktigaste frågorna rörande kommissionens ovannämnda förslag till lag om artificiell incheckning (COM(2021)0206).
Christina Ratcliff / Barbara Martinello / Vasileios Litos